Den h�r boken till�gnas Melinda

�Vi borde v�nda tillbaka�, sa Gared entr�get d� det b�rjade bli m�rkt runt omkring dem i skogen. �R�varna �r d�da.�

�Skr�mmer de d�da dig?� fr�gade ser Waymar Royce med ett svagt leende.

Gared l�t sig inte provoceras, f�r han var gammal, �ver femtio, och han hade sett m�nga h�g�ttade ynglingar komma och g�. ��r man d�d s� �r man, men vi har inget med de d�da att skaffa�, sa han.

��r de verkligen d�da?� undrade Royce i silkeslen ton. �Vad har vi f�r bevis?�

�Will s�g dem�, svarade Gared, �och om han s�ger att de �r d�da �r det bevis nog f�r mig.�

Will hade vetat att de f�rr eller senare skulle dra in honom i gr�let, och han hade helst sett att det varit senare. �Min mor har ber�ttat f�r mig att d�da inte sjunger n�gra visor�, insk�t han.

�Min amma har ber�ttat detsamma, Will�, sa Royce, �men man ska aldrig tro p� vad man f�r h�ra vid en kvinnas br�st. �ven de d�da kan ha saker att f�rt�lja.� Hans r�st ekade alltf�r h�gt i skogens skymningsljus.

�Vi har en l�ng ritt framf�r oss�, p�pekade Gared. ��tta dagar, kanske nio, och m�rkret faller.�

Ser Waymar Royce kastade en likgiltig blick p� himlen. �Det g�r det varenda dag vid den h�r tiden. �r du r�dd f�r m�rkret?�

Will kunde se Gareds hopknipna mun och den n�tt och j�mnt �terh�llna ilskan i hans blick under mantelns tjocka svarta huva. Gared hade tj�nstgjort fyrtio �r i nattens v�ktare, �nda sedan ungdomen, och han var inte van vid att bli respektl�st behandlad. Men det var inte bara det, f�r under den s�rade stoltheten anade Will n�got annat hos den �ldre mannen, och han kunde n�stan k�nna lukten av det: en nervositet som kom farligt n�ra r�dsla.

Will k�nde sig lika illa till mods sj�lv. Han hade varit p� muren i fyra �r. F�rsta g�ngen han skickades ut bortom muren hade alla gamla historier gjort sig p�minda och han hade drabbats av ett v�ldsamt diarr�anfall. Efter�t hade han skrattat �t det hela. Vid det h�r laget var han veteran med hundratalet spaningsuppdrag bakom sig, och den �ndl�sa m�rka vildmarken som sydl�nningarna kallade sp�kskogen skr�mde honom inte l�ngre.

Eller hade �tminstone inte gjort det fram till i kv�ll, f�r i kv�ll var n�gonting annorlunda. Det fanns en sk�rpa hos m�rkret som fick h�ret att resa sig i nacken p� honom. I nio dagar hade de ridit mot norr och nordv�st och sedan mot norr igen�� l�ngre och l�ngre bort fr�n muren�� hack i h�l p� ett r�varband. Var dag hade varit v�rre �n den f�reg�ende, och den h�r dagen var v�rst av alla. En kall vind som bl�ste fr�n norr fick tr�den att prassla och r�ra sig som levande varelser. Hela dagen hade Will haft en k�nsla av att n�gonting iakttog honom, n�got kallt och of�rsonligt som inte �lskade honom, och Gared hade ocks� k�nt det. Will ville inget hellre �n rida i sporrstr�ck tillbaka till tryggheten innanf�r muren, men det var inte n�got man sa till sin kapten.

S�rskilt inte till en kapten som den h�r.

Ser Waymar Royce var yngste sonen i en urgammal �tt med f�r m�nga arvingar. Det var en stilig ung riddare p� arton �r, sm�rt som en kniv med gr� �gon och behagfulla r�relser, och d�r han satt p� sin stora svarta stridsh�st tornade han upp sig �ver Will och Gared p� deras sm� ponnyer. Han var kl�dd i svarta l�derst�vlar, svarta yllehosor, svarta handskar av mullvadsskinn och en elegant och smidig, gl�nsande svart ringbrynja ovanp� lager av svart ylle och h�rdat l�der. Ser Waymar hade varit en edsvuren broder i nattens v�ktare i mindre �n ett halv�r, men ingen kunde p�st� att han inte hade f�rberett sig f�r sin uppgift, �tminstone inte vad kl�dseln betr�ffade.

Manteln var kronan p� verket, av tjock svart sobel och mjuk som synden. �Jag kan sl� vad om att v�r tappre krigare d�dade alla soblarna sj�lv genom att vrida av deras sm� huvuden�, hade Gared sagt d� de satt och hinkade vin i kasernen. Alla hade skrattat.

Det var inte l�tt att ta order av en man som man skrattat �t i ruset, t�nkte Will d�r han satt och huttrade p� sin ponny. Gared m�ste ha k�nt samma sak.

�Mormont befallde oss att sp�ra dem och det har vi ocks� gjort�, sa Gared. �De �r d�da och kommer inte att besv�ra oss mer. Vi har en besv�rlig ritt framf�r oss, och jag tycker inte om det h�r v�dret. Om det sn�ar kan det ta oss fjorton dagar att komma tillbaka, och sn� �r det b�sta vi kan hoppas p�. Har ni n�gonsin sett en isstorm, ers n�d?�

Ser Waymar tycktes inte h�ra honom utan studerade den t�tnande skymningen p� sitt lite uttr�kade, f�rstr�dda s�tt. Will hade ridit tillr�ckligt l�nge i riddarens s�llskap f�r att inse att det var b�st att inte st�ra honom d� han hade det d�r uttrycket i ansiktet. �Ber�tta vad du s�g en g�ng till, Will. Alla detaljer och utel�mna ingenting.�

Will hade varit j�gare�� eller r�ttare sagt tjuvj�gare�� innan han blev en av nattens v�ktare. Mallisters friryttare hade tagit honom p� bar g�rning i Mallisters egna skogar d�r han var i f�rd med att fl� en dovhjortsbock, och Will hade st�llts inf�r valet att ta den svarta dr�kten eller f�rlora en hand. Ingen kunde r�ra sig s� tyst i skogen som Will, och det hade inte tagit l�ng tid f�r de svarta br�derna att uppt�cka denna f�rm�ga.

�L�gret ligger tre kilometer l�ngre fram, alldeles intill en b�ck p� andra sidan den d�r bergskammen�, b�rjade Will. �Jag gick s� n�ra jag v�gade. Det �r �tta stycken, b�de m�n och kvinnor, men inga barn s�vitt jag kunde se. De hade byggt ett skydd vid en klippa. Nu �r det s�kert �versn�at, men d� kunde jag fortfarande se det. Det brann ingen eld, men eldgropen syntes tydligt, och ingen r�rde sig trots att jag h�ll utkik en bra stund. Ingen levande m�nniska kan h�lla sig s� stilla.�

�S�g du n�got blod?�

�Neej�, medgav Will.

�S�g du n�gra vapen?�

�N�gra sv�rd och pilb�gar, och en man hade en yxa. Den s�g tung ut och var dubbelbladig, ett fruktansv�rt vapen, och den l�g p� marken bredvid honom, alldeles vid hans hand.�

�Noterade du kropparnas position?�

Will ryckte p� axlarna. �N�gra sitter lutade mot klippan, men de flesta ligger p� marken. Som fallna.�

�Eller sovande�, f�reslog Royce.

�Fallna�, envisades Will. �Uppe i en bok sitter en kvinna till h�lften dold av grenarna. En utkik.� Han log svagt. �Jag var noga med att hon inte skulle se mig, men d� jag kom n�rmare uppt�ckte jag att hon inte heller r�rde sig.� Mot sin vilja r�s han till.

�Fryser du?� undrade Royce.

�Lite�, muttrade Will. �Det �r vinden, ers n�d.�

Den unge riddaren v�nde sig �ter till den gr�h�rige mannen. Vissna l�v virvlade runt i luften omkring dem och Royces stridsh�st trampade oroligt. �Vad tror du det var som d�dade de h�r m�nniskorna, Gared?� fr�gade ser Waymar i l�tt ton samtidigt som han r�ttade till den l�nga sobelmanteln.

�Det var k�lden�, svarade Gared tv�rs�kert. �Jag s�g m�n frysa ihj�l f�rra vintern och �ven vintern dessf�rinnan d� jag var en liten pojke. Alla talar om sn�djup p� �ver tio meter och om hur isvinden tjuter fr�n norr, men den verkliga fienden �r k�lden. Den smyger sig p� en tystare �n Will, och till en b�rjan huttrar man och hackar t�nder och man stampar med f�tterna och dr�mmer om gl�dgat vin och h�rliga varma brasor. K�lden br�nner, det �r vad den g�r. Ingenting br�nner som den, men bara ett tag. Sedan tr�nger den in i en och sprider sig i hela kroppen, och s� sm�ningom orkar man inte k�mpa emot den, f�r det �r l�ttare att bara s�tta sig ner och somna. Det s�gs att man inte k�nner n�gon sm�rta mot slutet. F�rst blir man svag och d�sig och allt b�rjar bli suddigt, och sedan �r det som att sjunka ner i ett hav av varm mj�lk. Fridfullt, om man s�ger s�.�

�Vilken v�ltalighet, Gared�, anm�rkte ser Waymar. �Det hade jag aldrig kunnat tro om dig.�

�Jag har sj�lv erfarenhet av k�lden, ers n�d.� Gared f�llde ner huvan s� att ser Waymar kunde se h�len d�r �ronen suttit. �Tv� �ron, tre t�r och lillfingret p� v�nsterhanden, och �nd� kom jag lindrigt undan. Vi fann min bror ihj�lfrusen p� sin post med ett leende p� l�pparna.�

Ser Waymar ryckte p� axlarna. �Du borde kl� dig varmare.�

Gared bl�ngde argt p� den h�g�ttade ynglingen och �rren runt �ronh�len d�r m�ster Aemon hade skurit bort �ronen blev ilsket r�da. �Vi f�r se hur varmt ni kan kl� er n�r vintern kommer.� Han f�llde upp huvan och sj�nk tyst och butter ihop p� sin ponny.

�Om Gared s�ger att det var k�lden��, b�rjade Will.

�Har du haft vakt n�gon g�ng den h�r veckan, Will?�

�Ja, ers n�d.� Det gick aldrig en vecka utan att han �kte p� m�ngder av vakter. Vart ville karlen komma?

�Och hur var muren?�

�Den sm�lte�, sa Will och rynkade pannan. Nu n�r han fick hj�lp p� traven f�rstod han. �De kan inte ha frusit ihj�l, inte om muren sm�lte, f�r det var inte tillr�ckligt kallt.�

Royce nickade. �Skarpsinnigt av dig. Vi har haft en del milda frostn�tter den g�ngna veckan och n�gra l�tta sn�fall, men definitivt ingen kyla str�ng nog att d�da �tta vuxna som, vilket du kanske kommer ih�g, var kl�dda i p�ls och skinn med ett skydd bredvid sig och m�jlighet att g�ra upp eld.� Riddarens leende var sj�lvs�kert. �F�r oss dit, Will, f�r jag vill se dessa d�da med egna �gon.�

Det var inget annat att g�ra. Ordern var given och �ran tvingade dem att lyda.

Will red f�rst p� sin raggiga lilla ponny som f�rsiktigt banade sig v�g genom undervegetationen. Ett tunt sn�t�cke hade fallit natten innan, och det fanns stenar och r�tter och vattenp�lar under skaren som kunde bli till f�llor f�r den som var of�rsiktig och inte s�g sig f�r. D�refter kom ser Waymar Royce p� sin stora svarta stridsh�st som ot�ligt frustade. Stridsh�sten var inte alls r�tt riddjur f�r ett spaningsuppdrag ute i vildmarken, men hur skulle man f� den unge riddaren att begripa det? Gared bildade eftertruppen, och den gamle muttrade medan han red.

Skymningen t�tnade. Den molnfria himlen f�rgades m�rkt purpurr�d och �vergick sedan i svart. Stj�rnorna b�rjade titta fram och en halvm�ne steg upp. Will var tacksam f�r dess ljus.

�Nog kan vi rida fortare �n s� h�r�, sa Royce n�r m�nen stod h�gt p� himlen.

�Inte med den h�r h�sten�, sn�ste Will. R�dslan gjorde honom of�rsk�md. �Ers n�d kanske vill rida f�rst?�

Ser Waymar Royce v�rdigades inte ens svara.

N�gonstans l�ngt borta i skogen ylade en varg.

Will h�ll in sin ponny under en knotig gammal bok och satt av.

�Varf�r stannar du?� undrade ser Waymar.

�Det �r b�st att g� resten av v�gen till fots, ers n�d. L�gret ligger p� andra sidan bergskammen.�

Royce satt tyst en stund och stirrade med tankfull blick ut i m�rkret. En kall vind ven genom tr�den och hans fina sobelmantel fladdrade bakom honom som om den vore ett levande v�sen.

�Det �r n�got som �r fel h�r�, muttrade Gared.

Den unge riddaren gav honom ett f�raktfullt leende. ��r det?�

�K�nner ni inte det?� fr�gade Gared. �Lyssna p� m�rkret.�

Will kunde k�nna det, och trots att han varit fyra �r i nattens v�ktare hade han aldrig varit s� r�dd. Vad var det?

�Vinden. Tr�d som prasslar. En varg. Vilket ljud �r det som g�r dig s� r�dd?� N�r Gared inte svarade gled Royce smidigt ner ur sadeln. Han band fast stridsh�sten vid en nedh�ngande gren en bra bit ifr�n de andra h�starna och drog l�ngsv�rdet ur skidan. Juveler glittrade p� dess f�ste och m�nskenet gl�nste p� det blanka st�let. Det var ett praktfullt vapen och nysmitt av utseendet att d�ma, men Will tvivlade p� att det n�gonsin svingats i vrede.

�Tr�den st�r t�tt h�r�, varnade Will, �och sv�rdet kommer bara att hindra er. Det �r b�ttre med en kniv, ers n�d.�

�Om jag beh�ver n�gra goda r�d ska jag be om dem�, sa den unge riddaren. �Gared, stanna h�r och vakta h�starna.�

Gared satt av. �Vi beh�ver eld. Jag ska g�ra upp en.�

��r du inte riktigt klok, gamle man? Om det finns fiender h�r i skogen �r en eld det sista vi vill ha.�

�Det finns en del fiender som elden h�ller borta�, p�pekade Gared. �Bj�rnar och skr�ckvargar och�och andra saker��

Ser Waymars mun blev till ett h�rt streck. �Ingen eld.�

Gareds huva skuggade ansiktet, men Will kunde se det h�rda glittret i �gonen d� han stirrade p� riddaren, och ett �gonblick var Will r�dd f�r att den �ldre mannen skulle ta till sv�rdet. Det var en kort ful sak med greppet missf�rgat av svett och eggen full av hack efter l�ng anv�ndning, men Will skulle inte ha gett ett j�rnmynt f�r den h�g�ttade ynglingens liv om Gared hade dragit det ur skidan.

Till slut tittade Gared ner. �Ingen eld�, muttrade han tyst.

Royce tog det som ett samtycke och v�nde sig bort. �D� g�r vi d�, sa han till Will.

Will tr�ngde sig igenom ett busksn�r och b�rjade sedan kl�ttra uppf�r sluttningen mot den l�ga bergskammen d�r han g�md under en gran hade h�llit utkik. Under den tunna sn�skorpan var marken fuktig och lerig och det var l�tt att halka eller snubbla p� stenar och r�tter. Will r�rde sig ljudl�st. Bakom sig h�rde han det svaga metalliska rasslet av den unge riddarens ringbrynja, prasslet av l�v och d�mpade svordomar d� grenarna fastnade i l�ngsv�rdet och slet i hans praktfulla sobelmantel.

Den stora granen stod d�r p� kr�net av bergskammen precis som Will visste att den skulle g�ra och de understa grenarna satt bara n�gra decimeter fr�n marken. Will lade sig p� mage i sn�s�rjan, kr�p in under granen och tittade ner p� den tomma gl�ntan.

Hj�rtat stannade i br�stet och f�r ett �gonblick v�gade han inte andas. M�nen sken p� gl�ntan och allt�� askan i eldgropen, det sn�t�ckta skyddet, den v�ldiga klippan och b�cken som n�stan frusit till�� var precis som det varit f�r n�gra timmar sedan.

Men de var borta. Alla kropparna var borta.

�Vid alla gudar!� h�rde han bakom sig. Sv�rdet h�gg av en gren och ser Waymar Royce kom upp p� bergskammen. Han avtecknade sig tydligt mot den stj�rnbestr�dda himlen d�r han l�ng och st�tlig stod bredvid granen med l�ngsv�rdet i handen medan vinden fick manteln att b�lja bakom honom.

�Ner!� viskade Will entr�get. �Det �r n�got som �r fel h�r.�

Royce r�rde sig inte. Han tittade ner p� den tomma gl�ntan och skrattade. �Dina d�da m�n tycks ha brutit l�gret, Will.�

Will tappade m�lf�ret och fick inte fram ett ljud. Det var om�jligt. Blicken svepte fram och tillbaka �ver den �vergivna l�gerplatsen och stannade vid yxan, en bastant, dubbelbladig stridsyxa som fortfarande l�g or�rd d�r han sist sett den. Ett v�rdefullt vapen�

�P� benen, Will�, befallde ser Waymar. �Det finns ingen h�r, och jag v�grar att l�ta dig ligga g�md under en gran.�

Motvilligt lydde Will.

Ser Waymar betraktade honom med �ppet ogillande. �Jag t�nker inte komma hem till Svarta slottet med svansen mellan benen p� mitt f�rsta spaningsuppdrag. Vi ska hitta r�varna.� Han s�g sig omkring. �Kl�ttra upp i det d�r tr�det, snabbt. Titta efter en eld.�

Will v�nde sig stumt bort, f�r det var ingen id� att protestera. Vinden ven och bl�ste rakt igenom honom. Han gick fram till tr�det, en h�g gr�gr�n gran, och b�rjade kl�ttra. Snart var h�nderna klibbiga av k�da och grenarna med sina vassa barr slog honom i ansiktet. R�dslan fick det att v�nda sig i magen p� honom, som om han �tit n�got han inte t�lde. Han viskade en b�n till skogens namnl�sa gudar, drog dolken ur slidan och tog den mellan t�nderna f�r att ha b�gge h�nderna fria. Smaken av kallt st�l i munnen fick honom att k�nna sig lite tryggare.

D�r nere ropade pl�tsligt ser Waymar: �Vem d�r?� Will h�rde os�kerhet i anropet. Han slutade kl�ttra och lyssnade, spanade.

Skogen svarade: prasslet av l�v, klirrande isflak i b�cken, en fj�llugglas avl�gsna hoande.

V�lnaderna r�rde sig ljudl�st.

Will uppfattade n�got ur �gonvr�n. Bleka gestalter gled genom skogen och han vred p� huvudet och skymtade en vit skugga i m�rkret. S� var den borta. Grenarna vajade mjukt i vinden och skrapade sp�klikt mot varandra. Will �ppnade munnen f�r att ropa en varning, men orden tycktes fastna i halsen. Kanske hade han tagit fel. Kanske hade det bara varit en f�gel, en reflex i sn�n eller m�nskenet som spelat honom ett spratt. Vad hade han egentligen sett?

�Will, var �r du?� ropade ser Waymar. �Ser du n�gonting?� Han r�rde sig l�ngsamt i cirkel och var med ens p� sin vakt med sv�rdet i handen. Han m�ste ha k�nt dem precis som Will k�nde dem, men det fanns inget att se. �Svara! Varf�r �r det s� kallt?�

Det var kallt. Huttrande kl�ngde sig Will h�rdare fast vid granen med ansiktet t�tt tryckt mot stammen. Han kunde k�nna den s�ta, klibbiga k�dan mot kinden.

En skugga d�k upp ur skogens m�rker och stannade framf�r Royce. Den var l�ng och utm�rglad och h�rd som gamla benknotor med hud blek som mj�lk. Dess rustning tycktes �ndra f�rg d� den r�rde sig. �n var den vit som nyfallen sn�, �n svart som en skugga och hela tiden fl�ckades den av tr�dens m�rka gr�gr�na nyanser. M�nstren skiftade som m�nsken p� vatten f�r varje steg den tog.

Will h�rde ser Waymar Royce andas ut med en l�ng v�sning. �Kom inte n�rmare�, varnade han, och r�sten br�ts som en pojkes. Han sl�ngde den l�nga sobelmanteln bak�t �ver axlarna f�r att f� armarna fria f�r strid och tog sv�rdet i b�da h�nderna. Vinden hade lagt sig och det var mycket kallt.

V�lnaden gled fram p� tysta f�tter och i handen h�ll den ett l�ngsv�rd vars make Will aldrig sett. Ingen vanlig metall hade anv�nts d� det bladet smiddes, f�r det var som levande m�nsken, genomskinligt, en klinga av kristall s� tunn att den n�stan tycktes f�rsvinna d� man bara s�g eggen. Det fanns ett svagt bl�tt skimmer hos sv�rdet, ett sp�kljus som spelade runt de skarpa kanterna, och p� n�got s�tt visste Will att det var vassare �n n�got rakblad.

Ser Waymar m�tte modigt v�lnaden. �Dansa med mig d�.� Utmanande lyfte han sitt sv�rd h�gt �ver huvudet, och h�nderna darrade under tyngden, eller kanske av kylan. �nd� var han i det �gonblicket inte l�ngre n�gon pojke utan en av nattens v�ktare, t�nkte Will.

V�lnaden hejdade sig och Will s�g dess �gon: bl�, m�rkare och bl�are �n n�gra m�nskliga �gon, en bl� f�rg som brann som is. De f�stes p� l�ngsv�rdet som darrade h�gt uppe i luften, s�g m�nljuset l�pa l�ngs den kalla metallen, och f�r ett kort �gonblick v�gade Will hoppas.

Ljudl�st d�k de upp ur skuggorna, dubbelg�ngare till den f�rste. Tre�fyra�fem�Ser Waymar kanske k�nde k�lden som f�ljde med dem, men han s�g dem aldrig, h�rde dem aldrig. Will m�ste varna honom, f�r det var hans plikt�� och d�den om han gjorde det. Han r�s, tog ett fastare tag om tr�det och h�ll tyst.

Det bleka sv�rdet skar genom luften.

Ser Waymar m�tte det med st�l. N�r klingorna tr�ffade varandra h�rdes ingen klang av metall mot metall utan bara ett h�gt, spr�tt ljud p� gr�nsen till det h�rbara, som ett djur som skrek av sm�rta. Royce parerade ett andra hugg och ett tredje och backade sedan ett steg. Huggen haglade �ver honom och han backade igen.

Bakom honom, till h�ger och v�nster, �verallt, stod v�lnaderna t�lmodigt, skoningsl�sa och tysta, medan de skiftande m�nstren p� deras spr�da rustningar n�stan gjorde dem osynliga i skogen. �nd� visade de ingen vilja att ingripa.

G�ng p� g�ng brakade sv�rden samman tills Will ville s�tta h�nderna f�r �ronen f�r att utest�nga det ot�cka, isande ljudet. Ser Waymar fl�mtade av anstr�ngning nu och andedr�kten �ngade i m�nskenet. Hans klinga var vit av frost och v�lnadens dansade med ett blekbl�tt ljus.

S� kom Royces parering br�kdelen av en sekund f�r sent, och det bleka sv�rdet skar igenom ringbrynjan under armen. Den unge riddaren skrek till av sm�rta och blodet v�llde fram mellan ringarna. Det �ngade om det i kylan och dropparna verkade r�da som eld d�r de tr�ffade sn�n. Ser Waymar k�nde p� sidan med handen och handsken av mullvadsskinn blev genomv�t av blod.

V�lnaden sa n�gonting p� ett spr�k som Will inte f�rstod. R�sten l�t som n�r isen brister p� en sj� och orden var h�nfulla.

Ser Waymar Royce blev rasande. �F�r Robert!� ropade han och lyfte med ett morrande det frostiga l�ngsv�rdet med b�gge h�nderna och svingade det av alla krafter i ett v�ldsamt hugg med bredsidan. V�lnadens parering var n�stan l�ttjefull.

D� klingorna tr�ffade varandra splittrades st�let.

Ett skri ekade i den m�rka skogen och l�ngsv�rdet gick i tusen bitar medan sk�rvorna spreds likt ett regn av barr. Royce f�ll tjutande ner p� kn� och h�ll f�r �gonen. Blodet v�llde fram mellan fingrarna.

V�lnaderna r�rde sig fram�t som p� en given signal. Sv�rd h�jdes och s�nktes under d�dstystnad. Det var rena slakten. De bleka bladen skar genom ringbrynjan som vore den gjord av siden, och Will sl�t �gonen. L�ngt under sig h�rde han deras skarpa r�ster och skratt som klirrade som istappar.

N�r han �ntligen efter en l�ng stund tog mod till sig och tittade var bergskammen d�r nere tom.

Will stannade kvar i tr�det och tordes knappt andas medan m�nen l�ngsamt kr�p �ver den svarta himlen. Till slut, n�r han hade f�tt kramp i musklerna och fingrarna var stela av k�ld, kl�ttrade han ner.

Royces kropp l�g med ansiktet i sn�n och ena armen utstr�ckt �t sidan. Den tjocka sobelmanteln var s�nderskuren p� en m�ngd st�llen, och n�r han l�g d�d s� d�r s�g man hur ung han var, bara en pojke.

Will fann resterna av sv�rdet n�gra meter d�rifr�n, och f�stet var kluvet och vridet som ett tr�d tr�ffat av blixten. Han kn�b�jde, s�g sig vaksamt omkring och ryckte till sig det. Det trasiga sv�rdet skulle bli hans bevis. Gared skulle dra sina slutsatser av det, och om inte han kunde det skulle s�kert den d�r gamle bj�rnen Mormont eller m�ster Aemon klara det. Stod Gared fortfarande kvar och vaktade h�starna? Han m�ste skynda sig.

Will reste sig. Ser Waymar Royce stod lutad �ver honom.

De praktfulla kl�derna var i trasor och ansiktet s�g fasansfullt ut. En sk�rva fr�n hans sv�rd genomborrade den blinda vita pupillen p� v�nster �ga.

Det h�gra �gat var �ppet, och pupillen brann bl�. Den s�g.

Det trasiga sv�rdet f�ll ur kraftl�sa fingrar och Will sl�t �gonen f�r att be. L�nga, eleganta h�nder snuddade vid hans kind och kl�mdes sedan �t om strupen. De bar handskar av finaste mullvadsskinn och de var klibbiga av blod, men �nd� var ber�ringen isande kall.

Morgonen hade randats klar och kall med en friskhet i luften som f�reb�dade slutet p� sommaren. De var totalt tjugo stycken som red i v�g i gryningen f�r att se en man halshuggas, och Bran var med, nerv�s och upphetsad. Det var f�rsta g�ngen han ans�gs gammal nog att f� f�lja med fadern och br�derna f�r att se kungens r�ttvisa skipas. Det var det nionde �ret p� sommaren och det sjunde i Brans liv.

Mannen hade tagits till f�nga utanf�r en liten f�stning bland kullarna. Robb trodde att det var en r�vare som svurit att tj�na Mance Rayder, kungen bortom muren. Bara tanken fick det att krypa i skinnet p� Bran, och han mindes alla historier som gamla Nan ber�ttat f�r dem. R�varna var grymma m�n, sa hon, slavhandlare och m�rdare och tjuvar. De var lierade med j�ttar och onda andar, stal flickebarn i nattens m�rker och drack blod ur blankpolerade horn. Och deras kvinnor l�g med v�lnaderna i Den l�nga natten f�r att avla fasansfulla barn som bara var till h�lften m�nniskor.

Men mannen som de fann fastbunden till h�nder och f�tter vid f�stningsmuren i v�ntan p� sin dom var gammal och skinntorr och inte mycket l�ngre �n Robb. Han hade f�rlorat b�da �ronen och ett finger genom f�rfrysning, och han var helt kl�dd i svart och s�g ut precis som br�derna i nattens v�ktare, f�rutom att p�lsen var trasig och smutsig.

Andedr�kten fr�n m�n och h�star blandades och �ngade i den kalla morgonluften d� fadern l�t sk�ra ner mannen fr�n muren och sl�pa honom framf�r dem. Robb och Jon satt raka och stilla p� h�starna och mellan sig hade de Bran p� sin ponny som f�rs�kte se �ldre ut �n sina sju �r och l�tsas som om han varit med om detta f�rut. En svag vind bl�ste genom f�stningsporten, och �ver deras huvuden vajade �tten Starks av Vinterhed baner: en gr� skr�ckvarg p� sn�vit botten.

Brans far satt v�rdigt p� sin h�st. Hans l�nga bruna h�r fladdrade i vinden. Det prydligt ansade sk�gget hade st�nk av vitt och fick honom att se �ldre ut �n sina trettiofem �r. Den h�r dagen hade han ett bistert uttryck i de gr� �gonen och verkade inte alls vara samme man som brukade sitta framf�r brasan p� kv�llarna och l�gm�lt ber�tta om hj�ltarnas tids�lder och skogens barn. Han hade tagit av sig faderns ansikte, t�nkte Bran, och satt p� sig lord Starks av Vinterhed ansikte.

Det st�lldes fr�gor och gavs svar d�r i den kyliga morgonen, men efter�t kunde Bran inte minnas mycket av vad som sagts. Till slut gav hans far en order och tv� av hans soldater sl�pade fram trashanken till bokstocken mitt p� borgg�rden. De tvingade ner hans huvud mot det h�rda svarta tr�et. Lord Eddard Stark satt av och hans myndling Theon Greyjoy kom fram med sv�rdet. Sv�rdet hette Is och det var lika brett som en manshand och till och med l�ngre �n Robb. Klingan var av valyriskt st�l och den var smidd med trolldom och m�rk som r�k. Det fanns inget s� vasst som valyriskt st�l.

Fadern drog av sig handskarna och r�ckte dem till Jory Cassel, kaptenen f�r slottsvakten. S� fattade han Is med b�gge h�nderna och sa: �I Robert av huset Baratheons namn, den f�rste av hans namn, kung �ver andalerna och rhoynarerna och de f�rsta m�nniskorna, h�rskare �ver de sju konungarikena och rikets beskyddare, d�mer jag, Eddard av huset Stark, lord av Vinterhed och st�th�llare i Norden, dig till d�den.� Han lyfte slagsv�rdet h�gt �ver huvudet.

Brans halvbror Jon Sn� flyttade sig n�rmare. �Se till att ha ponnyn under kontroll�, viskade han, �och titta inte bort, f�r far m�rker om du g�r det.�

Bran h�ll ponnyn i strama tyglar och tittade inte bort.

Fadern h�gg av mannens huvud med ett enda s�kert hugg, och blodet sprutade ut �ver sn�n lika r�tt som sommarvin. En av h�starna stegrade sig och mannen som satt p� den hade fullt sj� att hindra den fr�n att skena. Bran kunde inte slita blicken fr�n blodet som snabbt s�gs upp av sn�n runt omkring stocken och f�rgade den r�d.

Huvudet studsade ner p� en bastant rot, rullade en bit och stannade vid Greyjoys fot. Theon var en mager och m�rk yngling p� nitton �r som tyckte allt var lustigt. Han skrattade, satte foten mot huvudet och sparkade i v�g det.

�Idiot�, muttrade Jon s� l�gt att Greyjoy inte h�rde det. Han lade handen p� Brans axel och Bran tittade p� halvbrodern. �Du sk�tte dig bra�, sa Jon h�gtidligt. Jon var fjorton och van vid att se r�ttvisa skipas.

Det k�ndes kallare under den l�nga ritten tillbaka mot Vinterhed trots att vinden hade lagt sig och solen stod h�gre p� himlen. Bran red tillsammans med sina br�der, l�ngt f�re huvudtruppen, och hans ponny fick k�mpa h�rt f�r att h�lla j�mna steg med deras h�star.

�Desert�ren dog modigt�, f�rkunnade Robb. Han var stor och bredaxlad och v�xte f�r var dag som gick, och han hade moderns f�rger: den ljusa hyn, det kastanjer�da h�ret och de bl� �gonen som var typiska f�r �tten Tully av Flodvattnet. �Han var �tminstone modig.�

�Nej, det var inte mod�, inv�nde Jon Sn� l�gt. �Den mannen var d�d av r�dsla, och det kunde man se i hans blick, Stark.� Jons �gon var s� m�rkt gr� att de n�stan verkade svarta, men det fanns inte mycket som de inte s�g. Han var j�mn�rig med Robb, men de var inte lika. Jon var sm�rt medan Robb var muskul�s, m�rk medan Robb var ljus, smidig och snabb medan halvbrodern var stark och s�ker.

Robb var inte �vertygad. �M� v�lnaderna ta hans blick�, svor han. �Han dog v�rdigt. Ska vi rida i kapp till bron?�

�K�r till!� ropade Jon och satte h�larna i sidorna p� h�sten. Robb svor till och satte efter honom, och de galopperade i v�g medan Robb skrattade och skrek, Jon var tyst och koncentrerad och sn�n sprutade om h�starnas hovar.

Bran f�rs�kte inte f�lja efter, f�r hans ponny kunde inte springa lika fort. Han hade sett trashankens blick och t�nkte p� den nu. Efter en stund avtog ljudet av Robbs skratt och det blev �ter tyst i skogen.

Han var s� djupt f�rsjunken i tankar att han inte h�rde att resten av s�llskapet hunnit i fatt honom f�rr�n fadern red upp vid hans sida. �M�r du bra, Bran?� fr�gade han, inte ov�nligt.

�Ja, far�, sa Bran och s�g upp. D�r fadern satt p� sin stora stridsh�st kl�dd i p�ls och skinnbyxor tornade han upp sig �ver honom som en j�tte. �Robb s�ger att mannen dog modigt, men Jon s�ger att han var r�dd.�

�Vad tror du?� undrade fadern.

Bran funderade. �Kan en man vara modig �ven om han �r r�dd?�

�Det �r bara d� en man kan vara modig�, svarade fadern. �F�rst�r du varf�r jag gjorde det?�

�Han var r�vare�, sa Bran. �De r�var bort kvinnor och s�ljer dem till v�lnaderna.�

Fadern log. �Gamla Nan har ber�ttat r�varhistorier f�r dig igen. I sj�lva verket var mannen edsbrytare och desert�r fr�n nattens v�ktare. Det finns inga farligare m�n, f�r desert�ren vet att han f�r plikta med sitt liv om han blir tagen och d�rf�r drar han sig inte f�r n�got brott, hur vidrigt det �n �r. Men du missf�rstod mig. Fr�gan var inte varf�r mannen m�ste d� utan varf�r jag m�ste verkst�lla domen.�

Bran hade inget svar p� det. �Kung Robert har en skarpr�ttare�, sa han os�kert.

�Det har han�, inst�mde fadern, �precis som Targaryenkungarna f�re honom, men vi g�r p� det gamla s�ttet. De f�rsta m�nniskornas blod flyter fortfarande i �drorna p� �tten Stark, och vi h�ller fast vid den uppfattningen att den man som avkunnar domen ska svinga sv�rdet. Om man �r beredd att ta en mans liv �r man skyldig honom att se honom i �gonen och h�ra hans sista ord, f�r om man inte klarar av att g�ra det f�rtj�nar mannen kanske inte att d�.

En dag ska du bli Robbs vasall, Bran, och h�lla en egen borg i din brors och din konungs tj�nst, och d� m�ste �ven du skipa r�ttvisa. N�r den dagen kommer f�r du inte finna n�je i uppgiften, men du f�r inte heller titta bort. En h�rskare som g�mmer sig bakom betalda b�dlar gl�mmer snart vad d�den inneb�r.�

Just d� d�k Jon upp p� kr�net av kullen framf�r dem. Han vinkade och skrek. �Far, Bran, kom fort och se vad Robb har hittat!� S� var han borta igen.

Jory red upp bredvid dem. �Bekymmer, ers n�d?�

�F�rmodligen�, svarade fadern. �Kom, s� ska vi ta reda p� vad mina s�ner nu har hittat p� f�r ofog.� Han satte h�sten i trav, och Jory, Bran och de andra f�ljde efter.

De hittade Robb p� flodstranden norr om bron och Jon satt fortfarande till h�st bredvid honom. Sensommarens sn�fall hade varit rikliga det h�r m�nadsskiftet, och Robb stod med sn� �nda upp till kn�na och huvan nerf�lld s� att solen sken p� h�ret. Han hade n�got i famnen och de b�da pojkarna pratade med d�mpade och upphetsade r�ster.

Ryttarna tog sig f�rsiktigt genom drivorna f�r att h�starna skulle f� fotf�ste p� den oj�mna marken. Jory Cassel och Theon Greyjoy kom f�rst fram till pojkarna. Greyjoy skrattade och sk�mtade medan han red, men pl�tsligt h�rde Bran hur han fl�mtade till. �Vid alla gudar!� utbrast han och k�mpade f�r att f� kontroll �ver h�sten samtidigt som han drog sv�rdet.

Jory hade redan dragit sitt sv�rd. �G� d�rifr�n, Robb!� ropade han i samma stund som h�sten stegrade sig under honom.

Robb flinade och tittade upp fr�n byltet han hade i famnen. �Hon kan inte skada dig�, sa han, �f�r hon �r d�d, Jory.�

Vid det laget brann Bran av nyfikenhet, och han skulle helst ha velat s�tta sporrarna i ponnyn, men fadern fick dem att sitta av bredvid bron och n�rma sig till fots. Bran hoppade av och sprang.

B�de Jon, Jory och Theon Greyjoy hade nu suttit av. �Vad i alla sju helveten �r det?� undrade Greyjoy.

�En varg�, svarade Robb.

�Ett missfoster�, fn�s Greyjoy. �Titta s� stor den �r.�

Brans hj�rta dunkade i br�stet d� han tr�ngde sig igenom en midjeh�g driva fram till sina br�der.

Till h�lften begravd i blodfl�ckad sn� l�g en enorm m�rk skepnad d�d. Det hade bildats is i dess raggiga gr� p�ls och fr�n den kom en svag lukt av f�rruttnelse, likt en kvinnas parfym. Bran s�g en skymt av oseende �gon d�r det kryllade av maskar och ett stort gap fullt av gulnade t�nder. Men det var vargens storlek som fick honom att dra efter andan, f�r den var st�rre �n hans ponny, dubbelt s� stor som den st�rsta jakthunden i faderns hundg�rd.

�Det �r inget missfoster�, upplyste Jon lugnt, �utan en skr�ckvarg. De blir st�rre �n den andra sorten.�

�Det har inte siktats en skr�ckvarg s�der om muren p� tv� hundra �r�, sa Theon Greyjoy.

�Jag ser en nu�, p�pekade Jon.

Bran slet blicken fr�n monstret, och det var d� han fick syn p� byltet i Robbs famn. Han skrek till av f�rtjusning och gick n�rmare. Vargungen var en liten boll av gr�svart p�ls och �gonen var fortfarande slutna. Den gned blint nosen mot Robbs br�st och letade med ett �mkligt gn�llande efter mj�lk bland hans skinnkl�der. Bran str�ckte tveksamt fram handen. �Det �r ingen fara�, f�rs�krade Robb, �och du f�r klappa den.�

Bran gav ungen en snabb, nerv�s klapp och v�nde sig om d� Jon sa: �Vars�god.� Hans halvbror lade en unge i famnen p� honom. �Det finns fem stycken.� Bran satte sig ner i sn�n och tryckte ansiktet mot vargungen. P�lsen k�ndes mjuk och varm mot kinden.

�Skr�ckvargar l�sa i riket efter s� m�nga �r�, muttrade Hullen, stallm�staren. �Jag tycker inte om det.�

�Det �r ett tecken�, sa Jory.

Fadern rynkade pannan. �Det �r bara ett d�tt djur, Jory�, inv�nde han, men �nd� verkade han bekymrad. Sn�n knarrade under st�vlarna d� han gick runt kroppen. �Vet vi vad som d�dade henne?�

�Det sitter n�got i strupen�, sa Robb och var stolt �ver att ha funnit svaret redan innan fadern fr�gade. �D�r, alldeles under k�ften.�

Fadern kn�b�jde och k�nde under bestens huvud med handen. Han ryckte till och h�ll upp n�got s� att alla kunde se det: en l�ng bit av ett hjorthorn med avbrutna taggar som var alldeles dr�nkt i blod.

En pl�tslig tystnad lade sig �ver s�llskapet. M�nnen tittade illa till mods p� hjorthornet och ingen v�gade tala. Till och med Bran kunde k�nna deras r�dsla trots att han inte f�rstod.

Fadern kastade hjorthornet �t sidan och tv�ttade h�nderna i sn�n. �Det f�rv�nar mig att hon levde tillr�ckligt l�nge f�r att f�da ungarna�, sa han och hans r�st br�t f�rtrollningen.

�Det kanske hon inte gjorde�, framkastade Jory. �Jag har h�rt historier�kanske var varghonan redan d�d d� ungarna kom.�

�F�dd av en d�d�, insk�t en annan man. �Det betyder otur.�

�Det spelar ingen roll, f�r de d�r snart de ocks�, sa Hullen.

Bran gav ifr�n sig ett ljudl�st skrik av f�rf�ran.

�Ju f�rr dess b�ttre�, inst�mde Theon Greyjoy och drog sv�rdet. �Ge hit besten, Bran.�

Den lilla vargungen tryckte sig intill honom som om den h�rde och f�rstod. �Nej!� utropade Bran h�ftigt. �Den �r min.�

�Stoppa ner sv�rdet, Greyjoy�, beordrade Robb, och f�r ett �gonblick l�t han lika myndig som deras far, som den lord han en dag skulle bli. �Vi ska beh�lla ungarna.�

�Det kan du inte, pojk�, protesterade Harwin som var son till Hullen.

�Det �r en barmh�rtighetsg�rning att d�da dem�, tillade Hullen.

Bran v�nde sig till fadern f�r att f� hj�lp men m�ttes bara av en bistert rynkad panna. �Det Hullen s�ger �r riktigt, min son, f�r det �r b�ttre med en snabb d�d �n att l�ngsamt sv�lta eller frysa ihj�l.�

�Nej!� Han k�nde hur t�rarna steg upp i �gonen och v�nde sig bort, f�r han ville inte gr�ta inf�r fadern.

Robb stod envist p� sig. �Ser Rodriks r�da tik fick valpar igen f�rra veckan�, sa han. �Det var en liten kull och bara tv� valpar �verlevde. Hon har mj�lk s� det r�cker.�

�Hon kommer att slita dem i stycken d� de f�rs�ker dia.�

�Lord Stark�, b�rjade Jon. Det l�t konstigt att h�ra honom tilltala fadern s� formellt. Bran tittade p� Jon fylld av ett desperat hopp. �Det finns fem ungar�, fortsatte han, �tre hannar och tv� honor.�

�Vart vill du komma med det, Jon?�

�Ni har fem �kta barn�, svarade Jon, �tre s�ner och tv� d�ttrar, och skr�ckvargen �r ert hus vapen. Det var meningen att era barn skulle ha de h�r vargungarna, ers n�d.�

Bran s�g hur faderns ansiktsuttryck f�r�ndrades och hur de andra m�nnen utbytte blickar. I det �gonblicket �lskade han Jon av hela sitt hj�rta, f�r trots att Bran bara var sju f�rstod han vad Jon gjort. Antalet hade blivit r�tt tack vare att Jon utel�mnat sig sj�lv. Han hade tagit med flickorna och till och med Rickon, som bara var ett sm�barn, men inte o�ktingen som bar efternamnet Sn�, det namn som av h�vd gavs till alla i Norden som var olyckliga nog att f�das utan ett eget namn.

Deras far f�rstod han ocks�. �Vill du inte ha n�gon vargunge sj�lv d�, Jon?� fr�gade han stilla och mjukt.

�Skr�ckvargen pryder huset Starks baner�, p�pekade Jon, �och jag �r ingen Stark, far.�

Fadern betraktade tankfullt Jon, och i tystnaden som f�ljde skyndade sig Robb att till�gga: �Jag ska sj�lv ge den mat, far�, lovade han. �Jag ska dr�nka in en handduk med varm mj�lk och l�ta ungen suga p� den.�

�Jag med!� utbrast Bran.

Lorden gav sina s�ner en l�ng och v�rderande blick. �Det �r l�ttare sagt �n gjort, och jag kan inte till�ta att ni tar upp tj�narnas tid med detta. Om ni vill ha de h�r ungarna m�ste ni mata dem sj�lva. F�rst�tt?�

Bran nickade ivrigt, och ungen snodde runt i hans famn och slickade honom i ansiktet med sin varma tunga.

�Dessutom m�ste ni dressera dem�, �tertog fadern. �Ni m�ste dressera dem, f�r jag kan garantera att hundg�rdsm�staren inte kommer att vilja ha n�got med dessa monster att g�ra. Och gudarna hj�lpe er om ni vansk�ter dem eller dresserar dem illa, f�r de �r inte hundar som g�r och tigger godsaker och slinker i v�g om man ger dem en spark. En skr�ckvarg kan slita av en mans arm fr�n axeln lika l�tt som en hund biter ihj�l en r�tta. �r ni s�kra p� att ni klarar det h�r?�

�Ja, far�, svarade Bran.

�Ja�, inst�mde Robb.

�Och trots allt ni g�r kan ungarna d� �nd�.�

�De kommer inte att d��, f�rkunnade Robb, �f�r vi t�nker inte till�ta det.�

�Beh�ll dem d�. Jory, Desmond, ta hand om de andra ungarna. Det �r p� tiden att vi v�nder tillbaka mot Vinterhed.�

Det var inte f�rr�n de hade satt upp och var p� v�g igen som Bran till�t sig att njuta av segerns s�tma. Vid det laget l�g hans vargunge innanf�r skinnkl�derna d�r den var varm och trygg f�r den l�nga ritten hem. Bran funderade p� vad han skulle kalla den.

Halvv�gs �ver bron h�ll Jon pl�tsligt in h�sten.

�Vad �r det, Jon?� fr�gade fadern.

�H�r ni inte?�

Bran kunde h�ra vinden i tr�den, klappret av hovar mot tr�plankorna, gn�llet fr�n sin hungriga unge, men Jon lyssnade till n�got annat.

�H�r�, upprepade Jon. Han v�nde h�sten och galopperade tillbaka �ver bron. De s�g honom sitta av d�r skr�ckvargen l�g d�d i sn�n, s�g honom falla p� kn�. En stund senare kom han leende ridande tillbaka mot dem.

�Den m�ste ha krupit i v�g fr�n de andra�, sa Jon.

�Eller blivit bortdriven�, sa fadern och tittade p� den sj�tte vargungen. Den hade vit p�ls medan de �vriga i kullen var gr�, och �gonen var lika r�da som blodet hos trashanken som d�tt p� morgonen. Bran tyckte att det var m�rkligt att bara den h�r ungen hade �ppnat �gonen medan de andra fortfarande var blinda.

�En albino�, fn�s Theon Greyjoy spydigt. �Den kommer att d� �nnu fortare �n de andra.�

Jon Sn� gav sin fars myndling en l�ng kylig blick. �Det tror jag inte, Greyjoy�, sa han, �f�r den h�r tillh�r mig.�

Catelyn hade aldrig tyckt om den h�r gudaskogen.

Hon var av �tten Tully och f�dd p� slottet Flodvattnet som l�g l�ngt nere i S�dern vid R�da floden, en av Treuddens armar. Gudaskogen d�r var en ljus och luftig tr�dg�rd d�r h�ga tallar kastade spr�ckliga skuggor �ver porlande b�ckar, d�r f�glarna sj�ng i sina bon och luften var fylld av blomdoft.

Gudarna p� Vinterhed hade en annan sorts skog. Det var en m�rk och primitiv plats, tre tunnland gammal skog som st�tt or�rd i tio tusen �r d� det dystra slottet byggdes. Den luktade fuktig jord och f�rruttnelse, och h�r v�xte inga tallar. Den h�r skogen bestod av dystra granar med gr�gr�na barr, av m�ktiga ekar och bokar lika gamla som riket sj�lvt. H�r stod tjocka m�rka stammar t�tt ihop medan sammanfl�tade grenar bildade ett tak och knotiga r�tter slingrade sig under marken. Det h�r var en plats med djup tystnad och ruvande skuggor, och gudarna som bodde h�r hade inga namn.

Men Catelyn visste att hon skulle finna sin make h�r den h�r kv�llen. Var g�ng han tog en mans liv s�kte han alltid upp stillheten i gudaskogen efter�t.

Catelyn hade blivit smord med de sju oljorna och d�pt i det regnb�gsskimrande ljuset som fyllde kapellet i Flodvattnet. Hon hade den sanna tron, precis som sin far och farfar och hans far f�re honom. Hennes gudar hade namn och deras ansikten var lika v�lbekanta som hennes f�r�ldrars ansikten. Gudsdyrkan innebar en kaplan med ett r�kelsekar, doften av r�kelse, en sjusidig kristall gnistrande av ljus och r�ster h�jda i s�ng. �tten Tully hade en gudaskog precis som alla f�rn�ma hus, men det var bara en plats d�r man promenerade eller l�ste eller l�g i solen, f�r det var i kapellet man dyrkade gudarna.

F�r hennes skull hade Ned byggt ett litet kapell d�r hon kunde sjunga till guds sju ansikten, men de f�rsta m�nniskornas blod fl�t fortfarande i �drorna p� �tten Stark, och hans egna gudar var den gr�na skogens gamla, namnl�sa gudar som han delade med skogens f�rsvunna barn.

Mitt i gudaskogen stod ett urgammalt �destr�d lutat �ver en liten damm d�r vattnet var svart och kallt. Hj�rttr�det kallade Ned det. �destr�dets bark var vit som ben och bladen var m�rkr�da som tusentals blodfl�ckade h�nder. Ett ansikte hade ristats in i stammen p� det stora tr�det, och dragen var l�nga och melankoliska och de djupt liggande �gonen r�da av torkad k�da och f�runderligt vaksamma. De var gamla, de d�r �gonen, �ldre �n sj�lva Vinterhed. De hade sett Brandon byggaren l�gga dit den f�rsta stenen, om historierna var sanna, och de hade sett slottets granitv�ggar v�xa. Det sades att skogens barn hade ristat in ansiktena i tr�den under gryningens �rhundraden innan de f�rsta m�nniskorna kom �ver Smala havet.

I S�dern hade de sista �destr�den huggits ner eller br�nts ner f�r tusen �r sedan, utom p� Ansiktenas � d�r de gr�na m�nnen tyst h�ll vakt. H�r uppe var det annorlunda. H�r hade varje slott sin gudaskog och varje gudaskog sitt hj�rttr�d, och varje hj�rttr�d hade sitt ansikte.

Catelyn fann sin make sittande p� en mossbevuxen sten under �destr�det. Slagsv�rdet Is l�g tv�rs �ver hans kn� och han h�ll p� att g�ra ren klingan i det nattsvarta vattnet. Tusen �rs mylla l�g tjock p� marken i gudaskogen och d�mpade ljudet av hennes steg, men �nd� tycktes �destr�dets r�da �gon f�lja henne med blicken. �Ned�, ropade hon l�gt.

Han h�jde huvudet och s�g p� henne. �Catelyn�, sa han och r�sten var reserverad och formell. �Var �r barnen?�

Det fr�gade han alltid. �De �r i k�ket och diskuterar namn p� vargungarna.� Hon spred ut sin mantel p� marken och satte sig ner vid dammen med ryggen mot �destr�det. Hon kunde k�nna hur �gonen stirrade p� henne men gjorde sitt b�sta f�r att inte l�tsas om dem. �Arya �r salig, Sansa glad och tacksam, men Rickon �r inte riktigt s�ker.�

��r han r�dd?� fr�gade Ned.

�Lite�, erk�nde hon, �men han �r trots allt bara tre.�

Ned rynkade pannan. �Han m�ste l�ra sig att tygla sin r�dsla, f�r han kommer inte alltid att vara tre, och vintern n�rmar sig.�

�Ja�, h�ll Catelyn med. Orden fick henne att rysa, som de alltid gjorde, �tten Starks ord. Varje adelssl�kt hade sina ord eller valspr�k. De var som en sorts b�ner och de ber�mde sig av heder och �ra, lovade lojalitet och sanning, svor tro och mod. Alla utom �tten Starks valspr�k. Vintern n�rmar sig var deras ord, och det var inte f�rsta g�ngen hon t�nkte p� vilka underliga m�nniskor dessa nordbor var.

�Mannen dog v�rdigt, det m�ste jag tillerk�nna honom�, sa Ned. Han hade en bit oljat skinn i handen som han gned slagsv�rdet med medan han pratade och polerade metallen s� att den fick en m�rk glans. �Jag var glad f�r Brans skull. Du skulle ha varit stolt �ver Bran.�

�Jag �r alltid stolt �ver Bran�, svarade Catelyn och betraktade sv�rdet medan han putsade det. Hon kunde se v�gr�relserna djupt inne i st�let d�r metallen hade falsats hundratals g�nger vid smidningen. Catelyn k�nde ingen k�rlek till sv�rd, men hon kunde inte f�rneka att Is hade sin egen sk�nhet. Det hade smitts i Valyrien innan det gamla fria riket gick under, p� den tiden d� smederna bearbetade metallen med b�de trollformler och hammare. Sv�rdet var fyra hundra �r gammalt och lika vasst som den dagen det smiddes. Namnet det bar var �nnu �ldre, ett arv fr�n hj�ltarnas tids�lder d� �tten Stark fortfarande var kungar i Norden.

�Han var den fj�rde det h�r �ret�, sa Ned bistert, �och den stackars karlen var halvgalen. N�got hade skr�mt honom s� djupt att mina ord inte n�dde honom.� Han suckade. �Ben skriver att nattens v�ktare nu har mindre �n tusen man, och det �r inte bara folk som deserterar utan de f�rlorar m�n p� sina spaningsuppdrag ocks�.�

��r det r�varna?� undrade hon.

�Vilka annars?� Ned lyfte upp Is och betraktade det h�rda kalla st�let. �Och det kommer bara att bli v�rre. Den dagen kan komma n�r jag inte har n�got annat val �n att kalla mina vasaller under fanorna och rida norrut f�r att ta itu med den h�r kungen bortom muren en g�ng f�r alla.�

�Bortom muren?� Tanken fick Catelyn att rysa.

Ned s�g fruktan i hennes ansikte. �Mance Rayder beh�ver vi inte vara r�dda f�r.�

�Det finns farligare saker bortom muren.� Hon kastade en blick p� hj�rttr�det bakom sig: den vita barken och de r�da �gonen, som iakttog, lyssnade och t�nkte sina egna l�nga, l�ngsamma tankar.

Hans leende var �mt. �Du har h�rt f�r m�nga av gamla Nans historier. V�lnaderna �r lika d�da som skogens barn och de f�rsvann f�r �tta tusen �r sedan. M�ster Luwin s�ger att de aldrig har funnits, och ingen levande m�nniska har sett dem.�

�Fram till i morse hade ingen nu levande m�nniska n�gonsin sett en skr�ckvarg heller�, p�minde Catelyn.

�Jag borde veta b�ttre �n att diskutera med en Tully�, sa Ned med ett beklagande leende. Han stack Is i skidan. �Du kom inte hit f�r att ber�tta amsagor f�r mig och jag vet hur illa du tycker om den h�r platsen. Vad �r det, min k�ra?�

Catelyn tog sin makes hand. �Vi har f�tt sorgliga nyheter i dag, men jag ville inte st�ra dig f�rr�n du f�tt rena dig.� Det fanns inget s�tt att mildra slaget, s� hon ber�ttade det utan omsvep. �Jag �r s� ledsen, �lskade. Jon Arryn �r d�d.�

Hans blick m�tte hennes och hon kunde se hur h�rt det tog honom, precis som hon vetat att det skulle g�ra. I sin ungdom hade Ned blivit fostrad p� �rnn�stet och den barnl�se lord Arryn hade blivit en andre far f�r honom och Robert Baratheon som ocks� varit myndling till lord Arryn. N�r den galne kung Aerys II Targaryen kr�vde deras huvuden hade lorden av �rnn�stet h�jt upprorsfanan med m�nen och falken i revolt hellre �n att �verl�mna dem som han lovat att beskydda.

Och en dag f�r femton �r sedan hade denne andre far �ven blivit som en bror f�r Ned d� han och Jon stod tillsammans i kapellet p� Flodvattnet f�r att �kta tv� systrar, d�ttrarna till lord Hoster Tully.

�Jon��, sa han. ��r vi s�kra p� att det �r sant?�

�Det var kungens sigill och Robert har sj�lv skrivit brevet. Jag har det med mig. Han sa att det gick fort. Till och med storm�ster Pycelle stod hj�lpl�s, men han gav Jon vallmomj�lk s� att han slapp lida.�

�Det �r alltid n�got att vara tacksam f�r�, mumlade Ned. Hon s�g sorgen i hans ansikte, men �nd� t�nkte han f�rst p� henne. �Din syster�, tillade han, �och Jons pojke. St�r det n�got om dem?�

�Bara att de m�r bra och har �terv�nt till �rnn�stet�, svarade Catelyn. �Jag �nskar att de hade begett sig till Flodvattnet i st�llet, f�r �rnn�stet ligger h�gt och �r s� �dsligt, och det var hennes makes hem, inte hennes. Varje sten kommer att p�minna om lord Jon. Jag k�nner min syster, och hon beh�ver ha familj och v�nner omkring sig.�

�Din farbror �r v�l kvar i Arryndalen? Jon utn�mnde honom till portens riddare, har jag h�rt.�

Catelyn nickade. �Brynden kommer att g�ra vad han kan f�r henne och pojken, och det k�nns sk�nt att veta, men �nd兔

�Res till henne�, uppmanade Ned. �Ta med barnen och fyll hennes salar med ov�sen och skrik och skratt. Hennes pojke beh�ver tr�ffa andra barn och Lysa borde inte vara ensam med sin sorg.�

�Jag �nskar att jag kunde�, suckade Catelyn, �men det fanns andra nyheter i brevet ocks�. Kungen �r p� v�g till Vinterhed f�r att h�lsa p� dig.�

Det tog en stund f�r Ned att begripa vad hon sa, men s� ljusnade hans blick. �Kommer Robert hit?� D� hon nickade spreds ett leende �ver hans ansikte.

Catelyn �nskade att hon kunde dela hans gl�dje, men hon hade h�rt vad som sades p� borgg�rdarna: en skr�ckvarg d�d i sn�n med ett avbrutet hjorthorn i strupen. R�dslan ringlade inom henne som en orm, men hon tvingade sig att le mot mannen hon �lskade som inte trodde p� tecken. �Jag visste att du skulle bli glad�, sa hon, �och vi borde skicka bud till din bror p� muren.�

�Ja, naturligtvis�, inst�mde han, �f�r Ben vill s�kert vara h�r. Jag ska s�ga �t m�ster Luwin att skicka sin snabbaste f�gel.� Ned reste sig och drog upp henne p� f�tter. �Tusan! Hur m�nga �r sedan �r det? Och han ger oss inte mer f�rvarning �n s� h�r. St�r det n�got om hur m�nga det �r i hans s�llskap?�

�Jag skulle tro att det �r minst ett hundratal riddare med deras f�ljen och h�lften s� m�nga friryttare. Cersei och barnen �r ocks� med.�

�Robert f�rdas s�kert l�ngsamt f�r deras skull�, sa han. �Det �r tur det, d� f�r vi mer tid f�r f�rberedelserna.�

�Drottningens br�der ing�r ocks� i s�llskapet�, ber�ttade hon.

Ned gjorde en grimas, och Catelyn visste att han och drottningens familj inte hade mycket till �vers f�r varandra. �tten Lannister av Casterlyklippan hade anslutit sig till Robert f�rst n�r segern n�stan var vunnen, och Ned hade aldrig f�rl�tit dem. �Om priset f�r att f� tr�ffa Robert �r en invasion av klanen Lannister f�r jag v�l st� ut med det. Det l�ter som om Robert har med sig halva sitt hov.�

�Dit kungen g�r g�r �ven riket�, p�pekade hon.

�Det ska bli roligt att tr�ffa barnen. Den yngste s�g fortfarande p� den d�r gr�sliga kvinnans tutte sist jag s�g honom. Han m�ste vara i fem�rs�ldern vid det h�r laget.�

�Prins Tommen �r sju�, talade hon om f�r honom, �och lika gammal som Bran. Men sn�lla Ned, vakta din tunga. Den d�r gr�sliga kvinnan �r v�r drottning och det s�gs att hennes stolthet v�xer f�r varje �r som g�r.�

Ned kramade hennes hand. �Vi m�ste naturligtvis st�lla till med en fest med musik och trubadurer och Robert vill s�kert jaga. Jag ska skicka Jory s�derut med en hedersvakt f�r att m�ta dem p� kungsv�gen och eskortera dem hit. Vid alla gudar, hur ska vi kunna utspisa dem allihop? Redan p� v�g, sa du? F�rbannad vare den mannen. F�rbannat vare hans kungliga skinn.�

Brodern h�ll upp kl�nningen f�r henne. �Det h�r �r vad jag kallar sk�nhet. R�r vid den. Se s�, smek tyget.�

Dany r�rde vid tyget. Det var s� lent att det tycktes rinna genom fingrarna som vatten och hon kunde inte minnas att hon n�gonsin burit n�got s� mjukt. Det skr�mde henne och hon drog �t sig handen. ��r den verkligen min?�

�En g�va fr�n master Illyrio�, svarade Viserys och log, f�r han var p� gott hum�r den h�r kv�llen. �F�rgen kommer att framh�va dina violbl� �gon, och du ska f� guld och juveler ocks�, det har Illyrio lovat. I kv�ll m�ste du se ut som en prinsessa.�

En prinsessa, t�nkte Dany. Hon hade gl�mt hur det k�ndes, och kanske hade hon aldrig vetat det. �Varf�r ger han oss s� mycket?� fr�gade hon. �Vad vill han ha av oss?� I n�stan ett halv�r hade de bott i guvern�rens residens, �tit hans mat och blivit uppassade av hans tj�nare. Dany var tretton �r och gammal nog att veta att s�dana g�vor s�llan gavs utan ett pris h�r i den fria staden Pentos.

�Illyrio �r inte dum�, sa Viserys. Det var en mager ung man med nerv�sa r�relser och en feberaktig glans i de ljust syrenf�rgade �gonen. �Guvern�ren vet att jag inte kommer att gl�mma mina v�nner n�r jag har f�tt tillbaka min tron.�

Dany sa ingenting. Master Illyrio handlade med kryddor, �delstenar, drakben och andra mindre tilltalande saker. Han hade v�nner i alla de nio fria st�derna, sades det, och �ven bortom dem i Vaes Dothrak och de sagoomspunna l�nderna vid Jadehavet. Det sades ocks� att han aldrig n�gonsin haft en v�n som han inte gladeligen skulle ha s�lt f�r r�tt pris. Dany lyssnade till skvallret p� gatorna och h�rde allt detta, men hon visste b�ttre �n att ifr�gas�tta brodern d� han v�vde sina dr�mmar. Hans ilska var f�rf�rlig att sk�da d� den v�cktes. Viserys kallade det att �v�cka draken�.

Brodern h�ngde upp kl�nningen bredvid d�rren. �Illyrio skickar hit slavarna f�r att bada dig, och var noga med att tv�tta bort stanken fr�n stallet. Khal Drogo har tusen h�star, men i kv�ll letar han efter en annan sorts riddjur.� Han granskade henne kritiskt. �Du har fortfarande d�lig h�llning. St� rak i ryggen.� Han lade h�nderna p� hennes axlar och f�rde dem bak�t. �L�t dem se att du har en kvinnas former nu.� Fingrarna snuddade vid hennes knoppande br�st och kl�mde �t om en br�stv�rta. �Du f�r inte svika mig i kv�ll, f�r om du g�r det blir det synd om dig. Du vill v�l inte v�cka draken?� Fingrarna vred om och n�p brutalt till genom det grova tyget i tunikan. �Vill du det?� upprepade han.

�Nej�, svarade Dany undergivet.

Brodern log. �Bra.� Han r�rde n�stan tillgivet vid hennes h�r. �N�r de skriver historien om min regeringstid, s�ta syster, kommer de att s�ga att den b�rjade i kv�ll.�

D� han g�tt sin v�g gick Dany fram till f�nstret och tittade l�ngtansfullt ut �ver vattnet i bukten. De fyrkantiga tegeltornen i Pentos avtecknade sig som svarta silhuetter mot den nedg�ende solen. Dany kunde h�ra de r�da pr�sterna sjunga medan de t�nde sina kv�llseldar och de glada skriken fr�n trashankarna som lekte utanf�r residensets murar. F�r ett �gonblick �nskade hon att hon fick vara d�r ute tillsammans med barnen, barfota och andf�dd och kl�dd i trasor, utan f�rflutet och utan framtid, och utan n�gon fest att g� p� i khal Drogos palats.

N�gonstans bortom solnedg�ngen, p� andra sidan Smala havet, l�g ett land med gr�na kullar och blommande sl�tter och stora brusande floder d�r torn av m�rk sten reste sig bland magnifika bl�gr� berg och riddare i rustning red ut i strid under sina lorders baner. Dothrakierna kallade det landet Rhaesh andahli, Andalernas land. I de fria st�derna talade de om V�steros och Solnedg�ngens kungariken. Hennes bror hade ett enklare namn, han kallade det �v�rt land�. Orden var som en b�n f�r honom, och om han upprepade dem tillr�ckligt ofta skulle gudarna h�ra honom. �V�rt av blodets r�tt, fr�ntaget oss genom f�rr�deri, men fortfarande v�rt, v�rt f�r evigt. Man b�r inte stj�la fr�n draken, � nej, f�r draken minns.�

Och kanske mindes draken, men det gjorde inte Dany. Hon hade aldrig sett det h�r landet som brodern sa var deras, riket p� andra sidan Smala havet, och platserna han talade om�� Casterlyklippan och �rnn�stet, H�gg�rden och Arryndalen, Dornien och Ansiktenas ��� var bara ord f�r henne. Viserys hade varit en pojke p� �tta d� de flydde fr�n Kungshamn f�r att undkomma troninkr�ktarens annalkande arm�er, men Daenerys hade bara varit ett litet foster i deras mors mage.

�nd� kunde Dany ibland f�rest�lla sig hur det varit, f�r s� ofta hade brodern ber�ttat historien f�r henne. Flykten mitt i natten till Draksten medan m�nskenet lyste p� skeppets svarta segel. Hennes bror Rhaegar hade k�mpat mot troninkr�ktaren i Treuddens blodiga vatten och d�tt f�r kvinnan han �lskade. Plundringen av Kungshamn av dem som Viserys kallade troninkr�ktarens lakejer, lorderna Lannister och Stark. Prinsessan Elia av Dornien som bad om n�d d� Rhaegars arvinge slets fr�n br�stet och m�rdades inf�r hennes �gon. De gl�nsande skallarna p� de sista drakarna som oseende stirrade ner fr�n stenv�ggarna i tronsalen medan kungam�rdaren slet upp faderns strupe med ett gyllene sv�rd.

Hon f�ddes p� Draksten nio m�nader efter flykten medan en rasande sommarstorm hotade att slita s�nder f�stningen. Det ber�ttades att den stormen var fasansfull. Huset Targaryens flotta krossades d�r den l�g f�r ankar vid �n och enorma stenblock slets loss fr�n br�stv�rnet och slungades ner i Smala havets uppr�rda vatten. Modern hade d�tt d� hon f�dde Daenerys, och det hade Viserys aldrig f�rl�tit henne.

Hon kom inte ih�g Draksten heller. De hade flytt igen, alldeles innan troninkr�ktarens bror avseglade med sin nybyggda flotta. Vid det laget var det bara Draksten, deras hus urgamla s�te, som �terstod av de sju konungarikena som en g�ng varit deras, och de skulle inte f� ha det kvar l�nge till. Garnisonen hade varit beredd att s�lja dem till troninkr�ktaren, men en kv�ll hade ser Willem Darry och fyra lojala m�n brutit sig in i barnkammaren och f�rt bort dem b�gge tv� tillsammans med hennes amma och i skydd av m�rkret avseglat till tryggheten p� kusten vid Braavos.

Hon mindes vagt ser Willem, en stor gr� bj�rn till karl som halvblind vr�lade ut order fr�n sjuks�ngen. Tj�narna hade varit livr�dda f�r honom, men han hade alltid varit sn�ll mot Dany. Han kallade henne �lilla prinsessa� eller �ers h�ghet�, och hans h�nder var mjuka som gammalt l�der. Men han l�mnade aldrig s�ngen och lukten av sjukdom klibbade fast vid honom dag och natt, en varm, fuktig och s�taktigt �cklig od�r. Det var d� de bodde i Braavos, i det stora huset med den r�da d�rren. Dany hade sitt eget rum d�r med ett citrontr�d utanf�r f�nstret. D� ser Willem dog stal tj�narna den lilla summa pengar de hade kvar och strax d�refter hade de blivit utkastade ur det stora huset. Dany hade gr�tit d� den r�da d�rren f�r alltid st�ngdes bakom dem.

�nda sedan dess hade de flackat omkring, fr�n Braavos till Myr, fr�n Myr till Tyrosh och vidare till Qohor och Volantis och Lys, och aldrig stannat l�nge p� en och samma plats. Brodern v�grade att g�ra det, f�r han h�vdade att troninkr�ktarens lejda m�rdare var dem i h�larna �ven om Dany aldrig hade sett n�gon.

Till en b�rjan hade guvern�rerna och styresm�nnen och de rika handelsm�nnen med gl�dje v�lkomnat de sista av �tten Targaryen till sina hem, men allt eftersom �ren gick och troninkr�ktaren fortsatte att sitta kvar p� j�rntronen st�ngdes d�rrarna f�r dem och de fick leva i fattigdom. De hade varit tvungna att s�lja sina sista skatter f�r m�nga �r sedan, och nu var till och med pengarna de f�tt f�r moderns krona slut. I gr�nderna och p� vinstugorna i Pentos kallade de hennes bror �tiggarkungen�, och Dany ville helst inte veta vad de kallade henne.

�En dag kommer vi att f� tillbaka alltihop, s�ta syster�, brukade han lova, och ibland darrade hans h�nder d� han talade om det. �Juvelerna och sidentygerna, Draksten och Kungshamn, j�rntronen och de sju konungarikena, allt har de tagit ifr�n oss, men vi ska ta tillbaka det.� Viserys levde f�r den dagen. Det enda Daenerys ville ha tillbaka var det stora huset med den r�da d�rren, citrontr�det utanf�r f�nstret och den barndom hon aldrig f�tt uppleva.

Det h�rdes en svag knackning p� d�rren. �Kom in�, ropade Dany och v�nde sig bort fr�n f�nstret. Illyrios tj�nare steg in, bugade och tog itu med sina g�rom�l. De var slavar, en g�va fr�n en av guvern�rens m�nga v�nner bland dothrakierna. Det fanns inget slaveri i den fria staden Pentos, men �nd� var de slavar. Den gamla kvinnan var liten och gr� som en mus och sa aldrig ett ord, men flickan pratade desto mer. Hon var Illyrios favorit, en ljush�rig, bl��gd t�s p� sexton �r som pladdrade oavbrutet medan hon arbetade.

De fyllde hennes badkar med hett vatten som burits upp fr�n k�ket och parfymerade det med v�ldoftande oljor. Flickan drog den grova bomullstunikan �ver Danys huvud och hj�lpte henne ner i badet. Vattnet var sk�llhett, men Daenerys ryckte varken till eller skrek. Hon tyckte om hettan, f�r den fick henne att k�nna sig ren. Dessutom hade brodern ofta sagt att vattnet aldrig kunde bli f�r hett f�r en Targaryen. �Vi �r av drakens hus�, brukade han s�ga, �och vi har elden i blodet.�

Under fullst�ndig tystnad tv�ttade den gamla kvinnan hennes l�nga silverblonda h�r och kammade f�rsiktigt ut tovorna. Flickan skrubbade Dany p� ryggen och tv�ttade hennes f�tter medan hon talade om f�r henne vilken tur hon haft. �Drogo �r s� rik att till och med hans slavar b�r halsringar av guld. Hundra tusen man rider i hans khalasar, och hans palats i Vaes Dothrak har tv� hundra rum och d�rrar av massivt silver.� Det var mer i samma stil, mycket mer, vilken stilig man khalen var, s� l�ng och vild, or�dd i strid, den b�ste ryttaren som n�gonsin suttit p� en h�st, en baddare till b�gskytt. Daenerys sa ingenting. Hon hade alltid f�rutsatt att hon skulle gifta sig med Viserys n�r hon blev tillr�ckligt gammal. I �rhundraden hade �tten Targaryen f�rm�lt broder med syster, �nda sedan Aegon er�vraren tagit b�da sina systrar till brud. Linjen m�ste h�llas ren, hade Viserys sagt tusentals g�nger, f�r de hade kungligt blod, det gamla Valyriens gyllene blod, drakens blod. Drakarna parade sig inte med sl�tternas djur och �tten Targaryen blandade inte sitt blod med ringare m�nniskors blod, men nu planerade Viserys �nd� att s�lja henne till en fr�mling, en barbar.

D� hon var ren hj�lpte slavarna henne upp ur badet och torkade henne. Flickan borstade hennes h�r tills det gl�nste som sm�lt silver medan den gamla kvinnan parfymerade henne med kryddblomsdoft fr�n Dothrakiens sl�tter: ett st�nk p� varje handled, bakom �ronen, p� br�stv�rtorna och ett sista st�nk, svalt p� l�pparna d�r nere mellan benen. De kl�dde henne i de tunna underkl�der som master Illyrio skickat upp och drog sedan p� henne kl�nningen, som var av m�rkt plommonf�rgat siden och framh�vde den violbl� f�rgen p� hennes �gon. Flickan tr�dde de f�rgyllda sandalerna p� hennes f�tter medan den gamla kvinnan satte tiaran i h�ret och guldarmband inlagda med ametister runt handlederna. Sist av allt kom den tunga halsringen i guld som var prydd med urgamla valyriska tecken.

�Nu ser ni verkligen ut som en prinsessa�, utbrast flickan andl�st n�r de var f�rdiga. Dany betraktade sin bild i den f�rsilvrade spegeln som Illyrio s� omt�nksamt sk�nkt henne. En prinsessa, t�nkte hon, men hon mindes vad flickan sagt, att khal Drogo var s� rik att till och med hans slavar bar halsringar av guld. Hon genomfors av en rysning och fick g�shud p� de bara armarna.

Brodern v�ntade i den svala entr�hallen d�r han satt vid bass�ngkanten och l�t handen dingla i vattnet. Han reste sig n�r hon n�rmade sig och inspekterade henne kritiskt. �St� still�, befallde han. �V�nd dig om. Ja. Bra. Du ser��

��majest�tisk ut�, avslutade master Illyrio som just kom in genom ett valv. Han r�rde sig med f�rv�nansv�rd smidighet f�r att vara s� stor. Under l�st sittande plagg av brandgult siden guppade fettvalkarna d� han gick. �delstenar glittrade p� vartenda finger och hans betj�nt hade oljat hans gula tvesk�gg tills det gl�nste som �kta guld. �M� ljusets herre �ver�sa er med v�lsignelser denna lyckliga dag, prinsessan Daenerys�, fortsatte guvern�ren och tog hennes hand. Han b�jde p� huvudet och visade en skymt av krokiga gula t�nder genom det gyllene sk�gget. �Hon �r en uppenbarelse, ers h�ghet, en uppenbarelse�, sa han till brodern. �Drogo kommer att bli h�nf�rd.�

�Hon �r f�r mager�, klagade Viserys. Hans h�r, som hade samma silverblonda f�rg som hennes, var stramt bak�tkammat och hopf�st i nacken med en brosch av drakben. Det fick honom att se str�ng ut och understr�k de h�rda, skarpa dragen i hans ansikte. Han vilade handen p� f�stet till sv�rdet som Illyrio l�nat honom och fr�gade: ��r ni s�ker p� att khal Drogo tycker om s� h�r unga kvinnor?�

�Hon har f�tt sin bl�dning och �r gammal nog f�r khalen�, svarade Illyrio, inte f�r f�rsta g�ngen. �Se p� henne. Det silverblonda h�ret, de violbl� �gonen�Hon �r av det gamla valyriska blodet, utan tvekan, utan tvekan�och h�g�ttad, dotter till den gamle kungen, syster till den nye. Hon kan inte undg� att f�rtrolla Drogo.� N�r han sl�ppte hennes hand fann Daenerys att hon darrade.

�Jag f�rmodar det�, sa brodern tveksamt. �Vildarna har underlig smak. Pojkar, h�star, f�r��

�Det �r nog b�st att ni inte s�ger n�got om det d�r till khal Drogo�, avbr�t Illyrio.

Ilskan flammade upp i broderns syrenf�rgade �gon. �Tar ni mig f�r en dumbom?�

Guvern�ren bugade l�tt. �Jag tar er f�r en kung, och kungar saknar vanliga m�ns f�rsiktighet, men jag ber om urs�kt om jag har f�ror�ttat er.� Han v�nde sig bort och klappade i h�nderna f�r att kalla p� b�rarna.

Gatorna i Pentos var beckm�rka d� de gav sig av i Illyrios konstfullt snidade b�rstol. Tv� tj�nare gick f�re f�r att lysa upp v�gen b�rande p� utsirade oljelampor med rutor av blekbl�tt glas medan ett dussin starka karlar hissade upp st�ngerna p� sina axlar. Det var varmt och inst�ngt innanf�r gardinerna, och Dany kunde k�nna stanken av Illyrios bleka hull genom hans tunga parfymer.

Brodern som vr�kte sig p� kuddarna bredvid henne m�rkte aldrig lukten, f�r han hade tankarna p� andra sidan Smala havet. �Vi kommer inte att beh�va hela hans khalasar�, sa Viserys. Fingrarna lekte med f�stet p� den l�nade klingan, men Dany visste att han aldrig hade svingat ett sv�rd p� riktigt. �Tio tusen man, det borde r�cka. Jag skulle kunna sopa rent i de sju konungarikena med tio tusen dothrakikrigare. Hela riket kommer att resa sig f�r sin r�ttm�tige konung. Tyrell, Redwyne, Darry, Greyjoy�� de �lskar inte troninkr�ktaren mer �n jag g�r. Dorniens m�n brinner av lust att h�mnas Elia och hennes barn, och vi kommer att ha folket med oss, f�r de l�ngtar efter sin konung.� Han kastade en �ngslig blick p� Illyrio. �F�r det g�r de v�l?�

�Det �r ert folk och de tycker bra om er�, f�rs�krade master Illyrio f�rbindligt. �I f�stningar �ver hela riket sk�lar m�nnen i hemlighet f�r er h�lsa medan kvinnorna syr drakbaner och g�mmer dem f�r den dag d� ni �terv�nder tv�rs �ver vattnet.� Han ryckte p� sina kraftiga axlar. �Det �r i alla fall vad mina spioner ber�ttar.�

Dany hade inga spioner och ingen m�jlighet att veta vad folk gjorde eller t�nkte p� andra sidan Smala havet, men hon misstrodde Illyrios fagra ord p� samma s�tt som hon misstrodde allt hos honom. Men brodern nickade ivrigt. �Jag ska sj�lv d�da troninkr�ktaren�, lovade han som aldrig hade d�dat n�gon, �precis som han d�dade min bror Rhaegar, och Lannister ocks�, kungam�rdaren, f�r vad han gjorde min far.�

�Det skulle vara synnerligen passande�, inst�mde master Illyrio. Dany s�g att ett aldrig s� litet leende spelade kring den fylliga munnen, men brodern m�rkte ingenting. Han nickade, f�rde gardinen �t sidan och stirrade ut i m�rkret, och Dany visste att han �n en g�ng utk�mpade slaget vid Treudden i sina tankar.

Khal Drogos palats med nio torn l�g vid bukten och de h�ga tegelmurarna var �vervuxna med ljus murgr�na. Det hade sk�nkts till khalen av styresm�nnen i Pentos, ber�ttade Illyrio f�r dem, f�r de fria st�derna var alltid gener�sa mot ryttarh�vdingarna. �Det �r inte det att vi �r r�dda f�r de d�r barbarerna�, brukade Illyrio leende f�rklara. �Ljusets herre skulle kunna h�lla v�ra stadsmurar mot en miljon dothrakier, det f�rs�krar �tminstone de r�da pr�sterna�men varf�r ta risker n�r det �r s� billigt med v�nskap?�

Deras b�rstol hejdades vid porten och gardinerna drogs bryskt �t sidan av en livvakt. Han hade dothrakiernas kopparf�rgade hud och m�rka mandelformade �gon, men ansiktet var h�rl�st och han bar de obefl�ckades pickelhuva i brons. Han granskade dem kallsinnigt. Master Illyrio morrade n�got till honom p� dothrakiernas k�rva spr�k. Vakten svarade och vinkade igenom dem.

Dany lade m�rke till att broderns hand h�ll h�rt om f�stet p� det l�nade sv�rdet. Han s�g n�stan lika r�dd ut som hon sj�lv k�nde sig. �Of�rsk�mde eunuck�, muttrade Viserys d� b�rstolen gungande bars upp mot palatset.

Master Illyrios ord var som honung. �M�nga betydelsefulla m�n kommer att delta i festen i kv�ll, och s�dana m�n har fiender. Khalen m�ste skydda sina g�ster och ni �r sj�lv den fr�mste bland dem, ers h�ghet. Troninkr�ktaren skulle utan tvekan betala bra f�r ert huvud.�

�O ja�, sa Viserys m�rkt. �Han har f�rs�kt, Illyrio, det kan jag f�rs�kra er. Hans lejda m�rdare f�ljer oss �verallt. Jag �r den siste draken och han kommer inte att sova lugnt s� l�nge jag lever.�

B�rstolen saktade in och stannade. Gardinerna drogs �t sidan och en slav r�ckte handen till Daenerys f�r att hj�lpa henne att stiga ur. Hans halsring var av vanlig brons, noterade hon. Brodern f�ljde efter med ena handen fortfarande h�rt knuten om sv�rdsf�stet, och det kr�vdes tv� starka m�n f�r att f� master Illyrio p� benen igen.

Inne i palatset var luften tung av doften av citron och kanel. De eskorterades genom entr�hallen d�r en mosaik av f�rgat glas skildrade Valyriens underg�ng. Det brann i svarta oljelampor av j�rn l�ngs v�ggarna och under en valvb�ge av fl�tade stenl�v annonserade en eunuck deras ankomst. �Viserys av huset Targaryen, den tredje av hans namn�, ropade han med h�g och v�lmodulerad r�st, �kung �ver andalerna och rhoynarerna och de f�rsta m�nniskorna, h�rskare �ver de sju konungarikena och rikets beskyddare. Hans syster Daenerys stormf�dd, prinsessa av Draksten. Hans �rade v�rd, Illyrio Mopatis, guvern�r i den fria staden Pentos.�

De gick f�rbi eunucken och in p� en g�rd med pelare som var �vervuxna av murgr�na. M�nskenet m�lade bladen i nyanser av benvitt och silver medan g�sterna gick omkring. M�nga var dothrakiska ryttarh�vdingar, stora m�n med r�dbrun hud och h�ngmustascher med metallringar i, och deras svarta h�r var oljat och fl�tat och beh�ngt med bj�llror. Bland dem r�rde sig ocks� banditer och solden�rer fr�n Pentos och Myr och Tyrosh, en r�d pr�st som till och med var fetare �n Illyrio, h�riga m�n fr�n Ibbens hamn och lorder fr�n Sommar�arna med hud svart som ebenholts. Daenerys tittade f�rundrat p� dem alla�och ryckte till av r�dsla d� hon pl�tsligt ins�g att hon var den enda kvinnan d�r.

�De d�r tre �r Drogos blodsryttare�, viskade Illyrio till dem. �Vid pelaren st�r khal Moro med sonen Rhogoro. Mannen med det gr�na sk�gget �r bror till guvern�ren i Tyrosh och mannen bakom honom �r ser Jorah Mormont.�

Det sista namnet f�ngade Daenerys uppm�rksamhet. �En riddare?�

�Det �r just vad han �r.� Illyrio log genom sk�gget. �Smord med de sju oljorna av �verstekaplanen sj�lv.�

�Vad g�r han h�r?� slank det ur henne.

�Troninkr�ktaren vill ha hans huvud�, svarade Illyrio, �till f�ljd av en liten f�rol�mpning. Han s�lde n�gra tjuvj�gare till en slavhandlare fr�n Tyrosh i st�llet f�r att ge dem till nattens v�ktare. Idiotisk lag. En man borde f� g�ra som han sj�lv vill med sina �godelar.�

�Jag vill tala med ser Jorah innan kv�llen �r �ver�, sa brodern. Dany kom p� sig sj�lv med att nyfiket stirra p� riddaren. Det var en �ldre man, �ver fyrtio och tunnh�rig, men fortfarande stark och i god form, och i st�llet f�r siden och bomull var han kl�dd i ylle och l�der. Hans tunika var m�rkgr�n och broderad med n�got som liknade en svart bj�rn st�ende p� tv� ben.

Hon stod fortfarande och tittade p� den fr�mmande mannen fr�n det hemland hon aldrig k�nt n�r master Illyrio lade en fuktig hand p� hennes bara axel. �D�r borta, s�ta prinsessa�, viskade han, �st�r khalen sj�lv.�

Dany ville springa sin v�g och g�mma sig, men brodern iakttog henne och hon visste att om hon gjorde honom missn�jd skulle hon v�cka draken. �ngsligt v�nde hon sig om och tittade p� mannen som Viserys hoppades skulle be att f� �kta henne innan kv�llen var �ver.

Slavflickan hade inte haft fel, t�nkte hon. Khal Drogo var huvudet h�gre �n den l�ngste mannen i rummet och �nd� l�tt p� f�tterna p� n�got s�tt, lika smidig som pantern i Illyrios menageri, och han var yngre �n hon trott, inte mer �n trettio. Hans hud hade samma f�rg som blankpolerad koppar och i de kraftiga mustascherna satt ringar av guld och brons.

�Jag m�ste g� fram och betyga khalen min v�rdnad�, f�rklarade master Illyrio. �V�nta h�r s� ska jag f�ra honom till er.�

Medan Illyrio vaggade �ver till khalen tog brodern henne i armen och hans fingrar kramade s� h�rt att det gjorde ont. �Ser du hans fl�ta, s�ta syster?�

Drogos fl�ta var svart som natten och parfymerad med v�ldoftande oljor, och i den satt sm� bj�llror som pinglade svagt d� han r�rde sig. Fl�tan n�dde l�ngt nedanf�r hans b�lte, till och med l�ngre ner �n skinkorna, och �nden slog mot baksidan av l�ren.

�Ser du hur l�ng den �r?� fr�gade Viserys. �N�r en dothrakier blir besegrad i strid sk�r han av sig fl�tan i van�ra, s� att omv�rlden ska se hans skam. Khal Drogo har aldrig f�rlorat en strid, och han �r Aegon draklorden p�nyttf�dd, och du ska bli hans drottning.�

Dany tittade p� khal Drogo. Hans ansikte var h�rt och grymt, �gonen lika kalla och m�rka som onyx. Brodern gjorde henne illa ibland n�r hon v�ckte draken, men han skr�mde henne inte s� som den h�r mannen skr�mde henne. �Jag vill inte bli hans drottning�, h�rde hon sig sj�lv s�ga med en liten, tunn r�st. �Sn�lla, sn�lla Viserys, jag vill inte, jag vill fara hem.�

�Hem?� Han h�ll r�sten l�g, men hon kunde h�ra raseri i hans tonfall. �Hur ska vi kunna fara hem, s�ta syster? De tog v�rt hem ifr�n oss!� Han drog in henne i skuggorna, utom synh�ll, och fingrarna gr�vde sig in i hennes hud. �Hur ska vi kunna fara hem?� upprepade han och menade Kungshamn och Draksten och hela riket som de f�rlorat.

Dany hade bara menat deras rum i Illyrios residens, inget riktigt hem naturligtvis, men det var allt de hade. Men brodern ville inte h�ra p� det �rat, f�r det fanns inget hem d�r f�r honom. Inte ens det stora huset med den r�da d�rren hade varit hemma f�r honom. Hans fingrar tr�ngde djupt in i hennes arm och kr�vde ett svar. �Jag vet inte��, mumlade hon till sist. R�sten br�ts och t�rarna v�llde upp i �gonen.

�Men det g�r jag�, fr�ste han skarpt. �Vi ska fara hem med en arm�, s�ta syster, med khal Drogos arm�. Det �r s� vi ska fara hem, och om du m�ste gifta dig med honom och g� till s�ngs med honom f�r den sakens skull ska du ocks� g�ra det.� Han log mot henne. �Jag skulle l�ta hela khalasaren rida dig om s� beh�vdes, s�ta syster, alla fyrtio tusen m�nnen och deras h�star ocks� om det var vad som kr�vdes f�r att f� min arm�. Var tacksam f�r att det bara �r Drogo, och med tiden kanske du l�r dig att tycka om honom. Torka �gonen nu, f�r Illyrio kommer �ver med honom och han f�r inte se dig gr�ta.�

Dany v�nde sig om och s�g att det var sant. Master Illyrio log och bockade medan han eskorterade khal Drogo fram till dem. Hon torkade t�rarna med baksidan av handen.

�Le�, viskade Viserys nerv�st medan handen s�kte sig till sv�rdsf�stet. �Och st� rak. L�t honom se att du har br�st, f�r gudarna ska veta att du inte har mycket att komma med.�

Daenerys log och r�tade p� ryggen.

Bes�karna v�llde in genom slottsporten som en flod av guld och silver och blankt st�l. Tre hundra var de, vasaller och riddare, b�de edsvurna och friryttare. �ver deras huvuden vajade dussinet gyllene baner i nordanvinden prydda med huset Baratheons kronhjort.

Ned k�nde m�nga av ryttarna. D�r kom ser Jaime Lannister vars h�r lyste som hamrat guld och d�r Sandor Clegane, Blodhunden kallad, med sitt fasansfulla br�nnskadade ansikte. Den l�nge pojken bredvid honom kunde inte vara n�gon annan �n kronprinsen och den f�rkrymte lille mannen bakom dem var dv�rgen Tyrion Lannister.

Men den v�ldige mannen som red f�rst i kolonnen flankerad av tv� riddare i kungsvaktens sn�vita mantlar verkade n�stan som en fr�mling f�r Ned�tills mannen hoppade av stridsh�sten med ett v�lbekant tjut och gav honom en bj�rnkram. �Ned! Ah, det �r underbart att se ditt frusna ansikte.� Kungen granskade honom fr�n topp till t� och skrattade. �Du har inte f�r�ndrats ett dugg.�

Ned �nskade att han kunde s�ga detsamma. N�r de femton �r tidigare red ut f�r att vinna en tron hade lorden av Stormens �nde varit renrakad, klar�gd och muskul�s och sett ut som jungfruns b�n. Han var n�stan tv� meter l�ng och tornade upp sig �ver alla andra, och d� han if�rde sig rustning och sitt hus hornprydda hj�lm blev han en riktig j�tte. Han hade haft en j�ttes styrka ocks�, och hans favoritvapen var en stridsklubba i j�rn som Ned knappt orkade lyfta. P� den tiden hade doften av l�der och blod h�ftat vid honom som en kvinnas parfym.

Nu var det parfym som h�ftade vid honom som parfym, och han hade ett midjem�tt som matchade l�ngden. Senast Ned s�g kungen var nio �r tidigare under Balon Greyjoys revolt d� kronhjorten och skr�ckvargen hade slagit ihop sina styrkor f�r att f� den sj�lvutn�mnde kungen p� J�rn�arna att ge upp sina anspr�k p� tronen. Sedan den kv�llen de stod sida vid sida i Greyjoys f�stning, d�r Robert tagit emot den rebelliske lordens kapitulation och Ned tagit hans son Theon som gisslan och myndling, hade kungen g�tt upp minst femtio kilo. Ett sk�gg lika grovt och svart som j�rntr�d t�ckte hakan och dolde dubbelhakorna och de kungliga kindp�sarna, men ingenting kunde d�lja magen eller de m�rka ringarna under �gonen.

�nd� var Robert Neds kung nu och inte bara en v�n, s� han sa bara: �Ers h�ghet, Vinterhed �r ert.�

Vid det laget h�ll �ven de andra p� att sitta av och stalldr�ngar kom fram f�r att ta hand om h�starna. Roberts drottning, Cersei Lannister, kom g�ende till fots med sina minsta barn eftersom karossen de f�rdats i, en enorm dubbeld�ckad vagn av oljad ek och f�rgylld metall som drogs av fyrtio starka dragh�star, var f�r bred f�r att komma in genom slottsporten. Ned f�ll p� kn� i sn�n f�r att kyssa drottningens ring medan Robert kramade om Catelyn som om hon vore en l�nge saknad syster. Sedan f�rdes barnen fram och blev presenterade och i vederb�rlig ordning besk�dade.

Knappt var dessa h�lsningsformaliteter �verst�kade f�rr�n kungen sa till sin v�rd: �F�r mig ner till kryptan, Eddard, f�r jag vill betyga min aktning.�

Ned �lskade honom f�r det, f�r att han mindes henne efter alla dessa �r, och bad om en oljelampa. Inga andra ord beh�vdes. Drottningen b�rjade protestera, f�r de hade varit p� v�g �nda sedan gryningen och alla var tr�tta och frusna. Nog kunde de v�l f� n�got att �ta och dricka f�rst, de d�da skulle v�nta. Hon sa inte mer �n det, f�r Robert bara tittade p� henne, och tvillingbrodern tog henne i armen och d� h�ll hon tyst.

Ned och denne kung som han knappt k�nde igen gick ner till kryptan tillsammans. Spiraltrappan i sten var smal, och Ned gick f�re med lampan. �Jag b�rjade tro att vi aldrig skulle komma fram till Vinterhed�, klagade Robert medan de gick nedf�r trappan. �N�r de pratar om mina sju konungariken nere i S�dern �r det l�tt att gl�mma att din provins �r lika stor som alla de andra sex tillsammans.�

�Jag hoppas att ni hade en angen�m resa, ers h�ghet.�

Robert fn�s. �Tr�sk, skogar och sl�tter och knappt ett enda v�rdshus v�rt namnet norr om N�set. Jag har aldrig sett s�dan �dslighet. Var finns alla m�nniskor?�

�F�rmodligen var de f�r blyga f�r att komma ut�, sk�mtade Ned. Han kunde k�nna kylan komma uppf�r trappan, en kall pust djupt inifr�n jorden. �Vi ser inte kungar s� ofta h�r uppe i Norden.�

Robert fn�s igen. �Det �r mer sannolikt att de g�mde sig under sn�n. Sn�, Ned!� Kungen satte handen mot v�ggen f�r att st�dja sig medan de fortsatte ner�t.

�Det �r inte ovanligt med sn�fall p� sensommaren�, p�pekade Ned. �Jag hoppas ni inte hade besv�r av dem, f�r de brukar oftast vara l�tta.�

�M� v�lnaderna ta dina l�tta sn�fall�, svor Robert. �Hur kommer det att vara h�r p� vintern? Jag ryser vid blotta tanken.�

�Vintrarna �r str�nga�, medgav Ned, �men �tten Stark klarar det. Det har vi alltid gjort.�

�Du borde komma ner till S�dern�, menade Robert, �f�r du beh�ver uppleva lite sommar innan den f�rsvinner. I H�gg�rden finns f�lt med gyllengula rosor som str�cker sig s� l�ngt �gat n�r, och frukterna �r s�ta och s� mogna att de exploderar i munnen�� meloner, persikor, plommon. Du har aldrig smakat deras like. Du ska f� se, f�r jag har med mig lite frukt �t dig. Till och med p� Stormens �nde, d�r det bl�ser kraftigt fr�n bukten, �r dagarna s� heta att man knappt orkar r�ra sig. Och du borde se st�derna, Ned! Blommor �verallt, marknaderna dignar av mat och sommarvinerna �r s� billiga och bra att man kan bli berusad bara av att andas in doften. Alla �r feta och fulla och f�rm�gna.� Han skrattade och klappade sig p� den omf�ngsrika magen. �Och flickorna, Ned!� utbrast han med lysande blick. �Jag sv�r p� att kvinnorna struntar i all anst�ndighet i v�rmen. De simmar nakna i floden alldeles nedanf�r slottet. Till och med p� gatorna �r det f�r hett f�r ylle och p�ls, s� de g�r omkring i korta kl�nningar, av siden om de har pengar och annars bomull, men det �r sak samma n�r de b�rjar svettas och tyget klistrar mot huden, f�r d� kunde de lika g�rna vara nakna.� Kungen skrattade lyckligt.

Robert Baratheon hade alltid varit en man med stor aptit p� livet, en man som inte missunnade sig n�gra njutningar, men det var inte n�got man kunde beskylla Eddard Stark f�r. �nd� kunde Ned inte undg� att m�rka att njutningarna b�rjade s�tta sina sp�r hos kungen. Robert andades tungt n�r de kom till foten av trappan och hans ansikte lyste r�tt i lampskenet d� de steg in i den m�rka kryptan.

�Ers h�ghet�, sa Ned respektfullt och lyste med lampan i en vid halvb�ge. Skuggorna hoppade och dansade d� det fladdrande ljusskenet f�ll p� stenarna p� golvet och p� de l�nga raderna av granitpelare som tv� och tv� str�ckte sig in i m�rkret. Mellan pelarna satt de d�da p� sina stentroner vid v�ggarna med ryggen mot sarkofagerna som inneh�ll deras jordiska kvarlevor. �Hon ligger l�ngst in tillsammans med far och Brandon.�

Han gick f�re mellan pelarna och Robert f�ljde tyst och huttrande efter i den underjordiska kylan, f�r det var alltid kallt h�r nere. Deras steg �terkastades av stenarna och ekade mot det v�lvda taket medan de gick bland huset Starks d�da. Vinterheds lorder s�g dem passera. Deras ansikten var uthuggna i stenarna som f�rseglade gravarna, och de satt d�r i l�nga rader, blinda �gon som stirrade ut i det eviga m�rkret medan v�ldiga skr�ckvargar av sten l�g hopkrupna vid deras f�tter. De fladdrande skuggorna fick statyerna av sten att verka r�ra sig d� de levande gick f�rbi.

Enligt urgammal sed hade ett l�ngsv�rd av j�rn lagts �ver kn�na p� var och en som varit lord av Vinterhed f�r att h�lla kvar de h�mnande andarna i sina gravar. De �ldsta hade f�r l�nge sedan rostat s�nder och kvar fanns bara n�gra r�da fl�ckar d�r metallen vilat p� stenen. Ned undrade om det betydde att de v�lnaderna fritt kunde hems�ka slottet nu. Han hoppades inte det. De f�rsta lorderna av Vinterhed hade varit lika h�rda som det land de h�rskade �ver. Under �rhundradena innan draklorderna kom �ver havet hade de v�grat att sv�ra n�gon herre trohetsed och titulerat sig Nordens kungar.

Till slut stannade Ned och h�jde oljelampan. Kryptan fortsatte in i m�rkret framf�r dem, men d�r bortom var gravarna tomma och of�rseglade, svarta h�l som v�ntade p� sina d�da, v�ntade p� honom och hans barn. Ned ville helst inte t�nka p� det. �H�r�, sa han till sin kung.

Robert nickade tyst, f�ll p� kn� och b�jde p� huvudet.

D�r fanns tre sarkofager sida vid sida. Lord Rickard Stark, Neds far, hade ett l�ngt och str�ngt ansikte. Stenhuggaren hade k�nt honom v�l, och han satt d�r med stilla v�rdighet och stenfingrarna h�ll h�rt om sv�rdet som vilade i hans kn�, men i livet hade alla sv�rd svikit honom. I tv� mindre sarkofager p� var sida om honom l�g hans barn.

Brandon hade varit tjugo d� han dog, strypt p� order av den galne kung Aerys Targaryen, bara n�gra dagar innan han skulle �kta Catelyn Tully av Flodvattnet. Fadern hade varit tvungen att se honom d�, han som var den sanne arvingen, den �ldste, f�dd att h�rska.

Lyanna hade bara varit sexton �r gammal, en ungm� av enast�ende sk�nhet. Ned hade �lskat henne av hela sitt hj�rta, men Robert hade �lskat henne �nnu h�gre och hon skulle ha blivit hans brud.

�Hon var vackrare �n s�, anm�rkte kungen efter en stunds tystnad. Blicken dr�jde sig kvar vid Lyannas ansikte, som om han med sin viljestyrka kunde g�ra henne levande igen. Slutligen reste han sig m�dosamt. �Tusan ocks�, Ned! M�ste du begrava henne p� ett s�dant h�r st�lle?� R�sten blev hes av sorg vid minnet. �Hon f�rtj�nade mer �n m�rker��

�Hon var en Stark av Vinterhed�, svarade Ned l�gm�lt, �och det h�r �r hennes plats.�

�Hon borde vila p� en kulle n�gonstans, under ett frukttr�d med solen och molnen ovanf�r sig och regnet som strilar ner �ver henne.�

�Jag var hos henne n�r hon dog�, p�minde Ned kungen. �Hon ville komma hem och ligga bredvid Brandon och far.� Han kunde fortfarande h�ra henne ibland. Lova mig, hade hon utropat i ett rum som luktade blod och rosor. Lova mig, Ned. Febern hade ber�vat henne all styrka och r�sten hade varit svag som en viskning, men n�r han gav systern sitt ord hade r�dslan l�mnat hennes blick. Ned mindes hur hon hade lett d�, hur h�rt hennes fingrar kramat hans n�r hon gav upp andan och rosenbladen vissna och svarta f�ll ur hennes slappa fingrar. D�refter mindes han ingenting. De hade funnit honom med hennes hand fortfarande i sin, stum av sorg. Den lille tr�skmannen, Howland Reed, hade tagit hennes hand fr�n hans, men det mindes Ned inget av. �Jag har med mig blommor �t henne n�r jag kan�, sa han. �Lyanna�tyckte om blommor.�

Kungen r�rde vid hennes kind och fingrarna smekte den skrovliga stenen lika mjukt som om den vore levande hud. �Jag svor att d�da Rhaegar f�r det han gjorde mot henne.�

�Det gjorde du ocks�, p�pekade Ned.

�Bara en g�ng�, sa Robert bittert.

De hade brakat samman vid vadst�llet �ver Treudden medan striderna rasade omkring dem, Robert med sin stridsklubba och sin hornprydda hj�lm och prins Targaryen helt i svart pansar. Br�stharnesket var prytt med hans hus treh�vdade drake, gjord av rubiner som flammade som eld i solen. Treuddens vatten fl�t r�tt runt hovarna p� deras stridsh�star d� de kretsade kring varandra och drabbade samman, om och om igen, tills ett sista v�ldsamt hugg fr�n Roberts klubba krossade draken och br�stet innanf�r. N�r Ned senare kom till platsen l�g Rhaegar d�d i floden medan soldater fr�n b�da arm�erna letade i det forsande vattnet efter rubiner som lossnat fr�n rustningen.

�I mina dr�mmar d�dar jag honom varenda natt�, erk�nde Robert. �Tusen d�dar �r mindre �n han f�rtj�nar.�

P� det hade Ned inget svar, s� efter en stunds tystnad sa han: �Vi borde g� tillbaka, ers h�ghet. Er hustru v�ntar.�

�M� v�lnaderna ta min hustru�, muttrade Robert vresigt, men han b�rjade med tunga steg g� tillbaka samma v�g de kommit. �Och om jag h�r �ers h�ghet� en g�ng till ska jag se till att du f�r ditt huvud spetsat p� en p�le. Vi betyder mer �n s� f�r varandra.�

�Det har jag inte gl�mt�, f�rs�krade Ned lugnt. N�r kungen inte svarade tilllade han: �Ber�tta om Jon.�

Robert skakade p� huvudet. �Jag har aldrig sett en man insjukna s� hastigt. Vi ordnade en tornering p� min sons namndag, och om du sett Jon d� hade du kunnat sv�ra p� att han skulle leva f�r evigt. Fjorton dagar senare var han d�d. Sjukdomen var som eld i hans mage, och den br�nde rakt igenom honom.� Han stannade vid en pelare framf�r en grav med en sedan l�nge d�d medlem av �tten Stark. �Jag �lskade den gamle mannen.�

�Det gjorde vi b�da tv�.� Ned gjorde en paus. �Catelyn �r orolig f�r sin syster. Hur b�r Lysa sorgen?�

Roberts mun f�rvreds i en bitter grimas. �Inte s�rskilt bra, om jag ska vara �rlig�, medgav han. �Jag tror att f�rlusten av Jon har gjort kvinnan galen, Ned. Hon har tagit pojken med sig tillbaka till �rnn�stet, mot min vilja. Jag hade hoppats f� fostra honom hos Tywin Lannister p� Casterlyklippan. Jon hade inga br�der, inga andra s�ner. Skulle jag l�ta honom bli uppfostrad av kvinnor?�

Ned skulle hellre anf�rtro ett barn till en orm �n till lord Tywin, men han h�ll tyst med sina tvivel. En del gamla s�r l�ker aldrig helt och bl�der igen vid minsta ord. �Hustrun har f�rlorat sin make�, sa han f�rsiktigt, �och modern kanske var r�dd f�r att f�rlora sonen. Pojken �r mycket ung.�

�Sex �r och sjuklig och lord av �rnn�stet till r�ga p� el�ndet�, svor kungen. �Lord Tywin hade aldrig f�rut tagit n�gon myndling, och Lysa borde ha k�nt sig hedrad, f�r huset Lannister �r �delt och f�rn�mt. Men Lysa v�grade att ens h�ra talas om saken, och sedan gav hon sig av mitt i natten utan att ens be om lov. Cersei blev rasande.� Han suckade djupt. �Pojken �r min namne, visste du det? Robert Arryn. Och jag har svurit att beskydda honom, men hur ska jag kunna g�ra det n�r hans mor smiter i v�g med honom?�

�Jag kan ta honom som myndling om du vill�, f�reslog Ned, �och det borde Lysa g� med p�, f�r hon och Catelyn stod varandra n�ra som flickor. Hon �r sj�lv v�lkommen hit ocks�.�

�Ett gener�st erbjudande, min v�n�, svarade kungen, �men det kommer f�r sent. Lord Tywin har redan gett sitt samtycke, och att fostra pojken n�gon annanstans skulle vara en grov f�rol�mpning mot honom.�

�Jag bryr mig mer om Catelyns systersons v�l �n �tten Lannisters stolthet�, f�rkunnade Ned.

�Det beror p� att du inte sover med en Lannister.� Robert skrattade och ljudet skallade bland gravarna och studsade tillbaka fr�n det v�lvda taket. Han log s� att t�nderna blixtrade vita i det buskiga svarta sk�gget. ��, Ned�, utbrast han, �du �r fortfarande alldeles f�r allvarlig.� Han lade sin v�ldiga arm runt axlarna p� Ned. �Jag hade t�nkt v�nta n�gra dagar innan jag pratade med dig, men nu inser jag att det inte beh�vs. Kom, s� ska du f� h�ra.�

De b�rjade �ter g� mellan pelarna, och blinda sten�gon tycktes f�lja dem med blicken d� de passerade. Kungen h�ll kvar armen om Neds axlar. �Du m�ste ha undrat varf�r jag �ntligen kom till Vinterhed efter s� l�ng tid.�

Ned hade sina misstankar men gav inte uttryck f�r dem. �F�r n�jet att f� tr�ffa mig naturligtvis�, svarade han i l�tt ton, �och s� �r det muren. Ni m�ste se den, ers h�ghet, promenera l�ngs br�stv�rnet och tala med dem som bemannar det. Nattens v�ktare �r bara en skugga av vad styrkan en g�ng var, och Benjen s�ger��

�Tids nog f�r jag s�kert h�ra vad din bror s�ger�, avbr�t Robert. �Muren har st�tt i��tta tusen �r, v�l? Den klarar sig n�gra dagar till och jag har mer br�dskande angel�genheter att ta itu med. Det �r sv�ra tider vi lever i och jag beh�ver dugliga m�n omkring mig, m�n som Jon Arryn. Han tj�nade som lord av �rnn�stet, som st�th�llare i �stern och kungens hand, och det blir inte l�tt att ers�tta honom.�

�Hans son��, b�rjade Ned.

�Hans son f�r �rva �rnn�stet och alla dess int�kter�, klippte Robert bryskt av. �Inget mer.�

Detta kom som en �verraskning f�r Ned. Han stannade f�rv�nat och tittade p� kungen och orden kom av sig sj�lva. �Huset Arryn har alltid varit st�th�llare i �stern och titeln f�ljer med dom�nerna.�

�N�r han blir myndig kan han kanske �terf� den v�rdigheten�, sa Robert. �Jag m�ste t�nka p� det h�r �ret och n�sta och en sex�rig pojke �r ingen h�rf�rare, Ned.�

�I fredstid �r titeln bara en hederstitel. L�t pojken beh�lla den, om inte f�r hans egen s� f�r hans fars skull. Nog �r du skyldig Jon s� pass mycket efter alla �r han tj�nade dig.�

Kungen var inte bel�ten och han tog bort armen fr�n Neds axlar. �Jon gjorde bara sin plikt mot sin h�rskare och konung. Jag �r inte otacksam, Ned, och det borde du av alla veta, men sonen �r inte fadern. En liten pojke kan inte f�rsvara �stern.� S� mjuknade hans r�st. �Nog om detta. Jag har ett viktigare �mbete att diskutera och jag vill inte br�ka med dig.� Robert tog Ned i armen. �Jag beh�ver dig, Ned.�

�Jag �r er �dmjuke tj�nare, ers h�ghet, som alltid.� Det var ord han m�ste s�ga, och han sa dem, men han fasade f�r vad som skulle komma.

Robert tycktes knappt h�ra honom. �De d�r �ren vi bodde p� �rnn�stet�vid alla gudar, det var h�rliga �r. Jag vill ha dig vid min sida igen, Ned, jag vill ha dig nere i Kungshamn och inte h�r uppe vid v�rldens �nde d�r du inte �r till nytta f�r n�gon.� Robert stirrade in i m�rkret och s�g f�r ett �gonblick lika melankolisk ut som n�gon av �tten Stark. �Jag sv�r att det �r tusen g�nger sv�rare att sitta p� en tron �n att vinna den. Det �r urtrist att h�lla p� med lagar och f�rordningar och r�kenskaperna �r �nnu v�rre. Och m�nniskorna�det �r ingen �nde p� dem. Jag sitter i den d�r f�rd�mda j�rnstolen och h�r dem klaga tills det g�r runt i huvudet och baken �r skinnfl�dd. Alla vill ha n�gonting: pengar eller land eller r�ttvisa, och alla l�gner de kommer med�och mina lorder och deras hustrur �r inte b�ttre de. Jag �r omgiven av smickrare och dumbommar, och det kan driva en man till vansinne, Ned. H�lften av dem v�gar inte tala om sanningen f�r mig och den andra h�lften vet inte ens hur den ser ut. Det finns n�tter d� jag �nskar att vi hade f�rlorat vid Treudden. Nej, inte egentligen, men��

�Jag f�rst�r�, sa Ned l�gt.

Robert betraktade honom. �Jag tror att du g�r det, och i s� fall �r du den ende, gamle v�n.� Han log. �Lord Eddard Stark, h�rmed utser jag dig till kungens hand.�

Ned f�ll ner p� ett kn�. Erbjudandet f�rv�nade honom inte, f�r vilket annat sk�l kunde Robert haft f�r att resa s� l�ngt? Kungens hand var den n�st m�ktigaste mannen i de sju konungarikena, f�r han talade med kungens r�st, f�rde bef�let �ver kungens arm�er och avfattade kungens lagar. Ibland satt han till och med p� j�rntronen f�r att skipa kungens r�ttvisa d� kungen var borta eller sjuk eller p� annat s�tt indisponerad. Robert erbj�d honom ett ansvar stort som hela riket.

Det var det sista i v�rlden han ville ha.

�Ers h�ghet, jag �r inte v�rdig den �ran�, inv�nde han.

Med godmodig ot�lighet st�nade Robert. �Om jag hade velat �ra dig skulle jag l�tit dig tr�da tillbaka, men jag planerar att l�ta dig styra kungariket och utk�mpa alla krig medan jag �ter och dricker och horar mig till en f�rtidig grav.� Han klappade sig p� magen och flinade. �Du k�nner v�l till tales�ttet om kungen och hans hand?�

Det gjorde Ned. �Det kungen dr�mmer bygger handen�, svarade han.

�Jag gick i s�ng med en fiskarflicka en g�ng som ber�ttade att de l�g�ttade har ett mer tr�ffande s�tt att uttrycka saken p�. Kungen �ter, s�ger de, och handen tar hand om skiten.� Han kastade huvudet bak�t och tj�t av skratt. Ekon skallade i m�rkret och runt omkring dem tycktes Vinterheds d�da se p� med kalla och ogillande blickar.

Skrattet avtog och upph�rde slutligen. Ned stod fortfarande p� ett kn� med upp�tv�nd blick. �Tusan ocks�, Ned�, klagade kungen, �du kunde �tminstone bev�rdiga mig med ett leende.�

�Det s�gs att det blir s� kallt h�r uppe p� vintern att en mans skratt fryser i strupen och kv�ver honom till d�ds�, sa Ned lugnt. �Kanske �r det d�rf�r �tten Stark inte har n�gon humor.�

�F�lj med mig s�derut, s� ska jag l�ra dig att skratta igen�, lovade kungen. �Du hj�lpte mig att vinna den h�r f�rd�mda tronen, och nu f�r du ta mig tusan ocks� hj�lpa mig att sitta p� den. Det �r �dets mening att vi ska regera tillsammans, och om Lyanna hade f�tt leva skulle vi ha varit br�der, f�renade av b�de blodsband och tillgivenhet. Men det �r inte f�r sent �n. Jag har en son och du har en dotter. Min Joff och din Sansa ska f�rena v�ra hus s�som Lyanna och jag en g�ng kunde ha gjort.�

Det h�r erbjudandet kom d�remot som en �verraskning f�r honom. �Sansa �r bara elva.�

Robert viftade ot�ligt med handen. �Gammal nog f�r trolovning. Gifterm�let kan v�nta n�gra �r.� Kungen log. �Tusan ocks�, res dig nu och s�g ja.�

�Ingenting skulle bereda mig st�rre gl�dje, ers h�ghet�, svarade Ned. Han tvekade. �Alla dessa hedersbetygelser kommer s� ov�ntat. Kan jag f� lite tid att fundera p� saken? Jag m�ste tala med min hustru��

�Ja, ja, naturligtvis, tala med Catelyn och sov p� saken om du absolut m�ste.� Kungen str�ckte sig efter Neds hand och drog upp honom p� f�tter. �Men l�t mig inte v�nta f�r l�nge, f�r jag �r inte den t�lmodigaste av m�n.�

Med ens fylldes Eddard Stark av onda aningar. Hans plats var h�r, i Norden. Han betraktade statyerna av sten runt omkring dem och andades djupt i den kalla tystnaden i kryptan. Han kunde k�nna de d�das blickar, och han visste att de lyssnade, och vintern n�rmade sig.

Det fanns tillf�llen�� inte m�nga, men en del�� d� Jon Sn� var glad �ver att vara o�kting. N�r ett vinkrus gick runt och han �n en g�ng fyllde b�garen slog det honom att det h�r f�rmodligen var ett av dem.

Han satte sig till r�tta p� sin plats p� b�nken bland de unga v�pnarna och drack. Den s�ta, fruktiga smaken hos sommarvinet fyllde munnen och lockade fram ett leende p� l�pparna.

I den stora salen p� Vinterhed var luften tjock av r�k och tung av doften av stekt k�tt och nybakat br�d, och p� de gr� stenv�ggarna h�ngde baner i vitt, guld och karmosinr�tt: �tten Starks skr�ckvarg, Baratheons kronhjort och Lannisters lejon. En trubadur spelade luta och deklamerade en ballad, men i den h�r �nden av salen h�rdes knappt hans r�st �ver den sprakande elden, klirret av tallrikar och tennb�gare och det l�ga mumlet fr�n flera hundra berusade g�ster.

V�lkomstfesten f�r kungen hade h�llit p� i fyra timmar. Jons syskon var placerade tillsammans med de kungliga barnen nedanf�r podiet d�r lord och lady Stark presiderade tillsammans med kungen och drottningen. Dagen till �ra skulle fadern f�rmodligen till�ta varje barn ett glas vin, men inte mer. H�r nere p� b�nkarna d�r de ringare g�sterna satt fanns det ingen som kunde hindra Jon att dricka sig ot�rstig.

Och han fann att han hade en mans t�rst, till gl�dje f�r ynglingarna som satt runt omkring honom och h�gljudda hejade p� honom var g�ng han t�mde en b�gare. De var trevliga och Jon uppskattade historierna de ber�ttade om slag och kvinnor och jakt. Han var s�ker p� att hans s�llskap var mer underh�llande �n kungens barn. Han hade tillfredsst�llt sin nyfikenhet p� bes�karna d� de gjorde entr� i salen, f�r de hade t�gat rakt f�rbi den plats Jon f�tt p� b�nken och han hade kunnat studera dem allihop.

Fadern hade g�tt f�rst tillsammans med drottningen, och hon var lika vacker som det sades. En juvelbesatt tiara gl�nste p� det l�nga gyllene h�ret och smaragderna matchade perfekt hennes gr�na �gon. Fadern hj�lpte drottningen uppf�r trappan till podiet och f�rde henne till hennes plats, men hon gav honom aldrig s� mycket som en blick ens. Redan vid fjorton �rs �lder kunde Jon genomsk�da hennes leende.

D�refter kom kung Robert med lady Stark vid armen, och kungen blev en stor besvikelse f�r Jon. Fadern hade ofta talat om honom: den oj�mf�rlige Robert Baratheon, demonen fr�n Treudden, rikets tappraste krigare, en j�tte bland prinsar. Jon s�g bara en fet man med r�tt ansikte och svart sk�gg som svettades genom sidenkl�derna, och det s�g ut som om han redan var berusad.

Efter dem kom barnen. Lille Rickon gick f�rst och klarade av det l�nga int�get med all den v�rdighet en tre�ring kunde uppamma. Jon var tvungen att mana p� honom d� han stannade f�r att prata. Alldeles bakom kom Robb i gr�tt ylle kantat med vitt, �tten Starks f�rger, och han hade prinsessan Myrcella vid armen. Det var en spenslig flicka p� snart �tta �r med ett svall av gyllene lockar under ett juvelprytt n�t. Jon m�rkte de skygga blickarna hon gav Robb d� de passerade mellan borden och hennes blyga s�tt att le mot honom. Han avgjorde att hon var tr�kig, men Robb hade inte ens f�rst�nd nog att inse hur dum hon var utan log som en idiot.

Hans halvsystrar eskorterade de kungliga prinsarna. Arya var hopparad med den knubbige unge Tommen vars vitblonda h�r var l�ngre �n hennes. Den tv� �r �ldre Sansa hade f�tt kronprinsen, Joffrey Baratheon, p� sin lott. Han var tolv, yngre �n b�de Jon och Robb men l�ngre �n dem b�gge, till Jons stora f�rtrytelse. Prins Joffrey hade systerns h�r och moderns m�rkgr�na �gon, och tjocka, blonda lockar h�ngde ner �ver halsringen av guld och den h�ga sammetskragen. Sansa str�lade d�r hon spatserade bredvid honom, men Jon tyckte inte om Joffreys trutande mun och hans uttr�kade och f�raktfulla s�tt att blicka ut �ver Vinterheds stora sal.

Jon var mer intresserad av paret som kom bakom prinsen: drottningens br�der av huset Lannister p� Casterlyklippan, lejonet och dv�rgen, och det gick inte att ta fel p� vem som var vem. Ser Jaime Lannister var tvillingbror till drottning Cersei: l�ng och gyllene med blixtrande gr�na �gon och ett leende som var skarpt som en kniv. Han var kl�dd i karmosinr�tt siden, h�ga svarta st�vlar och svart sidenmantel. P� framsidan av tunikan var hans hus rytande lejon broderat med guldtr�d. Man kallade honom Lannisters lejon d� han h�rde det och viskade kungam�rdaren bakom hans rygg.

Jon hade sv�rt att slita blicken fr�n honom. Det �r s� en kung borde se ut, t�nkte han d� mannen gick f�rbi.

S� fick han syn p� den andre som vaggade fram till h�lften dold vid broderns sida: Tyrion Lannister, det yngsta av lord Tywins barn och det absolut fulaste. Allt som gudarna sk�nkt Cersei och Jaime hade de f�rv�grat Tyrion. Han var dv�rg, bara h�lften s� l�ng som brodern, och fick k�mpa h�rt f�r att h�lla j�mna steg med honom p� sina f�rkrympta ben. Huvudet var f�r stort f�r kroppen med ett ansikte som var intryckt under en alltf�r utbuktande panna. Ett gr�nt och ett svart �ga kikade ut under ett stripigt h�rsvall som var s� blont att det n�stan s�g vitt ut. Jon betraktade honom fascinerat.

De sista av de h�ga lorderna som steg in var hans farbror, Benjen Stark i nattens v�ktare, och faderns myndling, unge Theon Greyjoy. Benjen gav Jon ett varmt leende d� han gick f�rbi medan Theon inte tog minsta notis om honom, men det var inget nytt. N�r alla hade satt sig utbringades sk�lar och v�lkomsttal h�lls, och sedan b�rjade festm�ltiden.

Det var d� Jon b�rjade dricka, och han hade inte slutat �n.

N�got gned sig mot hans ben under bordet och han s�g r�da �gon stirra upp mot sig. ��r du hungrig igen?� fr�gade han. Det fanns fortfarande en halv honungsglaserad kyckling kvar mitt p� bordet. Jon str�ckte ut handen f�r att vrida av ett ben men fick sedan en b�ttre id�. Han stack kniven i hela kycklingen och l�t den glida ner p� golvet mellan benen. Gast b�rjade slita i den under hotfull tystnad. Jons syskon hade inte f�tt ta med sig sina vargar till g�stabudet, men i den h�r �nden av salen fanns fler byrackor �n han kunde r�kna, och ingen hade sagt ett ord om hans vargunge. Han sa sig att han kunde skatta sig lycklig p� den punkten ocks�.

Det sved i �gonen och Jon gnuggade dem h�rt och f�rbannade r�ken. Han svalde �nnu en klunk vin medan han s�g skr�ckvargen sluka kycklingen.

Hundarna f�ljde efter serveringsflickorna och sprang mellan borden. En av dem, en svart tik av blandras med stora gula �gon, k�nde doften av kycklingen, och hon stannade och kr�p in under b�nken f�r att f� sig en munsbit. Jon v�ntade intresserat p� vad som nu skulle h�nda. Tiken morrade dovt l�ngt nere i strupen och gick n�rmare. Gast tittade upp utan att ge minsta ljud ifr�n sig och stirrade p� hunden med de d�r gl�dande r�da �gonen. Tiken gav ifr�n sig ett utmanande skall, f�r hon var tre g�nger s� stor som skr�ckvargungen. Gast flyttade inte p� sig utan stod kvar och f�rsvarade sitt byte. S� �ppnade han munnen och visade t�nderna. Tiken stelnade till, sk�llde igen och best�mde sig f�r att inte ta upp striden. Hon v�nde sig om och slank i v�g med ett sista trotsigt skall f�r att r�dda stoltheten, och Gast �tergick till sin m�ltid.

Jon flinade, stack handen under bordet och rufsade om den raggiga vita p�lsen. Skr�ckvargen tittade p� honom, nafsade mjukt efter hans hand och fortsatte sedan �ta.

��r det h�r en av de d�r skr�ckvargarna som jag h�rt s� mycket om?� undrade en v�lbekant r�st intill honom.

Jon tittade lyckligt upp d� farbror Benjen lade handen p� hans huvud och rufsade honom i h�ret p� ungef�r samma s�tt som Jon gjort med vargen. �Ja�, svarade han, �och den heter Gast.�

En av v�pnarna avbr�t den oanst�ndiga historia han h�ll p� att ber�tta f�r att g�ra plats vid bordet f�r deras lords bror. Benjen Stark klev �ver b�nken med sina l�nga ben och tog vinb�garen ur Jons hand. �Sommarvin�, konstaterade han efter att ha smakat. �Det finns inget godare. Hur m�nga b�gare har du druckit, Jon?�

Jon log.

Ben Stark skrattade. �Som jag befarade, fast jag tror n�stan jag var yngre �n du f�rsta g�ngen jag drack mig redl�st berusad.� Fr�n ett tr�fat nappade han till sig en stekt l�k som dr�p av brun sky och satte med ett krasande ljud t�nderna i den.

Med sina skarpskurna drag och sin magra kropp p�minde farbrodern om en skrovlig bergspets, men det lurade alltid ett leende i de d�r gr�bl� �gonen. Han kl�dde sig i svart, som det anstod en i nattens v�ktare, och den h�r kv�llen var det tjock svart sammet med h�ga l�derst�vlar och ett brett b�lte med silversp�nne. En tung silverkedja h�ngde om halsen. Benjen betraktade roat Gast medan han �t l�ken. �En mycket tyst varg�, anm�rkte han.

�Han �r inte som de andra�, f�rklarade Jon, �f�r han ger aldrig ett ljud ifr�n sig. Det var d�rf�r, och f�r att han �r vit, som jag kallade honom Gast. Alla de andra �r m�rka, gr� eller svarta.�

�Det finns fortfarande skr�ckvargar p� andra sidan muren, och vi h�r dem n�r vi �r ute p� v�ra spaningsuppdrag.� Benjen Stark gav Jon en l�ng blick. �Brukar du inte sitta tillsammans med dina syskon vid m�ltiderna?�

�Oftast�, svarade Jon uttrycksl�st, �men i kv�ll tyckte lady Stark att det skulle vara en f�rol�mpning mot den kungliga familjen att s�tta en o�kting bland dem.�

�Jag f�rst�r.� Farbrodern kastade en blick �ver axeln p� det upph�jda bordet i andra �nden av salen. �Min bror tycks inte vara p� festhum�r i kv�ll.�

Det hade Jon ocks� m�rkt, f�r en o�kting var tvungen att l�ra sig l�gga m�rke till saker och ting och l�sa sanningen som m�nniskorna dolde bakom sina blickar. Fadern upptr�dde precis s� artigt och uppm�rksamt som en v�rd skulle g�ra, men det fanns ett sp�nt drag hos honom som Jon s�llan sett. Han sa inte mycket och blickade ut �ver salen med halvslutna �gon som inte s�g n�gonting. Kungen satt tv� stolar d�rifr�n. Han hade druckit tappert hela kv�llen och det breda ansiktet var r�dbrusigt bakom det stora svarta sk�gget. Han sk�lade oavbrutet, skrattade h�gljutt �t varje sk�mt och gav sig i kast med varje r�tt som om han vore utsvulten, men bredvid honom verkade drottningen lika kall som en isskulptur. �Drottningen �r ocks� arg�, talade Jon om f�r farbrodern med l�g r�st. �Far tog med sig kungen ner till kryptan i eftermiddags trots att drottningen inte ville att han skulle g� dit.�

Benjen gav Jon en f�rsiktig, m�nstrande blick. �Det �r visst inte mycket som undg�r dig, Jon. Vi kunde ha anv�ndning f�r en man som du p� muren.�

Jon p�ste av stolthet. �Robb �r en starkare lansi�r �n jag, men jag �r b�ttre med sv�rdet, och Hullen s�ger att jag rider lika bra som n�gon p� slottet.�

�Det �r nyttiga f�rdigheter.�

�Ta mig med n�r du �terv�nder till muren�, bad Jon ivrigt. �Far kommer att ge sitt tillst�nd om du fr�gar honom, det vet jag.�

Farbror Benjen studerade ing�ende hans ansikte. �Muren �r en h�rd plats f�r en pojke, Jon.�

�Jag �r n�stan en vuxen man nu�, protesterade Jon. �Jag fyller femton n�sta g�ng, och m�ster Luwin s�ger att o�ktingar v�xer upp fortare �n andra barn.�

�Det �r sant�, medgav Benjen med ett snett leende. Han tog ett vinkrus p� bordet, fyllde p� Jons b�gare och drack en djup klunk.

�Daeron Targaryen var bara fjorton d� han er�vrade Dornien�, sa Jon. Den unge draklorden var en av hans hj�ltar.

�En er�vring som varade en sommar�, p�minde farbrodern. �Din pojkkung f�rlorade tio tusen man n�r han tog riket och ytterligare femtio tusen d� han f�rs�kte h�lla det. N�gon borde ha talat om f�r honom att krig inte �r n�gon lek.� Han tog �nnu en klunk vin. �Dessutom�, fortsatte han och torkade munnen, �var Daeron Targaryen bara arton �r gammal n�r han dog. Eller har du gl�mt den delen av historien?�

�Jag gl�mmer aldrig n�got�, skr�t Jon. Vinet gjorde honom dj�rv och han f�rs�kte sitta mycket rak i ryggen f�r att verka l�ngre. �Jag vill tj�na i nattens v�ktare.�

Han hade t�nkt p� det l�nge och v�l d� han l�g i sin s�ng om n�tterna medan br�derna sov runt omkring honom. Robb skulle en dag �rva Vinterhed och f�ra bef�let �ver stora arm�er som st�th�llare i Norden. Bran och Rickon skulle bli vasaller till Robb och styra �ver f�stningar i hans namn. Hans systrar Arya och Sansa skulle gifta sig med arvtagare till andra adelshus och flytta s�derut som h�rskarinnor �ver sina egna slott. Men vad kunde en o�kting hoppas p�?

�Du vet inte vad du ber om, Jon. Nattens v�ktare �r ett edsvuret br�draskap. Vi har inga familjer, och ingen av oss kommer n�gonsin att bli far till s�ner. Plikten �r v�r hustru och hedern v�r �lskarinna.�

�En o�kting har ocks� sin heder�, p�pekade Jon, �och jag �r redo att sv�ra er ed.�

�Du �r en pojke p� fjorton�, fastslog Benjen, �och inte en man, inte �nnu, och du kan inte f�rst� vad du avst�r fr�n f�rr�n du har k�nt en kvinna.�

�Det �r jag inte intresserad av!� utbrast Jon hett.

�Det kanske du skulle vara om du visste vad det innebar�, sa Benjen. �Om du visste vad eden skulle kosta dig vore du kanske inte lika angel�gen om att betala priset, min son.�

Jon k�nde ilskan stiga inom sig. �Jag �r inte din son.�

Benjen Stark reste sig. �Tyv�rr inte.� Han lade handen p� Jons axel. �Kom tillbaka till mig d� du har avlat n�gra egna o�ktingar, s� f�r vi se vad du tycker d�.�

Jon darrade. �Jag ska aldrig avla n�gon o�kting�, f�rkunnade han l�ngsamt och tydligt. �Aldrig!� Han spottade ut ordet som ett gift.

Med ens m�rkte han att det blivit tyst vid bordet och att alla tittade p� honom. Han k�nde t�rarna v�lla upp i �gonen och reste sig fr�n bordet.

�Urs�kta mig�, sa han med de sista resterna av sin v�rdighet och sv�ngde runt p� klacken f�r att komma d�rifr�n innan de andra m�rkte att han gr�t. Men han m�ste ha druckit mer �n han trodde. F�tterna trasslade in sig och han ramlade rakt p� en serveringsflicka s� att hon tappade kruset med kryddat vin i golvet med ett brak. Skrattsalvorna d�nade omkring Jon och han k�nde heta t�rar rinna nedf�r kinderna. N�gon f�rs�kte st�dja honom, men han slet sig fri och sprang halvblind mot d�rren och ut i natten med Gast t�tt i h�larna.

Borgg�rden l�g tyst och tom. En ensam vaktpost syntes h�gt uppe p� den inre muren med manteln svept t�tt om sig som skydd mot kylan. Han s�g uttr�kad och �mklig ut d�r han stod ensam och kurade, men Jon skulle g�rna ha bytt plats med honom. F�r �vrigt var slottet m�rkt och �de. Jon hade en g�ng sett en �vergiven f�stning, en dyster plats d�r ingenting r�rde sig utom vinden, och stenarna h�ll tyst om de m�nniskor som en g�ng levt d�r. Den h�r kv�llen p�minde Vinterhed om det st�llet.

Ljudet av s�ng och musik tr�ngde ut genom de �ppna f�nstren bakom honom, och det var det sista Jon ville h�ra. Han torkade t�rarna med skjort�rmen, rasande �ver att han gr�tit, och b�rjade g� d�rifr�n.

�Pojk�, ropade en r�st och Jon v�nde sig om.

Tyrion Lannister satt p� avsatsen ovanf�r d�rren till stora salen och s�g n�rmast ut som en dj�vulsfigur. Dv�rgen flinade mot honom. ��r det d�r en varg?�

�En skr�ckvarg�, sa Jon, �och han heter Gast.� Han stirrade upp p� den lille mannen och sm�leken var med ens gl�md. �Vad g�r du d�r uppe, och varf�r �r du inte p� festen?�

�D�r �r alldeles f�r varmt och bullrigt och dessutom hade jag druckit f�r mycket vin�, svarade dv�rgen. �Jag har f�r l�nge sedan l�rt mig att det anses opassande att kr�kas p� bordsgrannen. F�r jag titta n�rmare p� din varg?�

Jon tvekade och nickade sedan l�ngsamt. �Kan du kl�ttra ner eller ska jag h�mta en stege?�

�Det beh�vs inte�, sa den lille mannen och hoppade rakt ut i tomma luften. Jon fl�mtade till och s�g sedan imponerat p� medan Tyrion Lannister snurrade runt som en boll, landade p� h�nderna och d�refter gjorde en bakl�ngesvolt och kom p� f�tter.

Gast backade os�kert undan f�r honom.

Dv�rgen borstade av sig och skrattade. �Jag tror jag har skr�mt din varg. Jag ber om urs�kt.�

�Han �r inte skr�md�, inv�nde Jon. Han st�llde sig p� kn� och ropade: �Gast, kom hit. S� ja, kom nu.�

Vargungen tassade n�rmare och nosade Jon i ansiktet, men han h�ll ett vaksamt �ga p� Tyrion Lannister, och d� dv�rgen str�ckte ut handen f�r att klappa honom drog han sig bak�t och visade t�nderna med ett l�gt morrande. �Han verkar blyg�, anm�rkte Lannister.

�Sitt, Gast�, beordrade Jon. �S� d�r ja, sitt still.� Han tittade upp p� dv�rgen. �Nu kan du klappa honom, f�r han kommer inte att r�ra sig f�rr�n jag s�ger till. Jag har dresserat honom.�

�Jag f�rst�r�, sa Lannister. Han kliade den sn�vita p�lsen mellan Gasts �ron och tillade: �Fin varg.�

�Om inte jag var h�r skulle han slita upp strupen p� dig�, p�stod Jon. Det var inte riktigt sant �n, men det skulle bli det.

�I s� fall �r det b�st du h�ller dig n�ra mig�, sa dv�rgen. Han lade sitt �verdimensionerade huvud p� sned och studerade Jon med sina olikf�rgade �gon. �Jag �r Tyrion Lannister.�

�Jag vet�, svarade Jon. Han reste sig och st�ende var han l�ngre �n dv�rgen. Det k�ndes konstigt.

�Du �r v�l Ned Starks o�kting?�

Jon blev alldeles kall �ver hela kroppen och han pressade ihop munnen och sa ingenting.

�Har jag f�rol�mpat dig?� undrade Lannister. �Jag �r ledsen, men dv�rgar beh�ver inte vara taktfulla. Generationer av l�jliga hovnarrar har gett mig r�tten att kl� mig illa och s�ga vad som faller mig in.� Han flinade. �Men du �r v�l o�ktingen?�

�Lord Eddard Stark �r min far�, medgav Jon stelt.

Lannister granskade hans ansikte. �Ja, jag ser det, f�r du har mer av Norden i dig �n dina br�der.�

�Halvbr�der�, r�ttade Jon. Han var bel�ten �ver dv�rgens kommentar men f�rs�kte att inte visa det.

�Jag ska ge dig en del goda r�d, o�kting�, sa Lannister. �Gl�m aldrig vad du �r, f�r omv�rlden kommer definitivt inte att g�ra det. G�r det till din styrka, f�r d� kan det aldrig bli en svaghet. Bev�pna dig med det, s� kan det aldrig anv�ndas f�r att skada dig.�

Jon var inte p� hum�r att f� goda r�d. �Vad vet du om hur det �r att vara o�kting?�

�Alla dv�rgar �r o�ktingar i sina f�ders �gon.�

�Du �r din mors �kta son av �tten Lannister.�

��r jag?� undrade dv�rgen sardoniskt. �Tala om det f�r min h�ge far. Min mor dog d� hon f�dde mig, och han har aldrig varit s�ker.�

�Jag vet inte ens vem min mor var�, sa Jon.

�F�rmodligen en kvinna, de flesta m�drar �r det.� Han gav Jon ett sorgset leende. �Kom ih�g att sk�nheten inte alltid sitter p� utsidan, och att det vackraste utseende kan d�lja en dj�vul.� Med de orden v�nde han sig om och strosade visslande tillbaka in i stora salen. N�r han �ppnade d�rren sken ljuset inifr�n p� honom och kastade hans skugga �ver borgg�rden, och f�r ett kort �gonblick var Tyrion l�ng och st�tlig som en kung.

Av alla rummen i k�rntornet p� Vinterhed var Catelyns sovgemak det varmaste, och hon beh�vde s�llan ha n�gon brasa t�nd. Slottet var byggt p� naturligt varma k�llor, och det sk�llheta vattnet rann genom dess murar och rum som blod genom en m�nniskas kropp och drev ut kylan ur stensalarna, fyllde v�xthusen med fuktig v�rme och hindrade marken fr�n att frysa. Dag och natt �ngade det om �ppna dammar p� dussintalet sm� borgg�rdar. Det betydde inte s� mycket p� sommaren, men p� vintern var det skillnaden mellan liv och d�d.

Catelyns bad var alltid �ngande hett och v�ggarna i sovgemaket var varma d� man r�rde vid dem. V�rmen p�minde henne om Flodvattnet, om dagar i solen tillsammans med Lysa och Edmure, men Ned stod inte ut med hettan. �tten Stark var skapt f�r k�ld, brukade han s�ga, och d� skrattade hon och sa att i s� fall hade de byggt sitt slott p� helt fel st�lle.

S� n�r de var klara rullade Ned av henne och klev ur hennes s�ng som han gjort tusentals g�nger f�rut. Han gick tv�rs �ver rummet, drog de tunga draperierna �t sidan och sl�ngde ett efter ett upp de h�ga smala f�nstren f�r att sl�ppa in nattluften.

Vinden virvlade runt honom d�r han naken och tomh�nt stod och stirrade ut i m�rkret. Catelyn drog upp skinnf�llarna till hakan och betraktade honom. P� n�got s�tt verkade han mindre och s�rbarare, som den yngling hon femton �r tidigare �ktat i kapellet p� Flodvattnet. Det v�rkte fortfarande i underlivet efter hans passionerade famntag, men det var en bra v�rk. Hon kunde k�nna hans s�d inuti sig och hoppades att den skulle ge upphov till ett nytt liv d�r. Det hade g�tt tre �r sedan Rickon f�ddes, men hon var inte f�r gammal, hon kunde sk�nka honom �nnu en son.

�Jag t�nker tacka nej�, upplyste Ned och v�nde sig �ter mot henne. Hans blick var jagad och r�sten hes av tveh�gsenhet.

Catelyn satte sig upp i s�ngen. �Det kan du inte. Du f�r inte.�

�Min plikt finns h�r i Norden och jag har ingen �nskan att bli Roberts hand.�

�Det skulle han aldrig f�rst�, f�r han �r kung nu och kungar �r inte som andra m�n. Om du v�grar att tj�na honom kommer han att undra varf�r, och f�rr eller senare b�rjar han misst�nka att du motarbetar honom. Inser du inte vilken fara det skulle f�rs�tta oss i?�

Ned skakade p� huvudet och v�grade tro p� det. �Robert skulle aldrig g�ra mig eller de mina n�got ont, f�r han �lskar mig. Om jag tackar nej kommer han att ryta och gorma, och en vecka senare kan vi skratta �t det tillsammans. Jag k�nner den mannen!�

�Du k�nde mannen�, inst�mde hon, �men kungen �r en fr�mling f�r dig.� Catelyn mindes skr�ckvargen som legat d�d i sn�n och det avbrutna hjorthornet som suttit djupt inne i strupen. Hon m�ste f� honom att f�rst�. �Stoltheten betyder allt f�r en kung. Robert kom hela den h�r v�gen f�r att tr�ffa dig och ge dig dessa hedersbetygelser, och du kan inte kasta dem i ansiktet p� honom.�

�Hedersbetygelser?� utbrast Ned med ett ironiskt skratt.

�Ja, i hans �gon�, sa hon.

�Och i dina?�

�Och i mina!� fr�ste hon ilsket, f�r hon var arg nu. Varf�r f�rstod han inte? �Vad vill du annars kalla det n�r han f�resl�r trolovning mellan sin egen son och Sansa? Sansa kan bli drottning en dag, och hennes s�ner kan komma att regera �ver ett rike som str�cker sig fr�n muren �nda till Dorniens berg. Vad �r det f�r fel med det?�

�Vid alla gudar, Catelyn, Sansa �r bara elva�, p�minde Ned. �Och Joffrey�Joffrey �r��

��kronprins�, avslutade hon �t honom, �och arvtagare till j�rntronen. Sj�lv var jag bara tolv n�r min far lovade bort mig till din bror Brandon.�

De orden fick Neds mun att bittert kr�ka sig. �Brandon. Ja, Brandon skulle ha vetat hur man borde g�ra, f�r det gjorde han alltid. Allt var menat f�r Brandon�� du, Vinterhed, alltihop. Han var f�dd till att bli kungens hand och en far �t drottningar. Jag har aldrig bett om att denna kalk skulle hamna i mina h�nder.�

�Kanske inte�, sa Catelyn, �men Brandon �r d�d och kalken har g�tt vidare, och vare sig du vill det eller ej m�ste du dricka ur den.�

Ned v�nde sig bort fr�n henne och stirrade ut i m�rkret igen. Kanske betraktade han m�nen och stj�rnorna eller kanske vaktposterna p� murkr�net.

D� Catelyn s�g hans sm�rta mjuknade hon. Eddard Stark hade som seden f�reskrev gift sig med henne i Brandons st�lle, men skuggan av hans d�de bror stod fortfarande mellan dem, precis som skuggan av den kvinna han v�grade namnge, kvinnan som f�tt honom hans o�kte son.

Hon skulle just g� fram till honom n�r det helt ov�ntat h�rdes en ljudlig knackning p� d�rren. Ned v�nde sig irriterat om. �Vad �r det?�

Desmonds r�st h�rdes genom d�rren. �Ers n�d, m�ster Luwin �r h�r och ber om f�retr�de i ett br�dskande �rende.�

�Talade du om f�r honom att jag inte ville bli st�rd?�

�Ja, ers n�d, men han s�ger att det �r mycket viktigt.�

�Skicka in honom d�.�

Ned gick fram till garderoben och tog p� sig en tjock morgonrock, och med ens m�rkte Catelyn hur kallt det blivit och drog upp skinnf�llarna till hakan. �Vi kanske skulle st�nga f�nstren�, f�reslog hon.

Ned nickade fr�nvarande samtidigt som m�ster Luwin visades in.

Livmedikusen var en liten gr� man. �gonen var gr� och kvicka och s�g mycket, och det lilla han hade kvar av h�ret var ocks� gr�tt. Hans �mbetsdr�kt var av gr�tt ylle och kantad med vit p�ls, �tten Starks f�rger. I de stora vida �rmarna fanns dolda fickor, och Luwin stoppade alltid saker i de d�r �rmarna och plockade fram annat: b�cker, budskap, konstiga artefakter, leksaker �t barnen. Det f�rv�nade Catelyn att m�ster Luwin alls orkade lyfta sina armar med allt han hade g�mt i �rmarna.

Livmedikusen v�ntade tills d�rren st�ngts bakom honom innan han tog till orda. �Ers n�d�, sa han till Ned, �jag ber om urs�kt f�r att jag st�r er vila, men ett budskap har tillst�llts mig.�

Ned s�g irriterad ut. �Tillst�llts? Av vem? Har det varit en budb�rare h�r? Det har ingen talat om f�r mig.�

�Det har inte kommit n�gon budb�rare, ers n�d, bara en snidad tr�ask som l�mnades p� ett bord i observatoriet medan jag tog mig en tupplur. Mina tj�nare s�g ingen, men asken m�ste ha l�mnats d�r av n�gon i kungens f�lje, f�r vi har inte haft n�gra andra bes�kare s�derifr�n.�

�En tr�ask, s�ger ni?� insk�t Catelyn.

�Inuti fanns ett nytt fint objektiv till observatoriet, fr�n Myr av utseendet att d�ma, f�r objektivmakarna i Myr �r utan like.�

Ned rynkade pannan, f�r han hade inte t�lamod med s�dant h�r, och det visste Catelyn. �Ett objektiv�, sa han, �men vad har det med mig att g�ra?�

�Jag st�llde mig sj�lv samma fr�ga�, svarade m�ster Luwin, �och det stod klart f�r mig att h�r l�g en hund begraven.�

Catelyn huttrade under de tjocka skinnf�llarna. �Ett objektiv �r ett instrument som hj�lper oss att se.�

�Just precis.� Han fingrade p� sin �mbetskedja, en tung halsring som han bar under dr�kten och d�r varje l�nk var smidd av olika metaller.

Catelyn k�nde hur r�dslan vaknade till liv igen. �Vad �r det n�gon vill att vi ska se klarare?�

�Precis vad jag fr�gade mig sj�lv.� M�ster Luwin drog fram ett hoprullat papper ur �rmen. �Jag fann det verkliga budskapet dolt i en dubbelbotten d� jag tog is�r asken som objektivet legat i, men det �r inte f�r mina �gon.�

Ned h�ll fram handen. �Ge det till mig d�.�

Luwin r�rde sig inte ur fl�cken. �Urs�kta, ers n�d, men budskapet �r inte till er heller utan det �r avsett f�r lady Catelyns �gon och bara hennes. F�r jag stiga fram?�

Catelyn nickade, f�r hon litade inte p� r�sten, och livmedikusen placerade papperet p� nattygsbordet. Det var f�rseglat med en liten klump bl�tt vax. Luwin bugade och b�rjade dra sig tillbaka.

�Stanna�, befallde Ned. R�sten var allvarlig och han s�g p� Catelyn. �Vad �r det, min k�ra? Du darrar ju.�

�Jag �r r�dd�, erk�nde hon. Hon str�ckte sig efter brevet med darrande h�nder, omedveten om att skinnf�llarna f�ll ner och visade henne i all hennes nakenhet. I det bl� vaxet fanns huset Arryns sigill med m�nen och falken. �Det �r fr�n Lysa�, upplyste Catelyn och tittade p� maken, �och det kommer inte att g�ra oss glada. Det finns sorg i det h�r budskapet, Ned, det k�nner jag.�

Ned rynkade pannan och ansiktet m�rknade. ��ppna det.�

Catelyn br�t sigillet.

Blicken gled �ver orden och f�rst begrep hon ingenting. S� mindes hon. �Lysa tog inga risker. Vi hade ett hemligt spr�k hon och jag n�r vi var sm�.�

�Kan du l�sa det?�

�Ja�, sa Catelyn.

�Men s� ber�tta d�.�

�Jag kanske skulle dra mig tillbaka�, inf�ll m�ster Luwin.

�Nej�, sa Catelyn, �f�r vi beh�ver r�dg�ra med er.� Hon sl�ngde skinnf�llarna �t sidan och klev ur s�ngen, och kv�llsluften var kall som graven mot hennes bara hud d� hon tassade �ver rummet.

M�ster Luwin v�nde bort blicken och Ned s�g chockerad ut. �Vad t�nker du g�ra?� fr�gade han.

�Jag ska g�ra upp eld�, svarade Catelyn. Hon hittade en morgonrock, drog p� sig den och kn�b�jde vid den kalla h�rden.

�M�ster Luwin��, b�rjade Ned.

�M�ster Luwin har f�rl�st alla mina barn�, avbr�t Catelyn, �och det h�r �r inte r�tt tillf�lle f�r falsk blygsamhet.� Hon stack in papperet bland t�ndveden och lade bastanta vedtr�n ovanp�.

Ned stegade tv�rs �ver rummet, tog henne i armen och drog upp henne p� f�tter. Han h�ll fast henne d�r med ansiktet bara n�gra centimeter fr�n hennes. �Ber�tta nu! Vad var det f�r budskap?�

Catelyn stelnade till i hans grepp. �En varning�, sa hon l�gt. �Om vi har f�rst�nd nog att uppfatta den.�

Han s�g forskande p� henne. �Forts�tt.�

�Lysa s�ger att Jon Arryn blev m�rdad.�

Greppet om hennes arm h�rdnade. �Av vem?�

�Klanen Lannister�, svarade hon. �Drottningen.�

Ned sl�ppte taget om hennes arm, och det syntes djupa r�da m�rken p� huden. �Vid alla gudar�, viskade han med skrovlig r�st. �Din syster �r sjuk av sorg, och hon vet inte vad hon s�ger.�

�Hon vet�, sa Catelyn. �Visst �r Lysa impulsiv, men det h�r budskapet var noggrant planerat och skickligt g�mt. Hon visste att det betydde d�den om brevet f�ll i or�tta h�nder. F�r att riskera s� mycket m�ste hon ha haft mer �n en svag misstanke.� Catelyn h�jde blicken mot maken. �Nu har vi inte l�ngre n�got val, du m�ste bli Roberts hand. Du m�ste f�lja med honom s�derut och ta reda p� sanningen.�

Hon m�rkte genast att Ned kommit fram till en helt annan slutsats. �Den enda sanning jag k�nner till finns h�r, f�r S�dern �r ett ormbo som jag helst undviker.�

M�ster Luwin plockade med halsringen d�r den skavt den mjuka huden vid strupen. �Kungens hand har stor makt, ers n�d, makt att ta reda p� sanningen kring lord Arryns d�d och st�lla hans m�rdare inf�r kungens r�ttvisa, och makt att skydda lady Arryn och hennes son om det visar sig att v�ra farh�gor blir besannade.�

Ned s�g sig hj�lpl�st omkring i sovgemaket. Catelyn tyckte o�ndligt synd om honom, men hon visste att hon inte kunde ta honom i sina armar just d�. F�rst m�ste segern vinnas, f�r barnens skull. �Du s�ger att du �lskar Robert som en bror, men skulle du l�mna din bror omgiven av klanen Lannister?�

�M� v�lnaderna ta er b�gge tv�, muttrade Ned m�rkt. Han v�nde sig ifr�n dem och gick fram till f�nstret. Hon sa inget och det gjorde inte livmedikusen heller utan de v�ntade tigande medan Eddard Stark sa ett tyst farv�l till det hem han �lskade. N�r han till sist v�nde sig bort fr�n f�nstret var r�sten tr�tt och sv�rmodig och det gl�nste svagt av t�rar i �gonvr�rna. �Min far begav sig s�derut en g�ng sedan han blivit ditkallad av en kung, men han kom aldrig hem igen.�

�En annan tid och en annan kung�, p�pekade m�ster Luwin.

�Ja�, inst�mde Ned dystert. Han satte sig i en stol bredvid brasan. �Du stannar h�r p� Vinterhed, Catelyn.�

Hans ord var som en isande vind genom hj�rtat. �Nej!� utbrast hon och k�nde sig pl�tsligt r�dd. Skulle det h�r bli hennes straff? Att aldrig mer f� se hans ansikte eller k�nna hans armar omkring sig?

�Jo�, fastslog Ned i en ton som inte t�lde n�gra mots�gelser. �Du m�ste styra Norden i mitt st�lle medan jag springer �renden �t Robert, f�r det m�ste alltid finnas en Stark p� Vinterhed. Robb �r fjorton och snart vuxen. Han m�ste l�ra sig att styra, och jag kommer inte att finnas h�r och kunna hj�lpa honom. Se till att ha honom med p� dina r�dsm�ten, f�r han m�ste vara redo n�r hans tid kommer.�

�Inte p� m�nga �r �n, om Gud vill�, mumlade m�ster Luwin.

�M�ster Luwin, jag litar p� er som om ni vore av mitt eget blod. Ge min hustru era r�d i stort som sm�tt och l�r min son vad han m�ste kunna. Vintern n�rmar sig.�

M�ster Luwin nickade allvarligt och det blev tyst �nda tills Catelyn tog mod till sig och st�llde den fr�ga som hon mest av allt fruktade svaret p�. �Hur blir det med de andra barnen?�

Ned reste sig, tog henne i famnen och h�ll henne t�tt intill sig. �Rickon �r liten och b�r stanna h�r hos dig och Robb�, svarade han, �men de andra tar jag med mig.�

�Det �r mer �n jag st�r ut med�, sa Catelyn darrande.

�Du �r tvungen�, f�rklarade han, �f�r Sansa m�ste �kta Joffrey, det st�r klart f�r mig nu, och vi f�r inte ge dem n�gon anledning att tvivla p� v�r lojalitet. Och det �r h�g tid att Arya l�r sig hur man uppf�r sig vid ett hov i S�dern, f�r om n�gra �r �r hon ocks� giftasvuxen.�

Sansa skulle gl�nsa i S�dern, t�nkte Catelyn f�r sig sj�lv, och gudarna skulle veta att Arya beh�vde lite f�rfining. Motvilligt sl�ppte hon taget om dem i sitt hj�rta, men inte Bran, aldrig Bran. �Ja�, inst�mde hon, �men sn�lla Ned, f�r den k�rlek du hyser till mig, l�t Bran stanna kvar h�r p� Vinterhed. Han �r ju bara sju.�

�Jag var �tta d� min far skickade i v�g mig till �rnn�stet f�r att fostras d�r�, p�minde Ned. �Ser Rodrik har ber�ttat f�r mig att det r�der os�mja mellan Robb och prins Joffrey. Det �r inte bra, och Bran kan �verbrygga klyftan, f�r det �r en rar pojke som �r snar att skratta och l�tt att tycka om. L�t honom v�xa upp tillsammans med de unga prinsarna, l�t honom bli deras v�n som Robert blev min, s� kommer v�rt hus att vara tryggare.�

Han hade r�tt, och Catelyn visste det, men det gjorde inte sm�rtan l�ttare att b�ra. S� hon skulle f�rlora dem alla fyra, Ned och b�da flickorna och sin ljuvlige, rare Bran. Bara Robb och lille Rickon skulle hon f� ha kvar, och hon k�nde sig redan ensam, f�r Vinterhed var s� stort. �H�ll honom borta fr�n murarna �tminstone�, sa hon modigt. �Du vet ju hur Bran �lskar att kl�ttra.�

Ned kysste bort hennes t�rar innan de hann falla. �Tack, min k�ra�, viskade han, �jag vet hur sv�rt det h�r �r.�

�Hur blir det med Jon Sn�, ers n�d?� fr�gade m�ster Luwin.

Catelyn stelnade till vid omn�mnandet av namnet. Ned k�nde ilskan hos henne och drog sig undan.

M�nga m�n fick o�ktingar, och Catelyn hade vuxit upp med den vetskapen. D�rf�r kom det inte som n�gon �verraskning f�r henne under �ktenskapets f�rsta �r n�r hon fick veta att Ned f�tt barn med en flicka som han r�kat tr�ffa d� han l�g ute i f�lt. Han hade trots allt en mans behov, och de hade varit �tskilda det �ret n�r Ned var ute och krigade i S�dern medan hon stannade kvar i tryggheten p� faderns slott. Hon bekymrade sig mer f�r Robb, sp�dbarnet som l�g vid hennes br�st, �n f�r den make hon knappt k�nde, och f�r henne fick han g�rna s�ka njutning p� annat h�ll mellan slagen. Och om hans s�d gav upphov till ett nytt liv antog hon att han skulle s�rja f�r barnet.

Men Ned gjorde mer �n s�, f�r en Stark var inte som andra m�n. Han tog med sig sin o�kting hem och kallade honom sin son inf�r hela Norden, och n�r Catelyn kom till Vinterhed sedan kriget �ntligen tagit slut fann hon att Jon och hans amma redan gjort sig hemmastadda d�r.

Det sved djupt. Ned v�grade att tala om pojkens mor, sa inte s� mycket som ett ord, men p� ett slott finns inga hemligheter, och Catelyn h�rde sina kammarjungfrur upprepa vad de f�tt h�ra av makens soldater. De viskade om ser Arthur Dayne, morgonsv�rdet, den of�rsonligaste av de sju riddarna i Aerys kungsvakt, och om hur deras unge lord hade d�dat honom i envig. Och de ber�ttade om hur Ned efter�t hade f�rt hem ser Arthurs sv�rd till den vackra unga systern som v�ntade p� sin bror i slottet Stj�rnfall vid Sommarhavets str�nder: lady Ashara Dayne, l�ng och blond med of�rgl�mliga violbl� �gon. Det hade tagit Catelyn tv� veckor att samla mod, men till slut hade hon en kv�ll d� de l�g i s�ngen fr�gat maken rent ut.

Det var enda g�ngen p� alla deras �r tillsammans som Ned n�gonsin hade skr�mt henne. �Fr�ga mig aldrig om Jon�, sa han kall som is. �Han �r av mitt blod, och det �r allt du beh�ver k�nna till. Och nu vill jag veta var du har h�rt det namnet.� Hon hade lovat att lyda honom, s� hon ber�ttade det, och fr�n den dagen upph�rde viskningarna och Ashara Daynes namn h�rdes aldrig mer p� Vinterhed.

Vem Jons mor �n varit s� m�ste Ned ha �lskat henne passionerat, f�r ingenting Catelyn sa kunde f� honom att skicka bort pojken. Det var det enda hon inte kunde f�rl�ta honom, f�r hon hade kommit att �lska sin make av hela sitt hj�rta, men hon hade aldrig kunnat f�rm� sig till att �lska Jon. F�r Neds skull hade hon kunnat �verse med dussinet o�ktingar om s� vore, bara de befann sig utom synh�ll. Jon var aldrig utom synh�ll, och allt eftersom han v�xte blev han mer lik Ned �n n�gon av de �kta s�ner hon f�dde honom. P� n�got s�tt gjorde det saken v�rre. �Jon m�ste h�rifr�n�, f�rklarade hon nu.

�Han och Robb st�r varandra n�ra�, sa Ned, �och jag hade hoppats��

�Han kan inte stanna h�r�, avbr�t Catelyn, �f�r han �r din son, inte min, och jag vill inte ha honom kvar.� Det var h�rt, det visste hon, men det var sanningen, och Ned skulle inte g�ra pojken n�gon tj�nst genom att l�mna honom h�r p� Vinterhed.

Blicken Ned gav henne var �ngestfull. �Du vet att jag inte kan ta honom med mig s�derut, f�r det finns ingen plats f�r honom vid hovet. En pojke med en o�ktings namn�Du vet vad de skulle s�ga om honom, och han skulle bli skydd som pesten.�

Catelyn st�lsatte sig mot den stumma v�djan i makens �gon. �Det s�gs att din v�n Robert sj�lv har ett dussin o�ktingar.�

�Och ingen av dem har n�gonsin setts vid hovet!� exploderade Ned. �Det har den d�r gr�sliga kvinnan sett till. Hur kan du vara s� f�rd�mt grym, Catelyn? Han �r bara en pojke. Han��

�Och ingen av dem har n�gonsin setts vid hovet!� exploderade Ned. �Det har den d�r gr�sliga kvinnan sett till. Hur kan du vara s� f�rd�mt grym, Catelyn? Han �r bara en pojke. Han��

Han var rasande och skulle ha sagt mer och v�rre saker, men m�ster Luwin insk�t med mild r�st: �Det finns en annan l�sning. Er bror Benjen kom och talade med mig om Jon f�r ett par dagar sedan, och det verkar som om pojken vill ta den svarta dr�kten.�

Ned s�g chockad ut. �Har han bett att f� g� in i nattens v�ktare?�

Catelyn sa ingenting utan tyckte det var b�st att Ned fick klara ut det h�r sj�lv, och hennes �sikt skulle dessutom inte vara v�lkommen nu. Men hon kunde gladeligen ha kysst m�ster Luwin just d�, f�r hans l�sning var perfekt. Benjen Stark var en edsvuren broder, och Jon skulle bli som en son f�r honom, den son han aldrig skulle f�. Och med tiden skulle �ven Jon sv�ra eden, och d� skulle han inte heller avla n�gra barn som en dag kunde strida med Catelyns egna barnbarn om Vinterhed.

�Det �r en stor �ra att tj�nstg�ra p� muren, ers n�d�, framh�ll m�ster Luwin.

�Och till och med en o�kting kan stiga h�gt i graderna i nattens v�ktare�, sa Ned eftert�nksamt, men r�sten l�t �nd� bekymrad. �Jon �r s� ung. Om han hade bett om det h�r i vuxen �lder skulle det vara en annan sak, men en pojke p� fjorton��

�Ett stort offer�, inst�mde m�ster Luwin, �men tiderna �r h�rda nu, ers n�d, och hans v�g �r inte grymmare �n er eller er makas.�

Catelyn t�nkte p� de tre barn hon m�ste f�rlora, och d� var det inte l�tt att h�lla tyst.

Ned v�nde sig bort fr�n dem och stirrade tyst och tankfull ut genom f�nstret. Till slut suckade han och v�nde sig �ter om. �Det f�r v�l bli s�, sa han till m�ster Luwin, �och jag antar att det �r det b�sta. Jag ska tala med Ben.�

�N�r ska vi ber�tta det f�r Jon?� undrade livmedikusen.

�N�r vi m�ste. Vi har en m�ngd f�rberedelser att g�ra, och det dr�jer fjorton dagar innan vi �r klara att ge oss av. Jag vill helst l�ta Jon njuta av de h�r sista dagarna, f�r sommaren tar snart slut och barndomen ocks�. N�r tiden �r inne ska jag sj�lv ber�tta det f�r honom.�

Aryas stygn var oj�mna igen.

Hon stirrade olyckligt p� dem och tittade sedan p� Sansa som satt tillsammans med de andra flickorna. Sansas broderi var uts�kt, det sa alla. �Sansas handarbete �r lika vackert som hon sj�lv�, hade mamsell Mordana en g�ng sagt till deras mor. �Hon har s� v�lsk�tta och sm�ckra h�nder.� D� lady Catelyn fr�gade om Arya hade guvernanten fnyst. �Arya har h�nder som en smed.�

Arya kastade en f�rstulen blick tv�rs �ver rummet, orolig f�r att mamsell Mordana kunde l�sa hennes tankar, men guvernanten �gnade henne ingen uppm�rksamhet den h�r dagen. Hon satt tillsammans med prinsessan Myrcella och var idel leenden och beundran. Det var inte ofta guvernanten fick privilegiet att undervisa en prinsessa i de kvinnliga konsterna, som hon sagt d� drottningen kom till dem med Myrcella. Arya tyckte att �ven Myrcellas stygn s�g lite oj�mna ut, men det skulle man aldrig kunnat tro av mamsell Mordanas f�rtjusta utrop.

Arya granskade sitt eget handarbete igen och undrade om det fanns n�got s�tt att r�dda det, suckade sedan och lade ifr�n sig n�len. Hon s�g dystert p� systern. Sansa pratade glatt medan hon arbetade. Beth Cassel, ser Rodriks lilla flicka, satt vid hennes f�tter och s�g i sig vartenda ord hon sa, och Jeyne Poole lutade sig fram f�r att viska n�got i hennes �ra.

�Vad pratar ni om?� fr�gade Arya pl�tsligt.

Jeyne gav henne en best�rt blick och fnissade sedan. Sansa s�g f�rl�gen ut och Beth rodnade, men ingen svarade.

�Ber�tta�, bad Arya.

Jeyne kastade en blick p� mamsell Mordana f�r att f�rs�kra sig om att hon inte lyssnade, men just d� sa Myrcella n�gonting och guvernanten skrattade tillsammans med hovdamerna.

�Vi talade om prinsen�, upplyste Sansa och hennes r�st var mjuk som en kyss.

Arya visste vilken prins hon menade: Joffrey naturligtvis, den l�nge och stilige. Sansa fick sitta tillsammans med honom p� festen medan Arya blev placerad bredvid den lille tjocke. Naturligtvis.

�Joffrey tycker om din syster�, viskade Jeyne, lika stolt som om det vore hennes f�rtj�nst. Hon var dotter till Vinterheds f�rvaltare och Sansas b�sta v�n. �Han sa till henne att hon var mycket vacker.�

�Han ska gifta sig med henne�, mumlade lilla Beth dr�mmande och slog armarna om sig sj�lv, �och d� blir Sansa drottning �ver hela riket.�

Sansa hade skam nog i kroppen att rodna, och hon rodnade vackert. Allt hon gjorde blev vackert, t�nkte Arya dystert. �Du ska inte hitta p� saker och ting�, f�rmanade Sansa den yngre flickan samtidigt som hon mjukt str�k henne �ver h�ret f�r att ta udden av sina ord. Hon s�g p� Arya. �Vad tyckte du om prins Joffrey, k�ra syster. �r han inte st�tlig, s� s�g?�

�Jon s�ger att han ser ut som en flicka�, svarade Arya.

Sansa suckade medan hon broderade. �Stackars Jon�, sa hon, �han �r bara avundsjuk f�r att han �r o�kting.�

�Han �r v�r bror�, p�pekade Arya alldeles f�r h�gt och r�sten skar genom eftermiddagstystnaden i tornrummet.

Mamsell Mordana h�jde blicken. Hon hade ett benigt ansikte, skarpa �gon och en smal, snipig mun som var som gjord f�r att se ogillande ut. Den s�g ogillande ut nu. �Vad pratar ni om, barn?�

�V�r halvbror�, r�ttade Sansa, l�gm�ld och exakt. Hon log mot guvernanten. �Arya och jag pratade om hur trevligt det �r att ha prinsessan h�r i dag�, svarade hon.

Mamsell Mordana nickade. �Det �r det verkligen och en stor �ra f�r oss alla.� Prinsessan Myrcella log os�kert vid komplimangen. �Arya, varf�r arbetar du inte?� fr�gade guvernanten. Hon reste sig och styvst�rkta kjolar frasade d� hon b�rjade g� �ver rummet. �Visa mig ditt broderi.�

Arya ville skrika, f�r det var typiskt Sansa att v�cka guvernantens uppm�rksamhet. �H�r�, sa hon och l�mnade �ver broderiet.

Guvernanten granskade tyget. �Arya, Arya, Arya�, utbrast hon, �det h�r duger inte, det duger inte alls.�

Alla stirrade p� henne. Det blev f�r mycket. Sansa var f�r v�luppfostrad f�r att le �t systerns skam, men Jeyne flinade p� hennes v�gnar, och prinsessan Myrcella verkade tycka synd om henne. Arya k�nde hur �gonen fylldes av t�rar och hon hoppade upp ur stolen och rusade mot d�rren.

�Arya, kom tillbaka!� ropade mamsell Mordana efter henne. �V�ga inte ta ett steg till! Det h�r ska din mor f� veta. Och inf�r prinsessan ocks�! Du sk�mmer ut oss allihop!�

Arya stannade vid d�rren, v�nde sig om och bet sig i l�ppen. Vid det laget rann t�rarna nedf�r kinderna, men hon lyckades klara av en stel liten bugning f�r Myrcella. �Med er till�telse, ers h�ghet.�

Myrcella blinkade f�rv�nat mot henne och kastade sedan en villr�dig blick p� hovdamerna, men om hon var os�ker s� var mamsell Mordana det definitivt inte. �Vart ska du ta v�gen, Arya?� fr�gade hon str�ngt.

Arya glodde ilsket p� henne. �Jag m�ste sko en h�st�, svarade hon ljuvt och noterade med tillfredsst�llelse det chockerade uttrycket i guvernantens ansikte. S� snurrade hon runt p� klacken och rusade nedf�r trappan s� fort benen bar henne.

Det var s� or�ttvist. Sansa var tv� �r �ldre och hade allt; kanske hade det inte funnits n�got kvar d� Arya f�ddes. �tminstone k�ndes det ofta s�. Sansa kunde sy och dansa och sjunga, och hon skrev dikter. Hon visste hur man skulle kl� sig, och hon spelade harpa och bj�llror�� och hon var vacker. Sansa hade f�tt moderns h�ga kindben och �tten Tullys tjocka, kastanjer�da h�r. Arya br�ddes p� fadern, och hennes h�r var brunt och glansl�st och ansiktet l�ngt och allvarligt. Jeyne brukade kalla henne h�stansiktet och gn�gga s� snart hon s�g henne. Det k�ndes h�rt att det enda Arya klarade b�ttre �n systern var att rida�� och r�kna. Sansa hade aldrig haft n�got vidare huvud f�r siffror, och om hon gifte sig med prins Joff hoppades Arya f�r hans skull att de fick en bra f�rvaltare.

Nymeria v�ntade p� henne i vaktrummet vid foten av trappan och kom p� f�tter s� snart hon fick syn p� Arya. Arya log. Vargungen �lskade henne �ven om ingen annan gjorde det. De var alltid tillsammans, och Nymeria sov i hennes rum vid fot�ndan av s�ngen. Om modern inte hade f�rbjudit det skulle Arya g�rna haft vargen med sig n�r hon satt och broderade, f�r d� skulle mamsell Mordana s�kert inte ha v�gat klaga p� hennes stygn.

Nymeria nafsade ivrigt efter hennes hand d� Arya lossade henne. Hon hade gula �gon, och d� de f�ngade solljuset gl�nste de som tv� guldmynt. Arya hade d�pt henne efter krigardrottningen i Rhoyne som hade lett sitt folk tv�rs �ver Smala havet. Ocks� det hade blivit skandal. Sansa hade naturligtvis kallat sin varg Lady. Arya gjorde en grimas och kramade om vargungen h�rt. Nymeria slickade henne p� �rat och hon fnissade.

Vid det h�r laget hade mamsell Mordana med all s�kerhet redan underr�ttat modern, och om Arya gick till sitt rum skulle de hitta henne. Hon hade ingen lust att bli hittad, f�r hon hade en b�ttre id�. Pojkarna hade vapen�vning p� borgg�rden, och hon ville se Robb f�lla den st�tlige prins Joffrey till marken. �Kom�, viskade hon till Nymeria. Hon reste sig och b�rjade springa med vargen hack i h�l.

Det fanns ett f�nster i den inbyggda bron mellan rustkammaren och k�rntornet, varifr�n man hade utsikt �ver hela borgg�rden, och det var dit de var p� v�g.

Andf�dda och fl�sande kom de fram och fann Jon sittande i f�nstersmygen med ena benet uppdraget mot hakan. Han betraktade sk�despelet d�r nere och verkade s� fascinerad att han inte m�rkte att hon kom f�rr�n hans vita varg reste sig f�r att g� dem till m�tes. Nymeria n�rmade sig f�rsiktigt. Gast, som redan var st�rre �n sina syskon, luktade p� henne och nafsade henne f�rsiktigt i �rat innan han satte sig igen.

Jon gav henne en undrande blick. �Ska du inte sitta och brodera, lillasyster?�

Arya gjorde en grimas �t honom. �Jag vill se dem sl�ss.�

Han log. �Kom hit d�.�

Arya kl�ttrade upp i f�nstret och satte sig bredvid honom. Fr�n borgg�rden nedanf�r h�rdes dunsar och st�nanden.

Till hennes besvikelse var det de yngre pojkarna som drillades. Bran var s� vadderad att han s�g ut som om han var kl�dd i ett bolster, och prins Tommen, som var knubbig redan fr�n b�rjan, s�g ut som ett klot. De fl�sade och st�nade och pucklade p� varandra med madrasserade tr�sv�rd under ser Rodrik Cassels vaksamma blick, en stor och bastant karl med magnifika vita polisonger som var vapenm�stare p� Vinterhed. Dussintalet �sk�dare, alla m�n eller pojkar, kom med uppmuntrande tillrop och Robbs r�st var h�gst av dem alla. Arya fick syn p� Theon Greyjoy bredvid honom med den midjekorta svarta jackan prydd med hans hus gyllene sj�odjur och ett uttryck av h�n och f�rakt i ansiktet. B�gge k�mparna vacklade, och Arya drog slutsatsen att de h�llit p� ett tag.

�En aning tr�ttsammare �n att brodera�, anm�rkte Jon.

�En aning roligare �n att brodera�, gav Arya igen. Jon flinade, str�ckte ut handen och rufsade henne i h�ret. Arya blev r�d om kinderna. De hade alltid st�tt varandra n�ra, och Jon hade faderns ansikte, precis som hon. De var de enda, f�r Robb och Sansa och Bran, och till och med lille Rickon, hade sl�kten Tullys drag med l�ttsamt sinnelag och eld i h�ret. N�r Arya var liten hade hon varit r�dd f�r att det betydde att hon ocks� var o�kting, och det var till Jon hon g�tt med sin r�dsla och det var han som lugnat henne.

�Varf�r �r inte du nere p� borgg�rden?� undrade Arya.

Han gav henne ett snett leende. �Det �r inte till�tet f�r o�ktingar att skada unga prinsar�, svarade han, �och de bl�m�rken de f�r vid vapen�vningarna m�ste komma fr�n �kta barns sv�rd.�

��.� Arya k�nde sig f�rl�gen, f�r det borde hon ha f�rst�tt. F�r andra g�ngen den dagen t�nkte hon att livet var or�ttvist.

Hon s�g sin lillebror rikta ett slag mot Tommen. �Det d�r skulle jag klara lika bra som Bran�, f�rklarade hon, �och han �r bara sju. Jag �r nio.�

Jon granskade henne med all sin fjorton�riga vishet. �Du �r f�r mager�, sa han. Han tog henne i armen f�r att k�nna p� musklerna. S� suckade han och skakade p� huvudet. �Jag tvivlar p� att du ens skulle orka lyfta ett l�ngsv�rd, lillasyster, och �n mindre svinga det.�

Arya drog till sig armen och bl�ngde p� honom, och Jon rufsade henne i h�ret igen medan de s�g Bran och Tommen kretsa runt varandra.

�Ser du prins Joffrey?� fr�gade han.

Det gjorde hon inte f�rst, men n�r hon tittade n�rmare fick hon syn p� honom i skuggan av den h�ga stenmuren. Han var omgiven av m�n som hon inte k�nde igen, unga v�pnare i �tterna Lannisters och Baratheons livr�er som alla var fr�mlingar f�r henne. Det fanns ocks� n�gra �ldre m�n bland dem; riddare, antog hon.

�Titta p� vapnen p� hans vapenrock�, uppmanade Jon.

Arya tittade. P� prinsens vadderade rock var en utsirad vapensk�ld broderad, och broderiet var utan tvekan uts�kt. Vapensk�lden var delad p� mitten, och p� den ena sidan fanns kungahusets kronhjort och p� den andra huset Lannisters lejon.

��tten Lannister �r stolt�, anm�rkte Jon. �Man kunde tro att det skulle r�cka med det kungliga vapnet, men icke. Han j�mst�ller sin mors hus med kungens v�rdighet.�

�Kvinnan �r ocks� viktig!� protesterade Arya.

Jon sm�skrattade. �Du skulle kanske g�ra samma sak, lillasyster, och f�rena Tully med Stark p� din vapensk�ld.�

�En varg med en fisk i munnen?� Det fick henne att skratta. �Det skulle se l�jligt ut, och om en flicka inte f�r sl�ss, vad ska hon d� med en vapensk�ld till?�

Jon ryckte p� axlarna. �Flickorna f�r vapensk�lden men inte sv�rdet. O�ktingar f�r sv�rdet men inte vapensk�lden. Det var inte jag som hittade p� reglerna, lillasyster.�

Det h�rdes ett skrik fr�n borgg�rden nedanf�r. Prins Tommen l�g och rullade i smutsen och f�rs�kte f�rg�ves resa sig, och den tjocka stoppningen fick honom att se ut som en sk�ldpadda p� rygg. Bran stod lutad �ver honom med h�jt tr�sv�rd, redo att sl� till s� snart han kom p� f�tter igen. M�nnen b�rjade skratta.

�Nu r�cker det!� ropade ser Rodrik. Han r�ckte prinsen handen och drog upp honom p� benen. �Bra k�mpat.� Lew, Donnis, hj�lp dem ur rustningarna.� Han s�g sig omkring. �Prins Joffrey, Robb, har ni lust att g� en omg�ng till?�

Robb, som redan var svettig efter en tidigare duell, steg ivrigt fram. �G�rna.�

Joffrey klev ut i solen och h�ret sken som spunnet guld. �Det h�r �r en lek f�r barn, ser Rodrik.�

Theon Greyjoy skrattade h�gljutt till. �Ni �r barn�, fn�s han h�nfullt.

�Robb �r kanske ett barn�, svarade Joffrey, �men jag �r prins, och jag �r tr�tt p� att sm�lla till unge lord Stark med ett leksakssv�rd.�

�Du fick fler sm�llar �n du gav, Joff�, p�pekade Robb. ��r du r�dd?�

Prins Joffrey s�g p� honom. �Livr�dd�, sa han, �och du �r ju s� mycket �ldre �n jag ocks�.� En del av m�nnen i huset Lannisters livr� skrattade.

Jon betraktade det hela med rynkad panna. �Joffrey �r verkligen en liten skit�, sa han till Arya.

Ser Rodrik drog tankfullt i sina vita polisonger. �Vad f�resl�r ni d�?� fr�gade han prinsen.

�Skarpa vapen.�

�G�rna f�r mig�, fr�ste Robb, �men du kommer att �ngra dig!�

Vapenm�staren lade handen p� Robbs axel f�r att lugna ner honom. �Det �r f�r farligt med skarpa vapen, men jag kan till�ta er tornersv�rd med trubbig egg.�

Joffrey sa ingenting, men en man som Arya inte k�nde igen, en l�ng riddare med svart h�r och br�nnskadat ansikte, tr�ngde sig fram till prinsens sida. �Det h�r �r er prins, ser Rodrik. Med vilken r�tt s�ger ni att han inte f�r sl�ss med skarpa vapen?�

�Det �r jag som �r vapenm�stare p� Vinterhed, Clegane, och jag r�der er att inte gl�mma den saken.�

�Tr�nar ni kvinnor h�r?� ville den br�nnskadade mannen veta. Han var muskul�s som en tjur.

�Jag tr�nar riddare�, sa ser Rodrik eftertryckligt. �De ska f� skarpa vapen n�r de �r redo. N�r de �r tillr�ckligt gamla.�

Den br�nnskadade mannen tittade p� Robb. �Hur gammal �r du, pojk?�

�Fjorton�, sa Robb.

�Jag d�dade en man vid tolv, och det var inte med ett trubbigt sv�rd.�

Arya s�g att Robb var n�ra att g� i bitar, f�r hans stolthet var s�rad. Han v�nde sig mot ser Rodrik. �L�t mig f� g�ra det, f�r jag kan sl� honom.�

�Sl� honom med en tornerklinga i s� fall�, svarade ser Rodrik.

Joffrey ryckte p� axlarna. �S�k upp mig d� du blir �ldre, Stark, om du inte �r f�r gammal.� �terigen h�rdes skratt fr�n huset Lannisters m�n.

Robbs svordomar ekade p� borgg�rden, och Arya satte chockad handen f�r munnen. Theon Greyjoy tog Robb i armen f�r att hindra honom fr�n att ge sig p� prinsen och ser Rodrik drog best�rt i polisongerna.

Joffrey l�tsades g�spa och v�nde sig till sin lillebror. �Kom, Tommen�, sa han. �Lektimmen �r �ver. L�t sm�barnen forts�tta med sina uppt�g.�

Dessa ord lockade fram ytterligare skrattsalvor fr�n huset Lannisters m�n och �nnu fler svordomar fr�n Robbs sida. Ser Rodrik var tomatr�d i ansiktet av ilska under de vita polisongerna. Theon h�ll Robb i ett j�rngrepp tills prinsarna hade f�rsvunnit med sitt f�lje.

Jon tittade efter dem och Arya tittade p� Jon. Hans ansikte hade blivit lika or�rligt som dammen i hj�rtat av gudaskogen. Till slut kl�ttrade han ner fr�n f�nstret. �Sk�despelet �r �ver�, sa han och b�jde sig ner f�r att klia Gast bakom �ronen. Den vita vargen reste sig och gned sig mot honom. �Det �r b�st du skyndar dig tillbaka till ditt rum, lillasyster, f�r mamsell Mordana v�ntar s�kert p� dig, och ju l�ngre du h�ller dig undan, desto str�ngare blir straffet. Du f�r sitta och sy hela vintern, och n�r sn�n b�rjar sm�lta kommer de att finna din d�da kropp med en n�l mellan dina frusna fingrar.�

Arya tyckte inte att det var det minsta lustigt. �Jag avskyr handarbete!� utbrast hon passionerat. �Det �r inte r�ttvist!�

�Ingenting �r r�ttvist�, fastslog Jon. Han rufsade henne i h�ret igen och gick d�rifr�n med Gast vid sin sida. Nymeria b�rjade f�lja efter men stannade sedan och kom tillbaka d� hon s�g att Arya inte r�rde sig.

Motvilligt gick hon �t andra h�llet.

Det var �nnu v�rre �n Jon hade trott, f�r det var inte bara mamsell Mordana som v�ntade i hennes rum utan b�de mamsell Mordana och modern.

Jakts�llskapet gav sig av i gryningen, f�r kungen ville ha vildsvin p� festen samma kv�ll. Prins Joffrey red tillsammans med fadern och d�rf�r hade �ven Robb f�tt f�lja med j�garna. Farbror Benjen, Jory, Theon Greyjoy, ser Rodrik och till och med drottningens lustige lille bror hade ridit ut tillsammans med dem. Det var trots allt den sista jakten, f�r f�ljande dag skulle de ge sig i v�g s�derut.

Bran hade blivit l�mnad kvar med Jon och flickorna och Rickon, men Rickon var bara ett sm�barn och flickorna bara flickor och Jon och hans varg var sp�rl�st f�rsvunna. Bran letade visserligen inte s�rskilt noga efter honom, f�r han trodde att Jon var arg p� honom. Jon verkade vara arg p� alla nu f�r tiden, men Bran visste inte varf�r. Jon skulle f�lja med farbror Ben till muren och g� in i nattens v�ktare, och det var n�stan lika bra som att f� rida s�derut tillsammans med kungen. Det var Robb som var tvungen att stanna kvar, inte Jon.

I m�nga dagar hade Bran sett fram emot avf�rden. Han skulle f� rida p� kungsv�gen p� en egen h�st, inte en ponny utan en riktig h�st. Hans far skulle bli kungens hand och de skulle bo i R�da slottet i Kungshamn, slottet som draklorderna hade byggt. Gamla Nan sa att det fanns sp�ken d�r och f�ngelseh�lor d�r fasansfulla saker hade skett och drakskallar p� v�ggarna. Bran r�s bara han t�nkte p� det, men han var inte r�dd. Hur skulle han kunna vara det? Fadern skulle vara med honom och kungen med alla sina riddare och edsvurna m�n.

En dag skulle Bran sj�lv bli riddare och tj�na i kungsvakten. Gamla Nan sa att de vita sv�rden var de finaste i hela riket. De var bara sju och de bar vit rustning och hade varken hustru eller barn utan levde bara f�r att tj�na kungen. Bran kunde alla historierna om dem, och deras namn var som musik i hans �ron: Serwyn av spegelsk�lden, ser Ryam Redwyne, prins Aemon drakriddaren, tvillingarna ser Erryk och ser Arryk, som d�tt f�r varandras sv�rd f�r hundratals �r sedan d� bror k�mpade mot syster i kriget som trubadurerna kallade drakdansen. Vite tjuren, Gerold Hightower. Ser Arthur Dayne, morgonsv�rdet. Barristan den dj�rve.

Tv� av riddarna i kungsvakten hade f�ljt med kung Robert norrut, och Bran hade fascinerat betraktat dem utan att v�ga tilltala dem. Ser Boros var skallig med p�sigt ansikte och ser Meryn hade tunga �gonlock och rostf�rgat sk�gg. Ser Jaime Lannister s�g mer ut som historiernas riddare och han tillh�rde ocks� kungsvakten, men Robb hade sagt att han m�rdat den gamle galne kungen och inte borde r�knas l�ngre. Den fr�mste levande riddaren var ser Barristan Selmy, Barristan den dj�rve, som f�rde bef�let �ver kungsvakten. Fadern hade lovat att de skulle f� tr�ffa ser Barristan d� de kom till Kungshamn och Bran hade prickat av dagarna p� v�ggen, ivrig att ge sig av och se en v�rld som han bara dr�mt om och b�rja ett liv som han knappt kunde f�rest�lla sig.

Men nu d� den sista dagen var inne k�nde sig Bran med ens vilsen. Vinterhed var det enda hem han n�gonsin haft. Fadern hade sagt att han borde ta farv�l den h�r dagen, och han hade f�rs�kt. Efter det att jakts�llskapet ridit ut hade han vandrat omkring i slottet med vargen vid sin sida och t�nkt s�ga adj� till dem som skulle stanna kvar: gamla Nan och Gage, kocken, Mikken i sin smedja, stalldr�ngen Hodor som alltid log och tog hand om hans ponny och aldrig sa n�got annat �n �Hodor�, mannen i v�xthuset som gav honom bj�rnb�r d� han kom p� bes�k�

Men det tj�nade ingenting till. F�rst hade han g�tt till stallarna och sett sin ponny st� d�r i spiltan, fast det var inte hans ponny l�ngre, f�r han skulle f� en riktig h�st och l�mna kvar ponnyn, och pl�tsligt ville Bran bara s�tta sig ner och gr�ta. Han v�nde om och sprang d�rifr�n innan Hodor och de andra stalldr�ngarna kunde se t�rarna i hans �gon. S� det blev inga fler farv�l. I st�llet tillbringade Bran f�rmiddagen ensam i gudaskogen d�r han f�rg�ves f�rs�kte l�ra vargen h�mta en pinne. Vargungen var klyftigare �n n�gon av jakthundarna i faderns hundg�rd och Bran kunde ha svurit p� att vargen f�rstod vartenda ord som sades till den, men den visade mycket lite intresse f�r att springa efter pinnar.

Han hade fortfarande inte lyckats best�mma sig f�r n�got namn. Robb kallade sin varg Gr�vind eftersom den sprang s� fort. Sansa hade d�pt sin till Lady och Arya hade uppkallat sin efter n�gon gammal h�xdrottning i balladerna, och lille Rickon kallade sin Rufs, vilket Bran tyckte var ett ganska l�jligt namn p� en skr�ckvarg. Jons varg, den vita, hette Gast. Bran �nskade att han kommit p� det namnet f�rst, trots att hans varg inte var vit. De senaste tv� veckorna hade han pr�vat hundratals namn, men inget l�t r�tt.

Till slut tr�ttnade han p� att kasta pinnar och besl�t sig f�r att kl�ttra. P� grund av allt som h�nt hade han inte varit uppe i tornruinen p� veckor, och det h�r skulle kanske bli hans sista chans.

Han sprang genom gudaskogen och tog den l�nga v�gen runt f�r att undvika dammen d�r hj�rttr�det v�xte. Hj�rttr�det hade alltid skr�mt honom; tr�d borde inte ha �gon, t�nkte Bran, eller blad som s�g ut som h�nder. Vargen var honom t�tt i h�larna. �Plats�, sa han till den vid foten av granen som v�xte en bit ifr�n rustkammaren. �Ligg ner. Det �r bra. Stanna h�r.�

Vargen gjorde som den blev tillsagd. Bran kliade den bakom �ronen, v�nde sig sedan om, hoppade och fick tag i en l�gt sittande gren och drog sig upp. Han var halvv�gs uppe i tr�det och kl�ttrade smidigt fr�n gren till gren d� vargen reste sig och b�rjade yla.

Bran tittade ner och vargen tystnade och stirrade upp p� honom med smala, gula �gon. En rysning genomfor honom. S� b�rjade han kl�ttra igen. �n en g�ng ylade vargen. �Tyst�, skrek han. �Sitt ner. Plats. Du �r v�rre �n mor.� Ylandet f�rf�ljde honom �nda upp i toppen av tr�det tills han hoppade ner p� rustkammartaket och f�rsvann utom synh�ll.

Taken p� Vinterhed var Brans andra hem, och modern sa ofta att Bran kunde kl�ttra innan han kunde g�. Bran mindes inte n�r han l�rde sig g�, men han kom inte ih�g n�r han l�rde sig kl�ttra heller, s� han antog att det m�ste vara sant.

F�r en pojke var Vinterhed en gr� stenlabyrint av murar och torn och borgg�rdar och tunnlar. I de �ldre delarna varierade takh�jden i salarna s� att man inte ens kunde vara s�ker p� vilken v�ning man befann sig p�. Under �rhundradenas lopp hade slottet vuxit som ett monstru�st stentr�d, hade m�ster Luwin en g�ng sagt, och dess grenar var knotiga och tjocka och f�rvridna och r�tterna gick l�ngt ner i marken.

N�r Bran var d�r uppe n�ra himlen kunde han sk�da ut �ver hela Vinterhed, och han tyckte om att se slottet utbrett under sig med bara f�glarna som kretsade ovanf�r huvudet medan livet nedanf�r honom gick sin gilla g�ng. Bran kunde sitta i timtal bredvid vattenkastarna i sten som regnet slipat forml�sa�� dj�vulsfigurerna som ruvade �ver gamla tornet�� och betrakta sk�despelet d�r nere: m�nnen som �vade med tr�- och st�lsv�rd p� borgg�rden, k�kspojkarna som arbetade med gr�nsaksodlingarna i v�xthusen, oroliga hundar som sprang fram och tillbaka i hundg�rden, tystnaden i gudaskogen, tj�nsteflickorna som skvallrade vid tv�ttbrunnen. Det fick honom att k�nna sig som herre p� slottet p� ett s�tt som inte ens Robb n�gonsin skulle f� uppleva.

Det l�rde honom Vinterheds hemligheter ocks�. De som byggde slottet hade inte j�mnat ut marken runt omkring, och det fanns kullar och dalar bortom murarna. Det fanns en inbyggd bro som gick fr�n fj�rde v�ningen i klocktornet till andra v�ningen i volj�ren. Det visste Bran, och han visste ocks� att man kunde ta sig in i den inre muren via s�dra porten, kl�ttra tre v�ningar och springa hela v�gen runt Vinterhed genom en smal tunnel i stenen och sedan komma ut p� bottenv�ningen vid norra porten d�r muren reste sig trettio meter upp i luften ovanf�r en. Det k�nde inte ens m�ster Luwin till, det var Bran �vertygad om.

Modern var livr�dd f�r att Bran en dag skulle ramla ner fr�n en mur och sl� ihj�l sig. Han hade sagt �t henne att han inte skulle g�ra det, men hon trodde honom aldrig. En g�ng fick hon honom att lova att stanna kvar p� marken. Han hade lyckats h�lla l�ftet i n�stan tv� veckor, och varit olycklig varenda dag, tills han en natt kl�ttrade ut genom sovrumsf�nstret medan br�derna sov djupt.

N�sta dag hade han blivit skuldmedveten och erk�nt. Lord Eddard beordrade honom att g� till gudaskogen f�r att rena sig. Man satte ut vakter som skulle se till att Bran stannade kvar d�r ensam hela natten och begrundade sin olydnad. N�sta morgon syntes Bran inte till n�gonstans. Till slut hittade de honom djupt sovande bland de �versta grenarna p� den h�gsta granen i gudaskogen.

Trots att fadern var arg kunde han inte l�ta bli att skratta. �Du �r inte min son�, sa han till Bran d� de h�mtade ner honom, �utan en ekorre. Men det �r v�l inget att g�ra �t saken. Om du m�ste kl�ttra s� g�r det, men f�rs�k att inte l�ta din mor se dig.�

Bran gjorde sitt b�sta, men han trodde inte egentligen att han lurade henne. Eftersom fadern inte ville f�rbjuda sonen att kl�ttra v�nde hon sig till andra. Gamla Nan ber�ttade en historia f�r honom om en stygg liten pojke som kl�ttrade f�r h�gt och tr�ffades av blixten och hur sedan kr�korna kom och pickade ut �gonen p� honom d�r han l�g p� marken. Historien gjorde inget intryck p� Bran. Det fanns kr�kbon p� taket av tornruinen, dit ingen utom han n�gonsin kom, och ibland fyllde han fickorna med majs innan han kl�ttrade upp dit och kr�korna �t ur handen p� honom. Ingen av dem hade n�gonsin verkat vilja picka ut �gonen p� honom.

Senare gjorde m�ster Luwin en liten pojke av lera, kl�dde honom i Brans kl�der och kastade ner honom p� borgg�rden fr�n ett tak f�r att visa vad som skulle h�nda om Bran ramlade ner. Det hade varit roligt, men efter�t hade Bran bara tittat p� livmedikusen och sagt: �Jag �r inte gjord av lera, och dessutom ramlar jag aldrig.�

Efter det hade vakterna en tid jagat honom var g�ng de s�g honom p� taken och f�rs�kt slita ner honom. Det hade varit roligast av allt, f�r det var som att leka med br�derna, med den skillnaden att Bran alltid vann. Ingen av vakterna kunde kl�ttra h�lften s� bra som han, inte ens Jory, och f�r det mesta uppt�ckte de honom �nd� inte. Folk tittade aldrig upp�t. Det var en annan sak han gillade med att kl�ttra, det var n�stan som att vara osynlig.

Han tyckte �ven om k�nslan att sten f�r sten dra sig uppf�r en mur genom att k�ra in fingrar och t�r h�rt i de sm� sprickorna. Han tog alltid av sig st�vlarna och var barfota d� han kl�ttrade, f�r det fick honom att k�nna sig som om han hade fyra h�nder i st�llet f�r tv�. Han tyckte om den sk�na v�rken i musklerna efter�t. Han tyckte om luftens smak h�r uppe, s�t och kall som en vinterpersika. Han tyckte om f�glarna: kr�korna i tornruinen, de sm� sparvarna som hade sina bon i sprickor mellan stenarna, den ur�ldriga ugglan som sov p� den dammiga vinden ovanf�r den gamla rustkammaren. Ingenting var obekant f�r Bran.

Mest av allt tyckte han om att vara p� st�llen dit ingen annan kunde ta sig och se det gr� slottet breda ut sig p� ett s�tt som ingen annan n�gonsin s�g. Det gjorde Vinterhed till Brans eget hemliga st�lle.

Hans favorittillh�ll var tornruinen. En g�ng i tiden hade den varit ett vakttorn, det h�gsta p� Vinterhed. F�r l�nge sedan, hundra �r innan ens hans far f�ddes, hade en blixt satt eld p� det. Den �versta tredjedelen av byggnaden hade fallit in och tornet hade aldrig byggts upp igen. Ibland skickade fadern in r�ttf�ngare p� bottenv�ningen f�r att rensa bort bona som de alltid hittade bland br�ten av nedfallna stenar och f�rkolnade och murkna stockar. Men numera tog sig ingen utom Bran och kr�korna n�gonsin upp till kr�net av tornet.

Han visste tv� s�tt att komma dit. Man kunde kl�ttra rakt uppf�r sj�lva tornmuren, men stenarna var l�sa och murbruket som h�ll ihop dem hade f�r l�nge sedan vittrat s�nder, och Bran tyckte inte om att ta st�d mot dem.

B�sta s�ttet var att b�rja i gudaskogen, kl�ttra upp i den h�ga granen och ta sig �ver rustkammaren och vaktrummet genom att barfota hoppa fr�n tak till tak s� att vakterna inte h�rde n�got. D� kom man till baksidan av gamla tornet, som var den �ldsta delen av slottet, ett bastant torn som var h�gre �n det verkade. Bara r�ttor och spindlar bodde d�r numera, men de gamla stenarna var fortfarande bra att kl�ttra p�. Man kunde ta sig rakt upp dit d�r dj�vulsfigurerna lutade sig blint ut �ver tomma intet och med h�nderna svinga sig fr�n dj�vul till dj�vul runt till norra sidan. Om man str�ckte sig s� l�ngt man f�rm�dde kunde man d�rifr�n ta sig �ver till tornruinen. Den sista etappen var att kl�ttra tre meter uppf�r de svartnade stenarna till f�gelbona, och d� skulle kr�korna komma fram f�r att se om man hade med sig majs �t dem.

Med den l�tthet som l�ng �vning gett honom svingade sig Bran fr�n dj�vul till dj�vul d� han fick h�ra r�sterna. Han blev s� h�pen att han n�stan tappade taget, f�r gamla tornet hade varit tomt i hela hans liv.

�Jag tycker inte om det�, sa kvinnan. Det fanns en rad f�nster under honom och r�sten kom fr�n det sista p� den h�r sidan. �Du borde vara kungens hand.�

�M� gudarna f�rbjuda det�, svarade en mansr�st l�ttjefullt. �Det �r inte en �ra jag efterstr�var, f�r det inneb�r alldeles f�r mycket arbete.�

Bran h�ngde kvar och lyssnade och var med ens r�dd f�r att forts�tta. De skulle kunna f� syn p� hans f�tter om han f�rs�kte svinga sig f�rbi f�nstret.

�Inser du inte vilken fara det h�r f�rs�tter oss i?� fr�gade kvinnan. �Robert �lskar karlen som en bror.�

�Robert t�l knappt sina egna br�der. Inte f�r att jag klandrar honom, f�r Stannis skulle kunna ge vem som helst d�lig matsm�ltning.�

�G�r dig inte dum. Stannis och Renly �r en sak men Eddard Stark en helt annan. Robert kommer att lyssna p� Stark. M� dj�vulen ta dem b�gge tv�. Jag borde ha insisterat p� att han skulle utn�mna dig, men jag var s�ker p� att Stark skulle tacka nej.�

�Vi kan skatta oss lyckliga�, sa mannen, �f�r kungen kunde lika g�rna ha utsett n�gon av sina br�der eller till och med Lillfinger, gudarna hj�lpe oss. Ge mig hellre hederliga fiender �n �relystna, s� sover jag b�ttre om n�tterna.�

De talade om fadern, ins�g Bran, och han ville h�ra mer. Bara n�gon meter till�men de skulle f� syn p� honom om han svingade sig ut framf�r f�nstret.

�Vi m�ste h�lla �gonen p� honom�, f�rklarade kvinnan.

�Jag h�ller hellre �gonen p� dig�, sa mannen. Han l�t uttr�kad. �Kom tillbaka hit.�

�Lord Eddard har aldrig varit intresserad av n�got som h�nt s�der om N�set�, sa kvinnan, �aldrig, och jag kan sv�ra p� att han t�nker motarbeta oss. Varf�r skulle han annars l�mna s�tet f�r sin makt?�

�Det finns massor av sk�l. Plikten. Hedern. Han kan l�ngta efter att f� skriva sitt namn i stora bokst�ver i historiens bok eller att komma ifr�n hustrun, eller b�da delarna. Kanske vill han bara bli varm f�r en g�ngs skull i sitt liv.�

�Hans hustru �r lady Arryns syster, och det �r mycket konstigt att Lysa inte var h�r och tog emot oss med sina anklagelser.�

Bran tittade ner. Det fanns en smal hylla under f�nstret, inte m�nga centimeter bred, men han f�rs�kte �nd� s�nka sig ner mot den. Det var f�r l�ngt och han n�dde inte.

�Du oroar dig f�r mycket. Lysa Arryn �r en r�dd gammal kossa.�

�Den r�dda kossan delade Jon Arryns s�ng.�

�Om hon visste n�got skulle hon ha g�tt till Robert innan hon flydde fr�n Kungshamn.�

�N�r han redan hade g�tt med p� att hennes vekling till son fostrades p� Casterlyklippan? Det tror jag inte. Hon visste att pojken skulle sv�va i livsfara om hon inte h�ll tyst, men hon kanske blir dj�rvare nu n�r han �r i s�kerhet uppe i �rnn�stet.�

�M�drar.� Mannen fick ordet att l�ta som en svordom. �Jag tror att barnaf�dandet skadar era hj�rnor p� n�got s�tt. Ni �r galna allihop.� Han skrattade och ljudet l�t bittert. �L�t lady Arryn bli s� dj�rv hon vill. Vad hon �n vet, eller tror sig veta, s� har hon inga bevis.� Han gjorde en paus. �F�r det har hon v�l inte?�

�Tror du att kungen skulle kr�va bevis?� fr�gade kvinnan. �Du vet ju att han inte �lskar mig.�

�Och vems fel �r det, s�ta syster?�

Bran granskade hyllan. Han kunde l�ta sig falla ner. Den var f�r smal att landa p�, men om han kunde gripa tag i den p� v�g ner och dra sig upp�fast det skulle kanske h�ras och locka fram dem till f�nstret. Han var inte s�ker p� vad det var han h�rde, men han visste att det inte var menat f�r hans �ron.

�Du �r lika blind som Robert�, menade kvinnan.

�Ja, om du med det menar att jag ser detsamma�, medgav mannen. �Jag ser en man som hellre d�r �n f�rr�der sin kung.�

�Han har redan f�rr�tt en, eller har du gl�mt det?� undrade kvinnan. ��, jag f�rnekar inte att han �r lojal mot Robert, f�r det �r uppenbart. Men vad h�nder n�r Robert d�r och Joffrey f�r tronen? Och ju f�rr det intr�ffar, desto s�krare �r det f�r oss alla. Min make blir rastl�sare f�r var dag som g�r, och han kommer bara att bli v�rre med Stark vid sin sida. Han �lskar fortfarande Eddards syster, den d�r d�da intets�gande lilla sexton�ringen. Hur l�nge dr�jer det innan han best�mmer sig f�r att byta ut mig mot n�gon ny Lyanna?�

Med ens blev Bran livr�dd och ville inget hellre �n att kl�ttra tillbaka och leta reda p� sina br�der. Men vad skulle han s�ga till dem? Han ins�g att han m�ste komma n�rmare och se vilka det var som pratade.

Mannen suckade. �Du borde t�nka mindre p� framtiden och mer p� stundens njutning.�

�Sluta!� utbrast kvinnan. Bran h�rde ljudet av en dask mot hud och sedan mannens skratt.

Bran drog sig upp, kl�ttrade �ver dj�vulen och kravlade sig ut p� taket. Det h�r var den l�tta v�gen. Han sm�g �ver taket till n�sta dj�vul, alldeles ovanf�r f�nstret till rummet d�r mannen och kvinnan befann sig.

�Allt det h�r pratet �r tr�ttsamt, k�ra syster�, sa mannen. �Kom hit och h�ll tyst.�

Bran satte sig gr�nsle �ver dj�vulsfiguren, knep �t med benen om den och gled runt s� att han h�ngde upp och ner. H�ngande i benen str�ckte han l�ngsamt huvudet mot f�nstret. V�rlden s�g konstig ut upp och ner, och l�ngt under honom syntes suddigt en borgg�rd med stenarna v�ta av sm�lt sn�.

Bran tittade in genom f�nstret.

Inne i rummet brottades en man och en kvinna, och b�da var nakna. Bran kunde inte avg�ra vilka de var, f�r mannen hade ryggen mot honom och hans kropp skymde kvinnan d� han tryckte upp henne mot v�ggen.

Det h�rdes l�ga, v�ta ljud, och Bran f�rstod att de kysstes. Han s�g p� med stora, skr�mda �gon och hade sv�rt att andas. Mannen hade handen nere mellan hennes ben och han m�ste ha gjort henne illa d�r, f�r kvinnan b�rjade st�na l�ngt nere i halsen. �Sluta�, sa hon, �sluta, sluta. �, sn�lla�� Men r�sten var l�g och svag och hon knuffade inte undan honom. Hon lindade in h�nderna i hans h�r, hans rufsiga, gyllene h�r, och drog ner hans ansikte mot br�sten.

Bran s�g hennes ansikte. �gonen var slutna och munnen �ppen och hon st�nade. Hennes gyllengula h�r sv�ngde fr�n sida till sida d� huvudet r�rde sig fram och tillbaka, men han k�nde �nd� igen drottningen.

Han m�ste ha gjort n�got ljud, f�r pl�tsligt �ppnades hennes �gon och hon stirrade rakt p� honom. Hon skrek.

Sedan h�nde allt p� en g�ng. Kvinnan knuffade h�ftigt undan mannen medan hon ropade och pekade. Bran f�rs�kte dra sig upp och vek sig dubbel samtidigt som han str�ckte sig efter dj�vulen, men han hade f�r br�ttom. Handen bara snuddade vid den sl�ta stenen och i paniken tappade han taget med benen och pl�tsligt f�ll han. Han fick svindel och det v�nde sig i magen d� f�nstret fladdrade f�rbi. Han str�ckte ut handen efter hyllan, missade men fick tag med andra handen och dunsade h�rt in i v�ggen. St�ten tog andan ur honom. Fl�mtande dinglade han d�r medan han h�ll i sig med ena handen.

Tv� ansikten d�k upp i f�nstret ovanf�r honom.

Drottningen. Och nu k�nde Bran igen mannen bredvid henne. De var s� lika att de kunde ha varit varandras spegelbilder.

�Han s�g oss!� skrek kvinnan g�llt.

�Det gjorde han�, inst�mde mannen.

Brans fingrar b�rjade glida och han tog tag i hyllan med andra handen och k�rde in naglarna i den h�rda stenen. Mannen str�ckte ner handen. �Ta min hand innan du faller�, sa han.

Bran grep tag i hans arm och h�ll sig fast av alla krafter, och mannen drog upp honom p� hyllan. �Vad g�r du?� fr�gade kvinnan.

Mannen struntade i henne. Han var mycket stark, och han st�llde Bran p� f�nsterbr�dan. �Hur gammal �r du, pojk?�

�Sju�, svarade Bran och darrade av l�ttnad. Hans fingrar hade gjort djupa m�rken i mannens underarm, och han sl�ppte generat taget.

Mannen kastade en blick p� kvinnan. �Vad g�r man inte f�r k�rleken�, sa han med avsky och knuffade till Bran.

Skrikande �kte Bran bakl�nges ut genom f�nstret, ut i tomma luften. Det fanns inget att ta tag i och borgg�rden kom rusande emot honom.

N�gonstans l�ngt borta ylade en varg och kr�korna kretsade runt tornruinen och v�ntade p� majs.

N�gonstans i Vinterheds stora stenlabyrint tj�t en varg, och ljudet h�ngde �ver slottet som en flagga p� halv st�ng.

Tyrion Lannister tittade upp fr�n sina b�cker och r�s trots att det var varmt och sk�nt i biblioteket. Det var n�gonting hos vargtjuten som fick honom att k�nna sig som om han befann sig i en m�rk skog och sprang naken med flocken i h�larna.

N�r skr�ckvargen tj�t igen slog Tyrion ihop det tunga skinnbandet han satt och l�ste, en hundra �r gammal betraktelse �ver �rstidernas v�xlingar av en sedan l�nge d�d m�stare. Han dolde en g�spning med baksidan av handen. L�slampan fladdrade eftersom oljan n�stan var slut och det f�rsta gryningsljuset tittade in genom de h�ga f�nstren. Han hade suttit uppe hela natten, men det var inget ovanligt, f�r Tyrion Lannister sov aldrig mycket.

Benen var stela och �mma d� han hasade sig ner fr�n b�nken. Han masserade dem f�r att f� lite av k�nseln tillbaka och haltade tungt fram till bordet d�r kaplanen satt och snarkade l�gt med en �ppen bok framf�r sig som kudde. Tyrion kastade en blick p� titeln. En biografi �ver storm�ster Aethelmure. Inte undra p� att han hade somnat. �Chayle�, sa han l�gt. Den unge mannen ryckte till och blinkade f�rvirrat medan hans �mbetskristall sv�ngde vilt i sin silverkedja. �Jag �r p� v�g f�r att bryta fastan. Se till att du s�tter in b�ckerna i hyllorna igen, och var f�rsiktig med de valyriska handskrifterna, f�r pergamentet �r mycket torrt. Ayrmidons �Bel�gringsmaskiner� �r mycket s�llsynt, och det d�r �r det enda kompletta exemplar jag n�gonsin har sett.� Chayle var fortfarande halvsovande och stirrade tomt p� honom. T�lmodigt upprepade Tyrion sina instruktioner, klappade kaplanen p� axeln och l�mnade honom.

D� Tyrion kommit ut drog han ett djupt andetag i den kalla morgonluften och b�rjade m�dosamt ta sig nedf�r den branta spiraltrappan i sten som l�pte runt utsidan av bibliotekstornet. Det gick l�ngsamt, f�r trappstegen var h�ga och smala medan hans ben var korta och krumma. Den uppg�ende solen hade �nnu inte stigit �ver Vinterheds murar, men nere p� borgg�rden var m�nnen redan i full g�ng. Sandor Cleganes v�sande r�st h�rdes upp till honom. �Pojken tar god tid p� sig att d�. Jag �nskar att han ville snabba p� lite.�

Tyrion tittade ner och s�g Blodhunden och unge Joffrey st� d�r med en sv�rm av v�pnare omkring sig. �Han d�r �tminstone i tysthet�, svarade prinsen. �Det �r vargen som f�r ov�sen. Jag kunde knappt sova i natt.�

Clegane kastade en l�ng skugga �ver den frusna marken d� hans v�pnare satte den svarta hj�lmen p� hans huvud. �Jag kan tysta kr�ket om du vill�, sa han genom det �ppna visiret. V�pnaren r�ckte honom l�ngsv�rdet och han k�nde p� tyngden och h�gg i den kalla morgonluften. Bakom honom genlj�d borgg�rden av klangen av st�l mot st�l.

Tanken tycktes g�ra prinsen f�rtjust. �En hund som d�dar en varg!� utbrast han. �Vinterhed �r s� nerlusat med vargar att barnen Stark inte skulle m�rka om n�gon fattades.�

Tyrion hoppade ner p� borgg�rden fr�n det sista trappsteget. �Det �r inte min uppfattning, k�re systerson�, inv�nde han, �och de kan r�kna l�ngre �n till sex, till skillnad fr�n vissa prinsar som jag skulle kunna namnge.�

Joffrey hade tillr�ckligt mycket skam i kroppen att rodna.

�En r�st fr�n ingenstans�, utbrast Sandor. Han kikade genom visiret och tittade �t alla h�ll. �Andar i luften!�

Prinsen skrattade, som han alltid gjorde d� hans livvakt utf�rde detta gyckelspel, och Tyrion var van vid det. �H�r nere.�

Den l�nge mannen spanade ner p� marken och l�tsades uppt�cka honom. �Lille lord Tyrion�, sa han. �Urs�kta, jag s�g inte att ni stod d�r.�

�Jag �r inte p� hum�r f�r dina of�rsk�mdheter i dag.� Tyrion v�nde sig till systersonen. �Joffrey, det �r h�g tid att du h�lsar p� lord Eddard och lady Catelyn f�r att framf�ra ditt beklagande �ver vad som h�nt.�

Bara en ung prins kunde se s� surmulen ut som Joffrey gjorde just d�. �Vad har de f�r nytta av mitt beklagande?�

�Ingen alls�, svarade Tyrion, �men det f�rv�ntas av dig, och man har lagt m�rke till din fr�nvaro.�

�Den d�r pojken Stark betyder ingenting f�r mig�, muttrade Joffrey, �och jag st�r inte ut med klagande kvinnor.�

Tyrion Lannister str�ckte upp handen och gav systersonen en �rfil. Pojkens kind b�rjade bli r�d.

�Ett ord och jag sl�r dig igen�, sa Tyrion.

�Det h�r ska jag ber�tta f�r mor!� utropade Joffrey.

Tyrion gav honom �nnu en �rfil och nu var b�gge kinderna blossande r�da.

�Ber�tta det g�rna f�r din mor�, svarade Tyrion, �men f�rst ska du g� till lord och lady Stark. Du ska falla p� kn� framf�r dem och tala om hur ledsen du �r, s�ga att du st�r till deras tj�nst om det finns det minsta du kan g�ra f�r dem i denna tunga stund och att du ber f�r dem. Har du f�rst�tt?�

Pojken s�g ut som om han t�nkte b�rja gr�ta, men i st�llet nickade han kort. S� v�nde han p� klacken och rusade fr�n borgg�rden med h�nderna mot kinderna. Tyrion s�g efter honom.

En skugga f�ll �ver hans ansikte. Han v�nde sig om och fick se Clegane torna upp sig �ver honom som en klippa. Den sotgr� rustningen verkade utest�nga solen, och han hade f�llt ner visiret p� hj�lmen. Den var formad som en morrande svart hund och s�g skr�ckinjagande ut, men Tyrion hade alltid tyckt att den var en klar f�rb�ttring mot Cleganes ohyggligt br�nnskadade ansikte.

�Det d�r kommer prinsen inte att gl�mma, min lille lord�, sa Blodhunden varnande och hj�lmen f�rvandlade hans skratt till ett ih�ligt muller.

�Det hoppas jag verkligen att han inte g�r�, svarade Tyrion Lannister, �och om han gl�mmer det kan du v�l vara en sn�ll hund och p�minna honom.� Han l�t blicken svepa runt borgg�rden. �Vet du var jag kan hitta min bror?�

�Han bryter fastan tillsammans med drottningen.�

�Ah�, sa Tyrion. Han nickade nonchalant �t Clegane och gick visslande d�rifr�n s� snabbt hans f�rkrympta ben till�t. Han tyckte synd om den f�rste riddare som fick k�mpa mot Blodhunden den dagen. Karlen hade ett rysligt hum�r.

En kall och trist m�ltid hade dukats fram i frukostrummet i g�sthuset. Jaime satt vid bordet tillsammans med Cersei och barnen, och de samtalade med l�ga, d�mpade r�ster.

�Sover Robert fortfarande?� undrade Tyrion d� han objuden slog sig ner vid bordet.

Systern kikade p� honom med samma uttryck av l�tt avsmak som hon haft sedan den dagen han f�ddes. �Kungen har inte sovit alls�, upplyste hon. �Han �r hos lord Eddard, f�r deras sorg har g�tt honom djupt till sinnes.�

�Han har ett rymligt hj�rta, v�r Robert�, anm�rkte Jaime med ett lojt leende. Det var inte mycket Jaime tog p� allvar, det visste Tyrion om brodern och han f�rl�t honom. Under barndomens l�nga f�rf�rliga �r var det bara Jaime som visat honom den minsta gnutta tillgivenhet och respekt, och f�r det var Tyrion villig att f�rl�ta honom n�stan vad som helst.

En tj�nare n�rmade sig. �Br�d�, sa Tyrion, �och tv� av de d�r sm� fiskarna och en mugg av det goda m�rka �let att sk�lja ner det hela med. �, och lite bacon, stek det tills det �r svart.� Mannen bugade och f�rsvann och Tyrion v�nde sig till sina syskon. De var tvillingar, och den h�r morgonen gjorde de verkligen sk�l f�r namnet. B�da hade valt en m�rkgr�n kl�dsel som harmonierade med deras �gon, och deras blonda lockar h�ngde moderiktigt l�st och guldsmycken gl�nste runt handleder och fingrar och hals.

Tyrion undrade hur det skulle vara att ha en tvilling, och besl�t sig f�r att han helst inte ville veta det. Det var tillr�ckligt illa att se sig sj�lv i spegeln varje dag, och �nnu en som s�g ut som han var en fasansfull tanke.

�Har du n�gra nyheter om Bran, morbror?� fr�gade prins Tommen.

�Jag tittade in i sjukrummet i g�r kv�ll�, svarade Tyrion. �Det var ingen f�r�ndring, och livmedikusen tyckte det var ett gott tecken.�

�Jag vill inte att Brandon ska d��, sa Tommen f�rsagt. Det var en rar pojke, inte alls lik brodern, men Jaime och Tyrion var ju inte heller lika som b�r precis.

�Lord Eddard hade en bror som ocks� hette Brandon�, sa Jaime. �En i gisslan som m�rdades av Targaryen. Det verkar vara ett otursf�rf�ljt namn.�

�Inte s� otursf�rf�ljt �nd�, menade Tyrion. Tj�naren kom med hans tallrik och han br�t av en bit svart br�d.

Cersei betraktade honom med vaksam blick. �Vad menar du?�

Tyrion gav henne ett snett leende. �Inget s�rskilt. Bara att Tommens �nskan kanske g�r i uppfyllelse, f�r livmedikusen tror att pojken kan �verleva.� Han tog en klunk �l.

Myrcella gav ifr�n sig ett lyckligt utrop och Tommen log nerv�st, men det var inte barnen Tyrion iakttog. Blicken som v�xlades mellan Jaime och Cersei varade bara n�gon sekund, men den undgick honom inte. S� tittade systern ner i tallriken. �Det �r obarmh�rtigt, och de h�r nordliga gudarna �r grymma som l�ter pojken leva vidare trots att han �r s� sv�rt skadad.�

�Vad sa livmedikusen?� fr�gade Jaime.

Baconet knastrade d� Tyrion satte t�nderna i det, och han tuggade eftert�nksamt ett tag och sa sedan: �Han tror att om pojken skulle d� borde han redan ha gjort det, och det har g�tt fyra dagar utan f�r�ndring.�

�Kommer Bran att bli b�ttre, morbror?� undrade lilla Myrcella. Hon hade �rvt moderns sk�nhet men inte hennes karakt�r.

�Han har brutit ryggen, lilla v�n�, f�rklarade Tyrion, �och i fallet krossades �ven benen. De h�ller honom vid liv med honung och vatten, f�r annars skulle han sv�lta ihj�l. Om han vaknar upp kommer han kanske att kunna �ta riktig mat, men han kommer aldrig att kunna g� igen.�

�Om han vaknar upp�, upprepade Cersei. ��r det troligt?�

�Det vet bara gudarna�, svarade Tyrion, �och livmedikusen kan inte annat �n hoppas.� Han tog en tugga av br�det. �Jag kan sv�ra p� att det �r vargen som h�ller pojken vid liv. Den sitter och ylar nedanf�r hans f�nster dag och natt. Varje g�ng de jagar bort den kommer den tillbaka. M�ster Luwin ber�ttade att de st�ngde f�nstret en g�ng f�r att utest�nga oljudet, men d� verkade Bran bli svagare. N�r de �ppnade det igen slog hans hj�rta stadigare.�

Drottningen r�s. �Det �r n�got onaturligt med de d�r bestarna�, sa hon. �De �r farliga, och jag t�nker inte till�ta att n�gon av dem f�ljer med oss s�derut.�

�Du f�r nog sv�rt att hindra dem, k�ra syster, f�r de f�ljer med de d�r flickorna �verallt�, p�pekade Jaime.

Tyrion h�gg in p� fisken. �Ska ni ge er av snart?�

�Inte tillr�ckligt snart�, svarade Cersei. S� rynkade hon pannan. �Ska vi ge oss av?� upprepade hon. �Men du d�? S�g inte att du t�nker stanna h�r?�

Tyrion ryckte p� axlarna. �Samtidigt som lord Eddard sj�lv beger sig s�derut, �terv�nder Benjen Stark till nattens v�ktare tillsammans med broderns o�kting, och jag har god lust att f�lja med dem och se den h�r muren som vi har h�rt s� mycket om.�

Jaime log. �Jag hoppas du inte t�nker ta den svarta dr�kten och l�mna oss, k�re bror.�

Tyrion skrattade. �Skulle jag leva i celibat? I s� fall skulle sk�korna g� och tigga mellan Dornien och Casterlyklippan. Nej, jag vill bara st� h�gst upp p� muren och pissa p� v�rldens �nde.�

Cersei reste sig tv�rt. �Barnen ska inte beh�va h�ra s�dant spr�k. Kom, Tommen och Myrcella.� Hon stegade raskt ut ur frukostrummet med sitt f�lje och barnen i sl�pt�g.

Jaime Lannister betraktade tankfullt brodern med sina kyliga gr�na �gon. �Eddard Stark g�r aldrig med p� att l�mna Vinterhed s� l�nge d�dens skugga vilar �ver hans son.�

�Om Robert befaller det g�r han det�, inv�nde Tyrion, �och Robert kommer att befalla det, och det finns i alla fall inget lord Eddard kan g�ra f�r pojken.�

�Han skulle kunna g�ra slut p� hans lidande�, menade Jaime. �Det skulle jag g�ra om det var min son, f�r det vore en barmh�rtighetsg�rning.�

�Jag r�der dig att inte f�resl� den saken f�r lord Eddard, k�re bror�, sa Tyrion, �f�r han skulle inte ta v�l upp.�

��ven om pojken �verlever blir han krympling, eller v�rre �n krympling. En grotesk figur. D� �r det mycket b�ttre med en snygg, snabb d�d.�

Tyrion svarade med en axelryckning som framh�vde de f�rvridna axlarna. �Som grotesk figur ber jag att f� anm�la avvikande �sikt�, sa han. �D�den �r s� fruktansv�rt slutgiltig medan livet �r fullt av m�jligheter.�

Jaime log. �Du �r en egensinnig liten dj�vul du.�

�O ja�, medgav Tyrion, �och jag hoppas pojken vaknar, f�r det skulle vara intressant att h�ra vad han har att s�ga.�

Broderns leende stelnade som en filbunke. �Tyrion, min k�re bror�, morrade han m�rkt, �det finns tillf�llen d� du ger mig anledning att undra vems sida du st�r p�.�

Tyrion hade munnen full av br�d och fisk. Han tog en klunk av det starka svarta �let f�r att sk�lja ner maten och ansiktet kl�vs i ett varggrin. �Men Jaime, du s�rar mig, k�re bror, f�r du vet ju hur h�gt jag �lskar min familj.�

Jon gick l�ngsamt uppf�r trappan och f�rs�kte l�ta bli att t�nka p� att det kanske var sista g�ngen n�gonsin. Gast tassade tyst bredvid honom. Utomhus virvlade sn�n genom slottsporten och p� borgg�rden r�dde fullt kaos, men innanf�r de tjocka stenmurarna var det varmt och tyst, f�r tyst i Jons smak.

Han n�dde trappavsatsen och stod d�r en l�ng stund, f�r han var r�dd. Gast gned nosen mot hans hand, och det gav honom modet tillbaka. Han r�tade p� sig och steg in i rummet.

Lady Stark satt bredvid s�ngen. Hon hade suttit d�r dag och natt i n�stan fjorton dagar, och inte f�r ett �gonblick hade hon l�mnat Brans sida. Hon fick sina m�ltider serverade d�r och tj�narna kom till och med dit med nattk�rl �t henne. Hon hade en liten h�rd s�ng att sova p�, fast det sades att hon knappt sov alls. Hon matade honom sj�lv med honung och vatten och en �rtdekokt som uppr�tth�ll livet. Inte en enda g�ng hade hon l�mnat rummet och d�rf�r hade Jon h�llit sig undan.

Men nu kunde han inte v�nta l�ngre.

Han stod i d�rren ett �gonblick, r�dd f�r att tala och r�dd f�r att g� n�rmare. F�nstret var �ppet och nedanf�r det tj�t en varg. Gast h�rde det och lyfte p� huvudet.

Lady Stark fick syn p� honom, och f�rst tycktes hon inte k�nna igen honom. Till slut blinkade hon f�rv�nat. �Vad g�r du h�r?� fr�gade hon med kall och livl�s r�st.

�Jag kom f�r att se Bran�, svarade Jon, �och s�ga adj�.�

Hennes ansiktsuttryck f�r�ndrades inte. Det l�nga kastanjer�da h�ret var matt och tovigt och hon s�g tjugo �r �ldre ut. �Nu har du gjort det, s� nu kan du g�.�

En del av honom ville bara fly, men han visste att om han gjorde det skulle han kanske aldrig mer f� se Bran. Nerv�st tog han ett steg in i rummet. �Sn�lla�, v�djade han.

N�got kallt syntes i hennes blick. �Jag sa �t dig att g�, upprepade hon. �Vi vill inte ha dig h�r.�

En g�ng i tiden skulle de orden ha jagat honom p� flykten och till och med f�tt honom att gr�ta, men nu gjorde de honom bara arg. Han skulle bli en edsvuren broder i nattens v�ktare och m�ta v�rre faror �n Catelyn Tully Stark. �Han �r min bror�, sa han.

�Ska jag kalla p� vakterna?�

�G�r det�, svarade Jon trotsigt, �men ni kan inte hindra mig fr�n att se p� honom.� Han gick tv�rs �ver rummet och tittade ner p� Bran medan han s�g till att ha s�ngen mellan sig och lady Stark.

Hon satt och h�ll i den ena av hans h�nder och den s�g ut som en klo. Det h�r var inte den Bran han mindes. Allt hull hade f�rsvunnit fr�n kroppen, huden var h�rt sp�nd �ver ben som s�g ut som stickor, och under filten var benen b�jda p� ett s�tt som fick det att v�nda sig i magen p� Jon. �gonen var djupt insjunkna i sina h�lor; de var �ppna, men de s�g ingenting. Fallet hade krympt honom p� n�got s�tt, och han s�g ut som ett l�v som minsta vindpust skulle kunna f�ra med sig till graven.

Men innanf�r de d�r krossade revbenen h�jdes och s�nktes br�stet f�r varje ytligt andetag.

�Bran�, b�rjade han, �jag �r ledsen att jag inte har kommit tidigare, men jag var r�dd.� Jon k�nde hur t�rarna rullade nedf�r kinderna, men det brydde han sig inte l�ngre om. �D� inte, sn�lla Bran. Vi v�ntar allihop p� att du ska vakna upp igen, jag och Robb och flickorna��

Lady Stark satt tyst och tittade p� och hon hade inte gett ett ljud ifr�n sig. Jon tog det f�r ett medgivande. Utanf�r f�nstret tj�t skr�ckvargen igen, vargen som Bran inte f�tt tid att ge n�got namn.

�Jag m�ste g� nu�, �tertog Jon, �f�r farbror Benjen v�ntar. Jag ska rida norrut till muren, och vi m�ste ge oss av i dag innan sn�n kommer.� Han mindes hur upphetsad Bran varit �ver den f�rest�ende f�rden, och tanken p� att l�mna kvar honom s� h�r var mer �n han stod ut med. Jon str�k bort t�rarna, lutade sig fram och gav brodern en l�tt kyss p� munnen.

�Jag ville att han skulle stanna h�r hos mig�, mumlade lady Stark.

Jon kastade en f�rsiktig blick p� henne. Hon s�g inte ens p� honom. Hon talade till honom, men �nd� var det som om han inte befann sig i rummet.

�Jag bad om det�, fortsatte hon dovt, �f�r han var min �gonsten. Jag gick till kapellet och bad sju g�nger till guds sju ansikten att Ned skulle �ndra sig och l�mna honom h�r hos mig. Ibland blir man b�nh�rd.�

Jon visste inte vad han skulle s�ga. �Det var inte ert fel�, lyckades han f� fram efter en besv�rad tystnad.

Hennes blick m�tte hans och den var illvillig. �Jag beh�ver inte syndernas f�rl�telse av dig, o�kting.�

Jon s�nkte blicken. Hon h�ll en av Brans h�nder i sina och han tog den andra och kramade den. Fingrarna var som f�gelben. �Adj��, viskade han.

Han var vid d�rren d� hon ropade till honom. �Jon�, sa hon. Han borde ha g�tt sin v�g, men hon hade aldrig tilltalat honom med hans namn tidigare. Han v�nde sig om och fann att hon betraktade hans ansikte som om hon s�g det f�r f�rsta g�ngen.

�Ja?� svarade han.

�Det borde ha varit du�, sa hon. S� v�nde hon sig �ter mot Bran och b�rjade gr�ta, och hela kroppen skakade av snyftningar. Jon hade aldrig f�rut sett henne gr�ta.

V�gen ner till borgg�rden k�ndes l�ng.

D�r ute var allt en enda r�ra. Vagnar lastades, karlar skrek och h�star selades p� och sadlades och leddes fr�n stallarna. Det hade b�rjat sn�a och alla var ivriga att komma i v�g.

Robb befann sig mitt i ov�sendet och ropade order f�r glatta livet. Han verkade ha vuxit p� sista tiden, som om Brans fall och moderns kollaps p� n�got s�tt gjort honom starkare. Gr�vind stod vid hans sida.

�Farbror Benjen letar efter dig�, upplyste han. �Han hade velat ge sig i v�g f�r en timme sedan.�

�Jag vet�, sa Jon, �och jag kommer strax.� Han s�g sig omkring p� allt st�hejet. �Det �r sv�rare �n jag trodde att s�ga adj�.�

�Det �r det f�r mig ocks�, sa Robb. Han hade sn� i h�ret som sm�lte av kroppsv�rmen. �S�g du honom?�

Jon nickade eftersom han inte v�gade lita p� r�sten.

�Han kommer inte att d��, sa Robb. �Det vet jag.�

�Ni �r seglivade i �tten Stark�, inst�mde Jon. R�sten var klangl�s och tr�tt, f�r bes�ket hade tagit musten ur honom.

Robb visste att n�got var fel. �Min mor��

�Hon var�mycket v�nlig�, f�rs�krade Jon.

Robb s�g l�ttad ut. �Bra.� Han log. �N�sta g�ng vi ses kommer du att vara helt kl�dd i svart.�

Jon tvingade sig att le tillbaka. �Det har alltid varit min favoritf�rg. Hur l�nge tror du det dr�jer till dess?�

�Snart�, lovade Robb. Han drog Jon intill sig och gav honom en h�rd kram. �Farv�l, Sn�.�

Jon kramade om honom. �Farv�l, Stark, och ta hand om Bran.�

�Det ska jag g�ra.� De sl�ppte varandra och tittade lite generat p� varandra. �Farbror Benjen sa att jag skulle skicka dig till stallarna om jag s�g dig�, sa Robb till slut.

�Jag har �nnu en person att ta farv�l av�, f�rklarade Jon.

�I s� fall har jag inte sett dig�, svarade Robb. Jon l�mnade honom st�ende d�r i sn�n omgiven av vagnar och vargar och h�star. Det var bara en kort bit att g� till rustkammaren. Han h�mtade sitt paket och tog den inbyggda bron �ver till k�rntornet.

Arya var p� sitt rum d�r hon h�ll p� att packa en blankpolerad kista av bok som var st�rre �n hon sj�lv. Nymeria hj�lpte till. Arya beh�vde bara peka s� tog vargen ett spr�ng tv�rs �ver rummet och kom tillbaka med ett sidenplagg i k�ften. Men d� Nymeria k�nde lukten av Gast satte hon sig ner p� bakbenen och gl�fste �t dem.

Arya v�nde sig om, fick syn p� Jon och kom p� f�tter. S� slog hon sina magra armar om halsen p� Jon. �Jag var r�dd att du redan hade gett dig i v�g�, sa hon med ett hack i r�sten. �Jag fick inte komma ut och s�ga adj�.�

�Vad har du gjort nu d�?� undrade Jon roat.

Arya sl�ppte honom och gjorde en grimas. �Ingenting. Jag hade packat allt och var klar.� Hon pekade p� den v�ldiga kistan som bara var tredjedelsfull och p� kl�derna som l�g spridda �ver hela rummet. �Mamsell Mordana s�ger att jag m�ste g�ra om det, f�r mina kl�der var inte ordentligt hopvikta. En riktig sydl�ndsk dam kastar inte bara ner kl�derna i kistan som gamla trasor, s�ger hon.�

��r det vad du gjorde, lillasyster?�

�De blir i alla fall skrynkliga�, svarade hon, �och vem bryr sig om hur de �r vikta?�

�Mamsell Mordana�, sa Jon, �och jag tror inte att hon skulle gilla att Nymeria hj�lper till heller.� Varghonan betraktade honom med sina m�rkt gyllengula �gon. �Men det kanske var lika bra det, f�r jag har n�got �t dig och det m�ste packas mycket omsorgsfullt.�

Hennes ansikte lyste upp. �En present?�

�Det kan man s�ga. St�ng d�rren.�

Upphetsat tittade Arya ut i korridoren. �Kom hit, Nymeria. St� p� vakt.� Hon l�mnade vargen d�r ute f�r att varna dem ifall det kom n�gon och st�ngde d�rren. Under tiden hade Jon lindat av trasorna som han g�mt presenten i och nu h�ll han fram den mot henne.

Arya gjorde stora �gon, �gon som var precis lika m�rka som hans. �Ett sv�rd!� utbrast hon med l�g r�st.

Skidan var av mjukt och smidigt gr�tt l�der. Jon drog l�ngsamt ut klingan s� att hon kunde se st�lets m�rkbl� glans. �Det h�r �r ingen leksak�, varnade han, �och du m�ste vara f�rsiktig s� du inte sk�r dig. Eggen �r vass nog att raka sig med.�

�Flickor rakar sig inte�, p�pekade Arya.

�Det kanske de skulle. Har du sett mamsell Mordanas ben?�

Hon fnissade �t honom. �Sv�rdet �r s� tunt.�

�Det �r du med�, sa Jon. �Jag bad Mikken tillverka det h�r speciellt f�r dig. Banditerna i Pentos och Myr och de andra fria st�derna anv�nder s�dana h�r sv�rd. Det kan inte hugga huvudet av en man, men det kan sticka honom full med h�l om man �r tillr�ckligt snabb.�

�Jag kan vara snabb�, f�rs�krade Arya.

�Du m�ste tr�na varje dag.� Han r�ckte henne sv�rdet, visade hur man skulle h�lla det och tog ett steg bak�t. �Hur k�nns det? Tycker du om balansen?�

�Jag tror det�, svarade Arya.

�F�rsta lektionen�, sa Jon. �Stick dem med den spetsiga �nden.�

Arya gav honom en sm�ll p� armen med bredsidan av klingan. Det k�ndes ordentligt, men Jon fann att han grinade med hela ansiktet som en idiot. �Jag vet vilken �nde man ska anv�nda�, sa Arya. S� s�g hon med ens bekymrad ut. �Mamsell Mordana kommer att ta det ifr�n mig.�

�Inte om hon inte vet att du har det�, p�pekade Jon.

�Vem ska jag �va med?�

�Du hittar alltid n�gon�, f�rs�krade Jon. �Kungshamn �r en riktig stad, tusen g�nger st�rre �n Vinterhed, men innan du finner en partner kan du titta p� d� de sl�ss p� borgg�rden. Spring och rid och se till att bli stark, och vad du �n g�r��

Arya visste precis vad han t�nkte s�ga, och de sa det tillsammans.

��ber�tta�inget�f�r�Sansa.�

Jon rufsade henne i h�ret. �Jag kommer att sakna dig, lillasyster.�

Pl�tsligt s�g hon ut som om hon skulle b�rja gr�ta. �Jag �nskar att du fick f�lja med oss.�

�Ibland leder olika v�gar till samma slott. Vem vet?� Han k�nde sig b�ttre till mods nu, och han t�nkte inte till�ta sig att bli sorgsen. �Det �r b�st jag g�r, f�r om jag l�ter farbror Ben v�nta l�ngre f�r jag nog tillbringa det f�rsta �ret p� muren med att t�mma nattk�rl.�

Arya st�rtade fram till honom f�r att f� en sista kram. �L�gg ifr�n dig sv�rdet f�rst�, varnade Jon med ett skratt. Hon lade det n�stan blygt �t sidan och �ver�ste honom med kyssar.

N�r han v�nde sig om i d�rren hade hon sv�rdet i handen och k�nde p� balansen. �Det h�ll jag n�stan p� att gl�mma�, tillade han. �Alla fina sv�rd har ett namn.�

�Som Is�, sa hon. Hon betraktade klingan i sin hand. �Har den h�r n�got namn? Ber�tta!�

�Kan du inte gissa det?� retades Jon. �Din �lsklingssak.�

F�rst verkade Arya f�rbryllad, men s� kom hon p� det, f�r hon var snabb. De sa det tillsammans:

�N�l!�

Minnet av hennes skratt v�rmde honom p� den l�nga ritten norrut.

Daenerys Targaryen �ktade khal Drogo i r�dsla och barbarisk prakt p� ett f�lt utanf�r Pentos murar, f�r dothrakierna ans�g att alla viktiga h�ndelser i en m�nniskas liv skulle ske under bar himmel.

Drogo hade kallat samman sin khalasar, och de hade kommit, fyrtio tusen dothrakikrigare och ett or�kneligt antal kvinnor, barn och slavar. De slog l�ger utanf�r stadsmuren med sina v�ldiga hjordar och byggde palats av fl�tat gr�s, �t allt inom synh�ll och gjorde de goda m�nniskorna i Pentos �ngsligare f�r var dag som gick.

�Mina �mbetsbr�der har f�rdubblat storleken p� stadsvakten�, ber�ttade Illyrio f�r dem en kv�ll d� de satt och �t honungsglaserad anka och pepparkakor med apelsinsmak i palatset som tillh�rt Drogo. Khalen hade f�renat sig med sin khalasar och Daenerys och hennes bror hade f�tt �verta palatset fram till br�llopet.

�Det �r b�st vi ser till att f� prinsessan Daenerys bortgift snabbt innan de �verl�mnar h�lften av Pentos rikedomar till solden�rer och banditer�, sk�mtade ser Jorah Mormont. Den landsflyktige riddaren hade svurit Viserys trohetsed samma kv�ll som Dany blev s�ld till khal Drogo, och sedan dess hade Mormont varit deras st�ndige f�ljeslagare.

Master Illyrio skrattade till genom tvesk�gget, men Viserys drog inte ens p� munnen. �Han kan f� henne i morgon dag om han vill�, sa brodern och kastade en blick p� Dany som slog ner �gonen, �bara han betalar priset.�

Illyrio viftade lojt med handen i luften s� att ringarna p� hans feta fingrar glittrade. �Jag har ju redan f�rs�krat att allt �r ordnat. Lita p� mig. Khalen har lovat er en kungakrona, och den ska ni f�.�

�Ja, men n�r?�

�N�r det behagar khalen�, svarade Illyrio. �Han ska ha flickan f�rst, och n�r de �r gifta m�ste han t�ga �ver sl�tterna och presentera henne f�r dosh khaleenen i Vaes Dothrak. Efter det kanske, om tecknen �r gynnsamt inst�llda till krig.�

Viserys sj�d av ot�lighet. �M� dj�vulen ta dothrakiernas tecken. Troninkr�ktaren sitter p� min fars tron. Hur l�nge m�ste jag v�nta?�

Illyrio ryckte p� de bastanta axlarna. �Ni har v�ntat n�stan hela ert liv, store konung. Vad spelar ytterligare n�gra m�nader eller �r f�r roll?�

Ser Jorah, som hade varit s� l�ngt �sterut som Vaes Dothrak, nickade inst�mmande. �Jag r�der er att vara t�lmodig, ers h�ghet. Dothrakierna st�r vid sitt ord, men de g�r saker n�r det passar dem. En l�gre st�ende man kan be khalen om en ynnest men f�r aldrig till�ta sig att kritisera honom.�

Viserys blev tv�rarg. �Vakta din tunga, Mormont, annars l�ter jag dra ut den. Jag �r inte n�gon l�gre st�ende man utan den r�ttm�tige h�rskaren �ver de sju konungarikena. Draken ber inte om saker.�

Ser Jorah s�nkte respektfullt blicken, och Illyrio log g�tfullt och vred av en vinge p� ankan. Honung och fett rann �ver hans fingrar och droppade ner i sk�gget medan han tuggade p� det m�ra k�ttet. Det finns inga drakar l�ngre, t�nkte Dany och betraktade brodern, fast hon v�gade inte s�ga det h�gt.

Men den natten dr�mde hon om en. Viserys slog henne och gjorde henne illa. Hon var naken och r�dslan fick henne att r�ra sig klumpigt. Hon f�rs�kte springa ifr�n honom, men kroppen verkade stor och otymplig. Han slog henne igen och hon snubblade och f�ll. �Du v�ckte draken�, skrek han och sparkade henne. �Du v�ckte draken, du v�ckte draken.� L�ren var klibbiga av blod och hon sl�t �gonen och gn�llde. D� h�rdes ett fasansfullt brakande ljud och det sprakade som fr�n en stor eld. N�r hon tittade upp igen var Viserys f�rsvunnen, v�ldiga eldkvastar slog upp �verallt och mitt bland dem fanns draken. Den vred l�ngsamt p� sitt j�ttelika huvud. D� dess gl�dheta blick fann hennes vaknade hon darrande och badande i svett. Hon hade aldrig varit s� r�dd�

�f�rr�n hennes br�llopsdag till sist randades.

Ceremonin b�rjade i gryningen och h�ll p� fram till skymningen, en �ndl�s dag av drickande och festande och slagsm�l. En kolossal plattform av jord hade byggts upp bland gr�spalatsen och d�r satt Dany bredvid khal Drogo ovanf�r det myllrande havet av dothrakier. Hon hade aldrig sett s� mycket folk p� ett st�lle och inte heller s� underliga och skr�mmande m�nniskor. Ryttarh�vdingarna satte visserligen p� sig dyrbara kl�der och s�ta parfymer d� de bes�kte de fria st�derna, men ute under den bara himlen h�ll de sig till sina gamla seder. B�de m�n och kvinnor bar m�lade l�derv�star �ver nakna br�st och benl�der av h�sth�r som h�lls ihop med b�lten best�ende av bronsmedaljonger, och krigarna smorde in sina l�nga fl�tor med fett fr�n eldgroparna. De frossade p� h�stk�tt stekt med honung och paprika, drack sig redl�sa p� j�st h�stmj�lk och Illyrios fina viner och sk�mtade med varandra �ver eldarna med r�ster som l�t grova och fr�mmande i Danys �ron.

Viserys satt alldeles nedanf�r henne och s�g st�tlig ut i en ny svart ylletunika med en scharlakansr�d drake p� br�stet. Illyrio och ser Jorah satt bredvid honom. De hade f�tt hedersplatser alldeles nedanf�r khalens egna blodsryttare, men Dany kunde se vreden i broderns syrenf�rgade �gon. Han tyckte inte om att sitta nedanf�r henne, och han blev rasande d� slavarna f�rst erbj�d varje r�tt till khalen och hans brud och sedan serverade honom det brudparet inte ville ha. Han kunde inte g�ra n�got annat �n underbl�sa sin f�rbittring, och det gjorde han medan hum�ret f�r var timme blev allt s�mre allt eftersom antalet f�rol�mpningar mot hans person �kade.

Dany hade aldrig k�nt sig s� ensam som d� hon satt mitt i den d�r enorma m�nniskomassan. Brodern hade sagt �t henne att le, och d�rf�r log hon tills det v�rkte i ansiktet och t�rarna steg upp i �gonen. Hon gjorde sitt b�sta f�r att d�lja dem eftersom hon visste hur arg Viserys skulle bli om han m�rkte att hon gr�t och var livr�dd f�r hur khal Drogo skulle reagera. Man kom fram med mat till henne�� �ngande k�ttbitar och tjocka, svarta korvar och dothrakiska blodpajer, och senare frukt och mannagr�sstuvningar och delikata bakverk fr�n k�ken i Pentos�� men hon viftade bort allt, f�r magen var i uppror och hon visste att hon inte skulle f� beh�lla en bit.

Det fanns ingen att prata med. Khal Drogo ropade befallningar och sk�mt ner till sina blodsryttare och skrattade �t deras svar, men han tittade knappt p� Dany d�r hon satt bredvid honom. De kunde inte heller tala varandras spr�k. Dothrakiska var obegripligt f�r henne och khalen kunde bara n�gra f� ord p� de fria st�dernas uppblandade valyriska och inte n�got alls p� de sju konungarikenas gemensamma spr�k. Hon skulle till och med ha varit tacksam om hon f�tt samtala med Illyrio och brodern, men de befann sig alldeles f�r l�ngt under henne f�r att h�ra.

D�rf�r satt hon d�r i sin brudstass i siden utan att v�ga �ta och smuttade p� en mugg honungsdoftande vin medan hon pratade med sig sj�lv. Jag �r av drakens blod, sa hon sig. Jag �r Daenerys stormf�dd, prinsessa av Draksten, av Aegon er�vrarens blod och s�d.

Solen hade inte hunnit l�ngt upp p� himlen n�r hon s�g den f�rste mannen d�. Trummorna dunkade medan n�gra av kvinnorna dansade f�r khalen. Drogo tittade uttrycksl�st p�, men han f�ljde deras r�relser med blicken och d� och d� kastade han ner en bronsmedaljong som kvinnorna fick sl�ss om.

Krigarna tittade ocks� p�. Slutligen klev en av dem in i ringen och tog en danserska i armen, vr�kte omkull henne p� marken och besteg henne d�r, precis som en hingst bestiger ett sto. Illyrio hade ber�ttat f�r henne att detta kunde intr�ffa. �Dothrakierna parar sig som djuren i sina hjordar. Man har inget privatliv i en khalasar, och de ser inte p� synd och skam som vi g�r.�

Dany blev r�dd d� hon ins�g vad som h�ll p� att h�nda och tittade bort fr�n det kopulerande paret, men en andra krigare steg fram och en tredje, och snart fanns det ingenstans att f�sta blicken. S� grep tv� m�n tag i samma kvinna. Dany h�rde ett skrik, s�g en knuff och p� ett �gonblick hade de dragit arakherna, l�nga, rakbladsvassa klingor som var till h�lften sv�rd och till h�lften lie. En d�dsdans b�rjade medan krigarna kretsade runt varandra och h�gg, hoppade mot varandra och svingade klingorna ovanf�r sina huvuden medan de skrek f�rol�mpningar varje g�ng de drabbade samman. Ingen gjorde minsta ansats att ingripa.

Det hela slutade lika snabbt som det b�rjat. Arakherna r�rde sig s� snabbt att Dany inte hann med, den ene mannen missade ett steg och den andre svingade sin klinga i en flack b�ge. St�let tr�ngde in i k�ttet alldeles ovanf�r midjan p� dothrakiern och �ppnade honom fr�n ryggraden till naveln s� att in�lvorna rann ut i dammet. Medan f�rloraren dog tog vinnaren tag i n�rmaste kvinna�� som inte ens var den de slagits om�� och tog henne p� fl�cken. N�gra slavar bar bort kroppen och dansen �terupptogs.

Master Illyrio hade varnat Dany �ven f�r detta. �Ett dothrakiskt br�llop utan minst tre d�da anses vara en trist tillst�llning�, hade han sagt. Hennes br�llop m�ste ha varit s�rskilt v�lsignat, f�r innan dagen var slut hade tolv m�n d�tt.

Medan timmarna gick v�xte skr�cken inom Dany tills hon var n�ra att skrika. Hon var r�dd f�r dothrakierna vars seder verkade fr�mmande och monstru�sa, som om de var bestar i m�nsklig skepnad och inte riktiga m�nniskor alls. Hon var r�dd f�r brodern, f�r vad han skulle ta sig till om hon svek honom, och mest av allt var hon r�dd f�r vad som skulle h�nda p� kv�llen under stj�rnorna sedan brodern �verl�mnat henne till bj�ssen som satt och drack bredvid henne med ett ansikte som var lika or�rligt och grymt som en bronsmask.

Jag �r av drakens blod, sa hon sig �n en g�ng.

N�r solen till slut stod l�gt p� himlen klappade khal Drogo i h�nderna och trummorna och ropen och festandet upph�rde genast. Drogo reste sig och drog upp Dany p� f�tter bredvid sig. Det var dags f�r hennes brudg�vor.

Och efter g�vorna d� solen g�tt ner, det visste hon, skulle det bli dags f�r hennes make att rida henne och fullborda �ktenskapet. Dany f�rs�kte skjuta ifr�n sig tanken, men den v�grade att l�mna henne, s� hon slog armarna om sig f�r att f�rs�ka l�ta bli att darra.

Viserys sk�nkte henne tre tj�narinnor. Dany visste att de inte hade kostat honom n�gonting, f�r utan tvivel var det Illyrio som betalat f�r flickorna. Irri och Jhiqui var kopparhyade dothrakier med svart h�r och mandelformade �gon och Doreah en ljush�rig och bl��gd flicka fr�n Lys. �Det h�r �r inga vanliga tj�nare, s�ta syster�, ber�ttade brodern medan de en i taget f�rdes fram till henne. �Illyrio och jag har personligen valt ut dem �t dig. Irri ska l�ra dig rida, Jhiqui ska hj�lpa dig med dothrakiska och Doreah ska undervisa dig i k�rlekens konst.� Han log snett. �Hon �r mycket bra, det kan b�de Illyrio och jag intyga.�

Ser Jorah Mormont bad om urs�kt f�r sin g�va. �Det �r inte mycket att komma med, v�rdade prinsessa, men allt en fattig landsflyktig hade r�d med�, f�rklarade han d� han lade en liten trave gamla b�cker framf�r henne. Det var historier och ballader fr�n de sju konungarikena, s�g hon, och de var skrivna p� det gemensamma spr�ket. Hon tackade honom av hela sitt hj�rta.

Master Illyrio mumlade en befallning och fyra kraftigt byggda slavar skyndade fram med en stor bronsbeslagen cedertr�kista mellan sig. N�r hon �ppnade den fann hon h�gar med finaste sammet och damast som tillverkades i de fria st�derna�och ovanp� det mjuka tyget l�g tre �gg. Dany fl�mtade till, f�r hon hade aldrig sett n�got s� vackert. Alla �ggen var olika och hade s� �verd�diga f�rger att hon f�rst trodde att de var inlagda med �delstenar, och de var s� stora att hon m�ste anv�nda b�gge h�nderna f�r att h�lla i ett. Hon lyfte f�rsiktigt upp ett av dem och f�rv�ntade sig att det skulle vara gjort av tunt porslin eller sk�r emalj eller till och med bl�st glas, men det var mycket tyngre �n s�, som om det vore av massiv sten. Skalet var t�ckt med sm� fj�ll och d� hon vred �gget mellan fingrarna skimrade det som blankpolerad metall i ljuset fr�n den nedg�ende solen. Ett �gg var m�rkgr�nt, och beroende p� hur Dany h�ll det skiftade det i brons. Ett annat var gr�ddf�rgat med strimmor av guld. Det sista var svart som havet vid midnatt men �nd� levande med scharlakansr�da krusningar och virvlar. �Vad �r de f�r n�got?� fr�gade hon med en r�st som var d�mpad och full av f�rundran.

�Drak�gg fr�n skuggl�nderna bortom Asshai�, svarade master Illyrio. �Tids�ldrarna har f�rvandlat dem till sten, och �nd� str�lar de fortfarande av sk�nhet.�

�De kommer alltid att vara mina finaste klenoder.� Dany hade h�rt talas om s�dana �gg men hade sj�lv aldrig sett n�got och inte heller trott att hon n�gonsin skulle f� g�ra det. Det var i sanning en magnifik g�va, fast hon visste att Illyrio hade r�d att vara frikostig, f�r han hade f�tt en f�rm�genhet i h�star och slavar f�r sin medverkan i f�rs�ljningen av henne till khal Drogo.

Khalens blodsryttare sk�nkte henne de tre traditionella vapnen, och det var praktfulla vapen. Haggo gav henne en l�derpiska med silverhandtag, Cohollo en uts�kt arakh med utsmyckningar av guld, och Qotho en pilb�ge av drakben som var h�gre �n hon sj�lv. Master Illyrio och ser Jorah hade l�rt henne hur hon enligt traditionen skulle tacka nej till dessa g�vor. �Detta �r g�vor v�rdiga en stor krigare, o blod av mitt blod, och jag �r blott kvinna. L�t min herre och make b�ra dem i mitt st�lle.� Och p� det viset fick �ven khal Drogo sina �brudg�vor�.

Dany fick ocks� massor av g�vor av andra dothrakier: tofflor och smycken och silversp�nnen f�r h�ret, medaljongb�lten och m�lade v�star och mjuka skinn, sidentyger och burkar med v�ldoftande kr�mer, n�lar och fj�drar och sm� flaskor av purpurf�rgat glas och en kl�nning gjord av skinnen fr�n tusen m�ss. �En furstlig g�va, khaleesi�, sa master Illyrio om den sistn�mnda sedan han ber�ttat vad det var. �Mycket tursam.� H�garna med g�vor v�xte runt omkring henne, fler �n hon kunde f�rest�lla sig och fler �n hon egentligen ville ha eller hade anv�ndning f�r.

Sist av allt �verl�mnade khal Drogo sin brudg�va till henne. D� han l�mnade Danys sida spreds en f�rv�ntansfull tystnad som ringar p� vattnet fr�n mitten av l�gret och v�xte tills det blev kn�pptyst i hela khalasaren. N�r han kom tillbaka delade sig den t�ta folkmassan f�r honom och han ledde fram h�sten till henne.

Det var ett eldigt ungsto, och Dany visste i alla fall s� pass mycket om h�star att hon f�rstod att detta inte var n�got vanligt riddjur. Det fanns n�got hos stoet som tog andan ur henne. Hon var gr� som vinterhavet med en man som silverf�rgad r�k.

Tvekande str�ckte Dany ut handen och str�k h�sten �ver halsen och l�t fingrarna glida genom silvermanen. Khal Drogo sa n�got p� dothrakiska och master Illyrio �versatte. �Silver f�r silvret i ert h�r, s�ger khalen.�

�Hon �r vacker�, mumlade Dany.

�Hon �r khalasarens stolthet�, talade Illyrio om, �och enligt sedv�njan m�ste khaleesin rida en h�st som �r v�rdig hennes plats vid sidan av khalen.�

Drogo klev fram och lade h�nderna om midjan p� Dany. S� lyfte han upp henne lika l�tt som om hon vore ett barn och satte henne i den smala dothrakiska sadeln, som var mycket mindre �n dem hon var van vid. Dany satt d�r och k�nde sig lite os�ker, f�r det h�r hade ingen sagt n�got om till henne. �Vad ska jag g�ra?� fr�gade hon Illyrio.

Det var ser Jorah Mormont som svarade. �Fatta tyglarna och rid. Ni beh�ver inte rida l�ngt.�

Nerv�st samlade Dany tyglarna och satte f�tterna i de korta stigbyglarna. Hon var bara en medelgod ryttare och hade mycket oftare f�rdats med b�t eller vagn �n p� h�stryggen. Samtidigt som hon innerligt hoppades att hon inte skulle falla av och sk�mma ut sig gav hon stoet en ytterst l�tt tryckning med kn�na.

Och f�r f�rsta g�ngen p� m�nga timmar�� ja, kanske f�r f�rsta g�ngen i hela sitt liv�� gl�mde hon bort att vara r�dd.

Det silvergr� stoet r�rde sig mjukt och fj�drande och folkmassan delade p� sig f�r henne. Allas �gon vilade p� Dany och h�sten, och hon fann att hon red snabbare �n hon t�nkt, men �nd� var det upphetsande snarare �n skr�mmande. H�sten �kade till trav och hon log medan dothrakierna kastade sig �t sidan f�r att g�ra v�gen fri. Stoet svarade p� minsta tryck fr�n sk�nklarna eller l�ttaste ber�ring av tyglarna. Hon satte h�sten i galopp, och nu skr�nade och skrattade och skrek dothrakierna samtidigt som de hoppade ur v�gen f�r henne. D� hon v�nde h�sten f�r att rida tillbaka d�k en eldgrop upp rakt framf�r henne. De var inst�ngda p� b�da sidorna och hon hann inte stanna. Daenerys fylldes av en dj�rvhet som hon aldrig tidigare upplevt och hon gav stoet l�sa tyglar.

Silverh�sten hoppade �ver flammorna som om den hade vingar.

N�r hon h�ll in h�sten framf�r master Illyrio utbrast hon: �S�g �t khal Drogo att han har gett mig vinden.� Pentos fete guvern�r str�k sig �ver det gula sk�gget och upprepade hennes ord p� dothrakiska, och Dany s�g sin nye make le f�r f�rsta g�ngen.

Just d� f�rsvann solen bakom Pentos h�ga murar. Dany hade f�rlorat alla begrepp om tiden. Khal Drogo befallde sina blodsryttare att f�ra fram hans egen h�st, en st�tlig r�d hingst. Medan khalen sadlade h�sten sm�g Viserys fram till Dany, k�rde fingrarna i hennes ben och sa: �Behaga honom, s�ta syster, f�r annars sv�r jag att du ska f� se draken vakna som aldrig f�rr.�

Broderns ord v�ckte r�dslan p� nytt, och hon k�nde sig �ter som ett barn, bara tretton och alldeles ensam och inte redo f�r det som v�ntade henne.

De red i v�g tillsammans samtidigt som stj�rnorna b�rjade titta fram och l�mnade khalasaren och gr�spalatsen bakom sig. Khal Drogo sa inte ett ord till henne utan drev p� hingsten i h�rt trav genom den t�tnande skymningen. De sm� silverbj�llrorna i hans l�nga fl�ta pinglade svagt medan han red. �Jag �r av drakens blod�, viskade Dany d� hon f�ljde efter och f�rs�kte h�lla modet uppe. �Jag �r av drakens blod. Jag �r av drakens blod.� Draken var aldrig r�dd.

Efter�t kunde hon inte s�ga hur l�ngt eller hur l�nge de hade ridit, men det var helt m�rkt n�r de stannade i en gr�sbevuxen gl�nta bredvid en liten b�ck. Drogo hoppade av h�sten och lyfte ner Dany fr�n hennes silversto. Hon k�nde sig lika br�cklig som glas i hans h�nder och lemmarna var som vatten. Hon stod d�r hj�lpl�s och darrande i sin brudstass av siden medan han band h�starna, och d� han v�nde sig om f�r att titta p� henne b�rjade hon gr�ta.

Khal Drogo stirrade p� hennes t�rar och hans ansikte var f�runderligt uttrycksl�st. �Nej�, sa han. Han h�jde handen och torkade omilt bort t�rarna med sin valkiga tumme.

�Talar du det gemensamma spr�ket?� fr�gade Dany f�rundrat.

�Nej�, sa han igen.

Kanske kunde han bara det ordet, t�nkte hon, men det var ett ord mer �n hon trott att han kunde, och p� n�got s�tt fick det henne att k�nna sig lite b�ttre till mods. Drogo r�rde l�tt vid hennes h�r och l�t de silverblonda slingorna glida mellan fingrarna medan han mumlade mjukt p� dothrakiska. Dany f�rstod inte orden, men det fanns v�rme i tonfallet och en �mhet som hon aldrig hade f�rv�ntat sig av denne man.

Han satte fingret under hakan p� henne och h�jde huvudet s� att hon s�g upp i hans �gon. Drogo tornade upp sig �ver henne precis som han tornade upp sig �ver alla andra. Han fattade henne f�rsiktigt under armarna, lyfte henne och satte ner henne p� en rund sten vid b�cken. S� satte han sig p� marken mitt emot henne med benen i kors under sig s� att deras ansikten �ntligen var i j�mnh�jd. �Nej�, sa han.

��r det det enda ord du kan?� undrade hon.

Drogo svarade inte. Den l�nga tunga fl�tan h�ngde ner i gr�set bredvid honom. Han drog fram den �ver h�ger axel och b�rjade plocka bort bj�llrorna en efter en ur h�ret. Efter en stund lutade sig Dany fram�t f�r att hj�lpa till. N�r de var klara gjorde Drogo en gest. Hon f�rstod och b�rjade l�ngsamt och varligt l�sa upp hans fl�ta.

Det tog en l�ng stund, och hela tiden satt han d�r tyst och betraktade henne. N�r hon var klar skakade han p� huvudet och h�ret spreds ut bakom honom som en m�rk flod, oljat och gl�nsande. Hon hade aldrig f�rut sett s� l�ngt, svart och tjockt h�r.

S� var det hans tur, och han b�rjade kl� av henne.

Hans fingrar var flinka och f�runderligt �mma. Han tog varsamt av henne sidenplaggen, ett i taget, medan Dany satt or�rlig och tyst och betraktade hans �gon. N�r han hade blottat hennes sm� br�st kunde Dany inte r� f�r att hon v�nde bort blicken och skylde sig sj�lv med h�nderna. �Nej�, sa Drogo. Han drog milt men best�mt bort hennes h�nder fr�n br�sten och h�jde sedan ansiktet igen f�r att tvinga henne att se p� honom. �Nej�, upprepade han.

�Nej�, ekade hon.

S� reste han upp henne och drog henne n�rmare f�r att ta av de sista sidenplaggen. Nattluften k�ndes kylig mot den bara huden och hon huttrade och fick g�shud p� armar och ben. Hon var r�dd f�r vad som sedan skulle komma, men p� ett tag h�nde ingenting. Khal Drogo satt med korslagda ben och betraktade henne, drack hennes kropp med blicken.

Efter en stund b�rjade han r�ra vid henne, f�rst l�tt och sedan h�rdare, och hon anade den v�ldsamma styrkan i hans h�nder, men han gjorde henne aldrig illa. Han h�ll hennes hand i sin och smekte hennes fingrar, ett i taget. Han l�t handen mjukt glida l�ngs hennes ben. Han str�k henne �ver ansiktet och f�ljde �ronens kurva och munnens konturer. Han stack h�nderna i hennes h�r och kammade det med fingrarna. Han v�nde p� henne och masserade hennes axlar och l�t knogen f�lja ryggraden.

Det k�ndes som om det g�tt timmar n�r hans h�nder till slut fann hennes br�st. Han smekte den mjuka huden under dem tills det hettade i den. Han l�t tummarna glida runt br�stv�rtorna och tog dem mellan tummen och pekfingret, b�rjade sedan dra i dem, f�rst mycket l�tt och sedan mer ih�rdigt tills br�stv�rtorna blev styva och det b�rjade v�rka i dem.

D� slutade han och drog ner henne i kn�et. Dany var blossande het om kinderna och andl�s och hj�rtat fladdrade i br�stet. Han tog hennes ansikte mellan sina stora kupade h�nder och s�g henne i �gonen. �Nej?� sa han och hon visste att det var en fr�ga.

Hon fattade hans hand och drog ner den till v�tan mellan l�ren. �Ja�, viskade hon och f�rde in hans finger.

Han blev v�ckt timmen f�re gryningen d� v�rlden fortfarande var tyst och gr�.

Alyn skakade honom omilt ur dr�mmarna och Ned vacklade omt�cknad av s�mn ut i morgonkylan d�r han fann sin h�st sadlad och klar. Kungen satt redan till h�st och han hade p� sig tjocka bruna handskar och en tung p�lsmantel med en huva som t�ckte �ronen och fick honom att se ut precis som en bj�rn. �Upp, Stark�, vr�lade han. �Upp med dig! Vi har statsangel�genheter att diskutera.�

�Visst�, sa Ned. �Kom in, ers h�ghet.� Alyn lyfte t�ltfliken.

�Nej, nej, nej!� utropade Robert, och andedr�kten �ngade f�r varje ord. �L�gret �r fullt av �ron, och dessutom vill jag rida ut och titta lite n�rmare p� din provins.� Ser Boros och ser Meryn v�ntade bakom honom tillsammans med dussinet vakter, s�g Ned. Det var inget annat att g�ra �n gnugga s�mnen ur �gonen, kl� sig och sitta upp.

Robert best�mde takten och drev sin stora svarta stridsh�st h�rt medan Ned galopperade vid hans sida och f�rs�kte h�lla j�mna steg med honom. Ned ropade en fr�ga medan de red, men vinden bl�ste bort hans ord och kungen h�rde honom inte. Efter det red Ned under tystnad. Snart hade de l�mnat kungsv�gen bakom sig och satte i v�g �ver b�ljande sl�tter som var h�ljda i m�rk dimma. Vid det laget hade vakterna blivit lite efter och befann sig utom h�rh�ll, men Robert v�grade fortfarande att sl� av p� takten.

Det grydde just som de kom upp p� kr�net av en l�g bergskam och �ntligen h�ll kungen in h�sten. Nu var de flera kilometer fr�n det �vriga s�llskapet. Robert var r�d om kinderna och p� str�lande hum�r d� Ned h�ll in h�sten bredvid honom. �Vid alla gudar�, svor han och skrattade, �det k�nns sk�nt att komma ut och rida som man ska rida! Jag sv�r att det g�r mig galen att krypa fram p� det d�r s�ttet.� Robert Baratheon hade aldrig varit s�rskilt t�lmodig av sig. �Den d�r f�rbaskade karossen som knakar och knirrar och tar sig �ver varje oj�mnhet i v�gen som om det vore ett berg�Jag lovar dig att om �nnu en hjulaxel g�r s�nder p� den f�rbenade tingesten br�nner jag upp den och Cersei f�r g�!�

Ned skrattade. �Jag t�nder g�rna facklan �t dig.�

�Bra karl!� Kungen klappade honom p� axeln. �Jag har god lust att l�mna kvar dem allihop och bara rida i v�g.�

Ned log. �Det l�ter faktiskt som om du menar det.�

�Det g�r jag�, f�rs�krade kungen. �Vad s�ger du, Ned? Bara du och jag, tv� kringflackande riddare p� kungsv�gen med sv�rdet vid sidan och gud vet vad framf�r oss, och kanske en bonddotter eller en v�rdshuspiga f�r att v�rma v�ra s�ngar p� n�tterna.�

�Jag �nskar att vi kunde�, sa Ned, �men vi har plikter nu, mot riket och v�ra barn, jag mot min hustru och du mot din drottning. Vi �r inte l�ngre n�gra oansvariga unga m�n.�

�Det har du sorgligt nog aldrig varit�, muttrade Robert, �bortsett fr�n den d�r enda g�ngen�Vad hette hon nu igen, den d�r flickan av folket som du f�ll f�r? Becca? Nej, hon var en av mina, m� gudarna beskydda henne, med svart h�r och stora milda �gon som man kunde drunkna i. Din hette�Aleena? Nej. Du ber�ttade det en g�ng. Var det Merryl? Du vet vilken jag menar, din o�ktings mor.�

�Hon hette Wylla�, svarade Ned kyligt, �och jag vill helst inte tala om henne.�

�Wylla, ja.� Kungen flinade. �Hon m�ste ha varit en ovanlig j�nta om hon kunde f� lord Eddard Stark att ens f�r en timme gl�mma sin �ra. Du har aldrig ber�ttat hur hon s�g ut��

Neds mun blev till ett ilsket streck. �Och det t�nker jag heller aldrig g�ra. Om du hyser den k�rlek till mig som du s�ger, Robert, s� l�t det vara. Jag van�rade mig sj�lv och jag van�rade Catelyn b�de inf�r gudar och m�nniskor.�

�Vid alla barmh�rtiga gudar, du k�nde ju knappt Catelyn.�

�Jag hade tagit henne till hustru, och hon v�ntade mitt barn.�

�Du �r f�r h�rd mot dig sj�lv, Ned, det har du alltid varit. F�r tusan b�vlar, ingen kvinna vill ha Baelor den v�lsignade i sin s�ng.� Han slog handen mot kn�et. �Jag ska inte pressa dig om �mnet �r s� k�nsligt, men ibland har du alla taggarna ut�t, s� att man kunde tycka att du borde v�lja igelkotten som ditt hus vapen.�

Solen steg upp och skickade str�lar av ljus genom gryningens blekvita sl�jor. En vidstr�ckt sl�tt bredde ut sig nedanf�r dem. Den var �dslig och brun, men h�r och var h�jde sig l�nga, l�ga kullar och Ned pekade ut dem f�r sin kung. �De f�rsta m�nnens gravkummel.�

Robert rynkade pannan. �Har vi ridit in p� en kyrkog�rd?�

�Det finns gravkummel �verallt i Norden, ers h�ghet�, f�rklarade Ned, �f�r det h�r landet �r gammalt.�

�Och kallt�, knotade Robert och drog manteln t�tare om sig. Vaktstyrkan hade h�llit in en bra bit ifr�n dem vid foten av bergskammen. �Men jag drog inte i v�g med dig hit ut f�r att prata om gravar eller munhuggas om din o�kting. Det kom en budb�rare i natt fr�n lord Varys i Kungshamn.� Kungen drog fram ett papper ur b�ltet och r�ckte det till Ned. �L�s.�

Eunucken Varys var kungens spionm�stare, och han tj�nade Robert nu som han en g�ng hade tj�nat Aerys Targaryen. Full av b�van rullade Ned upp papperet medan han t�nkte p� Lysa och hennes fruktansv�rda anklagelse, men budskapet hade inget med lady Lysa att g�ra. �Varifr�n kommer den h�r upplysningen?�

�Minns du ser Jorah Mormont?�

�Jag �nskar att jag kunde gl�mma honom�, svarade Ned r�ttframt. �tten Mormont av Bj�rn�n var gammal, och de var stolta och r�ttskaffens, men deras jordegendomar var karga och magra. Ser Jorah hade f�rs�kt fylla p� familjens kassakista genom att s�lja n�gra tjuvj�gare till en slavhandlare fr�n Tyrosh, men eftersom huset Mormont var vasaller till �tten Stark hade hans brott van�rat Norden. Ned hade gjort den l�nga f�rden v�sterut till Bj�rn�n bara f�r att finna att ser Jorah seglat i v�g utom r�ckh�ll f�r Is och kungens r�ttvisa. Fem �r hade g�tt sedan dess.

�Ser Jorah befinner sig nu i Pentos och �r angel�gen om en kunglig ben�dning som skulle till�ta honom att �terv�nda fr�n exilen�, ber�ttade Robert. �Lord Varys har stor nytta av honom.�

�S� slavhandlaren har blivit spion�, konstaterade Ned med avsmak och r�ckte tillbaka brevet. �Jag skulle hellre se att han blev ett lik.�

�Varys h�vdar att spioner �r till st�rre nytta �n lik�, f�rklarade Robert, �men vad s�ger du om hans rapport bortsett fr�n ser Jorah?�

�Daenerys Targaryen har gift sig med en dothrakisk ryttarh�vding. �n sen d�? Ska vi skicka henne en br�llopsg�va?�

Kungen rynkade pannan. �En kniv kanske, en som �r riktigt vass, och en modig man som kan hantera den.�

Ned l�tsades inte vara f�rv�nad, f�r Roberts hat mot �tten Targaryen var som ett gift hos honom. Han mindes de h�rda ord de v�xlat d� Tywin Lannister som ett bevis p� sin trohet hade �verl�mnat liken efter Rhaegars hustru och barn till Robert. Ned hade kallat det mord, medan Robert kallat det krig. N�r han p�pekat att den unga prinsen och prinsessan bara var sm� barn hade den nyblivne kungen svarat: �Jag ser inga barn, bara drakyngel.� Inte ens Jon Arryn hade lyckats gjuta olja p� de v�gorna. Samma dag hade Eddard Stark rasande av ilska ensam ridit ut f�r att utk�mpa de sista striderna i kriget i S�dern. Det hade kr�vts �nnu ett d�dsfall f�r att f�rsona dem: Lyannas d�d och sorgen de delat �ver hennes bortg�ng.

Den h�r g�ngen var Ned fast besluten att inte tappa hum�ret. �Ers h�ghet, flickan �r inte stort mer �n ett barn, och ni �r ingen Tywin Lannister som slaktar oskyldiga.� Det sades att Rhaegars lilla flicka hade gr�tit d� de drog fram henne d�r hon l�g under s�ngen och st�llde henne inf�r de h�jda sv�rden. Pojken hade bara varit ett sp�dbarn, och �nd� hade lord Tywins soldater slitit honom fr�n moderns br�st och krossat hans huvud mot en v�gg.

�Och hur l�nge kommer den h�r flickan att vara ett oskyldigt barn?� Roberts mun blev h�rd. �Det h�r barnet kommer snart att s�ra p� benen och b�rja f�da fler drakyngel f�r att pl�ga mig.�

�Men att m�rda barn��, inv�nde Ned, �det skulle vara vidrigt�barbariskt��

�Barbariskt?� dundrade kungen. �Det Aerys gjorde mot din bror var barbariskt. Det s�tt din far dog p� var barbariskt. Och Rhaegar�hur m�nga g�nger tror du att han v�ldtog din syster? Hur m�nga hundratals g�nger?� Han skrek s� h�gt att h�sten gn�ggade nerv�st under honom, och kungen ryckte h�rt i tyglarna och lugnade djuret och h�tte sedan ilsket med fingret �t Ned. �Jag ska d�da varenda Targaryen jag kan l�gga vantarna p� tills de �r lika d�da som sina drakar och sedan ska jag pissa p� deras gravar.�

Ned visste b�ttre �n att s�ga emot honom d� han var p� det hum�ret. Om �ren inte hade sl�ckt Roberts t�rst efter h�mnd skulle det inte hj�lpa vad han �n sa. �Men den h�r flickan kan du v�l inte l�gga vantarna p�?� sa han l�gm�lt.

Kungens mun f�rvreds till en bitter grimas. �Nej, f�rbannade vare alla gudar. N�gon syfilitisk osthandlare i Pentos h�ll henne och brodern inst�ngda i sitt palats med eunucker i spetsiga hattar �verallt som bevakade dem, och nu har han �verl�mnat dem till dothrakierna. Jag borde ha l�tit d�da dem b�gge tv� f�r �ratal sedan d� det var l�tt att f� tag i dem, men Jon var lika hoppl�s som du, och dum som jag var lyssnade jag p� honom.�

�Jon Arryn var klok och en bra hand.�

Robert fn�s, och vreden gick �ver lika snabbt som den flammat upp. �Den h�r khal Drogo s�gs ha hundra tusen man i sin hord. Vad skulle Jon s�ga om det?�

�Han skulle s�ga att inte ens en miljon dothrakier �r n�got hot mot riket, s� l�nge de stannar kvar p� andra sidan Smala havet�, svarade Ned lugnt, �f�r barbarerna har inga skepp, och de hatar och fruktar �ppna havet.�

Kungen skruvade p� sig i sadeln, illa till mods. �Kanske, men det g�r att f� tag i skepp i de fria st�derna. Jag gillar inte det h�r �ktenskapet, Ned, och det finns fortfarande folk i de sju konungarikena som kallar mig troninkr�ktaren. Har du gl�mt hur m�nga hus som k�mpade p� Targaryens sida i kriget? De bidar sin tid tills vidare, men ge dem minsta chans och de m�rdar mig i min s�ng och mina s�ner med mig. Om tiggarkungen seglar �ver havet med en dothrakihord kommer f�rr�darna att ansluta sig till honom.�

�Han kommer inte att segla �ver havet�, lovade Ned, �och om han mot all f�rmodan �nd� skulle g�ra det ska vi kasta honom tillbaka i v�gorna. S� snart du har valt en ny st�th�llare i �stern��

Kungen st�nade. �F�r sista g�ngen. Jag v�grar att utn�mna Arryns pojke till st�th�llare. Jag vet att han �r din hustrus systerson, men d� flickan Targaryen kliver i s�ng med dothrakih�vdingen skulle jag vara galen om jag l�t en fj�rdedel av rikets v�l och ve vila p� ett sjukligt barns axlar.�

Ned hade svar �ven p� det. �Men vi m�ste fortfarande ha en st�th�llare i �stern, och om Robert Arryn inte duger kan du utse n�gon av dina br�der. Nog visade Stannis vad han gick f�r vid bel�gringen av Stormens �nde.�

Han l�t namnet h�nga i luften. Kungen rynkade pannan och sa ingenting, men han s�g besv�rad ut.

�S�vida du inte redan har lovat n�gon annan den posten�, avslutade Ned l�gm�lt.

Kungen hade s� pass mycket skam i kroppen att han verkade k�nna sig illa till mods, men irritationen tog snabbt �verhanden. ��n sen d�?�

�Det �r v�l Jaime Lannister?�

Robert satte sporrarna i h�sten och b�rjade rida nedf�r bergskammen mot gravkumlen, men Ned h�ll j�mna steg med honom. Kungen red p� med blicken riktad rakt fram. �Ja�, medgav han till slut, ett enda h�rt ord f�r att f� slut p� diskussionen.

�Kungam�rdaren�, sa Ned. Ryktena var allts� sanna. Han var ute p� farlig mark nu och det visste han. �Utan tvekan en duktig och modig man�, b�rjade han f�rsiktigt, �men hans far �r st�th�llare i V�stern, Robert. Med tiden f�r Jaime �rva den titeln ocks�, och ingen man b�r h�lla b�de �st och v�st.� Han sa inte vad som verkligen bekymrade honom: att utn�mningen skulle s�tta h�lften av rikets arm�er i h�nderna p� �tten Lannister.

�Den dagen den sorgen�, sa Robert envist. �Lord Tywin verkar vara lika od�dlig som Casterlyklippan, s� jag tvivlar p� att Jaime kommer att eftertr�da honom inom de n�rmaste �ren. Br�ka inte med mig om det h�r, Ned, f�r det �r redan best�mt.�

�F�r jag tala uppriktigt, ers h�ghet?�

�Jag tycks inte kunna hindra dig�, muttrade Robert. De red genom h�gt, brunt gr�s.

�Kan ni lita p� Jaime Lannister?�

�Han �r min hustrus tvilling och en edsvuren broder i kungsvakten, och han har svurit vid sitt liv och sin �ra att tj�na mig.�

�Detsamma svor han Aerys Targaryen�, p�minde Ned.

�Varf�r skulle jag misstro honom? Han har gjort allt som jag n�gonsin bett honom om, och hans sv�rd hj�lpte mig att vinna den tron jag sitter p�.�

Hans sv�rd hj�lpte dig att besudla den tron du sitter p�, t�nkte Ned, men han till�t inte orden att komma �ver l�pparna. �Han svor en ed att skydda sin kungs liv med sitt eget, och sedan �ppnade han kungens strupe med sitt sv�rd.�

�Vid alla helveten, n�gon m�ste d�da Aerys!� utropade Robert och h�ll pl�tsligt in h�sten vid ett urgammalt gravkummel. �Om Jaime inte hade gjort det skulle du eller jag f�tt g�ra det.�

�Vi var inte edsvurna br�der i kungsvakten�, p�pekade Ned. Det var dags f�r Robert att h�ra hela sanningen, avgjorde han. �Minns ni slaget vid Treudden, ers h�ghet?�

�Jag vann min krona d�r, s� hur skulle jag kunna gl�mma det?�

�Ni blev s�rad av Rhaegar�, p�minde Ned, �s� n�r hans h�r skingrades och flydde l�t ni mig sk�ta f�rf�ljandet. Resterna av Rhaegars arm� flydde tillbaka till Kungshamn. Vi f�ljde efter. Aerys befann sig i R�da slottet med flera tusen lojala soldater, och jag v�ntade mig att finna portarna st�ngda.�

Robert skakade ot�ligt p� huvudet. �Men i st�llet uppt�ckte du att v�ra m�n redan tagit staden. Vad �r det med det?�

�Inte v�ra m�n�, f�rklarade Ned t�lmodigt, �utan �tten Lannisters m�n. Lannisters lejon vajade p� br�stv�rnet, inte kronhjorten, och de hade tagit staden genom f�rr�deri.�

Kriget hade rasat i n�stan ett helt �r. M�nga lorder hade str�mmat till Roberts baner medan andra f�rblivit lojala mot Targaryen. Det m�ktiga huset Lannister p� Casterlyklippan, som var st�th�llare i V�stern, hade inte blandat sig i striderna och struntade i alla b�ner om hj�lp fr�n b�de rebeller och rojalister. Aerys Targaryen m�ste ha trott att gudarna svarat p� hans b�ner d� lord Tywin Lannister d�k upp utanf�r Kungshamn med en arm� p� tolv tusen man och p�stod sig vara lojal. S� den galne kungen hade beordrat sin sista galna handling. Han hade �ppnat portarna f�r lejonen.

�F�rr�deri var n�got �tten Targaryen var v�l f�rtrogen med�, sa Robert. Han b�rjade ilskna till igen. �Lannister gav bara igen med samma mynt, f�r det var inte mer �n de f�rtj�nade, och jag t�nker inte ligga s�mnl�s f�r den sakens skull.�

�Du var inte d�r�, utbrast Ned med bitterhet i r�sten, f�r s�mnl�shet var inget ovanligt f�r honom. Han hade varit tvungen att leva med l�gnerna i fjorton �r, och fortfarande pl�gade de honom om n�tterna. �Det fanns ingen �ra i den er�vringen.�

�M� v�lnaderna ta din �ra!� svor Robert. �Vad har n�gon i huset Targaryen n�gonsin vetat om �ra? G� ner i din krypta och fr�ga Lyanna om drakens �ra!�

�Du h�mnades Lyanna vid Treudden�, p�minde Ned d�r han satt p� sin h�st bredvid kungen. Lova mig, Ned, hade hon viskat.

�Det gav mig inte henne tillbaka.� Robert tittade bort och blickade ut i den gr� fj�rran. �F�rbannade vare alla gudar. Det var en ih�lig seger de gav mig. En krona�det var flickan jag bad om. Din syster, v�lbeh�llen�och min igen som det var meningen att hon skulle bli. Jag fr�gar dig, Ned, vad �r det f�r bra med att b�ra en krona? Gudarna struntar i b�de kungars och boskapsherdars b�ner.�

�Jag kan inte svara f�r gudarna, ers h�ghet�bara f�r vad jag fann d� jag red in i tronsalen den d�r dagen�, sa Ned. �Aerys l�g d�d p� golvet, badande i sitt eget blod, och hans drakskallar stirrade ner fr�n v�ggarna. �tten Lannisters soldater fanns �verallt och Jaime hade kungsvaktens vita mantel �ver sin gyllene rustning. Jag kan fortfarande se honom f�r mig. Till och med hans sv�rd var f�rgyllt. Han satt p� j�rntronen h�gt ovanf�r sina riddare och p� huvudet hade han en hj�lm som var formad som ett lejonhuvud. Som han glittrade!�

�Det h�r �r inget nytt�, klagade kungen.

�Jag satt fortfarande till h�st. Jag red genom salen under tystnad mellan de l�nga raderna av drakskallar, och p� n�got s�tt k�ndes det som om de iakttog mig. Jag stannade framf�r tronen och s�g upp p� honom. Det gyllene sv�rdet l�g �ver hans kn�n och eggen var r�d av en kungs blod. Mina m�n fyllde rummet bakom mig, och Lannisters m�n drog sig tillbaka. Jag yttrade aldrig ett ord utan tittade bara p� honom d�r han satt p� tronen, och jag v�ntade. Till slut skrattade Jaime och reste sig. S� tog han av sig hj�lmen och sa: �Oroa dig inte, Stark. Jag h�ll den bara varm f�r v�r v�n Robert, och det �r inte heller n�gon s�rskilt bekv�m stol, �r jag r�dd.� �

Kungen kastade huvudet bak�t och tj�t av skratt. Det skr�mde en flock kr�kor som lyfte ur det h�ga bruna gr�set och steg upp i luften med vilt flaxande vingar. �Du tycker att jag ska misstro Lannister f�r att han satt p� min tron i fem minuter?� Han skakade av skratt igen. �Jaime var bara sjutton, Ned, och inte stort mer �n en pojke.�

�Han hade ingen r�tt till den tronen vare sig han var pojke eller vuxen.�

�Kanske var han tr�tt�, f�reslog Robert, �f�r det �r ett slitsamt arbete att d�da kungar. Gudarna ska veta att det inte finns n�gon annanstans i den d�r f�rbaskade salen att vila h�cken p�, och han hade r�tt; det �r en fruktansv�rt obekv�m stol. P� fler s�tt �n ett.� Kungen skakade p� huvudet. �Ja, nu k�nner jag till Jaimes m�rka synd och vi kan gl�mma hela saken. Jag �r hj�rtligt tr�tt p� hemligheter och k�bbel och statsangel�genheter, Ned. Det �r lika trist som att r�kna kopparmynt. Kom s� rider vi. Du visste hur man bar sig �t en g�ng i tiden, och jag vill k�nna vinden i h�ret igen.� Han sporrade h�sten och galopperade �ver gravkumlen s� att grus och sten st�nkte omkring honom.

Ned satt kvar en stund. Han hade slut p� ord och var fylld av en k�nsla av hj�lpl�shet. Det var inte f�rsta g�ngen han undrade vad han gjorde h�r och varf�r han hade f�ljt med. Han var ingen Jon Arryn som kunde tygla kungens vilda sinnelag och l�ra honom visdom. Robert skulle g�ra som han ville, precis som han alltid gjort, och ingenting som Ned sa eller gjorde skulle �ndra p� den saken. Han h�rde hemma p� Vinterhed, hos Catelyn i hennes sorg, och hos Bran.

Men en man kunde inte alltid vara d�r han h�rde hemma. Resignerat l�t Eddard Stark h�sten s�tta av i galopp efter kungen.

Norden tog aldrig slut.

Tyrion Lannister kunde kartorna lika v�l som n�gon annan, men fjorton dagar p� den smala och gropiga stig som h�r g�llde f�r kungsv�gen hade f�tt honom att inse att kartan var en sak och verkligheten en helt annan.

De hade l�mnat Vinterhed samma dag som kungen. Mitt i all uppst�ndelsen kring den kungliga avf�rden hade de ridit ut till ljudet av skrikande m�n och frustande h�star, till vagnsskrammel och knakandet fr�n drottningens v�ldiga kaross medan l�tta sn�flingor virvlade i luften omkring dem. Kungsv�gen b�rjade bortom den lilla staden som l�g en bit utanf�r slottsmurarna. D�r sv�ngde baneren och vagnarna och kolonnerna med riddare och friryttare s�derut och tog med sig oljudet och tumultet medan Tyrion styrde kosan mot norr tillsammans med Benjen Stark och hans brorson.

Efter det hade det blivit kallare och mycket tystare.

V�ster om v�gen fanns gr� och taggiga flintstenskullar med h�ga vakttorn p� de steniga topparna. I �ster var landskapet l�gre och marken planade ut till en b�ljande sl�tt som str�ckte sig s� l�ngt �gat n�dde. Stenbroar ledde �ver strida, smala floder medan sm� bondg�rdar l�g utspridda i ringar runt borgar omgivna av murar i tr� och sten. V�gen var h�rt trafikerad och p� n�tterna kunde de ta in p� enkla v�rdshus.

Men efter tre dagars ritt fr�n Vinterhed �vergick jordbrukslandskapet i t�ta skogar och det blev ensamt p� kungsv�gen. Flintstenskullarna reste sig h�gre och vildare f�r varje kilometer tills de p� den femte dagen hade blivit h�ga berg, kalla bl�gr� j�ttar med spetsiga sn�kl�dda klipputspr�ng. N�r vinden bl�ste fr�n norr svajade l�nga plymer av iskristaller fr�n de h�ga topparna som baner.

Med bergen som en mur mot v�ster vek v�gen mot norr och nordost genom skog, en skog av ek och barrtr�d som verkade �ldre och m�rkare �n n�gon Tyrion n�gonsin sett. Vargskogen, kallade Benjen Stark den och n�tterna fick liv av tjuten fr�n avl�gsna vargflockar, och en del som inte var s� avl�gsna. Jon Sn�s vita skr�ckvarg spetsade �ronen d� han h�rde de nattliga tjuten men upph�vde aldrig sin egen r�st f�r att svara. Det var n�got hos det d�r djuret som gjorde en nerv�s, t�nkte Tyrion.

Bortsett fr�n vargen var de �tta i s�llskapet vid det laget. Tyrion f�rdades tillsammans med tv� av sina egna m�n, s�som det anstod en Lannister. Benjen Stark hade bara med sig sin o�kta brorson och ett dussin nya h�star till nattens v�ktare. Men i utkanten av vargskogen tillbringade de en natt innanf�r tr�murarna i en f�stning och d�r ansl�t sig en annan av de svarta br�derna till dem, en man vid namn Yoren. Yoren var bister och krokryggig och ansiktet doldes bakom ett sk�gg som var lika svart som hans kl�dsel, men han verkade seg som en gammal rot och h�rd som sten. Med sig hade han ett par sluskiga bondlurkar fr�n Fingrarna. �V�ldt�ktsm�n�, upplyste Yoren med en kall blick p� sina skyddslingar. Tyrion f�rstod. Det sades att livet p� muren var h�rt, men det var definitivt b�ttre �n kastrering.

Fem m�n, tre pojkar, en skr�ckvarg, tjugo h�star och en bur med korpar som m�ster Luwin bett Benjen Stark ta med: det var utan tvivel ett underligt s�llskap p� kungsv�gen eller p� vilken v�g som helst.

Tyrion lade m�rke till att Jon Sn� betraktade Yoren och hans surmulna f�ljeslagare med ett underligt uttryck i ansiktet som bra n�ra liknade best�rtning. Yoren luktade illa, h�ret var tovigt och fett och fullt av l�ss, liksom sk�gget, och kl�derna gamla, lappade och s�llan tv�ttade. Hans b�da unga rekryter luktade �nnu v�rre och verkade lika dumma som grymma.

Utan tvekan hade pojken gjort misstaget att tro att nattens v�ktare bestod av m�n som hans farbror, och i s� fall m�ste Yoren och hans f�ljeslagare ha blivit ett sm�rtsamt uppvaknande f�r honom. Tyrion tyckte synd om pojken, f�r han hade valt ett h�rt liv�eller kanske borde man s�ga att ett h�rt liv hade valts �t honom.

Han var inte lika positivt inst�lld till farbrodern, f�r Benjen Stark tycktes dela sin brors avsky f�r �tten Lannister, och han hade inte blivit glad d� Tyrion avsl�jat sina avsikter f�r honom. �Jag varnar er, Lannister, f�r ni kommer inte att hitta n�gra v�rdshus p� muren�, hade han sagt och tittat ner p� honom.

�Ni hittar s�kert n�got litet skrymsle �t mig�, hade Tyrion svarat, �f�r som ni kanske har m�rkt �r jag liten.�

Man sa inte nej till drottningens bror, s� det avgjorde saken, men Stark hade inte varit n�jd. �Ni kommer inte att gilla ridturen, det kan jag lova er�, hade han bryskt sagt, och sedan den stund de gav sig i v�g hade han gjort allt han kunde f�r att leva upp till det l�ftet.

Vid slutet av f�rsta veckan var Tyrions bakdel skinnfl�dd av den h�rda ritten, han hade en fruktansv�rd kramp i benen och han fr�s �nda in i m�rgen. Men han klagade inte, f�r den tillfredsst�llelsen t�nkte han inte ge Benjen Stark.

Han fick delvis sin h�mnd n�r han erbj�ds ett gammalt trasigt bj�rnskinn med unken lukt. Stark ville visa sig galant och f�rv�ntade sig otvivelaktigt att Tyrion artigt skulle tacka nej, men dv�rgen tog leende emot det. Han hade haft med sig sina tjockaste kl�der d� de red ut fr�n Vinterhed men uppt�ckte snart att de inte var p� l�ngt n�r tillr�ckligt varma. Det var kallt h�r uppe och det blev allt kallare. P� n�tterna var det en bra bit under fryspunkten och n�r vinden bl�ste k�ndes det som om en kniv skar rakt igenom hans varmaste ylleplagg. Vid det h�r laget �ngrade Stark s�kert sin chevalereska gest, och kanske hade han l�rt sig en l�xa, f�r en Lannister tackade aldrig nej till n�got, vare sig artigt eller oartigt. De tog vad som bj�ds.

Bondg�rdar och f�stningar blev s�llsyntare och mindre ju l�ngre norrut de kom, och de red djupare och djupare in i vargskogen tills det slutligen inte fanns n�gonstans att s�ka natth�rb�rge och de fick lita till sig sj�lva.

Tyrion var inte till n�gon st�rre nytta d� det g�llde att sl� eller bryta l�ger, eftersom han var f�r liten, f�r vanskapt och bara i v�gen. S� medan Stark och Yoren och de andra m�nnen byggde enkla skydd, sk�tte om h�starna och gjorde upp eld tog han f�r vana att ta sitt skinn och en vinl�gel och s�tta sig och l�sa n�gonstans f�r sig sj�lv.

Den artonde kv�llen av deras f�rd var vinet uts�kt�� det var s�tt och b�rnstensf�rgat och kom fr�n Sommar�arna, och han hade f�rt det med sig hela v�gen fr�n Casterlyklippan�� och boken en betraktelse �ver drakarnas historia och egenskaper. Med lord Eddard Starks till�telse hade Tyrion l�nat n�gra s�llsynta volymer fr�n biblioteket p� Vinterhed och packat ner dem f�r den l�nga resan norrut.

Han hittade en bekv�m plats, d�r oljudet fr�n l�gret inte h�rdes, bredvid en snabbflytande b�ck med vatten som var lika klart och kallt som is. En urgammal, knotig ek gav skydd mot den bitande vinden. Tyrion svepte in sig i skinnet med ryggen mot stammen, tog en klunk vin och b�rjade l�sa om egenskaperna hos drakben. Drakben �r svart p� grund av sin h�ga j�rnhalt, stod det i boken. Det �r starkt som st�l men l�ttare och mycket b�jligare och naturligtvis helt ok�nsligt f�r eld. Pilb�gar av drakben skattas h�gt av dothrakierna, och det �r inte att undra p�, f�r med en s�dan b�ge kan man skjuta l�ngre �n med n�gon tr�b�ge.

Tyrion var n�stan sjukligt fascinerad av drakar. N�r han f�rst kom till Kungshamn f�r att n�rvara vid systerns br�llop, d� hon gifte sig med Robert Baratheon, hade han varit fast besluten att leta reda p� drakskallarna som h�ngt p� v�ggarna i Targaryens tronsal. Kung Robert hade ersatt dem med baner och gobel�nger, men Tyrion envisades tills han hittade skallarna i den fuktiga k�llare d�r de hade stuvats undan.

Han hade f�rv�ntat sig att finna dem storslagna, kanske till och med skr�mmande�� men inte vackra. Men det var de, svarta som onyx och gl�nsande s� att benet tycktes skimra i ljuset fr�n hans fackla. De tyckte om elden, det k�nde han, och han hade stuckit in facklan i munnen p� en av de st�rre skallarna och f�tt skuggorna att hoppa och dansa p� v�ggen bakom sig. T�nderna var l�nga, som b�jda knivar av svart diamant, och flammorna fr�n facklan var ingenting f�r dem, f�r de hade badat i hettan fr�n mycket st�rre eldar. N�r Tyrion gick d�rifr�n kunde han sv�ra p� att bestarnas tomma �gonh�lor s�g honom g�.

Det fanns nitton skallar, och den �ldsta var �ver tre tusen �r gammal och den yngsta bara ett och ett halvt sekel. De allra yngsta var ocks� de minsta: ett matchande par vars skallar inte var st�rre �n en mastiffs och besynnerligt missbildade, allt som �terstod av de sista b�da �ggen som kl�ckts p� Draksten. De var de sista av �tten Targaryens drakar, kanske de sista drakarna i v�rlden, och de hade inte levt s�rskilt l�nge.

Gick man bak�t i tiden blev skallarna st�rre och st�rre tills man kom till balladernas och historiernas tre stora monster, drakarna som Aegon Targaryen och hans systrar f�r l�nge sedan sl�ppt l�sa mot de sju konungarikena. Trubadurerna hade gett dem gudanamn: Balerion, Meraxes, Vhaghar. Tyrion hade stum och respektfull st�tt mellan deras gapande k�ftar. Man kunde ha ridit in i Vhaghars strupe p� en h�st, fast man skulle inte ha ridit ut igen, och Meraxes var till och med �nnu st�rre. Och den st�rste av dem, Balerion, den svarta fasan, kunde ha svalt en uroxe hel eller till och med en av de h�riga mammutarna som p�stods vandra omkring i den kalla �demarken bortom Ibbens hamn.

Tyrion stod l�nge i den fuktiga k�llaren. Han stirrade p� Balerions v�ldiga skalle med de tomma �gonh�lorna �nda tills facklan n�stan brunnit ut medan han f�rs�kte fatta hur stort det levande djuret m�ste ha varit och f�rest�llde sig hur det hade sett ut n�r det bredde ut sina enorma svarta vingar och fl�g �ver himlen och sprutade eld.

Hans egen avl�gsna f�rfader, kung Loren av Casterlyklippan, hade f�rs�kt st� emot elden d� han slog sig samman med kung Mern av �demarkerna f�r att g�ra uppror mot Aegon Targaryen. Det var f�r n�rmare tre hundra �r sedan, p� den tiden d� de sju konungarikena var kungariken och inte bara provinser i ett st�rre rike. Tillsammans hade de b�gge kungarna sex hundra baner som vajade i vinden, fem tusen beridna riddare och tio g�nger s� m�nga friryttare och soldater. Aegon draklorden hade kanske en femtedel av det antalet, sa kr�nikeskrivarna, och de flesta av dem var tillf�ngatagna soldater som tillh�rt den senaste kungen han m�rdat vars lojalitet han inte kunde vara s�ker p�.

Arm�erna drabbade samman p� de vidstr�ckta sl�tterna i �demarkerna bland guldgula f�lt med moget vete. N�r de b�da kungarna gick till anfall darrade Targaryens arm�, uppl�stes och b�rjade fly. En liten stund, sa kr�nikeskrivarna, var slaget vunnet�men bara den korta stunden innan Aegon Targaryen och hans systrar blandade sig i striden.

Det var enda g�ngen som b�de Vhaghar, Meraxes och Balerion sl�pptes l�sa p� en g�ng, och trubadurerna kallade det Slaget p� eldens f�lt.

N�ra fyra tusen m�n brann den dagen och bland dem kung Mern av �demarkerna. Kung Loren flydde och levde tillr�ckligt l�nge f�r att kapitulera och sv�ra att vara �tten Targaryen huld och trogen och dessutom avla en son, f�r vilket Tyrion var djupt tacksam.

�Varf�r l�ser du s� mycket?�

Tyrion tittade upp d� han h�rde ljudet av r�sten. Jon Sn� stod en bit d�rifr�n och betraktade honom nyfiket. Han st�ngde boken med ett finger emellan och sa: �Titta p� mig och tala om vad du ser.�

Pojken gav honom en misst�nksam blick. ��r det h�r n�got trick? Jag ser dig, Tyrion Lannister.�

Tyrion suckade. �Du �r anm�rkningsv�rt artig f�r att vara o�kting, Sn�. Det du ser �r en dv�rg. Hur gammal �r du? Tolv?�

�Fjorton�, svarade pojken.

�Fjorton, och du �r l�ngre �n jag n�gonsin kommer att bli. Mina ben �r korta och krumma och jag har sv�rt att g�, och jag m�ste ha en speciell sadel f�r att inte falla av h�sten, en sadel som jag sj�lv har konstruerat, ska du veta. Det var antingen det eller rida en ponny. Mina armar �r visserligen starka men �terigen f�r korta, och jag kan aldrig bli n�gon krigare. Hade jag f�tts av en bonde skulle jag f�rmodligen blivit utsatt f�r att d� eller s�ld till n�gon kringvandrande cirkus. Tyv�rr f�ddes jag som en Lannister av Casterlyklippan, och d� �r det inte bra att vara clown. Saker och ting f�rv�ntas av mig. Min far var kungens hand i tjugo �r, och min bror d�dade sedermera just den kungen, men livet �r fullt av s�dana sm� tillf�lligheter. Min syster gifte sig med den nye kungen och min motbjudande systerson ska bli kung efter honom. Jag m�ste g�ra min besk�rda del f�r mitt hus �ra. Men hur? Mina ben �r kanske f�r sm� f�r min kropp, men huvudet �r f�r stort, �ven om jag f�redrar att t�nka att det �r precis lagom stort f�r min hj�rna. Jag har en realistisk uppfattning om mina egna starka och svaga sidor, och min hj�rna �r mitt vapen. Min bror har sitt sv�rd, kung Robert har sin stridsklubba och jag har min hj�rna�och en hj�rna beh�ver b�cker som sv�rdet beh�ver en brynsten om det ska beh�lla eggen.� Tyrion knackade p� bokens l�derp�rm. �Det �r d�rf�r jag l�ser s� mycket, Jon Sn�.�

Pojken sm�lte allt detta under tystnad. Han hade �tten Starks ansikte �ven om han inte hade namnet: l�ngt, allvarligt och reserverat, ett ansikte som inte avsl�jade n�gonting. Vem hans mor �n varit s� hade hon inte l�mnat mycket av sig sj�lv i sonen. �Vad l�ser du om?� fr�gade han.

�Drakar�, svarade Tyrion.

�Vad ska det tj�na till? Det finns inte l�ngre n�gra drakar�, h�vdade pojken med ungdomlig s�kerhet.

�Det p�st�s det�, sa Tyrion. �Trist, inte sant? N�r jag var i din �lder brukade jag dr�mma om att ha en egen drake.�

�Gjorde du?� sa pojken misst�nksamt. Kanske trodde han att Tyrion drev med honom.

�O ja, f�r till och med en f�rkrympt, f�rvriden och ful liten pojke kan titta ner p� v�rlden d� han sitter p� ryggen av en drake.� Tyrion sk�t undan bj�rnskinnet och tog sig m�dosamt upp p� f�tter. �Jag brukade g�ra upp eld nere i f�ngelseh�lorna p� Casterlyklippan och sitta och titta p� l�gorna i timmar och l�tsas att de var drakeld. Ibland f�rest�llde jag mig att det var min far som brann och vid andra tillf�llen min syster.� Jon Sn� stirrade p� honom med ett uttryck i ansiktet som var till h�lften f�rf�rat och till h�lften fascinerat. Tyrion gapskrattade. �Titta inte p� mig s� d�r, o�kting. Jag vet din hemlighet, och du har sj�lv dr�mt samma sorts dr�mmar.�

�Nej�, protesterade Jon Sn� uppr�rt. �Jag skulle aldrig��

�Inte? Aldrig?� Tyrion h�jde �gonbrynet. �Fast familjen Stark har ju naturligtvis varit v�ldigt v�nliga mot dig. Jag �r s�ker p� att lady Stark behandlar dig som om du vore en av hennes egna, och din bror Robb har alltid varit sn�ll. Och varf�r inte? Han f�r Vinterhed medan du f�r muren. Och din far�han m�ste ha goda sk�l f�r att skicka i v�g dig till nattens v�ktare��

�Sluta!� skrek Jon Sn� med ansiktet m�rkt av ilska. �Nattens v�ktare �r ett �delt kall!�

Tyrion skrattade. �Det d�r �r du f�r klyftig f�r att tro p�. Nattens v�ktare �r en avskr�desh�g f�r rikets alla missanpassade. Jag har sett dig titta p� Yoren och hans pojkar. De �r dina nya br�der, Jon Sn�. Vad tycker du om dem? Surmulna b�nder, folk som inte kan betala sina skulder, tjuvj�gare, v�ldt�ktsm�n, tjuvar och o�ktingar som du slutar alla p� muren f�r att h�lla utkik efter varulvar och troll och alla andra monster som din amma varnade dig f�r. Det goda med det hela �r att det inte finns n�gra monster, s� det �r knappast n�got farligt arbete. Det d�liga �r att du fryser ballarna av dig, men eftersom du �nd� inte f�r avla n�gra barn antar jag att det inte spelar n�gon roll.�

�Sluta!� skrek pojken. Han tog ett steg fram�t med knutna n�var och hade mycket n�ra till gr�ten.

Med ens k�nde sig Tyrion konstigt nog skuldmedveten, och han n�rmade sig pojken f�r att ge honom en klapp p� axeln eller muttra n�gra ord till urs�kt.

Han s�g aldrig vargen, var den var eller hur den hoppade p� honom. I ena �gonblicket gick han fram mot Sn� och i n�sta l�g han p� rygg p� den h�rda, steniga marken medan boken fl�g i v�g d� han f�ll. Han tappade andan av den h�rda sm�llen och fick munnen full av jord och blod och multnande l�v. D� han f�rs�kte resa sig h�gg det till i ryggen. Han m�ste ha f�tt en str�ckning i fallet. Han gnisslade frustrerat t�nder, grep tag i en rot och drog sig upp i sittande st�llning. �Hj�lp mig�, sa han till pojken och str�ckte ut handen.

Med ens var vargen mellan dem, men den morrade inte, f�r det f�rbaskade djuret gav aldrig ett ljud ifr�n sig. Det tittade bara p� honom med de d�r brinnande r�da �gonen och visade t�nderna, och det var mer �n tillr�ckligt. Tyrion sj�nk ner p� marken igen med ett st�nande. �Hj�lp mig inte d�. Jag stannar h�r tills du har g�tt.�

Jon Sn� klappade Gasts tjocka vita p�ls och nu log han. �Be mig sn�llt.�

Tyrion Lannister k�nde ilskan bubbla upp inom sig och undertryckte den med ren viljestyrka. Det var inte f�rsta g�ngen i livet som han blev f�r�dmjukad och det skulle inte bli den sista, och kanske f�rtj�nade han detta. �Jag skulle vara dig mycket tacksam om du ville ha v�nligheten att hj�lpa mig upp, Jon�, sa han milt.

�Plats, Gast�, sa pojken. Skr�ckvargen satte sig p� bakbenen, och de d�r r�da �gonen l�mnade aldrig Tyrion. Jon satte h�nderna under armarna p� dv�rgen och lyfte l�tt upp honom p� f�tter. S� tog han upp boken och r�ckte tillbaka den.

�Varf�r anf�ll han mig?� fr�gade Tyrion med en sidoblick p� skr�ckvargen och torkade av blodet och smutsen fr�n munnen med baksidan av handen.

�Han kanske trodde att du var ett troll.�

Tyrion kastade en skarp blick p� honom, och s� b�rjade han skratta, ett frustande gapskratt som mot hans vilja br�t fram ur n�sa och mun. �Vid alla gudar�, fl�mtade han och kiknade n�stan. S� skakade han p� huvudet. �Jag antar att jag �r ganska lik ett troll. Vad g�r han med varulvar?�

�Det vill du s�kert inte veta.� Jon tog upp vinl�geln och r�ckte den till Tyrion.

Tyrion drog ur korken, lutade huvudet bak�t och tryckte ut en l�ng str�le i munnen. Vinet k�ndes som sval eld d� det rann genom strupen och v�rmde magen. Han h�ll fram l�geln till Jon Sn�. �Vill du ha lite?�

Pojken tog vinl�geln och tog en f�rsiktig klunk. �Det �r sant, eller hur?� sa han n�r han druckit. �Det du sa om nattens v�ktare.�

Tyrion nickade.

Jon Sn�s mun blev till ett smalt streck. �Om det �r s� �r det inget att g�ra �t.�

Tyrion flinade mot honom. �Det �r bra, o�kting. De flesta m�n skulle hellre f�rneka en obehaglig sanning �n se den i vit�gat.�

�De flesta m�n�, sa pojken, �men inte du.�

�Nej�, medgav Tyrion, �inte jag. Det �r till och med s�llan jag dr�mmer om drakar nu f�r tiden. Det finns inte l�ngre n�gra drakar.� Han tog upp vinl�geln som fallit till marken. �Kom, det �r b�st vi g�r tillbaka till l�gret innan din farbror bl�ser i stridshornet.�

Det var en kort promenad, men marken var oj�mn och Tyrion hade sv�r kramp i benen d� de kom tillbaka. Jon Sn� r�ckte fram handen f�r att hj�lpa honom �ver n�gra stora, tjocka r�tter, men Tyrion viftade undan honom. Han skulle klara sig sj�lv, precis som han f�tt g�ra hela sitt liv, men l�gret var �nd� en v�lkommen syn. Skydden hade rests mot v�ggen av en sedan l�nge �vergiven f�stning f�r att vinden inte skulle komma �t dem, h�starna hade f�tt mat och man hade gjort upp eld. Yoren satt p� en sten och fl�dde en ekorre och den aptitretande doften av stuvning fyllde Tyrions n�sborrar. Han sl�pade sig fram till sin tj�nare, Morrec, som passade grytan med stuvningen. Utan ett ord r�ckte Morrec honom sleven. Tyrion smakade och gav tillbaka den. �Mer peppar�, sa han.

Benjen Stark kom ut ur det skydd han delade med brorsonen. �D�r �r du ju, Jon, men du f�r l�ta bli att f�rsvinna s� d�r p� egen hand. Jag trodde v�lnaderna hade tagit dig.�

�Det var trollen�, f�rklarade Tyrion och skrattade. Jon Sn� log och Stark kastade en f�rbryllad blick p� Yoren. Den gamle mannen muttrade, ryckte p� axlarna och �tergick till sitt blodiga v�rv.

Ekorren gjorde stuvningen lite kraftigare och p� kv�llen �t de den tillsammans med svart br�d och h�rd ost sittande vid elden. Tyrion skickade runt sin vinl�gel och till och med Yoren blev lite glad i hatten. En efter en drog sig m�nnen tillbaka till sina skydd f�r att sova, alla utom Jon Sn� som dragit den f�rsta vakten.

Tyrion var sist som alltid. Innan han klev in i skyddet som hans tj�nare byggt �t honom v�nde han sig om och kastade en blick p� Jon Sn�. Pojken stod n�ra elden och tittade in i l�gorna med ansiktet h�rt och or�rligt.

Tyrion Lannister log sorgset och gick och lade sig.

En vecka efter det att Ned och flickorna hade gett sig i v�g kom m�ster Luwin till henne en kv�ll i Brans sjukrum b�rande p� en l�slampa och r�kenskapsb�ckerna. �Det �r h�g tid att vi g�r igenom siffrorna, ers n�d�, sa han. �Ni vill s�kert veta hur mycket det kungliga bes�ket har kostat oss.�

Catelyn tittade p� Bran i hans sjuks�ng och str�k h�ret ur pannan p� honom. Det hade blivit mycket l�ngt, uppt�ckte hon, och hon skulle snart bli tvungen att klippa det. �Jag har inget behov av att titta p� siffrorna, m�ster Luwin�, svarade hon utan att ta blicken fr�n Bran, �f�r jag vet redan vad det har kostat oss. Ta bort b�ckerna.�

�Ers n�d, kungens s�llskap hade god aptit, och vi m�ste fylla p� f�rr�den innan��

Hon avbr�t honom. �Ta bort b�ckerna, sa jag. Det d�r f�r f�rvaltaren sk�ta.�

�Vi har ingen f�rvaltare�, p�minde m�ster Luwin henne. Han var som en liten gr� r�tta, t�nkte hon, som v�grade sl�ppa taget. �Poole f�ljde med s�derut f�r att s�tta upp lord Eddards hush�ll i Kungshamn.�

Catelyn nickade fr�nvarande. �Javisst ja, det minns jag.� Bran s�g s� blek ut, och hon funderade p� om de kunde flytta s�ngen fram till f�nstret, s� att han fick lite morgonsol p� sig.

M�ster Luwin st�llde lampan i en nisch vid d�rren och mixtrade med veken. �Det �r flera utn�mningar som kr�ver er omedelbara uppm�rksamhet, ers n�d. F�rutom en f�rvaltare beh�ver vi en vaktkapten f�r att ers�tta Jory, en ny stallm�stare��

Hon vred p� huvudet och s�g rasande p� honom. �En stallm�stare?� R�sten var som ett piskrapp.

Livmedikusen var skakad. �Ja, ers n�d. Hullen red s�derut tillsammans med lord Eddard, s兔

�Min son ligger h�r leml�stad och d�ende, Luwin, och ni vill diskutera en stallm�stare? Tror ni jag bryr mig ett dyft om vad som h�nder i stallarna? Tror ni det spelar n�gon roll f�r mig? Jag skulle gladeligen slakta varenda h�st p� Vinterhed med mina egna h�nder om det kunde �ppna Brans �gon. F�rst�r ni det? F�rst�r ni? �

Han b�jde p� huvudet. �Ja, ers n�d, men utn�mningarna��

�Jag ska sk�ta utn�mningarna�, avbr�t Robb.

Catelyn hade inte h�rt honom komma in, men d�r stod han i d�rr�ppningen och s�g p� henne, och hon fylldes av pl�tslig skam d� hon ins�g att hon skrikit. Vad var det som h�nde med henne? Hon var s� tr�tt och det v�rkte i huvudet hela tiden.

M�ster Luwin tittade fr�n Catelyn till sonen. �Jag har gjort upp en lista p� dem som �r t�nkbara f�r de lediga tj�nsterna�, sa han och tog fram ett papper ur �rmen som han r�ckte till Robb.

Hennes son kastade en blick p� namnen. Han kom utifr�n, s�g Catelyn, f�r kinderna var r�da av kylan och h�ret ostyrigt och rufsigt av vinden. �Bra m�n, vi talar om dem i morgon�, sa han och l�mnade tillbaka papperet.

�Naturligtvis, ers n�d.� Papperet f�rsvann i �rmen.

�L�mna oss nu, Luwin�, befallde Robb. M�ster Luwin bugade och f�rsvann. Robb st�ngde d�rren efter honom och v�nde sig mot henne. Han hade sv�rdet vid sidan, noterade hon. �Vad g�r du, mor?�

Catelyn hade alltid tyckt att Robb liknade henne, f�r precis som Bran och Rickon och Sansa hade han sl�kten Tullys f�rger: det kastanjer�da h�ret och de bl� �gonen. Men f�r f�rsta g�ngen s�g hon n�got av Eddard Stark hos honom, n�got som var lika str�ngt och h�rt som Norden. �Vad jag g�r?� upprepade hon f�rbryllat. �Hur kan du fr�ga det? Vad tror du att jag g�r? Jag tar hand om din bror. Jag tar hand om Bran.�

��r det vad du kallar det? Du har inte l�mnat det h�r rummet sedan Bran blev skadad. Du kom inte ens till porten n�r far och flickorna begav sig s�derut.�

�Jag sa adj� till dem h�r och s�g dem rida ut fr�n f�nstret.� Hon hade b�nfallit Ned att inte ge sig av, inte nu, inte efter vad som h�nt; allt var f�r�ndrat, f�rstod han inte det? Men det tj�nade ingenting till. Han hade inget val, sa han, och s� valde han att ge sig av. �Jag kan inte l�mna honom ens f�r ett �gonblick n�r varje stund kan vara hans sista. Jag m�ste vara hos honom om�om�� Hon tog sonens slappa hand och smekte fingrarna. Han var s� br�cklig och tunn och det fanns ingen styrka i handen, men hon kunde fortfarande k�nna livets v�rme genom huden.

Robbs r�st mjuknade. �Han kommer inte att d�, mor, f�r m�ster Luwin s�ger att den v�rsta faran �r �ver.�

�Och om m�ster Luwin har fel? T�nk om Bran beh�ver mig och jag inte �r h�r?�

�Rickon beh�ver dig!� utbrast Robb skarpt. �Han �r bara tre och f�rst�r inte vad som h�nder. Han tror att alla har �vergett honom, s� han f�ljer efter mig hela dagarna, kl�nger sig fast vid mitt ben och gr�ter. Jag vet inte vad jag ska g�ra med honom.� Robb gjorde en paus och tuggade p� underl�ppen p� samma s�tt som han gjort n�r han var liten. �Jag beh�ver dig ocks�, mor. Jag f�rs�ker, men jag kan inte�klara allt sj�lv.� R�sten br�ts d� k�nslorna �verv�ldigade honom, och Catelyn mindes att han bara var fjorton. Hon ville resa sig och g� fram till honom, men hon hade fortfarande Brans hand i sin och f�rm�dde inte r�ra sig.

Utanf�r tornet b�rjade en varg yla, och Catelyn r�s till.

�Det �r Brans.� Robb �ppnade f�nstret f�r att sl�ppa in luft i det kvava tornrummet. Ylandet blev h�gre, och det var ett kallt, ensamt ljud, fyllt av sv�rmod och f�rtvivlan.

�L�t bli�, bad hon. �Bran beh�ver h�llas varm.�

�Han beh�ver h�ra dem sjunga�, inv�nde Robb. N�gonstans d�r ute p� Vinterhed b�rjade en andra varg yla i korus med den f�rsta. S� en tredje, p� n�rmare h�ll. �Rufs och Gr�vind�, sa Robb d� deras r�ster steg och f�ll tillsammans. �Man kan skilja dem �t om man lyssnar noga.�

Catelyn skakade. Det var sorgen och kylan och skr�ckvargarnas ylande. Natt efter natt hade det fortsatt, ylandet och den kalla vinden, medan hon satt d�r i det tomma gr� slottet och hennes lille pojke l�g d�r leml�stad�� det raraste och sn�llaste av hennes barn, Bran som tyckte om att skratta och kl�ttra och dr�mde om att bli riddare. Det var slut med det nu, och hon skulle aldrig mer f� h�ra honom skratta. Snyftande sl�ppte hon hans hand och satte h�nderna f�r �ronen f�r att slippa h�ra det f�rskr�ckliga ylandet. �Se till att f� tyst p� dem!� skrek hon. �Jag st�r inte ut med det. Se till att f� tyst p� dem, d�da dem allihop om du m�ste, bara du ser till att f� tyst p� dem!�

Hon mindes inte att hon f�ll ihop p� golvet, men d�r l�g hon och Robb lyfte upp henne och h�ll henne i sina starka armar. �Var inte r�dd, mor, de skulle aldrig skada honom.� Han hj�lpte henne till den smala s�ngen i h�rnet av sjukrummet. �Blunda�, sa han mjukt, �f�r du m�ste vila. M�ster Luwin s�ger att du knappt har sovit alls sedan Brans fall.�

�Jag kan inte�, gr�t hon. �M� gudarna f�rl�ta mig, Robb, men jag kan inte. T�nk om han d�r medan jag sover, t�nk om han d�r, t�nk om han d�r�� Vargarna ylade fortfarande, och hon skrek och h�ll f�r �ronen igen. �St�ng f�nstret!�

�Om du lovar att sova.� Robb gick fram till f�nstret, men samtidigt som han str�ckte sig efter f�nsterluckorna h�rdes ett annat ljud vid sidan av skr�ckvargarnas klagande ylande. �Hundarna�, utbrast han och lyssnade. �Alla hundarna sk�ller. Det har de aldrig gjort f�rut�� Catelyn h�rde honom fl�mta till och d� hon tittade upp var hans ansikte blekt i skenet fr�n lampan. �Elden �r l�s�, viskade han.

Elden �r l�s, t�nkte hon, och sedan Bran! �Hj�lp mig�, bad hon entr�get och satte sig upp. �Hj�lp mig med Bran.�

Robb verkade inte h�ra henne. �Bibliotekstornet st�r i brand�, mumlade han.

Catelyn kunde se det fladdrande, r�daktiga skenet genom det �ppna f�nstret nu. Hon sj�nk l�ttad ihop, f�r Bran var i s�kerhet. Biblioteket l�g p� andra sidan borgg�rden, och det fanns ingen m�jlighet att elden skulle n� dem h�r. �Gudarna vare tack�, viskade hon.

Robb tittade p� henne som om hon blivit galen. �Stanna h�r, mor. Jag kommer tillbaka s� snart elden �r sl�ckt.� Han rusade i v�g och hon h�rde honom skrika till vakterna utanf�r rummet, h�rde dem st�rta nedf�r trappan tv� eller tre steg i taget.

Utifr�n borgg�rden h�rdes ropet �Elden �r l�s!�, springande steg, skr�mda h�star som gn�ggade och slottshundarnas ursinniga sk�llande. Men ylandet hade upph�rt, ins�g hon medan hon lyssnade till kakofonin. Skr�ckvargarna hade tystnat.

Catelyn s�nde en tyst tacks�gelseb�n till guds sju ansikten och gick fram till f�nstret. P� andra sidan borgg�rden sk�t l�nga eldstungor ut fr�n biblioteksf�nstren. Hon s�g r�ken stiga mot himlen och t�nkte sorgset p� alla b�cker som �tten Stark samlat under �rhundradenas lopp. S� st�ngde hon f�nsterluckorna.

N�r hon v�nde sig bort fr�n f�nstret stod mannen d�r i rummet.

�Ni skulle inte vara h�r�, muttrade han vresigt. �Ingen skulle vara h�r.�

Det var en liten sjaskig man i smutsiga bruna kl�der och han stank h�st. Catelyn k�nde alla m�nnen som arbetade i deras stallar och det var inte en av dem. Han var mager med stripigt ljust h�r och bleka �gon som var insjunkna i ett benigt ansikte, och han hade en dolk i handen.

Catelyn tittade p� kniven och sedan p� Bran. �Nej�, sa hon. Ordet fastnade i halsen och det l�t snarast som en viskning.

Han m�ste ha h�rt henne. �Det �r en ren barmh�rtighet�, sa han, �f�r han �r redan d�d.�

�Nej�, upprepade Catelyn, h�gre nu n�r hon �terf�tt talf�rm�gan. �Nej, du f�r inte.� Hon kastade sig p� f�nstret f�r att ropa p� hj�lp, men mannen var snabbare �n hon hade trott. Ena handen sattes f�r hennes mun och ryckte huvudet bak�t medan den andra h�ll dolken mot strupen. Han stank v�mjeligt.

Med b�gge h�nderna tog hon tag i knivbladet och drog av alla krafter bort det fr�n halsen. Hon h�rde honom sv�ra i sitt �ra och fingrarna var klibbiga av blod, men hon v�grade sl�ppa taget om dolken. Handen som h�ll f�r hennes mun kl�mde �t h�rdare s� att hon inte kunde andas. Catelyn vred huvudet �t sidan och lyckades s�tta t�nderna i handen p� honom och bet till s� h�rt hon orkade. Mannen morrade av sm�rta. Hon borrade in t�nderna i hans hand s� att den trasades s�nder och hon fick smaken av hans blod i munnen. Pl�tsligt sl�ppte han henne, och hon kippade efter luft och skrek. Han tog tag i hennes h�r och ryckte undan hennes huvud. Hon snavade och f�ll omkull, och i n�sta stund stod han lutad �ver henne medan han andades h�ftigt och skakade. Han hade fortfarande dolken i ett fast grepp i h�gra handen och den var klibbig av blod. �Ni skulle inte vara h�r�, sa han enfaldigt.

Catelyn s�g skuggan slinka in genom den �ppna d�rren bakom honom. Det h�rdes ett l�gt mullrande ljud, tystare �n ett morrande, bara en viskning om ett hot, men mannen m�ste ha uppfattat n�got f�r han b�rjade springa samtidigt som vargen tog spr�nget. De f�ll omkull tillsammans och ramlade n�stan p� Catelyn d�r hon l�g. Vargen hade ett grepp om strupen p� mannen, och hans skrik varade mindre �n en sekund innan besten ryckte huvudet bak�t och slet upp halsen.

Hans blod k�ndes som varmt regn d� det sprutade �ver ansiktet p� henne.

Vargen tittade p� henne. K�karna var r�da och v�ta och �gonen gl�dde gyllengula i det m�rka rummet. Det var Brans varg, uppt�ckte hon. Naturligtvis var det det. �Tack�, viskade Catelyn med svag och liten r�st. Darrande h�jde hon handen och vargen tassade n�rmare, luktade p� fingrarna och b�rjade sedan slicka av blodet med sin v�ta, str�va tunga. N�r den hade f�tt bort allt blodet fr�n hennes hand v�nde den sig tyst bort och hoppade upp p� Brans s�ng d�r den lade sig. Catelyn b�rjade skratta hysteriskt.

Det var s� Robb, m�ster Luwin och ser Rodrik fann dem d� de st�rtade in med h�lften av vakterna p� Vinterhed i sl�pt�g. N�r skrattet �ntligen dog bort svepte de in Catelyn i varma filtar och ledde henne tillbaka till hennes egna gemak i k�rntornet. Gamla Nan kl�dde av henne och hj�lpte henne ner i ett sk�llhett bad och tv�ttade av henne blodet med en mjuk tv�ttlapp.

Efter�t kom m�ster Luwin f�r att sk�ta om hennes s�r. Kniveggen hade tr�ngt n�stan �nda in till benet p� hennes fingrar och h�rbottnen var �m och bl�dde d�r mannen ryckt loss en handfull h�r. Livmedikusen talade om f�r henne att det var nu det skulle b�rja g�ra ont och gav henne vallmomj�lk f�r att hj�lpa henne att sova.

Till slut sl�t hon �gonen.

N�r hon �ppnade dem igen ber�ttade de att hon sovit i fyra dygn. Catelyn nickade och satte sig upp i s�ngen. Nu verkade allt som h�nt sedan Bran f�ll som en mardr�m, en fasansfull dr�m om blod och sorg, men hon hade sm�rtan i h�nderna som p�minde henne om att det var verklighet. Hon k�nde sig svag och yr men samtidigt f�runderligt beslutsam, som om en stor tyngd hade lyfts fr�n hennes axlar.

�Jag vill ha br�d och honung�, sa hon till tj�narna, �och s�g till m�ster Luwin att mina bandage beh�ver bytas.� De tittade f�rv�nat p� henne och skyndade sig att utf�ra hennes befallningar.

Catelyn mindes hur hon varit den senaste tiden och sk�mdes. Hon hade svikit dem allihop: barnen, sin make och sitt hus. Det skulle inte h�nda igen, och hon skulle minsann visa de h�r nordborna hur stark en Tully av Flodvattnet kunde vara.

Robb kom f�re maten. Rodrik Cassel var med honom liksom hennes makes myndling, Theon Greyjoy och slutligen Hallis Mollen, en muskul�s vakt med fyrkantigt brunt sk�gg. Han var den nye vaktkaptenen, upplyste Robb. Hennes son var kl�dd i h�rdat l�der och ringbrynja, noterade hon, och han hade ett sv�rd vid sidan.

�Vem var han?� fr�gade Catelyn.

�Ingen vet hans namn�, svarade Hallis Mollen. �Han tillh�rde inte Vinterhed, ers n�d, men n�gra s�ger att de har sett honom stryka omkring slottet de senaste veckorna.�

�En av kungens m�n d�, sa hon, �eller Lannisters. Han kan ha stannat kvar n�r de andra gav sig av.�

�Det �r m�jligt�, inst�mde Hallis. �Det har varit s� mycket fr�mlingar h�r p� Vinterhed att det inte fanns n�gon m�jlighet att s�ga vem som tillh�rde vem.�

�Han hade h�llit sig g�md i stallarna�, insk�t Greyjoy. �Det k�ndes p� lukten.�

�Och hur kunde han undg� att bli uppt�ckt?� fr�gade hon skarpt.

Hallis Mollen s�g f�rl�gen ut. �Lord Eddard tog med sig m�nga h�star s�derut och vi skickade ocks� ett dussin norrut till nattens v�ktare, och d�rf�r var h�lften av spiltorna tomma och det var ingen st�rre sv�righet att g�mma sig f�r stalldr�ngarna. Det kan t�nkas att Hodor s�g honom, f�r det s�gs att pojken har uppf�rt sig lite underligt p� sista tiden, men eftersom han �r efterbliven�� Hallis skakade p� huvudet.

�Vi uppt�ckte var han hade sovit�, inf�ll Robb, �och han hade nittio silverhjortar i en l�derpung som l�g g�md under halmen.�

�Det �r sk�nt att veta att min sons liv inte s�ldes billigt�, utbrast Catelyn bittert.

Hallis Mollen stirrade f�rbryllat p� henne. �Urs�kta, ers n�d, men menar ni att mannen var ute efter att d�da er pojke?�

Greyjoy l�t tvivlande. �Det l�ter ju vansinnigt.�

�Han t�nkte d�da Bran�, fastslog Catelyn, �f�r han muttrade hela tiden att jag inte skulle vara d�r. Han satte eld p� biblioteket och trodde att jag skulle rusa dit f�r att sl�cka elden och ta vakterna med mig. Om jag inte hade varit halvgalen av sorg skulle det ha fungerat.�

�Varf�r skulle n�gon vilja d�da Bran?� undrade Robb. �Vid alla gudar, han �r bara en liten hj�lpl�s pojke som sover��

Catelyn gav sin f�rstf�dde en utmanande blick. �Om du ska h�rska i Norden m�ste du t�nka igenom de h�r sakerna, Robb. Svara p� din egen fr�ga. Varf�r skulle n�gon vilja d�da ett sovande barn?�

Innan han hann svara kom tj�narna tillbaka med en bricka med mat fr�n k�ket. D�r fanns mycket mer �n hon bett om: varmt br�d, sm�r och honung och bj�rnb�rssylt, en baconskiva och ett l�skokt �gg, en bit ost och en kanna mintte. Samtidigt kom ocks� m�ster Luwin.

�Hur m�r min son, m�ster?� Catelyn tittade p� all maten och fann att hon inte hade n�gon aptit.

M�ster Luwin s�nkte blicken. �Tillst�ndet �r of�r�ndrat, ers n�d.�

Det var det svar hon f�rv�ntat sig, varken mer eller mindre. H�nderna dunkade av sm�rta, som om knivbladet fortfarande skar in i dem. Hon skickade bort tj�narna och s�g p� Robb igen. �Har du kommit fram till n�got svar �n?�

�N�gon �r r�dd f�r att Bran ska vakna upp�, sa Robb, �r�dd f�r vad han kan s�ga eller g�ra, r�dd f�r n�got han vet.�

Catelyn var stolt �ver honom. �Mycket bra.� Hon v�nde sig till den nye vaktkaptenen. �Vi m�ste vaka �ver Bran, f�r om det kom en m�rdare kan det komma fler.�

�Hur m�nga vakter vill ni ha, ers n�d?� fr�gade Hallis.

�S� l�nge lord Eddard �r borta �r det min son som �r herre p� Vinterhed�, svarade hon.

Robb r�tade p� ryggen. �Placera en man i sjukrummet, natt och dag, en utanf�r d�rren och tv� vid foten av trappan. Ingen f�r bes�ka Bran utan mitt eller min mors tillst�nd.�

�Som ni befaller, ers n�d.�

�G�r det nu genast�, f�reslog Catelyn.

�Och l�t vargen stanna i rummet hos honom�, sa Robb.

�Ja�, inst�mde Catelyn och tillade sedan: �Absolut.�

Hallis Mollen bugade och l�mnade rummet.

�Lady Stark, lade ni m�rke till dolken som m�rdaren anv�nde?� fr�gade ser Rodrik d� vaktkaptenen f�rsvunnit.

�Omst�ndigheterna till�t mig inte att unders�ka den n�rmare, men jag kan g� i god f�r att den var vass�, svarade Catelyn med ett torrt leende. �Varf�r undrar ni det?�

�Vi fann kniven i bovens hand, och det tycktes mig som om det var ett alldeles f�r fint vapen f�r en s�dan man, s� jag studerade det l�nge och v�l. Bladet �r av valyriskt st�l och f�stet av drakben. Ett s�dant vapen har inget att g�ra i h�nderna p� en man som han. N�gon gav det till honom.�

Catelyn nickade tankfullt. �St�ng d�rren, Robb.�

Han tittade undrande p� henne men gjorde som hon sa.

�Det jag nu t�nker ber�tta f�r er f�r inte l�mna det h�r rummet�, f�rklarade hon f�r dem, �och jag vill att ni g�r ed p� det. Om bara h�lften av det jag misst�nker �r sant befinner sig Ned och mina flickor i livsfara, och ett ord till fel person kan vara �desdigert f�r dem.�

�Lord Eddard �r som en andre far f�r mig�, sa Theon Greyjoy. �Jag sv�r.�

�Ni har min ed�, sa m�ster Luwin.

�Och min, ers n�d�, ekade ser Rodrik.

Hon tittade p� sonen. �Och du, Robb?�

Han nickade.

�Min syster Lysa tror att klanen Lannister m�rdade hennes make lord Arryn, kungens hand�, ber�ttade Catelyn. �Det sl�r mig att Jaime Lannister inte f�ljde med ut och jagade den dagen Bran f�ll utan stannade kvar h�r i slottet.� Det var d�dstyst i rummet. �Jag tror inte att Bran f�ll ner fr�n det d�r tornet�, avslutade hon i tystnaden. �Jag tror han blev kastad.�

Chocken stod tydligt skriven i deras ansikten. �Ers n�d, det �r en monstru�s anklagelse�, utbrast ser Rodrik Cassel, �och inte ens kungam�rdaren skulle kunna m�rda ett oskyldigt barn.�

�Skulle han inte?� fr�gade Theon Greyjoy. �Det undrar jag.�

�Det finns ingen gr�ns f�r �tten Lannisters stolthet och �relystnad�, p�pekade Catelyn.

�Pojken har alltid kl�ttrat som en apa�, inf�ll m�ster Luwin tankfullt, �och han k�nde till varenda sten p� Vinterhed.�

�Vid alla gudar�, svor Robb och hans unga ansikte m�rknade av vrede. �Om det �r sant ska han f� sota f�r det.� Han drog sitt sv�rd och viftade med det i luften. �Jag ska sj�lv d�da honom.�

�Stoppa undan det d�r!� fr�ste ser Rodrik ilsket �t honom. �Lannister �r hundratals fj�rdingsv�g h�rifr�n. Dra aldrig sv�rdet om du inte t�nker anv�nda det. Hur m�nga g�nger ska jag beh�va s�ga det till dig, dumma pojke?�

Generat stack Robb sv�rdet i skidan och var med ens ett barn igen. �Jag ser att min son b�r st�l nu�, sa Catelyn till ser Rodrik.

�Jag tyckte det var p� tiden�, svarade den gamle vapenm�staren.

Robb tittade �ngsligt p� henne. �Det �r h�g tid�, f�rkunnade hon, �f�r Vinterhed kan snart beh�va alla sina sv�rd och det �r s�krast att de inte �r av tr�.�

Theon Greyjoy lade handen p� sv�rdsf�stet och sa: �Ers n�d, om det g�r s� l�ngt st�r mitt hus i stor skuld till ert.�

M�ster Luwin drog i halsringen som skavde mot huden. �Allt vi har �r hypoteser. Det �r drottningens �lskade bror som vi har f�r avsikt att anklaga, och hon kommer inte att uppta det n�digt. Vi m�ste ha bevis eller h�lla tyst f�r alltid.�

�V�rt bevis �r dolken�, sa ser Rodrik, �f�r ett s� fint vapen kan inte ha passerat obem�rkt.�

Det fanns bara ett st�lle att s�ka sanningen p�, ins�g Catelyn. �N�gon m�ste bege sig till Kungshamn.�

�Det kan jag g�ra�, erbj�d sig Robb.

�Nej, din plats �r h�r�, svarade hon, �f�r det m�ste alltid finnas en Stark p� Vinterhed.� Hon betraktade ser Rodrik med sina stora vita polisonger, m�ster Luwin i sin gr� �mbetsdr�kt, unge Greyjoy, mager och m�rk och impulsiv. Vem skulle hon skicka? Vem skulle bli trodd? S� visste hon. Catelyn k�mpade f�r att kasta av sig filtarna med fingrar som var stela och klumpiga i bandagen. Hon klev ur s�ngen. �Jag m�ste sj�lv bege mig dit.�

��r det verkligen v�lbet�nkt, ers n�d?� fr�gade m�ster Luwin. �Klanen Lannister skulle s�kert bli misst�nksam om ni d�k upp.�

�Och hur blir det med Bran d�?� fr�gade Robb. Den stackars pojken s�g helt f�rvirrad ut nu. �Du kan v�l inte l�mna honom?�

�Jag har gjort allt jag kan f�r Bran�, f�rklarade hon och lade sin skadade hand p� hans arm. �Hans liv vilar i gudarnas och m�ster Luwins h�nder nu. Som du sj�lv p�minde mig, Robb, s� har jag fler barn att t�nka p�.�

�Ni beh�ver ett v�pnat f�lje, ers n�d�, sa Theon.

�Jag skickar med Hallis och en vaktstyrka�, f�reslog Robb.

�Nej�, inv�nde Catelyn, �ett stort f�lje drar till sig o�nskad uppm�rksamhet och jag vill inte att klanen Lannister ska veta att jag kommer.�

Ser Rodrik protesterade. �Ers n�d, l�t �tminstone mig f� ledsaga er, f�r kungsv�gen kan vara farlig f�r en ensam kvinna.�

�Jag t�nker inte ta kungsv�gen�, upplyste Catelyn. Hon t�nkte efter och nickade sedan till samtycke. �Tv� ryttare kan ta sig fram lika snabbt som en, och bra mycket snabbare �n en l�ng kolonn med vagnar och karosser. Jag v�lkomnar ert s�llskap, ser Rodrik. Vi ska f�lja Vita kniven ner till havet och hyra ett skepp i Vita hamnen. Starka h�star och friska vindar ska f�ra oss till Kungshamn l�ngt f�re Ned och klanen Lannister.� Och d�, t�nkte hon, f�r vi kanske reda p� sanningen.

Eddard Stark hade gett sig ut f�re gryningen, talade mamsell Mordana om f�r Sansa d� de br�t fastan. �Kungen skickade efter honom. �nnu en jakt, f�rmodar jag. Det finns fortfarande vilda uroxar i de h�r trakterna, har jag h�rt.�

�Jag har aldrig sett en uroxe�, sa Sansa och gav Lady en bit bacon under bordet. Skr�ckvargen tog den ur hennes hand lika fint som en drottning.

Mamsell Mordana fn�s ogillande. �En fin dam matar inte hundar vid bordet�, f�rmanade hon och br�t av �nnu en bit honungskaka och l�t honungen droppa ner p� br�det.

�Det �r inte en hund utan en skr�ckvarg�, p�pekade Sansa samtidigt som Lady slickade hennes fingrar med sin str�va tunga. �Och pappa sa att vi fick ha dem med oss om vi ville.�

Det blidkade inte mamsellen. �Du �r en sn�ll flicka, Sansa, men det s�ger jag, n�r det kommer till den d�r besten �r du lika egensinnig som din syster Arya.� Hon rynkade �gonbrynen. �Var �r Arya n�gonstans f�rresten?�

�Hon var inte hungrig�, svarade Sansa trots att hon mycket v�l visste att hennes syster f�rmodligen hade smugit ner till k�ket f�r flera timmar sedan och �vertalat n�gon k�kspojke att ge henne frukost.

�P�minn henne att hon m�ste kl� sig snyggt i dag, den gr� sammetskl�nningen kanske, f�r vi �r alla tre inbjudna att �ka tillsammans med drottningen och prinsessan Myrcella i den kungliga karossen, och vi m�ste ta oss s� bra ut som m�jligt.�

Det gjorde redan Sansa. Hon hade borstat sitt l�nga, kastanjer�da h�r tills det gl�nste och satt p� sig sin vackraste bl� sidenkl�nning. Hon hade sett fram emot den h�r dagen i �ver en vecka, f�r det var en stor �ra att f� �ka tillsammans med drottningen, och dessutom skulle kanske prins Joffrey vara d�r, hennes trolovade. Bara tanken p� honom fick det att pirra i magen, �ven om de inte skulle gifta sig p� m�nga �r �n. Sansa k�nde egentligen inte Joffrey �nnu, men hon var redan k�r i honom. Han s�g precis ut som hennes dr�mprins, l�ng och stilig och stark med h�r som guld, och hon satte h�gt v�rde p� de f� stunder hon fick tillbringa i hans s�llskap. Det enda hon oroade sig f�r den h�r dagen var Arya, f�r hon hade en f�rm�ga att f�rst�ra allting, och man visste aldrig vad hon kunde ta sig till. �Det ska jag g�ra�, lovade Sansa os�kert, �men hon kommer �nd� att kl� sig p� samma s�tt som hon alltid g�r.� Hon hoppades att det inte skulle bli alltf�r genant. �F�r jag g� fr�n bordet?�

�Det f�r du.� Mamsell Mordana tog f�r sig mer br�d och honung, och Sansa reste sig fr�n b�nken och sprang ut ur v�rdshusets sk�nkrum med Lady i h�larna.

D� hon kom ut stod hon en stund mitt bland ropen och svordomarna och de knarrande tr�hjulen och s�g m�nnen ta ner t�lten och lasta vagnarna f�r �nnu en dags marsch. V�rdshuset var en stor trev�ningsbyggnad i ljus sten, den st�rsta Sansa n�gonsin sett, men �nd� hade d�r bara funnits plats f�r mindre �n en tredjedel av kungens s�llskap, som nu hade vuxit till �ver fyra hundra personer med faderns f�lje inr�knat plus de friryttare som slutit sig till dem p� v�gen.

Hon fann Arya vid stranden av floden Treudden d�r hon f�rs�kte h�lla Nymeria still medan hon borstade p�lsen ren fr�n torkad lera. Skr�ckvargen gillade inte behandlingen. Arya hade samma skinnkl�der p� sig som hon haft dagen innan och dagen f�re dess.

�Det �r b�st du s�tter p� dig n�got snyggt�, sa Sansa till henne, �f�r det har mamsell Mordana sagt. Vi ska �ka i drottningens kaross tillsammans med prinsessan Myrcella i dag.�

�Inte jag�, f�rkunnade Arya och f�rs�kte borsta ut en tova i Nymerias trassliga gr� p�ls, �f�r Mycah och jag ska rida uppstr�ms och leta efter rubiner vid vadst�llet.�

�Rubiner�, upprepade Sansa och begrep ingenting. �Vad d� f�r rubiner?�

Arya s�g p� henne som om hon vore en idiot. �Rhaegars rubiner. Det var h�r kung Robert d�dade honom och vann kronan.�

Sansa gav sin taniga lillasyster en klentrogen blick. �Du kan inte leta efter rubiner f�r prinsessan v�ntar oss och drottningen har bjudit oss b�gge tv�.�

�Det struntar jag i�, svarade Arya, �och det finns inte ens n�gra f�nster p� karossen, s� man kan inte se n�gonting.�

�Vad finns det att se?� undrade Sansa irriterat. Hon hade blivit �verlycklig �ver inbjudan, och nu skulle hennes idiotiska syster f�rst�ra alltihop, precis som hon varit r�dd f�r. �Det �r ju bara f�lt och bondg�rdar och borgar.�

�Det �r det inte alls�, protesterade Arya envist, �och om du f�ljde med oss n�gon g�ng skulle du f� se.�

�Jag avskyr att rida�, utbrast Sansa hett, �f�r man blir bara smutsig och dammig och m�rbultad.�

Arya ryckte p� axlarna. �St� still!� fr�ste hon �t Nymeria. �Det g�r inte ont.� Till Sansa sa hon: �Medan vi red �ver N�set r�knade jag till trettiosex blommor som jag aldrig tidigare sett, och Mycah visade mig en krokodil.�

Sansa r�s. I tolv dagar hade de f�rdats �ver N�set l�ngs en krokig brov�g som slingrade sig genom �ndl�s svart sumpmark och hon hade hatat vartenda �gonblick. Luften hade varit fuktig och klibbig och brov�gen s� smal att de inte ens kunde sl� l�ger ordentligt p� natten utan var tvungna att stanna p� sj�lva kungsv�gen. T�ta sn�r med till h�lften �versv�mmade tr�d v�xte t�tt intill v�gkanterna med grenarna fulla av bleka svampartade kl�ngv�xter. I gyttjan och g�larna med stillast�ende vatten fanns vackra blommor, men om man var dum nog att l�mna brov�gen f�r att plocka dem fanns det kvicksand, som bara v�ntade p� att suga ner en, och ormar som iakttog en fr�n tr�den och krokodiler som fl�t halvt g�mda under ytan och s�g ut som svarta stockar med �gon och t�nder.

Inget av detta hejdade naturligtvis Arya. En dag kom hon tillbaka flinande med hela sitt h�stansikte, rufsig i h�ret och med leriga kl�der och med en slokande bukett purpurf�rgade blommor till fadern. Sansa hoppades hela tiden att han skulle s�ga �t Arya att hon m�ste uppf�ra sig ordentligt och upptr�da som den h�g�ttade dam hon var, men det gjorde han aldrig, han bara kramade om henne och tackade henne f�r blommorna, och det gjorde henne bara v�rre.

Sedan visade det sig att de purpurf�rgade blommorna hette giftkyssen, och Arya fick utslag p� armarna. Sansa trodde det skulle l�ra henne en l�xa, men Arya bara skrattade och n�sta dag gned hon in hela armarna med lera precis som en okunnig bondkvinna bara f�r att hennes gode v�n Mycah hade sagt att leran skulle f� det att sluta klia. Hon hade bl�m�rken p� armar och axlar ocks�, m�rkt bl�lila strimmor och bleknade gulgr�na fl�ckar. Sansa hade nog sett dem d� systern kl�dde av sig f�r att g� och l�gga sig. Hur hon f�tt dem visste bara de sju gudarna.

Arya fortsatte att borsta ut Nymerias tovor och pratade p� om vad hon sett d� hon varit ute p� uppt�cktsf�rd s�derut. �I f�rra veckan hittade vi ett vakttorn d�r det sp�kade och dagen innan dess jagade vi en hjord vildh�star. Du skulle ha sett hur de sprang n�r de fick vittring p� Nymeria.� Vargen skruvade p� sig i hennes grepp och Arya gr�lade p� henne. �Sluta med det d�r, jag m�ste ta andra sidan ocks�, f�r du �r alldeles lerig.�

�Du f�r inte l�mna kolonnen�, p�minde Sansa henne. �Det har far sagt.�

Arya ryckte p� axlarna. �Jag var inte l�ngt borta, och dessutom hade jag Nymeria med mig hela tiden. F�rresten �r det inte alltid jag l�mnar den heller, f�r ibland �r det roligt att bara rida l�ngs vagnarna och prata med folk.�

Sansa visste allt om vilken sorts folk Arya tyckte om att prata med: v�pnare och stalldr�ngar och tj�nsteflickor, gamla m�n och nakna barn, och friryttare av tvivelaktig h�rkomst som var grova i mun. Arya umgicks med precis vem som helst, och den h�r Mycah var v�rst av dem alla, son till en slaktare, tretton �r och vild, och han sov i k�ttvagnen och stank av slaktb�nken. Bara �synen av honom fick Sansa att m� illa, men Arya tycktes f�redra hans s�llskap framf�r hennes.

Sansa b�rjade tappa t�lamodet. �Du m�ste f�lja med mig�, sa hon best�mt till systern, �f�r du kan inte tacka nej till drottningen och mamsell Mordana v�ntar dig.�

Arya l�tsades inte om henne utan ryckte till h�rt med borsten. Nymeria morrade och drog sig f�rn�rmad en bit bort. �Kom tillbaka!�

�Det blir citronkakor och te�, fortsatte Sansa, vuxen och f�rnuftig. Lady str�k sig mot hennes ben. Sansa kliade henne bakom �ronen och Lady satte sig p� bakbenen bredvid henne och s�g Arya jaga Nymeria. �Varf�r vill du rida p� en illaluktande gammal h�st och bli m�rbultad och svettig n�r du kan luta dig mot fj�derkuddar och �ta kakor tillsammans med drottningen?�

�Jag tycker inte om drottningen�, upplyste Arya nonchalant. Sansa drog efter andan och var chockerad �ver att ens Arya kunde s�ga n�got s�dant, men systern pladdrade obekymrat p�. �Hon l�ter mig inte ens ta med Nymeria.� Hon stoppade borsten i b�ltet och n�rmade sig vargen, och Nymeria iakttog henne med vaksam blick.

�En kunglig kaross �r inte n�gon plats f�r en varg�, p�pekade Sansa, �och prinsessan Myrcella �r r�dd f�r dem, det vet du.�

�Myrcella �r en liten baby.� Arya tog Nymeria om halsen, men i samma stund som hon drog fram borsten igen slet sig skr�ckvargen fri och skuttade d�rifr�n. Frustrerad kastade Arya borsten i marken. �Dumma varg!� skrek hon.

Sansa kunde inte l�ta bli att sm�le. Hundg�rdsm�staren hade en g�ng ber�ttat f�r henne att djur tar efter sin herre. Hon gav Lady en snabb liten kram och Lady slickade henne p� kinden. Sansa fnissade. Det h�rde Arya och hon sv�ngde runt och bl�ngde ilsket p� systern. �Jag bryr mig inte om vad du s�ger, f�r jag ska ut och rida.� Hennes l�nga h�stansikte fick det d�r envisa uttrycket som betydde att hon t�nkte g�ra n�got egensinnigt.

�Vid alla gudar, Arya, ibland uppf�r du dig som ett s�dant barn�, utbrast Sansa. �D� f�r jag v�l g� sj�lv d�, och det blir mycket trevligare p� det s�ttet. Lady och jag ska �ta alla citronkakorna och ha j�tteroligt utan dig.�

Hon v�nde sig om f�r att g� d�rifr�n, men Arya ropade efter henne: �De kommer inte att l�ta dig ta med Lady heller.� Innan Sansa hann t�nka ut ett l�mpligt svar hade hon f�rsvunnit bort�t floden p� jakt efter Nymeria.

Ensam och f�r�dmjukad gick Sansa den l�nga v�gen tillbaka till v�rdshuset d�r hon visste att mamsell Mordana skulle sitta och v�nta. Lady tassade tyst vid hennes sida. Hon hade inte l�ngt till t�rarna. Det enda hon ville var att allt skulle vara trevligt och vackert, precis som det var i balladerna. Varf�r kunde inte Arya vara sn�ll och rar och fin som prinsessan Myrcella? En s�dan syster skulle hon velat ha.

Sansa fattade aldrig hur tv� systrar som f�tts med bara tv� �rs mellanrum kunde vara s� olika. Det skulle varit l�ttare om Arya varit en o�kting som deras halvbror Jon. Hon s�g till och med ut som Jon med �tten Starks l�nga ansikte och bruna h�r och hade ingenting av modern i dragen eller f�rgerna. Och Jons mor hade varit l�g�ttad, det viskade folk i varje fall. En g�ng n�r Sansa var mindre hade hon fr�gat modern om det inte blivit n�got misstag och trollen kanske hade stulit hennes riktiga syster. Men modern hade bara skrattat och sagt att nog var Arya hennes dotter alltid och Sansas �kta syster, blod av deras blod. Sansa kunde inte f�rest�lla sig varf�r modern skulle vilja ljuga om den saken, s� hon hade antagit att det m�ste vara sant.

D� hon n�rmade sig mitten av l�gret gl�mde hon snart sina bekymmer, f�r det hade samlats en massa folk omkring drottningens kaross. Sansa h�rde hur det surrade av upphetsade r�ster som i en bikupa. D�rrarna var �ppna, s�g hon, och drottningen stod p� �versta trappsteget och log ner mot n�gon. �R�det visar oss en stor �ra, mina herrar�, h�rde hon henne s�ga.

�Vad �r det som st�r p�?� fr�gade hon en v�pnare som hon k�nde.

�R�det har skickat ryttare fr�n Kungshamn f�r att eskortera oss resten av v�gen�, svarade han. �En hedersvakt f�r kungen.�

Angel�gen om att se l�t Sansa Lady bana v�g f�r dem genom tr�ngseln, f�r folk flyttade sig hastigt �t sidan n�r de fick syn p� skr�ckvargen. D� Sansa kom n�rmare uppt�ckte hon att tv� riddare kn�b�jde framf�r drottningen och deras rustningar var s� fina och praktfulla att hon bara stirrade.

Den ene riddaren hade en rustning av vita emaljerade fj�ll som gl�nste som nyfallen sn� med ciseleringar och sp�nnen som glittrade i solen. N�r han tog av sig hj�lmen s�g Sansa att det var en gammal man med h�r lika vitt som rustningen, men �nd� verkade han stark och elegant. Fr�n hans axlar h�ngde kungsvaktens sn�vita mantel.

Hans f�ljeslagare var en man i tjugo�rs�ldern vars rustning bestod av metallplattor i djupaste skogsgr�nt. Det var den stiligaste man Sansa n�gonsin sett: l�ng och kraftfullt byggd med kolsvart h�r, som n�dde ner till axlarna och ramade in ett sl�trakat ansikte, och skrattande gr�na �gon som harmonierade med rustningen. Under ena armen hade han en hornprydd hj�lm och den magnifika hj�lmkammen skimrade av guld.

F�rst lade Sansa inte m�rke till den tredje fr�mlingen, f�r han kn�b�jde inte tillsammans med de andra utan stod vid sidan av bredvid deras h�star. Det var en mager och bister man som under tystnad f�ljde det som skedde. Hans ansikte var kopp�rrigt och sk�ggl�st med djupt liggande �gon och infallna kinder. Trots att han inte var n�gon gammal man hade han bara kvar n�gra f� h�rtestar som stack ut ovanf�r �ronen, men dem hade han l�tit v�xa l�nga som en kvinnas h�r. Han bar en j�rngr� ringbrynja �ver lager av h�rdat l�der, och den var enkel och osmyckad och skvallrade om �lder och flitig anv�ndning. Ovanf�r h�gra axeln syntes det missf�rgade l�derf�stet p� klingan som han hade h�ngande p� ryggen: ett slagsv�rd som var f�r l�ngt att b�ras vid sidan.

�Kungen har gett sig ut p� jakt, men jag vet att han blir glad �ver att se er n�r han kommer tillbaka�, sa drottningen till de b�da riddarna som kn�b�jde framf�r henne, men Sansa kunde inte slita blicken fr�n den tredje mannen, och han tycktes k�nna hennes blick, f�r han vred l�ngsamt p� huvudet. Lady morrade. Pl�tsligt fylldes Sansa Stark av skr�ck, och hon hade aldrig i hela sitt liv varit s� r�dd. Hon backade ett steg och st�tte till n�gon.

Starka h�nder tog henne om axlarna och f�r ett �gonblick trodde Sansa att det var fadern, men d� hon v�nde sig om stirrade Sandor Cleganes br�nnskadade ansikte ner p� henne med munnen f�rvriden till ett fasansfullt h�nflin. �Du skakar ju, flicka�, sa han med v�sande r�st. �Skr�mmer jag dig s�?�

Det gjorde han och hade gjort det sedan hon f�rsta g�ngen s�g den f�r�delse som elden st�llt till med i hans ansikte, men nu verkade han inte h�lften s� skr�mmande som den andre, fast Sansa slet sig �nd� loss fr�n honom. Blodhunden skrattade och Lady st�llde sig mellan dem och morrade varnande. Sansa sj�nk ner p� kn� och slog armarna om vargen. Det stod fullt av folk omkring dem och stirrade och hon k�nde deras blickar p� sig. H�r och var h�rde hon l�ga kommentarer och fniss.

�En varg�, utropade en man och n�gon annan sa: �Vid alla sju helveten, det d�r �r en skr�ckvarg�, och den f�rste mannen fr�gade: �Vad g�r den i l�gret?�, och Blodhundens v�sande r�st svarade: �Familjen Stark anv�nder dem som ammor.� Sansa m�rkte att de b�da fr�mmande riddarna tittade ner p� henne och Lady med dragna sv�rd och d� blev hon r�dd igen och sk�mdes och �gonen fylldes av t�rar.

Hon h�rde drottningen s�ga: �G� till henne, Joffrey.�

S� stod hennes prins d�r.

�L�mna henne i fred�, sa Joffrey. Han lutade sig �ver henne och var mycket st�tlig i bl�tt ylle och svart l�der med de gyllene lockarna skinande som en krona i solen. Han r�ckte henne handen och drog upp henne p� f�tter. �Vad �r det, min k�ra? Varf�r �r du r�dd? Ingen ska g�ra dig n�got ont. Stoppa ner sv�rden igen allihop, f�r vargen �r bara hennes lilla husdjur.� Han tittade p� Sandor Clegane. �Och du, hund, i v�g med dig, f�r du skr�mmer min trolovade.�

Den st�ndigt lika trogne Blodhunden bugade och f�rsvann tyst i m�ngden, och Sansa f�rs�kte �terf� beh�rskningen. Hon k�nde sig som en idiot, f�r hon var ju trots allt en Stark av Vinterhed, en h�g�ttad dam och en dag skulle hon bli drottning. �Det var inte han, dyre prins�, f�rs�kte hon f�rklara, �utan den andre.�

De b�gge fr�mmande riddarna v�xlade en blick. �Payne?� sm�skrattade den unge mannen i gr�n rustning.

Den �ldre mannen i vitt talade mjukt till Sansa. �Ofta skr�mmer ser Ilyn �ven mig, lilla v�n, f�r han ser skr�ckinjagande ut.�

�Och det ska han ocks� g�ra.� Drottningen hade stigit ner fr�n karossen och �sk�darna drog sig �t sidan f�r att sl�ppa fram henne. �Om de onda inte fruktar kungens r�ttvisa har man valt fel man f�r �mbetet.�

�ntligen fick Sansa m�l i mun. �D� har ni definitivt valt r�tt man, ers h�ghet�, f�rklarade hon och skrattsalvorna d�nade runt omkring henne.

�V�l talat, barn�, ber�mde den gamle mannen i vitt, �och som det anst�r dottern till Eddard Stark. Det �r en �ra att f� g�ra din bekantskap �ven om vi m�ts under lite ovanliga former. Jag �r ser Barristan Selmy i kungsvakten.� Han bugade.

Sansa k�nde igen namnet och nu visade hon prov p� den uppfostran som mamsell Mordana under �rens lopp bibringat henne. �Bef�lhavaren f�r kungsvakten�, sa hon artigt, �och r�dgivare till Robert och till Aerys Targaryen f�re honom. �ran �r helt p� min sida, �dle riddare, f�r �ven l�ngt uppe i norr prisar trubadurerna Barristan den dj�rves bedrifter.�

Den gr�ne riddaren skrattade igen. �Barristan den gamle, menar du. Smickra honom inte s� f�rskr�ckligt, barn, f�r han har redan alltf�r h�ga tankar om sig sj�lv.� Han log mot henne. �Och nu, vargflicka, om du kan s�tta ett namn �ven p� mig m�ste jag medge att du inte kan vara n�gon annan �n v�r hands dotter.�

Joffrey stelnade till bredvid henne. �T�nk p� hur du tilltalar min trolovade.�

�Jag kan svara�, insk�t Sansa snabbt f�r att sl�cka prinsens vrede och log mot den gr�ne riddaren. �Er hj�lm har gyllene horn, ers n�d, och kronhjorten �r kungahusets vapen. Kung Robert har tv� br�der och eftersom ni �r s� ung m�ste ni vara Renly Baratheon, lord av Stormens �nde och r�dgivare till kungen, och s� namnger jag er.�

Ser Barristan sm�skrattade. �Eftersom han �r s� ung m�ste han vara en struttande spr�tt, och s� namnger jag honom.�

Alla skrattade, och h�gst av alla lord Renly sj�lv. Sp�nningen i luften var f�rsvunnen och Sansa b�rjade k�nna sig v�l till mods�tills ser Ilyn Payne knuffade sig fram mellan tv� m�n och stod d�r framf�r henne med h�rt ansikte. Han sa inte ett ord. Lady visade t�nderna och b�rjade morra l�gt och hotfullt, men den h�r g�ngen tystade Sansa vargen med en klapp p� huvudet. �Jag ber om urs�kt ifall jag har f�rol�mpat er, ser Ilyn�, sa hon.

Hon v�ntade p� ett svar, men det kom inget. D� skarpr�ttaren s�g p� henne tycktes hans bleka, f�rgl�sa �gon slita av henne kl�derna och sedan huden s� att hennes sj�l var alldeles naken framf�r honom. Fortfarande utan att s�ga ett ord v�nde han sig om och gick d�rifr�n.

Sansa f�rstod inte och tittade p� prinsen. �Sa jag n�got fel, ers h�ghet? Varf�r ville han inte tala till mig?�

�Ser Ilyn har inte k�nt sig talf�r p� de senaste fjorton �ren�, kommenterade lord Renly med ett illmarigt leende.

Joffrey gav sin farbror en hatisk blick och tog sedan Sansas h�nder i sina. �Aerys Targaryen l�t dra ut hans tunga med heta t�nger.�

�Men han �r mycket v�ltalig med sv�rdet�, insk�t drottningen, �och han �r obrottsligt lojal mot riket.� S� log hon v�nligt och tillade: �Sansa, r�dgivarna och jag m�ste samtala �nda tills kungen kommer tillbaka med din far, s� jag �r r�dd f�r att vi f�r skjuta upp din dag tillsammans med Myrcella. Framf�r mina urs�kter till din syster, men du kan v�l ta hand om v�r g�st i dag, Joffrey?�

�G�rna, mor�, svarade Joffrey formellt. Han tog Sansa i armen och ledde henne bort fr�n karossen, och hennes livsandar steg. En hel dag med prinsen! Hon betraktade Joffrey med tillbedjan i blicken. Han var s� st�tlig, t�nkte hon, och han hade r�ddat henne fr�n ser Ilyn och Blodhunden p� n�stan samma s�tt som i balladerna, som den g�ngen ser Serwyn av spegelsk�lden r�ddade prinsessan Daeryssa fr�n j�ttarna eller prins Aemon drakriddaren f�rsvarade drottning Naerys heder mot den ondskefulle ser Morgils f�rtal.

Joffrey lade handen p� hennes arm och det fick hj�rtat att sl� fortare. �Vad vill du g�ra?�

Vara tillsammans med dig, t�nkte Sansa, men h�gt sa hon: �Det f�r du best�mma, min prins.�

Joffrey t�nkte efter. �Vi skulle kunna ta en ridtur.�

��, jag �lskar att rida�, f�rs�krade Sansa.

Joffrey kastade en blick p� Lady som f�ljde dem i h�larna. �Din varg kan skr�mma h�starna och min hund skr�mmer tydligen dig. Vad s�ger du om att l�mna kvar b�gge tv� och ge oss ut p� egen hand?�

Sansa tvekade. �Om du vill�, svarade hon tvekande, �och jag antar att jag kan binda Lady.� Men hon f�rstod inte riktigt. �Jag visste inte att du hade n�gon hund��

Joffrey skrattade. �Egentligen �r han min mors hund, och hon har satt honom p� att vakta mig, s� det g�r han.�

�Du menar Blodhunden�, sa hon och blev arg p� sig sj�lv f�r att hon fattade s� l�ngsamt. Hennes prins skulle aldrig kunna �lska henne om hon verkade dum. ��r det s�kert att l�mna honom kvar?�

Prins Joffrey s�g ut att vara irriterad �ver att hon ens kom p� tanken att fr�ga. �Var inte r�dd, min s�ta, f�r jag �r n�stan vuxen och jag sl�ss inte med tr� som dina br�der. Allt jag beh�ver �r det h�r.� Han drog sitt sv�rd och visade det f�r henne: ett tveeggat l�ngsv�rd, som var skickligt f�rminskat f�r att passa en pojke p� tolv, i gl�nsande bl�tt st�l med l�derkavel och ett lejonhuvud i guld som sv�rdsknapp. Sansa kom med beundrande utrop och Joffrey s�g bel�ten ut. �Jag kallar det Lejontand�, ber�ttade han.

S� de l�mnade kvar hennes skr�ckvarg och hans livvakt i l�gret och gav sig i v�g l�ngs den norra stranden av Treudden med bara Lejontand i s�llskap.

Det var en sagolik, magisk dag. Luften var varm och tung av blomdoft och h�r hade skogarna en mjuk sk�nhet som Sansa aldrig sett i Norden. Prins Joffreys h�st var en fux, snabb som vinden, och han red den med v�rdsl�s nonchalans och s� fort att Sansa hade all m�da i v�rlden att hinna med p� sitt sto. Det var en dag som gjord f�r �ventyr. De utforskade h�lorna i flodbanken och sp�rade en skuggkatt till dess lya, och n�r de blev hungriga hittade Joffrey ett f�ste med hj�lp av r�ken och sa �t folket att h�mta mat och vin till sin prins och hans dam. De �t f�rsk forell fr�n floden och Sansa drack mer vin �n hon n�gonsin gjort f�rut. �Far l�ter oss bara f� en b�gare och bara p� fester�, erk�nde hon f�r prinsen.

�Min trolovade f�r dricka s� mycket hon vill�, f�rkunnade Joffrey och fyllde p� hennes b�gare.

Efter maten tog de det lugnare. Joffrey sj�ng f�r henne medan de red och hans r�st var klar och melodisk. Sansa k�nde sig lite yr av vinet. �Borde vi inte v�nda tillbaka?� fr�gade hon.

�Snart�, svarade Joffrey. �Slagf�ltet ligger alldeles d�r framme vid flodkr�ken, och det var d�r min far d�dade Rhaegar Targaryen. Han krossade br�stet p� honom, krasch, rakt igenom rustningen.� Joffrey svingade en inbillad stridsklubba f�r att visa henne hur det hade g�tt till. �Sedan d�dade morbror Jaime gamle Aerys och min far blev kung�Men vad �r det som l�ter?�

Sansa h�rde det ocks�, ljudet av tr� mot tr� som ekade i skogen. �Jag vet inte�, sa hon, men det gjorde henne nerv�s. �Kom Joffrey, s� rider vi tillbaka.�

�Jag vill se vad det �r.� Joffrey styrde h�sten i riktning mot ljudet, och Sansa hade inget annat val �n att f�lja efter. Ljudet blev h�gre och tydligare, ett klapper av tr� mot tr�, och n�r de kom n�rmare h�rde de tunga andetag ocks� och d� och d� ett st�nande.

�Det �r n�gon d�r�, sa Sansa �ngsligt. Hon kom att t�nka p� Lady och �nskade att skr�ckvargen varit med henne.

�Du �r trygg med mig�, f�rs�krade Joffrey och drog Lejontand ur skidan, och ljudet av st�l mot l�der fick henne att darra. �Den h�r v�gen�, sa han och red igenom en tr�ddunge.

I en gl�nta alldeles invid floden fick de syn p� en pojke och en flicka som lekte riddare. Deras sv�rd var tr�k�ppar�� kvastskaft s�g det ut som�� och de for fram �ver gr�set och svingade dem av alla krafter. Pojken var flera �r �ldre, huvudet l�ngre och mycket starkare, och det var han som gick till anfall. Flickan, en mager stackare i smutsiga skinnkl�der, hoppade �t sidan och lyckades parera de flesta av pojkens slag, men inte alla. N�r hon f�rs�kte g�ra ett utfall mot honom, tog han emot hennes slag med sin k�pp, svepte hennes �t sidan och tr�ffade henne h�rt p� fingrarna. Hon skrek till och sl�ppte vapnet.

Prins Joffrey skrattade. Pojken s�g sig om med uppsp�rrade �gon, ryckte till och tappade k�ppen i gr�set. Flickan bl�ngde ilsket p� dem medan hon s�g p� knogarna d�r sm�llen tr�ffat och Sansa blev f�rf�rad. �Arya!� utropade hon klentroget.

�Ge er i v�g�, ropade Arya tillbaka med ilskna t�rar i �gonen. �Vad g�r ni h�r? L�mna oss i fred!�

Joffrey tittade fr�n Arya till Sansa och tillbaka igen. �Din syster?� Rodnande nickade hon. Joffrey granskade pojken, som var klumpig med grovt, fr�knigt ansikte och tjockt r�tt h�r. �Och vem �r du, pojk?� fr�gade han i befallande ton.

�Mycah, ers h�ghet�, muttrade pojken som k�nde igen prinsen och v�nde bort blicken.

�Han �r son till slaktaren�, ber�ttade Sansa.

�Han �r min v�n�, utbrast Arya skarpt, �och ni ska l�ta honom vara i fred.�

�En slaktarson som vill bli riddare, eller?� Joffrey hoppade ner fr�n h�sten med sv�rdet i handen. �Ta upp sv�rdet, slaktarpojk�, uppmanade han med �gonen lysande av munterhet. �Nu ska vi se hur duktig du �r.�

Mycah stod d�r stel av r�dsla.

Joffrey gick fram till honom. �Ses�, ta upp det. Eller sl�ss du bara med sm�flickor?�

�Hon bad mig g�ra det, ers h�ghet�, f�rsvarade sig Mycah. �Hon bad mig.�

Sansa beh�vde bara kasta en blick p� Arya och se hennes rodnande kinder f�r att veta att pojken talade sanning, men Joffrey var inte p� hum�r att lyssna, och vinet hade gjort honom vild. �T�nker du ta upp sv�rdet eller inte?�

Mycah skakade p� huvudet. �Det �r bara en k�pp, ers h�ghet. Det �r inget sv�rd utan bara en k�pp.�

�Och du �r bara en slaktares pojke och ingen riddare.� Joffrey h�jde Lejontand och satte spetsen mot Mycahs kind under �gat medan pojken stod d�r och darrade. �Det var min trolovades syster du slog, vet du det?� Blodet tr�ngde fram d�r sv�rdet tryckte mot Mycahs hud och l�ngsamt b�rjade det rinna nedf�r pojkens kind.

�Sluta!� skrek Arya och tog upp sin k�pp fr�n marken.

Sansa blev r�dd. �H�ll dig utanf�r det h�r, Arya.�

�Jag ska inte g�ra honom�s�rskilt illa�, sa prins Joffrey till Arya utan att ta blicken fr�n slaktarsonen.

Arya kastade sig �ver honom.

Sansa hoppade ner fr�n stoet, men hon var f�r l�ngsam. Arya svingade k�ppen med b�gge h�nderna och det h�rdes ett h�gt brak d� tr�et splittrades mot prinsens bakhuvud, och sedan h�nde allt p� en g�ng inf�r �gonen p� den f�rf�rade Sansa. Joffrey vacklade till och sv�ngde runt samtidigt som han svor ursinnigt. Mycah sprang mot tr�den s� fort benen bar honom, och Arya svingade k�ppen mot prinsen igen, men den h�r g�ngen parerade prins Joffrey hugget med Lejontand och slog den avbrutna k�ppen ur h�nderna p� henne. Sansa skrek: �Nej, nej, sluta, sluta b�da tv�, ni f�rst�r alltihop�, men ingen lyssnade p� henne. Arya tog upp en sten och kastade den mot Joffreys huvud men tr�ffade i st�llet hans h�st, och fuxen stegrade sig och galopperade i v�g efter Mycah. �Sluta, l�t bli, sluta!� tj�t Sansa. Joffrey h�gg efter Arya med sv�rdet medan han skrek oanst�ndigheter, fruktansv�rda ord, fula ord. Arya ryggade tillbaka, f�r nu var hon r�dd, men Joffrey f�ljde efter och jagade henne mot skogsdungen d�r han tryckte upp henne mot ett tr�d. Sansa visste inte vad hon skulle ta sig till utan stod bara hj�lpl�st och n�stan blind av t�rar och tittade p�.

S� svepte n�got gr�tt f�rbi henne och pl�tsligt var Nymeria d�r. Hon hoppade och k�ftarna sl�ts om Joffreys sv�rdsarm. Sv�rdet f�ll ur hans fingrar d� vargen knuffade omkull honom, och de rullade runt i gr�set medan vargen morrade och slet i honom och prinsen tj�t av sm�rta. �Ta bort den!� skrek han. �Ta bort den!�

Aryas r�st var som en pisksn�rt. �Nymeria!�

Skr�ckvargen sl�ppte Joffrey och st�llde sig bredvid Arya. Prinsen l�g i gr�set och kved medan han h�ll om sin sargade arm, och skjortan var genomdr�nkt av blod. �Hon gjorde dig inte�s�rskilt illa�, sa Arya, tog upp Lejontand fr�n marken och st�llde sig �ver honom medan hon h�ll sv�rdet med b�gge h�nderna.

Joffrey gav ifr�n sig ett �ngsligt, gn�llande l�te d� han tittade upp p� henne. �Nej, g�r mig inte illa�, sa han, �f�r d� talar jag om det f�r mor.�

�L�t honom vara i fred!� skrek Sansa �t systern.

Arya sv�ngde runt och kastade med all kraft upp sv�rdet i luften, och det bl� st�let blixtrade i solen d� sv�rdet for i v�g ut �ver floden. Det tr�ffade vattnet och f�rsvann med ett plask. Joffrey st�nade, och Arya rusade fram till sin h�st med Nymeria i h�larna.

D� de f�rsvunnit gick Sansa fram till prins Joffrey. Hans �gon var slutna av sm�rta och han andades st�tigt. Sansa kn�b�jde bredvid honom. �Joffrey�, snyftade hon, ��, titta vad de har gjort, titta vad de har gjort, min stackars prins. Var inte r�dd, jag ska rida till f�stet och skaffa hj�lp �t dig.� �mt str�ckte hon ut handen och str�k tillbaka hans mjuka, gyllenblonda h�r.

�gonen fl�g upp och han s�g p� henne, men d�r syntes inget annat �n avsky, inget annat �n f�rakt. �G� d�!� fr�ste han. �Men r�r mig inte.�

�De har hittat henne, ers n�d.�

Ned reste sig snabbt. �V�ra m�n eller klanen Lannisters?�

�Det var Jory�, svarade hans f�rvaltare Vayon Poole, �och hon �r inte skadad.�

�Gudarna vare tack�, utbrast Ned. Hans m�n hade s�kt efter Arya i fyra dagar nu, men drottningens m�n hade ocks� varit ute och letat. �Var �r hon? S�g �t Jory att genast komma hit med henne.�

�Jag �r ledsen, ers n�d�, b�rjade Poole, �men vakterna vid porten var klanen Lannisters m�n och de informerade drottningen n�r Jory kom med henne, och de har f�rt henne raka v�gen till kungen��

�M� dj�vulen ta den kvinnan!� fr�ste Ned och stegade mot d�rren. �H�mta Sansa och ta med henne till audienssalen, f�r hennes version av historien kan beh�vas.� Rasande st�rtade han nedf�r torntrappan. De f�rsta tre dagarna hade han sj�lv lett spaningspatrullen och hade knappt sovit en timme sedan Arya f�rsvann. Den h�r morgonen hade han varit s� f�rtvivlad och tr�tt att han knappt kunde st� p� benen, men nu gav ursinnet honom styrka.

Flera m�n ropade till honom d� han gick �ver borgg�rden, men Ned hade f�r br�ttom f�r att bry sig om att svara. Helst skulle han ha velat springa, men han var trots allt kungens hand och en hand m�ste upptr�da med v�rdighet. Han var medveten om blickarna som f�ljde honom, om de mumlande r�sterna som undrade vad han skulle g�ra.

De befann sig i en liten borg en halv dagsritt s�der om Treudden som tillh�rde ser Raymun Darry, och det kungliga s�llskapet hade objudet gjort sig till hans g�ster medan jakten p� Arya och slaktarens pojke gick av stapeln p� b�gge sidor om floden. De var inga v�lkomna bes�kare. Ser Raymun hade svurit trohetsed till kungen, men hans sl�kt hade k�mpat under Rhaegars drakbaner i slaget vid Treudden, och hans tre �ldre br�der hade d�tt d�r, n�got som varken Robert eller ser Raymun gl�mt. Smockan h�ngde i luften hela tiden eftersom b�de kungens, Darrys, Lannisters och Starks m�n var hoptr�ngda i en borg som var alldeles f�r liten f�r alla dessa m�nniskor.

Kungen hade lagt beslag p� ser Raymuns audienssal, och det var d�r Ned hittade dem. Det var fullt av folk i salen d� han st�rtade in, f�r mycket, t�nkte han, f�r om han och Robert i enrum f�tt g�ra upp den h�r saken kunde de ha kommit �verens.

Robert satt hopsjunken i Darrys h�gs�te i bortre �nden av salen och ansiktet var buttert och vresigt. Cersei Lannister och hennes son stod bredvid honom, och drottningen hade handen p� Joffreys axel. Pojken hade fortfarande tjocka sidenbandage om armen.

Arya stod mitt i salen med bara Jory Cassel bredvid sig och hon hade allas �gon p� sig. �Arya�, ropade Ned h�gt och st�vlarna ekade mot stengolvet d� han stegade fram till henne. N�r hon fick syn p� honom gav hon ifr�n sig ett skrik och b�rjade gr�ta.

Ned f�ll ner p� ett kn� och tog henne i famnen. Hon skakade. �Jag �r ledsen�, snyftade hon. �Jag �r ledsen, jag �r ledsen.�

�Jag vet�, mumlade han. Hon k�ndes s� sp�d i hans famn, bara en tanig liten flicka, och det var sv�rt att f�rst� hur hon kunde ha st�llt till ett s�dant rabalder. ��r du skadad?�

�Nej.� Hon var smutsig i ansiktet och t�rarna gjorde rosa f�ror p� kinderna. �Bara hungrig. Jag �t lite b�r, men det fanns inget annat.�

�Du ska snart f� mat�, lovade Ned, reste sig och gick fram till kungen. �Vad ska det h�r betyda?� Blicken svepte �ver salen och letade efter v�nligt sinnade ansikten, men bortsett fr�n hans egna m�n fanns d�r inte m�nga. Ser Raymun Darry visade inte med en min vad han t�nkte. Lord Renly sm�log och det kunde betyda vad som helst, och gamle ser Barristan var allvarlig; resten var klanen Lannisters m�n och fientliga. Det enda tursamma var att b�de Jaime Lannister och Sandor Clegane saknades eftersom de var ute och ledde spaningspatruller norr om Treudden. �Varf�r fick jag inte veta att min dotter blivit hittad?� fr�gade Ned med skallande r�st. �Varf�r f�rdes hon inte genast till mig?�

Han talade till Robert, men det var Cersei Lannister som svarade. �Hur v�gar ni tala till kungen i den tonen!�

D� vaknade kungen till liv. �Tyst, kvinna�, sn�ste han. Han r�tade p� sig i stolen. �Jag �r ledsen, Ned, och det var aldrig min mening att skr�mma flickan. Det verkade b�st att f�ra henne hit och snabbt f� den h�r saken ur v�rlden.�

�Vilken sak?� Neds r�st var iskall.

Drottningen steg fram. �Det vet ni mycket v�l, Stark. Er flicka anf�ll min son, hon och slaktarens pojke. Hennes best f�rs�kte slita av armen p� honom.�

�Det �r inte sant�, protesterade Arya med h�g r�st. �Hon bet honom bara lite grann, och han gjorde Mycah illa.�

�Joff har ber�ttat f�r oss vad som h�nde�, sa drottningen. �Du och slaktarens pojke slog honom med k�ppar medan du bussade vargen p� honom.�

�S� var det inte alls�, inv�nde Arya och var n�ra att b�rja gr�ta igen. Ned lade handen p� hennes axel.

�Det var det visst!� envisades prins Joffrey. �De anf�ll mig allihop, och hon kastade Lejontand i floden!� Ned lade m�rke till att han inte ens bev�rdigade Arya med en blick d� han talade till henne.

�L�gnare!� skrek Arya.

�H�ll k�ften!� skrek Joffrey tillbaka.

�Nu f�r det vara nog!� dundrade kungen med irriterad r�st och reste sig fr�n h�gs�tet. Det blev alldeles tyst i salen, och han bl�ngde ilsket p� Arya genom det kraftiga sk�gget. �Nu ska du ber�tta f�r mig vad som h�nde, barn. Ber�tta allt och precis hur det gick till, f�r det �r ett stort brott att ljuga f�r en kung.� S� v�nde han sig till sonen. �N�r hon �r klar blir det din tur, men till dess ska du h�lla tyst.�

D� Arya b�rjade sin historia h�rde Ned d�rren �ppnas bakom sig. Han kastade en blick �ver axeln och s�g Vayon Poole komma in med Sansa. De stod tysta l�ngst bak i salen medan Arya talade. N�r hon kom till den delen d�r hon kastade Joffreys sv�rd mitt i Treudden b�rjade Renly Baratheon skratta. Kungen blev tv�rarg. �Ser Barristan, eskortera min bror fr�n salen innan han kv�vs.�

Lord Renly kv�vde skrattet. �Min broder �r alltf�r v�nlig, men jag hittar ut sj�lv.� Han bugade f�r Joffrey. �Senare kan du kanske tala om f�r mig hur en nio�rig flicka stor som en vessla lyckades avv�pna dig med ett kvastskaft och kasta ditt sv�rd i floden.� Samtidigt som d�rren st�ngdes efter honom h�rde Ned honom s�ga �Lejontand� och ge upp �nnu ett gapskratt.

Prins Joffrey var blek d� han b�rjade sin helt annorlunda version av h�ndelsef�rloppet. N�r sonen talat f�rdigt reste sig kungen tungt fr�n h�gs�tet och s�g ut som en man som helst ville vara n�gon helt annanstans. �Vad i alla sju helveten ska jag tro om det h�r? Han s�ger en sak och hon en annan.�

�De var inte de enda som var d�r�, p�pekade Ned. �Kom hit, Sansa.� Ned hade h�rt hennes version av historien samma kv�ll som Arya f�rsvann och han visste sanningen. �Ber�tta vad som h�nde.�

Hans �ldsta dotter steg tveksamt fram. Hon var kl�dd i en bl� sammetskl�nning kantad med vitt och hade en silverkedja om halsen, och det tjocka kastanjer�da h�ret var borstat tills det gl�nste. Hon tittade p� systern och sedan p� den unge prinsen. �Jag vet inte�, svarade hon gr�tf�rdig och s�g ut som om hon ville ta till flykten. �Jag minns inte, f�r allt h�nde s� snabbt och jag hann inte se��

�L�gnhals!� tj�t Arya och fl�g p� systern som en pil. Hon knuffade omkull Sansa p� golvet och gick l�s p� henne med knytn�varna. �L�gnare, l�gnare, l�gnare.�

�Sluta, Arya!� skrek Ned. Jory slet henne sparkande ifr�n systern. Sansa var blek och darrade d� Ned lyfte upp henne p� f�tter. �Blev du skadad?� fr�gade han, men hon stirrade p� Arya och tycktes inte h�ra honom.

�Flickan �r lika vild som den d�r besten�, sa Cersei Lannister. �Robert, jag vill att hon straffas.�

�Vid alla sju helveten�, svor Robert. �Titta p� henne, Cersei. Det �r bara ett barn. Vad vill du att jag ska g�ra? L�ta piska henne kanske? Alla barn br�kar, och nu �r det �ver och ingen st�rre skada �r skedd.�

Drottningen blev rasande. �Joff f�r dras med �rren under resten av sitt liv.�

Robert Baratheon tittade p� sin �ldste son. �Det f�r han, och kanske blir det en l�xa f�r honom. Ned, se till att h�lla din dotter i schack, s� ska jag g�ra detsamma med min son.�

�Med n�je, ers h�ghet�, f�rs�krade Ned och k�nde sig oerh�rt l�ttad.

Robert b�rjade g� d�rifr�n, men drottningen var inte klar �n. �Och hur blir det med den d�r skr�ckvargen?� ropade hon efter honom. �Vad ska du g�ra med besten som misshandlade din son?�

Kungen stannade, v�nde sig om och rynkade pannan. �Jag hade gl�mt den f�rbaskade vargen.�

Ned s�g hur Arya stelnade till i Jorys grepp, och Jory insk�t snabbt: �Vi fann inte minsta sp�r efter skr�ckvargen, ers h�ghet.�

Robert s�g inte precis ledsen ut. �Inte? D� �r det inget att g�ra �t saken.�

Drottningen upph�vde r�sten. �Hundra gulddrakar till den man som kommer med dess p�ls till mig!�

�Ett dyrbart skinn�, muttrade Robert. �Jag vill inte ha n�got med det h�r att g�ra, kvinna. Du kan f�rbaske mig betala dina p�lsar med �tten Lannisters guld.�

Drottningen gav honom en kylig blick. �Du �r en riktig sn�lj�p. Jag trodde jag hade gift mig med en kung som skulle ha lagt ett vargskinn �ver min s�ng innan solen gick ner.�

Roberts ansikte m�rknade av vrede. �Det �r l�ttare sagt �n gjort n�r vi inte har n�gon varg.�

�Men vi har en varg�, p�pekade Cersei Lannister och r�sten var l�gm�ld och mjuk, men de gr�na �gonen lyste triumferande.

Det tog en stund f�r alla att f�rst� vad hon menade, men s� ryckte kungen irriterat p� axlarna. �Som du vill. Befall ser Ilyn att g�ra det.�

�Robert, du kan inte g�ra s�, protesterade Ned.

Kungen var inte p� hum�r att diskutera mer. �Nu r�cker det, Ned, jag v�grar att h�ra mer. En skr�ckvarg �r en vild best och f�rr eller senare skulle den ha gett sig p� din flicka precis som den andra anf�ll min son. Skaffa henne en hund i st�llet, det �r mycket b�ttre f�r henne.�

Det var d� Sansa �ntligen tycktes f�rst�, och blicken var skr�md d� den gick till fadern. �Han menar v�l inte Lady?� Hon s�g sanningen i hans ansikte. �Nej�, utbrast hon, �nej, inte Lady. Lady har inte bitit n�gon och hon �r sn�ll��

�Lady var inte d�r�, skrek Arya ilsket. �L�t henne vara i fred!�

�Hindra dem�, b�nf�ll Sansa, �l�t dem inte g�ra det, sn�lla, sn�lla. Det var inte Lady utan Nymeria. Det var Arya som gjorde det, du kan inte, det var inte Lady, l�t dem inte g�ra Lady illa. Jag ska se till att hon �r sn�ll, jag lovar, jag lovar�� Hon b�rjade gr�ta.

Det enda Ned kunde g�ra var att ta henne i sin famn och h�lla om henne medan hon gr�t. Han tittade tv�rs �ver salen p� Robert, sin gamle v�n, som stod honom n�rmare �n n�gon bror. �Sn�lla Robert, f�r den k�rlek du hyser till mig. F�r den k�rlek du hyste till min syster. Sn�lla.�

Kungen s�g p� dem en l�ng stund och v�nde sedan blicken mot sin hustru. �Fan ta dig, Cersei�, v�ste han med avsky.

Ned reste sig och gjorde sig f�rsiktigt fri fr�n Sansas grepp, och nu k�nde han pl�tsligt hur tr�tt han var efter de senaste fyra slitsamma dagarna. �G�r det sj�lv d�, Robert�, sa han med en r�st som var lika kall och skarp som st�l. �Ha �tminstone modet att g�ra det sj�lv.�

Robert tittade p� Ned med livl�sa, d�da �gon och gick utan ett ord med steg tunga som bly. Tystnaden s�nkte sig �ver salen.

�Var �r skr�ckvargen?� fr�gade Cersei Lannister d� maken g�tt. Bredvid henne log prins Joffrey.

�Besten st�r bunden utanf�r porthuset, ers h�ghet�, svarade ser Barristan Selmy motvilligt.

�Skicka efter Ilyn Payne.�

�Nej�, sa Ned. �Jory, f�r flickorna till deras rum och kom hit med Is �t mig.� Orden smakade galla i munnen, men han tvingade fram dem. �Om det m�ste g�ras ska jag g�ra det sj�lv.�

Cersei betraktade honom misst�nksamt. �Ni, Stark? �r det h�r n�got trick? Varf�r skulle ni g�ra en s�dan sak?�

Alla stirrade p� honom, men det var Sansas blick som skar honom i hj�rtat. �Lady kommer fr�n Norden och hon f�rtj�nar ett b�ttre �de �n att d� f�r en skarpr�ttares hand.�

Han l�mnade salen med svidande �gon och dotterns rop ekande i �ronen och fann skr�ckvargungen d�r de kedjat fast henne. Ned satt hos henne en stund. �Lady�, sa han och smakade p� hennes namn. Han hade aldrig t�nkt s�rskilt mycket p� de namn barnen valt, men n�r han nu betraktade vargen s�g han att Sansa valt helt r�tt. Lady var den minsta i kullen, den s�taste och sn�llaste och mest tillitsfulla. Hon tittade p� honom med klara gyllene �gon och han rufsade om den tjocka gr� p�lsen.

En stund senare kom Jory med Is till honom.

N�r det var �ver sa han: �V�lj fyra m�n och l�t dem f�ra kroppen norrut. Begrav henne p� Vinterhed.�

�Ska de rida hela v�gen dit?� utbrast Jory f�rv�nat.

�Hela v�gen dit�, bekr�ftade Ned, �f�r den h�r p�lsen ska den d�r gr�sliga kvinnan aldrig f�.�

Han var p� v�g tillbaka till tornet f�r att �ntligen f� sova d� Sandor Clegane och hans ryttare dundrade in genom borgporten.

Bakom sig p� stridsh�sten hade han n�got, ett tungt bylte insvept i en blodig mantel. �Inga sp�r efter din dotter, hand�, v�ste Blodhunden, �men dagen var inte helt bortkastad. Vi fick tag i hennes lille lekkamrat.� Han str�ckte handen bak�t och knuffade till byltet och det f�ll ner med en duns framf�r f�tterna p� Ned.

Ned b�jde sig fram och drog av manteln medan han fasade f�r de ord han m�ste s�ga till Arya, men n�r allt kom omkring var det inte Nymeria utan slaktarens pojke, Mycah, och kroppen var t�ckt av torkat blod. Han hade n�stan kluvits i tv� delar fr�n axlarna till midjan med ett fruktansv�rt hugg.

�S� ni hann ifatt honom�, sa Ned.

Blodhundens �gon tycktes glittra genom st�let i den fasansfulla hj�lmen. �Pojken sprang.� Han s�g p� Neds ansikte och skrattade. �Fast inte s�rskilt fort.�

Det k�ndes som om han fallit i �ratal.

Flyg, viskade en r�st i m�rkret, men Bran visste inte hur man fl�g, s� han kunde bara falla.

M�ster Luwin gjorde en liten pojke av lera och br�nde den tills den var h�rd och sk�r, kl�dde den i Brans kl�der och kastade sedan ner den fr�n ett tak. Bran mindes hur den hade g�tt i bitar. �Men jag faller aldrig�, f�rs�krade han och f�ll.

Marken var s� l�ngt under honom att han knappt kunde urskilja den genom de gr� dimsl�jorna som sv�vade runt omkring honom, men han kunde k�nna hur snabbt han f�ll, och han visste vad som v�ntade honom d�r nere. Inte ens i dr�mmar kunde man falla f�r evigt, och han skulle vakna upp alldeles innan han n�dde marken, det visste han. Man vaknade alltid innan man slog i marken.

Och om du inte g�r det? fr�gade r�sten.

Marken var n�rmare nu, fortfarande l�ngt, l�ngt borta, hundratals mil bort, men n�rmare �n den hade varit. Det var kallt h�r i m�rkret, f�r det fanns ingen sol och inga stj�rnor utan bara marken som n�rmade sig honom f�r att krossa honom, och de gr� dimsl�jorna och den viskande r�sten. Han ville gr�ta.

Gr�t inte utan flyg.

�Jag kan inte flyga�, sa Bran. �Jag kan inte, jag kan inte��

Hur vet du det? Har du n�gonsin f�rs�kt?

R�sten var h�g och tunn, och Bran tittade sig omkring f�r att se varifr�n den kom. En kr�ka fl�g runt, runt honom alldeles utom r�ckh�ll och f�ljde med honom d� han f�ll. �Hj�lp mig�, bad han.

Jag f�rs�ker, svarade kr�kan. Har du n�gon majs?

Bran stack handen i fickan samtidigt som m�rkret virvlade omkring honom och gjorde honom yr. N�r han drog upp handen hade han guldkorn i den och de f�ll tillsammans med honom.

Kr�kan landade p� hans hand och b�rjade �ta.

��r du verkligen en kr�ka?� fr�gade Bran.

Faller du verkligen? genm�lde kr�kan.

�Det �r bara en dr�m�, svarade Bran.

�r det? undrade kr�kan.

�Jag vaknar n�r jag sl�r i marken�, sa Bran till f�geln.

Du d�r n�r du sl�r i marken, h�vdade kr�kan och fortsatte att �ta majs.

Bran tittade ner. Han kunde se bergen nu med topparna vita av sn� och floderna som rann som silvertr�dar genom den m�rka skogen. Han sl�t �gonen och b�rjade gr�ta.

Det hj�lper inte, sa kr�kan. Jag sa ju att du skulle flyga och inte gr�ta. Det �r inte s� sv�rt. Jag klarar det ju. Kr�kan flaxade med vingarna och b�rjade flyga runt Brans hand.

�Du har vingar�, p�pekade Bran.

Det kanske du ocks� har.

Bran k�nde p� axlarna och famlade efter fj�drar.

Det finns olika sorters vingar, sa kr�kan.

Bran stirrade p� armarna och benen. Han var s� mager, bara skinn och ben. Hade han alltid varit s� h�r mager? Han f�rs�kte minnas. Ett ansikte d�k upp framf�r honom i den gr� dimman, och det var gyllene och str�lade av ljus. �Vad g�r man inte f�r k�rleken�, sa det.

Bran skrek.

Kr�kan kraxade och fl�g upp. Inte det, skrek den �t honom. Gl�m det, t�nk inte p� det nu, gl�m det. Den landade p� Brans axel och pickade p� honom, och det str�lande, gyllene ansiktet f�rsvann.

Bran f�ll fortare �n n�gonsin. De gr� dimsl�jorna virvlade omkring honom medan han st�rtade mot marken nedanf�r. �Vad g�r du med mig?� fr�gade han bedr�vat kr�kan.

Jag l�r dig flyga.

�Jag kan inte flyga!�

Du flyger ju nu.

�Jag faller!�

All flygning b�rjar med fall, sa kr�kan. Titta ner.

�Jag �r r�dd��

TITTA NER!

Bran tittade ner och det v�nde sig i magen p� honom f�r marken kom rusande emot honom nu. Hela v�rlden bredde ut sig inf�r honom, en gobel�ng i vitt och brunt och gr�nt. Han kunde se allt s� tydligt att han f�r ett �gonblick gl�mde bort att vara r�dd, f�r han s�g hela riket och alla m�nniskor i det.

Bran s�g Vinterhed som �rnarna ser det, de h�ga tornen som verkade sm� och l�ga uppifr�n, och slottsmurarna var bara tunna linjer. Han s�g m�ster Luwin p� sin balkong d�r han satt och studerade himlen genom en blank bronstub och rynkade pannan medan han gjorde anteckningar i en bok. Han s�g sin bror Robb, l�ngre och starkare �n han mindes honom, d�r han �vade med sv�rdet p� borgg�rden med skarpt st�l i handen. Han s�g Hodor, den svagsinte j�tten fr�n stallarna, som hissade upp ett st�d p� axlarna lika l�tt som en annan man skulle lyfta en h�bal och bar det till Mikkens smedja. I hj�rtat av gudaskogen ruvade det stora vita �destr�det �ver sin spegelbild i den svarta dammen och l�ven prasslade i den kalla vinden. N�r tr�det s�g att Bran tittade p� det h�jde det blicken fr�n det stillast�ende vattnet och stirrade insiktsfullt tillbaka p� honom.

Bran blickade mot �ster och s�g en gal�r flyga fram �ver Bettets vatten. Han s�g modern sitta ensam i en hytt och betrakta en blodfl�ckad kniv som l�g p� bordet framf�r henne medan roddarna slet i �rorna och ser Rodrik lutade sig �ver relingen och kr�ktes h�ftigt. En storm bl�ste upp framf�r dem med mullrande �ska och ljungande blixtar, men tydligen kunde de inte se den.

Bran blickade s�derut och s�g Treuddens bl�gr�na vatten str�mma fram. Han s�g fadern b�nfalla kungen med ansiktet f�rat av sorg. Han s�g Sansa gr�ta sig till s�mns p� kv�llarna och han s�g Arya se p� under tystnad och beh�lla sina hemligheter djupt i sitt hj�rta. Det fanns skuggor �verallt omkring dem. En skugga var m�rk som aska med en blodhunds fasansfulla ansikte. En annan hade en rustning som solen, gyllene och vacker. �ver dem b�gge tv� tornade en j�tte upp sig if�rd en rustning av sten, men d� han f�llde upp visiret fanns det inget d�r innanf�r utom m�rker och tjockt svart blod.

Bran lyfte blicken och s�g rakt �ver Smala havet till de fria st�derna och det gr�na dothrakihavet och d�r bortom till Vaes Dothrak nedanf�r Bergens moder, till Jadehavets sagoomspunna l�nder, till skuggl�nderna bortom Asshai d�r drakarna r�rde sig i soluppg�ngen.

Till slut blickade Bran norrut. Han s�g muren som gl�nste som bl� kristall och sin halvbror Jon sovande ensam i en kall s�ng, och hans hud blev blek och h�rd d� minnet av all v�rme l�mnade honom. Och Bran blickade f�rbi muren, f�rbi �ndl�sa skogar insvepta i sn�, f�rbi Frusna stranden och de stora bl�vita floderna av is och de d�da sl�tterna d�r ingenting v�xte eller levde. L�ngre och l�ngre norrut blickade han, till ljusrid�n vid v�rldens �nde och sedan bortom den. Han blickade djupt in i hj�rtat av vintern och sedan skrek han �ngsligt till och heta t�rar br�nde p� kinderna.

Nu vet du, viskade kr�kan d�r den satt p� hans axel. Nu vet du varf�r du m�ste leva.

�Varf�r?� fr�gade Bran utan att f�rst� medan han fortsatte att falla.

F�r att vintern n�rmar sig.

Bran tittade p� kr�kan p� sin axel och kr�kan tittade tillbaka. Den hade tre �gon, och i det tredje �gat fanns en fasansfull kunskap. Bran s�g ner. Det fanns inget under honom nu utom sn� och kyla och d�d, en frusen �demark d�r taggiga bl�vita isspetsar v�ntade p� honom. De fl�g upp mot honom som spjut, och han s�g benen fr�n tusentals dr�mmare spetsade p� dem. Han var fruktansv�rt r�dd.

�Kan en man vara modig �ven om han �r r�dd?� h�rde han sin egen r�st s�ga, liten och l�ngt borta, och faderns r�st som svarade honom: �Det �r bara d� en man kan vara modig.�

Nu, Bran, sa kr�kan uppfordrande, m�ste du v�lja. Flyg eller d�.

D�den str�ckte sig skrikande efter honom.

Bran bredde ut vingarna och fl�g.

Osynliga vingar seglade p� vinden och drog honom upp�t och de fruktansv�rda isspetsarna sj�nk undan nedanf�r honom medan himlen �ppnade sig ovanf�r. Bran sv�vade, och det var b�ttre �n att kl�ttra, det var b�ttre �n allt annat, f�r v�rlden blev liten under honom.

�Jag flyger!� ropade han f�rtjust.

Jag ser det, svarade den tre�gda kr�kan. Den lyfte och slog med vingarna i ansiktet p� honom s� att han inte kunde se och tappade h�jd. Han blev stilla i luften d� vingpennorna slog mot kinderna. N�bben h�gg vilt efter honom och Bran k�nde pl�tsligt en br�nnande sm�rta i pannan mitt emellan �gonen.

�Vad g�r du?� skrek han.

Kr�kan �ppnade n�bben och kraxade �t honom, ett g�llt skri av r�dsla, och de gr� dimsl�jorna l�stes upp, virvlade runt omkring honom och slets sedan bort som en rid�, och han s�g att kr�kan i sj�lva verket var en kvinna, en tj�nstekvinna med l�ngt svart h�r. Han k�nde igen henne n�gonstans ifr�n, fr�n Vinterhed, ja, s� var det, han mindes henne nu. S� ins�g han att han var tillbaka p� Vinterhed i en s�ng h�gt uppe i ett kyligt tornrum, och den svarth�riga kvinnan tappade ett handfat med vatten som f�ll i golvet och gick s�nder medan hon rusade nedf�r trappan och skrek: �Han har vaknat, han har vaknat, han har vaknat!�

Bran k�nde p� pannan mellan �gonen. St�llet d�r kr�kan hade pickat p� honom br�nde fortfarande, men det fanns ingenting d�r, inget blod, inget s�r. Han k�nde sig svag och yr och han f�rs�kte stiga ur s�ngen, men ingenting h�nde.

S� m�rkte han en r�relse bredvid s�ngen och n�got landade l�tt p� hans ben. Han k�nde ingenting. Ett par gula �gon stirrade in i hans och sken som solen. F�nstret var �ppet och det var kallt i rummet, men v�rmen fr�n vargen svepte in honom som ett hett bad. Det var hans vargunge, t�nkte Bran�eller var det verkligen det? Den var s� stor nu. Han str�ckte ut handen f�r att klappa den och handen darrade som ett aspl�v.

N�r hans bror Robb st�rtade in i rummet och andf�tt f�rs�kte h�mta andan efter att ha rusat uppf�r trappan slickade skr�ckvargen Bran i ansiktet. Bran tittade lugnt upp. �Han ska heta Sommar�, sa han.

�Vi �r framme i Kungshamn inom en timme.�

Catelyn v�nde sig bort fr�n relingen och tvingade sig att le.

�Era roddare har sk�tt sig bra, kapten, och var och en ska f� en silverhjort som ett tecken p� min tacksamhet.�

Kapten Moreo Tumitis bugade l�tt f�r henne. �Ni �r alldeles f�r gener�s, lady Stark, och �ran att f� transportera en s�dan f�rn�m dam som ni �r all den bel�ning de beh�ver.�

�Men de ska ha silvret i alla fall.�

Moreo log. �Som ni behagar.� Han talade det gemensamma spr�ket flytande och det var bara en svag accent som avsl�jade att han kom fr�n Tyrosh. Han hade seglat p� Smala havet i trettio �r, hade han ber�ttat f�r henne, som roddare, styrman och slutligen som kapten p� sina egna handelsgal�rer. Stormdansaren var hans fj�rde skepp och hans snabbaste, en tv�mastad gal�r med sextio �ror.

Hon hade definitivt varit det snabbaste skepp som gick att f� tag p� i Vita hamnen n�r Catelyn och ser Rodrik Cassel kom dit efter sin br�dst�rtade ritt l�ngs floden. M�nnen fr�n Tyrosh var �k�nda f�r sin snikenhet, och ser Rodrik hade argumenterat f�r att de skulle hyra en fiskeslup i st�llet, men Catelyn hade envisats med gal�ren. Det var bra att hon gjorde det, f�r vindarna hade varit emot dem st�rre delen av f�rden, och utan gal�rens �ror skulle de fortfarande ha bl�st omkring utanf�r Fingrarna i st�llet f�r att forsa fram mot Kungshamn och slutet p� resan.

S� n�ra, t�nkte hon. Under linnebandagen dunkade det fortfarande i fingrarna d�r dolken skurit in. Sm�rtan var hennes gissel, k�nde Catelyn, f�r att hon inte skulle gl�mma. Hon kunde inte b�ja de sista tv� fingrarna p� v�nster hand och de andra skulle aldrig mer bli lika smidiga som f�rut, men det var ett l�gt pris att betala f�r Brans liv.

Ser Rodrik valde just det �gonblicket att dyka upp p� d�ck. �K�re v�n�, sa Moreo genom sitt gr�na tvesk�gg. Folk fr�n Tyrosh �lskade skarpa f�rger, �ven p� ansiktsh�ret. �Det �r roligt att se att ni m�r b�ttre.�

�Ja�, inst�mde ser Rodrik, �och jag har inte velat d� p� tv� hela dagar nu.� Han bugade f�r Catelyn. �Ers n�d.�

Han s�g faktiskt ut att m� b�ttre, aningen tunnare �n n�r de l�mnade Vinterhed men n�stan sig sj�lv igen. Han hade inte t�lt de h�rda vindarna p� Bettet och Smala havets h�rda sj�, och han hade varit n�ra att falla �ver bord n�r det helt ov�ntat b�rjade storma utanf�r Draksten, men p� n�got s�tt hade han lyckats kl�nga sig fast vid ett rep tills tre av Moreos m�n kunde r�dda honom och b�ra ner honom i s�kerhet under d�ck.

�Kaptenen har just talat om f�r mig att v�r resa n�stan �r slut�, ber�ttade hon.

Ser Rodrik lyckades kl�mma fram ett snett leende. �S� snart?� Han s�g konstig ut utan sina stora vita polisonger: mindre p� n�got s�tt, inte lika respektingivande, och tio �r �ldre. Men d� de var ute p� Bettet hade det verkat klokt att l�ta en bes�ttningsman raka bort polisongerna sedan de f�r tredje g�ngen blivit hoppl�st nedsmetade medan han lutade sig �ver relingen och kr�ktes i de uppr�rda v�gorna.

�Jag l�mnar er s� att ni f�r tala i enrum�, sa kapten Moreo, bugade och f�rsvann.

Gal�ren fl�g fram �ver vattnet som en trollsl�nda och �rorna steg och f�ll i perfekt takt. Ser Rodrik h�ll i relingen och tittade ut �ver den f�rbiglidande stranden. �Jag har inte varit n�gon s�rskilt tapper beskyddare.�

Catelyn r�rde vid hans arm. �Vi �r framme, ser Rodrik, och v�lbeh�llna, och det �r det enda som spelar n�gon roll.� Handen trevade under manteln med stela och fumliga fingrar. Dolken satt fortfarande vid sidan. Hon fann att hon m�ste r�ra vid den d� och d� f�r att f� tillf�rsikt. �Nu m�ste vi ha tag i kungens vapenm�stare och jag hoppas vi kan lita p� honom.�

�Ser Aron Santagar �r f�f�ng men �rlig.� Ser Rodrik h�jde handen till ansiktet f�r att stryka polisongerna och uppt�ckte �n en g�ng att de var borta. Han s�g brydd ut. �Han kan k�nna igen klingan, ja�men i samma stund vi stiger i land �r vi i fara, ers n�d, och det finns folk vid hovet som k�nner igen er till utseendet.�

Catelyns mun blev till ett h�rt streck. �Lillfinger�, mumlade hon. Hon s�g hans ansikte f�r sig, en pojkes ansikte, trots att han inte l�ngre var n�gon pojke. Hans far hade d�tt flera �r tidigare, s� han var lord Baelish nu, men �nd� kallade de honom fortfarande Lillfinger. Det var hennes bror Edmure som gett honom det namnet f�r l�nge sedan p� Flodvattnet. Hans familjs blygsamma egendomar l�g p� det minsta av Fingrarna, och Petyr hade varit liten och kort f�r sin �lder.

Ser Rodrik klarade strupen. �En g�ng i tiden var lord Baelish�ah�� R�sten tonade os�kert bort medan han letade efter ett passande ord.

Catelyn hade sl�ngt all fink�nslighet och blygsel �ver bord. �Han var min fars myndling och vi v�xte upp tillsammans p� Flodvattnet. Jag t�nkte p� honom som en bror, men hans k�nslor f�r mig var�mer �n broderliga. N�r det tillk�nnagavs att jag skulle �kta Brandon Stark utmanade Petyr Brandon p� duell om min hand. Det var rena vansinnet. Brandon var tjugo och Petyr knappt femton, och jag var tvungen att b�nfalla Brandon att skona Petyrs liv. Han l�t honom slippa undan med ett �rr, och efter�t skickade min far bort honom. Jag har inte sett honom sedan dess.� Hon lyfte ansiktet mot det yrande skummet som om den friska vinden kunde bl�sa bort minnena. �Han skrev till mig p� Flodvattnet sedan Brandon blivit d�dad, men jag br�nde brevet utan att l�sa det, f�r d� visste jag att Ned skulle gifta sig med mig i broderns st�lle.�

Ser Rodrik fingrade �n en g�ng efter de f�rsvunna polisongerna. �Lillfinger sitter i lilla r�det nu.�

�Jag visste att han skulle g� l�ngt�, sa Catelyn, �f�r redan som pojke var han klyftig, men det �r en sak att vara klyftig och en annan att vara klok. Jag undrar vad �ren har gjort med honom.�

H�gt ovanf�r deras huvuden ropade utkiken fr�n riggen. Kapten Moreo kom rusande �ver d�ck medan han gav order och runt omkring dem utbr�t en febril aktivitet p� Stormdansaren d� Kungshamn siktades h�gt uppe p� sina tre kullar.

Catelyn visste att de d�r kullarna tre hundra �r tidigare hade varit skogkl�dda och att bara en handfull fiskare bott p� norra stranden av Svartvattenforsen d�r den djupa snabba floden rann ut i havet. S� hade Aegon er�vraren seglat fr�n Draksten, och det var h�r hans arm� hade landstigit och det var d�r p� den h�gsta kullen som han byggt sin f�rsta enkla redutt av tr� och jord.

Nu bredde staden ut sig p� stranden s� l�ngt Catelyn kunde se: palats och tr�dg�rdar och s�desmagasin, lagerbyggnader i tegel och timrade v�rdshus och handelsbodar, vinstugor och kyrkog�rdar och sk�kohus i en enda salig blandning. Till och med p� det h�r avst�ndet kunde hon h�ra larmet fr�n fiskmarknaden. Mellan byggnaderna l�pte breda v�gar kantade med tr�d och slingrande, krokiga gator och gr�nder s� smala att tv� m�n inte kunde g� i bredd. Visenyas kulle kr�ntes av Baelors katedral med sina sju kristalltorn. P� Rhaenys kulle p� andra sidan staden stod Drakh�lans svartnade murar med sin v�ldiga kupol som h�ll p� att f�rfalla och bronsd�rrarna som varit st�ngda i ett �rhundrade. Mellan kullarna l�pte Systrarnas gata spikrak, och l�ngt borta reste sig stadsmurarna h�ga och starka.

De m�nga kajerna i hamnen var fulla av skepp. Djupg�ende fiskeb�tar och sn�llseglare kom och gick, f�rjkarlar stakade fram och tillbaka �ver Svartvattenforsen och handelsgal�rer lossade varor fr�n Braavos och Pentos och Lys. Catelyn fick syn p� drottningens praktslup som l�g f�rt�jd bredvid ett valf�ngstfartyg fr�n Ibbens hamn med buktande, tj�rsvart skrov medan en rad sm�ckra och gyllene krigsfartyg l�g i sina dockor med beslagna segel och ot�cka j�rnrammar som guppade i vattnet.

Och �ver alltihop tronade R�da slottet h�gt uppe p� Aegons kulle: sju v�ldiga runda torn kr�nta med br�stv�rn av j�rn, ett kolossalt skr�ckinjagande vakttorn, salar med v�lvda tak och inbyggda broar, kaserner och f�ngelseh�lor och s�desmagasin, och tjocka murar med skottgluggar f�r b�gskyttarna�� och alltihop var byggt av ljusr�d sten. Aegon er�vraren hade b�rjat uppf�ra slottet och hans son Maegor den grymme hade sett det bli f�rdigt. Efter�t hade han halshuggit varenda murare, snickare och l�rling som arbetat med bygget, f�r han hade svurit att bara drakens blod skulle k�nna till hemligheterna i det f�ste som draklorderna byggt.

Men numera var baneren som vajade p� br�stv�rnet gyllene och inte svarta, och d�r den treh�vdade draken en g�ng sprutat eld dansade nu huset Baratheons kronhjort.

Ett h�gmastat svanformat skepp fr�n Sommar�arna st�vade ut ur hamnen med de vita seglen sv�llande i vinden och m�tte Stormdansaren som stadigt n�rmade sig stranden.

�Ers n�d�, b�rjade ser Rodrik, �medan jag l�g till s�ngs har jag funderat p� b�sta s�ttet att g� till v�ga. Ni f�r inte bege er till slottet, utan jag ska g� i ert st�lle och f�ra ser Aron till er p� n�got s�kert st�lle.�

Hon studerade den gamle riddaren samtidigt som gal�ren n�rmade sig en kaj. Moreo skrek p� de fria st�dernas folkliga valyriska. �Ni skulle sv�va i lika stor fara som jag�, sa hon.

Ser Rodrik log. �Det tror jag inte, f�r jag s�g min spegelbild i vattnet tidigare och k�nde knappt igen mig sj�lv. Min mor var den som sist s�g mig utan polisonger, och hon har varit d�d i fyrtio �r. Jag �r �vertygad om att jag kan k�nna mig ganska s�ker, ers n�d.�

Moreo vr�lade ett kommando, och som en enda lyftes sextio �ror ur floden, sattes sedan i igen och bromsade vattnet. Gal�ren saktade in. �nnu ett kommando, och �rorna drogs in i skrovet, och d� de st�tte emot kajen hoppade sj�m�n fr�n Tyrosh i land f�r att l�gga till. Moreo kom leende framst�rtande till dem. �Kungshamn, ers n�d, precis som ni befallde, och aldrig har ett skepp gjort en snabbare och s�krare f�rd. Beh�ver ni hj�lp med att b�ra upp bagaget till slottet?�

�Vi ska inte till slottet, men ni kan kanske f�resl� n�got v�rdshus, n�got rent och bekv�mt st�lle som inte ligger alltf�r l�ngt fr�n floden?�

Kaptenen drog i det gr�na tvesk�gget. �Naturligtvis, och jag k�nner till flera st�llen som skulle kunna passa. Men f�r jag f�rst vara f�rm�ten nog att be om den andra h�lften av betalningen som vi kom �verens om och naturligtvis det extra silvret som ni var s� v�nlig att lova. Sextio silverhjortar tror jag det var.�

�Till roddarna�, p�minde Catelyn honom.

�Givetvis�, inst�mde Moreo f�rbindligt, �men jag skulle kanske ta hand om dem tills vi �terv�nder till Tyrosh, f�r deras hustrurs och barns skull. Om ni ger dem silvret h�r, ers n�d, kommer de att spela bort det eller g�ra av med alltihop p� en natts f�rlustelser.�

�Det finns s�mre saker att l�gga pengar p�, inf�ll ser Rodrik, �och vintern n�rmar sig.�

�En man m�ste g�ra sina egna val�, sa Catelyn. �De f�rtj�nade pengarna och hur de anv�nder dem ang�r inte mig.�

�Som ni behagar, ers n�d�, svarade Moreo, bugade och log.

F�r s�kerhets skull betalade Catelyn roddarna sj�lv, en silverhjort till varje man och en kopparhjort till de b�da m�n som bar deras kistor halvv�gs uppf�r Visenyas kulle till v�rdshuset som Moreo f�reslagit och som l�g i �lgr�nd. Kvinnan som �gde det var en sur gammal h�xa med flackande blick som misst�nksamt granskade dem och bet i myntet som Catelyn r�ckte henne f�r att f�rs�kra sig om att det var �kta. Men rummen var stora och luftiga och Moreo svor p� att hennes fiskstuvning var den godaste i alla de sju konungarikena. Och det b�sta av allt: hon var inte intresserad av deras namn.

�Jag tror det �r b�st att ni h�ller er ifr�n sk�nkrummet�, r�dde ser Rodrik d� de hade installerat sig, �f�r inte ens p� ett s�dant h�r st�lle vet man n�gonsin vem som lurar.� Han var if�rd ringbrynja, dolk och l�ngsv�rd under en m�rkbrun mantel med en huva som han kunde f�lla upp �ver huvudet. �Jag �r tillbaka f�re nattens inbrott tillsammans med ser Aron�, lovade han. �Vila nu, ers n�d.�

Catelyn var tr�tt. Resan hade varit l�ng och tr�ttsam och hon var inte l�ngre purung. F�nstret vette mot gr�nden och hade utsikt �ver Svartvattenforsen l�ngre bort. Hon s�g ser Rodrik ge sig i v�g och raskt stega genom gr�nden, och hon f�ljde honom med blicken �nda tills han f�rsvann i tr�ngseln. Hon besl�t sig f�r att lyda hans r�d. S�ngen var stoppad med halm i st�llet f�r fj�der, men hon hade inga sv�righeter att somna.

Hon vaknade av att det bankade p� d�rren.

Catelyn satte sig h�ftigt upp. Utanf�r f�nstret var taken i Kungshamn r�da i skenet fr�n den nedg�ende solen, och hon hade sovit l�ngre �n hon t�nkt. En knytn�ve bankade �terigen p� hennes d�rr och en r�st dundrade: ��ppna, i kungens namn.�

�Ett �gonblick�, ropade hon och svepte om sig en mantel. Dolken l�g p� natttygsbordet och hon ryckte till sig den innan hon �ppnade den tunga tr�d�rren.

M�nnen som tr�ngde in i rummet bar stadsvaktens svarta ringbrynjor och gyllene mantlar. Kaptenen log �t dolken i hennes hand och sa: �Den d�r beh�vs inte, ers n�d, f�r vi ska bara eskortera er till slottet.�

�P� uppdrag av vem d�?� fr�gade hon.

Han visade henne ett band, och Catelyn fl�mtade till. Sigillet var en h�rmf�gel i gr�tt vax. �Petyr�, utbrast hon. S� snart. N�got m�ste ha h�nt ser Rodrik. Hon tittade p� vaktkaptenen. �Vet ni vem jag �r?�

�Nej, ers n�d�, svarade han. �Lord Lillfinger sa bara att jag skulle f�ra er till honom och behandla er v�l.�

Catelyn nickade. �Ni kan v�nta utanf�r medan jag kl�r mig.�

Hon tv�ttade h�nderna i handfatet och lade om rena bandage. Fingrarna var tjocka och fumliga, och det var besv�rligt att sn�ra kl�nningslivet och knyta den gr�bruna manteln i halsen. Hur kunde Lillfinger veta att hon var h�r? Ser Rodrik skulle aldrig ha talat om det. Visserligen var han gammal, men envis och obrottsligt lojal. Var de f�r sent ute? Hade klanen Lannister n�tt Kungshamn f�re henne? Nej, f�r om det var sant skulle Ned ocks� vara h�r, och han skulle med all s�kerhet ha kommit till henne. Hur�?

S� slog det henne. Moreo. Kaptenen fr�n Tyrosh visste vilka de var och var de fanns. M�tte dj�vulen ta honom. Hon hoppades att han f�tt ett bra pris f�r upplysningen.

De hade med sig en h�st �t henne. Lyktorna t�ndes p� gatorna d� de gav sig i v�g och Catelyn k�nde stadens �gon p� sig d�r hon red omgiven av vaktstyrkan i sina gyllene mantlar. N�r de n�dde R�da slottet var f�llgallret nere och de v�ldiga portarna tillbommade f�r natten, men i slottsf�nstren syntes fladdrande ljus. Vakterna l�mnade sina h�star utanf�r muren och eskorterade henne genom en smal sidod�rr och sedan uppf�r en �ndl�s spiraltrappa i ett torn.

Han var ensam i rummet och satt vid ett tungt tr�bord med en oljelampa bredvid sig medan han skrev. N�r de visade in henne lade han ifr�n sig pennan och s�g p� henne. �Cat�, sa han l�gt.

�Varf�r har jag f�rts hit p� det h�r s�ttet?�

Han reste sig och skickade bryskt i v�g vakterna. �L�mna oss.� M�nnen drog sig tillbaka. �Du blev v�l behandlad, hoppas jag�, sa han d� de f�rsvunnit, �f�r jag gav noggranna instruktioner.� S� lade han m�rke till bandagen. �Dina h�nder��

Catelyn l�tsades inte om den underf�rst�dda fr�gan. �Jag �r inte van vid att bli hunsad som en tj�nsteflicka�, sa hon iskallt. �N�r du var pojke visste du �tminstone vad h�vlighet var.�

�Jag har f�rargat dig. Det var aldrig min mening.� Han s�g �ngerk�pt ut, och hans min v�ckte starka minnen hos Catelyn. Han hade varit ett knipslugt barn, men efter sina ofog hade han alltid sett �ngerk�pt ut; det var en f�rm�ga han hade. �ren hade inte f�r�ndrat honom s�rskilt mycket. Petyr hade varit en liten pojke, och han hade vuxit upp till en liten man, n�gra centimeter kortare �n Catelyn, kvick och sm�rt med de skarpa drag hon mindes och samma skrattande gr�gr�na �gon. Nu hade han ett litet pipsk�gg och strimmor av silver i det m�rka h�ret trots att han �nnu inte fyllt trettio. De stod bra mot h�rmf�geln i silver som h�ll ihop manteln, f�r redan som barn hade han �lskat silver.

�Hur visste du att jag fanns i staden?� undrade hon.

�Lord Varys vet allt�, svarade Petyr med ett slugt leende, �och han kommer snart, men jag ville tr�ffa dig ensam f�rst. Det �r s� l�nge sedan, Cat. Hur m�nga �r?�

Catelyn l�tsades inte om hans familj�ra ton och det fanns viktigare fr�gor hon ville ha svar p�. �S� det var kungens spindel som hittade mig.�

Lillfinger ryckte till. �Kalla honom inte det, f�r han �r ytterst k�nslig, och det beror v�l p� att han �r eunuck, antar jag. Ingenting h�nder h�r i staden som inte Varys k�nner till. Ofta vet han om det innan det intr�ffar, f�r han har informat�rer �verallt. Sina sm� f�glar, kallar han dem. En av hans sm� f�glar h�rde talas om ditt bes�k, och som tur var kom Varys f�rst till mig.�

�Varf�r till dig?�

Han ryckte p� axlarna. �Varf�r inte till mig? Jag �r skattm�stare och kungens egen r�dgivare. Selmy och lord Renly red norrut f�r att m�ta Robert och lord Stannis har begett sig till Draksten och kvar �r bara storm�ster Pycelle och jag. Det var ett solklart val. Jag har alltid varit god v�n med din syster Lysa, och det vet Varys.�

�K�nner Varys till��

�Lord Varys k�nner till allt�utom varf�r du �r h�r.� Han h�jde ett �gonbryn. �Varf�r �r du h�r?�

�En hustru har r�tt att l�ngta efter sin make och om en mor vill tr�ffa sina d�ttrar finns det v�l ingen som kan klandra henne?�

Lillfinger skrattade. ��, mycket bra, men f�rv�nta dig inte att jag ska tro p� det d�r, f�r jag k�nner dig alldeles f�r v�l. Hur l�d �tten Tullys ord nu igen?�

Hon blev torr i halsen. �Familjen, plikten, �ran�, rabblade hon stelt. Han k�nde henne alldeles f�r v�l.

�Familjen, plikten, �ran�, upprepade han, �ord som kr�vde att du stannade kvar p� Vinterhed d�r v�r hand l�mnade dig. Nej, n�got har h�nt, och den h�r pl�tsliga f�rden skvallrar om br�dska. Jag ber dig, l�t mig hj�lpa dig, f�r gamla goda v�nner b�r aldrig tveka att ta st�d av varandra.� Det h�rdes en svag knackning p� d�rren. �Stig in�, ropade Lillfinger.

Mannen som steg in genom d�rren var fet, parfymerad och pudrad och h�rl�s som ett �gg. Han bar en v�st av guldtyg �ver en l�st sittande tunika i purpurf�rgat siden och p� f�tterna hade han spetsiga tofflor av mjuk sammet. �Lady Stark�, utbrast han och tog hennes hand i sina b�da, �vilken gl�dje att f� se er efter alla dessa �r.� Hans hud var mjuk och fuktig, och andedr�kten doftade syren. ��, era stackars h�nder. Har ni br�nt dem, ers n�d? Fingrarna �r s� spr�da�V�r gode m�ster Pycelle g�r en underbar salva. Ska jag skicka efter en burk?�

Catelyn drog handen ur hans grepp. �Tack, ers n�d, men min egen m�ster Luwin har redan sk�tt om mina s�r.�

Varys b�jde p� huvudet. �Det var mycket ledsamt att h�ra om er son, och s� ung ocks�. Gudarna �r grymma.�

�Om det �r vi �verens, lord Varys�, sa hon. Titeln var bara en artighetsbetygelse som han fick som r�dsmedlem, och Varys var inte lord av n�gonting utom spindeln�tet och bara m�stare �ver sina spioner.

Eunucken slog ut med sina mjuka h�nder. �Om mer �n s�, hoppas jag, sk�na dam. Jag hyser den allra st�rsta aktning f�r er make, v�r nya hand, och jag vet att vi b�da �lskar kung Robert.�

�Ja�, var hon tvungen att inst�mma. �Givetvis.�

�Aldrig har en kung varit s� �lskad som v�r Robert�, insk�t Lillfinger spydigt och log slugt. ��tminstone har lord Varys inte h�rt n�got annat.�

��dla dam�, sa lord Varys f�rekommande, �det finns m�n i de fria st�derna med f�runderliga helande krafter. S�g bara till, s� ska jag skicka efter n�gon av dem f�r att hj�lpa er k�re Bran.�

�M�ster Luwin g�r allt som kan g�ras f�r Bran�, fastslog hon, f�r hon ville inte tala om Bran, inte h�r, inte med dessa m�n. Hon litade bara lite p� Lillfinger och inte alls p� Varys, och hon ville inte l�ta dem se hennes sorg. �Lord Baelish har ber�ttat att jag har er att tacka f�r att jag �r h�r.�

Varys fnittrade som en liten flicka. �O ja, jag antar att jag �r den skyldige. Jag hoppas ni f�rl�ter mig, ers n�d.� Han sj�nk ner p� en stol och satte h�nderna mot varandra. �Jag undrar om jag f�r besv�ra er med att visa dolken?�

Catelyn Stark stirrade som bed�vad p� eunucken. Han var en spindel, t�nkte hon vilt, en trollkarl eller v�rre. Han visste saker som ingen rimligtvis kunde veta, s�vida inte��Vad har ni gjort med ser Rodrik?� fr�gade hon.

Lillfinger f�rstod ingenting. �Jag k�nner mig precis som riddaren som kommer till slagf�ltet utan lans. Vad �r det f�r dolk ni talar om? Vem �r ser Rodrik?�

�Ser Rodrik �r vapenm�stare p� Vinterhed�, upplyste Varys, �och jag kan f�rs�kra er, lady Stark, att inget alls har gjorts med den �dle riddaren. Han var h�r tidigt i eftermiddags och bes�kte ser Aron Santagar i rustkammaren och de pratade om en viss dolk. Vid solnedg�ngen l�mnade de slottet tillsammans och gick till det d�r gr�sliga kyffet d�r ni bor. De �r fortfarande d�r och sitter och dricker i sk�nkrummet medan de v�ntar p� att ni ska komma tillbaka. Ser Rodrik blev djupt orolig d� han uppt�ckte att ni var f�rsvunnen.�

�Hur kan ni veta allt det d�r?�

�Sm� f�glar som viskar�, svarade Varys leende. �Jag vet saker, �dla dam, f�r det �r mitt jobb.� Han ryckte p� axlarna. �Har ni dolken med er?�

Catelyn tog fram den och kastade den p� bordet framf�r honom. �H�r. Kanske kan era sm� f�glar viska namnet p� vem den tillh�r.�

Varys lyfte kniven med �verdriven f�rsiktighet och drog med tummen l�ngs eggen. Blodet v�llde fram och han gav ifr�n sig ett skrik och sl�ppte dolken.

�Var f�rsiktig�, manade Catelyn, �f�r den �r vass.�

�Ingenting har en s�dan egg som valyriskt st�l�, kommenterade Lillfinger samtidigt som Varys s�g p� sin bl�dande tumme och s�g f�rebr�ende p� Catelyn. Lillfinger v�gde kniven i handen och k�nde p� f�stet. S� kastade han upp den i luften och f�ngade den igen med andra handen. �Vilken fantastisk balans. Vill du hitta �garen, �r det d�rf�r du �r h�r? Du beh�ver inte ser Aron f�r det. Du borde ha kommit till mig.�

�Och om jag hade gjort det�, svarade hon, �vad skulle du d� ha talat om f�r mig?�

�Jag skulle ha talat om f�r dig att det bara fanns en s�dan kniv i Kungshamn.� Han tog dolken mellan tummen och pekfingret, drog den bak�t �ver axeln och kastade den tv�rs �ver rummet med en van sn�rt med handleden. Den slog i d�rren och tr�ngde vajande djupt in i tr�et. �Den �r min.�

�Din?� Det kunde inte st�mma, f�r Petyr hade inte varit p� Vinterhed.

�Eller r�ttare sagt var min fram till torneringen p� prins Joffreys namndag�, f�rklarade han och gick tv�rs �ver rummet f�r att dra ut dolken ur tr�et. �Jag h�ll p� ser Jaime i dusten tillsammans med halva hovet.� Petyrs f�rl�gna leende fick honom n�stan att se ut som en pojke igen. �D� Loras Tyrell kastade honom ur sadeln blev m�nga av oss lite fattigare. Ser Jaime f�rlorade hundra gulddrakar, drottningen f�rlorade ett smaragdsmycke och jag f�rlorade min kniv. Hennes h�ghet fick tillbaka smaragden, men vinnaren beh�ll resten.�

�Vem? � fr�gade Catelyn med munnen torr av r�dsla, och fingrarna v�rkte av ih�gkommen sm�rta.

�Dv�rgen�, svarade Lillfinger medan lord Varys iakttog hennes ansikte. �Tyrion Lannister.�

Borgg�rden genlj�d av sv�rdss�ng.

Svetten droppade iskall nedf�r br�stet p� Jon under svart ylle, h�rdat l�der och ringbrynja medan han gick till anfall. Grenn f�rsvarade sig klumpigt och snubblade bakl�nges. D� den andre pojken h�jde sv�rdet gjorde Jon en framst�t mot hans ben som fick honom att vackla. Jon parerade Grenns hugg och gjorde en buckla i hans hj�lm. N�r Grenn f�rs�kte sig p� en sidosving svepte Jon hans klinga �t sidan och k�rde sin pansarkl�dda underarm i br�stet p� honom. Grenn tappade fotf�stet och satte sig med en h�rd duns i sn�n. Jon slog sv�rdet ur handen p� honom med ett slag mot handleden som fick honom att skrika till av sm�rta.

�Det r�cker!� Ser Alliser T�rne hade en r�st med en egg som valyriskt st�l.

Grenn h�ll om sin hand. �O�ktingen krossade handen p� mig.�

�O�ktingen skar av kn�senan p� dig, kl�v din tomma skalle och h�gg av dig handen, eller skulle ha gjort det om de h�r klingorna vore skarpa vapen. Som tur �r f�r er beh�ver nattens v�ktare b�de stalldr�ngar och gr�nsj�gare.� Ser Alliser gjorde en gest mot Jeren och Paddan. �Se till att f� Uroxen p� f�tter, f�r han har en begravning att ordna.�

Jon tog av sig hj�lmen samtidigt som de andra pojkarna drog upp Grenn p� benen. Den kyliga morgonluften k�ndes sk�n mot ansiktet, och han lutade sig mot sv�rdet, drog ett djupt andetag och till�t sig att f�r ett kort �gonblick njuta av segerns s�tma.

�Det d�r �r ett l�ngsv�rd och inte en gammal mans k�pp�, p�pekade ser Alliser skarpt. �Har ni ont i benen, lord Sn�?�

Jon avskydde det namnet, den h�nfulla titeln som ser Alliser h�ngt p� honom f�rsta dagen han kom till vapen�vningen. Pojkarna hade snabbt snappat upp det och nu h�rde han det �verallt. Han stack l�ngsv�rdet i skidan. �Nej�, svarade han.

T�rne kom stegande emot honom och det frasade svagt om det h�rda, svarta l�dret d� han r�rde sig. Det var en mager och h�rd man p� femtio �r med gr�tt i det svarta h�ret och �gon som sk�rvor av onyx. �Fram med sanningen�, befallde han.

�Jag �r tr�tt�, medgav Jon. Det tunga l�ngsv�rdet fick det att v�rka i armen och nu n�r striden var �ver b�rjade han k�nna av sina blessyrer.

�Du �r helt enkelt svag.�

�Jag vann.�

�Nej, Uroxen f�rlorade.�

En av de andra pojkarna flinade, men Jon visste b�ttre �n att ge svar p� tal. Han hade slagit alla som ser Alliser skickat mot honom, men det hade han inte vunnit n�got p�, f�r vapenm�staren hade bara h�nfulla ord att komma med. T�rne hatade honom, det hade Jon f�rst�tt, fast han hatade de andra pojkarna �nnu mer.

�Det var allt f�r i dag�, talade T�rne om f�r dem, �f�r jag klarar inte av hur mycket inkompetens som helst p� en och samma dag. Om v�lnaderna n�gonsin g�r till anfall mot oss hoppas jag de har b�gskyttar, f�r ni duger inte till n�got annat �r pilmat.�

Jon f�ljde efter de andra tillbaka till rustkammaren, och han gick f�r sig sj�lv. Det gjorde han ofta h�r. Det var n�stan tjugo pojkar i gruppen han �vade med, men det fanns ingen han kunde kalla sin v�n. De flesta var tv� eller tre �r �ldre �n han, och �nd� var ingen av dem ens h�lften s� duktig som Robb. Dareon var snabb men r�dd f�r att bli tr�ffad, Pyp anv�nde sv�rdet som en dolk, Jeren var svag som en flicka och Grenn l�ngsam och klumpig. Halders hugg var brutalt h�rda, men han l�mnade garden helt �ppen. Ju mer Jon umgicks med dem, desto mer f�raktade han dem.

Inne i rustkammaren h�ngde Jon upp sv�rdet och skidan p� en krok i stenv�ggen utan att bry sig om de andra runt omkring honom. Metodiskt b�rjade han skala av sig ringbrynjan, byxorna och jackan i l�der och de svettdrypande ylleplaggen. Stora kolstycken brann i fyrfat av j�rn i b�gge �ndarna av det l�nga rummet, men �nd� huttrade Jon. Han fr�s alltid h�r, och om n�gra �r skulle han ha gl�mt hur det k�ndes att vara varm.

Tr�ttheten �vermannade honom pl�tsligt d� han drog p� sig de grova svarta kl�derna som var deras vardagsdr�kt h�r. Han sj�nk ner p� b�nken och fingrarna fumlade med sp�nnet i manteln. S� kallt, t�nkte han och mindes de varma salarna p� Vinterhed d�r hett vatten rann genom murarna som blod genom en mans kropp. Det fanns inte mycket v�rme i Svarta slottet, f�r murarna var kalla h�r och m�nniskorna �nnu kallare.

Ingen hade talat om f�r honom att nattens v�ktare skulle vara s� h�r, ingen utom Tyrion Lannister. Dv�rgen hade ber�ttat sanningen f�r honom p� v�gen norrut, men d� hade det varit f�r sent. Jon undrade om fadern vetat hur det var p� muren. Det m�ste han ha gjort, t�nkte han, och den tanken gjorde det �nnu v�rre.

Till och med farbrodern hade �vergett honom p� det h�r kalla st�llet vid v�rldens �nde, f�r h�r uppe hade den hj�rtlige Benjen Stark blivit en helt annan m�nniska. Han var kapten och tillbringade sina dagar och kv�llar tillsammans med lord Mormont, slottets kommendant, och m�ster Aemon och de andra h�ga officerarna medan Jon var h�nvisad till ser Alliser T�rnes allt annat �n v�nliga nypor.

Tre dagar efter deras ankomst hade Jon f�tt h�ra att Benjen Stark skulle anf�ra ett halvdussin m�n p� ett spaningsuppdrag i sp�kskogen. Den kv�llen s�kte han upp farbrodern i den v�ldiga timrade kantinen och b�nf�ll honom att f� f�lja med. Benjen v�grade blankt. �Det h�r �r inte Vinterhed�, f�rklarade han medan han skar k�ttet med gaffel och dolk, �och p� muren f�r en man bara vad han f�rtj�nar. Du �r ingen gr�nsj�gare, Jon, utan en gr�n pojke som fortfarande doftar sommar.�

Jon var dum nog att s�ga emot. �Jag blir femton p� min namndag�, protesterade han, �och d� �r jag n�stan vuxen.�

Benjen Stark betraktade honom bistert. �Du �r bara en pojke och det kommer du att f�rbli �nda tills ser Alliser s�ger att du �r mogen att bli en i nattens v�ktare. Om du trodde att ditt Starkblod skulle ge dig n�gra fav�rer hade du fel, f�r vi gl�mmer v�ra gamla familjer n�r vi sv�r eden. Din far kommer alltid att ha en plats i mitt hj�rta, men dessa �r mina br�der nu.� Han gjorde en gest med dolken mot de h�rda, kalla m�nnen i svart runt omkring dem.

Jon steg upp i gryningen p�f�ljande dag f�r att se farbrodern ge sig av. En av gr�nsj�garna, en stor ful man, sj�ng en oanst�ndig s�ng medan han sadlade sin ponny och det �ngade om andedr�kten i den kalla morgonluften. Ben Stark log d� han h�rde honom, men han hade inget leende f�r sin brorson. �Hur m�nga g�nger m�ste jag s�ga nej, Jon? Vi f�r prata mer n�r jag kommer tillbaka.�

D� Jon s�g farbrodern leda in h�sten i tunneln mindes han vad Tyrion Lannister sagt p� kungsv�gen, och han f�rest�llde sig Ben Stark ligga d�d medan hans blod f�rgade sn�n r�d. Tanken fick honom att m� illa. Vad tog det �t honom? Efter�t s�kte han upp Gast i sin ensamma cell och begravde ansiktet i vargens tjocka, vita p�ls.

Om han m�ste vara ensam skulle han g�ra ensamheten till sin rustning. Svarta slottet hade ingen gudaskog, bara ett litet kapell och en alkoholiserad kaplan, men Jon f�rm�dde inte be till n�gra gudar, vare sig gamla eller nya. Om de fanns, t�nkte han, var de lika grymma och of�rsonliga som vintern.

Han saknade sina riktiga br�der: lille Rickon som med str�lande �gon bad om s�tsaker; Robb, hans rival och b�ste v�n och st�ndige f�ljeslagare; Bran, envis och nyfiken, som alltid ville vara med p� allt Jon och Robb gjorde. Han saknade flickorna ocks�, till och med Sansa, som aldrig kallade honom n�got annat �n �min halvbror� sedan hon blev gammal nog att f�rst� vad o�kting var f�r n�got. Och Arya�han saknade henne �nnu mer �n Robb, den magra flickungen med skrapade kn�n, rufsigt h�r och s�nderrivna kl�der, s� vild och egensinnig. Arya tycktes aldrig passa in, lika lite som han hade gjort�och �nd� kunde hon alltid f� Jon att le. Han kunde ge vad som helst f�r att f� vara tillsammans med henne nu, rufsa om henne i h�ret igen och se henne g�ra en grimas, och h�ra henne avsluta en mening tillsammans med honom.

�Du krossade handleden p� mig, o�kting.�

Jon h�jde blicken d� han h�rde den surmulna r�sten. Grenn stod framf�r honom med sin tjocka nacke och sitt r�da ansikte och bakom sig hade han tre av sina v�nner. Han k�nde Todder, en kort ful pojke med otrevlig r�st, som alla rekryterna kallade Paddan. De andra tv� var de som Yoren haft med sig norrut, mindes Jon, v�ldt�ktsm�nnen som blivit tillf�ngatagna nere p� Fingrarna. Han hade gl�mt vad de hette, och han pratade n�stan aldrig med dem om han kunde undvika det. De var brutala �versittare utan ett uns hedersk�nsla.

Jon reste sig. �Jag kan krossa den andra ocks� om du ber sn�llt.� Grenn var sexton och huvudet l�ngre �n Jon. Alla fyra var st�rre �n han, men det skr�mde honom inte, f�r han hade besegrat varenda en av dem p� borgg�rden.

�Nu ska vi krossa dig�, morrade en av v�ldt�ktsm�nnen.

�F�rs�k bara.� Jon str�ckte sig efter sv�rdet, men en av dem fick tag i hans arm och vred om den bakom ryggen p� honom.

�Du f�r oss att verka v�rdel�sa�, klagade Paddan.

�Det var du redan innan jag tr�ffade dig�, fn�s Jon. Pojken som h�ll i hans arm ryckte till h�rt upp�t och ett hugg av sm�rta sk�t genom kroppen, men Jon visade inte med en min hur ont det gjorde.

Paddan tog ett steg n�rmare. �Den unge lorden har tydligen en mun att prata med�, sa han. Han hade gris�gon, sm� och glittrande. ��r det din mors mun, o�kting? Vem var hon, n�gon sk�ka? Tala om vad hon hette, f�r jag har kanske haft henne n�gra g�nger.� Han skrattade.

Jon vred sig som en �l och k�rde av alla krafter h�len i skenbenet p� pojken som h�ll i honom. Det h�rdes ett pl�tsligt skrik av sm�rta och han var fri. Han fl�g p� Paddan, knuffade honom bak�t �ver b�nken och landade p� hans br�st med b�da h�nderna om strupen medan han dunkade hans huvud mot den h�rt packade jorden.

De tv� fr�n Fingrarna drog bort honom och kastade omkull honom p� marken. Grenn b�rjade sparka honom, och Jon f�rs�kte rulla bort fr�n sparkarna d� en dundrande r�st skar genom halvdunklet i rustkammaren. �SLUTA! GENAST!�

Jon kravlade sig upp p� benen. Donal Noye bl�ngde ilsket p� dem. �Det �r p� borgg�rden ni ska sl�ss�, r�t rustm�staren. �H�ll era gr�l utanf�r min rustkammare, annars ska jag g�ra dem till mina gr�l, och det skulle ni inte gilla.�

Paddan satt p� golvet och k�nde f�rsiktigt p� bakhuvudet, och n�r han tog bort fingrarna var de blodiga. �Han f�rs�kte d�da mig.�

�Det �r sant. Jag s�g det�, insk�t den ene av v�ldt�ktsm�nnen.

�Han krossade min handled�, klagade Grenn och h�ll fram den f�r att Noye skulle titta p� den.

Rustm�staren gav den skadade handleden en flyktig blick. �En skr�ma. Kanske en stukning. M�ster Aemon ger dig en salva. F�lj med honom, Todder, f�r ditt huvud beh�ver ses om. Resten av er g�r tillbaka till cellerna. Nej, inte du Sn�, du stannar.�

Jon sj�nk tungt ner p� den l�nga tr�b�nken medan de andra gick d�rifr�n och han var helt omedveten om deras blickar, de tysta l�ftena om framtida vederg�llning. Det dunkade i armen.

�Nattens v�ktare beh�ver varenda man som g�r att f� tag i�, b�rjade Donal Noye d� de blev ensamma, ��ven m�n som Paddan, och du vinner ingen �ra genom att d�da honom.�

Jons ilska flammade upp. �Han sa att min mor var��

��en sk�ka. Jag h�rde honom. �n sen?�

�Lord Eddard Stark var inte en man som l�g med sk�kor�, sa Jon iskallt. �Hans heder��

��hindrade honom inte fr�n att bli far till en o�kting.�

Jon var ursinnig. �F�r jag g� nu?�

�Du f�r g� n�r jag s�ger till.�

Jon stirrade trumpet p� r�ken som steg upp fr�n fyrfatet tills Noye tog honom under hakan och med tjocka fingrar vred runt hans huvud. �Titta p� mig n�r jag talar till dig, pojk.�

Jon tittade. Rustm�staren hade en br�stkorg som en �lkagge och stor mage. N�san var platt och bred och han tycktes alltid beh�va raka sig. V�nsterarmen p� den svarta ylletunikan var fastsatt vid axeln med en silverbrosch i form av ett l�ngsv�rd. �Ord g�r inte din mor till en sk�ka. Hon var vad hon var, och inget Paddan s�ger kan f�r�ndra den saken. Vet du, vi har m�n p� muren vars m�drar var sk�kor.�

Inte min mor, t�nkte Jon envist. Han k�nde inte till n�gonting om sin mor, f�r Eddard Stark v�grade att tala om henne. �nd� dr�mde han om henne ibland, s� ofta att han n�stan kunde se hennes ansikte. I hans dr�mmar var hon vacker och h�g�ttad och hennes �gon var sn�lla.

�Du tror att du har haft en h�rd uppv�xt som varit en h�g lords o�kting�, �tertog rustm�staren. �Den d�r pojken Jeren �r en kaplans horunge och Cotter Pyke �r den utom�ktenskaplige sonen till en v�rdshusflicka. Nu �r han bef�lhavare p� �stvakten vid havet.�

�Det struntar jag i�, muttrade Jon. �Jag struntar i dem och jag struntar i er och T�rne och Benjen Stark och alltihop. Jag avskyr det h�r st�llet, f�r det �r s�det �r kallt.�

�Ja, kallt och h�rt och fult, det �r vad b�de muren och m�nnen som bevakar den �r. Inte alls som i historierna som din amma ber�ttade f�r dig. Skit i historierna och skit i din amma. Det �r s� h�r det �r, och du ska vara h�r resten av livet, precis som alla vi andra.�

�Livet�, upprepade Jon bittert. Rustm�staren kunde tala om livet, f�r han hade haft sitt och inte tagit den svarta dr�kten f�rr�n han f�rlorade ena armen under bel�gringen av Stormens �nde. Innan dess var han smed �t Stannis Baratheon, kungens bror. Han hade sett de sju konungarikena fr�n den ena �nden till den andra, han hade festat och horat och k�mpat i hundratalet strider. Det p�stods att det var Donal Noye som smitt kung Roberts stridsklubba, den som slog ihj�l Rhaegar Targaryen i slaget vid Treudden. Han hade gjort allt som Jon aldrig skulle f� g�ra, och n�r han var gammal, en bra bit �ver trettio, hade han f�tt ett v�ldsamt hugg av en yxa. S�ret hade blivit infekterat och han hade f�tt kallbrand, och till slut blev man tvungen att amputera armen. F�rst d�, n�r Donal Noye var krympling, hade han kommit till muren, n�r hans liv n�stan var �ver.

�Ja, livet�, inst�mde Noye. �L�ngt eller kort, och det beror helt p� dig sj�lv, Sn�, f�r om du forts�tter p� den h�r v�gen kommer n�gon av dina br�der att sk�ra halsen av dig en natt.�

�De �r inte mina br�der�, fr�ste Jon, �och de hatar mig f�r att jag �r b�ttre �n de.�

�Nej, de hatar dig f�r att du upptr�der som om du vore b�ttre �n de. De tittar p� dig och ser en o�kting som �r uppfostrad p� ett slott och som tror att han �r en ung lord.� Rustm�staren lutade sig n�rmare. �Du �r ingen lord, kom ih�g det. Du �r en Sn�, inte en Stark, och du �r o�kting och �versittare.�

��versittare?� Jon satte n�stan ordet i halsen. Anklagelsen var s� or�ttvis att den fick honom att tappa andan. �Det var de som gav sig p� mig. Fyra stycken.�

�Fyra stycken som du har f�r�dmjukat p� borgg�rden. Fyra stycken som f�rmodligen �r r�dda f�r dig. Jag har sett dig sl�ss, och det �r inte �vning f�r dig. Om man gav dig ett sv�rd med vass egg skulle de vara d�tt k�tt vid det h�r laget. Du vet det, jag vet det och de vet det. Du l�mnar ingenting kvar �t dem och du sk�mmer ut dem. �r du stolt �ver det?�

Jon tvekade. Han k�nde sig stolt n�r han vann, och varf�r skulle han inte g�ra det? Men rustm�staren tog �ven det ifr�n honom och fick det att l�ta som om han gjorde n�got fel. �De �r �ldre �n jag allihop�, f�rs�kte han f�rsvara sig.

��ldre och st�rre och starkare, det �r sant, men jag kan sl� vad om att vapenm�staren p� Vinterhed l�rde dig att sl�ss mot �nnu st�rre m�n. Vem var han? N�gon gammal riddare?�

�Ser Rodrik Cassel�, svarade Jon och var p� sin vakt, f�r det fanns en f�lla h�r och han k�nde hur den sl�t sig om honom.

Donal Noye lutade sig fram�t, t�tt intill Jons ansikte. �T�nk p� detta, pojk. Ingen av de andra har n�gonsin haft en vapenm�stare f�re ser Alliser, f�r deras f�der var b�nder och kuskar och tjuvj�gare, smeder och gruvarbetare och roddare p� handelsgal�rer. Det lilla de vet om hur man sl�ss har de l�rt sig p� d�cken, i gr�nderna i Gammelstad och Lannishamn, p� sk�kohus vid v�garna och v�rdshus vid kungsv�gen. De hade kanske slagits med k�ppar innan de kom hit, men jag kan lova dig att ingen av de tjugo n�gonsin varit rik nog att �ga ett riktigt sv�rd.� Han s�g bister ut. �S� vad tycker du nu om dina segrar, lord Sn�?�

�Kalla mig inte det!� utbrast Jon skarpt, men udden hade g�tt ur hans ilska. Med ens k�nde han sig skamsen och skuldmedveten. �Jag har aldrig�Jag t�nkte aldrig p兔

�Det �r h�g tid att du b�rjar t�nka�, varnade Noye, �om du inte vill sova med en dolk under huvudkudden. Nu kan du g�.�

N�r Jon l�mnade rustkammaren var det n�stan mitt p� dagen och solen hade brutit igenom molnen. Han v�nde ryggen mot den och h�jde blicken mot muren, som lyste flammande bl� och kristallskimrande i solskenet. �ven efter alla dessa veckor fick �synen av den honom fortfarande att rysa. �rhundradenas kringvirvlande grus och smuts hade lagt sig som en hinna p� muren och den verkade ofta blekgr�, som f�rgen p� en mulen himmel, men d� solen sken p� den en klar och vacker dag gl�nste den och str�lade av liv, en kolossal bl�vit klippa som fyllde upp halva himlen.

Det var det st�rsta byggnadsverk som n�gonsin uppf�rts av m�nniskohand, hade Benjen Stark ber�ttat f�r Jon p� kungsv�gen d� de f�r f�rsta g�ngen fick syn p� muren p� l�ngt h�ll. �Och utan tvekan det v�rdel�saste�, hade Tyrion Lannister flinande tillagt, men till och med dv�rgen blev tyst d� de red n�rmare. Man kunde se muren p� miltals avst�nd, en blekbl� linje tv�rs �ver den norra horisonten som enorm och obruten str�ckte sig mot �ster och v�ster och f�rsvann i fj�rran. Det h�r �r v�rldens �nde, tycktes den s�ga.

N�r de slutligen fick syn p� Svarta slottet s�g dess tr�byggnader och stentorn bara ut som en handfull byggklossar som l�g utspridda p� sn�n nedanf�r den vidstr�ckta ismuren. De svarta br�dernas gamla f�stning var inget Vinterhed, inget riktigt slott alls. Det saknade murar och kunde inte f�rsvaras, varken fr�n s�der, �ster eller v�ster, men nattens v�ktare bekymrade sig bara om f�rsvaret mot norr och d�r tornade muren upp sig. Den reste sig �ver tv� hundra meter och var tre g�nger s� h�g som det h�gsta tornet i den f�stning den skyddade, och farbrodern hade sagt att kr�net var brett nog f�r tolv riddare i rustning att rida i bredd. De sp�klika konturerna av v�ldiga katapulter och monstru�sa tr�kranar stod p� vakt d�r uppe, likt skelett av stora f�glar, och bland dem gick m�nnen i svart p� vakt som sm� myror.

Medan Jon stod utanf�r rustkammaren och tittade upp k�nde han sig n�stan lika �verv�ldigad som han gjort den d�r dagen p� kungsv�gen d� han s�g muren f�r f�rsta g�ngen. Det var s� den var, och ibland kunde han n�stan gl�mma att den fanns d�r, p� samma s�tt som man gl�mde bort himlen och marken, men vid andra tillf�llen k�ndes det som om det inte fanns n�got annat i hela v�rlden. Muren var �ldre �n de sju konungarikena, och d� Jon stod nedanf�r den och tittade upp blev han yr. Han kunde k�nna hur all den d�r isen tyngde ner honom, som om den vore p� v�g att falla �ver honom, och p� n�got s�tt visste Jon att om den rasade skulle hela v�rlden rasa tillsammans med den.

�Den f�r en att undra vad som finns bortom�, h�rdes en v�lbekant r�st.

Jon s�g sig omkring. �Lannister. Jag s�g inte�jag menar jag trodde att jag var ensam.�

Tyrion var s� inbyltad i p�lsverk att han s�g ut som en mycket liten bj�rn. �Det finns m�nga f�rdelar med att �verrumpla folk, f�r man vet aldrig vad man kan f� reda p�.�

�Du f�r inte reda p� n�gonting av mig�, h�vdade Jon. Han hade inte sett mycket av dv�rgen sedan de anl�nde till muren. Som drottningens egen bror hade Tyrion Lannister blivit mottagen som en h�gt �rad g�st av nattens v�ktare. Kommendanten hade gett honom rum i kungstornet�� som kallades s� trots att ingen kung bes�kt det p� hundra �r�� och Lannister �t vid Mormonts eget bord och �gnade dagarna �t att rida l�ngs muren och kv�llarna �t att spela t�rning och dricka med ser Alliser och Bowen Marsh och de andra h�ga officerarna.

��, jag f�r veta saker och ting vart jag �n kommer.� Den lille mannen pekade p� muren med en krokig, svart k�pp. �Men som jag sa�vad beror det p� att s� snart en man bygger en mur s� vill n�sta genast veta vad som finns bortom?� Han lade huvudet p� sned och tittade p� Jon med sina underliga, olikf�rgade �gon. �Nog vill v�l du veta vad som finns p� andra sidan?�

�D�r finns inget s�rskilt�, svarade Jon. Han ville rida ut med Benjen Stark p� hans spaningsuppdrag djupt in i den mystiska sp�kskogen, ville hitta Mance Rayders r�vare och skydda riket mot v�lnaderna, men det var b�st att inte tala h�gt om det man ville. �Gr�nsj�garna s�ger att det bara �r skog och berg och frusna sj�ar med massor av sn� och is.�

�Och trollen och varulvarna�, fyllde Tyrion i. �L�t oss inte gl�mma dem, lord Sn�, f�r vad ska vi annars med det d�r stora �b�ket till?�

�Kalla mig inte lord Sn�.�

Dv�rgen h�jde ett �gonbryn. �Vill du hellre bli kallad dv�rg? Om du l�ter dem se att deras ord s�rar dig blir du aldrig fri fr�n h�net. Om de vill ge dig ett namn ska du ta det och g�ra det till ditt eget och d� kan de inte l�ngre g�ra dig illa med det.� Han pekade med k�ppen. �Sl� f�lje med mig. Vid det h�r laget serveras det s�kert n�gon el�ndig stuvning i kantinen och jag kan beh�va n�got varmt i mig.�

Jon var ocks� hungrig, s� han b�rjade g� bredvid Lannister och saktade in p� stegen f�r att anpassa dem till dv�rgens klumpiga och vaggande g�ng. Vinden tilltog och de kunde h�ra de gamla tr�byggnaderna knaka runt omkring sig, och l�ngt borta stod en tung och bortgl�md f�nsterlucka och slog. En g�ng h�rdes en d�mpad duns d� ett sn�sjok gled ner fr�n ett tak och landade alldeles intill dem.

�Var har du vargen?� fr�gade Lannister medan de promenerade.

�Jag binder honom i det gamla stallet medan vi �var. De har alla h�starna i de �stra stallarna nu, s� ingen st�r honom, och resten av tiden �r han med mig. Min sovcell ligger i Hardins torn.�

�Det �r v�l det d�r med det trasiga br�stv�rnet? Med nedfallna stenar p� borgg�rden och en lutning som v�r v�rdade kung Robert efter en l�ng natts supande? Jag trodde att alla de d�r byggnaderna var �vergivna.�

Jon ryckte p� axlarna. �Det �r ingen som bryr sig om var man sover, och de flesta av de gamla tornen �r tomma, s� man kan v�lja vilken cell man vill.� En g�ng i tiden hade Svarta slottet fem tusen soldater med h�star och tj�nare och vapen. Nu hyste det en tiondel av det antalet och delar av det h�ll p� att f�rfalla.

Tyrion Lannisters skratt �ngade i den kalla luften. �Jag ska komma ih�g att s�ga �t din far att arrestera fler murare innan ditt torn rasar samman.�

Jon anade h�net, men det gick inte att f�rneka sanningen. Nattens v�ktare hade byggt nitton v�ldiga f�stningar l�ngs muren, men bara tre anv�ndes fortfarande: �stvakten p� den gr� vindpinade stranden, Skuggtornet alldeles vid bergen d�r muren slutade och Svarta slottet mitt emellan, vid slutet av kungsv�gen. De andra f�stningarna hade �vergetts f�r l�nge sedan och var nu �dsliga och hems�kta platser d�r kalla vindar ven genom svarta f�nster och de d�das andar bemannade br�stv�rnen.

�Det �r b�ttre att jag �r f�r mig sj�lv�, sa Jon envist, �f�r de andra �r r�dda f�r Gast.�

�Kloka pojkar�, h�ll Lannister med. S� bytte han samtals�mne. �Det pratas om att din farbror har varit borta lite v�l l�nge.�

Jon mindes vad han �nskat i sin ilska, mindes hur han f�rest�llt sig Benjen Stark ligga d�d i sn�n, och tittade snabbt bort. Dv�rgen hade en kuslig f�rm�ga att ana sig till saker och ting, och Jon ville inte att han skulle se skuldmedvetenheten i hans blick. �Han sa att han skulle vara tillbaka till min namndag�, medgav han. Hans namndag hade obem�rkt b�de kommit och g�tt f�r fjorton dagar sedan. �De letade efter ser Waymar Royce, vars far �r vasall till lord Arryn. Farbror Benjen sa att de skulle s�ka s� l�ngt bort som till Skuggtornet, och det �r l�ngt uppe i bergen.�

�Jag har h�rt att det har f�rsvunnit m�nga gr�nsj�gare p� senare tid�, anm�rkte Lannister d� de gick uppf�r trappan till kantinen. Han flinade och �ppnade d�rren. �Trollen �r kanske hungriga i �r.�

Salen var stor och dragig trots att en eld sprakade p� den v�ldiga h�rden. Kr�korna hade byggt bo p� bj�lkarna i det h�ga taket, och Jon h�rde deras kraxanden ovanf�r huvudet d� han fick en sk�l stuvning och en bit svart br�d av dagens kockar. Grenn och Paddan och n�gra av de andra satt p� b�nken n�rmast elden och skrattade och f�rbannade varandra med grova r�ster. Jon betraktade dem tankfullt och valde sedan en plats i andra �nden av salen, l�ngt ifr�n de andra.

Tyrion Lannister slog sig ner mitt emot honom och luktade misst�nksamt p� stuvningen. �Korn, l�k och mor�tter�, muttrade han, �och n�gon borde tala om f�r kockarna att rovor inte �r n�got k�tt.�

�Det �r f�rstuvning.� Jon drog av sig handskarna och v�rmde h�nderna i �ngan som steg upp fr�n sk�len. Doften fick det att vattnas i munnen p� honom.

�Sn�.�

Jon k�nde igen Alliser T�rnes r�st, men det fanns en underton av nyfikenhet i den som han inte h�rt tidigare. Han v�nde sig om.

�Kommendanten vill tr�ffa dig. Genast!�

F�r ett �gonblick blev Jon s� r�dd att han inte f�rm�dde r�ra sig ur fl�cken. Varf�r ville kommendanten tr�ffa honom? De hade nyheter om Benjen, t�nkte han vilt, han var d�d, hans �nskan hade slagit in. ��r det min farbror?� fick han ur sig. �Har han kommit tillbaka v�lbeh�llen?�

�Kommendanten �r inte van vid att beh�va v�nta�, blev ser Allisers svar, �och jag �r inte van vid att f� mina order ifr�gasatta av o�ktingar.�

Tyrion Lannister sv�ngde benen �ver b�nken och reste sig. �Sluta, T�rne, ni skr�mmer pojken.�

�L�gg er inte i s�dant som inte ang�r er, Lannister, och ni har inget att s�ga till om h�r.�

�Men det har jag vid hovet�, p�pekade dv�rgen leende, �och det beh�vs bara ett ord i r�tt �ra f�r att ni ska sluta era dagar i f�rtid och innan ni f�r �nnu en pojke att tr�na. Tala nu om f�r Sn� varf�r gamle bj�rnen vill tr�ffa honom. Har det kommit n�gra nyheter om hans farbror?�

�Nej�, svarade ser Alliser, �och det h�r g�ller n�got helt annat. Det kom en f�gel fr�n Vinterhed i morse med ett budskap som r�r hans bror.� Han r�ttade sig. �Hans halvbror.�

�Bran�, andades Jon och kom p� f�tter. �N�got har h�nt med Bran.�

Tyrion Lannister lade handen p� hans arm. �Jon�, sa han, �jag �r uppriktigt ledsen.�

Jon h�rde honom knappt. Han viftade bort Tyrions hand och stegade genom salen och d� han kom till d�rrarna b�rjade han springa. Genom drivor av gammal sn� rusade han till kommendantens torn, fl�g f�rbi vakterna och tog torntrappan tv� steg i taget. N�r Jon st�rtade in till kommendanten var blicken vild och st�vlarna genomv�ta. �Bran�, fl�mtade han. �Vad st�r det om Bran?�

Jeor Mormont var bef�lhavare f�r nattens v�ktare, en barsk gammal man med ett kolossalt skalligt huvud och ett lurvigt gr�tt sk�gg. Han hade en korp p� armen som han matade med majskorn. �Jag har h�rt att du kan l�sa.� Han skakade av sig korpen och den slog med vingarna och fl�g till f�nstret d�r den satte sig och s�g p� medan Mormont drog fram ett hoprullat papper ur b�ltet och r�ckte det till Jon. �Majs�, muttrade korpen med skrovlig r�st. �Majs, majs.�

Med fingret f�ljde Jon konturen av skr�ckvargen i vitt vax p� det brutna sigillet. Han k�nde igen Robbs handstil, men bokst�verna tycktes flyta ihop n�r han f�rs�kte l�sa dem, och han uppt�ckte att han gr�t. Men s� fick orden mening genom t�rarna och han h�jde huvudet. �Han har vaknat�, utbrast han. �Gudarna har l�mnat tillbaka honom.�

�Men han �r krympling�, p�pekade Mormont. �Urs�kta, pojk, l�s resten av brevet.�

Jon tittade p� orden, men de spelade ingen roll, ingenting spelade n�gon roll utom att Bran skulle f� leva. �Min bror f�r leva�, sa han till Mormont. Kommendanten skakade p� huvudet, tog en n�ve majs och visslade. Korpen fl�g och satte sig p� hans axel medan den skrek: �Leva! Leva!�

Jon sprang nedf�r trappan med ett leende i ansiktet och Robbs brev i handen. �Min bror f�r leva�, talade han om f�r vakterna, och de v�xlade en blick. Han rusade tillbaka till kantinen d�r han hittade Tyrion Lannister som n�stan hade �tit f�rdigt. Han tog den lille mannen under armarna, hissade upp honom i luften och snurrade runt med honom. �Bran f�r leva!� tj�t han. Lannister s�g f�rbluffad ut, och Jon satte ner honom och stack papperet i h�nderna p� honom. �H�r, l�s!� uppmanade han.

Andra samlades runt omkring och stirrade nyfiket p� honom. Jon lade m�rke till att Grenn stod en liten bit ifr�n honom med ett tjockt yllebandage om ena handen. Han verkade �ngslig och illa till mods och s�g inte alls hotfull ut. Jon gick fram till honom, men Grenn backade och satte upp h�nderna. �H�ll dig undan fr�n mig, o�kting.�

Jon log mot honom. �Jag �r ledsen f�r din handled. Robb gjorde samma st�t mot mig en g�ng, fast med en tr�klinga. Det gjorde fruktansv�rt ont, men det m�ste k�nnas v�rre f�r dig. Om du vill kan jag visa hur man f�rsvarar sig mot den d�r st�ten.�

Alliser T�rne h�rde honom. �S� lord Sn� vill ta min plats nu�, fn�s han h�nfullt. �Det skulle vara l�ttare f�r mig att l�ra en varg jonglera �n det blir f�r dig att tr�na den h�r Uroxen.�

�Ska vi sl� vad, ser Alliser?� fr�gade Jon. �Det ska bli ett n�je att se Gast jonglera.�

Jon h�rde Grenn chockat dra efter andan, och det blev alldeles tyst.

S� b�rjade Tyrion Lannister gapskratta. Tre av de svarta br�derna vid ett bord bredvid st�mde in, och skrattet spreds fr�n b�nk till b�nk tills �ven kockarna flinade. F�glarna flyttade oroligt p� sig uppe i taket och till slut b�rjade till och med Grenn sm�skratta.

Ser Alliser tog aldrig blicken fr�n Jon, och medan skrattsalvorna ekade runt omkring honom m�rknade hans ansikte och sv�rdshanden kn�ts. �Det d�r var ett allvarligt misstag, lord Sn��, sa han till slut med en fiendes giftiga tonfall.

Eddard Stark red in genom de h�ga bronsportarna till R�da slottet, m�rbultad, tr�tt, hungrig och irriterad. Han satt fortfarande till h�st och dr�mde om ett l�ngt, varmt bad, stekt f�gel och ett fj�derbolster n�r kungens f�rvaltare talade om f�r honom att storm�ster Pycelle hade sammankallat lilla r�det till ett br�dskande m�te. Handens �rade n�rvaro vore �nskv�rd s� snart det passade. �Det passar i morgon�, fr�ste Ned samtidigt som han satt av.

F�rvaltaren bugade djupt. �Det ska jag framf�ra till de andra r�dsherrarna, ers n�d.�

�Nej, f�r b�velen�, sa Ned. Det d�g inte att f�rol�mpa r�det innan han ens b�rjat sin tj�nst som kungens hand. �Jag ska tr�ffa dem. Ge mig bara n�gra minuter att byta om till n�got mer presentabelt.�

�Ja, ers n�d�, sa f�rvaltaren. �Vi har gett er lord Arryns gemak i handens torn, och jag hoppas att de ska vara till er bel�tenhet. Jag ska l�ta b�ra dit ert bagage.�

�Tack�, sa Ned medan han drog av sig ridhandskarna och stoppade dem i b�ltet. Resten av hans hush�ll kom just in genom portarna bakom honom, och Ned s�g Vayon Poole, sin egen f�rvaltare, och ropade p� honom. �Det verkar som om r�det beh�ver mig med detsamma. Se till att mina d�ttrar hittar sina sovgemak och s�g �t Jory att h�lla kvar dem d�r. Arya f�r inte ge sig ut p� uppt�cktsf�rd.� Poole bugade, och Ned v�nde sig �ter till den kunglige f�rvaltaren. �Mina vagnar �r fortfarande p� v�g genom staden, och jag beh�ver l�mpliga kl�der.�

�Det ska bli mig ett n�je att ordna�, svarade f�rvaltaren.

S� kom det sig att Ned stegade in i r�dssalen, d�dstr�tt och if�rd l�nade kl�der, d�r han fann fyra medlemmar av det lilla r�det v�ntande p� sig.

Salen var rikt utsmyckad. Mattor fr�n Myr t�ckte golvet i st�llet f�r s�v och i ett h�rn stod en snidad sk�rm fr�n Sommar�arna p� vilken ett hundratal sagodjur i starka f�rger gjorde krumspr�ng. P� v�ggarna h�ngde gobel�nger fr�n Norvos, Qohor och Lys, och ett par valyriska sfinxer flankerade d�rren med �gon av gl�nsande granater som gl�dde i svarta marmoransikten.

Den r�dsherre Ned tyckte minst om, eunucken Varys, kom fram till honom i samma stund som han steg in. �Det var mycket tr�kigt att h�ra om era bekymmer p� kungsv�gen, lord Stark. Vi har alla bes�kt kapellet f�r att t�nda ljus f�r prins Joffrey, och jag ber f�r hans tillfrisknande.� Hans hand l�mnade puderst�nk p� Neds �rm och han luktade lika motbjudande och s�tt som blommor p� en grav.

�Era gudar har h�rt er�, svarade Ned kyligt men artigt, �och prinsen blir starkare f�r var dag.� Han gjorde sig loss fr�n eunucken och gick fram till lord Renly som stod vid sk�rmen i andra �nden av rummet och talade l�gm�lt med en kort man som inte kunde vara n�gon annan �n Lillfinger. Renly hade varit en pojke p� �tta d� Robert vann tronen, men han hade vuxit upp till en man som var s� lik brodern att Ned n�stan tyckte det var obehagligt. S� snart han s�g honom var det som om tiden hade vridits tillbaka och Robert stod d�r framf�r honom precis som han sett ut efter segern vid Treudden.

�Jag ser att ni har kommit fram v�lbeh�llen, lord Stark�, sa Renly.

�Ni med�, svarade Ned. �Ni f�r f�rl�ta mig, men ibland �r ni som en avbild av er bror Robert som ung.�

�En d�lig kopia�, sa Renly med en axelryckning.

�Fast mer v�lkl�dd�, sk�mtade Lillfinger, �och lord Renly l�gger ner mer pengar p� kl�der �n h�lften av hovets damer tillsammans.�

Det var sant. Lord Renly var kl�dd i m�rkgr�n sammet med ett dussin guldhjortar broderade p� den midjekorta jackan. En kort cape i guldtyg var v�rdsl�st draperad �ver ena axeln och h�lls ihop med en smaragdbrosch. �Det finns v�rre brott�, p�pekade Renly med ett skratt. �Ditt s�tt att kl� dig till exempel.�

Lillfinger l�tsades inte om piken utan betraktade Ned med ett leende p� l�pparna som gr�nsade till of�rsk�mdhet. �Jag har hoppats att f� tr�ffa er sedan n�gra �r tillbaka, lord Stark, och utan tvekan har lady Catelyn n�mnt mitt namn f�r er.�

�Det har hon�, medgav Ned med iskyla i r�sten. Den f�rs�tliga arrogansen i kommentaren gjorde honom ursinnig. �Jag har f�rst�tt att ni �ven k�nde min bror Brandon.�

Renly Baratheon skrattade och Varys hasade sig dit f�r att lyssna.

�Lite f�r v�l kanske�, svarade Lillfinger, �och jag har fortfarande kvar ett bevis p� hans uppskattning. Pratade Brandon om mig ocks�?�

�Ofta, och med viss hetta�, upplyste Ned och hoppades att det skulle g�ra slut p� samtalet. Han hade inget t�lamod med den h�r sortens lekar och gillade inte att duellera med ord.

�Jag skulle ha trott att hetta inte passade er i �tten Stark�, sa Lillfinger. �H�r i S�dern s�gs det att ni �r gjorda av is allihop och sm�lter n�r ni rider s�der om N�set.�

�Jag har inga planer p� att sm�lta i f�rsta taget, lord Baelish, det kan jag f�rs�kra er.� Ned gick fram till r�dsbordet och sa: �Jag hoppas ni m�r bra, m�ster Pycelle.�

Storm�staren log milt fr�n sin h�ga stol vid nedre �nden av bordet. �S� bra man kan vid mina �r, ers n�d�, svarade han, �men jag �r r�dd f�r att jag l�tt blir tr�tt.� Stripiga vita h�rtestar ramade in den kala hj�ssan ovanf�r ett v�nligt ansikte. Hans �mbetskedja var inte en enkel halsring som den m�ster Luwin bar utan tv� dussin tunga kedjor som var hopfl�tade till ett otympligt metallhalsband som t�ckte halva br�stet. L�nkarna var smidda av varenda metall som m�nniskan k�nde till: svart j�rn och r�tt guld, gl�nsande koppar och matt bly, st�l och tenn och blekt silver, m�ssing och brons och platina. Granater och ametister och svarta p�rlor prydde metallarbetet och h�r och var syntes en smaragd eller rubin. �Vi kanske skulle b�rja snart�, f�reslog storm�staren och kn�t h�nderna p� den stora magen, �f�r jag �r r�dd att jag somnar om vi v�ntar mycket l�nge till.�

�Som ni behagar.� Kungens stol stod tom vid �vre �nden av bordet och p� dess kuddar var huset Baratheons kronhjort broderad i guldtr�d. Som kungens h�gra hand tog Ned stolen bredvid den. �Jag ber om urs�kt f�r att jag har l�tit er v�nta, mina herrar�, b�rjade han formellt.

�Ni �r kungens hand�, sa Varys, �och vi st�r alltid till er tj�nst, lord Stark.�

Medan de andra intog sina platser slog det Eddard Stark att han inte h�rde hemma i det h�r rummet med de h�r m�nnen. Han mindes vad Robert ber�ttat nere i kryptan under Vinterhed. Jag �r omgiven av smickrare och dumbommar, hade kungen sagt. Ned s�g sig omkring vid r�dsbordet och undrade vilka som var smickrarna och vilka som var dumbommarna, men han trodde redan att han visste det. �Vi �r bara fem�, p�pekade han.

�Lord Stannis �terv�nde till Draksten kort efter det att kungen hade begett sig norrut�, upplyste Varys, �och v�r tappre ser Barristan rider utan tvivel bredvid kungen d� han g�r sitt int�g i staden, som det anst�r bef�lhavaren f�r kungsvakten.�

�Vi borde kanske v�nta p� ser Barristan och kungen�, f�reslog Ned.

Renly Baratheon skrattade h�gt. �Om vi ska v�nta p� att min bror hedrar oss med sin kungliga n�rvaro kan vi f� sitta h�r l�nge.�

�V�r gode kung Robert har m�nga bekymmer�, insk�t Varys, �och han anf�rtror oss en del mindre viktiga angel�genheter f�r att l�tta p� sin b�rda.�

�Det lord Varys menar �r att allt det h�r med skatter och sk�rdar och r�ttvisa tr�kar ut min kunglige bror�, f�rklarade lord Renly, �och d�rf�r faller det p� v�r lott att styra riket. Men d� och d� skickar han oss en befallning.� Han drog fram ett hoprullat papper ur �rmen och lade det p� bordet. �I morse befallde han mig att i all hast rida i f�rv�g och be storm�ster Pycelle att genast sammankalla det h�r r�det. Han har en br�dskande uppgift �t oss.�

Lillfinger log och r�ckte papperet, som bar det kungliga sigillet, till Ned. Han br�t vaxet med tummen och sl�tade ut brevet f�r att begrunda kungens br�dskande befallning och l�ste orden med stigande klentro. Fanns det ingen �nde p� Roberts d�rskap? Och att g�ra detta i hans namn, det var salt i s�ret. �Vid alla gudar!� svor han.

�Vad lord Eddard f�rs�ker s�ga�, tillk�nnagav lord Renly, ��r att hans h�ghet befaller oss att ordna en tornering med anledning av lord Eddards utn�mning till kungens hand.�

�Hur mycket?� fr�gade Lillfinger milt.

Ned l�ste svaret h�gt ur brevet. �Fyrtio tusen gulddrakar till segraren. Tjugo tusen till den man som kommer tv�a och ytterligare tjugo till segraren i m�l�en och tio tusen till segraren i b�gskyttet�vlingen.�

�Nittio tusen gulddrakar�, suckade Lillfinger, �och vi f�r inte gl�mma alla andra kostnader. Robert kommer att vilja ha en storslagen fest, vilket betyder kockar, snickare, serveringsflickor, trubadurer, jongl�rer, narrar��

�Narrar har vi gott om�, avbr�t lord Renly.

Storm�ster Pycelle s�g p� Lillfinger och fr�gade: �Klarar statskassan av utgiften?�

�Vilken statskassa?� undrade Lillfinger med en h�nfull kr�kning p� munnen. �Bespara mig s�dana dumheter, m�ster, f�r ni vet lika v�l som jag att statskassan har varit tom i �ratal. Jag blir tvungen att l�na pengarna, och �tten Lannister kommer utan tvekan att vara tillm�tesg�ende. Vi �r redan skyldiga lord Tywin omkring tre miljoner gulddrakar, vad spelar d� ytterligare hundra tusen f�r roll?�

Ned trodde inte sina �ron. �Menar ni att kronan har en skuld p� tre miljoner gulddrakar?�

�Kronan har en skuld p� mer �n sex miljoner gulddrakar, lord Stark. Vi har l�nat mest av �tten Lannister men ocks� av lord Tyrell, av j�rnbanken i Braavos och av flera handelskarteller i Tyrosh. P� senare tid har jag varit tvungen att v�nda mig till kyrkan, och �verstekaplanen k�psl�r v�rre �n en fiskhandlare i Dornien.�

Ned var best�rt. �Men Aerys Targaryen l�mnade en statskassa som fl�dade av guld. Hur kunde ni l�ta det bli s� h�r?�

Lillfinger ryckte p� axlarna. �Skattm�staren skaffar pengarna och kungen och handen g�r av med dem.�

�Jag v�grar tro att Jon Arryn l�t Robert g�ra riket utfattigt�, utbrast Ned uppr�rt.

Storm�ster Pycelle skakade p� sitt stora skalliga huvud s� att kedjorna klirrade svagt. �Lord Arryn var en klok man, men jag �r r�dd f�r att hans h�ghet inte alltid lyssnar p� kloka r�d.�

�Min kunglige broder �lskar torneringar och fester�, insk�t Renly Baratheon, �och han avskyr att �r�kna kopparmynt�.�

�Jag ska tala med hans h�ghet�, f�rklarade Ned, �f�r den h�r torneringen �r en extravagans som riket inte har r�d med.�

�Tala g�rna med honom�, sa lord Renly, �men det �r �nd� lika bra att b�rja med f�rberedelserna.�

�Inte i dag i varje fall�, bet Ned av, kanske lite f�r skarpt att d�ma av blickarna de gav honom. Han m�ste komma ih�g att han inte l�ngre befann sig p� Vinterhed d�r bara kungen stod �ver honom, f�r h�r var han bara den fr�mste bland j�mlikar. �Urs�kta, mina herrar�, fortsatte han i mjukare ton, �men jag �r tr�tt. L�t oss sluta h�r i dag och �teruppta diskussionen senare.� Han bad inte om deras samtycke utan reste sig bara tv�rt, nickade �t dem och gick mot d�rren.

N�r Ned kom ut s�g han att vagnar och ryttare fortfarande str�mmade in genom slottsportarna och borgg�rden var ett enda kaos av lera och h�star och skrikande m�n. Kungen hade inte kommit �n, fick han veta. Sedan den otrevliga h�ndelsen vid Treudden hade familjen Stark och deras hush�ll ridit en bra bit f�re huvudkolonnen f�r att h�lla sig undan klanen Lannister och den �kande sp�nningen mellan de b�da husen. Robert hade knappt synts till alls, och det sades att han f�rdades i den stora karossen och f�r det mesta var berusad. Om det var s� kunde det dr�ja m�nga timmar innan han kom, men det skulle �nd� vara f�r tidigt i Neds tycke. Han beh�vde bara titta p� Sansas ansikte f�r att k�nna raseriet v�lla upp igen, och de sista tv� veckorna av f�rden hade varit rena pinan. Sansa lade skulden p� Arya och sa �t henne att det var Nymeria som borde ha d�tt, och Arya sj�nk ner i djupaste f�rtvivlan n�r hon fick h�ra vad som h�nt med slaktarens pojke. Sansa gr�t sig till s�mns, Arya satt tyst och grubblade hela dagarna och p� n�tterna dr�mde Eddard Stark om ett fruset helvete reserverat f�r �tten Stark p� Vinterhed.

Ned gick tv�rs �ver den yttre borgg�rden, passerade under ett f�llgaller och kom in p� den inre borgg�rden. Han styrde stegen mot det torn han trodde var handens d� Lillfinger d�k upp framf�r honom. �Ni g�r fel v�g, Stark. Kom med mig.�

Tveksamt f�ljde Ned efter. Lillfinger f�rde honom in i ett torn, nedf�r en trappa, tv�rs �ver en liten ners�nkt borgg�rd och genom en �vergiven korridor d�r tomma rustningar stod p� vakt l�ngs v�ggarna. De var l�mningar efter �tten Targaryen i svart st�l med drakfj�ll p� hj�lmarna, och nu var de dammiga och bortgl�mda. �Det h�r �r inte v�gen till mina gemak�, protesterade Ned.

�Det har jag inte sagt heller. Jag ska f�ra er till f�ngelseh�lorna f�r att sk�ra halsen av er och mura in er kropp i en v�gg�, svarade Lillfinger med r�sten drypande av sarkasm. �Vi har inte tid med s�dant h�r, Stark, f�r er hustru v�ntar.�

�Ska det h�r f�rest�lla ett sk�mt, Lillfinger? Catelyn �r p� Vinterhed, hundratals fj�rdingsv�g h�rifr�n.�

��?� Lillfingers gr�gr�na �gon glittrade roat. �I s� fall har n�gon lyckats med en fantastisk imitation. F�r sista g�ngen, kom. Eller s� beh�ller jag henne f�r mig sj�lv.� Han skyndade nedf�r en trappa.

Ned f�ljde vaksamt efter honom samtidigt som han undrade om den h�r dagen aldrig skulle ta slut. Sj�lv avskydde han hemlighetsmakerier och intriger, men han b�rjade inse att de var som livsluft f�r en man som Lillfinger.

Vid foten av trappan fanns en tung j�rnbeslagen ekd�rr. Petyr Baelish lyfte av bommen och tecknade �t Ned att g� igenom. De steg ut i flammande r�tt skymningsljus p� en klippig plat� h�gt ovanf�r floden. �Vi �r utanf�r slottet�, konstaterade Ned.

�Det �r inte l�tt att lura er, Stark�, anm�rkte Lillfinger med ett h�nflin. �Var det solen eller himlen som fick er att f�rst� det? F�lj mig. Det finns trappsteg inhuggna i klippan, och f�rs�k att inte ramla ner och d�, f�r Catelyn skulle aldrig tro mig.� Med de orden b�rjade han vig som en apa kl�ttra nedf�r klippbranten.

Ned studerade den ett �gonblick och f�ljde sedan l�ngsamt efter. Stegen fanns d�r, precis som Lillfinger lovat, men de var inte breda och om man inte visste att de fanns d�r skulle man aldrig ha sett dem. Floden l�g l�ngt d�r nere i avgrunden och Ned blev yr i huvudet d� han s�g p� den, s� han tryckte ansiktet mot klippan och f�rs�kte l�ta bli att titta ner mer �n vad som var absolut n�dv�ndigt.

N�r han �ntligen hade tagit sig ner och kom till en smal, lerig stig l�ngs vattenbrynet stod Lillfinger bekv�mt lutad mot en sten och �t ett �pple. Han hade n�stan hunnit till k�rnhuset. �Ni b�rjar bli gammal och l�ngsam, Stark�, p�pekade han och kastade nonchalant �ppelskruttet i det str�mmande vattnet. �Men det spelar ingen roll f�r vi ska rida resten av v�gen.� Han hade tv� h�star v�ntande. Ned satt upp och travade efter honom l�ngs stigen och in i staden.

Till slut h�ll Baelish in h�sten utanf�r en f�rfallen timrad trev�ningsbyggnad vars f�nster var upplysta av lampsken i den t�tnande skymningen. Ljudet av musik och hesa skratt v�llde ut och sv�vade �ver floden. Bredvid d�rren vajade en utsirad oljelampa i en tung kedja med en kupa av blyinfattat r�tt glas.

Rasande av ilska satt Ned av h�sten. �Ett sk�kohus!� morrade han, grep Lillfinger om axlarna och sv�ngde honom runt. �Har ni lurat mig hela den h�r v�gen f�r att f�ra mig till ett sk�kohus?�

�Er hustru �r d�r inne�, f�rklarade Lillfinger.

Den f�rol�mpningen var droppen som fick b�garen att rinna �ver. �Brandon var f�r sn�ll mot er�, v�ste Ned och tryckte upp den lille mannen mot en v�gg och satte dolken under pipsk�gget.

�Ers n�d, nej�, ropade n�gon entr�get. �Han talar sanning.� Det h�rdes steg bakom honom.

Ned snurrade runt med kniven i handen och s�g en gammal, vith�rig man skynda fram mot dem. Han var kl�dd i brunt grovt kl�de och den mjuka huden under hakan hoppade d� han sprang. �Det h�r �r inget som ang�r er�, b�rjade Ned, men s� k�nde han pl�tsligt igen mannen. �Ser Rodrik?� utbrast han f�rv�nat och s�nkte dolken.

Rodrik Cassel nickade. �Er hustru v�ntar p� er d�r uppe.�

Ned begrep ingenting. ��r Catelyn verkligen h�r? D� �r det inte n�got av Lillfingers dumma sk�mt?� Han stack dolken i slidan.

�Det vore kanske b�ttre om det var det, Stark�, insk�t Lillfinger. �F�lj efter mig och f�rs�k se lite mer liderlig ut och lite mindre som kungens hand. Det skulle inte vara bra om ni blev igenk�nd. Kanske kan ni smeka ett br�st eller tv� i f�rbifarten.�

De steg in och gick igenom ett sk�nkrum som var fullt av folk d�r en fet kvinna sj�ng oanst�ndiga visor medan unga, s�ta flickor i s�rkar och korta f�rggranna sidenkjolar satt i kn�et p� m�nnen och tryckte sig mot dem. Ingen brydde sig det minsta om Ned. Ser Rodrik v�ntade d�r nere medan Lillfinger f�rde honom upp till tredje v�ningen, genom en korridor och fram till en d�rr.

D�r inne v�ntade Catelyn. Hon skrek till n�r hon fick syn p� honom, rusade fram och kramade om honom h�rt.

�K�raste�, viskade Ned f�rundrat.

�S� bra att ni k�nde igen henne�, sa Lillfinger och st�ngde d�rren.

�Jag trodde att du aldrig skulle komma�, viskade hon mot hans br�st. �Petyr har ber�ttat lite f�r mig om dina bekymmer med Arya och den unge prinsen. Hur m�r mina flickor?�

�B�da s�rjer och �r fulla av ilska�, svarade Ned. �Jag f�rst�r inte, Cat. Vad g�r du i Kungshamn? Vad har h�nt? �r det Bran? �r han�� D�d var ordet han hade p� tungan, men han kunde inte f� fram det.

�Det �r Bran, men inte som du tror�, sa Catelyn.

Ned fattade ingenting. �Men hur? Och varf�r �r du h�r, min k�ra? Vad �r det h�r f�r st�lle?�

�Inget annat �n vad det ser ut att vara�, upplyste Lillfinger och sj�nk ner p� f�nsterb�nken. �Ett sk�kohus. Kan ni f�rest�lla er ett mindre troligt st�lle att hitta Catelyn Tully p�?� Han log. �Det r�kar faktiskt vara s� att jag �ger det h�r etablissemanget, s� det var l�tt att ordna det hela. Jag �r mycket angel�gen om att klanen Lannister inte ska f� veta att Cat �r h�r i Kungshamn.�

�Varf�r?� undrade Ned. Det var d� han fick syn p� hennes h�nder, hur valh�nt hon h�ll dem, de ilsket r�da �rren och de b�da stela sista fingrarna p� v�nsterhanden. �Du �r skadad.� Han tog hennes h�nder i sina och v�nde upp dem. �Vid alla gudar, de d�r s�ren m�ste ha varit djupa�ett hugg fr�n ett sv�rd eller�Hur gick det till?�

Catelyn tog fram dolken som hon hade g�md under manteln och lade den i hans hand. �Det h�r bladet skickades f�r att sk�ra halsen av Bran och utsl�cka hans liv.�

Neds huvud fl�g upp. �Men�vem�varf�r skulle��

Hon satte fingret mot hans mun. �L�t mig ber�tta alltihop, s� g�r det fortare. H�r p�.�

S� han lyssnade och hon ber�ttade alltihop, fr�n branden i bibliotekstornet till stadsvakten, Lillfinger och Varys. N�r hon var klar satt Eddard Stark omtumlad bredvid bordet med dolken i handen. Brans varg hade r�ddat pojkens liv, t�nkte han dystert. Vad var det Jon sagt d� de hittade vargungarna i sn�n? Det var meningen att era barn skulle ha de h�r vargarna, ers n�d. Och han hade d�dat Sansas, och till vad nytta? Var det skuld han k�nde? Eller r�dsla? Om gudarna skickat dem vargarna, hade han beg�tt en fruktansv�rd d�rskap.

Med stor m�da tvingade Ned tankarna tillbaka till dolken och vad den betydde. �Dv�rgens dolk�, upprepade han. Det verkade obegripligt. Handen sl�ts om det sl�ta drakbensf�stet och han k�rde bladet i bordet, k�nde det tr�nga in i tr�et. Det stod d�r och h�nade honom. �Varf�r skulle Tyrion Lannister vilja se Bran d�d? Pojken har aldrig gjort honom n�got.�

�Har ni i familjen Stark inget annat �n sn� mellan �ronen?� fr�gade Lillfinger. �Dv�rgen skulle aldrig agera p� egen hand.�

Ned reste sig och b�rjade g� fram och tillbaka i rummet. �Om drottningen hade n�got med det h�r att g�ra eller, gud f�rbjude, kungen sj�lv�nej, det v�grar jag att tro.� Men samtidigt som han sa orden mindes han den kyliga morgonen bland gravkumlen och Roberts prat om att skicka lejda m�rdare efter prinsessan Targaryen. Han mindes Rhaegars lille son, den blodiga krossade skallen, och hur kungen v�nt sig bort, precis som han v�nt sig bort i ser Darrys audienssal f�r inte s� l�nge sedan. Han kunde fortfarande h�ra Sansa b�nfalla p� samma s�tt som Lyanna en g�ng b�nfallit.

�Med st�rsta sannolikhet k�nde kungen inte till n�gonting�, sa Lillfinger, �och det skulle inte vara f�rsta g�ngen. V�r gode Robert �r duktig p� att blunda f�r s�dant han helst inte vill se.�

Ned hade inget svar p� det. Han s�g slaktarsonens ansikte f�r sig med kroppen n�stan kluven i tv� delar, och efter�t hade kungen inte sagt ett ord. Det dunkade i huvudet p� honom.

Lillfinger sl�ntrade fram till bordet och ryckte upp kniven ur tr�et. �Hur ni �n g�r s� �r anklagelsen detsamma som h�gf�rr�deri. Om ni anklagar kungen kommer ni att vara i h�nderna p� Ilyn Payne innan ni hunnit prata f�rdigt, och om ni anklagar drottningen�om ni kan hitta bevis och om ni kan f� Robert att lyssna, s� kanske��

�Vi har bevis�, p�minde Ned. �Vi har ju dolken.�

�Den h�r?� Lillfinger snurrade nonchalant p� den. �En fin bit st�l, men den �r som ett tveeggat sv�rd, ers n�d. Dv�rgen kommer utan tvekan att sv�ra p� att kniven f�rkom eller blev stulen medan han var p� Vinterhed, och eftersom hans hejduk �r d�d finns det ingen som kan mots�ga honom.� Han sl�ngde kniven till Ned. �Mitt r�d �r att ni kastar den i floden och gl�mmer att den n�gonsin har smitts.�

Ned gav honom en kall blick. �Lord Baelish, jag �r en Stark av Vinterhed, och min son ligger leml�stad och kanske d�ende. Om det inte varit f�r en vargunge som vi hittade i sn�n skulle b�de han och Catelyn vara d�da nu. Om ni tror att jag kan gl�mma det �r ni en lika stor d�re som n�r ni h�jde sv�rdet mot min bror.�

�Jag �r kanske en d�re, Stark�man jag lever fortfarande medan er bror har legat och f�rmultnat i sin frusna grav i minst fjorton �r vid det h�r laget. Om ni �r s� angel�gen om att f�rmultna vid hans sida vill jag p� intet s�tt avr�da er, men jag vill definitivt inte ha n�got med saken att g�ra.�

�Ni �r den siste jag frivilligt skulle blanda in i n�gon sak, lord Baelish.�

�Ni s�rar mig djupt.� Lillfinger satte handen mot hj�rtat. �F�r min del har jag alltid tyckt att ni i �tten Stark �r tr�ttsamma, men av f�r mig helt obegripliga sk�l tycks Cat ha blivit f�st vid er. Jag ska f�rs�ka h�lla er vid liv f�r hennes skull, ett d�raktigt f�retag visserligen, men jag har aldrig kunnat neka er hustru n�gonting.�

�Jag ber�ttade f�r Petyr om v�ra misstankar om Jon Arryns d�d�, inf�ll Catelyn, �och han har lovat att hj�lpa dig att finna sanningen.�

Catelyns ord gjorde inte Eddard Stark gladare, men det var sant att de beh�vde hj�lp, och Lillfinger hade en g�ng i tiden n�stan varit som en bror f�r Cat. Det vore inte heller f�rsta g�ngen som Ned blev tvungen att g�ra gemensam sak med en man som han f�raktade. �D� s�ger vi det�, sa han och stack dolken i b�ltet. �Du talade om Varys. Vet eunucken alltihop?�

�Inte genom mig�, svarade Catelyn, �f�r du gifte dig inte med en dumbom, Eddard Stark, men Varys har metoder att f� reda p� saker och ting som ingen rimligen kan k�nna till. Han anv�nder sig av n�gon svartkonst, Ned, det sv�r jag p�.�

�Det �r v�lk�nt att han har spioner�, sa Ned avf�rdande.

�Det �r mer �n s�, envisades Catelyn. �Ser Rodrik talade i hemlighet med ser Aron Santagar, men �nd� k�nde spindeln p� n�got s�tt till deras samtal. Jag �r r�dd f�r den mannen.�

Lillfinger log. ��verl�t lord Varys �t mig, �dla dam, och om ni till�ter mig en liten oanst�ndighet�� och var kan det passa b�ttre �n i det h�r huset�� s� h�ller jag mannens ballar i min hand.� Han kupade fingrarna och log. �Eller skulle g�ra det om han vore man och hade n�gra ballar. Ni f�rst�r, om n�gon lyfter p� locket b�rjar f�glarna sjunga och det skulle Varys inte gilla. Om jag var ni skulle jag bekymra mig mer f�r klanen Lannister och mindre f�r eunucken.�

Det beh�vde inte Lillfinger tala om f�r Ned. Han t�nkte tillbaka p� den dagen Arya hittades och p� uttrycket i drottningens ansikte d� hon l�gm�lt och mjukt sa Men vi har en varg. Han t�nkte p� pojken Mycah, p� Jon Arryns pl�tsliga d�d, p� Brans fall, p� gamle galne Aerys Targaryen som dog p� golvet i sin tronsal medan hans livsblod torkade p� en f�rgylld klinga. Ned v�nde sig till Catelyn. �Det finns inget mer du kan g�ra h�r, k�raste, och jag vill att du genast �terv�nder till Vinterhed. Om det kom en m�rdare kan det komma fler, och den som beordrade Brans d�d f�r snart veta att pojken fortfarande lever.�

�Jag hade hoppats f� tr�ffa flickorna�, inv�nde Catelyn.

�Det skulle vara synnerligen oklokt�, inf�ll Lillfinger. �R�da slottet �r fullt av nyfikna blickar och barn kan inte h�lla tyst.�

�Han har r�tt, min k�ra�, sa Ned. Han omfamnade henne. �Ta med dig ser Rodrik och rid tillbaka till Vinterhed, s� ska jag vaka �ver flickorna medan du ser till att v�ra s�ner �r trygga.�

�Som du vill.� Catelyn h�jde ansiktet och Ned kysste henne. Hennes skadade fingrar h�ll h�rt om hans rygg som om hon f�r evigt ville h�lla honom i sin skyddande famn.

�Vill lord och lady Stark kanske anv�nda ett sovrum?� undrade Lillfinger. �Men jag m�ste varna er, Stark, f�r att vi i vanliga fall tar betalt f�r s�dant h�r.�

�En stund i ensamhet �r allt jag beg�r�, sa Catelyn.

�Gott.� Lillfinger strosade fram till d�rren. �L�t det bara inte bli f�r l�nge, f�r handen och jag m�ste �terv�nda till slottet innan n�gon m�rker att vi �r borta.�

Catelyn gick fram till honom och tog hans h�nder i sina. �Jag ska inte gl�mma din hj�lp, Petyr. N�r dina m�n kom och h�mtade mig visste jag inte om de skulle f�ra mig till en v�n eller fiende, men jag har funnit att du �r mer �n en v�n, f�r jag har hittat den bror jag trodde var f�rlorad.�

Petyr Baelish log. �Jag �r fruktansv�rt sentimental, �dla dam. Fast tala inte om det f�r n�gon, f�r jag har �gnat �ratal �t att �vertyga hovet om att jag �r ond och grym, och det skulle vara hemskt att se allt det arbetet g� till spillo.�

Ned trodde inte ett ord av vad han sa, men han h�ll r�sten artig d� han sa: �Ni har mitt stora tack ocks�, lord Baelish.�

��, det var inga sm�smulor�, anm�rkte Lillfinger och l�mnade rummet.

N�r d�rren hade st�ngts efter honom v�nde sig Ned till sin hustru igen. �S� snart du kommit hem ska du skicka brev med mitt sigill till Helman Tallhart och Galbart Glover. De ska samla ihop hundra b�gskyttar var och f�rst�rka Cailins vallgrav, f�r tv� hundra duktiga b�gskyttar kan h�lla N�set mot en hel arm�. Meddela lord Manderly att han m�ste f�rst�rka och reparera f�rsvarsverken vid Vita hamnen och se till att de �r v�l bemannade. Och fr�n och med denna dag vill jag att Theon Greyjoy h�lls under str�ng bevakning, f�r om det blir krig kommer vi att beh�va hans fars flotta.�

�Krig?� R�dslan syntes tydligt i Catelyns ansikte.

�S� l�ngt kommer det inte att g�, f�rs�krade Ned och hoppades att det var sant. Han tog henne i sina armar igen. �Klanen Lannister �r obarmh�rtiga om man visar sig svag, vilket Aerys Targaryen bittert fick erfara, men de skulle aldrig v�ga anfalla Norden utan hela rikets arm�er bakom sig, och det ska de inte f�. Jag m�ste forts�tta spela med i den h�r farsen och l�tsas som om allt �r precis som det ska vara. Kom ih�g varf�r jag kom hit, k�raste, och om jag hittar bevis f�r att klanen Lannister m�rdade Jon Arryn��

Han k�nde Catelyn darra i famnen och med sina skadade h�nder kl�ngde hon sig fast vid honom. �Om�, sa hon, �och vad h�nder d�, k�raste?�

Det var den farligaste delen av hela operationen, det visste Ned. �All r�ttvisa utg�r fr�n kungen�, svarade han, �och n�r jag f�r reda p� sanningen m�ste jag g� till Robert.� L�t oss hoppas att han �r den man jag tror han �r, avslutade han i tankarna, och inte den man jag fruktar att han blivit.

��r du s�ker p� att du m�ste l�mna oss s� snart?� fr�gade kommendanten.

�Mer �n s�ker, lord Mormont�, svarade Tyrion. �Min bror Jaime undrar nog vad det har blivit av mig, och han kanske tror att ni har �vertalat mig att ta den svarta dr�kten.�

�Jag �nskar att jag kunde.� Mormont tog upp en kr�ftklo och kn�ckte den i n�ven. Kommendanten var fortfarande stark som en bj�rn trots att han var gammal. �Du �r klarsynt, Tyrion, och vi beh�ver m�n som du p� muren.�

Tyrion flinade. �I s� fall ska jag leta igenom alla de sju konungarikena efter dv�rgar och skicka dem till er, lord Mormont.� De andra skrattade medan han s�g k�ttet ur en kr�ftklo och str�ckte sig efter �nnu en. Kr�ftorna hade samma morgon kommit fr�n �stvakten vid havet packade i en tunna fylld med sn� och de smakade uts�kt.

Ser Alliser T�rne var den ende vid bordet som inte drog p� munnen. �Lannister driver med oss.�

�Bara er, ser Alliser�, svarade Tyrion, och den h�r g�ngen l�t skrattet vid bordet lite nerv�st och os�kert.

T�rne s�g p� Tyrion med avsky i de svarta �gonen. �Ni har en dj�rv tunga f�r att vara s� liten till v�xten. Ni och jag skulle kanske bes�ka borgg�rden tillsammans.�

�Varf�r?� undrade Tyrion. �Kr�ftorna finns ju h�r.�

Anm�rkningen lockade fram ytterligare skratt fr�n de andra, och ser Alliser reste sig med munnen som ett h�rt streck. �Kom med och framf�r era lustigheter med st�l i handen.�

Tyrion tittade demonstrativt p� sin h�gra hand. �Jag har redan st�l i handen, ser Alliser, �ven om det r�kar vara en kr�ftkniv. Ska vi duellera?� Han hoppade upp p� stolen och b�rjade sticka T�rne i br�stet med den lilla kniven. Rungande skrattsalvor fyllde tornrummet och det fl�g kr�ftbitar ur munnen p� kommendanten d� han fl�mtade och satte i halsen. Till och med korpen st�mde in och kraxade ljudligt fr�n f�nstret. �Duellera! Duellera! Duellera! �

Ser Alliser T�rne l�mnade stelt rummet. Det s�g ut som om han hade en eldgaffel i ryggen.

Mormont kippade fortfarande efter andan och Tyrion dunkade honom i ryggen. �Krigsbytet g�r till segraren�, utropade han, �och jag kr�ver T�rnes andel av kr�ftorna.�

Slutligen h�mtade kommendanten sig. �Det �r fult av dig att provocera ser Alliser p� det d�r viset�, gr�lade han.

Tyrion satte sig och tog en klunk vin. �Om en man m�lar en m�ltavla p� br�stet m�ste han r�kna med att n�gon f�rr eller senare skjuter en pil mot honom. Jag har sett d�da med mer humor �r ser Alliser.�

�Det kan inte vara helt sant�, inv�nde slottsf�rvaltaren Bowen Marsh, en man som var lika r�dblommig och rund som ett granat�pple. �I s� fall kan du inte ha h�rt de lustiga namn han ger pojkarna han tr�nar.�

Tyrion hade h�rt en del av dessa lustiga namn. �Jag kan sl� vad om att pojkarna har en del namn p� honom ocks�, sa han. �L�t fj�llen falla fr�n era �gon, mina herrar. Ser Alliser T�rne borde mocka i stallarna och inte tr�na era unga rekryter.�

�Nattens v�ktare har ingen brist p� stalldr�ngar�, muttrade lord Mormont, �och det verkar vara det enda de skickar oss numera. Stalldr�ngar och sm�tjuvar och v�ldt�ktsm�n. Ser Alliser �r en smord riddare, en av de f� som tagit den svarta dr�kten sedan jag blev kommendant, och han k�mpade tappert vid Kungshamn.�

�P� fel sida�, p�pekade ser Jaremy Rykker torrt. �Det borde jag veta, f�r jag var d�r p� muren tillsammans med honom. Tywin Lannister l�t oss v�lja mellan pest och kolera: Ta den svarta dr�kten om ni inte vill se era huvuden spetsade p� p�lar f�re kv�llningen. Jag hoppas du inte tar illa upp, Tyrion.�

�Absolut inte, ser Jaremy. Min far �r mycket f�rtjust i spetsade huvuden, s�rskilt s�dana som tillh�r m�nniskor som p� n�got s�tt har irriterat honom. Och ett s�dant nobelt ansikte som ditt�Utan tvekan tyckte han att du skulle vara dekorativ p� stadsmuren ovanf�r Kungsporten. Jag tror att du skulle ha gjort dig bra d�r uppe.�

�Tack ska du ha�, svarade ser Jaremy med ett sardoniskt leende.

Lord Mormont klarade strupen. �Ibland �r jag r�dd f�r att ser Alliser har sett ditt r�tta jag, Tyrion, f�r du driver faktiskt med oss och v�rt �dla v�rv h�r.�

Tyrion ryckte p� axlarna. �Vi m�r alla bra av att n�gon d� och d� g�r narr av oss, lord Mormont, s� att vi inte b�rjar ta oss sj�lva p� f�r stort allvar. Kan jag f� mer vin.� Han h�ll fram b�garen.

Medan Rykker fyllde p� den anm�rkte Bowen Marsh: �Du har stor t�rst f�r att vara s� liten.�

��, jag tycker lord Tyrion �r en stor man�, mumlade m�ster Aemon fr�n bortre �nden av bordet. Han talade l�gm�lt, men �nd� tystnade alla de h�ga officerarna i nattens v�ktare f�r att kunna h�ra vad den gamle hade att s�ga. �Jag tycker att han �r en j�tte som har kommit hit till oss vid v�rldens �nde.�

�Jag har blivit kallad m�nga saker, ers n�d, men j�tte �r definitivt inte en av dem�, svarade Tyrion mjukt.

�Inte desto mindre tror jag att det �r sant�, f�rklarade m�ster Aemon samtidigt som hans grumliga mj�lkvita �gon v�ndes mot Tyrions ansikte.

F�r en g�ngs skull fann Tyrion att han var m�ll�s och han kunde bara artigt b�ja p� huvudet och s�ga: �Ni �r alltf�r v�nlig, m�ster Aemon.�

Den blinde log. Han var hundra �r gammal, liten, rynkig och h�rl�s, och s� f�rkrympt att hans �mbetes halsring med dess l�nkar av m�nga metaller h�ngde l�s runt halsen. �Jag har blivit kallad m�nga saker�, sa han, �men v�nlig �r inte en av dem.� Den h�r g�ngen var det Tyrion som skrattade mest.

Mycket senare, d� kv�llsvarden f�r l�nge sedan var �verst�kad och de andra hade g�tt, erbj�d Mormont Tyrion en stol framf�r brasan och en b�gare kryddat vin som var s� starkt att han fick t�rar i �gonen. �Kungsv�gen kan vara farlig s� h�r l�ngt norrut�, sa kommendanten.

�Jag har Jyck och Morrec�, svarade Tyrion, �och Yoren ska rida s�derut igen.�

�Yoren �r bara en man, och nattens v�ktare ska eskortera dig till Vinterhed�, tillk�nnagav Mormont i en ton som inte t�lde n�gra mots�gelser. �Tre man borde r�cka.�

�Om ni insisterar, ers n�d�, sa Tyrion, �och ni kunde skicka unge Sn�, f�r han blir s�kert glad �ver en chans att f� tr�ffa sina br�der.�

Mormont s�g bister ut bakom det tjocka gr� sk�gget. �Sn�? �, Starks o�kting. Nej, det tycker jag inte, f�r de unga beh�ver gl�mma de liv de har l�mnat bakom sig, br�der och m�drar och allt det d�r. Ett bes�k hemma skulle bara v�cka k�nslor som m�r b�st av att falla i gl�mska. Jag har sj�lv erfarenhet av det h�r. Min egen syster Maege h�rskar p� Bj�rn�n nu sedan min son van�rat v�rt hus, och jag har systerd�ttrar som jag aldrig har sett.� Han tog en klunk ur b�garen. �Dessutom �r Jon Sn� bara en pojke. Du ska f� tre bev�pnade m�n som beskydd.�

�Jag �r djupt r�rd av er omtanke, lord Mormont.� Det starka vinet gjorde Tyrion yr i huvudet men inte s� berusad att han inte f�rstod att den gamle bj�rnen ville ha n�got av honom. �Jag hoppas jag kan �terg�lda er v�nlighet.�

�Det kan du�, svarade Mormont r�ttframt. �Din syster sitter bredvid kungen, din bror �r en framst�ende riddare och din far �r den m�ktigaste lorden i de sju konungarikena. Tala med dem f�r v�r r�kning, och ber�tta om v�r n�d h�r, f�r du har ju sj�lv sett hur det �r. Nattens v�ktare h�ller p� att d� ut, och vi har mindre �n tusen man nu. Sex hundra h�r, tv� hundra i Skuggtornet och �nnu f�rre p� �stvakten vid havet, och en knapp tredjedel av dem �r vapenf�ra m�n. Muren �r fem hundra kilometer l�ng. T�nk dig det. Om det skulle komma ett anfall har jag bara tv� m�n f�r att f�rsvara varje kilometer mur.�

�Knappt tv�, p�pekade Tyrion med en g�spning.

Mormont tycktes knappt h�ra honom. Den gamle mannen v�rmde h�nderna vid elden. �Jag skickade ut Benjen Stark f�r att leta efter Yohn Royces son som f�rsvann p� sitt f�rsta spaningsuppdrag. Pojken Royce var gr�n som sommargr�s, men �nd� insisterade han p� att f� f�ra bef�let och sa att det var hans r�tt som riddare. Jag ville inte st�ta mig med hans h�ge far utan var dum nog att ge efter och skickade ut honom med tv� m�n som jag bed�mde som lika goda som n�gra andra i nattens v�ktare.�

�Dum�, inst�mde korpen. Tyrion tittade upp. F�geln kikade ner p� honom med sina lysande svarta �gon och burrade upp fj�drarna. �Dum�, ropade den igen. Tyv�rr skulle gamle Mormont utan tvekan ta illa upp om han str�p el�ndet.

Kommendanten tog ingen notis om den irriterande f�geln. �Gared var n�stan lika gammal som jag och hade varit l�nge p� muren�, �tertog han, �och �nd� verkar det som om han br�t sin ed och flydde. Jag skulle aldrig ha trott det, inte om honom, men lord Eddard skickade mig hans huvud fr�n Vinterhed. Om Royce har vi inte h�rt n�gonting. En desert�r och tv� f�rlorade m�n, och nu saknas �ven Benjen Stark.� Han suckade djupt. �Vem ska jag skicka ut f�r att leta efter honom? Om tv� �r fyller jag sjuttio, f�r gammal och tr�tt f�r den b�rda jag b�r, men om jag l�gger ner den, vem ska d� ta upp den? Alliser T�rne? Bowen Marsh? Jag skulle beh�va vara lika blind som m�ster Aemon f�r att inte se vad de g�r f�r. Nattens v�ktare har blivit en arm� av surmulna pojkar och tr�tta gamla m�n. Bortsett fr�n dem som satt vid mitt bord i kv�ll har jag kanske tjugo som kan l�sa och �nnu f�rre som kan t�nka eller planera eller leda. En g�ng i tiden �gnade nattens v�ktare somrarna �t att f�rst�rka muren, och varje kommendant l�mnade den h�gre efter sig, men nu f�rm�r vi p� sin h�jd h�lla oss vid liv.�

Han menade fullt allvar, ins�g Tyrion och k�nde sig lite generad f�r den gamle mannens skull. Lord Mormont hade tillbringat st�rre delen av sitt liv p� muren och om det skulle ha varit n�gon mening med de �ren beh�vde han tro p� framtiden. �Jag lovar att kungen ska f� veta er n�d�, f�rs�krade Tyrion allvarligt, �och jag ska �ven tala med min far och min bror Jaime.� Och det skulle han ocks� g�ra, f�r Tyrion var en man som stod vid sitt ord, men han l�mnade resten osagt: att kung Robert skulle strunta i honom, att lord Tywin skulle fr�ga om han mist f�rst�ndet och att Jaime bara skulle skratta.

�Du �r en ung man, Tyrion�, sa Mormont. �Hur m�nga vintrar har du sett?�

Han ryckte p� axlarna. ��tta, nio, jag minns inte.�

�Och alla var korta.�

�Det st�mmer, ers n�d.� Han var f�dd mitt i kallaste vintern, en fruktansv�rt h�rd vinter som m�starna sa hade varat i n�stan tre �r, men i Tyrions tidigaste minnen var det v�r.

�N�r jag var pojke sades det att en l�ng sommar alltid betydde att det skulle komma en l�ng vinter, och den h�r sommaren har varat i nio �r, Tyrion, och snart �r vi inne p� det tionde. T�nk p� det.�

�N�r jag var pojke�, svarade Tyrion, �ber�ttade min amma att om m�nniskorna var goda skulle gudarna en dag ge v�rlden en sommar utan slut. Kanske har vi varit b�ttre �n vi trodde och den l�nga sommaren �r �ntligen h�r.� Han flinade.

Kommendanten verkade inte road. �Du �r inte s� dum att du tror p� det d�r, och dagarna b�rjar redan bli kortare, s� det �r ingen tvekan om saken. Aemon har f�tt brev fr�n Citadellet som bekr�ftar de slutsatser han sj�lv dragit. Slutet p� sommaren �r h�r.� Mormont fattade Tyrions hand och kramade den h�rt. �Du m�ste f� dem att f�rst�, f�r jag vet att m�rkret n�rmar sig. Det finns farliga saker i skogarna�� skr�ckvargar och mammutar och sn�bj�rnar lika stora som uroxar�� och jag har sett m�rkare skepnader i mina dr�mmar.�

�I era dr�mmar�, ekade Tyrion och t�nkte p� hur v�l han beh�vde �nnu en b�gare vin.

Mormont var d�v f�r udden i hans r�st. �Fiskarbefolkningen n�ra �stvakten har sett vita v�lnader p� stranden.�

Den h�r g�ngen kunde Tyrion inte h�lla tyst. �Fiskarbefolkningen i Kungshamn ser ofta sj�jungfrur.�

�Denys Mallister skriver att bergsfolket flyttar s�derut och drar f�rbi Skuggtornet i allt st�rre antal. De �r p� flykt�men fr�n vad?� Lord Mormont gick fram till f�nstret och stirrade ut i m�rkret. �Jag �r gammal, Lannister, men jag har aldrig k�nt en liknande kyla. Ber�tta f�r kungen vad jag har sagt. Jag b�nfaller dig. Vintern n�rmar sig och n�r Den l�nga natten faller st�r bara nattens v�ktare mellan riket och m�rkret som kommer svepande fr�n norr. D� m� gudarna hj�lpa oss om vi inte �r redo.�

�Gudarna hj�lpe mig om jag inte f�r lite s�mn i natt, och Yoren �r fast besluten att rida i dagbr�ckningen.� Tyrion kom p� f�tter, s�mnig av vinet och tr�tt p� domedagsprofetiorna. �Jag tackar er f�r den v�nlighet ni har visat mig, lord Mormont.�

�Ber�tta f�r dem, Tyrion, och f� dem att f�rst� att det �r allvar, det �r det enda tack jag beg�r.� Han visslade och korpen fl�g till honom och satte sig p� hans axel. Mormont log och gav f�geln lite majs, och det var s� Tyrion l�mnade honom.

Det var iskallt utomhus. Tyrion var insvept i tjocka p�lsverk och han drog p� sig handskarna och nickade till de frusna stackarna som stod p� vakt utanf�r kommendantens torn. Han b�rjade g� tv�rs �ver borgg�rden mot sina egna rum i kungstornet och skyndade sig s� mycket de korta benen till�t. Sn�n knarrade under st�velsulorna och andedr�kten �ngade framf�r honom som ett baner. Han stack h�nderna i armh�lorna och gick fortare samtidigt som han hoppades att Morrec kommit ih�g att v�rma upp hans s�ng med heta tegelstenar fr�n brasan.

Bakom kungstornet glimmade muren i m�nskenet, v�ldig och mystisk. Tyrion stannade och tittade upp mot den. K�lden och den snabba takten fick det att v�rka i benen.

Pl�tsligt greps han av en underlig galenskap, en l�ngtan efter att �n en g�ng f� blicka ut fr�n v�rldens �nde. Det skulle bli sista chansen, t�nkte han, f�r p�f�ljande dag skulle han rida s�derut och han kunde inte f�rest�lla sig att han n�gonsin skulle vilja �terv�nda till den h�r frusna �dsligheten. Kungstornet l�g framf�r honom med sitt l�fte om v�rme och en mjuk s�ng, men �nd� fann Tyrion att han gick f�rbi det mot muren.

En tr�trappa ledde upp�t p� s�dra sidan. Den var f�rankrad vid stora grovhuggna bj�lkar som var ink�rda djupt i isen d�r de frusit fast. Fram och tillbaka l�pte trappan och fortsatte upp�t i sicksack som en blixt. De svarta br�derna hade f�rs�krat honom att den var mycket starkare �n den verkade, men den fruktansv�rda krampen i benen gjorde att det inte var att t�nka p� f�r Tyrion att ta den v�gen. I st�llet gick han fram till hisskorgen i j�rn bredvid brunnen, klev in och drog h�rt i repet tre g�nger.

Tyrion fick v�nta en hel evighet, tyckte han, d�r han stod innanf�r j�rnst�ngerna med ryggen mot muren, tillr�ckligt l�nge f�r att b�rja undra varf�r han gjorde detta. Han hade just best�mt sig f�r att gl�mma sitt infall och g� och l�gga sig i st�llet n�r hisskorgen ryckte till och b�rjade r�ra p� sig.

Han steg l�ngsamt upp�t, till en b�rjan knyckigt och st�tigt men sedan gick det mjukare. Marken f�rsvann under honom, hisskorgen svajade och Tyrion tog tag om j�rnst�ngerna. Trots de tjocka handskarna kunde han k�nna kylan fr�n metallen. Morrec hade t�nt brasan i hans rum, noterade han bel�tet, men i kommendantens torn var det m�rkt. Den gamle bj�rnen hade tydligen b�ttre f�rst�nd �n han.

S� befann han sig ovanf�r tornen och r�rde sig fortfarande upp�t. Svarta slottet l�g nedanf�r honom badande i m�nsken, och h�r uppifr�n s�g han hur naket och tomt det var: f�nsterl�sa torn, vittrande murar, borgg�rdar fulla av nedfallna stenar. L�ngre bort kunde han se ljusen fr�n Mullvadsstaden en halv fj�rdingsv�g s�derut l�ngs kungsv�gen, och h�r och var glittrade m�nskenet p� vattnet i iskalla floder som kom fr�n bergen och rann �ver sl�tterna. Resten av v�rlden bestod av vindpinade kullar och steniga f�lt med sn�fl�ckar.

Till slut utbrast en grov r�st bakom honom: �Vid alla sju helveten, det �r dv�rgen�, och hisskorgen ryckte till och stannade och h�ngde d�r medan den l�ngsamt och med knarrande rep vajade fram och tillbaka.

�Ta in honom, f�r helvete.� Det h�rdes ett muttrande och det knakade ljudligt i tr�kranen d� korgen gled in�t och stannade �ver muren. Tyrion v�ntade tills det hade slutat gunga innan han sk�t upp d�rren och hoppade ner p� isen. En stor figur i svart lutade sig mot vinschen medan en annan h�ll i hisskorgen med behandskad hand. Deras ansikten var s� inlindade i yllehalsdukar att det bara var �gonen som syntes, och alla lagren med ylle- och skinnkl�der fick dem att se klotrunda ut. �Och vad vill ni h�r s� h�r dags p� dygnet?� fr�gade mannen som stod vid vinschen.

�En sista titt.�

M�nnen utbytte blickar. �Titta s� mycket ni vill�, sa den andre, �men se till att inte trilla ner, lille man, f�r d� skulle gamle bj�rnen fl� oss levande.� Ett litet tr�skjul stod under den stora kranen och Tyrion s�g en skymt av ett fyrfat och k�nde en hastig fl�kt av v�rme d� den ene mannen �ppnade d�rren och de gick in i skjulet igen. S� var han ensam.

Det var bitande kallt h�r uppe och vinden slet i kl�derna som en eldig �lskare. Murens kr�n var bredare �n kungsv�gen p� sina st�llen, s� Tyrion var inte r�dd f�r att ramla ner �ven om det var i halaste laget. De svarta br�derna spred ut krossad sten p� g�ngv�garna, men tyngden av or�kneliga steg fick muren att sm�lta, s� att isen tycktes v�xa runt gruset och sv�lja det tills g�ngv�garna var bara igen och det var dags att krossa mer sten.

Men det var ingenting som Tyrion inte klarade. Han tittade p� muren som str�ckte ut sig framf�r honom mot �ster och v�ster, en o�ndlig vit v�g utan b�rjan eller slut med en m�rk avgrund p� vardera sidan. Mot v�ster, avgjorde han utan n�gon s�rskild anledning, och b�rjade g� �t det h�llet och f�ljde g�ngv�gen n�rmast den norra kanten d�r gruset s�g nyast ut.

Tyrions bara kinder var r�dblommiga av k�ld och benen protesterade allt h�gljuddare f�r varje steg, men han struntade i dem. Vinden ven omkring honom och gruset knarrade under st�vlarna medan det vita bandet framf�r honom f�ljde kullarnas stigning h�gre och h�gre tills det f�rsvann vid den v�stra horisonten. Han passerade en v�ldig katapult, h�g som en stadsmur, vars sockel var djupt nersjunken i muren. H�vst�ngsarmen hade monterats ner f�r reparation och sedan blivit bortgl�md, och den l�g d�r som en trasig leksak, till h�lften inb�ddad i isen.

P� andra sidan av katapulten ropade en d�mpad r�st: �Halt! Vem d�r?�

Tyrion stannade. �Om jag st�r stilla f�r l�nge fryser jag fast, Jon�, sa han d� en lurvig och blek skepnad tyst gled fram mot honom och nosade p� hans p�lsverk. �Hej, Gast.�

Jon Sn� kom n�rmare. Han s�g st�rre och bastantare ut i sina tjocka lager av p�ls och l�der och huvan p� manteln var nerdragen f�r ansiktet. �Lannister�, utbrast han och drog ner halsduken som han hade f�r munnen. �Det h�r �r det sista st�lle d�r jag skulle f�rv�nta mig att f� se dig.� Han bar p� ett tungt spjut med j�rnspets som var h�gre �n han sj�lv och ett sv�rd h�ngde vid sidan i en l�derskida. Tv�rs �ver br�stet hade han ett gl�nsande svart stridshorn prytt med silverband.

�Jag begriper inte sj�lv vad jag har h�r att g�ra�, medgav Tyrion. �Det var ett infall. Om jag klappar Gast, biter han av mig handen i s� fall?�

�Inte n�r jag �r h�r�, f�rs�krade Jon.

Tyrion kliade den vita vargen mellan �ronen och de r�da �gonen betraktade honom uttrycksl�st. Besten gick honom �nda upp till br�stet nu, och Tyrion t�nkte dystert att om �nnu ett �r skulle han f� titta upp p� vargen. �Vad g�r du sj�lv h�r uppe i kv�ll?� fr�gade han. �Bortsett fr�n att du fryser av dig mandomen��

�Jag har �kt p� nattvakt�, svarade Jon, �igen. Ser Alliser har varit v�nlig nog att ordna s� att vaktchefen intresserar sig s�rskilt f�r mig, och han tror att om han h�ller mig vaken halva natten ska jag somna under f�rmiddagsdrillen. Hittills har jag gjort honom besviken.�

Tyrion flinade. �Och har Gast l�rt sig att jonglera �n?�

�Nej�, svarade Jon leende, �men Grenn h�ll st�nd mot Halder i morse och Pyp tappar inte sv�rdet lika ofta som han gjorde f�rut.�

�Pyp?�

�Pypar �r hans riktiga namn, den lille pojken med de stora �ronen. Han s�g mig arbeta med Grenn och bad om hj�lp. T�rne hade aldrig ens visat honom hur man h�ller i ett sv�rd.� Jon v�nde sig om och blickade norrut. �Jag har en fj�rdingsv�g mur att bevaka. Har du lust att promenera med mig?�

�Om du g�r l�ngsamt�, sa Tyrion.

�Vaktchefen s�ger att jag m�ste h�lla mig i r�relse f�r att blodet inte ska frysa, men han sa aldrig hur fort jag m�ste g�.�

De b�rjade promenera och Gast tassade bredvid Jon som en vit skugga. �Jag ger mig av i morgon�, upplyste Tyrion.

�Jag vet�, sa Jon och l�t egendomligt sorgsen.

�Jag planerar att stanna p� Vinterhed p� v�gen s�derut. Om det �r n�got budskap du vill att jag ska framf�ra��

�S�g �t Robb att jag t�nker bli bef�lhavare f�r nattens v�ktare och se till att han �r trygg, s� han kan lika g�rna b�rja brodera tillsammans med flickorna och l�ta Mikken sm�lta ner hans sv�rd till h�stskor.�

�Din bror �r st�rre �n jag�, p�pekade Tyrion med ett skratt, �och jag v�grar att framf�ra ett budskap som kan bli min d�d.�

�Rickon fr�gar s�kert n�r jag kommer hem. F�rs�k f�rklara vad jag h�ller p� med, om du kan, och s�g �t honom att han kan f� ha alla mina saker medan jag �r borta. Det kommer han att gilla.�

Folk tycktes be honom om en massa saker den h�r dagen, t�nkte Tyrion Lannister. �Allt det d�r skulle du kunna skriva i ett brev.�

�Rickon kan inte l�sa �n. Bran�� Han avbr�t sig pl�tsligt. �Jag vet inte vad f�r budskap jag ska skicka till Bran. Hj�lp honom, Tyrion.�

�Vad ska jag kunna ge honom f�r hj�lp? Jag �r ingen livmedikus som kan lindra hans sm�rtor, och jag har inga trollformler som kan �terge honom r�relsef�rm�gan i benen.�

�Du gav mig hj�lp n�r jag beh�vde det�, p�minde Jon Sn�.

�Jag gav dig ingenting utom ord�, inv�nde Tyrion.

�Ge dina ord till Bran ocks� i s� fall.�

�Du ber en lam l�ra en krympling dansa�, anm�rkte Tyrion, �och �ven om upps�tet �r allvarligt menat blir resultatet s�kert groteskt. Men jag vet hur det k�nns att �lska en bror, lord Sn�, och jag ska ge Bran den lilla hj�lp som st�r i min makt.�

�Tack, �rade lord av huset Lannister.� Jon drog av sig handsken och r�ckte fram sin bara hand. �V�nner.�

Tyrion k�nde sig f�runderligt r�rd. �Jag har inte m�nga v�nner h�r i v�rlden�, sa han med ett snett leende. Han drog av sig ena handsken med t�nderna och tog Sn� i handen, hud mot hud, och pojkens handslag var fast och starkt.

N�r Jon Sn� hade satt p� sig handsken igen v�nde han sig tv�rt bort och gick fram till det l�ga och isiga norra br�stv�rnet. Nedanf�r honom stupade muren brant och d�r bortom fanns bara m�rker och vildmark. Tyrion f�ljde efter honom och sida vid sida stod de vid v�rldens �nde.

Nattens v�ktare till�t inte skogen att komma n�rmare �n en halv fj�rdingsv�g p� norra sidan av muren. Dungarna med bok och gran och ek som en g�ng vuxit h�r hade f�llts flera hundra �r tidigare f�r att skapa en bred gata �ppen mark som ingen fiende osedd kunde ta sig �ver. Tyrion hade h�rt att p� andra st�llen l�ngs muren, mellan de tre f�stningarna, hade urskogen under decenniernas lopp b�rjat krypa n�rmare igen, att det fanns platser d�r gr�gr�na granar och bleka, vita �destr�d hade slagit rot i skuggan av sj�lva muren, men Svarta slottet hade en om�tlig aptit p� ved och h�r h�ll de svarta br�dernas yxor fortfarande skogen st�ngen.

Men den var aldrig l�ngt borta. H�r uppifr�n kunde Tyrion se den och de m�rka tr�den tornade upp sig bortom gatan av �ppen mark som en andra mur byggd parallellt med den f�rsta, en m�rkrets mur. F� yxor hade svingats i den svarta skogen d�r inte ens m�nskenet kunde tr�nga ner genom virrvarret av grenar och slingrande r�tter. D�r ute blev tr�den enorma och gr�nsj�garna sa att de inte verkade �lska m�nniskorna. Det var inte att undra p� att nattens v�ktare kallade den sp�kskogen.

D� Tyrion Lannister stod och betraktade m�rkret d�r inga eldar brann n�gonstans, medan vinden ven och kylan tr�ngde in i m�rgen p� honom, kunde han n�stan tro p� pratet om v�lnaderna, fienden i natten. Hans sk�mt om troll och varulvar verkade inte l�ngre riktigt lika lustiga.

�Min farbror �r d�r ute�, sa Jon Sn� l�gt och lutade sig mot spjutet medan han stirrade ut i m�rkret. �F�rsta kv�llen de skickade upp mig hit t�nkte jag att farbror Benjen kommer s�kert ridande tillbaka i kv�ll och jag f�r se honom f�rst och f�r bl�sa i hornet. Men han kom aldrig, inte den kv�llen och ingen annan kv�ll heller.�

�Ge honom tid�, sa Tyrion.

L�ngt borta i norr ylade en varg, s� en till och ytterligare en. Gast lade huvudet p� sned och lyssnade. �Om han inte kommer tillbaka ska Gast och jag ge oss ut och leta reda p� honom�, lovade Jon Sn� och lade handen p� skr�ckvargens huvud.

�Jag tror dig�, sa Tyrion, men det han t�nkte var: Och vem ska sedan leta reda p� dig? Han r�s.

Fadern hade br�kat med r�det igen, det s�g Arya p� hans ansikte d� han �n en g�ng kom f�r sent till kv�llsvarden. Den f�rsta r�tten, en tjock s�t soppa gjord p� pumpa, hade redan tagits bort n�r Ned stegade in i lilla salen. De kallade den s� f�r att skilja den fr�n stora salen, d�r kungen kunde traktera tusen g�ster, men det var �nd� ett l�ngt rum med v�lvt tak, och d�r fanns plats f�r tv� hundra personer p� b�nkarna runt bockborden.

�Ers n�d�, sa Jory och reste sig d� fadern steg in. �ven resten av vakterna for upp. Alla bar ny mantel i tungt gr�tt ylle med vit sidenb�rd och den h�lls ihop med en hand i hamrat silver som angav att dessa m�n tillh�rde handens livvakt. De var bara femtio, s� de flesta av b�nkarna var tomma.

�Vars�goda och sitt�, sa Eddard Stark. �Jag ser att ni har b�rjat utan mig, och det gl�der mig att se att det fortfarande finns f�rnuftiga m�n h�r i staden.� Han gjorde tecken till att m�ltiden kunde forts�tta, och tj�narna b�rjade b�ra omkring stora fat med revbensspj�ll stekta i vitl�k och krydd�rter.

�P� borgg�rden pratas det om att det ska bli en tornering�, sa Jory d� han satt sig igen. �Det s�gs att riddare ska komma fr�n hela riket f�r att tornera och festa f�r att fira er utn�mning till kungens hand.�

Arya s�g att fadern inte var s�rskilt glad �t det. �S�gs det ocks� att det �r det sista jag skulle ha �nskat?�

Sansas �gon hade blivit stora som tefat. �En tornering�, andades hon. Hon satt mellan mamsell Mordana och Jeyne Poole, s� l�ngt ifr�n Arya hon kunde komma utan att dra p� sig f�rebr�elser fr�n fadern. �F�r vi g� dit, far?�

�Du vet vad jag tycker om det h�r, Sansa. Det verkar som om jag m�ste arrangera Roberts lekar och l�tsas k�nna mig hedrad f�r hans skull, men det betyder inte att jag m�ste uts�tta mina d�ttrar f�r den h�r d�rskapen.�

��, sn�lla far�, bad Sansa. �Jag vill se torneringen.�

Mamsell Mordana upph�vde r�sten. �Prinsessan Myrcella kommer att vara d�r, ers n�d, och hon �r yngre �n lady Sansa. Alla hovets damer f�rv�ntas n�rvara vid ett s�dant h�r storslaget evenemang, och eftersom torneringen g�r av stapeln f�r att hedra er skulle det se konstigt ut om er egen familj inte var med.�

Fadern s�g pl�gad ut. �Det skulle v�l det, s� jag f�r v�l ordna en plats �t dig, Sansa.� Han s�g p� Arya. �F�r er b�gge tv�.�

�Jag struntar i deras dumma tornering�, utbrast Arya. Hon visste att prins Joffrey skulle vara d�r, och hon hatade prins Joffrey.

Sansa h�jde huvudet. �Det kommer att bli ett lysande sk�despel, och det �r �nd� ingen som vill ha dig d�r.�

Det blixtrade till av ilska i faderns ansikte. �Nu r�cker det, Sansa, och om jag h�r n�got mer i den stilen �ndrar jag mig. Jag �r d�dstr�tt p� detta st�ndiga br�k mellan er. Ni �r systrar, och jag f�rv�ntar mig att ni uppf�r er som systrar ocks�, f�rst�tt?�

Sansa bet sig i l�ppen och nickade, och Arya b�jde p� huvudet och stirrade buttert ner i tallriken. T�rarna br�nde i �gonen och hon torkade ilsket bort dem, fast besluten att inte b�rja gr�ta.

Det enda ljud som h�rdes var klirret av knivar och gafflar. �Urs�kta mig�, sa fadern och reste sig fr�n bordet, �men jag har visst ingen aptit i kv�ll.� Han l�mnade salen.

N�r han f�rsvunnit b�rjade Sansa viska upphetsat med Jeyne Poole. L�ngre ner vid bordet skrattade Jory �t ett sk�mt och Hullen pratade h�star. �Din stridsh�st �r nog inte s�rskilt l�mplig f�r dusten.� M�nnen hade h�rt det f�rut, och Desmond, Jacks och Hullens son Harwin buade �t honom och Porther ropade p� mer vin.

Ingen pratade med Arya, men det brydde hon sig inte om, f�r det var s� hon ville ha det. Hon skulle ha �tit sina m�ltider ensam p� sitt rum om mamsell Mordana g�tt med p� det. Ibland gjorde hon det n�r fadern var tvungen att �ta middag med kungen eller n�got fr�mmande s�ndebud. Resten av tiden �t hon och han och Sansa i hans salong, och det var d� Arya mest saknade br�derna. Hon ville retas med Bran och leka med lille Rickon och se Robb le mot sig. Hon ville att Jon skulle rufsa henne i h�ret och kalla henne �lillasyster� och avsluta meningarna tillsammans med henne. Men alla var borta, hon hade ingen kvar utom Sansa, och Sansa ville inte ens prata med henne om inte fadern tvingade henne.

Hemma p� Vinterhed hade de intagit h�lften av m�ltiderna i stora salen, och fadern brukade s�ga att en lord m�ste �ta tillsammans med sina m�n om han ville beh�lla dem. �L�r k�nna de m�n som tj�nar dig�, hade hon en g�ng h�rt honom s�ga till Robb, �och l�t dem l�ra k�nna dig. Be inte dina m�n d� f�r en fr�mling.� P� Vinterhed l�t han alltid duka fram ett extra kuvert vid sitt eget bord, och varje dag ombads olika m�n sitta d�r. En kv�ll kunde det vara Vayon Poole, och d� diskuterade de r�kenskaper och br�df�rr�d och tj�nstefolk. N�sta g�ng var det Mikken, och d� lyssnade fadern medan han pratade om rustningar och sv�rd och hur het en �ssja borde vara och om b�sta s�ttet att h�rda st�l. En annan kv�ll var det kanske Hullen med sitt st�ndiga prat om h�star eller Chayle, kaplanen, fr�n biblioteket, eller Jory, eller ser Rodrik och till och med gamla Nan med sina historier.

Arya hade �lskat att sitta vid faderns bord och h�ra dem prata, och hon hade tyckt om att lyssna till m�nnen p� b�nkarna ocks�, till friryttare h�rda som l�der, h�viska riddare och dj�rva unga v�pnare och gr�nande gamla soldater. Hon brukade kasta sn�boll p� dem och hj�lpa dem snatta pajer i k�ket. Deras hustrur gav henne scones och hon hittade p� namn �t deras sp�dbarn och lekte �monster och jungfrur�, �g�mma skatten� och �kom in i mitt slott� tillsammans med deras barn. Tjocke Tom brukade kalla henne �Arya framf�r f�tterna�, f�r han sa att hon alltid var i v�gen. Det gillade hon mycket b�ttre �n �Arya h�stansikte�.

Men det var p� Vinterhed, i en annan v�rld, och nu var allt f�r�ndrat. Det h�r var f�rsta g�ngen de �t kv�llsvard tillsammans med vakterna sedan de kom till Kungshamn, och Arya avskydde det. Nu avskydde hon ljudet av deras r�ster, deras s�tt att skratta och deras historier. De hade varit hennes v�nner och hon hade k�nt sig trygg n�r de fanns i n�rheten, men nu visste hon att den tryggheten var falsk. De hade l�tit drottningen d�da Lady, och det var illa nog, men sedan hade Blodhunden hittat Mycah. Jeyne Poole hade ber�ttat f�r Arya att han hade hackat honom i s� m�nga sm�bitar att de l�mnat tillbaka honom till slaktaren i en s�ck, och f�rst hade den stackars mannen trott att det var en gris de slaktat. Och ingen hade uppl�tit r�sten eller dragit sv�rdet eller n�gonting, inte Harwin som alltid pratade om hur modig han var eller Alyn som skulle bli riddare eller Jory som var vaktkapten. Inte ens fadern.

�Han var min v�n�, viskade Arya i tallriken s� l�gt att ingen kunde h�ra det. Revbensspj�llen l�g or�rda p� tallriken, och vid det h�r laget var de kalla och vilade i ett tjockt lager stelnat fett. Arya tittade p� dem och m�dde illa. Hon reste sig fr�n bordet.

�Och vart ska du ta v�gen, unga dam?� fr�gade mamsell Mordana.

�Jag �r inte hungrig�, svarade Arya och lyckades med stor sv�righet komma ih�g att vara artig. �Kan jag f� g� fr�n bordet�, rabblade hon stelt.

�Det f�r du inte�, f�rkunnade guvernanten. �Du har knappt r�rt maten, och nu s�tter du dig ner och �ter upp den.�

�G�r det sj�lv!� Innan n�gon hann hindra henne st�rtade Arya mot d�rren medan vakterna skrattade och mamsell Mordana ropade efter henne med allt g�llare r�st.

Tjocke Tom stod p� sin post utanf�r d�rren till lilla salen. Han blinkade n�r han s�g Arya komma rusande emot sig och h�rde guvernantens rop. �Hall� d�r, lilla v�n, sakta i backarna�, b�rjade han s�ga och str�ckte sig efter henne, men Arya slank mellan benen p� honom och rusade sedan uppf�r spiraltrappan i tornet medan tjocke Tom st�nkande och st�nande f�ljde efter.

Sovrummet var det enda st�lle i Kungshamn som Arya tyckte om, och det hon tyckte b�st om var d�rren som var av massiv m�rk ek med svarta j�rnband. N�r hon sm�llde igen den d�rren och f�llde ner den tunga bommen kunde ingen komma in i hennes rum, varken mamsell Mordana eller tjocke Tom eller Sansa eller Jory eller Blodhunden. Ingen! Hon sm�llde igen d�rren nu.

N�r bommen l�g p� plats k�nde sig Arya �ntligen tillr�ckligt s�ker f�r att gr�ta.

Hon gick fram till f�nsterb�nken och satte sig d�r och sn�rvlade medan hon hatade dem allihop och sig sj�lv mest av alla. Allt f�rskr�ckligt som h�nt var hennes fel, det sa Sansa och Jeyne ocks�.

Tjocke Tom knackade p� d�rren. �Vad �r det f�r fel, Arya lilla?� ropade han. ��r du d�r?�

�Nej!� skrek hon. Knackningarna upph�rde och sedan h�rde hon honom g� sin v�g. Det var alltid l�tt att lura tjocke Tom.

Arya gick fram till kistan vid fot�ndan av s�ngen. Hon st�llde sig p� kn� och �ppnade locket, b�rjade slita fram kl�derna med b�da h�nderna�� siden och sammet och ylle�� och kastade dem p� golvet. Det l�g d�r p� botten av kistan d�r hon g�mt det, och Arya lyfte n�stan �mt upp det och drog den sm�ckra klingan ur skidan.

N�l.

Hon t�nkte p� Mycah igen och �gonen fylldes av t�rar. Hennes fel, hennes fel, hennes fel. Om hon aldrig hade bett honom leka riddare med henne�

Det knackade p� d�rren, h�gre �n tidigare. ��ppna genast d�rren, Arya Stark!�

Arya sv�ngde runt med N�l i handen. �Kom inte in hit!� varnade hon och h�gg vilt i luften.

�Det h�r ska handen f� veta!� rasade mamsell Mordana.

�Det bryr jag mig inte om�, skrek Arya. �G� din v�g.�

�Du kommer att f� �ngra ditt of�rsk�mda upptr�dande, unga dam, det kan jag f�rs�kra.� Arya lyssnade vid d�rren tills hon h�rde guvernantens steg f�rsvinna. Hon gick tillbaka till f�nstret med N�l i handen och tittade ner p� borgg�rden. Om hon �nd� kunde kl�ttra som Bran, t�nkte hon, f�r d� skulle hon kl�ttra ut genom f�nstret och nedf�r tornet och rymma fr�n det h�r f�rskr�ckliga st�llet, bort fr�n Sansa och mamsell Mordana och prins Joffrey, bort fr�n allihop. Hon skulle stj�la lite mat i k�ket, ta N�l och sina b�sta st�vlar och en varm mantel. Hon skulle leta reda p� Nymeria i de vilda skogarna vid Treudden och tillsammans skulle de �terv�nda till Vinterhed eller bege sig till Jon p� muren. Hon kom p� sig med att �nska att Jon vore d�r nu, f�r d� skulle hon kanske inte k�nna sig s� ensam.

En mjuk knackning p� d�rren fick Arya att v�nda sig bort fr�n f�nstret och sina flyktdr�mmar. �Arya�, ropade faderns r�st, ��ppna d�rren, f�r vi beh�ver prata.�

Arya gick tv�rs �ver rummet och lyfte undan bommen. Fadern var ensam och han verkade mer sorgsen �n arg, vilket fick Arya att k�nna sig �nnu s�mre till mods. �F�r jag komma in?� Arya nickade och s�nkte sedan skamset blicken. Fadern st�ngde d�rren. �Vems sv�rd �r det d�r?�

�Mitt.� Arya hade n�stan gl�mt bort sv�rdet hon hade i handen.

�Ge mig det.�

Motvilligt �verl�mnade Arya sv�rdet och undrade om hon n�gonsin skulle f� h�lla det igen. Fadern vred p� det i ljuset och unders�kte klingans b�da sidor. Han k�nde p� spetsen med tummen. �Ett banditsv�rd�, konstaterade han, �och �nd� tycker jag mig k�nna igen den h�r smedens m�rke. Det h�r �r Mikkens verk.�

Arya kunde inte ljuga f�r honom, s� hon slog ner blicken.

Lord Eddard Stark suckade. �Min nio�riga dotter �r bev�pnad fr�n min egen smedja och jag har ingen aning om det. Kungens hand f�rv�ntas styra de sju konungarikena, och �nd� verkar det som om jag inte kan styra mitt eget hush�ll. Hur kommer det sig att du �ger ett sv�rd, Arya? Var har du f�tt det h�r ifr�n?�

Arya tuggade p� l�ppen och sa ingenting, f�r hon ville inte f�rr�da Jon, inte ens f�r fadern.

�Jag antar att det egentligen inte spelar n�gon roll�, �tertog fadern efter en stund och s�g allvarligt p� sv�rdet som han hade i handen. �Det h�r �r ingen leksak, allra minst f�r en flicka. Vad skulle mamsell Mordana s�ga om hon visste att du lekte med sv�rd?�

�Jag lekte inte�, protesterade Arya, �och jag avskyr mamsell Mordana.�

�Nu r�cker det.� Faderns r�st var brysk och h�rd. �Guvernanten g�r bara sitt jobb, fast gudarna ska veta att du inte g�r det l�tt f�r den stackars kvinnan. Din mor och jag har anf�rtrott henne den om�jliga uppgiften att g�ra en dam av dig.�

�Jag vill inte bli n�gon dam!� fr�ste Arya.

�Jag borde bryta itu den h�r leksaken h�r och nu och s�tta stopp f�r de h�r dumheterna.�

�N�l g�r inte s�nder�, sa Arya trotsigt, men r�sten darrade.

�S� sv�rdet har ett namn ocks�.� Fadern suckade. �� Arya, du �r s� vild av dig, mitt barn. �Vargblodet�, brukade min far kalla det. Lyanna hade ett st�nk av det och Brandon mer �n ett st�nk, och det lade dem b�gge tv� i en f�rtidig grav.� Arya h�rde sorgen i hans r�st; det var inte ofta han talade om sin far eller sin bror och syster som d�tt innan hon f�ddes. �Lyanna kunde ha burit sv�rd om min h�ge far hade till�tit det. Du p�minner mig om henne ibland, och du ser till och med ut som hon.�

�Lyanna var vacker�, p�pekade Arya h�pet. Det sa alla, och det var inget som n�gonsin sades om Arya.

�Det var hon�, inst�mde Eddard Stark, �vacker och egensinnig och d�d i f�rtid.� Han lyfte sv�rdet och h�ll upp det mellan dem. �Arya, vad t�nkte du g�ra med�N�l? Vem hade du t�nkt sticka det i? Din syster? Mamsell Mordana? Vet du �ver huvud taget n�got om hur man sl�ss med sv�rd?�

Det enda hon kunde komma p� var lektionen Jon gett henne. �Stick dem med den spetsiga �nden�, fick hon ur sig.

Fadern skrattade till. �Det �r ju riktigt f�rst�s.�

Arya ville f�rklara och f� honom att f�rst�. �Jag f�rs�kte l�ra mig, men�� �gonen fylldes av t�rar. �Jag bad Mycah �va med mig.� Sorgen v�llde �ver henne och hon v�nde sig skakande bort. �Jag bad honom�, snyftade hon, �och det �r mitt fel, det var jag��

Pl�tsligt l�g faderns armar omkring henne och han h�ll �mt om henne medan hon gr�t mot hans br�st. �Nej, k�ra barn�, mumlade han, �s�rj din v�n, men klandra inte dig sj�lv, f�r du m�rdade inte slaktarens pojke, utan det gjorde Blodhunden och den grymma kvinnan han tj�nar.�

�Jag hatar dem�, erk�nde Arya, r�d i ansiktet och sn�rvlande. �Blodhunden och drottningen och kungen och prins Joffrey. Jag hatar dem allihop. Joffrey lj�g, och det var inte som han sa. Jag hatar Sansa ocks�, f�r hon kom minsann ih�g, och hon lj�g bara f�r att Joffrey skulle tycka om henne.�

�Vi ljuger alla�, p�pekade fadern, �eller inbillade du dig verkligen att jag skulle tro p� att Nymeria hade f�rsvunnit.�

Arya rodnade skyldigt. �Jory lovade att inte tala om det.�

�Jory h�ll sitt ord�, sa fadern leende, �men det finns saker som jag kan r�kna ut sj�lv. �ven en blind kunde se att den vargen aldrig frivilligt skulle l�mna dig.�

�Vi var tvungna att kasta sten p� henne�, sa Arya �mkligt. �Jag sa �t henne att springa sin v�g och att jag inte ville ha henne l�ngre. Det fanns andra vargar som hon kunde leka med. Vi h�rde dem yla och Jory sa att skogarna var fulla av vilt, s� hon skulle ha hjortar att jaga. Men hon f�ljde efter �nd�, och till slut blev vi tvungna att kasta sten. Jag tr�ffade henne tv� g�nger, och hon gn�llde och s�g p� mig och jag k�nde mig s� skamsen, men det var v�l r�tt? Drottningen skulle ha l�tit d�da henne.�

�Det var r�tt�, f�rs�krade fadern, �och �ven l�gnen var�inte utan �ra.� Han hade lagt ifr�n sig N�l d� han gick fram till Arya f�r att tr�sta henne. Nu tog han upp sv�rdet igen och gick fram till f�nstret d�r han stod en stund och tittade ut �ver borgg�rden. N�r han v�nde sig om var blicken tankfull, och han satte sig p� f�nsterb�nken med N�l i kn�et. �S�tt dig ner, Arya, f�r jag m�ste f�rs�ka f�rklara en del saker f�r dig.�

Hon satte sig �ngsligt p� yttersta kanten av s�ngen. �Du �r f�r ung f�r att tyngas av mina bekymmer�, b�rjade han, �men du �r ocks� en Stark av Vinterhed och du kan v�ra ord.�

�Vintern n�rmar sig�, viskade Arya.

�De h�rda, grymma tiderna�, sa fadern. �Vi fick en f�rsmak av dem vid Treudden, mitt barn, och d� Bran f�ll. Du f�ddes under den l�nga sommaren, hj�rtat mitt, och du har aldrig upplevt n�got annat, men nu n�rmar sig vintern verkligen. Minns v�rt hus vapen, Arya.�

�Skr�ckvargen�, sa hon och t�nkte p� Nymeria, och hon drog upp kn�na mot br�stet och k�nde sig med ens r�dd.

�Jag ska ber�tta lite om vargar, barn. D� sn�n faller och de vita vindarna bl�ser d�r ensamvargen, men flocken �verlever. Sommaren �r en tid f�r k�bbel, men p� vintern m�ste vi skydda varandra, h�lla varandra varma och hj�lpas �t. S� om du m�ste hata, Arya, ska du hata dem som verkligen vill oss ont. Mamsell Mordana �r en god kvinna och Sansa�Sansa �r din syster. Ni �r kanske lika olika som solen och m�nen, men samma blod flyter genom era hj�rtan. Du beh�ver henne och hon dig�och jag beh�ver er b�da tv�, gudarna hj�lpe mig.�

Han l�t s� tr�tt att Arya blev sorgsen. �Jag hatar inte Sansa�, f�rs�krade hon. �Inte egentligen.� Det var bara till h�lften l�gn.

�Det �r inte min mening att skr�mma dig, men jag vill inte heller ljuga f�r dig. Vi har kommit till en m�rk och farlig plats, barn, f�r det h�r �r inte Vinterhed. Vi har fiender som vill skada oss och d�rf�r f�r vi inte strida sinsemellan. Din egensinnighet, ditt s�tt att rusa i v�g, de ilskna orden och olydnaden�hemma var det bara som ett barns sommarlekar, men h�r och nu n�r vintern snart �r �ver oss �r det en helt annan sak och det �r dags att v�xa upp.�

�Det ska jag g�ra�, lovade Arya. Hon hade aldrig �lskat honom s� h�gt som i den stunden. �Jag kan vara stark ocks�, lika stark som Robb, f�r jag �r ocks� en Stark.�

Han r�ckte henne N�l med f�stet f�rst. �Vars�god.�

Hon s�g p� sv�rdet med f�rundran i blicken, och f�r ett �gonblick var hon r�dd f�r att r�ra vid det, r�dd f�r att det skulle ryckas undan igen om hon str�ckte sig efter det. Men s� sa fadern: �Ta det, f�r det �r ditt�, och hon tog det.

�F�r jag beh�lla det p� riktigt?� fr�gade hon.

�P� riktigt.� Han log. �Om jag tog det ifr�n dig skulle jag f�rmodligen hitta en morgonstj�rna under din huvudkudde inom tv� veckor, men f�rs�k att inte sticka ner din syster hur retad du �n blir.�

�Det ska jag inte g�ra, jag lovar.� Arya tryckte N�l t�tt mot br�stet och fadern gick.

N�sta morgon d� de br�t fastan bad hon mamsell Mordana om urs�kt. Guvernanten kikade misst�nksamt p� henne, men fadern nickade.

Strax efter middagstid tre dagar senare skickade faderns f�rvaltare, Vayon Poole, Arya till lilla salen. Bockborden hade plockats ner och b�nkarna hade skjutits mot v�ggarna. Salen verkade tom tills en obekant r�st sa: �Du �r sen, pojk.� En liten man med skalligt huvud och stor �rnn�sa steg fram ur skuggorna med tv� sm�ckra tr�sv�rd i h�nderna. �I morgon ska du vara h�r exakt mitt p� dagen.� Han talade med accent, de fria st�dernas sjungande tonfall: Braavos kanske, eller Myr.

�Vem �r du?� fr�gade Arya.

�Jag �r din dansm�stare.� Han kastade till henne det ena tr�sv�rdet. Hon str�ckte sig efter det, missade och h�rde det falla i golvet med en skr�ll. �I morgon ska du f�nga det. Ta upp det nu.�

Det var inte bara en pinne utan ett riktigt tr�sv�rd med f�ste och parerst�ng och knapp. Arya tog upp det, grep det nerv�st med b�gge h�nderna och h�ll det framf�r sig. Det var tyngre �n det s�g ut, mycket tyngre �n N�l.

Den skallige mannen smackade med tungan. �S� ska man inte h�lla det, pojk, f�r det �r inget l�ngsv�rd som kr�ver tv� h�nder f�r att svingas. Ta klingan i ena handen.�

�Den �r f�r tung�, inv�nde Arya.

�Den �r s� tung som den beh�ver vara f�r att g�ra dig stark och f�r balansen. En h�lighet inuti �r fylld med bly. En hand �r allt som beh�vs.�

Arya tog h�gerhanden fr�n f�stet och torkade sin svettiga handflata p� byxorna. Hon h�ll sv�rdet i v�nsterhanden och det tycktes han gilla. �V�nster hand �r bra, f�r det �r tv�rtom och g�r det besv�rligare f�r dina fiender. Men du st�r fel. V�nd kroppen i sidled, s� ja. Du �r lika mager som ett spjutskaft, och det �r ocks� bra, f�r m�ltavlan blir mindre. Nu till greppet. L�t mig se.� Han kom n�rmare och kikade p� hennes hand, s�rade p� fingrarna och �ndrade p� fattningen. �Exakt s�, ja. H�ll inte s� h�rt, f�r greppet m�ste vara smidigt.�

�T�nk om jag tappar det?�

�St�let m�ste vara en del av din arm�, talade den skallige mannen om f�r henne. �Kan du tappa en del av armen? Nej. I nio �r var Syrio Forel f�rste sv�rdsk�mpe �t havslorden i Braavos, och han kan de h�r sakerna, s� lyssna p� honom, pojk.�

Det var tredje g�ngen han kallade henne pojke. �Jag �r flicka�, protesterade Arya.

�Pojke, flicka, vad spelar det f�r roll�, svarade Syrio Forel. �Du �r ett sv�rd, det �r allt.� Han smackade med tungan. �Exakt s�, det �r r�tta greppet. Du h�ller inte i en stridsyxa utan i en��

��n�l�, avslutade Arya bistert �t honom.

�Exakt. Nu ska vi b�rja dansen. Kom ih�g, barn, att det inte �r V�steros j�rndans vi ska l�ra oss, riddarens dans, hackandet och huggandet, nej, f�r det h�r �r banditernas dans, vattendansen, snabb och �verraskande. Alla m�nniskor �r gjorda av vatten, visste du det? N�r du sticker h�l i dem rinner vattnet ut och de d�r.� Han tog ett steg bak�t och h�jde sitt eget tr�sv�rd. �Nu ska du f�rs�ka tr�ffa mig.�

Arya f�rs�kte tr�ffa honom. I fyra timmar f�rs�kte hon tills varenda muskel i kroppen var �m och v�rkte medan Syrio Forel smackade med tungan och sa �t henne vad hon skulle g�ra.

N�sta dag b�rjade de tr�na p� allvar.

�Dothrakihavet�, sa ser Jorah Mormont d� han h�ll in h�sten bredvid henne p� kr�net av bergskammen.

Nedanf�r dem str�ckte den v�ldiga, �de sl�tten ut sig �nda till den fj�rran horisonten och bortom den. Det var verkligen ett hav, t�nkte Dany, och d�r fanns inga kullar, inga berg, inga tr�d eller st�der eller v�gar utan bara det �ndl�sa h�ga gr�set som b�ljade som v�gor n�r vinden bl�ste. �Det �r s� gr�nt�, anm�rkte hon.

�H�r och nu�, inst�mde ser Jorah, �men ni skulle se det d� det blommar och man bara ser r�da blommor fr�n horisont till horisont, som ett hav av blod. N�r torrtiden kommer f�rvandlas hela den h�r v�rlden till samma f�rg som gammal brons, och det h�r �r bara hranna, mitt barn. Det finns hundratals olika sorters gr�s d�r ute, gr�s gult som citron och m�rkt som indigo, ljusbl�tt gr�s och orange gr�s och gr�s som regnb�gen. Nere i skuggl�nderna bortom Asshai s�gs det att det finns hav av sp�kgr�s som v�xer h�gre �n en man till h�st med st�nglar bleka som mj�lkvitt glas. Det m�rdar allt annat gr�s och gl�der i m�rkret med de f�rd�mdas sj�lar. Dothrakierna h�vdar att en dag kommer sp�kgr�set att breda ut sig �ver hela v�rlden, och d� kommer allt liv att d�.�

Tanken fick Dany att rysa. �Jag vill inte tala om det nu�, sa hon, �f�r det �r s� vackert h�r och jag vill inte t�nka p� att allt ska d�.�

�Som ni vill, khaleesi�, svarade ser Jorah respektfullt.

Hon h�rde ljudet av r�ster och kastade en blick �ver axeln. Hon och Mormont hade l�mnat resten av s�llskapet l�ngt bakom sig, och nu h�ll de andra p� att kl�ttra uppf�r bergskammen nedanf�r dem. Hennes tj�narinna Irri och de unga b�gskyttarna i hennes khas var viga som kentaurer, men Viserys fick fortfarande k�mpa med de korta stigbyglarna och den smala sadeln. Hennes bror trivdes inte h�r ute och han borde aldrig ha f�ljt med. Master Illyrio hade entr�get bett honom v�nta i Pentos och erbjudit honom att bo i sitt palats, men Viserys hade inte velat h�ra p� det �rat. Han skulle stanna hos Drogo tills skulden var betald, tills han f�tt den krona han blivit lovad. �Och om han f�rs�ker lura mig ska han bittert f� erfara vad det inneb�r att v�cka draken�, hade Viserys sagt och lagt handen p� sitt l�nade sv�rd. Illyrio hade sm�lett och �nskat honom lycka till.

Dany uppt�ckte att hon inte hade n�gon lust att lyssna p� broderns klagol�t just nu, f�r dagen var alldeles f�r perfekt f�r det. Himlen var djupbl� och h�gt ovanf�r dem kretsade en jaktfalk. Gr�shavet vajade och suckade f�r varje vindpust och luften var varm mot ansiktet. Dany k�nde sig rofylld, och hon t�nkte inte l�ta Viserys f�rst�ra friden.

�V�nta h�r�, sa Dany till ser Jorah, �och s�g �t de andra att stanna h�r ocks�. S�g att jag befaller det.�

Riddaren log. Ser Jorah var ingen vacker man. Han hade hals och axlar som en tjur och armar och br�st var t�ckta av grovt svart h�r som v�xte s� t�tt att det inte blivit n�got kvar till huvudet. Men hans leende fick Dany att k�nna sig trygg. �Ni l�r er att tala som en drottning, Daenerys.�

�Inte som en drottning�, inv�nde Dany, �utan som en khaleesi.� Hon v�nde h�sten och galopperade ensam nedf�r bergskammen.

Sluttningen var brant och stenig, men Dany red of�rskr�ckt och gl�djen och faran var som en s�ng i hj�rtat. I hela hennes liv hade Viserys sagt att hon var prinsessa, men inte f�rr�n Daenerys Targaryen red sin silverh�st hade hon k�nt sig som en.

I b�rjan hade det inte varit l�tt. Khalasaren hade brutit l�gret morgonen efter hennes br�llop och ridit �sterut mot Vaes Dothrak, och p� tredje dagen trodde Dany att hon skulle d�. Hon hade stora, blodiga rids�r i stj�rten, l�ren var fulla av skavs�r, hon hade bl�sor p� h�nderna efter tyglarna och det v�rkte i musklerna i ben och rygg s� att hon knappt kunde sitta. N�r skymningen f�ll var tj�narinnorna tvungna att hj�lpa henne av h�sten.

Inte ens n�tterna gav n�gon lindring. Khal Drogo struntade blankt i henne medan de red, precis som han gjort under br�llopet. Han f�rdrev kv�llarna med att dricka tillsammans med sina krigare och blodsryttare, med att rida i kapp p� sina snabba h�star och se kvinnor dansa och m�n d�. Dany hade ingen plats i den delen av hans liv utan fick �ta ensam eller tillsammans med ser Jorah och brodern och efter�t gr�ta sig till s�mns. Men varenda natt strax f�re gryningen kom Drogo till hennes t�lt och v�ckte henne i m�rkret f�r att sedan rida henne lika obarmh�rtigt som han red sin hingst. Han tog henne alltid bakifr�n p� dothrakiskt vis, och det var Dany tacksam f�r, f�r p� det s�ttet kunde hennes herre och h�rskare inte se t�rarna i hennes ansikte och hon kunde anv�nda kudden f�r att kv�va skriken av sm�rta. N�r Drogo var klar brukade han sluta �gonen och b�rja snarka l�tt och Dany l�g bredvid honom med kroppen m�rbultad och �m och hade alldeles f�r ont f�r att kunna sova.

Dag f�ljde p� dag och natt p� natt tills Dany visste att hon inte stod ut ett enda �gonblick till. Hon skulle ta livet av sig hellre �n att forts�tta, besl�t hon en kv�ll.

Men n�r hon sov den natten dr�mde hon drakdr�mmen igen, och den h�r g�ngen var Viserys inte med i den utan det var bara hon och draken. Dess fj�ll var svarta som natten, v�ta och hala av blod, hennes blod, anade Dany. �gonen var som dammar av sm�lt magma och d� draken �ppnade munnen sprutade elden ut i en het str�le. Hon kunde h�ra den sjunga f�r henne. Hon �ppnade famnen f�r elden, omfamnade den och l�t den sluka henne hel, l�t den rena henne och h�rda henne och skrubba henne ren. Hon kunde k�nna huden br�nnas och svartna och falla av, kunde k�nna blodet koka och f�rvandlas till �nga, och �nd� upplevde hon ingen sm�rta. Hon k�nde sig stark och som ny.

Och n�sta dag gjorde det konstigt nog inte lika ont l�ngre. Det var som om gudarna h�rt henne och f�rbarmat sig �ver henne. Till och med tj�narinnorna lade m�rke till f�r�ndringen. �Vad �r det f�r fel, khaleesi?� fr�gade Jhiqui. ��r ni sjuk?�

�Jag var sjuk�, svarade hon d�r hon stod lutad �ver drak�ggen som Illyrio hade sk�nkt henne d� hon gifte sig. Hon r�rde vid det st�rsta av de tre och l�t handen mjukt glida �ver skalet. Svart och scharlakansr�tt, t�nkte hon, som draken i min dr�m. Stenen k�ndes f�runderligt varm under fingrarna�eller dr�mde hon fortfarande? Hon drog nerv�st till sig handen.

Fr�n den stunden blev var dag l�ttare �n den f�reg�ende. Benen blev starkare, bl�sorna brast och h�nderna blev valkiga och hennes mjuka l�r blev h�rdade och smidiga som skinn.

Khalen hade befallt tj�narinnan Irri att l�ra Dany rida p� dothrakiskt vis, men det var stoet som var hennes verkliga l�rare. H�sten verkade k�nna hennes sinnesst�mningar som om deras tankar var gemensamma, och f�r var dag som gick blev Dany s�krare i sadeln. Dothrakierna var ett h�rt och osentimentalt folk och de hade inte f�r vana att ge namn till sina djur, s� Dany t�nkte bara p� henne som silver. Hon hade aldrig �lskat n�got s� h�gt.

Allt eftersom ridningen blev mindre pl�gsam b�rjade Dany l�gga m�rke till sk�nheten i landskapet runt omkring sig. Hon red i spetsen f�r khalasaren tillsammans med Drogo och hans blodsryttare, och d�rf�r s�g hon allt fr�scht och of�rd�rvat. Bakom dem slet den stora horden s�nder jorden, grumlade floderna och rev upp moln av kv�vande damm, men framf�r dem var sl�tten alltid gr�n och or�rd.

De red �ver de b�ljande kullarna utanf�r Norvos, f�rbi terrasserade bondg�rdar och sm� byar d�r ortsbefolkningen �ngsligt kikade ut fr�n vita murar. De korsade tre breda lugna floder och en fj�rde som var snabb och smal och f�rr�disk, slog l�ger bredvid ett h�gt bl�tt vattenfall, red runt ruinerna av en stor utd�d stad d�r det sades att sp�ken st�nade bland de svartnade marmorkolonnerna. De galopperade l�ngs valyriska v�gar som var tusen �r gamla och lika raka som en dothrakisk pil. I en halv m�nad red de genom Qohorskogen d�r l�ven bildade ett gyllene valv h�gt ovanf�r dem och tr�dstammarna var lika breda som stadsportar. Det fanns �lgar i den skogen och fl�ckiga tigrar och lemurer med silverp�ls och stora purpurf�rgade �gon, men allt flydde inf�r khalasaren, och Dany s�g aldrig en skymt av dem.

Vid det laget var hennes pl�gor ett minne blott. Hon hade fortfarande ont efter en l�ng dagsritt, men p� n�got s�tt k�ndes sm�rtan ljuv nu, och varje morgon satte hon sig villigt i sadeln, ivrig att se de underverk som v�ntade p� henne. Hon b�rjade �ven njuta av n�tterna, och om hon fortfarande skrek till n�r Drogo tog henne var det inte alltid av sm�rta.

Vid foten av bergskammen reste sig gr�set h�gt och smidigt omkring henne. Dany saktade ner till trav, red ut p� sl�tten och nj�t av att vara helt ensam i allt det gr�na. I khalasaren var hon aldrig ensam. Khal Drogo kom inte till henne f�rr�n solen snart skulle g� upp, men tj�narinnorna gav henne mat och badade henne och sov vid ing�ngen till t�ltet, Drogos blodsryttare och m�nnen i hennes khas var aldrig l�ngt borta, och brodern var en ov�lkommen skugga b�de natt och dag. Dany kunde h�ra honom fr�n kr�net av bergskammen, och hans r�st var g�ll av ilska d� han skrek �t ser Jorah. Hon red vidare ut i dothrakihavet.

Gr�nskan uppslukade henne. Luften doftade jord och gr�s blandat med lukten av h�st och Danys svett och oljan i h�ret: dothrakiska lukter. De verkade h�ra hemma h�r, och Dany andades in dem och skrattade. Med ens fick hon lust att k�nna marken under sig, att gr�va ner t�rna i den feta svarta jorden. Hon hoppade ur sadeln och l�t silver beta medan hon drog av sig de h�ga st�vlarna.

Viserys var �ver henne lika pl�tsligt som en sommarstorm och h�sten stegrade sig under honom d� han h�ll in den f�r h�rt. �Hur v�gar du!� skrek han �t henne. �Du ger order till mig? Till mig?� Han hoppade av h�sten men snubblade och f�ll omkull. N�r han tog sig upp p� f�tter igen var han r�d i ansiktet av ilska, och han grep tag i henne och skakade henne. �Har du gl�mt vem du �r? Titta bara p� dig. Som du ser ut!�

Dany beh�vde inte titta. Hon var barfota med oljat h�r och kl�dd i dothrakiska ridbyxor och en m�lad v�st som hon f�tt i brudg�va. Hon s�g ut som om hon h�rde hemma h�r. Viserys var smutsig och fl�ckig i siden och ringbrynja.

Han fortsatte att skrika. �Du befaller inte �ver draken, har du f�rst�tt? Jag �r h�rskare �ver de sju konungarikena, och jag tar inte order av en ryttarh�vdings slinka. H�r du vad jag s�ger?� Han stack in handen under v�sten och k�rde omilt in fingrarna i br�stet p� henne. �H�r du vad jag s�ger?�

Dany knuffade undan honom, h�rt.

Viserys stirrade p� henne och de syrenf�rgade �gonen var klentrogna. Hon hade aldrig f�rut trotsat honom, aldrig gett igen. Hans anletsdrag f�rvreds av raseri, och nu skulle han g�ra henne ordentligt illa, det visste hon.

Klatsch.

Piskan l�t som �skan och den rullade sig runt halsen p� Viserys och ryckte honom bak�t. Han fl�g handl�st omkull i gr�set, chockad och halvkv�vd. Dothrakiryttarna buade �t honom d� han f�rs�kte g�ra sig fri. Den med piskan, unge Jhogo, fr�gade n�got med str�v r�st. Dany f�rstod inte vad han sa, men vid det laget var Irri d�r och ser Jorah liksom resten av hennes khas. �Jhogo undrar om ni vill ha honom d�dad, khaleesi�, f�rklarade Irri.

�Nej�, svarade Dany. �Nej.�

Jhogo f�rstod. En av de andra skrek n�got och dothrakierna skrattade. Irri �versatte �t henne: �Quaro tycker att ni borde hugga av honom ena �rat f�r att l�ra honom respekt.�

Brodern stod snyftande p� kn� och kippade efter andan samtidigt som han slet i l�derpiskan, men den satt t�tt om luftstrupen.

�S�g �t dem att jag inte vill att han skadas�, sa Dany.

Irri upprepade hennes ord p� dothrakiska. Jhogo gjorde en knyck med piskan och Viserys for runt som en marionett. Han f�ll omkull igen och det syntes en tunn blodstrimma under hakan d�r piskan skurit in djupt.

�Jag varnade honom f�r vad som skulle h�nda, ers n�d�, f�rklarade ser Jorah Mormont, �och jag sa �t honom att stanna p� bergskammen som ni befallde.�

�Det vet jag att ni gjorde�, svarade Dany och betraktade Viserys. R�d i ansiktet och snyftande l�g han p� marken och drog ljudligt in luft. Han var �mklig och det hade han alltid varit. Varf�r hade hon aldrig sett det f�rut? Nu fanns det en tom plats inuti henne d�r r�dslan hade funnits.

�Ta hans h�st�, befallde Dany ser Jorah. Viserys bara gapade, f�r han kunde inte tro att han h�rde r�tt och Dany kunde sj�lv knappt tro p� vad hon sa, men �nd� kom orden. �L�t min bror g� efter oss tillbaka till khalasaren.� Bland dothrakierna var den man som inte red ingen man alls, den l�gste av de l�ga, utan b�de heder och stolthet. �L�t alla se honom som han �r.�

�Nej!� skrek Viserys. Han v�nde sig till ser Jorah och b�nf�ll p� det gemensamma spr�ket med ord som dothrakiryttarna inte f�rstod. �Sl� henne, Mormont. Straffa henne. Din konung befaller det. D�da de d�r dothrakiska hundarna och l�r henne en l�xa.�

Den landsflyktige riddaren tittade fr�n Dany till brodern; hon barfota med smuts mellan t�rna och olja i h�ret, han i siden och st�l. Dany kunde se beslutet i hans ansikte. �Han ska g�, khaleesi�, f�rkunnade han och tog broderns h�st i tygeln medan Dany �terigen satt upp p� sin silver.

Viserys stirrade p� honom och satte sig ner i smutsen utan att s�ga ett ord, men han v�grade r�ra sig ur fl�cken och kastade giftiga blickar efter dem d� de red sin v�g. Snart syntes han inte i det h�ga gr�set, och n�r de inte kunde se honom l�ngre blev Dany r�dd. �Hittar han tillbaka?� fr�gade hon ser Jorah.

�Till och med en man som �r s� blind som er bror borde kunna f�lja v�rt sp�r�, svarade han.

�Han �r stolt, och kanske �r han f�r skamsen f�r att komma tillbaka.�

Jorah skrattade. �Vart skulle han annars ta v�gen? Om inte han kan hitta khalasaren kommer khalasaren med all s�kerhet att hitta honom, f�r det �r inte l�tt att drunkna i dothrakihavet, mitt barn.�

Dany ins�g att det var sant, f�r khalasaren var som en stad p� marsch, men den marscherade inte blint. Det fanns alltid spejare ute l�ngt f�re huvudkolonnen som spanade efter villebr�d och fiender medan andra ryttare vaktade flankerna, och de missade ingenting, inte h�r i det land som var deras, f�r dessa sl�tter var som en del av dem�och �ven av henne nu.

�Jag knuffade honom�, sa hon med f�rundran i r�sten. Nu n�r det var �ver verkade det som en konstig dr�m. �Ser Jorah, tror ni�Han kommer att vara s� arg n�r han dyker upp�� Hon r�s till. �Jag v�ckte ju draken.�

Ser Jorah fn�s. �Kan ni v�cka de d�da, flicka? Er bror Rhaegar var den siste draken och han dog i slaget vid Treudden. Viserys �r mindre �n skuggan av en orm.�

Hans uppriktiga ord fick henne att rycka till, och det verkade som om allt hon n�gonsin trott p� med ens ifr�gasattes. �Ni�ni svor honom trohetsed.�

�Det gjorde jag, flicka�, medgav ser Jorah, �men om er bror �r skuggan av en orm, vad blir d� hans tj�nare?� R�sten l�t bitter.

�Han �r fortfarande den r�ttm�tige konungen. Han �r��

Jorah h�ll in h�sten och s�g p� henne. �Sanningen nu. Skulle ni vilja se Viserys p� en tron?�

Dany funderade. �Han skulle v�l inte bli n�gon s�rskilt bra kung?�

�Det har funnits s�mre�men inte m�nga.� Riddaren tryckte sk�nklarna mot sidorna p� h�sten och satte av igen.

Dany red upp bredvid honom. �Men folket v�ntar p� honom�, sa hon. �Master Illyrio s�ger att de syr drakbaner och ber f�r att Viserys ska komma tillbaka �ver Smala havet och befria dem.�

�Folket ber f�r regn, friska barn och en sommar som aldrig tar slut�, ber�ttade ser Jorah f�r henne, �och f�r dem spelar det ingen roll om de h�ga lorderna sl�ss om tronen s� l�nge de f�r vara i fred.� Han ryckte p� axlarna. �Men det f�r de aldrig.�

Dany red tyst en stund och funderade p� hans ord som om de vore en g�ta. Att t�nka sig att folket skulle bry sig s� lite om huruvida en r�ttm�tig kung eller en troninkr�ktare regerade �ver dem stred mot allt Viserys n�gonsin l�rt henne, men ju mer hon t�nkte p� ser Jorahs ord, desto sannare verkade de.

�Vad ber ni f�r, ser Jorah?� undrade hon.

�Att f� komma hem�, svarade han med r�sten tjock av l�ngtan.

�Det g�r jag med�, sa hon och trodde det sj�lv.

Ser Jorah skrattade. �Se er omkring i s� fall, khaleesi.�

Men det var inte sl�tterna Dany s�g d� utan Kungshamn och R�da slottet som Aegon er�vraren hade byggt. Det var Draksten d�r hon var f�dd. I fantasin brann de med tusen ljus och i varje f�nster sprakade en eld. I fantasin var alla d�rrarna r�da.

�Min bror kommer aldrig att ta tillbaka de sju konungarikena�, sa Dany. Det hade hon vetat l�nge, ins�g hon. Hon hade vetat det hela sitt liv. Det var bara det att hon aldrig hade till�tit sig att s�ga orden ens i en viskning, men nu sa hon dem s� att Jorah Mormont och hela v�rlden kunde h�ra henne.

Ser Jorah gav henne en v�rderande blick. �Tror ni inte?�

�Han skulle inte kunna leda en arm� �ven om min herre och h�rskare gav honom en�, svarade Dany. �Han har inga pengar och den ende riddaren som tj�nar honom anser att han �r mindre v�rd �n en orm, och dothrakierna h�nar hans svaghet. Han kommer aldrig att f�ra oss hem.�

�Ni �r ett klokt barn.� Riddaren log.

�Jag �r inget barn�, utbrast hon h�ftigt. Hon tryckte h�larna i sidorna p� silver och satte av i galopp. Fortare och fortare red hon och l�mnade Jorah och Irri och de andra l�ngt efter sig medan hon k�nde den varma vinden i h�ret och den nedg�ende solen lyste r�d p� ansiktet. D� hon n�dde fram till khalasaren var det skymning.

Slavarna hade rest hennes t�lt p� stranden av en k�llsj�, och hon kunde h�ra grova r�ster fr�n palatset av fl�tat gr�s p� kullen en bit d�rifr�n. Snart skulle det h�ras skratt d� m�nnen i hennes khas ber�ttade historien om vad som h�nt p� gr�ssl�tten tidigare p� dagen. N�r Viserys �ntligen kom haltande tillbaka till dem skulle varenda man, kvinna och barnunge i l�gret veta att han var en fotvandrare, f�r det fanns inga hemligheter i khalasaren.

Dany l�mnade �ver silver till slavarna f�r att de skulle sk�ta henne och steg in i sitt t�lt. Det var svalt och dunkelt under sidenet. D� Dany st�ngde t�ltfliken efter sig s�g hon ett finger av dammbem�ngt r�tt ljus r�ra vid drak�ggen i andra �nden av t�ltet. Ett kort �gonblick fladdrade tusentals sm� droppar av scharlakansr�d eld framf�r �gonen p� henne. Hon blinkade och s� var de borta.

De �r bara av sten, p�minde hon sig, det sa till och med Illyrio och alla drakar �r d�da. Hon lade handflatan mot det svarta �gget och spred ut fingrarna �ver det runda skalet. Stenen var varm, n�stan het. �Det m�ste vara solen som har v�rmt dem medan vi red�, viskade Dany.

Hon befallde tj�narinnorna att g�ra i ordning ett bad. Doreah gjorde upp eld utanf�r t�ltet medan Irri och Jhiqui h�mtade den stora kopparbaljan�� �nnu en brudg�va�� som fraktats p� en av packh�starna och bar vatten fr�n den lilla sj�n. N�r badet var �ngande hett hj�lpte Irri henne ner i det och klev sedan sj�lv i.

�Har ni n�gonsin sett en drake?� fr�gade hon medan Irri skrubbade henne p� ryggen och Jhiqui sk�ljde sanden ur h�ret. Hon hade h�rt att den f�rsta draken kom fr�n �ster, fr�n skuggl�nderna bortom Asshai och �arna i Jadehavet. Kanske fanns det fortfarande n�gra som levde d�r i fr�mmande och vilda trakter.

�Det finns inga drakar, khaleesi�, svarade Irri.

�De dog f�r l�nge, l�nge sedan�, inst�mde Jhiqui.

Viserys hade ber�ttat f�r henne att de sista av �tten Targaryens drakar hade d�tt f�r bara ett och ett halvt sekel sedan under Aegon III:s regering, han som kallades drakbanen. Det tyckte inte Dany var s�rskilt l�nge sedan. ��verallt?� undrade hon besviket. ��ven i �stern?� Magin hade d�tt i V�stern n�r underg�ngen drabbade Valyrien och den l�nga sommarens l�nder, och varken st�l smitt med trolldom eller storms�ngare eller drakar kunde hejda den, men Dany hade alltid h�rt att det var annorlunda i �stern. Det sades att kimairor str�k omkring p� �arna i Jadehavet, att basilisker h�rjade i djunglerna i Yi Ti, att trollkarlar, h�xm�stare och sp�gummor �ppet ut�vade sina konster i Asshai medan svartkonstn�rer och blodmagiker �gnade sig �t fasansfull svart magi i nattens m�rker. Varf�r kunde det d� inte finnas drakar ocks�?

�Det finns inga drakar�, fastslog Irri, �f�r modiga m�n d�dade dem eftersom drakar �r elaka bestar. Det �r k�nt.�

�Det �r k�nt�, ekade Jhiqui.

�En k�pman fr�n Qarth ber�ttade en g�ng f�r mig att drakarna kom fr�n m�nen�, inf�ll den blonda Doreah samtidigt som hon v�rmde en handduk �ver elden. Jhiqui och Irri var lika gamla som Dany, dothrakiflickor som tagits som slavar d� Drogo besegrade deras fars khalasar. Doreah var �ldre, n�stan tjugo, och master Illyrio hade hittat henne i ett sk�kohus i Lys.

Dany fick det v�ta, silverf�rgade h�ret i �gonen d� hon nyfiket vred p� huvudet. �M�nen?�

�Han ber�ttade f�r mig att m�nen var ett �gg, khaleesi�, svarade flickan fr�n Lys. �En g�ng i tiden fanns det tv� m�nar p� himlen, men den ena vandrade f�r n�ra solen och sprack av hettan. M�nga tusen drakar v�llde fram och drack upp solens eld, och det �r d�rf�r drakar sprutar eld. En dag ska �ven den andra m�nen kyssa solen, och d� spricker den och drakarna kommer tillbaka.�

De b�da dothrakiflickorna fnittrade och skrattade. �Du �r en dum slav med halm i huvudet�, sa Irri. �M�nen �r inget �gg. M�nen �r sn�ll och make till solen. Det �r k�nt.�

�Det �r k�nt�, upprepade Jhiqui.

Danys hud var rosig d� hon klev ur badbaljan. Jhiqui lade henne ner f�r att olja in kroppen och skrapa bort smutsen fr�n huden. Efter det parfymerade Irri henne med kryddblomsdoft och kanel. Medan Doreah borstade hennes h�r tills det gl�nste som spunnet silver t�nkte hon p� m�nen och �gg och drakar.

Hennes enkla middag bestod av frukt och ost och br�d med en tillbringare honungsspetsat vin att sk�lja ner det med. �Stanna och �t med mig, Doreah�, befallde Dany och skickade bort de andra tj�narinnorna. Flickan fr�n Lys hade h�r i samma f�rg som honung och �gon som sommarhimlen.

D� de blev ensamma slog hon ner blicken. �Ni hedrar mig, khaleesi�, sa hon, men det var ingen hedersbetygelse utan en order. L�ngt efter det att m�nen g�tt upp satt de tillsammans och pratade.

N�r Drogo kom den natten v�ntade Dany p� honom, och han stod i t�lt�ppningen och tittade f�rv�nat p� henne. Hon reste sig l�ngsamt och l�t sidennattdr�kten falla till marken. �Den h�r natten m�ste vi g� ut�, sa hon, f�r dothrakierna ans�g att alla viktiga h�ndelser i en m�nniskas liv skulle ske under bar himmel.

Khal Drogo f�ljde efter henne ut i m�nskenet medan bj�llrorna i hans h�r pinglade svagt. N�gra meter fr�n hennes t�lt fanns en b�dd av mjukt gr�s och det var d�r Dany drog ner honom. D� han f�rs�kte v�nda henne p� mage satte hon handen mot hans br�st. �Nej�, protesterade hon, �i natt vill jag se ditt ansikte.�

Det finns inget privatliv i en khalasar, och Dany k�nde blickarna p� sig d� hon kl�dde av honom, h�rde de mjuka r�sterna n�r hon gjorde allt det som Doreah l�rt henne, men det bekom henne inte. Var hon inte khaleesi? Det var bara hans blick som betydde n�gonting f�r henne, och d� hon besteg honom s�g hon n�got d�r som hon aldrig sett f�rut. Hon red honom lika vilt som hon ridit sin silver och n�r �gonblicket f�r hans njutning kom ropade khal Drogo hennes namn.

De befann sig p� andra sidan dothrakihavet n�r Jhiqui l�t fingrarna glida �ver den mjuka rundningen p� Danys mage och sa: �Ni �r havande, khaleesi.�

�Jag vet�, svarade Dany.

Det var hennes fjortonde namndag.

Nedanf�r p� borgg�rden lekte Rickon med vargarna.

Bran satt p� f�nsterb�nken och tittade p�. Vart pojken �n sprang var Gr�vind d�r f�rst och skar av v�gen f�r honom, och n�r Rickon fick syn p� vargen tj�t han av f�rtjusning och rusade i v�g �t ett annat h�ll. Rufs var i h�larna p� honom och snodde runt och fr�ste om de andra vargarna kom f�r n�ra. Rufs p�ls hade m�rknat tills den var alldeles svart och �gonen var som gr�n eld. Brans Sommar kom sist. Han var silver- och r�kf�rgad med guldgula �gon som s�g allt som fanns att se, och �ven om han var mindre och f�rsiktigare �n Gr�vind tyckte Bran att han var den klokaste i kullen. Bran kunde h�ra Rickons andf�dda skratt d� brodern sprang �ver den h�rda marken p� sina korta ben.

Det sved i �gonen, f�r han ville vara d�r nere och skratta och springa. Ilsket str�k han bort t�rarna innan de hann falla. Hans �ttonde namndag hade kommit och g�tt och han var n�stan vuxen nu, och f�r gammal att gr�ta.

�Det kr�kan sa var bara l�gn�, utbrast han bittert och mindes dr�mmen. �Jag kan inte flyga. Jag kan inte ens springa.�

�Alla kr�kor ljuger�, inst�mde gamla Nan fr�n stolen d�r hon satt och stickade. �Jag kan en historia om en kr�ka.�

�Jag vill inte h�ra n�gra fler av dina historier�, sn�ste Bran grinigt. En g�ng i tiden hade han tyckt om gamla Nan och hennes historier, men det var innan, och nu var allt annorlunda. Numera l�mnade de henne hos honom hela dagarna f�r att vaka �ver honom och tv�tta honom och h�lla honom s�llskap, men det gjorde bara saken v�rre. �Jag avskyr dina dumma historier.�

Den gamla kvinnan log tandl�st mot honom. �Mina historier? Nej, min lille lord, de �r inte mina. Historierna har sitt eget liv, f�re mig och efter mig, och efter dig ocks�.�

Hon var en gr�sligt ful gammal kvinna, t�nkte Bran elakt, hopkrympt och rynkig och n�stan blind, f�r svag att g� i trappor och med bara n�gra vita h�rtestar kvar p� den fl�ckiga, rosa hj�ssan. Ingen visste hur gammal hon egentligen var, men fadern sa att hon hade kallats gamla Nan redan n�r han var pojke. Utan tvekan var hon den �ldsta m�nniskan p� hela Vinterhed, kanske den �ldsta i de sju konungarikena. Nan hade kommit till slottet som amma �t Brandon Stark vars mor d�tt d� hon f�dde honom. Han hade varit en �ldre bror till lord Rickard, Brans farfar, eller kanske en yngre bror, eller en bror till lord Rickards far. Ibland ber�ttade gamla Nan historien p� ett s�tt och ibland p� ett annat, men den lille pojken dog alltid av en sommarf�rkylning vid tre �rs �lder medan gamla Nan stannade kvar p� Vinterhed med sina egna barn. Hon hade f�rlorat b�gge sina s�ner i kriget d� kung Robert vann tronen, och hennes sonson d�dades p� Pykes murar under Balon Greyjoys revolt. Hennes d�ttrar hade f�r l�nge sedan gift sig och flyttat d�rifr�n och d�tt, och den ende som fanns kvar av hennes eget blod var Hodor, den svagsinte j�tten som arbetade i stallarna. Men gamla Nan bara levde vidare medan hon stickade och ber�ttade sina historier.

�Jag bryr mig inte om vems historier det �r�, utbrast Bran, �och jag avskyr dem.� Han ville inte h�ra n�gra historier och han ville inte ha gamla Nan d�r. Han ville ha sin mor och far, han ville springa med Sommar bredvid sig, han ville kl�ttra upp i tornruinen och mata kr�korna med majs, han ville rida sin ponny igen tillsammans med br�derna. Han ville att allt skulle vara som f�rut.

�Jag kan en historia om en pojke som avskydde historier�, sa gamla Nan med sitt idiotiska lilla leende och stickorna r�rde sig hela tiden�� klirr, klirr, klirr�� tills Bran var f�rdig att skrika.

Men han visste att det aldrig skulle bli som f�rut. Kr�kan hade lurat honom att flyga, men n�r han vaknade var han leml�stad och v�rlden var f�r�ndrad. Alla hade �vergett honom, fadern och modern och systrarna och till och med hans halvbror Jon. Fadern hade lovat att han skulle f� rida en riktig h�st till Kungshamn, men de hade gett sig i v�g utan honom. M�ster Luwin hade skickat en f�gel efter lord Eddard med ett budskap och ett annat till modern och ett tredje till Jon p� muren, men det hade inte kommit n�gra svar. �Det h�nder ofta att f�glarna f�rsvinner, mitt barn�, hade m�ster Luwin ber�ttat, �f�r det �r l�ng v�g och m�nga h�kar mellan Vinterhed och Kungshamn, och de har kanske inte f�tt budskapet.� Men f�r Bran k�ndes det som om alla hade d�tt medan han sov�eller kanske hade Bran d�tt och de hade gl�mt bort honom. Jory och ser Rodrik och Vayon Poole hade ocks� gett sig i v�g och Hullen och Harwin och tjocke Tom och en fj�rdedel av slottsvakten.

Det var bara Robb och lille Rickon som fanns kvar, och Robb var f�r�ndrad. Han var lord Robb nu, eller f�rs�kte �tminstone vara det. Han bar ett riktigt sv�rd och log aldrig, och han �gnade dagarna �t att drilla slottsvakten och �va sig i sv�rdskonst s� att borgg�rden ekade av ljudet av st�l medan Bran �mkligt satt och tittade p� fr�n f�nstret. P� kv�llarna st�ngde Robb in sig tillsammans med m�ster Luwin och pratade eller gick igenom r�kenskapsb�ckerna. Ibland red han ut tillsammans med Hallis Mollen och kunde vara borta flera dagar i str�ck f�r att bes�ka avl�gset bel�gna f�sten. Om han var borta mer �n en dag gr�t Rickon och fr�gade om Robb n�gonsin skulle komma tillbaka, och �ven om lord Robb var hemma verkade han ha mer tid f�r Hallis Mollen och Theon Greyjoy �n f�r sina sm�br�der.

�Jag kan ber�tta en historia om Brandon byggaren�, sa gamla Nan. �Den har alltid varit din favorit.�

F�r m�nga tusen �r sedan hade Brandon byggaren uppf�rt Vinterhed, och en del sa att han �ven byggt muren. Bran k�nde till historien, men den hade aldrig varit hans favorit. Kanske hade n�gon av de andra som hetat Brandon tyckt om den. Ibland pratade Nan med honom som om han vore hennes Brandon, babyn som hon ammat f�r alla dessa �r sedan, och ibland blandade hon ihop honom med hans farbror Brandon som d�dades av den galne kungen innan Bran ens var f�dd. Hon hade levt s� l�nge, hade modern en g�ng sagt, att alla Brandon Stark hade blivit en och samma i hennes huvud.

�Den �r inte min favorit�, inv�nde han, �f�r mina favoriter var skr�ckhistorierna.� Det h�rdes liv och r�relse utanf�r och han v�nde sig �ter mot f�nstret. Rickon sprang tv�rs �ver borgg�rden mot porthuset med vargarna i h�larna, men vakttornet vette �t fel h�ll, s� Bran kunde inte se vad som var p� f�rde. Han slog frustrerat knytn�ven mot l�ret och k�nde ingenting.

��, mitt s�ta sommarbarn�, sa gamla Nan mjukt, �vad vet du om skr�ck? Skr�ck �r f�r vintern, min lille lord, n�r sn�n ligger trettio meter djup och isvinden kommer tjutande fr�n norr. Skr�ck �r f�r Den l�nga natten n�r solen g�mmer sitt ansikte �ratal i str�ck och sm� barn f�ds och lever och d�r i m�rker medan skr�ckvargarna blir utm�rglade och hungriga och de vita vandrarna drar genom skogarna.�

�Du menar v�lnaderna�, r�ttade Bran gn�lligt.

�V�lnaderna�, inst�mde gamla Nan. �F�r m�nga tusen �r sedan kom en vinter som var kall och h�rd och l�ngre �n n�gon m�nniska kan minnas. Det var en natt som varade i en generation, och kungarna huttrade och dog i sina slott precis som svinaherdarna i sina stior. Kvinnorna str�p sina barn hellre �n att se dem sv�lta och de gr�t och k�nde t�rarna frysa till is p� kinderna.� B�de r�sten och stickorna tystnade och hon tittade p� Bran med bleka, grumliga �gon och fr�gade: ��r det den sortens historia du vill h�ra, mitt barn?�

�Ja, fast��, svarade Bran tveksamt.

Gamla Nan nickade. �I det m�rkret kom v�lnaderna f�r f�rsta g�ngen�, b�rjade hon och stickorna sa klirr, klirr, klirr. �De var kalla ting, d�da ting, som hatade j�rn och eld och solens ber�ring och alla varelser med varmt blod i �drorna. De svepte �ver f�sten och st�der och kungariken, f�llde massvis med hj�ltar och arm�er och red sina bleka d�da h�star och ledde h�rskaror av m�rdade. Alla m�nniskornas sv�rd kunde inte hejda deras framfart, och de hade inte ens misskund med jungfrur och sp�dbarn. De jagade jungfrurna till d�ds genom de frusna skogarna och matade sina d�da tj�nare med m�nniskobarnens k�tt.�

Hon hade s�nkt r�sten, n�stan till en viskning, och Bran fann att han lutade sig fram�t f�r att h�ra b�ttre.

�Det h�r var p� den tiden innan andalerna kom och l�ngt innan kvinnorna flydde �ver Smala havet fr�n st�derna i Rhoyne. De hundra kungarikena p� den tiden var de f�rsta m�nniskornas kungariken, och de hade tagit dessa riken fr�n skogens barn. �nd� bodde skogens barn fortfarande kvar i skogarna i sina tr�st�der och ih�liga kullar och ansiktena i tr�den h�ll vakt. S� n�r k�lden och d�den bredde ut sig �ver jorden best�mde sig den siste hj�lten f�r att s�ka reda p� skogens barn i hopp om att deras urgamla magi skulle kunna vinna tillbaka det som m�nniskornas arm�er hade f�rlorat. Han begav sig i v�g ut i de livl�sa rikena med ett sv�rd, en h�st, en hund och tolv f�ljeslagare. I �ratal s�kte han tills han b�rjade misstr�sta om att n�gonsin finna skogens barn i deras hemliga st�der. En efter en dog hans v�nner, hans h�st och till slut �ven hunden och hans sv�rd fr�s och gick av d� han f�rs�kte anv�nda det. Och v�lnaderna k�nde lukten av varmt blod i honom och b�rjade ljudl�st sp�ra honom med hj�lp av flockar av bleka vita spindlar stora som blodhundar��

D�rren �ppnades med ett brak och Bran fick hj�rtat i halsgropen av r�dsla, men det var bara m�ster Luwin med Hodor i sl�pt�g. �Hodor!� tillk�nnagav stalldr�ngen som han brukade och log brett mot dem allihop.

M�ster Luwin log inte. �Vi har bes�kare�, meddelade han, �och din n�rvaro �r �nskad, Bran.�

�Jag lyssnar till en historia just nu�, sa Bran i klagande ton.

�Historier v�ntar, min lille lord, f�r n�r du kommer tillbaka till dem finns de kvar�, sa gamla Nan, �men bes�kare �r inte lika t�lmodiga, och ofta har de egna historier att f�rt�lja.�

�Vilka �r det?� fr�gade Bran m�ster Luwin.

�Tyrion Lannister och n�gra av nattens v�ktare med nyheter om din bror Jon. Robb pratar med dem just nu. Hodor, vill du hj�lpa Bran ner till stora salen?�

�Hodor!� samtyckte Hodor lyckligt och duckade f�r att inte sl� det stora lurviga huvudet i d�rrkarmen. Hodor var �ver tv� meter l�ng, och det var sv�rt att tro att han var av samma blod som gamla Nan. Bran undrade om han skulle krympa ihop och bli lika liten som sin gammelfarmor n�r han blev gammal, men det verkade inte troligt �ven om Hodor levde tills han blev tusen �r.

Hodor lyfte upp Bran lika l�tt som om han vore en h�bal och h�ll honom mot sitt massiva br�st. Han luktade alltid lite h�st, men det luktade inte illa, och hans armar var muskul�sa och t�ckta av brunt h�r. �Hodor�, upprepade han. Theon Greyjoy hade en g�ng anm�rkt att Hodor inte visste mycket, men ingen kunde tvivla p� att han visste vad han hette. Gamla Nan hade kacklat som en h�na n�r Bran ber�ttade det f�r henne och erk�nt att Hodors riktiga namn var Walder. Ingen visste varifr�n �Hodor� hade kommit, sa hon, men d� han b�rjade s�ga det hade de b�rjat kalla honom f�r det. Det var det enda ord han kunde.

De l�mnade gamla Nan i tornrummet med sina stickor och sina minnen. Hodor nynnade omelodiskt medan han bar Bran nedf�r trappan och genom galleriet medan m�ster Luwin f�ljde efter och fick sm�springa f�r att h�lla j�mna steg med stalldr�ngens l�nga kliv.

Robb satt i faderns h�gs�te kl�dd i ringbrynja och h�rdat l�der och han hade satt p� sig lord Robbs str�nga ansikte. Theon Greyjoy och Hallis Mollen stod bakom honom. Ett dussin vakter kantade de gr� stenv�ggarna under de h�ga f�nstren. Mitt i salen stod dv�rgen med sina tj�nare och fyra fr�mlingar i nattens v�ktares svarta dr�kt. Bran kunde k�nna ilskan som fyllde salen i samma stund som Hodor bar honom genom d�rrarna.

�Nattens v�ktare �r alltid v�lkomna att stanna h�r p� Vinterhed s� l�nge de �nskar�, sa Robb med lord Robbs r�st. Han hade sv�rdet tv�rs �ver kn�et och st�let gl�nste s� att hela v�rlden kunde se det. Till och med Bran visste vad det betydde att ta emot en g�st med ett sv�rd som man dragit ur skidan.

�Nattens v�ktare�, upprepade dv�rgen, �men inte jag, �r det s� du menar, pojk?�

Robb reste sig och pekade med sv�rdet mot den lille mannens huvud. �Jag �r lord h�r medan min mor och far �r borta, och jag �r inte n�gon pojke.�

�Om du �r lord borde du l�ra dig att upptr�da med en lords h�vlighet�, p�pekade den lille mannen utan att bry sig om sv�rdsspetsen som var riktad mot hans ansikte. �Det verkar som om din o�kting till bror har f�tt �rva all din fars h�viskhet.�

�Jon�, fl�mtade Bran till i Hodors famn.

Dv�rgen v�nde sig om och tittade p� honom. �S� det �r sant, pojken lever. Det �r knappt jag kan tro det. Ni �r seglivade i �tten Stark.�

�Det �r s�krast att ni Lannisters kommer ih�g det�, sa Robb och s�nkte sv�rdet. �Hodor, kom hit med min bror.�

�Hodor�, sa Hodor, gick leende fram och satte Bran i �tten Starks h�gs�te d�r lorderna av Vinterhed hade suttit sedan den tiden de kallade sig sj�lva kungar i Norden. S�tet var av sten, och det var kallt och blankpolerat av or�kneliga bakar, och i �ndarna p� de massiva armst�den fanns huvuden av skr�ckvargar uthuggna. Bran sl�t h�nderna om dem och satt d�r med de obrukbara benen dinglande. H�gs�tet fick honom att k�nna sig mycket liten.

Robb lade handen p� hans axel. �Ni sa att ni ville tala med min bror, Lannister. H�r �r han.�

Bran var obehagligt medveten om Tyrion Lannisters �gon. Det ena var svart och det andra gr�nt och b�da tittade p� honom, granskade honom, v�rderade honom. �Jag har h�rt att du var duktig p� att kl�ttra, Bran�, sa den lille mannen till slut. �S�g mig, hur kom det sig att du r�kade falla den d�r dagen?�

�Jag faller aldrig�, h�vdade Bran. Han f�ll aldrig n�gonsin.

�Barnet minns ingenting av fallet eller kl�ttringen f�re dess�, insk�t m�ster Luwin milt.

�Underligt�, mumlade Tyrion Lannister.

�Min bror �r inte h�r f�r att svara p� fr�gor, Lannister�, sa Robb kort. �S�g vad ni kom f�r att s�ga och ge er i v�g sedan.�

�Jag har en g�va till dig�, ber�ttade dv�rgen f�r Bran. �Tycker du om att rida, pojk?�

M�ster Luwin steg fram. �Ers n�d, pojken har f�rlorat f�rm�gan att anv�nda benen, och d�rf�r kan han inte sitta p� en h�st.�

�Struntprat�, inv�nde Lannister, �med r�tt h�st och r�tt sadel kan till och med en krympling rida.�

Ordet var som en kniv som vreds om i Brans hj�rta och han fick t�rar i �gonen. �Jag �r ingen krympling!�

�I s� fall �r jag ingen dv�rg�, sa dv�rgen och kr�kte ironiskt p� munnen. �Det blir min far glad �ver att f� h�ra.� Greyjoy skrattade.

�Vad f�r sorts h�st och sadel f�resl�r ni?� undrade m�ster Luwin.

�En klok h�st�, svarade Lannister. �Pojken kan inte anv�nda benen f�r att styra h�sten, s� man m�ste anpassa den till ryttaren och l�ra den svara p� tyglarna och r�sten. Jag skulle b�rja med en oinriden ett�ring som man inte beh�ver l�ra om.� Han drog fram ett hoprullat papper ut b�ltet. �Ge det h�r till er sadelmakare s� sk�ter han resten.�

Nyfiken som en liten gr� ekorre tog m�ster Luwin papperet ur dv�rgens hand. Han rullade ut det och studerade det. �Jag f�rst�r. Ni ritar bra, ers n�d. Ja, det h�r borde fungera. Det borde jag sj�lv ha t�nkt p�.�

�Det var l�ttare f�r mig, m�ster, eftersom det �r ganska likt mina egna sadlar.�

�Kommer jag verkligen att kunna rida?� fr�gade Bran. Han ville tro dem, men han var r�dd, och kanske var det bara �nnu en l�gn. Kr�kan hade lovat honom att han kunde flyga.

�Det kommer du�, f�rs�krade dv�rgen, �och jag kan lova dig, pojk, att p� h�stryggen blir du lika l�ng som alla andra.�

Robb Stark verkade f�rbryllad. ��r det h�r n�gon sorts f�lla, Lannister? Vad betyder Bran f�r er? Varf�r skulle ni vilja hj�lpa honom?�

�F�r att er bror Jon bad mig, och f�r att mitt hj�rta bl�der f�r krymplingar och o�ktingar och trasiga saker.� Tyrion Lannister satte handen mot hj�rtat och flinade.

D�rren till borgg�rden fl�g upp och solen str�mmade in i salen d� Rickon andf�dd kom inst�rtande. Skr�ckvargarna var med honom. Pojken stannade stor�gd vid d�rren, men vargarna fortsatte in. Deras blickar uppt�ckte Lannister eller kanske uppf�ngade de hans lukt. Sommar b�rjade morra f�rst och sedan st�mde Gr�vind in. De tassade fram mot den lille mannen, en fr�n h�ger och en fr�n v�nster.

�Vargarna gillar inte er lukt, Lannister�, kommenterade Theon Greyjoy.

�Det �r kanske dags f�r mig att ta avsked�, sa Tyrion. Han tog ett steg bakl�nges�och Rufs kom morrande ut ur skuggorna bakom honom. Lannister ryggade tillbaka och Sommar st�rtade emot honom fr�n andra sidan. Tyrion vek undan p� ostadiga ben och Gr�vind nafsade honom i armen, t�nderna slet i �rmen och fick loss en bit tyg.

�Nej!� skrek Bran fr�n h�gs�tet d� Lannisters m�n grep efter sv�rden. �Hit, Sommar! Sommar, kom till mig!�

Skr�ckvargen h�rde r�sten, kastade en blick p� Bran och sedan p� Lannister igen. S� kr�p han bakl�nges bort fr�n den lille mannen och satte sig nedanf�r Brans dinglande f�tter.

Robb hade h�llit andan. Han sl�ppte ut den med en suck och ropade: �Gr�vind.� Hans skr�ckvarg gick snabbt och tyst fram till honom. Nu var det bara Rufs som morrade �t den lille mannen med �gonen brinnande som gr�n eld.

�Ropa p� honom, Rickon�, skrek Bran till sin lillebror, och Rickon �terfick fattningen och skrek: �Hit, Rufs, hit.� Den svarta vargen morrade en sista g�ng �t Lannister och skuttade sedan i v�g till Rickon som lade armarna om hans hals och kramade honom h�rt.

Tyrion Lannister tog av sig halsduken, torkade sig i pannan och anm�rkte torrt: �En intressant upplevelse.�

�M�r ni bra, ers n�d?� fr�gade en av hans m�n med sv�rdet i hand. Han tittade nerv�st p� skr�ckvargarna medan han talade.

��rmen �r trasig och byxorna of�rklarligt fuktiga, men jag har inte tagit n�gon skada bortsett fr�n att min v�rdighet f�tt sig en kn�ck.�

Till och med Robb s�g skakad ut. �Vargarna�jag begriper inte varf�r de gjorde s兔

�Utan tvivel trodde de att jag var deras middag.� Lannister bugade stelt f�r Bran. �Jag tackar dig f�r din hj�lp, och jag kan f�rs�kra att de skulle ha funnit mig sv�rsm�lt. Och nu ska jag definitivt ge mig av.�

�Ett �gonblick, ers n�d�, insk�t m�ster Luwin. Han gick fram till Robb och b�rjade i viskande ton prata med honom. Bran f�rs�kte h�ra vad de sa, men r�sterna var f�r l�ga.

�ntligen stack Robb Stark sv�rdet i skidan. �Jag�jag upptr�dde kanske lite �verilat mot er�, b�rjade han. �Ni har varit mycket v�nlig mot Bran och�� Robb tog sig samman med synbar anstr�ngning. �Ni �r v�lkommen att stanna p� Vinterhed om ni s� �nskar, Lannister.�

�Bespara mig din falska g�stfrihet, pojk. Du �lskar inte mig och du vill inte ha mig h�r. Jag s�g ett v�rdshus i den lilla vinterstaden utanf�r murarna. D�r kan jag s�kert f� en s�ng, s� sover vi lugnare b�da tv�. F�r n�gra kopparmynt kanske jag till och med kan f� en t�ck slinka som v�rmer lakanen �t mig.� S� v�nde han sig till en av de svarta br�derna, en krokryggig gammal man med tovigt sk�gg. �Vi rider s�derut i dagbr�ckningen, Yoren, och utan tvivel hittar du mig p� v�gen.� D�refter gick han m�dosamt genom salen p� sina korta, krumma ben, f�rbi Rickon och ut genom d�rren, och hans m�n f�ljde efter.

De fyra i nattens v�ktare stannade kvar, och Robb v�nde sig os�kert till dem. �Jag har l�tit st�lla i ordning rum �t er och ni ska finna att det inte �r n�gon brist p� varmt vatten f�r att tv�tta av v�gdammet. Jag hoppas ni g�r oss �ran att �ta med oss i kv�ll.� Han sa orden s� tafatt att till och med Bran lade m�rke till det; det var ett tal han l�rt sig och inte ord ur hj�rtat, men de svarta br�derna tackade honom �nd�.

Sommar f�ljde efter uppf�r torntrappan d� Hodor bar Bran tillbaka till s�ngen. Gamla Nan sov i sin stol. Hodor sa �Hodor�, lyfte upp sin gammelfarmor och bar i v�g med den l�tt snarkande gamla gumman medan Bran l�g och t�nkte. Robb hade lovat att han skulle f� sitta med och �ta tillsammans med nattens v�ktare i stora salen. �Sommar�, ropade han. Vargen hoppade upp p� s�ngen och Bran kramade honom s� h�rt att han kunde k�nna den heta andedr�kten mot kinden. �Jag kan rida nu�, viskade han till sin v�n. �Vi kan snart ge oss ut och jaga i skogarna, v�nta bara.� Efter en stund somnade han.

I dr�mmen kl�ttrade han igen och drog sig uppf�r ett gammalt torn utan f�nster. Han k�rde in fingrarna mellan svartnade stenar och f�tterna letade efter fotf�ste. H�gre och h�gre kl�ttrade han, genom molnen och upp i natthimlen, och fortfarande h�jde sig tornet ovanf�r honom. D� han gjorde en paus f�r att titta ner gick det runt i huvudet p� honom och han k�nde fingrarna glida. Bran skrek till och h�ll sig fast av alla krafter. Marken var tusentals fj�rdingsv�g under honom och han kunde inte flyga. Han kunde inte flyga. Han v�ntade tills hj�rtat hade slutat banka, tills han kunde andas, och b�rjade sedan kl�ttra igen. Det fanns ingen annan v�g att g� �n upp�t. L�ngt ovanf�r sig, mot en stor blek m�ne, tyckte han sig se konturerna av dj�vulsfigurer. Det v�rkte i armarna, men han v�gade inte vila, och han tvingade sig att kl�ttra fortare. Dj�vulsfigurerna s�g honom n�rma sig, och deras �gon gl�dde r�da som heta kol i ett fyrfat. Kanske hade de en g�ng varit lejon, men nu var de f�rvridna och groteska. Bran kunde h�ra dem viska till varandra med l�ga stenr�ster som var fasansfulla att h�ra, men han skulle inte lyssna, sa han sig, fick inte lyssna, f�r det var ingen fara bara han inte h�rde vad de sa. Men n�r dj�vulsfigurerna l�sgjorde sig fr�n stenen och tog sig nedf�r tornet till Bran visste han att han sv�vade i fara. �Jag h�rde inte�, gr�t han d� de kom n�rmare och n�rmare. �Jag h�rde ingenting.�

Han vaknade fl�mtande och visste f�rst inte var han var i m�rkret. S� fick han syn p� en stor skugga som b�jde sig �ver honom. �Jag h�rde ingenting�, viskade han och darrade av r�dsla, men s� sa skuggan �Hodor� och t�nde ljuset p� nattygsbordet och Bran drog en suck av l�ttnad.

Hodor torkade av honom svetten med en varm, fuktig tv�ttlapp och kl�dde honom med flinka och mjuka h�nder. N�r det var dags att g� ner till kv�llsvarden bar han honom ner till stora salen d�r ett l�ngt bockbord st�llts upp n�ra eldstaden. H�gs�tet vid �vre �nden av bordet hade l�mnats tomt, men Robb satt till h�ger om det med Bran mitt emot sig. De �t sp�dgris den kv�llen och duvpaj och rovor drypande av sm�r och till efterr�tt hade kocken lovat honungskakor. Bran matade Sommar vid bordet medan Gr�vind och Rufs slogs om ett ben i ett h�rn, men Vinterheds hundar v�grade att komma i n�rheten av stora salen numera. Det hade Bran tyckt k�ndes konstigt f�rst, men han b�rjade v�nja sig vid det.

Yoren var den �ldste av de svarta br�derna, s� f�rvaltaren hade placerat honom mellan Robb och m�ster Luwin. Den gamle mannen luktade illa, som om han inte tv�ttat sig p� l�nge. Han slet i k�ttet med t�nderna, krossade benen f�r att suga ur m�rgen och ryckte p� axlarna d� n�gon n�mnde Jon Sn�. �Ser Allisers bane�, muttrade han och tv� av hans f�ljeslagare skrattade �t n�got som Bran inte f�rstod. Men d� Robb bad om nyheter om deras farbror Benjen blev de svarta br�derna olycksb�dande tysta.

�Vad �r det?� fr�gade Bran.

Yoren torkade av fingrarna p� v�sten. �Vi har d�liga nyheter, ers n�d, och det �r ett grymt s�tt att tacka er f�r mat och dryck, men den som st�ller fr�gan m�ste ocks� kunna t�la svaret. Stark �r f�rsvunnen.�

En av de andra m�nnen f�rklarade. �Gamle bj�rnen skickade ut honom f�r att leta efter Waymar Royce, och han dr�jer med att komma tillbaka, ers n�d.�

�F�r l�nge�, tillade Yoren, �och det troligaste �r att han �r d�d.�

�Min farbror �r inte d�d�, fastslog Robb Stark i h�g och ilsken ton. Han reste sig fr�n b�nken och lade handen p� sv�rdsf�stet. �H�r ni mig? Min farbror �r inte d�d!� R�sten ekade mot stenv�ggarna och Bran k�nde sig pl�tsligt r�dd.

Den gamle och illaluktande Yoren tittade s�vligt p� Robb. �Om ni s�ger det s�, ers n�d�, sa han och fortsatte suga p� k�ttbiten han hade mellan t�nderna.

Den yngste av de svarta br�derna skruvade illa till mods p� sig. �Det finns inte en man p� muren som k�nner till sp�kskogen b�ttre �n Benjen Stark, och han kommer s�kert tillbaka.�

�Kanske g�r han det, eller s� g�r han det inte�, sa Yoren. �Bra m�n har gett sig in i de d�r skogarna och aldrig kommit ut.�

Det enda Bran kunde t�nka p� var gamla Nans historia om v�lnaderna och den siste hj�lten som jagades genom de vita skogarna av d�da m�n och spindlar stora som blodhundar. En stund k�nde han sig r�dd, men s� mindes han hur den historien slutade. �Skogens barn kommer att hj�lpa honom!� h�vde han ur sig.

Theon Greyjoy flinade och m�ster Luwin sa: �Skogens barn har varit d�da och f�rsvunna i tusentals �r, och det enda som finns kvar av dem �r ansiktena i tr�den.�

�Det �r kanske sant h�r nere, m�ster�, sa Yoren, �men d�r uppe p� andra sidan muren �r det sv�rt att s�ga. D�r uppe kan man inte alltid avg�ra vad som �r levande och vad som �r d�tt.�

N�r bordet dukats av den kv�llen bar Robb sj�lv upp Bran till s�ngen. Gr�vind gick f�re och Sommar kom alldeles efter. Brodern var stark f�r sin �lder, och Bran var l�tt som en trasdocka, men trappan var brant och m�rk och Robb andades h�ftigt n�r de kommit upp.

Han lade Bran i s�ngen, bredde filtarna �ver honom och bl�ste ut ljuset. En stund satt Robb bredvid honom i m�rkret, och Bran ville tala med honom men visste inte vad han skulle s�ga. �Vi ska hitta en h�st �t dig, det lovar jag�, viskade Robb till sist.

�Kommer de n�gonsin tillbaka?� fr�gade Bran.

�Ja�, svarade Robb med s� hoppfull r�st att Bran visste att han h�rde brodern och inte lord Robb. �Mor �r snart hemma, och vi kanske kan rida henne till m�tes d� hon kommer. Vilken �verraskning det skulle bli f�r henne att se dig till h�st.� Trots att det var m�rkt i rummet kunde Bran k�nna att brodern log. �Och sedan ska vi rida norrut f�r att titta p� muren. Vi s�ger inget till Jon om att vi t�nker komma utan en dag ska vi bara dyka upp d�r, du och jag. Det blir ett riktigt �ventyr.�

�Ett �ventyr�, upprepade Bran l�ngtansfullt, och han h�rde brodern snyfta. Det var s� m�rkt i rummet att han inte kunde se t�rarna i Robbs ansikte, s� han str�ckte sig efter hans hand och deras fingrar fl�tades samman.

�Lord Arryns d�d var ett h�rt slag f�r oss alla, ers n�d�, sa storm�ster Pycelle, �och jag ska g�rna ber�tta allt jag vet om hur han dog. Vars�god och sitt. Vill ni ha en liten f�rfriskning? N�gra dadlar kanske? Jag har �ven n�gra mycket fina persimonfrukter. Tyv�rr t�l jag inte l�ngre vin, men jag kan bjuda p� ett glas iskyld mj�lk s�tad med honung. Det �r mycket uppfriskande i hettan.�

Det gick inte att f�rneka att det var varmt, och Ned kunde k�nna sidentunikan klibba mot br�stet. Tjock, fuktig luft h�ngde �ver staden som en bl�t yllefilt och det hade uppst�tt oroligheter vid flodstranden d� de fattiga flydde fr�n sina heta och kvava kvarter f�r att sl�ss om en plats att sova n�ra vattnet d�r man �tminstone kunde f� lite svalka. �Det skulle smaka gott�, svarade Ned och satte sig.

Pycelle tog en liten silverklocka mellan tummen och pekfingret och pinglade med den. En slank ung tj�nsteflicka skyndade in i salongen. �Iskyld mj�lk till kungens hand och mig, �r du sn�ll, k�ra barn. V�l s�tad.�

D� flickan g�tt kn�ppte storm�staren h�nderna p� magen. �Folk s�ger att sommarens sista �r alltid �r det hetaste. Det �r inte s�, men ofta k�nns det p� det viset. En s�dan h�r dag avundas jag er nordbor er sommarsn�.� Den tunga juvelbesatta kedjan runt den gamle mannens hals klirrade svagt d� han �ndrade st�llning. �Kung Maekars sommar var definitivt hetare �n den h�r och n�stan lika l�ng. Det fanns d�rar, till och med i Citadellet, som tog det som ett bevis f�r att den l�nga sommaren �ntligen hade kommit, sommaren utan slut, men p� det sjunde �ret tog den pl�tsligt slut, och vi fick en kort h�st och en fruktansv�rt l�ng vinter. Men hettan var stekande s� l�nge den varade. Gammelstad �ngade och f�rsm�ktade i v�rmen om dagarna och fick liv f�rst p� kv�llarna. Vi brukade promenera i tr�dg�rden och resonera om gudarna. Jag minns lukterna fr�n de d�r n�tterna, ers n�d�� parfym och svett, meloner s� mogna att de var sprickf�rdiga, persikor och granat�pplen, belladonna och pr�stkrage. Jag var en ung man p� den tiden och hade �nnu inte f�tt s� m�nga l�nkar i min �mbetskedja och hettan gjorde mig inte lika utmattad som nu.� Pycelles �gonlock var s� tunga att han s�g halvsovande ut. �Urs�kta, lord Eddard, ni har inte kommit hit f�r att h�ra om gamla minnen fr�n en sommar som var gl�md redan d� er far f�ddes. F�rl�t en gammal man hans osammanh�ngande tal. Hj�rnor �r som sv�rd, �r jag r�dd, och de gamla rostar. Ah, h�r kommer v�r mj�lk.� Tj�nsteflickan st�llde brickan mellan dem och Pycelle log mot henne. �Tack, k�ra barn.� Han h�jde sin b�gare, smakade och nickade. �Det �r bra, du kan g�.�

N�r flickan f�rsvunnit kikade Pycelle p� Ned genom bleka, rinnande �gon. �Var var vi n�gonstans? Javisst ja, ni fr�gade om lord Arryn��

�Det gjorde jag.� Ned smuttade artigt p� den iskylda mj�lken. Den var l�skande kall men alldeles f�r s�t i hans smak.

�Om sanningen ska fram hade handen inte varit riktigt sig sj�lv en tid�, b�rjade Pycelle. �Vi hade suttit i r�det tillsammans i m�nga �r, han och jag, och tecknen fanns d�r, men jag tillskrev dem de tunga b�rdor han s� troget burit s� l�nge. De d�r breda axlarna tyngdes av alla bekymmer f�r riket och annat d�rtill. Hans son var sjuklig och hans hustru s� �ngslig att hon knappt sl�ppte pojken utom synh�ll. Det r�ckte f�r att tr�tta ut �ven en stark man, och lord Jon var inte ung. Det var inte att undra p� att han verkade melankolisk och tr�tt. Det var �tminstone s� jag tolkade det d�, men nu �r jag inte lika s�ker.� Han skakade tungt p� huvudet.

�Vad kan ni ber�tta om hans sjukdom?�

Storm�staren slog ut med h�nderna i en gest av hj�lpl�s sorg. �Han kom till mig en dag och fr�gade efter en bok och d� var han lika frisk och kry som n�gonsin, �ven om det verkade som om det var n�got som bekymrade honom djupt. N�sta morgon l�g han och vred sig i pl�gor och var f�r sjuk f�r att l�mna s�ngen. M�ster Colemon trodde att det var matsm�ltningen, f�r v�dret hade varit varmt och handen kylde ofta sitt vin, vilket kan ge matsm�ltningsrubbningar. N�r lord Jon blev �nnu s�mre bes�kte jag honom sj�lv, men gudarna gav mig inte makt att r�dda honom.�

�Jag har h�rt att ni skickade bort m�ster Colemon.�

Storm�starens nick var l�ngsam och eftertrycklig. �Det gjorde jag, och jag �r r�dd f�r att lady Lysa aldrig kommer att f�rl�ta mig f�r det. Kanske hade jag fel, men d� tyckte jag det var b�st. M�ster Colemon �r som en son f�r mig och jag har den allra st�rsta respekt f�r hans kunskaper, men han �r ung och de unga f�rst�r inte alltid till fullo hur br�cklig en gammal kropp kan vara. Han rensade magen p� lord Arryn med laxermedel och pepparsaft, och jag var r�dd f�r att han skulle ta d�d p� honom.�

�Sa lord Arryn n�gonting till er under de sista timmarna?�

Pycelle rynkade pannan. �I de sista feberstadierna ropade handen namnet Robert flera g�nger, men om han fr�gade efter sin son eller kungen kunde jag inte avg�ra. Lady Lysa v�grade att l�ta pojken komma in i sjukrummet av r�dsla f�r att �ven han skulle bli sjuk. Kungen kom, och han satt vid s�ngkanten i timmar och pratade och sk�mtade om g�ngna tider i hopp om att muntra upp lord Jon. Det var hj�rtsk�rande att se.�

�Var det inget mer? Inga sista ord?�

�N�r jag s�g att allt hopp var ute gav jag lord Jon vallmomj�lk s� att han skulle slippa lida. P� slutet var hans tal f�r sluddrigt att f�rst�, men alldeles innan han sl�t �gonen f�r sista g�ngen viskade han n�got till kungen och sin hustru, en v�lsignelse �ver sonen. S�den �r stark, sa han, och efter det var han lugn, och han yttrade aldrig n�got mer. D�den kom inte f�rr�n n�sta morgon.�

Ned tog �nnu en klunk mj�lk och f�rs�kte l�ta bli att visa att den s�ta smaken gav honom kv�ljningar. �Tyckte ni att det var n�got som var onaturligt med lord Arryns d�d?�

�Onaturligt?� Den �ldrade m�starens r�st var spr�d som en viskning. �Nej, det kan jag inte p�st�. Sorglig, givetvis, men p� sitt s�tt �r d�den det naturligaste av allt, lord Eddard. Jon Arryn vilar i frid nu och har �ntligen sluppit sina tunga b�rdor.�

�Den h�r sjukdomen som tog honom�, sa Ned, �har ni n�gonsin sett dess like hos andra m�nniskor?�

�I n�stan fyrtio �r har jag varit storm�stare i de sju konungarikena�, svarade Pycelle. �Under v�r gode kung Robert och Aerys Targaryen f�re honom och hans far Jaehaerys den andre f�re honom och till och med i n�gra korta m�nader under Jaehaerys far, Aegon den osannolike, den femte av hans namn. Jag har sett mer sjukdom �n jag kan minnas, ers n�d, och allt jag kan s�ga �r: Alla fall �r olika och alla �r likadana. Lord Jons d�d var inte konstigare �n n�gon annans.�

�Hans hustru hade inte samma uppfattning.�

Storm�staren nickade. �Nu minns jag, �nkan �r syster till er egen v�rdade hustru. Om en gammal man m� vara f�rl�ten att han talar rent ut s� vill jag s�ga att sorgen kan g�ra �ven den starkaste och mest v�ldisciplinerade m�nniska rubbad, och lady Lysa har aldrig varit s�rskilt stark. Sedan hon fick sitt andra d�df�dda barn har hon sett fiender i varenda skugga, och makens d�d har gjort henne vilsen och tillintetgjord.�

�S� ni �r helt s�ker p� att Jon Arryn dog av en pl�tslig sjukdom?�

�Det �r jag�, svarade Pycelle allvarligt, �f�r om det inte var en sjukdom, min b�ste lord, vad skulle det d� vara?�

�Gift�, framkastade Ned l�gt.

Pycelles s�mniga �gon vidgades och illa till mods skruvade den gamle m�staren p� sig i stolen. �En st�rande tanke, och det h�r �r inte de fria st�derna d�r s�dant �r vanligt. Storm�ster Aethelmure skrev att alla m�nniskor b�r p� mord i sina hj�rtan, men giftm�rdaren �r �nd� inte v�rd n�got annat �n bottenl�st f�rakt.� Han tystnade och f�rsj�nk i tankar. �Det ni s�ger �r m�jligt, ers n�d, men jag tror inte att det �r troligt�, �tertog han. �Till och med en tredje klassens m�stare k�nner till de vanliga gifterna, och lord Arryn uppvisade inte n�gra av symtomen. Och handen var �lskad av alla. Vad f�r sorts monster i m�nniskohamn skulle v�ga m�rda en s�dan �del lord?�

�Jag har h�rt s�gas att gift skulle vara ett kvinnligt vapen.�

Pycelle str�k sig fundersamt �ver sk�gget. �Det s�gs s�. Kvinnor, fega stackare�och eunucker.� Han harklade sig och spottade en tjock slemklump p� s�ven p� golvet. Ovanf�r dem kraxade en korp ljudligt i volj�ren. �Lord Varys f�ddes som slav i Lys, visste ni det? S�tt inte er tillit till spindlar, ers n�d.�

Det beh�vde Ned knappast uppmanas till, f�r det var n�got hos Varys som fick det att krypa i skinnet p� honom. �Det ska jag komma ih�g, m�ster, och jag tackar f�r er hj�lp. Nu har jag upptagit er tid l�nge nog.� Han reste sig.

Storm�ster Pycelle tog sig l�ngsamt och m�dosamt upp ur stolen och f�ljde Ned till d�rren. �Jag hoppas att jag �tminstone har lugnat era farh�gor, och om det �r n�got annat jag kan st� till tj�nst med �r det bara att s�ga till.�

�Bara en sak�, svarade Ned. �Jag skulle g�rna vilja unders�ka boken som ni l�nade Jon dagen innan han insjuknade.�

�Jag �r r�dd f�r att ni skulle finna den f�ga intressant�, sa Pycelle. �Det �r en tung volym av storm�ster Malleon om v�ra adelssl�kters stamtavlor.�

�Men jag skulle �nd� vilja se den.�

Den gamle mannen �ppnade d�rren. �Som ni vill. Jag har den h�r n�gonstans och n�r jag hittar den ska jag genast skicka �ver den till era gemak.�

�Ni har varit ytterst tillm�tesg�ende�, f�rklarade Ned och som om det slog honom just d� tillade han: �En sista fr�ga, om ni vill vara s� v�nlig. Ni n�mnde att kungen satt vid lord Arryns s�ngkant d� han dog. Jag undrar, var drottningen tillsammans med honom?�

�Nej, visst inte!� sa Pycelle. �Hon och barnen var p� v�g till Casterlyklippan tillsammans med hennes far. Lord Tywin hade kommit till staden med sitt f�lje f�r att n�rvara vid torneringen p� prins Joffreys namndag, och utan tvekan hoppades han se sin son Jaime vinna segerkronan, men d�r blev han sorgligt besviken. Det blev min sak att skicka budskapet om lord Arryns pl�tsliga d�d till drottningen, och aldrig har jag s�nt i v�g en f�gel med tyngre hj�rta.�

�M�rka vingar, m�rka ord�, mumlade Ned. Det var ett tales�tt som gamla Nan l�rt honom som pojke.

�S� s�ger fiskargummorna�, inst�mde storm�ster Pycelle, �men vi vet att det inte alltid �r s�. N�r m�ster Luwins f�gel kom med nyheten om er son Bran gladdes v�l varje uppriktigt hj�rta i R�da slottet?�

�Som ni s�ger, m�ster.�

�Gudarna �r barmh�rtiga.� Pycelle b�jde p� huvudet. �Kom till mig s� ofta ni vill, lord Eddard, f�r jag �r h�r f�r att tj�na.�

Ja, t�nkte Ned d� d�rren st�ngdes efter honom, men vem?

P� v�gen tillbaka till sina gemak st�tte han p� sin dotter Arya i spiraltrappan i handens torn. Hon stod p� ett ben och f�rs�kte h�lla balansen med utstr�ckta armar, och den skrovliga stenen hade skavt hennes bara f�tter. Ned stannade och s�g p� henne. �Vad g�r du, Arya?�

�Syrio s�ger att en vattendansare kan st� p� en t� i timmar�, f�rklarade hon och f�ktade med armarna i luften.

Ned var tvungen att le. �Vilken t�?� undrade han.

�Vilken t� som helst�, svarade Arya, irriterad �ver fr�gan. Hon hoppade fr�n det h�gra benet till det v�nstra och svajade till orov�ckande innan hon �terfick balansen.

�M�ste du st� just h�r?� fr�gade han. �Det �r ett h�gt och h�rt fall nedf�r trappan.�

�Syrio s�ger att en vattendansare aldrig faller.� Hon satte ner benet och stod p� b�gge f�tterna. �Ska Bran komma och bo hos oss nu, far?�

�Inte p� l�nge �n, mitt barn, f�r han m�ste f�rst �terf� krafterna.�

Arya bet sig i l�ppen. �Vad ska Bran g�ra n�r han blir stor?�

Ned st�llde sig p� kn� bredvid henne. �Han har m�nga �r p� sig att finna svaret p� den fr�gan, Arya, och tills vidare r�cker det med att veta att han f�r leva.� Den kv�llen f�geln kom fr�n Vinterhed hade Eddard Stark tagit med sig flickorna till R�da slottets gudaskog, ett tunnland alm och al och svarta popplar, som l�g vid floden. Hj�rttr�det d�r var en v�ldig ek och dess urgamla grenar var �vervuxna med slingerv�xter. De kn�b�jde framf�r det f�r att framf�ra sina tacks�gelser, som om det varit ett �destr�d. Sansa f�ll i s�mn d� m�nen gick upp och n�gra timmar senare kr�p Arya ihop i gr�set under Neds mantel och somnade hon ocks�. Alla de m�rka timmarna vakade han ensam och n�r det grydde �ver staden var de sovande flickorna �vers�llade med m�rkr�da blommor. �Jag dr�mde om Bran�, hade Sansa viskat till honom, �och jag s�g honom le.�

�Han skulle bli riddare�, sa Arya nu, �en riddare i kungsvakten. Kan han fortfarande bli riddare?�

�Nej�, svarade Ned, f�r han tyckte inte att det fanns n�gon anledning att ljuga f�r henne, �men en dag kan han bli lord p� en stor borg och sitta i kungens r�d. Han kan bygga slott som Brandon byggaren eller segla ett skepp �ver Solnedg�ngshavet, eller �verg� till din mors tro och bli �verstekaplan.� Men han kommer aldrig mer att kunna springa bredvid sin varg, t�nkte han med en sorg som var f�r tung f�r ord, eller ligga med en kvinna eller h�lla sin egen son i sina armar.

Arya lade huvudet p� sned. �Kan jag bli kunglig r�dgivare och bygga slott och bli �verstekaplan?�

�Du ska gifta dig med en kung och h�rska �ver hans slott�, svarade Ned och gav henne en l�tt kyss p� pannan, �och dina s�ner ska bli riddare och prinsar och lorder och kanske n�gon �ven blir �verstekaplan.�

Arya gjorde en grimas. �Nej, det �r Sansa�, protesterade hon. Hon vek upp h�gra benet och �tergick till att balansera p� ett ben. Ned suckade och l�mnade henne d�r.

V�l inne i sitt sovgemak drog han av sig den svettdrypande sidentunikan och gick fram till handfatet vid s�ngen och h�llde kallt vatten �ver huvudet. Alyn steg in medan han torkade ansiktet. �Lord Baelish �r utanf�r och ber om f�retr�de, ers n�d.�

�Visa in honom i salongen�, sa Ned och str�ckte sig efter en ren tunika i det tunnaste linne han kunde hitta. �Jag kommer med en g�ng.�

D� Ned steg in i salongen satt Lillfinger p� f�nsterb�nken och betraktade riddarna i kungsvakten som �vade sig i sv�rdskonst p� borgg�rden nedanf�r. �Om bara Selmys hj�rna vore lika snabb som hans klinga�, sa han l�ngtansfullt, �s� skulle v�ra r�dsm�ten vara bra mycket livligare.�

�Ser Barristan �r lika tapper och hederv�rd som n�gon i Kungshamn.� Ned hade f�tt djup respekt f�r den �lderstigne, vith�rige bef�lhavaren f�r kungsvakten.

�Och lika tr�ttsam�, tillade Lillfinger, �fast han kommer s�kert att klara sig bra i torneringen. F�rra �ret kastade han av Blodhunden och f�r bara fyra �r sedan blev han segrare.�

Fr�gan om vem som skulle vinna torneringen intresserade inte Eddard Stark ett dyft. �Finns det n�got sk�l till ert bes�k, lord Petyr, eller �r ni bara h�r f�r att njuta av utsikten fr�n mitt f�nster?�

Lillfinger log. �Jag lovade Cat att jag skulle hj�lpa er med era efterforskningar, och det har jag gjort.�

Detta gjorde Ned f�rbluffad, f�r trots det l�ftet kunde han inte f�rm� sig till att lita p� lord Petyr Baelish som han tyckte var lite v�l slipad. �Har ni n�got �t mig?�

�N�gon�, r�ttade Lillfinger. �Fyra stycken om sanningen ska fram. Har ni t�nkt p� att fr�ga ut handens tj�nare?�

Ned rynkade pannan. �Jag �nskar att jag kunde, men lady Arryn tog med sig sitt hush�ll tillbaka till �rnn�stet.� D�r hade Lysa gjort honom en verklig otj�nst, och alla som st�tt hennes make n�rmast hade f�ljt med henne d� hon flydde: Jons livmedikus, hans f�rvaltare, vaktkaptenen, hans riddare och trotj�nare.

�St�rsta delen av sitt hush�ll�, medgav Lillfinger, �men inte hela, och det finns n�gra personer kvar. En gravid tj�nsteflicka som snabbt blev gift med en av lord Renlys tj�nare, en stalldr�ng som nu tillh�r stadsvakten, en k�kspojke som blev avskedad f�r st�ld och lord Arryns v�pnare.�

�Hans v�pnare?� Det kom som en glad �verraskning f�r Ned, f�r en mans v�pnare visste ofta en hel del om sin herres g�randen och l�tanden.

�Ser Hugh av Dalen�, upplyste Lillfinger. �Kungen dubbade honom till riddare efter lord Arryns d�d.�

�Jag ska skicka efter honom�, f�rkunnade Ned, �och �ven de andra.�

Lillfinger gjorde en grimas. �Vill ni vara v�nlig att komma fram hit till f�nstret, ers n�d?�

�Varf�r?�

�Kom, s� ska jag visa er, ers n�d.�

Med rynkad panna gick Ned fram till f�nstret, och Petyr Baelish gjorde en nonchalant gest. �Ser ni pojken d�r p� andra sidan borgg�rden utanf�r d�rren till rustkammaren, han som sitter p� huk vid trappan och slipar ett sv�rd med ett oljebryne?�

�Vad �r det med honom?�

�Han rapporterar till Varys. Spindeln har fattat stort intresse f�r er och alla era f�rehavanden.� Han flyttade lite p� sig p� f�nsterb�nken. �Titta nu p� muren, l�ngre �t v�ster ovanf�r stallarna. Ser ni vakten som lutar sig mot br�stv�rnet?�

Ned s�g mannen. ��nnu en av eunuckens spioner?�

�Nej, den h�r tillh�r drottningen. L�gg m�rke till att han har god utsikt �ver porten till det h�r tornet, s� att han l�tt kan se vilka som bes�ker er. Det finns andra och m�nga som inte ens jag k�nner till. R�da slottet �r fullt av �gon. Varf�r tror ni att jag g�mde Cat p� ett sk�kohus?�

Eddard Stark avskydde intriger. �Vid alla sju helveten�, svor han, f�r det verkade verkligen som om mannen p� muren iakttog honom, och med ens k�nde sig Ned illa till mods och drog sig undan fr�n f�nstret. ��r alla n�gons informat�r i den h�r f�rbaskade staden?�

�Knappast�, svarade Lillfinger. Han b�rjade r�kna p� fingrarna. �Det �r jag, ni, kungen�fast vid n�rmare eftertanke ber�ttar kungen alldeles f�r mycket f�r drottningen och jag �r inte helt s�ker p� er.� Han reste sig. �Finns det n�gon man i er tj�nst som ni litar fullkomligt p�?�

�Ja�, svarade Ned.

�I s� fall har jag ett f�rtjusande palats i Valyrien som jag g�rna skulle vilja s�lja till er�, sa Lillfinger med ett retsamt leende. �Det klokaste svaret hade varit nej, ers n�d, men det �r som det �r. Skicka detta dygdem�nster till ser Hugh och de andra. Era egna g�randen och l�tanden kommer inte att passera obem�rkta, men inte ens spindeln kan vakta varenda man i er tj�nst b�de natt och dag.� Han b�rjade g� mot d�rren.

�Lord Petyr�, ropade Ned efter honom. �Jag��r tacksam f�r er hj�lp. Kanske var det fel av mig att misstro er.�

Lillfinger fingrade p� pipsk�gget. �Ni l�r er l�ngsamt, lord Eddard. Att misstro mig var det klokaste ni har gjort sedan ni satt av h�sten.�

Jon h�ll p� att visa Dareon b�sta s�ttet att utdela ett hugg fr�n sidan d� den nye rekryten kom in p� borgg�rden. �Du m�ste ha bredare mellan benen�, uppmanade han, �f�r du f�r inte tappa balansen. Det �r bra. Vrid kroppen samtidigt som du utdelar hugget och s�tt all tyngd bakom klingan.�

Dareon hejdade sig och lyfte visiret. �Vid alla sju gudar�, mumlade han. �Har du n�gonsin sett p� maken, Jon?�

Jon v�nde sig om. Genom �gonspringan i hj�lmen s�g han den fetaste pojke han n�gonsin sett st� i d�rren till rustkammaren. Av utseendet att d�ma m�ste han ha v�gt hundratjugo kilo, och p�lskragen p� hans broderade vapenrock f�rsvann mellan hakorna. Ljusa �gon irrade nerv�st hit och dit i ett ansikte som var runt som en m�ne och tjocka svettiga fingrar torkades p� sammetsjackan. �De�de sa att jag skulle g� hit f�r�f�r vapen�vning�, sa han till ingen s�rskild.

�En ung lord�, sa Pyp till Jon. �En sydl�nning, troligen fr�n H�gg�rden.� Pyp hade genomkorsat de sju konungarikena tillsammans med ett gycklarf�lje och skr�t om att han kunde s�ga vem man var och var man var f�dd bara p� r�sten.

P� br�stet av den fete pojkens p�lsbr�made vapenrock var en stolt j�gare broderad i scharlakansr�tt, men Jon k�nde inte igen vapnet. Ser Alliser T�rne granskade sin nye skyddsling och anm�rkte: �Det verkar som om de har brist p� tjuvj�gare och tjuvar nere i S�dern, och nu skickar de oss grisar f�r att bemanna muren. �r p�ls och sammet er uppfattning om hur en rustning ska se ut, lord Skinka?�

Det visade sig snart att den nye rekryten hade med sig sin egen rustning: vadderad jacka, h�rdat l�der, ringbrynja, harnesk och hj�lm, och till och med en stor sk�ld i tr� och l�der prydd med samme stolte j�gare som han hade p� vapenrocken. Men eftersom inget av det var svart kr�vde ser Alliser att han skulle g� till rustkammaren och f� en ny utrustning. Det tog halva f�rmiddagen, f�r hans midjem�tt gjorde att Donal Noye fick lov att ta is�r en ringbrynja och s�tta i l�derinf�llningar i sidorna, och f�r att f� hj�lmen �ver huvudet var rustm�staren tvungen att ta bort visiret. Skinnkl�derna satt �t s� h�rt runt benen och under armarna p� den nye pojken att han knappt kunde r�ra sig, och kl�dd f�r strid s�g han ut som en korv som kokat f�r l�nge och vars skinn var sprickf�rdigt. �L�t oss hoppas att du inte �r s� oduglig som du ser ut�, sa ser Alliser. �Halder, ta reda p� vad ser Sp�dgris g�r f�r.�

Jon Sn� vred sig inombords. Halder var f�dd i ett stenbrott och hade g�tt l�rling som stenhuggare. Han var sexton, l�ng och muskul�s, och hans hugg var bland de h�rdaste Jon n�gonsin r�kat ut f�r. �Det h�r blir ruskigare �n en sk�kas arsle�, muttrade Pyp, och det blev det.

Striden varade bara i en minut, sedan l�g den fete pojken p� marken, och han skakade i hela kroppen medan det rann blod genom den krossade hj�lmen och mellan hans tjocka fingrar. �Jag ger mig�, skrek han g�llt. �Sl� mig inte mer, jag ger mig.� Rast och n�gra av de andra pojkarna skrattade.

Men inte ens d� ville ser Alliser s�tta stopp f�r det hela. �P� benen, ser Sp�dgris�, ropade han. �Ta upp sv�rdet.� N�r pojken fortsatte att ligga kvar p� marken sa T�rne till Halder: �Sl� honom med flatsidan av klingan tills han kommer p� f�tter.� Halder utdelade ett f�rsiktigt slag mot motst�ndarens bakdel. �Nog kan du sl� h�rdare �n s�, sa T�rne h�nfullt. Halder tog ett stadigt grepp om l�ngsv�rdet med b�da h�nderna och h�gg till s� h�rt att l�dret splittrades trots att det var flatsidan han anv�nde. De nye pojken tj�t av sm�rta.

Jon Sn� tog ett steg fram�t, men Pyp lade sin pansrade hand p� hans arm. �Nej, Jon�, viskade den lille pojken med en �ngslig blick p� ser Alliser T�rne.

�P� benen�, upprepade T�rne. Den fete pojken k�mpade f�r att ta sig upp, halkade och f�ll tungt igen. �Ser Sp�dgris b�rjar fatta�, anm�rkte ser Alliser. �En g�ng till.�

Halder h�jde sv�rdet f�r ytterligare ett slag. �Sk�r av en skinka!� uppmanade Rast skrattande.

Jon skakade av sig Pyps hand. �Det r�cker, Halder.�

Halder tittade p� ser Alliser.

�O�ktingen talar och b�nderna darrar�, sa vapenm�staren med sin skarpa, kalla r�st. �F�r jag p�minna om att det �r jag som �r vapenm�stare h�r, lord Sn�.�

�Titta p� honom, Halder�, uppmanade Jon och struntade s� gott han kunde i T�rne. �Det ligger ingen �ra i att sl� en fallen motst�ndare, och han gav sig.� Jon kn�b�jde bredvid den fete pojken.

Halder s�nkte sv�rdet. �Han gav sig�, ekade han.

Ser Allisers onyxsvarta �gon var f�sta p� Jon Sn�. �Det verkar som om v�r o�kting �r k�r�, sa han d� Jon hj�lpte den fete pojken p� f�tter. �F�r jag se ert sv�rd, lord Sn�.�

Jon drog l�ngsv�rdet. Han v�gade bara trotsa ser Alliser till en viss gr�ns, och nu var han r�dd f�r att han �verskridit den gr�nsen.

T�rne log. �O�ktingen �nskar f�rsvara sin k�resta och d�rf�r ska vi g�ra en �vning av det. R�ttan, Finnen, hj�lp v�r tr�skalle h�r.� Rast och Albett st�llde sig bredvid Halder. �Tre borde r�cka f�r att f� lady Sp�dgris att skrika. Allt ni beh�ver g�ra �r att ta er f�rbi o�ktingen.�

�H�ll dig bakom mig�, sa Jon till den fete pojken. Ser Alliser hade ofta skickat tv� motst�ndare mot honom men aldrig tre, och han visste att han troligen skulle f� somna bl�slagen och blodig den kv�llen. Han st�lsatte sig f�r anfallet.

Pl�tsligt stod Pyp bredvid honom. �Tre mot tv� �r sportsligare�, sa den lille pojken muntert. Han f�llde ner visiret och drog sv�rdet. Innan Jon ens kom p� tanken att protestera steg Grenn fram som tredje man.

Det hade blivit d�dstyst p� borgg�rden, och Jon kunde k�nna ser Allisers blick p� sig. �Vad v�ntar ni p�?� fr�gade han Rast och de andra i en ton som blivit bedr�gligt mjuk, men det var Jon som gjorde det f�rsta utfallet, och Halder hann knappt h�ja sv�rdet i tid.

Jon drev honom bak�t med hugg p� hugg och fick �vertaget �ver den �ldre pojken. K�nn din fiende, hade ser Rodrik en g�ng l�rt honom. Jon k�nde Halder, och han var brutalt stark men utan t�lamod och tyckte inte om att f�rsvara sig. Om man gjorde honom frustrerad skulle han l�mna garden �ppen lika s�kert som att solen gick ner.

Skramlet av st�l ekade �ver borgg�rden d� de andra gav sig in i striden runt omkring honom. Jon fick ett v�ldsamt hugg i huvudet och k�nde hur st�ten fortplantades l�ngs armen d� sv�rden brakade samman. Han fick in ett hugg fr�n sidan i revbenen p� Halder och bel�nades med en d�mpad grymtning av sm�rta. N�sta hugg tr�ffade Jon p� axeln. Det krasade om ringbrynjan och sm�rtan sk�t upp l�ngs halsen, men f�r ett �gonblick f�rlorade Halder balansen. Jon dr�mde till mot hans v�nstra ben och han f�ll omkull med ett brak och en svordom.

Grenn h�ll st�nd som Jon l�rt honom och Albett hade det hett om �ronen, men Pyp var h�rt tr�ngd, f�r Rast var tv� �r �ldre och v�gde tjugo kilo mer �n han. Jon gick bakom honom och utdelade ett hugg som fick v�ldt�ktsmannens hj�lm att ringa som en klocka. N�r Rast vacklade till gled Pyp in under hans gard, knuffade omkull honom och satte klingan mot hans strupe. D� hade Jon redan st�llt sig vid Grenns sida och n�r Albett hade tv� sv�rd emot sig backade han. �Jag ger mig�, skrek han.

Ser Alliser T�rne betraktade scenen med avsmak. �Den h�r farsen har p�g�tt tillr�ckligt l�nge f�r i dag�, f�rkunnade han och gick sin v�g. Det hela var �ver.

Dareon hj�lpte Halder p� f�tter. Stenhuggarens son slet av sig hj�lmen och kastade den tv�rs �ver borgg�rden. �F�r ett �gonblick trodde jag att jag �ntligen f�tt dig p� kn�.�

�F�r ett �gonblick, ja�, svarade Jon. Det dunkade i axeln under ringbrynjan och l�derjackan. Han stack sv�rdet i skidan och f�rs�kte ta av sig hj�lmen, men d� han h�jde armen fick sm�rtan honom att sk�ra t�nder.

�L�t mig g�ra det�, sa en r�st. H�nder med tjocka fingrar lossade hj�lmen fr�n kragen och lyfte f�rsiktigt av den. �Gjorde han dig illa?�

�Jag har f�tt sm�llar f�rut�, svarade Jon. Han k�nde p� axeln och ryckte till av sm�rta. Runt omkring dem b�rjade borgg�rden t�mmas p� folk.

Den fete pojkens h�r var klibbigt av blod d�r Halder hade krossat hans hj�lm. �Jag heter Samwell Tarly av Horn�� Han avbr�t sig och slickade sig om l�pparna. �Jag menar, jag var av Horn Hill tills jag�gav mig av. Jag har kommit hit f�r att ta den svarta dr�kten. Min far �r lord Randyll, vasall till �tten Tyrell av H�gg�rden. Jag var hans arvinge, men�� R�sten dog bort.

�Jag �r Jon Sn�, lord Starks av Vinterhed o�kting.�

Samwell Tarly nickade. �Jag�om du vill f�r du kalla mig Sam. Min mor kallar mig Sam.�

�Du kan kalla honom lord Sn��, insk�t Pyp d� han kom fram till dem. �Men du vill nog inte veta vad hans mor kallar honom.�

�Det h�r �r Grenn och Pyp�, upplyste Jon.

�Grenn �r den fule�, sa Pyp.

Grenn bl�ngde ilsket p� honom. �Du �r fulare �n jag, f�r jag har �tminstone inte �ron som fladderm�ss.�

�Jag tackar er allihop�, sa den fete pojken allvarligt.

�Varf�r reste du dig inte och slogs?� fr�gade Grenn.

�Jag ville verkligen g�ra det, men�jag kunde bara inte, och jag ville inte att han skulle sl� mig mer.� Han tittade ner i marken. �Jag�jag �r r�dd f�r att jag �r feg, f�r det brukade min far alltid s�ga.�

Grenn blev alldeles f�rstummad, och inte ens Pyp visste vad han skulle s�ga, och Pyp hade ord f�r allt. Vad var det f�r sorts man som sj�lv deklarerade att han var en fegis?

Samwell Tarly m�ste ha sett p� dem vad de t�nkte, f�r hans blick m�tte Jons och gled undan, snabbt som ett skr�mt djurs. �Jag�jag �r ledsen�, sa han, �och jag vill inte vara�som jag �r.� Med tunga steg b�rjade han g� mot rustkammaren.

�Du blev skadad�, ropade Jon efter honom, �och i morgon g�r du s�kert b�ttre ifr�n dig.�

Sam kastade en sorgsen blick �ver axeln. �Nej, det kommer jag inte att g�ra�, svarade han och blinkade bort t�rarna, �f�r det g�r jag aldrig.�

N�r han f�rsvunnit rynkade Grenn pannan. �Ingen gillar mesar�, sa han, illa till mods, �och jag �nskar att vi inte hade hj�lpt honom. T�nk om de tror att vi ocks� �r fega?�

�Du �r f�r dum f�r att vara feg�, talade Pyp om f�r honom.

�Det �r jag inte alls�, protesterade Grenn.

�Jo, det �r du, och om en bj�rn anf�ll dig i skogen skulle du vara f�r dum f�r att springa din v�g.�

�Det skulle jag inte alls�, envisades Grenn, �f�r jag skulle springa fortare �n du.� Han avbr�t sig pl�tsligt och rynkade �gonbrynen d� han s�g Pyps flin och ins�g vad han sagt, och en m�rk rodnad steg upp p� den tjocka halsen. Jon l�mnade dem �t deras k�bbel och gick till rustkammaren d�r han h�ngde upp sv�rdet och skalade av sig sin buckliga rustning.

Livet p� Svarta slottet f�ljde vissa m�nster. F�rmiddagarna �gnades �t sv�rds�vning och eftermiddagarna �t arbete. De svarta br�derna l�t nya rekryter prova p� m�nga olika uppgifter f�r att ta reda p� vad de var b�st p�. Jon v�rdesatte de s�llsynta eftermiddagar d� han skickades ut med Gast vid sin sida f�r att skaffa vilt till kommendantens bord, men f�r varje dag han fick jaga m�ste han tillbringa ett dussin hos Donal Noye i rustkammaren och veva slipstenen medan den enarmade smeden slipade yxor som blivit sl�a eller pumpa b�lgen medan Noye hamrade ut ett nytt sv�rd. Andra g�nger sprang han �renden, stod p� vakt, mockade i stallarna, satte styrfj�drar p� pilar, hj�lpte m�ster Aemon med hans f�glar eller Bowen Marsh med r�kenskaper och inventering.

Den h�r eftermiddagen skickade vaktkaptenen honom till vinschkorgen med fyra tunnor nykrossad sten f�r att sprida ut grus �ver de isiga g�ngv�garna p� kr�net av muren. Det var ett ensamt och l�ngtr�kigt arbete till och med n�r Gast var med som s�llskap, men Jon hade inget emot det. En klar dag kunde man se halva v�rlden fr�n murens kr�n och luften var alltid kall och uppfriskande. Han kunde t�nka h�r, och han kom p� sig med att t�nka p� Samwell Tarly�och underligt nog p� Tyrion Lannister. Han undrade vad Tyrion skulle ha sagt om den fete pojken. De flesta m�n skulle hellre f�rneka en obehaglig sanning �n se den i vit�gat, hade dv�rgen flinande sagt till honom. V�rlden var full av fegisar som l�tsades vara hj�ltar, och det kr�vdes en underlig sorts mod att erk�nna att man var feg som Samwell Tarly gjort.

Den �mma axeln gjorde att arbetet gick l�ngsamt, och det var sent p� eftermiddagen innan Jon hade grusat f�rdigt g�ngv�garna. Han stannade kvar d�r uppe en stund f�r att se solen g� ner och ge himlen i v�ster en blodr�d f�rg. N�r skymningen till slut s�nkte sig �ver Norden rullade Jon in de tomma tunnorna i hisskorgen och gav signal till vinschm�nnen att fira ner honom.

Kv�llsvarden var n�stan �ver d� han och Gast kom till kantinen. N�gra svarta br�der satt och spelade t�rning och drack gl�dgat vin n�ra elden, och hans v�nner satt p� b�nken n�rmast den v�stra v�ggen och skrattade. Pyp var mitt uppe i en historia. Den unge gycklaren var en f�dd l�gnare med hundra olika r�ster, och han ber�ttade egentligen inte historierna utan spelade upp dem medan han v�xlade mellan rollerna�� kung i ena �gonblicket och svinaherde i n�sta. N�r han l�tsades vara en piga p� en �lstuga eller en jungfrulig prinsessa anv�nde han en h�g falsettr�st som fick de andra att skratta s� de gr�t, och hans eunucker var alltid kusligt exakta karikatyrer av ser Alliser. Jon nj�t lika mycket av Pyps gyckelspel som n�gon annan, men den kv�llen gick han i st�llet till �nden av b�nken d�r Samwell Tarly satt ensam, s� l�ngt ifr�n de andra han kunde komma.

Han hade n�stan �tit upp fl�skpajen som kockarna serverat som kv�llsvard d� Jon slog sig ner mitt emot honom. Den fete pojkens �gon vidgades d� han fick syn p� Gast. ��r det d�r en varg?�

�En skr�ckvarg�, svarade Jon, �och han heter Gast. Skr�ckvargen �r min fars hus vapen.�

�V�rt �r en stolt j�gare�, upplyste Samwell Tarly.

�Tycker du om att jaga?�

Den fete pojken r�s. �Jag avskyr det.� Han s�g ut som om han t�nkte b�rja gr�ta igen.

�Vad �r det f�r fel nu d�?� undrade Jon. �Varf�r �r du alltid s� r�dd?�

Sam stirrade p� det sista av fl�skpajen och skakade p� huvudet, f�r r�dd att ens v�ga prata. En skrattsalva ekade i kantinen och Jon h�rde Pyp s�ga n�got med g�ll r�st. Han reste sig. �Kom, s� g�r vi ut.�

Det runda, feta ansiktet s�g misst�nksamt p� honom. �Varf�r? Vad ska vi g�ra ute?�

�Prata�, svarade Jon. �Har du sett muren?�

�Jag �r fet, inte blind�, p�pekade Samwell Tarly, �och jag kunde knappast undg� att se den eftersom den �r �ver tv� hundra meter h�g.� �nd� reste han sig, svepte om sig en p�lsfodrad mantel och f�ljde med Jon ut ur kantinen, men han var fortfarande p� sin vakt som om han misst�nkte att n�got fult spratt v�ntade p� honom i m�rkret. Gast tassade bredvid dem. �Jag trodde aldrig att det skulle vara s� h�r�, f�rklarade Sam medan de gick och det �ngade om orden i den kalla luften. Han fl�sade och st�nade redan medan han f�rs�kte h�lla j�mna steg med Jon. �Alla byggnaderna h�ller p� att rasa samman och det �r s�s兔

�Kallt?� Ett h�rt t�cke av frost h�ll p� att l�gga sig �ver slottet och Jon kunde h�ra hur det knarrade under st�vlarna.

Sam nickade �mkligt. �Jag avskyr k�lden�, sa han. �I g�r natt vaknade jag upp i m�rkret och elden hade slocknat och jag var s�ker p� att jag skulle frysa ihj�l f�re morgonen.�

�Det m�ste ha varit varmare d�r du kommer ifr�n.�

�Jag hade aldrig sett sn� f�rr�n f�rra m�naden. Vi red �ver �tteh�garna, jag och m�nnen som min far skickat med f�r att eskortera mig norrut, d� det h�r vita b�rjade falla som mjukt regn. F�rst tyckte jag det var s� vackert, som fj�drar som dalade ner fr�n skyn, men det bara fortsatte tills jag var stelfrusen. M�nnen hade is i sk�ggen och sn� p� axlarna och det bara fortsatte att falla. Jag var r�dd f�r att det aldrig skulle ta slut.�

Jon log.

Muren tornade upp sig framf�r dem och glimmade blekt i ljuset fr�n halvm�nen, och p� himlen ovanf�r lyste stj�rnorna klara och skarpa. �Kommer de att tvinga mig att g� upp dit?� fr�gade Sam. Hans ansikte stelnade som gammal mj�lk d� han betraktade den enorma tr�trappan. �Jag d�r hellre �n kl�ttrar uppf�r den d�r.�

�Det finns en vinsch�, ber�ttade Jon och pekade, �s� de kan fira upp dig i en hisskorg.�

Samwell Tarly sn�rvlade. �Jag tycker inte om h�jder.�

Det var f�r mycket, och Jon rynkade klentroget pannan. ��r du r�dd f�r allting?� fr�gade han. �Jag f�rst�r inte, f�r om du verkligen �r s� feg, varf�r �r du d� h�r? Varf�r skulle en fegis vilja g� in i nattens v�ktare?�

Samwell Tarly s�g p� honom en l�ng stund, och det var som om hans runda ansikte rasade ihop. Han satte sig ner p� den frostt�ckta marken och b�rjade gr�ta, v�ldsamma, halvkv�vda snyftningar som fick hela kroppen att skaka. Jon Sn� kunde bara st� och se p�, och precis som sn�fallet p� �tteh�garna verkade det som om t�rarna aldrig skulle ta slut.

Det var Gast som visste vad man skulle g�ra. Tyst som en skugga kom den vita skr�ckvargen n�rmare och b�rjade slicka bort de varma t�rarna fr�n Samwell Tarlys ansikte. Den fete pojken skrek skr�mt till, men p� n�got s�tt �vergick snyftningarna med ens i skratt.

Jon Sn� st�mde in i skrattet. Sedan satt de p� den frusna marken insvepta i sina mantlar med Gast mellan sig. Jon ber�ttade historien om hur han och Robb hade hittat de nyf�dda vargungarna i sensommarsn�n, och det k�ndes som om det g�tt tusen �r sedan dess. Strax fann han sig prata om Vinterhed.

�Ibland dr�mmer jag om det�, sa han. �Jag g�r genom en l�ng tom sal. Min r�st ekar runt omkring mig, men ingen svarar, s� jag g�r fortare, �ppnar d�rrar, ropar namn. Jag vet inte ens vem jag letar efter. De flesta n�tter �r det min far, men ibland �r det Robb i st�llet eller min lillasyster Arya eller min farbror.� Tanken p� Benjen Stark gjorde honom sorgsen, f�r farbrodern saknades fortfarande, och gamle bj�rnen hade skickat ut gr�nsj�gare f�r att leta efter honom. Ser Jaremy Rykker hade lett tv� spaningspatruller och Qhorin halvhand hade begett sig mot norr fr�n Skuggtornet, men de hade inte hittat n�gonting utom n�gra inbr�nda m�rken i tr�den som farbrodern gjort f�r att visa vilken v�g han tagit. I de steniga h�gl�nderna i nordv�st upph�rde m�rkena pl�tsligt och Ben Stark var sp�rl�st f�rsvunnen.

�Hittar du n�gonsin n�gon i din dr�m?� fr�gade Sam.

Jon skakade p� huvudet. �Ingen, och slottet �r alltid tomt.� Han hade aldrig ber�ttat f�r n�gon om dr�mmen och f�rstod inte varf�r han gjorde det nu, men p� n�got vis k�ndes det bra att tala om den. �Till och med korparna har f�rsvunnit fr�n volj�ren och stallarna �r fulla av ben. Det skr�mmer mig alltid, och d� b�rjar jag springa, kastar upp d�rrar och rusar uppf�r torntrappor tre steg i taget medan jag ropar p� n�gon, vem som helst. S� uppt�cker jag att jag st�r framf�r d�rren till kryptan. Det �r svart innanf�r och jag kan se trappan vindla ner�t. P� n�got s�tt vet jag att jag m�ste g� dit ner, men jag vill inte, f�r jag �r r�dd f�r vad som v�ntar p� mig d�r. Vinterns gamla kungar sitter d�r nere p� sina troner med stenvargar vid f�tterna och j�rnsv�rd �ver kn�na, men det �r inte dem jag �r r�dd f�r. Jag skriker att jag inte �r n�gon Stark, att det h�r inte �r min plats, men det tj�nar inget till, jag m�ste �nd� g� ner. S� jag b�rjar g� och trevar mig fram l�ngs v�ggarna eftersom jag inte har n�gon fackla. Det blir m�rkare och m�rkare tills jag bara vill skrika.� Lite generad avbr�t han sig. �Det �r alltid d� jag vaknar.� Darrande i sin m�rka cell och med kall och fuktig hud. Gast brukade hoppa upp bredvid honom och v�rmen fr�n honom var lika tr�sterik som dagbr�ckningen. D� brukade han somna om med ansiktet tryckt mot skr�ckvargens lurviga vita p�ls. �Dr�mmer du om Horn Hill?� fr�gade Jon.

�Nej.� Sams mun blev till ett h�rt streck. �Jag avskydde att bo d�r.� Han kliade dystert Gast bakom �rat och Jon l�t tystnaden s�nka sig �ver dem. Efter en l�ng stund b�rjade Samwell Tarly prata, och Jon Sn� lyssnade tyst och fick veta hur det kom sig att en fegis hade hamnat p� muren.

�tten Tarly var gammal och �rorik, vasaller till Mace Tyrell, lord av H�gg�rden och st�th�llare i S�dern. Den �ldste sonen till lord Randyll Tarly, Samwell, f�ddes som arvtagare till b�rdiga jordegendomar, en stark bef�stning och ett s�genomspunnet tv�handsslagsv�rd som hette Hj�rtbane och som var smitt av valyriskt st�l och hade g�tt i arv fr�n far till son i n�stan fem hundra �r.

Den stolthet hans h�ge far k�nt vid Samwells f�dsel f�rsvann allt eftersom pojken v�xte upp: fet, k�nslig och tafatt. Sam �lskade att lyssna p� musik och g�ra egna visor, att kl� sig i mjuk sammet och leka i slottsk�ket hos kockarna och insupa de h�rliga dofterna fr�n citronkakor och bl�b�rspajer. Hans passion var b�cker och kattungar och �ven dans, trots att han var s� klumpig, men han blev sjuk vid �synen av blod och gr�t bara han s�g en kyckling slaktas. Ett dussintal vapenm�stare kom och gick p� Horn Hill f�r att f�rs�ka f�rvandla Sam till den riddare som fadern ville ha. Pojken blev f�rbannad och pryglad, han blev slagen och fick g� utan mat. En man tvingade honom att sova i ringbrynjan f�r att g�ra honom mer krigisk, en annan kl�dde honom i moderns kl�der och l�t honom paradera omkring p� borgg�rden f�r att skammen skulle g�ra honom tapper. Men han blev bara fetare och r�ddare tills lord Randylls besvikelse �vergick i ilska och sedan i avsky. �En g�ng�, bek�nde Sam och r�sten blev l�gre �n en viskning, �kom tv� m�n till slottet, trollkarlar fr�n Qarth med vit hud och bl� l�ppar. De slaktade en uroxtjur och tvingade mig att bada i det varma blodet, men det gjorde mig inte modig som de lovat utan jag blev sjuk och kr�ktes. Far l�t piska dem.�

Efter tre flickor p� lika m�nga �r gav lady Tarly till slut sin make en andre son. Fr�n den dagen struntade lord Randyll i Sam och �gnade all sin tid �t den yngre pojken, ett vilt och robust barn som var mer i hans smak, och Samwell hade i flera �r f�tt vara i fred med sin musik och sina b�cker.

Fram till den dagen hans femtonde namndag grydde d� han blev v�ckt och fann sin h�st sadlad och klar. Tre soldater hade f�rt honom in i skogen n�ra Horn Hill d�r hans far h�ll p� att fl� en hjort. �Du �r n�stan vuxen nu och min arvinge�, hade lord Randyll Tarly sagt till sin �ldste son och skar upp djurkroppen med den l�nga kniven medan han pratade. �Du har inte gett mig n�gon anledning att f�rskjuta dig, men jag kan inte heller till�ta dig att �rva egendomarna och titeln som m�ste bli Dickons. Hj�rtbane m�ste g� till en man som �r stark nog att svinga sv�rdet, och du �r inte ens v�rdig att r�ra vid dess f�ste. S� jag har beslutat att du i dag ska tillk�nnage att du vill ta den svarta dr�kten. Du ska avst� fr�n alla krav p� din brors arv och ge dig norrut f�re kv�llningen.

Om du inte g�r det ska vi ha en jakt i morgon och n�gonstans i de h�r skogarna kommer din h�st att snava och du bli avkastad f�r att d��Det �r i alla fall vad jag t�nker s�ga till din mor. Hon har en kvinnas hj�rta och tycker till och med om dig, och jag vill inte v�lla henne sm�rta. Och tro inte att det skulle vara l�tt att trotsa mig, f�r ingenting skulle bereda mig st�rre n�je �n att jaga dig till d�ds som den gris du �r.� Armarna var r�da upp till armb�garna d� han lade ifr�n sig kniven. �S� h�r har du ditt val. Nattens v�ktare��� han stack in h�nderna i hjorten och slet ut dess hj�rta, h�ll det r�tt och drypande av blod i n�ven�� �eller detta.�

Sam ber�ttade historien med lugn, k�nslol�s r�st, som om det var n�got som h�nt n�gon annan, inte honom, och konstigt nog, t�nkte Jon, gr�t han inte en enda g�ng. N�r han ber�ttat f�rdigt satt de tillsammans och lyssnade till vinden en stund. Det fanns inget annat ljud i hela v�rlden.

Till slut sa Jon: �Vi borde g� tillbaka till kantinen.�

�Varf�r?� fr�gade Sam.

Jon ryckte p� axlarna. �D�r finns varm cider att dricka eller gl�dgat vin, om du f�redrar det. En del kv�llar sjunger Dareon f�r oss om andan faller p�. Han var trubadur innan�inte riktigt, men n�stan, l�rling i varje fall.�

�Varf�r kom han hit?� undrade Sam.

�Lord Rowan av Goldengrove fann honom till s�ngs med sin dotter. Flickan var tv� �r �ldre och Dareon sv�r att hon hj�lpte honom kl�ttra in genom f�nstret, men inf�r fadern kallade hon det v�ldt�kt, s� d�rf�r �r han h�r. N�r m�ster Aemon h�rde honom sjunga sa han att hans r�st var som honung h�lld �ver �ska.� Jon log. �Paddan sjunger ocks� ibland, om man kan kalla det s�ng, dryckesvisor som han l�rde sig p� sin fars vinstuga. Pyp s�ger att hans r�st �r som piss h�lld �ver en fj�rt.� De skrattade tillsammans �t det.

�Jag skulle g�rna vilja h�ra dem b�gge tv�, sa Sam, �men de vill s�kert inte ha mig d�r.� Hans ansikte s�g bekymrat ut. �Ser Alliser kommer v�l att tvinga mig att sl�ss i morgon igen?�

�Ja�, var Jon tvungen att medge.

Sam kom m�dosamt p� f�tter. �D� �r det nog b�st att jag f�rs�ker f� lite s�mn.� Han drog manteln t�tare om sig och lunkade i v�g.

De andra var fortfarande kvar i kantinen d� Jon kom tillbaka med Gast i sl�pt�g. �Var har du varit?� fr�gade Pyp.

�Jag har pratat med Sam�, svarade han.

�Han �r verkligen en fegis�, sa Grenn. �Vid kv�llsvarden fanns det platser kvar p� b�nken n�r han fick sin paj, men han var f�r r�dd f�r att komma och s�tta sig hos oss.�

�Lord Skinka anser att han �r f�r fin f�r att �ta tillsammans med s�dana som vi�, framkastade Jeren.

�Jag s�g honom �ta fl�skpaj�, sa Paddan och h�nflinade. �Tror ni att det var en bror?� Han b�rjade grymta som en gris.

�Sluta!� fr�ste Jon ilsket.

De andra pojkarna tystnade, best�rta �ver hans pl�tsliga raseri. �H�r p� mig�, sa Jon i tystnaden och talade sedan om f�r dem hur det skulle bli. Pyp st�dde honom som Jon vetat att han skulle g�ra, men att �ven Halder gjorde det kom som en glad �verraskning. Grenn var �ngslig f�rst, men Jon visste precis vad han skulle s�ga f�r att f� honom med p� noterna. En efter en inr�ttade sig de andra i ledet. Jon �vertygade n�gra, lirkade med andra, fick en del att sk�mmas och hotade d�r s� beh�vdes. Till sist var alla med p� det�alla utom Rast.

�Ni flickor f�r g�ra som ni vill�, sa Rast, �men om T�rne skickar mig mot lady Sp�dgris t�nker jag sk�ra av en skiva bacon.� Han skrattade Jon rakt upp i ansiktet och l�mnade dem.

M�nga timmar senare d� slottet sov bes�kte tre av dem honom i hans cell. Grenn h�ll honom i armarna medan Pyp satt p� hans ben. Jon kunde h�ra Rasts snabba andetag d� Gast hoppade upp p� hans br�st. Skr�ckvargens �gon lyste r�da som gl�dande kol d� t�nderna l�tt nafsade i den mjuka huden vid pojkens strupe, bara s� pass mycket att det bl�dde. �Kom ih�g att vi vet var du sover�, sa Jon l�gt.

P�f�ljande morgon h�rde Jon Rast tala om f�r Albett och Paddan att han sluntit med rakkniven d� han rakade sig.

Fr�n och med den dagen v�grade Rast och alla de andra att g�ra Samwell Tarly illa. D� ser Alliser skickade dem mot honom h�ll de st�nd och slog undan hans l�ngsamma och klumpiga hugg. Om vapenm�staren skrek att de skulle g� till anfall brukade de g� fram och ge Sam en l�tt st�t p� br�stharnesket, hj�lmen eller ena benet. Ser Alliser rasade och hotade och kallade dem allihop f�r fegisar och kvinnor och v�rre saker �nd�, men Sam f�rblev oskadd. D� Jon n�gra kv�llar senare bad honom �t han kv�llsvard tillsammans med dem och tog plats p� b�nken bredvid Halder. Det dr�jde ytterligare fjorton dagar innan han tog mod till sig och pratade med dem, men med tiden skrattade han �t Pyps gycklarkonster och retades med Grenn precis som alla de andra.

Samwell Tarly var kanske fet och klumpig, men han var inte dum. En kv�ll h�lsade han p� Jon i hans cell. �Jag vet inte hur du bar dig �t�, sa han, �men jag vet att det var du som gjorde det.� Han tittade blygt bort. �Jag har aldrig haft en v�n f�rut.�

�Vi �r inte v�nner utan br�der�, f�rklarade Jon och lade handen p� Sams knubbiga axel.

Och det var de, t�nkte han f�r sig sj�lv d� Sam g�tt. Robb, Bran och Rickon var hans fars s�ner och han �lskade dem fortfarande, men Jon visste att han aldrig riktigt varit en av dem, det hade Catelyn Stark sett till. De gr� murarna p� Vinterhed sp�kade fortfarande i hans dr�mmar, men Svarta slottet var hans liv nu och hans br�der var Sam och Grenn och Halder och Pyp och de andra utst�tta som bar nattens v�ktares svarta dr�kt.

�Min farbror hade r�tt�, viskade han till Gast, och han undrade om han n�gonsin skulle f� tr�ffa Benjen Stark igen s� att han kunde s�ga det till honom.

�Det �r handens tornering som orsakar alla bekymmer, mina herrar�, klagade bef�lhavaren f�r stadsvakten f�r kungens r�d.

�Kungens tornering�, r�ttade Ned och r�s inombords. �Jag kan f�rs�kra er att handen inte vill ha n�got med den att g�ra.�

�Kalla den vad ni vill, ers n�d. Det har kommit hit riddare fr�n hela riket och f�r varje riddare f�r vi tv� friryttare, tre hantverkare, sex soldater, ett dussin k�pm�n, tv� dussin sk�kor och mer tjuvar �n jag t�rs gissa. Den h�r f�rd�mda hettan har till att b�rja med f�rsatt halva stadens befolkning i feberyra, och nu med alla de h�r bes�karna�i g�r kv�ll hade vi en drunkning, ett upplopp p� en �lkrog, tre knivslagsm�l, en v�ldt�kt, tv� eldsv�dor, or�kneliga r�n och en full h�st som skenade l�ngs Systrarnas gata. Natten innan hittades ett kvinnohuvud i katedralen d�r det fl�t omkring i regnb�gsdammen. Ingen tycks veta hur det kom dit eller vem det tillh�r.�

�S� f�rskr�ckligt�, utbrast Varys med en rysning.

Lord Renly Baratheon var inte lika f�rst�ende. �Om du inte kan uppr�tth�lla den allm�nna ordningen, Janos, borde stadsvakten kanske ledas av n�gon som kan det.�

Den kraftige och bastante Janos Slynt bl�ste upp sig som en ilsken groda och den kala hj�ssan blev illr�d. �Aegon draklorden sj�lv skulle inte kunna h�lla ordning, lord Renly, och jag beh�ver fler m�n.�

�Hur m�nga?� fr�gade Ned och lutade sig fram�t. Som vanligt hade Robert inte besv�rat sig med att vara med p� r�dsm�tet, s� det var handens sak att tala f�r honom.

�S� m�nga som g�r att f�, ers n�d.�

�Hyr femtio man till�, sa Ned �t honom. �Lord Baelish ser till att du f�r de pengar som beh�vs.�

�G�r jag?� sa Lillfinger.

�Ja. Ni skaffade fram fyrtio tusen gulddrakar till segraren, s� d� kan ni s�kert skrapa ihop n�gra kopparmynt f�r att uppr�tth�lla den allm�nna ordningen.� Ned v�nde sig �ter till Janos Slynt. �Jag ska ocks� ge dig tjugo duktiga m�n ur min egen livvakt, som f�r tj�na i stadsvakten tills folkmassorna har gett sig av.�

�Stort tack, ers n�d�, sa Slynt och bugade sig, �och jag lovar att de ska komma till god anv�ndning.�

N�r bef�lhavaren f�rsvunnit v�nde sig Eddard Stark till resten av r�det. �Ju f�rr den h�r galenskapen �r �ver, desto gladare blir jag.� Och som om alla utgifter och bekymmer inte var tillr�ckligt irriterande, envisades alla och envar med att str� salt i Neds s�r genom att kalla den �handens tornering�, som om han var orsaken till den. Och Robert verkade uppriktigt tycka att han borde k�nna sig hedrad.

�S�dana h�r tillst�llningar f�r riket att blomstra�, h�vdade storm�ster Pycelle, �f�r de ger de rika och f�rn�ma en chans till �ra och de fattiga slipper ifr�n vederm�dorna ett tag.�

�Och de fyller m�nga fickor med mynt�, tillade Lillfinger. �Vartenda v�rdshus i staden �r fullt och sk�korna g�r hjulbenta och det klirrar f�r varje steg de tar.�

Lord Renly skrattade. �Det �r tur att min bror Stannis inte �r h�r med oss. Minns ni d� han f�reslog att sk�kohusen skulle f�rbjudas? Kungen fr�gade honom om han �ven ville f�rbjuda folk att �ta, skita och andas n�r han �nd� var i farten. Om sanningen ska fram har jag ofta undrat varifr�n Stannis har f�tt sin fula dotter. Han g�r till sin �ktenskapliga s�ng som en man marscherar ut p� slagf�ltet, med ett bistert uttryck i �gonen och fast besluten att g�ra sin plikt.�

Ned hade inte st�mt in i skrattet. �Jag undrar ocks� �ver er bror Stannis och n�r han t�nker avsluta sitt bes�k p� Draksten och �terta sin plats i det h�r r�det.�

�Utan tvivel s� snart vi har kastat ut alla de d�r sk�korna i havet�, svarade Lillfinger och lockade fram ytterligare skratt.

�Jag har h�rt alldeles tillr�ckligt om sk�kor f�r i dag�, sa Ned och reste sig. �Vi ses i morgon.�

Harwin hade vakten vid d�rren d� Ned kom tillbaka till handens torn. �Kalla Jory till mina gemak och s�g �t din far att sadla min h�st�, sa Ned bryskt �t honom.

�Som ni befaller, ers n�d.�

R�da slottet och �handens tornering� gick honom p� nerverna, t�nkte Ned medan han gick uppf�r trappan. Han l�ngtade efter Catelyns tr�stande armar, efter ljudet d� Robb och Jon �vade sig i sv�rdskonst p� borgg�rden, efter de svala dagarna och kalla n�tterna i Norden.

N�r han kommit in i sina gemak tog han av sig sidentunikan han burit p� r�dsm�tet och satt en stund och l�ste i boken medan han v�ntade p� att Jory skulle komma. Stamtavlor och redog�relser f�r adelssl�kterna i de sju konungarikena med beskrivningar av m�nga h�ga lorder och �dla damer och deras barn, av storm�ster Malleon. Det var sant som Pycelle hade sagt, f�r det var tung l�sning. �nd� hade Jon Arryn bett om den och Ned var s�ker p� att han haft sina sk�l. Det fanns n�gonting h�r, en sanning begraven p� dessa spr�da, gulnade sidor, om han bara kunde se den. Men vad? Boken var �ver hundra �r gammal, och det fanns knappast n�gon nu levande m�nniska som varit f�dd d� Malleon st�llde samman sina dammiga listor �ver br�llop, f�dslar och d�dsfall.

Han slog �n en g�ng upp huset Lannister och v�nde l�ngsamt bladen medan han mot alla odds hoppades att han skulle uppt�cka n�gonting speciellt. �tten Lannister var gammal och kunde sp�ra sin h�rstamning �nda tillbaka till Lann den slipade, en skojare fr�n hj�ltarnas tids�lder som utan tvekan var lika legendarisk som Brandon byggaren, fast mycket mer �lskad av trubadurer och sagober�ttare. I balladerna var Lann den som lockade ut �tten Casterly fr�n Casterlyklippan med bara sin skarpsinnighet som vapen, och som stal guld fr�n solen f�r att f� sitt lockiga h�r att gl�nsa. Ned �nskade att han vore h�r nu och kunde locka fram sanningen ur den f�rbaskade boken.

En h�rd knackning p� d�rren f�reb�dade Jory Cassels ankomst. Ned st�ngde Malleons tegelsten och bad honom stiga p�. �Jag har lovat stadsvakten tjugo av mina m�n tills torneringen �r �ver�, meddelade han. �Du f�r v�lja ut m�nnen och ge Alyn bef�let, och se till att de f�rst�r att de ska stoppa slagsm�l och inte starta n�gra.� Ned reste sig, �ppnade en cedertr�kista och tog fram en tunn linnetunika. �Hittade du stalldr�ngen?�

�Han �r i stadsvakten nu, ers n�d�, sa Jory.

�Vad hade han att s�ga?�

�Han h�vdar att han k�nde lord Arryn v�l och att de var mycket goda v�nner.� Jory fn�s. �Handen gav alltid stalldr�ngarna ett kopparmynt p� deras namndagar, p�st�r han. Han hade god hand med h�star, red dem aldrig f�r h�rt och hade med sig mor�tter och �pplen till dem, s� de var alltid glada att se honom.�

�Mor�tter och �pplen�, upprepade Ned. Det l�t som om den h�r pojken skulle vara till �nnu mindre nytta �n de andra, och han var den siste av de fyra som Lillfinger gr�vt fram. Jory hade talat med var och en av dem. Ser Hugh hade varit tv�r och inte l�mnat n�gra upplysningar alls, och s� arrogant som bara en nydubbad riddare kan vara. Om handen ville tala med honom skulle han g�rna ta emot honom, men han v�grade att bli utfr�gad av en enkel vaktkapten�trots att ifr�gavarande kapten var tio �r �ldre �n han och hundra g�nger b�ttre p� att anv�nda sv�rdet. Tj�nsteflickan hade �tminstone varit f�rekommande. Hon sa att lord Jon l�ste mycket mer �n vad som var bra f�r honom, att han var bekymrad och dyster f�r att den unge sonen var s� klen och att han upptr�tt bryskt mot hustrun. K�kspojken, som nu var skomakare, hade aldrig v�xlat s� mycket som ett ord med lord Jon, men han var full av k�ksskvaller: lorden hade gr�lat med kungen, lorden petade bara i maten, lorden t�nkte skicka sin son till Draksten f�r att bli fostrad d�r, lorden hade b�rjat intressera sig f�r uppf�dning av jakthundar, lorden hade bes�kt en smedm�stare f�r att best�lla en ny rustning av hamrat silver med en bl� falk av jaspis och en m�ne i p�rlemor p� br�stharnesket. Kungens egen bror hade f�ljt med honom f�r att hj�lpa honom v�lja utsmyckning, sa k�kspojken. Nej, inte lord Renly utan den andre, lord Stannis.

�Mindes v�r stadsvakt n�got annat av intresse?�

�Pojken sv�r p� att lord Jon var lika stark som n�gon som bara var h�lften s� gammal, och han var ofta ute och red med lord Stannis, s�ger han.�

Stannis igen, t�nkte Ned, och det tyckte han var lite m�rkligt. Jon Arryn och lord Stannis hade varit hj�rtliga mot varandra men aldrig v�nner, och medan Robert red norrut mot Vinterhed hade Stannis �terv�nt till Draksten, huset Targaryens gamla f�stning ute p� �n som han er�vrat i broderns namn. Han hade inte meddelat n�r han t�nkte komma tillbaka till Kungshamn. �Vart brukade de rida?� fr�gade Ned.

�Pojken s�ger att de bes�kte ett sk�kohus.�

�Ett sk�kohus?� upprepade Ned. �Lorden av �rnn�stet och tillika kungens hand bes�kte ett sk�kohus tillsammans med Stannis Baratheon?� Han skakade klentroget p� huvudet och undrade vad lord Renly skulle s�ga om den godbiten. Roberts lustar var f�rem�l f�r oanst�ndiga dryckesvisor �ver hela riket, men Stannis var en annan sorts man; knappt ett �r yngre �n kungen, men �nd� helt olik honom, str�ng, humorl�s, of�rsonlig, och han tog sin plikt p� st�rsta allvar.

�Pojken envisas med att det �r sant. Handen tog tre vakter med sig och pojken s�ger att de sk�mtade om det n�r han tog hand om deras h�star efter�t.�

�Vilket sk�kohus?� fr�gade Ned.

�Det visste inte pojken, men det m�ste vakterna g�ra.�

�Synd att Lysa tog dem med sig till Arryndalen�, kommenterade Ned torrt. �Gudarna g�r sitt b�sta f�r att s�tta k�ppar i hjulen f�r oss, och lady Lysa, m�ster Colemon, lord Stannis�alla som skulle kunna veta sanningen om vad som h�nde Jon Arryn �r tusentals fj�rdingsv�g h�rifr�n.�

�T�nker ni kalla tillbaka lord Stannis fr�n Draksten?�

�Inte �nnu�, svarade Ned, �inte f�rr�n jag f�tt en b�ttre uppfattning om vad allt det h�r handlar om och var han st�r.� Saken gav honom ingen ro. Varf�r hade Stannis gett sig av? Hade han haft n�got med mordet p� Arryn att g�ra? Eller var han r�dd? Ned fann det sv�rt att f�rest�lla sig vad som skulle kunna skr�mma Stannis Baratheon, som en g�ng h�llit Stormens �nde under ett helt �rs bel�gring och �verlevt p� r�ttor och st�vell�der medan lorderna Tyrell och Redwyne satt utanf�r med sina arm�er och festade inom synh�ll f�r murarna.

�Ge mig min jacka, �r du sn�ll, den gr� med skr�ckvargen p�, f�r jag vill att den h�r vapensmeden ska veta vem jag �r. Om han ser mitt vapen kanske han blir mer meddelsam.�

Jory gick fram till garderoben. �Lord Renly �r bror b�de till lord Stannis och kungen.�

��nd� verkar det som om han inte var medbjuden p� de h�r ridturerna.� Ned var inte s�ker p� vad han skulle tro om Renly och hans l�ttsamma och bekymmersl�sa s�tt. N�gra dagar tidigare hade han f�rt Ned �t sidan f�r att visa honom en uts�kt medaljong i r�tt guld. Inuti fanns en miniatyr, m�lad i de klara f�rger som var typiska f�r Myr, av en vacker ung flicka med hind�gon och svallande mjukt brunt h�r. Renly tycktes angel�gen om att f� veta om flickan p�minde honom om n�gon, och d� Ned bara hade en axelryckning till svar verkade han bli besviken. Den unga kvinnan var Loras Tyrells syster Margaery, hade han erk�nt, men det fanns de som sa att hon s�g ut som Lyanna. �Nej�, hade Ned lite f�rbryllat sagt. Kunde det vara s� att lord Renly, som var s� lik Robert som ung, hade gripits av passion f�r en flicka som han s�g som en ung Lyanna? Det tyckte Ned verkade minst sagt underligt.

Jory h�ll fram den midjekorta jackan och Ned stack armarna i �rmh�lorna. �Lord Stannis kanske kommer tillbaka till Roberts tornering�, sa han samtidigt som Jory sn�rde plagget i ryggen.

�Det vore lyckosamt, ers n�d�, svarade Jory.

Ned sp�nde p� sig ett l�ngsv�rd. �Med andra ord inte s�rskilt troligt.� Hans leende var bistert.

Jory h�ngde manteln �ver axlarna p� Ned och f�ste den vid halsen med handens �mbetsemblem. �Vapensmeden bor ovanp� sin verkstad h�gst upp p� St�lgatan. Alyn hittar v�gen, ers n�d.�

Ned nickade. �Gudarna hj�lpe den h�r k�kspojken om han har lurat i v�g mig i on�dan.� Det var inte mycket att g� p�, men den Jon Arryn Ned k�nt var inte den som bar juvelprydda eller f�rsilvrade rustningar. St�l var st�l, och det var till f�r skydd och inte prydnad. Han kunde naturligtvis ha �ndrat uppfattning, och han skulle knappast vara den f�rste som b�rjat se annorlunda p� saker och ting efter n�gra �r vid hovet�men f�r�ndringen var s� pass markant att Ned st�llde sig tvivlande.

��r det n�got annat ni vill att jag ska g�ra?�

�Jag antar att det �r lika bra att ni b�rjar bes�ka sk�kohusen.�

�En tung plikt, ers n�d�, sa Jory och flinade, �men m�nnen hj�lper s�kert g�rna till, och Porther har redan tjuvstartat.�

Neds favorith�st stod sadlad och v�ntade p� borgg�rden och Varly och Jacks sl�t upp bakom honom n�r han gav sig i v�g. Det m�ste ha varit olidligt med st�lhj�lm och pansarskjorta i hettan, men �nd� klagade de inte. D� lord Eddard red ut genom Kungsporten och in i den stinkande staden med den gr� och vita manteln b�ljande fr�n axlarna s�g han blickar �verallt och satte h�sten i trav. Hans vakt f�ljde efter.

Han s�g sig ofta om medan de banade sig v�g genom de myllrande stadsgatorna. Tomard och Desmond hade l�mnat slottet tidigt p� morgonen f�r att st�lla sig p� vakt l�ngs deras f�rdv�g och h�lla utkik efter eventuella f�rf�ljare, men Ned k�nde sig �nd� inte lugn. Skuggan av kungens spindel och hans sm� f�glar hade gjort honom lika nerv�s som en jungfru p� br�llopsnatten.

St�lgatan utgick fr�n marknadstorget bredvid Flodporten, som den var utm�rkt p� kartorna, eller Dyporten som den allm�nt kallades. En gycklare p� styltor stegade genom folkvimlet som en stor insekt med en hord av skrikande barfotabarn i k�lvattnet. P� ett annat st�lle duellerade tv� trashankar, som inte var �ldre �n Bran, med k�ppar medan en del m�nniskor h�gljutt hejade p� dem och andra �ste svordomar �ver dem. En gammal kvinna gjorde slut p� duellen genom att luta sig ut genom f�nstret och t�mma en slaskhink �ver huvudet p� de b�da k�mparna. I skuggan av muren stod b�nder bredvid sina vagnar och ropade: ��pplen, fina �pplen, till halva priset�, och �Blodmeloner s�ta som honung� och �Rovor, l�k, k�lr�tter, kom och k�p, kom och k�p, rovor, l�k, k�lr�tter, kom och k�p.�

Dyporten var �ppen och under f�llgallret stod en patrull ur stadsvakten i sina gyllene mantlar och lutade sig mot spjuten. D� en kolonn ryttare d�k upp v�sterifr�n blev det fart p� vakterna och de b�rjade ryta order och flytta p� k�rror och g�ngtrafikanter f�r att sl�ppa fram riddaren och hans f�lje. Den f�rsta ryttaren som red genom porten bar ett l�ngt, svart baner. Sidenet fladdrade i vinden som en levande varelse och pryddes av en natthimmel genomkorsad av en lila, grenig blixt. �Ge plats f�r lord Beric!� skrek ryttaren. �Ge plats f�r lord Beric!� Och t�tt efter honom kom lorden sj�lv, en stilig ung man p� en svart springare med gyllenr�tt h�r och en svart sidenmantel �vers�llad med stj�rnor. ��r ni h�r f�r att k�mpa i handens tornering, ers n�d?� ropade en vakt till honom. �Jag �r h�r f�r att vinna handens tornering�, skrek lord Beric tillbaka medan folkmassan hurrade.

Ned l�mnade torget och sv�ngde in p� St�lgatan som slingrade sig uppf�r en l�ng kulle, f�rbi smeder som arbetade vid �ssjor ute i det fria, friryttare som prutade p� pansarskjortor och gr�h�riga g�rdfarihandlare som s�lde gamla sv�rd och rakknivar fr�n sina vagnar. Ju h�gre upp de kom, desto st�rre blev husen. Mannen de ville ha tag i bodde allra h�gst uppe p� kr�net av kullen i ett stort hus som delvis var timrat och delvis rappat och vars �vre v�ningar lutade sig ut �ver den tr�nga gatan. Dubbeld�rrarna pryddes av en jaktscen utskuren i ebenholts och �destr�, och ett par riddare i sten stod p� vakt vid ing�ngen kl�dda i fantasifulla rustningar av blankt r�tt st�l som f�rvandlade dem till gripen och enh�rningen. Ned �verl�mnade h�sten till Jacks och steg in.

Den slanka unga tj�nsteflickan lade snabbt m�rke till Neds �mbetsemblem och vapnet p� hans jacka och smedm�staren kom utskyndande, idel leenden och bugningar. �Vin till kungens hand�, sa han till flickan och tecknade �t Ned att sl� sig ner p� en dyscha. �Jag �r Tobho Mott, ers n�d, och jag ber er, k�nn er som hemma.� Han var kl�dd i svart sammetsrock med hammare broderade med silvertr�d p� �rmarna, och runt halsen hade han en tung silverkedja med en safir stor som ett duv�gg. �Om ni beh�ver nya vapen till handens tornering har ni kommit till r�tt st�lle.� Ned brydde sig inte om att r�tta honom. �Mina arbeten �r dyra, och det ber jag inte om urs�kt f�r, ers n�d�, fortsatte han medan han fyllde tv� likadana silverb�gare med vin. �Ni finner inte maken till min hantverksskicklighet n�gonstans i de sju konungarikena, det kan jag lova er. Bes�k varenda smedja i Kungshamn om ni vill och j�mf�r sj�lv. Varenda bysmed kan smida en pansarskjorta, men mitt arbete �r konst.�

Ned smuttade p� vinet och l�t mannen prata p�. Blomriddaren k�pte alla sina rustningar h�r, skr�t Tobho, liksom m�nga h�ga lorder, de som f�rstod sig p� fint st�l, och till och med lord Renly, kungens egen bror. Kanske hade handen sett lord Renlys nya rustning, den som var gr�n med gyllene horn? Ingen annan vapensmed i staden kunde f� fram en s�dan djupgr�n f�rg; han visste hemligheten med hur man f�rgade sj�lva st�let, f�r m�larf�rg och emalj var bara kryckor f�r en ges�ll. Eller kanske ville handen ha ett sv�rd? Tobho hade l�rt sig smida valyriskt st�l i smedjorna i Qohor som pojke, och bara en man som k�nde till trollformlerna kunde ta gamla vapen och smida dem p� nytt. �Skr�ckvargen �r v�l huset Starks vapen? Jag kan g�ra en skr�ckvargshj�lm som �r s� verklighetstrogen att barnen kommer att springa sin v�g d� de f�r syn p� er p� gatan�, f�rs�krade han.

Ned log. �Smidde ni en falkhj�lm �t lord Arryn?�

Tobho Mott blev tyst en l�ng stund och satte ifr�n sig b�garen. �Handen bes�kte mig tillsammans med lord Stannis, kungens bror, men tyv�rr gjorde de mig inte �ran att best�lla n�got.�

Ned s�g lugnt p� mannen och v�ntade utan att s�ga n�gonting. Under �rens lopp hade han uppt�ckt att tystnad ibland gav b�ttre resultat �n fr�gor, och s� var det �ven den h�r g�ngen.

�De bad att f� tr�ffa pojken�, tillade vapensmeden, �s� jag tog med dem till smedjan.�

�Pojken�, upprepade Ned. Han hade ingen aning om vad det kunde vara f�r pojke. ��ven jag skulle vilja tr�ffa pojken.�

Tobho Mott gav honom en kylig, avvaktande blick. �Som ni behagar, ers n�d�, svarade han utan ett sp�r av sin tidigare f�rbindlighet. Han f�rde Ned genom en bakd�rr och tv�rs �ver en liten g�rd till den grottliknande ladan av sten d�r smedjan fanns. D� smedm�staren �ppnade d�rren slog het luft emot Ned och fick honom att k�nna det som om han var p� v�g in i en drakes gap. D�r inne stod en �ssja i varje h�rn och luften stank av r�k och svavel. Smedges�ller tittade upp fr�n sina hammare och t�nger och torkade svetten ur pannan medan barbr�stade l�rlingar pumpade smidesb�lgarna.

M�staren kallade till sig en l�ng pojke i Robbs �lder med muskul�sa armar och axlar. �Det h�r �r lord Stark, kungens nye hand�, talade han om medan pojken tittade p� Ned med surmulna bl� �gon och str�k tillbaka det svettiga h�ret med fingrarna. H�ret var tjockt och okammat och svart som bl�ck, och antydan till sk�gg skuggade hakan. �Det h�r �r Gendry, och han �r stark f�r sin �lder och arbetar h�rt. Visa handen hj�lmen du gjorde, pojk.� N�stan blygt f�rde pojken dem till sin b�nk och en st�lhj�lm formad som ett tjurhuvud med tv� stora sv�ngda horn.

Ned v�nde och vred p� hj�lmen. Den var av obearbetat st�l och oputsad men skickligt gjord. �Det h�r �r ett fint arbete, och jag skulle bli mycket glad om jag fick k�pa det.�

Pojken slet hj�lmen ur h�nderna p� honom. �Den �r inte till salu.�

Tobho Mott s�g f�rf�rad ut. �Det h�r �r kungens hand, pojk, och om hans n�d vill ha den h�r hj�lmen ska du sk�nka honom den. Han hedrar dig genom att be om den.�

�Jag gjorde den �t mig sj�lv�, envisades pojken.

�Jag ber tusen g�nger om urs�kt, ers n�d�, sa m�staren snabbt till Ned. �Pojken �r lika opolerad som r�st�l och precis som r�st�l skulle han m� bra av lite bearbetning. Hj�lmen �r ett ges�llarbete n�r det �r som b�st. F�rl�t honom och jag lovar att jag ska smida en hj�lm �t er vars like ni aldrig sett.�

�Han har inte gjort n�got som kr�ver min f�rl�telse. Gendry, n�r lord Arryn kom och bes�kte dig, vad pratade ni d� om?�

�Han fr�gade mig om en massa saker, ers n�d.�

�Vad d� f�r sorts saker?�

Pojken ryckte p� axlarna. �Hur jag m�dde och om jag blev v�l behandlad och om jag gillade arbetet och om min mor. Vem hon var och hur hon s�g ut.�

�Vad svarade du?� undrade Ned.

Pojken str�k det svarta ostyriga h�ret ur pannan. �Hon dog n�r jag var liten. Hon hade gult h�r och jag minns att hon brukade sjunga f�r mig. Hon arbetade p� en �lstuga.�

�St�llde lord Stannis ocks� fr�gor till dig?�

�Den skallige? Nej, inte han. Han sa aldrig ett ord utan bl�ngde bara ilsket p� mig som om jag hade v�ldtagit hans dotter.�

�Inte den sortens oanst�ndiga spr�k, tack�, insk�t smedm�staren. �Det h�r �r kungens egen hand.� Pojken s�nkte blicken. �En klipsk grabb, men envis. Den d�r hj�lmen�de andra s�ger att han �r tjurskallig och d� formade han hj�lmen som ett tjurhuvud.�

Ned r�rde vid pojkens huvud och k�nde p� det tjocka, svarta h�ret. �Se p� mig, Gendry.� L�rlingen h�jde ansiktet och Ned studerade formen p� hakan och �gonen som var bl� som is. Ja, t�nkte han, jag ser det. ��terg� till arbetet, pojk, och urs�kta att jag har besv�rat dig.� Han gick tillbaka till huset med Tobho Mott. �Vem betalade pojkens l�rlingsavgift?� undrade han l�tt.

Mott s�g retlig ut. �Ni s�g pojken. Han �r stark och de d�r h�nderna �r som gjorda f�r hammaren. Han verkade s� lovande att jag tog honom utan avgift.�

�Sanningen nu�, uppmanade Ned. �Gatorna �r fulla av starka pojkar och den dagen ni tar en l�rling utan avgift kommer muren att rasa. Vem betalade f�r honom?�

�En lord�, svarade smedm�staren motvilligt. �Han uppgav inget namn och hade inget vapen p� jackan. Han betalade i guld, dubbla summan, och sa att han betalade b�de f�r pojken och min tystnad.�

�Beskriv honom.�

�Han var storvuxen med kraftiga axlar, inte s� l�ng som ni. Brunt sk�gg, men det fanns lite r�tt i det, det kan jag sv�ra p�. Han bar en kostbar mantel, det minns jag, i tung purpurf�rgad sammet med inv�vda silvertr�dar, men huvan skuggade hans ansikte och jag s�g honom aldrig tydligt.� Han tvekade ett �gonblick. �Jag vill inte ha n�gra bekymmer, ers n�d.�

�Det vill ingen av oss, men jag �r r�dd f�r att tiderna �r bekymmersamma, m�ster Mott�, svarade Ned. �Ni vet vem pojken �r.�

�Jag �r bara vapensmed, ers n�d, och jag vet bara vad jag f�r h�ra.�

�Ni vet vem pojken �r�, upprepade Ned t�lmodigt, �och det �r ingen fr�ga.�

�Pojken �r min l�rling�, sa smedm�staren. Han s�g envist Ned i �gonen, och det m�rktes att han hade en j�rnvilja. �Vem han var innan han kom till mig ang�r mig inte.�

Ned nickade och avgjorde att han tyckte bra om Tobho Mott, smedm�stare. �Om den dagen n�gonsin kommer d� Gendry hellre vill svinga ett sv�rd �n smida det ska ni skicka honom till mig, f�r han ser ut som en krigare. Till dess ska ni ha stort tack, m�ster Mott, och jag lovar att om jag n�gonsin vill ha en hj�lm att skr�mma barn med ska jag v�nda mig till er.�

Vakterna v�ntade utanf�r med h�starna. �Fick ni reda p� n�gonting, ers n�d?� undrade Jacks d� Ned satt upp.

�Det gjorde jag�, svarade Ned och undrade vad Jon Arryn kunde ha velat en kungs o�kting, och varf�r det hade kostat honom livet?

�Ni borde f�lla upp huvan �ver huvudet, ers n�d, s� att ni inte blir f�rkyld�, sa ser Rodrik medan h�starna lunkade p� mot norr.

�Det �r bara vatten, ser Rodrik�, svarade Catelyn. H�ret h�ngde v�tt och tungt, en l�s slinga klibbade mot pannan och hon kunde f�rest�lla sig hur vild och ov�rdad hon m�ste se ut, men f�r en g�ngs skull brydde hon sig inte om det. Regnet h�r i S�dern var milt och varmt och Catelyn tyckte om att k�nna det mot ansiktet, mjukt som en mors kyssar. Det f�rde henne tillbaka till barndomen, till l�nga gr� dagar p� Flodvattnet. Hon mindes gudaskogen med h�ngande grenar tunga av v�ta och ljudet av broderns skratt d� han jagade henne genom de v�ta l�vh�garna. Hon mindes att hon bakat lerkakor tillsammans med Lysa, hur de k�ndes i handen och att leran varit hal och brun mellan fingrarna. De hade fnittrande bjudit Lillfinger p� dem och han hade �tit s� mycket lera att han haft ont i magen en hel vecka. S� unga de var allihop p� den tiden.

Catelyn hade n�stan gl�mt hur det milda regnet k�ndes. I Norden var regnet kallt och h�rt, och ibland p� n�tterna blev det till is. Det f�rst�rde ofta sk�rdarna och fick vuxna m�n att skynda sig att s�ka skydd. Det var inget regn f�r sm�flickor att leka i.

�Jag �r genombl�t�, klagade ser Rodrik, �v�t �nda in i m�rgen.� Skogen v�xte t�tt intill v�gen och det stadiga droppandet av regnet p� l�ven ackompanjerades av det sugande ljudet fr�n deras h�star d� hovarna drogs upp ur leran. �Vi beh�ver en eld i kv�ll, ers n�d, och vi skulle b�da tv� m� bra av ett varmt m�l mat.�

�Det finns ett v�rdshus vid korsv�gen en bit l�ngre fram�, ber�ttade Catelyn. I sin ungdom hade hon tagit in d�r m�nga g�nger tillsammans med sin far. Lord Hoster Tully hade varit en rastl�s man i sin b�sta �lder som alltid var p� v�g n�gonstans. Hon mindes fortfarande v�rdshusv�rdinnan, en fet kvinna som hette Masha Heddle och som tuggade betel natt och dag och verkade ha ett o�ndligt f�rr�d av leenden och kakor �t barnen. Kakorna hade drypt av honung och k�nts feta p� tungan, men som Catelyn hade fruktat de d�r leendena. Beteln hade f�rgat Mashas t�nder m�rkt r�da och gjorde hennes leende till en blodig fasa.

�Ett v�rdshus�, upprepade ser Rodrik l�ngtansfullt. �Om bara�men vi t�rs inte ta risken. Om vi inte vill att n�gon ska k�nna igen oss tror jag det �r b�ttre att vi letar reda p� n�got litet f�ste�� Han avbr�t sig d� de h�rde ljud p� v�gen: skv�ttande vatten, klirret av brynjor, en h�st som gn�ggade. �Ryttare�, varnade han och lade handen p� sv�rdsf�stet. Till och med p� kungsv�gen skadade det aldrig att vara f�rsiktig.

Ljuden blev h�gre d� de red genom en svag kurva p� v�gen och s� fick de syn p� dem: en kolonn med bev�pnade m�n som under stort ov�sen tog sig �ver en flod d�r vattnet hade stigit. Catelyn h�ll in h�sten f�r att l�ta dem passera. Baneret i handen p� ryttaren som red f�rst h�ngde genombl�tt och sladdrigt, men vakterna bar indigobl� mantlar och deras axlar var prydda med Sj�g�rdens silver�rn. �Mallisters�, viskade ser Rodrik till henne, som om inte hon visste det. �Det �r b�st ni f�ller upp huvan, ers n�d.�

Catelyn r�rde sig inte. D�r kom lord Jason Mallister sj�lv omgiven av sina riddare med sonen Patrek bredvid sig och v�pnarna t�tt efter. De var p� v�g till Kungshamn och handens tornering, det visste hon. Under den g�ngna veckan hade det vimlat av folk p� kungsv�gen: riddare och friryttare, trubadurer med sina lutor och trummor, tunga vagnar lastade med humle eller majs eller honungstunnor, k�pm�n och hantverkare och sk�kor�� och alla var de p� v�g s�derut.

Hon stirrade dj�rvt p� lord Jason. Senast hon s�g honom hade han sk�mtat med hennes farbror p� hennes br�llopsfest. �tten Mallister var vasaller till �tten Tully och hans g�vor hade varit �verd�diga. Hans bruna h�r var gr�spr�ngt nu, och ansiktet hade blivit magert, men �nd� hade �ren inte gjort honom mindre stolt. Han red som en man som inte fruktade n�gonting, och det avundades Catelyn honom, f�r hon hade kommit att frukta s� mycket. Medan ryttarna passerade nickade lord Jason kort till h�lsning, men det var bara en h�g lords h�vlighet mot fr�mlingar man m�tte p� v�gen. Det fanns inget igenk�nnande i de d�r skarpa �gonen och hans son v�rdigades inte ens sk�nka dem en blick.

�Han k�nde inte igen er!� utbrast ser Rodrik f�rundrat.

�Han s�g ett par leriga ryttare vid v�gkanten, v�ta och tr�tta. Han skulle aldrig komma p� tanken att misst�nka att en av dem var dottern till den lord han svurit tro och huldhet. Jag tror att vi kan k�nna oss ganska s�kra p� v�rdshuset, ser Rodrik.�

Det var n�stan m�rkt n�r de kom till v�rdshuset som l�g vid korsv�gen en bit s�der om den plats d�r Treuddens tre armar fl�t samman. Masha Heddle var fetare och gr�are �n Catelyn mindes henne och tuggade fortfarande betel, men hon kastade bara en flyktig blick p� dem utan en skymt av sitt fasansfulla r�da leende. �Tv� rum h�gst upp, det �r allt som finns kvar�, sa hon medan hon hela tiden tuggade. �De ligger under klocktornet, s� ni kommer inte att missa m�ltiderna, �ven om det finns de som tycker att oljudet �r st�rande. Men det kan inte hj�lpas, f�r vi har fullt, och det �r de rummen eller v�gen.�

De valde rummen, dammiga vindskupor d�r det var l�gt i tak ovanf�r en smal trappa. �L�mna st�vlarna h�r nere�, sa Masha d� hon f�tt betalt. �K�kspojken g�r ren dem, f�r jag vill inte att ni ska dra in lera i trappan. Var uppm�rksamma p� klockan, f�r de som kommer f�r sent till m�ltiderna f�r ingen mat.� Det blev inga leenden och inget tal om kakor.

N�r matklockan ringde var ljudet �ronbed�vande. Catelyn hade bytt till torra kl�der och satt vid f�nstret och s�g regnet strila nedf�r rutan. Glaset var mj�lkvitt och fullt av bubblor och utanf�r f�ll skymningen. Catelyn kunde precis urskilja den leriga korsv�gen d�r de tv� stora v�garna m�ttes.

Korsv�gen st�llde henne inf�r ett sv�rt val. Om de tog av mot v�ster h�rifr�n var det en l�tt ritt till Flodvattnet. Fadern hade alltid gett henne kloka r�d d� hon som mest beh�vde det, och hon l�ngtade efter att f� prata med honom och varna honom f�r den annalkande stormen. Om Vinterhed m�ste rusta f�r krig var det �nnu viktigare f�r Flodvattnet som l�g mycket n�rmare Kungshamn och dessutom hade den m�ktiga �tten Lannister p� Casterlyklippan som tornade upp sig i v�ster som en hotfull skugga. Om bara fadern varit starkare skulle hon kanske ha begett sig till Flodvattnet, men Hoster Tully hade varit s�ngliggande de senaste tv� �ren och Catelyn ville og�rna bekymra honom nu.

Den �stra v�gen var vildare och farligare. Den gick �ver klippiga kullar och genom t�ta skogar och kl�ttrade upp i M�nbergen, f�rbi h�ga pass och djupa avgrunder till Arryndalen och de steniga Fingrarna d�r bortom. Ovanf�r Dalen reste sig �rnn�stet h�gt och ointagligt och tornen n�dde �nda upp i himlen. D�r skulle hon finna sin syster�och kanske en del av de svar Ned letade efter. Nog m�ste v�l Lysa veta mer �n hon v�gat skriva i sitt brev. Hon kanske till och med hade de bevis Ned beh�vde f�r att bringa �tten Lannister p� fall, och om det blev krig skulle de beh�va huset Arryn och dess vasaller i �stern.

Men bergsv�gen var farlig. I de d�r passen str�k skuggkatter omkring, det var vanligt med bergskred, och d�r fanns str�tr�vare som kom ner fr�n bergen f�r att r�na och m�rda och som sedan f�rsvann sp�rl�st d� riddarna red ut fr�n Dalen f�r att ta fast dem. Till och med Jon Arryn, som varit en av de m�ktigaste lorderna n�gonsin p� �rnn�stet, hade alltid haft en stark eskort med sig d� han f�rdats �ver bergen. Catelyn hade bara en �ldrande riddare bev�pnad med lojalitet.

Nej, t�nkte hon, b�de Flodvattnet och �rnn�stet fick v�nta, f�r hennes v�g gick norrut mot Vinterhed d�r s�nerna och plikten kallade. S� snart de kommit f�rbi N�set skulle hon ge sig till k�nna f�r n�gon av Neds vasaller och skicka ryttare i f�rv�g med order att bevaka kungsv�gen.

Regnet skymde f�lten bortom korsv�gen, men Catelyn mindes precis hur det s�g ut d�r. Marknadsplatsen l�g alldeles p� andra sidan v�gen och byn en kilometer l�ngre bort: ett femtiotal vita stugor runt ett litet stenkapell, och d�r fanns s�kert fler hus nu, f�r sommaren hade varit l�ng och fredlig. Mot norr l�pte v�gen l�ngs Gr�na floden, en av Treuddens armar, genom b�rdiga dalar och gr�na skogstrakter, f�rbi blomstrande st�der och starka f�sten och flodlordernas slott.

Catelyn k�nde dem alla: sl�kterna Blackwood och Bracken som alltid varit fiender och vars tvister hennes far fick bil�gga; lady Whent, den sista av sin �tt, som bodde tillsammans med sina sp�ken i de stora salarna p� Harrenhal; den hetlevrade lord Frey av Bron, som hade �verlevt sju hustrur och fyllt sina tvillingborgar med barn, barnbarn och barnbarnsbarn och �ven en l�ng rad o�ktingar och deras barn. Alla var de vasaller till familjen Tully och de hade svurit tro- och huldhetsed till lorden p� Flodvattnet. Catelyn undrade om det skulle r�cka om det blev krig. Hennes far var den p�litligaste man som n�gonsin levat, och hon tvivlade inte en sekund p� att han skulle kalla sina vasaller under fanorna�men skulle vasallerna komma? �tterna Darry, Ryger och Mooton hade ocks� svurit eden till Flodvattnet, men �nd� hade de stridit p� Rhaegar Targaryens sida i slaget vid Treudden medan lord Frey hade kommit med sina styrkor l�ngt efter det att slaget var �ver och gett upphov till en del tvivel om vilken arm� han t�nkt ansluta sig till (deras, hade han h�gtidligt f�rs�krat segrarna efter�t, men allt sedan dess kallade hennes far honom lord Frey den sene). Det fick bara inte bli krig, t�nkte Catelyn. De m�ste f�rhindra det.

Ser Rodrik kom och h�mtade henne just som klockan slutade sl�. �Det �r b�st vi skyndar oss om vi ska f� n�gon mat i kv�ll, ers n�d.�

�Det vore kanske s�krare om vi slutade upp med att vara riddare och lady tills vi har kommit f�rbi N�set�, f�reslog hon, �f�r vanliga v�gfarande drar till sig mindre uppm�rksamhet. Vad s�gs om en far och dotter som �r ute p� v�garna i familjeangel�genheter?�

�Som ers n�d behagar�, inst�mde ser Rodrik, och det var f�rst n�r hon skrattade som han ins�g vad han sagt. �Det �r sv�rt att sluta med invanda artighetsbetygelser, ers�min dotter.� Han f�rs�kte dra i de obefintliga polisongerna och suckade uppgivet.

Catelyn tog honom under armen. �Kom, far�, sa hon. �Jag tror att du ska finna att Masha Heddle serverar god mat, men f�rs�k l�ta bli att ber�mma henne, f�r du vill med all s�kerhet inte se henne le.�

Sk�nkrummet var l�ngt och dragigt med en rad stora tr�kaggar i ena �nden och en eldstad i den andra. En k�kspojke sprang fram och tillbaka med grillspett medan Masha tappade �l ur kaggarna och hela tiden tuggade betel.

Det var fullt med folk p� b�nkarna, och bybor och b�nder blandade sig fritt med alla m�jliga sorters resande, f�r h�r p� v�rdshuset vid korsv�gen kunde man se de mest omaka m�nniskor sl� sig i slang med varandra. F�rgare med svarta och purpurf�rgade h�nder delade b�nk med flodfiskare som stank fisk l�ng v�g, en muskul�s smed satt bredvid en f�rtorkad gammal kaplan, och h�rdhudade solden�rer och beskedliga, trinda k�pm�n utbytte nyheter som stallbr�der.

Det fanns lite v�l m�nga bev�pnade m�n i sk�nkrummet i Catelyns tycke. Tre vid elden bar �tten Brackens vapen som var en r�d hingst, och d�r satt ett stort s�llskap i ringbrynjor av bl�tt st�l och silvergr� mantlar. P� deras axlar syntes ett annat v�lbekant vapen, huset Freys tvillingborgar. Hon granskade deras ansikten, men de var alla f�r unga f�r att ha k�nt henne, och den �ldste bland dem hade varit i Brans �lder d� hon flyttade till Norden.

Ser Rodrik hittade lediga platser �t dem n�ra k�ket. P� andra sidan bordet satt en stilig yngling och spelade luta. �Sju v�lsignelser till er, gott folk�, sa han d� de slog sig ner. En tom vinb�gare stod p� bordet framf�r honom.

�Detsamma�, svarade Catelyn. Ser Rodrik befallde fram br�d och k�tt och �l i en ton som betydde nu genast. Trubaduren, som kunde vara i arton�rs�ldern, gav dem en nyfiken blick och fr�gade vart de var p� v�g, varifr�n de kom och vad de hade f�r nyheter, och han l�t fr�gorna hagla �ver dem lika snabbt som pilar utan att v�nta p� svar. �Vi l�mnade Kungshamn f�r fjorton dagar sedan�, upplyste Catelyn och svarade p� den fr�ga hon tyckte verkade minst riskabel.

�Det �r dit jag ska�, f�rklarade den unge mannen. Som hon misst�nkt var han mer intresserad av att ber�tta sin egen historia �n att h�ra deras, f�r trubadurer �lskar sin egen r�st �ver allt annat. �Handens tornering inneb�r rika lorder med feta b�rsar. F�rra g�ngen kom jag d�rifr�n med mer silver �n jag kunde b�ra�eller skulle ha gjort det om jag inte hade f�rlorat alltihop genom att satsa p� kungam�rdaren som dagens segrare.�

�Gudarna gillar inte spelare�, f�rmanade ser Rodrik str�ngt, f�r han kom fr�n Norden och delade �tten Starks uppfattning om torneringar.

�Gudarna gillade definitivt inte mig�, inst�mde trubaduren, �och era grymma gudar och Blomriddaren blev min ruin.�

�Utan tvivel blev det en l�xa f�r er�, anm�rkte ser Rodrik.

�Det blev det, f�r den h�r g�ngen ska jag satsa p� ser Loras.�

Ser Rodrik f�rs�kte dra i de obefintliga polisongerna, men innan han hann formulera en passande tillr�ttavisning kom k�kspojken skyndande. Han satte fram tjocka skivor grovt br�d som fungerade som tallrikar och som han fyllde med stora k�ttbitar drypande av het sky fr�n grillspetten. P� ett annat spett fanns sm� l�kar, starka pepparfrukter och stora champinjoner, och ser Rodrik gav sig ivrigt i kast med maten medan pojken st�rtade i v�g f�r att h�mta �l �t dem.

�Jag heter Marillion�, upplyste trubaduren och kn�ppte p� lutan. �Ni har s�kert h�rt mig spela n�gonstans.�

Hans sj�lvs�kra upptr�dande fick Catelyn att le. Det var f� kringvandrande trubadurer som n�gonsin v�gade sig s� l�ngt norrut som till Vinterhed, men hon mindes andra trubadurer fr�n barndomen p� Flodvattnet. �Tyv�rr inte�, svarade hon.

Han slog an ett klagande ackord p� lutan. �D� har ni g�tt miste om mycket�, menade han. �Vem �r den b�sta trubadur ni n�gonsin har h�rt?�

�Alia fr�n Braavos�, svarade ser Rodrik genast.

��, jag �r mycket b�ttre �n den d�r gamle tr�km�nsen�, skr�t Marillion, �och om ni har ett silvermynt f�r en ballad ska jag g�rna visa er.�

�Jag har kanske ett kopparmynt eller tv�, men jag kastar dem hellre i en brunn �n betalar f�r ert vr�lande�, gruffade ser Rodrik. Hans uppfattning om trubadurer var v�lk�nd. Musik var alldeles f�rtjusande f�r flickor, men han kunde inte f�rst� varf�r n�gon frisk och stark pojke tog en luta i handen n�r han kunde ha ett sv�rd.

�Er farfar tycks ha en vresig l�ggning�, sa Marillion till Catelyn. �Det var min mening att hedra er, en hyllning till er sk�nhet, f�r om sanningen ska fram �r jag skapt f�r att sjunga f�r kungar och h�ga lorder.�

��, det m�rks�, f�rs�krade Catelyn. �Jag har h�rt att lord Tully tycker om ballader. Har ni varit p� Flodvattnet?�

�Hundratals g�nger�, svarade trubaduren nonchalant. �De har ett rum st�ende �t mig d�r och den unge lorden �r som en bror f�r mig.�

Catelyn log och undrade vad Edmure skulle s�ga om det. En annan trubadur hade en g�ng g�tt i s�ng med en flicka som brodern var f�rtjust i och sedan dess hade han avskytt allt vad trubadurer hette. �Och har ni varit norrut, till Vinterhed?� fr�gade hon.

�Varf�r skulle jag det?� undrade Marillion. �Det �r bara sn�stormar och bj�rnskinn d�r uppe och familjen Stark k�nner inte till n�gon annan musik �n ylandet fr�n vargar.� Hon var vagt medveten om att d�rren �ppnades med ett brak i andra �nden av rummet.

�V�rdshusv�rdinna�, ropade en tj�nares r�st bakom henne, �vi har h�star som beh�ver stallplats och min herre, lord Lannister, vill ha ett rum och ett varmt bad.�

�Vid alla gudar�, utbrast ser Rodrik innan Catelyn hann l�gga en varnande hand p� hans arm.

Masha Heddle bugade och log sitt fasansfulla leende. �Jag �r uppriktigt ledsen, ers n�d, men vi har fullt. Vartenda rum �r upptaget.�

De var fyra, s�g Catelyn: en gammal man i nattens v�ktares svarta dr�kt, tv� tj�nare�och s� han som stod d�r liten och kaxig. �Mina m�n kan sova i stallet och sj�lv beh�ver jag som ni kan se inget stort rum.� Han log spefullt. �Bara elden �r varm och halmen n�gorlunda fri fr�n l�ss �r jag n�jd.�

Masha Heddle var alldeles ifr�n sig. �Det finns ingenting, ers n�d. Det �r torneringen och det �r inget att g�ra �t, 兔

Tyrion Lannister hade tagit fram ett mynt ur fickan. Han kastade upp det i luften, f�ngade det och kastade det igen, och till och med d�r Catelyn satt i andra �nden av rummet kunde man inte undg� att se glittret av guld.

En friryttare i urblekt bl� mantel kom ostadigt p� benen. �Ni kan f� mitt rum, ers n�d.�

�Se d�r har vi en klipsk karl�, sa Lannister och sl�ngde i v�g myntet tv�rs �ver rummet. Friryttaren f�ngade det i luften. �Och dessutom kvick i v�ndningarna.� Dv�rgen v�nde sig �ter mot Masha Heddle. �Ni kan v�l ordna med mat?�

�Vad ni vill, ers n�d, vad som helst�, lovade v�rdshusv�rdinnan. Hoppas han s�tter den i halsen och d�r, t�nkte Catelyn, men det var Bran hon s�g f�r sig, d�ende, drunknad i sitt eget blod.

Lannister kastade en blick p� borden n�rmast. �Mina m�n tar detsamma som ni serverar alla andra. Dubbla portioner, f�r vi har ridit l�nge och h�rt. Jag tar stekt f�gel�� kyckling, anka, duva, det spelar ingen roll�� och skicka upp ett krus av ert b�sta vin. �ter du tillsammans med mig, Yoren?�

�Ja, ers n�d�, svarade den svarte brodern.

Dv�rgen hade inte s� mycket som kastat en blick mot den bakre �nden av rummet, och Catelyn satt och k�nde sig tacksam f�r att det var fullt med folk p� b�nkarna mellan dem d� Marillion pl�tsligt kom p� f�tter. �Lord Lannister!� utropade han. �Jag underh�ller er g�rna medan ni �ter. L�t mig f� sjunga balladen om er fars stora seger vid Kungshamn!�

�Det finns ingenting som med st�rre s�kerhet skulle f�rst�ra aptiten f�r mig�, svarade dv�rgen torrt. Hans olikf�rgade �gon dr�jde som hastigast vid trubaduren, gled vidare�och fastnade p� Catelyn. Han s�g f�rbryllat p� henne en stund, och hon v�nde bort ansiktet, men f�r sent. Dv�rgen log. �Lady Stark, vilket ov�ntat n�je�, sa han. �Det var tr�kigt att ni inte var hemma n�r jag var p� Vinterhed.�

Marillion stirrade p� henne med �ppen mun och f�rvirringen �vergick i gr�melse d� Catelyn l�ngsamt reste sig. Hon h�rde ser Rodrik sv�ra till. Om bara karlen hade stannat kvar p� muren, t�nkte hon, om bara�

�Lady�Stark?� utbrast Masha Heddle med tjock r�st.

�Jag var fortfarande Catelyn Tully n�r jag sist tog in h�r�, p�pekade hon f�r v�rdshusv�rdinnan, och hon kunde h�ra muttranden och k�nde allas blickar p� sig. Catelyn s�g sig omkring i rummet p� alla ansikten tillh�rande riddare och edsvurna m�n och drog ett djupt andetag f�r att lugna sitt dunkande hj�rta. V�gade hon ta risken? Det fanns ingen tid att t�nka igenom saken, och snart h�rde hon sin egen r�st ringa i �ronen. �Ni i h�rnet�, sa hon till en �ldre man som hon inte lagt m�rke till f�rr�n nu. ��r det Harrenhals svarta fladdermus jag ser broderad p� er vapenrock, ser?�

Mannen kom p� f�tter. �Det �r det, ers n�d.�

�Och �r lady Whent en sann och �rlig v�n till min far, lord Hoster Tully av Flodvattnet?�

�Det �r hon�, bedyrade mannen.

Ser Rodrik reste sig tyst och drog sv�rdet ur skidan. Dv�rgen blinkade of�rst�ende mot dem och det syntes ett f�rbryllat uttryck i de olikf�rgade �gonen.

�Den r�da hingsten har alltid varit en v�lkommen syn p� Flodvattnet�, sa hon till trion vid elden, �och min far r�knar Jonos Bracken bland sina �ldsta och lojalaste vasaller.�

De tre soldaterna v�xlade os�kra blickar. �V�r lord �r hedrad av hans f�rtroende�, sa en av dem f�rsiktigt.

�Jag avundas er far alla dessa goda v�nner�, insk�t Lannister spydigt, �men jag begriper inte riktigt meningen med det h�r, lady Stark.�

Hon l�tsades inte om honom utan v�nde sig till det stora s�llskapet i bl�tt och gr�tt. De var de viktigaste om planen skulle fungera, f�r de var �ver tjugo stycken. �Jag k�nner �ven igen ert vapen, �tten Freys tvillingborgar. Hur m�r er lord, mina herrar?�

Deras kapten reste sig. �Lord Walder m�r bra, ers n�d, och han planerar att ta sig en ny hustru p� sin nittionde namndag och har bett er h�ge far att hedra br�llopet med sin n�rvaro.�

Tyrion Lannister flinade, och det var d� Catelyn visste att hon hade honom fast. �Den h�r mannen kom som g�st till mitt hus och medverkade d�r i en konspiration f�r att m�rda min son, en pojke p� sju�, tillk�nnagav hon f�r allihop i rummet och pekade p� Lannister. Ser Rodrik st�llde sig vid hennes sida med sv�rdet i handen. �I kung Roberts namn och de lorder ni tj�nar uppmanar jag er att gripa honom och hj�lpa mig att f�ra honom tillbaka till Vinterhed f�r att v�nta p� kungens r�ttvisa.�

Hon visste inte vilket som gav henne st�rst tillfredsst�llelse: ljudet av ett dussin sv�rd som samtidigt drogs eller uttrycket i Tyrion Lannisters ansikte.

Sansa �kte till handens tornering tillsammans med mamsell Mordana och Jeyne Poole i en b�rstol med gardiner av gult siden som var s� tunna att hon kunde se rakt igenom dem. De f�rvandlade hela v�rlden till guld. Utanf�r stadsmurarna hade ett hundratal t�lt rests bredvid floden och folk kom i tusental f�r att titta p� spelen. Prakten tog andan ur Sansa: de gl�nsande rustningarna, de stora stridsh�starna med schabrak i guld och silver, den larmande folkmassan, baneren som fladdrade i vinden�och riddarna sj�lva, mest av allt riddarna.

�Det �r b�ttre �n i balladerna�, viskade hon n�r de hade hittat platserna som fadern lovat henne bland de h�ga lorderna och deras damer. Sansa var vacker som en dag i en gr�n kl�nning som framh�vde den r�da tonen i hennes h�r, och hon visste att folk tittade p� henne och log.

De s�g hj�ltarna fr�n hundratals ballader rida in p� r�nnarbanan och paradera f�rbi, och den ene var sagolikare �n den andre. De sju riddarna i kungsvakten d�k upp p� f�ltet, och alla utom Jaime Lannister var if�rda mj�lkf�rgat fj�llpansar med mantlar lika vita som nyfallen sn�. Ser Jaime bar ocks� den vita manteln, men under glittrade han av guld fr�n topp till t� med en hj�lm formad som ett lejonhuvud och ett gyllene sv�rd. Ser Gregor Clegane, Berget som rider, dundrade f�rbi dem som ett jordskred, och Sansa mindes lord Yohn Royce som varit g�st p� Vinterhed tv� �r tidigare. �Hans rustning �r av brons, m�nga tusen �r gammal, och graverad med magiska runor som skyddar honom mot allt ont�, viskade hon till Jeyne. Mamsell Mordana pekade ut lord Jason Mallister i indigobl� rustning med silverinl�ggningar och �rnvingar p� hj�lmen; han hade huggit ner tre av Rhaegars vasaller i slaget vid Treudden. Flickorna fnissade �t krigarpr�sten Thoros fr�n Myr med sin flaxande r�da �mbetsdr�kt och sitt rakade huvud tills guvernanten talade om f�r dem att han en g�ng hade stormat Pykes murar med ett flammande sv�rd i handen.

D�r syntes andra ryttare som Sansa inte k�nde igen: vandrande riddare fr�n Fingrarna och H�gg�rden och Dorniens berg, obesjungna friryttare och nyutn�mnda v�pnare, yngre s�ner till h�ga lorder och arvtagare till mindre betydelsefulla hus. Eftersom de var unga hade de flesta av dem �nnu inte utf�rt n�gra bedrifter, men Sansa och Jeyne var �verens om att deras namn en dag skulle besjungas i de sju konungarikena: ser Balon Swann, lord Bryce Caron fr�n Dorniens gr�nsland, Bronze Yohns arvinge, ser Andar Royce, och hans yngre bror, ser Robar. Deras rustningar av f�rsilvrad st�lpl�t var prydda med inl�ggningar i brons av samma urgamla runor som skyddade deras far; tvillingarna ser Horas och ser Hobber vars sk�ldar var dekorerade med vindruvsklasen som var �tten Redwynes vapen, bourgogner�tt p� bl�tt; Patrek Mallister, lord Jasons son, och sex ur �tten Frey av Bron: ser Jared, ser Hosteen, ser Danwell, ser Emmon, ser Theo, ser Perwyn, s�ner och sons�ner till lord Walder Frey, liksom hans o�kte son Martyn Flod.

Jeyne Poole medgav att hon skr�mdes av utseendet hos Jalabhar Xho, en landsflyktig prins fr�n Sommar�arna, som bar en mantel av gr�na och scharlakansr�da fj�drar �ver en hud som var lika m�rk som natten. Men n�r hon fick syn p� unge lord Beric Dondarrion med h�r som r�tt guld och den svarta sk�lden genomkorsad av en grenig blixt f�rklarade hon sig villig att gifta sig med honom p� fl�cken.

Blodhunden red in p� r�nnarbanan liksom kungens bror, den stilige lord Renly av Stormens �nde. Jory, Alyn och Harwin red f�r Vinterhed och Norden. �Jory ser ut som en tiggare bland alla de andra�, fn�s mamsell Mordana d� han d�k upp, och Sansa kunde bara h�lla med. Jorys rustning var av bl�gr�tt st�l utan m�nster eller prydnad och en tunn gr� mantel h�ngde fr�n hans axlar som en smutsig trasa. �nd� klarade han sig bra och kastade Horas Redwyne ur sadeln i sin f�rsta dust och en ur sl�kten Frey i sin andra. I sin tredje dust red han tre g�nger mot en friryttare vid namn Lothor Brune vars rustning var lika sjaskig som hans egen. Ingen av dem blev avkastad, men Brunes lans var stadigare och hans st�tar b�ttre placerade, och d�rf�r gav kungen honom segern. F�r Alyn och Harwin gick det s�mre; Harwin blev avkastad i sin f�rsta dust av ser Meryn i kungsvakten medan Alyn f�ll f�r ser Balon Swann.

Torneringen h�ll p� hela dagen och �nda till skymningen medan de stora stridsh�starnas hovar dundrade �ver r�nnarbanan och rev upp jorden. M�nga g�nger skrek Jeyne och Sansa unisont till d� ryttare brakade samman s� att lansarna splittrades medan folkmassan hejade p� sina favoriter. Jeyne h�ll f�r �gonen var g�ng n�gon f�ll, som en r�dd liten flicka, men Sansa var gjord av h�rdare virke, och en fin dam visste hur man uppf�rde sig p� torneringar. Till och med mamsell Mordana lade m�rke till hennes sansade upptr�dande och nickade gillande.

Kungam�rdaren red m�sterligt. Han besegrade ser Andar Royce och lord Bryce Caron lika l�tt som om det vore ringr�nning och vann sedan en h�rd match mot den vith�rige Barristan Selmy som hade vunnit sina f�rsta tv� duster mot m�n som var b�de trettio och fyrtio �r yngre �n han sj�lv.

Sandor Clegane och hans kolossale bror, ser Gregor, verkade ocks� om�jliga att stoppa, och de kastade av den ene motst�ndaren efter den andre i rasande attacker. Dagens mest skr�mmande h�ndelse intr�ffade under ser Gregors andra dust n�r hans lans tr�ffade en ung riddare fr�n Dalen under halsharnesket med s�dan kraft att den tr�ngde igenom halsen och d�dade honom �gonblickligen. Ynglingen f�ll bara ett par meter fr�n den plats d�r Sansa satt. Den avbrutna spetsen p� ser Gregors lans satt fast i halsen och den unge mannens livsblod pumpades l�ngsamt ut. Hans rustning var skinande ny, och en lysande eldstrimma l�pte l�ngs hans utstr�ckta arm d� st�let f�ngade ljuset. S� f�rsvann solen bakom ett moln och strimman f�rsvann. Hans mantel var bl�, samma f�rg som himlen en klar sommardag, och hade en b�rd av m�nsk�ror, men d� blodet s�gs upp av tyget m�rknade det och en efter en blev m�nsk�rorna r�da.

Jeyne Poole gr�t s� hysteriskt att mamsell Mordana slutligen f�rde henne d�rifr�n f�r att hon skulle f� lugna ner sig, men Sansa satt kvar med h�nderna kn�ppta i kn�et och s�g som hypnotiserad p�. Hon hade aldrig f�rut sett en man d�, och hon borde ocks� gr�ta, t�nkte hon, men t�rarna ville inte komma. Kanske hade hon gjort slut p� alla sina t�rar d� hon gr�t �ver Lady och Bran. Det vore en annan sak om det hade varit Jory eller ser Rodrik eller fadern, sa hon sig. Den unge riddaren i bl� mantel betydde ingenting f�r henne, och han var bara en fr�mling fr�n Arryndalen vars namn hon gl�mt i samma stund hon h�rde det. Och nu skulle �ven v�rlden gl�mma hans namn, ins�g Sansa, och det skulle inte sjungas n�gra ballader om honom. Det var sorgligt.

Sedan de burit bort kroppen rusade en pojke med en spade ut p� f�ltet och skottade jord �ver platsen d�r ynglingen fallit f�r att t�cka �ver blodet. Sedan �terupptogs dusterna.

Ser Balon Swann f�rlorade ocks� mot ser Gregor och lord Renly f�rlorade mot Blodhunden. Renly kastades av s� v�ldsamt att han fl�g av h�sten med benen i luften. Han landade med huvudet f�rst och det h�rdes ett h�gt knakande ljud som fick publiken att fl�mta till, men det var bara en av taggarna p� hj�lmens guldhorn som hade g�tt av under hans tyngd. N�r lord Renly kom p� f�tter hurrade folkmassan vilt, f�r kung Roberts stilige bror var storfavoriten. Han r�ckte den avbrutna taggen till sin besegrare med en graci�s bugning. Blodhunden fn�s och kastade ut taggen till publiken d�r folk b�rjade sl�ss med n�bbar och klor om den lilla biten guld, tills lord Renly gick ut bland dem och �terst�llde ordningen. Vid det laget hade mamsell Mordana ensam kommit tillbaka. Jeyne k�nde sig d�lig, f�rklarade hon, och hon hade hj�lpt henne tillbaka till slottet. Sansa hade n�stan gl�mt bort Jeyne.

Senare drog en vandrande riddare i rutig mantel van�ra �ver sig genom att d�da Beric Dondarrions h�st och f�rklarades diskvalificerad. Lord Beric flyttade sadeln till en ny h�st bara f�r att genast bli avkastad av Thoros fr�n Myr. Ser Aron Santagar och Lothor Brune red tre g�nger mot varandra utan resultat, och ser Aron f�rlorade senare mot lord Jason Mallister och Brune mot Yohn Royces yngre son Robar.

Till slut var det bara fyra kvar: Blodhunden och hans vidunderlige bror ser Gregor, kungam�rdaren Jaime Lannister och ser Loras Tyrell, ynglingen som de kallade Blomriddaren.

Ser Loras var yngste son till Mace Tyrell, lord av H�gg�rden och st�th�llare i S�dern. Ser Loras var sexton �r gammal och den yngste ryttaren p� r�nnarbanan, och �nd� hade han kastat av tre riddare i kungsvakten den f�rmiddagen i sina f�rsta tre duster. Sansa hade aldrig sett n�gon som var s� vacker. Hans br�stharnesk var konstfullt utformat och emaljerat som en bukett med tusen olika blommor, och hans sn�vita hingst hade ett schabrak best�ende av r�da och vita rosor. Efter varje seger tog ser Loras av sig hj�lmen och red l�ngsamt l�ngs skranket, f�r att till sist plocka en enda vit ros fr�n schabraket och kasta den till n�gon vacker jungfru p� l�ktaren.

Hans sista dust den dagen var mot den yngre Royce. Ser Robars sl�ktrunor visade sig inte duga som skydd d� ser Loras kl�v hans sk�ld och kastade honom ur sadeln s� att han landade i smutsen med ett fasansfullt skrammel. Robar l�g d�r och st�nade medan segraren red �revarvet. Till slut skaffades en b�r fram och man bar honom yr och or�rlig till hans t�lt. Sansa s�g det aldrig ens, f�r hon hade bara �gon f�r ser Loras, och n�r den vita h�sten stannade framf�r henne trodde hon hj�rtat skulle spricka av lycka.

Till de andra unga flickorna hade han gett vita rosor, men den han plockade till henne var r�d. ��dla dam�, sa han, �ingen seger �r h�lften s� sk�n som ni.� Sansa tog blygt emot blomman och hans ridderliga ord fick henne att tappa m�lf�ret. Hans h�r var ett svall av ljusbruna lockar och �gonen var som flytande guld. Hon andades in rosens s�ta doft och satt och h�ll h�rt i den l�ngt efter det att ser Loras ridit sin v�g.

N�r Sansa till slut s�g upp igen stod en man lutad �ver henne och stirrade. Han var kort med pipsk�gg och silverstrimmor i h�ret och n�stan lika gammal som fadern. �Du m�ste vara en av hennes d�ttrar�, sa han. Han hade gr�gr�na �gon, �gon som inte log d� munnen gjorde det. �Du ser ut som en Tully.�

�Jag �r Sansa Stark�, svarade hon illa till mods. Mannen bar en tung mantel med p�lskrage som h�lls ihop med en h�rmf�gel i silver, och han upptr�dde med en h�g lords sj�lvklara elegans, men hon visste inte vem han var. �Jag har tyv�rr inte haft n�jet, ers n�d?�

Mamsell Mordana skyndade till unds�ttning. �Barn, det h�r �r lord Petyr Baelish som sitter i kungens lilla r�d.�

�Din mor var min sk�nhetsdrottning en g�ng i tiden�, ber�ttade mannen l�gm�lt. Hans andedr�kt luktade mint. �Du har hennes h�r.� Fingrarna snuddade vid hennes kind d� han smekte en kastanjer�d lock. S� v�nde han sig tv�rt bort och gick sin v�g.

Vid det laget hade m�nen g�tt upp och alla var tr�tta, s� kungen besl�t att de tre sista dusterna skulle utk�mpas p�f�ljande morgon f�re m�l�en. D� vanligt folk b�rjade promenera hem, medan de pratade om dagens duster och de som skulle g� av stapeln n�sta dag, flyttade sig hovet till flodstranden f�r att b�rja festen. Sex enorma uroxar hade stekts i m�nga timmar och l�ngsamt snurrat runt p� tr�spett medan k�kspojkar �ste dem med sm�r och �rter tills det fr�ste och sprakade om k�ttet. Bockbord och b�nkar hade st�llts upp utanf�r t�lten och borden dignade av mannagr�s och jordgubbar och nybakat br�d.

Sansa och mamsell Mordana fick hedersplatser, till v�nster om den upph�jda plattform d�r kungen sj�lv satt tillsammans med drottningen. N�r prins Joffrey slog sig ner till h�ger om henne stelnade hon till. Han hade inte sagt ett ord till henne sedan den f�rskr�ckliga h�ndelsen vid floden, och hon hade inte v�gat tilltala honom. Till en b�rjan trodde Sansa att hon hatade honom f�r vad de gjort med Lady, men sedan hon gr�tit tills hon inte l�ngre hade n�gra t�rar kvar sa hon sig att det egentligen inte varit Joffreys fel. Det var drottningens fel, och det var henne hon borde hata, henne och Arya. Inget skulle ha h�nt om det inte varit f�r Arya.

Den h�r kv�llen kunde hon inte hata Joffrey, det var han alldeles f�r vacker f�r. Han bar en midjekort m�rkbl� jacka med dubbla rader guldknappar som var formade som lejonhuvuden, p� hj�ssan hade han en sm�cker guldkrona inlagd med safirer, och h�ret var lika gl�nsande som metallen. Sansa s�g p� honom och darrade, r�dd f�r att han skulle strunta i henne eller vara otrevlig igen och f� henne att gr�tande l�mna bordet, vilket skulle vara �nnu v�rre.

I st�llet kysste Joffrey henne p� handen, lika stilig och galant som n�gon prins i balladerna, och sa: �Ser Loras har blick f�r sk�nhet, min s�ta.�

�Han var alltf�r v�nlig�, inv�nde hon och f�rs�kte l�ta blygsam och lugn trots att hj�rtat sj�ng. �Ser Loras �r en sann riddare. Tror du han vinner i morgon?�

�Nej�, svarade Joffrey. �Min hund kommer att besegra honom eller kanske min morbror Jaime, och om n�gra �r n�r jag �r tillr�ckligt gammal f�r att vara med i torneringen ska jag vinna �ver dem alla.� Han h�jde handen f�r att kalla till sig en tj�nare med ett krus sommarvin och slog upp en b�gare �t henne. Hon kastade en �ngslig blick p� mamsell Mordana och d� str�ckte han sig f�rbi henne och fyllde �ven guvernantens b�gare, s� hon nickade och tackade honom �lskv�rt och sa inget.

Tj�narna s�g till att b�garna var fyllda hela kv�llen, men efter�t kunde Sansa inte komma ih�g att hon n�gonsin smakat p� vinet. Hon beh�vde inget vin, f�r hon var berusad av kv�llens magi, yr av dess romantiska f�rtrollning, h�nf�rd av en sk�nhet som hon dr�mt om hela sitt liv men aldrig trott hon skulle f� uppleva. Trubadurer satt nedanf�r kungens plattform och fyllde skymningen med musik. En jongl�r h�ll en kaskad av brinnande klubbor snurrande i luften. Kungens egen hovnarr, dummerj�nsen med det breda, platta ansiktet som kallades M�npojken, dansade ikl�dd narrdr�kt omkring p� styltor och drev g�ck med alla med s�dan underfundig grymhet att Sansa undrade om han verkligen var s� dum. Inte ens mamsell Mordana kunde motst� honom, och n�r han sj�ng sin lilla visa om �verstekaplanen skrattade hon s� h�ftigt att hon spillde vin p� sig.

Och Joffrey var h�vligheten sj�lv. Han pratade med Sansa hela kv�llen, �ste komplimanger �ver henne, fick henne att skratta, ber�ttade hovskvaller och f�rklarade M�npojkens sk�mt. Sansa var s� f�ngslad att hon gl�mde sig helt och struntade fullkomligt i mamsell Mordana som satt till v�nster om henne.

Hela tiden serverades nya r�tter. En tjock soppa p� korn och hjortk�tt, sallader gjorda p� mannagr�s och spenat och plommon bestr�dda med hackade n�tter, sniglar i honung och vitl�k. Sansa hade aldrig f�rut �tit sniglar, men Joffrey visade henne hur man skulle f� ut snigeln ur skalet och stoppade sj�lv den f�rsta biten i munnen p� henne. Sedan blev det nyfiskad forell fr�n floden, inbakad i lera. Prinsen hj�lpte henne att sl� s�nder det h�rda h�ljet och f� fram det skiviga vita fiskk�ttet, och n�r k�ttr�tten st�lldes fram skar han sj�lv av en portion som anstod en drottning fr�n steken och lade den leende p� hennes tallrik. Hon m�rkte av hans s�tt att r�ra sig att han fortfarande hade bekymmer med h�gerarmen, men �nd� klagade han inte.

Efter det serverades kalvbr�ss och duvpaj och bakade �pplen med kanel och sockerglaserade citronkakor, men vid det laget var Sansa s� m�tt att hon bara lyckades f� ner tv� sm� citronkakor trots att hon var s� f�rtjust i dem. Hon satt just och funderade p� om hon skulle ta en tredje d� kungen b�rjade skrika.

Kung Robert hade blivit ljudligare f�r varje r�tt. D� och d� kunde Sansa h�ra honom skratta eller ryta en befallning som �verr�stade musiken och skramlet av tallrikar och bestick, men de satt f�r l�ngt ifr�n f�r att hon skulle kunna urskilja vad han sa.

Nu h�rde alla honom. �Nej! � dundrade han med en r�st som dr�nkte alla andra samtal. Kungen reste sig och Sansa blev chockerad d� hon s�g att han var r�d i ansiktet och raglade. Han hade en b�gare vin i handen och han var redl�st berusad. �Du ska inte tala om f�r mig vad jag ska g�ra, kvinna�, skrek han �t drottning Cersei. �Jag �r kung h�r, har du f�rst�tt? Det �r jag som �r h�rskare och om jag s�ger att jag ska sl�ss i morgon, s� ska jag sl�ss!�

Alla stirrade. Sansa s�g ser Barristan och kungens bror Renly och den korte mannen som talat s� konstigt till henne och r�rt vid hennes h�r, men ingen gjorde n�gon ansats till att ingripa. Drottningens ansikte var som en mask och s� blodl�st att det kunde ha varit skulpterat av sn�. Hon reste sig fr�n bordet, samlade ihop kjolarna och stormade tigande d�rifr�n med sina hovdamer i sl�pt�g.

Jaime Lannister lade handen p� kungens axel, men kungen knuffade h�rdh�nt undan honom, och Lannister snubblade och f�ll medan kungen gapskrattade. �Den tappre riddaren, men jag kan fortfarande sl� omkull dig i smutsen. Kom ih�g det, kungam�rdare.� Han slog sig f�r br�stet med den juvelbesatta b�garen och spillde vin �ver hela sidentunikan. �Ge mig min stridsklubba, s� ska jag minsann visa att det inte finns en man i hela riket som kan besegra mig.�

Jaime Lannister reste sig och borstade av sig. �Som ni s�ger, ers h�ghet.� R�sten var stel.

Lord Renly kom leende fram. �Du har spillt ut vinet, Robert. Jag ska skaffa dig en ny b�gare.�

Sansa ryckte till d� Joffrey lade handen p� hennes arm. �Det b�rjar bli sent�, sa prinsen. Han hade ett underligt uttryck i ansiktet och det var som om han inte alls s�g henne. �Beh�ver du eskort tillbaka till slottet?�

�Nej�, b�rjade Sansa s�ga. Hon s�g sig om efter mamsell Mordana och fick till sin f�rv�ning se henne luta huvudet mot bordet medan hon snarkade l�tt och elegant. �Jag menar�ja tack, det skulle vara mycket v�nligt, f�r jag �r faktiskt tr�tt och v�gen �r s� m�rk att jag kan beh�va beskydd.�

�Hund!� ropade Joffrey.

Sandor Clegane tycktes ta gestalt ur m�rkret, s� snabbt d�k han upp. Han hade bytt ut rustningen mot en r�d ylletunika med ett hundhuvud i l�der p�sytt p� framsidan. Ljuset fr�n facklorna fick hans br�nda ansikte att skina blekr�tt. �Ja, ers h�ghet?� sa han.

�F�r min trolovade tillbaka till slottet och se till att det inte h�nder henne n�got�, befallde prinsen bryskt, och utan ett ord till farv�l stegade Joffrey i v�g och l�mnade henne d�r.

Sansa kunde k�nna att Blodhunden iakttog henne. �Trodde du att Joff sj�lv skulle f�lja dig hem?� Han skrattade, och ljudet l�t som morrande hundar som slogs. �S�llan.� Han drog henne viljel�st upp p� f�tter. �Kom, du �r inte den enda som beh�ver sova. Jag har druckit f�r mycket vin och jag m�ste kanske d�da min bror i morgon.� Han skrattade igen.

Pl�tsligt var Sansa livr�dd och hon ruskade i mamsell Mordana i hopp om att v�cka henne, men hon bara snarkade �nnu h�gre. Kung Robert hade vinglat d�rifr�n och med ens var b�nkarna halvtomma. Festen var slut och med den �ven den vackra dr�mmen.

Blodhunden slet till sig en fackla f�r att lysa v�gen �t dem, och Sansa f�ljde t�tt efter honom. Marken var stenig och oj�mn och det fladdrande ljuset fick det att verka som om den r�rde sig under henne. Hon h�ll blicken s�nkt och s�g noga efter var hon satte f�tterna. De gick l�ngs t�lten som alla hade baner och sk�ldar uppst�llda utanf�r, och f�r varje steg k�ndes tystnaden mer tryckande. Sansa stod inte ut med att titta p� honom f�r han skr�mde henne om�ttligt, men hon var uppfostrad till att upptr�da h�viskt. En verklig dam skulle inte l�gga m�rke till hans ansikte, sa hon sig. �Ni red galant i dag, ser Sandor�, tvingade hon sig att s�ga.

Sandor Clegane morrade ilsket �t henne. �Bespara mig dina tomma sm� komplimanger, flicka�och dina ser. Jag �r ingen riddare och jag spottar p� dem och deras eder, men min bror �r riddare. S�g du honom rida i dag?�

�Ja�, viskade Sansa darrande. �Han var��

�Galant?� avslutade Blodhunden.

Han h�nade henne, ins�g hon. �Ingen kunde st� emot honom�, fick hon till slut fram, stolt �ver sig sj�lv, f�r det var ingen l�gn.

Sandor Clegane stannade pl�tsligt mitt p� ett m�rkt, tomt f�lt, och hon hade inget annat val �n att stanna bredvid honom. �N�gon guvernant har uppfostrat dig v�l, och du �r som en av de d�r sm� f�glarna fr�n Sommar�arna. En s�t liten talande f�gel som upprepar alla sm� vackra ord som man l�rt dig.�

�Det d�r var inte sn�llt sagt.� Sansa kunde k�nna hj�rtat fladdra i br�stet. �Ni skr�mmer mig och jag vill g� nu.�

�Ingen kunde st� emot honom�, v�ste Blodhunden, �och det �r minsann sant, f�r ingen har n�gonsin kunnat st� emot Gregor. Den d�r pojken i dag i hans andra dust, det var snyggt, eller hur? Du s�g v�l det? Den dumme pojken hade inget att g�ra i det h�r s�llskapet. Inga pengar, ingen v�pnare, ingen som kunde hj�lpa honom med rustningen. Det d�r halsharnesket var inte riktigt fastsatt. Tror du inte att Gregor s�g det? Tror du att ser Gregors lans bara r�kade tr�ffa halsen? S�ta, lilla flicka med dina vackra fraser, om du tror det �r du lika tom i huvudet som en f�gel. Gregors lans tr�ffar det Gregor vill att den ska tr�ffa. Se p� mig. Se p� mig!� Sandor Clegane satte sin v�ldiga hand under hakan p� henne och tvingade upp hennes ansikte. S� satte han sig p� huk framf�r henne och f�rde facklan n�rmare sitt ansikte. �H�r har du en vacker syn. Titta l�nge och noga, f�r du vet att du vill det. Jag har sett dig v�nda dig bort hela tiden vi red l�ngs kungsv�gen. Titta nu ordentligt.�

Hans fingrar h�ll henne om hakan lika h�rt som ett skruvst�d, och hans �gon stirrade stint p� henne, berusade �gon som var m�rka av ilska. Hon var tvungen att titta.

Den h�gra halvan av hans ansikte var mager med markanta kindben och ett gr�tt �ga under ett buskigt �gonbryn. N�san var stor och krokig, h�ret tunt och m�rkt, och han hade det l�ngt och kammade det �t sidan eftersom det inte v�xte n�got h�r p� andra halvan av huvudet.

V�nstra halvan av hans ansikte var helt �delagd. �rat hade br�nts bort och det fanns bara ett h�l kvar. Det var inget fel p� sj�lva �gat, men runt omkring fanns bara en massa �rr som l�pte kors och tv�rs och glatt, svart hud, som var h�rd som l�der och full av kratrar och djupa sprickor som gl�nste r�da och v�ta n�r han r�rde sig. Nere vid k�ken kunde man se en bit ben d�r huden br�nts bort.

Sansa b�rjade gr�ta. D� sl�ppte han henne och sl�ckte facklan i smutsen. �Har du inga vackra ord f�r det ansiktet, flicka? Ingen liten komplimang som guvernanten har l�rt dig?� N�r han inte fick n�got svar �tertog han: �De flesta tror att det var n�got slag, en bel�gring, ett brinnande torn, en fiende med en fackla. En idiot fr�gade om det var en eldsprutande drake.� Hans skratt var mjukare den h�r g�ngen men lika bittert. �Jag ska tala om f�r dig vad det var, flicka�, sa han som en r�st ur natten, en skugga som lutade sig s� n�ra nu att hon kunde k�nna den sura stanken av vin i hans andedr�kt. �Jag var yngre �n du, sex, kanske sju. En tr�snidare �ppnade en butik i byn nedanf�r min fars borg och f�r att vara lorden till lags skickade han oss g�vor. Den gamle mannen gjorde fantastiska leksaker. Jag minns inte vad jag fick, men det var Gregors g�va jag ville ha: en riddare i m�lat tr� d�r varje led gick att b�ja och med tr�dar s� att man kunde f� honom att sl�ss. Gregor �r fem �r �ldre �n jag och leksaken betydde ingenting f�r honom, f�r han var redan v�pnare, n�stan hundra�ttio centimeter l�ng och muskul�s som en oxe. S� jag tog hans riddare, men den gav mig ingen gl�dje, det kan jag f�rs�kra dig, f�r jag var livr�dd hela tiden och nog kom han p� mig alltid. Det fanns ett fyrfat i rummet. Gregor sa aldrig ett ord utan lyfte bara upp mig, tog mig under armen och stack ner mitt ansikte i de brinnande kolen och h�ll mig d�r medan jag skrek och skrek. Du s�g hur stark han �r. Redan d� kr�vdes det tre m�n f�r att slita bort honom fr�n mig. Kaplanerna predikar om de sju helvetena, men vad vet de? Bara en man som har blivit br�nd vet vad helvetet verkligen �r.

Min far sa till alla att mina s�ngkl�der hade fattat eld och v�r livmedikus gav mig salvor. Salvor! Gregor fick ocks� sin sm�rjelse. Fyra �r senare smorde de honom med de sju oljorna och han svor riddareden och Rhaegar Targaryen gav honom ett l�tt slag p� axeln med ett sv�rd och sa: �Res er, ser Gregor.� �

Den v�sande r�sten dog bort. Han satt tyst p� huk framf�r henne, en stor svart gestalt skrudad i natten, dold f�r hennes blick. Sansa kunde h�ra hans st�tiga andetag, och hon tyckte synd om honom, uppt�ckte hon, och p� n�got s�tt hade r�dslan f�rsvunnit.

Tystnaden blev l�ngre och l�ngre, s� l�ng att hon b�rjade bli r�dd igen, men nu var hon r�dd f�r hans skull och inte f�r sin egen. Hon fann hans v�ldiga axel med handen. �Han var ingen sann riddare�, viskade hon.

Blodhunden kastade huvudet bak�t och tj�t av skratt. Sansa backade n�gra steg bak�t, men han fick tag i hennes arm. �Nej�, morrade han �t henne, �nej, lilla f�gel, han var ingen sann riddare.�

Under resten av v�gen in i staden sa Sandor Clegane inte ett ord. Han f�rde henne dit d�r vagnarna v�ntade, sa �t kusken att k�ra dem tillbaka till R�da slottet och kl�ttrade in efter henne. De f�rdades under tystnad genom Kungsporten och l�ngs stadsgator upplysta med facklor. Han �ppnade en liten sidod�rr och f�rde in henne i slottet. Det ryckte i det br�nnskadade ansiktet och blicken var sv�rmodig, och han var bara ett steg efter henne d� de gick uppf�r torntrappan. Han f�ljde henne �nda till korridoren d�r hon hade sitt sovrum.

�Tack, ers n�d�, sa Sansa �dmjukt.

Blodhunden tog henne i armen och lutade sig n�ra. �Det jag har ber�ttat i natt��, b�rjade han och r�sten l�t �nnu mer v�sande �n vanligt. ��om du n�gonsin s�ger n�got till Joffrey�till din syster, din far�till n�gon av dem��

�Det ska jag inte�, viskade Sansa. �Jag lovar.�

Men han var inte n�jd. �Om du n�gonsin ber�ttar det f�r n�gon d�dar jag dig.�

�Jag h�ll sj�lv likvaka f�r honom�, ber�ttade ser Barristan Selmy medan de stod och tittade p� kroppen som l�g bak i k�rran. �Han hade ingen annan, bara en mor i Dalen, har jag h�rt.�

I det bleka gryningsljuset s�g den unge riddaren ut som om han sov. Han hade inte varit vacker, men d�den hade sl�tat ut hans grovhuggna drag, och de tysta systrarna hade kl�tt honom i hans b�sta sammetstunika med en h�g krage som dolde skadorna efter lansen. Eddard Stark tittade p� hans ansikte och undrade om det var f�r hans skull som pojken d�tt. M�rdad av en vasall till �tten Lannister innan Ned hann prata med honom; kunde det vara en ren tillf�llighet? Han antog att han aldrig skulle f� veta det.

�Hugh var Jon Arryns v�pnare i fyra �r�, �tertog Selmy, �och kungen dubbade honom till riddare innan han red norrut f�r att hedra Jons minne. Pojken var mycket angel�gen om att bli riddare, men jag �r r�dd f�r att han inte var redo.�

Ned hade sovit illa natten innan och han k�nde sig gammal och tr�tt. �Ingen av oss �r n�gonsin redo�, anm�rkte han.

�F�r att bli riddare?�

�F�r d�den.� Ned bredde f�rsiktigt �ver pojken hans mantel som var blodfl�ckad och kantad av m�nsk�ror. N�r hans mor fr�gade varf�r sonen var d�d, t�nkte han bittert, skulle de tala om f�r henne att han hade k�mpat f�r att hedra kungens hand, Eddard Stark. �Det h�r var en helt on�dig d�d, f�r krig b�r inte vara en lek.� Ned v�nde sig till kvinnan bredvid k�rran. Hon var helt insvept i gr�tt och det var bara �gonen som syntes av ansiktet. De tysta systrarna f�rberedde m�nniskor f�r graven och det betydde olycka att titta p� d�dens ansikte. �Skicka hem hans rustning till Dalen, f�r modern vill s�kert ha den.�

�Den �r v�rd en hel del�, p�pekade ser Barristan. �Pojken l�t smida den speciellt f�r torneringen, och det �r enkelt men gediget arbete. Jag vet inte ens om han hade betalt smeden.�

�Han betalade i g�r, ers n�d, och han betalade dyrt�, svarade Ned, och till den tysta systern sa han: �Skicka rustningen till modern. Jag g�r upp med smeden.� Hon b�jde p� huvudet.

D�refter promenerade ser Barristan och Ned till kungens t�lt. L�gret b�rjade vakna till liv. Feta korvar fr�ste ovanf�r eldgroparna och kryddade luften med doften av vitl�k och peppar. Unga v�pnare sprang �renden medan deras herrar g�spande str�ckte p� sig och vaknade upp till en ny dag. En k�kspojke med en g�s under armen b�jde kn� d� han fick syn p� dem. �Mina herrar�, muttrade han samtidigt som g�sen snattrade och hackade p� hans fingrar. Sk�ldarna som stod uppst�llda framf�r t�lten talade om vem som bodde i dem: Sj�g�rdens silver�rn, Bryce Carons n�ktergalar, en druvklase f�r �tten Redwyne, ett vildsvin, en r�d oxe, ett brinnande tr�d, en vit bagge, tre spiraler, en purpurf�rgad enh�rning, en dansande ungm�, en svart huggorm, tvillingborgar, en hornuggla och till sist kungsvaktens jungfruligt vita sk�ldar som sken som gryningen.

�Kungen har f�r avsikt att strida i m�l�en i dag�, upplyste ser Barristan d� de gick f�rbi ser Meryns sk�ld som misspryddes av ett djupt jack d�r Loras Tyrells lans hade slitit s�nder tr�et d� han kastade honom ur sadeln.

�Jag vet�, sa Ned bistert. Jory hade v�ckt honom kv�llen innan med den nyheten, och det var inte att undra p� att han sovit s� illa.

Ser Barristan s�g bekymrad ut. �Det p�st�s att nattens sk�nhet bleknar i gryningen och att man ofta �ngrar det man sagt under rusets inverkan.�

�Det p�st�s s�, inst�mde Ned, �men inte om Robert.� Andra m�n skulle kanske ompr�va de ord de sagt i berusat �vermod eller gl�mma dem, men Robert Baratheon skulle minnas och aldrig backa ur.

Kungens t�lt l�g n�ra vattnet och morgondimman fr�n floden hade svept in det i gr� dimsl�jor. T�ltet var av gyllengult siden och st�rst och finast i hela l�gret, och utanf�r ing�ngen kunde man se Roberts stridsklubba bredvid en kolossal j�rnsk�ld prydd med huset Baratheons kronhjort.

Ned hade hoppats att han skulle finna kungen till s�ngs i vindr�nkt s�mn, men turen var inte med honom. Robert drack �l ur ett gl�nsande horn medan han irriterat r�t �t tv� unga v�pnare som f�rs�kte sp�nna p� honom rustningen. �Ers n�d�, sa den ene, n�stan i t�rar, �det g�r inte, f�r den �r f�r liten.� Han fumlade och halsharnesket som han f�rs�kte f� fast om halsen p� Robert ramlade i marken.

�Vid alla sju helveten!� svor Robert. �M�ste jag g�ra det sj�lv? Ni kan dra �t helvete b�gge tv�. Ta upp det och st� inte bara d�r och gapa. Lancel, ta upp det!� Pojken hoppade h�gt och kungen fick syn p� Ned och ser Barristan. �Titta p� de h�r drumlarna, Ned. Min hustru envisades med att jag skulle ta de h�r b�da som v�pnare, men de �r helt odugliga och klarar inte ens av att s�tta p� mig rustningen ordentligt. Och de ska vara v�pnare? Snarare svinaherdar uppkl�dda i siden.�

Det r�ckte med en blick f�r att Ned skulle inse problemet. �Det �r inte pojkarnas fel�, talade han om f�r kungen. �Du �r f�r fet f�r din rustning, Robert.�

Robert Baratheon tog en djup klunk �l och kastade det tomma hornet p� sovf�llarna, torkade sig om munnen med baksidan av handen och sa m�rkt: �Fet? Sa du fet? �r det s� man s�ger till sin kung?� Pl�tsligt b�rjade han skratta. �Fan ta dig, Ned. Varf�r ska du alltid ha r�tt?�

V�pnarna log nerv�st tills kungen v�nde sig till dem. �Ni. Ja, b�da tv�, ni h�rde vad handen sa. Kungen �r f�r fet f�r sin rustning. Leta upp Aron Santagar och s�g �t honom att jag beh�ver br�stharneskstr�ckaren. Nu, genast! Vad v�ntar ni p�?�

Pojkarna snubblade p� varandra i sin br�dska att l�mna t�ltet, och Robert lyckades h�lla sig allvarlig �nda tills de f�rsvunnit. D� f�ll han skakande av skratt ihop i en stol.

Ser Barristan Selmy skrattade han ocks� och till och med Eddard Stark lyckades kl�mma fram ett leende, men som vanligt tr�ngde sig allvarligare tankar p�. Han kunde inte l�ta bli att l�gga m�rke till utseendet hos de b�gge v�pnarna: stiliga pojkar, ljusa och v�lbyggda. Den ene var i Sansas �lder med l�nga gyllene lockar, och den andre i femton�rs�ldern med r�dblont h�r, en antydan till mustasch och drottningens smaragdgr�na �gon.

��, jag �nskar att jag vore d�r och s�g Santagars min�, sa Robert. �Jag hoppas han har f�rst�nd nog att skicka dem till n�gon annan, och p� det viset kan vi f� dem att springa runt hela dagen!�

�Tillh�r de d�r pojkarna �tten Lannister?� fr�gade Ned.

Robert nickade och torkade t�rarna ur �gonen. �Kusiner. S�ner till lord Tywins bror. En av de d�da br�derna eller kanske den levande, n�r jag t�nker n�rmare efter. Jag minns inte. Min hustru kommer fr�n en mycket stor sl�kt, Ned.�

En mycket �relysten sl�kt, t�nkte Ned. Han hade inget emot v�pnarna, men det bekymrade honom att se Robert omgiven av drottningens sl�ktingar under dygnets alla timmar. �tten Lannisters aptit p� �mbeten och hedersbetygelser tycktes inte veta n�gra gr�nser. �Det s�gs att du och drottningen gr�lade i g�r kv�ll.�

Munterheten l�mnade Roberts ansikte. �Kvinnan f�rs�kte f�rbjuda mig att delta i m�l�en, och nu sitter hon och surar p� slottet. Din syster skulle aldrig ha sk�mt ut mig p� det viset.�

�Du k�nde aldrig Lyanna som jag, Robert�, p�pekade Ned. �Du s�g hennes sk�nhet men aldrig j�rnviljan under, och hon skulle ha sagt �t dig att du inte hade n�got i m�l�en att g�ra.�

�Du med?� Kungen rynkade pannan. �Du �r en grinig man, Stark, och du har varit s� l�nge i Norden att alla dina kroppsv�tskor har frusit till is, men mina rinner i alla fall fortfarande.� Han slog sig f�r br�stet f�r att bevisa det.

�Det �r du som �r kung�, p�minde Ned honom.

�Jag sitter p� den f�rbaskade tronen n�r jag �r tvungen, men betyder det att jag inte har samma beg�r som andra m�n? Lite vin nu och d�, en s�t flicka i s�ngen och k�nslan av att ha en h�st mellan benen? Vid alla sju helveten, Ned, jag vill klippa till n�gon.�

Ser Barristan Selmy upph�vde r�sten. �Ers h�ghet�, b�rjade han, �det passar sig inte att kungen deltar i m�l�en, f�r det skulle inte bli en r�ttvis t�vling. Vem skulle v�ga anfalla er?�

Robert verkade uppriktigt f�rbluffad. �Allihop naturligtvis, om de kan. Och den siste som �r kvar��

��blir du�, avslutade Ned. Han ins�g genast att Selmy hade slagit huvudet p� spiken. Farorna i m�l�en var bara som en extra krydda f�r Robert, men detta handlade om hans stolthet. �Ser Barristan har r�tt, f�r det finns inte en man i de sju konungarikena som skulle v�ga misshaga dig genom att s�ra dig.�

R�d i ansiktet kom kungen p� f�tter. �F�rs�ker ni tala om f�r mig att de d�r fega stackarna kommer att l�ta mig vinna?�

�Definitivt�, svarade Ned och ser Barristan Selmy b�jde inst�mmande p� huvudet.

F�r ett �gonblick var Robert s� arg att han inte fick fram ett ord. Han stegade tv�rs �ver t�ltet, sv�ngde runt och stegade tillbaka med m�rkt och ilsket ansikte. Han slet �t sig br�stharnesket fr�n marken och kastade det p� Barristan Selmy i stumt raseri. Selmy duckade. �Ut!� skrek kungen sammanbitet. �Ut innan jag sl�r ihj�l n�gon.�

Ser Barristan f�rsvann snabbt och Ned skulle just till att f�lja efter d� kungen ropade: �Nej, inte du, Ned.�

Ned stannade kvar. Robert tog upp hornet, fyllde det med �l fr�n en tunna och satte det i h�nderna p� Ned. �Drick�, sa han bryskt.

�Jag �r inte t�rst��

�Drick. Din kung befaller det.�

Ned f�rde hornet till munnen och drack. �let var svart och tjockt och s� starkt att det sved i �gonen.

Robert satte sig ner igen. �Fan ta dig, Ned Stark, dig och Jon Arryn. Jag �lskade er b�gge tv�, men vad har ni gjort med mig? Det var du som borde ha blivit kung, du eller Jon.�

�Du hade st�rre r�tt till tronen.�

�Jag sa �t dig att dricka och inte k�fta emot. Du gjorde mig till kung, s� nu kan du v�l �tminstone lyssna p� vad jag har att s�ga. Se p� mig, Ned, se vad regerandet har gjort med mig. Vid alla gudar, f�r fet f�r min rustning. Hur i all sin dar gick det till?�

�Robert��

�Drick och h�ll tyst, f�r nu �r det kungen som talar. Jag sv�r att jag aldrig har k�nt mig s� levande som n�r jag k�mpade f�r att vinna tronen eller s� d�d som nu d� jag har vunnit den. Och Cersei�jag har Jon Arryn att tacka f�r henne. Jag hade ingen lust att gifta mig sedan Lyanna tagits ifr�n mig, men Jon sa att riket beh�vde en arvinge. Cersei Lannister var ett bra parti, sa han, och hon skulle knyta lord Tywin till mig f�r den h�ndelse att Viserys Targaryen n�gonsin skulle f�rs�ka vinna tillbaka faderns tron.� Kungen skakade p� huvudet. �Jag �lskade den gamle mannen, det sv�r jag p�, men nu tror jag att han var en st�rre dumbom �n M�npojken. �, visst �r Cersei ljuvlig att titta p�, men kall�och som hon vaktar sitt sk�te skulle man kunna tro att hon hade allt guld p� Casterlyklippan mellan benen. Ge mig �let om du inte t�nker dricka det.� Han tog hornet, t�mde det, rapade och torkade sig om munnen. �Jag �r ledsen f�r din dotters skull, Ned, uppriktigt ledsen. Jag menar det d�r med vargen. Min son lj�g, det kan jag s�tta min sj�l i pant p�. Min son�Du �lskar v�l dina barn?�

�Av hela mitt hj�rta�, svarade Ned.

�Jag ska ber�tta en hemlighet f�r dig, Ned. Mer �n en g�ng har jag dr�mt om att avs�ga mig kronan, stiga ombord p� ett skepp till de fria st�derna med min h�st och min stridsklubba och �gna mitt liv �t att kriga och hora, f�r det �r vad jag �r skapt f�r. Solden�rkungen�� som trubadurerna skulle �lska mig�� men vet du vad som hejdar mig? Tanken p� Joffrey p� tronen med Cersei som st�r bakom honom och viskar i hans �ra. Min son. Hur har jag kunnat avla en s�dan son, Ned?�

�Han �r bara pojken�, mumlade Ned, illa till mods. Han tyckte inte om prins Joffrey, men han kunde h�ra sm�rtan i Roberts r�st. �Har du gl�mt hur vild du var i hans �lder?�

�Det skulle inte bekymra mig om pojken var vild, Ned, f�r du k�nner honom inte som jag.� Han suckade och skakade p� huvudet. �Du har kanske r�tt, f�r Jon misstr�stade ofta om mig, och �nd� v�xte jag upp till en bra kung.� Robert tittade p� Ned och bl�ngde bistert p� honom d� han inte sa n�got. �Du skulle kunna h�lla med mig nu.�

�Ers h�ghet��, b�rjade Ned f�rsiktigt.

Robert dunkade Ned i ryggen. �S�g att jag �r en b�ttre kung �r Aerys, s� �r jag n�jd, men du har aldrig kunnat ljuga, varken f�r k�rleks eller �ras skull, Ned Stark. Jag �r fortfarande ung och nu n�r du �r h�r med mig kommer allt att bli annorlunda. Vi ska g�ra den h�r regeringstiden till n�got att sjunga om och m� �tten Lannister dra �t helvete. Det luktar bacon. Vem tror du segrar i dag? Har du sett Mace Tyrells pojke? Blomriddaren kallar de honom, och det �r en son som vilken man som helst skulle vara stolt �ver. I den f�rra torneringen kastade han av kungam�rdaren s� att han landade p� sin gyllene rumpa och du skulle ha sett uttrycket i Cerseis ansikte. Jag skrattade s� jag fick ont i sidorna. Renly s�ger att han har en syster, en ung flicka p� fjorton och ljuvlig som gryningen��

De br�t fastan p� svart br�d, kokta g�s�gg och fisk stekt tillsammans med l�k och bacon vid ett bockbord n�ra flodstranden. Kungens sv�rmod smalt bort tillsammans med morgondimman och inom kort satt Robert och �t en apelsin och ber�ttade f�rtjust om en morgon p� �rnn�stet d� de var pojkar. ��hade sk�nkt Jon en l�da apelsiner, minns du det? Men de hade ruttnat, s� jag kastade min tv�rs �ver bordet och tr�ffade Dacks�� Redforts kopp�rrige v�pnare�� mitt p� n�san. Han kastade sin p� mig och innan Jon hann s� mycket som fj�rta fl�g det apelsiner kors och tv�rs �ver h�ga salen.� Han skrattade hejdl�st och till och med Ned log vid minnet.

Det h�r var pojken han vuxit upp tillsammans med, t�nkte han, det h�r var den Robert Baratheon han k�nt och �lskat. Om han kunde bevisa att klanen Lannister l�g bakom attentatet mot Bran, bevisa att de hade m�rdat Jon Arryn, skulle den h�r mannen lyssna. D� skulle Cersei falla och kungam�rdaren med henne, och om lord Tywin v�gade uppvigla V�stern skulle Robert krossa honom lika l�tt som han krossat Rhaegar Targaryen i slaget vid Treudden. Han kunde se det hela s� klart.

Den frukosten smakade b�ttre �n n�got Eddard Stark �tit p� l�nge, och efter�t log han l�ttare och oftare tills det var dags f�r torneringen att b�rja igen.

Ned promenerade tillsammans med kungen till r�nnarbanan. Han hade lovat Sansa att titta p� de sista dusterna tillsammans med henne eftersom mamsell Mordana var sjuk den h�r dagen och hans dotter var fast besluten att inte missa slutet p� torneringen. D� han f�ljde Robert till hans plats m�rkte han att Cersei Lannister hade valt att inte visa sig, f�r platsen bredvid kungen var tom. �ven det gjorde Ned hoppfull.

Han banade sig v�g fram till sin dotter och hittade henne just som man bl�ste i hornen f�r dagens f�rsta dust. Sansa var s� f�ngslad av sk�despelet att hon knappt m�rkte att han kom.

Sandor Clegane var den f�rste ryttaren som red ut p� r�nnarbanan och han bar en olivgr�n mantel �ver sin sotgr� rustning. Den och hj�lmen med det morrande hundhuvudet var de enda prydnader han till�t sig.

�Hundra gulddrakar p� kungam�rdaren�, tillk�nnagav Lillfinger h�gt d� Jaime Lannister red in p� r�nnarbanan p� en vacker fuxf�rgad hingst. H�sten hade ett schabrak av f�rgyllda ringar och Jaime glittrade fr�n huvud till fot. Till och med hans lans var gjord av guldtr� fr�n Sommar�arna.

�Topp�, ropade lord Renly tillbaka, �f�r Blodhunden ser hungrig ut i dag.�

��ven hungriga hundar vet b�ttre �n att bita den hand som f�der dem�, ropade Lillfinger torrt.

Sandor Clegane f�llde ner visiret med en ljudlig sm�ll och intog sin plats. Ser Jaime kastade en sl�ngkyss till en kvinna p� l�ktaren, f�llde mjukt ner visiret och red till andra �nden av r�nnarbanan. B�da m�nnen f�llde lansarna till attack.

Ned skulle helst av allt velat se dem f�rlora b�gge tv�, men Sansa var blank i �gonen av iver. Den i all hast uppf�rda l�ktaren skakade d� h�starna �kade till galopp. Blodhunden lutade sig fram�t d� han red och h�ll lansen stadig som en klippa, men Jaime �ndrade skickligt st�llning alldeles f�re sammanst�tningen. Spetsen p� Cleganes lans gled av den gyllene sk�lden med lejonet utan att g�ra n�gon skada medan Jaimes lans tr�ffade mitt i prick. Tr� splittrades och Blodhunden vacklade till och fick k�mpa h�rt f�r att inte ramla av. Sansa fl�mtade och folkmassan hurrade.

�Jag undrar vad jag ska g�ra med dina pengar�, ropade Lillfinger ner till lord Renly.

Blodhunden lyckades n�tt och j�mnt h�lla sig kvar i sadeln. Han ryckte h�rt i tyglarna, v�nde h�sten och red tillbaka till �nden av r�nnarbanan f�r en andra omg�ng. Jaime Lannister kastade ifr�n sig sin avbrutna lans och fick en ny medan han sk�mtade med sin v�pnare. Blodhunden gav h�sten sporrarna och dundrade fram i h�rd galopp och Lannister red honom till m�tes. N�r Jaime den h�r g�ngen �ndrade st�llning gjorde Sandor Clegane likadant. B�gge lansarna exploderade och d� splittret hade lagt sig travade en ryttarl�s fuxf�rgad hingst i v�g p� jakt efter gr�s medan ser Jaime Lannister gyllene och bucklig rullade i smutsen.

�Jag visste att Blodhunden skulle vinna�, sa Sansa.

Det h�rde Lillfinger. �Om du �ven vet vem som vinner n�sta dust kan du v�l tala om det nu innan lord Renly g�r mig helt barskrapad�, ropade han till henne, och Ned log.

�Synd att inte dv�rgen �r med oss�, inf�ll lord Renly, �f�r d� skulle jag ha vunnit dubbelt s� mycket.�

Jaime Lannister var p� benen igen, men hans utsmyckade lejonhj�lm hade vridits ett halvt varv och blivit bucklig d� han f�ll, och nu kunde han inte f� av den. Folkmassan buade och pekade och de fina damerna och herrarna f�rs�kte f�rg�ves kv�va sina skratt, och �ver alltihop kunde Ned h�ra Robert skratta h�gre �n alla andra. Till slut var de tvungna att leda i v�g Lannisters lejon till en smed, blind och snubblande.

Vid det laget hade ser Gregor Clegane intagit sin position i ena �nden av r�nnarbanan. Han var kolossal, den st�rste man Eddard Stark n�gonsin sett. Robert Baratheon och hans br�der var stora precis som Blodhunden, och hemma p� Vinterhed fanns en svagsint stalldr�ng vid namn Hodor som fick dem alla att se ut som dv�rgar, men riddaren de kallade Berget som rider skulle ha tornat upp sig �ven �ver Hodor. Han var n�stan tv�hundrafyrtio centimeter l�ng med v�ldiga axlar och armar tjocka som sm� tr�d. Hans stridsh�st s�g ut som en ponny mellan hans bepansrade ben och lansen han bar verkade liten som ett kvastskaft.

Till skillnad fr�n sin bror bodde ser Gregor inte vid hovet. Han var en tillbakadragen man som bara l�mnade sina egendomar i h�ndelse av krig och torneringar. Han hade varit med lord Tywin d� Kungshamn f�ll och var d� en nydubbad riddare p� sjutton �r som redan vid den tiden utm�rktes av sin storlek och sin of�rsonliga grymhet. En del p�stod att det var Gregor som dr�mt lille prins Aegon Targaryens skalle mot en v�gg s� att den spr�cktes och viskade att han efter�t hade v�ldtagit modern, prinsessan Elia av Dornien, innan han stack sv�rdet i henne. Men inget av detta sades s� Gregor h�rde det.

Ned Stark kunde inte minnas att han n�gonsin pratat med Gregor trots att han k�mpat p� deras sida under Balon Greyjoys revolt, fast d�r hade ju varit tusentals riddare. Nu betraktade Ned honom oroligt. Han satte s�llan tilltro till skvaller, men det som sades om ser Gregor var fasansfullt. Han skulle snart gifta sig f�r tredje g�ngen, och det viskades hemska saker om hur hans tv� f�rsta hustrur hade d�tt. Det p�stods att hans borg var ett dystert st�lle d�r tj�nare f�rsvann sp�rl�st och till och med hundarna var r�dda f�r att komma in i stora salen. Och det hade funnits en syster som d�tt ung och under mystiska omst�ndigheter, och s� var det elden som vanst�llt hans bror och jaktolyckan som d�dat deras far. Gregor hade �rvt borgen, guldet och familjens egendomar. Samma dag hade hans yngre bror Sandor gett sig av f�r att tr�da i tj�nst hos �tten Lannister och det sades att han aldrig �terv�nt, inte ens p� bes�k.

D� Blomriddaren red in gick ett sus genom folkmassan och Ned h�rde Sansa viska ��, s� vacker han �r�. Ser Loras Tyrell var sm�rt som en vidja och kl�dd i en rustning av silver som polerats till bl�ndande glans och var inlagd med slingrande svarta vinrankor och sm� bl� f�rg�tmigej. B�de Ned och folkmassan ins�g samtidigt att det bl� i blommorna var safirer och en fl�mtning steg upp fr�n tusentals strupar. �ver pojkens axlar h�ngde en mantel som var v�vd av hundratals riktiga f�rg�tmigejer.

Springaren var lika sm�rt som ryttaren, ett vackert gr�tt sto byggt f�r snabbhet. Ser Gregors enorma hingst gn�ggade d� den k�nde hennes doft. Pojken fr�n H�gg�rden gjorde n�got med benen och h�sten tog n�gra steg �t sidan, smidig som en dansare. Sansa grep Ned i armen. �Far, l�t inte ser Gregor g�ra honom illa�, bad hon, och Ned s�g att hon bar rosen som ser Loras gett henne dagen innan. �ven det hade Jory ber�ttat f�r honom.

�Det d�r �r torneringslansar�, talade han om f�r dottern. �De g�rs s� att de ska splittras vid sammanst�tningen s� att ingen blir skadad.� �nd� mindes han den d�de pojken i k�rran med sin mantel av m�nsk�ror, och han hade sv�rt att f� fram orden.

Ser Gregor hade sv�righeter att beh�rska h�sten, f�r hingsten gn�ggade och skrapade med hovarna i marken och huvudet slet i tyglarna. Berget som rider sparkade djuret h�rt i sidorna med sina bepansrade st�vlar, och h�sten stegrade sig och var n�ra att kasta av honom.

Blomriddaren h�lsade p� kungen, red till den andra �nden av r�nnarbanan och f�llde lansen. Han var redo. Ser Gregor slet i tyglarna och lyckades inta sin position. Pl�tsligt b�rjade det. Ser Gregors hingst satte av i vild galopp medan stoet fl�g fram som rinnande siden. Ser Gregor satte upp sk�lden och k�mpade med lansen medan han hela tiden fick anstr�nga sig h�rt f�r att h�lla sin oroliga h�st p� rak linje. Med ens var Loras Tyrell framme och satte lansspetsen p� exakt r�tta st�llet, och innan n�gon hann blinka f�ll Berget som rider av. Han var s� enorm att han tog hingsten med sig i fallet i en enda r�ra av st�l och man och h�st.

Ned h�rde appl�der, hurrarop, visslingar, chockade fl�mtningar, upphetsat mummel och �ver alltihop Blodhundens v�sande, skrovliga skratt. Blomriddaren h�ll in h�sten vid �nden av r�nnarbanan, och hans lans var inte ens trasig. Safirerna gnistrade i solen d� han leende h�jde visiret, och folkmassan blev alldeles till sig.

Mitt p� f�ltet gjorde sig ser Gregor Clegane fri och kom rasande p� benen. Han slet av sig hj�lmen och kastade den p� marken. Ansiktet var m�rkt av ursinne och h�ret f�ll ner i �gonen. �Mitt sv�rd�, r�t han till v�pnaren och pojken kom springande ut till honom med det. Vid det laget hade �ven hingsten tagit sig upp p� benen.

Gregor Clegane d�dade h�sten med ett enda hugg som var s� v�ldsamt att det skar igenom halva halsen. P� ett �gonblick f�rvandlades hurraropen till �ngsliga tjut. Hingsten f�ll ner p� kn� och gav ifr�n sig ett skrik n�r den dog. D� var Gregor med l�nga kliv redan p� v�g �ver r�nnarbanan mot ser Loras Tyrell med det blodiga sv�rdet i n�ven. �Stoppa honom!� skrek Ned, men hans ord drunknade i ov�sendet. Alla andra skrek ocks� och Sansa gr�t.

Allt gick blixtsnabbt. Blomriddaren ropade p� sitt eget sv�rd d� ser Gregor knuffade hans v�pnare �t sidan och str�ckte sig efter tyglarna till hans h�st. Stoet k�nde lukten av blod och stegrade sig, och Loras Tyrell lyckades bara med knapp n�d sitta kvar. Ser Gregor svingade sitt sv�rd, ett v�ldsamt hugg med b�gge h�nderna som tr�ffade pojken i br�stet och st�tte honom ur sadeln. Springaren st�rtade i v�g i panik medan ser Loras h�pen l�g kvar i smutsen, men d� Gregor h�jde sv�rdet f�r att utdela det d�dande hugget varnade en v�sande r�st: �L�t honom vara�, och en st�lkl�dd hand ryckte bort honom fr�n pojken.

Berget som rider sv�ngde runt i stumt raseri och svingade sitt l�ngsv�rd i en m�rdande b�ge med all sin massiva styrka bakom, men Blodhunden parerade slaget och det verkade som om de b�da br�derna stod och h�gg mot varandra i en evighet medan en omtumlad Loras Tyrell hj�lptes i s�kerhet. Tre g�nger s�g Ned hur ser Gregor m�ttade v�ldsamma hugg mot Blodhundens hj�lm med det morrande hundhuvudet, men Sandor riktade inte ett enda slag mot broderns oskyddade ansikte.

Det var kungens r�st som satte stopp f�r det�kungens r�st och tjugo sv�rd. Jon Arryn hade sagt att en bef�lhavare beh�vde en stark slagf�ltsr�st och Robert hade bevisat att han hade det i slaget vid Treudden. Nu anv�nde han den r�sten. �I KUNGENS NAMN, SLUTA MED DE H�R GALENSKAPERNA!� dundrade han.

Blodhunden f�ll ner p� kn�, ser Gregors hugg skar genom luft och �ntligen kom han till besinning. Han sl�ppte sv�rdet och bl�ngde ilsket p� Robert som stod d�r omgiven av kungsvakten och ett dussin andra riddare och vakter. Utan att s�ga ett ord v�nde han sig om, tr�ngde sig f�rbi Barristan Selmy och stegade d�rifr�n. �L�t honom g�, sa Robert, och lika pl�tsligt som det b�rjat var det �ver.

��r Blodhunden segrare nu?� fr�gade Sansa.

�Nej�, svarade Ned. �Det blir en sista dust mellan Blodhunden och Blomriddaren.�

Men det blev Sansa som fick r�tt. En liten stund senare kom ser Loras Tyrell tillbaka ut p� f�ltet if�rd en enkel linnejacka och sa till Sandor Clegane. �Jag har er att tacka f�r mitt liv. Dagen �r er, ser.�

�Jag �r ingen ser�, svarade Blodhunden, men han tog emot segern och vinnarens guld och, kanske f�r f�rsta g�ngen i sitt liv, folkets k�rlek, f�r de hurrade f�r honom d� han l�mnade r�nnarbanan och gick tillbaka till sitt t�lt.

N�r Ned och Sansa promenerade till b�gskyttef�ltet s�llade sig Lillfinger och lord Renly och n�gra av de andra till dem. �Tyrell m�ste ha vetat att stoet var brunstigt�, sa Lillfinger, �och jag kan sv�ra p� att pojken planerade alltihop, f�r Gregor har alltid f�redragit stora, argsinta hingstar med mer hum�r �n f�rnuft.� Tanken tycktes roa honom.

Men den roade inte ser Barristan Selmy. �Det ligger ingen �ra i att ta till trick�, sa den gamle mannen stelt.

�Ingen �ra kanske men tjugo tusen gulddrakar�, p�pekade lord Renly leende.

Den eftermiddagen vann en pojke vid namn Anguy, en ok�nd ofr�lse fr�n Dorniens gr�nsland, b�gskyttet�vlingen och besegrade b�de ser Balon Swann och Jalabhar Xho p� hundra steg sedan alla de andra b�gskyttarna blivit utslagna p� kortare distanser. Ned skickade i v�g Alyn f�r att s�ka upp pojken och erbjuda honom en plats i handens livvakt, men han var rusig av vin och segern, dr�mde om oanade rikedomar och tackade nej.

M�l�en h�ll p� i tre timmar. N�ra fyrtio m�n deltog, friryttare och vandrande riddare, och nydubbade riddare som f�rs�kte skaffa sig ett gott anseende. De stred med trubbiga vapen i ett kaos av lera och blod, sm� grupper som k�mpade tillsammans och sedan v�nde sig mot varandra allt eftersom allianser bildades och uppl�stes, tills det bara var en man kvar. Segraren var den r�de pr�sten Thoros fr�n Myr, en galning som rakade huvudet och slogs med ett flammande sv�rd. Han hade vunnit m�l�er f�rut, f�r eldsv�rdet skr�mde de andra ryttarnas h�star och ingenting skr�mde Thoros. Slutresultatet blev tre brutna ben, ett spr�ckt nyckelben, ett dussin krossade fingrar, tv� h�star som m�ste avlivas, och fler sk�rs�r, stukningar och bl�m�rken �n n�gon orkade r�kna. Ned var o�ndligt glad f�r att Robert inte hade deltagit.

P� festen den kv�llen k�nde sig Eddard Stark mer hoppfull �n han gjort p� l�nge. Robert var p� str�lande hum�r, klanen Lannister syntes inte till n�gonstans och till och med hans d�ttrar uppf�rde sig ordentligt. Jory hade h�mtat Arya s� att �ven hon fick vara med och Sansa var trevlig mot systern. �Torneringen var magnifik�, andades hon. �Du borde ha kommit. Hur gick det med dansen?�

�Hela jag �r m�rbultad�, rapporterade Arya lyckligt och visade stolt ett stort bl�m�rke p� benet.

�Du m�ste vara f�rskr�cklig p� att dansa�, sa Sansa lite undrande.

Medan Sansa senare var och lyssnade p� en s�ngtrupp som uppf�rde en komplicerad ringdans med sammanv�vda ballader som kallades �Drakdansen� inspekterade Ned sj�lv bl�m�rket. �Jag hoppas Forel inte �r f�r h�rd mot dig�, sa han.

Arya stod p� ett ben. Hon hade blivit mycket b�ttre p� det p� sista tiden. �Syrio s�ger att varje bl�m�rke �r en l�xa, och att varje l�xa g�r en b�ttre.�

Ned rynkade pannan. Syrio Forel hade utm�rkt rykte och hans yviga Braavosstil passade bra till Aryas sm�ckra klinga, men �nd�F�r n�gra dagar sedan hade hon vandrat omkring med en bit svart siden f�r �gonen. Syrio h�ll p� att l�ra henne att se med �ronen och n�san och huden, hade hon talat om f�r honom. Innan dess hade han l�tit henne g�ra kullerbyttor och bakl�ngessaltomortaler. �Arya, �r du s�ker p� att du vill forts�tta med det h�r?�

Hon nickade. �I morgon ska vi f�nga katter.�

�Katter.� Ned suckade. �Det kanske var ett misstag att anlita den h�r mannen fr�n Braavos, och om du vill kan jag be Jory ta �ver lektionerna, eller jag skulle kunna tala med ser Barristan. I sin ungdom var han den duktigaste sv�rdsk�mpen i de sju konungarikena.�

�Jag vill inte ha dem�, sa Arya. �Jag vill ha Syrio.�

Ned k�rde handen genom h�ret. Vilken hygglig vapenm�stare som helst kunde l�ra Arya sv�rdskonstens grunder utan allt det h�r tramset med att leka blindbock, sl� kullerbyttor och st� p� ett ben, men han k�nde sin yngsta dotter tillr�ckligt v�l f�r att veta att det inte var n�gon id� att diskutera n�r hon sk�t fram hakan s� d�r envist. �Som du vill�, sa han och t�nkte att hon s�kert skulle tr�ttna snart. �Men f�rs�k att vara f�rsiktig.�

�Det ska jag�, lovade hon h�gtidligt samtidigt som hon smidigt hoppade fr�n h�ger till v�nster ben.

Mycket senare n�r Ned f�rt flickorna tillbaka till staden och sett till att de kom i s�ng�� Sansa med sina dr�mmar och Arya med sina bl�m�rken�� gick han upp till sina egna gemak h�gst upp i handens torn. Dagen hade varit varm och det var inst�ngt och kvavt i rummet. Ned gick fram till f�nstret och �ppnade de tunga f�nsterluckorna f�r att sl�ppa in den svala nattluften. P� andra sidan borgg�rden s�g han ett fladdrande ljussken fr�n Lillfingers f�nster trots att det var en bra bit efter midnatt, och nere vid floden b�rjade festen f�rst nu mattas av.

Han tog fram dolken och studerade den. Lillfingers blad, vunnet av Tyrion Lannister i ett vad p� en tornering, och skickat f�r att m�rda Bran i s�mnen. Varf�r? Varf�r skulle dv�rgen vilja se Bran d�d? Varf�r skulle n�gon vilja se Bran d�d?

Dolken, Brans fall, allt h�ngde p� n�got s�tt ihop med mordet p� Jon Arryn, det var han �vertygad om, men �nd� var sanningen om Jons d�d lika f�rborgad f�r honom som den varit d� han b�rjade. Lord Stannis hade inte �terv�nt till Kungshamn f�r torneringen, och Lysa Arryn br�t inte tystnaden bakom �rnn�stets h�ga murar. V�pnaren var d�d och Jory letade fortfarande igenom sk�kohusen. Vad hade han utom Roberts o�kting?

Ned tvivlade inte ett �gonblick p� att vapenm�starens surmulne l�rling var kungens son, f�r �tten Baratheons drag syntes tydligt i hans ansikte: hakan, �gonen och det d�r svarta h�ret. Renly var f�r ung f�r att vara far till en pojke i den �ldern och Stannis f�r k�nslokall och alltf�r medveten om plikt och �ra. Gendry m�ste vara Roberts son.

Han visste det, men till vilken nytta? Kungen hade andra o�kta barn spridda �ver de sju konungarikena, och han hade �ppet erk�nt en av sina o�ktingar, en pojke i Brans �lder vars mor var h�g�ttad. Pojken fostrades av lord Renlys slottsfogde p� Stormens �nde.

Ned mindes �ven Roberts f�rsta barn, en dotter som f�ddes i Arryndalen n�r Robert knappt var mer �n en pojke sj�lv. Det var en ljuvlig liten flicka, och den unge lorden av Stormens �nde hade avgudat henne. Han brukade komma p� bes�k varenda dag f�r att leka med barnet l�ngt efter det att han tappat intresset f�r modern, och Ned sl�pades ofta med som s�llskap vare sig han ville det eller ej. Flickan borde vara sjutton eller arton vid det h�r laget, ins�g han, och �ldre �n Robert varit d� han blev far till henne. Det var en konstig tanke.

Cersei kunde inte ha blivit s�rskilt f�rtjust �ver makens o�kta barn, men n�r det kom till kritan spelade det ingen roll om kungen hade en o�kting eller hundra, f�r lagar och sedv�njor gav n�stan inga r�ttigheter alls till o�ktingar. Varken Gendry, flickan i Arryndalen eller pojken p� Stormens �nde kunde hota Roberts �kta barn�

Hans funderingar avbr�ts av en f�rsiktig knackning p� d�rren. �Det �r en man som s�ker er, ers n�d�, ropade Harwin, �men han v�grar att uppge sitt namn.�

�Skicka in honom�, svarade Ned samtidigt som han undrade vem det kunde vara.

Bes�karen var en kraftig karl i leriga st�vlar och en tung rock av grovt brunt kl�de. Ansiktet doldes av en huva och h�nderna var indragna i de stora, vida �rmarna.

�Vem �r ni?� fr�gade Ned.

�En v�n�, svarade mannen med l�g, fr�mmande r�st. �Vi m�ste tala i enrum, lord Stark.�

Nyfikenheten vann �ver f�rsiktigheten. �L�mna oss, Harwin�, befallde han, och det var f�rst d� de blev ensamma som bes�karen drog ner huvan.

�Lord Varys?� utbrast Ned f�rv�nat.

�Lord Stark�, sa Varys artigt och slog sig ner. �Jag undrar om jag kunde f� besv�ra om n�got att dricka?�

Ned fyllde tv� b�gare med sommarvin och r�ckte den ena till Varys. �Jag skulle ha kunnat passera bara n�gra decimeter ifr�n er utan att k�nna igen er�, sa han klentroget. Han hade aldrig sett eunucken kl�dd i n�got annat �n siden och sammet och finaste damast, och den h�r mannen luktade svett i st�llet f�r syrenparfym.

�Det var vad jag hoppades p�, sa Varys, �f�r det skulle inte vara bra om vissa personer fick veta att vi talats vid i enrum. Drottningen bevakar er noggrant. Det h�r vinet smakar uts�kt. Tack ska ni ha.�

�Hur tog ni er f�rbi mina andra vakter?� undrade Ned. Porther och Cayn hade varit posterade utanf�r tornet och Alyn i trappan.

�R�da slottet har hemliga g�ngar som bara sp�ken och spindlar k�nner till.� Varys log urs�ktande. �Jag ska inte uppeh�lla er l�nge, ers n�d, men det finns saker som ni b�r k�nna till, f�r ni �r kungens hand och kungen �r en d�re.� Eunuckens sliskiga tonfall var helt borta och hans r�st var skarp och h�rd som en pisksn�rt. �Er v�n, jag vet, men �ndock en d�re�och d�md om ni inte r�ddar honom. I dag var det n�ra �gat. De hade hoppats kunna d�da honom under m�l�en.�

F�r ett �gonblick var Ned m�ll�s av chock. �Vilka?�

Varys smuttade p� vinet. �Om jag m�ste tala om det f�r er �r ni en �nnu st�rre d�re �n Robert och jag st�r p� fel sida.�

�Klanen Lannister�, sa Ned. �Drottningen�nej, jag v�grar tro det ens om Cersei, och hon bad honom att inte sl�ss!�

�Hon f�rbj�d honom att sl�ss inf�r hans bror, hans riddare och halva hovet. S�g mig �rligt, vet ni n�got s�krare s�tt att f� kung Robert att delta i m�l�en?�

Ned k�nde sig illam�ende. Eunucken hade slagit huvudet p� spiken. S�g �t Robert Baratheon att han inte kunde eller inte borde eller inte fick g�ra en sak och den var s� gott som gjord. �Men �ven om han hade deltagit, vem skulle ha v�gat rikta ett slag mot kungen?�

Varys ryckte p� axlarna. �Det var fyrtio ryttare i m�l�en, och �tten Lannister har m�nga v�nner. Vem skulle kunnat kalla det mord om n�got hugg r�kat tr�ffa hans h�ghet mitt i kaoset av gn�ggande h�star och ben som br�ts och Thoros fr�n Myr som viftade med det d�r idiotiska eldsv�rdet?� Han reste sig, gick fram till vinkruset och fyllde p� b�garen. �N�r d�det var utf�rt skulle m�rdaren falla ihop, alldeles utom sig av sorg, och jag kan n�stan h�ra honom gr�ta. S� sorgligt. Men den barmh�rtiga och medlidsamma �nkan skulle utan tvivel ha f�rbarmande med den olycklige stackaren, dra upp honom p� f�tter och v�lsigna honom med en �m, f�rl�tande kyss. Den gode kung Joffrey skulle inte ha n�got annat val �n att ben�da honom.� Eunucken str�k sig �ver kinden. �Eller ocks� skulle Cersei kanske l�ta ser Ilyn halshugga honom, f�r p� det s�ttet vore risken mindre f�r klanen Lannister, �ven om det blev en otrevlig �verraskning f�r deras lille v�n.�

Ned k�nde ilskan stiga inom sig. �Ni k�nde till den h�r komplotten och �nd� gjorde ni ingenting.�

�Jag f�r bef�let �ver spioner, inte krigare.�

�Ni kunde ha kommit till mig tidigare.�

�Det kunde jag ha gjort, det medger jag, och ni skulle ha rusat raka v�gen till kungen, eller hur? Och n�r Robert fick h�ra om faran, vad skulle han d� ha gjort? Det undrar jag.�

Ned funderade p� saken. �Han skulle ha f�rbannat dem allihop och deltagit i m�l�en f�r att visa att han inte var r�dd f�r dem.�

Varys slog ut med h�nderna. �Jag har �nnu en bek�nnelse att g�ra, lord Eddard. Jag var nyfiken p� hur ni skulle agera. Ni undrar varf�r jag inte kom till er och jag m�ste svara: F�r att jag inte litade p� er, ers n�d.�

�Ni litade inte p� mig?� Ned var uppriktigt f�rv�nad.

�Det finns tv� olika slags m�nniskor i R�da slottet, lord Eddard�, f�rklarade Varys. �De som �r lojala mot riket och de som bara �r lojala mot sig sj�lva. Fram till i morse kunde jag inte s�ga vilken sort ni tillh�rde�s� jag v�ntade f�r att se�och nu vet jag s�kert.� Han log lite snett och f�r ett �gonblick var hans privata och offentliga ansikte ett och samma. �Jag b�rjar f�rst� varf�r drottningen fruktar er s� djupt, ja, det g�r jag.�

�Det �r er hon borde frukta�, inv�nde Ned.

�Nej, jag �r den jag �r. Kungen utnyttjar mig, men jag �r ocks� en skamfl�ck f�r honom. V�r Robert �r en m�ktig krigare och s�dana karlakarlar som han har bara f�rakt till �vers f�r skvallerbyttor och spioner och eunucker. Om den dagen skulle komma d� Cersei s�ger �D�da den mannen�, kommer Ilyn Payne att hugga huvudet av mig i en handv�ndning och vem ska d� s�rja stackars Varys? Varken i Norden eller S�dern besjunger de spindlar.� Han str�ckte ut handen och r�rde mjukt vid Ned. �Men ni, lord Stark�jag tror�nej, jag vet�att han aldrig skulle kunna d�da er, inte ens om drottningen kr�vde det, och d�r ligger kanske v�r r�ddning.�

Det var f�r mycket och ett kort �gonblick ville Eddard Stark bara �terv�nda till Vinterhed, till den rena enkelheten i Norden d�r fienderna var vintern och r�varna bortom muren. �Men nog har v�l Robert lojala v�nner�, protesterade han. �Hans br�der och hans��

��hustru�, avslutade Varys med ett spetsigt leende. �Hans br�der hatar �tten Lannister, det �r sant, men att hata drottningen �r inte detsamma som att �lska kungen. Ser Barristan �lskar sin �ra, storm�ster Pycelle �lskar sitt �mbete och Lillfinger �lskar Lillfinger.�

�Kungsvakten��

�En papperssk�ld�, avbr�t eunucken. �F�rs�k att inte se s� chockerad ut, lord Stark. Jaime �r sj�lv en edsvuren broder av de vita sv�rden och vi vet alla vad hans ed �r v�rd. De dagar d� m�n som Ryam Redwyne och prins Aemon drakriddaren bar den vita manteln �r sedan l�nge f�rbi och existerar numera endast i balladerna. Av dessa sju �r det bara ser Barristan Selmy som �r gjord av sant st�l och Selmy �r gammal. Ser Boros och ser Meryn �r drottningens handg�ngne m�n �nda in i m�rgen och jag har �ven djupa misstankar d� det g�ller de �vriga. Nej, ers n�d, n�r sv�rden dras p� allvar �r ni den ende sanne v�nnen Robert Baratheon har.�

�Robert m�ste f� veta det h�r�, f�rkunnade Ned, �f�r om det ni s�ger �r sant, om bara en del av det �r sant, m�ste kungen sj�lv f� h�ra det.�

�Och vad ska vi l�gga fram f�r bevis f�r honom? Mitt ord mot deras? Mina sm� f�glar mot drottningen och kungam�rdaren, mot hans br�der och hans r�d, mot st�th�llarna i �stern och V�stern, mot den m�ktiga Casterlyklippan? D� �r det lika bra att ni skickar efter ser Ilyn med en g�ng, s� sparar vi tid. Jag vet var det kommer att sluta.�

�Men om det ni s�ger �r sant kommer de bara att bida sin tid och g�ra ett nytt f�rs�k.�

�Det kommer de att g�ra�, inst�mde Varys, �och snarare f�rr �n senare, �r jag r�dd. Ni g�r dem ytterst �ngsliga, lord Eddard, men mina sm� f�glar ska lyssna och tillsammans kan vi kanske hejda dem, ni och jag.� Han reste sig och drog huvan f�r ansiktet. �Tack f�r vinet. Vi ska talas vid snart igen, men n�r vi tr�ffas i r�det n�sta g�ng m�ste ni vara noga med att behandla mig med ert vanliga f�rakt. Det b�r inte bli sv�rt f�r er.�

Han var framme vid d�rren d� Ned ropade: �Varys.� Eunucken v�nde sig om. �Hur dog Jon Arryn?�

�Jag undrade n�r ni skulle fr�ga det.�

�Ber�tta.�

�De kallar det Lys t�rar. Det �r s�llsynt och dyrbart, klart och s�tt som vatten, och det l�mnar inga sp�r. Jag b�nf�ll lord Arryn att anv�nda en munsk�nk, i just detta rum b�nf�ll jag honom, men han ville inte h�ra talas om saken. Bara en feg stackare skulle n�gonsin komma p� tanken, sa han.�

Ned m�ste f� veta resten. �Vem gav honom giftet?�

�N�gon n�ra v�n som ofta delade en m�ltid med honom f�rmodligen. �, men vem av dem? Det fanns m�nga s�dana, och lord Arryn var en v�nlig och tillitsfull man.� Eunucken suckade. �Det fanns en pojke, och han hade Jon Arryn att tacka f�r allt, men n�r �nkan flydde till �rnn�stet med sitt hush�ll stannade han kvar i Kungshamn och levde livets glada dagar. Det gl�der alltid mitt hj�rta d� det g�r bra f�r de unga h�r i v�rlden.� Hans r�st var som en pisksn�rt igen och vartenda ord var som ett slag. �Han m�ste ha tagit sig stilig ut i torneringen i sin skinande nya rustning med de d�r m�nsk�rorna p� manteln. Synd att han dog s� ol�gligt, innan ni hann tala med honom��

Ned k�nde sig sj�lv halvt f�rgiftad. �V�pnaren�, sa han. �Ser Hugh.� Hjul inuti hjul inuti hjul. Det dunkade i Neds huvud. �Varf�r? Varf�r just nu. Jon Arryn hade varit hand i fjorton �r. Vad var det han gjorde som tvingade dem att m�rda honom?�

�Han st�llde fr�gor�, svarade Varys och slank ut genom d�rren.

Medan Tyrion Lannister stod d�r i kylan f�re gryningen och s�g Chiggen slakta hans h�st satte han upp �nnu en post p� den skuld som �tten Stark hade till honom. Det steg upp �nga fr�n djurkroppen d� den satte solden�ren �ppnade magen med sin gl�nsande kniv, och h�nderna r�rde sig skickligt och gjorde inte ett snitt i on�dan, f�r arbetet m�ste klaras av snabbt innan stanken av blod lockade ner skuggkatterna fr�n kullarna.

�Ingen av oss kommer att g� hungrig i kv�ll�, sa Bronn. Han var n�stan en skugga sj�lv, bara skinn och ben, men stark som en oxe med svarta �gon och svart h�r och sk�ggstubb.

�En del av oss kanske�, r�ttade Tyrion, �men jag �r inte s�rskilt f�rtjust i h�stk�tt, s�rskilt inte n�r det kommer fr�n min h�st.�

�K�tt �r k�tt�, fastslog Bronn med en axelryckning. �Dothrakierna f�redrar h�st framf�r oxe eller svin.�

�Tar du mig f�r en dothrakier?� undrade Tyrion surt. Det var sant att dothrakierna �t h�stk�tt, och de satte ocks� ut missbildade barn �t vildhundarna som sprang efter deras khalasarer. Dothrakiernas sedv�njor hade ingen st�rre lockelse f�r honom.

Chiggen skar av en tunn remsa blodigt k�tt fr�n djurkroppen och h�ll upp den. �Vill du smaka, dv�rg?�

�Min bror Jaime gav mig det d�r stoet p� min tjugotredje namndag�, upplyste Tyrion med klangl�s r�st.

�Tacka honom fr�n oss om du n�gonsin tr�ffar honom igen.� Chiggen flinade och visade sina gula t�nder och slukade det r�a k�ttet i tv� munsbitar. �Det k�nns att det �r en �del ras.�

�K�ttet smakar b�ttre om du steker det med l�k�, insk�t Bronn.

Tyrion linkade d�rifr�n utan att s�ga ett ord. Kylan hade tr�ngt djupt in i m�rgen och han hade s� ont i benen att han knappt kunde g�. Kanske var det hans d�da sto som haft st�rst tur. Han hade m�nga timmars ritt framf�r sig f�ljd av n�gra ynka tuggor mat och kort s�mn p� h�rd mark i kylan, och sedan ytterligare en natt med samma sak och en till och �nnu en, och bara gudarna visste hur det hela skulle sluta. �M� hon ruttna i helvetet, hon och alla andra i �tten Stark�, muttrade han och tog sig m�dosamt upp p� v�gen.

Minnet var fortfarande bittert. I ena �gonblicket hade han best�llt mat och i n�sta fann han sig ansikte mot ansikte med ett rum fullt av bev�pnade m�n medan Jyck drog sv�rdet och den feta v�rdshusv�rdinnan skrek: �Inga sv�rd, inte h�r inne, sn�lla ni.�

Tyrion hejdade snabbt Jyck innan han ordnade s� att de blev hackade i sm�bitar. �Har du gl�mt bort hur man uppf�r sig, Jyck? V�r v�rdinna sa inga sv�rd. G�r som hon ber.� Han tvingade fram ett leende som m�ste ha sett precis lika �mkligt ut som han k�nde sig. �Ni beg�r ett sorgligt misstag, lady Stark, f�r jag hade ingen del i attentatet mot er son, vid min �ra��

��tten Lannisters �ra�, var allt hon sa och h�ll upp h�nderna s� att hela rummet kunde se dem. �Hans dolk l�mnade de h�r �rren, den dolk som han skickade f�r att slita upp strupen p� min son.�

Tyrion k�nde ilskan runt omkring sig, tjock som r�k, och den fick n�ring av de djupa jacken i lady Starks h�nder. �D�da honom�, v�ste en berusad slampa l�ngst bak i rummet och andra r�ster tog upp kravet snabbare �n han trott var m�jligt. De var alla fr�mlingar som f�r bara ett kort �gonblick sedan varit nog s� v�nliga, men nu ropade de p� hans blod som jakthundar som f�tt upp sp�ret.

Tyrion h�jde r�sten till sitt f�rsvar och f�rs�kte f� den att inte darra. �Om lady Stark anser att jag har n�got brott att st� till svars f�r ska jag f�lja med henne och bevisa min oskuld.�

Det var den enda m�jliga utv�gen, f�r att f�rs�ka sl� sig ut ur det h�r var detsamma som att l�gga sig i en f�rtidig grav. Gott och v�l dussinet m�n hade dragit sina sv�rd som svar p� lady Starks b�n om hj�lp: riddaren fr�n Harrenhal, de tre soldaterna med �tten Brackens vapen, ett par skumma solden�rer som s�g ut som om de lika g�rna kunde sl� ihj�l honom som spotta och n�gra idiotiska lantarbetare som utan tvekan inte hade en aning om vad de sysslade med. Vad hade Tyrion att s�tta emot? En dolk i b�ltet och tv� m�n. Jyck var ganska duktig p� att hantera ett sv�rd, men Morrec r�knades knappt, f�r han var ingen soldat utan Tyrions alltiallo�� stalldr�ng, kock och betj�nt. Och vad Yoren �n personligen tyckte s� hade de svarta br�derna svurit att aldrig l�gga sig i rikets interna tvister. Yoren skulle inte g�ra n�gonting.

Och den svarte brodern steg mycket riktigt �t sidan n�r den gamle riddaren vid Catelyn Starks sida sa: �Ta deras vapen.� Solden�ren Bronn steg fram och ryckte sv�rdet ur h�nderna p� Jyck och tog ifr�n dem dolkarna. �Bra�, sa den gamle mannen d� sp�nningen i sk�nkrummet m�rkbart lade sig. �Utm�rkt�, och Tyrion k�nde igen den barska r�sten. Det var Vinterheds vapenm�stare med bortrakade polisonger.

Det rann scharlakansr�d saliv fr�n den feta v�rdshusv�rdinnans mun n�r hon b�nf�ll Catelyn Stark: �D�da honom inte h�r!�

�D�da honom inte n�gonstans�, insk�t Tyrion entr�get.

�Ta honom n�gon annanstans, f�r jag vill inte ha n�got blod h�r, ers n�d. Jag vill inte ha med de h�g�ttades gr�l att g�ra.�

�Vi ska f�ra honom tillbaka till Vinterhed�, f�rklarade Catelyn, och Tyrion t�nkte Varf�r inte� Vid det laget hade han f�tt en chans att se sig omkring i rummet och skaffa sig en b�ttre uppfattning om situationen, och han var inte helt missn�jd med det han s�g. Visst var det skickligt gjort av lady Stark, inget tvivel om den saken. Hon hade tvingat dem att offentligt bekr�fta de eder som de lorder de tj�nade hade svurit hennes far och sedan bett dem om hj�lp, och hon som till p� k�pet bara var kvinna, det var inte illa. Men hon hade inte lyckats riktigt s� bra som hon kanske skulle ha �nskat. Grovt r�knat fanns det n�rmare femtio m�n i sk�nkrummet, och Catelyn Starks v�djan hade bara f�tt ett dussintal att st�lla upp. De andra s�g ut att vara f�rvirrade, r�dda eller till och med ointresserade. Bara tv� av soldaterna med �tten Freys vapen hade rest sig, noterade Tyrion, och de hade snabbt satt sig ner igen d� deras kapten inte reagerade. Han skulle ha lett om han hade v�gat.

�D� rider vi till Vinterhed�, sa han i st�llet. Det var en l�ng ritt, vilket han kunde intyga som just kom d�rifr�n, men det kunde h�nda mycket p� v�gen. �Min far kommer att undra var jag har blivit av�, tillade han och f�ngade blicken hos friryttaren som erbjudit sig att avst� fr�n sitt rum, �och han kommer att betala en rundlig bel�ning till den som bringar honom nyheter om vad som har h�nt h�r i dag.� Det skulle lord Tywin naturligtvis inte g�ra, men Tyrion skulle gottg�ra det n�r han blev fri.

Ser Rodrik kastade en blick p� sin h�rskarinna och verkade orolig, vilket han hade all anledning att vara. �Hans m�n f�r f�lja med honom�, tillk�nnagav den gamle riddaren, �och vi ser helst att resten av er h�ller tyst om vad ni har sett h�r.�

Tyrion hade sv�rt att h�lla sig f�r skratt. Tyst? Den gamle d�ren. S�vida han inte tog med sig alla p� v�rdshuset skulle nyheten b�rja spridas i samma stund som de f�rsvunnit. Friryttaren med guldmyntet i fickan skulle flyga som en pil till Casterlyklippan, och om inte han gjorde det skulle n�gon annan g�ra det. Yoren skulle ta med sig historien s�derut och den d�r idiotiske trubaduren skulle kanske g�ra en ballad om den. Soldaterna fr�n huset Frey skulle rapportera tillbaka till sin lord, och bara gudarna visste vad han skulle ta sig till. Lord Walder Frey hade visserligen svurit trohetsed till Flodvattnet, men han var en f�rsiktig man som levt l�nge genom att se till att han alltid stod p� den vinnande sidan. Och han skulle �tminstone skicka sina f�glar s�derut till Kungshamn, och det kunde h�nda att han v�gade g�ra mer �n s�.

Catelyn Stark sl�sade inte bort tiden. �Vi m�ste rida genast, och vi beh�ver utvilade h�star och proviant f�r f�rden. Ni m�n vet att ni har huset Starks eviga tacksamhet, och om n�gon av er vill hj�lpa oss att bevaka v�ra f�ngar och f�ra dem v�lbeh�llna till Vinterhed lovar jag att ni ska bli rikligt bel�nade.� Det var allt som beh�vdes, och de d�rarna st�rtade fram. Tyrion granskade deras ansikten; de skulle i sanning bli rikligt bel�nade, lovade han sig sj�lv, men kanske inte riktigt p� det s�tt de t�nkt sig.

Men inte ens n�r de f�ste ut honom, sadlade h�starna i regnet och band hans h�nder med grovt rep var Tyrion Lannister r�dd p� allvar. De skulle aldrig lyckas f�ra honom till Vinterhed, det skulle han ha kunnat sl� vad om. Inom ett dygn skulle ryttare vara efter dem, f�glar skulle skickas i v�g och med all s�kerhet skulle n�gon av flodlorderna vara tillr�ckligt angel�gen om att st�lla sig in hos hans far f�r att ingripa. Tyrion stod just och gratulerade sig till sin f�rslagenhet d� n�gon satte en huva �ver huvudet p� honom och lyfte upp honom i en sadel.

De gav sig i v�g i regnet i h�rd galopp och inom kort hade Tyrion f�tt en fruktansv�rd kramp i l�ren och det dunkade av sm�rta i baken. Till och med n�r de kommit ett gott stycke fr�n v�rdshuset och Catelyn Stark saktade ner till trav var det en el�ndig f�rd �ver oj�mn mark som inte precis blev dr�gligare av att han inte kunde se n�gonting. I varje kr�k och sv�ng riskerade han att falla av h�sten; huvan d�mpade alla ljud, s� att han inte kunde urskilja vad som sades runt omkring honom, och regnet tr�ngde igenom tyget och fick det att klibba fast vid ansiktet s� att han m�ste k�mpa f�r att f� luft. Repet skavde s�nder handlederna och tycktes dras �t allt eftersom natten led. Jag skulle precis sl� mig ner vid en varm eld och �ta stekt f�gel d� den d�r erbarmlige trubaduren �ppnade munnen, t�nkte han dystert. Den erbarmlige trubaduren hade f�ljt med dem. �Det h�r �r stoff f�r en fantastisk ballad och den ska jag skriva�, sa han till Catelyn Stark n�r han tillk�nnagav att han t�nkte sl� f�lje med dem f�r att se hur det �h�rliga �ventyret� skulle sluta. Tyrion undrade om pojken skulle tycka att �ventyret var lika h�rligt n�r Lannisters soldater hann i kapp dem.

Regnet hade �ntligen upph�rt och gryningsljuset sipprade genom det v�ta tyget som t�ckte hans �gon d� Catelyn Stark gav order om att de skulle g�ra halt. Omilda h�nder drog ner honom fr�n h�sten, l�sgjorde handlederna och slet av huvan. D� han s�g den smala och steniga v�gen, kullarna som reste sig h�ga och vilda runt omkring dem och de spetsiga, sn�kl�dda topparna l�ngt borta vid horisonten gav han med ens upp allt hopp. �Det h�r �r bergsv�gen�, fl�mtade han till och s�g anklagande p� lady Stark. �Den �stra v�gen. Ni sa att vi skulle rida till Vinterhed!�

Catelyn Stark bev�rdigade honom med ett svagt leende. �Era v�nner kommer utan tvekan att rida �t det h�llet d� de f�rf�ljer oss och jag �nskar dem lycklig f�rd.�

�ven nu, m�nga dagar senare, fyllde minnet honom med bittert raseri. I hela sitt liv hade Tyrion ber�mt sig av sin list, den enda g�va gudarna funnit f�r gott att sk�nka honom, och �nd� hade den h�r sju g�nger f�rbannade varginnan Catelyn Stark g�ng p� g�ng �verlistat honom. Den vetskapen pl�gade honom mer �n sj�lva det faktum att han blivit bortf�rd.

De stannade bara s� l�ng tid det tog att ge h�starna mat och vatten och s� bar det av igen. Den h�r g�ngen slapp Tyrion huvan. Efter den andra natten band de inte l�ngre hans h�nder och n�r de kommit upp bland kullarna brydde de sig inte ens om att vakta honom. Det verkade som om de inte var r�dda f�r att han skulle f�rs�ka fly, och varf�r skulle de vara det? H�r uppe var landskapet og�stv�nligt och vilt och bergsv�gen f�ga mer �n en stenig stig. Om han flydde, hur l�ngt skulle han d� komma, ensam och utan proviant? Skuggkatterna skulle sluka honom i en enda munsbit, och klanerna som h�ll till i bergsf�stena var str�tr�vare och m�rdare som inte r�ttade sig efter n�gon annan lag �n sv�rdets.

Lady Stark drev dem obevekligt fram�t, och han visste vart de var p� v�g. Det hade han vetat sedan det �gonblick de slet av honom huvan. De h�r bergen tillh�rde huset Arryn och den framlidne handens �nka var en Tully, Catelyn Starks syster�och ingen v�n till �tten Lannister. Tyrion hade k�nt lady Lysa flyktigt under hennes �r i Kungshamn, och han s�g inte fram emot att f�rnya bekantskapen.

De andra var samlade vid en b�ck en bit bort�t bergsv�gen. H�starna hade druckit sig ot�rstiga av det kalla vattnet och gick och betade av det bruna gr�set som v�xte i bergssprickorna. Jyck och Morrec satt ihopkrupna intill varandra, surmulna och el�ndiga. Mohor stod b�jd �ver dem och lutade sig mot spjutet, if�rd en rund j�rnh�tta som fick honom att se ut som om han hade en sk�l p� huvudet. I n�rheten satt Marillion, trubaduren, och oljade sin luta medan han klagade �ver att fukten f�rst�rde str�ngarna.

�Vi m�ste f� vila lite, ers n�d�, sa den vandrande riddaren ser Willis Wode till Catelyn Stark d� Tyrion n�rmade sig. Han var lady Whents man, h�rdnackad och envis, och den f�rste som rest sig f�r att hj�lpa Catelyn Stark p� v�rdshuset.

�Ser Willis har r�tt, ers n�d�, inst�mde ser Rodrik, �och det h�r �r den tredje h�sten vi har f�rlorat��

�Vi kommer att f�rlora mer �n h�star om Lannisters soldater hinner i kapp oss�, p�minde hon dem. Hennes ansikte var v�derbitet och magert, men det hade inte mist n�got av sin beslutsamhet.

�Den chansen �r inte stor�, insk�t Tyrion.

�Lady Catelyn bad inte om din �sikt, dv�rg�, sn�ste Kurleket, en stor fet �sna med kortklippt h�r och grisansikte. Han var en av Brackens soldater i tj�nst hos lord Jonos. Tyrion hade gjort en extra anstr�ngning f�r att l�ra sig deras namn, s� att han senare skulle kunna tacka dem f�r deras �msinta behandling av honom, f�r en Lannister betalade alltid sina skulder. Det skulle Kurleket en dag f� erfara, liksom hans v�nner Lharys och Mohor och den gode ser Willis, och solden�rerna Bronn och Chiggen. Han planerade en s�rskilt h�rd l�xa f�r Marillion med sin luta och den vackra tenorr�sten som s� manligt k�mpade f�r att hitta p� rimord p� dv�rg och krympling, s� att han kunde g�ra en ballad om den skymfande behandling de utsatte Tyrion f�r.

�L�t honom tala�, befallde lady Stark.

Tyrion Lannister satte sig p� en sten. �Vid det h�r laget rider era f�rf�ljare troligen i sporrstr�ck �ver N�set, p� v�g mot Vinterhed l�ngs kungsv�gen�om det nu �r n�gra som f�ljer efter oss, vilket inte alls �r s�kert. Min far har med all sannolikhet f�tt reda p� vad som h�nt mig�men han �r inte �verdrivet f�rtjust i mig, och jag �r inte alls �vertygad om att han bryr sig om att g�ra n�got.� Det var bara till h�lften l�gn. Lord Tywin Lannister struntade blankt i sin vanst�llde son, men han tolererade inga skymfer mot sitt hus �ra. �Det h�r �r vilda och farliga trakter, lady Stark. Ni kommer inte att f� hj�lp av n�gon f�rr�n ni n�r Dalen, och varje h�st ni f�rlorar blir en ytterligare b�rda f�r de andra. Dessutom riskerar ni att f�rlora mig. Jag �r liten och inte stark, och om jag d�r, vad ska d� alltihop vara bra f�r?� Det var d�remot ingen l�gn, f�r Tyrion visste inte hur l�nge till han skulle orka h�lla den h�r takten.

�Man skulle kunna h�vda att er d�d �r meningen med alltihop, Lannister�, svarade Catelyn Stark.

�Det tror jag inte�, inv�nde Tyrion, �f�r om ni ville se mig d�d beh�vde ni bara s�ga ett ord, s� skulle n�gon av era lojala v�nner gladeligen g�ra processen kort med mig.� Han tittade p� Kurleket, men karlen var f�r korkad f�r att uppfatta ironin.

��tten Stark m�rdar inte m�n i deras s�ngar.�

�Det g�r inte jag heller�, sa han, �och jag vill �n en g�ng f�rs�kra er att jag inte hade n�got med mordf�rs�ket p� er son att g�ra.�

�M�rdaren var bev�pnad med er dolk.�

Tyrion k�nde ilskan stiga inombords. �Det var inte min dolk�, envisades han. �Hur m�nga g�nger m�ste jag sv�ra p� det? Lady Stark, vad ni �n tror om mig s� �r jag inte dum. Bara en d�re skulle bev�pna en lejd hejduk med sitt eget blad.�

F�r ett aldrig s� kort �gonblick tyckte han sig se skymten av tvivel i hennes �gon, men allt hon sa var: �Varf�r skulle Petyr ljuga f�r mig?�

�Varf�r skiter en bj�rn i skogen?� fr�gade han. �F�r att det �r hans natur, och f�r en man som Lillfinger �r det lika naturligt att ljuga som att andas. Det borde ni av alla m�nniskor veta.�

Hennes mun blev till ett h�rt streck och hon tog ett steg n�rmare honom. �Vad menar ni med det, Lannister?�

Tyrion lade huvudet p� sned. �Varenda man vid hovet har h�rt honom ber�tta om hur han tog er m�dom, ers n�d.�

�Det �r l�gn!� utbrast Catelyn Stark.

��, elake lille dv�rg�, sa Marillion chockerad.

Kurleket drog dolken, en vass sak av svart j�rn. �S�g bara ett ord, ers n�d, s� ska jag kasta hans l�gnaktiga tunga f�r era f�tter.� Hans gris�gon var v�ta av upphetsning vid tanken.

Catelyn Stark stirrade p� Tyrion och han hade aldrig sett ett kallare ansikte. �Petyr Baelish �lskade mig en g�ng i tiden d� han bara var pojke. Hans passion var en tragedi f�r oss alla, men den var �kta och ren och det �r ingenting att g�ra narr av. Han ville ha min hand, och det �r hela sanningen. Ni �r en riktigt ond man, Lannister.�

�Och ni �r en riktig d�re, lady Stark. Lillfinger har aldrig �lskat n�gon annan �n Lillfinger, och jag kan f�rs�kra er att det inte �r er hand han skryter om utan era sv�llande br�st och den d�r ljuva munnen och hettan mellan era ben.�

Kurleket tog ett bastant tag om Tyrions h�r, ryckte omilt hans huvud bak�t och satte dolken mot strupen. Tyrion kunde k�nna det kalla st�let mot huden under hakan. �Ska jag sk�ra av honom halsen, ers n�d?�

�D�da mig s� d�r sanningen med mig�, fl�mtade Tyrion.

�L�t honom tala�, befallde Catelyn Stark.

Kurleket sl�ppte motvilligt Tyrions h�r.

Tyrion drog ett djupt andetag. �Hur sa Lillfinger att jag fick hans dolk?�

�Ni vann den av honom i ett vad under torneringen p� prins Joffreys namndag.�

�D� min bror Jaime kastades av h�sten av Blomriddaren, det var v�l hans historia?�

�Det var det�, medgav hon med en rynka i pannan.

�Ryttare!�

Skriket kom fr�n den vindpinade bergskammen ovanf�r dem. Ser Rodrik hade skickat Lharys uppf�r den steniga branten f�r att h�lla utkik �ver v�gen medan de vilade.

P� en l�ng stund r�rde sig ingen. Catelyn Stark var den f�rsta som reagerade. �Ser Rodrik, ser Willis, till h�st!� ropade hon. �Samla de andra h�starna bakom oss. Mohor, vakta f�ngarna��

�Bev�pna oss!� Tyrion kom p� f�tter och grep henne i armen. �Ni kommer att beh�va vartenda sv�rd.�

Hon visste att han hade r�tt, det s�g Tyrion. Bergsklanerna brydde sig inte det minsta om fiendskapen mellan adelshusen utan skulle dr�pa Stark och Lannister med samma gl�d, precis som de d�dade varandra. De skulle kanske skona Catelyn, f�r hon var fortfarande ung nog att f�da s�ner. �nd� tvekade hon.

�Jag h�r dem!� utropade ser Rodrik. Tyrion vred p� huvudet och lyssnade, och s� h�rde �ven han hovslagen fr�n dussinet h�star eller mer som kom n�rmare. Pl�tsligt blev det fart p� allihop, och m�nnen drog sina vapen och rusade mot h�starna.

Det regnade sm�sten omkring dem d� Lharys i v�ldsam fart hasade sig nedf�r sluttningen. Han landade andf�dd framf�r Catelyn Stark. Lharys var en klumpig karl med ostyriga testar av rostf�rgat h�r som stack ut under en konformig st�lh�tta. �Tjugo m�n, kanske tjugofem�, upplyste han fl�sande. �Mj�lkormar eller m�nbr�der, skulle jag tro. De m�ste ha spejare ute, ers n�d�g�mda m�n som h�ller utkik�de vet att vi �r h�r.�

Ser Rodrik Cassel satt redan till h�st med ett l�ngsv�rd i handen. Mohor hukade sig ner bakom ett klippblock med b�gge h�nderna om sitt spjut och en dolk mellan t�nderna. �Du, trubadur�, ropade ser Willis, �hj�lp mig med br�stharnesket.� Marillion satt som f�rstenad och h�ll h�rt i lutan och ansiktet var likblekt, men Tyrions tj�nare Morrec kom snabbt p� f�tter och b�rjade hj�lpa riddaren p� med rustningen.

Tyrion sl�ppte inte greppet om Catelyn Starks arm. �Ni har inget val�, sa han. �Vi �r tre och det beh�vs en fj�rde f�r att vakta oss�fyra m�n kan g�ra skillnad mellan liv och d�d h�r uppe.�

�Ge mig ert ord p� att ni l�gger ner vapnen igen efter striden.�

�Mitt ord?� Hovslagen var h�gre nu och Tyrion flinade snett. ��, visst har ni mitt ord, ers n�d�vid min �ra som en Lannister.�

F�r ett �gonblick trodde han att hon skulle spotta p� honom, men i st�llet fr�ste hon: �Bev�pna dem�, och slet sig loss. Ser Rodrik kastade till Jyck hans sv�rd och sv�rdsskida och sv�ngde runt f�r att m�ta fienden. Morrec tog en b�ge och ett koger och st�llde sig p� kn� vid v�gkanten, f�r han var b�ttre med b�gen �n med sv�rdet, och Bronn kom ridande med en dubbelbladig yxa till Tyrion.

�Jag har aldrig slagits med yxa.� Vapnet k�ndes klumpigt och ovant i h�nderna, och det hade kort skaft och tungt huvud med en vass pigg p� ovansidan.

�L�tsas att du hugger ved�, r�dde Bronn och drog l�ngsv�rdet ur skidan som han hade p� ryggen. Han spottade och travade i v�g f�r att st�lla upp sig bredvid Chiggen och ser Rodrik. Ser Willis satt upp och sl�t sig till dem medan han fumlade med hj�lmen som hade en smal springa f�r �gonen och en l�ng svart sidenplym.

�Ved bl�der inte�, sa Tyrion till ingen s�rskild, f�r han k�nde sig naken utan rustning. Han s�g sig om efter n�gonstans att ta skydd och sprang fram till stenen d�r Marillion l�g och tryckte. �Flytta p� dig.�

�G� h�rifr�n!� skrek pojken. �Jag �r trubadur och jag vill inte ha n�got med den h�r striden att g�ra!�

�Har du tappat smaken f�r �ventyr?� Tyrion sparkade p� ynglingen tills han flyttade p� sig, och det var inte ett �gonblick f�r tidigt, f�r i n�sta stund var ryttarna �ver dem.

D�r fanns inga h�rolder, inga baner, inga horn eller trummor utan bara det dallrande ljudet av b�gstr�ngar d� Morrec och Lharys sk�t i v�g sina pilar och pl�tsligt kom klanm�nnen dundrande ut ur gryningen, magra m�rka m�n i h�rdat l�der och hopplockade rustningar med ansiktena dolda bakom gallerf�rsedda halvhj�lmar. I sina behandskade h�nder hade de alla m�jliga sorters vapen: l�ngsv�rd och lansar och slipade liar, spikklubbor och dolkar och tunga j�rnsl�ggor. I t�ten red en stor man i en randig mantel av skuggkattsskinn bev�pnad med ett tv�handsslagsv�rd.

Ser Rodrik skrek �Vinterhed!� och red honom till m�tes med Bronn och Chiggen bredvid sig skrikande stridsrop. Ser Willis Wode f�ljde efter svingande en spikbesatt morgonstj�rna �ver huvudet. �Harrenhal! Harrenhal!� sj�ng han. Tyrion fick med ens lust att hoppa upp och svinga yxan och tjuta �Casterlyklippan!�, men den vansinniga impulsen gick snabbt �ver och han kr�p ihop bakom stenen.

Han h�rde skriken fr�n skr�mda h�star och braket av metall mot metall. Chiggens sv�rd skar rakt igenom en bepansrad ryttares nakna ansikte och Bronn st�rtade in bland klanm�nnen som en virvelvind och h�gg ner fiender till h�ger och v�nster. Ser Rodrik k�mpade mot den store mannen i skuggkattsmanteln och h�starna kretsade runt medan de utdelade hugg efter hugg mot varandra. Jyck hoppade upp p� en h�st och red barbacka in i striden. Tyrion s�g en pil sticka ut ur halsen p� mannen i skuggkattsmanteln, och d� han �ppnade munnen f�r att skrika kom bara blod ut. N�r han f�ll slogs ser Rodrik redan med n�gon annan.

Pl�tsligt skrek Marillion till och h�ll lutan �ver huvudet d� en h�st hoppade �ver deras sten. Tyrion kom p� f�tter samtidigt som ryttaren v�nde sig mot dem och h�jde en spikklubba. Tyrion svingade yxan med b�gge h�nderna och bladet tr�ffade h�sten i strupen med ett dovt ljud av k�tt som slets upp. Tyrion var n�ra att tappa greppet d� djuret skrek och rasade ihop, men han lyckades slita loss yxan och klumpigt hoppa undan. Marillion hade s�mre tur, f�r h�st och ryttare st�rtade till marken i en enda r�ra ovanp� trubaduren. Tyrion passade p� medan str�tr�varens ben fortfarande l�g fastkilade under den fallna h�sten och dr�mde yxan i mannens hals alldeles ovanf�r skulderbladen.

Medan han k�mpade f�r att f� loss yxbladet h�rde han Marillion st�na under kropparna. �Hj�lp mig�, fl�mtade trubaduren. �Vid alla barmh�rtiga gudar, jag bl�der.�

�Jag tror det �r h�stblod�, sa Tyrion. Trubadurens hand stack fram under det d�da djuret och krafsade i smutsen som en spindel med fem ben. Tyrion satte klacken p� de famlande fingrarna och h�rde hur det krasade tillfredsst�llande. �Slut �gonen och l�tsas att du �r d�d�, r�dde han trubaduren innan han tog upp yxan och v�nde sig bort.

Efter det fl�t allt ihop. Gryningen ekade av rop och skrik och var tung av doften av blod, och hela v�rlden hade f�rvandlats till kaos. Pilar ven om �ronen och studsade mot klippblocken. Han s�g Bronn kastas av h�sten och strida med ett sv�rd i var hand. Tyrion h�ll sig i utkanten av striden, gled fr�n klippa till klippa och hoppade d� och d� fram ur skuggorna och h�gg mot de f�rbipasserande h�starnas ben. Han fann en s�rad klanman, l�mnade honom d�d och lade beslag p� hans halvhj�lm. Den satt f�r h�rt, men Tyrion var glad f�r det lilla skydd han kunde f�. Jyck blev nerhuggen bakifr�n medan han slogs mot en annan man, och senare snavade Tyrion �ver Kurlekets kropp. Grisansiktet hade krossats av en spikklubba, men Tyrion k�nde igen dolken d� han tog den ur den d�de mannens fingrar. Han stack den just i b�ltet d� han h�rde en kvinna skrika.

Catelyn Stark var f�ngad mot bergv�ggen med tre m�n framf�r sig, en som fortfarande satt till h�st och tv� till fots. I sina skadade h�nder h�ll hon tafatt en dolk, men hon hade ryggen mot klippan nu och de hade st�ngt in henne fr�n tre h�ll. L�t dem ta skatan, t�nkte Tyrion, det �r r�tt �t henne, men �nd� r�rde han sig fram�t. Han tr�ffade den f�rste mannen i kn�vecket innan de ens visste att han var d�r och det tunga yxhuvudet kl�v k�tt och ben som ruttet tr�. Vedtr�n som bl�der, t�nkte Tyrion idiotiskt samtidigt som den andre mannen gav sig p� honom. Tyrion duckade under hans sv�rd, svingade yxan och mannen raglade bak�t�och Catelyn Stark kom bakom honom och slet upp hans strupe. Ryttaren kom pl�tsligt p� att han hade ett br�dskande �rende och galopperade d�rifr�n.

Tyrion s�g sig omkring. Alla fienderna var besegrade eller hade flytt, och p� n�got s�tt hade striden tagit slut utan att han m�rkte det. D�ende h�star och s�rade m�n l�g �verallt, skrikande och st�nande. Till sin stora f�rv�ning var han sj�lv inte en av dem. Han �ppnade handen och l�t yxan falla till marken med en dov duns. H�nderna var klibbiga av blod, och han kunde ha svurit p� att de stridit halva dagen, men solen tycktes knappt ha f�rflyttat sig.

�Din f�rsta strid?� fr�gade Bronn senare d� han b�jde sig �ver Jycks kropp och drog av honom st�vlarna. Det var gedigna st�vlar, som det anstod en av lord Tywins m�n, av tjockt l�der, oljade och smidiga, och mycket finare �n dem Bronn hade.

Tyrion nickade. �Min far kommer att bli s� stolt�, sa han. Han hade en s�dan fruktansv�rd kramp i benen att han knappt kunde st�, men konstigt nog hade han inte k�nt sm�rtan under striden.

�Du beh�ver en kvinna nu�, sa Bronn med en glimt i de svarta �gonen. Han k�rde ner st�vlarna i sadelv�skan. �Inget g�r upp mot en kvinna efter en mans f�rsta strid, lita p� det.�

Chiggen slutade upp med att plundra str�tr�varnas lik tillr�ckligt l�nge f�r att skratta och slicka sig om munnen.

Tyrion kastade en blick p� lady Stark som h�ll p� att l�gga om ser Rodriks s�r. �Jag �r villig om hon �r det�, sa han. Solden�rerna brast i skratt och Tyrion flinade och t�nkte Det �r alltid en b�rjan.

Sedan lade han sig p� kn� vid b�cken och tv�ttade av blodet fr�n ansiktet i vatten kallt som is. D� han haltade tillbaka till de andra tittade han �ter p� de dr�pta. De d�da klanm�nnen var undern�rda trashankar och deras h�star sm� och s� magra att revbenen syntes. Och de vapen som Bronn och Chiggen l�tit dem beh�lla var inte s�rskilt imponerande. Sl�ggor, klubbor, en lie�Han mindes den store mannen i skuggkattsmanteln som hade slagits med ser Rodrik med ett tv�handsslagsv�rd, men d� han fann kroppen p� den steniga marken var mannen trots allt inte s� stor. Manteln var borta och Tyrion s�g att klingan hade fullt med jack i kanterna och att det billiga st�let var fl�ckigt av rost. Det var inte att undra p� att klanm�nnen l�mnat kvar nio kroppar p� marken.

Sj�lva hade de bara tre d�da: tv� av lord Brackens soldater, Kurleket och Mohor, och hans egen tj�nare Jyck som gjort en s�dan dj�rv uppvisning med sitt barbackaanfall. En d�re in i det sista, t�nkte Tyrion.

�Jag ber er, lady Stark, vi m�ste rida h�rifr�n s� fort som m�jligt�, sa ser Willis Wode och blickade vaksamt ut �ver bergstopparna genom springan i hj�lmen. �Vi drev bort dem f�r tillf�llet, men de har inte begett sig l�ngt.�

�Vi m�ste begrava v�ra d�da, ser Willis�, inv�nde hon. �Det h�r var modiga m�n, och jag t�nker inte l�mna dem till kr�korna och skuggkatterna.�

�Det g�r inte att gr�va i den h�r steniga marken�, p�pekade ser Willis.

�D� f�r vi samla stenar till r�sen.�

�Samla s� mycket stenar ni vill�, insk�t Bronn, �men g�r det utan mig och Chiggen. Jag har annat att g�ra �n att stapla stenar p� d�da m�n�andas bland annat.� Han betraktade resten av de �verlevande. �De av er som vill vara levande vid m�rkrets inbrott g�r klokast i att f�lja med oss.�

�Jag �r r�dd f�r att det �r sant som han s�ger, ers n�d�, sa ser Rodrik tr�tt. Den gamle riddaren hade blivit s�rad i striden. Han hade ett djupt jack i v�nster arm, ett spjut hade rispat upp halsen, och �ren syntes p� honom. �Om vi dr�jer kvar h�r kommer de snart att vara �ver oss igen, och vi kanske inte �verlever ett andra anfall.�

Tyrion kunde se ilskan i Catelyns ansikte, men hon hade inget val. �M� gudarna f�rl�ta oss. Vi rider genast.�

Det fanns ingen brist p� h�star nu. Tyrion flyttade �ver sin sadel till Jycks fl�ckiga valack som s�g ut att vara stark nog att h�lla minst tre fyra dagar till. Han skulle just sitta upp d� Lharys steg fram och sa: �Jag tar den d�r dolken nu, dv�rg.�

�L�t honom beh�lla den.� Catelyn Stark tittade ner fr�n sin h�st. �Och se till att han f�r tillbaka yxan ocks�. Vi kan beh�va den om vi blir anfallna igen.�

�Ni har mitt tack, ers n�d�, sa Tyrion och satt upp.

�Spara era tacks�gelser�, svarade hon kort, �f�r jag litar inte mer p� er nu �n tidigare.� Hon var borta innan han hann formulera ett svar.

Tyrion r�ttade till sin stulna hj�lm och tog yxan fr�n Bronn. Han mindes hur han b�rjat f�rden, med handlederna bundna och en huva �ver huvudet, och avgjorde att det h�r var en klar f�rb�ttring. Det spelade ingen roll om lady Stark litade p� honom eller inte bara han fick beh�lla yxan, f�r d� k�nde han sig i alla fall som om han hade n�gra trumf p� hand.

Ser Willis red f�rst, Bronn bildade eftertrupp med lady Stark i mitten och ser Rodrik som en skugga bredvid henne. Marillion kastade hela tiden surmulna blickar p� Tyrion medan de red. Trubaduren hade brutit flera revben, och lutan och alla fyra fingrarna p� spelhanden var krossade, men �nd� hade dagen inte varit helt bortkastad f�r honom. P� n�got s�tt hade han skaffat sig en magnifik skuggkattsmantel av tjockt, svart skinn med vita r�nder. Han svepte in sig i dess veck och hade f�r en g�ngs skull inget att s�ga.

De h�rde skuggkatternas rytanden bakom sig innan de ens hunnit en halv fj�rdingsv�g och senare bestarnas vilda morranden d� de slogs om kropparna som de l�mnat kvar. Marillion blev likblek, och Tyrion red upp bredvid honom. �Vet du n�got som rimmar p� mes?� undrade han. S� satte han h�larna i sidorna p� h�sten och red f�rbi trubaduren och fram till ser Rodrik och lady Stark.

Hon s�g p� honom med sammanpressade l�ppar.

�Som jag sa innan vi blev avbrutna�, b�rjade Tyrion, �s� finns det ett allvarligt fel i Lillfingers historia. Vad ni �n tror om mig, lady Stark, s� kan jag f�rs�kra er att jag i ett vad aldrig h�ller p� n�gon utanf�r familjen.�

Den en�rade svarta hankatten sk�t rygg och v�ste �t henne.

Arya sm�g barfota och p� t� genom gr�nden medan hon lyssnade till hj�rtats j�mna slag och drog l�ngsamma, djupa andetag. Tyst som en skugga, sa hon sig, l�tt som en fj�der. Med vaksam blick s�g hankatten henne n�rma sig.

Det var sv�rt att f�nga katter. Hon hade h�nderna fulla av halvl�kta rivs�r och stora s�rskorpor p� b�gge kn�na d�r hon skrapat dem d� hon ramlat och slagit sig. Till en b�rjan hade till och med kockens stora feta k�kskatt lyckats komma undan henne, men Syrio hade h�llit henne i g�ng b�de natt och dag. N�r hon kom till honom med bl�dande h�nder hade han sagt: ��r du s� l�ngsam? Du m�ste bli snabbare, flicka, f�r dina fiender kommer att ge dig mer �n rivs�r.� Han hade baddat s�ren med elden fr�n Myr, som sved s� f�rskr�ckligt att hon var tvungen att bita sig i l�ppen f�r att inte skrika. Sedan skickade han ut henne efter fler katter.

R�da slottet var fullt av katter: lata gamla katter som l�g och d�sade i solen, r�ttf�ngare med kallsinnig blick som klippte med �ronen, kvicka sm� kattungar med klor som n�lar, v�lkammade och tillitsfulla raskatter, raggiga strykarkatter som rotade i avskr�desh�garna. En efter en hade Arya jagat och tagit fast dem och stolt f�rt dem till Syrio Forel�alla utom den h�r en�rade svarta dj�vulen till hankatt. �Den d�r katten �r slottets verklige kung�, hade en av soldaterna i gyllene mantel sagt till henne. ��ldre �n synden och dubbelt s� elak. En g�ng d� kungen gav en fest f�r drottningens far hoppade den d�r svarta uslingen upp p� bordet och ryckte en stekt vaktel ur h�nderna p� lord Tywin. Robert skrattade s� att han var n�ra att spricka. H�ll dig undan fr�n den katten, barn.�

Katten hade f�tt henne att springa �ver halva slottet: tv� g�nger runt handens torn, �ver den inre borgg�rden, genom stallarna, nedf�r spiraltrappan, f�rbi det lilla k�ket och svinstian och stadsvaktens baracker, l�ngs muren mot floden och uppf�r ytterligare trappor, fram och tillbaka �ver F�rr�darens bro och sedan ner igen och genom en port och runt en brunn, och in i och ut ur ok�nda byggnader tills Arya inte l�ngre visste var hon befann sig.

Nu hade hon den �ntligen. Gr�nden var smal med h�ga murar p� b�da sidorna och rakt fram fanns ocks� en mur utan f�nster. Tyst som en skugga, upprepade hon medan hon gled fram�t, l�tt som en fj�der.

N�r hon var tre steg fr�n katten tog den till flykten. Den rusade f�rst �t v�nster och sedan �t h�ger, och Arya rusade ocks� f�rst �t v�nster och sedan �t h�ger och skar av flyktv�gen f�r den. Katten v�ste igen och f�rs�kte smita mellan benen p� henne. Snabb som en orm, t�nkte hon. Hennes h�nder sl�ts om den och hon tryckte den mot br�stet, snurrade runt och skrattade h�gt medan klorna rev i framsidan p� hennes l�derv�st. Blixtsnabbt gav hon katten en kyss mellan �gonen och drog tillbaka huvudet �gonblicket innan dess vassa klor rev henne i ansiktet. Katten jamade och spottade.

�Vad g�r han med katten?�

Arya ryckte till, tappade katten och sv�ngde runt mot r�sten. Katten skuttade d�rifr�n och var borta innan hon hann blinka. I andra �nden av gr�nden stod en flicka med ett svall av gyllene lockar och kl�dd som en docka i bl�tt siden. Bredvid henne stod en knubbig liten blond pojke med en kronhjort broderad i p�rlor p� framsidan av den midjekorta jackan och ett miniatyrsv�rd vid b�ltet. Prinsessan Myrcella och prins Tommen, t�nkte Arya. En guvernant stor som en dragh�st tornade upp sig �ver dem, och bakom henne stod tv� stora m�n i karmosinr�da mantlar, �tten Lannisters livvakter.

�Vad gjorde du med katten, pojke?� upprepade Myrcella str�ngt. Till brodern sa hon: �Det �r en trashank. Titta bara p� honom.� Hon fnittrade.

�En trasig och smutsig illaluktande pojke�, inst�mde Tommen.

De vet inte vem jag �r, ins�g Arya. De ser inte ens att jag �r flicka. Vilket inte var att undra p� eftersom hon var barfota och smutsig, rufsig i h�ret efter den l�nga spr�ngmarschen genom slottet och hade p� sig en l�derv�st, som var s�nderriven av kattklor, och bruna byxor av grovt kl�de som var avklippta ovanf�r de skrapade kn�na. Man kl�r sig inte i siden och sammet n�r man f�ngar katter. Snabbt s�nkte hon blicken och b�jde kn� samtidigt som hon hoppades att de inte skulle k�nna igen henne, f�r om de gjorde det skulle hon f� �ta upp det i hela sitt liv. Mamsell Mordana skulle bli d�dligt f�r�dmjukad och Sansa skulle aldrig mer tala till henne av skam.

Den gamla feta guvernanten n�rmade sig. �Hur kom du hit, pojk? Du har ingen r�tt att vara i den h�r delen av slottet.�

�Man kan inte h�lla den sorten ute�, sa en av vakterna i karmosinr�d mantel. �Det �r som att f�rs�ka h�lla r�ttorna borta.�

�Vem tillh�r du, pojk?� fr�gade guvernanten. �Svara mig. Vad �r det f�r fel med dig, �r du stum?�

Arya fick inte fram ett ljud, f�r hon visste att om hon svarade skulle Tommen och Myrcella genast k�nna igen henne.

�Godwyn, f�r hit honom�, befallde guvernanten. Den l�ngre av vakterna b�rjade g� genom gr�nden.

Paniken grep tag i Arya som en j�ttes hand och hon skulle inte ha kunnat f� fram ett ord om livet s� hade h�ngt p� det. Lugn som stilla vatten, t�nkte hon inom sig.

D� Godwyn str�ckte sig efter henne var Arya beredd. Snabb som en orm. Hon lutade sig �t v�nster, l�t hans fingrar snudda vid sin arm och gled runt honom. Mjuk som sommarsiden. N�r han v�nde sig om sprang hon redan i full fart genom gr�nden. Snabb som en hjort. Guvernanten skrek �t henne. Arya kr�p mellan ben lika tjocka och vita som marmorkolonner, kom p� f�tter igen, st�tte ihop med prins Tommen och hoppade �ver honom d� han med en h�rd duns satte sig p� marken, vek undan f�r den andre vakten och s� var hon f�rbi dem allihop och rusade d�rifr�n.

Hon h�rde skrik och sedan klampande steg som kom allt n�rmare. Hon sl�ngde sig p� marken och rullade. Vakten i den r�da manteln snubblade p� henne och f�ll omkull. Arya var snabbt p� benen igen. Hon s�g ett f�nster ovanf�r sig, h�gt och smalt och knappt st�rre �n en skottglugg, och hon hoppade, fick tag i f�nsterbr�dan och drog sig upp. Hon h�ll andan d� hon �lade sig igenom. Hal som en �l. Hon hoppade ner p� golvet framf�r en f�rskr�ckt skurgumma, reste sig och borstade av s�ven fr�n kl�derna och var i v�g igen, ut genom d�rren och l�ngs en l�ng sal, nedf�r en trappa, tv�rs �ver en undanskymd borgg�rd, runt ett h�rn och �ver en mur och genom ett l�gt smalt f�nster och in i en becksvart k�llare. Ljuden blev allt svagare bakom henne.

Arya var andf�dd och hade ingen aning om var hon befann sig. Nu skulle hon f� det hett om �ronen ifall de k�nt igen henne, men hon trodde �nd� inte att de gjort det. Hon hade varit f�r snabb. Snabb som en hjort.

Hon satte sig p� huk i m�rkret med ryggen mot en fuktig stenv�gg och lyssnade efter f�rf�ljarna, men det enda ljud hon h�rde var dunkandet av sitt eget hj�rta och ett avl�gset droppande av vatten. Tyst som en skugga, sa hon sig. Hon undrade var hon var. N�r de f�rst kom till Kungshamn hade hon haft mardr�mmar om att hon gick vilse i slottet. Far sa att R�da slottet var mindre �n Vinterhed, men i hennes dr�mmar hade det varit ofantligt, en o�ndlig stenlabyrint av murar som tycktes flytta p� sig och �ndra utseende bakom henne. Hon fann sig sj�lv vandrande i dystra salar f�rbi bleknade gobel�nger, gick nedf�r �ndl�sa spiraltrappor, sprang �ver borgg�rdar och broar medan hennes skrik ekade obesvarade. I en del av rummen verkade det som om stenv�ggarna dr�p av blod och ingenstans kunde hon hitta ett f�nster. Ibland h�rde hon faderns r�st, men den kom alltid l�ngt bortifr�n, och hur fort hon �n sprang efter den blev den svagare och svagare tills den dog bort och Arya var ensam i m�rkret.

Det var mycket m�rkt d�r hon var, ins�g hon och tryckte med en rysning sina bara kn�n mot br�stet. Hon skulle lugnt v�nta och r�kna till tio tusen, f�r d� skulle hon utan fara kunna krypa ut igen och ta sig hem.

D� hon kommit till �ttiosju b�rjade det bli ljusare i rummet allt eftersom �gonen vande sig vid m�rkret. L�ngsamt tog formerna runt omkring henne gestalt. Enorma, tomma �gon stirrade hungrigt p� henne genom dunklet och vagt kunde hon urskilja spetsiga skuggor av l�nga t�nder. Hon hade tappat r�kningen. Hon sl�t �gonen, bet sig i l�ppen och sk�t ifr�n sig r�dslan. N�r hon tittade igen skulle monstren vara borta, de skulle aldrig ha funnits. Hon l�tsades att Syrio satt bredvid henne i m�rkret och viskade i hennes �ra. Lugn som stilla vatten, sa hon sig. Stark som en bj�rn. Vild som en varginna. Hon �ppnade �gonen igen.

Monstren fanns fortfarande kvar, men r�dslan var borta.

Arya kom p� f�tter och gick f�rsiktigt n�rmare. Skallarna fanns �verallt omkring henne, och hon r�rde nyfiket och f�rundrat vid en. Fingertopparna snuddade vid en kolossal k�ke. Den k�ndes nog s� verklig, och benet var sl�tt under hennes hand och k�ndes kallt och h�rt. Hon gled med fingrarna �ver en tand, svart och vass, som en dolk gjord av m�rker. Den fick henne att rysa.

�Den �r d�d�, sa hon h�gt. �Det �r bara en skalle, och den kan inte g�ra mig n�got ont.� �nd� tycktes monstret p� n�got s�tt veta att hon var d�r. Hon kunde k�nna dess tomma �gon betrakta henne genom dunklet, och det fanns n�got i det d�r skumma, grottliknande rummet som inte �lskade henne. Hon drog sig undan fr�n skallen och backade in i en andra, st�rre �n den f�rsta. Ett kort �gonblick kunde hon k�nna dess t�nder sk�ra in i axlarna, som om den ville ta sig en munsbit av henne. Arya snodde runt, k�nde l�der fastna och slitas s�nder d� en j�ttelik tand nafsade efter hennes v�st, och sedan sprang hon. �nnu en skalle d�k upp framf�r henne, det st�rsta monstret av dem alla, men Arya saktade inte ens ner farten. Hon hoppade �ver en vall av svarta t�nder h�ga som sv�rd, st�rtade mellan hungriga k�ftar och kastade sig p� d�rren.

H�nderna fann en tung j�rnring i tr�et och hon slet i den. D�rren satt h�rt men efter en stund b�rjade den l�ngsamt sv�nga in�t med ett knarrande som var s� h�gt att Arya var s�ker p� att det m�ste h�ras �ver hela staden. Hon �ppnade d�rren s� pass mycket att hon kunde slinka igenom och kom ut i en korridor.

Om rummet med monstren varit m�rkt s� var korridoren den svartaste h�lan i de sju helvetena. Lugn som stilla vatten, sa Arya sig, men trots att hon gav �gonen lite tid att v�nja sig vid m�rkret, kunde hon inte se n�got annat �n den vaga konturen av d�rren hon kommit ut genom. Hon viftade med fingrarna framf�r ansiktet och k�nde luftdraget men s�g ingenting. Hon var blind. En vattendansare ser med alla sina sinnen, p�minde hon sig. Hon sl�t �gonen, andades lugnt, ett, tv�, tre djupa andetag, s�g i sig lugnet och str�ckte ut h�nderna.

Fingrarna snuddade vid grov, obearbetad sten till v�nster om henne. Hon f�ljde v�ggen genom att l�ta handen glida l�ngs ytan och tog korta, glidande steg genom m�rkret. Alla korridorer leder n�gonstans, och finns det en v�g in s� finns det ocks� en v�g ut. R�dslan sk�r djupare �n sv�rd. Arya skulle inte vara r�dd. Det k�ndes som om hon g�tt o�ndligt l�ngt d� v�ggen pl�tsligt tog slut och kall luft drog f�rbi kinden. N�gra av hennes h�rstr�n vidr�rde huden.

N�gonstans l�ngt nerifr�n h�rde hon ljud, skrapet av st�vlar och avl�gsna r�ster. Ett svagt fladdrande sken gled �ver v�ggen och Arya uppt�ckte att hon stod ovanf�r ett stort svart h�l, flera meter brett, som f�rsvann ner i djupet. V�ldiga stenar hade k�rts in i de sv�ngda v�ggarna som trappsteg och fortsatte ner�t i det o�ndliga, m�rka som stegen till helvetet som gamla Nan en g�ng ber�ttat om f�r dem. Och n�gonting var p� v�g upp ur m�rkret, ur jordens innand�me�

Arya kikade �ver kanten och k�nde den kalla luften mot ansiktet. L�ngt d�r nere s�g hon skenet fr�n en fackla, litet som en ljusl�ga, och hon kunde urskilja tv� m�n. Deras skuggor kastades mot v�ggarna och fick dem att se ut som j�ttar, och hon kunde h�ra deras r�ster eka i schaktet.

��hittat en o�kting�, sa den ene, �och snart har han funnit resten ocks�. Om ett par dagar eller n�gra veckor��

�Och n�r han kommer p� sanningen, vad g�r han d�?� fr�gade en andra r�st med de fria st�dernas mjuka accent.

�Det vete gudarna�, svarade den f�rsta r�sten. Arya kunde se en strimma gr� r�k fr�n facklan som vred sig som en orm d� den steg upp�t. �De d�rarna f�rs�kte m�rda hans son, och till r�ga p� el�ndet blev det rena narrspelet av alltihop. Han �r inte den som gl�mmer en s�dan sak. Jag varnar dig, vargen och lejonet kommer snart att r�ka i luven p� varandra, vare sig vi vill det eller ej.�

�Det �r alldeles f�r tidigt�, klagade r�sten med accenten. �Vad ska det tj�na till med krig nu? Vi �r inte redo. Du m�ste f�rhala det.�

�Du kan lika g�rna be mig stoppa tiden. Tar du mig f�r en trollkarl?�

Den andre sm�skrattade. �Ja, faktiskt.� Flammorna slog upp i den kalla luften och de h�ga skuggorna var n�stan i j�mnh�jd med henne. I n�sta �gonblick kom mannen som h�ll i facklan inom synh�ll med sin f�ljeslagare bredvid sig. Arya kr�p bak�t fr�n det svarta h�let, lade sig platt p� mage och tryckte sig mot v�ggen. D� m�nnen n�dde �versta trappsteget h�ll hon andan.

�Vad vill du att jag ska g�ra?� fr�gade fackelb�raren, en kraftig karl i kort l�dercape. Trots att han hade tunga st�vlar tycktes f�tterna glida ljudl�st �ver golvet. Ett runt �rrigt ansikte och en m�rk sk�ggstubb syntes under st�lm�ssan och han bar ringbrynja �ver h�rdat l�der och b�de dolk och kortsv�rd vid b�ltet. Arya tyckte att det var n�got bekant hos honom.

�Om en hand kan d�, s� varf�r inte en annan?� svarade mannen med accenten som hade gult tvesk�gg. �Du har dansat den dansen f�rut.� Det var ingen som Arya n�gonsin sett tidigare, det var hon s�ker p�. Han var oerh�rt fet, men �nd� verkade han r�ra sig l�tt med tyngden p� trampdynorna precis som en vattendansare. I fackelskenet glimmade hans ringar i r�tt guld och blekt silver inlagda med rubiner, safirer och smala gula stenar av tiger�ga. P� vartenda finger satt en ring och p� n�gra tv�.

�Innan �r inte detsamma som nu, och den ene handen �r inte den andre lik�, p�pekade den �rrige mannen d� de steg ut i korridoren. Stilla som en sten, sa Arya sig, tyst som en skugga. Eftersom de bl�ndades av ljuset fr�n sin egen fackla s�g de henne inte d�r hon l�g tryckt mot v�ggen bara n�gon meter ifr�n dem.

�Kanske det�, svarade tvesk�gget och stannade f�r att h�mta andan efter den l�nga kl�ttringen, �men vi m�ste �nd� ha mer tid p� oss. Prinsessan v�ntar barn, och khalen kommer inte att g�ra n�gonting f�rr�n hans son �r f�dd. Du vet ju hur de d�r vildarna �r.�

Mannen med facklan tryckte p� n�gonting och Arya h�rde ett dovt muller. En enorm stenh�ll som lyste r�d i fackelskenet gled ner fr�n taket med ett �ronbed�vande brak som n�stan fick henne att skrika till. D�r nerg�ngen till trappan varit fanns nu bara sl�tt stengolv.

�Om han inte g�r n�got snart blir det kanske f�r sent�, p�pekade den kraftige mannen i st�lm�ssan. �Det h�r �r inte l�ngre ett spel f�r tv� spelare, om det nu n�gonsin har varit det. Stannis Baratheon och Lysa Arryn har flytt utom r�ckh�ll f�r mig och ryktet s�ger att de h�ller p� att kalla sina vasaller under fanorna. Blomriddaren har skrivit till H�gg�rden och bett sin h�ge far skicka hans syster till hovet. Flickan �r fjorton �r gammal, ljuvlig och vacker och medg�rlig, och lord Renly och ser Loras t�nker f� Robert att g� till s�ngs med henne, �kta henne och g�ra henne till den nya drottningen. Lillfinger�gudarna vet vad han sysslar med, men det �r �nd� lord Stark som st�r min natts�mn. Han har o�ktingen, han har boken, och snart har han �ven sanningen. Och nu har Lillfingers inblandning f�tt Starks hustru att f�ra bort Tyrion Lannister. Lord Tywin kommer att ta det som en grov f�rol�mpning och Jaime �r konstigt nog f�st vid dv�rgen. Om �tten Lannister drar norrut med en arm� kommer lord Tully ocks� att ta till vapen. F�rhala, s�ger du. Skynda p�, svarar jag. Inte ens den skickligaste jongl�r kan ha hundra bollar i luften f�r evigt.�

�Du �r mer �n en jongl�r, gamle v�n, du �r en riktig trollkarl, och det enda jag ber om �r att du trollar lite till.� De b�rjade g� genom korridoren �t det h�ll Arya kommit ifr�n, f�rbi rummet med monstren.

�Jag ska g�ra vad jag kan�, sa mannen med facklan med mjuk r�st, �men jag m�ste ha guld och ytterligare femtio f�glar.�

Hon l�t dem f� ett ordentligt f�rspr�ng och b�rjade sedan smyga efter dem. Tyst som en skugga.

�S� m�nga?� R�sterna blev svagare d� ljuset avtog framf�r henne. �Dem du beh�ver �r sv�ra att finna�f�r unga att kunna l�sa�kanske �ldre�d�r inte lika l�tt��

�Nej, det �r s�krare med de yngre�behandla dem v�l��

��om de h�ller tyst��

��risken��

L�ngt efter det att deras r�ster tonat bort kunde Arya fortfarande se skenet fr�n facklan, en rykande stj�rna som uppmanade henne att f�lja efter. Tv� g�nger tycktes den f�rsvinna, men hon fortsatte �nd�, kom fram till branta, smala trappor och s�g facklan glimma l�ngt under sig. Hon skyndade efter den, l�ngre och l�ngre ner, och gick till slut i en underjordisk tunnel. En g�ng snavade hon p� en sten och f�ll mot v�ggen och handen r�rde vid jord mellan timmerstockar medan tunneln tidigare hade varit stenkl�dd.

Hon m�ste ha smugit efter dem i flera kilometer. Till slut f�rsvann de, men hon kunde inte g�ra annat �n forts�tta fram�t. Hon trevade sig fram l�ngs v�ggen, blind och vilse, medan hon l�tsades att Nymeria gick bredvid henne i m�rkret. Vid slutet av tunneln var hon tvungen att vada i stinkande vatten upp till kn�na, och hon �nskade att hon kunde dansa p� det som Syrio kanske skulle ha gjort. Hon undrade om hon n�gonsin skulle f� se dagsljuset igen. Det var helt m�rkt n�r Arya �ntligen kom ut i nattluften.

Hon uppt�ckte att hon stod precis d�r ett avlopp rann ut i floden. Hon stank s� f�rskr�ckligt att hon genast drog av sig de smutsiga kl�derna, sl�ppte dem p� marken och d�k ner i det djupa, svarta vattnet. Hon simmade tills hon k�nde sig ren och klev huttrande upp igen. N�gra ryttare red f�rbi p� v�gen vid floden medan Arya h�ll p� att tv�tta kl�derna, men om de s�g den magra nakna flickan som skrubbade sina kl�dtrasor i m�nskenet brydde de sig inte om det.

Hon var flera kilometer fr�n slottet, men var man �n befann sig i Kungshamn beh�vde man bara titta upp s� s�g man R�da slottet h�gt uppe p� Aegons kulle, s� det var ingen risk f�r att hon skulle g� vilse. Kl�derna var n�stan torra d� hon n�dde fram till porthuset. F�llgallret var nere och grindarna f�rbommade, s� hon gick vidare till en liten sidod�rr. Vakterna i gyllene mantlar som stod p� post h�nflinade �t henne d� hon sa �t dem att sl�ppa in henne. �I v�g med dig�, sn�ste den ene. �Matresterna �r slut och vi vill inte ha n�gra tiggare efter m�rkrets inbrott.�

�Jag �r ingen tiggare�, protesterade hon. �Jag bor h�r.�

�I v�g med dig, sa jag. Beh�ver du en �rfil f�r att h�ra b�ttre?�

�Jag vill tr�ffa min far.�

Vakterna v�xlade en blick. �Sj�lv skulle jag vilja l�gra drottningen�, sa den yngre.

Den �ldre s�g bistert p� henne. �Vem �r din far, pojk, stadens r�ttf�ngare?�

�Kungens hand�, talade Arya om f�r honom.

B�gge m�nnen skrattade, men den �ldre riktade ett slag mot henne, lika l�ttvindigt som han skulle sparkat en hund. Arya s�g slaget komma och hoppade undan utan att bli tr�ffad. �Jag �r ingen pojke�, fr�ste hon. �Jag �r Arya Stark av Vinterhed och om ni b�r hand p� mig kommer min h�ge far att spetsa b�da era huvuden p� p�lar. Om ni inte tror mig kan ni h�mta Jory Cassel eller Vayon Poole fr�n handens torn.� Hon satte h�nderna p� h�fterna. �T�nker ni �ppna porten nu eller beh�ver ni en �rfil f�r att h�ra b�ttre?�

Fadern var ensam i salongen d� Harwin och tjocke Tom kom in med henne och vid hans armb�ge lyste en oljelampa svagt. Han satt b�jd �ver den st�rsta bok Arya n�gonsin sett. Det var en v�ldig, tjock volym med spr�da, gulnade sidor fyllda med spretig handskrift mellan bleknade l�derp�rmar, men han st�ngde den f�r att lyssna p� Harwins rapport. Ansiktet var str�ngt d� han tackade m�nnen och skickade i v�g dem.

��r du medveten om att jag har haft halva min vaktstyrka ute f�r att leta efter dig?� fr�gade Eddard Stark d� de blev ensamma. �Mamsell Mordana �r alldeles utom sig av oro, och nu �r hon i kapellet och ber f�r att du ska komma tillbaka oskadd. Arya, du vet ju att du inte f�r l�mna slottet utan mitt tillst�nd.�

�Det gjorde jag inte heller�, sa hon, �eller det var i varje fall inte meningen. Jag var nere i f�ngelseh�lorna, men de �vergick i en tunnel. Det var m�rkt �verallt och jag hade varken fackla eller ljus att lysa mig med, s� jag var tvungen att f�lja efter dem. Jag kunde inte g� tillbaka samma v�g jag kommit p� grund av monstren. De talade om att m�rda dig, far! Inte monstren utan de b�da m�nnen. De s�g mig inte, f�r jag var stilla som en sten och tyst som en skugga, men jag h�rde dem. De sa att du hade en bok och en o�kting och att om en hand kunde d� s� varf�r inte en annan? �r det d�r boken? Det �r v�l Jon som �r o�ktingen?�

�Jon? Arya, vad pratar du om? Vem sa det h�r?�

�Det gjorde de�, svarade hon. �Det var en fet med ringar och gult tvesk�gg och en annan i ringbrynja och st�lm�ssa, och den fete sa att de m�ste f�rhala, men den andre sa att han inte kunde forts�tta jonglera och att vargen och lejonet skulle r�ka i luven p� varandra och att det blivit narrspel av alltihop.� Hon f�rs�kte minnas resten, men hon hade inte riktigt f�rst�tt allt hon h�rt, och nu var det en enda r�ra i hennes huvud. �Den fete sa att prinsessan var med barn. Den i st�lm�ssan, han som hade facklan, sa att de m�ste skynda sig. Jag tror han var en trollkarl.�

�En trollkarl�, upprepade Ned allvarligt. �Hade han l�ngt vitt sk�gg och en h�g spetsig hatt med stj�rnor p�?�

�Nej! Det var inte som gamla Nans historier. Han s�g inte ut som en trollkarl, men den fete sa att han var en.�

�Jag varnar dig, Arya, om du hittat p� det h�r��

�Nej, jag har ju sagt att jag var i f�ngelseh�lorna d�r det finns en hemlig trappa. Jag jagade katter och�� Hon avbr�t sig och gjorde en grimas. Om hon erk�nde att hon knuffat omkull prins Tommen skulle han bli riktigt arg p� henne. ��jag kr�p in genom ett f�nster och det var d�r jag hittade monstren.�

�Monster och trollkarlar�, sa fadern. �Det verkar som om du har varit med om ett verkligt �ventyr. De h�r m�nnen du h�rde, du s�ger att de pratade om jonglering och narrspel?�

�Ja�, medgav Arya, �fast��

�Arya, de var narrar�, avbr�t fadern. �Det m�ste finnas dussinet gycklarf�ljen just nu i Kungshamn som kommit f�r att tj�na pengar under torneringen. Jag vet inte vad de h�r b�da gjorde i slottet, men kungen har kanske bett om en f�rest�llning.�

�Nej.� Hon skakade envist p� huvudet. �De var inte��

�I vilket fall som helst f�r du inte f�lja efter folk och spionera p� dem, och jag gillar inte heller att min dotter kl�ttrar in genom andras f�nster f�r att jaga katter. Som du ser ut, lilla gumman. Dina armar �r ju fulla av rivs�r. Det h�r har p�g�tt l�nge nog. S�g �t Syrio Forel att jag vill tala med honom��

Han avbr�ts av en kort knackning p� d�rren. �Urs�kta, lord Eddard�, ropade Desmond och �ppnade d�rren p� gl�nt, �men det �r en svart broder h�r som ber om f�retr�de. Han s�ger att det �r viktigt, och jag trodde att ni skulle vilja veta det.�

�Min d�rr st�r alltid �ppen f�r nattens v�ktare�, svarade fadern.

Desmond visade in mannen. Han var b�jd och ful med ov�rdat sk�gg och otv�ttade kl�der, men fadern h�lsade �nd� v�nligt p� honom och fr�gade vad han hette.

�Yoren, ers n�d, och jag ber om urs�kt f�r den sena timmen.� Han bugade f�r Arya. �Och det h�r m�ste vara er son, f�r han liknar er.�

�Jag �r flicka�, utbrast Arya irriterat. Om den gamle mannen hade kommit fr�n muren m�ste han ha passerat Vinterhed. �K�nner ni mina br�der?� fr�gade hon upphetsat. �Robb och Bran �r p� Vinterhed och Jon �r p� muren, Jon Sn�. Han �r ocks� i nattens v�ktare, s� ni m�ste k�nna honom, och han har en skr�ckvarg, en vit med r�da �gon. �r Jon gr�nsj�gare �n? Jag �r Arya Stark.� Den gamle mannen i de illaluktande svarta kl�derna tittade konstigt p� henne, men Arya kunde inte sluta prata. �N�r ni rider tillbaka till muren, kan ni d� ta med er ett brev till Jon om jag skriver ett?� Hon �nskade att Jon vore h�r nu, f�r han skulle tro p� hennes historia om f�ngelseh�lorna och den fete mannen med tvesk�gget och trollkarlen i st�lm�ssan.

�Min dotter gl�mmer ofta hur man ska uppf�ra sig�, sa Eddard Stark med ett svagt leende som tog udden av hans ord. �Jag ber er urs�kta henne, Yoren. Har min bror Benjen skickat er?�

�Ingen har skickat mig, ers n�d, utom gamle Mormont. Jag �r h�r f�r att hitta m�n till muren, och n�r Robert n�sta g�ng h�ller hov ska jag b�ja kn� och ber�tta om v�r stora n�d och se om kungen och hans hand har n�got avskum i f�ngelseh�lorna som de g�rna vill bli av med. Man kan s�ga att Benjen Stark �r en anledning till att vi talas vid nu. Han tog den svarta dr�kten och det gjorde honom till min bror lika mycket som er. Det �r d�rf�r jag kommer till er, och jag har ridit h�rt, det har jag, och tog n�stan d�d p� h�sten f�r att jag drev p� den s� skoningsl�st, men jag l�mnade de andra l�ngt efter.�

�De andra?�

Yoren spottade. �Solden�rer och friryttare och annat sl�dder. Det d�r v�rdshuset var fullt av dem och jag s�g att de hade k�nt vittringen. Vittringen av blod eller vittringen av guld, det �r samma lukt n�r det kommer till kritan, och alla var inte p� v�g till Kungshamn heller. En del av dem galopperade mot Casterlyklippan och den ligger n�rmare. Lord Tywin har s�kert redan h�rt nyheten vid det h�r laget, det kan ni lita p�.�

Fadern rynkade pannan. �Vad d� f�r nyhet?�

Yoren kastade en blick p� Arya. �En som vi helst b�r diskutera i enrum, ers n�d, om ni urs�ktar.�

�Som ni vill. Desmond, f�lj min dotter till hennes rum.� Han kysste henne p� pannan. �Vi f�r prata mer i morgon.�

Arya stod som fastvuxen vid golvet. �Det har v�l inte h�nt Jon n�gonting?� fr�gade hon Yoren. �Eller farbror Benjen?�

�I fr�ga om Stark kan jag inte s�ga n�gonting, men Jon Sn� m�dde alldeles utm�rkt n�r jag l�mnade muren. Det �r inte f�r deras skull jag �r h�r.�

Desmond tog hennes hand. �Kom nu, lilla fr�ken. Ni h�rde vad er far sa.�

Arya hade inget annat val �n att f�lja med honom, men hon �nskade att det varit tjocke Tom. D� skulle hon ha kunnat hitta p� n�gon f�rev�ndning och lyssnat vid d�rren f�r att h�ra vad Yoren hade att s�ga, men det gick inte lika l�tt att lura Desmond. �Hur m�nga vakter har min far?� undrade hon d� de gick nedf�r trappan till hennes sovrum.

�H�r i Kungshamn? Femtio.�

�De skulle v�l inte l�ta n�gon d�da honom?� fr�gade hon.

Desmond skrattade. �Det beh�ver ni inte vara r�dd f�r, unga dam. Lord Eddard �r bevakad natt och dag och inget ont kommer att h�nda honom.�

�Lannisters har mer �n femtio man�, p�pekade Arya.

�Det har de, men varje nordbo �r v�rd tio sydl�ndska sv�rd, s� ni kan sova lugnt.�

�T�nk om de skickar en trollkarl f�r att d�da honom?�

�Vad det betr�ffar�, svarade Desmond och drog l�ngsv�rdet, �s� d�r trollkarlar precis som andra m�n bara man hugger huvudet av dem.�

�Robert, jag ber dig�, b�nf�ll Ned. �H�r du vad du sj�lv s�ger? Du pratar om att m�rda ett barn.�

�Sk�kan �r p� sm�llen!� Kungens knytn�ve slog i r�dsbordet som en �skskr�ll. �Jag varnade dig f�r att det h�r skulle h�nda, Ned. Redan n�r vi var p� �tteh�garna varnade jag dig, men du brydde dig inte om att lyssna. Men nu ska du g�ra det. Jag vill se dem d�da, b�de modern och barnet och den d�r idioten Viserys ocks�. F�rst�r du vad jag s�ger? Jag vill se dem d�da.�

De andra r�dsmedlemmarna gjorde sitt b�sta f�r att l�tsas att de var n�gon annanstans, och utan tvivel var de klokare �n han, f�r Eddard Stark hade s�llan k�nt sig fullt s� ensam. �Du kommer att dra van�ra �ver dig f�r evigt om du g�r det h�r.�

�L�t i s� fall mig b�ra hundhuvudet, bara det blir gjort. Jag �r inte s� blind att jag inte kan se skuggan av en yxa d� den h�nger �ver min egen nacke.�

�Det finns ingen yxa�, sa Ned till kungen, �bara skuggan av en femton �r gammal skugga�om den alls existerar.�

�Om?� fr�gade Varys mjukt och vred sina pudrade h�nder. �Ni f�ror�ttar mig, ers n�d. Tror ni att jag ljuger f�r kungen och hans r�d?�

Ned gav eunucken en kall blick. �Ni kommer hit med rykten fr�n en f�rr�dare som befinner sig en halv v�rld h�rifr�n, ers n�d. Kanske har Mormont fel. Kanske ljuger han.�

�Ser Jorah skulle aldrig v�ga lura mig�, f�rs�krade Varys med ett slugt leende. �Lita p� vad jag s�ger, ers n�d. Prinsessan v�ntar barn.�

�Ni s�ger det. Om ni har fel har vi inget att frukta. Om flickan f�r missfall har vi inget att frukta. Om hon f�der en dotter i st�llet f�r en son har vi inget att frukta. Om barnet d�r i tidig �lder har vi inget att frukta.�

�Men om det blir en pojke?� envisades Robert. �Om han �verlever?�

�Smala havet ligger fortfarande mellan oss, och jag kommer inte att frukta dothrakierna f�rr�n den dagen deras h�star kan springa p� vattnet.�

Kungen tog en klunk vin och bl�ngde ilsket p� Ned �ver r�dsbordet. �S� du r�der mig att inte g�ra n�gonting f�rr�n drakynglet har landsatt sina arm�er p� mina str�nder?�

�Det h�r �drakynglet� ligger fortfarande i sin mors mage�, p�pekade Ned, �och inte ens Aegon gav sig ut och krigade innan han blev avvand.�

�Vid alla gudar! Du �r envis som en uroxe, Stark.� Kungen s�g sig om runt r�dsbordet. �Har ni andra tappat talf�rm�gan? Finns det ingen som kan prata f�rst�nd med den h�r f�rfrusna d�ren?�

Varys gav kungen ett inst�llsamt leende och lade mjukt handen p� Neds arm. �Jag f�rst�r era bet�nkligheter, lord Eddard, det g�r jag verkligen, och det var inte med gl�dje som jag �verbringade denna sorgliga nyhet till r�det. Det vi planerar att g�ra �r fruktansv�rt, vidrigt, men vi som regerar m�ste g�ra vidriga saker f�r rikets b�sta, hur sm�rtsamt det �n �r.�

Lord Renly ryckte p� axlarna. �Jag tycker inte att det �r n�got att diskutera. Vi borde ha l�tit d�da Viserys och hans syster f�r �ratal sedan, men hans h�ghet, min bror, gjorde misstaget att lyssna p� Jon Arryn.�

�Barmh�rtighet �r aldrig ett misstag, lord Renly�, svarade Ned. �I slaget vid Treudden h�gg ser Barristan ner dussinet bra m�n, Roberts och mina v�nner. N�r de f�rde honom till oss, allvarligt s�rad och n�ra d�den, kr�vde Roose Bolton att vi skulle sk�ra halsen av honom, men er bror sa: �Jag d�dar inte en man f�r att han �r lojal eller f�r att han har k�mpat v�l�, och skickade sin egen livmedikus att sk�ta om ser Barristans s�r.� Ned gav kungen en l�ng, kylig blick. �Jag �nskar att den mannen vore h�r i dag.�

Robert hade skam nog i kroppen att rodna. �Det var inte samma sak�, klagade han, �f�r ser Barristan var riddare i kungsvakten.�

�Medan Daenerys �r en fjorton�rig flicka.� Ned visste att det var oklokt att driva saken s� l�ngt, men �nd� kunde han inte h�lla tyst. �Jag fr�gar dig, Robert, varf�r reste vi oss mot Aerys Targaryen om inte f�r att f� slut p� barnamord?�

�F�r att g�ra slut p� �tten Targaryen!� morrade kungen.

�Jag visste inte att ni var r�dd f�r Rhaegar, ers h�ghet.� Ned f�rs�kte h�lla f�raktet borta ur r�sten och misslyckades. �Har �ren gjort er till en s�dan feg stackare att ni darrar f�r skuggan av ett of�tt barn?�

Robert blev purpurr�d i ansiktet. �Inte ett ord till, Ned�, varnade han m�rkt. �Har du gl�mt vem som �r kung h�r?�

�Nej, ers h�ghet�, svarade Ned. �Har ni?�

�Nu f�r det vara nog!� r�t kungen. �Jag �r tr�tt p� allt prat, och nu vill jag f�rbaske mig ha det h�r ur v�rlden. Vad s�ger ni andra?�

�Hon m�ste d�das�, f�rklarade lord Renly.

�Vi har inget val�, mumlade Varys. �Sorgligt men sant��

Ser Barristan Selmy h�jde den bleka bl� blicken fr�n bordet och sa: �Ers h�ghet, det ligger �ra i att m�ta fienden p� slagf�ltet men inte i att d�da honom i sin moders sk�te. F�rl�t mig, men jag m�ste st�lla mig p� lord Eddards sida.�

Storm�ster Pycelle harklade sig, n�got som verkade ta en bra stund. �Min orden tj�nar riket, inte regenten. En g�ng i tiden var jag en lojal r�dgivare till kung Aerys precis som jag nu �r det till kung Robert, s� jag hyser inget agg mot hans unga dotter. �nd� m�ste jag fr�ga er: Om det blir krig igen, hur m�nga soldater kommer d� att d�? Hur m�nga st�der kommer att br�nnas ner? Hur m�nga barn ska slitas fr�n sina m�drar f�r att d� f�r ett spjut?� Han str�k sig �ver det yviga vita sk�gget, o�ndligt sorgsen, o�ndligt tr�tt. ��r det inte klokare, till och med barmh�rtigare att Daenerys Targaryen d�r nu s� att tiotusentals f�r leva?�

�Barmh�rtigare�, inst�mde Varys. �V�l talat, storm�ster. Det �r s� sant. Om gudarna i sin nyckfullhet skulle sk�nka Daenerys Targaryen en son m�ste riket bl�da.�

Lillfinger var sist, och d� Ned tittade p� honom kv�vde han en g�spning. �N�r man hamnar i s�ng med en ful kvinna �r det b�sta man kan g�ra att blunda och f� det �verst�kat�, f�rkunnade han, �f�r flickan blir inte vackrare av att man v�ntar. Kyss henne, s� �r den saken avklarad.�

�Kyss henne?� upprepade ser Barristan best�rt.

�En st�lkyss�, f�rklarade Lillfinger.

Robert v�nde sig mot sin hand. �D�r ser du, Ned, du och Selmy st�r ensamma i den h�r saken, och den enda fr�gan som kvarst�r �r vem som ska d�da henne.�

�Mormont vill ha kunglig ben�dning�, p�minde lord Renly.

�Desperat�, sa Varys, �men han �r �nnu mer angel�gen om att beh�lla livet. Vid det h�r laget n�rmar sig prinsessan Vaes Dothrak d�r det inneb�r d�den att dra blankt. Om jag ber�ttade f�r er vad dothrakierna skulle g�ra med den stackare som h�jde ett vapen mot en khaleesi skulle ingen av er kunna sova i natt.� Han str�k sig �ver den pudrade kinden. �Men gift�Lys t�rar till exempel. Khal Drogo beh�ver aldrig f� veta att det inte var en naturlig d�d.�

Storm�ster Pycelles s�mniga �gon fl�g upp och han kisade misst�nksamt p� eunucken.

�Gift �r en feg stackares vapen�, klagade kungen.

Ned hade h�rt nog. �Ni t�nker skicka lejda m�rdare f�r att d�da en fjorton�rig flicka och �nd� k�bblar ni om �ra?� Han sk�t tillbaka stolen och reste sig. �G�r det sj�lv, Robert, f�r den man som avkunnar domen b�r ocks� svinga sv�rdet. Se henne i �gonen innan du d�dar henne. Se hennes t�rar, h�r hennes sista ord. S� mycket �r du �tminstone skyldig henne.�

�Vid alla gudar!� exploderade kungen, och det var med knapp n�d han f�rm�dde beh�rska sin ilska. �Du menar det, f�rbaske mig.� Han str�ckte sig efter vinkruset som stod vid armb�gen, fann det tomt och kastade det mot v�ggen s� att det gick i tusen bitar. �B�de mitt vin och t�lamod �r slut. Nu r�cker det. Se bara till att det blir gjort.�

�Jag v�grar att medverka till mord, Robert. G�r som du vill, men be inte mig s�tta mitt sigill p� det.�

F�rst verkade Robert inte begripa vad Ned sa, f�r det var inte ofta folk trotsade honom. L�ngsamt f�r�ndrades ansiktsuttrycket d� han b�rjade f�rst�, �gonen smalnade och en rodnad kr�p uppf�r halsen ovanf�r sammetskragen. Han h�tte ilsket med fingret mot Ned. �Ni �r kungens hand, lord Stark, och ni g�r som jag befaller annars ska jag skaffa mig en annan hand som g�r det.�

�Jag �nskar honom all framg�ng.� Ned lossade det tunga sp�nnet som h�ll ihop manteln: den utsirade handen i silver som var hans �mbetsemblem. Han lade det p� bordet framf�r kungen och k�nde sig sorgsen vid minnet av mannen som satt p� honom det, v�nnen han hade �lskat. �Jag trodde mycket b�ttre om dig, Robert. Jag trodde vi hade skapat en �dlare kung.�

Robert var purpurr�d i ansiktet. �Ut! � kraxade han och var n�ra att kv�vas av raseri. �Ut, f�r helvete, jag har f�tt nog av dig. Vad v�ntar du p�? G�, spring tillbaka till Vinterhed, och se till att jag slipper se ditt ansikte mer, f�r d� sv�r jag att jag ska se till att spetsa ditt huvud p� en p�le.�

Ned bugade och v�nde p� klacken utan att s�ga ett ord, och han kunde k�nna Roberts blick i ryggen. Medan han stegade ut ur r�dssalen �terupptogs diskussionen n�stan utan avbrott. �I Braavos finns ett s�llskap som kallas de ansiktsl�sa m�nnen�, upplyste storm�ster Pycelle.

�Har ni n�gon aning om hur dyra de �r?� klagade Lillfinger. �Man skulle kunna anlita en arm� av vanliga solden�rer f�r h�lften av det pris de beg�r, och det �r f�r en k�pman. Jag v�gar inte ens t�nka p� vad de skulle kr�va f�r en prinsessa.�

D�rren f�ll igen efter honom och utest�ngde r�sterna. Ser Boros Blount stod p� post utanf�r r�dssalen kl�dd i kungsvaktens l�nga vita mantel och rustning. Han gav Ned en snabb, nyfiken blick ur �gonvr�n men sa inget.

Dagen k�ndes tung och tryckande d� Ned gick �ver borgg�rden till handens torn. Regnet h�ngde i luften och han skulle ha v�lkomnat det, f�r det skulle kanske ha f�tt honom att k�nna sig lite mindre oren. N�r han kommit in i sin salong kallade han p� Vayon Poole och f�rvaltaren kom genast. �Ni skickade efter mig, ers n�d.�

�Vi �terv�nder till Vinterhed. Kungen och jag har gr�lat, s� jag �r inte l�ngre hans hand.�

�Jag ska omedelbart b�rja vidta alla n�dv�ndiga �tg�rder, ers n�d. Vi beh�ver fjorton dagar f�r att f� allt i ordning f�r f�rden.�

�Vi kanske inte har fjorton dagar p� oss, kanske inte ens en dag. Kungen n�mnde n�got om att han ville se mitt huvud spetsat p� en p�le.� Ned rynkade �gonbrynen. Han trodde inte egentligen att kungen skulle b�ra hand p� honom, inte Robert. Han var arg nu, men s� snart Ned var utom synh�ll skulle hans raseri l�gga sig, som alltid.

Alltid? Med ens k�nde han sig illa till mods d� han mindes Rhaegar Targaryen. Han har varit d�d i femton �r och �nd� hatar Robert honom lika djupt som n�gonsin. Det var en st�rande tanke�och s� var det Catelyns bortf�rande av dv�rgen som Yoren varnat honom f�r kv�llen innan. Det skulle snart bli k�nt, lika s�kert som att solen gick upp, och nu n�r kungen var topp tunnor rasande�Robert struntade blankt i Tyrion Lannister, men han skulle uppfatta det som en skymf mot sin stolthet och bara gudarna visste vad drottningen skulle ta sig till.

�Det vore kanske s�krast att jag gav mig av i f�rv�g�, sa han till Poole. �Jag tar med mig mina d�ttrar och n�gra vakter. Resten av er kan f�lja efter n�r ni �r f�rdiga. Informera Jory, men s�g inget till n�gon annan och g�r inget f�rr�n flickorna och jag har gett oss i v�g. Slottet �r fullt av �gon och �ron, och jag vill helst inte att mina planer ska bli k�nda.�

�Som ni befaller, ers n�d.�

N�r han g�tt gick Eddard Stark fram till f�nstret och satt d�r och funderade. Vad han kunde se hade Robert inte gett honom n�got val, och han borde egentligen tacka honom. Det skulle bli sk�nt att �terv�nda till Vinterhed, och han borde aldrig ha l�mnat Norden. D�r v�ntade hans s�ner. Kanske kunde han och Catelyn g�ra �nnu en son n�r han kom tillbaka, f�r de var inte s� gamla �n. P� senare tid hade han ofta dr�mt om sn� och om den djupa tystnaden i vargskogen p� n�tterna.

Samtidigt k�nde han sig arg vid tanken p� att ge sig av. Det var s� mycket som fortfarande var ogjort. Robert och hans r�d av fega stackare och smickrare skulle utarma riket om de fick h�llas�eller, vilket var �nnu v�rre, s�lja det till �tten Lannister som betalning f�r deras l�n. Och sanningen kring Jon Arryns d�d undgick honom fortfarande. Visst hade han hittat n�gra pusselbitar, tillr�ckligt m�nga f�r att vara �vertygad om att Jon verkligen blivit m�rdad, men det var inte mer �n djursp�r i skogen. Han hade inte f�tt sikte p� besten sj�lv �n, �ven om han anade att den dold och l�msk lurade d�r.

Pl�tsligt kom han p� att han kunde �terv�nda till Vinterhed sj�v�gen. Ned var ingen sj�man och i vanliga fall skulle han ha f�redragit kungsv�gen, men om han inskeppade sig kunde han stanna till vid Draksten och tala med Stannis Baratheon. Pycelle hade skickat en korp �ver vattnet med ett artigt brev fr�n Ned d�r han anmodade lord Stannis att �terv�nda till sin plats i det lilla r�det. �nnu hade det inte kommit n�got svar, men tystnaden f�rst�rkte bara hans misstankar. Lord Stannis k�nde till den hemlighet som Jon Arryn d�tt f�r, det var han s�ker p�. Sanningen han s�kte kunde mycket v�l v�nta p� honom i huset Targaryens gamla f�stning p� Draksten.

Och n�r du har sanningen, vad ska du g�ra d�? En del hemligheter m�r b�ttre av att f�rbli f�rborgade. En del hemligheter �r f�r farliga f�r att ens anf�rtros dem man �lskar och litar p�. Ned drog dolken som Catelyn gett honom ur slidan vid b�ltet. Dv�rgens kniv. Varf�r skulle dv�rgen ha velat se Bran d�d? F�r att tysta honom naturligtvis. �nnu en hemlighet, eller en annan tr�d i samma spindelv�v?

Kunde Robert vara delaktig i komplotten? Han skulle aldrig ha trott det, men en g�ng i tiden skulle han inte heller ha kunnat tro Robert om att befalla att kvinnor och barn skulle m�rdas. Catelyn hade f�rs�kt varna honom. Du k�nde mannen, hade hon sagt, men kungen �r en fr�mling f�r dig. Ju fortare han kom ifr�n Kungshamn, desto b�ttre. Om det fanns n�got fartyg som skulle segla mot norr p�f�ljande morgon gjorde han s�krast i att vara ombord p� det.

Han kallade till sig Vayon Poole igen och skickade honom till hamnen f�r att skyndsamt men i allra st�rsta hemlighet g�ra f�rfr�gningar. �Skaffa mig ett snabbg�ende fartyg med en duktig kapten�, sa han till f�rvaltaren. �Jag bryr mig inte om hur stora hytterna �r eller hur fartyget �r utrustat, bara det �r snabbt och s�kert. Jag vill ge mig av genast.�

Poole hade knappt f�rsvunnit f�rr�n Tomard meddelade att han hade en bes�kare. �Lord Baelish �nskar tr�ffa er, ers n�d.�

Ned var frestad att v�gra tala med honom men kom p� b�ttre tankar. Han var inte fri �n och fram till dess m�ste han spela med i deras spel. �Visa in honom, Tomard.�

Lord Petyr strosade in i salongen som om inget h�nt den f�rmiddagen. Han var if�rd en kort sammetsjacka med uppslitsade �rmar i gr�ddvitt och silver, gr� sidenmantel kantad med svart r�vskinn och sitt sedvanliga h�nfulla leende.

Ned h�lsade kallt p� honom. �F�r jag fr�ga om anledningen till det h�r bes�ket, lord Baelish?�

�Jag ska inte uppeh�lla er l�nge, f�r jag �r p� v�g till en middag hos lady Tanda. Nejon�gspaj och stekt sp�dgris. Hon vill g�rna att jag ska gifta mig med hennes yngsta dotter, s� hennes bord �r alltid �verd�digt. Om sanningen ska fram skulle jag hellre gifta mig med grisen, men tala inte om det f�r henne, f�r jag �lskar nejon�gspaj.�

�L�t inte mig hindra er fr�n era kulinariska njutningar, ers n�d�, sa Ned med iskallt f�rakt, �och f�r �gonblicket kan jag inte t�nka mig n�gon vars s�llskap jag hellre skulle vilja vara utan �n ert.�

��, om ni anstr�nger er kan ni s�kert komma p� n�gra namn. Varys kanske, eller Cersei. Eller Robert. Hans h�ghet �r h�gst f�rgrymmad p� er, och han tjatade om er en l�ng stund efter det att ni l�mnat oss i f�rmiddags. Jag tycker mig minnas att han upprepade g�nger n�mnde orden of�rsk�mdhet och otacksamhet.�

Ned brydde sig inte ens om att svara och inte heller bad han sin g�st sl� sig ner, men det gjorde Lillfinger i alla fall. �Sedan ni hade stormat ut fick jag �vertala dem att inte anlita de ansiktsl�sa m�nnen�, �tertog han obekymrat. �I st�llet ska Varys l�ta det bli k�nt att vi ska adla den som d�dar flickan Targaryen.�

Ned fylldes av avsmak. �S� nu ger vi titlar till m�rdare.�

Lillfinger ryckte p� axlarna. �Titlar �r billiga, men de ansiktsl�sa m�nnen �r dyra. Sanningen att s�ga gjorde jag Daenerys en st�rre tj�nst �n ni med ert prat om �ra. L�t n�gon solden�r med visioner om ett adelskap f�rs�ka d�da henne. F�rmodligen g�r han pannkaka av alltihop och efter�t kommer dothrakierna att vara p� sin vakt. Om vi hade skickat en ansiktsl�s man efter henne skulle hon vara d�d redan.�

Ned rynkade pannan. �Ni sitter i r�det och talar om fula kvinnor och st�lkyssar, och nu vill ni att jag ska tro att ni f�rs�kte skydda flickan? Hur dum tror ni att jag �r?�

�Enormt dum faktiskt�, svarade Lillfinger med ett skratt.

�Tycker ni alltid att det �r s� roande med mord, lord Baelish?�

�Det �r inte mord jag tycker �r roande, lord Stark, utan det �r ni. Ni regerar som en man som dansar p� svag is, och ni kommer troligen att g� igenom den med ett nobelt plask. Jag h�rde visst det f�rsta knakandet i f�rmiddags.�

�Det f�rsta och det sista�, upplyste Ned, �f�r jag har f�tt nog.�

�N�r t�nker ni �terv�nda till Vinterhed, ers n�d?�

�S� fort jag kan, men vad har ni med det att g�ra?�

�Inget�men om ni fortfarande �r kvar i kv�llningen skulle det vara mig ett n�je att f�ra er till det h�r sk�kohuset som er man Jory s� fruktl�st har s�kt efter.� Lillfinger log. �Och jag ska inte ens s�ga n�got till lady Catelyn.�

�Ni borde ha meddelat att ni var p� v�g hit, ers n�d�, sa ser Donnel Waynwood medan deras h�star kl�ttrade uppf�r bergspasset, �f�r d� skulle vi ha skickat en eskort. Bergsv�gen �r inte lika s�ker som den en g�ng var f�r ett s�dant litet s�llskap som ert.�

�Det har vi bittert f�tt erfara, ser Donnel�, svarade Catelyn. Ibland k�ndes det som om hj�rtat f�rvandlats till sten; sex modiga m�n hade d�tt f�r att f�ra henne s� h�r l�ngt, och hon f�rm�dde inte ens gr�ta �ver dem. Till och med deras namn b�rjade blekna bort. �Klanm�nnen ansatte oss dag och natt. Vi f�rlorade tre man i deras f�rsta anfall och ytterligare tv� i det andra, och Lannisters betj�nt dog av kallbrand d� s�ren blev infekterade. N�r vi h�rde era soldater n�rma sig trodde jag det var ute med oss.� De hade samlat sig f�r en sista desperat strid med sv�rden i h�nderna och ryggarna mot en bergv�gg. Dv�rgen hade brynt eggen p� sin yxa och kommit med ett sarkastiskt sk�mt d� Bronn fick syn p� baneren som ryttarna i t�ten bar, huset Arryns vita m�ne och falk p� himmelsbl� botten. Catelyn hade aldrig sett en mer v�lkommen syn.

�Klanerna har blivit dj�rvare sedan lord Jon dog�, f�rklarade ser Donnel. Det var en kraftig yngling p� tjugo �r, allvarlig och ful med bred n�sa och en man av tjockt brunt h�r. �Om jag fick best�mma skulle jag ta hundra man med mig upp i bergen och jaga ut dem fr�n deras f�sten, och ge dem en l�xa som de sent skulle gl�mma, men er syster har f�rbjudit det. Hon ville inte ens till�ta sina riddare att delta i handens tornering. Hon vill ha alla sina soldater hemma f�r att f�rsvara Dalen�mot vad �r det ingen som s�kert vet. Skuggor, s�ger en del.� Han gav henne en �ngslig blick, som om han pl�tsligt kommit ih�g vem hon var. �Jag hoppas att jag inte har sagt n�got ol�mpligt, ers n�d. Det var inte illa ment.�

�Jag tar inte illa upp n�r folk talar uppriktigt, ser Donnel.� Catelyn visste vad systern fruktade. Inte skuggor utan �tten Lannister, t�nkte hon f�r sig sj�lv och kastade en blick �ver axeln p� dv�rgen som red bredvid Bronn. De b�da hade blivit s�ta v�nner sedan Chiggen d�tt, och den lille mannen var alldeles f�r listig i hennes smak. N�r de kom upp i bergen hade han varit hennes f�nge, bunden och hj�lpl�s. Vad var han nu? Fortfarande hennes f�nge, men han red med en dolk i b�ltet och en yxa vid sadeln kl�dd i manteln av skuggkattsskinn, som han vunnit p� t�rning av trubaduren, och ringbrynjan han tagit fr�n Chiggens d�da kropp. Tv� tjog m�n flankerade dv�rgen och resten av hennes trasiga f�lje�� riddare och soldater i tj�nst hos hennes syster Lysa och Jon Arryns unge son�� och �nd� visade Tyrion inte minsta tecken p� r�dsla. Kan jag ha fel? undrade Catelyn, inte f�r f�rsta g�ngen. Kunde han vara oskyldig, b�de till attentatet mot Bran och mordet p� Jon Arryn? Och om han var det, vad gjorde det henne till i s� fall? Sex m�n hade d�tt f�r att f�ra honom hit.

Resolut sk�t hon tvivlen �t sidan. �N�r vi n�r fram till er borg skulle jag bli mycket glad om ni genast ville skicka efter m�ster Colemon, f�r ser Rodrik har f�tt feber av s�ren.� Mer �n en g�ng hade hon fruktat att den tappre gamle riddaren inte skulle �verleva f�rden. Mot slutet kunde han knappt sitta kvar p� h�sten, och Bronn hade uppmanat henne att l�mna honom �t sitt �de, men det v�grade Catelyn att ens h�ra talas om. I st�llet hade de bundit fast honom i sadeln, och hon hade beordrat trubaduren Marillion att vaka �ver honom.

Ser Donnel tvekade innan han svarade. �Lady Lysa har befallt att livmedikusen alltid m�ste vara p� �rnn�stet f�r att finnas till hands f�r lord Robert�, f�rklarade han. �Vi har en kaplan vid Blodsporten som tar hand om v�ra s�rade. Han kan sk�ta om er riddares s�r.�

Catelyn trodde mer p� en livmedikus kunskaper �n en kaplans b�ner, och hon skulle just till att s�ga det d� hon fick syn p� porten med l�ngstr�ckta br�stv�rn inbyggda i sj�lva berget p� sidorna. D�r bergspasset smalnade av och blev s� tr�ngt att fyra man knappt kunde rida i bredd kl�ngde sig tv� likadana vakttorn fast vid den steniga sluttningen med en inbyggd bro av vittrad gr� sten emellan sig som gick i en b�ge �ver v�gen. Tysta ansikten h�ll utkik fr�n skottgluggarna i tornen, i br�stv�rnen och bron. N�r de kommit n�stan �nda fram red en riddare ut f�r att m�ta dem. Hans h�st och rustning var gr�, men manteln hade Flodvattnets bl� och r�da v�gor, och en gl�nsande svart fisk i guld och obsidian h�ll ihop manteln p� axeln. �Vem �nskar passera Blodsporten?� ropade han.

�Ser Donnel Waynwood med lady Catelyn Stark och hennes f�ljeslagare�, svarade den unge riddaren.

Portens riddare lyfte visiret. �Jag tyckte v�l att damen s�g bekant ut. Du �r l�ngt hemifr�n, lilla Cat.�

�Du med, farbror�, p�pekade hon och log trots allt hon g�tt igenom. N�r hon h�rde den d�r hesa, skrovliga r�sten f�rflyttades hon tjugo �r tillbaka i tiden, till barndomens dagar.

�Jag har mitt hem p� ryggen�, brummade han str�vt.

�Ditt hem �r i mitt hj�rta�, sa Catelyn. �Ta av dig hj�lmen, f�r jag vill se ditt ansikte igen.�

��ren har inte f�rb�ttrat det, �r jag r�dd�, sa Brynden Tully, men n�r han tog av sig hj�lmen uppt�ckte Catelyn att han lj�g. Hans ansikte var rynkigt och v�derbitet och tiden hade tagit ifr�n honom den kastanjer�da f�rgen i h�ret och gjort det gr�tt, men leendet var detsamma liksom de buskiga �gonbrynen, som var feta som k�lmaskar, och skrattet i de djupbl� �gonen. �Vet Lysa om att du kommer?�

�Det fanns inte tid att skicka bud i f�rv�g�, f�rklarade Catelyn. De andra red upp bakom henne. �Jag �r r�dd f�r att vi rider f�re stormen, farbror.�

�F�r vi komma in i Dalen?� fr�gade ser Donnel. Sl�kten Waynwood hade alltid varit mycket f�r formaliteter.

�I Robert Arryns namn, lord av �rnn�stet, f�rsvarare av Dalen och den sanne st�th�llaren i �stern ber jag er att fritt rida in och uppr�tth�lla hans frid�, svarade ser Brynden. �Kom.�

Och s� red hon bredvid honom under skuggan av Blodsporten d�r ett dussin arm�er hade krossat varandra under hj�ltarnas tids�lder. P� andra sidan porten bredde en vy av gr�na f�lt, bl� himmel och sn�t�ckta berg ut sig som tog andan ur henne: Arryndalen badande i morgonsolen.

Dalen str�ckte sig framf�r dem mot den disiga �stra horisonten med b�rdig svart jord, breda l�ngsamma floder och hundratals sm� sj�ar som sken som speglar i solen, och p� alla sidor omgavs dalen av de skyddande h�ga topparna. Vete, majs och korn vajade p� f�lten och inte ens i H�gg�rden var pumporna st�rre eller frukten s�tare �n h�r. De stod i den v�stra �nden av dalen d�r bergsv�gen gick �ver det sista passet och b�rjade slingra sig ner mot dalbottnen tre kilometer l�ngre ner. Dalen var smal h�r, inte l�ngre �n en halv dagsritt tv�rs �ver, och bergen i norr verkade vara s� n�ra att Catelyn n�stan kunde str�cka ut handen och r�ra vid dem. �ver dem alla tornade bergsspetsen som kallades J�ttens lans upp sig, ett berg som �ven berg s�g upp till, och toppen var dold av isiga dimsl�jor fem kilometer ovanf�r dalg�ngen. �ver dess massiva v�stra utspr�ng st�rtade det sp�klika vattenfallet som kallades Alyssas t�rar och till och med p� s� h�r l�ngt h�ll kunde Catelyn urskilja fallet; likt blank silvertr�d gl�nste det mot den m�rka stenen.

N�r farbrodern s�g att hon stannat styrde han h�sten n�rmare hennes och pekade. �Det ligger d�r, bredvid Alyssas t�rar. Det enda man kan se h�rifr�n �r en glimt av vitt d� och d�, om man tittar noga och solen faller precis r�tt p� murarna.�

Sju torn, hade Ned ber�ttat f�r henne, som vita dolkar som sticker upp i magen p� himlen och s� h�ga att man kan st� vid br�stv�rnet och titta ner p� molnen. �Hur l�ngt �r det dit?� undrade hon.

�Vi kan vara vid berget i kv�llningen�, svarade Brynden, �men det tar �nnu en dag att kl�ttra dit upp.�

Ser Rodrik Cassels r�st h�rdes bakifr�n. �Ers n�d�, sa han, �jag �r r�dd f�r att jag inte orkar forts�tta l�ngre i dag.� Ansiktet var hopsjunket under de nyutv�xta, ov�rdade polisongerna och han s�g s� tr�tt ut att Catelyn var r�dd f�r att han skulle falla av h�sten.

�Det ska ni inte heller�, sa hon. �Ni har gjort allt jag kunde ha beg�rt av er och hundrafalt mer. Min farbror ledsagar mig resten av v�gen till �rnn�stet. Lannister m�ste f�lja med mig, men det finns ingen anledning till att ni och de andra inte skulle vila h�r och �terh�mta krafterna.�

�Det �r en �ra f�r oss att ha dem som g�ster�, f�rs�krade ser Donnel med ungdomens allvarliga h�viskhet. F�rutom ser Rodrik var det bara Bronn, ser Willis Wode och trubaduren Marillion som �terstod av det s�llskap som ridit med henne fr�n v�rdshuset vid korsv�gen.

�Ers n�d�, sa Marillion och red fram till henne, �jag b�nfaller er om att l�ta mig f� f�lja med till �rnn�stet f�r att se slutet p� det h�r �ventyret, precis som jag s�g b�rjan.� Pojken l�t utmattad men samtidigt f�runderligt beslutsam och han hade en feberaktig glans i �gonen.

Catelyn hade aldrig bett trubaduren f�lja med utan det var ett val han sj�lv gjort, och hur han hade kunnat �verleva f�rden d� s� m�nga modigare m�n l�g d�da och obegravna bakom dem skulle hon aldrig f�rst�. Men h�r var han, med en sk�ggstubb som n�stan fick honom att se ut som en man. Kanske var hon skyldig honom n�got f�r att han lyckats ta sig s� l�ngt. �Vi s�ger v�l det�, svarade hon.

�Jag f�ljer ocks� med�, tillk�nnagav Bronn.

Det gillade hon inte alls. Utan Bronn skulle hon aldrig ha kommit fram till Dalen, det visste hon, f�r solden�ren var en tapper och duktig krigare och det var hans sv�rd som hj�lpt dem att n� tryggheten, men trots det tyckte Catelyn inte om mannen. Han var modig och stark, men det fanns ingen godhet hos honom och f�ga lojalitet, och hon hade alldeles f�r ofta sett honom rida bredvid Lannister medan de pratade med l�ga r�ster och skrattade �t n�got privat sk�mt. Hon skulle ha f�redragit att skilja honom fr�n dv�rgen h�r och nu, men eftersom hon g�tt med p� att Marillion fick f�lja med till �rnn�stet s�g hon ingen m�jlighet att f�rv�gra Bronn samma r�tt. �Som ni �nskar�, sa hon trots att hon var medveten om att han egentligen inte hade bett henne om lov.

Ser Willis Wode stannade kvar hos ser Rodrik och en l�gm�ld kaplan sk�tte om deras s�r. De l�mnade �ven kvar h�starna, som var utm�rglade och alldeles slutk�rda. Ser Donnel lovade att skicka f�glar i f�rv�g till �rnn�stet och M�nportarna f�r att f�rvarna om att de var p� v�g. Fr�n stallarna leddes utvilade riddjur ut, stadiga bergsh�star med l�ng p�ls, och inom en timme gav de sig i v�g igen. Catelyn red bredvid farbrodern d� de b�rjade nedf�rden l�ngs bergsv�gen, och efter dem kom Bronn, Tyrion Lannister, Marillion och sex av Bryndens soldater.

Det var inte f�rr�n de hunnit n�stan halvv�gs ner i dalen och var v�l utom h�rh�ll f�r de andra som Brynden Tully v�nde sig till henne och sa: �Ber�tta nu om den h�r stormen, barn.�

�Jag har inte varit barn p� m�nga �r, farbror�, p�pekade Catelyn, men hon ber�ttade �nd�. Det tog mycket l�ngre tid �n hon n�gonsin kunde ha trott att ber�tta alltihop: om Lysas brev och Brans fall, om m�rdarens dolk och Lillfinger och det slumpartade m�tet med Tyrion Lannister p� v�rdshuset vid korsv�gen.

Farbrodern lyssnade under tystnad och de buskiga �gonbrynen skuggade �gonen medan rynkan i pannan blev allt djupare. Brynden Tully hade alltid kunnat lyssna�till alla utom hennes far. Han var lord Hosters fem �r yngre bror, men de b�da hade varit osams s� l�nge Catelyn kunde minnas. Under ett av deras stormigare gr�l, d� Catelyn var �tta, hade lord Hoster kallat Brynden �familjens svarta f�r�. Brynden hade skrattande p�pekat att deras hus vapen var en hoppande forell och att han d�rf�r borde vara en svart fisk snarare �n ett svart f�r, och fr�n den dagen hade han tagit den svarta fisken som sitt personliga vapen.

Fejden mellan dem hade inte tagit slut f�rr�n den dagen hon och Lysa gifte sig. Det var p� deras br�llopsfest som Brynden talade om f�r sin bror att han t�nkte l�mna Flodvattnet f�r att tj�na Lysa och hennes nye make, lorden av �rnn�stet. Lord Hoster hade inte n�mnt sin brors namn sedan dess, hade Edmure ber�ttat f�r henne i sina s�llsynta brev.

�nd� hade det under Catelyns barndoms�r alltid varit till Brynden svartfisken som lord Hosters barn sprungit med sina t�rar och sorger n�r fadern var f�r upptagen och modern f�r sjuk: Catelyn, Lysa, Edmure�och �ven Petyr Baelish, deras fars myndling�och Brynden hade t�lmodigt lyssnat p� dem allihop, precis som han gjorde nu, och glatt sig �t deras framg�ngar och tr�stat dem d� de var ledsna.

D� hon var klar satt farbrodern l�nge tyst medan h�sten f�rsiktigt tog sig fram p� den branta, steniga v�gen. �Det h�r m�ste din far f� h�ra�, sa han till sist. �Om �tten Lannister tar till vapen �r det l�ngt till Vinterhed och Dalen skyddas av sina berg, men Flodvattnet ligger rakt i deras v�g.�

�Det har jag ocks� t�nkt p�, medgav Catelyn, �och jag ska be m�ster Colemon skicka en f�gel n�r vi kommer till �rnn�stet.� Hon hade �ven andra budskap att s�nda i v�g, de befallningar om att rusta Norden till f�rsvar som Ned bett henne vidarebefordra till hans vasaller. �Hur �r st�mningen i Dalen?� fr�gade hon.

�Vred�, erk�nde Brynden Tully. �Lord Jon var h�gt �lskad och man tog det som en grov f�rol�mpning d� kungen utn�mnde Jaime Lannister till det �mbete som �tten Arryn har innehaft i n�stan tre hundra �r. Lysa har befallt oss att kalla hennes son �sterns sanne st�th�llare, men det �r ingen som l�ter sig luras. Och det �r inte bara din syster som undrar �ver handens d�d. Ingen v�gar s�ga att Jon blev m�rdad, inte �ppet, men misstankar kastar l�nga skuggor.� Han s�g p� Catelyn med sammanpressad mun. �Och s� �r det pojken.�

�Pojken? Vad �r det med honom?� Hon b�jde p� huvudet d� de passerade under en utskjutande klippa och sv�ngde runt en skarp kurva.

Farbroderns r�st l�t bekymrad. �Lord Robert�, suckade han, �sex �r gammal, sjuklig och n�ra att ta till lipen om man tar ifr�n honom dockorna. Jon Arryns �kta arvinge, vid alla gudar, men det finns de som s�ger att han �r f�r svag f�r att sitta i sin fars s�te. Nestor Royce har varit �verf�rvaltare de senaste fjorton �ren medan lord Jon var i Kungshamn och m�nga viskar att han borde regera tills pojken blir myndig. Andra anser att Lysa m�ste gifta om sig, och det snart. Friarna samlas redan som kr�kor p� ett slagf�lt, och �rnn�stet �r fullt av dem.�

�Det kunde man f�rv�nta sig�, sa Catelyn, och det var inte s� konstigt, f�r Lysa var fortfarande ung och kungariket Berget och Dalen var en �verd�dig br�llopsg�va. �Kommer Lysa att ta sig en ny make?�

�Hon p�st�r det, f�rutsatt att hon hittar n�gon som passar henne�, svarade Brynden Tully, �men hon har redan sagt nej till lord Nestor och dussinet andra l�mpliga m�n. Hon sv�r att den h�r g�ngen ska hon sj�lv v�lja �kta man.�

�Du av alla kan knappast kritisera henne f�r det.�

Ser Brynden fn�s. �Det g�r jag inte heller, men�f�r mig verkar det som om Lysa bara leker med sina friare. Hon njuter av leken, men jag tror att din syster t�nker regera sj�lv tills pojken �r gammal nog att i praktiken och inte bara till namnet bli lord av �rnn�stet.�

�En kvinna kan regera lika klokt som en man�, h�vdade Catelyn.

�R�tt kvinna ja�, inst�mde farbrodern med en sidoblick p� henne. �G�r inte misstaget att tro att Lysa �r som du, Cat.� Han tvekade och �tertog: �Om sanningen ska fram �r jag r�dd f�r att du inte kommer att finna din syster s�hj�lpsam som du skulle �nska.�

Hon blev f�rbryllad. �Vad menar du?�

�Den Lysa som kom tillbaka fr�n Kungshamn �r inte samma flicka som begav sig s�derut d� hennes make blev utn�mnd till kungens hand. De d�r �ren var sv�ra f�r henne, och det m�ste du veta. Lord Arryn var en plikttrogen make, men deras �ktenskap kom till av politiska sk�l, inte av passion.�

�Precis som mitt.�

�De b�rjade p� samma s�tt, men ditt slut blev lyckligare �n din systers. Tv� d�df�dda barn, dubbelt s� m�nga missfall, lord Arryns d�d�Catelyn, gudarna har bara gett Lysa det h�r enda barnet, och han �r allt din syster lever f�r nu, stackars pojke. Det �r inte att undra p� att hon flydde hellre �n s�g honom �verl�mnad till �tten Lannister. Din syster �r r�dd, barn, och r�ddast �r hon f�r klanen Lannister. Hon flydde till Dalen, sm�g bort fr�n R�da slottet som en tjuv om natten, f�r att slita sonen ur lejonets gap�och nu har du f�rt lejonet till hennes d�rr.�

�I kedjor�, p�pekade Catelyn. P� h�ger sida om henne gapade avgrunden och hon h�ll in h�sten och tog sig f�rsiktigt fram steg f�r steg.

�Jas�?� Farbrodern kastade en blick �ver axeln p� Tyrion Lannister som l�ngsamt red bakom dem. �Jag ser en yxa vid hans sadel, en dolk i hans b�lte och en solden�r som h�nger efter honom som en hungrig skugga. Var �r kedjorna, s�ta du?�

Catelyn skruvade illa till mods p� sig i sadeln. �Dv�rgen �r h�r och inte av eget val. Kedjor eller inte, s� �r han min f�nge, och precis som jag kommer Lysa att vilja st�lla honom till svars f�r hans brott. Det var hennes make �tten Lannister m�rdade och hennes brev som f�rst varnade oss f�r dem.�

Brynden svartfisken gav henne ett tr�tt leende. �Jag hoppas du har r�tt, barn�, suckade han p� ett s�tt som sa att hon hade fel.

Solen stod l�gt d� marken b�rjade plana ut under h�starnas hovar. V�gen blev bredare och rakare, och f�r f�rsta g�ngen lade Catelyn m�rke till vilda blommor och gr�s. S� snart de n�dde dalbottnen gick f�rden fortare och de kunde rida i snabb galopp genom gr�na skogar och sovande sm� byar, f�rbi frukttr�dg�rdar och gyllene vetef�lt och �ver solbelysta b�ckar. Farbrodern skickade en banerf�rare i f�rv�g och tv� baner fladdrade p� hans st�ng: �verst huset Arryns m�ne och falk och under hans egen svarta fisk. B�nder och k�pm�n flyttade p� sina vagnar och ryttare fr�n mindre betydelsefulla hus red �t sidan f�r att sl�ppa fram dem.

Trots det var det helt m�rkt innan de n�dde fram till det v�l bef�sta slottet som l�g vid foten av J�ttens lans. Facklor fladdrade p� murarna och m�nen dansade p� vallgravens m�rka vatten. Vindbryggan var uppe och f�llgallret nere, men Catelyn s�g ljus brinna i porthuset och i f�nstren p� de fyrkantiga tornen bakom.

�M�nportarna�, upplyste farbrodern d� s�llskapet h�ll in h�starna. Hans banerf�rare red fram till kanten av vallgraven f�r att ropa p� vakterna i porthuset. �Lord Nestors s�te, och med all sannolikhet v�ntar han oss. Titta upp.�

Catelyn h�jde blicken och tittade�� upp, upp, upp. F�rst s�g hon bara sten och tr�d och det gr� berget som tornade upp sig insvept i m�rker, svart som en stj�rnl�s himmel. S� lade hon m�rke till gl�den fr�n eldar h�gt ovanf�r dem; en borg var byggd p� sj�lva bergssidan och ljusen stirrade ner p� dem som orange �gon. Ovanf�r den borgen fanns ytterligare en och �nnu h�gre upp en tredje som inte var mer �n en fladdrande gnista mot himlen. Och till slut, d�r uppe d�r falkarna fl�g, syntes n�got vitt i m�nskenet. Catelyn fick svindel d� hon stirrade upp p� de bleka tornen s� l�ngt ovanf�r.

��rnn�stet�, h�rde hon Marillion v�rdnadsfullt mumla.

Tyrion Lannisters skarpa r�st inf�ll. ��tten Arryn kan inte vara s�rskilt f�rtjusta i s�llskap. Om ni t�nker tvinga oss att kl�ttra uppf�r det d�r berget i m�rkret f�redrar jag att ni d�dar mig h�r p� fl�cken.�

�Vi tillbringar natten h�r och tar oss upp i morgon�, talade Brynden om f�r honom.

�Jag kan knappt v�nta�, svarade dv�rgen. �Hur ska vi komma dit upp? Jag har ingen erfarenhet av att rida p� getter.�

�Det finns trappsteg inhuggna i berget�, upplyste Catelyn. Ned hade ber�ttat f�r henne om dem d� han pratade om sin barndom h�r tillsammans med Robert Baratheon och Jon Arryn.

Farbrodern nickade. �Det �r f�r m�rkt att se trappstegen nu, men de finns d�r. F�r branta och smala f�r h�star, men mulor kan ta sig n�stan hela v�gen dit. Stigen bevakas av tre borgar, Sten, Sn� och Himmel, och mulorna tar oss upp till Himmel.�

Tyrion Lannister s�g tveksamt p� berget. �Och sedan?�

Brynden log. �Sedan blir stigen f�r brant �ven f�r mulor och man f�r g� till fots resten av v�gen. Eller ni kanske f�redrar att �ka upp i en korg. �rnn�stet ligger alldeles ovanf�r Himmel och i dess k�llare finns sex stora vinschar med l�nga j�rnkedjor f�r att dra upp f�rn�denheter. Om ni f�redrar det, lord Lannister, kan ni f� �ka upp tillsammans med br�det, �let och �pplena.�

Dv�rgen gapskrattade. �Om jag �nd� vore en pumpa�, sa han. �Tyv�rr skulle min h�ge far utan tvekan bli ytterst f�rtretad om jag gick mitt �de till m�tes som en s�ck rovor, och om ni tar er upp till fots �r jag r�dd f�r att jag m�ste g�ra detsamma. Vi i �tten Lannister har en viss stolthet.�

�Stolthet?� sn�ste Catelyn. Hans h�nfulla ton och l�ttsamma s�tt gjorde henne arg. �En del skulle snarare kalla det �vermod. �vermod och girighet och maktlystnad.�

�Min bror �r definitivt �vermodig�, inst�mde Tyrion Lannister. �Min far �r girigheten sj�lv och min k�ra syster tr�ngtar efter makt med varje vaket andetag, men jag �r oskyldig som ett litet lamm. Ska jag br�ka f�r er?� Han flinade.

Vindbryggan f�lldes ner med ett knakande innan hon hann svara och de h�rde ljudet av oljade kedjor d� f�llgallret drogs upp. Soldater kom ut med brinnande facklor f�r att lysa dem och farbrodern f�rde dem �ver vallgraven. Lord Nestor Royce, �verf�rvaltare i Dalen och f�rsvarare av M�nportarna, v�ntade p� borgg�rden omgiven av sina riddare f�r att ta emot dem. �Lady Stark�, sa han och bugade. Det var en kraftig, bredbr�stad man och hans bugning var klumpig.

Catelyn satt av och gick fram till honom. �Lord Nestor�, sa hon. Hon k�nde honom bara ryktesv�gen: Bronze Yohns kusin fr�n en mindre betydelsefull gren av huset Royce men �nd� en respektingivande man. �Vi har en l�ng och tr�ttsam f�rd bakom oss och jag skulle vara tacksam f�r husrum hos er i natt.�

�Mitt slott �r ert, ers n�d�, svarade lord Nestor barskt, �men er syster Lysa har skickat ner ett budskap fr�n �rnn�stet. Hon vill tr�ffa er genast. Resten av ert s�llskap f�r bo h�r och forts�tta upp i gryningen.�

Farbrodern hoppade av h�sten. �Vad �r det h�r f�r d�rskap?� undrade han burdust. Brynden Tully hade aldrig varit den som skr�dde orden. �Ska Catelyn bestiga berget nattetid n�r m�nen inte ens �r full? Till och med Lysa borde begripa att det �r samma sak som att be om en bruten nacke.�

�Mulorna hittar v�gen, ser Brynden.� En flicka p� sjutton eller arton kom fram till lord Nestor. Hennes m�rka h�r var kortklippt och rakt och hon var kl�dd i ridbyxor och en f�rsilvrad ringbrynja. Hon bugade f�r Catelyn med st�rre grace �n sin husbonde. �Jag lovar er, ers n�d, att ni inte ska komma till skada. Det �r en �ra f�r mig att f�ra er upp och jag har gjort kl�ttringen i m�rker hundratals g�nger. Mychel s�ger att min far m�ste ha varit en get.�

Hon l�t s� kaxig att Catelyn m�ste le. �Har du ett namn, barn?�

�Mya Sten, om det behagar er, ers n�d�, svarade flickan.

Det behagade inte Catelyn, och det var med stor m�da som hon lyckades beh�lla leendet i ansiktet. Sten var en o�ktings namn i Dalen, p� samma s�tt som Sn� var det i Norden och Blomma i H�gg�rden; i vart och ett av de sju konungarikena hade seder och bruk gett ett efternamn till barn som var f�dda utan eget namn. Catelyn hade inget emot den h�r flickan, men pl�tsligt kunde hon inte l�ta bli att t�nka p� Neds o�kting p� muren, och tanken gjorde henne p� en g�ng arg och skuldmedveten. Hon fick k�mpa f�r att hitta ord till ett svar.

Lord Nestor fyllde tystnaden. �Mya �r en duktig flicka, och om hon lovar att f�ra er v�lbeh�llen till lady Lysa tror jag henne, f�r hon har �nnu aldrig svikit mig.�

�I s� fall �verl�mnar jag mig i dina h�nder, Mya Sten�, sa Catelyn, �och jag ber er, lord Nestor, att h�lla noga vakt �ver min f�nge.�

�Och jag ber er att ge f�ngen en b�gare vin och en v�lstekt kapun innan han d�r av hunger�, insk�t Lannister. �Det skulle vara trevligt med en flicka ocks�, men jag antar att det �r f�r mycket beg�rt.� Solden�ren Bronn skrattade h�gt.

Lord Nestor l�tsades inte om Tyrions sk�mt. �Det ska bli som ni har befallt, ers n�d.� F�rst d� gav han dv�rgen en blick. �F�r lord Lannister till en torncell och ge honom mat och dryck.�

Catelyn tog adj� av farbrodern och de andra medan Tyrion Lannister f�rdes bort och f�ljde sedan efter flickan genom slottet. Tv� mulor stod och v�ntade p� dem p� �vre borgg�rden, sadlade och f�rdiga. Mya hj�lpte henne att sitta upp p� den ena medan en vakt i himmelsbl� mantel �ppnade den smala sidoporten. P� andra sidan fanns en t�t skog av tall och gran och berget som en m�rk mur, men trappstegen fanns d�r, djupt inhuggna i klippan, och de fortsatte upp mot himlen. �En del tycker det �r l�ttare om de blundar�, sa Mya d� hon ledde mulorna genom porten och in i den m�rka skogen, �f�r n�r de blir r�dda eller yra kl�nger de sig ibland fast f�r h�rt vid mulorna, och det tycker de inte om.�

�Jag �r f�dd Tully och gift med en Stark�, p�pekade Catelyn, �och jag �r inte l�ttskr�md. T�nker du t�nda en fackla?� Trappstegen var becksvarta.

Flickan gjorde en grimas. �Man blir bara bl�ndad av facklor, och en s�dan h�r klar natt r�cker det med m�nen och stj�rnorna. Mychel s�ger att jag ser lika bra som en uggla.� Hon satt upp och manade p� mulan uppf�r det f�rsta trappsteget. Catelyns mula f�ljde efter av sig sj�lv.

�Du n�mnde Mychel tidigare�, sa Catelyn. Mulorna best�mde takten, l�ngsam men stadig, och det var hon helt n�jd med.

�Mychel �r min �lskade�, f�rklarade Mya. �Mychel Redfort. Han �r v�pnare till ser Lyn Corbray, och vi ska gifta oss s� snart han blir riddare, n�sta �r eller �ret d�refter.�

Hon l�t s� lik Sansa, s� lycklig och oskyldig med sina dr�mmar. Catelyn log, men leendet var lite sorgset. Redfort var ett gammalt namn i Dalen, det visste hon, och de hade de f�rsta m�nniskornas blod i sina �dror. Mya var kanske hans k�resta, men ingen Redfort skulle n�gonsin gifta sig med en o�kting. Hans familj skulle arrangera ett mer passande parti f�r honom med en Corbray eller en Waynwood eller en Royce eller kanske dottern till n�got f�rn�mare hus utanf�r Dalen. Om Mychel Redfort alls l�g med den h�r flickan var det mellan o�kta lakan.

Kl�ttringen gick l�ttare �n Catelyn v�gat hoppas. Tr�den v�xte t�tt och lutade sig �ver stigen, och de bildade ett prasslande gr�nt tak som utest�ngde till och med m�nen, s� att det verkade som om de tog sig upp genom en l�ng svart tunnel. Mya Sten tycktes sannerligen vara v�lsignad med m�rkerseende och mulorna var s�kra p� foten och outtr�ttliga. De lunkade p� uppf�r trappstegen som slingrade sig fram och tillbaka �ver bergssidan, och ljudet av deras hovar d�mpades av ett tjockt lager barr som l�g som en matta p� stigen. Tystnaden var rogivande och den svagt vaggande r�relsen fick Catelyn att b�rja svaja i sadeln. Inom kort fick hon k�mpa mot s�mnen.

Kanske d�sade hon till en kort stund, f�r pl�tsligt d�k en massiv j�rnbeslagen port upp framf�r dem. �Sten�, upplyste Mya glatt och satt av. J�rnpiggar stack upp l�ngs kr�net av de v�ldiga stenmurarna och tv� stora runda torn h�jde sig �ver borgen. Porten sv�ngde upp d� Mya ropade, och d� de kommit in h�lsade den fetlagde riddaren, som var borgens bef�lhavare, p� Mya med hennes f�rnamn och erbj�d dem varma grillspett med k�tt och l�k. Catelyn hade inte insett hur hungrig hon var, och hon �t st�ende p� borgg�rden medan stalldr�ngar flyttade deras sadlar till utvilade mulor. Den heta k�ttsaften rann �ver hakan och droppade ner p� manteln, men hon var alldeles f�r utsvulten f�r att bry sig om det.

S� fick hon sitta upp p� en ny mula och �terigen ge sig ut i den stj�rnklara natten. Den andra delen av kl�ttringen verkade mer f�rr�disk, tyckte Catelyn. Stigen var brantare, trappstegen mer slitna med grus och sm�sten h�r och var, och Mya var tvungen att sitta av flera g�nger f�r att flytta p� nedfallna stenar som l�g i deras v�g. �Man vill inte g�rna att mulan ska bryta benet h�r uppe�, anm�rkte hon, och Catelyn kunde inte annat �n h�lla med henne. Hon k�nde av h�jden mer nu. Tr�den stod glesare h�r uppe och vinden bl�ste h�rdare, h�ftiga vindst�tar som slet i kl�derna och bl�ste h�ret i �gonen. D� och d� vek trappstegen tillbaka, och hon kunde se Sten nedanf�r dem och M�nportarna �nnu l�ngre ner, och dess facklor s�g ut som sm� stearinljus.

Sn� var mindre �n Sten, ett enda bef�st torn och en timrad borg med ett stall bakom en l�g mur av obehandlad sten. �nd� l�g borgen inb�ddad mot J�ttens lans p� ett s�dant s�tt att den beh�rskade hela stentrappan ovanf�r den l�gre borgen. En fiende som ville ta sig upp till �rnn�stet skulle bli tvungen att steg f�r steg k�mpa sig upp fr�n Sten medan stenar och pilar regnade ner fr�n Sn� ovanf�r. Bef�lhavaren, en �ngslig ung riddare med kopp�rrigt ansikte, erbj�d dem br�d och ost och m�jligheten att v�rma sig vid hans eld, men Mya tackade nej. �Vi borde forts�tta, ers n�d, om det behagar er�, sa hon, och Catelyn nickade.

�terigen fick de utvilade mulor. Hennes var vit, och Mya log n�r hon fick syn p� honom. �Vitstj�rn �r bra, ers n�d. S�ker p� foten, till och med p� is, men ni m�ste vara f�rsiktig, f�r han sparkas om han inte tycker om er.�

Mulan tycktes gilla Catelyn, f�r han sparkades tack och lov inte. Det fanns ingen is heller, och det var hon ocks� tacksam f�r. �Min mor s�ger att f�r hundra �r sedan b�rjade isen h�r�, ber�ttade Mya. �Det var alltid vitt h�r ovanf�r och isen sm�lte aldrig.� Hon ryckte p� axlarna. �Jag kan inte ens minnas att jag n�gonsin har sett sn� s� h�r l�ngt nere p� berget, men kanske var det s� en g�ng i tiden.�

S� ung, t�nkte Catelyn och f�rs�kte komma ih�g om hon n�gonsin varit s�dan. Flickan hade levt halva sitt liv p� sommaren, och det var det enda hon k�nde till. Vintern n�rmar sig, barn, ville hon tala om f�r henne. Hon hade orden p� l�pparna och hon sa dem n�stan. Kanske b�rjade hon till sist �nd� bli en Stark.

Ovanf�r Sn� var vinden ett levande v�sen som tj�t omkring dem som en varg p� isvidderna f�r att sedan l�gga sig, som f�r att invagga dem i trygghet. Stj�rnorna verkade starkare h�r uppe och s� n�ra att hon n�stan kunde ta p� dem och m�nen var enorm p� den klara svarta himlen. Medan de kl�ttrade uppt�ckte Catelyn att det var b�ttre att titta upp �n ner. Trappstegen var spruckna och trasiga efter �rhundradenas iskyla och t� och or�kneliga mulors hovar, och trots att det var m�rkt fick hon hj�rtat i halsgropen. N�r de kom till en smal stenbro utan r�cken mellan tv� h�ga bergstoppar satt Mya av. �Det �r b�st att leda mulorna �ver�, f�rklarade hon, �f�r vinden kan vara lite ot�ck h�r, ers n�d.�

Catelyn satt stelt av i m�rkret och tittade p� bron som l�g framf�r henne: sex meter l�ng och n�stan en meter bred men med stup p� b�gge sidorna, och hon kunde h�ra vinden vissla. Mya klev ut p� l�tta f�tter och mulan f�ljde efter lika lugnt som om den gick �ver en borgg�rd. Det var hennes tur. Men Catelyn hade knappt tagit f�rsta steget f�rr�n skr�cken grep tag i henne. Hon kunde k�nna tomheten, de enorma svarta avgrunderna som gapade runt omkring henne. Hon stannade darrande och v�gade inte r�ra sig ur fl�cken. Vinden skrek �t henne och slet i manteln, f�rs�kte dra henne �ver kanten. Catelyn makade foten bak�t, ett litet f�rsiktigt steg, men mulan var bakom henne och hon kunde inte backa. Jag kommer att d� h�r, t�nkte hon och k�nde svetten rinna l�ngs ryggen.

�Lady Stark�, ropade Mya fr�n andra sidan avgrunden, och det l�t som om flickan var tusen fj�rdingsv�g bort. �M�r ni bra?�

Catelyn Tully svalde det sista av sin stolthet. �Jag�jag klarar inte det h�r, barn�, ropade hon.

�Jo, det g�r ni visst�, sa flickan. �Det vet jag att ni g�r. Titta s� bred bron �r.�

�Jag vill inte titta.� Det k�ndes som om v�rlden virvlade runt omkring henne, berg och himmel och mulor snurrade som en leksakssnurra. Catelyn sl�t �gonen f�r att f� andh�mtningen att bli lugnare.

�Jag kommer tillbaka och h�mtar er�, sa Mya. �R�r er inte, ers n�d.�

Catelyn hade inte en tanke p� att r�ra sig. Hon lyssnade till vindens g�lla tjut och h�rde det hasande ljudet av l�der mot sten. S� var Mya d�r och tog henne mjukt i armen. �Blunda om ni vill. Sl�pp repet nu, f�r Vitstj�rn klarar sig sj�lv. Bra, ers n�d. Jag ska leda er �ver, och det �r l�tt ska ni f� se. F�r jag ett steg nu. S� ja, flytta foten nu, l�t den bara glida fram�t. Ser ni? Och s� ett till. Det �r s� l�tt att ni skulle kunna springa �ver. Ett till, forts�tt. Ja.� Och s�, steg f�r steg, ledde flickan Catelyn �ver, blind och darrande, medan den vita mulan lugnt f�ljde efter.

Borgen som hette Himmel var inte mer �n en h�g halvm�nformad mur av obehandlad sten som var rest mot bergv�ggen, men inte ens Valyriens nerrasade torn kunde ha sett vackrare ut i Catelyn Starks �gon. H�r b�rjade sn�n, och Himmels n�tta stenar var rimfrostiga och l�nga istappar h�ngde fr�n sluttningarna ovanf�r.

Det grydde i �ster d� Mya ropade p� vakterna och portarna �ppnades f�r dem. Innanf�r murarna fanns bara en rad ramper och en enorm h�g med stenar i alla storlekar, och utan tvivel skulle det vara den l�ttaste sak i v�rlden att b�rja ett jordskred h�rifr�n. En �ppning syntes i bergv�ggen framf�r dem. �Stallen och barackerna finns d�r inne�, ber�ttade Mya, �och den sista delen av v�gen g�r inne i berget. Det kan vara lite m�rkt, men ni slipper �tminstone vinden. L�ngre �n s� h�r kan mulorna inte g�, f�r nu blir det som en sorts skorsten, mer som en stege av sten �n en trappa, men det �r inte s� illa. Bara en timme till s� �r vi framme.�

Catelyn tittade upp, och rakt ovanf�r huvudet kunde hon se �rnn�stet gl�nsa blekt i gryningsljuset. Det kunde inte vara mer �n tv� hundra meter dit, men nerifr�n s�g det ut som en liten vit vaxkaka. Hon mindes vad farbrodern sagt om korgar och vinschar. ��tten Lannister har kanske sin stolthet�, sa hon till Mya, �men �tten Tully har b�ttre f�rst�nd. Jag har ridit hela dagen och n�stan hela natten. S�g �t dem att fira ner en korg, f�r jag t�nker �ka upp med rovorna.�

Solen hade stigit en bra bit �ver bergen d� Catelyn Stark �ntligen n�dde �rnn�stet. En kraftig, silverh�rig man i himmelsbl� mantel och br�stharnesket prytt med m�nen och falken hj�lpte henne att stiga ur korgen: ser Vardis Egen, kapten f�r Jon Arryns slottsvakt. Bredvid honom stod m�ster Colemon, smal och nerv�s med f�r lite h�r och f�r mycket hals. �Lady Stark�, sa ser Vardis, �gl�djen �r stor men ov�ntad.� M�ster Colemons huvud hoppade inst�mmande upp och ner. �Det �r den verkligen, ers n�d, det �r den verkligen. Jag har skickat bud till er syster, f�r hon l�mnade order om att hon ville bli v�ckt i samma stund ni anl�nde.�

�Jag hoppas hon har f�tt en god natts s�mn�, svarade Catelyn med en viss sk�rpa i tonen som tycktes passera obem�rkt.

M�nnen eskorterade henne fr�n vinschrummet och uppf�r en spiraltrappa. �rnn�stet var ett j�mf�relsevis litet slott: sju smala, vita torn som stod lika t�tt som pilarna i ett koger p� det stora berget. Det hade inget behov av stallar eller smedja eller hundg�rd, men Ned hade sagt att s�desmagasinen var lika stora som Vinterheds och att tornen kunde hysa fem hundra man. �nd� tyckte Catelyn att det verkade f�runderligt �vergivet d� hon gick genom de tomma, ekande stensalarna.

Lysa satt ensam och v�ntade i salongen och hon var fortfarande kl�dd i morgonrock. Det l�nga kastanjer�da h�ret svallade fritt �ver de halvnakna vita axlarna och ner p� ryggen. En tj�nsteflicka stod bakom henne och borstade ut tovorna, men d� Catelyn steg in reste sig systern leende. �Cat�, utbrast hon, ��, Cat, s� underbart att se dig igen, k�ra syster.� Hon sprang �ver rummet och tog systern i famnen. �Det �r s� l�nge sedan�, mumlade Lysa, �s� f�rf�rligt l�nge sedan.�

Det hade g�tt fem �r sedan de tr�ffades sist, fem grymma �r f�r Lysa, och de hade kr�vt sin tribut. Systern var tv� �r yngre och �nd� s�g hon �ldre ut nu. Lysa var kortare �n Catelyn och kroppen hade blivit fet och ansiktet blekt och plufsigt. Hon hade sl�kten Tullys bl� �gon, men hennes var ljusa och vattniga och aldrig stilla, och hennes lilla mun hade blivit grinig. Medan Catelyn h�ll om henne mindes hon den slanka, h�gbr�stade flickan som st�tt bredvid henne den d�r dagen p� Flodvattnet. S� ljuvlig och full av hopp hon hade varit. Allt som �terstod av systerns sk�nhet var det tjocka, kastanjer�da h�ret som gick �nda ner till midjan.

�Du ser ut att m� bra�, lj�g Catelyn, �men du verkar�tr�tt.�

Systern drog sig ur omfamningen. �Tr�tt. Ja, o ja.� F�rst d� tycktes hon l�gga m�rke till de andra: tj�nsteflickan, m�ster Colemon, ser Vardis. �L�mna oss�, befallde hon, �f�r jag vill tala med min syster i enrum.� Hon h�ll Catelyn i handen d� de drog sig tillbaka�

�och sl�ppte den i samma stund som d�rren st�ngdes, och Catelyn s�g hur ansiktsuttrycket f�r�ndrades. Det var som om solen g�mt sig bakom ett moln. �Har du mist f�rst�ndet?� fr�ste Lysa �t henne. �Att f�ra honom hit helt utan mitt tillst�nd, utan minsta f�rvarning, att dra in oss i dina tvister med �tten Lannister��

�Mina tvister?� Catelyn trodde knappt sina �ron. Det brann en stor brasa p� h�rden, men det fanns inte ett sp�r av v�rme i Lysas r�st. �Det var dina tvister f�rst, k�ra syster, f�r det var du som skickade mig det d�r f�rd�mda brevet, du som skrev att �tten Lannister hade m�rdat din make.�

�F�r att varna dig, s� att du kunde h�lla dig undan dem! Jag hade aldrig t�nkt sl�ss mot dem! Vid alla gudar, Cat, har du en aning om vad du har gjort?�

�Mor?� sa en liten r�st. Lysa snodde runt och den tunga morgonrocken virvlade omkring henne. Robert Arryn, lord av Dalen, stod i d�rr�ppningen med en trasdocka tryckt mot br�stet och s�g p� dem med stora �gon. Han var ett magert barn, liten f�r sin �lder och sjuklig, och d� och d� darrade han. Skaksjukan, kallade livmedikusarna den. �Jag h�rde r�ster.�

Det var inte att undra p�, t�nkte Catelyn, f�r Lysa hade n�stan skrikit, men �nd� gav systern henne m�rdande blickar. �Det h�r �r din moster Catelyn, s�tnos. Min syster lady Stark. Minns du henne?�

Pojken tittade tomt p� henne. �Jag tror det�, svarade han och blinkade trots att han varit mindre �n ett �r gammal sist Catelyn s�g honom.

Lysa satte sig vid brasan och sa: �Kom till mor, lilla gubben.� Hon r�ttade till hans nattdr�kt och smekte det tjocka bruna h�ret. ��r han inte vacker? Och stark ocks�, f�r du ska inte tro p� vad de s�ger. Jon visste. S�den �r stark, sa han till mig. Hans sista ord. Han upprepade Roberts namn och tog mig s� h�rt i armen att det blev m�rken. S�g �t dem att s�den �r stark. Hans s�d. Han ville att alla skulle veta vilken stark pojke min baby skulle bli.�

�Lysa�, b�rjade Catelyn, �om du har r�tt ang�ende Lannisters s� m�ste vi handla snabbt. Vi��

�Inte s� babyn h�r�, protesterade Lysa. �Han �r s� k�nslig, visst �r du, liten?�

�Pojken �r lord av �rnn�stet och Dalens f�rsvarare�, p�minde Catelyn, �och vi har inte tid med fink�nslighet. Ned tror att det kan bli krig.�

�H�ll tyst!� fr�ste Lysa �t henne. �Du skr�mmer pojken.� Lille Robert kastade en hastig blick �ver axeln p� Catelyn och b�rjade darra. Dockan f�ll ner p� s�ven p� golvet och han tryckte sig mot modern. �Var inte r�dd, liten�, viskade Lysa, �f�r mor �r h�r och ingenting kommer att g�ra dig illa.� Hon �ppnade morgonrocken och drog fram ett blekt och tungt br�st med r�d br�stv�rta. Pojken grep ivrigt efter den, begravde ansiktet mot hennes br�st och b�rjade suga. Lysa str�k honom �ver h�ret.

Catelyn var m�ll�s. Jon Arryns son, t�nkte hon klentroget. Hon mindes sitt eget minsta barn, tre�rige Rickon som var h�lften s� gammal som den h�r pojken och fem g�nger s� kavat. Inte att undra p� att lorderna i Dalen var oroliga. F�r f�rsta g�ngen f�rstod hon varf�r kungen f�rs�kt ta barnet fr�n modern f�r att fostra det hos �tten Lannister.

�Vi �r s�kra h�r�, sa Lysa, men om hon talade till henne eller pojken visste inte Catelyn.

�Var inte dum�, utbrast Catelyn med stigande vrede. �Ingen �r s�ker, och om du tror att klanen Lannister kommer att gl�mma dig f�r att du g�mmer dig h�r har du tagit sorgligt miste.�

Lysa h�ll f�r pojkens �ra med handen. ��ven om de skulle kunna f�ra en arm� genom bergen och f�rbi Blodsporten �r �rnn�stet ointagligt. Du s�g sj�lv. Ingen fiende kan n�gonsin n� oss h�r uppe.�

Catelyn ville klippa till henne. Brynden hade f�rs�kt varna henne, ins�g hon. �Inget slott �r ointagligt.�

�Det h�r �r det�, envisades Lysa, �och det s�ger alla, men vad ska jag g�ra med dv�rgen som du har tagit hit?�

��r han en ond man?� fr�gade lorden av �rnn�stet och moderns br�st hoppade ur munnen p� honom med br�stv�rtan v�t och r�d.

�En mycket ond man�, svarade Lysa och skylde sig, �men mor ska inte l�ta honom skada sin lilla baby.�

�L�t honom flyga�, bad Robert ivrigt.

Lysa str�k sonen �ver h�ret. �Det kanske vi ska�, mumlade hon, �det �r kanske vad vi ska g�ra.�

Ned hittade Lillfinger i sk�kohusets sk�nkrum d�r han i all v�nskaplighet satt och sm�pratade med en h�gv�xt elegant kvinna som bar en fj�derprydd l�ngkl�nning �ver hud svart som bl�ck. Vid elden satt Heward och en yppig sk�ka och h�ll p� med en pantlek. Han hade f�rlorat b�ltet, manteln, ringbrynjan och h�gra st�veln �n s� l�nge medan flickan blivit tvungen att kn�ppa upp blusen �nda ner till midjan. Jory Cassel stod bredvid ett regnstrimmigt f�nster med ett ironiskt leende i ansiktet medan han s�g Heward v�nda spelbrickorna.

Ned stannade vid foten av trappan och drog p� sig handskarna. �Jag �r klar med mitt �rende h�r, s� det �r dags att g�.�

Heward kom p� f�tter och samlade snabbt ihop sina persedlar. �Ja, ers n�d�, sa Jory. �Jag ska hj�lpa Wyl att leda ut h�starna.� Han stegade mot d�rren.

Lillfinger tog god tid p� sig att s�ga adj�. Han kysste den svarta kvinnans hand, viskade ett sk�mt som fick henne att skratta h�gt och sl�ntrade fram till Ned. �Ert �rende�, sa han l�tt, �eller Roberts? De s�ger att handen dr�mmer kungens dr�mmar, talar med kungens r�st och regerar med kungens sv�rd. Betyder det att ni ocks� l�grar kungens��

�Lord Baelish�, avbr�t Ned, �ni tar alldeles f�r mycket f�r givet. Jag �r inte otacksam, f�r det kunde ha tagit oss �ratal att hitta det h�r sk�kohuset utan er hj�lp. Men det betyder inte att jag t�nker st� ut med ert h�n, och dessutom �r jag inte l�ngre kungens hand.�

�Skr�ckvargen m�ste vara en best som har taggarna ut�t�, anm�rkte Lillfinger med en kr�kning p� munnen.

Ett varmt regn f�ll fr�n en stj�rnl�s svart himmel d� de gick mot stallarna, och Ned drog upp huvan p� manteln. Jory ledde ut hans h�st, och unge Wyl kom efter med Lillfingers sto i ena handen medan han med den andra fumlade med b�ltet och f�rs�kte sn�ra byxorna. En barfota sk�ka lutade sig ut genom stalld�rren och fnittrade �t honom.

�Ska vi tillbaka till slottet nu, ers n�d?� fr�gade Jory. Ned nickade och svingade sig upp i sadeln. Lillfinger satt upp bredvid honom och Jory och de andra f�ljde efter.

�Chataya driver en trevlig inr�ttning�, anm�rkte Lillfinger medan de red, �och jag har n�stan lust att k�pa det, f�r sk�kohus �r mycket b�ttre investeringar �n skepp, har jag uppt�ckt. Sk�kor sjunker s�llan och n�r de bordas av pirater betalar piraterna i reda pengar precis som alla andra.� Lord Petyr sm�skrattade �t sin egen vitsighet.

Ned l�t honom pladdra p�, och efter en stund slutade han prata och de red under tystnad. Gatorna i Kungshamn var m�rka och �vergivna, f�r regnet hade drivit alla under tak. Det �ste ner �ver huvudet p� Ned, varmt som blod och obevekligt som gamla synder, i stora droppar som rann nedf�r ansiktet.

�Robert kommer aldrig att kunna h�lla sig till en s�ng�, hade Lyanna sagt till honom p� Vinterhed den kv�llen f�r l�nge sedan d� deras far hade lovat bort hennes hand till den unge lorden av Stormens �nde. �Jag har h�rt att han gjort en flicka i Dalen med barn.� Ned hade h�llit babyn i sina armar, s� han kunde knappast f�rneka att hon existerade, och han kunde inte heller ljuga f�r sin syster. Men han hade f�rs�krat henne att det inte spelade n�gon roll vad Robert gjort f�re deras trolovning, att han var en bra och hederlig karl som �lskade henne av hela sitt hj�rta. Lyanna hade bara lett. �K�rleken �r underbar, Ned, men den kan inte f�r�ndra en mans natur.�

Flickan hade varit s� ung att Ned inte v�gat fr�ga efter hennes �lder. Utan tvekan hade hon varit jungfru. De b�ttre sk�kohusen kunde alltid f� tag i en jungfru om b�rsen var fet nog. Hon hade ljusr�tt h�r och en sky av fr�knar p� n�sryggen, och d� hon blottade ena br�stet f�r att amma babyn s�g han att br�stet ocks� var fr�knigt. �Jag har d�pt henne till Barra�, sa hon medan barnet s�g. �Hon �r s� lik honom, eller hur, ers n�d? Hon har hans n�sa och hans h�r��

�Det �r hon.� Eddard Stark hade r�rt vid babyns fina m�rka h�r och det fl�t mellan fingrarna som svart siden. Roberts f�rstf�dda hade haft samma fina h�r, tyckte han sig minnas.

�Ber�tta det f�r honom n�r ni tr�ffar honom, ers n�d, om det�om det behagar er. Ber�tta hur vacker hon �r.�

�Det ska jag g�ra�, hade Ned lovat henne. Det var hans f�rbannelse. Robert svor kvinnorna evig k�rlek och gl�mde dem f�re kv�llningen, men Ned Stark mindes sina l�ften. Han t�nkte p� de l�ften han gett Lyanna d� hon l�g d�ende, och priset han f�tt betala f�r att h�lla dem.

�Och tala om f�r honom att jag inte har varit med n�gon annan, det sv�r jag p�, ers n�d, b�de vid de gamla och nya gudarna. Chataya sa att jag kunde f� ett halv�r f�r babyn och f�r hoppet att han skulle komma tillbaka. S� s�g �t honom att jag v�ntar, �r ni sn�ll. Jag vill inte ha n�gra juveler eller n�got, bara honom, f�r han har alltid varit god mot mig.�

God mot dig, t�nkte Ned bistert. �Det ska jag s�ga honom, barn, och jag lovar dig att Barra inte ska beh�va sakna n�gonting.�

Hon hade lett d�, ett leende som var s� blygt och rart att det v�rkte i hj�rtat p� honom. Medan Ned red genom den regniga natten s�g han Jon Sn�s ansikte f�r sig, s� likt en yngre upplaga av sitt eget. Om gudarna tyckte s� illa om o�ktingar, t�nkte han tr�tt, varf�r fyllde de d� m�nnen med s�dan lust? �Lord Baelish, vad vet ni om Roberts o�ktingar?�

�Till att b�rja med har han fler �n ni.�

�Hur m�nga?�

Lillfinger ryckte p� axlarna, och det forsade vatten l�ngs ryggen p� manteln. �Spelar det n�gon roll? Om man ligger med tillr�ckligt m�nga kvinnor kommer en del att ge en presenter, och hans h�ghet har aldrig varit tillbakadragen p� den punkten. Jag vet att han har erk�nt pojken p� Stormens �nde, den han avlade samma kv�ll som lord Stannis gifte sig, och han kunde knappast g�ra n�got annat. Modern var en Florent, systerdotter till lady Selyse och en av hennes kammarjungfrur. Renly s�ger att Robert bar upp flickan under festen och invigde bruds�ngen medan Stannis och hans brud fortfarande dansade. Lord Stannis verkade tycka att det var en skamfl�ck p� hans hustrus hus �ra, s� n�r pojken f�ddes skickade han i v�g honom till Renly.� Han gav Ned en sidoblick. �Jag har ocks� h�rt det viskas att Robert fick tvillingar med en k�kspiga p� Casterlyklippan f�r tre �r sedan d� han var d�r p� lord Tywins tornering. Cersei l�t d�da sp�dbarnen och s�lde modern till en slavhandlare. Det var en f�r stor skymf mot �tten Lannisters �ra n�r det h�nde p� hemmaplan.�

Ned Stark gjorde en grimas. S�dana illvilliga historier ber�ttades om alla h�ga lorder i riket, och han hade inga sv�righeter att tro det om Cersei Lannister�men skulle kungen st� overksam bredvid och l�ta det ske? Den Robert han k�nt skulle inte ha gjort det, men den Robert han k�nt hade aldrig varit s� duktig p� att blunda f�r det han inte ville se. �Varf�r skulle Jon Arryn pl�tsligt intressera sig s� djupt f�r kungens l�g�ttade barn?�

Den korte mannen ryckte p� sina v�ta axlar. �Han var kungens hand och f�rmodligen bad Robert honom se till att de hade det bra.�

Ned var v�t �nda in p� bara kroppen och sj�len hade blivit kall. �Det m�ste vara mer �n s�. Varf�r skulle n�gon annars m�rda honom?�

Lillfinger skakade regnet ur h�ret och skrattade. �Nu f�rst�r jag. Lord Arryn fick veta att hans h�ghet hade fyllt magarna p� n�gra sk�kor och fiskhandlerskor och d�rf�r m�ste han tystas. Det �r inte att undra p�, f�r om man l�ter en s�dan man leva kommer han snart att p�st� att solen g�r upp i �ster.�

P� det hade Ned inget att svara och han rynkade i st�llet pannan. Han t�nkte p� Rhaegar Targaryen och undrade om han bes�kt sk�kohus. P� n�got s�tt trodde han inte det.

Regnet vr�kte ner nu och det stack i �gonen och trummade mot marken. Floder av svart vatten rann nedf�r kullen d� Jory ropade �Ers n�d� med r�sten hes av oro, och p� ett �gonblick var gatan full av soldater.

Ned fick en skymt av ringbrynjor �ver l�der, kraghandskar och benskenor och st�lhj�lmar prydda med guldlejon. Deras mantlar klibbade genomdr�nkta av regn fast vid ryggarna. Han hade inte tid att r�kna, men det var �tminstone tio soldater p� linje som till fots blockerade gatan med l�ngsv�rd och spjut med j�rnspetsar. �Bakom!� h�rde han Wyl skrika och d� han v�nde h�sten fanns det fler bakom dem som skar av retr�tten. Jory drog sv�rdet ur skidan. �Ge plats eller d�!�

�Vargarna ylar�, sa deras ledare, och Ned kunde se regnet rinna nedf�r ansiktet p� honom. �Men det �r bara en liten flock.�

Lillfinger red l�ngsamt fram�t. �Vad �r meningen med detta? Det h�r �r kungens hand.�

�Han var kungens hand.� Leran d�mpade den fuxf�rgade hingstens hovslag och linjen av soldater delade p� sig f�r att sl�ppa fram honom. P� ett gyllene br�stharnesk r�t Lannisters lejon utmanande. �Men nu �r jag inte s�ker p� vad han �r.�

�Det h�r �r vansinne, Lannister�, protesterade Lillfinger. �L�t oss passera. Vi v�ntas tillbaka till slottet. Vad tror ni att ni sysslar med?�

�Han vet vad han sysslar med�, sa Ned lugnt.

Jaime Lannister log. �Det �r sant, f�r jag letar efter min bror. Ni minns v�l min bror, lord Stark? Han var med oss p� Vinterhed. Ljush�rig, olikf�rgade �gon, vass tunga. En kort man.�

�Jag minns honom v�l�, svarade Ned.

�Det verkar som om han har f�tt bekymmer p� v�gen och min h�ge far �r riktigt uppr�rd. Ni har v�l ingen aning om vem som kan ha �nskat min bror illa?�

�Er bror har tagits p� min order f�r att st�llas till svars f�r sina brott�, upplyste Ned Stark.

Lillfinger st�nade av f�rf�ran. �Mina herrar��

Ser Jaime drog l�ngsv�rdet ur skidan och manade p� hingsten. �Visa mig ert st�l, lord Eddard. Jag slaktar er g�rna precis som Aerys om jag m�ste, men jag ser helst att ni d�r med sv�rdet i hand.� Han gav Lillfinger en kall, f�raktfull blick. �Lord Baelish, jag r�der er att snabbt f�rsvinna innan ni f�r blodst�nk p� era dyrbara kl�der.�

Lillfinger beh�vde inte uppmanas tv� g�nger. �Jag ska h�mta stadsvakten�, lovade han Ned. Lannisters linje �ppnades f�r att sl�ppa igenom honom och sl�ts igen. Lillfinger satte sporrarna i stoets sida och f�rsvann runt ett h�rn.

Neds m�n hade dragit sv�rden, men de var tre mot tjugo. Folk kikade ut genom f�nster och d�rrar i n�rheten, men det fanns ingen som hade minsta tanke p� att ingripa. Hans m�n satt till h�st medan Lannisters var till fots, utom Jaime sj�lv. De skulle kanske kunna spr�nga sig igenom, men Eddard Stark tyckte att det fanns en s�krare taktik. �Om ni d�dar mig�, varnade han kungam�rdaren, �kommer Catelyn med all s�kerhet att d�da Tyrion.�

Jaime Lannister petade Ned i br�stet med det f�rgyllda sv�rd som hade utgjutit den siste drakkungens blod. �Skulle hon? Skulle den �dla Catelyn av Flodvattnet m�rda en gisslan? Det tror jag�inte.� Han suckade. �Men jag �r inte villig att riskera min brors liv i f�rlitan p� en kvinnas �ra��� Jaime stoppade ner sv�rdet i skidan�� �s� jag antar att jag m�ste l�ta er springa tillbaka till Robert och tala om f�r honom hur jag skr�mde er. Jag undrar om han bryr sig om det.� Jaime str�k det v�ta h�ret ur ansiktet och sv�ngde runt h�sten. N�r han var bakom linjen med soldater kastade han en blick p� sin kapten. �Tregar, se till att inget ont h�nder lord Stark.�

�Som ni befaller, ers n�d.�

�Men�vi vill ju inte sl�ppa i v�g honom helt otuktad, s唠� genom m�rkret och regnet s�g Ned en glimt av Jaimes leende�� �d�da hans m�n.�

�Nej!� skrek Ned Stark och drog sv�rdet. Jaime galopperade redan i v�g l�ngs gatan d� han h�rde Wyl skrika. M�nnen kom n�rmare fr�n b�da h�llen. Ned red ner en och h�gg mot m�rka skepnader i karmosinr�da mantlar som kastade sig �t sidan f�r honom, och Jory Cassel satte sporrarna i h�stens sidor och gick till anfall. En st�lskodd hov tr�ffade en av Lannisters soldater i ansiktet med ett v�mjeligt krasande. En andra man vacklade bak�t och f�r ett �gonblick var Jory fri. Wyl svor d� de drog ner honom fr�n hans d�ende h�st medan sv�rden h�gg vilt i regnet. Ned galopperade fram till honom och l�t l�ngsv�rdet braka ner p� Tregars hj�lm. St�ten var s� kraftig att den k�ndes �nda upp i axeln. Tregar f�ll omkull p� kn� med den lejonprydda hj�lmen i tv� delar och blodet rinnande nedf�r ansiktet. Heward h�gg mot h�nderna som hade gripit tag i hans tygel d� han fick ett spjut i magen. Pl�tsligt var Jory tillbaka hos dem med ett r�tt regn droppande fr�n sv�rdet. �Nej!� skrek Ned. �Ge dig i v�g, Jory!� S� halkade Neds h�st under honom och st�rtade omkull i leran, och han k�nde en v�ldsam sm�rta och smaken av blod i munnen.

Han s�g dem hugga av benen p� Jorys h�st och dra ner honom p� marken och sv�rden h�jdes och s�nktes d� de gav sig p� honom. D� Neds h�st tog sig upp p� benen f�rs�kte �ven han resa sig men f�ll igen och skrek till, och han kunde se benpipan sticka ut ur vaden. Det var det sista han s�g p� en l�ng stund medan regnet fortsatte att �sa ner.

N�r lord Eddard Stark �ter �ppnade �gonen var han ensam med sina d�da. H�sten kom n�rmare, k�nde den stinkande lukten av blod och galopperade d�rifr�n. Ned b�rjade sl�pa sig fram genom leran medan han bet ihop t�nderna om sm�rtan i benet. Det verkade ta �ratal. Ansikten kikade ut genom f�nster upplysta med stearinljus och folk b�rjade komma ut ur gr�nder och d�rrar, men ingen kom fram f�r att hj�lpa honom.

Lillfinger och stadsvakten fann honom d�r p� gatan med Jory Cassels d�da kropp i famnen.

N�gonstans hittade vakterna i de gyllene mantlarna en b�r, men f�rden tillbaka till slottet var rena tortyren f�r Ned och han f�rlorade medvetandet mer �n en g�ng. Han mindes att han s�g R�da slottet skymta framf�r sig i det f�rsta gryningsljuset, och regnet hade f�rgat den ljusrosa stenen i de massiva v�ggarna blodr�d.

Storm�ster Pycelle stod lutad �ver honom med en b�gare i handen och viskade: �Drick, ers n�d. H�r. Vallmomj�lk f�r sm�rtan.� Ned mindes att han svalde och att Pycelle sa �t n�gon att hetta upp vinet till kokpunkten och h�mta rent siden �t honom, och det var det sista han var medveten om.

H�stporten till Vaes Dothrak var gjord av tv� gigantiska stegrande h�star i brons och deras hovar m�ttes trettio meter ovanf�r v�gen och formade en spetsb�ge.

Dany visste inte varf�r staden beh�vde en port d� den inte hade n�gra murar�och inga byggnader, vad hon kunde se. Men d�r stod den, vacker och v�ldig, och de stora h�starna ramade in det purpurf�rgade berget som skymtade i fj�rran bortom staden. Bronshingstarna kastade l�nga skuggor �ver det vajande gr�set d� khal Drogo med sina blodsryttare vid sidan ledde khalasaren under deras hovar och l�ngs gudsv�gen.

Dany f�ljde efter p� sin silver eskorterad av ser Jorah Mormont och sin bror Viserys, som nu satt till h�st. Sedan den dagen p� gr�ssl�tten d� hon l�tit honom g� tillbaka till khalasaren hade dothrakierna skrattande kallat honom khal rhae mhar, kungen med �mma f�tter. P�f�ljande dag hade khal Drogo erbjudit Viserys en plats i en vagn och han hade accepterat. I sin envisa okunnighet hade han inte ens vetat om att han blev h�nad, f�r vagnarna var till f�r eunucker, krymplingar, havande kvinnor, barn och gamla. P� det s�ttet fick han �nnu ett �knamn khal rhaggat, vagnkungen. Brodern hade trott att det var khalens s�tt att be om urs�kt f�r Danys of�rsk�mda behandling av honom, och hon hade b�nfallit ser Jorah att inte ber�tta sanningen f�r honom, f�r att han skulle slippa sk�mmas. Riddaren hade svarat att kungen bara skulle m� bra av att sk�mmas lite�men �nd� gjort som hon bett. Det hade kr�vts m�nga b�ner och alla k�rlekskonster Doreah l�rt henne innan Dany lyckats f� Drogo att ge efter och �ter l�ta Viserys rida tillsammans med dem i t�ten f�r kolonnen.

�Var �r staden?� fr�gade hon d� de passerade under bronsb�gen. Det fanns inga byggnader att se, inga m�nniskor, bara gr�set och v�gen, kantad av ur�ldriga monument fr�n alla l�nder som dothrakierna plundrat under �rhundradenas lopp.

�D�r framme�, svarade ser Jorah. �Nedanf�r berget.�

Bortom h�stporten stod stulna gudar och hj�ltar p� var sida om dem. Utd�da st�ders gl�mda guddomar svingade sina trasiga �skviggar mot himlen medan Dany red sin silver f�rbi deras f�tter. Stenkungar tittade ner p� henne fr�n sina troner med ansikten som var vittrade och missf�rgade, och till och med deras namn hade g�tt f�rlorade i tidens t�cken. Smidiga unga jungfrur, enbart draperade i blommor, dansade p� marmorsocklar eller h�llde luft ur spruckna krus. Monster stod i gr�set bredvid v�gen; svarta j�rndrakar med juveler till �gon, rytande gripar, kimairor med sina bepansrade svansar redo att sl� till och andra bestar som hon inte kunde namnge. En del av statyerna var s� vackra att de tog andan ur henne medan andra var s� missbildade och fasansfulla att Dany knappt stod ut med att titta p� dem. De senare hade troligen kommit fr�n skuggl�nderna bortom Asshai, f�rklarade ser Jorah.

�S� m�nga�, sa hon medan silver l�ngsamt skrittade l�ngs v�gen, �och fr�n s� m�nga l�nder.�

Viserys var inte lika imponerad. �Skr�p fr�n utd�da st�der�, fn�s han. Han var noga med att tala det gemensamma spr�ket vilket f� dothrakier f�rstod, men �nd� kom Dany p� sig sj�lv med att kasta en blick �ver axeln p� m�nnen i sin khas f�r att f�rs�kra sig om att de inte h�rt vad han sa. Viserys fortsatte of�rtrutet. �Det enda de h�r vildarna kan �r att stj�la saker som b�ttre m�n har skapat�och d�da.� Han skrattade. �De kan verkligen d�da, annars skulle jag inte ha n�gon anv�ndning f�r dem alls.�

�De �r mitt folk nu�, p�minde Dany, �och du borde inte kalla dem vildar, k�re bror.�

�Draken talar som han vill�, sa Viserys�� p� det gemensamma spr�ket. Han tittade p� Aggo och Rakharo som red bakom dem och gav dem ett h�nfullt leende. �Se bara, vildarna f�rst�r inte ens det spr�k som talas av civiliserade m�nniskor.� En enorm mossbevuxen stenmonolit h�jde sig �ver v�gen, och Viserys tittade uttr�kat p� den. �Hur l�nge m�ste vi vara kvar bland de h�r ruinerna innan Drogo ger mig min arm�? Jag b�rjar bli tr�tt p� att v�nta.�

�Prinsessan m�ste presenteras f�r dosh khaleenen��

�De gamla h�xorna, ja�, avbr�t brodern, �och det ska bli n�got slags gyckelspel till profetia f�r ungen hon har i magen, det har du redan ber�ttat f�r mig. Vad r�r det mig? Jag �r tr�tt p� att �ta h�stk�tt och jag m�r illa av stanken fr�n de h�r vildarna.� Han luktade p� den vida �rmen p� tunikan d�r han brukade ha en doftp�se, men den skulle inte ha varit till stor hj�lp, f�r tunikan var smutsig. Alla siden- och yllekl�der som Viserys haft p� sig d� de l�mnade Pentos var fl�ckiga efter den h�rda f�rden och indr�nkta av svett.

�P� den v�sterl�ndska marknaden finns det mat som �r mer i er smak, ers h�ghet, f�r k�pm�nnen fr�n de fria st�derna kommer dit f�r att s�lja sina varor�, ber�ttade ser Jorah Mormont. �Khalen kommer att uppfylla sina l�ften d� det passar honom�, tillade han.

�Det �r s�krast f�r honom�, sa Viserys bistert. �Jag blev lovad en krona och en krona ska jag ocks� ha, f�r man lurar inte draken.� Han fick syn p� en staty med sex br�st och vesslehuvud, som hade en obscen likhet med en kvinna, och red fram f�r att inspektera den n�rmare.

Dany k�nde sig l�ttad men inte mindre �ngslig. �Jag hoppas att mitt livs m�ne inte l�ter honom v�nta f�r l�nge�, sa hon till ser Jorah d� brodern var utom h�rh�ll.

Riddaren kastade en f�raktfull blick efter Viserys. �Er bror borde ha bidat sin tid i Pentos, f�r det finns ingen plats f�r honom i en khalasar. Illyrio f�rs�kte varna honom.�

�Han ger sig av s� snart han har f�tt sina tio tusen man. Min make lovade honom en guldkrona.�

Ser Jorah grymtade. �Ja, khaleesi, men�dothrakierna ser p� s�dana h�r saker p� ett annat s�tt �n vi g�r i v�st, och det har jag f�rs�kt f�rklara f�r honom, precis som Illyrio gjorde, men er bror lyssnar inte. Ryttarh�vdingarna �r inga k�pm�n. Viserys tror att han s�lde er, och nu vill han ha betalt, men khal Drogo skulle s�ga att han har f�tt er som g�va. Visst ska han ge Viserys en g�va i utbyte�n�r det passar honom. Man kr�ver inte en g�va, inte av en khal. Man kr�ver inte n�gonting av en khal.�

�Det �r inte r�tt att l�ta honom v�nta.� Dany visste inte varf�r hon f�rsvarade brodern, men �nd� gjorde hon det. �Viserys s�ger att han kan sopa rent i de sju konungarikena med tio tusen dothrakikrigare.�

Ser Jorah fn�s. �Viserys skulle inte ens kunna sopa ett stall med tio tusen kvastar.�

Dany kunde inte l�tsas att hon var f�rv�nad �ver f�raktet i hans r�st. �Men�men om det inte var Viserys som anf�rde dem utan n�gon annan?� fr�gade hon. �N�gon som var starkare? Skulle dothrakierna verkligen kunna er�vra de sju konungarikena d�?�

Ser Jorahs ansikte blev tankfullt medan deras h�star skrittade fram l�ngs gudsv�gen. �N�r jag f�rst kom hit som landsflyktig s�g jag p� dothrakierna som halvnakna barbarer, lika vilda som sina h�star. Om ni hade fr�gat mig d�, prinsessa, skulle jag ha svarat att tusen duktiga riddare inte skulle ha n�gra som helst problem att skr�mma hundra g�nger s� m�nga dothrakier p� flykten.�

�Men om jag fr�gar er nu?�

�Nu �r jag mindre s�ker�, svarade riddaren. �De �r b�ttre ryttare �n n�gon riddare, fullst�ndigt or�dda, och deras b�gar skjuter l�ngre �n v�ra. I de sju konungarikena strider de flesta b�gskyttar till fots och st�r bakom en skyddsmur eller en barrikad av vassa p�lar. Dothrakierna skjuter fr�n h�stryggen och vare sig de anfaller eller retirerar �r de lika d�dligt farliga�och de �r s� m�nga, ers h�ghet. Bara er make har mer �n fyrtio tusen beridna krigare i sin khalasar.�

��r de verkligen s� m�nga?�

�Er bror Rhaegar hade med sig lika m�nga m�n i slaget vid Treudden�, medgav ser Jorah, �men av dem var bara en tiondel riddare. Resten var b�gskyttar, friryttare och fotsoldater bev�pnade med spjut och pikar. D� Rhaegar f�ll var det m�nga som lade ner vapnen och flydde. Hur l�nge tror ni ett s�dant sl�dder skulle kunna st� emot ett anfall fr�n fyrtio tusen tjutande dothrakikrigare? Hur v�l skulle l�derjackor och ringbrynjor skydda dem n�r pilarna faller som regn?�

�Inte l�nge�, svarade hon, �och inte v�l.�

Han nickade. �Men om lorderna i de sju konungarikena har mer f�rst�nd �n gudarna gav en g�s kommer det aldrig att intr�ffa. Dothrakierna har inget sinne f�r bel�gringskonst, och jag tvivlar p� att de ens skulle kunna er�vra det svagaste slottet i de sju konungarikena. Men om Robert Baratheon vore dum nog att m�ta dem i strid��

��r han det?� fr�gade Dany. �Dum, menar jag?�

Ser Jorah funderade lite. �Robert borde ha blivit f�dd till dothrakier�, sa han till sist. �Er khal skulle kunna tala om f�r er att bara en feg stackare g�mmer sig bakom stenmurar i st�llet f�r att m�ta fienden med sv�rdet i hand. Troninkr�ktaren skulle h�lla med honom, och han �r stark och modig�och obet�nksam nog att kunna m�ta en dothrakihord i f�lt, men m�nnen runt omkring honom �r inte likadana. Hans bror Stannis, lord Tywin Lannister, Eddard Stark�� Han spottade.

�Ni hatar visst den h�r lord Stark?� sa Dany.

�Han tog ifr�n mig allt jag �lskade f�r n�gra nerlusade tjuvj�gares och sin h�gt skattade �ras skull�, svarade ser Jorah bittert. Av hans ton f�rstod hon att f�rlusten fortfarande sm�rtade honom djupt, och han bytte snabbt samtals�mne. �D�r�, fortsatte han och pekade. �Vaes Dothrak, ryttarh�vdingarnas stad.�

Khal Drogo och hans blodsryttare ledde dem genom den v�sterl�ndska marknadens stora basar och l�ngs de breda v�garna bortom den. Dany f�ljde t�tt efter p� sin silver medan hon stirrade p� alla underligheter runt omkring sig. Vaes Dothrak var p� en och samma g�ng den st�rsta och minsta stad hon n�gonsin sett. Hon t�nkte att den m�ste vara tio g�nger st�rre �n Pentos d�r den utan murar eller gr�nser bredde ut sig med sina breda vindpinade gator som bestod av gr�s, lera och vilda blommor. I de fria st�derna i v�st tr�ngdes torn och palats och ruckel och broar och butiker och slott p� en liten yta, men Vaes Dothrak bredde v�llustigt ut sig och l�g d�r och stekte sig i den varma solen, urgammal, �vermodig och tom.

Till och med byggnaderna s�g konstiga ut i hennes �gon. Hon s�g t�lt uthuggna i sten, palats av fl�tat gr�s stora som slott, skrangliga tr�torn, trappformiga pyramider belagda med marmor, salar byggda av timmerstockar som var �ppna mot himlen. I st�llet f�r v�ggar var en del palats omgivna av t�rnh�ckar. �Inga av dem �r likadana�, anm�rkte hon.

�Er bror hade delvis r�tt�, medgav ser Jorah Mormont. �Dothrakierna bygger inte. F�r tusen �r sedan gr�vde de ett h�l i marken och t�ckte det med ett tak av fl�tat gr�s, och s� hade de ett hus. De byggnader ni ser h�r �r gjorda av slavar som kommer fr�n l�nder som plundrats av dothrakierna, och var och en byggde i sitt eget folks stil.�

De flesta palatsen, till och med de st�rsta, verkade �vergivna. �Var �r alla m�nniskor som bor h�r?� fr�gade Dany. Basaren hade varit full av lekande barn och skrikande m�n, men f�r �vrigt hade hon bara sett n�gra eunucker.

�Det �r bara h�xorna i dosh khaleenen som bor permanent i den heliga staden, de och deras slavar och tj�nare�, svarade ser Jorah, �men �nd� �r Vaes Dothrak stor nog att rymma varenda man i varenda khalasar om alla khaler skulle �terv�nda till Modern samtidigt. H�xorna har f�rutsp�tt att en dag kommer detta att intr�ffa och d� m�ste Vaes Dothrak vara redo att ta emot alla sina barn.�

Khal Drogo gjorde �ntligen halt n�ra den �sterl�ndska marknaden dit karavanerna fr�n Yi Ti och Asshai och skuggl�nderna kom f�r att driva handel medan Bergens moder tornade upp sig �ver deras huvuden. Dany log d� hon mindes master Illyrios slavflicka och hennes prat om palats med tv� hundra rum och d�rrar av massivt silver. �Palatset� var en stor festsal med tio meter h�ga v�ggar av grovhuggna timmerstockar och ett enormt b�ljande tak av siden som kunde l�ggas p� f�r att utest�nga de s�llsynta regnen eller tas ner s� att man hade den �ndl�sa himlen ovanf�r sig. Runt omkring salen fanns gr�sbevuxna h�sthagar inh�gnade med h�ga h�ckar, eldgropar och hundratals runda och gr�st�ckta jordkulor som stack upp ur marken som miniatyrkullar.

En liten arm� av slavar hade kommit i f�rv�g f�r att f�rbereda khal Drogos ankomst. D� ryttarna hoppade ur sadeln tog de av sig sina arakher och l�mnade dem och eventuella andra vapen till en v�ntande slav. Det gjordes inte ens n�got undantag f�r khal Drogo sj�lv. Ser Jorah hade f�rklarat att det var f�rbjudet att b�ra vapen i Vaes Dothrak eller att spilla en fri mans blod. Till och med khalasarer som l�g i fejd med varandra gl�mde sina tvister och delade mat och dryck tillsammans n�r de befann sig inom synh�ll f�r Bergens moder. P� den h�r platsen, hade h�xorna i dosh khaleenen best�mt, var alla dothrakier av ett blod, en khalasar, en hjord.

Cohollo kom fram till Dany just som Irri och Jhiqui hj�lpte henne ner fr�n hennes silver. Han var den �ldste av Drogos tre blodsryttare, en kort skallig man med krokig n�sa och en mun full av trasiga t�nder. De hade krossats av en spikklubba tjugo �r tidigare d� han r�ddade den unge khalakkan fr�n solden�rer som hade hoppats s�lja honom till faderns fiender. Hans liv hade varit bundet till Drogos alltsedan den dagen hennes make f�ddes.

Varenda khal hade sina blodsryttare. Till en b�rjan hade Dany betraktat dem som en sorts dothrakisk kungsvakt som svurit att skydda sin lord, men de var mer �n s�. Jhiqui hade l�rt henne att blodsryttarna var mer �n en vakt, f�r de var khalens br�der, hans skuggor, hans b�sta v�nner. �Blod av mitt blod�, kallade Drogo dem, och s� var det ocks�, f�r de delade samma liv. Ryttarh�vdingarnas urgamla sedv�njor kr�vde att n�r en khal dog skulle hans blodsryttare d� tillsammans med honom f�r att rida vid hans sida i nattens l�nder. Om khalen dog f�r fiendehand fick de bara leva tillr�ckligt l�nge f�r att h�mnas honom och f�ljde honom sedan med gl�dje i d�den. I en del khalasarer, hade Jhiqui ber�ttat, delade blodsryttarna khalens vin, hans t�lt och till och med hans hustrur, fast aldrig hans h�star, f�r en mans h�st var hans egen.

Daenerys var glad f�r att khal Drogo inte h�ll fast vid de urgamla sedv�njorna, f�r hon skulle inte ha tyckt om att bli delad. Och �ven om gamle Cohollo behandlade henne n�gorlunda v�nligt s� skr�mde de andra henne; Haggo, kolossal och tyst, glodde ofta ilsket p� henne som om han gl�mt vem hon var, och Qotho hade grymma �gon och snabba h�nder som tyckte om att g�ra andra illa. Han l�mnade bl�m�rken p� Doreahs mjuka vita hud s� snart han r�rde vid henne och ibland fick han Irri att snyfta p� n�tterna. Till och med hans h�star tycktes frukta honom.

�nd� var de bundna vid Drogo i liv och d�d, s� Daenerys hade inget annat val �n att acceptera dem. Och ibland kom hon p� sig med att �nska att hennes far skyddats av s�dana m�n. I balladerna var kungsvaktens vita riddare alltid �dla, tappra och hederliga och �nd� hade kung Aerys blivit m�rdad av en av dem, den vackre pojken som de nu kallade kungam�rdaren och en annan, ser Barristan den dj�rve, hade g�tt �ver till troninkr�ktaren. Hon undrade om alla m�n i de sju konungarikena var lika falska. N�r hennes son en dag satt p� j�rntronen skulle hon se till att han hade egna blodsryttare som kunde skydda honom mot f�rr�dare i kungsvakten.

�Khaleesi�, sa Cohollo till henne p� dothrakiska, �Drogo som �r blod av mitt blod befaller mig att tala om f�r er att han m�ste kl�ttra uppf�r Bergens moder i natt f�r att offra till gudarna och tacka f�r att han kommit v�lbeh�llen hit.�

Bara m�n fick s�tta sin fot p� Bergens moder, det visste Dany. Khalens blodsryttare skulle f�lja med honom och de skulle inte �terv�nda f�rr�n i gryningen. �Tala om f�r mitt livs m�ne att jag ska dr�mma om honom och ot�ligt v�nta p� att han ska komma tillbaka�, svarade hon men k�nde sig egentligen l�ttad. Dany blev l�ttare tr�tt numera d� barnet v�xte inom henne och en natts vila skulle vara v�lkommen. Graviditeten tycktes bara ha stegrat Drogos passion f�r henne och p� senare tid brukade hon bli alldeles utmattad av hans famntag.

Doreah f�rde henne fram till den ih�liga kulle som iordningst�llts f�r henne och hennes khas. Det var svalt och dunkelt d�r inne, som ett t�lt gjort av jord. �Ett bad, tack, Jhiqui�, befallde hon, f�r hon ville tv�tta av sig v�gdammet och l�ta sin v�rkande kropp f� lindring av det heta vattnet. Det var trevligt att veta att de skulle stanna h�r ett tag och att hon inte skulle bli tvungen att kl�ttra upp p� sin silver f�ljande dag.

Vattnet var sk�llhett, precis som hon ville ha det. �Jag ska ge min bror g�vorna i kv�ll�, meddelade hon medan Jhiqui tv�ttade hennes h�r, �f�r han b�r se ut som en kung i den heliga staden. Doreah, spring och leta reda p� honom och bjud honom att �ta kv�llsvard med mig.� Viserys upptr�dde trevligare mot flickan fr�n Lys �n mot hennes dothrakiska tj�narinnor, kanske f�r att master Illyrio hade l�tit honom g� till s�ngs med henne i Pentos. �Irri, g� till basaren och k�p frukt och k�tt, vad som helst utom h�stk�tt.�

�H�st �r b�st�, sa Irri, �f�r h�st g�r en man stark.�

�Viserys avskyr h�stk�tt.�

�Som ni befaller, khaleesi.�

Hon kom tillbaka med ett getl�r och en korg med frukt och gr�nsaker. Jhiqui stekte k�ttet med mannagr�s och kryddor och �ste det med honung, och d�r fanns meloner och granat�pplen och plommon och en konstig �sterl�ndsk frukt som Dany aldrig sett f�rut. Medan tj�narinnorna f�rberedde m�ltiden lade Dany fram kl�derna som hon l�tit sy �t brodern: en tunika och benl�der av sn�vitt linne, l�dersandaler som man sn�rde upp till kn�et, ett b�lte med bronsmedaljonger, en l�derv�st m�lad med eldsprutande drakar. Dothrakierna skulle respektera honom mer om han inte liknade en tiggare, hoppades hon, och kanske skulle han f�rl�ta henne f�r att hon sk�mt ut honom den d�r dagen p� gr�ssl�tten. Han var trots allt hennes kung, och hennes bror, och de var b�gge tv� av drakens blod.

Dany h�ll p� att l�gga fram den sista av hans g�vor�� en sammetsmantel, gr�n som gr�s, med en ljusgr� b�rd som skulle framh�va silvertonen i hans h�r�� d� Viserys kom, sl�pande Doreah i ena armen. Hennes �ga var r�tt d�r han hade slagit henne. �Hur v�gar du skicka den h�r sk�kan f�r att ge mig order�, fr�ste han och knuffade omilt omkull tj�narinnan p� mattan.

Dany var helt of�rberedd p� hans ilska. �Jag ville bara�Doreah, vad sa du?�

�Urs�kta mig, khaleesi. Jag gick till honom, som ni bad, och sa att ni befallde honom att �ta kv�llsvard med er.�

�Ingen befaller �ver draken�, morrade Viserys. �Jag �r din kung! Jag borde ha skickat dig hennes huvud!�

Flickan fr�n Lys ryggade tillbaka, men Dany lugnade henne med en mjuk klapp. �Var inte r�dd, han ska inte g�ra dig illa. S�te bror, var sn�ll och f�rl�t flickan, f�r hon uttryckte sig illa. Jag sa �t henne att be dig �ta kv�llsvard med mig, om det behagar ers h�ghet.� Hon tog honom vid handen och ledde honom tv�rs �ver rummet. �Titta, de h�r �r till dig.�

Viserys rynkade misst�nksamt pannan. �Vad �r allt det h�r?�

�Nya kl�der. Jag har l�tit g�ra dem �t dig.� Dany log blygt.

Han tittade p� henne och h�nlog. �Dothrakiska trasor. Underst�r du dig ocks� att kl� mig nu?�

�Sn�lla�det kommer att k�nnas svalare och bekv�mare och jag t�nkte�att kanske om du kl�dde dig som dothrakierna�� Dany visste inte hur hon skulle forts�tta utan att v�cka draken.

�H�rn�st vill du v�l fl�ta mitt h�r?�

�Jag skulle aldrig�� Varf�r var han alltid s� grym? Hon hade bara velat hj�lpa honom. �Du har ingen r�tt till en fl�ta, f�r du har inte vunnit n�gra segrar �n.�

Det var fel sak att s�ga. Raseriet lyste i de syrenf�rgade �gonen och �nd� v�gade han inte sl� henne, inte d� tj�narinnorna s�g p� och krigarna i hennes khas fanns utanf�r. Viserys tog upp manteln och luktade p� den. �Den h�r stinker g�dsel. Jag kan kanske anv�nda den som h�stfilt.�

�Jag l�t Doreah sy den speciellt f�r dig�, ber�ttade hon s�rat. �Det h�r �r kl�der som anst�r en khal.�

�Jag �r h�rskare �ver de sju konungarikena och inte n�gon gr�sfl�ckad vilde med bj�llror i h�ret�, spottade Viserys och tog ett h�rt grepp om hennes arm. �Du gl�mmer dig, slampa. Tror du att den d�r stora magen kan skydda dig om du v�cker draken?�

Hans fingrar gr�vde sig pl�gsamt in i hennes arm, och f�r ett �gonblick k�nde sig Dany som ett barn igen som ryggade tillbaka inf�r hans raseri. Hon str�ckte ut andra handen och slet �t sig det f�rsta hon fick tag i, b�ltet som hon t�nkt ge honom: en tung kedja med utsirade bronsmedaljonger. Hon svingade det med all sin kraft.

Det tr�ffade Viserys rakt i ansiktet och han sl�ppte henne och f�ll omkull. Blodet rann l�ngs kinden d�r en av medaljongerna hade rivit upp den. �Det �r du som gl�mmer dig�, f�rkunnade Dany. �L�rde du dig ingenting den d�r dagen ute p� gr�ssl�tten? L�mna mig nu innan jag s�ger �t min khas att kasta ut dig. Och vi f�r innerligt hoppas att khal Drogo inte f�r h�ra talas om det h�r f�r d� kommer han att sk�ra upp magen p� dig och mata dig med dina egna in�lvor.�

Viserys kom p� benen. �N�r jag f�r tillbaka mitt kungarike kommer du att �ngra vad du gjort den h�r dagen, slampa.� Han gick sin v�g med handen mot sitt skadade ansikte och l�mnade kvar hennes presenter.

Droppar av hans blod hade fl�ckat den vackra sammetsmanteln. Dany tryckte det mjuka tyget mot kinden och satte sig p� sovmattan med benen i kors.

�Er kv�llsvard �r f�rdig, khaleesi�, meddelade Jhiqui.

�Jag �r inte hungrig�, svarade Dany sorgset. Med ens k�nde hon sig oerh�rt tr�tt. ��t upp maten sj�lva och skicka lite till ser Jorah, �r du sn�ll.� Efter en stund tillade hon: �Kan jag f� ett av drak�ggen?�

Irri h�mtade �gget med det m�rkgr�na skalet vars fj�ll skiftade i brons d� hon v�nde det i sina sm� h�nder. Dany kr�p ihop p� sidan, drog sammetsmanteln �ver sig och lade �gget mellan den uppsv�llda magen och de sm�, �mma br�sten. Hon tyckte om att h�lla i �ggen. De var s� vackra, och ibland k�nde hon sig starkare och modigare bara av att vara n�ra dem, som om hon p� n�got s�tt fick styrka av stendrakarna inuti.

Hon l�g d�r och h�ll om �gget d� hon k�nde barnet r�ra sig inne i magen�som om han f�rs�kte n� ut, broder till broder, blod till blod. �Du �r draken�, viskade Dany till honom, �den sanne draken. Jag vet det. Jag vet det.� Och med ett leende somnade hon och dr�mde om hemlandet.

Stora, mjuka sn�flingor dalade ner och Bran kunde k�nna dem mot ansiktet som milt regn d� de sm�lte p� huden. Han satt mycket rak i ryggen p� sin h�st och s�g p� medan f�llgallret av j�rn hissades upp, och trots att han l�tsades vara lugn fladdrade hj�rtat i br�stet.

��r du redo?� fr�gade Robb.

Bran nickade och f�rs�kte att inte visa sin r�dsla. Han hade inte varit utanf�r Vinterhed sedan fallet men var fast besluten att rida ut lika stolt som n�gon riddare.

�D� ger vi oss i v�g.� Robb satte sporrarna i sidorna p� sin stora gr�vita valack och h�sten skrittade under f�llgallret.

�G�, viskade Bran till sin egen h�st. Han r�rde l�tt vid det lilla kastanjebruna stoets hals och hon b�rjade g� fram�t. Stoet var tv� �r gammalt och Bran hade kallat henne Dancer. Joseth sa att hon var klokare �n n�gon h�st hade r�tt att vara. Hon var specialinriden f�r att svara p� tyglar, r�st och ber�ring, och fram tills nu hade Bran bara ridit runt p� borgg�rden med henne. Till en b�rjan hade Joseth eller Hodor lett h�sten medan Bran satt fastsp�nd p� ryggen i den stora sadeln som dv�rgen ritat �t honom, men de senaste tv� veckorna hade han ridit henne sj�lv och travat runt, runt och blivit dj�rvare f�r varje runda.

De passerade under porthuset, �ver vindbryggan och genom den yttre muren. Sommar och Gr�vind skuttade bredvid dem och v�drade i vinden, och t�tt efter kom Theon Greyjoy med sin l�ngb�ge och ett koger med bredspetsade pilar; han skulle inte ha n�got emot att skjuta en hjort, hade han sagt. Han f�ljdes av fyra vakter i pansarskjorta och hj�lm och av Joseth, en liten spenslig stalldr�ng som Robb utn�mnt till stallm�stare medan Hullen var borta. M�ster Luwin utgjorde eftertruppen ridande p� en �sna. Bran skulle helst ha velat ge sig ut ensam med Robb, bara de tv�, men det hade Hallis Mollen, vaktkaptenen, v�grat att g� med p� och m�ster Luwin hade h�llit med honom, f�r livmedikusen ville finnas till hands om Bran ramlade av h�sten eller skadade sig.

Bortom slottet l�g marknadsplatsen, men salust�nden i tr� var tomma nu. De red l�ngs de leriga gatorna i den lilla staden, f�rbi rader med sm� hus av timmer och obearbetad sten. F�rre �n ett av fem var bebodda och tunna r�kslingor ringlade sig upp fr�n skorstenarna. Resten av husen skulle ett efter ett fyllas d� det blev kallare. N�r sn�n f�ll och isvindarna kom tjutande fr�n norr, hade gamla Nan ber�ttat, l�mnade b�nderna sina frusna �krar och avl�gsna f�sten, lastade vagnarna och �terv�nde till vinterstaden som fick liv igen. Bran hade aldrig varit med om det, men m�ster Luwin sa att den dagen inte var avl�gsen, f�r slutet p� den l�nga sommaren var n�ra. Vintern n�rmade sig.

N�gra stadsbor kastade �ngsliga blickar p� skr�ckvargarna d� ryttarna red f�rbi, och en man tappade f�nget med ved han bar p� och ryggade tillbaka av r�dsla, men de flesta hade vant sig vid anblicken. De b�jde kn� d� de fick syn p� pojkarna och Robb h�lsade p� var och en med en h�gdragen nick.

Eftersom Bran inte kunde h�lla sig fast med benen fick h�stens skumpande r�relser honom f�rst att k�nna sig os�ker, men han satt stadigt i den stora sadeln med dess kraftiga sadelknapp och h�ga rygg, och remmarna runt br�stet och l�ren hindrade honom fr�n att falla av. Efter ett tag b�rjade rytmen n�stan k�nnas naturlig, och hans �ngslan lade sig och ett f�rsiktigt leende spreds �ver ansiktet.

Tv� serveringsflickor stod under skylten till Rykande timmerstocken, stadens �lstuga, och n�r Theon Greyjoy ropade n�got till dem blev den yngre flickan r�d om kinderna och h�ll f�r ansiktet. Theon satte sporrarna i h�sten och red i kapp Robb. �S�ta Kyra�, sa han med ett skratt. �Hon �r som en vessla i s�ngen, men om man s�ger ett ord till henne p� gatan rodnar hon som en jungfru. Har jag n�gonsin ber�ttat f�r dig om natten d� hon och Bessa��

�Inte n�r min bror h�r p�, Theon�, varnade Robb med en blick p� Bran.

Bran tittade bort och l�tsades att han inte h�rt, men han kunde k�nna Greyjoys blickar p� sig. Utan tvekan log han, f�r han log ofta, som om hela v�rlden var ett hemligt sk�mt som bara han var klipsk nog att f�rst�. Robb tycktes beundra Theon och trivas i hans s�llskap, men Bran hade aldrig tyckt om faderns myndling.

Robb red n�rmare honom. �Det g�r ju bra, Bran.�

�Jag vill rida fortare�, svarade Bran.

Robb log. �Som du vill.� Han satte valacken i trav och vargarna st�rtade efter. Bran sn�rtade till med tyglarna och Dancer �kade farten. Han h�rde ett rop fr�n Theon Greyjoy och hovslagen fr�n de andra h�starna bakom sig.

Brans mantel b�ljade och fladdrade i vinden och sn�n tycktes rusa emot honom. Robb var en bra bit f�re och kastade d� och d� en blick �ver axeln f�r att f�rs�kra sig om att brodern och de andra f�ljde efter. Bran sn�rtade till med tyglarna igen och Dancer gick mjukt �ver i galopp. Avst�ndet minskade, och n�r han hann i kapp Robb i utkanten av vargskogen, tre kilometer bortom vinterstaden, hade de l�mnat de andra l�ngt bakom sig. �Jag kan rida!� skrek Bran f�rtjust. Det k�ndes n�stan lika bra som att flyga.

�Jag rider g�rna i kapp med dig, men jag �r r�dd f�r att du skulle vinna.� Robbs tonfall var l�tt och sk�mtsamt, men �nd� m�rkte Bran att det var n�got som bekymrade brodern bakom leendet.

�Jag vill inte rida i kapp.� Bran s�g sig om efter skr�ckvargarna, men b�gge tv� hade f�rsvunnit in i skogen. �H�rde du Sommar yla i g�r kv�ll?�

�Gr�vind var ocks� rastl�s�, sa Robb. Det kastanjer�da h�ret var l�ngt och okammat och en r�daktig sk�ggstubb t�ckte hakan och fick honom att se �ldre ut �n sina femton �r. �Ibland tror jag att de vet saker�k�nner saker�� Robb suckade. �Jag �r aldrig s�ker p� hur mycket jag kan ber�tta f�r dig, Bran, och jag �nskar att du vore �ldre.�

�Jag �r �tta nu!� p�pekade Bran. ��tta �r inte s� v�ldigt mycket mindre �n femton och jag �r arvtagare till Vinterhed efter dig.�

�Det �r du.� Robb l�t sorgsen och till och med lite r�dd. �Det �r n�got jag m�ste ber�tta f�r dig, Bran. Det kom en f�gel i g�r kv�ll, och m�ster Luwin v�ckte mig.�

Med ens fylldes Bran av skr�ck. M�rka vingar, m�rka ord, brukade gamla Nan alltid s�ga, och p� sistone hade brevkorparna besannat tales�ttet. N�r Robb skrev till bef�lhavaren f�r nattens v�ktare kom det en f�gel tillbaka med nyheten att farbror Benjen fortfarande saknades. S� hade det kommit ett budskap fr�n �rnn�stet, fr�n modern, och det hade inte heller varit n�gra goda nyheter. Hon sa inget om n�r hon t�nkte �terv�nda hem, bara att hon tagit dv�rgen till f�nga. Bran hade p� n�got s�tt tyckt om den lille mannen, �ven om namnet Lannister fick det att g� kalla k�rar efter ryggen. Det var n�got med klanen Lannister, n�got han borde minnas, men n�r han f�rs�kte komma p� vad blev han yr i huvudet och det kn�t sig i magen.

N�stan hela den dagen hade Robb suttit inst�ngd tillsammans med m�ster Luwin, Theon Greyjoy och Hallis Mollen, och efter�t hade ryttare skickats ut p� snabba h�star runt om i Norden med Robbs befallningar. Bran h�rde prat om Cailins vallgrav, den urgamla borgen som de f�rsta m�nniskorna hade byggt ovanf�r N�set. Det var aldrig n�gon som ber�ttade f�r honom vad som h�nde, men han visste att det inte var n�got bra.

Och nu hade det kommit �nnu en korp, �nnu ett budskap. Bran klamrade sig fast vid hoppet. �Var f�geln fr�n mor? Kommer hon hem?�

�Budskapet var fr�n Alyn i Kungshamn. Jory Cassel �r d�d, liksom Wyl och Heward, d�dade av kungam�rdaren.� Robb h�jde ansiktet mot den fallande sn�n och flingorna sm�lte p� hans kinder. �M� gudarna ge dem frid.�

Bran visste inte vad han skulle s�ga, och det k�ndes som om han f�tt ett slag i magen. Jory hade varit kapten f�r slottsvakten p� Vinterhed redan innan Bran f�ddes. �Har de d�dat Jory?� Han mindes alla g�nger Jory hade jagat honom �ver taken. Han kunde se f�r sig hur Jory stegade �ver borgg�rden i ringbrynja och rustning eller hur han satt p� sin vanliga plats p� b�nken i stora salen och sk�mtade medan han �t. �Varf�r skulle n�gon d�da Jory?�

Robb skakade stumt p� huvudet och sm�rtan syntes tydligt i hans �gon. �Jag vet inte och�Bran, det �r inte det v�rsta. Far hamnade under en h�st i striden. Alyn s�ger att hans ben blev krossat och�storm�ster Pycelle har gett honom vallmomj�lk, men de �r inte s�kra p� n�r�n�r han�� Ljudet av hovslag fick honom att titta bort�t v�gen d�r Theon och de andra d�k upp. ��n�r han kommer att vakna upp igen�, avslutade Robb. Han lade handen p� sv�rdsknappen och fortsatte med lord Robbs h�gtidliga r�st: �Jag lovar dig, Bran, att vad som �n h�nder ska jag inte gl�mma det h�r.�

N�got i hans tonfall gjorde Bran �nnu r�ddare. �Vad t�nker du g�ra?� fr�gade han samtidigt som Theon Greyjoy h�ll in h�sten bredvid dem.

�Theon tycker att jag ska kalla vasallerna under fanorna�, svarade Robb.

�Blod f�r blod.� F�r en g�ngs skull log inte Greyjoy. Hans magra, m�rka ansikte hade ett hungrigt uttryck och det svarta h�ret f�ll ner �ver �gonen.

�Det �r bara lorden som kan kalla vasallerna under fanorna�, p�minde Bran medan sn�n fortsatte att falla runt omkring dem.

�Om din far d�r blir Robb lord av Vinterhed�, insk�t Theon.

�Han kommer inte att d�!� skrek Bran �t honom.

Robb skakade p� huvudet. �Han kommer inte att d�, inte far�, f�rklarade han lugnt, �men Nordens �ra vilar i mina h�nder nu. N�r far tog avsked sa han �t mig att vara stark f�r din och Rickons skull, och jag �r n�stan vuxen nu, Bran.�

Bran r�s. �Jag �nskar att mor vore hemma�, sa han �mkligt. Han s�g sig om efter m�ster Luwin och fick l�ngt borta syn p� �snan som kom travande �ver en kulle. �Tycker m�ster Luwin ocks� att vasallerna ska kallas under fanorna?�

�Livmedikusen �r r�dd som en gammal gumma�, fn�s Theon.

�Far lyssnade alltid p� hans r�d�, p�pekade Bran f�r brodern, �och mor ocks�.�

�Jag lyssnar p� honom�, h�vdade Robb. �Jag lyssnar p� alla.�

Den gl�dje Bran k�nt �ver ritten var f�rsvunnen, den hade sm�lt bort precis som sn�flingorna i hans ansikte. F�r inte s� l�nge sedan skulle han ha fyllts av upphetsning vid tanken p� att Robb skulle kalla vasallerna under fanorna och rida ut i krig, men nu k�nde han bara fruktan. �Kan vi v�nda tillbaka nu?� undrade han. �Jag fryser.�

Robb tittade sig omkring. �Vi m�ste hitta vargarna. Orkar du forts�tta en bit till?�

�Jag orkar lika mycket som du.� M�ster Luwin hade r�tt honom att bara ta en kort tur f�r att inte f� rids�r, men Bran v�grade att erk�nna sig svag inf�r brodern. Dessutom var han utled p� att alla pjoskade med honom och fr�gade hur han m�dde.

�D� jagar vi j�garna�, sa Robb. Sida vid sida styrde de h�starna av kungsv�gen och gav sig in i vargskogen. Theon tog det lugnt och f�ljde l�ngsamt efter medan han pratade och skrattade med vakterna.

Det var sk�nt under tr�den. Bran l�t Dancer skritta och h�ll l�tt i tyglarna medan han betraktade omgivningarna. Han hittade i den h�r skogen men hade varit inst�ngd p� Vinterhed s� l�nge att det k�ndes som om han s�g den f�r f�rsta g�ngen. Lukterna fyllde n�sborrarna: den skarpa, friska doften av tallbarr, den jordiga doften av v�ta, ruttnande l�v, en fl�kt av myskhjort och avl�gsna matlagningseldar. Han s�g en skymt av en svart ekorre som kilade �ver de sn�kl�dda grenarna i en ek och stannade f�r att studera en spindels silverf�rgade n�t.

Theon och de andra blev allt mer efter tills Bran inte l�ngre kunde h�ra deras r�ster. Framf�r sig uppfattade han det svaga ljudet av forsande vatten som blev h�gre och h�gre ju n�rmare de kom b�cken. T�rarna sved i �gonen.

�Vad �r det, Bran?� fr�gade Robb.

Bran skakade p� huvudet. �Jag kom just ih�g en sak�, svarade han. �Jory var h�r vid b�cken med oss en g�ng f�r att fiska forell. Det var du och jag och Jon. Minns du det?�

�Ja, det g�r jag.� Robbs r�st var l�g och sorgsen.

�Jag fick ingen fisk�, sa Bran, �men Jon gav mig sin p� v�g tillbaka till Vinterhed. F�r vi n�gonsin tr�ffa Jon igen?�

�Vi fick ju tr�ffa farbror Benjen n�r kungen var p� bes�k�, p�minde Robb. �Jon kommer s�kert och h�lsar p� oss, ska du se.�

B�cken var strid och vattenst�ndet h�gt. Robb satt av och ledde valacken �ver, och p� det djupaste st�llet n�dde vattnet honom upp p� halva l�ret. Han band h�sten vid ett tr�d p� andra sidan och vadade tillbaka f�r att h�mta Bran och Dancer. Vattnet skummade och yrde runt klippor och r�tter och st�nkte i ansiktet p� Bran. Det fick honom att le och f�r ett �gonblick k�nde han sig stark igen och hel. Han tittade upp p� tr�den och dr�mde om att kl�ttra i dem, �nda upp till toppen, och sitta d�r med skogen utbredd under sig.

De befann sig p� andra sidan b�cken d� de h�rde tjutet, ett l�ngt, stigande ylande som r�rde sig mellan tr�den som en kall vind. Bran h�jde huvudet f�r att lyssna. �Sommar�, sa han och knappt hade han sagt det f�rr�n en andra st�mma s�llade sig till den f�rsta.

�De har nedlagt ett byte�, konstaterade Robb samtidigt som han satt upp igen. �Det �r b�st jag rider i v�g och h�mtar dem. V�nta h�r. Theon och de andra borde strax vara h�r.�

�Jag vill f�lja med dig�, inv�nde Bran.

�Jag hittar dem fortare om jag �r ensam.� Robb satte sporrarna i valacken och f�rsvann mellan tr�den.

N�r han f�rsvunnit tyckte Bran att skogen kr�p n�rmare. Sn�n f�ll t�tare nu. D� den n�dde marken sm�lte den, men runt omkring honom hade stenar, r�tter och grenar som en tunn filt av vitt p� sig. Medan han v�ntade blev han medveten om hur obekv�mt han hade det. Han kunde inte k�nna benen som h�ngde obrukbara i stigbyglarna, men remmen runt br�stet satt h�rt och skavde och den sm�ltande sn�n hade tr�ngt igenom handskarna och han fr�s om h�nderna. Han undrade varf�r Theon, m�ster Luwin och de andra dr�jde s� l�nge.

N�r Bran h�rde hur det rasslade i l�ven anv�nde han tyglarna f�r att v�nda Dancer och v�ntade sig att f� se sina v�nner, men de ov�rdade m�nnen som klev ur vattnet och upp p� stranden var fr�mlingar.

�God dag�, sa han nerv�st. Det r�ckte med en enda blick f�r att Bran skulle veta att de varken var timmerhuggare eller b�nder, och han blev med ens medveten om hur praktfullt kl�dd han var. Jackan var ny och av m�rkgr�tt ylle med silverknappar och en tung silverbrosch h�ll fast den p�lsfodrade manteln p� axeln. Hans st�vlar och handskar var ocks� p�lsfodrade.

��r du h�r alldeles ensam?� fr�gade den st�rste av dem, en skallig man med grovt, v�derbitet ansikte. �Har du kommit vilse i vargskogen, stackars pojke?�

�Jag �r inte vilse.� Bran tyckte inte om fr�mlingarnas s�tt att se p� honom. Han r�knade till fyra stycken, men n�r han vred p� huvudet uppt�ckte han tv� till bakom sig. �Min bror red alldeles nyss i v�g och mina vakter �r snart h�r.�

�Dina vakter?� upprepade en annan man vars utm�rglade ansikte var t�ckt av gr� sk�ggstubb. �Och vad vaktar de, min lille lord? �r det en silverbrosch jag ser p� din mantel?�

�Den �r vacker�, inf�ll en kvinnor�st. Hon s�g knappt ut som en kvinna: l�ng och mager med samma h�rda ansikte som de andra och h�ret dolt under en sk�lformad halvhj�lm. Spjutet hon h�ll i var �ver tv� meter l�ngt och gjort av svart ek med en spets av rostigt st�l.

�Vi tittar efter n�rmare�, f�reslog den store skallige mannen.

Bran gav honom en �ngslig blick. Mannens kl�der var smutsiga och n�stan i trasor, lagade med lappar i brunt, bl�tt och m�rkgr�nt, och f�rgen hade bleknat till gr�tt, men en g�ng hade kanske den d�r manteln varit svart. Mannen med den gr� sk�ggstubben var ocks� kl�dd i svarta trasor, uppt�ckte han med pl�tslig oro. Med ens kom Bran ih�g desert�ren som fadern huggit huvudet av samma dag de hittade vargungarna; �ven han hade burit svart och fadern hade sagt att han var desert�r fr�n nattens v�ktare. Det finns inga farligare m�n, mindes han att lord Eddard sagt, f�r desert�ren vet att han f�r plikta med sitt liv om han blir tagen och d�rf�r drar han sig inte f�r n�got brott, hur vidrigt det �n �r.

�Ge mig broschen, pojk�, sa den store och h�ll fram handen.

�Vi tar h�sten ocks�, insk�t en annan, en kvinna som var kortare �n Robb med brett, platt ansikte och stripigt gult h�r. �Av med dig och snabba p�.� En kniv med eggen tandad som en s�g gled ur �rmen och ner i handen.

�Nej�, fick Bran ur sig. �Jag kan inte��

Den store bj�ssen tog tag i tyglarna innan Bran ens kom p� tanken att v�nda Dancer och galoppera i v�g. �Det kan du, min unge lord, och kommer ocks� att g�ra det om livet �r dig k�rt.�

�Stiv, titta hur han �r fastsp�nd med remmar.� Den l�nga kvinnan pekade med spjutet. �Han kanske talar sanning.�

�Remmar var det�, sa Stiv. Han drog dolken ur slidan vid b�ltet. �Jag vet hur man handskas med remmar.�

��r du n�gon sorts krympling?� fr�gade den korta kvinnan.

Bran ilsknade till. �Jag �r Brandon Stark av Vinterhed och det �r b�st ni sl�pper min h�st om ni inte vill d� allihop.�

Den utm�rglade mannen med den gr� sk�ggstubben skrattade. �Nog �r pojken en Stark alltid, f�r bara en Stark skulle vara idiotisk nog att hota d�r smartare m�n skulle b�nfalla.�

�Sk�r av hans lilla snopp och stoppa den i munnen p� honom�, f�reslog den korta kvinnan. �Det borde f� tyst p� honom.�

�Du �r lika dum som du �r ful, Hali�, sa den l�nga kvinnan. �Pojken �r inte v�rd n�gonting d�d, men levande, vid alla gudar, t�nk bara vad Mance skulle ge f�r att ha Benjen Starks eget blod som gisslan!�

�Mance kan dra �t helvete�, f�rbannade den store mannen. �Vill du tillbaka dit, Osha? Det vore inte s�rskilt klokt av dig. Tror du att de vita v�lnaderna skulle bry sig om att du hade en gisslan?� Han v�nde sig �ter till Bran och skar av l�derremmen runt l�ret.

Hugget hade varit snabbt och slarvigt och det tr�ngde in djupt. D� Bran tittade ner s�g han en glimt av blek hud d�r yllet i byxorna hade rivits upp. S� b�rjade blodet flyta, och yr i huvudet och f�runderligt ober�rd s�g han den r�da fl�cken sprida sig; han hade inte k�nt n�gon sm�rta alls, och den store bj�ssen grymtade f�rv�nat.

�L�gg ifr�n er vapnen nu, s� lovar jag att ni ska f� en snabb och sm�rtfri d�d�, ropade Robb.

Bran tittade upp fylld av desperat hopp och d�r var han, men styrkan i orden underminerades av att r�sten br�ts av oro. Han satt till h�st med en blodig �lgkropp bakom sig och sv�rdet i sin behandskade hand.

�Brodern�, sa mannen med den gr� sk�ggstubben.

�Han �r modig han�, h�nade den korta kvinnan, som de kallade Hali. �T�nker du sl�ss mot oss, pojk?�

�Var inte dum, pojk. Du �r ju en mot sex.� Den l�nga kvinnan, Osha, riktade spjutet mot honom. �Sitt av h�sten och kasta sv�rdet p� marken. Vi tackar allra �dmjukast f�r h�sten och �lgk�ttet och du och din bror kan ge er i v�g.�

Robb visslade, och de h�rde det svaga ljudet av mjuka f�tter p� v�ta l�v. Det r�rde sig i undervegetationen, sn�n gled av de l�gt h�ngande grenarna och Gr�vind och Sommar d�k upp ur gr�nskan. Sommar v�drade i luften och morrade.

�Vargar�, fl�mtade Hali.

�Skr�ckvargar�, r�ttade Bran. Trots att de fortfarande bara var halvvuxna var de lika stora som n�gon varg han n�gonsin sett. Men skillnaden var l�tt att uppt�cka om man visste vad man skulle titta efter, och m�ster Luwin och Farlen, hundg�rdsm�staren, hade l�rt honom det. En skr�ckvarg hade st�rre huvud och l�ngre ben i proportion till kroppen, och nosen och k�ken var p�tagligt smalare och mer markerade. Det fanns n�got sp�klikt och fasansfullt �ver dem d�r de stod alldeles stilla medan sn�flingorna mjukt dalade ner p� dem. F�rskt blod fl�ckade Gr�vinds k�ft.

�Hundar�, utbrast den store f�raktfullt, �fast jag har h�rt att inget g�r upp mot en vargskinnsmantel n�r man fryser om n�tterna.� Han gjorde en snabb gest. �F�nga dem.�

Robb ropade �Vinterhed! � och sparkade h�sten i sidorna. Valacken st�rtade mot b�cken samtidigt som trashankarna n�rmade sig fr�n alla h�ll. En man med en yxa rusade skrikande och obet�nksamt fram och Robbs sv�rd tr�ffade honom rakt i ansiktet med ett v�mjeligt krasande och en dusch av klarr�tt blod. Mannen med det utm�rglade ansiktet och sk�ggstubben str�ckte sig efter tyglarna och en halv sekund hade han dem�men s� var Gr�vind �ver honom och slog omkull honom. Han f�ll i b�cken med ett plask och ett skrik och f�ktade vilt med kniven samtidigt som huvudet sj�nk ner under vattnet. Skr�ckvargen rusade i efter honom och vattnet f�rgades r�tt d�r de hade f�rsvunnit.

Robb och Osha korsade klingor med varandra mitt i str�mf�ran. Hennes l�nga spjut var som en st�lh�vdad orm som for som en blixt mot hans br�st�� en g�ng, tv� g�nger, tre g�nger�� men Robb parerade varenda st�t med l�ngsv�rdet och slog undan spjutet. Vid den fj�rde eller femte st�ten tog den l�nga kvinnan i f�r mycket och f�rlorade balansen, bara f�r en sekund, men Robb anf�ll och red ner henne.

N�gra meter d�rifr�n st�rtade Sommar fram och h�gg efter Hali. Hennes kniv tog i sidan p� honom och han slank morrande i v�g men var strax tillbaka. Den h�r g�ngen sl�ts k�ftarna om hennes vad. Den lilla kvinnan st�tte ner�t med b�da h�nderna om kniven, men skr�ckvargen tycktes ana att bladet kom, f�r han sl�ppte henne med munnen full av l�der, tyg och blodig hud. D� Hali snubblade och f�ll gav han sig p� henne igen och kastade henne bak�t samtidigt som t�nderna slet i magen.

Den sj�tte r�varen flydde fr�n blodbadet, men han kom inte l�ngt. N�r han f�rs�kte kravla sig upp p� andra stranden d�k Gr�vind drypande v�t upp ur b�cken. Vargen skakade vattnet av sig och tog ett skutt efter den springande mannen, bet av honom kn�senan med ett enda hugg och gav sig sedan p� strupen medan mannen skrikande gled tillbaka ner mot vattnet.

S� var det bara den store bj�ssen, Stiv, kvar. Han skar av Brans br�strem, tog honom i armen och ryckte till, och pl�tsligt ramlade Bran av. Han f�ll p� marken med benen under sig och ena foten i b�cken. Han kunde inte k�nna det kalla vattnet, men han k�nde st�let d� Stiv tryckte dolken mot strupen. �Backa undan�, varnade han, �annars sk�r jag halsen av pojken, det sv�r jag.�

Robb h�ll in h�sten. Han andades h�ftigt, men raseriet l�mnade blicken och han s�nkte sv�rdsarmen.

I det �gonblicket s�g Bran allt. Sommar h�ll p� att leml�sta Hali och drog fram gl�nsande bl� ormar ur magen p� henne. Hennes �gon var stora och stirrande, men Bran kunde inte avg�ra om hon var levande eller d�d. Mannen med den gr� sk�ggstubben och han med yxan l�g or�rliga, men Osha kr�p p� kn� mot sitt tappade spjut. Drypande v�t n�rmade sig Gr�vind henne. �Kalla p� honom!� skrek den store. �Kalla p� dem b�gge tv�, annars d�r krymplingen nu!�

�Hit, Gr�vind, Sommar�, ropade Robb.

Skr�ckvargarna stannade och vred p� huvudet. Gr�vind skuttade tillbaka till Robb, men Sommar stannade d�r han var med blicken p� Bran och j�tten bredvid honom. Han morrade, och k�ften var v�t och r�d, men �gonen brann.

Osha h�vde sig upp p� f�tter med hj�lp av den trubbiga �nden av spjutet, och det rann blod fr�n ett s�r p� �verarmen d�r Robb hade rispat henne med sv�rdet. Bran kunde se svetten rinna nedf�r den store bj�ssens ansikte. Stiv var lika r�dd som han sj�lv, ins�g han. ��tten Stark�, muttrade han, �den f�rbannade �tten Stark.� Han h�jde r�sten. �Osha, d�da vargarna och ta hans sv�rd.�

�D�da dem sj�lv�, svarade hon, �f�r jag t�nker inte g� i n�rheten av de d�r monstren.�

Ett kort �gonblick visste Stiv inte vad han skulle ta sig till. Handen darrade och Bran k�nde att det b�rjade bl�da d�r kniven trycktes mot halsen. Mannens stank steg upp i n�san p� honom; han luktade r�dsla. �Du�, ropade han till Robb. �Har du ett namn?�

�Jag heter Robb Stark, arvtagare till Vinterhed.�

�Och det h�r �r din bror?�

�Ja.�

�Om du vill ha honom levande g�r du som jag s�ger. Sitt av h�sten!�

Robb tvekade lite, men sedan satt han l�ngsamt av och stod d�r med sv�rdet i handen.

�D�da vargarna nu!�

Robb r�rde sig inte ur fl�cken.

�G�r det. Vargarna eller pojken.�

�Nej!� skrek Bran. Om Robb gjorde som Stiv sa skulle han �nd� d�da dem b�gge tv� s� snart skr�ckvargarna var d�da.

Den skallige mannen tog honom i h�ret med sin lediga hand och vred om s� h�rt att Bran b�rjade snyfta av sm�rta. �Du h�ller k�ften, krympling!� Han vred om h�rdare. �H�r du vad jag s�ger? �

Ett l�gt vinande ljud kom fr�n skogen bakom dem och Stiv gav ifr�n sig en kv�vd fl�mtning samtidigt som femton centimeter av en pil med rakbladsvass spets pl�tsligt stack ut ur br�stet p� honom. Pilen var klarr�d, som om den m�lats med blod.

Dolken l�mnade Brans strupe, och den store mannen vajade och f�ll rakl�ng med ansiktet ner�t i b�cken medan pilen brast under honom. Bran s�g hans liv virvla bort i vattnet.

Osha tittade sig omkring medan vakterna d�k upp bland tr�den med sv�rd i handen. Hon kastade ifr�n sig spjutet. �Jag ber om f�rskoning, ers n�d�, ropade hon till Robb.

Vakterna s�g f�runderligt bleka ut d� de betraktade blodbadet. De kastade os�kra blickar p� vargarna och n�r Sommar gick tillbaka till Halis kropp f�r att �ta tappade Joseth kniven och st�rtade mot buskarna f�r att kr�kas. Till och med m�ster Luwin verkade chockad d�r han steg fram bakom ett tr�d, men bara f�r ett �gonblick. S� skakade han p� huvudet och vadade �ver b�cken till Brans sida. ��r du skadad?�

�Han skar mig i benet�, svarade Bran, �men jag k�nde ingenting.�

Medan livmedikusen st�llde sig p� kn� f�r att unders�ka s�ret vred Bran p� huvudet. Theon Greyjoy stod bredvid en gran med b�gen i handen. Han log, precis som vanligt. Ett halvdussin pilar stod uppradade i den mjuka marken vid hans f�tter, men det hade bara beh�vts en. �En d�d fiende �r en vacker syn�, tillk�nnagav han.

�Jon har alltid sagt att du �r en idiot, Greyjoy�, sa Robb h�gt, �och jag borde kedja fast dig p� borgg�rden och l�ta Bran �va b�gskytte p� dig.�

�Du borde tacka mig f�r att jag har r�ddat livet p� din bror.�

�T�nk om du hade missat?� sa Robb. �T�nk om du bara hade s�rat honom? Eller om du hade f�tt hans hand att rycka till eller hade tr�ffat Bran i st�llet? Du kunde inte veta om mannen bar br�stharnesk eller ej, f�r du s�g ju bara manteln. Vad skulle d� ha h�nt med min bror? T�nkte du n�gonsin p� det, Greyjoy?�

Theons leende var borta. Han ryckte surmulet p� axlarna och b�rjade dra upp pilarna en efter en ur marken.

Robb bl�ngde ilsket p� vakterna. �Var fanns ni n�gonstans?� fr�gade han. �Jag trodde ni var t�tt efter oss.�

M�nnen v�xlade olyckliga blickar. �Vi f�ljde efter, ers n�d�, svarade Quent, den yngste av dem som hade ett mjukt brunt fjun till sk�gg. �Men f�rst v�ntade vi p� m�ster Luwin och hans �sna och sedan, s兔 Han kastade en blick p� Theon och tittade snabbt och generat bort igen.

�Jag fick syn p� en kalkon�, upplyste Theon, irriterad �ver fr�gan. �Hur skulle jag kunna veta att du t�nkte l�mna pojken ensam?�

Robb vred p� huvudet och betraktade �n en g�ng Theon. Bran hade aldrig sett honom s� arg, men �nd� sa han ingenting. Till slut st�llde han sig p� kn� bredvid m�ster Luwin. �Hur illa s�rad �r min bror?�

�Det �r bara en skr�ma�, svarade livmedikusen samtidigt som han bl�tte en tygbit i b�cken f�r att reng�ra s�ret. �Tv� av dem bar svart�, ber�ttade han f�r Robb medan han arbetade.

Robb kastade en blick p� Stiv d�r han l�g i b�cken, och den trasiga, svarta manteln r�rde sig ryckigt d� det framrusande vattnet slet i den. �Desert�rer fr�n nattens v�ktare�, sa han bistert. �De m�ste ha varit d�rar som kom s� h�r n�ra Vinterhed.�

�Det �r ofta sv�rt att skilja p� d�rskap och desperation�, p�pekade m�ster Luwin.

�Ska vi begrava dem, ers n�d?� fr�gade Quent.

�De skulle inte ha begravt oss�, svarade Robb. �Hugg av deras huvuden, f�r vi ska skicka tillbaka dem till muren. L�mna resten �t svartkr�korna.�

�Och hon d�r?� Quent pekade med tummen mot Osha.

Robb gick fram till henne. Hon var huvudet l�ngre �n han, men hon f�ll p� kn� d� han n�rmade sig. �Ge mig mitt liv, lord Stark, och jag �r er.�

�Min? Vad ska jag med en edsbrytare till?�

�Jag har inte brutit n�gra eder. Stiv och Wallen flydde fr�n muren men inte jag, f�r de svarta kr�korna har ingen plats f�r kvinnor.�

Theon Greyjoy sl�ntrade n�rmare. �Ge henne till vargarna�, uppmanade han Robb. Kvinnans blick gick till resterna av Hali och gled snabbt undan igen. Hon r�s, och till och med vakterna s�g illam�ende ut.

�Hon �r kvinna�, sa Robb.

�En r�vare�, upplyste Bran. �Hon sa att de skulle l�ta mig leva och f�ra mig till Mance Rayder.�

�Vad heter du?� fr�gade Robb.

�Osha, om det behagar er, ers n�d�, muttrade hon buttert.

M�ster Luwin reste sig. �Det kan vara en god id� att fr�ga ut henne.�

Bran s�g l�ttnaden i broderns ansikte. �Det �r riktigt, m�ster. Bind hennes h�nder, f�r hon ska f�lja med oss tillbaka till Vinterhed och leva eller d�, beroende p� vad hon ber�ttar f�r oss.�

�Hungrig?� fr�gade Mord vresigt. Han hade stora h�nder med korta, tjocka fingrar och i den ena handen h�ll han en tallrik kokta b�nor.

Tyrion Lannister var utsvulten, men han v�grade att krypa f�r det brutala odjuret till f�ngvaktare. �Det skulle smaka gott med ett f�rl�r�, svarade han fr�n den stinkande halmh�gen i h�rnet av cellen. �Kanske ett fat med �rter och l�k, lite nybakat br�d med sm�r och ett krus gl�dgat vin f�r att sk�lja ner det med. Eller �l, om det inte finns n�got vin. Jag f�rs�ker att inte vara alltf�r kr�sen.�

�B�nor �r det�, upplyste Mord. �H�r.� Han h�ll fram tallriken.

Tyrion suckade. F�ngvaktaren var en enfaldig bj�sse p� n�rmare tv� hundra kilo med bruna ruttna t�nder och sm� m�rka �gon. V�nstra halvan av ansiktet misspryddes av �rr d�r en yxa huggit bort �rat och en del av kinden, och han var lika f�ruts�gbar som han var anskr�mlig, men Tyrion var hungrig. Han str�ckte sig efter tallriken.

Mord ryckte flinande undan den. �H�r �r den�, sa han och h�ll den utom r�ckh�ll f�r Tyrion.

Det v�rkte i varenda led i kroppen d� dv�rgen stelt tog sig upp p� benen. �M�ste vi leka den h�r idiotiska leken vid varenda m�ltid?� Han f�rs�kte komma �t tallriken igen.

Mord hasade sig bak�t och blixtrade med de ruttna t�nderna. �H�r �r den, dv�rgman.� Han h�ll tallriken p� arml�ngds avst�nd, utanf�r kanten d�r cellen slutade och himlen tog vid. �Inte hungrig? H�r, kom och ta den.�

Tyrions armar var f�r korta f�r att n� tallriken och han t�nkte definitivt inte g� s� n�ra kanten. Det beh�vdes bara en knuff av Mords tunga, vita mage f�r att han skulle sluta som en r�d fl�ck p� Himmels stenar, i likhet med m�nga andra som suttit f�ngna p� �rnn�stet under �rhundradenas lopp. �Vid n�rmare eftertanke �r jag nog inte hungrig�, f�rklarade han och drog sig tillbaka till det innersta h�rnet av cellen.

Mord grymtade och �ppnade den tjocka handen. Vinden tog tag i tallriken och sv�ngde den runt, och en handfull b�nor yrde in mot dem samtidigt som maten f�rsvann utom synh�ll. F�ngvaktaren skrattade s� att hela magen hoppade som gel�pudding.

Raseriet bubblade upp inom Tyrion. �Du, din f�rbannade son till en syfilitisk �sna�, spottade han. �Jag hoppas du d�r av blodst�rtning.�

Som tack f�r det gav Mord honom en spark och p� v�g ut k�rde han in sin st�lskodda st�vel h�rt i Tyrions revben. �Jag tar tillbaka det!� fl�mtade Tyrion samtidigt som han vek sig dubbel p� halmen. �Jag ska sj�lv d�da dig, det sv�r jag p�!� Den tunga, j�rnbeslagna d�rren sm�llde igen och han h�rde rasslet av nycklar.

F�r att vara s� liten hade han blivit f�rbannad med en farligt stor mun, t�nkte Tyrion medan han kravlade sig tillbaka till h�rnet av det som �tten Arryn skrattretande nog kallade en f�ngelseh�la. Han kr�p ihop under den tunna filten som var hans enda s�ngkl�der och stirrade ut p� den tomma bl� himlen och de fj�rran bergen, som aldrig tycktes ta slut, och �nskade att han fortfarande haft skuggkattsmanteln som han vunnit p� t�rning av Marillion sedan trubaduren tagit den fr�n str�tr�varh�vdingens kropp. Skinnet hade luktat blod och m�gel, men det var varmt och tjockt, och Mord hade lagt beslag p� det i samma �gonblick han fick syn p� det.

Vinden slet och drog i filten med skarpa klor och cellen var ynkligt liten, till och med f�r en dv�rg. Bara en och en halv meter bort d�r v�ggen borde ha funnits, d�r det skulle finnas en v�gg i en riktig f�ngelseh�la, slutade golvet och himlen tog vid. Tyrion fick gott om frisk luft och solsken och p� n�tterna hade han m�nen och stj�rnorna, men han skulle utan att tveka en sekund ha bytt allt det mot den fuktigaste och dystraste f�ngelseh�lan djupt under Casterlyklippan.

�Du kommer att flyga�, hade Mord f�rs�krat honom d� han kastade in honom i cellen. �Tjugo dagar, trettio, kanske femtio, men sedan flyger du.�

�tten Arryn hade de enda f�ngelseh�lorna i riket d�r f�ngarna var fria att fly n�r de ville. Den d�r f�rsta dagen hade Tyrion efter att i flera timmar ha samlat mod lagt sig platt p� magen och makat sig fram till kanten f�r att sticka ut huvudet och titta ner. Himmel l�g tv� hundra meter l�ngre ner med ingenting utom tomma luften emellan. Om han str�ckte p� halsen s� l�ngt han f�rm�dde kunde han se andra celler till h�ger och v�nster och ovanf�r. Han var ett bi i en vaxkaka och n�gon hade klippt av honom vingarna.

Det var kallt i cellen, f�r vinden tj�t dag och natt, och det v�rsta av allt var att golvet sluttade, inte mycket, men det r�ckte. Han var r�dd f�r att sluta �gonen, r�dd f�r att han skulle rulla runt i s�mnen och skr�ckslaget vakna samtidigt som han gled �ver kanten. Det var inte att undra p� att himmelscellerna gjorde m�n galna.

M� gudarna hj�lpa mig, hade en tidigare f�nge skrivit p� v�ggen med n�got som var misst�nkt likt blod, f�r det bl� kallar p� mig. F�rst hade Tyrion undrat vem han varit och vad det blivit av honom, men sedan hade han best�mt sig f�r att han helst inte ville veta det.

Om han bara hade h�llit tyst�

Den el�ndige pojken hade b�rjat det hela d�r han satt och tittade ner p� honom fr�n en tron av utsirat �destr� under huset Arryns baner med m�nen och falken. I hela Tyrion Lannisters liv hade folk sett ner p� honom, men det hade s�llan varit sjukliga sex�ringar som m�ste sitta p� p�siga kuddar f�r att komma upp i mansh�jd. ��r han den onde mannen?� hade pojken fr�gat och kramat sin docka.

�Det �r han�, hade lady Lysa svarat fr�n den l�gre tronen bredvid honom. Hon var helt kl�dd i bl�tt och pudrad och parfymerad f�r att behaga friarna som fyllde hennes hov.

�Han �r s� liten �, sa lorden av �rnn�stet och fnittrade.

�Det h�r �r dv�rgen Tyrion av huset Lannister som m�rdade din far.� Hon h�jde r�sten s� att den h�rdes �ver hela den h�ga salen i �rnn�stet och ekade mot de mj�lkvita v�ggarna och sm�ckra pelarna. Varenda en kunde h�ra henne. �Han m�rdade kungens hand!�

��, har jag d�dat honom ocks�?� hade Tyrion idiotiskt nog sagt.

Det hade varit ett s�dant tillf�lle d� det skulle varit l�mpligt att h�lla mun och b�ja ner huvudet. Han ins�g det nu, och hade vid alla sju helveten insett det redan d�. �tten Arryns h�ga sal var l�ng och spartansk med en og�stv�nlig kyla hos v�ggarna av bl��drad vit marmor, men ansiktena runt omkring honom hade varit �nnu kallare. Casterlyklippans makt var l�ngt borta och �tten Lannister hade inga v�nner i Arryndalen. Underd�nighet och tystnad skulle ha varit hans b�sta f�rsvar.

Men Tyrion hade inte varit p� hum�r att vara f�rnuftig. Till sin stora skam hade han inte klarat den sista etappen av den dagsl�nga kl�ttringen upp till �rnn�stet eftersom hans f�rkrympta ben v�grade att b�ra honom l�ngre. Bronn hade burit honom den sista biten och f�r�dmjukelsen g�t olja p� hans ilskas v�gor. �Det verkar som om jag har varit en idog liten man�, anm�rkte han med bitter sarkasm, �och jag undrar n�r jag fick tid med allt det h�r m�rdandet.�

Han borde ha kommit ih�g vem det var han hade att g�ra med. Lysa Arryn och hennes till h�lften tillr�knelige vekling till son hade inte precis varit k�nda f�r sitt sk�mtlynne vid hovet, s�rskilt inte n�r de sj�lva var m�ltavlor f�r sk�mten.

�Dv�rg�, sa Lysa kallt, �om ni inte vaktar er h�nfulla tunga och talar artigt till min son lovar jag att ni ska f� anledning att �ngra det. Gl�m inte var ni befinner er. Det h�r �r �rnn�stet och det �r Dalens riddare ni ser runt omkring er, trogna m�n som �lskade Jon Arryn, och varenda en av dem �r beredd att d� f�r mig.�

�Lady Arryn, om jag tillfogas minsta skada ska min bror Jaime med gl�dje se till att de g�r det ocks�.� Samtidigt som Tyrion spottade ut orden visste han att de var rena d�rskapen.

�Kan ni flyga, lord Lannister?� fr�gade lady Lysa. �Har dv�rgar vingar? Om inte, vore det klokast av er att sv�lja n�sta hotelse.�

�Jag hotar inte�, inv�nde Tyrion. �Det var ett l�fte.�

D� lille lord Robert h�rde det blev han s� uppr�rd att han rusade upp och tappade dockan. �Ni kan inte skada oss!� skrek han. �Ingen kan skada oss h�r. Tala om det f�r honom, mor, tala om f�r honom att han inte kan skada oss h�r.� Pojken b�rjade skaka.

��rnn�stet �r ointagligt�, f�rklarade Lysa Arryn lugnt. Hon drog sonen intill sig och lade beskyddande sina runda vita armar om honom. �Dv�rgen f�rs�ker bara skr�mma oss, lille gubben. Alla i klanen Lannister �r l�gnare, och ingen kommer att g�ra min rare pojke n�got ont.�

Det v�rsta var att hon utan tvekan hade r�tt. Sedan Tyrion sett hur sv�rt det var att komma hit kunde han mycket v�l f�rest�lla sig hur det skulle vara f�r en riddare att f�rs�ka ta sig upp i rustning medan stenar och pilar vr�kte ner ovanifr�n och han m�ste k�mpa sig upp steg f�r steg. Ordet mardr�m r�ckte inte ens till f�r att beskriva det, och det var inte att undra p� att �rnn�stet aldrig hade blivit er�vrat.

Men Tyrion kunde �nd� inte h�lla tyst. �Inte ointagligt�, p�pekade han, �utan bara obekv�mt.�

Unge Robert pekade p� honom med darrande hand. �Ni �r en l�gnare. Jag vill se honom flyga, mor.� Tv� vakter i himmelsbl� mantlar grep Tyrion i armarna och lyfte upp honom fr�n golvet.

Bara gudarna visste vad som kunde ha h�nt d� om det inte varit f�r Catelyn Stark. �K�ra syster�, ropade hon d�r hon stod nedanf�r tronerna, �jag ber dig komma ih�g att den h�r mannen �r min f�nge, och jag vill inte att han ska komma till skada.�

Lysa Arryn betraktade kyligt sin syster en stund, reste sig sedan och st�rtade fram mot Tyrion med de l�nga kjolarna sl�pande efter sig. Ett �gonblick var han r�dd f�r att hon skulle sl� honom, men i st�llet befallde hon dem att sl�ppa honom. Hennes m�n knuffade till honom, benen vek sig under Tyrion och han f�ll.

Han m�ste ha varit en syn f�r gudar d�r han k�mpade f�r att komma p� f�tter igen bara f�r att k�nna hur han fick kramp i h�ger ben och �n en g�ng rasade omkull. Skrattsalvorna ekade i �tten Arryns h�ga sal.

�Min systers lille g�st �r f�r tr�tt f�r att st�, tillk�nnagav lady Lysa. �Ser Vardis, f�r honom till f�ngelseh�lorna. En tids vila i en av v�ra himmelsceller kommer att g�ra honom gott.�

Vakterna ryckte upp honom p� f�tter och Tyrion Lannister dinglade mellan dem med kraftl�st sparkande ben och ansiktet rodnande av skam. �Det h�r ska jag komma ih�g�, sa han till dem n�r de bar i v�g med honom.

Och det gjorde han, vad han nu hade f�r nytta av det.

F�rst hade han tr�stat sig med att f�ngenskapen inte kunde vara l�nge, f�r Lysa Arryn ville f�r�dmjuka honom, det var allt. Hon skulle skicka efter honom igen, och det snart, och om inte hon gjorde det skulle Catelyn Stark vilja f�rh�ra honom. Den h�r g�ngen skulle han vakta sin tunga, och de v�gade inte d�da honom utan vidare; han var trots allt fortfarande en Lannister av Casterlyklippan och om de l�t hans blod flyta skulle det bli krig. Det var �tminstone vad han f�rs�kte intala sig.

Nu var han inte l�ngre lika s�ker.

Kanske hade de bara t�nkt l�ta honom ruttna h�r, men han befarade att han inte var stark nog att ruttna s�rskilt l�nge. Han blev svagare f�r var dag som gick, och det var bara en tidsfr�ga innan Mords sparkar och slag skadade honom allvarligt, f�rutsatt att f�ngvaktaren inte l�t honom sv�lta ihj�l f�rst. Efter ytterligare n�gra n�tter av k�ld och hunger skulle det bl� b�rja kalla p� honom ocks�.

Han undrade vad som h�nde utanf�r v�ggarna (s�dana de nu var) p� hans cell. Lord Tywin hade s�kert skickat ut ryttare n�r han fick h�ra vad som h�nt. Jaime kanske ledde en h�r genom M�nbergen redan i detta nu�s�vida han inte red norrut mot Vinterhed i st�llet. Var det n�gon utanf�r Arryndalen som ens misst�nkte vart Catelyn hade f�rt honom? Han undrade vad Cersei skulle g�ra n�r hon fick veta det. Kungen kunde beordra att han skulle friges, men skulle Robert lyssna till drottningen eller sin hand? Tyrion hade inga illusioner om kungens k�rlek till hans syster.

Om Cersei vore f�rnuftig borde hon insistera p� att kungen sj�lv skulle d�ma i Tyrions fall, och det kunde inte ens Ned Stark ha n�got att inv�nda mot, inte utan att ifr�gas�tta kungens heder och �ra. Tyrion tyckte inte att han hade n�got att f�rlora p� en r�tteg�ng, f�r vilka mord �tten Stark �n anklagade honom f�r hade de inga bevis mot honom, s�vitt han kunde se. L�t dem l�gga fram sin sak inf�r j�rntronen och landets lorder, f�r det skulle inneb�ra slutet f�r dem. Om bara Cersei vore intelligent nog att inse det.

Tyrion Lannister suckade. Hans syster var inte utan en viss bondslughet, men stoltheten f�rblindade henne. Hon skulle se f�rol�mpningen i det som h�nt, inte m�jligheten, och Jaime var �nnu v�rre, dumdristig och egensinnig och snabb att fatta hum�r. Hans bror kn�t aldrig upp en knut om han kunde hugga den i tv� delar med sv�rdet.

Tyrion undrade vem av dem som skickat den lejde m�rdaren f�r att tysta Catelyn Starks pojke och om de verkligen hade konspirerat f�r att d�da lord Arryn. Om den f�rra handen blivit m�rdad hade det gjorts skickligt och raffinerat, f�r m�n i hans �lder dog hela tiden i pl�tsliga sjukdomar. D�remot tyckte han att det var otroligt klumpigt att skicka en kl�pare med en stulen kniv efter Brandon Stark. Och var inte det konstigt n�r man t�nkte n�rmare p� saken.

Tyrion r�s. Det var en obehaglig misstanke. Kanske var skr�ckvargen och lejonet inte de enda bestarna i skogen, och om det var sant var det n�gon som anv�nde honom som syndabock, och Tyrion Lannister avskydde att bli utnyttjad.

Han m�ste ta sig h�rifr�n, och det snart. Hans chanser att �vermanna Mord var obefintliga och det fanns ingen som kunde smuggla till honom ett tv� hundra meter l�ngt rep, s� d�rf�r m�ste han prata sig fri. Det var hans stora k�ft som f�rt honom till den h�r cellen, och nu fick den baske mig se till att f� honom d�rifr�n.

Tyrion tog sig upp p� benen och gjorde sitt b�sta f�r att inte l�tsas om det sluttande golvet med det infernaliska suget mot kanten. Han bultade p� d�rren med knytn�ven. �Mord!� skrek han. �F�ngvaktare! Mord, jag vill tala med dig!� Tyrion var tvungen att skrika i tio minuter innan han h�rde steg, och han tog ett kliv bak�t �gonblicket innan d�rren sl�ngdes upp med ett brak.

�Vilket satans ov�sen!� morrade Mord med mord i blicken. I den ena k�ttiga handen dinglade en bred kraftig l�derrem som han hade virad om handleden.

Visa aldrig att du �r r�dd, p�minde Tyrion sig. �Skulle du vilja bli rik?� fr�gade han.

Mord slog honom. Han svingade remmen l�ttjefullt, men l�dret tr�ffade Tyrion p� �verarmen. Kraften i slaget fick honom att vackla till och han skar t�nder av sm�rta. �H�ll k�ften, dv�rgman�, varnade Mord.

�Guld�, sa Tyrion och lyckades pressa fram ett leende. �Casterlyklippan �r full av guld�ahhh�� Den h�r g�ngen lade Mord mer styrka bakom slaget och l�derremmen sn�rtade till ordentligt. Den tr�ffade Tyrion i revbenen och fick honom att kvidande sjunka ner p� kn�. Han tvingade sig att se upp p� f�ngvaktaren. �Rika som �tten Lannister, det �r vad de s�ger, Mord�, v�ste han.

Mord grymtade. L�derremmen visslade genom luften och tr�ffade Tyrion rakt i ansiktet. Sm�rtan var s� h�ftig att han inte mindes att han fallit, men d� han �ppnade �gonen igen l�g han p� golvet i cellen. Det rann fr�n �rat och munnen var full av blod. Tyrion famlade efter n�got att ta st�d mot f�r att resa sig och fingrarna snuddade vid�ingenting. Han ryckte tillbaka handen lika snabbt som om han br�nt sig och gjorde sitt b�sta f�r att lugna andh�mtningen. Han hade fallit omkull alldeles vid kanten, bara n�gra centimeter fr�n det bl�.

�N�got mer?� Mord h�ll remmen i b�da h�nderna och sn�rtade till, och bara ljudet fick Tyrion att hoppa h�gt. F�ngvaktaren skrattade.

Han kommer inte att knuffa mig �ver kanten, f�rs�kte Tyrion desperat intala sig samtidigt som han makade sig bort fr�n avgrunden. Catelyn Stark vill ha mig levande, och han v�gar inte d�da mig. Han torkade bort blodet fr�n l�pparna med baksidan av handen, flinade och sa: �Det d�r k�ndes ordentligt, Mord.� F�ngvaktaren sneglade p� honom och f�rs�kte avg�ra om han blev h�nad. �Jag skulle kunna ha anv�ndning f�r en stark man som du.� Remmen kom flygande mot honom, men den h�r g�ngen lyckades Tyrion ducka f�r den och fick bara ett l�tt slag p� axeln. �Guld�, upprepade han och kr�p bak�t som en krabba, �mer guld �n du f�r se h�r under en hel livstid. Tillr�ckligt f�r att k�pa mark, kvinnor, h�star, du kan bli lord, lord Mord.� Tyrion harklade upp en klump blod och slem och spottade ut den i himlen.

�Du har inget guld�, sa Mord.

Han lyssnar, t�nkte Tyrion. �De lade beslag p� min b�rs n�r de tog mig till f�nga, men guldet �r fortfarande mitt. Catelyn Stark kan kanske kidnappa en man, men hon skulle aldrig nedl�ta sig till att r�na honom, f�r det skulle inte vara �rofullt. Hj�lp mig, och allt guldet �r ditt.� Mords rem fl�g ut, men slaget var halvhj�rtat och oinspirerat. Tyrion tog l�derremmen i handen och h�ll fast den. �Det �r ingen risk f�r dig, och det enda du beh�ver g�ra �r att l�mna ett budskap.�

F�ngvaktaren ryckte remmen ur handen p� Tyrion. �Budskap�, sa han som om han aldrig h�rt ordet f�rut och lade pannan i djupa veck.

�Ni h�rde r�tt, ers n�d. F�rmedla bara ett budskap fr�n mig till lady Arryn. S�g henne att�� Vad d�? Vad skulle kunna f� Lysa Arryn att l�ta sig bevekas? Pl�tsligt kom Tyrion Lannister p� det. ��s�g �t henne att jag vill bek�nna mina brott.�

Mord h�jde armen och Tyrion st�lsatte sig f�r �nnu ett slag, men f�ngvaktaren tvekade medan misst�nksamheten k�mpade med girigheten i hans blick. Han ville ha det d�r guldet men var samtidigt r�dd f�r att det var ett trick; han s�g ut som en man som ofta blivit lurad. �Det �r l�gn�, muttrade han m�rkt. �Dv�rgmannen lurar mig.�

�Jag kan ge dig l�ftet skriftligt�, f�reslog Tyrion.

En del analfabeter betraktade skrift med f�rakt medan andra tycktes ha en vidskeplig v�rdnad f�r det skrivna ordet, som om det var n�gon sorts magi. Lyckligtvis tillh�rde Mord den senare sorten. F�ngvaktaren s�nkte l�derremmen. �Skriva ner guld, mycket guld?�

�O ja, massor av guld�, f�rs�krade Tyrion. �B�rsen �r bara ett litet smakprov, min v�n. Min bror har rustningar av massiv guldpl�t.� I verkligheten var Jaimes rustning av f�rgyllt st�l, men den h�r tjockskallen skulle aldrig m�rka skillnaden.

Mord fingrade tankfullt p� remmen, men till slut gav han med sig och gick f�r att h�mta papper och bl�ck. N�r papperet var skrivet tittade f�ngvaktaren misst�nksamt p� det. �Framf�r nu mitt meddelande�, uppmanade Tyrion.

Han l�g och huttrade i s�mnen n�r de sent den kv�llen kom f�r att h�mta honom. Mord �ppnade d�rren men sa inget. Ser Vardis Egen v�ckte Tyrion med st�velspetsen. �P� benen, dv�rg. Lady Lysa vill tala med er.�

Tyrion gnuggade s�mnen ur �gonen och gjorde en spelat irriterad grimas. �Jag f�rst�r det, men vad f�r er att tro att jag �nskar tala med henne?�

Ser Vardis rynkade pannan. Tyrion kom v�l ih�g honom fr�n �ren han tillbringat i Kungshamn som kapten f�r handens livvakt. Ett fyrkantigt, alldagligt ansikte, silverf�rgat h�r, kraftigt byggd och absolut renons p� humor. �Era �nskningar ang�r mig inte. P� benen nu, annars l�ter jag b�ra er.�

Tyrion kom klumpigt p� f�tter. �Det �r kallt i kv�ll�, anm�rkte han i f�rbig�ende, �och det �r s� dragigt i den h�ga salen. Jag vill inte bli f�rkyld. Mord, kan du vara sn�ll och h�mta min mantel.�

F�ngvaktaren sneglade misst�nksamt p� honom.

�Min mantel�, upprepade Tyrion. �Skuggkattsskinnet, du minns, som du tog hand om �t mig.�

�Ge honom den f�rbaskade manteln�, befallde ser Vardis.

Mord v�gade inte muttra. Han gav Tyrion en ilsken blick som skvallrade om framtida vederg�llning, men han gick och h�mtade manteln. Tyrion log d� Mord draperade den runt hans axlar. �Tack. Jag ska t�nka p� dig var g�ng jag b�r den.� Han kastade ena �nden av det l�nga skinnet �ver h�ger axel och k�nde sig varm f�r f�rsta g�ngen p� flera dagar. �D� g�r vi d�, ser Vardis.�

Huset Arryns h�ga sal var upplyst av skenet fr�n femtio facklor som brann i ljush�llare l�ngs v�ggarna. Lady Lysa var kl�dd i svart siden med �ttens emblem m�nen och falken broderat med p�rlor p� br�stet. Eftersom hon inte s�g ut att vara typen som gick med i nattens v�ktare kunde Tyrion inte f�rest�lla sig annat �n att hon tyckt att sorgkl�der var en l�mplig utstyrsel f�r en bek�nnelse. Det l�nga kastanjer�da h�ret var samlat i en konstfull fl�ta som hon bar �ver v�nstra axeln. Den h�gre tronen bredvid hennes var tom; f�rmodligen l�g den lille lorden av �rnn�stet och skakade i s�mnen. Det var alltid n�got att vara tacksam f�r, t�nkte Tyrion.

Han bugade djupt och s�g sig omkring i salen. Lady Arryn hade sammankallat sina riddare och vasaller f�r att h�ra hans bek�nnelse, precis som han hoppats. Han s�g ser Brynden Tullys kantiga ansikte och lord Nestor Royces fylliga. Bredvid Nestor stod en yngre man med kraftiga svarta polisonger som inte kunde vara n�gon annan �n hans arvtagare, ser Albar. De flesta av de stora husen i Arryndalen var representerade, och Tyrion lade m�rke till ser Lyn Corbray, sm�rt som ett sv�rd, lord Hunter med sina giktbrutna ben, �nkan lady Waynwood omgiven av sina s�ner. Andra hade emblem som han inte k�nde igen: bruten lans, gr�n huggorm, brinnande torn, en kalk med vingar.

Bland Dalens lorder s�g han flera av sina f�ljeslagare fr�n den �ventyrliga f�rden genom bergen; ser Rodrik Cassel, som var blek och vars s�r bara var halvl�kta, stod bredvid ser Willis Wode, och trubaduren Marillion hade f�tt tag i en ny luta. Tyrion log, f�r vad som �n h�nde h�r i kv�ll ville han inte att det skulle ske i det f�rdolda, och det fanns ingen som kunde sprida en historia lika vitt och brett som en trubadur.

L�ngst bak i salen stod Bronn lutad mot en pelare. Solden�rens svarta �gon var f�sta p� Tyrion och hans hand vilade l�tt p� sv�rdsknappen. Tyrion gav honom en l�ng blick och undrade�

Catelyn Stark var den som f�rst tog till orda. �Vi har f�tt h�ra att ni vill bek�nna era brott.�

�Det st�mmer, ers n�d�, svarade Tyrion.

Lysa Arryn log mot sin syster. �Himmelscellerna kn�cker dem alltid, f�r d�r kan gudarna se dem och det finns inget m�rker att g�mma sig i.�

�Jag tycker inte att han ser kn�ckt ut�, p�pekade lady Catelyn.

Lady Lysa brydde sig inte om henne. �S�tt i g�ng�, befallde hon Tyrion.

Nu �r det dags att kasta t�rningen, t�nkte han med �nnu en snabb blick p� Bronn. �Var ska jag b�rja? Jag �r en ond liten man, det erk�nner jag, och mina brott och synder �r or�kneliga, mina damer och herrar. Jag har legat med sk�kor, inte en g�ng utan hundratals. Jag har �nskat livet ur min egen far och �ven min syster, v�r v�rdade drottning.� Bakom honom skrattade n�gon till. �Jag har inte alltid behandlat mina tj�nare v�l, och jag har spelat och till och med fuskat, m�ste jag f�r skams skull erk�nna. Jag har sagt m�nga grymma och elaka saker om de fina damerna och herrarna vid hovet.� Det sista lockade fram gapskratt. �En g�ng��

�Tystnad!� Lysa Arryns runda bleka ansikte hade blivit ilsket rosa. �Vad h�ller ni p� med, dv�rg?�

Tyrion lade huvudet p� sned. �Jag bek�nner mina brott, ers n�d.�

Catelyn Stark tog ett steg fram�t. �Ni st�r anklagad f�r att ha skickat en lejd m�rdare f�r att d�da min son Bran i sin s�ng och f�r att ha deltagit i en konspiration f�r att m�rda lord Jon Arryn, kungens hand.�

Tyrion ryckte hj�lpl�st p� axlarna. �Jag �r r�dd f�r att jag inte kan bek�nna de brotten, f�r jag vet ingenting om n�gra mord.�

Lady Lysa reste sig fr�n tronen av �destr�. �Hur v�gar ni g�ra narr av mig? Ni har haft ert lilla roliga, dv�rg, och jag hoppas ni �r n�jd med er sj�lv. Ser Vardis, f�r honom tillbaka till f�ngelseh�lorna men se till att hitta en mindre cell den h�r g�ngen med ett golv med skarpare lutning.�

��r det s� h�r r�ttvisan ser ut i Arryndalen?� dundrade Tyrion s� h�gt att ser Vardis stelnade till. �Upph�r all heder och �ra vid Blodsporten? Ni anklagar mig f�r brott, jag f�rnekar dem, s� d�rf�r kastar ni mig i en �ppen cell f�r att frysa och sv�lta.� Han h�jde huvudet s� att alla kunde se bl�m�rkena i ansiktet efter Mords allt annat �n �msinta behandling. �Var finns kungens r�ttvisa? Tillh�r inte �rnn�stet de sju konungarikena? Jag st�r anklagad, s�ger ni. Gott. D� beg�r jag ocks� en r�tteg�ng! L�t mig tala och l�t det pr�vas �ppet inf�r gudarna och m�nniskorna om jag ljuger eller talar sanning.�

Ett l�gt mummel fyllde den h�ga salen, och Tyrion visste att han hade henne fast. Han var h�g�ttad, son till den m�ktigaste lorden i riket, bror till drottningen, och hon kunde inte neka honom en r�tteg�ng. Vakter i himmelsbl� mantlar hade b�rjat g� fram mot Tyrion, men ser Vardis befallde dem att stanna och tittade p� lady Lysa.

Hennes lilla mun kr�ktes till ett retligt leende. �Om ni rannsakas och blir befunnen skyldig m�ste ni enligt kungens egna lagar betala med ert livsblod. Vi har ingen skarpr�ttare i �rnn�stet, lord Lannister. �ppna m�nd�rren.�

�sk�darmassan delade p� sig. Mellan tv� sm�ckra pelare fanns en smal d�rr av �destr� med en m�nsk�ra utskuren i det vita tr�et, och de som stod n�rmast drog sig bak�t d� tv� vakter marscherade fram. Den ene vakten lyfte av de tunga bronsbommarna medan den andre drog d�rren in�t, och deras bl� mantlar b�ljade ut fr�n axlarna n�r de f�ngades av den pl�tsliga vindst�ten som kom tjutande genom den �ppna d�rren. Bortom fanns bara den tomma natthimlen d�r stj�rnorna lyste kalla och ober�rda.

�Se kungens r�ttvisa�, sa Lysa Arryn. Facklorna fladdrade som fanor l�ngs v�ggarna och h�r och var fl�mtade n�gra till och slocknade.

�Lysa, jag tycker det h�r �r d�raktigt�, sa Catelyn Stark d� den svarta vinden virvlade runt i salen.

Systern l�tsades inte om henne. �Ni vill ha en r�tteg�ng, lord Lannister, och det ska ni ocks� f�. Min son ska lyssna till vad ni har att s�ga och ni ska h�ra hans dom. Sedan kan ni ge er av, genom den ena d�rren eller den andra.�

Hon s�g ut att vara mycket bel�ten med sig sj�lv, och det var inte att undra p�, t�nkte Tyrion, f�r hur skulle en r�tteg�ng kunna hota henne n�r det var hennes egen vekling till son som var domaren? Tyrion kastade en blick p� m�nd�rren. Jag vill se honom flyga, mor! hade pojken sagt. Hur m�nga m�n hade den lille snorungen redan skickat ut genom den d�r d�rren?

�Jag tackar er, �dla dam, men jag tycker inte att vi beh�ver besv�ra lord Robert�, sa Tyrion artigt. �Gudarna vet att jag �r oskyldig, och jag vill ha deras dom och inte m�nniskornas. Jag kr�ver att fr�gan om min skuld avg�rs genom tvekamp.�

Skrattsalvorna d�nade i �tten Arryns h�ga sal. Lord Nestor Royce frustade, ser Willis sm�skrattade, ser Lyn Corbray gapskrattade och andra kastade huvudet bak�t och tj�t av skratt tills t�rarna rann nedf�r kinderna. Marillion slog klumpigt an en glad ton p� sin nya luta med den skadade handen, och till och med vinden l�t h�nfull d� den ven in genom m�nd�rren.

Lysa Arryns vattniga bl� �gon s�g os�kra ut, f�r han hade �verrumplat henne. �Den r�ttigheten har ni f�rvisso.�

Den unge riddaren med den gr�na huggormen broderad p� jackan steg fram och f�ll p� kn�. �Jag ber om ynnesten att f� k�mpa f�r er sak, ers n�d.�

�Den �ran borde bli min�, sa gamle lord Hunter, �f�r den k�rlek jag hyste till er make ger mig r�tten att f� h�mnas hans d�d.�

�Min far tj�nade lord Jon troget som �verf�rvaltare i Dalen�, dundrade ser Albar Royce. �L�t mig tj�na hans son i detta.�

�Gudarna �r bev�gna mot den man som k�mpar f�r en r�ttf�rdig sak�, sa ser Lyn Corbray, �men det visar sig ofta vara den man som �r skickligast med sv�rdet, och vi vet alla vem det �r.� Han log blygsamt.

Dussinet andra m�n upph�vde samtidigt sina r�ster och f�rs�kte g�ra sig h�rda, och Tyrion fann det lite nedsl�ende att s� m�nga fr�mlingar t�rstade efter hans blod. Kanske var den h�r planen �nd� inte s� skarpsinnig n�r det kom till kritan.

Lady Lysa h�jde handen f�r att �ska tystnad. �Jag tackar er, mina k�ra lorder, precis som jag vet att min son skulle tacka er om han vore h�r. Inga m�n i de sju konungarikena �r lika modiga och trogna som Dalens riddare, och jag �nskar att jag kunde ge er alla den h�r �ran, men jag kan bara v�lja en.� Hon gjorde en gest. �Ser Vardis Egen, ni har alltid varit min makes h�gra hand, och ni ska bli v�r k�mpe.�

Ser Vardis hade varit f�runderligt tyst. �Ers n�d�, b�rjade han allvarligt och kn�b�jde, �jag ber er, l�gg denna b�rda p� n�gon annan, f�r jag avst�r helst. Mannen �r ingen krigare. Titta p� honom: dv�rg, h�lften s� stor som jag och med f�rkrympta ben. Det skulle vara en skam att slakta en s�dan man och kalla det r�ttvisa.�

Utm�rkt, t�nkte Tyrion. �Jag inst�mmer.�

Lysa bl�ngde ilsket p� honom. �Ni kr�vde avg�rande genom tvekamp.�

�Och nu kr�ver jag en k�mpe, precis som ni sj�lv har valt en, och jag vet att min bror Jaime g�rna st�ller upp f�r mig.�

�Er dyre kungam�rdare befinner sig hundratals fj�rdingsv�g h�rifr�n�, sn�ste Lysa Arryn.

�Skicka en f�gel efter honom, f�r jag har inget emot att v�nta tills han kommer.�

�Ni ska m�ta ser Vardis i morgon.�

�Trubadur�, sa Tyrion och v�nde sig till Marillion, �n�r du skriver balladen om det h�r, kom d� ih�g att ber�tta att lady Arryn f�rv�grade dv�rgen r�tten till en k�mpe och skickade honom, bl�slagen och linkande, f�r att m�ta hennes b�ste riddare.�

�Jag f�rv�grar er ingenting!� fr�ste Lysa Arryn och r�sten var g�ll av irritation. �Namnge er k�mpe, dv�rg, om ni tror ni kan hitta n�gon som �r villig att d� f�r er.�

�Om ni inte har n�got emot det tar jag hellre en som �r villig att d�da f�r mig.� Tyrion blickade ut �ver den l�nga salen. Ingen r�rde sig, och han b�rjade undra om han inte hade gjort en kolossal dumhet.

S� var det n�gon som r�rde sig l�ngst bak i salen. �Jag ska k�mpa f�r dv�rgen�, ropade Bronn.

Han dr�mde en gammal dr�m om tre riddare i vita mantlar och ett torn som rasat f�r l�nge sedan, och om Lyanna i sin b�dd av blod.

I dr�mmen red hans v�nner med honom, precis som de gjort i livet: stolte Martyn Cassel, Jorys far; trogne Theo Wull; Ethan Glover, som varit Brandons v�pnare; ser Mark Ryswell, l�gm�ld och godhj�rtad; tr�skmannen Howland Reed; lord Dustin p� sin stora r�da hingst. En g�ng hade deras ansikten varit lika bekanta f�r Ned som hans eget, men �ren suddar ut en mans minnen, ocks� dem han har svurit att aldrig gl�mma. I dr�mmen var de bara skuggor, gr� v�lnader p� h�star av dimma.

De var sju mot tre i dr�mmen precis som de varit i livet. �nd� var dessa tre inga vanliga m�n. De v�ntade framf�r det runda tornet med Dorniens r�da berg bakom sig och de vita mantlarna fladdrande f�r vinden, och de var inga skuggor, f�r �ven nu framtr�dde deras ansikten tydligt. Ser Arthur Dayne, morgonsv�rdet, hade ett sorgset leende p� l�pparna, och f�stet p� slagsv�rdet Gryning stack upp �ver hans h�gra axel. Ser Oswell Whent stod p� kn� och v�ssade klingan med ett bryne, och p� hans vita emaljerade hj�lm spred hans hus svarta fladdermus ut sina vingar. Mellan dem stod den ob�ndige gamle ser Gerold Hightower, Vite tjuren, kungsvaktens bef�lhavare.

�Jag tittade efter er vid Treudden�, sa Ned.

�Vi var inte d�r�, svarade ser Gerold.

�Ve troninkr�ktaren om vi hade varit det�, insk�t ser Oswell.

�D� Kungshamn f�ll m�rdade ser Jaime er kung med ett gyllene sv�rd och jag undrade var ni fanns.�

�L�ngt borta�, f�rklarade ser Gerold, �f�r annars skulle Aerys fortfarande sitta p� j�rntronen och v�r falske broder brinna i de sju helvetena.�

�Jag red ner till Stormens �nde f�r att h�va bel�gringen�, ber�ttade Ned f�r dem. �Lorderna Tyrell och Redwyne h�lsade med baneren och alla deras riddare b�jde kn� f�r att sv�ra oss tro och huldhet. Jag var s�ker p� att ni skulle vara bland dem.�

�Vi b�jer inte g�rna kn�, p�pekade ser Arthur Dayne.

�Ser Willem Darry har flytt till Draksten med drottningen och prins Viserys och jag trodde att ni kanske hade f�ljt med honom.�

�Ser Willem �r en fin och lojal man�, f�rs�krade ser Oswell.

�Men han tillh�r inte kungsvakten�, tillade ser Gerold, �och kungsvakten flyr inte.�

�Varken d� eller nu�, insk�t ser Arthur och satte p� sig hj�lmen.

�Vi har svurit en ed�, p�minde gamle ser Gerold.

Neds v�lnader d�k upp bredvid honom med skuggsv�rd i h�nderna. De var sju mot tre.

�Och nu b�rjar det�, sa ser Arthur Dayne, morgonsv�rdet. Han drog Gryning ur skidan och h�ll klingan med b�gge h�nderna. Den var blek som mj�lkvitt glas och lyste med ett levande sken.

�Nej�, inv�nde Ned med sorg i r�sten, �det �r nu det slutar.� Medan de brakade ihop i ett virrvarr av st�l och skuggor kunde han h�ra Lyanna skrika. �Eddard! � ropade hon. En storm av rosenblad bl�ste �ver den blodstrimmiga himlen, lika bl� som d�dens �gon.

�Lord Eddard�, ropade Lyanna igen.

�Jag lovar�, viskade han. �Jag lovar, Lyanna.�

�Lord Eddard�, h�rdes en mansr�st eka ur m�rkret.

St�nande �ppnade Eddard Stark �gonen. M�nskenet str�mmade in genom de h�ga f�nstren i handens torn.

�Lord Eddard?� En skugga b�jde sig �ver s�ngen.

�Hur�hur l�nge?� Lakanen var intrasslade, benet spj�lat och gipsat och en dov, dunkande v�rk sk�t upp l�ngs sidan.

�Sex dagar och sju n�tter.� R�sten var Vayon Pooles och f�rvaltaren h�ll en b�gare mot Neds mun. �Drick, ers n�d.�

�Vad�?�

�Det �r bara vatten. Storm�ster Pycelle sa att ni skulle vara t�rstig.�

Ned drack. L�pparna var torra och spruckna, och vattnet smakade som nektar.

�Kungen vill tala med er, ers n�d�, ber�ttade Vayon Poole f�r honom n�r b�garen var tom.

�I morgon, n�r jag �r starkare�, svarade Ned. Han orkade inte tr�ffa Robert nu, f�r dr�mmen hade gjort honom svag som en kattunge.

�Han befallde oss att skicka er till honom i samma stund som ni slog upp �gonen, ers n�d�, sa f�rvaltaren och t�nde ett ljus p� nattygsbordet utan att se p� Ned.

Ned svor l�gt. Robert hade aldrig varit k�nd f�r sin t�lmodighet. �S�g �t honom att jag �r f�r svag f�r att komma till honom, men om han �nskar tala med mig tar jag g�rna emot honom h�r, och jag hoppas du v�cker upp honom ur djup s�mn. Och kalla hit�� Han skulle just till att s�ga Jory d� han mindes. �Kalla hit kaptenen f�r min livvakt.�

Alyn steg in i sovgemaket en kort stund efter det att f�rvaltaren g�tt. �Ers n�d?�

�Poole har ber�ttat f�r mig att det har g�tt sex dagar�, sa Ned, �och jag m�ste f� veta hur l�get �r.�

�Kungam�rdaren har flytt fr�n staden�, talade Alyn om. �Det s�gs att han har ridit tillbaka till Casterlyklippan f�r att f�rena sig med fadern, och historien om hur lady Catelyn tog dv�rgen till f�nga �r p� allas l�ppar. Jag har satt ut extra vakter, om det behagar er.�

�Det g�r det�, f�rs�krade Ned honom. �Och mina d�ttrar?�

�De har varit hos er varenda dag, ers n�d, och Sansa ber tyst, men Arya�� Han tvekade. �Hon har inte sagt ett ord sedan de kom tillbaka med er. Hon �r en liten vilde, ers n�d, och jag har aldrig sett en s�dan ilska hos en flicka.�

�Vad som �n h�nder vill jag att mina d�ttrar ska skyddas�, sa Ned, �f�r jag befarar att det h�r bara �r b�rjan.�

�De ska inte komma till skada, lord Eddard�, svarade Alyn, �det s�tter jag mitt liv i pant p�.�

�Jory och de andra��

�Jag �verl�mnade dem till de tysta systrarna f�r att de skulle skickas norrut till Vinterhed. Jory vill med all s�kerhet ligga bredvid sin farfar.�

Det m�ste bli farfadern f�r Jorys far var begravd l�ngt s�derut. Martyn Cassel hade d�tt tillsammans med de �vriga. Ned hade rivit ner tornet efter�t och anv�nt de blodiga stenarna f�r att bygga �tta gravkummel p� bergskammen. Det sades att Rhaegar kallat st�llet gl�djens torn, men f�r Ned var det ett bittert minne. De hade varit sju mot tre och �nd� hade bara tv� �verlevt och kunnat rida d�rifr�n: Eddard Stark sj�lv och den lille tr�skmannen Howland Reed. Han tyckte inte att det var n�got gott omen att han skulle dr�mma den dr�mmen igen efter s� m�nga �r.

�Du har sk�tt dig bra, Alyn�, ber�mde Ned just som Vayon Poole kom tillbaka. F�rvaltaren bugade djupt. �Hans h�ghet v�ntar utanf�r, ers n�d, och drottningen �r med honom.�

Ned satte sig h�gre upp i s�ngen och gjorde en grimas d� det h�gg till av sm�rta i benet. Han hade inte r�knat med att Cersei skulle vara med, och det b�dade inte gott. �Be dem stiga in och l�mna oss, f�r det vi har att s�ga b�r inte komma utanf�r dessa v�ggar.� Poole drog sig tyst tillbaka.

Robert hade lagt ner stor omsorg p� sin kl�dsel. Han bar en svart sammetsjacka med huset Baratheons kronhjort broderad p� br�stet i guldtr�d och en gyllene mantel. Han hade ett vinkrus i handen och ansiktet var redan r�dbrusigt av alkohol. Cersei Lannister steg in efter honom med en juvelbesatt tiara i h�ret.

�Ers h�ghet�, sa Ned, �jag ber om urs�kt, men jag kan inte stiga upp.�

�Det spelar ingen roll�, svarade kungen barskt. �Vill du ha lite vin? Det �r fr�n Arbor. En bra �rg�ng.�

�En liten b�gare�, sa Ned, �f�r jag �r fortfarande tung i huvudet efter vallmomj�lken.�

�En man i er position borde skatta sig lycklig att han fortfarande har kvar huvudet p� axlarna�, f�rkunnade drottningen.

�Tyst, kvinna�, sn�ste Robert. Han gav Ned en b�gare vin. �Har du fortfarande ont i benet?�

�Lite�, medgav Ned. Det gick runt i huvudet, men han t�nkte inte erk�nna sin svaghet inf�r drottningen.

�Pycelle sv�r p� att det kommer att l�ka utan komplikationer.� Robert rynkade pannan. �Jag antar att du vet vad Catelyn har gjort?�

�Ja, det g�r jag.� Ned tog en liten klunk vin. �Min hustru �r utan skuld, ers h�ghet, f�r hon gjorde det p� min befallning.�

�Jag �r inte bel�ten, Ned�, morrade Robert.

�Med vilken r�tt v�gar ni b�ra hand p� mitt blod?� kr�vde Cersei att f� veta. �Vem tror ni att ni �r egentligen?�

�Kungens hand�, upplyste Ned henne med iskall artighet, �och av er egen make �lagd att uppr�tth�lla kungens frid och se till att kungens r�ttvisa skipas.�

�Ni var hans hand, men nu��, b�rjade Cersei.

�H�ll tyst!� dundrade kungen. �Du st�llde en fr�ga till honom och han besvarade den.� Cersei tystnade, rasande av ilska, och Robert v�nde sig �ter till Ned. �Uppr�tth�lla kungens frid, s�ger du. �r det s� h�r du uppr�tth�ller min frid, Ned? Sju m�n �r d�da��

��tta�, r�ttade drottningen. �Tregar dog i morse av slaget lord Stark gav honom.�

�M�nniskorov p� kungsv�gen och massaker i fyllan och villan p� mina gator�, sa kungen. �Jag v�grar att tolerera det, Ned.�

�Catelyn hade goda sk�l att ta dv�rgen till��

�Jag sa att jag v�grar att tolerera det! Och jag struntar blankt i hennes sk�l. Du ska genast befalla henne att sl�ppa dv�rgen fri, och du ska ocks� f�rsona dig med Jaime.�

�Tre av mina m�n slaktades inf�r �gonen p� mig f�r att Jaime Lannister ville tukta mig. Ska jag bara gl�mma det?�

�Det var inte min bror som var orsaken till br�ket�, sa Cersei till kungen. �Lord Stark kom berusad tillbaka fr�n ett sk�kohus, och hans m�n anf�ll Jaime och hans vakter, precis som hans hustru �verf�ll Tyrion p� kungsv�gen.�

�Du k�nner mig b�ttre �n s�, Robert�, sa Ned, �och du kan fr�ga lord Baelish om du tvivlar p� mig f�r han var d�r.�

�Jag har talat med Lillfinger�, sa Robert, �och han s�ger att han red i v�g f�r att h�mta stadsvakten innan striden b�rjade, men han medger att ni var p� hemv�g fr�n n�got sk�kohus.�

�N�got sk�kohus? �ppna �gonen, Robert. Jag var d�r f�r att titta p� din dotter! Hennes mor har kallat henne Barra, och hon liknar den d�r f�rsta flickan du blev far till d� vi v�xte upp tillsammans i Arryndalen.� Ned iakttog drottningen medan han talade; hennes ansikte var som en mask, stilla och blekt, och det f�rr�dde ingenting.

Robert rodnade. �Barra�, muttrade han. �Var det f�r att behaga mig? F�rbannad vare flickan. Jag trodde hon hade mer f�rst�nd �n s�.�

�Hon kan inte vara mer �n femton och en sk�ka, och du trodde hon hade f�rst�nd?� utbrast Ned klentroget. Det b�rjade g�ra fruktansv�rt ont i benet och han hade sv�rt att beh�rska sitt hum�r. �Den dumma barnungen �r f�r�lskad i dig, Robert.�

Kungen kastade en blick p� Cersei. �Det h�r �r inget l�mpligt samtals�mne f�r drottningens �ron.�

�Hennes h�ghet kommer inte att gilla n�got jag har att s�ga�, svarade Ned. �Jag har h�rt att kungam�rdaren har flytt fr�n staden. Ge mig tillst�nd att f�ra honom tillbaka och st�lla honom inf�r kungens r�ttvisa.�

Kungen snurrade dystert p� vinet i b�garen och tog en klunk. �Nej�, sa han, �f�r jag vill inte veta av det h�r l�ngre. Jaime d�dade tre av dina m�n och du fem av hans. Nu f�r det vara slut.�

��r det din uppfattning om r�ttvisa?� undrade Ned ilsket. �I s� fall �r jag glad att jag inte l�ngre �r din hand.�

Drottningen tittade p� sin make. �Om n�gon hade v�gat tala till Targaryen p� det s�ttet��

�Tar du mig f�r Aerys?� avbr�t Robert.

�Jag tog dig f�r en kung. Jaime och Tyrion �r dina br�der genom �ktenskapets lagar och alla band mellan oss. Familjen Stark har f�rdrivit den ene och tagit den andre till f�nga, och den h�r mannen vanhedrar dig med varje andetag han drar. �nd� st�r du bara d�r mj�kigt och fr�gar om han har ont i benet och om han vill ha lite vin.�

Roberts ansikte var m�rkt av ilska. �Hur m�nga g�nger m�ste jag s�ga �t dig att h�lla mun, kvinna?�

Cerseis ansikte lyste av f�rakt. �Gudarna har spelat oss ett ironiskt spratt, f�r det borde vara du som gick i kjolar och jag som bar rustning.�

Kungen blev purpurr�d av ilska i ansiktet och gav henne en kraftig �rfil. Cersei Lannister vacklade mot bordet och f�ll omkull p� golvet, men �nd� gav hon inte ett ljud ifr�n sig. De sm�ckra fingrarna k�nde p� kinden d�r den ljusa, sl�ta hyn redan hade blivit r�d. N�sta dag skulle hon ha ett bl�m�rke som t�ckte halva ansiktet. �Jag ska b�ra detta som ett hederstecken�, tillk�nnagav hon.

�B�r det i tystnad, annars ska jag hedra dig igen�, lovade Robert. Han ropade p� en vakt och ser Meryn Trant steg in i rummet, l�ng och allvarlig i sin vita rustning. �Drottningen �r tr�tt. F�lj henne till hennes sovgemak.� Riddaren hj�lpte Cersei p� f�tter och f�rde ut henne utan att s�ga ett ord.

Robert str�ckte sig efter vinkruset och fyllde p� b�garen. �Du ser vad hon g�r med mig, Ned.� Kungen satte sig med b�garen i handen. �Min k�rleksfulla hustru, modern till mina barn.� Raseriet hade l�mnat honom nu och Ned s�g n�got sorgset och �ngsligt i hans blick. �Jag borde inte ha slagit henne�f�r det var inte kungligt.� Han stirrade ner p� sina h�nder som om han inte riktigt visste vad de var f�r n�got. �Jag har alltid varit stark�ingen har n�gonsin kunnat h�lla mig st�ngen, ingen. Hur ska man kunna sl�ss mot n�gon om man inte f�r anv�nda sin styrka?� F�rbryllad skakade kungen p� huvudet. �Rhaegar�Rhaegar vann, f�rbannat vare hans minne. Jag d�dade honom, Ned, jag k�rde in spetsarna p� stridsklubban rakt igenom den svarta rustningen och in i hans svarta hj�rta och han dog vid mina f�tter. Det diktades ballader om det, men p� n�got s�tt var det �nd� han som vann, f�r han har Lyanna nu och jag har henne.� Kungen t�mde b�garen.

�Ers h�ghet�, sa Ned, �vi m�ste prata��

Robert tryckte fingertopparna mot tinningarna. �Jag �r d�dligt tr�tt p� prat. I morgon t�nker jag ge mig ut i kungsskogen och jaga, och det du har att s�ga kan v�nta tills jag kommer tillbaka.�

�Om gudarna �r goda �r jag inte h�r n�r du kommer tillbaka, f�r som du kanske minns befallde du mig att �terv�nda till Vinterhed.�

Robert reste sig och tog tag i en av s�ngstolparna f�r att stadga sig. �Gudarna �r s�llan goda, Ned. H�r, den �r din.� Han drog upp den tunga silverhanden ur fickan p� insidan av manteln och kastade den p� s�ngen. �Vare sig du gillar det eller ej �r du min hand, och jag f�rbjuder dig att l�mna Kungshamn.�

Ned tog upp silversp�nnet, f�r det verkade som om han inte hade n�got val. Det dunkade i benet och han k�nde sig hj�lpl�s som ett barn. �Flickan Targaryen��

Kungen st�nade. �Vid alla sju helveten, b�rja inte med henne nu igen. Det �r avgjort, och jag vill inte h�ra ett ord mer om det.�

�Varf�r vill du ha mig som din hand om du v�grar att lyssna p� mina r�d?�

�Varf�r?� Robert skrattade. �Varf�r inte? N�gon m�ste ju regera �ver det h�r f�rd�mda kungariket. S�tt p� dig sp�nnet, Ned, f�r det kl�r dig. Och om du n�gonsin kastar det i ansiktet p� mig igen sv�r jag att jag ska s�tta den f�rbaskade tingesten p� Jaime Lannisters br�st.�

Himlen i �ster skiftade i rosa och guld d� solen steg upp �ver Arryndalen. Med h�nderna st�dda p� den konstfullt uthuggna stenen i balustraden utanf�r f�nstret s�g Catelyn Stark ljuset sprida sig. Nedanf�r henne f�rvandlades v�rlden fr�n svart till indigobl� till gr�n medan gryningen kr�p �ver f�lt och skogar. Bleka vita dimmor steg upp fr�n Alyssas t�rar d�r sp�kvattnet st�rtade �ver bergsutspr�nget f�r att b�rja sitt l�nga fall nedf�r J�ttens lans. Catelyn kunde k�nna l�tta vattenst�nk mot ansiktet.

Alyssa Arryn hade sett sin make, sina br�der och alla sina barn m�rdas men hade �nd� aldrig f�llt en t�r s� l�nge hon levde. D�rf�r hade gudarna p�bjudit att hon efter d�den inte skulle f� n�gon ro f�rr�n hennes t�rar vattnade den svarta jorden i Dalen d�r m�nnen hon �lskat l�g begravna. Alyssa hade varit d�d i sex tusen �r nu, och fortfarande hade inte en enda droppe fr�n vattenfallet n�tt dalg�ngen l�ngt d�r nere. Catelyn undrade hur stort vattenfall hennes egna t�rar skulle bilda om n�gon hon �lskade dog. �L�t mig f� h�ra resten�, sa hon.

�Kungam�rdaren h�ller p� att dra samman en h�r p� Casterlyklippan�, svarade ser Rodrik Cassel inifr�n rummet bakom henne. �Er bror skriver att han har skickat ryttare till Casterlyklippan med krav p� att lord Tywin ska redog�ra f�r sina avsikter, men han har inte f�tt n�got svar. Edmure har befallt lord Vance och lord Piper att vakta passet nedanf�r Guldtand, och han sv�r att han inte t�nker ge upp en enda meter av �tten Tullys landomr�den utan att f�rst vattna dem med klanen Lannisters blod.�

Catelyn v�nde sig bort fr�n soluppg�ngen. Dess sk�nhet gjorde henne inte l�ttare till sinnes, och det k�ndes grymt att en dag kunde randas s� vackert och sluta s� rysligt som den h�r hotade att g�ra. �Edmure har skickat ut ryttare och svurit eder�, sa hon, �men Edmure �r inte lord av Flodvattnet. Vad s�ger min far om situationen?�

�Budskapet n�mnde inte lord Hoster, ers n�d.� Ser Rodrik slet i polisongerna. De hade vuxit ut vita som sn� och borstiga som en t�rnbuske medan han repade sig efter s�ren, och han s�g n�stan ut som vanligt igen.

�Min far skulle inte ha �verl�mnat Flodvattnets f�rsvar till Edmure om han inte vore allvarligt sjuk�, p�pekade hon oroligt. �Jag borde ha blivit v�ckt s� snart den h�r f�geln kom.�

�Er syster tyckte det var b�ttre att l�ta er sova, talade m�ster Colemon om f�r mig.�

�Jag borde ha blivit v�ckt�, upprepade hon.

�Livmedikusen ber�ttade ocks� att er syster t�nkte tala med er efter tvekampen�, upplyste ser Rodrik.

�S� hon har fortfarande f�r avsikt att genomf�ra det h�r gyckelspelet?� Catelyn gjorde en grimas. �Dv�rgen har spelat p� henne som p� en s�ckpipa, och hon �r f�r d�v f�r att h�ra melodin. Vad som �n h�nder nu p� f�rmiddagen �r det h�g tid att vi ger oss av h�rifr�n, ser Rodrik, f�r min plats �r p� Vinterhed hos mina s�ner. Om ni �r stark nog att rida ska jag be Lysa om eskort till M�sstaden, och d�r kan vi sedan hyra ett skepp.�

��nnu ett skepp?� Ser Rodrik fick en gr�n nyans i ansiktet, men han lyckades �nd� l�ta bli att rysa. �Som ni befaller, ers n�d.�

Den gamle riddaren v�ntade utanf�r d�rren medan Catelyn kallade p� tj�narna som Lysa gett henne. Om hon talade med systern f�re duellen kunde hon kanske f� henne p� andra tankar, t�nkte Catelyn medan de kl�dde henne. Lysa �ndrade �sikt allt eftersom hum�ret skiftade, och det skiftade f�r varje timme som gick. Den blyga flickan hon k�nt p� Flodvattnet hade vuxit upp till en kvinna som var omv�xlande stolt, �ngslig, grym, dr�mmande, obet�nksam, skygg, envis, f�f�ng�� och framf�r allt ombytlig.

N�r Lysas avskyv�rde f�ngvaktare kom och talade om f�r dem att Tyrion Lannister ville bek�nna hade Catelyn b�nfallit systern att ta emot honom i enrum. Men nej, hon skulle n�dv�ndigt visa upp honom inf�r halva Arryndalen. Och nu detta�

�Lannister �r min f�nge�, sa hon till ser Rodrik medan de gick nedf�r torntrappan och vidare genom �rnn�stets kalla vita salar. Catelyn var kl�dd i en enkel gr� yllekl�nning med silverb�lte till. �Det m�ste min syster bli p�mind om.�

I d�rren till Lysas gemak st�tte de ihop med farbrodern som kom utstormande. �S� ni ska vara med p� narrfesten?� fr�ste ser Brynden. �Om jag trodde att det skulle tj�na n�gonting till skulle jag s�ga �t dig att banka in lite vett i huvudet p� din syster, men du skulle bara g�ra illa handen.�

�Det har tydligen kommit en f�gel fr�n Flodvattnet�, b�rjade Catelyn, �ett brev fr�n Edmure��

�Jag vet, barn.� Den svarta fisken som h�ll ihop manteln var den enda prydnad Brynden till�t sig. �Och jag var tvungen att h�ra det av m�ster Colemon. Jag bad din syster om tillst�nd att ta tusen garvade m�n och i all hast rida mot Flodvattnet, och vet du vad hon svarade mig? �Arryndalen kan inte avvara tusen man, inte ens en, farbror�, sa hon. �Du �r portens riddare och din plats �r h�r.� � Ett barns skratt h�rdes genom den �ppna d�rren bakom Brynden och han kastade en m�rk blick �ver axeln. �Jag sa �t henne att hon fick skaffa sig en ny portens riddare, f�r svartfisk eller ej s� �r jag fortfarande en Tully. Jag rider mot Flodvattnet i kv�llningen.�

Catelyn kunde inte l�tsas vara f�rv�nad. �Ensam? Du vet lika v�l som jag att du inte �verlever p� bergsv�gen. Ser Rodrik och jag t�nker �terv�nda till Vinterhed. F�lj med oss, farbror, s� ska jag ge dig tusen man, f�r Flodvattnet ska inte beh�va k�mpa ensamt.�

Brynden t�nkte efter och nickade sedan kort. �D� s�ger vi det. Det blir den l�nga v�gen hem, men chansen �r st�rre att jag kommer fram. Jag v�ntar p� dig vid foten av berget.� Han stegade i v�g med manteln fladdrande bakom sig.

Catelyn v�xlade en blick med ser Rodrik, och sedan gick de in genom d�rren medan de h�rde ljudet av ett barns nerv�sa fnitter.

Lysas gemak vette mot en liten tr�dg�rd, en cirkel av gr�s planterad med bl� blommor som omgavs av h�ga, vita torn. De som anlagt tr�dg�rden hade t�nkt sig att den skulle bli en gudaskog, men �rnn�stet vilade p� bergets h�rda sten, och hur mycket jord som �n forslades upp fr�n Dalen kunde de inte f� en gudaskog att rota sig h�r. S� lorderna av �rnn�stet hade planterat gr�s och st�llt ut statyer bland l�ga, blommande buskar. Det var h�r de b�da k�mparna skulle m�tas f�r att l�gga sina liv�� och Tyrion Lannisters�� i gudarnas h�nder.

Nybadad och kl�dd i gr�ddf�rgad sammet med ett halsband av safirer och m�nstenar runt den mj�lkvita halsen h�ll Lysa hov p� terrassen, som hade utsikt �ver den lilla tr�dg�rden. Hon var omgiven av sina riddare och vasaller och s�v�l h�ga som l�ga lorder. De flesta av dem hoppades fortfarande f� gifta sig med henne och styra Arryndalen vid hennes sida, men av vad Catelyn sett under sitt bes�k p� �rnn�stet var det ett f�f�ngt hopp.

En tr�plattform hade byggts f�r att h�ja upp Roberts stol, och d�r satt lorden av �rnn�stet och fnittrade och klappade i h�nderna medan en puckelryggig marionettspelare i bl�vitrutig narrdr�kt fick tv� riddare i tr� att hugga och sl� p� varandra. Tillbringare med tjock gr�dde och korgar med bj�rnb�r hade st�llts fram och g�sterna drack s�tt, apelsindoftande vin ur graverade silverb�gare. En narrfest, hade Brynden sagt, och det var inte att undra p�.

P� andra sidan terrassen skrattade Lysa glatt �t n�got lustigt som lord Hunter sa och tog ett bj�rnb�r fr�n spetsen av ser Lyn Corbrays dolk med munnen. De b�da var de friare som stod h�gst i Lysas gunst, i dag �tminstone, och Catelyn hade sv�rt att s�ga vilken av dem som var mest ol�mplig. Eon Hunter var till och med �ldre �n Jon Arryn varit, halvt of�rdig till f�ljd av gikt och f�rbannad med tre gr�lsjuka s�ner, den ene girigare �n den andre. Ser Lyn var av en annan sort, fast minst lika opassande: l�ng och stilig och arvtagare till ett gammalt men utfattigt hus. Han var f�f�ng, l�ttsinnig och hetlevrad och, viskades det, fullkomligt ointresserad av kvinnornas intima behag.

D� Lysa fick syn p� Catelyn tog hon emot henne med en systerlig kram och en bl�t kyss p� kinden. ��r det inte en ljuvlig morgon? Gudarna ler mot oss. Smaka p� vinet, s�ta syster. Lord Hunter var v�nlig nog att skicka efter det fr�n sin egen vink�llare.�

�Nej tack, Lysa. Vi m�ste prata.�

�Efter�t�, lovade systern och b�rjade redan v�nda sig ifr�n henne.

�Nu�, sa Catelyn h�gre �n hon t�nkt, och flera av m�nnen stirrade p� henne. �Lysa, du kan bara inte g� vidare med den h�r d�rskapen. Levande har dv�rgen ett v�rde, men d�d �r han bara kr�kmat, och om hans k�mpe skulle vinna��

�Den risken �r obefintlig�, f�rs�krade lord Hunter och klappade henne p� axeln med en hand full av leverfl�ckar. �Ser Vardis �r en modig krigare och han kommer att g�ra processen kort med solden�ren.�

��r ni s�ker p� det, ers n�d?� fr�gade Catelyn kyligt. �Det undrar jag.� Hon hade sett Bronn sl�ss p� bergsv�gen, och det var ingen tillf�llighet att han �verlevt f�rden medan m�nga andra m�n d�tt, f�r han r�rde sig som en panter och det d�r fula sv�rdet verkade vara en del av hans arm.

Lysas friare samlades runt dem som bin kring en blomma. �Kvinnor f�rst�r sig inte p� s�dana h�r saker�, menade ser Morton Waynwood. �Ser Vardis �r riddare, �dla dam, och den h�r solden�ren, den sortens folk �r alltid fega innerst inne. De �r bra att ha i strid med tusentals gelikar omkring sig, men om man st�ller upp dem ensamma rinner modet av dem.�

�Ponera att ni har r�tt�, sa Catelyn artigt trots att orden smakade galla i munnen. �Vad har vi i s� fall att vinna p� dv�rgens d�d? Tror ni Jaime skulle bry sig ett dyft om att vi gav hans bror en r�tteg�ng innan vi kastade ner honom fr�n ett berg?�

�Halshugg karlen�, f�reslog ser Lyn Corbray, �och n�r kungam�rdaren f�r dv�rgens huvud blir det en varning f�r honom.�

Lysa skakade ot�ligt p� sitt midjel�nga, kastanjer�da h�r. �Lord Robert vill se honom flyga�, fastslog hon som om det avgjorde saken, �och dv�rgen har bara sig sj�lv att skylla, f�r det var han som kr�vde att fr�gan om hans skuld skulle avg�ras genom tvekamp.�

�Det fanns inget �rbart s�tt f�r lady Lysa att f�rv�gra honom den r�tten �ven om hon velat�, m�ssade lord Hunter omst�ndligt.

Utan att bry sig om dem v�nde sig Catelyn till systern och p�pekade med eftertryck: �Jag ska be att f� p�minna dig om att Tyrion Lannister �r min f�nge.�

�Och jag ska be att f� p�minna dig om att dv�rgen m�rdade min make!� Hennes r�st steg. �Han f�rgiftade kungens hand och l�mnade min lilla baby faderl�s, och nu t�nker jag l�ta honom betala!� Med kjolarna virvlande omkring sig snurrade hon runt p� klacken och stegade �ver terrassen. Ser Lyn och ser Morton och de andra friarna urs�ktade sig med kyliga nickar och f�ljde efter henne.

�Tror ni att han gjorde det?� fr�gade ser Rodrik l�gt d� de blev ensamma igen. �M�rdade lord Jon, menar jag? Dv�rgen f�rnekar det fortfarande p� det best�mdaste.�

�Jag tror att klanen Lannister m�rdade lord Arryn�, svarade Catelyn, �men om det var Tyrion eller ser Jaime eller drottningen, eller alla tre tillsammans, det har jag ingen aning om.� Lysa hade pekat ut Cersei i brevet hon skickat till Vinterhed, men nu verkade hon vara �vertygad om att Tyrion var m�rdaren, kanske f�r att dv�rgen var h�r medan drottningen befann sig i s�kerhet bakom R�da slottets murar hundratals fj�rdingsv�g s�derut. Catelyn �nskade n�stan att hon br�nt systerns brev innan hon l�ste det.

Ser Rodrik slet i polisongerna. �Gift, tja, det skulle kunna vara dv�rgens verk. Eller Cerseis. Det s�gs att gift �r ett kvinnligt vapen, om ni urs�ktar, ers n�d. Men kungam�rdaren�Jag �r inte s�rskilt f�rtjust i karlen, men han �r inte den typen, f�r han �r alldeles f�r f�rtjust i �synen av blod p� sitt gyllene sv�rd. Var det gift, ers n�d?�

Catelyn rynkade pannan och k�nde sig lite illa till mods. �Hur skulle de annars ha kunnat f� det att se ut som en naturlig d�d?� Bakom henne tj�t lord Robert av f�rtjusning d� en av marionettriddarna h�gg den andre mitt itu och en flod av r�tt s�gsp�n rann ut p� terrassen. Hon kastade en blick p� systersonen och suckade. �Pojken har inte f�tt n�gon uppfostran alls, och han kommer aldrig att bli stark nog att styra om han inte tas ifr�n sin mor f�r en tid.�

�Hans far h�ll med er�, sa en r�st bredvid henne. Hon v�nde sig om och fick syn p� m�ster Colemon med en b�gare vin i handen. �Han planerade att skicka pojken till Draksten f�r att fostras d�r��, urs�kta, jag l�gger mig i saker som inte ang�r mig.� Adams�pplet hoppade �ngsligt upp och ner under den l�st sittande �mbetskedjan. �Jag �r r�dd att jag har druckit f�r mycket av lord Hunters uts�kta vin, f�r tanken p� blodsutgjutelse har trasat s�nder mina nerver.�

�Ni misstar er, m�ster�, avbr�t Catelyn. �Det var Casterlyklippan och inte Draksten, och det planerades f�rst efter handens d�d och utan min systers medgivande.�

Livmedikusens huvud for upp s� h�ftigt p� den l�jligt l�nga halsen att han n�stan s�g ut som en marionett han ocks�. �Nej. Jag ber om urs�kt, ers n�d, men det var lord Jon sj�lv som��

En klocka ringde ljudligt nedanf�r dem, och b�de h�ga lorder och tj�nsteflickor slutade upp med vad de h�ll p� med och gick fram till balustraden. D�r nere ledde tv� vakter i himmelsbl� mantlar ut Tyrion Lannister. �rnn�stets trinde kaplan f�rde honom fram till statyn som stod mitt i tr�dg�rden, en gr�tande kvinna som var uthuggen i �drad vit marmor och f�rmodligen skulle f�rest�lla Alyssa.

�Den onde lille mannen�, sa lord Robert fnittrande. �Mor, f�r jag l�ta honom flyga? Jag vill se honom flyga.�

�Senare, k�ra barn�, lovade Lysa.

�F�rst r�tteg�ng�, sa ser Lyn Corbray sl�pigt, �sedan avr�ttning.�

En kort stund senare d�k de tv� k�mparna upp fr�n var sin sida av tr�dg�rden. Riddaren �tf�ljdes av tv� unga v�pnare och solden�ren av �rnn�stets vapenm�stare.

Ser Vardis Egen var st�lkl�dd fr�n topp till t� och hade p� sig en tung rustning ovanp� ringbrynja och vadderad vapenrock. Stora rondeller med huset Arryns vapen m�nen och falken i gr�ddf�rgad och bl� emalj skyddade armh�lorna. Ett f�rst�rkt h�ftsk�rt i metall t�ckte honom fr�n midjan till halva l�ret och runt halsen hade han ett bastant halsharnesk. Falkvingar prydde hj�lmen och visiret var format som en spetsig n�bb med en smal �gonspringa.

Bronn var s� l�tt rustad att han n�stan s�g naken ut bredvid riddaren. Han hade bara p� sig en svart oljad pansarskjorta �ver h�rdat l�der och en rund halvhj�lm i st�l med n�sskydd ovanp� en brynjehuva. H�ga l�derst�vlar med st�lskenor utgjorde ett visst skydd f�r benen och svarta j�rnpl�tar var isydda i fingrarna p� handskarna. �nd� noterade Catelyn att solden�ren var en hand l�ngre �n sin fiende och d�rf�r hade st�rre r�ckvidd och Bronn m�ste vara minst femton �r yngre.

De kn�b�jde i gr�set bredvid den gr�tande kvinnan med ansiktena mot varandra och Lannister mellan sig. Kaplanen tog upp en fasettslipad kristallkula ur en mjuk tygp�se vid midjan och h�ll upp den h�gt ovanf�r huvudet s� att ljuset br�ts och regnb�gar dansade �ver dv�rgens ansikte. Med h�g och h�gtidlig halvsjungande r�st bad kaplanen gudarna att blicka ner och b�ra vittnesb�rd, att finna sanningen i den h�r mannens sj�l och ge honom livet och friheten om han var oskyldig och d�den om han var skyldig. Hans r�st ekade mot de omgivande tornen.

D� det sista ekot hade d�tt bort s�nkte kaplanen kristallkulan och skyndade sig hastigt d�rifr�n. Tyrion lutade sig fram och viskade n�got i Bronns �ra innan vakterna f�rde bort honom. Solden�ren reste sig skrattande och borstade bort ett gr�sstr� fr�n kn�et.

Robert Arryn, lord av �rnn�stet och f�rsvarare av Dalen, skruvade ot�ligt p� sig i sin upph�jda stol. �N�r ska de sl�ss?� fr�gade han kinkigt.

Ser Vardis hj�lptes �ter upp p� f�tter av en av sina v�pnare. Den andre r�ckte honom en triangelformad sk�ld av tung ek med j�rnnitar som var �ver en meter h�g, och de sp�nde fast den p� hans v�nstra underarm. D� Lysas vapenm�stare erbj�d Bronn en liknande sk�ld spottade solden�ren och viftade undan den. Tre dagars grov svart sk�ggstubb t�ckte hakan och kinderna, men om han inte rakade sig berodde det inte p� att han saknade rakkniv; eggen p� hans sv�rd hade en ot�ck st�lglans, och det syntes att klingan brynts i timtal varenda dag tills den var rakbladsvass.

Ser Vardis h�ll fram sin harneskbehandskade hand och v�pnaren lade ett vackert tveeggat l�ngsv�rd i den. Klingan var graverad med uts�kta silverinl�ggningar f�rest�llande en himmel med berg bakom; sv�rdsknappen var formad som ett falkhuvud och parerst�ngen som vingar. �Jag l�t g�ra det sv�rdet �t Jon i Kungshamn�, ber�ttade Lysa stolt f�r sina g�ster medan de s�g ser Vardis g�ra ett �vningshugg, �och han bar det alltid d� han satt p� j�rntronen i kung Roberts st�lle. �r det inte elegant? Jag tyckte det skulle vara passande att v�r k�mpe h�mnades Jon med hans egen klinga.�

Det var ingen tvekan om att klingan med silverinl�ggningarna var vacker, men i sitt stilla sinne t�nkte Catelyn att ser Vardis f�rmodligen skulle ha k�nt sig b�ttre till mods med sitt eget sv�rd. �nd� sa hon ingenting, f�r hon var tr�tt p� l�nl�sa diskussioner med systern.

�Se till att de sl�ss!� ropade lord Robert.

Ser Vardis v�nde sig mot lorden av �rnn�stet och h�jde sv�rdet till h�lsning. �F�r �rnn�stet och Dalen!�

Tyrion Lannister hade blivit placerad p� en balkong p� andra sidan tr�dg�rden flankerad av sina vakter, och det var mot honom Bronn v�nde sig med en kort h�lsning.

�De v�ntar p� din befallning�, sa lady Lysa till sin son.

�Sl�ss!� skrek pojken och h�nderna darrade d� de grep om armst�den.

Ser Vardis sv�ngde runt och satte upp sin tunga sk�ld, och Bronn v�nde sig mot honom. Sv�rden korsades, en g�ng, tv� g�nger, ett test. Solden�ren backade ett steg och riddaren kom efter med sk�lden framf�r sig. Han f�rs�kte sig p� ett hugg, men Bronn hoppade undan alldeles utom r�ckh�ll, och silverbladet skar genom tomma luften. Bronn cirklade till h�ger om honom och ser Vardis v�nde sig om f�r att f�lja efter medan han h�ll sk�lden mellan dem. Riddaren gick fram mot Bronn och satte f�rsiktigt ner f�tterna p� den oj�mna marken. Solden�ren backade med ett svagt leende p� l�pparna. Ser Vardis gick till attack med ett v�ldsamt hugg, men Bronn hoppade undan med ett spr�ng �ver en l�g, mossbevuxen sten. Nu cirklade solden�ren �t v�nster, bort fr�n sk�lden och mot riddarens oskyddade sida. Ser Vardis f�rs�kte hugga mot hans ben men n�dde inte. Bronn dansade l�ngre ut �t v�nster och ser Vardis v�nde sig om p� st�llet.

�Mannen �r feg�, f�rkunnade lord Hunter. �Stanna och sl�ss, fegis!� Andra r�ster gav uttryck �t samma uppfattning.

Catelyn kastade en blick p� ser Rodrik, och vapenm�staren skakade p� huvudet. �Han vill att ser Vardis ska jaga honom, f�r den tunga rustningen och sk�lden skulle tr�tta ut �ven den starkaste man.�

Hon hade sett m�n �va sig i sv�rdskonst n�stan varenda dag i sitt liv och hade varit p� minst ett femtiotal torneringar i sina dagar, men det h�r var annorlunda och livsfarligt dessutom: en dans d�r minsta felsteg betydde d�den. Medan Catelyn Stark satt och tittade d�k minnet av en annan duell upp i huvudet lika tydligt som om det varit i g�r.

De hade m�tts p� den nedre borgg�rden i Flodvattnet. D� Brandon s�g att Petyr bara hade hj�lm, br�stharnesk och ringbrynja tog han av sig det mesta av rustningen. Petyr hade b�nfallit att f� b�ra hennes f�rger, men hon hade v�grat. Fadern hade lovat henne till Brandon Stark och d�rf�r var det till honom hon gav den ljusbl� scarfen som hon broderat med Flodvattnets hoppande forell. D� hon tryckte den i handen p� Brandon v�djade hon: �Han �r bara en dum pojke, men jag har �lskat honom som en bror, och det skulle sm�rta mig djupt att se honom d�.� Och hennes trolovade hade betraktat henne med �tten Starks gr� �gon och lovat att skona pojken som �lskade henne.

Striden var �ver n�stan innan den b�rjat. Brandon var vuxen och han hade drivit Lillfinger framf�r sig �ver hela borgg�rden och nedf�r vattentrappan medan han l�t slagen hagla �ver honom tills pojken vacklade och bl�dde fr�n dussintalet s�r. �Ge dig!� ropade han mer �n en g�ng, men Petyr skakade bara p� huvudet och fortsatte bistert att sl�ss. D� vattnet slog mot anklarna p� dem gjorde Brandon slut p� det hela med ett brutalt hugg som skar igenom Petyrs ringbrynja och l�der och in i det mjuka hullet nedanf�r revbenen, och s� djupt att Catelyn var �vertygad om att s�ret m�ste vara d�dligt. N�r han f�ll tittade han p� henne och mumlade �Cat� medan det klarr�da blodet str�mmade ut mellan ringarna i brynjan. Catelyn trodde att hon gl�mt det.

Det var sista g�ngen hon s�g Petyr�fram till den dagen hon f�rdes till honom i Kungshamn.

Det gick fjorton dagar innan Lillfinger var stark nog att l�mna Flodvattnet, men fadern f�rbj�d henne att bes�ka honom i tornet d�r han l�g till s�ngs. Lysa hj�lpte deras livmedikus att sk�ta om honom; hon hade varit mjukare och blygare p� den tiden. Edmure hade ocks� h�lsat p� honom, men Petyr hade skickat bort honom, f�r brodern hade varit Brandons v�pnare vid duellen, och det kunde Lillfinger inte f�rl�ta. S� snart Petyr Baelish var stark nog att flyttas skickade lord Hoster Tully i v�g honom i en t�ckt b�rstol f�r att han skulle forts�tta konvalescensen p� Fingrarna p� den vindpinade och klippiga landtunga d�r han var f�dd.

Klangen av st�l mot st�l fick Catelyn att med ett ryck �terkomma till nuet. Ser Vardis attackerade Bronn med sk�ld och sv�rd, och solden�ren backade medan han parerade varje hugg och vigt klev �ver stenar och r�tter utan att n�gonsin sl�ppa sin fiende med blicken. Han var snabbare, s�g Catelyn, och riddarens silversv�rd snuddade aldrig ens vid honom medan Bronns fula gr� klinga gjorde ett jack i ser Vardis axelstycke.

Den snabba sv�rdsduellen slutade lika snabbt som den b�rjat d� Bronn tog ett steg �t sidan och gled bakom statyn av den gr�tande kvinnan. Ser Vardis gjorde ett utfall mot st�llet d�r han st�tt och slog en flisa ur den ljusa marmorn i Alyssas l�r.

�De k�mpar inte ordentligt, mor�, klagade lorden av �rnn�stet. �Jag vill att de ska sl�ss.�

�Det kommer de att g�ra, raring�, sa modern tr�stande, �f�r solden�ren kan inte springa hela dagen.�

En del av lorderna p� Lysas terrass sk�mtade och skrattade medan de fyllde p� sina vinb�gare, men p� andra sidan tr�dg�rden f�ljde Tyrion Lannister k�mparnas sv�rdsdans med sina olikf�rgade �gon som om inget annat i hela v�rlden existerade.

Bronn kom snabbt fram bakom statyn, r�rde sig mot v�nster och riktade ett tv�handsslag mot riddarens oskyddade h�gra sida. Ser Vardis parerade men s� klumpigt att solden�rens klinga h�gg mot hans huvud. Det h�rdes en klang av metall och det spr�da ljudet d� en falkvinge gick av. Ser Vardis tog ett kort steg bak�t f�r att ta spj�rn och h�jde sk�lden, och ekflisorna yrde d� Bronns sv�rd hackade i tr�sk�lden. Solden�ren flyttade sig �t v�nster igen, bort fr�n sk�lden, och slog till ser Vardis tv�rs �ver magen, och den rakbladsvassa eggen p� klingan gjorde ett djupt jack i riddarens rustning.

Ser Vardis st�dde sig p� den bakre foten och utdelade ett v�ldsamt hugg med silversv�rdet, men Bronn slog det �t sidan och dansade undan. Riddaren brakade in i den gr�tande kvinnan s� att hon gungade till p� sin sockel. Vacklande tog han ett steg tillbaka och huvudet vreds hit och dit medan han letade efter sin fiende, f�r �gonspringan p� hj�lmen begr�nsade hans synf�lt.

�Bakom er, ser Vardis!� skrek lord Hunter, men f�r sent. Bronn h�jde sv�rdet med b�gge h�nderna och tr�ffade ser Vardis p� sv�rdsarmens armb�ge. Den tunna metallen som skyddade leden brast och riddaren grymtade, v�nde sig om och h�jde vapnet. Den h�r g�ngen stod Bronn kvar och sv�rden korsades medan deras st�ls�ng fyllde tr�dg�rden och ekade mot �rnn�stets vita pelare.

�Ser Vardis �r skadad�, sa ser Rodrik med allvarlig r�st.

Det beh�vde han inte tala om f�r Catelyn, f�r hon s�g den klarr�da r�nnilen av blod som rann l�ngs riddarens underarm fr�n armb�gen, och varje parering var lite l�ngsammare och lite l�gre �n den f�reg�ende. Ser Vardis v�nde sidan mot fienden och f�rs�kte parera med sk�lden i st�llet, men snabb som en katt gled Bronn runt honom. Solden�ren tycktes bli starkare och hans hugg l�mnade m�rken nu, djupa, blanka jack som gl�nste �verallt p� riddarens rustning: p� det h�gra l�ret, p� det n�bbformade visiret, flera korsande jack p� br�stharnesket och ett l�ngt p� framsidan av halsharnesket. Rondellen med m�nen och falken som skyddade den h�gra armh�lan var avhuggen och h�ngde i sin rem, och de kunde h�ra riddarens m�dosamma andetag genom lufth�len i visiret.

Trots att Dalens riddare och lorder var s� f�rblindade av h�gmod kunde de se vad som h�nde framf�r �gonen p� dem. Men det kunde inte hennes syster. �Nu r�cker det, ser Vardis!� ropade lady Lysa ner till honom. �G�r slut p� honom, f�r min baby b�rjar bli tr�tt.�

Och man kunde inte s�ga annat om ser Vardis Egen �n att han tj�nade sin h�rskarinna in i det sista. I ena �gonblicket vacklade han bak�t till h�lften hopkrupen bakom sin s�nderhackade sk�ld och i n�sta gick han till anfall. Det pl�tsliga utfallet �verrumplade Bronn, och ser Vardis brakade fram mot honom och dr�mde sk�lden i solden�rens ansikte. Bronn tappade n�stan, n�stan, fotf�stet, han raglade bak�t, snavade p� en sten och tog tag i den gr�tande kvinnan f�r att h�lla balansen. Ser Vardis sl�ngde ifr�n sig sk�lden, kastade sig efter honom och anv�nde b�da h�nderna f�r att h�ja sv�rdet. H�gerarmen var blodig fr�n armb�gen till fingrarna nu, men �nd� skulle hans sista desperata hugg ha kluvit Bronn fr�n hals till navel, om solden�ren hade st�tt kvar.

Men Bronn hoppade bak�t, och Jon Arryns vackra graverade silversv�rd tr�ffade den gr�tande kvinnans marmorarmb�ge och gick av en tredjedel upp p� klingan. Bronn satte axeln mot statyns rygg och den f�rvittrade statyn av Alyssa Arryn vacklade till och f�ll omkull med ett h�gt brak med ser Vardis Egen under.

Bronn var �ver honom som en blixt och sparkade bort vad som fanns kvar av den trasiga rondellen f�r att blottl�gga den svaga punkten mellan arm och br�stharnesk. Ser Vardis l�g p� sidan, fastkl�md under den gr�tande kvinnans krossade �verkropp. Catelyn h�rde riddaren st�na d� solden�ren h�jde sv�rdet med b�gge h�nderna och med all sin styrka k�rde in det genom revbenen under riddarens arm. Ser Vardis Egen sk�lvde till och blev liggande stilla.

Tystnaden h�ngde tung �ver �rnn�stet. Bronn slet av sig halvhj�lmen och l�t den falla i gr�set. L�ppen var sprucken och blodig d�r kanten p� sk�lden tr�ffat honom och det kolsvarta h�ret var genomsvettigt. Han spottade ut en trasig tand.

��r det �ver, mor?� fr�gade lorden av �rnn�stet.

Nej, ville Catelyn s�ga till honom, det h�r �r bara b�rjan.

�Ja�, svarade Lysa dystert och r�sten var lika kall och d�d som kaptenen f�r hennes slottsvakt.

�F�r jag l�ta den lille mannen flyga nu?�

P� andra sidan tr�dg�rden kom Tyrion Lannister p� benen. �Inte den h�r lille mannen�, f�rkunnade han, �f�r den h�r lille mannen ska �ka ner med rovorna, f�rst�r du.�

�Ni f�ruts�tter��

�Jag f�ruts�tter att huset Arryn minns sina egna ord�, avbr�t dv�rgen. �H�g som �ran.�

�Du lovade att jag skulle f� se honom flyga�, skrek lorden av �rnn�stet till modern och b�rjade skaka.

Lady Lysa var illr�d i ansiktet av raseri. �Gudarna har f�rklarat honom oskyldig, barn, och vi har inget annat val �n att befria honom.� Hon h�jde r�sten. �Vakter, f�r lord Lannister och hans hantlangare ur min �syn. Eskortera dem till Blodsporten och sl�pp dem fria. Se till att de har h�star och proviant s� att det r�cker till Treudden och att de f�r tillbaka sina �godelar och vapen. De kommer att beh�va dem p� bergsv�gen.�

�Bergsv�gen�, upprepade Tyrion Lannister. Lysa till�t sig ett svagt, bel�tet leende, f�r det var en annan sorts d�dsdom, ins�g Catelyn, och det m�ste �ven Tyrion Lannister begripa lika v�l som hon. �nd� bugade dv�rgen �verdrivet artigt f�r lady Arryn. �Som ni befaller, ers n�d�, sa han, �och vi hittar ju v�gen.�

�Ni �r de hoppl�saste pojkar jag n�gonsin har tr�nat�, tillk�nnagav ser Alliser T�rne d� alla hade samlats p� borgg�rden. �Era h�nder �r gjorda f�r att skotta dynga och inte f�r att svinga sv�rd, och om jag fick best�mma skulle ni f� vakta svin allihop. Men i g�r kv�ll fick jag h�ra att Gueren �r p� v�g hit l�ngs kungsv�gen med fem nya pojkar, och en eller tv� av dem �r kanske v�rda ett piss �tminstone. F�r att bereda plats f�r dem har jag best�mt mig f�r att �verl�mna �tta av er till kommendanten, som han sedan f�r g�ra vad han vill med.� Ser Alliser ropade upp deras namn, ett i s�nder: �Paddan, Stenhuvudet, Uroxen, Idioten, Finnen, Gycklaren, ser Lymmel.� Slutligen tittade han p� Jon. �Och O�ktingen.�

Pyp gav upp ett gl�djetjut och kastade sv�rdet i luften. Ser Alliser gav honom en giftig blick. �De kommer att kalla er m�n i nattens v�ktare nu, men om ni tror p� det �r ni st�rre idioter �n den h�r lustigkurren. Ni �r fortfarande gr�na pojkar som stinker sommar och n�r det blir vinter kommer ni att d� som flugor.� Med de orden tog Alliser T�rne avsked av dem.

De andra pojkarna skockades runt de �tta som blivit uppropade och skrattade och f�rbannade och gratulerade. Halder klatschade till Paddan i baken med flatsidan av sv�rdet och ropade: �Paddan i nattens v�ktare!� Pyp skrek att en svart broder beh�vde en h�st och hoppade upp p� Grenns axlar, och de rasade omkull p� marken medan de hojtande rullade runt och v�nskapligt pucklade p� varandra. Dareon rusade in i rustkammaren och kom tillbaka med en l�gel surt r�tt vin. Medan de skickade vinet fr�n hand till hand och flinade som idioter lade Jon m�rke till att Samwell Tarly stod f�r sig sj�lv under ett naket d�tt tr�d i ett h�rn av borgg�rden. Jon erbj�d honom skinnl�geln. �Vill du ha en klunk vin?�

Sam skakade p� huvudet. �Nej tack, Jon.�

�M�r du bra?�

�Alldeles utm�rkt�, lj�g den fete pojken. �Jag �r s� glad f�r er andras skull.� Det runda ansiktet darrade d� han tvingade fram ett leende. �Du kommer att bli kapten en dag, precis som din farbror var.�

��r�, r�ttade Jon, f�r han v�grade fortfarande acceptera att Benjen Stark var d�d. Innan han hann s�ga n�got mer ropade Halder: �T�nker du dricka upp allt vinet sj�lv?� Pyp ryckte l�geln ur handen p� honom och hoppade skrattande undan, och medan Grenn h�ll fast Jon i armen tryckte Pyp p� skinnl�geln och en tunn str�le r�dvin sprutade honom i ansiktet. Halder tj�t i protest mot sl�seriet med gott vin samtidigt som Jon spottade och f�rs�kte komma loss. Matthar och Jeren kl�ttrade upp p� muren och b�rjade bombardera dem med sn�bollar.

D� han �ntligen lyckades slita sig loss, med sn� i h�ret och vinfl�ckar p� rocken, hade Samwell Tarly f�rsvunnit.

Den kv�llen hade trefingrade Hobb lagat en festm�ltid �t pojkarna f�r att fira den stora h�ndelsen. N�r Jon kom till kantinen f�rde f�rvaltaren sj�lv honom till en b�nk n�ra elden, och de �ldre m�nnen klappade honom p� axeln d� han gick f�rbi. De �tta blivande br�derna festade p� lammsadel stekt i vitl�k och �rtkryddor och garnerad med myntakvistar med rotmos simmande i sm�r till. �Fr�n kommendantens eget bord�, upplyste Bowen Marsh. D�r fanns ocks� sallad gjord p� spenat, kik�rter och k�lrabbi och efter�t fick de kylda bl�b�r och s�t gr�dde.

�Tror ni att vi f�r vara tillsammans?� undrade Pyp medan de lyckligt smorde kr�set.

Paddan gjorde en grimas. �Det hoppas jag verkligen inte, f�r jag �r utled p� dina �ron.�

�Och det ska du s�ga!� utbrast Pyp. �Du blir s�kert gr�nsj�gare, Paddan, f�r de vill nog ha dig s� l�ngt fr�n slottet som m�jligt. Om Mance Rayder g�r till anfall beh�ver du bara h�ja visiret och visa ansiktet, s� kommer han att skrikande fly d�rifr�n.�

Alla utom Grenn skrattade. �Jag hoppas jag blir gr�nsj�gare.�

�Du och alla andra�, sa Matthar. Varenda man som bar svart patrullerade muren, och varenda en f�rv�ntades f�rsvara den med sv�rd i hand, men gr�nsj�garna var de verkliga krigarna i nattens v�ktare. Det var de som v�gade bege sig ut bortom muren och rida genom sp�kskogen och de isiga bergen v�ster om Skuggtornet d�r de slogs mot r�vare och j�ttar och monstru�sa sn�bj�rnar.

�Inte alla�, inv�nde Halder, �f�r jag vill till byggarna. Vad skulle vi ha f�r nytta av gr�nsj�garna om muren rasade?�

I byggarskr�et ingick murare och snickare som reparerade byggnader och torn, gruvarbetare som gr�vde tunnlar och krossade sten till v�gar och stigar, skogshuggare som r�jde bort sly och buskar d� skogen b�rjade komma f�r n�ra muren. En g�ng, p�stods det, hade de brutit enorma isblock i frusna sj�ar djupt inne i sp�kskogen och dragit dem s�derut p� sl�dar s� att muren kunde byggas p� �nnu mer. Men det var f�r flera hundra �r sedan, och numera klarade de bara av att patrullera muren fr�n �stvakten vid havet till Skuggtornet f�r att leta efter sprickor eller tecken p� att den sm�lte och g�ra mindre reparationer.

�Gamle bj�rnen �r inte dum�, p�pekade Dareon, �och du blir lika s�kert byggare som Jon blir gr�nsj�gare. Han �r den b�ste sv�rdsk�mpen och den b�ste ryttaren bland oss, och hans farbror var kapten innan han�� R�sten dog generat bort d� han ins�g vad han var p� v�g att s�ga.

�Benjen Stark �r fortfarande kapten�, p�minde Jon Sn� som satt och lekte med bl�b�rssk�len. De andra hade kanske gett upp allt hopp om att farbrodern skulle komma v�lbeh�llen tillbaka, men inte han. Han sk�t ifr�n sig bl�b�ren, som han knappt r�rt, och reste sig fr�n b�nken.

�Ska du inte ha dem?� fr�gade Paddan.

�Ta dem du.� Jon hade knappt smakat p� Hobbs festm�ltid. �Jag f�r inte ner en bit till.� Han tog ner manteln fr�n kroken vid d�rren och gick ut.

Pyp f�ljde efter honom. �Vad �r det, Jon?�

�Sam�, medgav han. �Han kom inte till maten i kv�ll.�

�Det �r inte likt honom att missa en m�ltid�, sa Pyp tankfullt. �Tror du att han �r sjuk?�

�Han �r r�dd, f�r vi �verger honom.� Jon mindes dagen d� han l�mnat Vinterhed och alla de bitterljuva avskeden: Bran som l�g leml�stad, Robb med sn� i h�ret, Arya som �ver�ste honom med kyssar sedan han gett henne N�l. �S� snart vi har avlagt v�ra eder kommer vi att f� en massa plikter. N�gra av oss kanske skickas h�rifr�n, till �stvakten eller Skuggtornet, men Sam m�ste forts�tta med tr�ningen, tillsammans med s�dana som Rast och Cuger och de h�r nya pojkarna som kommer p� kungsv�gen. Bara gudarna vet hurdana de �r, men du kan sl� dig i backen p� att ser Alliser skickar dem mot honom s� snart han f�r en chans.�

Pyp gjorde en grimas. �Du gjorde allt du kunde.�

�Allt vi kunde var inte nog�, svarade Jon.

Han k�nde sig rastl�s och orolig n�r han gick tillbaka till Hardins torn f�r att h�mta Gast. Skr�ckvargen gick bredvid honom till stallarna, och en del av de nerv�saste h�starna sparkade p� boxv�ggarna och vek �ronen bak�t d� Jon steg in. Han sadlade sitt sto, satt upp och red ut fr�n Svarta slottet, s�derut i den m�nljusa natten. Gast sprang f�re, fl�g n�stan �ver marken, och p� ett �gonblick var han f�rsvunnen. Men Jon l�t honom l�pa, f�r en varg beh�vde jaga.

Han hade inget s�rskilt m�l utan ville bara rida, s� han f�ljde floden en bit medan han lyssnade till vattnet, som klirrande av is forsade �ver stenarna, och sneddade sedan �ver f�lten till kungsv�gen. Den str�ckte sig framf�r honom, smal och stenig och full av ogr�s, och s�g inte vidare inbjudande ut, men �nd� fyllde �synen av den Jon Sn� med l�ngtan. Vinterhed l�g l�ngs den v�gen, och �nnu l�ngre bort fanns Flodvattnet och Kungshamn och �rnn�stet och m�nga andra platser: Casterlyklippan, Ansiktenas �, Dorniens r�da berg, Braavos hundra �ar i havet, gamla Valyriens rykande ruiner�� alla de platser som Jon aldrig skulle f� se. V�rlden l�g l�ngs den v�gen och han var h�r.

N�r han v�l avlagt eden skulle muren vara hans hem tills han var lika gammal som m�ster Aemon. �Jag har inte svurit eden �n�, mumlade han. Han var ingen fredl�s som var tvungen att ta den svarta dr�kten eller betala straffet f�r sina brott. Han hade kommit hit av egen fri vilja och fick ge sig av om han ville�fram till dess att han avlagt eden. Han beh�vde bara rida vidare och kunde l�mna muren bakom sig, och n�r m�nen blev full igen skulle han vara tillbaka p� Vinterhed tillsammans med sina br�der.

Dina halvbr�der, p�minde en inre r�st, och lady Stark som inte kommer att v�lkomna dig. Det fanns ingen plats f�r honom p� Vinterhed, ingen plats i Kungshamn heller. Inte ens hans egen mor hade haft n�gon plats f�r honom, och tanken p� henne gjorde honom sorgsen. Han undrade vem hon varit och hur hon sett ut, och varf�r fadern l�mnat henne. F�r att hon var en sk�ka eller �ktenskapsbryterska, dummer, n�got fult och vanhedrande. Varf�r skulle lord Eddard annars sk�mmas f�r att prata om henne?

Jon Sn� v�nde blicken fr�n kungsv�gen och tittade �ver axeln. Svarta slottets eldar doldes bakom en kulle, men muren fanns d�r och lyste blek i m�nskenet d�r den kolossal och kall l�pte fr�n den ena horisonten till den andra.

Han v�nde h�sten och b�rjade rida hem�t.

Samtidigt som Jon red upp p� ett backkr�n och fick syn p� det avl�gsna ljusskenet fr�n kommendantens torn kom Gast tillbaka, och skr�ckvargens k�ft var r�d av blod d�r han sprang bredvid h�sten. P� tillbakav�gen kom Jon att t�nka p� Samwell Tarly igen, och n�r han kommit fram till stallarna visste han vad han skulle g�ra.

M�ster Aemons gemak l�g i ett bastant tr�torn nedanf�r volj�ren. Livmedikusen var gammal och skr�plig och delade sina gemak med tv� av de yngre f�rvaltarna som sk�tte om honom och hj�lpte honom med hans plikter. De svarta br�derna brukade sk�mta om att han f�tt de b�da fulaste m�nnen i nattens v�ktare, f�r eftersom han var blind slapp han se dem. Clydas var kort, skallig och utan haka med sm� sk�ra �gon som en mullvad. Chett hade en utv�xt i nacken som var lika stor som ett duv�gg och ett ansikte som var r�tt av b�lder och finnar. Kanske var det d�rf�r han alltid verkade s� arg.

Det var Chett som �ppnade d� Jon knackade. �Jag beh�ver tala med m�ster Aemon�, f�rklarade Jon.

�Livmedikusen ligger till s�ngs, precis som du borde g�ra. Kom tillbaka i morgon, s� kanske han tar emot dig.� Chett gjorde en ansats att st�nga d�rren.

Jon satte st�veln emellan. �Jag m�ste tala med honom nu, f�r i morgon �r det f�r sent.�

Chett bl�ngde bistert p� honom. �Livmedikusen �r inte van vid att bli v�ckt mitt i natten. Vet du hur gammal han �r?�

�Gammal nog att visa bes�kare st�rre artighet �n du�, svarade Jon. �Framf�r mina urs�kter, och jag skulle inte st�ra hans vila om det inte vore viktigt.�

�Och om jag v�grar?�

Jon hade st�veln stadigt inkilad i d�rrspringan. �Jag kan st� h�r hela natten om det beh�vs.�

Den svarte brodern suckade irriterat och �ppnade d�rren f�r att sl�ppa in honom. �V�nta i biblioteket. D�r finns ved, och du f�r lov att g�ra upp eld, f�r jag t�nker inte till�ta att m�ster Aemon blir f�rkyld f�r din skull.�

Jon hade f�tt ordentlig fart p� elden n�r Chett ledde in m�ster Aemon. Den gamle mannen var kl�dd i morgonrock, men runt halsen hade han sin �mbetskedja, f�r en livmedikus tog inte av sig den ens n�r han sov. �Jag sitter g�rna i stolen vid brasan�, sa han n�r han k�nde v�rmen mot ansiktet. D� han satt bekv�mt lade Chett en filt �ver hans ben och gick och st�llde sig vid d�rren.

�Jag �r ledsen f�r att jag har v�ckt er, m�ster�, sa Jon Sn�.

�Du v�ckte mig inte�, svarade m�ster Aemon. �Jag uppt�cker att jag beh�ver allt mindre s�mn ju �ldre jag blir, och jag �r mycket gammal. Ofta tillbringar jag halva natten tillsammans med sp�ken och minns saker och ting som h�nde f�r femtio �r sedan som om det vore i g�r. Mysteriet med en bes�kare vid midnatt �r en v�lkommen f�rstr�else. Men ber�tta nu vad som f�r dig hit vid den h�r tiden p� dygnet, Jon Sn�.�

�Det �r f�r att be att Samwell Tarly ska slippa ifr�n tr�ningen och tas upp som en broder i nattens v�ktare.�

�Det �r inget m�ster Aemon kan best�mma om�, klagade Chett.

�V�r kommendant har �verl�tit tr�ningen av nya rekryter p� ser Alliser T�rne�, f�rklarade livmedikusen v�nligt, �och bara han kan avg�ra n�r en pojke �r redo att sv�ra eden, som du s�kert vet. Varf�r kommer du d� till mig?�

�Kommendanten lyssnar p� er�, sa Jon, �och ni har hand om de s�rade och sjuka i nattens v�ktare.�

�Och �r din v�n Sam s�rad eller sjuk?�

�Det kommer han att bli�, f�rs�krade Jon, �om inte ni hj�lper honom.�

Han ber�ttade alltihop f�r dem, till och med om den g�ngen d� han bussat Gast p� Rast. M�ster Aemon lyssnade tyst med sina blinda �gon f�sta p� elden, medan Chetts ansikte m�rknade allt mer f�r varje ord. �Om inte vi skyddar honom har Sam inte en chans�, slutade Jon, �f�r han �r hoppl�s med sv�rdet. Min syster Arya skulle kunna slita honom i stycken och hon �r inte ens tio �n. Om ser Alliser tvingar honom att sl�ss �r det bara en tidsfr�ga innan han blir s�rad eller d�dad.�

Chett klarade inte av mer. �Jag har sett den h�r fete pojken i kantinen�, sa han, �och han �r en gris och en hoppl�s fegis dessutom, om det du s�ger �r sant.�

�Kanske det�, medgav m�ster Aemon. �S�g mig, Chett, vad tycker du att vi ska g�ra med pojken?�

�L�mna kvar honom d�r han �r�, svarade Chett. �Muren �r ingen plats f�r de svaga. L�t honom forts�tta tr�na tills han �r redo, hur m�nga �r det �n tar. Ser Alliser ska g�ra man av honom eller d�da honom, det f�r gudarna best�mma.�

�Det �r ju enfaldigt!� utbrast Jon. Han drog ett djupt andetag f�r att samla tankarna. �Jag minns att jag en g�ng fr�gade m�ster Luwin varf�r han hade en kedja runt halsen.�

M�ster Aemon r�rde l�tt vid sin egen halsring och de beniga, rynkiga fingrarna str�k �ver de tunga metall�nkarna. �Forts�tt.�

�Han ber�ttade f�r mig att en m�stares halsring best�r av en kedja f�r att p�minna honom om att han har svurit att tj�na andra�, sa Jon. �Jag fr�gade varf�r alla l�nkar var av olika metaller. En silverkedja skulle passa mycket b�ttre till hans gr� dr�kt, sa jag. M�ster Luwin skrattade. En m�stare smider sin kedja med studier, ber�ttade han f�r mig. De olika metallerna representerar olika slags kunskaper: guld f�r studiet av pengar och r�kenskaper, silver f�r l�kekonsten, j�rn f�r krigarkonsten och s� vidare. Halsringen ska v�l p�minna en m�stare om riket han tj�nar? Lorder �r guld och riddare st�l, men tv� l�nkar r�cker inte till en kedja. Man beh�ver ocks� silver och j�rn och bly, tenn och koppar och brons och alla andra metaller, och de �r b�nder och smeder och k�pm�n. En kedja beh�ver alla sorters metaller precis som ett land beh�ver alla sorters m�nniskor.�

M�ster Aemon log. �Och?�

�Nattens v�ktare beh�ver ocks� alla sorter. Varf�r har vi annars gr�nsj�gare och f�rvaltare och byggare? Lord Randyll f�rm�dde inte g�ra en krigare av Sam och det kommer inte ser Alliser heller att kunna. Man kan inte hamra tenn till j�rn hur h�rt man �n sl�r p� det, men det betyder inte att tenn �r v�rdel�st. Varf�r skulle inte Sam kunna bli f�rvaltare?�

Chett bl�ngde ilsket p� honom. �Jag �r f�rvaltare. Tror du det �r ett l�tt arbete som passar fegisar? Det �r f�rvaltarnas skr� som h�ller nattens v�ktare vid liv, f�r vi jagar och odlar, sk�ter om h�starna och mj�lkar korna, samlar ved och lagar mat. Vem tror du syr dina kl�der? Vem tar hit f�rn�denheter fr�n S�dern? F�rvaltarna.�

M�ster Aemon var mildare. ��r din v�n j�gare?�

�Han hatar att jaga�, var Jon tvungen att erk�nna.

�Kan han ploga ett f�lt?� fr�gade livmedikusen. �Kan han k�ra vagn eller segla fartyg? Kan han slakta en ko?�

�Nej.�

Chett skrattade r�tt. �Jag har nog sett vad som h�nder med unga lorder d� man s�tter dem i arbete. Om man l�ter dem k�rna sm�r f�r de bl�sor i h�nderna och bl�der, och om man ger dem en yxa f�r att hugga ved hugger de foten av sig.�

�Jag vet en sak som Sam kan b�ttre �n alla andra.�

�Ja?� sa m�ster Aemon uppmuntrande.

Jon kastade en f�rsiktig blick p� Chett d�r han stod vid d�rren med b�lderna i ansiktet ilsket r�da. �Han skulle kunna hj�lpa er�, sa han snabbt. �Han kan r�kna och l�sa och skriva, och jag vet att Chett inte kan l�sa och Clydas ser illa. Sam l�ste varenda bok som fanns i faderns bibliotek, och han skulle vara bra p� att ta hand om korparna ocks�, f�r djur verkar tycka om honom. Gast blev genast f�rtjust i honom. Det finns massor av saker han kan g�ra f�rutom att sl�ss, och nattens v�ktare beh�ver varenda man. Varf�r d�da honom till ingen nytta? Anv�nd honom i st�llet.�

M�ster Aemon sl�t �gonen och f�r ett kort �gonblick var Jon r�dd f�r att han somnat. Till slut sa han: �M�ster Luwin har undervisat dig v�l, Jon Sn�, och din hj�rna �r lika skarp som din klinga, verkar det som.�

�Betyder det��

�Det betyder att jag ska fundera p� vad du har sagt�, svarade livmedikusen best�mt, �och nu tror jag att jag �r s�mnig. Chett, visa v�r unge broder ut.�

De hade s�kt skydd i en dunge aspar alldeles vid kanten av bergsv�gen. Tyrion h�ll p� att samla kvistar och grenar medan h�starna drack vatten i en bergb�ck. Han b�jde sig ner f�r att ta upp en avbruten gren och unders�kte den kritiskt. �Duger den h�r? Jag �r inte van vid att g�ra upp eld, f�r det brukade alltid Morrec g�ra �t mig.�

�Eld?� upprepade Bronn och spottade. ��r du s� sugen p� att d�, dv�rg? Eller har du mist f�rst�ndet? En eld skulle locka hit klanm�nnen miltals ifr�n. Jag t�nker �verleva den h�r f�rden, Lannister.�

�Och hur hade du t�nkt lyckas med det?� fr�gade Tyrion. Han stoppade grenen under armen och letade efter fler bland den torftiga undervegetationen. Anstr�ngningen fick det att v�rka i ryggen; de hade ridit sedan gryningen d� ser Lyn Corbray med ansiktet som hugget i sten eskorterade dem genom Blodsporten och befallde dem att aldrig mer s�tta sin fot i Arryndalen.

�Vi har inte en chans att sl� oss fria om vi blir �verfallna�, sa Bronn, �men tv� personer kan f�rflytta sig snabbare �n tio och drar till sig mindre uppm�rksamhet. Ju f�rre dagar vi tillbringar i de h�r bergen, desto st�rre m�jlighet har vi att n� fram till flodlandet. Vi ska rida h�rt och snabbt, tycker jag, f�rdas p� natten och ligga g�mda om dagarna, undvika v�gen s� mycket vi kan, vara tysta och inte t�nda n�gra eldar.�

Tyrion Lannister suckade. �En alldeles utm�rkt plan, Bronn. Prova den om du vill, och f�rl�t mig om jag inte stannar kvar f�r att begrava dig.�

�Tror du att du kan �verleva mig, dv�rg?� undrade solden�ren och flinade. Det syntes en m�rk glugg i munnen d�r kanten p� ser Vardis Egens sk�ld hade spr�ckt en tand i tv� halvor.

Tyrion ryckte p� axlarna. �Att rida h�rt och snabbt nattetid �r ett s�kert s�tt att st�rta nedf�r ett berg och bryta nacken, och jag f�redrar att ta mig fram l�ngsamt och f�rsiktigt. Jag vet att du �lskar smaken av h�st, Bronn, men om v�ra riddjur d�r under oss den h�r g�ngen f�r vi f�rs�ka sadla skuggkatter, och sanningen att s�ga tror jag att klanerna hittar oss vad vi �n g�r, f�r deras spejare finns �verallt omkring oss.� Med en behandskad hand gjorde han en gest mot de h�ga, vindpinade klipporna omkring dem.

Bronn gjorde en grimas. �I s� fall �r vi s� gott som d�da, Lannister.�

�Det �r m�jligt, men jag f�redrar �nd� att d� bekv�mt�, svarade Tyrion. �Vi beh�ver eld, f�r n�tterna �r kalla h�r uppe och varm mat kommer att v�rma v�ra magar och h�ja livsandarna. Tror du att det finns n�got vilt? Lady Lysa har varit v�nlig nog att skicka med oss en riktig festm�ltid, s� nu kan vi kalasa p� salt k�tt, h�rd ost och gammalt br�d, men jag skulle definitivt ogilla att bryta av en tand s� h�r l�ngt fr�n n�rmaste livmedikus.�

�Jag kan skaffa k�tt.� Bronns m�rka �gon betraktade misst�nksamt Tyrion genom en gardin av svart h�r. �Jag borde l�mna dig h�r med din eld, och om jag tog din h�st skulle jag ha dubbelt s� stor chans att klara mig helskinnad. Vad skulle du g�ra d�, dv�rg?�

�D� troligtvis.� Tyrion b�jde sig ner efter �nnu en gren.

�Du tror inte att jag skulle kunna g�ra det?�

�Du skulle g�ra det �gonblickligen om det g�llde livet, f�r du var bra snabb p� att tysta din v�n Chiggen n�r han fick den d�r pilen i magen.� Bronn hade ryckt mannens huvud bak�t i h�ret och k�rt in dolkspetsen under �rat p� honom, men efter�t hade han sagt till Catelyn Stark att den andre solden�ren d�tt av sina s�r.

�Han var s� gott som d�d�, f�rklarade Bronn, �och hans st�nanden lockade dem till oss. Chiggen skulle ha gjort samma sak med mig, och han var inte min v�n utan bara en jag hade slagit f�lje med. Jag k�mpade f�r dig, dv�rg, men jag �lskar dig inte, det kan du skriva upp.�

�Det var din klinga jag beh�vde och inte din k�rlek�, p�pekade Tyrion och sl�ppte ner b�rdan med ved p� marken.

Bronn flinade. �Du �r lika modig som n�gon solden�r, det m�ste jag erk�nna, men hur visste du att jag skulle ta ditt parti?�

�Visste?� Tyrion satte sig m�dosamt p� huk p� sina f�rkrympta ben f�r att g�ra upp en brasa. �Det var en chanstagning. D�r p� v�rdshuset hj�lpte b�de du och Chiggen till att ta mig till f�nga. Varf�r? De andra s�g det som sin plikt, f�r att uppr�tth�lla sina lorders heder, men inte ni tv�. Ni hade ingen lord, ingen plikt och ingen st�rre heder, s� varf�r gjorde ni er besv�ret?� Han tog fram kniven och t�ljde n�gra tunna barkremsor fr�n en av grenarna han samlat f�r att ha till t�ndved. �Varf�r g�r solden�rer saker och ting? F�r guld. Du trodde att lady Catelyn skulle bel�na dig f�r din hj�lp och kanske till och med ta dig i sin tj�nst. S� d�r ja, det borde r�cka, hoppas jag. Har du en flintsten?�

Bronn stack tv� fingrar i p�sen vid b�ltet och fiskade upp en flintsten som han kastade �t honom. Tyrion f�ngade den i luften.

�Tack�, sa han. �Men du k�nde inte �tten Stark. Lord Eddard �r en stolt, r�ttskaffens och �rlig man och hans hustru �r �nnu v�rre. Utan tvekan skulle hon ha plockat fram ett mynt eller tv� n�r allt var �ver och tryckt dem i handen p� dig med n�gra artiga ord och en �cklad min, men det var det mesta du kunde hoppas p�. Familjen Stark letar efter mod, lojalitet och heder hos de m�n de v�ljer f�r att tj�na dem, och om sanningen ska fram var du och Chiggen l�g�ttat avskum.� Tyrion slog flintstenen mot dolken f�r att f�rs�ka f� en gnista. Ingenting h�nde.

Bronn fn�s. �Du har en dj�rv tunga, lille man, och en dag kommer n�gon att sk�ra av den och tvinga dig att �ta den.�

�Det s�ger alla.� Tyrion kastade en blick p� solden�ren. �Blev du f�rol�mpad? Jag ber om urs�kt, men du �r ett avskum, Bronn, och d�rmed basta. Plikt, heder, v�nskap�� vad betyder de orden f�r dig? Nej, besv�ra dig inte, f�r vi vet svaret b�gge tv�. Men du �r inte dum, och du visste att lady Stark inte l�ngre skulle beh�va dig n�r vi kom till Dalen, men det gjorde jag, och en sak som �tten Lannister aldrig har saknat �r guld. N�r t�rningen kastades r�knade jag med att du skulle vara smart nog att inse vad du hade st�rst intresse av, och lyckligtvis f�r mig gjorde du det.� �terigen slog han ihop sten och st�l utan resultat.

�Ge hit�, sa Bronn och satte sig p� huk. �Jag ska g�ra det.� Han tog kniven och flintstenen ur h�nderna p� Tyrion och slog gnistor vid f�rsta f�rs�ket. En krullig bit bark b�rjade pyra.

�Bra gjort�, ber�mde Tyrion. �Du kanske �r ett avskum men utan tvekan till stor nytta, och med ett sv�rd i handen �r du n�stan lika duktig som min bror Jaime. Vad vill du ha, Bronn? Guld? Landomr�den? Kvinnor? H�ll mig vid liv s� ska du f� det.�

Bronn bl�ste f�rsiktigt p� elden och l�gorna slog upp h�gre. �Och om du d�r?�

�I s� fall har jag n�gon som s�rjer mig uppriktigt�, svarade Tyrion med ett flin, �f�r n�r jag d�r sinar guldet.�

Elden tog sig och b�rjade brinna stadigt. Bronn reste sig, stoppade ner flintstenen i p�sen igen och kastade till Tyrion hans dolk. �K�r till�, sa han. �Mitt sv�rd �r ditt, men f�rv�nta dig inte att jag ska b�ja kn� och kalla dig ers n�d stup i kvarten. Jag �r ingen r�vslickare.�

�Och inte heller v�n med n�gon�, sa Tyrion, �och jag tvivlar inte ett �gonblick p� att du skulle f�rr�da mig lika snabbt som lady Stark om du trodde att det skulle l�na sig. Om det n�gonsin kommer en dag d� du �r frestad att f�rr�da mig, ska du komma ih�g detta, Bronn: hur h�gt deras pris �n �r s� bjuder jag �ver, f�r jag tycker om att leva. Tror du att du skulle kunna skaffa oss n�got att �ta nu?�

�Ta hand om h�starna�, svarade Bronn, drog den l�nga dolken ur slidan vid h�ften och stegade in bland tr�den.

En timme senare var h�starna ryktade och hade f�tt mat, elden sprakade muntert och l�ret fr�n en ung get h�ngde ovanf�r l�gorna och fr�ste. �Det enda vi saknar nu �r ett gott vin att sk�lja ner killingen med�, anm�rkte Tyrion.

�Plus en kvinna och dussintalet bev�pnade m�n�, tillade Bronn. Han satt med korslagda ben bredvid elden och brynte eggen p� l�ngsv�rdet med ett oljebryne. Det fanns n�got f�runderligt lugnande hos det raspande ljudet som brynet gjorde d� han drog det l�ngs st�let. �Det �r snart kolm�rkt�, p�pekade solden�ren, �och jag tar f�rsta vakten, vad det nu ska vara bra f�r. Det vore barmh�rtigare att l�ta dem m�rda oss i s�mnen.�

��, de �r s�kert h�r l�ngt innan det �r dags att sova.� Doften av stekt k�tt fick det att vattnas i munnen p� Tyrion.

Bronn betraktade honom tv�rs �ver elden. �Du har en plan�, konstaterade han medan han drog brynet l�ngs st�let.

�Snarare ett hopp�, f�rklarade Tyrion. ��nnu en chanstagning.�

�Med v�ra liv som insats.�

Tyrion ryckte p� axlarna. �Vad har vi f�r val?� Han lutade sig �ver elden och skar av en tunn k�ttskiva fr�n killingen. �Ahhh�, suckade han lyckligt och tuggade medan fettet rann nedf�r hakan. �Jag skulle f�redra att k�ttet var lite mindre segt och det saknas kryddor, men jag ska inte klaga. Om jag vore tillbaka p� �rnn�stet skulle jag f� dansa vid avgrundens rand i hopp om en kokt b�na till kv�llsvard.�

��nd� gav du f�ngvaktaren en b�rs full med guld�, p�minde Bronn.

�En Lannister betalar alltid sina skulder.�

Mord hade knappt trott sina �gon d� Tyrion kastade till honom skinnb�rsen och de hade blivit stora som duv�gg n�r han slet upp dragsn�ret och fick syn p� glittret av guld. �Jag beh�ll silvret sj�lv�, hade Tyrion sagt med ett snett leende, �men jag lovade dig guldet och d�r �r det.� Det var mer �n en man som Mord kunde tj�na under ett helt livs misshandel av f�ngar. �Och kom ih�g vad jag sa; det �r bara en f�rsmak. Om du n�gonsin tr�ttnar p� att vara i lady Arryns tj�nst kan du infinna dig p� Casterlyklippan, s� ska jag betala dig resten av vad jag �r skyldig.� F�ngvaktaren hade fallit p� kn� med h�nderna fulla av gulddrakar och sagt att det var precis vad han t�nkte g�ra.

Bronn slet upp dolken, tog ner k�ttet fr�n elden och b�rjade sk�ra av tjocka stycken fr�n benet samtidigt som Tyrion gr�pte ur tv� skalkar gammalt br�d f�r att ha som tallrikar. �Om vi kommer fram till floden, vad t�nker du g�ra d�?� fr�gade solden�ren medan han skar.

��, en sk�ka, ett fj�derbolster och ett vinkrus till att b�rja med.� Tyrion h�ll fram tallriken och Bronn fyllde den med k�tt. �Och sedan till Casterlyklippan eller Kungshamn, tror jag, f�r jag har en del fr�gor om en viss dolk som jag vill ha svar p�.�

Solden�ren tuggade och svalde. �S� du talade sanning? Det var inte din kniv?�

Tyrion log bistert. �Tycker du att jag ser ut som en l�gnare?�

N�r de �tit sig m�tta hade stj�rnorna tittat fram och en halvm�ne h�ll p� att stiga upp �ver bergen. Tyrion bredde ut skuggkattsmanteln p� marken och str�ckte ut sig med sadeln som kudde. �V�ra v�nner tar god tid p� sig.�

�Om jag var de skulle jag tro att det var en f�lla�, sa Bronn. �Varf�r skulle vi annars sl� l�ger helt �ppet om inte f�r att locka hit dem?�

Tyrion sm�skrattade. �I s� fall borde vi sjunga och f� dem att fly av fasa.� Han b�rjade vissla p� en melodi.

�Du �r inte klok, dv�rg�, f�rkunnade Bronn medan han petade bort fettet under naglarna med dolken.

�Tycker du inte om musik, Bronn?�

�Om det var musik du ville ha, skulle du ha valt trubaduren som din k�mpe i tvekampen.�

Tyrion flinade. �Det skulle ha varit en syn f�r gudar, och jag kan precis se f�r mig hur Marillion parerar ser Vardis hugg med lutan.� Han fortsatte att vissla. �K�nner du igen den h�r balladen?� fr�gade han.

�Man h�r den h�r och var p� v�rdshus och sk�kohus.�

�Den kommer fr�n Myr och heter �K�rlekens v�xlingar�, och den �r b�de ljuv och sorglig om man f�rst�r orden. Den f�rsta flickan jag n�gonsin gick i s�ng med brukade sjunga den och jag har aldrig kunnat f� den ur huvudet.� Tyrion blickade upp mot himlen. Det var en klar, kall natt och stj�rnorna sken ner p� marken lika starka och obarmh�rtiga som sanningen. �Jag tr�ffade henne en s�dan h�r kv�ll�, h�rde han sig sj�lv s�ga. �Jaime och jag kom ridande tillbaka fr�n Lannishamn n�r vi h�rde ett skrik och hon sprang ut p� v�gen f�rf�ljd av tv� m�n som skrek och hotade. Min bror drog sv�rdet ur skidan och satte efter dem medan jag satt av f�r att skydda flickan. Hon var knappt ett �r �ldre �n jag, m�rkh�rig, slank och med ett ansikte som skulle krossa ditt hj�rta, och det krossade definitivt mitt. Hon var l�g�ttad, utsvulten och otv�ttad�men ljuvlig. De hade slitit av henne det mesta av trasorna hon gick kl�dd i s� jag svepte in henne i min mantel medan Jaime jagade m�nnen som f�rsvunnit in i skogen. N�r han kom travande tillbaka hade jag f�tt ett namn och en historia ur henne. Hon var en torpardotter som blivit f�r�ldral�s d� fadern dog av feber och nu var hon p� v�g till, ja, ingenstans egentligen.

Jaime brann av iver att ta fast m�nnen, f�r det var inte ofta fredl�sa v�gade sig s� n�ra Casterlyklippan och han tog det som en f�rol�mpning. Flickan var alldeles f�r r�dd f�r att klara sig p� egen hand, s� jag erbj�d mig att f�ra henne till n�rmaste v�rdshus och ge henne mat medan min bror red till Casterlyklippan f�r att h�mta hj�lp.

Hon var hungrigare �n jag trott var m�jligt. Vi �t upp tv� hela kycklingar och en bit av en tredje och drack ett helt krus vin medan vi pratade. Jag var bara tretton och vinet steg mig �t huvudet, �r jag r�dd, och utan att jag visste hur det gick till delade jag s�ng med henne. Om jag var blyg, var hon �nnu blygare, och jag kommer aldrig att begripa hur jag tog mod till mig. D� jag kn�ckte hennes m�domshinna gr�t hon, men efter�t kysste hon mig och sj�ng sin lilla s�ng, och n�sta morgon var jag k�r.�

�Du?� Bronns r�st l�t road.

�Absurt, eller hur?� Tyrion b�rjade vissla p� melodin igen. �Jag gifte mig med henne�, medgav han till slut.

�En Lannister av Casterlyklippan gift med en torpardotter�, utbrast Bronn. �Hur lyckades du med det?�

��, du skulle bli f�rv�nad �ver vad en pojke kan g�ra med hj�lp av n�gra l�gner, femtio silverstycken och en berusad kaplan. Jag v�gade inte f�ra hem min brud till Casterlyklippan, s� jag installerade henne i en liten stuga och i tv� veckor lekte vi man och hustru. Men s� nyktrade kaplanen till och ber�ttade alltihop f�r min far.� Tyrion blev f�rv�nad �ver hur bedr�vad han blev av att ber�tta det trots att det g�tt s� m�nga �r. Kanske var han bara tr�tt. �Det blev slutet p� mitt �ktenskap.� Han satte sig upp, stirrade p� den falnande elden och blinkade mot ljuset.

�Skickade han bort flickan?�

�Han gjorde mer �n s�, svarade Tyrion. �F�rst tvingade han min bror att ber�tta sanningen f�r mig. Flickan var sk�ka, f�rst�r du, och Jaime hade arrangerat det�� v�gen, de fredl�sa, alltihop�� f�r han tyckte det var p� tiden att jag tog en kvinna. Han betalade dubbelt f�r att f� en jungfru eftersom han visste att det skulle bli f�rsta g�ngen f�r mig.

Jaime gjorde sin bek�nnelse, och f�r att riktigt insk�rpa vad han menade h�mtade lord Tywin hem min hustru och gav henne till sina vakter. De betalade henne v�l: ett silvermynt f�r var man, hur m�nga sk�kor betingar ett s�dant h�gt pris? Han tvingade mig att sitta i ett h�rn av kasernen och titta p� och till slut hade hon s� m�nga silvermynt att de rann mellan fingrarna och rullade �t alla h�ll och kanter p� golvet. Hon�� R�ken stack honom i �gonen. Tyrion harklade sig och v�nde sig bort fr�n elden f�r att blicka ut i m�rkret. �Lord Tywin tvingade mig att ta henne sist�, tillade han med l�g r�st, �och han gav mig ett guldmynt att betala henne med eftersom jag var en Lannister och d�rf�r v�rd mer.�

Efter ett tag h�rde han ljudet igen, det raspande ljudet av sten mot st�l d� Bronn brynte sv�rdet. �Det spelar ingen roll om det var tretton eller trettio eller tre, f�r jag skulle ha d�dat den man som gjorde s� mot mig.�

Tyrion v�nde sig mot honom. �Du kanske f�r den chansen en dag. Minns vad jag sa till dig: En Lannister betalar alltid sina skulder.� Han g�spade. �Jag tror jag ska f�rs�ka sova nu. V�ck mig om du �r p� v�g att d�.�

Han rullade in sig i skuggkattsskinnet och sl�t �gonen. Marken var stenig och kall, men efter ett tag somnade Tyrion Lannister. Han dr�mde om en himmelscell, och den h�r g�ngen var det han som var f�ngvaktaren, stor med en l�derrem i handen, och han slog fadern, drev honom bak�t mot avgrunden�

�Tyrion.� Bronns varning var l�g och entr�gen.

P� ett �gonblick var Tyrion klarvaken. Elden hade brunnit ner till gl�dande aska och fr�n alla h�ll n�rmade sig skuggor. Bronn hade st�llt sig p� ett kn� med sv�rdet i ena handen och dolken i den andra. Tyrion h�ll upp handen: H�ll dig lugn, betydde det. �Kom och v�rm er vid v�r eld, f�r natten �r kall�, ropade han till de smygande skuggorna. �Jag �r r�dd f�r att vi inte har n�got vin att bjuda p�, men ni f�r g�rna smaka p� v�r get.�

Alla r�relser upph�rde, och Tyrion s�g ett bl�nk av metall i m�nskenet. �V�rt berg�, ropade en r�st fr�n tr�den, djup och h�rd och ov�nlig. �V�r get.�

�Er get�, inst�mde Tyrion. �Vilka �r ni?�

�N�r ni tr�ffar era gudar�, svarade en annan r�st, �kan ni s�ga att det var Gunthor son av Gurn, av stenkr�korna, som skickade er till dem.� En kvist kn�cktes under foten d� han steg in i ljusskenet; det var en mager man med hornprydd hj�lm och bev�pnad med en l�ng kniv.

�Och Shagga son av Dolf.� Det var den f�rsta r�sten, djup och skr�ckinjagande, och ett stenblock till v�nster om dem r�rde p� sig, reste sig och blev till en man. Han verkade enorm, l�ngsam och stark och helt kl�dd i skinn med en klubba i h�gra handen och en yxa i den v�nstra. Han slog ihop dem medan han lufsade n�rmare.

Andra r�ster ropade ut andra namn: Conn och Torrek och Jaggot och fler som Tyrion gl�mde i samma stund som han h�rde dem, men de var minst tio. N�gra hade sv�rd och knivar, andra svingade h�gafflar och liar och tr�spjut. Han v�ntade tills alla skrikit sina namn innan han svarade. �Jag �r Tyrion son av Tywin, av klanen Lannister, lejonen p� Casterlyklippan, och jag betalar g�rna f�r geten vi �t.�

�Vad har du att ge oss, Tyrion son av Tywin?� fr�gade den som kallade sig Gunthor och tycktes vara deras ledare.

�Det finns silver i min b�rs�, talade Tyrion om f�r dem, �och brynjan jag har p� mig �r f�r stor f�r mig men borde vara precis lagom till Conn, och stridsyxan jag b�r skulle passa Shaggas kraftfulla hand mycket b�ttre �n den yxa han har.�

�Halvmannen vill betala oss med v�ra egna mynt�, p�pekade Conn.

�Det Conn s�ger �r riktigt�, sa Gunthor, �f�r ditt silver �r v�rt och dina h�star �r v�ra. Din brynja och din stridsyxa och kniven vid ditt b�lte �r ocks� v�ra. Ni har inget annat �n era liv att ge oss. Vad s�ger du om att d�, Tyrion son av Tywin?�

�G�rna det, om jag f�r g�ra det vid �ttio �rs �lder i min egen s�ng med magen full av vin och en jungfrus mun runt min mandom�, svarade han.

Den store Shagga skrattade h�gt, men de andra verkade inte lika roade. �Conn, ta deras h�star�, befallde Gunthor. �D�da den andre och grip halvmannen, f�r han kan mj�lka getterna och f� m�drarna att skratta.�

Bronn st�rtade upp. �Vem d�r f�rst?�

�Nej!� utropade Tyrion skarpt. �H�r p� mig, Gunthor son av Gurn. Mitt hus �r rikt och m�ktigt, och om stenkr�korna f�r oss v�lbeh�llna genom dessa berg ska min far �ver�sa er med guld.�

�Guldet fr�n en lord i flodlandet �r lika v�rdel�st som en halvmans l�ften�, f�rkunnade Gunthor.

�Jag kanske �r en halv man�, medgav Tyrion, �men jag har �tminstone modet att m�ta mina fiender. Vad g�r stenkr�korna utom att g�mma sig bakom klipporna och darra av r�dsla n�r Dalens riddare rider f�rbi?�

Shagga gav upp ett ilsket tjut och slog klubban mot yxan. Jaggot satte den vassa spetsen p� sitt l�nga tr�spjut i ansiktet p� Tyrion, och han gjorde sitt b�sta f�r att inte rygga tillbaka. ��r det h�r de b�sta vapnen ni kunde stj�la?� undrade han. �De �r kanske bra att d�da f�r med�om f�ren inte g�r motst�nd. Min fars smeder skiter b�ttre st�l.�

�Lille pojkman�, tj�t Shagga, �kommer du att g�ra dig lika lustig �ver min yxa d� jag har huggit av dig mandomen och matat getterna med den?�

Men Gunthor h�ll upp handen. �Nej, jag vill h�ra hans ord, f�r m�drarna g�r hungriga och st�l m�ttar fler munnar �n guld. Vad ger du oss f�r era liv, Tyrion son av Tywin? Sv�rd? Lansar? Brynjor?�

�Allt det och mer d�rtill, Gunthor son av Gurn�, svarade Tyrion Lannister leende, �f�r jag ska ge er Arryndalen.�

Genom de h�ga, smala f�nstren i R�da slottets grottliknande tronsal sken solnedg�ngsljuset in p� golvet och gjorde m�rkr�da r�nder p� v�ggarna d�r drakskallarna en g�ng h�ngt. Nu var stenen t�ckt av gobel�nger med jaktmotiv i starka gr�na, bruna och bl� nyanser, men �nd� tyckte Ned Stark att det k�ndes som om den enda f�rgen i salen var r�d, r�d som blod.

Han satt i Aegon er�vrarens urgamla h�gs�te, en monstru�s skapelse i j�rn med piggar och vassa kanter och groteskt formad metall. Precis som Robert hade f�rvarnat honom om var det en fruktansv�rt obekv�m sittplats och det gjorde inte saken b�ttre att det dunkade av sm�rta i hans brutna ben. Metallen under honom k�ndes h�rdare f�r var timme som gick och st�lt�nderna i ryggst�det gjorde det om�jligt f�r honom att luta sig bak�t. En kung b�r aldrig sitta bekv�mt, hade Aegon er�vraren sagt d� han befallde sina smeder att smida ett h�gs�te av sina fallna fienders sv�rd. F�rbannad vare Aegon och hans �vermod, t�nkte Ned dystert, och f�rbannad vare �ven Robert och hans jakt.

��r ni helt s�kra p� att de inte var vanliga str�tr�vare?� fr�gade Varys l�gt fr�n r�dsbordet nedanf�r tronen. Storm�ster Pycelle skruvade oroligt p� sig medan Lillfinger lekte med en g�spenna. De var de enda av r�dsmedlemmarna som var n�rvarande. En vit kronhjort hade siktats i kungsskogen och lord Renly och ser Barristan hade f�ljt med kungen f�r att jaga den tillsammans med prins Joffrey, Sandor Clegane, Balon Swann och halva hovet. S� Ned var tvungen att sitta p� j�rntronen i kungens fr�nvaro.

Han fick �tminstone sitta. F�rutom r�det m�ste alla andra st� respektfullt eller kn�b�ja, och alla�� supplikanterna som skockades n�ra de h�ga d�rrarna, riddarna och de f�rn�ma damerna och herrarna som var samlade nedanf�r gobel�ngerna, sm�folket i galleriet liksom de brynjekl�dda vakterna i sina mantlar i guld eller gr�tt�� stod.

Byborna l�g p� kn�: m�n, kvinnor och barn i trasiga och blodiga kl�der med ansiktena f�rvridna av r�dsla. De tre riddarna som f�rt dem hit f�r att b�ra vittnesm�l stod bakom dem.

�Str�tr�vare, lord Varys?� Ser Raymun Darrys r�st dr�p av f�rakt. �Nog var de str�tr�vare alltid, utskickade av klanen Lannister.�

Ned kunde k�nna oron i salen medan s�v�l h�ga lorder som tj�nstefolk sp�nde �ronen f�r att h�ra vad som sades. Han kunde inte heller spela f�rv�nad, f�r V�stern hade varit som en krutdurk �nda sedan Catelyn tog Tyrion Lannister till f�nga. B�de Flodvattnet och Casterlyklippan hade kallat sina vasaller under fanorna och arm�er drogs samman i passet nedanf�r Guldtand. Det hade bara varit en tidsfr�ga innan blodet skulle b�rja flyta, och den enda fr�gan som �terstod var hur man b�st skulle kunna hejda blodsutgjutelsen.

Ser Karyl Vance med de sorgsna �gonen, som skulle varit stilig om det inte vore f�r det bourgogner�da eldsm�rket som missprydde hans ansikte, gjorde en gest mot de kn�b�jande byborna. �Det h�r �r de enda �verlevande fr�n byn Sherrer, lord Eddard. De andra �r d�da, liksom folket i Vendernas by och Vadet.�

�Res er�, befallde Ned byborna, f�r han litade aldrig p� vad en kn�b�jande man sa till honom. �Upp med er allihop.�

En och tv� i taget tog sig byborna m�dosamt upp p� benen. En gammal man m�ste hj�lpas och en ung flicka i blodig kl�nning l�g kvar p� kn� medan hon stirrade tomt p� ser Arys Oakheart som stod vid foten av tronen i kungsvaktens vita rustning, redo att skydda och f�rsvara kungen eller, antog Ned, kungens hand.

�Joss�, sa ser Raymun Darry till en rund, tunnh�rig man i bryggarf�rkl�de, �ber�tta f�r handen vad som h�nde i Sherrer.�

Joss nickade. �Om det behagar ers h�ghet��

�Hans h�ghet �r ute och jagar p� andra sidan Svartvattenforsen�, upplyste Ned och undrade hur en man kunde bo hela sitt liv bara n�gra dagsritter fr�n R�da slottet utan att ha en aning om hur kungen s�g ut. Ned var kl�dd i en vit linnejacka med �tten Starks skr�ckvarg broderad p� br�stet och den svarta yllemanteln h�lls fast vid kragen med hans �mbetes silverhand. Svart och vitt och gr�tt�� alla sanningens f�rger. �Jag �r lord Eddard Stark, kungens hand. Ber�tta vem du �r och vad du vet om de h�r str�tr�varna.�

�Jag har�hade en �lstuga, ers n�d, vid stenbron i Sherrer. Jag serverade det b�sta �let s�der om N�set, det sa alla, om ni urs�ktar, ers n�d. Det �r borta nu precis som allt det andra, ers n�d. De kom och drack sig ot�rstiga och h�llde ut resten av �let innan de satte eld p� huset, och de skulle ha l�tit mitt blod flyta ocks� om de hade f�tt fast mig, ers n�d.�

�De br�nde ner husen f�r oss�, insk�t en bonde bredvid honom. �De kom ridande s�derifr�n i m�rkret och satte eld p� v�ra f�lt och hus och d�dade alla som f�rs�kte hindra dem. Men de var inga str�tr�vare, ers n�d, f�r de var inte intresserade av att stj�la boskapen, inte de inte, f�r de slaktade min mj�lkko d�r hon stod och l�mnade henne �t flugorna och kr�korna.�

�De red ner min l�rling�, ber�ttade en liten, bastant man med en smeds muskul�sa �verkropp och ett bandage om huvudet. Han hade satt p� sig sina finaste kl�der f�r att tala med kungen, men byxorna var lappade och manteln nedst�nkt och dammig efter resan. �De jagade honom kors och tv�rs �ver f�lten p� sina h�star och stack honom med sina lansar som om det vore en lek. De skrattade medan pojken snavade och skrek tills den store k�rde lansen rakt igenom honom.�

Flickan som stod p� kn� lutade huvudet bak�t f�r att se p� Ned som satt h�gt ovanf�r henne p� tronen. �De d�dade min mamma ocks�, ers n�d. Och de�de�� R�sten dog bort, som om hon gl�mt vad hon skulle till att s�ga, och hon b�rjade snyfta.

Ser Raymun Darry tog vid. �Folket i Vendernas by s�kte skydd i sin slottsherres borg, men murarna var timrade. Str�tr�varna lade upp halm mot tr�et f�r att br�nna allihop levande, och n�r byborna �ppnade portarna och f�rs�kte fly undan elden sk�t de ner dem med pilar, till och med kvinnor och sp�dbarn.�

��, fasansfullt�, mumlade Varys. �Att m�nniskor kan vara s� grymma!�

�De skulle ha gjort samma sak med oss, men borgen som Sherrer ligger bredvid �r gjord av sten�, upplyste Joss. �En del ville r�ka ut oss, men den store bj�ssen sa att det fanns mognare frukt l�ngre upp�t floden, s� de gav sig av mot Vadet.�

Ned kunde k�nna kallt st�l mot h�nderna d� han lutade sig fram�t. Mellan varje finger fanns en klinga, spetsarna p� vridna sv�rd som spred ut sig som klor i solfj�dersform fr�n tronens armst�d. Till och med efter tre hundra �r var en del av dem s� vassa att man kunde sk�ra sig p� dem, f�r j�rntronen var full av f�llor f�r den of�rsiktige. Balladerna ber�ttade att det f�r att tillverka den hade kr�vts tusen klingor som vitgl�dgats i den svarta fasan Balerions eldsprutande andedr�kt. Smidet hade tagit femtionio dagar, och resultatet var det h�r svarta vidundret med rakbladsvassa kanter och hullingar och band av vass metall; en stol som kunde d�da en man och ocks� hade gjort det, om man skulle tro p� historierna.

Vad Eddard Stark hade d�r att g�ra skulle han aldrig f�rst�, men �nd� satt han d�r, f�r de h�r m�nniskorna f�rv�ntade sig att han skulle skipa r�ttvisa. �Vad har ni f�r bevis f�r att det var klanen Lannisters m�n?� fr�gade han samtidigt som han f�rs�kte beh�rska sitt raseri. �Hade de karmosinr�da mantlar eller lejonprydda baner?�

�S� dumma �r inte ens �tten Lannister�, fr�ste ser Marq Piper, en skr�vlande stridstupp som var alldeles f�r ung och hetlevrad i Neds tycke �ven om han var n�ra v�n till Catelyns bror Edmure Tully.

�Alla var beridna och kl�dda i rustning, ers n�d�, svarade ser Karyl lugnt, �och de var bev�pnade med lansar med st�lspetsar och l�ngsv�rd och de anv�nde stridsyxor f�r slakten.� Han gjorde en gest mot en av trashankarna som �verlevt. �Du, ja, just du, ingen ska g�ra dig n�got illa. Ber�tta f�r handen vad du ber�ttade f�r mig.�

Den gamle mannens huvud r�rde sig upp och ner. �Det var stridsh�star de red�, sa han. �Jag har arbetat m�nga �r i ser Willems stallar s� jag vet skillnaden, och jag kan sv�ra p� att ingen av de h�starna n�gonsin hade dragit en plog.�

�Fint beridna str�tr�vare�, anm�rkte Lillfinger, �men de hade kanske stulit h�starna p� st�llet de plundrade sist.�

�Hur m�nga man var det i str�tr�varbandet?� fr�gade Ned.

�Minst hundra�, svarade Joss samtidigt som smeden med bandaget om huvudet sa �femtio� och en gammal gumma bakom honom sa: �Det var hundratals, ers n�d, en hel arm�.�

�Ni s�ger att de inte hade n�gra baner�, sa lord Eddard, �men hur var det med deras rustningar d�? Lade ni m�rke till n�gra prydnader eller emblem p� sk�ldar och hj�lmar?�

Bryggaren, Joss, skakade p� huvudet. �Det sm�rtar mig djupt, ers n�d, men rustningarna var helt osmyckade, fast�den som anf�rde dem, han var kl�dd i rustning precis som de andra, men det gick �nd� inte att ta miste p� honom, f�r han var s� kolossal, ers n�d. De som p�st�r att j�ttarna �r d�da kan aldrig ha sett den h�r mannen. Jag sv�r p� att han var stor som en uroxe med tord�nsst�mma.�

�Berget som rider!� utbrast ser Marq h�gt. �Kan n�gon tvivla p� det? Det h�r var Gregor Cleganes verk.�

Ned h�rde muttranden fr�n dem som stod under f�nstren och fr�n bortre �nden av salen, och till och med i galleriet viskade man nerv�st. B�de h�ga lorder och sm�folk visste vad det kunde betyda om ser Marq hade r�tt, f�r ser Gregor Clegane var vasall till lord Tywin Lannister.

Han granskade bybornas skr�mda ansikten. Det var inte att undra p� att de varit s� r�dda; de hade trott att de sl�pades hit f�r att utpeka lord Tywin som slaktare inf�r en kung som genom sitt �ktenskap hade blivit som en son f�r honom. Ned undrade om riddarna hade gett dem n�got val.

Storm�ster Pycelle reste sig tungt fr�n r�dsbordet och �mbetskedjan klirrade. �Med all tillb�rlig respekt, ser Marq, men ni kan inte veta att den h�r banditen var ser Gregor. Det finns m�nga storvuxna m�n i riket.�

�Lika stora som Berget som rider?� ifr�gasatte ser Karyl. �Jag har d� aldrig tr�ffat n�gon.�

�Det har ingen h�r gjort�, tillade ser Raymun hett, �och till och med hans bror ser ut som en valp bredvid honom. �ppna �gonen, mina herrar. Beh�ver ni se hans sigill p� kropparna? Det var ser Gregor.�

�Varf�r skulle ser Gregor sk�vla och br�nna som en str�tr�vare?� undrade Pycelle. �Han har egna landomr�den och en stor borg, och han �r en smord riddare.�

�En falsk riddare!� utbrast ser Marq. �Lord Tywins galne hund.�

�Lord Stark�, b�rjade Pycelle stelt, �jag vill be er p�minna den h�r gode riddaren om att lord Tywin Lannister �r far till v�r egen v�rdade drottning.�

�Tack ska ni ha, storm�ster Pycelle�, sa Ned, �f�r det hade vi kanske gl�mt om ni inte hade p�pekat det.�

Fr�n sin utkikspunkt h�gt uppe p� tronen kunde Ned se m�n smita ut genom d�rren i bortre �nden av salen. Harar som t�nkte g�mma sig i sina h�lor, antog han, eller r�ttor som ville f� en bit ost av drottningen. Ned fick en skymt av mamsell Mordana i galleriet och sin dotter Sansa bredvid henne, och han fylldes av pl�tslig ilska; det h�r var ingen l�mplig plats f�r en flicka. Fast guvernanten kunde ju inte ha vetat att man den h�r dagen skulle ta upp n�got annat �n de vanliga trista fr�gorna och lyssna till supplikanter, bil�gga tvister mellan rivaliserande borgar och diskutera var gr�nsstenar skulle st�.

Vid r�dsbordet nedanf�r tappade Petyr Baelish intresset f�r sin g�spenna och lutade sig fram�t. �F�r jag kanske st�lla en fr�ga till er, ser Marq, ser Karyl, ser Raymun? De h�r borgarna stod under ert beskydd. Var fanns ni medan allt det h�r slaktandet och eldandet f�rsiggick?�

Det var ser Karyl Vance som svarade. �Jag var med min far i passet nedanf�r Guldtand, och d�r var ocks� ser Marq. N�r nyheten om dessa illg�rningar n�dde ser Edmure Tully skickade han bud till oss om att vi skulle ta en liten vaktstyrka och f�ra alla �verlevande vi kunde hitta till kungen.�

�Ser Edmure hade kallat mig och alla mina krigare till Flodvattnet�, insk�t ser Raymun Darry. �Jag l�g i l�ger utanf�r hans murar p� andra sidan floden och v�ntade p� hans order d� budskapet n�dde mig. N�r jag �ntligen kunde �terv�nda till mina egna landomr�den hade Clegane och hans ohyra redan korsat R�da floden och red mot Lannisters kullar.�

Lillfinger str�k sig tankfullt �ver pipsk�gget. �Och om de kommer tillbaka?�

�Om de kommer tillbaka ska vi anv�nda deras blod f�r att bevattna f�lten de br�nde ner�, f�rklarade ser Marq Piper hetsigt.

�Ser Edmure har skickat soldater till varenda by och borg inom en dagsritt fr�n gr�nsen�, f�rklarade ser Karyl, �s� n�sta r�varband kommer inte att f� det lika l�tt.�

Och det �r kanske precis vad lord Tywin vill, t�nkte Ned f�r sig sj�lv, och han kanske �r ute efter att t�mma Flodvattnet p� stridsdugligt folk och lura pojken att splittra upp sina styrkor. Hans hustrus bror var ung och mer tapper �n klok. Han skulle f�rs�ka h�lla varenda centimeter av sin jord, f�rsvara varje man, kvinna och barn som kallade honom sin l�nsherre, och det var Tywin Lannister slug nog att inse.

�Om era f�lt och byar �r i s�kerhet, vad beg�r ni d� av tronen?� fr�gade lord Petyr.

�Treuddens lorder uppr�tth�ller kungens frid�, svarade ser Raymun Darry, �men klanen Lannister har brutit den, och d�rf�r ber vi om tillst�nd att m�ta dem med st�l i handen. Och vi ber om r�ttvisa f�r sm�folket i Sherrer, Vendernas by och Vadet.�

�Edmure och vi andra �r �verens om att Gregor Clegane m�ste f� betalt med sina egna blodiga mynt�, upplyste ser Marq, �men gamle lord Hoster befallde oss att rida hit f�rst och be om kungens tillst�nd innan vi slog till.�

Gudarna vare tack f�r gamle lord Hoster, t�nkte Ned, f�r Tywin Lannister var lika mycket r�v som lejon. Om det verkligen var han som skickat ser Gregor att br�nna och sk�vla�� och det tvivlade Ned inte ett �gonblick p堗 hade han sett till att han red i skydd av m�rkret, utan baner och kl�dd som en vanlig, simpel str�tr�vare. Om Flodvattnet slog tillbaka skulle Cersei och hennes far h�vda att det var �tten Tully som brutit kungens frid, inte klanen Lannister, och bara gudarna visste vem Robert skulle tro p�.

Storm�ster Pycelle var p� benen igen. �Lord Stark, om dessa m�nniskor tror att ser Gregor har svikit sina heliga l�ften f�r att br�nna och h�rja, l�t dem i s� fall g� till sin l�nsherre och framf�ra sina klagom�l, f�r dessa brott �r inget som ber�r tronen. L�t dem v�nda sig till lord Tywin f�r att f� r�ttvisa.�

�Kungens r�ttvisa g�ller �verallt�, f�rkunnade Ned, �och allt vi g�r g�r vi i Roberts namn, vare sig det �r i Norden, S�dern, �stern eller V�stern.�

�Kungens r�ttvisa, ja�, sa storm�ster Pycelle, �och d�rf�r b�r vi v�nta tills kungen kommer tillbaka innan vi��

�Kungen �r ute och jagar p� andra sidan floden och kommer kanske inte tillbaka p� flera dagar �n�, avbr�t lord Eddard. �Robert befallde mig att sitta p� hans tron, lyssna med hans �ron och tala med hans r�st, och det �r precis vad jag t�nker g�ra��ven om jag h�ller med om att han m�ste bli underr�ttad.� Han fick syn p� ett v�lbekant ansikte nedanf�r gobel�ngerna. �Ser Robar.�

Ser Robar Royce steg fram och bugade sig. �Ers n�d.�

�Er far �r ute och jagar tillsammans med kungen�, sa Ned. �Vill ni vara sn�ll och underr�tta dem om vad som sagts och gjorts h�r i dag?�

�Genast, ers n�d.�

�Har vi ert tillst�nd att ta h�mnd p� ser Gregor?� fr�gade Marq Piper tronen.

�H�mnd?� upprepade Ned. �Jag trodde vi talade om r�ttvisa. Att br�nna Cleganes f�lt och slakta hans folk �terst�ller inte kungens frid utan bara er s�rade stolthet.� Han tittade bort innan den unge riddaren kunde ge uttryck f�r sina uppr�rda protester och v�nde sig till byborna. �Folk fr�n Sherrer, jag kan inte ge er tillbaka era hem eller sk�rdar och inte heller �teruppv�cka era d�da, men jag kan kanske ge er ett visst m�tt av r�ttvisa i kung Roberts namn.�

Vartenda �ga i salen var f�st p� Ned och alla v�ntade medan han l�ngsamt och m�dosamt reste sig fr�n tronen med hj�lp av armarna. Det v�rkte fruktansv�rt i det gipsade benet, men han gjorde sitt b�sta f�r att inte l�tsas om sm�rtan, f�r det h�r var inte r�tt tillf�lle att l�ta dem se hans svaghet. �De f�rsta m�nniskorna ans�g att den domare som utd�mde d�dsstraff ocks� skulle svinga sv�rdet, och i Norden h�ller vi fortfarande p� den traditionen. Jag tycker inte om att skicka andra att d�da �t mig, men �nd� verkar det som om jag inte har n�got val.� Han gjorde en gest mot sitt brutna ben.

�Lord Eddard!� Ropet kom fr�n den v�stra delen av salen och en stilig pojkvasker steg modigt fram. D� ser Loras Tyrell inte bar rustning s�g han �nnu yngre ut �n sina sexton �r. Han var kl�dd i ljusbl�tt siden och hans b�lte var en kedja av guldrosor, hans hus emblem. �Jag ber om �ran att f� verkst�lla domen i ert st�lle. Ge det h�r uppdraget till mig, ers n�d, och jag sv�r att jag inte ska svika er.�

Lillfinger sm�skrattade. �Om vi skickar ut er ensam, ser Loras, kommer ser Gregor att skicka tillbaka ert huvud med ett plommon i er vackra mun. Berget som rider �r inte den som b�jer sig f�r n�gon mans r�ttvisa.�

�Jag �r inte r�dd f�r Gregor Clegane�, f�rs�krade ser Loras h�gmodigt.

Ned sj�nk sakta ner p� det h�rda j�rns�tet i Aegons groteska tron och l�t blicken glida �ver ansiktena l�ngs v�ggen. �Lord Beric�, ropade han, �Thoros fr�n Myr, ser Gladden, lord Lothar.� En efter en steg de uppropade m�nnen fram. �Var och en av er ska samla ihop tjugo man f�r att bringa mitt budskap till Gregors borg, och tjugo av mina egna m�n ska f�lja med er. Lord Beric Dondarrion, ni ska f�ra bef�let, som det anst�r er rang.�

Den unge lorden med det gyllenr�da h�ret bugade. �Som ni befaller, lord Eddard.�

Ned h�jde r�sten s� att den h�rdes �nda till den bortre �nden av tronsalen. �I Robert av huset Baratheons namn, den f�rste av hans namn, kung �ver andalerna och rhoynarerna och de f�rsta m�nniskorna, h�rskare �ver de sju konungarikena och rikets beskyddare, befaller jag, Eddard av huset Stark och hans hand, er att under kungens fana i all hast rida till flodlandet, att korsa R�da floden och f�ra kungens r�ttvisa till den falske riddaren Gregor Clegane och till alla dem som var delaktiga i hans brott. Jag f�rd�mer honom och d�mer honom till f�rlust av �ra, liv och gods. M� gudarna ha f�rbarmande med hans sj�l.�

N�r ekot av hans ord hade d�tt bort verkade Blomriddaren f�rbryllad. �Men jag d�, lord Eddard?�

Ned tittade ner p� honom, och uppifr�n tronen s�g Loras Tyrell n�stan lika ung ut som Robb. �Ingen tvivlar p� er tapperhet, ser Loras, men det h�r handlar om r�ttvisa och det ni vill ha �r h�mnd.� Han s�g �ter p� lord Beric. �Rid i gryningen, f�r s�dana h�r saker b�r helst g�ras snabbt.� Han h�ll upp handen. �Tronen lyssnar inte till fler supplikanter i dag.�

Alyn och Porther kl�ttrade uppf�r den branta j�rntrappan f�r att hj�lpa honom ner och Ned kunde k�nna Loras Tyrells surmulna blick p� sig, men pojken hade stegat d�rifr�n innan han n�dde golvet i tronsalen.

Nedanf�r j�rntronen samlade Varys ihop sina papper p� r�dsbordet. Lillfinger och storm�ster Pycelle hade redan f�rsvunnit. �Ni �r modigare �n jag, ers n�d�, mumlade eunucken l�gt.

�Hur s�, lord Varys?� fr�gade Ned bryskt. Det dunkade av sm�rta i benet och han var inte p� hum�r f�r ordlekar.

�Om jag hade suttit d�r uppe skulle jag ha skickat ser Loras. Han ville det s� g�rna, och en man som har klanen Lannister till fiender skulle g�ra klokt i att se till att �tten Tyrell �r hans v�nner.�

�Ser Loras �r ung�, p�pekade Ned, �och jag tror s�kert han kommer �ver besvikelsen.�

�Och ser Ilyn?� Eunucken str�k sig �ver den runda, pudrade kinden. �Det �r trots allt han som �r kungens r�ttvisa, och att skicka andra att sk�ta hans jobb, en del skulle kunna uppfatta det som en allvarlig skymf.�

�Det var inte menat som n�gon skymf.� Om sanningen skulle fram litade inte Ned p� den stumme riddaren, fast det kanske berodde p� att han inte gillade b�dlar. �Jag ska be att f� p�minna er om att �tten Payne �r vasaller till huset Lannister, och jag t�nkte att det var b�st att v�lja m�n som inte svurit trohetsed till lord Tywin.�

�Det var utan tvekan mycket klokt t�nkt�, inst�mde Varys, �men jag r�kade se ser Ilyn l�ngst bak i salen och han stirrade p� oss med sina bleka �gon. Jag m�ste s�ga att han inte s�g bel�ten ut, men det �r naturligtvis sv�rt att s�ga med v�r stumme riddare, och jag hoppas �ven han kommer �ver sin besvikelse, f�r han �r ju s� f�rtjust i sitt arbete��

�Han v�grade att skicka ser Loras�, ber�ttade Sansa f�r Jeyne Poole samma kv�ll medan de i skenet av stearinljus delade en kall kv�llsvard. �Jag tror det berodde p� benet.�

Lord Eddard hade intagit kv�llsvarden i sitt sovgemak tillsammans med Alyn, Harwin och Vayon Poole f�r att vila sitt brutna ben och mamsell Mordana hade klagat p� att hon hade ont i f�tterna efter att ha st�tt i galleriet hela dagen. Arya skulle egentligen ocks� ha �tit med dem, men hon var sen fr�n danslektionen.

�Hans ben?� upprepade Jeyne os�kert. Hon var en s�t, m�rkh�rig flicka i samma �lder som Sansa. �Har ser Loras gjort illa benet?�

�Inte hans ben�, f�rklarade Sansa som med behagfulla r�relser knaprade p� ett kycklingl�r. �Fars ben, dummer. Det g�r fruktansv�rt ont och f�r honom att bli p� d�ligt hum�r, f�r jag �r s�ker p� att han annars skulle ha skickat ser Loras.�

Faderns beslut f�rbryllade henne fortfarande. N�r Blomriddaren steg fram hade hon varit �vertygad om att hon skulle f� se en av gamla Nans historier bli verklighet. Ser Gregor var monstret och ser Loras den sanne hj�lten som skulle dr�pa honom. Han s�g till och med ut som en hj�lte, s� sm�rt och vacker med guldrosor runt sin slanka midja och det tjocka bruna h�ret som f�ll ner i �gonen. Och s� sa far nej till hans erbjudande! Det hade gjort henne f�rf�rligt uppr�rd, och det hade hon ocks� sagt till mamsell Mordana medan de gick nedf�r trappan fr�n galleriet, men guvernanten hade bara svarat att det inte var hennes sak att ifr�gas�tta lord Eddards beslut.

Det var d� lord Baelish hade sagt: ��, jag vet inte det, mamsell, f�r en del av hennes fars beslut skulle inte m� illa av att ifr�gas�ttas, och den unga damen �r lika klok som hon �r sk�n.� Han gjorde en svepande bugning f�r Sansa, s� djup att hon inte var riktigt s�ker p� om det var ett h�n eller en hedersbetygelse.

Mamsell Mordana hade blivit synnerligen best�rt d� hon ins�g att lord Baelish h�rt vad de sagt. �Flickan menade ingenting med vad hon sa, ers n�d�, f�rklarade hon, �och det var bara tomt prat.�

Lord Baelish str�k sig �ver pipsk�gget. �Ingenting? S�g mig, barn, varf�r skulle du ha skickat ser Loras?�

Sansa hade inget annat val �n att f�rklara om balladernas hj�ltar och monster, och kungens r�dgivare log. �Tja, det �r inte de sk�len jag skulle ha gett, men�� Han hade snuddat vid hennes kind och med tummen f�ljt kindbenets linje. �Livet �r inte n�gon ballad, lilla v�n, och det kanske du bittert f�r erfara en vacker dag.�

Men allt det d�r hade Sansa ingen lust att ber�tta f�r Jeyne, f�r hon k�nde sig illa till mods bara hon t�nkte p� det.

�Ser Ilyn �r kungens r�ttvisa, inte ser Loras�, p�pekade Jeyne, �och d�rf�r borde lord Eddard ha skickat honom.�

Sansa r�s. Varenda g�ng hon tittade p� ser Ilyn Payne r�s hon, f�r han fick henne att k�nna det som om n�got d�tt ringlade sig �ver hennes nakna hud. �Ser Ilyn �r n�stan ett monster han ocks�, och jag �r glad f�r att far inte valde honom.�

�Lord Beric �r lika mycket hj�lte som ser Loras, och han �r b�de modig och tapper.�

�Han �r v�l det�, inst�mde Sansa tveksamt. Visst var Beric Dondarrion stilig, men han var fruktansv�rt gammal, n�stan tjugotv�. Blomriddaren skulle ha passat mycket b�ttre, fast Jeyne hade naturligtvis varit f�r�lskad i lord Beric �nda sedan hon f�rsta g�ngen fick syn p� honom p� torneringen. Sansa tyckte att hon var idiotisk; Jeyne var trots allt bara dotter till en f�rvaltare, och hur hon �n tr�nade efter honom skulle lord Beric aldrig s� mycket som kasta en blick p� n�gon som stod s� l�ngt under honom, �ven om hon inte varit bara h�lften s� gammal som han.

Men det skulle inte ha varit sn�llt att s�ga det, s� Sansa tog en klunk mj�lk och bytte samtals�mne. �Jag dr�mde att det var Joffrey som f�llde den vita kronhjorten�, sa hon. Det hade snarare varit en �nskedr�m, men det l�t b�ttre att s�ga att det var n�got hon dr�mt, f�r alla visste att dr�mmar kunde f�rutsp� framtiden. Vita kronhjortar var s�llsynta och magiska, och i sitt hj�rta visste hon att hennes ridderlige prins var mycket �dlare �n sin fyllbult till far.

�En dr�m? �r det sant? Gick prins Joffrey bara fram och r�rde vid den med bara handen utan att skada den?�

�Nej�, svarade Sansa. �Han sk�t den med en guldpil och f�rde hem den till mig.� I balladerna d�dade riddarna aldrig magiska djur utan gick bara fram och r�rde vid dem utan att skada dem. Men hon visste att Joffrey tyckte om att jaga, och s�rskilt att d�da, fast bara djur. Sansa var s�ker p� att hennes prins inte hade n�got att g�ra med mordet p� Jory och de andra stackars m�nnen; det var hans hemske morbrors, kungam�rdaren, verk. Hon visste att fadern fortfarande var arg �ver det, men det var inte r�ttvist att klandra Joff. Det skulle vara precis som att klandra henne f�r n�got som Arya gjort.

�Jag s�g din syster i eftermiddags�, ber�ttade Jeyne som om hon l�st Sansas tankar, �och hon gick p� h�nderna genom stallarna. Varf�r gjorde hon det?�

�Jag begriper mig inte p� n�got Arya g�r.� Sansa avskydde stall, illaluktande st�llen fulla av spillning och flugor, och till och med n�r hon gav sig ut och red ville hon helst att stallpojken skulle sadla h�sten och leda ut den till henne p� borgg�rden. �Vill du h�ra om vad som h�nde i tronsalen eller inte?�

�Det vill jag�, f�rs�krade Jeyne.

�Det var en svart broder d�r�, �tertog Sansa, �som bad om m�n till muren, men han var gammal och luktade illa.� Det hade hon inte alls gillat, f�r hon hade alltid f�rest�llt sig att nattens v�ktare bestod av m�n som farbror Benjen, och i balladerna kallades de murens svarta riddare. Men den h�r mannen hade varit krokryggig och vederstygglig och det s�g ut som om han hade l�ss. Om det var s� nattens v�ktare verkligen var tyckte hon synd om sin halvbror Jon. �Far fr�gade om det fanns n�gra riddare i salen som ville hedra sina hus genom att ta den svarta dr�kten, men ingen steg fram, s� han sa till den h�r Yoren att han fick v�lja fritt i kungens f�ngelseh�lor. Senare tr�dde tv� br�der fram, friryttare fr�n Dorniens gr�nsland, och bad att f� st�lla sina sv�rd i kungens tj�nst, och far l�t dem sv�ra eden��

Jeyne g�spade. �Finns det n�gra citronkakor?�

Sansa tyckte inte om att bli avbruten, men hon m�ste medge att citronkakor l�t intressantare �n det mesta som f�rsigg�tt i tronsalen. �Vi g�r och tittar efter�, f�reslog hon.

De hittade inga citronkakor i k�ket men d�remot en halv kall jordgubbspaj, och det var n�stan lika bra. De �t den sittande i torntrappan medan de fnissade och skvallrade och ber�ttade hemligheter f�r varandra, och n�r Sansa gick och lade sig den kv�llen k�nde hon sig n�stan lika olydig som Arya.

N�sta morgon vaknade hon f�re dagbr�ckningen och sm�g s�mnigt fram till f�nstret f�r att se lord Beric formera sina m�n. De red ut samtidigt som gryningen randades �ver staden med tre banerf�rare i t�ten; kungens kronhjort fladdrade i den h�gsta st�ngen och �tten Starks skr�ckvarg och lord Berics egen greniga blixt vajade p� kortare st�nger. Alltihop var s� sp�nnande, som en ballad som blivit verklighet: klirret av sv�rd, fladdrande facklor, baner som dansade i vinden, h�star som frustade och gn�ggade, soluppg�ngens gyllene str�lar som f�ll in snett mellan st�ngerna i f�llgallret d� det ryckigt r�rde sig upp�t. Vinterheds soldater s�g extra stiliga ut i sina silverf�rgade brynjor och l�nga gr� mantlar.

Alyn bar huset Starks baner, och d� Sansa s�g honom h�lla in h�sten bredvid lord Beric f�r att v�xla n�gra ord k�nde hon sig oerh�rt stolt. Alyn var stiligare �n Jory varit, och en dag skulle han bli riddare.

Handens torn verkade s� tomt n�r de gett sig av att Sansa till och med blev glad �ver att se Arya n�r hon gick ner f�r att bryta fastan. �Var �r alla?� ville systern veta samtidigt som hon skalade en blodapelsin. �Har far skickat i v�g dem f�r att ta fast Jaime Lannister?�

Sansa suckade. �De red med lord Beric f�r att halshugga ser Gregor Clegane.� Hon v�nde sig till mamsell Mordana som satt och �t gr�t med en tr�sked. �Kommer lord Beric att spetsa ser Gregors huvud p� hans egen borgport eller f�r han det tillbaka hit till kungen?� Hon och Jeyne Poole hade tvistat om den saken kv�llen innan.

Guvernanten blev alldeles f�rf�rad. �En dam diskuterar inte s�dana saker �ver gr�ten. Har du gl�mt bort hur man uppf�r sig, Sansa? P� sistone har du n�stan varit lika ouppfostrad som din syster.�

�Vad har ser Gregor gjort?� undrade Arya.

�Han har br�nt ner en borg och m�rdat en massa folk, kvinnor och barn ocks�.�

Aryas ansikte blev ilsket och f�rbittrat. �Jaime Lannister m�rdade Jory, Heward och Wyl, och Blodhunden m�rdade Mycah. N�gon borde ha huggit huvudet av dem.�

�Det �r inte samma sak�, f�rklarade Sansa, �f�r Blodhunden �r Joffreys livvakt och din slaktarpojke anf�ll prinsen.�

�L�gnare�, fr�ste Arya och handen kn�ts s� h�rt om blodapelsinen att den r�da saften sipprade mellan fingrarna.

�Forts�tt bara, kalla mig alla fula namn du vill�, svarade Sansa nonchalant, �men det kommer du inte att v�ga n�r jag �r gift med Joffrey, f�r d� m�ste du niga f�r mig och kalla mig ers h�ghet.� Hon skrek till d� Arya kastade apelsinen tv�rs �ver bordet. Den tr�ffade henne mitt i pannan med ett v�tt klafsande och f�ll ner i kn�et.

�Ni har saft i ansiktet, ers h�ghet�, p�pekade Arya.

Apelsinsaften rann l�ngs n�san och sved i �gonen, och Sansa torkade bort den med servetten. Och n�r hon fick se f�r�delsen som frukten st�llt till med p� hennes vackra elfenbensvita sidenkl�nning skrek hon igen. �Du �r avskyv�rd!� vr�lade hon till systern. �De borde ha d�dat dig i st�llet f�r Lady!�

Mamsell Mordana reste sig myndigt. �Det h�r ska er far f� veta! G� genast till era rum. Genast!�

�Jag med?� T�rarna v�llde upp i �gonen p� Sansa. �Det �r or�ttvist.�

�Det �r inget att diskutera. G�!�

Sansa skred ut ur rummet med h�gburet huvud. Hon skulle bli drottning, och drottningar gr�t inte, �tminstone inte s� andra s�g det. N�r hon kommit till sitt sovrum satte hon bommen f�r d�rren och tog av sig kl�nningen. Blodapelsinen hade l�mnat en ful r�d fl�ck p� sidenet. �Jag hatar henne!� tj�t hon. Hon knycklade ihop kl�nningen och kastade den p� den kalla h�rden, ovanp� askan efter g�rdagskv�llens brasa. N�r Sansa uppt�ckte att fl�cken g�tt igenom p� underkl�nningen kunde hon inte l�ta bli att b�rja gr�ta. Hon slet av sig resten av kl�derna, kastade sig p� s�ngen och gr�t sig till s�mns.

Det var mitt p� dagen d� mamsell Mordana knackade p� d�rren. �Sansa, din far vill tala med dig.�

Sansa satte sig upp. �Lady�, viskade hon, och f�r ett �gonblick var det som om skr�ckvargen var d�r i rummet och tittade p� henne med sina gyllengula, sorgsna och kloka �gon. Hon f�rstod att hon hade dr�mt. Lady var hos henne och de sprang tillsammans och�och�att f�rs�ka minnas var som att f�rs�ka f�nga regndroppar med fingrarna. Dr�mmen bleknade bort och Lady var d�d igen.

�Sansa.� Det knackade h�rt p� d�rren igen. �H�r du mig?�

�Ja, mamsell�, ropade hon. �Kan jag bara f� lite tid f�r att kl� mig?� �gonen var r�da av gr�t, men hon gjorde sitt b�sta f�r att ta sig vacker ut.

Lord Eddard satt b�jd �ver ett enormt skinnband med det gipsade benet rakt ut under bordet d� mamsell Mordana marscherade in i salongen med henne. �Kom hit, Sansa�, sa han, men inte ov�nligt, d� guvernanten g�tt f�r att h�mta systern. �S�tt dig h�r bredvid mig.� Han slog igen boken.

Mamsell Mordana kom tillbaka med Arya som vred sig som en mask i hennes grepp. Sansa hade satt p� sig en ljuvlig kl�nning i blekgr�nt siden och en �ngerfull min, men systern var fortfarande kl�dd i samma sjaskiga skinnbyxor och skjorta i grovt kl�de som hon burit vid frukosten. �H�r �r den andra�, tillk�nnagav guvernanten.

�Tack, mamsell Mordana. Jag vill helst tala med mina d�ttrar i enrum, om ni vill vara s� v�nlig.� Guvernanten bugade och f�rsvann.

�Det var Arya som b�rjade�, sa Sansa snabbt, angel�gen om att f� f�rsta ordet. �Hon kallade mig l�gnare, kastade en apelsin p� mig och f�rst�rde min kl�nning, den av elfenbensvitt siden som drottning Cersei gav mig d� jag trolovades med prins Joffrey. Arya gillar inte att jag ska gifta mig med prinsen och hon f�rs�ker f�rst�ra allt, far, och hon kan inte t�la att n�got �r vackert eller trevligt eller fint.�

�Nu r�cker det, Sansa.� Lord Eddards r�st var skarp och irriterad.

Arya h�jde blicken. �Jag �r ledsen, far. Det var fel av mig, och jag ber min s�ta syster om f�rl�telse.�

Sansa blev s� h�pen att hon f�r ett kort �gonblick var m�ll�s. Till slut �terfick hon talf�rm�gan. �Min kl�nning d�?�

�Jag kanske kunde tv�tta den�, f�reslog Arya os�kert.

�Det hj�lper inte att tv�tta den�, svarade Sansa, �inte ens om du skrubbar en hel dag och en hel natt. Sidenet �r f�rst�rt.�

�D� ska jag sy en ny �t dig�, sa Arya.

Sansa knyckte f�raktfullt p� nacken. �Du? Du skulle inte ens kunna sy en kl�nning som d�g till att g�ra ren svinstian med.�

Fadern suckade. �Jag kallade inte hit er f�r att tala om kl�nningar utan f�r att jag t�nker skicka hem er till Vinterhed.�

F�r andra g�ngen blev Sansa s� m�ll�s att hon inte fick fram ett ord och hon k�nde hur �gonen blev fuktiga igen.

�Det kan du inte!� utbrast Arya.

�Sn�lla far�, lyckades Sansa till sist f� fram. �G�r inte det.�

Eddard Stark log tr�tt mot sina d�ttrar. ��ntligen har vi funnit n�got som ni b�da �r �verens om.�

�Jag har inte gjort n�got fel�, sa Sansa v�djande till honom. �Jag vill inte fara hem.� Hon �lskade Kungshamn: pompan och st�ten vid hovet, de h�ga lorderna och damerna i sammet och siden och juveler, den stora staden med alla m�nniskorna. Torneringen hade varit magisk, den underbaraste tiden i hennes liv, och det fanns s� mycket som hon �nnu inte hade sett: sk�rdefester och maskeradbaler och gycklarf�rest�llningar. Hon stod bara inte ut med tanken p� att f�rlora alltihop. �Skicka bort Arya, far, f�r det var hon som b�rjade, det sv�r jag p�. Jag ska uppf�ra mig ordentligt, ska du f� se, l�t mig bara stanna s� lovar jag att bli lika fin och �del och h�visk som drottningen.�

Det ryckte konstigt i faderns mun. �Sansa, jag skickar inte bort er f�r att ni br�kade, �ven om gudarna ska veta att jag �r tr�tt p� ert k�bbel, utan f�r att jag vill ha er tillbaka p� Vinterhed f�r er egen s�kerhets skull. Tre av mina m�n avlivades som hundar inte ens en fj�rdingsv�g h�rifr�n och vad g�r Robert? Han ger sig ut och jagar.�

Arya tuggade p� l�ppen p� sitt avskyv�rda s�tt. �Kan vi ta med oss Syrio?�

�Vem bryr sig ett dyft om din idiotiske dansm�stare?� fr�ste Sansa ilsket. �Far, jag kom just p� en sak. Jag kan inte fara h�rifr�n, f�r jag ska gifta mig med prins Joffrey.� Hon f�rs�kte le tappert. �Jag �lskar honom uppriktigt, far, jag �lskar honom lika mycket som drottning Naerys �lskade prins Aemon drakriddaren, lika mycket som Jonquil �lskade ser Florian. Jag vill bli hans drottning och f�da hans barn.�

�H�r p� mig, k�ra barn�, sa fadern milt, �n�r du blir gammal nog ska jag ordna ett parti med en h�g lord som �r dig v�rdig, n�gon som �r modig och sn�ll och stark. Den h�r trolovningen med prins Joffrey var ett fruktansv�rt misstag, och du m�ste tro mig n�r jag s�ger att den pojken inte �r n�gon prins Aemon.�

�Det �r han visst!� envisades Sansa, �och jag vill inte ha n�gon som �r modig och sn�ll, jag vill ha honom. Du ska f� se att vi kommer att bli mycket lyckliga, precis som i balladerna. Jag ska ge honom en son med gyllengult h�r, och en dag ska han bli kung �ver hela riket, den st�rste kungen som n�gonsin funnits, modig som vargen och stolt som lejonet.�

Arya gjorde en grimas. �Inte om Joffrey �r hans far�, insk�t hon, �f�r han �r en l�gnare och en fegis och dessutom �r han en kronhjort och inte ett lejon.�

Sansa fick t�rar i �gonen. �Det �r han inte alls! Han �r inte det minsta lik den d�r gamle fyllbulten till kung!� skrek hon �t systern och gl�mde sig helt i sin f�rtvivlan.

Fadern gav henne en underlig blick. �Vid alla gudar�, svor han l�gt, �av barn och d�rar�� Han ropade p� mamsell Mordana, och till flickorna sa han: �Jag f�rs�ker f� tag i en snabb handelsgal�r som kan f�ra er hem, f�r i dessa tider �r havet s�krare �n kungsv�gen. S� snart jag har hittat ett l�mpligt skepp avseglar ni tillsammans med mamsell Mordana och en vaktstyrka�och ja, med Syrio Forel, om han g�r med p� att tr�da i min tj�nst. Men s�g ingenting om det h�r till n�gon, f�r det �r b�st att ingen k�nner till v�ra planer. Vi f�r prata mer i morgon.�

Sansa gr�t d� mamsell Mordana f�rde dem nedf�r trappan. De skulle ta ifr�n henne allt: torneringarna och hovet och hennes prins�� allt. De skulle skicka henne tillbaka till de trista gr� murarna p� Vinterhed och l�sa in henne f�r alltid. Hennes liv var �ver redan innan det b�rjat.

�Sluta gr�ta, barn�, sa mamsell Mordana str�ngt, �och jag �r s�ker p� att din far vet vad som �r b�st f�r dig.�

�S� f�rskr�ckligt �r det inte, Sansa�, sa Arya. �Vi ska f� �ka med en gal�r. Det blir ett �ventyr och s� f�r vi vara tillsammans med Bran och Robb igen och gamla Nan och Hodor och alla andra.� Hon tog systern i armen.

�Hodor!� tj�t Sansa. �Du borde gifta dig med Hodor, f�r du �r precis som han, dum och h�rig och ful!� Hon slet sig ur systerns grepp, stormade in i sitt sovrum och bommade f�r d�rren.

�Sm�rtan �r en g�va fr�n gudarna, lord Eddard�, f�rklarade storm�ster Pycelle, �f�r det betyder att det brutna benet h�ller p� att v�xa ihop och l�ker. Ni borde vara tacksam.�

�Jag kommer att vara tacksam n�r det slutar v�rka i benet.�

Pycelle st�llde en flaska tillsluten med en kork p� nattygsbordet. �Vallmomj�lk, som ni kan ta n�r sm�rtan blir f�r besv�rlig.�

�Jag sover redan alldeles f�r mycket.�

�S�mnen �r den store helaren.�

�Jag hade hoppats att det var ni.�

Pycelle log svagt. �Det �r roligt att h�ra att ni inte har tappat sinnet f�r humor, ers n�d.� Han lutade sig n�rmare och s�nkte r�sten. �Det kom en korp i morse, ett brev till drottningen fr�n hennes far. Jag t�nkte att ni borde f� veta det.�

�M�rka vingar, m�rka ord�, sa Ned bistert. �Vad stod det i brevet?�

�Lord Tywin �r h�gst f�rgrymmad �ver soldaterna ni skickade efter ser Gregor Clegane�, talade storm�staren om, �och det var precis vad jag befarade. Ni kanske minns att jag sa det till er i tronsalen.�

�L�t honom vara f�rgrymmad�, svarade Ned. Varje g�ng det dunkade av sm�rta i benet mindes han Jaime Lannisters leende och den d�de Jory i sin famn. �L�t honom skriva s� m�nga brev han vill till drottningen. Lord Beric rider under kungens eget baner, och om lord Tywin f�rs�ker hindra kungens r�ttvisa f�r han st� till svars inf�r Robert. Det enda hans h�ghet tycker b�ttre om �n att jaga �r att f�ra krig mot lorder som trotsar honom.�

Pycelle r�tade p� ryggen och �mbetskedjan klirrade. �Som ni s�ger. Jag kommer tillbaka i morgon.� Den gamle mannen samlade skyndsamt ihop sina saker och f�rsvann, och Ned tvivlade inte ett �gonblick p� att han gick raka v�gen till de kungliga gemaken f�r att viska till drottningen: Jag tyckte att ni borde f� veta� som om Cersei inte hade befallt honom att vidarebefordra faderns hotelser. Ned hoppades att hans svar fick hennes perfekta t�nder att skallra. Han var inte alls lika s�ker p� hur Robert skulle reagera som han l�tsades, men det beh�vde inte Cersei f� veta.

N�r Pycelle g�tt bad Ned om en b�gare honungsspetsat vin. Det blev man inte lika tung i huvudet av, och han beh�vde kunna t�nka. G�ng p� g�ng fr�gade han sig vad Jon Arryn skulle ha gjort om han f�tt leva tillr�ckligt l�nge f�r att oms�tta det han f�tt veta i handling. Eller kanske var det precis vad han gjort�� och f�tt plikta med livet f�r det.

Det var lustigt hur barns oskyldiga �gon ibland kunde se saker och ting som vuxna var blinda f�r. En dag d� Sansa var stor skulle han bli tvungen att ber�tta f�r henne hur hon f�tt allt att klarna f�r honom. Han �r inte det minsta lik den d�r gamle fyllbulten till kung, hade hon ilsket och aningsl�st skrikit, och den enkla sanningen hade k�nts som d�dens kalla hand om hj�rtat. Det var det h�r sv�rdet som m�rdade Jon Arryn, t�nkte Ned, och det kommer att d�da Robert ocks�, l�ngsammare men lika s�kert. Brutna ben l�ks f�rhoppningsvis med tiden, men en del f�rr�derier fr�ter och f�rgiftar sj�len.

En timme efter det att storm�staren g�tt kom Lillfinger p� bes�k kl�dd i plommonf�rgad jacka med en svart h�rmf�gel broderad p� br�stet och svartvitrandig mantel. �Jag kan inte stanna l�nge, ers n�d�, tillk�nnagav han, �f�r lady Tanda v�ntar mig till lunch. Med all s�kerhet har hon stekt en g�dkalv �t mig, och om den �r lika v�lg�dd som hennes dotter kommer jag f�rmodligen att spricka och d�. Hur �r det med benet?�

�Det �r inflammerat och v�rker och kliar s� att jag h�ller p� att bli galen.�

Lillfinger h�jde �gonbrynet. �F�rs�k att inte l�ta h�star falla p� det i framtiden, och jag skulle vilja be er att snabbt bli bra igen, f�r det b�rjar bli oroligt i riket. Varys har h�rt olycksb�dande viskningar fr�n V�stern. Friryttare och solden�rer flockas p� Casterlyklippan, och det �r inte f�r det tvivelaktiga n�jet att f� njuta av lord Tywins konversation.�

�Har ni h�rt n�got fr�n kungen?� undrade Ned. �Hur l�nge t�nker Robert vara ute och jaga egentligen?�

�Om Robert sj�lv fick best�mma tror jag att han helst skulle stanna kvar i skogen tills b�de ni och Cersei har d�tt av �lderssvaghet�, svarade lord Petyr med en antydan till leende, �men eftersom han inte f�r det antar jag att han kommer tillbaka s� snart han har d�dat n�gonting. Tydligen hittade de den vita kronhjorten�� eller snarare resterna av den�� f�r n�gra vargar fann den f�rst och l�mnade knappt kvar mer �n en kl�v och ett horn �t hans h�ghet. Robert blev rosenrasande, sedan fick han h�ra talas om ett enormt vildsvin djupare inne i skogen, och d� m�ste han naturligtvis f�lla det. Prins Joffrey �terv�nde i morse tillsammans med ser Robar och lord Royce, ser Balon Swann och ett tjugotal andra. De �vriga �r kvar hos kungen.�

�Och Blodhunden?� fr�gade Ned med bistert rynkad panna, f�r det var Sandor Clegane som bekymrade honom mest nu n�r ser Jaime hade flytt fr�n staden och f�renat sig med fadern.

��, han kom tillbaka med Joffrey och gick raka v�gen till drottningen.� Lillfinger log. �Jag skulle ha gett hundra silverhjortar f�r att f� vara en kackerlacka i s�ven n�r han fick veta att lord Beric gett sig i v�g f�r att halshugga hans bror.�

�Till och med en blind kunde se att Blodhunden avskydde sin bror.�

�Han avskydde visserligen Gregor, men det ger inte automatiskt er r�tt att d�da honom. N�r Dondarrion v�l har kapat toppen p� Berget som rider �rver Sandor �tten Cleganes landomr�den och inkomster, men jag skulle inte r�kna med n�got tack om jag vore som ni. Och nu m�ste ni urs�kta mig, f�r lady Tanda v�ntar med sina g�dkalvar.�

P� v�g mot d�rren fick lord Petyr syn p� storm�ster Malleons tunga volym p� bordet, stannade och slog l�ttjefullt upp den. �Stamtavlor och redog�relser f�r adelssl�kterna i de sju konungarikena med beskrivningar av m�nga h�ga lorder och �dla damer och deras barn�, l�ste han. �Det h�r m�ste vara tung l�sning. Anv�nder ni den som s�mnmedel, ers n�d?�

F�r ett kort �gonblick funderade Ned p� att ber�tta det f�r honom, men det var n�got i Lillfingers s�tt att sk�mta om allting som irriterade honom. Karlen var lite f�r slipad och han hade n�stan alltid ett h�nfullt leende p� l�pparna. �Jon Arryn studerade den h�r boken d� han blev sjuk�, svarade Ned f�rsiktigt f�r att se hur Lillfinger skulle reagera.

Och han reagerade som han alltid gjorde: med en vits. �I s� fall m�ste d�den ha kommit som en befrielse�, sa lord Petyr Baelish, bugade och tog farv�l.

Eddard Stark till�t sig en svordom. Bortsett fr�n sitt eget f�lje fanns det knappt en man i den h�r staden som han litade p�. Lillfinger hade g�mt Catelyn och hj�lpt Ned med hans f�rfr�gningar, men Ned hade inte gl�mt hans br�dska att r�dda sitt eget skinn n�r Jaime och hans soldater d�k upp ur regnet. Varys var �nnu v�rre, och trots att eunucken envist h�vdade att han var lojal visste han f�r mycket och gjorde f�r lite. F�r var dag som gick stod det allt klarare att storm�ster Pycelle var drottningens redskap, och ser Barristan var gammal och stelbent. Han skulle s�ga �t Ned att g�ra sin plikt.

Tiden b�rjade bli farligt knapp. Kungen skulle snart vara tillbaka fr�n jakten och �ran kr�vde att Ned gick till honom med det han f�tt veta. Vayon Poole hade ordnat s� att Sansa och Arya tre dagar senare skulle avsegla med Vindh�xan, som kom fr�n Braavos, och de skulle vara tillbaka p� Vinterhed f�re sk�rden. Ned kunde inte l�ngre urs�kta sin passivitet med att han var bekymrad f�r deras s�kerhet.

Natten innan hade han dr�mt om Rhaegars barn. Lord Tywin hade lagt kropparna nedanf�r j�rntronen insvepta i hans livvakters karmosinr�da mantlar. Det var slugt av honom, f�r blodet syntes inte lika v�l mot det r�da tyget. Den lilla prinsessan hade varit barfota och fortfarande kl�dd i sitt nattlinne och pojken�pojken�

Ned kunde inte l�ta det h�nda igen, f�r riket klarade inte av �nnu en galen kung, �nnu en vanvettig dans av blod och h�mnd. Han m�ste komma p� ett s�tt att r�dda barnen.

Robert kunde vara barmh�rtig, och ser Barristan var inte den ende han ben�dat. Storm�ster Pycelle, spindeln Varys, lord Balon Greyjoy�� alla hade de en g�ng varit fiender till Robert och alla hade de mottagits i v�nskap och f�tt beh�lla b�de titlar och �mbeten sedan de svurit tro- och huldhetsed. S� l�nge en man var modig och �rlig behandlade Robert honom med all den �ra och respekt som en tapper fiende var v�rd.

Men detta var n�got annat: gift i m�rkret, en kniv i sj�len. Det h�r skulle han aldrig f�rl�ta, lika lite som han f�rl�tit Rhaegar. Han kommer att d�da dem allihop, ins�g Ned.

Och �nd� visste han att han inte kunde h�lla tyst, f�r det g�llde hans plikt mot Robert, mot riket och Jon Arryns minne och mot Bran, som s�kerligen m�ste ha snubblat �ver en del av sanningen. Varf�r skulle de annars ha f�rs�kt d�da honom?

Sent p� eftermiddagen kallade han till sig Tomard, den fetlagde vakten med de r�dblonda polisongerna som hans barn kallade tjocke Tom. Nu n�r Jory var d�d och Alyn borta var det Tomard som f�rde bef�let �ver hans livvakt, och tanken fyllde Ned med en vag orosk�nsla. Tomard var p�litlig, v�nlig, lojal och outtr�ttlig och duktig p� sitt s�tt, men han var n�stan femtio och inte ens i sin ungdom hade han n�gonsin varit f�retagsam. Kanske borde Ned inte varit s� snabb med att skicka bort halva sin vaktstyrka och sina b�sta soldater.

�Jag beh�ver din hj�lp�, sa Ned d� Tomard d�k upp och s�g lite �ngslig ut som han alltid gjorde d� han kallades inf�r sin lord. �F�r mig till gudaskogen.�

��r det klokt, lord Eddard? Med ert ben och allt?�

�Kanske inte, men n�dv�ndigt.�

Tomard kallade p� Varly, och med armarna p� de b�da m�nnens axlar lyckades Ned ta sig nedf�r den branta torntrappan och linka �ver borgg�rden. �Jag vill ha vakten f�rdubblad�, sa han till tjocke Tom, �och ingen f�r l�mna eller komma in i handens torn utan mitt tillst�nd.�

Tomard blinkade. �Ers n�d, nu n�r Alyn och de andra �r borta �r vi redan h�rt tr�ngda��

�Det blir bara f�r en kort tid. F�rl�ng vaktpassen.�

�Som ni befaller, ers n�d�, svarade Tomard. �F�r jag fr�ga varf�r��

�Det �r s�krast att inte g�ra det�, avbr�t Ned str�vt.

Gudaskogen var tom som den alltid var h�r i S�dern d�r man tillbad andra gudar �n i Norden. Det v�rkte fruktansv�rt i benet d� de f�rsiktigt satte ner honom p� gr�set bredvid hj�rttr�det. �Tack.� Ned drog fram ett papper ur �rmen som var f�rseglat med hans hus sigill. �Var sn�ll och �verl�mna genast det h�r.�

Tomard tittade p� namnet som Ned skrivit p� papperet och slickade sig nerv�st om munnen. �Ers n�d��

�G�r som jag ber dig, Tom�, sa Ned.

Hur l�nge han v�ntade i den tysta gudaskogen kunde han inte s�ga. Det var rofyllt h�r. De tjocka murarna utest�ngde larmet fr�n slottet och han kunde h�ra f�glarna sjunga och syrsorna spela och en svag vind fick l�ven att prassla. Hj�rttr�det var en ek, brun och ansiktsl�s, men �nd� k�nde Ned n�rvaron av sina gudar och det gjorde inte fullt s� ont i benet.

Hon kom till honom i solnedg�ngen d� molnen f�rgades r�da ovanf�r murarna och tornen, och hon kom ensam som han bett henne. F�r en g�ngs skull var hon enkelt kl�dd i l�derst�vlar och gr�n riddr�kt, och n�r hon f�llde ner huvan p� den bruna manteln s�g han bl�m�rket d�r kungen slagit henne. Den ilsket plommonr�da f�rgen hade bleknat till gult och svullnaden hade lagt sig, men det gick inte att ta miste p� vad det var.

�Varf�r h�r?� fr�gade Cersei Lannister d� hon stod lutad �ver honom.

�S� att gudarna kan se.�

Hon satte sig bredvid honom i gr�set. Varenda r�relse hon gjorde var behagfull, hennes lockiga blonda h�r r�rde sig i vinden och �gonen var gr�na som sommarl�v. Det var l�nge sedan Ned Stark lagt m�rke till hur vacker hon var, men nu gjorde han det. �Jag vet varf�r Jon Arryn dog�, sa han.

�G�r ni?� Drottningen betraktade hans ansikte, vaksam som en katt. �Var det d�rf�r ni bad mig komma hit, lord Stark? F�r att l�ta mig gissa g�tor? Eller t�nker ni gripa mig precis som er hustru grep min bror?�

�Om ni verkligen trodde det skulle ni inte ha kommit.� Ned r�rde mjukt vid hennes kind. �Har han gjort s� d�r f�rut?�

�Ett par g�nger.� Hon drog sig undan hans hand. �Men aldrig tidigare i ansiktet. Jaime skulle ha d�dat honom �ven om han f�tt plikta med sitt liv.� Cersei gav honom en trotsig blick. �Min bror �r v�rd hundra s�dana som er v�n.�

�Er bror?� sa Ned. �Eller er �lskare?�

�B�da delarna.� Hon ryggade inte f�r sanningen. ��nda sedan vi var barn. Och varf�r inte? �tten Targaryen f�rm�lde bror med syster i tre hundra �r f�r att h�lla blodet rent, och Jaime och jag �r mer �n bror och syster, f�r vi �r en person i tv� kroppar. Vi l�g i moderlivet tillsammans, och han kom till v�rlden h�llande i min fot, har v�r gamle livmedikus ber�ttat. N�r han �r inuti mig k�nner jag mig�hel.� Ett svagt leende gled �ver hennes l�ppar.

�Min son Bran��

Det l�nde Cersei till heder att hon inte tittade bort. �Han s�g oss. Ni �lskar v�l era barn?�

Robert hade st�llt samma fr�ga till honom p� morgonen f�re m�l�en, och han gav henne samma svar. �Av hela mitt hj�rta.�

�Jag �lskar inte mina mindre.�

Om han hamnade i den situationen, t�nkte Ned, och m�ste v�lja mellan ett ok�nt barns liv och Robbs, Sansas, Aryas, Brans eller Rickons, vad skulle han d� g�ra? Och vad skulle Catelyn g�ra, om det var Jons liv mot hennes egna barns? Han visste inte och hoppades innerligt att han aldrig skulle beh�va st�llas inf�r det valet.

�Alla tre �r Jaimes�, sa han och det var inte n�gon fr�ga.

�Gudarna vare tack.�

S�den �r stark, hade Jon Arryn ropat p� sin d�dsb�dd, och det var den. Alla de d�r o�ktingarna med h�r svart som natten. Storm�ster Malleon hade upptecknat den senaste f�reningen mellan kronhjort och lejon som �gt rum f�r ungef�r nittio �r sedan d� Tya Lannister gifte sig med Gowen Baratheon, som var tredje sonen till den d�varande lorden. Deras enda barn, en icke namngiven pojke som i Malleons bok beskrevs som en stor och frisk pojke med huvudet fullt av svart h�r, hade d�tt i sp�d �lder. Trettio �r f�re det hade en manlig Lannister tagit en flicka av �tten Baratheon till hustru. Hon hade sk�nkt honom tre d�ttrar och en son, alla svarth�riga. Hur l�ngt bak Ned �n s�kte p� de spr�da, gulnade sidorna fann han alltid att kolet tog �verhanden �ver guldet.

�Tolv �r�, sa Ned. �Hur kommer det sig att ni aldrig har f�tt n�gra barn med kungen?�

Hon h�jde trotsigt huvudet. �Er Robert gjorde mig med barn en g�ng�, svarade hon och r�sten dr�p av f�rakt, �men min bror hittade en kvinna som renade mig, och han fick aldrig veta n�got om det. Om sanningen ska fram st�r jag knappt ut med att han r�r vid mig, och jag har inte l�tit honom komma in i mig p� �ratal. Jag vet andra s�tt att tillfredsst�lla honom n�r han n�gon g�ng l�mnar sina sk�kor och raglar upp till mitt sovgemak. Vad vi �n g�r s� �r kungen vanligtvis s� berusad att han har gl�mt alltihop n�sta morgon.�

Hur kunde de ha varit s� blinda? Sanningen hade funnits mitt framf�r �gonen p� dem hela tiden, skriven i barnens ansikten. Ned k�nde sig illam�ende. �Jag minns Robert som han var den dagen han besteg tronen, en kung i varje tum�, sa han l�gt. �Tusentals andra kvinnor skulle ha �lskat honom av hela sitt hj�rta. Vad var det han gjorde som fick er att hata honom s� djupt?�

Hennes �gon brann som gr�n eld i skymningen, som lejoninnan som var hennes emblem. �P� v�r br�llopsnatt, f�rsta g�ngen vi delade s�ng, kallade han mig vid er systers namn. Han l�g ovanp� mig, var inuti mig och stank vin, och han viskade Lyanna.�

Ned Stark t�nkte p� ljusbl� rosor och han fick lust att gr�ta. �Jag vet inte vem av er jag tycker mest synd om.�

Det tycktes roa drottningen. �Bespara mig ert medlidande, lord Stark, f�r jag vill inte ha det.�

�Ni vet vad jag m�ste g�ra.�

�M�ste?� Hon lade handen p� hans friska ben alldeles ovanf�r kn�et. �En verklig man g�r vad han vill och inte vad han m�ste.� Hennes fingrar snuddade l�tt vid hans l�r, ett diskret l�fte. �Riket beh�ver en stark hand, f�r det dr�jer �ratal innan Joff blir myndig, och ingen vill ha krig igen, minst av allt jag.� Hennes hand r�rde vid hans ansikte, hans h�r. �Om v�nner kan bli fiender s� kan fiender ocks� bli v�nner. Er hustru �r tusen fj�rdingsv�g h�rifr�n och min bror har flytt. Var sn�ll mot mig, Ned, s� sv�r jag p� att du aldrig kommer att �ngra dig.�

�Gav ni Jon Arryn samma erbjudande?�

Hon gav honom en �rfil.

�Jag ska b�ra detta som ett hederstecken�, f�rklarade Ned torrt.

�Heder!� spottade hon. �Hur v�gar ni s�tta er p� era h�ga h�star! Vem tar ni mig f�r? Ni har sj�lv en o�kting, och jag har nog sett honom. Vem var modern, m�nntro? N�gon bondflicka i Dornien som ni v�ldtog medan hennes by brann? En sk�ka? Eller var det den s�rjande systern, lady Ashara? Hon kastade sig i havet, har jag h�rt. Varf�r? F�r broderns skull, honom ni dr�pte, eller f�r att ni stal barnet? S�g mig, �rade lord Eddard, hur skiljer ni er fr�n Robert eller mig eller Jaime?�

�Till att b�rja med�, sa Ned, �m�rdar jag inte barn, och ni g�r klokt i att lyssna, ers h�ghet, f�r jag t�nker bara s�ga det h�r en g�ng. N�r kungen kommer tillbaka fr�n jakten ska jag l�gga fram sanningen f�r honom, och d� m�ste ni vara borta. Ni och era barn, alla tre, och ni f�r inte bege er till Casterlyklippan. Om jag var som ni skulle jag inskeppa mig p� ett fartyg till de fria st�derna eller �nnu l�ngre bort, till Sommar�arna eller Ibbens hamn. S� l�ngt vinden f�r er.�

�Exil�, sa hon. �En bitter kalk att dricka ur.�

�En behagligare kalk �n den er far gav Rhaegars barn�, p�pekade Ned, �och b�ttre �n ni f�rtj�nar. Er far och era br�der g�r b�st i att f�lja med er, och lord Tywins guld ska k�pa er ett bekv�mt liv och soldater till beskydd. Ni kommer att beh�va dem, det kan jag lova er, vart ni �n flyr, f�r Roberts vrede kommer att f�lja er till v�rldens �nde.�

Drottningen reste sig. �Fruktar ni inte min vrede, lord Stark?� fr�gade hon l�gt. Hennes blick granskade forskande hans ansikte. �Ni borde ha tagit riket f�r egen del, f�r det var bara att ta f�r sig. Jaime ber�ttade f�r mig att ni hittade honom sittande p� j�rntronen samma dag som Kungshamn f�ll och tvingade honom att l�mna den. Det var ert tillf�lle. Det enda ni hade beh�vt g�ra var att kl�ttra uppf�r trappan och s�tta er ner. Det var ett sorgligt misstag.�

�Jag har gjort fler misstag �n ni kan f�rest�lla er�, sa Ned, �men det var inte ett av dem.�

��, men det var det, ers n�d�, envisades Cersei, �f�r n�r man k�mpar om troner vinner man eller d�r, det finns inget mellanting.�

Hon f�llde upp huvan f�r att d�lja bl�m�rket i ansiktet och l�mnade honom d�r i m�rkret nedanf�r eken i den tysta gudaskogen under en bl�svart himmel. Stj�rnorna b�rjade titta fram.

Det �ngade om hj�rtat i den svala kv�llsluften d� khal Drogo satte det framf�r henne, r�tt och blodigt. Hans armar var r�da �nda upp till armb�garna och bakom honom kn�b�jde hans blodsryttare i sanden bredvid en d�d vildhingst med stenknivar i h�nderna. Hingstens blod s�g svart ut i det fladdrande orange skenet fr�n facklorna som satt p� de h�ga kritv�ggarna i dalen.

Dany r�rde vid magens mjuka rundning. Svetten p�rlade p� huden och rann nedf�r pannan, och hon kunde k�nna att de gamla kvinnorna iakttog henne, de urgamla h�xorna i Vaes Dothrak, med �gon som lyste m�rka som polerad flintsten i deras rynkiga ansikten. Hon fick inte rygga tillbaka eller se r�dd ut. Jag �r av drakens blod, sa hon sig samtidigt som hon tog hingstens hj�rta med b�gge h�nderna, f�rde det till munnen och satte t�nderna i det sega, tr�diga k�ttet.

Varmt blod fyllde munnen och rann ner �ver hakan. Smaken gav henne kv�ljningar, men hon tvingade sig att tugga och sv�lja. Hj�rtat fr�n en hingst skulle g�ra hennes son stark, snabb och or�dd, det trodde i alla fall dothrakierna, men bara om modern kunde �ta upp hela. Om hon satte blodet i halsen eller kr�ktes upp k�ttet var j�rtecknen mindre gynnsamma; barnet kunde bli d�df�tt, svagt eller vanskapt, eller det kunde bli en flicka.

Danys tj�narinnor hade hj�lpt henne att f�rbereda sig f�r ceremonin, och trots att hon varit orolig i magen de senaste tv� m�nvarven hade hon �tit sk�lar med till h�lften levrat blod till middag f�r att v�nja sig vid smaken, och Irri hade f�tt henne att tugga strimlor av torkat h�stk�tt tills det v�rkte i k�karna. Hon hade ocks� fastat i en dag och en natt f�re ceremonin i hopp om att hungern skulle hj�lpa henne att f� beh�lla det r�a k�ttet.

Vildhingstens hj�rta var en enda stor muskel, och Dany m�ste riva och slita i den med t�nderna och tugga l�nge p� varje munsbit. Inget st�l var till�tet i den heliga staden Vaes Dothrak nedanf�r Bergens moder, s� hon var tvungen att slita s�nder hj�rtat med t�nderna och naglarna. Det v�nde sig i magen p� henne, men �nd� fortsatte hon med ansiktet kladdigt av blodet som ibland tycktes explodera mot munnen.

Khal Drogo stod lutad �ver henne medan hon �t och ansiktet var h�rt som en bronssk�ld. Den l�nga svarta fl�tan gl�nste av olja, och han hade guldringar i mustaschen, guldbj�llror i fl�tan och ett tungt b�lte av massiva guldmedaljonger runt midjan, men bringan var bar. Hon tittade p� honom s� snart hon k�nde modet svikta: tittade p� honom och tuggade och svalde, tuggade och svalde, tuggade och svalde. Mot slutet tyckte Dany att hon skymtade en stolt glimt i hans m�rka, mandelformade �gon, men hon kunde inte vara s�ker. Det var inte ofta khalens ansikte avsl�jade vad han t�nkte.

�ntligen var det �ver. Kinderna och fingrarna var klibbiga d� hon tvingade ner det sista av hj�rtat, och f�rst d� v�nde hon blicken mot de gamla kvinnorna, h�xorna i dosh khaleenen.

�Khalakka dothrae mr�anha! � sa hon p� sin b�sta dothrakiska. En prins rider inom mig! Hon hade �vat p� frasen i dagar tillsammans med sin tj�narinna Jhiqui.

Den �ldsta av h�xorna, en b�jd och f�rtorkad sticka till kvinna med ett enda svart �ga h�jde armarna i luften. �Khalakka dothrae! � skrek hon. Prinsen rider!

�Han rider!� svarade de andra kvinnorna. �Rakh! Rakh! Rakh haj!� f�rkunnade de. En pojke, en pojke, en stark pojke.

Klockor ringde, en pl�tslig klang av bronsf�glar. Ett dovt stridshorn lj�d, en l�ng, l�g ton, och de gamla kvinnorna b�rjade sjunga. Under de m�lade l�derv�starna svajade deras br�st fram och tillbaka, gl�nsande av olja och svett. Eunuckerna som serverade dem kastade knippen av torkat gr�s p� ett stort fyrfat av brons och moln av v�ldoftande r�k h�jde sig mot m�nen och stj�rnorna. Dothrakierna trodde att stj�rnorna var eldh�star, en v�ldig hjord som galopperade �ver himlen om natten.

D� r�ken steg upp�t dog s�ngen bort och den urgamla h�xan sl�t sitt enda �ga f�r att b�ttre kunna se in i framtiden. Tystnaden som f�ll var fullst�ndig. Dany kunde h�ra det avl�gsna ropet fr�n nattf�glar, fr�sandet och sprakandet fr�n facklorna, det mjuka skvalpet av vatten i sj�n. Dothrakierna stirrade p� h�xan med �gon m�rka som natten och v�ntade.

Khal Drogo lade handen p� Danys arm, och hon k�nde hur sp�nda hans fingrar var, f�r till och med en s� m�ktig khal som Drogo kunde k�nna fruktan n�r dosh khaleenen blickade in i framtidens r�k. Bakom henne skruvade tj�narinnorna �ngsligt p� sig.

�ntligen �ppnade h�xan �gat och lyfte armarna. �Jag har sett hans ansikte och h�rt dundret av hans hovar�, f�rkunnade hon med tunn, spr�d r�st.

�Dundret av hans hovar�, ekade de andra.

�Snabbt som vinden rider han och bakom honom uppfyller hans khalasar jorden, or�kneliga m�n med gl�nsande arakher med eggar som rakbladsgr�s i h�nderna. Vild som en storm kommer den h�r prinsen att bli. Hans fiender ska darra inf�r honom, och deras hustrur ska gr�ta t�rar av blod och slita sitt h�r av sm�rta. Bj�llrorna i hans fl�ta ska f�reb�da hans ankomst och mj�lkm�nnen i sina stent�lt ska frukta hans namn.� Den gamla kvinnan darrade och n�r hon tittade p� Dany verkade hon n�stan r�dd. �Prinsen rider och han ska bli hingsten som bestiger v�rlden.�

�Hingsten som bestiger v�rlden!� skrek �sk�darna unisont tills natten genlj�d av ljudet av deras r�ster.

Den en�gda h�xan kikade p� Dany. �Vad ska han heta, hingsten som bestiger v�rlden?�

Hon var beredd med svaret. �Han ska heta Rhaego�, svarade hon och anv�nde de ord som Jhiqui l�rt henne. Med h�nderna r�rde hon beskyddande vid magens rundning under br�sten samtidigt som ett tjut steg upp fr�n dothrakierna. �Rhaego�, skrek de. �Rhaego, Rhaego, Rhaego!�

Namnet ringde fortfarande i hennes �ron d� khal Drogo ledde henne ut ur dalen. Hans blodsryttare f�ll in bakom dem. En procession f�ljde dem ut p� gudsv�gen, den breda, gr�sbevuxna v�gen som l�pte genom hj�rtat av Vaes Dothrak, fr�n h�stporten till Bergens moder. H�xorna i dosh khaleenen gick f�rst med sina eunucker och slavar efter sig. En del st�dde sig p� h�ga, utsirade stavar d� de m�dosamt tog sig fram p� ur�ldriga, darriga ben medan andra stegade fram lika stolt som n�gon ryttarh�vding. Var och en av de gamla kvinnorna hade en g�ng varit en khaleesi, men n�r deras make dog och en ny khal med en ny khaleesi ridande bredvid sig tog hans plats i t�ten hade de skickats hit f�r att regera �ver den vidstr�ckta dothrakiska nationen. Till och med de m�ktigaste khalerna b�jde sig f�r dosh khaleenens vishet och makt. Men Dany r�s �nd� n�r hon t�nkte p� att �ven hon en dag kanske skulle skickas hit vare sig hon ville det eller ej.

Bakom de kloka kvinnorna kom de andra: khal Ogo och hans son, khalakka Fogo, khal Jommo och hans hustrur, de f�rn�msta m�nnen i Drogos khalasar, Danys tj�narinnor, khalens tj�nare och slavar och m�nga, m�nga fler. Bj�llrorna pinglade och trummorna dunkade taktfast medan de marscherade gudsv�gen fram. Stulna hj�ltar och d�da folks gudar ruvade i m�rkret bortom v�gen. L�ngs processionen sprang slavarna p� l�tta f�tter genom gr�set med facklor i h�nderna, och de fladdrande l�gorna fick de j�ttelika monumenten att n�stan verka levande.

�Varf�r du v�lja namnet Rhaego?� fr�gade khal Drogo p� de sju konungarikenas gemensamma spr�k. Hon hade l�rt honom n�gra ord d� och d�. Drogo l�rde sig snabbt n�r han satte den sidan till, �ven om han talade s� gr�tigt och barbariskt att varken ser Jorah eller Viserys f�rstod ett ord av vad han sa.

�Min bror Rhaegar var en modig och tapper krigare, mitt livs m�ne�, svarade hon. �Han dog innan jag f�ddes, och ser Jorah s�ger att han var den siste av drakarna.�

Khal Drogo tittade ner p� henne. Hans ansikte var som en kopparmask, men �nd� tyckte hon sig se skymten av ett leende under den l�nga svarta mustaschen som de tunga guldringarna fick att sloka. ��r bra namn, hustru, mitt livs sol och stj�rnor�, f�rkunnade han.

De kom fram till sj�n som dothrakierna kallade V�rldens livmoder. Vassen v�xte t�t runt omkring den och vattnet var stilla och lugnt. F�r m�nga tusen �r sedan, hade Jhiqui ber�ttat f�r henne, hade den f�rsta m�nniskan stigit upp ur dess djup ridande p� den f�rsta h�stens rygg.

Processionen v�ntade p� den gr�sbevuxna stranden medan Dany kl�dde av sig och l�t de smutsiga kl�derna falla till marken. Naken steg hon f�rsiktigt ut i vattnet. Irri sa att sj�n inte hade n�gon botten, men Dany k�nde den mjuka dyn mellan t�rna d� hon tr�ngde sig igenom den h�ga vassen. M�nen speglade sig i det stilla, svarta vattnet, slogs s�nder d� krusningarna svepte �ver den och blev sedan hel igen. Hon fick g�shud n�r kylan kr�p upp l�ngs l�ren och n�dde blygden. Hingstens blod hade stelnat p� fingrarna och runt munnen, och Dany kupade h�nderna och lyfte det heliga vattnet �ver huvudet, renade b�de sig sj�lv och barnet hon bar medan khalen och de andra tittade p�. Hon h�rde de gamla kvinnorna i dosh khaleenen muttra till varandra medan de s�g p� och undrade vad de sa.

D� hon huttrande och drypande v�t steg upp ur sj�n skyndade hennes tj�narinna Doreah fram till henne med en kaftan av m�lat siden, men khal Drogo viftade bort henne. Han betraktade gillande hennes svullna br�st och magens rundning, och Dany kunde se formen av hans mandom trycka mot byxorna av h�stl�der under b�ltets tunga guldmedaljonger. Hon gick fram till honom och hj�lpte honom att sn�ra upp byxorna. Sedan satte hennes j�ttelike khal h�nderna om midjan p� henne och lyfte upp henne i luften som om hon vore ett barn. Bj�llrorna i hans h�r pinglade svagt.

Dany slog armarna om hans axlar och tryckte ansiktet mot hans hals medan han st�tte in i henne. �Hingsten som bestiger v�rlden�, viskade Drogo hest. Hans h�nder luktade fortfarande h�stblod. D� njutningen kom f�r honom bet han henne h�rt i halsen, och n�r han satte ner henne fyllde hans s�d henne och sipprade ner l�ngs insidan av l�ren. F�rst d� fick Doreah svepa in henne i den parfymerade sidenkaftanen och Irri s�tta mjuka tofflor p� hennes f�tter.

Khal Drogo sn�rde ihop byxorna, yttrade en befallning och h�star f�rdes fram till strandkanten. Cohollo fick �ran att hj�lpa khaleesin upp p� hennes silver. Drogo gav sin hingst sporrarna och satte av l�ngs gudsv�gen under m�nen och stj�rnorna, och Dany hade inga sv�righeter att h�lla j�mna steg med honom p� sin silver.

Sidentaket p� khal Drogos sal hade rullats �t sidan den h�r kv�llen och m�nen f�ljde med dem in. L�gorna slog upp h�gt i luften fr�n tre enorma stenkl�dda eldgropar, och luften var tjock av doften av grillat k�tt och j�st surmj�lk fr�n h�st. Det var fullt av folk och bullrigt i salen d� de red in och p� kuddarna satt alla de vars rang och namn inte varit tillr�ckligt fina f�r att l�ta dem vara med vid ceremonin. D� Dany red in under den v�lvda ing�ngen och upp l�ngs mittg�ngen var vartenda �ga f�st p� henne. Dothrakierna skrek ut kommentarer om hennes mage och br�st och hyllade livet inom henne. Hon f�rstod inte allt de skrek, men en fras uppfattade hon tydligt. �Hingsten som bestiger v�rlden�, h�rde hon tusentals r�ster vr�la.

Ljudet av trummor och horn virvlade runt i m�rkret. Halvkl�dda kvinnor sv�ngde runt och dansade p� de l�ga borden bland stekar och fat dignande av plommon, dadlar och granat�pplen. M�nga av m�nnen var berusade p� den j�sta surmj�lken, men Dany visste att inga arakher skulle braka samman den kv�llen, inte h�r i den heliga staden d�r det var f�rbjudet med klingor och blodspillan.

Khal Drogo satt av och intog sin plats p� den h�ga b�nken. Khal Jommo och khal Ogo, som redan befann sig i Vaes Dothrak med sina khalasarer d� de anl�nde, fick hedersplatser till h�ger och v�nster om Drogo. De tre khalernas blodsryttare satt nedanf�r dem och l�ngre ner khal Jommos fyra hustrur.

Dany steg av sin silver och gav tyglarna till en av slavarna, och medan Doreah och Irri r�ttade till hennes kuddar s�g hon sig om efter brodern. �ven i den h�r l�nga, fullpackade salen borde Viserys ha varit i�gonenfallande med sin ljusa hud, det silverblonda h�ret och sina trasiga kl�der, men hon kunde inte se honom n�gonstans.

Blicken gled �ver de fullsatta borden vid v�ggarna d�r m�n vars fl�tor till och med var kortare �n deras mandomar satt p� tr�dslitna mattor och platta kuddar runt de l�ga borden, men alla ansikten hon s�g hade svarta �gon och kopparf�rgad hud. Hon fick syn p� ser Jorah Mormont intill den mellersta eldgropen n�ra mitten av salen. Det var en plats som visade att man �tnj�t aktning �ven om det inte var n�gon hedersplats; dothrakierna uppskattade riddarens skicklighet med sv�rdet. Dany skickade Jhiqui f�r att h�mta honom till hennes bord, och Mormont kom genast och f�ll p� kn� framf�r henne. �Till er tj�nst, khaleesi �, sa han.

Hon klappade p� den stoppade kudden av h�stl�der bredvid sig. �Sl� er ner och prata med mig.�

�Ni hedrar mig.� Riddaren satte sig p� kudden med benen i kors. En slav kn�b�jde framf�r honom och h�ll fram ett tr�fat med mogna fikon, och ser Jorah tog ett och bet det mitt itu.

�Var �r min bror?� fr�gade Dany. �Han borde ha kommit till festen vid det h�r laget.�

�Jag s�g hans h�ghet i morse�, ber�ttade riddaren. �Han sa att han t�nkte bege sig till den v�sterl�ndska marknaden f�r att f�rs�ka f� tag i vin.�

�Vin?� upprepade Dany tvivlande. Viserys stod inte ut med smaken p� den j�sta surmj�lken som dothrakierna drack, det visste hon, och han var ofta p� basarerna nu f�r tiden d�r han drack med handelsm�nnen som kom i de stora karavanerna fr�n �st och v�st. Han tycktes f�redra deras s�llskap framf�r hennes.

�Vin�, bekr�ftade ser Jorah, �och han funderar p� att rekrytera soldater till sin arm� bland solden�rerna som vaktar karavanerna.� En serveringsflicka satte f�r honom en blodpaj och han gav sig i kast med den med b�gge h�nderna.

��r det klokt?� undrade hon. �Han har inget guld att betala soldater med, och t�nk om han blir f�rr�dd?� Karavanvakter bekymrades s�llan av tankar p� heder och �ra, och troninkr�ktaren i Kungshamn skulle betala bra f�r broderns huvud. �Ni har svurit honom tro- och huldhet, och d�rf�r borde ni ha f�ljt med f�r att skydda honom.�

�Vi befinner oss i Vaes Dothrak�, p�minde han henne, �och h�r f�r ingen b�ra vapen eller utgjuta en m�nniskas blod.�

��nd� d�r m�nniskor�, p�pekade hon, �det har Jhogo ber�ttat f�r mig. En del av k�pm�nnen har eunucker med sig, j�ttelika m�n som stryper tjuvar med silkessn�ren. P� det viset utgjuts inget blod och gudarna blir inte vreda.�

�L�t oss i s� fall hoppas att er bror �r klok nog att inte stj�la n�gonting.� Ser Jorah torkade fettet fr�n munnen med baksidan av handen och lutade sig fram �ver bordet. �Han hade planerat att ta era drak�gg, men jag hotade med att jag skulle hugga av honom handen om han s� mycket som r�rde vid dem.�

F�r ett �gonblick var Dany s� chockad att hon inte fick fram ett ord. �Mina �gg�men de �r mina, master Illyrio gav mig dem i brudg�va. Varf�r skulle Viserys vilja�de �r bara stenar��

�Detsamma kan man s�ga om rubiner och diamanter och eldopal, prinsessa, och drak�gg �r mycket s�llsyntare. K�pm�nnen han har pokulerat med skulle s�lja sin mandom f�r en enda av de d�r stenarna, och med alla tre skulle Viserys kunna k�pa s� m�nga solden�rer han beh�ver.�

Det hade Dany inte vetat, hade inte ens misst�nkt det. �I s� fall ska han f� dem och han beh�ver inte stj�la dem. Han beh�vde bara fr�ga, f�r han �r min bror och min sanne kung.�

�Han �r er bror�, medgav ser Jorah.

�Ni f�rst�r inte�, sa hon. �Min mor dog d� hon f�dde mig och min far och min bror Rhaegar redan innan dess. Jag skulle aldrig ens ha vetat vad de hette om inte Viserys funnits. Han var den ende som fanns kvar, den ende. Han �r allt jag har.�

�En g�ng i tiden, ja�, inst�mde ser Jorah, �men inte nu l�ngre, khaleesi, f�r nu tillh�r ni dothrakierna, och i ert moderliv rider hingsten som bestiger v�rlden.� Han h�ll fram b�garen och en slavinna fyllde den med j�st stomj�lk som luktade surt och var full av tjocka klumpar.

Dany viftade undan henne, f�r bara doften fick henne att m� illa och hon t�nkte inte ta risken att f� upp h�sthj�rtat som hon tvingat i sig. �Vad betyder det?� fr�gade hon. �Vem �r den h�r hingsten? Alla skrek orden �t mig, men jag f�rst�r inte.�

�Hingsten �r den khalernas khal som har utlovats i urgamla profetior, barn, och han ska ena dothrakierna till en enda khalasar och rida till v�rldens �nde, s� s�gs det i varje fall. Alla folk i hela v�rlden ska bli hans hjord.�

��!� utbrast Dany med liten r�st. Hon sl�tade till kaftanen �ver magens rundning. �Och jag som gav honom namnet Rhaego.�

�Ett namn som f�r troninkr�ktarens blod att isas.�

Pl�tsligt slet Doreah i hennes �rm. �Khaleesi �, viskade tj�narinnan entr�get, �er bror��

Dany blickade ut �ver den l�nga salen utan tak och fick syn p� honom. Viserys kom stegande emot henne, och p� hans vingliga g�ng f�rstod hon genast att han f�tt tag i vin och n�got som i brist p� annat kunde kallas mod.

Han var kl�dd i sina scharlakansr�da sidenkl�der som blivit smutsiga och fl�ckiga. Manteln och handskarna var av svart sammet, men blekta av solen, st�vlarna var torra och spruckna och det silverblonda h�ret matt och tovigt. Vid b�ltet dinglade ett l�ngsv�rd i sin l�derskida, och dothrakierna betraktade sv�rdet d� han gick f�rbi. Dany h�rde svordomar, hotelser och ilskna muttranden stiga upp omkring sig som en flodv�g, och trummorna dunkade nerv�st i otakt och dog bort.

En kall hand av fruktan sl�ts om hennes hj�rta. �G� till honom�, befallde hon ser Jorah, �och hejda honom. F�r hit honom och s�g att han kan f� drak�ggen om det �r dem han vill ha.� Riddaren kom snabbt p� f�tter.

�Var �r min syster?� skrek Viserys med r�sten gr�tig av vin. �Jag �r h�r f�r att delta i hennes fest. Hur v�gar ni b�rja �ta utan mig? Ingen �ter f�re kungen. Var �r hon? Slampan kan inte g�mma sig f�r draken.�

Han stannade bredvid den st�rsta eldgropen och s�g sig omkring p� dothrakiernas ansikten. Det fanns fem tusen m�nniskor i salen och bara en handfull som kunde det gemensamma spr�ket, men �ven om hans ord var obegripliga beh�vde man bara se p� honom f�r att f�rst� att han var berusad.

Ser Jorah gick snabbt fram till honom, viskade n�got i hans �ra och tog honom i armen, men Viserys slet sig loss. �H�ll tassarna borta fr�n mig! Ingen r�r draken utan tillst�nd.�

Dany kastade en �ngslig blick upp mot den h�ga b�nken. Khal Drogo sa just n�gonting till de andra khalerna bredvid sig. Khal Jommo flinade och khal Ogo b�rjade gapskratta.

Ljudet av skratt fick Viserys att h�ja blicken. �Khal Drogo�, sa han tjockt och r�sten l�t n�stan artig, �jag har kommit till festen.� Han vinglade bort fr�n ser Jorah och styrde stegen mot de tre khalerna p� den h�ga b�nken.

Khal Drogo reste sig, spottade ut en r�cka med ord p� dothrakiska s� fort att Dany inte h�ngde med och pekade. �Khal Drogo s�ger att er plats inte �r p� den h�ga b�nken�, �versatte ser Jorah f�r brodern. �Khal Drogo s�ger att er plats �r d�r.�

Viserys tittade dit khalen pekade. L�ngst bak i den l�nga salen i ett h�rn vid v�ggen och i djup skugga, s� att b�ttre m�n slapp se dem, satt de l�gsta av de l�gsta: gr�na, obepr�vade pojkar, gamla m�n med grumliga �gon och stela leder, efterblivna och of�rdiga, l�ngt fr�n k�ttet och �nnu l�ngre fr�n hedersplatserna. �Det �r ingen plats f�r en kung�, f�rklarade brodern.

�Det �r r�tt plats�, svarade khal Drogo p� det gemensamma spr�ket som Dany l�rt honom, �f�r kungen med �mma f�tter.� Han klappade i h�nderna. �En vagn! H�mta en vagn f�r khal rhaggat!�

Fem tusen dothrakier b�rjade skratta och hojta. Ser Jorah stod bredvid Viserys och skrek i hans �ra, men ov�sendet i salen var s� h�gt att Dany inte kunde h�ra vad han sa. Brodern skrek tillbaka. De b�da m�nnen b�rjade sl�ss och Mormont knuffade omkull Viserys p� marken.

Brodern drog sv�rdet.

Det nakna st�let lyste fasansfullt r�tt i skenet fr�n eldgroparna. �R�r mig inte!� v�ste Viserys. Ser Jorah backade ett steg och brodern tog sig ostadigt upp p� benen. Han viftade med sv�rdet ovanf�r huvudet, den l�nade klingan som master Illyrio gett honom f�r att han skulle verka mer kunglig. Dothrakierna skrek �t honom fr�n alla h�ll och kanter och uttalade hemska f�rbannelser.

Ett skr�ckslaget skri undslapp Dany, f�r hon visste vad ett draget sv�rd innebar h�r �ven om brodern inte gjorde det.

Hennes r�st fick Viserys att vrida p� huvudet och f�rst d� uppt�ckte han henne. �D�r �r hon ju�, sa han leende. Han stegade fram mot henne medan han skar genom luften med sv�rdet som f�r att sk�ra sig en v�g genom en mur av fiender, trots att ingen f�rs�kte hindra honom.

�Sv�rdet�du f�r inte�, b�nf�ll hon honom. �Sn�lla Viserys, det �r f�rbjudet. L�gg ifr�n dig sv�rdet och kom och s�tt dig h�r hos mig p� kuddarna. Det finns mat och dryck. �r det drak�ggen du vill ha? Du kan f� dem bara du l�gger ifr�n dig sv�rdet.�

�G�r som hon s�ger, d�re�, skrek ser Jorah, �innan ni ser till att vi alla blir d�dade.�

Viserys skrattade. �De kan inte d�da oss, f�r de f�r inte utgjuta blod h�r i den heliga staden, men jag kan.� Han satte sv�rdsspetsen mellan Danys br�st och l�t den glida ner�t, �ver den rundade magen. �Jag vill ha det jag kom hit f�r�, talade han om f�r henne, �jag vill ha kronan han lovade mig. Han k�pte dig, men han betalade aldrig. S�g �t honom att jag vill ha det pris vi gjorde upp om annars tar jag tillbaka dig. B�de dig och �ggen. Han kan beh�lla sitt f�rbaskade f�l, jag ska sk�ra ut ungen och ge den �t honom.� Sv�rdsspetsen skar igenom sidenet och trycktes mot naveln. Viserys gr�t, s�g hon, han gr�t och skrattade p� samma g�ng, den h�r mannen som en g�ng varit hennes bror.

Avl�gset, som om det kom l�ngt bortifr�n, h�rde Dany sin tj�narinna Jhiqui snyfta av r�dsla medan hon sa att hon inte v�gade �vers�tta, att khalen skulle binda henne och sl�pa henne efter sin h�st �nda upp till Bergens moder. Dany lade armen om flickan. �Var inte r�dd�, sa hon, �jag ska s�ga det �t honom.�

Hon var inte s�ker p� att hon kunde tillr�ckligt med ord, men n�r hon talat f�rdigt sa khal Drogo n�gra korta meningar p� dothrakiska och hon visste att han hade f�rst�tt. Hennes livs m�ne klev ner fr�n den h�ga b�nken. �Vad sa han?� fr�gade mannen som varit hennes bror och ryggade tillbaka.

Det hade blivit s� tyst i salen att hon kunde h�ra bj�llrorna i khal Drogos h�r pingla svagt f�r varje steg han tog, och hans blodsryttare f�ljde efter honom som tre kopparf�rgade skuggor. Daenerys hade blivit alldeles kall �ver hela kroppen. �Han s�ger att du ska f� en praktfull guldkrona som m�nniskorna ska darra inf�r.�

Viserys log och s�nkte sv�rdet, och det var det sorgligaste, det som fick det att v�rka i hj�rtat efter�t�hans leende. �Det var allt jag ville ha�, sa han. �Det jag blivit lovad.�

N�r Danys livs m�ne n�dde fram till henne lade hon armen om midjan p� honom. Khalen sa ett ord och hans blodsryttare st�rtade fram. Qotho grep mannen som varit hennes bror i armarna, och med sina stora h�nder br�t Haggo av ena handleden som om den varit en sticka. Cohollo tog sv�rdet ur hans livl�sa fingrar, men inte ens nu f�rstod Viserys. �Nej�, skrek han, �ni kan inte b�ra hand p� mig, f�r jag �r draken, och jag ska bli kr�nt!�

Khal Drogo tog av sig b�ltet. Medaljongerna var av �kta guld, massiva och utsirade, och var och en var lika stor som en manshand. Han skrek ett kommando. K�ksslavarna drog en tung j�rngryta fr�n eldgropen, h�llde ut stuvningen p� marken och satte tillbaka grytan p� elden. Drogo kastade i b�ltet och s�g uttrycksl�st p� medan medaljongerna blev r�da och b�rjade f�rlora formen. Hon kunde se eldar dansa i hans onyxsvarta �gon. En slav r�ckte honom ett par tjocka h�sth�rshandskar och han drog p� sig dem utan att kasta s� mycket som en blick p� Viserys.

Viserys b�rjade skrika, den feges h�ga, g�lla skri inf�r d�den. Han vred sig och sparkade, gn�llde som en hund och gr�t som ett barn, men dothrakierna h�ll honom mellan sig i ett j�rngrepp. Ser Jorah hade tr�ngt sig fram till Dany och han lade handen p� hennes axel. �V�nd er bort, prinsessa, jag b�nfaller er.�

�Nej.� Hon lade beskyddande armarna i kors �ver magens rundning.

Till slut tittade Viserys p� henne. �Sn�lla syster�Dany, ber�tta f�r dem�f� dem�sn�lla syster��

N�r guldet var till h�lften sm�lt och b�rjade rinna stack Drogo in h�nderna i l�gorna och ryckte ut grytan. �Krona!� vr�lade han. �H�r, en krona f�r vagnkungen!� Och han satte grytan �ver huvudet p� mannen som varit hennes bror.

Ljuden Viserys Targaryen gav ifr�n sig d� den d�r fasansfulla j�rnhj�lmen t�ckte hans ansikte var om�nskliga. F�tterna hamrade vilt mot marken, blev l�ngsammare och stannade upp. Tjocka klumpar av sm�lt guld droppade ner p� br�stet och fick det att b�rja pyra i det scharlakansr�da sidenet. Men �nd� utg�ts inte en enda droppe blod.

Han var ingen drake, t�nkte Dany f�runderligt lugn, f�r eld kan inte d�da en drake.

Han gick genom kryptan under Vinterhed som han gjort tusentals g�nger f�rut. Vinterns kungar f�ljde honom med iskalla blickar d� han gick f�rbi och skr�ckvargarna vid deras f�tter v�nde p� sina stora stenhuvuden och morrade. Slutligen kom han till graven d�r fadern vilade med Brandon och Lyanna bredvid sig. Lova mig, Ned, viskade Lyannas staty. Hon hade en krans av blekbl� rosor och �gonen gr�t blod.

Eddard Stark satte sig upp med ett ryck. Hj�rtat dunkade och han hade trasslat in sig i s�ngkl�derna. Det var becksvart i rummet och n�gon bankade p� d�rren. �Lord Eddard�, ropade en h�gljudd r�st.

�Ett �gonblick.� Omt�cknad och naken stapplade han �ver det m�rka rummet. N�r han �ppnade d�rren m�ttes han av Tomard med h�jd knytn�ve och Cayn med ett vaxljus i handen. Mellan dem stod kungens egen f�rvaltare.

Mannens ansikte kunde ha varit uthugget i sten, s� or�rligt var det. �Ers n�d�, sa han entonigt, �hans h�ghet konungen befaller er att komma. Genast.�

S� Robert hade kommit tillbaka fr�n jakten, och det var inte en dag f�r tidigt. �Jag beh�ver n�gra minuter f�r att kl� mig.� Ned l�t mannen v�nta utanf�r medan Cayn hj�lpte honom p� med kl�derna: vit linnetunika och gr� mantel, byxor med ena benet uppslitsat �ver gipset, �mbetsemblemet och sist av allt ett b�lte av tunga silverl�nkar. Han stack den valyriska dolken i slidan vid midjan.

Det var m�rkt och stilla i R�da slottet d� Cayn och Tomard eskorterade honom �ver den inre borgg�rden. M�nen h�ngde l�gt �ver murarna och skulle snart vara full, och p� kr�net gick en soldat i gyllene mantel p� vakt.

De kungliga gemaken l�g i Maegors f�ste, en v�ldig fyrkantig f�stning bel�gen mitt i R�da slottet innanf�r fyra meter tjocka murar och en torrgrav kantad av j�rnspetsar�� ett slott i slottet. Ser Boros Blount vaktade den bortre �nden av vindbryggan och den vita st�lrustningen s�g sp�klik ut i m�nljuset. Ned passerade ytterligare tv� riddare i kungsvakten: ser Preston Greenfield stod vid foten av trappan och ser Barristan Selmy v�ntade vid d�rren till kungens sovgemak. Tre m�n i vita mantlar, t�nkte han och mindes, och han genomfors av en underlig rysning. Ser Barristans ansikte var lika blekt som rustningen, och Ned beh�vde bara titta p� honom f�r att veta att n�got fruktansv�rt hade h�nt. Den kunglige f�rvaltaren �ppnade d�rren. �Lord Eddard Stark, kungens hand�, tillk�nnagav han.

�F�r hit honom�, ropade Robert med underligt tjock r�st.

Brasor sprakade p� de b�da h�rdarna i vardera �nden av sovrummet och fyllde det med ett dystert r�tt sken och hettan var kv�vande. Robert l�g i himmelss�ngen och storm�ster Pycelle h�ll sig vid s�ngkanten medan lord Renly rastl�st gick av och an vid f�nstren med de st�ngda f�nsterluckorna. Tj�nare ilade fram och tillbaka, lade mer ved p� brasorna och hettade upp vin. Cersei Lannister satt p� s�ngkanten bredvid maken, och hon var rufsig i h�ret, som om hon just vaknat, men det fanns inget s�mnigt i blicken. Den f�ljde Ned d� Tomard och Cayn hj�lpte honom �ver rummet, och han r�rde sig l�ngsamt, som om han var kvar i dr�mmen.

Kungen hade fortfarande st�vlarna p� sig, och Ned kunde se torkad lera och gr�sstr�n p� l�dret d�r Roberts f�tter stack ut under filten. En gr�n jacka l�g sl�ngd p� golvet. Den hade skurits upp och tyget var fullt av r�dbruna fl�ckar. Rummet luktade r�k, blod och d�d.

�Ned�, viskade kungen d� han fick syn p� honom. Ansiktet var blekt som mj�lk. �Kom�n�rmare.�

Hans m�n f�rde honom n�rmare och Ned st�dde sig med handen p� s�ngstolpen. Han beh�vde bara titta p� Robert f�r att inse hur illa st�llt det var. �Vad�?� b�rjade han med hopsn�rd strupe.

�Ett vildsvin.� Lord Renly var fortfarande kl�dd i jaktkostym och manteln var nerst�nkt av blod.

�En dj�vul�, sa kungen hest. �Mitt eget fel. F�r mycket vin, vid alla sju helveten. Missade st�ten.�

�Och var fanns ni andra?� fr�gade Ned lord Renly. �Var fanns ser Barristan och kungsvakten?�

Det ryckte i mungiporna p� lord Renly. �Min bror befallde oss att stiga �t sidan s� att han fick f�lla vildsvinet sj�lv.�

Eddard Stark lyfte p� filten.

De hade gjort vad de kunde f�r att sy ihop honom, men det var l�ngt ifr�n tillr�ckligt. Vildsvinet m�ste ha varit en f�rf�rlig best, f�r den hade slitit upp kungen fr�n grenen till br�stv�rtan med sina betar. De vinindr�nkta bandage som storm�ster Pycelle lagt om var redan svarta av blod, och stanken fr�n s�ret var ohygglig. Det v�nde sig i magen p� Ned och han l�t filten falla ner.

�Det stinker�, sa Robert, �d�dens stank, tror du inte att jag k�nner igen den. Det svinet tog k�l p� mig, men jag�gav betalt med samma mynt, Ned.� Kungens leende var lika gr�sligt som s�ret, f�r t�nderna var alldeles r�da. �K�rde en kniv rakt igenom hans �ga. Fr�ga de andra om du inte tror mig. Fr�ga dem.�

�Det �r sant�, mumlade lord Renly, �och p� min brors befallning f�rde vi hem kroppen.�

�F�r festen�, viskade Robert. �G� nu, allihop, f�r jag m�ste f� prata med Ned.�

�Robert, k�re make��, b�rjade Cersei.

�Jag sa g� �, upprepade Robert med n�got av sin forna hetsighet. �Har du sv�rt att fatta, kvinna?�

Cersei samlade v�rdigt ihop kjolarna och gick mot d�rren. Lord Renly och de andra f�ljde efter, men storm�ster Pycelle dr�jde sig kvar och h�nderna skakade d� han h�ll fram en b�gare med en tjock, vit v�tska mot kungen. �Vallmomj�lk mot sm�rtan, ers h�ghet�, sa han. �Drick.�

Robert slog b�garen ur handen p� honom. �Bort med dig, gamle d�re. Snart nog f�r jag �nd� sova. F�rsvinn!�

Storm�ster Pycelle gav Ned en bedr�vad blick och hasade ut ur rummet.

�Vid alla sju helveten, Robert!� utbrast Ned d� de blev ensamma. Det gjorde s� ont i benet att han knappt kunde se klart eller kanske var det sorgen som f�rdunklade blicken. Han satte sig f�rsiktigt ner p� s�ngkanten bredvid sin gamle v�n. �Varf�r m�ste du alltid vara s� envis?�

�Fan ta dig, Ned�, sa kungen med skrovlig r�st, �fast jag d�dade ju besten i alla fall.� Han bl�ngde ilsket p� Ned genom det toviga svarta h�ret som f�ll ner �ver �gonen. �Kunde du inte l�ta en karl jaga i lugn och ro. Ser Robar hittade mig och ber�ttade om ser Gregor. Sa inget till Blodhunden. L�t Cersei �verraska honom�, tillade han med ett skratt som �vergick i en grymtning d� en v�g av sm�rta sk�ljde �ver honom. �Vid alla gudar�, muttrade han och kv�vde ett skrik. �Flickan. Daenerys. Bara ett barn, du hade r�tt�det �r d�rf�r, flickan�gudarna skickade vildsvinet�f�r att straffa mig�� Kungen hostade blod. �Fel, det var fel, jag�bara en flicka�Varys, Lillfinger, till och med min bror�v�rdel�sa�det var ingen utom du, Ned�bara du som protesterade�� Han h�jde matt handen. �Papper och bl�ck. D�r, p� bordet. Skriv det jag s�ger.�

Ned sl�tade ut papperet �ver kn�et och tog upp g�spennan. �Som ni befaller, ers h�ghet.�

�Det h�r �r Roberts av huset Baratheon testamente och sista vilja, den f�rste av hans namn, kung �ver andalerna och s� vidare�S�tt in de f�rbaskade titlarna, du vet hur resten lyder. H�rmed befaller jag Eddard av huset Stark, lord av Vinterhed och kungens hand, att tj�na som regent och riksf�rest�ndare efter min�efter min d�d�och regera i mitt�i mitt st�lle tills min son Joffrey blir myndig��

�Robert�� Joffrey �r inte din son, ville han s�ga men fick inte fram orden, f�r Roberts ansikte var s� pl�gat av sm�rta att han inte kunde g�ra honom �nnu mer illa. S� Ned b�jde huvudet och skrev, men d�r kungen hade sagt �min son Joffrey� krafsade han i st�llet ner �min arvinge�. Bedr�geriet fick honom att k�nna sig besudlad. Vad g�r man inte f�r k�rleks skull, t�nkte han. M� gudarna f�rl�ta mig den h�r l�gnen. �Vad vill du mer att jag ska skriva?�

�Skriv det som beh�vs. Skydda och f�rsvara, gamla gudar och nya. Du kan orden. Skriv, s� ska jag underteckna testamentet. Ge det till r�det n�r jag �r d�d.�

�Robert�, sa Ned med en r�st som var tjock av sorg, �g�r mig inte detta. D� inte ifr�n mig. Riket beh�ver dig.�

Robert tog hans hand och kramade fingrarna h�rt. �Du �r d�lig p� att ljuga, Eddard Stark�, sa han m�dosamt, �och riket�riket vet�vilken erbarmlig kung jag har varit. Lika usel som Aerys, m� gudarna ha misskund med mig.�

�Nej, inte lika usel som Aerys, ers h�ghet�, f�rs�krade Ned sin d�ende v�n. �Inte p� l�ngt n�r lika usel som Aerys.�

Robert lyckades kl�mma fram ett blekt, r�tt leende. �De ska �tminstone s�ga�att det sista jag gjorde var r�tt. Du sviker mig inte. Du ska regera nu, och du kommer att avsky det �nnu mer �n jag�men du kommer att klara det bra. Har du skrivit f�rdigt?�

�Ja, ers h�ghet.� Ned r�ckte Robert testamentet och kungen krafsade ner sin namnteckning i blindo och l�mnade kvar en stor blodfl�ck tv�rs �ver papperet. �Sigillet m�ste bevittnas.�

�Servera vildsvinet p� min begravningsfest�, v�ste Robert, �med ett �pple i munnen och knaperstekt skinn. �t besten, �t tills du storknar. Lova mig, Ned.�

�Jag lovar.� Lova mig, Ned, ekade Lyannas r�st.

�Flickan�, sa kungen. �Daenerys. L�t henne leva, om du kan, om det inte �r f�r sent�prata med dem�Varys, Lillfinger�l�t dem inte d�da henne. Och hj�lp min son, Ned, s� att han blir en b�ttre kung �n jag.� Han gjorde en grimas av sm�rta. �M� gudarna ha f�rbarmande med mig.�

�Det har de, min v�n�, sa Ned, �lita p� det.�

Kungen sl�t �gonen och verkade slappna av. �D�dad av en gris�, muttrade han. �Jag borde skratta, men det g�r f�r ont.�

Ned skrattade inte. �Ska jag kalla in de andra igen?�

Robert nickade svagt. �Som du vill. Vid alla gudar, varf�r �r det s� kallt h�r inne?�

Tj�narna kom inst�rtande och skyndade sig att l�gga mer ved p� brasorna. Drottningen hade f�rsvunnit, och det var �tminstone n�got att vara tacksam f�r. Om Cersei hade minsta f�rst�nd borde hon ta barnen med sig och fly f�re dagbr�ckningen, t�nkte Ned, f�r hon hade redan dr�jt sig kvar alldeles f�r l�nge.

Kung Robert tycktes inte sakna henne, och han bad sin bror Renly och storm�ster Pycelle att vara vittnen d� han tryckte sitt sigill i det heta, gula vaxet som Ned hade droppat p� testamentet. �Ge mig nu n�got mot sm�rtan och l�t mig d�.�

Storm�ster Pycelle blandade skyndsamt ihop �nnu en b�gare vallmomj�lk, och den h�r g�ngen drack kungen djupt. Det svarta sk�gget var fullt av stora vita droppar d� han sl�ngde ifr�n sig b�garen. �Kommer jag att dr�mma?�

Det var Ned som svarade honom. �Det kommer ni att g�ra, ers h�ghet.�

�Bra�, sa han och log, �och jag ska h�lsa till Lyanna fr�n dig, Ned. Ta hand om mina barn, �r du sn�ll.�

D� Ned h�rde orden k�ndes det som om en kniv vreds om i hj�rtat och f�rst visste han inte vad han skulle s�ga, f�r han kunde inte f�rm� sig till att ljuga. S� mindes han o�ktingarna: lilla Barra vid moderns br�st, Mya i Arryndalen, Gendry vid sin �ssja och alla de andra. �Jag ska vaka �ver dina barn som om de vore mina egna�, f�rs�krade han l�ngsamt.

Robert nickade och sl�t �gonen. Vallmomj�lken jagade bort sm�rtan ur ansiktet och Ned s�g sin gamle v�n sjunka ner p� de mjuka kuddarna. Snart sov han.

Tunga kedjor klirrade mjukt d� storm�ster Pycelle kom fram till Ned. �Jag ska g�ra allt som st�r i min makt, ers n�d, men det har g�tt kallbrand i s�ret. Det tog dem tv� dagar att f�ra hem honom, och n�r jag �ntligen fick honom i min v�rd var det f�r sent. Jag kan lindra hans h�ghets lidande, men bara gudarna kan r�dda honom nu.�

�Hur l�nge till?� fr�gade Ned.

�Egentligen borde han redan vara d�d, och jag har aldrig sett en man kl�nga sig s� envist fast vid livet.�

�Min bror har alltid varit stark�, insk�t lord Renly, �inte klok kanske men stark.� Pannan var v�t av svett i den tryckande hettan i sovrummet, och han kunde ha varit Roberts v�lnad d�r han stod, ung och m�rk och stilig. �Han d�dade vildsvinet. In�lvorna h�ngde ut ur magen p� honom, men �nd� lyckades han p� n�got s�tt d�da vildsvinet.� R�sten var full av f�rundran.

�Robert har aldrig l�mnat ett slagf�lt s� l�nge fienden stod p� benen�, sa Ned.

Utanf�r d�rren stod ser Barristan Selmy fortfarande p� vakt vid torntrappan. �Storm�ster Pycelle har gett Robert vallmomj�lk�, ber�ttade Ned f�r honom. �Se till att ingen st�r hans vila utan mitt tillst�nd.�

�Som ni befaller, ers n�d.� Ser Barristan s�g ut att ha �ldrats �ver en natt. �Jag har svikit min heliga plikt.�

�Inte ens den tappraste riddare kan skydda en kung mot honom sj�lv�, svarade Ned. �Robert �lskade att jaga vildsvin, och jag har sett honom f�lla tusentals.� Han brukade st� or�rlig med benen brett is�r och det stora spjutet i h�nderna och ofta f�rbannade han vildsvinet d� det anf�ll och v�ntade till sista sekunden, tills det n�stan var �ver honom, innan han d�dade det med en enda s�ker och v�ldsam st�t. �Ingen kunde veta att det h�r skulle bli hans d�d.�

�Det �r v�nligt av er att s�ga s�, lord Eddard.�

�Kungen sa samma sak sj�lv och han skyllde p� vinet.�

Den vith�rige riddaren nickade tr�tt. �N�r vi �ntligen hade jagat ut vildsvinet ur dess lya satt hans h�ghet och vajade i sadeln, men �nd� befallde han oss andra att stiga �t sidan.�

�Vem gav kungen det d�r vinet, ser Barristan?� undrade Varys med l�g, silkeslen r�st.

Ned hade inte h�rt eunucken n�rma sig, men n�r han s�g sig om stod Varys d�r. Han var kl�dd i en svart sammetskaftan som gick �nda ner till golvet och ansiktet var nypudrat.

�Vinet kom fr�n kungens egen vinl�gel�, svarade ser Barristan.

�Bara en l�gel? Man blir t�rstig av att jaga.�

�Jag h�ll inte r�kningen p� dem, men det var definitivt mer �n en. Kungens v�pnare h�mtade en ny l�gel s� snart kungen bad om det.�

�En s�dan plikttrogen pojke som s�g till att hans h�ghet inte saknade f�rfriskningar�, anm�rkte Varys.

Ned fick en bitter smak i munnen d� han mindes de b�da ljush�riga pojkarna som Robert skickat i v�g f�r att h�mta en br�stharneskstr�ckare. Kungen hade ber�ttat historien f�r allihop p� festen den kv�llen och skrattat s� han tj�t. �Vilken av v�pnarna?�

�Den �ldre�, svarade ser Barristan. �Lancel.�

�Jag k�nner den gossen v�l�, sa Varys. �En duktig pojke, ser Kevan Lannisters son, brorson till lord Tywin och kusin till drottningen. Jag hoppas den k�re gossen inte klandrar sig sj�lv, f�r barn �r s� k�nsliga och oskuldsfulla. Jag minns sj�lv hur det var.�

Varys m�ste naturligtvis ha varit barn en g�ng, men Ned tvivlade p� att han n�gonsin varit oskuldsfull. �Ni n�mner barn. Robert har �ndrat uppfattning i fr�ga om Daenerys Targaryen, och vad ni �n har vidtagit f�r �tg�rder s� vill jag att de �terkallas. Genast.�

�Tyv�rr kan genast vara f�r sent�, sa Varys, �och jag �r r�dd f�r att f�glarna redan har flugit i v�g, men jag ska g�ra vad jag kan, ers n�d. Med er till�telse.� Han bugade och f�rsvann nedf�r trappan, och de mjuka tofflorna h�rdes knappt mot stenen.

Cayn och Tomard hj�lpte Ned �ver vindbryggan d� lord Renly kom ut ur Maegors f�ste. �Lord Eddard�, ropade han efter Ned, �kan jag f� tala med er ett �gonblick?�

Ned stannade. �Som ni �nskar.�

Renly kom emot honom. �Skicka bort era m�n.� De m�ttes mitt p� vindbryggan med torrgraven under sig, och m�nskenet f�rgade de vassa j�rnspetsarna silvervita.

Ned gjorde en gest och Tomard och Cayn b�jde p� huvudet och drog sig respektfullt undan. Lord Renly kastade en vaksam blick p� ser Boros i bortre �nden av vindbryggan och p� ser Preston i d�rr�ppningen bakom dem. �Det d�r papperet.� Han lutade sig n�rmare. �Var det om regentskapet? Har min bror utsett er till riksf�rest�ndare?� Han v�ntade inte p� svar. �Ers n�d, jag har trettio man i min egen vaktstyrka och andra v�nner dessutom, b�de riddare och lorder. Ge mig en timme, s� ska jag ha samlat ihop hundra krigare �t er.�

�Vad ska jag med hundra krigare till, ers n�d?�

�Sl� till! Nu medan slottet sover.� Renly kastade en blick �ver axeln p� ser Boros igen och s�nkte r�sten till en entr�gen viskning. �Vi m�ste f� bort Joffrey fr�n hans mor och sj�lva ta hand om honom, f�r den som har kungen har riket vare sig han �r riksf�rest�ndare eller ej. Vi borde �ven gripa Myrcella och Tommen, och n�r vi har Cerseis barn v�gar hon inte s�tta sig p� tv�ren. R�det kommer att godk�nna er som riksf�rest�ndare och g�ra Joffrey till er myndling.�

Ned gav honom en kall blick. �Robert �r inte d�d �n, och gudarna kan fortfarande l�ta honom leva. Om inte ska jag kalla samman r�det s� att det f�r h�ra hans sista ord och fundera p� fr�gan om tronf�ljden, men jag t�nker inte vanhedra hans sista timmar p� jorden genom att utgjuta blod i hans salar och slita upp skr�mda barn ur deras s�ngar.�

Lord Renly tog ett steg bak�t, sp�nd som en b�gstr�ng. �F�r varje �gonblick ni dr�jer f�r Cersei �nnu mer tid f�r sina f�rberedelser. N�r Robert d�r kan det vara f�r sent f�r oss b�da.�

�D� ska vi be f�r att Robert inte d�r.�

�Den chansen �r obefintlig�, p�pekade Renly.

�Ibland �r gudarna barmh�rtiga.�

�Men det �r inte klanen Lannister.� Lord Renly v�nde sig om och gick tillbaka �ver vallgraven, till tornet d�r hans bror l�g d�ende.

N�r Ned �ntligen �terv�nde till sina gemak k�nde han sig tr�tt och betryckt, men �nd� var det inte tal om att g� och l�gga sig igen, inte nu. N�r man k�mpar om troner vinner man eller d�r, hade Cersei Lannister sagt �t honom i gudaskogen, och Ned kom p� sig med att undra om han gjort r�tt i att tacka nej till lord Renlys erbjudande. Han gillade inte intriger, och det l�g ingen �ra i att hota barn, men �nd�om Cersei best�mde sig f�r att sl�ss i st�llet f�r att fly kunde han mycket v�l beh�va Renlys hundra krigare och fler d�rtill.

�Jag vill tala med Lillfinger�, sa han till Cayn, �och om han inte �r i sina gemak f�r du ta s� m�nga man du beh�ver och leta igenom varenda vinstuga och vartenda sk�kohus i Kungshamn tills du hittar honom. F�r hit honom innan dagen gryr.� Cayn bugade och f�rsvann och Ned v�nde sig till Tomard. � Vindh�xan avseglar d� tidvattnet kommer in i morgon kv�ll. Har du valt eskort?�

�Tio man under Porthers bef�l.�

�Tjugo, och du ska ta bef�let�, f�rkunnade Ned. Porther var modig men egensinnig, och han ville att en klok och p�litlig person skulle vaka �ver hans d�ttrar.

�Som ni befaller, ers n�d�, svarade Tomard, �och jag kan inte p�st� att jag s�rjer �ver att l�mna det h�r st�llet. Jag saknar frugan.�

�Ni kommer att passera n�ra Draksten d� skeppet styr norrut, och jag vill att du ska �verl�mna ett brev fr�n mig.�

Tomard s�g �ngslig ut. �Till Draksten, ers n�d?� Det gick hemska rykten om huset Targaryens f�stning p� klipp�n i Smala havet.

�S�g �t kapten Qos att hissa mitt baner s� snart han kommer inom synh�ll f�r �n, f�r de kan vara p� sin vakt mot ov�ntade bes�kare, och om han �r ovillig f�r du betala vad han beg�r. Jag ska ge dig ett brev som du ska �verl�mna till lord Stannis Baratheon och ingen annan, inte till f�rvaltaren eller bef�lhavaren f�r slottsvakten eller hans hustru utan bara till lord Stannis personligen.�

�Som ni befaller, ers n�d.�

N�r Tomard g�tt satt lord Eddard Stark och stirrade in i l�gan p� vaxljuset som stod bredvid honom p� bordet, och f�r en kort stund �verv�ldigades han av sorgen. Han ville inget hellre �n att s�ka upp gudaskogen, kn�b�ja framf�r hj�rttr�det och be f�r Robert Baratheons liv, f�r den man som varit mer �n en bror f�r honom. Senare skulle folk viska att Eddard Stark svikit kungens v�nskap och gjort hans s�ner arvl�sa, och han kunde bara hoppas att gudarna skulle veta b�ttre och att Robert skulle f� reda p� sanningen i landet p� andra sidan graven.

Ned tog fram kungens testamente: en rulle spr�tt vitt pergament f�rseglat med gyllene vax, n�gra korta ord och en blodfl�ck. S� liten skillnaden var mellan seger och f�rlust, mellan liv och d�d.

Han tog fram ett nytt papper och doppade g�spennan i bl�ckhornet. Till hans h�ghet Stannis av huset Baratheon, skrev han. N�r ni f�r det h�r brevet kommer er bror Robert, och v�r kung under de senaste femton �ren, att vara d�d. Han blev skadad av ett vildsvin d� han jagade i kungsskogen�

Bokst�verna tycktes vrida och sno sig p� papperet, och handen hejdade sig l�ngsamt. Lord Tywin och ser Jaime var inte de som �dmjukt fann sig i van�ra; de skulle f�kta hellre �n fly. Utan tvivel var lord Stannis p� sin vakt sedan mordet p� Jon Arryn, men det var absolut n�dv�ndigt att han genast avseglade mot Kungshamn med hela sin h�rsmakt innan klanen Lannister hann b�rja marschera.

Ned valde varje ord med omsorg, och n�r han var klar undertecknade han brevet Eddard Stark, lord av Vinterhed, kungens hand och riksf�rest�ndare, l�skade papperet, vek det tv� g�nger och sm�lte sigillvaxet �ver ljusl�gan.

Hans regentskap skulle bli kort, t�nkte han medan vaxet mjuknade, f�r den nye kungen skulle v�lja sin egen hand och d� skulle Ned bli fri att fara hem. Tanken p� Vinterhed lockade fram ett blekt leende i ansiktet. Han ville h�ra Bran skratta en g�ng till, ville ge sig ut p� falkjakt tillsammans med Robb, se Rickon leka. Han ville slumra in och sova dr�ml�st i sin egen s�ng med armarna h�rt om sin �lskade hustru Catelyn.

Cayn kom tillbaka just som han tryckte ner skr�ckvargssigillet i det mjuka vita vaxet. Desmond var med honom och mellan sig hade de Lillfinger. Ned tackade vakterna och skickade i v�g dem.

Lord Petyr var kl�dd i en bl� sammetstunika med puff�rmar och den silverf�rgade capen var prydd med h�rmf�glar. �Jag antar att det �r p� sin plats att gratulera�, anm�rkte han samtidigt som han slog sig ner.

Ned gav honom en ilsken blick. �Kungen �r s�rad och ligger f�r d�den.�

�Jag vet�, sa Lillfinger, �och jag vet ocks� att Robert har utn�mnt er till riksf�rest�ndare.�

Neds blick gick till kungens testamente som l�g p� bordet bredvid honom med obrutet sigill. �Och hur kan ni veta det, ers n�d?�

�Varys antydde det�, svarade Lillfinger, �och ni har just bekr�ftat det.�

Neds mun f�rvreds av ilska. �M� dj�vulen ta Varys och hans sm� f�glar. Catelyn hade r�tt, den mannen sysslar med svartkonst, och jag litar inte p� honom.�

�Utm�rkt. Ni l�r er.� Lillfinger lutade sig fram�t. �Fast jag kan sl� vad om att ni inte sl�pade hit mig mitt i m�rka natten f�r att diskutera eunucken.�

�Nej�, medgav Ned. �Jag k�nner till hemligheten som Jon Arryn dog f�r, och Robert l�mnar inte efter sig n�gra �kta barn, eftersom Joffrey och Tommen �r Jaime Lannisters o�ktingar fr�n hans incestu�sa f�rh�llande med drottningen.�

Lillfinger h�jde �gonbrynet. �Chockerande�, utbrast han i en ton som inte l�t det minsta chockerad. �Flickan ocks�? Utan tvekan. S� n�r kungen d�r��

��verg�r tronen r�tteligen till lord Stannis, den �ldre av Roberts b�da br�der.�

Lord Petyr str�k sig �ver pipsk�gget medan han begrundade saken. �Det verkar s�, s�vida inte��

�S�vida inte vad d�, ers n�d? Det h�r �r glasklart. Stannis �r arvtagaren, och det kan inget �ndra p�.�

�Stannis kan inte ta tronen utan er hj�lp, och om ni �r klok ser ni till att Joffrey f�r den.�

Ned gav honom en stenh�rd blick. �Har ni inte minsta gnutta heder i kroppen?�

��, en gnutta har jag nog�, svarade Lillfinger nonchalant. �H�r p� mig. Stannis �r ingen v�n till er och inte till mig heller, och det �r knappt hans br�der st�r ut med honom. Mannen �r som j�rn, h�rd och orubblig, och han kommer med all s�kerhet att ge oss en ny hand och ett nytt r�d. Utan tvekan kommer han att tacka er f�r kronan, men han kommer inte att �lska er f�r det, och hans trontilltr�de betyder krig, f�r Stannis kan inte sitta lugnt p� tronen f�rr�n Cersei och hennes o�ktingar �r d�da. Tror ni att lord Tywin kommer att sitta med armarna i kors medan man tar m�tt p� hans dotters huvud f�r att hitta en l�mplig p�le? Casterlyklippan kommer att g�ra uppror och inte ensam. Robert var barmh�rtig nog att f�rl�ta de m�n som tj�nade kung Aerys bara de svor honom trohetsed, men Stannis �r inte lika f�rl�tande. Han har inte gl�mt bel�gringen av Stormens �nde, och lorderna Tyrell och Redwyne v�gar inte g�ra det. Varenda man som k�mpade under drakbaneret eller gjorde revolt tillsammans med Balon Greyjoy kommer att ha all anledning att vara r�dd, och om ni s�tter Stannis p� j�rntronen kan jag lova er att riket kommer att bl�da.

Om vi nu ser p� saken fr�n andra sidan. Joffrey �r bara tolv och Robert gav regentskapet till er, ers n�d. Ni �r kungens hand och riksf�rest�ndare, och makten �r er, lord Stark. Det enda ni beh�ver g�ra �r att str�cka ut handen och ta den. Slut fred med klanen Lannister och sl�pp dv�rgen. F�rm�l Joffrey med er Sansa, er yngre dotter med prins Tommen och er arvinge med Myrcella. Det dr�jer fyra �r tills Joffrey blir myndig, och vid det laget kommer han att betrakta er som en andra far. Om inte s�fyra �r �r en l�ng tid, ers n�d, tillr�ckligt l�ng f�r att r�ja lord Stannis ur v�gen, och om Joffrey blir besv�rlig kan vi alltid avsl�ja hans lilla hemlighet och s�tta lord Renly p� tronen.�

�Vi?� upprepade Ned.

Lillfinger ryckte p� axlarna. �Ni beh�ver n�gon som delar era b�rdor, och jag kan f�rs�kra er att mitt pris �r mycket l�gt.�

�Ert pris.� Neds r�st var iskall. �Lord Baelish, det ni f�resl�r �r h�gf�rr�deri.�

�Bara om vi f�rlorar.�

�Ni gl�mmer en del saker�, upplyste Ned. �Ni gl�mmer Jon Arryn och Jory Cassel och ni gl�mmer den h�r.� Han drog dolken ur slidan och lade den p� bordet mellan dem: en kniv av drakben och valyriskt st�l och lika vass som den h�rfina skillnaden mellan r�tt och fel, mellan sant och falskt och mellan liv och d�d. �De skickade en man f�r att sk�ra strupen av min son, lord Baelish.�

Lillfinger suckade. �Jag �r r�dd f�r att jag gl�mde det, ers n�d, och jag ber er f�rl�ta mig. F�r ett �gonblick t�nkte jag inte p� att det var en Stark jag talade med.� Munnen drogs till en grimas. �S� det blir Stannis och krig?�

�Det �r inget val. Stannis �r arvtagaren.�

�Fj�rran vare det mig att s�ga emot riksf�rest�ndaren, men vad vill ni mig? F�r ni vill inte ha min visdom, det �r d� ett som �r s�kert.�

�Jag ska g�ra mitt b�sta f�r att gl�mma er visdom�, sa Ned med avsmak. �Jag kallade hit er f�r att be om den hj�lp som ni lovade Catelyn. Det h�r �r en farlig stund f�r oss alla. Robert har utsett mig till riksf�rest�ndare, det �r sant, men i v�rldens �gon �r Joffrey fortfarande hans son och arvinge. Drottningen har dussintalet riddare och hundra soldater som kommer att g�ra precis som hon befaller, tillr�ckligt m�nga f�r att besegra vad som �terst�r av min egen livvakt. Och f�r allt jag vet kan hennes bror Jaime vara p� v�g mot Kungshamn i spetsen f�r en arm� medan vi st�r h�r och pratar.�

�Och sj�lv har ni ingen arm�.� Lillfinger lekte med dolken p� bordet och sv�ngde l�ngsamt runt den med fingret. �Lord Renly och klanen Lannister t�l inte varandra, och lord Yohn Royce, ser Balon Swann, ser Loras, lady Tanda och tvillingarna Redwyne har alla ett f�lje av riddare och edsvurna soldater h�r vid hovet.�

�Renly har trettio man i sin egen livvakt och resten av dem �nnu f�rre. Det r�cker inte �ven om jag kunde vara s�ker p� att allihop st�ller sig p� min sida, och d�rf�r m�ste jag ha stadsvakten. Den �r tv� tusen man stark och de har svurit att f�rsvara slottet och staden och uppr�tth�lla kungens frid.�

�Ja, men n�r drottningen utropar en kung och handen en annan, vems frid ska de d� uppr�tth�lla?� Lord Petyr sn�rtade till dolken med fingret s� att den b�rjade snurra och den for runt, runt medan den vickade och kr�ngde. N�r den slutligen saktade in och stannade pekade bladet p� Lillfinger. �D�r har ni svaret�, sa han och log. �De f�ljer den som betalar dem.� Han lutade sig bak�t och s�g Ned rakt i ansiktet, och de gr�gr�na �gonen lyste av h�n. �Ni b�r er heder som en rustning, Stark, och ni tror att den skyddar er, men den tynger bara ner er och g�r det sv�rt f�r er att handla. Titta p� er nu. Ni vet varf�r ni kallade hit mig, och ni vet vad ni vill be mig om. Ni vet att det m�ste g�ras, men det �r inte �rofullt, s� orden fastnar i halsen.�

Ned var alldeles stel i nacken och s� arg att han inte litade p� sin egen r�st.

Lillfinger skrattade. �Jag borde tvinga er att s�ga det, men det skulle vara grymt, s� frukta inte, min b�ste lord. F�r den k�rlek jag hyser till Catelyn ska jag snarast g� till Janos Slynt och f�rs�kra mig om att stadsvakten �r er. Sex tusen guldstycken borde r�cka: en tredjedel till bef�lhavaren, en tredjedel till officerarna och en tredjedel till soldaterna. Vi skulle kanske kunna k�pa dem f�r halva den summan, men jag f�redrar att inte ta n�gra risker.� Leende tog han upp dolken fr�n bordet och r�ckte den till Ned med f�stet f�rst.

Jon br�t fastan med �ppelkaka och blodkorv d� Samwell Tarly dunsade ner p� b�nken bredvid honom. �Jag har blivit kallad till kapellet�, viskade Sam upphetsat. �De l�ter mig sluta med tr�ningen, och jag ska bli en edsvuren broder tillsammans med er andra. Kan du t�nka dig?�

�Nej, �r det sant?�

�Ja, jag ska hj�lpa m�ster Aemon med biblioteket och f�glarna, f�r han beh�ver n�gon som kan l�sa och skriva brev.�

�Det kommer du att klara galant�, f�rs�krade Jon leende.

Sam s�g sig �ngsligt omkring. ��r det dags att g�? Jag f�r inte komma f�r sent, f�r d� kanske de �ndrar sig.� Han hoppade n�stan d� de gick �ver den ogr�sbevuxna borgg�rden. Dagen var varm och solig och sm� r�nnilar vatten sipprade nedf�r sidorna av muren och fick isen att gnistra och gl�nsa.

Inne i kapellet f�ngade den stora kristallen morgonljuset som str�mmade in genom s�derf�nstret och spred det i en regnb�ge �ver altaret. Pyp bara gapade n�r han fick syn p� Sam och Paddan k�rde in fingret i sidan p� Grenn, men ingen v�gade s�ga ett ord. Celladar, kaplanen, svingade ett r�kelsekar och fyllde luften med v�lluktande r�kelse, som p�minde Jon om lady Starks lilla kapell p� Vinterhed, och f�r en g�ngs skull verkade kaplanen vara nykter.

De h�ga officerarna steg in i samlad tropp: m�ster Aemon, som st�dde sig p� Clydas, ser Alliser med kall och bister blick, bef�lhavaren, som var praktfullt kl�dd i en svart yllejacka med f�rsilvrade agraffer i form av bj�rnklor. Bakom dem kom de fr�msta medlemmarna i de tre skr�na: den r�dbrusige �verf�rvaltaren Bowen Marsh, f�rste byggaren Othell Yarwyck och ser Jaremy Rykker som f�rde bef�let �ver gr�nsj�garna i Benjen Starks fr�nvaro.

Mormont st�llde sig framf�r altaret och regnb�gen lyste p� hans stora, skalliga huvud. �Ni kom till oss som fredl�sa�, b�rjade han, �tjuvj�gare, v�ldt�ktsm�n, g�lden�rer, m�rdare och tjuvar. Ni kom till oss som barn, och ni kom till oss ensamma, i kedjor, utan v�nner eller heder. Ni kom till oss rika och ni kom till oss fattiga, och en del av er b�r f�rn�ma hus namn medan andra bara har o�ktingars namn eller inget namn alls. Men det spelar ingen roll, f�r allt det d�r tillh�r nu det f�rflutna, och p� muren �r vi alla av samma hus.

I kv�llningen, d� solen g�r ner och m�rkret s�nker sig, ska ni avl�gga era l�ften, och fr�n och med den stunden �r ni edsvurna br�der i nattens v�ktare. Era brott ska vara f�rl�tna och era skulder gl�mda, och p� samma s�tt m�ste �ven ni stryka ett streck �ver tidigare lojaliteter och gl�mma gamla of�rr�tter liksom gamla v�nner, f�r h�r b�rjar ni om p� nytt.

En edsvuren broder i nattens v�ktare lever sitt liv f�r riket, inte f�r en kung eller en lord eller f�r ett hus heder, och inte heller f�r guld eller �ra eller en kvinnas k�rlek, utan f�r riket och alla m�nniskor i det. En edsvuren broder i nattens v�ktare tar ingen hustru och avlar inga s�ner. V�r hustru �r plikten, v�r �lskarinna �r �ran, och ni �r de enda s�ner vi n�gonsin kommer att f�.

Ni har l�rt er orden i det l�fte ni ska avl�gga, men t�nk efter noga innan ni sv�r eden, f�r n�r ni v�l har tagit den svarta dr�kten finns det ingen �terv�ndo och straffet f�r desertering �r d�den.� Gamle bj�rnen gjorde en paus innan han tillade: �Finns det n�gra bland er som vill l�mna v�rt s�llskap? G� nu i s� fall, och ingen ska t�nka illa om er.�

Ingen r�rde sig.

�Bra�, sa Mormont. �Ni f�r avl�gga era l�ften h�r i kv�llningen inf�r kaplan Celladar och m�staren i ert skr�. �r det n�gon av er som h�ller fast vid de gamla gudarna?�

Jon reste sig. �Det g�r jag, ers n�d.�

�Jag f�rmodar att du vill sv�ra eden inf�r ett hj�rttr�d precis som din farbror gjorde�, sa Mormont.

�Ja, ers n�d�, svarade Jon. Gudarna i kapellet hade inget med honom att g�ra, f�r de f�rsta m�nniskornas blod fl�t i �tten Starks �dror.

Bakom sig h�rde han Grenn viska. �Det finns v�l ingen gudaskog h�r? Jag har d� aldrig sett n�gon.�

�Du skulle inte ens se en hjord uroxar f�rr�n de trampade ner dig i sn�n�, viskade Pyp tillbaka.

�Det skulle jag visst�, envisades Grenn. �Jag skulle se dem p� l�ngt h�ll.�

Mormont sj�lv bekr�ftade Grenns farh�gor. �Svarta slottet har inget behov av n�gon gudaskog, f�r bortom muren st�r sp�kskogen precis som den stod under grynings�ldern, l�ngt innan andalerna f�rde den sjusidiga kristallen �ver Smala havet. Ni ska finna en dunge med �destr�d en fj�rdingsv�g h�rifr�n och kanske �ven era gudar.�

�Ers n�d.� R�sten fick Jon att kasta en f�rv�nad blick �ver axeln. Samwell Tarly hade rest sig, och den fete pojken torkade av sina svettiga handflator p� tunikan. �F�r jag�f�r jag ocks� f�lja med och sv�ra eden vid hj�rttr�det?�

�H�ller huset Tarly ocks� fast vid de gamla gudarna?� fr�gade Mormont.

�Nej, ers n�d�, svarade Sam med tunn, nerv�s r�st. De h�ga officerarna skr�mde honom, det visste Jon, och gamle bj�rnen mest av alla. �Jag fick mitt namn i ljuset fr�n den sjusidiga kristallen i kapellet p� Horn Hill, precis som min far och hans far och alla andra i �tten Tarly i tusentals �r.�

�Varf�r vill du �verge din fars och ditt hus gudar?� undrade ser Jaremy Rykker.

�Nattens v�ktare �r mitt hus nu�, f�rklarade Sam, �och de sju gudarna har aldrig svarat p� mina b�ner. Kanske kommer de gamla gudarna att g�ra det.�

�Som du vill, pojk�, sa Mormont, och b�de Sam och Jon satte sig igen. �Vi har placerat var och en av er i ett skr�, allt efter v�ra behov och era f�rdigheter.� Bowen Marsh steg fram och r�ckte honom ett papper, och bef�lhavaren rullade upp det och satte i g�ng att l�sa. �Halder till byggarna�, b�rjade han och Halder nickade stelt f�r att visa sitt gillande. �Grenn till gr�nsj�garna, Albett till byggarna, Pypar till gr�nsj�garna.� Pyp kastade en blick p� Jon och viftade med �ronen. �Samwell till f�rvaltarna.� Sam sj�nk ihop av l�ttnad och torkade sig i pannan med en sidenn�sduk. �Matthar till gr�nsj�garna, Dareon till f�rvaltarna, Todder till gr�nsj�garna, Jon till f�rvaltarna.�

F�rvaltarna? F�rst trodde Jon inte sina �ron. Mormont m�ste ha l�st fel. Han b�rjade resa sig och �ppnade munnen f�r att tala om f�r dem att det m�ste ha blivit n�got misstag�s� fick han se att ser Alliser T�rne iakttog honom med �gon lika gl�nsande som tv� flisor av obsidian och d� visste han.

Gamle bj�rnen rullade ihop papperet. �M�starna informerar er om era plikter. M� gudarna beskydda er, mina br�der.� Bef�lhavaren bugade l�tt f�r dem och gick sin v�g. Ser Alliser f�ljde efter honom med ett svagt leende i ansiktet, och Jon hade aldrig sett vapenm�staren se s� bel�ten ut.

�Gr�nsj�gare, f�lj mig�, ropade ser Jaremy Rykker d� de f�rsvunnit. Pyp stirrade p� Jon samtidigt som han l�ngsamt reste sig. �ronen var r�da. Grenn flinade brett och verkade inte ha m�rkt att n�got var p� tok. Matthar och Paddan f�ll in bredvid dem d� allihop f�ljde ser Jaremy ut ur kapellet.

�Byggare�, ropade Othell Yarwyck, och Halder och Albett traskade ut efter f�rste byggaren med de infallna kinderna.

Jon tittade sig klentroget omkring och k�nde sig n�stan illam�ende. M�ster Aemons blinda �gon var h�jda mot ljuset som han inte kunde se och kaplanen h�ll p� med kristallerna p� altaret. Bara Sam och Dareon satt kvar p� b�nkarna: en fet pojke, en trubadur�och han.

�verf�rvaltaren Bowen Marsh gnuggade sina knubbiga h�nder. �Samwell, du ska hj�lpa m�ster Aemon i volj�ren och biblioteket, och Chett blir f�rflyttad till hundg�rden f�r att syssla med hundarna. Du f�r hans cell, s� att du �r n�ra livmedikusen b�de dag och natt. Jag hoppas du tar v�l hand om honom, f�r han �r mycket gammal och betyder mycket f�r oss.

Dareon, jag har f�tt veta att du har sjungit vid m�nga h�ga lorders bord och delat mat och dryck med dem. Vi t�nker skicka dig till �stvakten vid havet. Din gom kan kanske bli till hj�lp f�r Cotter Pyke n�r handelsgal�rerna kommer in och g�r aff�rer. Vi betalar alldeles f�r mycket f�r salt k�tt och inlagd sill, och kvaliteten p� den olivolja vi f�tt har varit helt underm�lig. S�k upp Borcas d� du kommer dit, f�r han ska h�lla dig sysselsatt n�r inga skepp ligger inne.�

Marsh v�nde sig om och log mot Jon. �Mormont har beg�rt att f� dig som sin personlige f�rvaltare, Jon, och du ska sova i en cell under hans gemak i bef�lhavarens torn.�

�Och vilka blir mina plikter?� fr�gade Jon skarpt. �Ska jag servera bef�lhavarens m�ltider, hj�lpa honom p� med kl�derna och h�mta hett vatten till hans bad?�

�Naturligtvis.� Marsh rynkade pannan d� han h�rde Jons ton. �Och du ska springa �renden �t honom, se till att h�lla brasorna vid liv i hans gemak, byta hans lakan och filtar dagligen och g�ra allt annat som bef�lhavaren kr�ver av dig.�

�Tar ni mig f�r en tj�nare?�

�Nej�, inf�ll m�ster Aemon fr�n den bakre delen av kapellet. Clydas hj�lpte honom att resa sig upp. �Vi tog dig f�r en i nattens v�ktare�men vi kanske tog fel.�

Det var p� vippen att Jon bara gick d�rifr�n. Hade de t�nkt sig att han skulle k�rna sm�r och sy jackor som en flicka i resten av sitt liv? �F�r jag g�?� fr�gade han stelt.

�Som du vill�, svarade Bowen Marsh.

Dareon och Sam f�ljde med honom, och de l�mnade kapellet under tystnad. D� de kommit ut p� borgg�rden blickade Jon upp mot muren som lyste i solen och den sm�ltande isen kr�p nedf�r sidan och s�g ut som hundratals smala fingrar. Jon var s� rasande att han skulle ha velat krossa hela muren �ven om v�rlden rasade med den.

�Lugna dig, Jon!� utbrast Samwell Tarly upphetsat. �Inser du inte vad det h�r betyder?�

Jon v�nde sig ilsket mot honom. �Jag ser ser Allisers blodiga hand, det �r allt. Han ville van�ra mig, och det har han ocks� lyckats med.�

Dareon gav honom en blick. �F�rvaltarnas skr� passar bra f�r s�dana som dig och mig, Sam, men inte f�r lord Sn�.�

�Jag �r b�ttre �n n�gon av er p� att hantera ett sv�rd och rida�, fr�ste Jon. �Det �r inte r�ttvist!�

�R�ttvist?� upprepade Dareon med ett h�nleende. �Flickan v�ntade p� mig lika naken som den dag hon f�ddes. Hon drog in mig genom f�nstret, och du ska prata om r�ttvisa?� Han gick sin v�g.

�Det �r ingen skam att vara f�rvaltare�, p�pekade Sam.

�Tror du att jag vill �gna resten av livet �t att tv�tta en gammal mans underkl�der?�

�Den h�r gamle mannen r�kar faktiskt vara bef�lhavare f�r nattens v�ktare�, p�minde Sam, �och du kommer att vara tillsammans med honom dag och natt. Ja, du ska h�lla upp vin �t honom och se till att han har rena s�ngkl�der, men du ska ocks� skriva hans brev, vara med honom p� r�dslag och vara hans v�pnare i strid. Du kommer att vara som hans skugga och f� veta allting, vara delaktig i allt�och Bowen Marsh sa att Mormont sj�lv hade beg�rt att f� dig!

N�r jag var liten brukade min far kr�va att jag skulle vara med honom i stora salen under audiensen, och d� han red till H�gg�rden f�r att b�ja kn� f�r lord Tyrell tvingade han mig att f�lja med. Fast senare b�rjade han ta med sig Dickon i st�llet och l�mnade mig hemma, och han brydde sig inte l�ngre om ifall jag var med p� audienserna, bara Dickon var d�r. Han ville ha sin arvinge vid sin sida, f�rst�r du inte det? F�r att se och lyssna och l�ra av allt han gjorde. Jag kan sl� vad om att det var d�rf�r lord Mormont beg�rde att f� dig, Jon. Vad skulle det annars vara? Han vill l�ra upp dig, s� att du en dag kan f�ra bef�let!�

Jon var alldeles f�rstummad, men det var sant, och lord Eddard hade ofta l�tit Robb vara med p� r�dslagen hemma p� Vinterhed. Kunde Sam ha r�tt? Till och med en o�kting kunde stiga h�gt i graderna i nattens v�ktare, p�stods det. �Jag har aldrig bett om n�got s�dant�, sa han envist.

�Ingen av oss har bett att f� komma hit�, p�pekade Sam.

Och pl�tsligt sk�mdes Jon Sn�.

Samwell Tarly var visserligen feg, men han hade mod nog att acceptera sitt �de som en man. P� muren f�r en man bara vad han f�rtj�nar, hade Benjen Stark sagt sista kv�llen Jon s�g honom i livet. Du �r ingen gr�nsj�gare, Jon, utan en gr�n pojke som fortfarande doftar sommar. Han hade h�rt att o�ktingar blev vuxna fortare �n andra barn; p� muren blev man vuxen eller dog.

Jon suckade djupt. �Du har r�tt, och jag uppf�rde mig som en barnunge.�

�D� stannar du och sv�r eden tillsammans med mig?�

�Gudarna v�ntar p� oss.� Jon tvingade sig att le.

De gav sig i v�g sent samma eftermiddag. Det fanns inga portar, varken h�r i Svarta slottet eller n�gonstans l�ngs den fem hundra kilometer l�nga muren, utan de ledde h�starna genom en smal tunnel som huggits ut i isen och kalla, m�rka v�ggar tryckte p� fr�n sidorna i den slingrande passagen. Tre g�nger blockerades v�gen av gallergrindar av j�rn, och de m�ste stanna medan Bowen Marsh tog fram sina nycklar och l�ste upp l�sen i de tunga kedjorna som de h�lls fast med. Jon k�nde hur den enorma tyngden pressade ner honom d�r han v�ntade bakom �verf�rvaltaren. Luften var kallare �n i graven och mer stilla, och han k�nde sig f�runderligt l�ttad d� de kom ut ur tunneln p� norra sidan muren.

Sam blinkade mot det skarpa ljuset och s�g sig �ngsligt omkring. �R�varna�de skulle v�l inte�de skulle v�l aldrig v�ga komma s� h�r n�ra muren?�

�De har aldrig gjort det i alla fall.� Jon svingade sig upp i sadeln. D� Bowen Marsh och deras eskort av gr�nsj�gare hade satt upp stack Jon tv� fingrar i munnen och visslade och Gast kom skuttande ut ur tunneln.

�verf�rvaltarens ponny gn�ggade och backade undan f�r skr�ckvargen. �T�nker du ta med den d�r besten?�

�Ja, ers n�d�, svarade Jon. Gast lyfte p� huvudet och verkade v�dra i luften. I n�sta �gonblick gav han sig i v�g, st�rtade �ver det stora ogr�sbevuxna f�ltet och f�rsvann bland tr�den.

N�r de kommit in i skogen var det som att befinna sig i en annan v�rld. Jon hade ofta jagat tillsammans med fadern och Jory och sin bror Robb, och han hittade i vargskogen vid Vinterhed lika bra som n�gon annan. Sp�kskogen s�g ungef�r likadan ut, men �nd� k�ndes den helt annorlunda.

Kanske handlade allt om vetskap. De hade ridit f�rbi v�rldens �nde, och p� n�got s�tt f�r�ndrade det allt, och varenda skugga verkade m�rkare, vartenda ljud hotfullare, och tr�den stod t�tt och st�ngde ute ljuset fr�n den nedg�ende solen. Den tunna sn�skorpan brast under h�starnas hovar, och ljudet l�t som krasande ben, och n�r vinden fick det att prassla i l�ven k�ndes det som om kalla fingrar r�rde sig l�ngs Jons ryggrad. De hade muren bakom sig och bara gudarna visste vad som fanns framf�r dem.

Solen h�ll p� att sjunka bakom tr�den d� de n�dde fram till sitt m�l, en liten gl�nta djupt inne i skogen d�r nio �destr�d v�xte i en oj�mn cirkel. Jon drog h�ftigt efter andan och han s�g Sam Tarly stirra. Inte ens i vargskogen hittade man n�gonsin mer �n tv� eller tre av de vita tr�den p� en och samma plats; en dunge med nio hade aldrig f�rut sk�dats. P� marken l�g fallna l�v, blodr�da p� ovansidan och svarta av r�ta p� undersidan. De tjocka, sl�ta stammarna var bleka som ben med nio ansikten som stirrade in�t och den torkade saven som satt i �gonen var r�d och h�rd som rubin. Bowen Marsh befallde dem att l�mna h�starna utanf�r cirkeln. �Det h�r �r en helig plats, och vi ska inte vanhelga den.�

D� de steg in i dungen v�nde sig Samwell Tarly l�ngsamt om medan han i tur och ordning betraktade ansiktena. Inga var helt lika. �De iakttar oss�, viskade han. �De gamla gudarna.�

�Ja.� Jon kn�b�jde och Sam st�llde sig p� kn� bredvid honom.

De svor eden tillsammans medan det sista ljuset bleknade i v�ster och den gr� dagern blev till svart natt.

�H�r mina ord och b�r vittne om mitt l�fte�, sa de och deras r�ster fyllde dunklet i dungen. �Natten n�rmar sig och nu b�rjar min vakt som inte tar slut f�rr�n vid min d�d. Jag ska inte ta n�gon hustru, inte �ga n�gra landomr�den, inte avla n�gra barn. Jag ska inte b�ra n�gon krona och inte vinna �ra utan leva och d� p� min post. Jag �r sv�rdet i m�rkret, jag �r v�ktaren p� muren. Jag �r elden som brinner i kylan, ljuset som kommer med gryningen, hornet som v�cker dem som sover, sk�lden som skyddar m�nniskornas riken. Jag ger mitt liv och min �ra till nattens v�ktare, f�r den h�r natten och alla andra n�tter som ska komma.�

Det blev tyst i skogen. �Ni kn�b�jde som pojkar�, f�rkunnade Bowen Marsh h�gtidligt. �Res er nu upp som edsvurna m�n i nattens v�ktare.�

Jon str�ckte fram handen f�r att dra upp Sam p� f�tter, och gr�nsj�garna samlades runt omkring dem f�r att leende gratulera dem, alla utom den buttre gamle skogvaktaren Dywen. �Det �r b�st vi b�rjar rida tillbaka, ers n�d�, sa han till Bowen Marsh. �M�rkret faller och det finns en lukt hos natten som jag inte gillar.�

Med ens var Gast tillbaka och kom tyst smygande mellan tv� �destr�d. Vit p�ls och r�da �gon, t�nkte Jon med en pl�tslig obehagsk�nsla. Precis som tr�den�

Vargen hade n�got i k�ften, n�got svart. �Vad �r det han har d�r?� fr�gade Bowen Marsh och rynkade pannan.

�Hit, Gast.� Jon kn�b�jde. �Kom hit med det.�

Skr�ckvargen skuttade fram till honom, och Jon h�rde Samwell Tarly dra h�ftigt efter andan.

�Vid alla gudar�, muttrade Dywen, �det �r en hand.�

Det gr� gryningsljuset str�mmade in genom f�nstret d� d�net av hovslag v�ckte Eddard Stark ur hans korta, utmattade s�mn. Han lyfte huvudet fr�n bordet f�r att titta ner p� borgg�rden d�r m�n i ringbrynjor, l�der och karmosinr�da mantlar fick morgonen att eka av ljudet av sv�rdss�ng medan de red ner konstgjorda krigare fyllda med halm. Ned s�g Sandor Clegane galoppera �ver den h�rt packade marken och k�ra lansen med dess j�rnspets genom huvudet p� dockan. Det grova linnetyget slets s�nder och halmen fl�g �t alla h�ll medan klanen Lannisters soldater sk�mtade och svor.

�r den h�r modiga uppvisningen till f�r min skull? undrade han. I s� fall var Cersei en st�rre dumbom �n han hade trott. M� dj�vulen ta henne, t�nkte han. Varf�r har kvinnan inte flytt? Jag har gett henne chans efter chans�

Morgonen var mulen och dyster. Ned br�t fastan tillsammans med sina d�ttrar och mamsell Mordana. Sansa, som fortfarande var otr�stlig, stirrade trumpet p� maten och v�grade att �ta, men Arya slukade allt som sattes f�r henne. �Syrio s�ger att vi har tid med en sista lektion innan vi inskeppar oss i kv�ll�, sa hon. �F�r jag, far? Alla mina saker �r packade.�

�En kort lektion, och se till att du har tid att bada och byta kl�der, f�r jag vill att ni ska vara klara att ge er av h�rifr�n vid middagstid. F�rst�tt?�

�Vid middagstid�, lovade Arya.

Sansa tittade upp fr�n tallriken. �Om hon f�r ta en danslektion, varf�r l�ter du d� inte mig s�ga adj� till prins Joffrey?�

�Jag f�ljer g�rna med henne, lord Eddard�, erbj�d sig mamsell Mordana, �och jag garanterar att hon ska vara tillbaka i tid.�

�Jag �r ledsen, Sansa, men det �r oklokt att g� till Joffrey nu.�

Sansas �gon fylldes av t�rar. �Men varf�r?�

�Din far vet b�st, Sansa�, f�rmanade mamsell Mordana, �och du ska inte ifr�gas�tta hans beslut.�

�Det �r or�ttvist!� Sansa sk�t tillbaka stolen fr�n bordet s� att den f�ll omkull och sprang gr�tande ut ur salongen.

Mamsell Mordana reste sig, men Ned tecknade �t henne att s�tta sig igen. �L�t henne vara, mamsell. Jag ska f�rs�ka f� henne att f�rst� n�r vi alla �r i trygghet tillbaka p� Vinterhed.� Guvernanten b�jde p� huvudet och satte sig igen f�r att avsluta frukosten.

En timme senare kom storm�ster Pycelle till Eddard Stark i hans salong, och axlarna var hopsjunkna som om �mbetskedjan runt halsen blivit f�r tung att b�ra. �Ers n�d�, sa han, �kung Robert �r d�d. M� gudarna l�ta honom vila i frid.�

�Nej�, inv�nde Ned, �f�r han avskydde att vila. M� gudarna ge honom k�rlek och skratt och gl�djen av en r�ttf�rdig strid.� Han k�nde sig f�runderligt tom trots att han v�ntat p� det h�r bes�ket, f�r med de orden var det n�got som dog inom honom. Han skulle utan att tveka ha avst�tt fr�n alla sina titlar f�r friheten att f� gr�ta�men han var Roberts hand och den stund han fruktat var inne. �Var v�nlig och kalla medlemmarna i r�det hit till min salong�, bad han Pycelle. Handens torn var s� s�kert han och Tomard f�rm�tt g�ra det, men han kunde inte s�ga detsamma om r�dssalen.

�Ers n�d?� Pycelle blinkade. �Nog kan v�l rikets aff�rer v�nta till i morgon n�r sorgen har lagt sig en smula.�

�Jag �r r�dd f�r att vi m�ste samlas genast�, svarade Ned l�gm�lt men best�mt.

Pycelle bugade. �Som handen befaller.� Han kallade p� sina tj�nare och skickade i v�g dem och tackade sedan tacksamt ja till Neds erbjudande om en stol och en b�gare s�tt �l.

Ser Barristan Selmy var den f�rste som kom, oklanderligt kl�dd i vit mantel och gl�nsande rustning. �Mina herrar�, sa han, �min plats �r hos den unge kungen nu, och med er till�telse ber jag att f� uppvakta honom.�

�Er plats �r h�r, ser Barristan�, f�rklarade Ned.

D�refter kom Lillfinger som fortfarande var if�rd samma bl� sammetstunika och silverf�rgade cape prydd med h�rmf�glar som han burit kv�llen innan och hans st�vlar var dammiga, som om han varit ute och ridit. �Mina herrar�, sa han och log �t inget s�rskilt innan han v�nde sig till Ned. �Det lilla uppdraget ni anf�rtrodde mig �r utf�rt, lord Eddard.�

Varys r�rde sig n�stan ljudl�st i sina mjuka tofflor d� han steg in insvept i ett moln av lavendel. Han var nybadad och fr�sch och det runda ansiktet var nypudrat. �Mina sm� f�glar sjunger en sorglig s�ng i dag�, sa han samtidigt som han satte sig. �Riket gr�ter. Ska vi b�rja?�

�N�r lord Renly kommer�, svarade Ned.

Varys gav honom en beklagande blick. �Jag �r r�dd f�r att lord Renly har l�mnat staden.�

�L�mnat staden?� Ned hade r�knat med Renlys st�d.

�Han gav sig i v�g genom en sidod�rr en timme f�re gryningen i s�llskap med ser Loras Tyrell och ett femtiotal f�ljeslagare�, upplyste Varys. �Senast de s�gs galopperade de s�derut i full karri�r, f�rmodligen p� v�g mot Stormens �nde eller H�gg�rden.�

D�r r�k Renly och hans hundra krigare. Ned gillade inte alls det h�r, men det var inget att g�ra �t saken. Han tog fram Roberts testamente. �Kungen kallade mig till sin sida i g�r kv�ll och befallde mig att nedteckna hans sista ord. Lord Renly och storm�ster Pycelle var vittnen medan Robert f�rseglade testamentet som senare skulle �ppnas av r�det efter hans d�d. Ser Barristan, om ni vill vara s� v�nlig?�

Bef�lhavaren f�r kungsvakten unders�kte papperet. �Kung Roberts sigill och obrutet.� Han �ppnade testamentet och l�ste: �Det h�r �r Roberts av huset Baratheon testamente och sista vilja, den f�rste av hans namn, kung �ver andalerna och rhoynarerna och de f�rsta m�nniskorna, h�rskare �ver de sju konungarikena och rikets beskyddare. H�rmed befaller jag Eddard av huset Stark, lord av Vinterhed och kungens hand, att tj�na som regent och riksf�rest�ndare efter min d�d och regera i mitt st�lle tills min arvinge blir myndig.�

Nu r�kar han faktiskt vara myndig, t�nkte Ned men gav inte uttryck f�r tanken, f�r han litade varken p� Pycelle eller Varys. Och det var ser Barristans plikt att skydda och f�rsvara pojken som han trodde var hans nye kung, och den gamle riddaren skulle inte �verge Joffrey i f�rsta taget. N�dv�ndigheten att f�ra de andra bakom ljuset gav Ned en bitter smak i munnen, men han visste att han m�ste g� f�rsiktigt fram, att han m�ste beh�lla sina planer f�r sig sj�lv och spela med i spelet tills han satt s�kert i sadeln som riksf�rest�ndare. Tids nog skulle han kunna ta itu med tronf�ljden, n�r Arya och Sansa var v�lbeh�llna tillbaka p� Vinterhed och lord Stannis hade �terv�nt till Kungshamn med hela sin h�rsmakt.

�Jag vill be r�det bekr�fta min utn�mning till riksf�rest�ndare i enlighet med Roberts sista vilja�, sa Ned medan han betraktade deras ansikten och undrade vilka tankar som dolde sig bakom Pycelles halvslutna �gonlock, Lillfingers l�ttjefulla sm�leende och Varys nerv�st fladdrande fingrar.

D�rren �ppnades och tjocke Tom steg in i salongen. �Urs�kta, mina herrar, men kungens f�rvaltare insisterar��

Den kunglige f�rvaltaren steg in och bugade. ��rade lorder, kungen befaller att hans lilla r�d genast ska samlas i tronsalen.�

Ned hade r�knat med att Cersei skulle agera snabbt och befallningen kom inte som n�gon �verraskning. �Kungen �r d�d�, sa han, �men vi f�ljer �nd� med er. Tomard, samla ihop en eskort, �r du sn�ll.�

Lillfinger hj�lpte Ned nedf�r trappan och t�tt efter dem kom Varys, Pycelle och ser Barristan. Tv� led med �tta soldater kl�dda i ringbrynjor och st�lhj�lmar v�ntade p� dem utanf�r tornet, och de gr� mantlarna fladdrade i vinden d� vakterna ledsagade dem �ver borgg�rden. Klanen Lannisters karmosinr�da mantlar syntes inte till n�gonstans, men Ned k�nde sig lugn d� han s�g alla soldater i stadsvakten som stod p� murarna och vid portarna.

Janos Slynt m�tte dem i d�rren till tronsalen if�rd en utsirad rustning i svart och guld och med en tofsprydd hj�lm under ena armen. Bef�lhavaren f�r stadsvakten bugade stelt och hans m�n sk�t upp de tunga ekd�rrarna som var sex meter h�ga och bronsbeslagna.

Den kunglige f�rvaltaren f�rde in dem. �Hell, hans h�ghet, Joffrey av huset Baratheon och Lannister, den f�rste av hans namn, kung �ver andalerna och rhoynarerna och de f�rsta m�nniskorna, h�rskare �ver de sju konungarikena och rikets beskyddare�, utropade han.

Det var en l�ng promenad till den bortre �nden av salen d�r Joffrey v�ntade p� j�rntronen. St�dd p� Lillfinger linkade Ned Stark l�ngsamt fram mot pojken som kallade sig kung. De andra f�ljde efter. F�rsta g�ngen han tillryggalade den h�r str�ckan hade han suttit till h�st med sv�rdet i handen och �tten Targaryens drakar hade sett p� fr�n v�ggarna d� han tvingade Jaime Lannister att stiga ner fr�n tronen. Ned undrade om det skulle bli lika l�tt att f� Joffrey d�rifr�n.

Fem riddare i kungsvakten�� alla utom ser Jaime och ser Barristan�� stod i en halvm�ne runt tronen. De var if�rda full rustning och bar gl�nsande st�l fr�n topp till t� med l�nga, vita mantlar �ver axlarna och skinande vita sk�ldar fastsp�nda p� v�nsterarmen. Cersei Lannister och hennes b�da minsta barn stod bakom ser Boros och ser Meryn. Drottningen var kl�dd i en kl�nning av sj�gr�nt siden kantad med spets fr�n Myr i samma f�rg som blekt skum. P� fingret satt en guldring med en smaragd stor som ett duv�gg och p� huvudet hade hon en motsvarande tiara.

Ovanf�r dem bland hullingarna och piggarna satt prins Joffrey i en jacka av guldtyg och r�d sidencape. Sandor Clegane stod p� post vid foten av tronens smala, branta trappa if�rd ringbrynja och sotgr� rustning och sin hj�lm med det morrande hundhuvudet.

Bakom tronen stod tjugo av klanen Lannisters vakter med l�ngsv�rd vid b�ltet. Karmosinr�da mantlar h�ngde �ver deras axlar och st�llejon prydde hj�lmarna. Men Lillfinger hade h�llit sitt l�fte, och l�ngs v�ggarna, framf�r Roberts gobel�nger med jakt- och stridsmotiv, stod stadsvaktens soldater i sina gyllene mantlar stelt i givakt, och varje man hade handen runt skaftet p� ett tv� och en halv meter l�ngt spjut med en spets av svart j�rn. De var fem g�nger fler �n �tten Lannisters m�n.

Sm�rtan br�nde som eld i benet d� Ned �ntligen var framme, och han h�ll kvar handen p� Lillfingers axel f�r att f� st�d.

Joffrey reste sig. Den r�da sidencapen var broderad med guldtr�d: femtio rytande lejon p� ena sidan och femtio hoppande kronhjortar p� den andra. �Jag befaller r�det att vidta alla n�dv�ndiga �tg�rder f�r min kr�ning�, f�rkunnade pojken, �f�r jag vill bli kr�nt inom tv� veckor. I dag tar jag emot tro- och huldhetseder fr�n mina lojala r�dsherrar.�

Ned tog fram Roberts testamente. �Lord Varys, vill ni vara s� v�nlig och visa detta f�r lady Lannister.�

Eunucken gick fram till Cersei med testamentet, och drottningen kastade en blick p� orden. �Riksf�rest�ndare�, l�ste hon. �Ska detta vara er sk�ld, ers n�d? En papperslapp?� Hon rev testamentet mitt itu, rev halvorna i fj�rdedelar och l�t bitarna singla ner p� golvet.

�Det d�r var kungens sista vilja!� utbrast ser Barristan chockerat.

�Vi har en ny kung nu�, f�rkunnade Cersei Lannister. �Lord Eddard, d� vi senast talades vid gav ni mig en del goda r�d. Till�t mig att �terg�lda er v�nlighet. B�j kn�, ers n�d. B�j kn� och sv�r min son tro och huldhet, s� ska vi tilll�ta att ni drar er tillbaka som hand och lever resten av ert liv i den gr� �demarken som ni kallar ert hem.�

�Jag �nskar att jag kunde�, svarade Ned bistert. Om hon var s� fast besluten att tvinga fram ett avg�rande h�r och nu gav hon honom inget val. �Er son har ingen r�tt till den tron han sitter p�, f�r det �r lord Stannis som �r Roberts r�ttm�tige arvinge.�

�L�gnare!� skrek Joffrey och blev r�d i ansiktet.

�Vad menar han, mor?� fr�gade prinsessan Myrcella klagande. ��r inte Joff kung nu?�

�Ni d�mer er sj�lv med er egen mun, lord Stark�, f�rklarade Cersei Lannister. �Ser Barristan, grip f�rr�daren.�

Bef�lhavaren f�r kungsvakten tog tvekande ett steg fram�t, och p� ett �gonblick var han omgiven av Eddard Starks vakter med dragna sv�rd.

�Och nu �verg�r f�rr�deriet fr�n ord till handling�, anm�rkte Cersei. �Tror ni att ser Barristan st�r ensam, ers n�d?� Med ett hotfullt raspande ljud av metall mot metall drog Blodhunden l�ngsv�rdet. Riddarna i kungsvakten och tjugo av klanen Lannisters soldater i karmosinr�da mantlar stegade fram till hans sida.

�D�da honom!� skrek pojkkungen fr�n j�rntronen. �Jag befaller er att d�da dem allihop!�

�Ni l�mnar mig inget val�, sa Ned till Cersei Lannister och ropade till Janos Slynt: �Ta drottningen och hennes barn i f�rvar. Tillfoga dem ingen skada, men eskortera dem tillbaka till de kungliga gemaken och h�ll dem under bevakning d�r.�

�Soldater i stadsvakten!� skrek Janos Slynt och satte p� sig hj�lmen. Hundra man i gyllene mantlar s�nkte spjuten och n�rmade sig.

�Jag vill inte ha n�gon blodsutgjutelse�, sa Ned till drottningen. �S�g �t era m�n att l�gga ner sv�rden s� beh�ver ingen��

Med en enda h�rd st�t k�rde n�rmaste soldat i stadsvakten sitt spjut i ryggen p� Tomard. Tjocke Toms klinga f�ll ur slappa h�nder d� den v�ta r�da spetsen gick igenom l�der och ringbrynja och tr�ngde ut genom revbenen. Han var d�d innan sv�rdet tr�ffade golvet.

Neds rop kom f�r sent. Janos Slynt skar sj�lv upp strupen p� Varly. Cayn sv�ngde runt med blixtrande sv�rd och drev tillbaka n�rmaste spjutb�rare med en skur av hugg, och f�r ett �gonblick s�g det ut som om han kanske skulle kunna sl� sig fri. S� var Blodhunden �ver honom. Sandor Cleganes f�rsta slag h�gg av Cayns sv�rdshand vid handleden och hans andra tvingade ner honom p� kn� och �ppnade honom fr�n axeln till br�stbenet.

Samtidigt som Neds m�n dog runt omkring honom drog Lillfinger hans dolk ur slidan och satte den mot strupen p� honom. Hans leende var urs�ktande. �Som ni kanske minns varnade jag er f�r att lita p� mig.�

�H�gt�, ropade Syrio Forel och h�gg mot hennes huvud. Det skr�llde om tr�sv�rden d� Arya parerade.

�V�nster�, skrek han samtidigt som hans klinga kom susande. Hennes for upp f�r att m�ta den och skr�llen fick honom att smacka med tungan.

�H�ger�, sa han och �l�gt� och �v�nster� och �v�nster� igen, snabbare och snabbare, och han drev Arya bak�t medan hon parerade varje slag.

�Utfall�, varnade han, och d� han gjorde st�ten tog hon ett steg �t sidan, slog undan hans klinga och h�gg mot hans axel. Hon nuddade honom n�stan, s� n�ra att det fick henne att le. En h�rslinga h�ngde ner i �gonen p� henne, v�t av svett, och hon str�k undan den med baksidan av handen.

�V�nster�, ropade Syrio. �L�gt.� Hans sv�rd r�rde sig s� snabbt att det knappt syntes och lilla salen ekade av skr�llarna. �V�nster. V�nster. H�ger. V�nster. H�ger. V�nster. L�gt. V�nster! �

Tr�klingan tr�ffade henne h�gt i br�stet, ett pl�tsligt svidande hugg som gjorde �nnu ondare eftersom det kom fr�n fel h�ll. �Aj�, skrek hon. Hon skulle ha ett nytt bl�m�rke d�r n�r hon somnade n�gonstans ute p� havet. Ett bl�m�rke �r en l�xa, sa hon sig, och varje l�xa g�r en b�ttre.

Syrio tog ett steg bak�t. �Du �r d�d nu.�

Arya gjorde en grimas. �Du fuskade!� utbrast hon hett. �Du sa v�nster och h�gg fr�n h�ger.�

�Exakt, och nu �r du d�d.�

�Men du lj�g!�

�Mina ord lj�g, men mina �gon och min arm skrek ut sanningen. Det var du som inte tittade.�

�Det gjorde jag visst�, protesterade Arya. �Jag iakttog dig varenda sekund!�

�Att iaktta �r inte detsamma som att se, d�da flicka. Vattendansaren ser. Kom, och l�gg ner sv�rdet, f�r nu �r det dags att lyssna.�

Hon f�ljde efter honom fram till v�ggen d�r han satte sig p� en b�nk. �Syrio Forel var f�rste sv�rdsk�mpe �t havslorden i Braavos, och vet du hur det kom sig?�

�Du var den b�ste sv�rdsk�mpen i staden.�

�Exakt, men varf�r? Andra m�n var starkare, snabbare, yngre, men varf�r var Syrio Forel b�st? Det ska jag ber�tta nu.� Han r�rde l�tt vid �gonlocket med lillfingret. �Att se, att verkligen se, det �r k�rnan i det hela.

H�r p� mig. Skeppen fr�n Braavos seglar s� l�ngt vinden bl�ser till fr�mmande och underbara l�nder, och n�r kaptenerna kommer tillbaka har de med sig underliga djur till havslordens menageri, varelser som du aldrig har sk�dat: randiga h�star, stora fl�ckiga djur med halsar l�nga som styltor, h�riga svin stora som kor, stickande kimairor, tigrar som b�r sina ungar i en pung, fruktansv�rda �dlor som g�r p� tv� ben och har liar till klor. Syrio Forel har sett dessa v�sen.

Den dagen jag talar om hade den f�rste sv�rdsk�mpen nyligen d�tt och havslorden skickade efter mig. M�nga banditer hade kommit till honom och lika m�nga hade skickats i v�g, men ingen kunde s�ga varf�r. N�r jag kom till honom satt han med en fet gul katt i kn�et. Han ber�ttade f�r mig att en av hans kaptener f�rt hem besten till honom fr�n en � bortom solnedg�ngen. �Har du n�gonsin sett hennes like?� fr�gade han mig.

Och jag svarade: �Varje natt i gr�nderna i Braavos ser jag tusentals katter som ser ut som han.� Havslorden skrattade och den dagen blev jag utn�mnd till f�rste sv�rdsk�mpe.�

Arya skrynklade ihop ansiktet. �Jag f�rst�r inte.�

Syrio smackade med tungan. �Det var en helt vanlig katt. De andra f�rv�ntade sig en vidunderlig best, och det var vad de s�g ocks�. Vad stor den �r, sa de. Den var inte st�rre �n n�gon annan katt, bara lat och �verg�dd, f�r havslorden matade den fr�n sitt eget bord. Vilka konstiga sm� �ron den har, sa de. Den hade f�tt halva �ronen bortslitna i slagsm�l med andra katter. Och det var helt klart en hankatt, men �nd� sa havslorden �hon�, och det var vad de andra s�g. F�rst�r du nu?�

Arya t�nkte efter. �Du s�g vad som fanns d�r.�

�Exakt. �ppna �gon �r allt som beh�vs. Hj�rtat ljuger och huvudet spelar oss spratt, men �gonen ser sanningen. Titta med �gonen. H�r med �ronen. Smaka med munnen. Lukta med n�san. K�nn med huden. Sedan kommer t�nkandet, efter�t, och p� det viset finner man sanningen.�

�Exakt�, inst�mde Arya och flinade.

Syrio Forel till�t sig ett leende. �Jag tror att n�r vi kommer till ditt Vinterhed �r det dags att s�tta N�l i din hand.�

�Ja!� utbrast Arya ivrigt. �V�nta tills jag visar Jon��

Bakom henne sl�ngdes de stora tr�d�rrarna till lilla salen upp med ett �ronbed�vande brak, och Arya sv�ngde runt.

I d�rren stod en riddare i kungsvakten med fem vakter i klanen Lannisters karmosinr�da mantlar bakom sig. Han var ikl�dd full rustning, men visiret var uppf�llt, och Arya mindes hans tunga �gonlock och rostf�rgade sk�gg fr�n den g�ngen han var p� bes�k p� Vinterhed tillsammans med kungen: ser Meryn Trant. Soldaterna bar pansarskjortor �ver h�rdat l�der och lejonprydda hj�lmar. �Arya Stark�, sa riddaren, �f�lj med oss, barn.�

Arya tuggade os�kert p� l�ppen. �Vad vill ni?�

�Din far vill tr�ffa dig.�

Arya tog ett steg fram�t, men Syrio Forel grep tag i hennes arm. �Och hur kommer det sig att lord Eddard skickar klanen Lannisters m�n i st�llet f�r sina egna?�

�Vet din plats, dansm�stare�, morrade ser Meryn. �Det h�r �r inget som ang�r dig.�

�Min far skulle inte skicka er �, sa Arya. Hon ryckte �t sig tr�sv�rdet, och vakterna skrattade.

�L�gg ifr�n dig k�ppen, flicka�, sa ser Meryn. �Jag �r en edsvuren broder i kungsvakten, de vita sv�rden.�

�Det var kungam�rdaren ocks� n�r han m�rdade den gamle kungen�, p�pekade Arya. �Jag beh�ver inte f�lja med er om jag inte vill.�

Ser Meryn Trant tappade t�lamodet. �Grip henne�, beordrade han sina m�n och f�llde ner visiret p� hj�lmen.

Tre av dem b�rjade g� fram�t och brynjorna klirrade svagt f�r varje steg de tog. Med ens k�nde Arya sig r�dd. R�dslan sk�r djupare �n sv�rd, sa hon sig f�r att lugna sitt vilt dunkande hj�rta.

Syrio Forel st�llde sig mellan dem och henne och slog l�tt med tr�sv�rdet mot st�veln. �Stanna d�r. �r ni m�n eller hundar, eftersom ni kan ge er till att hota ett barn?�

�Ur v�gen, gamling�, fr�ste en av vakterna.

Syrios tr�sv�rd kom farande och tr�ffade hans hj�lm med ett klingande. �Jag �r Syrio Forel, och jag kr�ver att bli behandlad med respekt.�

�Skallige j�vel.� Mannen slet upp l�ngsv�rdet. Tr�sv�rdet r�rde sig igen, blixtsnabbt, och Arya h�rde en ljudlig skr�ll d� l�ngsv�rdet dunsade i stengolvet. �Min hand�, tj�t vakten och h�ll om sina brutna fingrar.

�Du �r snabb f�r att vara dansm�stare�, anm�rkte ser Meryn.

�Och du �r l�ngsam f�r att vara riddare�, svarade Syrio.

�D�da karlen och f�r hit flickan�, befallde riddaren i den vita rustningen.

Fyra soldater drog sv�rden ur skidorna. Den femte, han med de brutna fingrarna, spottade och drog en dolk med v�nsterhanden.

Syrio Forel smackade med tungan, st�llde sig i sin vattendansarposition och v�nde bara sidan mot fienden. �Arya, barn�, ropade han utan att titta p� henne, utan att ta �gonen ifr�n vakterna, �vi har dansat f�rdigt f�r i dag. Det �r b�st du g�r nu. Spring till din far.�

Arya ville inte l�mna honom, men han hade l�rt henne att g�ra som han sa. �Snabb som en hjort�, viskade hon.

�Exakt�, inst�mde Syrio Forel samtidigt som vakterna n�rmade sig.

Arya backade med ett fast grepp om sitt eget tr�sv�rd. N�r hon nu s�g Syrio i aktion ins�g hon att han bara hade lekt med henne d� de duellerade. M�nnen i de karmosinr�da mantlarna kom emot honom fr�n tre h�ll med st�l i h�nderna. Deras brynjor t�ckte br�st och armar och de hade blygdkapslar av st�l isydda i byxorna, men bara l�der p� benen. H�nderna var bara och hj�lmarna hade n�sskydd men inget visir f�r �gonen.

Syrio v�ntade inte tills de n�dde fram till honom utan hoppade �t v�nster, och Arya hade aldrig sett n�gon r�ra sig s� snabbt. Han parerade ett f�rsta hugg med tr�sv�rdet och dansade undan f�r n�sta. Den andre mannen f�rlorade balansen och krockade med den f�rste. Syrio satte st�veln i ryggen p� honom och b�da vakterna f�ll omkull i en h�g. Den tredje vakten hoppade �ver dem och h�gg mot vattendansarens huvud, men Syrio duckade under hans klinga och k�rde upp sv�rdet. Vakten f�ll skrikande omkull medan blodet v�llde fram ur det v�ta r�da h�l d�r hans v�nstra �ga hade suttit.

De som fallit b�rjade ta sig upp p� benen. Syrio sparkade den ene i ansiktet och slet hj�lmen av den andres huvud. Mannen med dolken h�gg efter honom, och Syrio tog emot hugget med hj�lmen och krossade mannens kn�sk�l med tr�sv�rdet. Den siste vakten vr�lade en svordom, gick till anfall och dr�mde till med b�da h�nderna om sv�rdet. Syrio rullade �t h�ger och det m�rdande hugget tr�ffade mannen utan hj�lm mellan hals och axlar just som han f�rs�kte ta sig upp p� kn�. L�ngsv�rdet tr�ngde igenom b�de brynja och l�der och mannen tj�t. Innan vakten som utdelat det d�dande hugget hann slita loss klingan stack Syrio honom i adams�pplet och han gav ifr�n sig ett kv�vt skrik och raglade bak�t medan han h�ll sig f�r halsen och ansiktet blev allt svartare.

Fem man var f�llda, d�da eller d�ende, d� Arya n�dde bakd�rren som ledde till k�ket. Hon h�rde ser Meryn Trant sv�ra. �F�rbaskade kl�pare�, skrek han och drog l�ngsv�rdet ur skidan.

Syrio Forel �tertog sin position och smackade med tungan. �Arya, barn�, ropade han utan att se p� henne, �g� nu.�

Titta med �gonen, hade han sagt. Hon s�g: riddaren kl�dd i vit rustning fr�n topp till t� med ben, hals och h�nder skyddade av metall, �gonen dolda bakom den h�ga vita hj�lmen och kallt st�l i handen. Mot det: Syrio i l�derv�st med tr�sv�rd i handen. �Fly, Syrio!� skrek hon.

�Braavos f�rste sv�rdsk�mpe flyr inte�, sj�ng han medan ser Meryn h�gg efter honom. Syrio dansade undan. Tr�sv�rdet r�rde sig blixtsnabbt och slagen haglade mot riddarens tinning, armb�ge och hals med ett klingande av tr� mot metallen i hj�lm, harneskhandske och halsharnesk. Arya stod som fastvuxen vid golvet. Ser Meryn avancerade och Syrio backade. Han parerade n�sta hugg, hoppade undan f�r ett andra och lyckades avv�rja ett tredje.

Det fj�rde kl�v hans tr�sv�rd i tv� delar, splittrade tr�et och skar rakt igenom blyk�rnan.

Arya sv�ngde snyftande runt och sprang d�rifr�n.

F�rblindad av panik st�rtade hon genom k�ket och f�rr�dsrummen medan hon kryssade mellan kockar och k�kspojkar. En bagarl�rling st�llde sig framf�r henne med en tr�bricka i h�nderna. Arya knuffade omkull honom s� att nybakade, v�ldoftande limpor spreds �ver golvet. Hon h�rde rop bakom sig d� hon tr�ngde sig f�rbi en stor fet slaktare som stirrade h�pet p� henne med en k�ttyxa i handen. Hans armar var r�da upp till armb�garna.

Allt som Syrio Forel l�rt henne snurrade i huvudet. Snabb som en hjort. Tyst som en skugga. R�dslan sk�r djupare �n sv�rd. Snabb som en orm. Lugn som stilla vatten. R�dslan sk�r djupare �n sv�rd. Stark som en bj�rn. Vild som en varginna. R�dslan sk�r djupare �n sv�rd. Den som �r r�dd f�r att f�rlora har redan f�rlorat. R�dslan sk�r djupare �n sv�rd. R�dslan sk�r djupare �n sv�rd. R�dslan sk�r djupare �n sv�rd. F�stet p� tr�sv�rdet var halt av svett och Arya andades h�ftigt n�r hon n�dde fram till torntrappan. Hon blev villr�dig. Upp eller ner? Om hon gick upp�t skulle hon komma till den inbyggda bron som ledde �ver den lilla borgg�rden till handens torn, men det var s�kert den v�gen de r�knade med att hon skulle ta. G�r aldrig vad de f�rv�ntar sig, hade Syrio en g�ng sagt. Arya gick ner�t, runt, runt, och hoppade �ver de smala trappstegen i sten tv� och tre i taget. Hon kom ut i en m�rk k�llare med v�lvt tak d�r �lfat var staplade �nda upp till taket. Det var bara ett smalt snedf�nster h�gt uppe som gav lite ljus.

K�llaren var en �terv�ndsgr�nd, och det fanns ingen annan v�g ut �n den hon kommit in. Arya v�gade inte g� tillbaka uppf�r trappan, men hon kunde inte heller stanna d�r hon var. Hon m�ste hitta fadern och ber�tta vad som h�nt, och fadern skulle skydda henne.

Arya stack tr�sv�rdet i b�ltet och b�rjade kl�ttra, hoppade fr�n fat till fat tills hon n�dde f�nstret. D�r tog hon tag i stenen med b�gge h�nderna och h�vde sig upp. Muren var en meter bred och f�nstret en tunnel som sluttade upp�t och ut�t. Arya �lade sig mot dagsljuset och n�r huvudet befann sig i markniv� kikade hon tv�rs �ver borgg�rden mot handens torn.

Den bastanta tr�d�rren var s�nderslagen och s�g ut som om den kluvits med yxor. En d�d man l�g p� mage p� trappan med manteln snodd under sig och ryggen p� pansarskjortan genomdr�nkt av blod. Likets mantel var av gr�tt ylle kantat med vitt siden, uppt�ckte hon med pl�tslig fasa, men hon kunde inte avg�ra vem det var.

�Nej!� viskade hon. Vad var det som h�nde? Var fanns fadern? Varf�r hade soldaterna i de karmosinr�da mantlarna kommit f�r att h�mta henne? Hon mindes vad mannen med det gula tvesk�gget hade sagt den dagen d� hon hittade monstren. Om en hand kan d�, s� varf�r inte en annan? Arya fick t�rar i �gonen, och hon h�ll andan f�r att lyssna. Fr�n f�nstren i handens torn h�rde hon skrik och vr�l och skramlet av st�l mot st�l.

Hon kunde inte g� tillbaka. Fadern�

Arya sl�t �gonen, och f�r ett �gonblick var hon s� r�dd att hon inte f�rm�dde r�ra sig ur fl�cken. De hade m�rdat Jory, Wyl och Heward och den d�r vakten p� trappan, vem han nu var. De kunde d�da fadern ocks�, och henne om de fick fast henne. �R�dslan sk�r djupare �n sv�rd�, sa hon h�gt, men det hj�lpte inte att l�tsas vara en vattendansare. Syrio hade varit en vattendansare och den vite riddaren hade f�rmodligen d�dat honom, och dessutom var hon bara en liten flicka med ett tr�sv�rd, ensam och r�dd.

Hon �lade sig ut p� borgg�rden och s�g sig �ngsligt omkring samtidigt som hon reste sig. Slottet verkade �vergivet, men R�da slottet var aldrig tomt p� folk, s� de m�ste g�mma sig d�r inne bakom barrikaderade d�rrar. Arya kastade en l�ngtansfull blick p� sitt sovrum och b�rjade sedan r�ra sig bort fr�n handens torn och h�ll sig n�ra muren medan hon gled fr�n skugga till skugga. Hon l�tsades att hon jagade katter�fast nu var det hon som var katten, och om de f�ngade henne skulle de d�da henne.

Arya flyttade sig fr�n byggnad till byggnad, kl�ttrade �ver murar och s�g till att ha sten mot ryggen n�r det var m�jligt, s� att ingen kunde �verrumpla henne, och n�dde n�stan utan intermezzon fram till stallarna. Dussintalet soldater i gyllene mantlar if�rda ringbrynja och rustning rusade f�rbi d� hon sm�g sig �ver den inre borgg�rden, men eftersom hon inte visste vems sida de stod p� kr�p hon ihop i skuggorna och l�t dem passera.

Hullen, som varit stallm�stare p� Vinterhed s� l�nge Arya kunde minnas, l�g hopsjunken p� marken vid stalld�rren. Han hade blivit knivhuggen s� m�nga g�nger att det s�g ut som om hans tunika hade ett m�nster av scharlakansr�da blommor. Arya var s�ker p� att han var d�d, men d� hon kr�p n�rmare slog han upp �gonen. �Arya framf�r f�tterna�, viskade han, �du m�ste�varna din�far�� Fradgande r�tt spott bubblade ur munnen, och stallm�staren sl�t �gonen igen och sa inget mer.

Inne i stallarna fanns fler kroppar: en stalldr�ng hon lekt med och tre i faderns livvakt. En vagn lastad med kistor och l�dor stod �vergiven n�ra stalld�rren. De d�da m�nnen m�ste ha h�llit p� att lasta den f�r f�rden ner till hamnen d� de blev anfallna. Arya sm�g n�rmare. Ett av liken var Desmond som hade visat henne sitt l�ngsv�rd och lovat att skydda fadern. Han l�g p� rygg och stirrade blint upp i taket medan flugorna kr�lade i �gonen p� honom. Bredvid honom l�g en d�d man i �tten Lannisters karmosinr�da mantel och lejonprydda hj�lm�� men bara en. Varje nordbo �r v�rd tio sydl�ndska sv�rd, hade Desmond sagt till henne. �L�gnare! � utbrast hon och sparkade i pl�tsligt raseri till hans kropp.

H�starna var oroliga i spiltorna och lukten av blod fick dem att gn�gga och frusta. Aryas enda plan var att sadla en h�st och fly bort fr�n slottet och staden. Det enda hon beh�vde g�ra var att f�lja kungsv�gen s� skulle den f�ra henne tillbaka till Vinterhed. Hon tog ner betsel och sadel fr�n v�ggen.

D� hon gick bakom vagnen fick hon syn p� en kista som fallit av. Den m�ste ha rasat i marken under striden eller blivit tappad vid lastningen. Tr�et hade splittrats och locket g�tt av s� att inneh�llet spritts ut, och Arya k�nde igen kl�der i siden och sammet som hon aldrig anv�nde, men hon skulle kanske beh�va varma kl�der p� kungsv�gen�och dessutom�

Arya st�llde sig p� kn� i smutsen och b�rjade rota bland kl�derna. Hon letade fram en tung yllemantel, en sammetskjol, en sidentunika och lite underkl�der, en kl�nning som modern broderat �t henne och ett litet silverarmband som hon kanske skulle kunna s�lja. S� sk�t hon undan det uppbrutna locket och gr�vde i kistan efter N�l. Hon hade g�mt sv�rdet l�ngst ner p� bottnen, under allt annat, men alla hennes saker l�g i en enda r�ra. F�r ett �gonblick blev Arya r�dd att n�gon hittat sv�rdet och stulit det, men s� k�nde fingrarna h�rd metall under en sidenkl�nning.

�D�r �r hon�, v�ste en r�st bakom henne.

Arya ryckte till och snodde runt. Framf�r henne stod en stalldr�ng med ett h�nflin i ansiktet och en lortig vit undertunika kikade fram under hans smutsiga, �rml�sa l�derjacka. St�vlarna var smetiga av g�dsel och han hade en h�gaffel i ena handen. �Vem �r du?� fr�gade hon.

�Hon vet inte vem jag �r�, sa han, �men jag vet allt vem du �r, vargflicka.�

�Hj�lp mig att sadla en h�st�, bad Arya samtidigt som hon stack ner handen i kistan och trevade efter N�l. �Min far �r kungens hand och han kommer att bel�na dig.�

�Din far �r d�d�, svarade pojken. Han hasade n�rmare henne. �Det �r drottningen som kommer att bel�na mig. Kom hit, flicka.�

�H�ll dig undan!� Fingrarna sl�ts om f�stet p� N�l.

�Kom, sa jag.� Han tog henne h�rt i armen.

Allt som Syrio Forel l�rt henne f�rsvann som i ett trollslag, och i det �gonblicket av pl�tslig fasa kunde Arya bara minnas den f�rsta lektionen som Jon Sn� gett henne.

Hon stack honom med den spetsiga �nden och k�rde klingan upp�t med vild, hysterisk styrka.

N�l tr�ngde igenom l�derjackan och den vita huden p� hans mage och kom ut mellan skulderbladen. Pojken tappade h�gaffeln och gav ifr�n sig ett svagt ljud, n�got mitt emellan en fl�mtning och en suck. H�nderna sl�ts om klingan. �Vid alla gudar�, st�nade han d� undertunikan b�rjade f�rgas r�d. �Ta ut det.�

N�r hon drog ut sv�rdet dog han.

H�starna skrek. Arya stod lutad �ver kroppen, stilla och skr�md inf�r d�dens ansikte. Blodet hade str�mmat ut ur munnen p� pojken d� han f�ll ihop och �nnu mer sipprade ut ur �ppningen i magen och bildade en p�l under kroppen, och han hade f�tt djupa sk�rs�r i h�nderna d� han fattade tag om klingan. Med N�l r�d av blod i handen backade hon l�ngsamt undan. Hon m�ste i v�g h�rifr�n, n�gonstans l�ngt bort d�r hon slapp m�ta stalldr�ngens anklagande blick.

Arya ryckte �t sig betslet och sadeln igen och sprang fram till en h�st, men samtidigt som hon lyfte upp sadeln p� dess rygg ins�g hon med pl�tslig skr�ck att portarna skulle vara st�ngda�� och �ven sidod�rrarna skulle f�rmodligen vara bevakade. Kanske skulle vakterna inte k�nna igen henne. Om de trodde att hon var pojke skulle de kanske l�ta henne�nej, de skulle ha order att inte sl�ppa ut n�gon, s� det spelade ingen roll om de k�nde igen henne eller ej.

Men det fanns en annan v�g ut ur slottet�

Sadeln gled ur h�nderna p� Arya och f�ll till marken med en duns och ett moln av damm. Kunde hon hitta rummet med monstren igen? Hon var inte s�ker men visste att hon m�ste f�rs�ka.

Hon gick tillbaka till kl�derna som hon hade samlat ihop, satte p� sig manteln och g�mde N�l i dess veck. Resten av sakerna rullade hon ihop till ett bylte och med det under armen sm�g hon till den bortre �nden av stallarna d�r hon lyfte av haken p� bakd�rren och �ngsligt kikade ut. Hon kunde h�ra det avl�gsna ljudet av sv�rdsslagsm�l och det isande j�mmerskriet fr�n en man som tj�t av sm�rta p� andra sidan borgg�rden. Hon skulle bli tvungen att g� nedf�r spiraltrappan, f�rbi det lilla k�ket och svinstian, f�r det var den v�gen hon tagit d� hon jagade den svarta hankatten. Men d� skulle hon passera stadsvaktens baracker. Hon kunde inte ta den v�gen. Arya f�rs�kte komma p� en annan v�g. Om hon tog sig �ver till andra sidan slottet kunde hon smyga l�ngs muren mot floden och genom den lilla gudaskogen, men f�rst skulle hon bli tvungen att korsa borgg�rden inom fullt synh�ll f�r vakterna p� murarna.

Arya hade aldrig sett s� m�nga man p� murarna, och de flesta av dem bar gyllene mantlar och var bev�pnade med spjut. En del av dem k�nde igen henne. Vad skulle de g�ra om de s�g henne springa �ver borgg�rden? Hon skulle se s� liten ut d�r uppifr�n. Skulle de kunna avg�ra vem hon var? Skulle de bry sig om det?

Hon m�ste ge sig i v�g nu genast, sa hon sig men fann att hon var f�r r�dd f�r att r�ra sig ur fl�cken.

Lugn som stilla vatten, viskade en liten r�st i hennes �ra. Arya ryckte till s� h�ftigt att hon var n�ra att tappa byltet. Hon s�g sig vilt omkring, men d�r fanns ingen annan �n hon, h�starna och de d�da m�nnen.

Tyst som en skugga, h�rde hon. Var det hennes egen r�st eller Syrios? Hon kunde inte avg�ra det, men p� n�got s�tt fick den r�dslan att ge med sig.

Hon klev ut genom stalld�rren.

Det var det ot�ckaste hon n�gonsin gjort. Arya ville springa och g�mma sig men tvingade sig att l�ngsamt g� �ver borgg�rden, satte den ena foten framf�r den andra som om hon hade all tid i v�rlden p� sig och ingen orsak att vara r�dd f�r n�gon. Arya tyckte att hon kunde k�nna deras blickar p� sig, som ohyra som kr�p p� huden under kl�derna, men hon tittade aldrig upp. Om hon s�g dem betrakta henne visste hon att modet skulle svika henne, att hon skulle tappa kl�dbyltet och gr�tande b�rja springa som ett litet barn, och d� skulle de ha henne fast. Arya stirrade stint ner i marken, och n�r hon �ntligen n�dde fram till skuggan av det kungliga kapellet p� andra sidan borgg�rden var hon kallsvettig, men ingen hade slagit larm.

Kapellet var �ppet och tomt. D�r inne brann ett femtiotal vaxljus i v�ldoftande tystnad, och Arya var s�ker p� att gudarna inte skulle sakna tv�. Hon stoppade in dem i byltet och kl�ttrade ut genom ett f�nster p� baksidan. Att hitta tillbaka till gr�nden d�r hon f�ngat den en�rade hankatten var l�tt, men sedan gick hon vilse. Hon kr�p in och ut ur f�nster, hoppade �ver murar och trevade sig tyst som en skugga fram genom m�rka k�llare. En g�ng h�rde hon en kvinna gr�ta. Det tog henne �ver en timme att hitta det l�ga, smala f�nstret som sluttade ner mot f�ngelseh�lan d�r monstren v�ntade.

Hon kastade in byltet och gick tillbaka f�r att t�nda ett vaxljus. Det var riskabelt; elden hon mindes att hon sett hade brunnit ner till gl�dande aska och hon h�rde r�ster medan hon bl�ste p� kolen. Hon kupade handen om den fladdrande l�gan och kl�ttrade ut genom f�nstret samtidigt som n�gra kom in genom d�rren, men hon s�g aldrig vilka det var.

Den h�r g�ngen skr�mde monstren henne inte utan verkade snarare som gamla goda v�nner. Arya h�ll ljuset h�gt �ver huvudet, och f�r varje steg hon tog r�rde sig skuggorna �ver v�ggarna, som om de vred p� huvudet f�r att f�lja henne med blicken. �Drakar�, viskade hon. Hon drog fram N�l ur vecken p� manteln. Den spr�da klingan verkade mycket liten och drakarna oerh�rt stora, men �nd� k�nde sig Arya b�ttre till mods med st�l i handen.

Den l�nga f�nsterl�sa korridoren p� andra sidan d�rren var lika svart som hon mindes den. Hon h�ll N�l i v�nster hand, hennes sv�rdshand, och ljuset i h�ger, och hett vax rann ner p� knogarna. Nedg�ngen till trappan hade legat till v�nster, s� Arya gick �t h�ger. En del av henne ville springa, men hon var r�dd f�r att ljuset skulle slockna. Hon h�rde ett svagt pip av r�ttor och fick en skymt av ett par sm� gl�dande �gon i kanten av ljuskretsen, men r�ttor skr�mde henne inte, f�r det fanns mycket farligare saker. Det skulle vara s� l�tt att g�mma sig h�r, s� som hon g�mt sig f�r trollkarlen och mannen med tvesk�gget. Hon kunde n�stan se stalldr�ngen st� d�r lutad mot v�ggen med knutna h�nder och blodet droppande fr�n de djupa s�ren d�r N�l skurit honom. Han kanske v�ntade p� att gripa tag i henne d� hon gick f�rbi. Han kunde se hennes ljus p� l�ngt h�ll. Kanske skulle det vara s�krare utan ljus�

R�dslan sk�r djupare �n sv�rd, viskade den tysta r�sten inom henne, och pl�tsligt mindes Arya kryptan p� Vinterhed. Den var mycket ot�ckare �n det h�r st�llet, sa hon sig. Hon hade varit mycket liten d� hon s�g den f�rsta g�ngen. Robb hade tagit med henne dit tillsammans med Sansa och Bran, som d� inte varit �ldre �n Rickon var nu. De hade bara haft ett enda ljus med sig och Brans �gon hade blivit stora som tefat medan han stirrade p� vinterns kungars stenansikten med vargarna vid f�tterna och j�rnsv�rden �ver kn�na.

Robb f�rde dem �nda l�ngst bort, f�rbi farfar och Brandon och Lyanna, f�r att visa dem deras egna gravar. Sansa iakttog hela tiden det lilla korta ljuset och var �ngslig f�r att det skulle slockna. Gamla Nan hade ber�ttat f�r henne att det fanns spindlar h�r nere, och r�ttor stora som hundar. Robb log d� hon sa det. �Det finns farligare saker �n spindlar och r�ttor�, viskade han, �f�r det �r h�r de d�da g�r igen.� Det var d� de h�rde ljudet, l�gt och dovt och isande. Lille Bran hade kramat Aryas hand h�rt.

N�r v�lnaden blekvit och st�nande steg ur den �ppna graven rusade Sansa skrikande mot trappan och Bran kl�ngde sig snyftande fast vid Robbs ben. Arya stod lugnt kvar och gav v�lnaden en knuff. Det var bara Jon, t�ckt med mj�l. �Din elaking�, fr�ste hon, �du skr�mde Bran�, men Jon och Robb bara skrattade och skrattade och snart st�mde b�de Bran och Arya in i skrattet.

Minnet fick Arya att le, och efter det skr�mde m�rkret henne inte l�ngre. Stalldr�ngen var d�d, hon hade d�dat honom, och om han hoppade fram mot henne skulle hon d�da honom igen. Hon skulle bege sig hem, och allt skulle bli b�ttre s� fort hon var i trygghet bakom Vinterheds gr� granitmurar.

Arya tr�ngde djupare in i m�rkret medan hennes steg ekade svagt i tystnaden.

P� tredje dagen kom de f�r att h�mta Sansa.

Hon valde en anspr�ksl�s kl�nning av m�rkgr�tt ylle, enkelt skuren men konstfullt broderad runt �rmar och hals. Fingrarna k�ndes stela och fumliga d� hon k�mpade med silversp�nnena och fick klara sig utan hj�lp av tj�nare. Jeyne Poole hade blivit insp�rrad tillsammans med henne, men Jeyne var inte till n�gon nytta alls. Hon var alldeles svullen i ansiktet efter allt gr�tande och hon tycktes inte kunna sluta snyfta och oroa sig f�r sin far.

�Jag �r s�ker p� att din far m�r bra�, sa Sansa n�r hon �ntligen lyckats kn�ppa kl�nningen, �och jag ska be drottningen att du f�r tr�ffa honom.� Hon t�nkte att den v�nligheten skulle g�ra Jeyne gladare, men den andra flickan bara tittade p� henne med r�dgr�tna �gon och b�rjade snyfta �nnu h�ftigare. Ett s�dant barn hon var.

F�rsta dagen hade Sansa ocks� gr�tit, f�r till och med innanf�r de tjocka murarna i Maegors f�ste med d�rrarna l�sta och barrikaderade var det sv�rt att inte bli livr�dd n�r d�dandet b�rjade. Hon hade vuxit upp till ljudet av st�l p� borgg�rden, och knappt en dag i hennes liv hade g�tt utan att hon h�rt skramlet av sv�rd mot sv�rd, men det var en helt annan sak att veta att striderna var p� allvar. Hon h�rde dem som hon aldrig gjort f�rr�� och dessutom andra ljud: st�n av sm�rta, ilskna svordomar, rop p� hj�lp och j�mmern fr�n s�rade och d�ende. I balladerna skrek inte riddarna och bad inte heller om n�d.

S� hon gr�t och b�nf�ll dem genom d�rren att tala om f�r henne vad som h�nde, ropade p� fadern och mamsell Mordana, p� kungen och sin stilige, tappre prins, men �ven om m�nnen som vaktade henne h�rde hennes b�ner s� svarade de inte. Enda g�ngen d�rren �ppnades var sent samma kv�ll d� de knuffade in Jeyne Poole, skakande och full av bl�m�rken. �De d�dar alla!� hade f�rvaltarens dotter hysteriskt skrikit. Blodhunden hade slagit in hennes d�rr med en stridsklubba, ber�ttade hon, och det l�g kroppar i trappan i handens torn och trappstegen var hala av blod. Sansa torkade sina egna t�rar och f�rs�kte tr�sta sin v�n, och de somnade i samma s�ng med armarna om varandra som systrar.

Andra dagen var �nnu v�rre. Rummet d�r Sansa blivit insp�rrad l�g h�gst upp i det h�gsta tornet i Maegors f�ste. Fr�n f�nstret kunde hon se att det tunga f�llgallret av j�rn i porthuset var nere och att man hissat upp vindbryggan som l�pte �ver den djupa torrgraven och skilde slottet i slottet fr�n det st�rre som omgav det. Klanen Lannisters vakter patrullerade murarna med spjut och armborst redo. Striderna var �ver och gravens tystnad hade lagt sig �ver R�da slottet, och de enda ljud som h�rdes var Jeyne Pooles snyftningar som aldrig ville ta slut.

De fick mat�� ost, nybakat br�d och mj�lk f�r att bryta fastan, stekt kyckling och gr�nsaker mitt p� dagen och en sen middag best�ende av k�tt och korngrynsgr�t�� men tj�narna som kom med m�ltiderna v�grade att svara p� Sansas fr�gor. Den kv�llen hade ett par tj�nsteflickor med sig kl�der �t henne fr�n handens torn och en del av Jeynes saker ocks�, men de verkade n�stan lika skr�mda som Jeyne, och d� Sansa f�rs�kte prata med dem flydde de som om hon varit pestsmittad. Vakterna utanf�r d�rren v�grade fortfarande att l�ta dem l�mna rummet.

�Sn�lla, jag m�ste f� tala med drottningen igen�, sa Sansa till dem, precis som hon sagt till alla andra den dagen. �Hon vill s�kert tala med mig, det vet jag att hon vill. S�g �t henne att jag vill tr�ffa henne, sn�lla ni. Och om inte drottningen har tid s� vill jag tala med prins Joffrey. Vi ska gifta oss d� vi blir �ldre.�

I solnedg�ngen den andra dagen b�rjade en stor klocka ringa. Klangen var djup och fyllig och de l�nga, l�ngsamma slagen fyllde Sansa med fasa. Ringandet tog aldrig slut, och efter ett tag h�rde de andra klockor svara fr�n Baelors katedral p� Visenyas kulle. Klockornas kl�mtningar d�nade �ver staden som �ska och varnade f�r stormen som var i ant�gande.

�Vad �r det?� fr�gade Jeyne och h�ll f�r �ronen. �Varf�r ringer de i klockorna?�

�Kungen �r d�d.� Sansa kunde inte s�ga hur hon visste det, men �nd� gjorde hon det. Det l�ngsamma, envisa ringandet fyllde deras rum som en sorges�ng. Hade en fiende stormat slottet och m�rdat kung Robert? Var det d�rf�r de h�rt strider?

Undrande, �ngslig och r�dd somnade hon. Var hennes stilige Joffrey kung nu? Eller hade de m�rdat honom ocks�? Hon var r�dd f�r hans skull och f�r faderns. Om de bara ville tala om f�r henne vad som h�nde�

Den natten dr�mde Sansa om Joffrey p� tronen och sj�lv satt hon bredvid honom i en l�ng kl�nning av spunnet guld. Hon hade en krona p� huvudet och alla hon n�gonsin k�nt kom v�rdsamt fram och b�jde kn� f�r henne.

F�ljande morgon, p� den tredje dagen, kom ser Boros Blount i kungsvakten f�r att eskortera henne till drottningen.

Ser Boros var en ful karl, hjulbent och skallig med oproportionerligt bred och l�ng �verkropp, platt n�sa och p�siga kinder. Han var kl�dd i vit sammet och den sn�vita manteln var f�st med en lejonformad brosch som gl�nste av guld och hade sm� rubiner till �gon. �Ni ser mycket stilig ut i dag, ser Boros�, sa Sansa, f�r hon var fast besluten att upptr�da som en fin dam vad som �n h�nde.

�Ni med, ers n�d�, svarade ser Boros tonl�st. �Hennes h�ghet v�ntar er. F�lj med mig.�

Det stod tre vakter utanf�r hennes d�rr, soldater tillh�rande �tten Lannister i karmosinr�da mantlar och lejonprydda hj�lmar. Sansa tvingade sig att le v�nligt mot dem och s�ga god morgon d� hon gick f�rbi. Det var f�rsta g�ngen hon till�ts l�mna rummet sedan ser Arys Oakheart f�rt henne dit tv� dagar tidigare. �F�r att du ska vara i s�kerhet, lilla v�n�, hade drottning Cersei sagt till henne. �Joffrey skulle aldrig f�rl�ta mig om n�got h�nde hans trolovade.�

Sansa hade trott att ser Boros skulle eskortera henne till de kungliga gemaken, men i st�llet f�rde han henne ut ur Maegors f�ste. Vindbryggan var nerf�lld igen, och med hj�lp av rep h�ll n�gra arbetare p� att s�nka ner en man i torrgraven. N�r Sansa kikade ner s�g hon att det satt en kropp p� en av de enorma j�rnspetsarna nedanf�r. Hon v�nde snabbt bort blicken, r�dd f�r att fr�ga, r�dd f�r att titta f�r l�nge, r�dd f�r att det kanske var n�gon hon k�nde.

Drottning Cersei satt i r�dssalen vid �vre �nden av det l�nga bordet som var �vers�llat av papper, ljus och kakor med sigillvax. Det var det praktfullaste rum Sansa n�gonsin sett och hon stirrade imponerat p� den snidade sk�rmen med alla sagodjuren och de b�da sfinxerna som flankerade d�rren.

�Ers h�ghet�, sa ser Boros d� de visats in av en annan i kungsvakten, ser Mandon med det ot�ckt d�da ansiktet. �Jag har h�mtat flickan.�

Sansa hade hoppats att hon skulle finna sin prins d�r, men det gjorde hon inte, d�remot tre av kungens r�dsherrar. Lord Petyr Baelish satt till v�nster om drottningen och storm�ster Pycelle vid nedre �nden av bordet medan lord Varys gick fram och tillbaka i ett moln av blomdoft. Allihop var svartkl�dda, uppt�ckte hon med fasa. Sorgkl�der�

Drottningen bar en h�ghalsad svart sidenkl�nning med livet prytt av isydda m�rkr�da rubiner, och de var slipade som t�rar, som om drottningen gr�t blod. Cersei log d� hon fick syn p� henne, och Sansa tyckte att det var det raraste och sorgsnaste leende hon n�gonsin sett. �Sansa, k�ra barn�, sa hon, �jag vet att du har fr�gat efter mig, och jag �r ledsen att jag inte har kunnat skicka efter dig tidigare, men det har h�nt s� mycket att jag inte har f�tt en stund �ver. Jag hoppas du har blivit v�l omh�ndertagen?�

�Alla har varit sn�lla och rara, ers h�ghet, tackar som fr�gar�, svarade Sansa artigt. �Det �r bara det att ingen vill tala om f�r oss vad som har h�nt��

�Oss?� upprepade Cersei fr�gande.

�Vi satte f�rvaltarens flicka hos henne�, upplyste ser Boros, �f�r vi visste inte vad vi annars skulle g�ra med henne.�

Drottningen s�g ogillande ut. �N�sta g�ng ska ni fr�ga f�rst�, sa hon med skarp r�st, �f�r det vete gudarna vad f�r sorts historier hon har proppat i Sansa.�

�Jeyne �r r�dd�, f�rklarade Sansa, �och hon verkar inte kunna sluta gr�ta. Jag lovade henne att jag skulle fr�ga om hon fick tr�ffa sin far.�

Gamle storm�ster Pycelle s�nkte blicken.

�Hennes far m�r v�l bra?� undrade Sansa �ngsligt. Hon visste att det hade f�rekommit strider, men ingen skulle v�l �nd� ge sig p� en f�rvaltare, och Vayon Poole bar inte ens sv�rd.

Drottning Cersei s�g i tur och ordning p� r�dsherrarna. �Jag vill inte att Sansa ska g� omkring och oroa sig i on�dan. Vad ska vi g�ra med hennes lilla v�ninna, mina herrar?�

Lord Petyr lutade sig fram�t. �Jag ska hitta ett st�lle �t henne.�

�Inte i staden�, sa drottningen.

�Tar ni mig f�r en dumbom?�

Drottningen l�tsades inte om hans anm�rkning. �Ser Boros, eskortera flickan till lord Petyrs gemak och beordra hans tj�nare att h�lla kvar henne d�r tills han h�mtar henne. S�g �t flickan att Lillfinger ska f�ra henne till fadern, det borde lugna ner henne, f�r jag vill att hon ska vara borta innan Sansa kommer tillbaka till sitt rum.�

�Som ni befaller, ers h�ghet�, svarade ser Boros. Han bugade djupt, sv�ngde runt p� klacken och f�rsvann med den l�nga, vita manteln fladdrande efter sig.

Sansa var f�rbryllad. �Jag f�rst�r inte�, sa hon. �Var �r Jeynes far? Varf�r kan inte ser Boros f�ra henne till honom i st�llet f�r att lord Petyr ska beh�va g�ra det?� Hon hade lovat sig sj�lv att upptr�da som en dam, mild som drottningen och stark som modern, men pl�tsligt blev hon r�dd igen och var n�ra att b�rja gr�ta. �Vart skickar ni henne? Hon har inte gjort n�got fel, och hon �r en sn�ll flicka.�

�Hon har gjort dig uppr�rd�, f�rklarade drottningen mjukt, �och det kan vi inte till�ta. Inte ett ord till nu. Lord Baelish ska se till att Jeyne blir v�l omh�ndertagen, det lovar jag.� Hon klappade stolen bredvid sig. �Sitt ner, Sansa, f�r jag vill tala med dig.�

Sansa satte sig bredvid drottningen. Cersei log igen, men det fick inte Sansa att k�nna sig mindre �ngslig. Varys vred sina mjuka h�nder, storm�ster Pycelle h�ll sin s�mniga blick f�st p� papperen framf�r sig, men hon kunde k�nna Lillfinger stirra. Det var n�got i den lille mannens s�tt att titta p� henne som fick Sansa att k�nna sig som om hon inte hade n�gra kl�der p� sig, och hon fick g�shud �ver hela kroppen.

�S�ta Sansa�, sa drottning Cersei och lade en mjuk hand p� hennes handled. �Ett s�dant vackert barn. Jag hoppas du vet hur mycket Joffrey och jag �lskar dig.�

�G�r ni?� utbrast Sansa andl�st, och Lillfinger var gl�md. Hennes prins �lskade henne och det var det enda som betydde n�got.

Drottningen log. �Jag betraktar dig n�stan som min egen dotter, och jag vet hur h�gt du �lskar Joffrey.� Hon skakade tr�tt p� huvudet. �Men jag �r r�dd f�r att vi har d�liga nyheter om din far, och du m�ste vara modig, barn lilla.�

Hennes l�gm�lda ord gjorde Sansa alldeles kall. �Vad �r det?�

�Din far �r en f�rr�dare, k�ra barn�, svarade lord Varys.

Storm�ster Pycelle h�jde l�ngsamt huvudet. �Med egna �ron h�rde jag lord Eddard lova v�r �lskade kung Robert att han skulle skydda de unga prinsarna som sina egna s�ner, men i samma �gonblick som kungen var d�d kallade han samman lilla r�det f�r att stj�la prins Joffreys r�ttm�tiga tron.�

�Nej�, protesterade Sansa, �det skulle han aldrig g�ra. Aldrig!�

Drottningen tog upp ett brev. Papperet var trasigt och stelt av torkat blod, men det brutna sigillet var hennes fars, skr�ckvargen i vitt vax. �Vi hittade det h�r p� kaptenen f�r er livvakt, Sansa, och det �r ett brev till min avlidne makes bror Stannis d�r han erbjuds kronan.�

�Sn�lla ers h�ghet, det m�ste vara ett misstag.� Pl�tslig panik gjorde henne yr och svag. �Skicka efter min far, s� ska han tala om f�r er att han aldrig skulle g�ra n�got s�dant, f�r kungen var hans v�n.�

�Robert trodde det�, sa drottningen, �och det h�r f�rr�deriet skulle ha krossat hans hj�rta, och jag tackar gudarna f�r att han slapp uppleva det.� Hon suckade. �Sansa, raring, du m�ste f�rst� vilken fruktansv�rd situation det h�r har f�rsatt oss i. Du �r oskyldig och har inte gjort n�got fel, det vet vi allihop, och �nd� �r du dotter till en f�rr�dare. Hur ska jag kunna till�ta att du gifter dig med min son?�

�Men jag �lskar honom�, kved Sansa, f�rvirrad och r�dd. Vad t�nkte de g�ra med henne? Vad hade de gjort med fadern? Det var inte s� h�r hon hade t�nkt sig det hela. Hon m�ste f� gifta sig med Joffrey, de var trolovade, och hon hade till och med dr�mt om det. Det var inte r�ttvist att de tog honom ifr�n henne p� grund av n�got som fadern gjort.

�Det vet jag s� v�l, k�ra barn�, f�rs�krade Cersei och r�sten var o�ndligt rar. �Varf�r skulle du annars ha kommit till mig och ber�ttat om din fars planer p� att skicka bort dig fr�n oss, om det inte var av k�rlek?�

�Det var av k�rlek�, sa Sansa snabbt, �f�r far ville inte ens ge mig lov att s�ga farv�l.� Hon var den v�luppfostrade dottern, den lydiga dottern, men hon hade n�stan k�nt sig lika olydig som Arya den d�r morgonen d� hon smet i v�g fr�n mamsell Mordana och trotsade sin far. Hon hade aldrig gjort n�got s� egensinnigt tidigare och skulle aldrig ha gjort det om hon inte �lskat Joffrey s� h�gt. �Han t�nkte skicka hem mig till Vinterhed f�r att gifta bort mig med n�gon vandrande riddare trots att det var Joff jag ville ha. Jag sa det till honom, men han v�grade att lyssna.� Kungen hade varit hennes sista hopp, f�r kungen kunde befalla fadern att l�ta henne stanna i Kungshamn och gifta sig med prins Joffrey, det visste Sansa att han kunde. Men kungen hade alltid skr�mt henne, f�r han var h�gr�stad och barsk och ofta berusad, och han skulle f�rmodligen bara ha skickat tillbaka henne till lord Eddard, om de ens l�tit henne tr�ffa honom. S� hon gick till drottningen i st�llet och l�ttade sitt hj�rta f�r henne, och Cersei hade lyssnat och �versvallande tackat henne. Fast sedan hade ser Arys eskorterat henne till rummet h�gst uppe i Maegors f�ste och satt ut vakter och n�gra timmar senare hade striderna b�rjat utanf�r. �Sn�lla�, slutade hon, �ni m�ste l�ta mig �kta Joffrey, och jag ska bli en god hustru �t honom, ni ska f� se. Jag ska bli en lika bra drottning som ni, jag lovar.�

Drottning Cersei s�g p� de andra. �Vad s�ger ni om hennes v�djan, mina herrar?�

�Stackars barn�, mumlade Varys. �Det vore grymt att st�cka en s�dan sann och oskyldig k�rlek, ers h�ghet, men vad kan vi g�ra n�r hon har en s�dan far?� Han vred sina mjuka h�nder i en gest av hj�lpl�s f�rtvivlan.

�F�r barn till f�rr�dare brukar svek falla sig naturligt�, f�rkunnade storm�ster Pycelle. �Hon �r s�t och rar nu, men vem vet vilka bedr�gliga planer hon kokar ihop om tio �r?�

�Nej!� utbrast Sansa f�rf�rad. �Jag �r inte�jag skulle aldrig�jag skulle inte bedra Joffrey, f�r jag �lskar honom, det sv�r jag.�

��, s� gripande�, sa Varys, �men �nd� s�gs det med r�tta att blodet �r starkare �n alla eder.�

�Hon p�minner mig om modern, inte fadern�, sa lord Petyr Baelish l�gm�lt. �Titta p� henne: h�ret, �gonen. Hon �r en avbild av Cat i samma �lder.�

Drottningen gav henne en bekymrad blick, men samtidigt kunde Sansa se v�nlighet i de klargr�na �gonen. �Barn�, b�rjade hon, �om jag �rligt kunde tro att du inte var som din far skulle inget kunna gl�dja mig mer �n att se dig gift med min Joffrey, och jag vet att han �lskar dig av hela sitt hj�rta.� Hon suckade. ��nd� fruktar jag att lord Varys och storm�staren har r�tt och att det �r blodet som kommer att segra. Jag beh�ver bara t�nka p� hur din syster bussade sin varg p� min son.�

�Jag �r inte det minsta lik Arya!� protesterade Sansa. �Hon har f�rr�darens blod, inte jag, f�r jag �r lydig och sn�ll. Fr�ga mamsell Mordana, hon kan tala om det f�r er, och jag vill bara bli en lojal och k�rleksfull hustru �t Joffrey.�

Hon k�nde Cerseis blick p� sig d� drottningen granskade hennes ansikte. �Jag tror du menar det, barn.� Hon v�nde sig till de andra. �Mina herrar, om resten av hennes familj f�rblir lojala mot oss i denna f�rf�rliga stund skulle det i stor utstr�ckning kunna stilla v�ra farh�gor.�

Storm�ster Pycelle str�k sig �ver det stora, mjuka sk�gget och den breda pannan lades fundersamt i djupa veck. �Lord Eddard har tre s�ner.�

�De �r bara pojkar�, p�pekade lord Petyr med en axelryckning. �Jag skulle bekymra mig mer f�r lady Catelyn och �tten Tully.�

Drottningen tog Sansas hand i sina b�da. �Kan du l�sa och skriva, barn?�

Sansa nickade nerv�st. Hon kunde l�sa och skriva b�ttre �n n�gon av sina br�der �ven om hon var hoppl�s med siffror.

�Det var roligt att h�ra, och kanske finns det fortfarande hopp f�r dig och Joffrey��

�Vad vill ni att jag ska g�ra?�

�Du m�ste skriva till din mor och till din bror, den �ldste�Vad heter han?�

�Robb�, svarade Sansa.

�Nyheten om din fars h�gf�rr�deri kommer snart att ha n�tt dem, men det �r b�ttre att den kommer fr�n dig. Du m�ste ber�tta f�r dem hur lord Eddard f�rr�dde sin kung.�

Sansa ville desperat ha Joffrey, men hon trodde inte att hon hade mod nog att g�ra det drottningen bad henne om. �Men han har aldrig�jag vet inte�Jag vet inte vad jag skulle s�ga, ers h�ghet.�

Drottningen klappade henne p� handen. �Vi ska tala om vad du ska skriva, barn, och det viktiga �r att du uppmanar lady Catelyn och din bror att uppr�tth�lla kungens fred.�

�Det blir tr�kigt f�r dem om de inte g�r det�, inf�ll storm�ster Pycelle, �och av k�rlek till dem m�ste du be dem att g� den kloka v�gen.�

�Din mor �r naturligtvis djupt orolig f�r dig�, sa drottningen, �och du m�ste f�rs�kra henne att du m�r bra och befinner dig i v�r omt�nksamma v�rd, att vi behandlar dig v�l och ser till att du inte saknar n�got. Be dem komma till Kungshamn och sv�ra tro- och huldhetsed till Joffrey n�r han blir kr�nt. Om de g�r det, s� vet vi att det inte finns n�gon f�rr�disk smitta i ditt blod, och d� du st�r i blomman av din kvinnliga f�gring ska du �kta kungen i Baelors katedral inf�r alla gudar och m�nniskor.�

��kta kungen� Orden fick Sansa att andas snabbare, men �nd� tvekade hon. �Om jag fick tr�ffa min far�kanske, och tala med honom om��

�F�rr�deri?� antydde lord Varys.

�Du g�r mig besviken, Sansa�, sa drottningen och �gonen hade blivit h�rda som sten. �Vi har ber�ttat f�r dig om din fars brott. Om du verkligen �r s� lojal som du s�ger, varf�r skulle du d� vilja tr�ffa honom?�

�Jag�jag menade bara�� Sansa k�nde hur hon fick t�rar i �gonen. �Han �r v�l inte�sn�lla, han har v�l inte blivit skadad�eller�eller��

�Inget ont har vederfarits lord Eddard�, f�rs�krade drottningen.

�Men�vad ska h�nda med honom?�

�Det f�r kungen avg�ra�, tillk�nnagav storm�ster Pycelle pomp�st.

Kungen! Sansa blinkade bort t�rarna. Joffrey var kung nu, t�nkte hon, och hennes ridderlige prins skulle aldrig skada hennes far vad han �n gjort. Hon var s�ker p� att om hon gick till honom och b�nf�ll honom om barmh�rtighet skulle han lyssna. Han m�ste lyssna, f�r han �lskade henne, det hade till och med drottningen sagt. Joff skulle bli tvungen att straffa fadern, f�r det f�rv�ntade sig lorderna, men kanske kunde han skicka tillbaka honom till Vinterhed eller f�rvisa honom till n�gon av de fria st�derna p� andra sidan Smala havet. Det skulle bara bli f�r n�gra �r, f�r n�r hon och Joffrey gift sig och hon var drottning skulle hon �vertala Joff att ben�da fadern och l�ta honom komma hem.

Men om mor eller Robb gjorde n�got som var landsf�rr�diskt, som att kalla vasallerna under fanorna eller v�gra sv�ra tro- och huldhetsed, skulle allt vara f�rlorat. Hennes Joffrey var god, det visste hon i sitt hj�rta, men en kung m�ste vara str�ng mot rebeller. Hon m�ste f� dem att f�rst�, hon bara m�ste!

�Jag�jag ska skriva breven�, sa Sansa.

Med ett leende lika varmt som soluppg�ngen lutade sig Cersei Lannister n�rmare och kysste henne mjukt p� kinden. �Det visste jag att du skulle, och Joffrey kommer att bli s� stolt n�r jag ber�ttar vilket mod och f�rnuft du har visat h�r i dag.�

Det slutade med att hon skrev fyra brev: till modern, lady Catelyn Stark, till br�derna p� Vinterhed och till sin moster, lady Lysa Arryn av �rnn�stet och till sin morfar, lord Hoster Tully av Flodvattnet. N�r hon var klar var fingrarna stela av kramp och bl�ckfl�ckiga. Varys hade faderns sigill. Hon v�rmde det vita bivaxet �ver ett ljus, droppade det f�rsiktigt p� breven och s�g p� medan eunucken tryckte huset Starks skr�ckvarg i vaxet.

Jeyne Poole och alla hennes saker var borta d� ser Mandon Moore f�rde Sansa tillbaka till det h�ga tornet i Maegors f�ste. Inget mer gr�tande, t�nkte hon tacksamt, men �nd� verkade det kallare utan Jeyne, till och med sedan hon gjort upp eld. Hon drog fram en stol till h�rden, tog ner en av sina �lsklingsb�cker och uppslukades av ber�ttelserna om Florian och Jonquil, om lady Shella och regnb�gsriddaren, om den tappre prins Aemon och hans d�mda k�rlek till broderns drottning.

Det var inte f�rr�n senare p� kv�llen d� Sansa just var p� v�g att somna som hon kom p� att hon gl�mt bort att fr�ga vart systern tagit v�gen.

�Othor�, f�rkunnade ser Jaremy Rykker, �utan skuggan av ett tvivel. Och det h�r var Jafer Blomma.� Han v�nde p� liket med foten och det d�da, vita ansiktet stirrade upp mot den mulna himlen med bl�, bl� �gon. �B�da tv� var Ben Starks m�n.�

Min farbrors m�n, t�nkte Jon alldeles f�rkrossad. Han mindes hur han b�nfallit om att f� rida med dem. Vid alla gudar, s� gr�n jag var. Om han hade tagit mig med skulle det kanske vara jag som l�g h�r.

Jafers h�gra handled slutade i sargade k�ttslamsor och benflisor d�r Gasts k�ftar huggit av handen som nu vilade i en burk vin�ger hemma i m�ster Aemons torn. Den v�nstra handen, som fortfarande satt fast vid armen, var lika svart som hans mantel.

�M� gudarna ha misskund�, muttrade gamle bj�rnen. Han satt av ponnyn och r�ckte tyglarna till Jon. Morgonen var onaturligt varm och bef�lhavaren hade svettp�rlor p� den kala hj�ssan, det s�g ut som dagg p� en melon. H�sten var nerv�s, rullade med �gonen och backade s� l�ngt hon kunde fr�n de d�da m�nnen. Jon ledde stoet n�gra steg �t sidan och fick h�lla i henne av alla krafter f�r att hon inte skulle skena. H�starna gillade inte den h�r platsen, och det gjorde inte Jon heller f�r den delen.

Hundarna tyckte minst om den av dem allihop. Det var Gast som hade lett s�llskapet hit, f�r hundkopplet hade varit v�rdel�st. N�r hundg�rdsm�staren Bass f�rs�kte l�ta hundarna k�nna vittringen av den avslitna handen hade de blivit alldeles vilda och tjutit och sk�llt och f�rs�kt rycka sig loss. Till och med nu morrade och gnydde de omv�xlande och slet i kopplen medan Chett f�rbannade dem och kallade dem ynkryggar.

Det �r bara en skog, intalade Jon sig, och de �r bara d�da m�n. Han hade sett d�da f�rut.

Den sistlidna natten hade han dr�mt om Vinterhed igen. Han vandrade i det tomma slottet och letade efter fadern, gick ner i kryptan, men den h�r g�ngen hade dr�mmen fortsatt l�ngre �n tidigare. I m�rkret hade han h�rt sten skrapa mot sten, och n�r han v�nde sig om s�g han att valven h�ll p� att �ppna sig, det ena efter det andra. D� de d�da kungarna stapplade ut ur sina kalla, svarta gravar hade Jon vaknat i kolm�rkret med bultande hj�rta. Inte ens n�r Gast hoppade upp i s�ngen och gned nosen mot hans ansikte kunde han skaka av sig den djupa fasan, och han v�gade inte somna om. I st�llet hade han kl�ttrat upp p� muren och rastl�st vankat fram och tillbaka tills han s�g gryningsljuset i �ster. Det var bara en dr�m. Jag �r en edsvuren broder i nattens v�ktare nu, inte en r�dd liten pojke.

Samwell Tarly stod och tryckte under tr�den, till h�lften g�md bakom h�starna, och det runda, feta ansiktet hade samma f�rg som filbunke. �n s� l�nge hade han inte st�rtat in i skogen f�r att kr�kas, men han hade inte heller kastat en blick p� de d�da m�nnen. �Jag f�rm�r inte titta�, viskade han olyckligt.

�Du m�ste titta�, sa Jon och h�ll r�sten l�g f�r att de andra inte skulle h�ra. �M�ster Aemon skickade ju hit dig f�r att vara hans �gon. Vad �r det f�r nytta med �gon som blundar?�

�Ja, men�jag �r s� feg, Jon.�

Jon lade handen p� Sams axel. �Vi har dussintalet gr�nsj�gare med oss och hundarna, plus Gast. Ingen kommer att g�ra dig n�got ont, Sam. Titta nu. Det �r sv�rast f�rsta g�ngen.�

Sam nickade darrande och lyckades med stor sj�lv�vervinnelse ta mod till sig. L�ngsamt vred han p� huvudet och �gonen vidgades, men Jon h�ll honom i armen s� att han inte kunde v�nda sig bort.

�Ser Jaremy�, sa gamle bj�rnen barskt, �Ben Stark hade sex m�n med sig d� han red ut fr�n muren. Var �r de andra?�

Ser Jaremy skakade p� huvudet. �Jag �nskar att jag det visste.�

Mormont var klart missbel�ten med det svaret. �Tv� av v�ra br�der slaktade n�stan inom synh�ll f�r muren, och �nd� varken h�rde eller s�g dina gr�nsj�gare n�gonting. �r detta vad nattens v�ktare har f�rfallit till? Skickar vi fortfarande ut spaningspatruller i de h�r skogarna?�

�Ja, ers n�d, men��

�Har vi fortfarande m�n som g�r vakt p� muren?�

�Ja, men��

�Den h�r mannen har ett jakthorn.� Mormont pekade p� Othor. �M�ste jag anta att han dog utan att bl�sa i det? Eller har dina gr�nsj�gare blivit b�de d�va och blinda?�

Ser Jaremy stelnade till av ilska. �Det bl�stes inte i n�got horn, ers n�d, f�r d� skulle mina gr�nsj�gare ha h�rt det. Jag har inte tillr�ckligt med m�n f�r att skicka i v�g s� m�nga spaningspatruller som jag skulle vilja�och sedan Benjen f�rsvann har vi h�llit oss n�rmare muren �n vi gjorde tidigare, p� er egen befallning.�

Gamle bj�rnen grymtade. �Ja, hm�hur som helst.� Han gjorde en ot�lig gest. �Tala om f�r mig hur de dog.�

Ser Jaremy satte sig p� huk bredvid den ene av de d�da m�nnen, den han kallat Jafer Blomma, och tog tag om hans huvud. H�ret var spr�tt som halm och lossnade och han fick h�nderna fulla. Riddaren svor och st�tte till huvudet med handen, och ett stort s�r med en skorpa av torkat blod �ppnades som en mun i sidan p� likets hals. Bara n�gra bleka senor h�ll fortfarande fast huvudet vid halsen. �Det h�r gjordes med en yxa.�

�Ja�, muttrade Dywen, den gamle skogvaktaren, �precis en s�dan yxa som Othor hade, ers n�d.�

Jon k�nde hur frukosten v�nde sig i magen p� honom, men han pressade ihop l�pparna och tvingade sig att titta p� den andra kroppen. Othor hade varit en stor ful man och han var ocks� ett stort fult lik. Ingen yxa syntes till. Jon mindes Othor; det var han som sjungit en oanst�ndig s�ng medan gr�nsj�garna gjorde sig i ordning f�r att rida ut, men nu var det slut med sjungandet. P� hela kroppen hade huden blivit vit som mj�lk, �verallt utom p� h�nderna, f�r h�nderna var lika svarta som Jafers, och blommor av h�rt, sprucket blod prydde de d�dliga s�ren som t�ckte honom fr�n huvud till fot. �nd� var �gonen fortfarande �ppna, och de stirrade upp mot himlen, bl� som safirer.

Ser Jaremy reste sig upp. �R�varna har ocks� yxor.�

Mormont v�nde sig skarpt mot honom. �S� du tror att det h�r �r Mance Rayders verk? S� h�r n�ra muren?�

�Vem annars, ers n�d?�

Jon kunde ha talat om det f�r honom. Han visste, de visste allihop, men �nd� var det ingen av dem som ville s�ga orden. V�lnaderna �r bara en saga, en historia f�r att f� barnen att darra. Om de n�gonsin alls har levt, s� f�rsvann de f�r �tta tusen �r sedan. Bara tanken fick honom att k�nna sig dum; han var en vuxen man nu, en svart broder i nattens v�ktare, och inte den lille pojken som en g�ng suttit vid gamla Nans f�tter tillsammans med Bran och Robb och Arya.

�nd� fn�s bef�lhavare Mormont. �Om Ben Stark hade blivit anfallen av r�vare en halv dagsritt fr�n Svarta slottet skulle han ha kommit tillbaka och h�mtat fler m�n och jagat m�rdarna genom sju helveten och f�rt deras huvuden tillbaka till mig.�

�S�vida inte han ocks� blev d�dad�, envisades ser Jaremy.

Till och med nu gjorde orden ont. Det hade g�tt s� l�ng tid att det verkade vara rena d�rskapen att h�lla fast vid hoppet att Ben Stark fortfarande levde, men Jon Sn� var envis av sig.

�Det har g�tt n�stan ett halvt �r sedan Benjen l�mnade oss, ers n�d�, �tertog ser Jaremy. �Skogen �r vidstr�ckt och r�varna kan ha �verraskat honom var som helst. Jag kan sl� vad om att de h�r b�da var de sista �verlevande i hans patrull p� v�g tillbaka till oss. Men fienden hann i fatt dem innan de n�dde fram till s�kerheten bakom muren. Liken �r fortfarande f�rska, och m�nnen kan inte ha varit d�da mer �n en dag.�

�Nej�, pep Samwell Tarly.

Jon blev h�pen, f�r Sams nerv�sa, g�lla r�st var den sista han f�rv�ntat sig att f� h�ra. Den fete pojken var r�dd f�r officerarna, och ser Jaremy var inte k�nd f�r sitt t�lamod.

�Jag bad inte om dina �sikter, pojk�, sa Rykker kallt.

�L�t honom tala�, utbrast Jon.

Mormonts blick gick fr�n Sam till Jon och tillbaka igen. �Om pojken har n�got att s�ga ska jag lyssna p� honom. Kom n�rmare, gosse, f�r vi ser dig inte bakom h�starna.�

Sam makade sig f�rbi Jon och ponnyerna medan han svettades ymnigt. �Ers n�d, det�kan inte vara en dag, f�r�titta�blodet��

�Ja?� brummade Mormont ot�ligt. �Vad �r det med blodet?�

�Han skiter p� sig vid �synen av det�, skrek Chett, och gr�nsj�garna skrattade.

Sam torkade svetten ur pannan. �Ni�ni kan se var Gast�Jons skr�ckvarg�ni kan se var han slet av mannens hand, och �nd�stumpen har inte bl�tt�titta�� Han gjorde en gest med handen. �Min far�L-lord Randyll, ibland tvingade han mig att se p� d� han fl�dde och styckade djur n�r�efter�� Sam vickade huvudet fr�n sida till sida och hakorna dallrade. Nu n�r han sett p� kropparna tycktes han inte kunna titta bort. �D� n�gon nyss har d�tt rinner blodet fortfarande, men senare levrar det sig som gel�, tjockt och�och�� Han s�g ut som om han t�nkte kr�kas. �Den h�r mannen�titta p� handleden, den �r alldeles h�rd, torr som��

Jon f�rstod genast vad Sam menade, och han kunde se de f�rvridna �drorna i mannens handled d�r blodet var som svart damm. �nd� var Jaremy Rykker inte �vertygad. �Om de hade varit d�da mycket l�ngre �n en dag skulle de ha ruttnat vid det h�r laget, pojk, men de luktar inte ens.�

Dywen, den gamle skogvaktaren, som g�rna skr�t om att han kunde lukta sig till n�r det skulle komma sn�, tr�ngde sig n�rmare liken och luktade. �Ja, de doftar inte som violer precis, men ser Rykker har r�tt. Det k�nns ingen liklukt.�

�De ruttnar inte.� Sam pekade och hans feta finger skakade bara lite. �Titta, d�r finns inga larver eller maskar, och de har legat h�r i skogen, men inga djur har tuggat eller �tit p� dem�bara Gast�f�r �vrigt �r de��r de��

�Or�rda�, avslutade Jon l�gt, �och Gast �r annorlunda. B�de hundarna och h�starna v�grar att g� i n�rheten av dem.�

Gr�nsj�garna v�xlade blickar, och varenda en av dem s�g att det var sant. Mormont rynkade pannan och tittade fr�n liken till hundarna. �Chett, f�r hundarna n�rmare.�

Chett f�rs�kte. Han svor och slet i kopplen och sparkade till en hund med st�veln, men hundarna bara gn�llde och stretade emot. Han f�rs�kte dra en tik n�rmare, men hon spj�rnade morrande emot och skruvade p� sig som om hon f�rs�kte ta sig ur halsbandet. Till slut gick hon till anfall mot Chett och han sl�ppte kopplet och f�ll bakl�nges. Tiken hoppade �ver honom och st�rtade in bland tr�den.

�Allt h�r �r fel�, sa Sam Tarly allvarligt. �Blodet�det finns blodfl�ckar p� deras kl�der och hud, som �r torr och h�rd, men det finns inga p� marken eller n�gon annanstans. Med s�dana�s�dana�� Sam tvingade sig att sv�lja och drog ett djupt andetag. �Med s�dana s�r�fasansfulla s�r�borde det v�l vara blod �verallt?�

Dywen s�g p� sina l�st�nder i tr�. �Kanh�nda dog de inte h�r. Kanh�nda att n�gon f�rde hit dem f�r att vi skulle hitta dem. Som en varning, s� att s�ga.� Den gamle skogvaktaren kikade misst�nksamt ner p� liken. �Och kanske att jag �r dum, men jag kan inte p�minna mig att Othor hade bl� �gon f�rut.�

Ser Jaremy s�g best�rt ut. �Inte Blomma heller�, utbrast han och v�nde sig om f�r att stirra p� den d�de mannen.

Tystnaden lade sig �ver skogen, och ett kort �gonblick h�rdes bara Sams tunga andh�mtning och det s�rplande ljudet d� Dywen s�g p� t�nderna. Jon satte sig p� huk bredvid Gast.

�Br�nn dem�, viskade n�gon, en av gr�nsj�garna, men Jon kunde inte ha sagt vem. �Ja, br�nn dem�, inst�mde en andra r�st.

Gamle bj�rnen skakade envist p� huvudet. �Inte �nnu, f�r jag vill att m�ster Aemon ska ta sig en titt p� dem. Vi ska f�ra dem tillbaka till Svarta slottet.�

En del befallningar �r l�ttare att ge �n att utf�ra. De svepte in de d�da m�nnen i mantlar, men n�r Hake och Dywen f�rs�kte binda fast dem vid en ponny blev den alldeles vansinnig. Den skrek och stegrade sig och sparkade med hovarna och bet till och med Ketter d� han rusade dit f�r att hj�lpa till. Gr�nsj�garna hade inte b�ttre framg�ng med de andra ponnyerna, f�r inte ens den lugnaste av dem ville ha n�got med dessa b�rdor att g�ra. Till slut blev de tvungna att hugga av grenar och tillverka enkla selar och b�ra liken sj�lva. Det var en bra bit efter middagstid d� de �ntligen v�nde tillbaka mot Svarta slottet.

�Jag vill ha de h�r skogarna genoms�kta�, befallde Mormont ser Jaremy d� de gav sig i v�g. �Vartenda tr�d, varenda klippa och buske och varje tum mark inom tio fj�rdingsv�gs omkrets. Anv�nd alla m�n du har, och om du inte har tillr�ckligt m�nga f�r du l�na j�gare och skogvaktare av f�rvaltarna. Om Ben och de andra �r d�r ute, d�da eller levande, vill jag ha dem funna, och om det finns n�gra andra i de h�r skogarna vill jag veta det. Du ska sp�ra dem och ta fast dem, helst levande. F�rst�tt?�

�Ja, ers n�d�, svarade Jaremy. �Som ni befaller.�

Efter det red Mormont vidare tyst och grubblande. Jon red t�tt efter honom, f�r det var hans plats som bef�lhavarens f�rvaltare. Dagen var gr� och mulen, den sortens dag d� man hoppas p� regn. Inte en vindpust r�rde sig bland tr�den, luften h�ngde fuktig och tung och Jons kl�der klibbade vid huden. Det var varmt, f�r varmt, och muren sm�lte ymnigt, hade sm�lt i dagar, och ibland inbillade sig Jon att den krympte.

De gamla m�nnen kallade s�dant h�r v�der sp�ksommar och sa att sommaren �ntligen var p� v�g att ge upp. Efter det h�r skulle kylan komma, varnade de, f�r en l�ng sommar betydde alltid en l�ng vinter. Den h�r sommaren hade varat i tio �r, och Jon hade varit ett sm�barn d� den b�rjade.

Gast sprang bredvid dem ett tag och f�rsvann sedan bland tr�den. Utan skr�ckvargen k�nde Jon sig n�stan naken, och han kom p� sig sj�lv med att illa till mods iaktta varenda skugga. Mot sin vilja kom han att t�nka p� historierna som gamla Nan brukade ber�tta f�r dem p� Vinterhed d� han var liten, och han kunde n�stan h�ra hennes r�st igen och klirret av stickorna. I det m�rkret kom v�lnaderna f�r f�rsta g�ngen, brukade hon b�rja och s�nkte r�sten mer och mer. De var kalla ting, d�da ting, som hatade j�rn och eld och solens ber�ring och alla varelser med varmt blod i �drorna. De svepte �ver f�sten och st�der och kungariken, f�llde massvis med hj�ltar och arm�er och red sina bleka d�da h�star och ledde h�rskaror av m�rdade. De matade sina d�da tj�nare med m�nniskobarnens k�tt�

N�r Jon s�g den f�rsta skymten av muren d�r den h�jde sig �ver toppen p� en urgammal, knotig ek k�nde han sig oerh�rt l�ttad. Pl�tsligt h�ll Mormont in h�sten och v�nde sig om i sadeln. �Tarly�, r�t han, �kom hit.�

Jon s�g r�dslan i Sams ansikte d� han red n�rmare p� sitt sto; f�rmodligen trodde han att han skulle f� sk�ll. �Du �r fet, men du �r inte dum, pojk�, f�rkunnade gamle bj�rnen barskt. �Du sk�tte dig bra d�r borta, och du med, Sn�.�

Sam blev blodr�d i ansiktet och vrickade n�stan tungan d� han f�rs�kte stamma fram ett tack. Jon var tvungen att le.

D� de kom ut ur skogen satte Mormont sin starka ponny i trav. Gast kom st�rtande ut fr�n tr�den medan han slickade sig om nosen som var r�d av blod. H�gt ovanf�r s�g m�nnen p� muren kolonnen n�rma sig, och Jon h�rde den djupa, hesa st�ten fr�n v�ktarens stora horn som skallade miltals omkring: en enda l�ng st�t som genlj�d mellan tr�den och ekade mot isen.

Ljudet avtog l�ngsamt och dog bort. En st�t betydde att det var gr�nsj�gare som kom tillbaka, t�nkte Jon. Jag har �tminstone varit gr�nsj�gare f�r en dag, och det kan ingen ta ifr�n mig vad som �n h�nder.

De ledde ponnyerna genom istunneln, och n�r de kom till den sista grinden stod Bowen Marsh d�r och v�ntade. �verf�rvaltaren var r�d i ansiktet och uppskakad. �Ers n�d�, sa han till Mormont samtidigt som han �ppnade gallergrinden f�r dem, �en f�gel har anl�nt och ni m�ste genast komma.�

�Vad �r det, karl?� brummade Mormont.

Underligt nog kastade Marsh en blick p� Jon innan han svarade. �M�ster Aemon har brevet och han v�ntar i er salong.�

�Gott. Jon, ta hand om min h�st och s�g �t ser Jaremy att l�gga de d�da m�nnen i ett f�rr�dsrum tills livmedikusen �r redo att titta p� dem.� Mormont stegade muttrande i v�g.

Medan de ledde h�starna tillbaka till stallarna var Jon obehagligt medveten om att folk iakttog honom. Ser Alliser T�rne h�ll p� att drilla sina pojkar p� borgg�rden, men han avbr�t sig f�r att stirra p� Jon med ett svagt leende p� l�pparna. Enarmade Donal Noye stod i d�rren till rustkammaren. �M� gudarna vara med dig, Sn��, ropade han.

Det m�ste ha h�nt n�got, t�nkte Jon, n�got allvarligt.

De d�da m�nnen bars till ett av f�rr�dsrummen som fanns vid foten av muren, en m�rk och kall cell som var uthuggen ur isen och anv�ndes till att f�rvara k�tt och s�d och ibland �l i. Jon ryktade Mormonts h�st och s�g till att den fick mat och vatten innan han tog hand om sin egen. D�refter letade han efter sina v�nner. Grenn och Paddan gick vakt, men han hittade Pyp i kantinen. �Vad har h�nt?� undrade han.

Pyp s�nkte r�sten. �Kungen �r d�d.�

Jon blev chockad. Robert Baratheon hade sett gammal och fet ut d� han bes�kte Vinterhed, men han hade �nd� verkat frisk och kry och det hade inte pratats om n�gon sjukdom. �Hur vet du det?�

�En av vakterna h�rde Clydas l�sa brevet f�r m�ster Aemon.� Pyp lutade sig n�rmare. �Jag �r ledsen, Jon. Han var ju god v�n till din far.�

�En g�ng i tiden stod de varandra lika n�ra som br�der.� Jon undrade om Joffrey skulle beh�lla fadern som kungens hand, men det verkade inte troligt. Det kunde betyda att lord Eddard skulle �terv�nda till Vinterhed och hans systrar ocks�. Han kanske till och med skulle kunna h�lsa p� dem om Mormont gav sitt tillst�nd. Det vore roligt att se Arya skratta igen och prata med fadern. Jag ska fr�ga honom om min mor, besl�t han, f�r jag �r man nu och det �r p� tiden att han ber�ttar f�r mig vem hon var. Jag bryr mig inte ens om ifall hon var sk�ka, f�r jag vill veta.

�Jag h�rde Hake s�ga att de d�da m�nnen var din farbrors�, sa Pyp.

�Ja�, svarade Jon. �Tv� av de sex han tog med sig. De hade varit d�da l�nge, men det var n�got konstigt med kropparna.�

�Konstigt?� Pyp var full av nyfikenhet. �Hur d� konstigt?�

�Sam kan ber�tta.� Jon ville inte tala om det. �Jag borde se efter om gamle bj�rnen beh�ver mig.�

Ensam och fylld av underliga f�raningar gick han till bef�lhavarens torn. Vakterna gav honom en h�gtidlig blick d� han n�rmade sig. �Gamle bj�rnen �r i sin salong�, upplyste den ene, �och han har fr�gat efter dig.�

Jon nickade. Han borde ha g�tt hit raka v�gen fr�n stallarna, t�nkte han medan han raskt gick uppf�r torntrappan. Mormont vill ha vin eller en brasa p� h�rden, det �r allt, sa han sig.

N�r Jon steg in i salongen skrek bef�lhavarens korp �t honom. �Majs!� ropade f�geln. �Majs! Majs! Majs!�

�Tro honom inte, f�r jag har precis matat honom�, brummade gamle bj�rnen. Han satt vid f�nstret och l�ste ett brev. �Ge mig en b�gare vin och sl� upp en �t dig sj�lv ocks�.�

��t mig sj�lv, ers n�d?�

Mormont h�jde blicken fr�n brevet och stirrade p� Jon. Det fanns medlidande i den blicken, han kunde k�nna det. �Du h�rde vad jag sa.�

Jon h�llde upp vinet med �verdriven omsorg, vagt medveten om att han drog ut p� det, f�r n�r b�garna var fyllda skulle han inte ha n�got annat val �n att lyssna till vad som stod i det d�r brevet. Men alltf�r snart var de fulla. �Sitt, pojk�, befallde Mormont. �Drick.�

Jon f�rblev st�ende. �Det �r om min far, eller hur?�

Gamle bj�rnen trummade p� brevet med fingret. �Din far och kungen�, mullrade han, �och jag ska inte ljuga f�r dig, det �r sorgliga nyheter. Jag trodde aldrig jag skulle f� se en ny kung, inte vid min �lder, och Robert som bara var h�lften s� gammal som jag och stark som en oxe.� Han tog en klunk vin. �Det p�st�s att kungen �lskade att jaga. Det �r alltid det vi �lskar som blir v�r underg�ng, pojk, gl�m inte det. Min son �lskade sin unga hustru, en f�f�ng kvinna, och om det inte varit f�r henne skulle han aldrig ha kommit p� tanken att s�lja de d�r tjuvj�garna.�

Jon begrep knappt vad han sa. �Jag f�rst�r inte, ers n�d. Vad har h�nt med min far?�

�Jag sa �t dig att sitta ner�, muttrade Mormont. �Sitt!� skrek korpen. �Och drick ditt vin. Det �r en order, Sn�.�

Jon satte sig och tog en klunk vin.

�Lord Eddard har blivit f�ngslad och st�r anklagad f�r h�gf�rr�deri. Det s�gs att han konspirerade med Roberts br�der f�r att ta tronen ifr�n prins Joffrey.�

�Nej!� utbrast Jon genast. �Det kan inte vara sant, f�r min far skulle aldrig kunna bedra kungen!�

�M� s� vara�, sa Mormont, �men det �r inte min sak att avg�ra, och inte din heller.�

�Men det �r l�gn�, envisades Jon. Hur kunde de tro att hans far var en f�rr�dare, hade de blivit tokiga allihop? Lord Eddard Stark skulle aldrig kunna van�ra sig�eller?

Han blev far till en o�kting, viskade en liten r�st inombords. Vad fanns det f�r �ra i det? Och din mor, hur var det med henne? Han vill inte ens tala om vad hon heter.

�Vad ska h�nda med honom, ers n�d? Kommer de att d�da honom?�

�Det kan jag inte svara p�, pojk. Jag t�nker skicka ett brev, f�r i min ungdom k�nde jag en del av kungens r�dgivare: gamle Pycelle, lord Stannis, ser Barristan�Vad din far �n har gjort, eller inte gjort, s� �r han en h�g lord och m�ste till�tas ta den svarta dr�kten och komma hit till oss. Gudarna ska veta att vi beh�ver m�n med lord Eddards duglighet.�

Jon visste att andra m�n som st�tt anklagade f�r h�gf�rr�deri f�rr i tiden till�tits �teruppr�tta sin �ra p� muren. Varf�r d� inte lord Eddard? Hans far h�r. Det var en konstig tanke och f�runderligt obehaglig, f�r det skulle vara en oerh�rd or�ttvisa att ber�va honom Vinterhed och tvinga honom att ta den svarta dr�kten, fast om det g�llde hans liv�

Och skulle Joffrey g� med p� det? Han mindes prinsen p� Vinterhed, hur han h�nat Robb och ser Rodrik p� borgg�rden. Jon hade han knappt lagt m�rke till, f�r o�ktingar var inte ens v�rda hans f�rakt. �Kommer kungen att lyssna till er, ers n�d?�

Gamle bj�rnen ryckte p� axlarna. �En pojkkung. Jag f�rmodar att han lyssnar till sin mor. Synd att dv�rgen inte �r med dem, f�r han �r pojkens morbror och han s�g v�r n�d h�r d� han bes�kte oss. Det var olyckligt att din mor tog honom till f�nga.�

�Lady Stark �r inte min mor�, p�pekade Jon skarpt, f�r Tyrion Lannister hade varit hans v�n. Om lord Eddard blev d�dad skulle det vara lika mycket hennes fel som drottningens. �Ers n�d, hur �r det med mina systrar, Arya och Sansa? De var hos min far. Vet ni�?�

�Pycelle n�mner inte dem, men de blir s�kert v�l behandlade. Jag ska fr�ga om dem n�r jag skriver.� Mormont skakade p� huvudet. �Det h�r kunde inte ha h�nt vid en ol�gligare tidpunkt, f�r om riket n�gonsin har beh�vt en stark kung�Vi har m�rka dagar och kalla n�tter framf�r oss, det k�nner jag i mina ben�� Han gav Jon en l�ng, knipslug blick. �Jag hoppas att du inte funderar p� att g�ra n�got dumt, pojk.�

Han �r min far, ville Jon s�ga, men han visste att Mormont inte ville h�ra det. Han var torr i halsen och tvingade sig att ta �nnu en klunk vin.

�Din plikt �r h�r nu�, p�minde bef�lhavaren honom, �f�r ditt gamla liv tog slut n�r du tog den svarta dr�kten.� F�geln upprepade hest �Svart�, men Mormont tog ingen notis om den. �Det ang�r inte oss vad de g�r i Kungshamn.� D� Jon inte svarade t�mde den gamle mannen b�garen och tillade: �Du kan g�, f�r jag beh�ver dig inte mer i dag. I morgon kan du hj�lpa mig att skriva det d�r brevet.�

Jon mindes inte att han reste sig eller l�mnade salongen utan uppt�ckte pl�tsligt att han var p� v�g nedf�r torntrappan och t�nkte: Det �r min far, mina systrar, hur kan det undg� att ang� mig?

Utanf�r tittade en av vakterna p� honom och sa: �Du m�ste vara stark, pojk, f�r gudarna �r grymma.�

De vet, ins�g Jon. �Min far �r ingen f�rr�dare�, sa han skrovligt. Till och med orden fastnade i halsen p� honom, som f�r att kv�va honom. Vinden hade tilltagit och det verkade kallare p� borgg�rden nu �n d� han g�tt in. Sp�ksommaren h�ll p� att ta slut.

Resten av eftermiddagen gick som i en dr�m, och Jon kunde inte ha sagt var han varit, vad han gjort eller vem han talat med. Gast var tillsammans med honom, s� mycket visste han i alla fall, och skr�ckvargens tysta n�rvaro var en stor hj�lp. Flickorna har inte ens den tr�sten, t�nkte han. Deras vargar kunde ha skyddat dem, men Lady �r d�d och Nymeria f�rsvunnen, och de �r helt ensamma.

D� solen gick ner hade vinden b�rjat bl�sa fr�n norr, och Jon kunde h�ra den vina mot muren och �ver de isiga br�stv�rnen d� han gick till kantinen f�r att �ta kv�llsvard. Hobb hade lagat en mustig hjortstuvning med korngryn, l�k och mor�tter, och n�r han lade f�r Jon en extra stor portion och gav honom den knapriga skalken p� br�det visste Jon vad det betydde. Han vet. Jon tittade sig omkring i kantinen, s�g huvuden som snabbt vreds �t sidan och blickar som artigt v�ndes bort. De vet allihop.

Hans v�nner samlades omkring honom. �Vi bad kaplanen t�nda ett ljus f�r din far�, ber�ttade Matthar. �Det �r l�gn, vi vet alla att det �r l�gn. Till och med Grenn vet att det �r l�gn�, insk�t Pyp. Grenn nickade och Sam tog Jons hand i sin. �Du �r min bror nu, s� han �r min far ocks�, sa den fete pojken. �Om du vill rida ut till �destr�den och be till gudarna f�ljer jag med dig.�

�destr�den v�xte utanf�r muren, �nd� visste Jon att Sam menade vad han sa. De �r mina br�der, t�nkte han, lika mycket som Robb och Bran och Rickon.

D� h�rde han skrattet, vasst och h�rt som en pisksn�rt, och ser Alliser T�rnes r�st. �Inte bara en o�kting utan en f�rr�dares o�kting�, sa han till m�nnen runt omkring.

Snabbt som blixten hoppade Jon upp p� bordet med dolken i handen. Pyp grep tag i honom, men han slet sig loss och sedan st�rtade han l�ngs bordet och sparkade matsk�len ur handen p� ser Alliser. Stuvningen fl�g �t alla h�ll och kanter och st�nkte ner br�derna. T�rne ryggade tillbaka, och folk skrek, men Jon Sn� h�rde dem inte utan gick till anfall mot ser Allisers ansikte med dolken, h�gg mot de d�r kalla onyxsvarta �gonen. S� kastade sig Sam mellan dem, och innan Jon kunde komma runt honom var Pyp p� hans rygg och kl�ngde sig fast som en apa medan Grenn tog honom i armen och Paddan b�nde kniven ur handen p� honom.

Senare, mycket senare, sedan de f�rt Jon tillbaka till sovcellen kom Mormont ner f�r att prata med honom med korpen p� axeln. �Jag sa �t dig att inte g�ra n�got dumt, pojk�, brummade gamle bj�rnen. �Pojk�, ekade f�geln. Mormont skakade besviket p� huvudet. �Och jag som hade s� stora planer f�r dig.�

De hade tagit hans kniv och sv�rd och sagt �t honom att han inte fick l�mna cellen f�rr�n de h�ga officerarna hade tr�ffats och beslutat vad som skulle g�ras med honom, och de hade satt en vakt utanf�r d�rren f�r att f�rs�kra sig om att han lydde. Hans v�nner fick inte tr�ffa honom, men gamle bj�rnen veknade och l�t honom ha kvar Gast, s� han var inte helt ensam.

�Min far �r ingen f�rr�dare�, sa han till skr�ckvargen d� de blev ensamma. Gast tittade tyst p� honom, och Jon sj�nk ihop mot v�ggen med h�nderna om kn�na medan han stirrade in i ljuset p� bordet bredvid den smala s�ngen. L�gan fl�mtade och fladdrade, skuggorna r�rde sig runt omkring honom och rummet verkade bli m�rkare och kallare. I natt kommer jag inte att kunna sova, t�nkte Jon.

�nd� m�ste han ha d�sat till, och n�r han vaknade var benen styva och stela och ljuset hade f�r l�nge sedan brunnit ner. Gast stod p� bakbenen och krafsade p� d�rren, och Jon blev h�pen d� han m�rkte hur stor vargen blivit. �Vad �r det, Gast�, ropade han l�gt. Skr�ckvargen vred p� huvudet och tittade ner p� honom samtidigt som han morrade tyst och visade t�nderna. Har han blivit tokig? undrade Jon. �Det �r jag, Gast�, mumlade han och f�rs�kte att inte l�ta r�dd. �nd� darrade han h�ftigt. N�r hade det blivit s� kallt?

Gast backade undan fr�n d�rren och det syntes djupa sk�ror d�r han rivit i tr�et. Jon betraktade honom med stigande oro. �Det �r n�gon d�r ute, eller hur?� viskade han. Skr�ckvargen kr�p ihop och backade medan den vita p�lsen reste sig i nacken. Vakten, t�nkte han, de l�mnade en man f�r att vakta mig, och Gast k�nner lukten av honom genom d�rren, det �r allt.

L�ngsamt tog sig Jon upp p� f�tter. Han skakade v�ldsamt och �nskade att han fortfarande hade sitt sv�rd. Tre snabba steg f�rde honom fram till d�rren. Han fattade handtaget och drog d�rren in�t, och n�r det gnisslade om g�ngj�rnen var han n�ra att hoppa h�gt.

Vakten l�g tv�rs �ver den smala trappan och tittade upp p� honom. Tittade upp p� honom trots att han l�g p� magen, f�r huvudet hade vridits runt ett halvt varv.

Det kan bara inte vara sant, f�rs�kte Jon intala sig. Det h�r �r bef�lhavarens torn och det vaktas natt och dag. Det h�r kan inte h�nda. Det m�ste vara en dr�m, jag har en mardr�m.

Gast slank f�rbi honom ut genom d�rren. Vargen b�rjade g� uppf�r trappan, stannade och tittade p� Jon. Det var d� han h�rde det, det mjuka, skrapande ljudet av en st�vel mot sten, gnisslet fr�n en d�rr som �ppnades, och ljuden kom ovanifr�n, fr�n bef�lhavarens gemak.

Det var kanske en mardr�m, men det var ingen dr�m.

Vaktens sv�rd satt kvar i skidan, och Jon st�llde sig p� kn� och lyckades lirka ur det. Tyngden av st�l i handen fick honom att k�nna sig modigare och han b�rjade g� uppf�r trappan. Gast gick ljudl�st framf�r honom. Skuggor lurade i varenda kr�k, och Jon sm�g f�rsiktigt och unders�kte alla misst�nkt m�rka st�llen med sv�rdsspetsen.

Pl�tsligt h�rde han Mormonts korp skrika. �Majs�, tj�t f�geln. �Majs, majs, majs, majs, majs, majs.� Gast skuttade f�re och Jon kom st�rtande efter. D�rren till Mormonts salong stod vid�ppen och skr�ckvargen hoppade in, men Jon stannade i d�rr�ppningen med klingan i handen f�r att ge �gonen lite tid att v�nja sig. Tunga draperier hade dragits f�r f�nstren och m�rkret var svart som bl�ck. �Vem d�r?� ropade han.

S� s�g han den, en skugga bland skuggorna som gled mot den inre d�rren som ledde till Mormonts sovcell, en manlig skepnad helt i svart med mantel och huva. Men under huvan sken �gonen med isbl� str�lglans.

Gast tog spr�nget. Man och varg f�ll omkull tillsammans utan vare sig skri eller morrande, de rullade och slog emot en stol, vr�kte omkull ett bord som var fullt av papper. Mormonts korp fl�g ovanf�r och skrek: �Majs, majs, majs, majs.� Jon k�nde sig lika blind som m�ster Aemon. Med ryggen mot v�ggen gled han mot f�nstren och slet ner draperierna, och pl�tsligt badade salongen i m�nljus. Han fick en glimt av svarta h�nder som var begravna i vit p�ls, svullna, m�rka fingrar som kl�mde �t om skr�ckvargens strupe. Gast ryckte och slet och benen f�ktade i luften, men han kunde inte komma loss.

Jon hade inte tid att vara r�dd. Han kastade sig fram�t, skrek och dr�mde till med l�ngsv�rdet av alla krafter. St�let skar genom �rm och skinn och ben, men �nd� var ljudet fel p� n�got s�tt. Lukten som �versk�ljde honom var s� underlig och kall att han n�stan fick kv�ljningar. Han s�g en arm med en hand p� golvet, svarta fingrar som slingrade sig i en p�l av m�nsken. Gast ryckte sig loss fr�n den andra handen och kr�p �t sidan med den r�da tungan h�ngande ur munnen.

Mannen med huvan h�jde sitt bleka m�nansikte och Jon h�gg mot det utan att tveka. Sv�rdet �ppnade inkr�ktaren in till benet, skar av halva n�san och gjorde ett djupt s�r fr�n kind till kind under de d�r �gonen, �gon som brinnande bl� stj�rnor. Jon k�nde igen det ansiktet. Othor, t�nkte han och ryggade tillbaka, men han �r d�d, han �r d�d, jag s�g honom d�d.

Han k�nde n�got som krafsade p� ankeln, och svarta fingrar grep tag i vaden. Armen kl�ttrade uppf�r hans ben och rev i ylle och hud. Med ett utrop av avsmak b�nde Jon loss fingrarna fr�n sitt ben med sv�rdsspetsen och kastade i v�g tingesten, som l�g d�r och vred sig medan fingrarna �ppnades och sl�ts.

Liket raglade fram�t. Det fanns inget blod. Enarmad och med ansiktet n�stan kluvet p� mitten tycktes den d�da kroppen inte k�nna n�gonting. Jon h�ll l�ngsv�rdet framf�r sig. �Kom inte n�rmare!� befallde han med g�ll r�st. �Majs�, skrek korpen, �majs, majs.� Den avhuggna armen �lade sig ur den trasiga �rmen, en blek orm med svart, femfingrigt huvud. Gast kastade sig �ver den och tog den mellan t�nderna och det krasade om benen i fingrarna. Jon h�gg mot likets hals och k�nde det h�rda st�let sk�ra in djupt.

Den d�de Othor t�rnade in i honom och knuffade omkull honom.

Jon tappade andan d� det omkullvr�kta bordet tr�ffade honom mellan skulderbladen. Sv�rdet, var fanns sv�rdet? Han hade tappat det f�rbaskade sv�rdet! N�r Jon �ppnade munnen f�r att skrika k�rde v�lnaden sina svarta likfingrar i munnen p� honom. Han fick kv�ljningar och f�rs�kte f� bort dem, men den d�de mannen var f�r tung. Handen tr�ngde l�ngre ner i halsen p� honom, isande kall, och den kv�vde honom. V�lnadens ansikte var alldeles framf�r honom och fyllde v�rlden, och dess gnistrande bl� �gon var som is. Jon rev i den kalla huden med naglarna och sparkade p� varelsens ben. Han f�rs�kte bita, f�rs�kte sl� och banka, f�rs�kte andas�

S� pl�tsligt var likets tyngd borta och fingrarna slets ur halsen p� honom. Hostande och spottande rullade Jon �ver p� sidan. Gast hade liket igen, och han s�g skr�ckvargen s�tta t�nderna i v�lnadens mage och b�rja riva och slita. Bara vid halvt medvetande tittade han p� en l�ng stund tills han �ntligen mindes att han m�ste leta efter sv�rdet�

�och fick se lord Mormont naken och s�mndrucken st� i d�rren med en oljelampa i handen. Avgnagd och utan fingrar slingrade sig armen �ver golvet mot honom.

Jon f�rs�kte skrika men fick inte fram ett ljud. Han tog sig ostadigt upp p� benen, sparkade undan armen och slet oljelampan ur h�nderna p� gamle bj�rnen. L�gan fl�mtade och var n�ra att slockna. �Br�nn!� kraxade korpen. �Br�nn, br�nn, br�nn!�

Jon snodde runt och fick syn p� draperierna som han slitit ner fr�n f�nstren och kastade lampan p� tygh�gen. Metallen klirrade, glaset splittrades och oljan st�nkte�� och draperierna flammade upp och stod i ljusan l�ga. Hettan mot ansiktet var det ljuvligaste Jon n�gonsin k�nt. �Gast!� skrek han.

Skr�ckvargen sl�ppte liket och kom till honom samtidigt som v�lnaden f�rs�kte resa sig med m�rka ormar h�ngande ut ur det stora s�ret i magen. Jon stack in handen i l�gorna, tog tag i de brinnande draperierna och kastade dem �ver v�lnaden. L�t den brinna, bad han, vid alla barmh�rtiga gudar, l�t den brinna.

�tten Karstark kom en kall och bl�sig morgon och hade med sig tre hundra ryttare och n�stan tv� tusen fotsoldater fr�n sitt slott Karhold. St�lspetsarna p� deras spjut bl�nkte i det svaga solskenet d� kolonnen n�rmade sig, och i t�ten gick en man och slog en l�ngsam, dov marschrytm p� en trumma som var st�rre �n han sj�lv: bom, bom, bom.

Bran s�g dem komma fr�n ett vakttorn p� den yttre muren d�r han satt p� Hodors axlar och tittade genom m�ster Luwins bronstub. Lord Rickard sj�lv red i spetsen f�r dem med sina s�ner Harrion, Eddard och Torrhen bredvid sig under deras hus nattsvarta baner prydda med en vit, str�lande sol. Gamla Nan sa att de sedan hundratals �r hade Starkblod i sig, men Bran tyckte inte att de liknade �tten Stark, f�r de var stora och h�rda med ansiktena t�ckta av kraftigt sk�gg och h�ret h�ngande l�st ner �ver axlarna, och mantlarna var gjorda av skinn fr�n bj�rn, s�l och varg.

De var de sista, det visste han, f�r de andra lorderna var redan h�r med sina h�rar. Bran l�ngtade efter att f� rida ut tillsammans med dem och se de �verfulla vinterhusen, tr�ngseln p� marknadsplatsen om morgnarna och gatorna upprivna av vagnshjul och hovar, men Robb hade f�rbjudit honom att l�mna slottet. �Vi kan inte avvara n�gra m�n f�r att vakta dig�, hade brodern f�rklarat.

�Jag tar med mig Sommar�, protesterade Bran.

�Uppf�r dig inte som en barnunge, Bran�, sa Robb, �f�r du vet b�ttre �n s�. F�r bara tv� dagar sedan knivskar en av lord Boltons m�n en av lord Cerwyns p� Rykande timmerstocken. Mor skulle fl� mig levande om jag l�t dig ta n�gra risker.� Han talade med lord Robbs r�st, och Bran visste att det betydde att saken var slutdiskuterad.

Det var p� grund av vad som h�nt i vargskogen, det var han medveten om, och minnet gav honom fortfarande mardr�mmar. Han hade varit lika hj�lpl�s som en baby, lika of�rm�gen att f�rsvara sig som Rickon skulle ha varit. Fast Rickon hade troligen klarat det b�ttre, f�r han skulle �tminstone ha sparkat dem, och det tyckte Bran k�ndes f�rnedrande. Han var bara n�gra �r yngre �n Robb och om brodern n�stan var vuxen s� var han det med. Han borde ha kunnat f�rsvara sig.

Ett �r tidigare, innan, skulle han ha gett sig in till staden �ven om han s� skulle vara tvungen att kl�ttra �ver murarna. P� den tiden kunde han springa nedf�r trappor, sj�lv sitta upp p� ponnyn och svinga ett tr�sv�rd tillr�ckligt bra f�r att st�ta omkull prins Tommen i smutsen. Nu kunde han bara titta p� och kika ut genom m�ster Luwins bronstub. Livmedikusen hade l�rt honom alla baneren: �tten Glovers brynjekl�dda knytn�ve, silver p� scharlakansr�tt; lady Mormonts svarta bj�rn; den fasansfulle, hudfl�ngde mannen som f�rdes framf�r Roose Bolton av Skr�ckf�stet; en �lgtjur f�r �tten Hornwood; en stridsyxa f�r huset Cerwyn; tre granar f�r �tten Tallhart; och huset Umbers skr�ckinjagande emblem: en rytande j�tte i spr�ngda kedjor.

Snart l�rde han sig att k�nna igen ansiktena ocks� d� lorderna och deras s�ner och riddarf�ljen kom till Vinterhed p� g�stabud. Inte ens stora salen rymde alla p� en g�ng, s� Robb bj�d in var och en av de fr�msta vasallerna i tur och ordning, och Bran fick alltid hedersplatsen p� broderns h�gra sida. En del av vasallerna gav honom konstiga, h�rda blickar, som om de undrade med vilken r�tt en gr�n pojke, som till r�ga p� allt var krympling, placerades ovanf�r dem.

�Hur m�nga �r det nu?� fr�gade Bran m�ster Luwin d� lord Karstark och hans s�ner red in genom porten i den yttre muren.

�Tolv tusen man, n�stan i varje fall.�

�Hur m�nga riddare?�

�Tillr�ckligt f�, svarade livmedikusen aningen irriterat. �F�r att bli riddare m�ste man vaka i ett kapell och bli smord med de sju oljorna f�r att v�lsigna de l�ften man avger. I Norden �r det bara n�gra f� av de stora husen som dyrkar de sju gudarna, f�r resten h�ller fast vid de gamla gudarna och utn�mner inga riddare�men dessa lorder och deras s�ner och edsvurna k�mpar �r inte mindre tappra eller lojala eller hederv�rda. En mans v�rde best�r inte i ett ser framf�r hans namn, som jag har sagt dig hundratals g�nger tidigare.�

�Men �nd�, envisades Bran. �Hur m�nga riddare?�

M�ster Luwin suckade. �Tre hundra, kanske fyra�av tre tusen lansi�rer i rustning som inte �r riddare.�

�Lord Karstark �r den siste�, anm�rkte Bran tankfullt, �och Robb kommer att h�lla g�stabud f�r honom i kv�ll.�

�Utan tvekan.�

�Hur l�nge dr�jer det�innan de ger sig av?�

�Han m�ste marschera snart eller inte alls�, svarade m�ster Luwin. �Vinterstaden �r fylld till bristningsgr�nsen med folk och hans arm� kommer att �ta den omgivande landsbygden ren om den ligger i l�ger l�nge till h�r. Andra v�ntar p� att sluta sig till honom l�ngs kungsv�gen: vandrande riddare och tr�skm�n och lorderna Manderly och Flint. Striderna rasar f�r fullt i flodlandet, och din bror har m�nga fj�rdingsv�g att tillryggal�gga.�

�Jag vet.� Bran k�nde sig lika olycklig som han l�t. Han r�ckte tillbaka bronstuben till livmedikusen och lade m�rke till att Luwins h�r hade blivit mycket tunt uppe p� hj�ssan, f�r han kunde se den rosa h�rbottnen lysa igenom. Det k�ndes konstigt att betrakta honom ovanifr�n p� det h�r s�ttet n�r han i hela sitt liv tittat upp p� honom, men d� man satt p� Hodors rygg var man h�gre �n alla andra. �Jag vill inte titta l�ngre. Hodor, b�r mig tillbaka till k�rntornet.�

�Hodor�, sa Hodor.

M�ster Luwin stoppade in tuben i �rmen. �Din bror har inte tid med dig nu, Bran, f�r han m�ste ta emot lord Karstark och hans s�ner och h�lsa dem v�lkomna.�

�Jag ska inte besv�ra Robb. Jag vill bes�ka gudaskogen.� Han lade handen p� Hodors axel. �Hodor.�

En rad uthuggna handtag fungerade som en stege i graniten i tornets innerv�gg, och Hodor gnolade omelodiskt n�r han kl�ttrade ner medan Bran dunsade mot hans rygg i b�rstolen av vide som m�ster Luwin tillverkat �t honom. Luwin hade f�tt id�n fr�n korgarna som kvinnorna anv�nde f�r att b�ra ved i p� ryggen; sedan hade det varit en enkel match att sk�ra ut h�l f�r benen och s�tta fast n�gra remmar f�r att f�rdela Brans tyngd j�mnare. Det var inte lika bra som att rida Dancer, men stoet kunde inte ta sig fram �verallt, och b�rstolen k�ndes inte lika f�rnedrande f�r Bran som d� Hodor bar honom i famnen som en baby. Hodor tycktes ocks� gilla den, fast man kunde aldrig veta s�kert n�r det g�llde Hodor. Det enda som var besv�rligt var d�rrar, f�r ibland gl�mde Hodor att han hade Bran p� ryggen, och det kunde k�nnas ordentligt om man slog huvudet i en d�rrkarm.

I n�stan fjorton dagar hade det kommit och g�tt s� mycket folk att Robb beordrat att b�da f�llgallren skulle h�llas uppe och vindbryggan mellan dem nere, till och med mitt i natten. En l�ng kolonn av lansi�rer i rustning h�ll p� att korsa vallgraven mellan murarna d� Bran kom ut fr�n tornet: �tten Karstarks soldater som f�ljde efter sina herrar in i slottet. De var kl�dda i svarta halvhj�lmar av j�rn och svarta yllemantlar m�nstrade med den vita, str�lande solen. Hodor travade bredvid dem och log f�r sig sj�lv d� st�vlarna dunkade mot tr�et i vindbryggan. Ryttarna kastade konstiga blickar p� dem d� de red f�rbi, och en g�ng h�rde Bran n�gon gapskratta, men han v�grade att bry sig om det. �Folk kommer att stirra p� dig�, hade m�ster Luwin varnat honom f�rsta g�ngen de sp�nde fast videkorgen runt Hodors br�st. �De kommer att stirra och prata och en del kommer att g�ra narr av dig.� Det struntar jag i, t�nkte Bran. Det var ingen som gjorde narr av honom i sovrummet, men han t�nkte inte tillbringa hela livet i s�ngen.

D� de passerade under f�llgallret i porthuset satte Bran tv� fingrar i munnen och visslade, och Sommar kom skuttande �ver borgg�rden. Pl�tsligt fick �tten Karstarks lansi�rer k�mpa f�r att f� kontroll �ver h�starna som rullade med �gonen och gn�ggade f�rf�rat. En hingst stegrade sig och skrek medan ryttaren svor och kl�ngde sig fast f�r allt han var v�rd. Skr�ckvargarnas lukt gjorde h�starna utom sig av r�dsla om de inte var vana vid den, men de skulle snart lugna ner sig d� Sommar f�rsvunnit. �Gudaskogen�, p�minde Bran Hodor.

Ocks� p� Vinterhed var det fullt med folk �verallt, och borgg�rden genlj�d av ljudet av sv�rd och yxor, skramlet av vagnar och sk�llande hundar. D�rrarna till rustkammaren stod �ppna, och Bran s�g en skymt av Mikken vid sin �ssja med hammaren i h�gsta hugg och svetten rinnande �ver det bara br�stet. Bran hade aldrig i hela sitt liv sett s� m�nga fr�mlingar, inte ens n�r kung Robert kom p� bes�k till fadern.

Han f�rs�kte l�ta bli att rycka till d� Hodor duckade under en l�g d�rr. De gick genom en l�ng, dunkel korridor och Sommar tassade bredvid dem. D� och d� tittade vargen upp och �gonen gl�dde som flytande guld. Bran skulle ha velat klappa honom, men han satt f�r h�gt upp f�r det.

Gudaskogen var som en fridfull oas i det kaos som Vinterhed hade blivit. Hodor tr�ngde sig fram mellan t�ta dungar av ek, bok och gran till den stilla dammen bredvid hj�rttr�det och stannade gnolande under dess knotiga grenar. Bran str�ckte armarna ovanf�r huvudet och tog tag i en gren, h�vde sig upp och drog sina livl�sa ben genom h�len i korgen. D�r h�ngde han och dinglade en kort stund medan de m�rkr�da bladen snuddade vid hans ansikte tills Hodor satte ner honom p� den sl�ta stenen bredvid vattnet. �Jag vill vara ensam en stund�, sa han, �s� du kan g� och bada. G� till dammarna.�

�Hodor.� Hodor stegade i v�g mellan tr�den och f�rsvann. P� andra sidan gudaskogen, nedanf�r f�nstren i g�sthuset, fanns tre sm� dammar som fick sitt vatten fr�n en underjordisk varm k�lla. �nga steg upp fr�n vattnet natt och dag och muren som h�jde sig bredvid det var bevuxen med tjock mossa. Hodor avskydde kallt vatten och brukade sl�ss som en vildkatt f�r att slippa tv�len, men han s�nkte g�rna ner sig i den hetaste dammen och satt d�r i timmar. F�r att h�rma k�llan gav han ifr�n sig h�gljudda rapningar s� snart en bubbla steg upp fr�n de dunkla gr�na djupen och br�ts s�nder vid ytan.

Sommar lapade vatten och slog sig sedan ner vid Brans sida. Bran kliade vargen under k�ken och en stund satt b�de pojke och best d�r under fridfull tystnad. Bran hade alltid tyckt om gudaskogen, till och med innan, men p� senare tid fann han sig allt oftare dragen dit. Inte ens hj�rttr�det skr�mde honom l�ngre som det en g�ng gjort. De m�rkr�da �gonen som var inristade i den vita stammen iakttog honom fortfarande, men p� n�got s�tt gav det honom tr�st nu. Gudarna vakade �ver honom, sa han sig, de gamla gudarna, �tten Starks och de f�rsta m�nniskornas och skogens barns gudar, hans fars gudar. Han k�nde sig trygg inom synh�ll f�r dem, och den djupa tystnaden bland tr�den hj�lpte honom att t�nka. Bran hade t�nkt en hel del sedan sitt fall, t�nkt och dr�mt och talat med gudarna.

�Sn�lla, g�r s� att Robb inte ger sig i v�g�, bad han tyst. Han drog handen genom det kalla vattnet och det blev krusningar p� ytan. �Sn�lla, g�r s� att han stannar, men om han m�ste ge sig av, se d� till att han kommer hem v�lbeh�llen med mor och far och flickorna. Och f�rs�k�f� Rickon att f�rst�.�

Hans lillebror hade varit vild som en vinterstorm och omv�xlande gr�tit och skrikit sedan han f�tt veta att Robb skulle rida ut i krig. Han hade v�grat att �ta, snyftat och tjutit n�stan en hel natt och till och med slagit till gamla Nan d� hon f�rs�kte sjunga honom till s�mns. F�ljande dag hade han f�rsvunnit. Robb hade satt halva slottets vaktstyrka p� att leta efter honom, och n�r de �ntligen hittade honom nere i kryptan hade Rickon huggit vilt omkring sig med ett rostigt j�rnsv�rd som han tagit ur en d�d kungs hand, och Rufs hade kommit dreglande ur m�rkret som en gr�n�gd demon. Vargen var n�stan lika vild som Rickon. Han hade bitit Gage i armen och slitit bort en bit av Mikkens l�r, och det hade kr�vts b�de Robb och Gr�vind f�r att h�lla honom i schack. Nu hade Farlen Rufs fastkedjad i hundg�rden, och Rickon gr�t �nnu v�rre n�r han inte fick ha vargen hos sig.

M�ster Luwin hade r�tt Robb att stanna p� Vinterhed, och Bran hade ocks� b�nfallit honom att g�ra det, lika mycket f�r sin egen som f�r Rickons skull, men brodern hade bara envist skakat p� huvudet och sagt: �Jag vill inte ge mig av, men jag m�ste.�

Det var bara till h�lften l�gn. N�gon m�ste ge sig i v�g f�r att h�lla N�set och hj�lpa �tten Tully mot klanen Lannister, det kunde Bran f�rst�, men det m�ste inte vara Robb, f�r brodern kunde ha gett bef�let till Hallis Mollen eller Theon Greyjoy eller n�gon av sina vasaller. Det var just vad m�ster Luwin uppmanade Robb att g�ra, men han ville inte h�ra p� det �rat. �Min far skulle aldrig ha skickat i v�g m�n f�r att d� medan han som en feg stackare g�mde sig bakom Vinterheds murar�, f�rkunnade han och var lord Robb ut i fingerspetsarna.

Numera verkade Robb n�stan som en fr�mling f�r Bran. Han var helt f�r�ndrad och uppf�rde sig som en fullfj�drad lord trots att han �nnu inte sett sin sextonde namndag. Till och med faderns vasaller tycktes k�nna det, och m�nga f�rs�kte s�tta honom p� prov, var och en p� sitt s�tt. B�de Roose Bolton och Robett Glover kr�vde �ran att f� f�ra bef�let i striden, den f�rste bryskt och den andre med ett leende och ett sk�mt. Den bastanta och gr�h�riga Maege Mormont, som var kl�dd i ringbrynja precis som en karl, sa rakt p� sak till Robb att han var ung nog att vara hennes barnbarn och inte skulle komma och ge henne order�men hon r�kade ha en dotterdotter som han g�rna fick gifta sig med. Tystl�tne lord Cerwyn hade till och med tagit med sig sin dotter, en knubbig och ful flicka p� tretton �r som satt vid faderns v�nstra sida och aldrig lyfte blicken fr�n tallriken. Den fryntlige lord Hornwood hade inga d�ttrar, men han hade med sig g�vor: en h�st ena dagen, l�rstycket av en hjort n�sta, ett silverinfattat jakthorn dagen efter det, och han bad inte om n�got i utbyte, utom ett visst f�ste som tagits fr�n hans farfar, jaktr�ttigheter norr om en viss bergskam och tillst�nd att f� d�mma upp Vita kniven, om det behagade lorden.

Robb svarade var och en med kylig artighet, ungef�r som fadern skulle ha gjort, och p� n�got s�tt fick han dem att b�ja sig f�r hans vilja.

Och d� lord Umber, som kallades Storjon av sina m�n och var lika l�ng som Hodor och dubbelt s� bred, hotade med att f�ra hem sina styrkor om han blev placerad bakom �tten Hornwood eller Cerwyn i marschordningen, sa Robb att det stod honom fritt att g�ra det. �Och n�r vi har klarat av klanen Lannister�, tillade han och kliade Gr�vind bakom �rat, �ska vi marschera tillbaka norrut, jaga ut dig ur ditt slott och h�nga dig som edsbrytare.� Storjon svor och kastade ett �lkrus i elden medan han vr�lade att Robb var s� gr�n att han m�ste pissa gr�s. D� Hallis Mollen gick fram f�r att lugna ner honom, kastade Storjon omkull honom p� golvet, v�lte ett bord och drog det st�rsta och fulaste l�ngsv�rd Bran n�gonsin sett, och �verallt l�ngs b�nkarna kom hans s�ner och br�der och edsvurna m�n p� f�tter och drog sina sv�rd.

�nd� sa Robb bara l�gt ett enda ord och det h�rdes ett morrande. I n�sta stund l�g lord Umber p� rygg och sv�rdet for i v�g l�ngs golvet medan blodet droppade fr�n handen d�r Gr�vind bitit av tv� fingrar. �Min far har l�rt mig att det betyder d�den att dra blankt mot sin l�nsherre�, sa Robb, �men jag f�rmodar att du bara t�nkte sk�ra mitt k�tt.� Storjon reste sig m�dosamt medan han betraktade de r�da fingerstumparna, och Bran fick hj�rtat i halsgropen. Men s� b�rjade den store mannen till allas f�rv�ning skratta. �Ditt k�tt�, tj�t han, ��r f�rbannat h�rdsm�lt.�

Efter det blev Storjon Robbs h�gra hand, hans lojalaste f�rsvarare som h�gljutt talade om f�r alla och envar att pojklorden trots allt var en Stark och att det var s�krast f�r dem att b�ja kn� om de inte ville ha det avbitet.

Men sedan brasorna slocknat i stora salen samma kv�ll kom brodern till Brans sovrum blek och skakad. �Jag trodde han skulle d�da mig�, erk�nde Robb. �S�g du hur han sl�ngde omkull Hallis, som om han inte var st�rre �n Rickon? Vid alla gudar, vad r�dd jag var, och Storjon �r inte den v�rste av dem, bara den som h�rs mest. Lord Roose s�ger aldrig ett ord utan tittar bara p� mig, och det enda jag kan t�nka p� �r det d�r rummet de har p� Skr�ckf�stet d�r klanen Bolton h�nger sina fienders skinn.�

�Det �r bara en av gamla Nans historier�, sa Bran med aningen av os�kerhet i r�sten, �f�r det �r det v�l?�

�Jag vet inte.� Robb skakade tr�tt p� huvudet. �Lord Cerwyn t�nker ta med sig sin dotter d� vi beger oss s�derut. F�r att laga mat �t honom, p�st�r han, men Theon �r s�ker p� att jag kommer att hitta flickan i min sovs�ck en kv�ll. Jag �nskar�jag �nskar att far vore h�r��

Det var en sak de var �verens om, b�de Bran, Rickon och lord Robb: alla �nskade de att fadern var d�r, men lord Eddard var tusentals fj�rdingsv�g d�rifr�n, f�nge i en f�ngelseh�la, en jagad rymling som flydde f�r livet, eller till och med d�d. Ingen tycktes veta s�kert, och varenda v�gfarande ber�ttade en ny historia, den ena fasansfullare �n den andra. Faderns livvakters huvuden ruttnade p� murarna i R�da slottet, spetsade p� p�lar. Kung Robert hade d�tt f�r faderns hand. �tten Baratheon hade bel�grat Kungshamn. Lord Eddard hade flytt s�derut tillsammans med kungens ondskefulle bror Renly. Arya och Sansa hade blivit m�rdade av Blodhunden. Mor hade d�dat dv�rgen Tyrion och h�ngt hans kropp fr�n murarna p� Flodvattnet. Lord Tywin Lannister marscherade mot �rnn�stet och br�nde och slaktade allt i sin v�g. En berusad historieber�ttare h�vdade till och med att Rhaegar Targaryen hade �terv�nt fr�n de d�da och h�ll p� att samla ihop en enorm h�r av gamla hj�ltar p� Draksten f�r att ta tillbaka faderns tron.

N�r korpen kom med ett brev f�rseglat med faderns eget sigill och skrivet med Sansas handstil verkade den grymma sanningen inte mindre otrolig. Bran skulle aldrig gl�mma uttrycket i Robbs ansikte d� han stirrade p� systerns ord. �Hon s�ger att far st�r anklagad f�r h�gf�rr�deri efter att ha varit med i en komplott tillsammans med kungens br�der. Kung Robert �r d�d och mor och jag kallas till R�da slottet f�r att sv�ra Joffrey tro och huldhet. Hon s�ger att vi m�ste vara lojala och n�r hon gifter sig med Joffrey ska hon b�nfalla honom att skona fars liv.� Fingrarna kn�ts och kramade ihop Sansas brev. �Men hon s�ger ingenting om Arya, ingenting, inte s� mycket som ett ord. M� dj�vulen ta henne! Vad �r det f�r fel p� flickan?�

Bran k�nde sig alldeles kall inombords. �Hon f�rlorade sin varg�, p�minde han med svag r�st och mindes den dagen d� fyra av hans fars vakter hade kommit tillbaka fr�n S�dern med Ladys kvarlevor. Innan de korsade vindbryggan hade Sommar, Gr�vind och Rufs b�rjat ge ifr�n sig utdragna, tr�stl�sa tjut. I skuggan av gamla tornet fanns en ur�ldrig kyrkog�rd d�r gravstenarna var �vervuxna med blek lav och d�r vinterns gamla kungar hade lagt sina trotj�nare. Det var d�r de begravde Lady medan hennes br�der likt rastl�sa skuggor stegade mellan gravarna. Hon hade begett sig s�derut och bara hennes ben hade kommit tillbaka.

Deras farfar, gamle lord Rickard, hade ocks� begett sig s�derut med sin son Brandon, som var fars bror, och tv� hundra av sina b�sta m�n. Ingen hade n�gonsin �terv�nt. Och far hade gett sig s�derut med Arya och Sansa, Jory, Hullen och tjocke Tom och alla de andra, och efter det hade mor och ser Rodrik gett sig av, och de hade inte heller kommit tillbaka. Och nu t�nkte Robb ge sig av, inte till Kungshamn och inte f�r att sv�ra n�gon tro- och huldhetsed utan till Flodvattnet med sv�rd i handen. Och om fadern verkligen var f�nge skulle det med all s�kerhet inneb�ra hans d�d. Det skr�mde vettet ur Bran.

�Om Robb m�ste ge sig av, vaka �ver honom�, b�nf�ll Bran de gamla gudarna som betraktade honom med hj�rttr�dets r�da �gon. �Vaka ocks� �ver hans m�n, Hallis och Quent och de andra, och lord Umber och lady Mormont och alla lorderna. Och Theon ocks�, f�rresten. Vaka �ver dem och skydda dem, om det behagar er, gudar. Hj�lp dem att besegra klanen Lannister och r�dda far, och se till att de kommer v�lbeh�llna hem.�

En svag vind susade genom gudaskogen och de r�da bladen prasslade och viskade. Sommar visade t�nderna. �H�r du dem, pojk?� fr�gade en r�st.

Bran h�jde huvudet. Osha stod p� andra sidan dammen under en urgammal ek med ansiktet skuggat av l�vverket. Till och med i bojor r�rde sig r�varkvinnan tyst som en katt. Sommar gick runt dammen och nosade p� henne, och den l�nga kvinnan ryggade tillbaka.

�Hit, Sommar�, ropade Bran. Skr�ckvargen nosade lite till, v�nde sig om och skuttade tillbaka. Bran slog armarna om honom. �Vad g�r du h�r?� Han hade inte sett Osha sedan de tog henne till f�nga i vargskogen, �ven om han visste att de satt henne i arbete i k�ket.

�De �r mina gudar ocks�, svarade Osha, �och bortom muren �r de de enda gudarna.� Hennes avklippta h�r h�ll p� att v�xa ut, brunt och tjockt. Det fick henne att se mer kvinnlig ut, det och den enkla kl�nningen av brunt kl�de som de gett henne d� de tog ifr�n henne ringbrynjan och byxorna och jackan i l�der. �Gage l�ter mig g� hit och be d� och d� n�r jag k�nner behov av det, och jag l�ter honom g�ra som han vill under mina kjolar n�r han har behov av det. Det g�r mig inget, f�r jag tycker om doften av mj�l p� hans h�nder, och han �r varsammare �n Stiv.� Hon bugade lite klumpigt. �Men jag m�ste l�mna dig, f�r det finns grytor som beh�ver skuras.�

�Nej, stanna�, befallde Bran. �Ber�tta vad du menade med att h�ra gudarna.�

Osha granskade honom. �Du bad dem om en sak och de svarade. Sp�nn �ronen och lyssna, s� h�r du.�

Bran lyssnade. �Det �r bara vinden�, sa han os�kert efter en stund. �Bladen prasslar.�

�Vem tror du skickar vinden om inte gudarna?� Hon satte sig ner p� andra sidan dammen och det h�rdes ett svagt klirrande d� hon r�rde sig. Mikken hade satt fast j�rnbojor runt vristerna med en tung kedja emellan; hon kunde g� bara hon tog korta steg, men det fanns ingen m�jlighet f�r henne att springa, kl�ttra eller sitta upp p� en h�st. �De ser dig, pojk, och de h�r dig prata. Det d�r prasslet �r gudarna som svarar.�

�Vad s�ger de?�

�De �r sorgsna, och din bror kommer inte att f� n�gon hj�lp av dem, inte dit han t�nker bege sig, f�r de gamla gudarna har ingen makt i S�dern. Alla �destr�d som fanns d�r h�ggs ner f�r tusentals �r sedan. Hur kan gudarna vaka �ver din bror d� de inte har n�gra �gon?�

Bran hade inte t�nkt p� det, och det skr�mde honom. Om inte ens gudarna kunde hj�lpa brodern, vad fanns det d� f�r hopp? Kanske h�rde Osha inte riktigt vad de sa. Han lade huvudet p� sned och f�rs�kte lyssna igen, och nu tyckte han sig h�ra att de var sorgsna men inget mer.

Prasslet blev h�gre. Bran h�rde d�mpade steg och ett l�gt gnolande, och s� d�k Hodor upp mellan tr�den, naken och leende. �Hodor!�

�Han m�ste ha h�rt v�ra r�ster�, sa Bran. �Hodor, du gl�mde kl�derna.�

�Hodor�, inst�mde Hodor. Hela han var drypande v�t och det �ngade om honom i den kyliga luften. Kroppen var t�ckt av brunt h�r som var lika tjockt som p�ls och mellan benen h�ngde hans mandom l�ng och tung.

Osha betraktade honom med ett syrligt leende. �Det �r en stor karl�, anm�rkte hon, �och han har j�tteblod i sig, det kan jag sv�ra p�.�

�M�ster Luwin s�ger att det inte finns n�gra j�ttar l�ngre, han s�ger att de �r d�da allihop, precis som skogens barn. Det enda som finns kvar av dem �r gamla ben i jorden som b�nderna pl�jer upp d� och d�.�

�L�t m�ster Luwin rida ut bortom muren�, sa Osha, �s� ska han hitta j�ttar, eller s� hittar de honom. Min bror d�dade en. Tre meter l�ng var hon, och hon var ovanligt kort. Det finns de som blir tre och en halv och fyra meter, och vilda �r de ocks� med fullt av h�r och t�nder, och deras hustrur har sk�gg precis som m�nnen, s� det g�r inte att skilja dem �t. J�ttekvinnorna tar sig �lskare bland m�nniskorna, och det �r fr�n dem halvbloden kommer. Det �r v�rre f�r kvinnorna de tar till f�nga, f�r j�ttem�nnen �r s� stora att de sliter s�nder en jungfru innan de g�r henne med barn.� Hon flinade mot honom. �Men du vet v�l inte vad jag talar om, pojk?�

�Det g�r jag visst�, bedyrade Bran. Han f�rstod vad parning innebar, f�r han hade iakttagit hundarna p� borgg�rden och ocks� sett en hingst bestiga ett sto, men det gjorde honom generad att prata om det. Han tittade p� Hodor. �G� tillbaka och h�mta dina kl�der, Hodor�, sa han. �G� och kl� p� dig.�

�Hodor.� Hodor gick tillbaka samma v�g han kommit och duckade under en l�gt h�ngande gren.

Han var fruktansv�rt stor, t�nkte Bran d� han s�g honom f�rsvinna. �Finns det verkligen j�ttar bortom muren?� fr�gade han os�kert Osha.

�J�ttar och v�rre saker �n j�ttar, min lille lord. Jag f�rs�kte tala om det f�r din bror d� han fr�gade ut mig, tala om det f�r honom och er livmedikus och den d�r smilfinken Greyjoy. De kalla vindarna tilltar och m�nniskorna l�mnar sina h�rdar f�r att aldrig komma tillbaka�och om de g�r det �r de inte l�ngre m�nniskor utan v�lnader med bl� �gon och kalla, svarta h�nder. Varf�r tror du att jag flydde s�derut tillsammans med Stiv och Hali och de andra idioterna? Mance tror att han ska kunna sl�ss, den modige, rare, envise karlen, som om de vita v�lnaderna inte var n�got annat �n gr�nsj�gare, men vad vet han? Han kan kalla sig kung bortom muren s� mycket han vill, men �nd� �r han bara som en gammal svart kr�ka som har flugit ner fr�n Skuggtornet. Han har aldrig upplevt vintern. Jag �r f�dd d�r uppe, barn, precis som min mor och hennes mor f�re henne och hennes mor f�re henne, och jag tillh�r det fria folket. Vi minns.� Osha reste sig och det klirrade om fotbojorna. �Senast i g�r f�rs�kte jag tala om det f�r din bror d� jag s�g honom p� borgg�rden. �Lord Stark�, ropade jag till honom och respektfullt ocks�, men han tittade rakt igenom mig, och den d�r svettige drummeln Storjon Umber knuffade mig �t sidan. Det �r inget att g�ra �t saken, och jag ska b�ra mina bojor och h�lla munnen. En man som inte vill lyssna kan inte h�ra.�

�Tala om det f�r mig. Robb kommer att lyssna p� mig, det vet jag.�

�Tror du? Det �terst�r att se, men s�g till honom att han t�nker marschera �t fel h�ll, och att det �r norrut han borde f�ra sina soldater. Norrut, inte s�derut. H�r du vad jag s�ger?�

Bran nickade. �Det ska jag tala om f�r honom.�

Men vid g�stabudet i stora salen den kv�llen var Robb inte med. Han intog i st�llet kv�llsvarden i salongen tillsammans med lord Rickard och Storjon och de andra vasallerna f�r att g�ra upp de sista planerna inf�r den l�nga marschen. Det blev Brans uppgift att fylla hans plats vid huvud�nden av bordet och fungera som v�rd f�r lord Karstarks s�ner och deras riddarf�lje. De satt redan till bords n�r Hodor kom in i stora salen med Bran p� ryggen och kn�b�jde vid h�gs�tet. Tv� av serveringspojkarna hj�lpte till att lyfta honom ur korgen, och Bran kunde k�nna blickarna fr�n varenda fr�mling i salen. Det hade blivit alldeles tyst. �Mina herrar�, utropade Hallis Mollen, �Brandon Stark av Vinterhed.�

�Jag v�lkomnar er till v�ra brasor�, sa Bran stelt, �och bjuder er mat och dryck f�r att bef�sta v�nskapen mellan oss.�

Harrion Karstark, den �ldste av lord Rickards s�ner, bugade liksom hans br�der efter honom, men d� de slog sig ner igen h�rde Bran de tv� yngre tala med l�ga r�ster �ver klirret av vinb�garna. ��hellre d� �n leva p� det viset�, muttrade den ene, faderns namne Eddard, och hans bror Torrhen sa att troligen var pojken lika bruten p� insidan som p� utsidan och f�r feg att ta sitt liv.

Bruten, t�nkte Bran bittert och h�ll h�rt om kniven. Var det vad han var nu? Bran den brutne? �Jag vill inte vara bruten�, viskade han hett till m�ster Luwin som satt p� hans h�gra sida. �Jag vill bli riddare.�

�Det finns de som kallar min orden tankens riddare�, svarade Luwin. �Du �r ovanligt intelligent n�r du s�tter den sidan till, Bran. Har du n�gonsin funderat p� att bli m�stare och b�ra en ordenskedja? Det finns ingen gr�ns f�r vad du kan l�ra dig.�

�Jag vill l�ra mig magi�, sa Bran. �Kr�kan lovade att jag skulle kunna flyga.�

M�ster Luwin suckade. �Jag kan l�ra dig historia, l�kekonst, �rtmedicin. Jag kan l�ra dig hur korparna talar och hur man bygger ett slott och hur sj�m�nnen styr sina skepp efter stj�rnorna. Jag kan l�ra dig att m�ta dagarna och markera �rstiderna, och i Citadellet i Gammelstad kan de l�ra dig tusentals andra saker, men ingen m�nniska kan l�ra dig magi, Bran.�

�Barnen skulle kunna g�ra det�, h�vdade Bran, �skogens barn.� Det p�minde honom om l�ftet han gett Osha i gudaskogen, s� han ber�ttade f�r Luwin vad hon sagt.

Livmedikusen lyssnade artigt. �R�varkvinnan skulle nog kunna ge gamla Nan lektioner i hur man ber�ttar historier�, anm�rkte han d� Bran var klar. �Jag ska prata med henne igen, om du vill, men det �r b�st att du inte st�r din bror med de h�r galenskaperna, f�r han har tillr�ckligt med bekymmer utan att beh�va oroa sig f�r j�ttar och d�da m�n i skogarna. Det �r klanen Lannister som h�ller din far f�nge, Bran, inte v�lnaderna.� Han klappade Bran p� armen. �T�nk p� vad jag har sagt, barn.�

Tv� dagar senare satt Bran fastsp�nd p� Dancer p� borgg�rden nedanf�r porthuset och sa farv�l till brodern just som gryningen randades r�d �ver en bl�sig himmel.

�Nu �r du lord p� Vinterhed�, sa Robb till honom. Han satt p� en lurvig gr� hingst och sk�lden h�ngde vid h�stens sida: den var av tr� med j�rnband, vit och gr�, och prydd med en skr�ckvargs morrande huvud. Brodern bar gr� ringbrynja �ver h�rdat l�der, sv�rd och dolk vid midjan och en p�lsfodrad mantel �ver axlarna. �Du m�ste ta min plats, precis som jag tog fars n�r han gav sig av.�

�Jag vet�, svarade Bran �mkligt. Han hade aldrig k�nt sig s� liten eller ensam eller r�dd, och han kunde inte uppf�ra sig som en lord.

�Lyssna till m�ster Luwins goda r�d och ta hand om Rickon. S�g �t honom att jag kommer tillbaka s� snart striderna �r �ver.�

Rickon hade v�grat komma ner och var uppe i sitt sovrum, r�d�gd och trotsig. �Nej!� hade han skrikit d� Bran fr�gade om han inte ville s�ga farv�l till Robb. �Inget farv�l!�

�Det har jag redan sagt till honom�, svarade Bran, �men han s�ger att ingen n�gonsin kommer tillbaka.�

�Han kan inte f�rbli en baby f�r evigt, f�r han �r en Stark och n�stan fyra �r gammal.� Robb suckade. �Mor kommer snart hem, och jag ska ha far med mig, det lovar jag.�

Han v�nde hingsten och satte av i trav med Gr�vind bredvid sig. Hallis Mollen red f�re dem ut genom porten med huset Starks fladdrande vita baner p� en h�g st�ng av gr� ask. Theon Greyjoy och Storjon sl�t upp p� var sida om Robb och deras riddare formerade en dubbel kolonn bakom dem med lansarnas st�lspetsar glittrande i solen.

Illa till mods mindes Bran Oshas ord. Han marscherar �t fel h�ll, t�nkte han, och med ens ville han galoppera efter brodern och skrika ut en varning, men d� Robb f�rsvann under f�llgallret var det f�r sent.

Bortom slottsmurarna steg ett h�gt jubel upp. Det var fotsoldaterna och stadsborna som hurrade f�r Robb d� han red f�rbi, det visste Bran; de hurrade f�r lord Stark, f�r lorden av Vinterhed p� sin stora hingst med den fladdrande manteln och Gr�vind som sprang vid hans sida. De skulle aldrig hurra f�r honom p� det s�ttet, ins�g Bran bittert. Han skulle visserligen vara lord p� Vinterhed medan brodern och fadern var borta, men han var fortfarande Bran den brutne och kunde inte ens sitta av h�sten�� om han inte f�ll av, vill s�ga.

N�r hurraropen hade tonat bort och borgg�rden var tom igen verkade Vinterhed �vergivet och d�tt. Bran betraktade ansiktena p� dem som var kvar: kvinnor och barn och gamla m�n och s� Hodor. Den enorme stalldr�ngen s�g vilsen och skr�md ut. �Hodor?� sa han sorgset.

�Hodor�, inst�mde Bran och undrade vad det betydde.

N�r khal Drogo var tillfredsst�lld reste han sig fr�n sovmattorna och tornade upp sig �ver henne. Hans hud lyste m�rk som brons i det r�daktiga skenet fr�n fyrfatet och p� den breda bringan syntes svaga linjer efter gamla �rr. Det bl�cksvarta h�ret svallade fritt �ver axlar och rygg och gick l�ngt nedanf�r midjan, och hans mandom gl�nste v�t. Khalens mun var f�rvriden till en grimas under den l�nga h�ngmustaschen. �Hingsten som bestiger v�rlden har inget behov av j�rnstolar.�

Dany st�dde sig p� armb�gen f�r att titta upp p� honom. Han var s� l�ng och praktfull, och hon tyckte s�rskilt mycket om hans h�r. Det hade aldrig blivit klippt, f�r khalen hade aldrig blivit besegrad i strid. �Det f�rutsp�ddes att hingsten skulle rida till v�rldens �nde�, p�minde hon.

�V�rlden slutar vid det svarta, salta havet�, svarade Drogo genast. Han bl�tte en tv�ttlapp i ett fat med varmt vatten f�r att torka bort svetten och oljan fr�n kroppen. �Ingen h�st kan korsa giftvattnet.�

�I de fria st�derna finns tusentals skepp�, ber�ttade Dany f�r honom precis som hon gjort m�nga g�nger tidigare. �Tr�h�star med hundratals ben som flyger �ver havet med vingarna fulla av vind.�

Khal Drogo ville inte h�ra det. �Vi talar inte mer om tr�h�star och j�rnstolar.� Han sl�ppte tv�ttlappen och b�rjade kl� p� sig. �I dag ska jag rida ut p� gr�ssl�tten och jaga, hustru�, tillk�nnagav han samtidigt som han drog p� sig en m�lad v�st och sp�nde p� sig ett brett b�lte med tunga medaljonger i silver, guld och brons.

�Ja, mitt livs m�ne�, sa Dany. Drogo skulle ta med sig sina blodsryttare och rida ut p� jakt efter hrakkar, sl�tternas stora, vita lejon, och om de kom tillbaka och hade f�ngat n�got skulle hennes make vara vild av gl�dje. D� skulle han kanske vara villig att lyssna p� henne.

Vilda djur var han inte r�dd f�r, och han hade aldrig fruktat n�gon levande m�nniska, men havet var en annan sak. I dothrakiernas �gon var vatten som en h�st inte kunde dricka n�got motbjudande, och havets gr�gr�na, b�ljande vidder fyllde dem med vidskeplig fasa. Hon hade uppt�ckt att Drogo var modigare �n n�gon av de andra ryttarh�vdingarna p� en m�ngd olika s�tt�men inte n�r det g�llde detta. Om hon bara kunde f� ombord honom p� ett skepp�

Efter det att khalen och hans blodsryttare bev�pnade med pilb�gar hade ridit i v�g kallade Dany p� sina tj�narinnor. F�rut hade hon ofta k�nt sig illa till mods d� de fladdrade omkring henne som fj�rilar och pysslade om henne med sina starka armar och flinka h�nder, men nu var kroppen s� stor och otymplig att hon var tacksam f�r deras hj�lp. De tv�ttade henne och kl�dde henne i l�st sittande och b�ljande siden, och medan Doreah kammade ut h�ret skickade hon Jhiqui f�r att leta reda p� ser Jorah Mormont.

Riddaren kom genast. Han var if�rd benl�der av h�sth�r och m�lad v�st, precis som en av ryttarfolket, och str�vt, svart h�r t�ckte hans kraftiga br�st och muskul�sa armar. �Varmed kan jag st� till tj�nst, prinsessa?�

�Ni m�ste tala med min herre och make�, svarade Dany. �Drogo s�ger att hingsten som bestiger v�rlden kommer att ha alla jordens l�nder att regera �ver och inte beh�ver korsa giftvattnet, och han talar om att f�ra khalasaren �sterut sedan Rhaego f�tts f�r att plundra l�nderna omkring Jadehavet.�

Riddaren s�g tankfull ut. �Khalen har aldrig sett de sju konungarikena�, f�rklarade han, �och de betyder ingenting f�r honom. Om han alls t�nker p� dem f�rest�ller han sig f�rmodligen n�gra sm� st�der som klamrar sig fast p� klipporna omgivna av stormiga hav, ungef�r som Lorath eller Lys, och d�rf�r m�ste �sterns rikedomar verka mycket mer lockande.�

�Men han m�ste rida v�sterut �, sa Dany entr�get. �Hj�lp mig att f� honom att f�rst� det, sn�lla ni.� Hon hade heller aldrig sett de sju konungarikena, men �nd� k�ndes det som om hon visste allt om dem efter alla historier brodern ber�ttat f�r henne. Viserys hade tusentals g�nger lovat att han en dag skulle f�ra henne tillbaka, men nu var han d�d och hans l�ften hade d�tt med honom.

�Dothrakierna g�r saker och ting n�r det passar dem och av sina egna sk�l�, svarade riddaren. �Ha t�lamod, prinsessa, och g�r inte om er brors misstag. Vi ska resa hem, det lovar jag er.�

Hem? Ordet fick henne att k�nna sig sorgsen. Ser Jorah hade Bj�rn�n, men vad var hemma f�r henne? N�gra historier och namn deklamerade lika h�gtidligt som orden i en b�n, det bleknande minnet av en r�d d�rr�skulle Vaes Dothrak bli hennes hem f�r evigt? N�r hon betraktade h�xorna i dosh khaleenen, s�g hon d� sin egen framtid?

Ser Jorah m�ste ha sett p� henne att hon k�nde sig sorgsen. �En stor karavan best�ende av fyra hundra h�star har anl�nt under natten, khaleesi, fr�n Pentos via Norvos och Qohor under bef�l av k�pmannen och sj�kaptenen Byan Votyris. Det kanske har kommit ett brev fr�n master Illyrio. Har ni lust att bes�ka den v�sterl�ndska marknaden?�

Dany ryckte upp sig. �Ja, hemskt g�rna�, svarade hon, f�r marknaderna fick liv d� en karavan kom in. Man kunde aldrig veta vilka skatter k�pm�nnen hade med sig den h�r g�ngen, och det skulle bli roligt att h�ra folk tala valyriska igen, som de gjorde i de fria st�derna. �Irri, jag beh�ver en b�rstol.�

�Jag ska s�ga till er khas �, sa ser Jorah och drog sig tillbaka.

Om khal Drogo varit med skulle Dany ha ridit sin silver, f�r dothrakiska kvinnor satt till h�st n�stan �nda fram till det �gonblick de skulle f�da, och hon ville inte verka svag i sin makes �gon. Men d� khalen var ute och jagade kunde hon till�ta sig att vila p� mjuka kuddar och bli buren genom Vaes Dothrak med r�da sidengardiner som skyddade henne f�r solen. Ser Jorah sadlade sin h�st och red bredvid henne tillsammans med de fyra unga m�nnen i hennes khas och tj�narinnorna.

Dagen var varm och molnfri med m�rkbl� himmel, och n�r vinden bl�ste kunde hon k�nna de m�ttade dofterna av gr�s och jord. D� de passerade de stulna monumenten befann Dany sig omv�xlande i sol och skugga, och hon l�t sig vaggas av b�rstolens r�relser medan hon studerade ansiktena p� d�da hj�ltar och gl�mda kungar och undrade om br�nda st�ders gudar fortfarande kunde h�ra m�nniskornas b�ner.

Om jag inte var av drakens blod, t�nkte hon l�ngtansfullt, kunde detta vara mitt hem. Hon var khaleesi, och hon hade en stark make och en snabb h�st, tj�narinnor som passade upp p� henne och krigare som skyddade henne, en �rofull plats som v�ntade i dosh khaleenen d� hon blev gammal och i hennes sk�te v�xte en son som en dag skulle bestiga v�rlden. Det borde vara tillr�ckligt f�r vilken kvinna som helst�men inte f�r draken, och nu n�r Viserys var borta var Daenerys den sista, den allra sista, f�r liksom barnet hon v�ntade var hon �ttling till kungar och er�vrare, och det fick hon inte gl�mma.

Den v�sterl�ndska marknaden l�g p� en stor �ppen plats med stampad jord som omgavs av djurg�rdar av soltorkad lera och vitmenade vinstugor. Kullar reste sig ur marken som ryggarna p� j�ttelika underjordiska bestar, gapande svarta munnar som ledde ner till svala, m�rka f�rr�dsrum under jord. Sj�lva marknaden bestod av en labyrint av st�nd och slingrande g�ngar som skuggades av markiser av fl�tat gr�s.

Hundratalet k�pm�n och f�rs�ljare h�ll p� att lasta av sina varor och l�gga fram dem i st�nden d� de kom dit, men �nd� verkade den stora marknaden d�mpad och �vergiven j�mf�rt med de myllrande basarerna Dany mindes fr�n Pentos och de andra fria st�derna. Karavanerna kom till Vaes Dothrak fr�n �st och v�st, men inte s� mycket f�r att s�lja till dothrakierna som f�r att handla med varandra, hade ser Jorah f�rklarat. Ryttarfolket l�t dem ost�rt komma och g� bara de respekterade friden i den heliga staden, inte vanhelgade Bergens moder eller V�rldens livmoder och hedrade h�xorna i dosh khaleenen med de traditionella g�vorna salt, silver och s�d. Dothrakierna f�rstod sig egentligen inte p� det h�r med att s�lja och k�pa.

Dany tyckte �ven om den �sterl�ndska marknaden med alla dess egendomliga ljud och lukter och underliga ting som fanns att se, och hon tillbringade ofta f�rmiddagarna d�r med att knapra p� tr�d�gg, johannesbr�dspaj och gr�na nudlar medan hon lyssnade till trollkarlarnas h�ga, g�lla r�ster och stirrade p� kimairor i silverburar, kolossala gr� elefanter och de svartvitrandiga h�starna fr�n Jogos Nhai. Hon tyckte om att titta p� folk ocks�: de m�rka, allvarliga asshaierna och de l�nga, bleka m�nnen fr�n Qarth, m�nnen fr�n Yi Ti med den lysande blicken och sina apsvanshattar, amasonerna fr�n Bayasabhad, Shamyriana och Kayakayanaya med j�rnringar i br�stv�rtorna och rubiner i kinderna, till och med de str�nga och skr�mmande skuggm�nnen som t�ckte b�de armar, ben och br�st med tatueringar och dolde sina ansikten bakom masker. Den �sterl�ndska marknaden var en plats full av tjusning och magi f�r Dany.

Men den v�sterl�ndska marknaden doftade som hemma.

Medan Irri och Jhiqui hj�lpte Dany att stiga ur b�rstolen k�nde hon igen den skarpa doften av vitl�k och peppar, lukter som p�minde henne om f�r l�nge sedan svunna dagar i gr�nderna i Tyrosh och Myr och lockade fram ett f�rtjust leende i hennes ansikte. Hon kunde ocks� k�nna doften av de berusande s�ta parfymerna fr�n Lys, och hon s�g slavar b�ra p� tygpackar med konstfull spets fr�n Myr och finaste ylle i en m�ngd varma f�rger. Karavanvakter spankulerade i g�ngarna if�rda kopparhj�lmar och kn�l�nga tunikor av vadderad gul bomull och vid deras fl�tade l�derb�lten h�ngde tomma sv�rdsskidor. I ett st�nd f�revisade en vapensmed br�stharnesk av st�l dekorerade med guld och silver i sirliga m�nster och hj�lmar formade som fantasifulla bestar. Bredvid honom fanns en s�t ung kvinna som s�lde guldsmycken fr�n Lannishamn: ringar, broscher och halsband och uts�kt arbetade medaljonger f�r att ha i b�ltet. En j�ttelik eunuck, som var stum, h�rl�s och kl�dd i svettfl�ckad sammet, vaktade hennes st�nd och bl�ngde hotfullt p� alla som kom n�ra. P� andra sidan g�ngen h�ll en fet tyghandlare fr�n Yi Ti p� att k�psl� med en k�pman fr�n Pentos om priset p� n�gon gr�n f�rg medan apsvansen p� hans hatt vajade fram och tillbaka d� han skakade p� huvudet.

�N�r jag var liten �lskade jag att leka i basaren�, ber�ttade Dany f�r ser Jorah medan de vandrade genom den skuggiga g�ngen mellan st�nden. �Det var s� levande d�r med alla m�nniskor som skrek och skrattade och det fanns s� m�nga underbara saker att titta p�, �ven om vi s�llan hade pengar att k�pa n�got f�r utom en korv d� och d� eller honungsfingrar. Finns det honungsfingrar i de sju konungarikena, den sorten de bakar i Tyrosh?�

�Det �r v�l ett slags kakor? Det kan jag inte s�ga, prinsessa.� Riddaren bugade sig. �Om ni urs�ktar mig ett tag ska jag leta reda p� kaptenen och se om han har brev till oss.�

�Jag f�ljer g�rna med och hj�lper er att hitta honom.�

�Det finns ingen anledning att ni ska besv�ra er.� Ser Jorah kastade en ot�lig blick �ver axeln. �Njut av marknaden i st�llet. Jag kommer tillbaka s� snart jag �r f�rdig med mitt �rende.�

Underligt, t�nkte Dany d� hon s�g honom stega i v�g genom folkvimlet. Hon f�rstod inte varf�r ser Jorah inte ville ha henne med, men kanske hade han t�nkt s�ka upp en kvinna sedan han tr�ffat kaptenen. Hon visste att sk�kor ofta f�ljde med karavanerna, och en del m�n var f�runderligt f�rtegna i det h�r avseendet. Hon ryckte p� axlarna. �Kom�, sa hon till de andra.

Dany str�vade vidare genom marknaden med tj�narinnorna i sl�pt�g. ��, titta�, sa hon upphetsat till Doreah, �det var s�dana korvar jag menade.� Hon pekade p� ett st�nd d�r en skrynklig liten gumma grillade k�tt och l�k p� en het spiselh�ll. �De g�r dem med massor av vitl�k och stark peppar.� F�rtjust �ver sin uppt�ckt fick Dany de andra att ta en korv tillsammans med henne. Tj�narinnorna slukade fnittrande sina medan m�nnen i hennes khas misst�nksamt luktade p� det grillade k�ttet. �De smakar annorlunda �n jag mindes det�, sa Dany efter att ha tagit n�gra tuggor.

�I Pentos g�r jag dem p� fl�skk�tt�, f�rklarade den gamla kvinnan, �men alla mina grisar dog p� dothrakihavet. De h�r �r gjorda av h�stk�tt, khaleesi, men jag kryddar dem p� samma s�tt.�

��.� Dany k�nde sig besviken, men Quaro tyckte s� mycket om sin korv att han besl�t sig f�r att ta en till, och d� m�ste Rakharo �vergl�nsa honom och �ta ytterligare tre medan han rapade ljudligt. Dany fnissade.

�Ni har inte skrattat sedan er bror, khal rhaggat, blev kr�nt av Drogo�, p�pekade Irri. �Det �r roligt att se, khaleesi.�

Dany log blygt. Det var trevligt att skratta, och hon k�nde sig n�stan som en liten flicka igen.

De vandrade omkring halva f�rmiddagen. Hon s�g en vacker fj�derprydd mantel fr�n Sommar�arna och tog emot den som en g�va. I geng�ld gav hon k�pmannen en silvermedaljong fr�n sitt b�lte. Det var s� man gjorde aff�rer bland dothrakierna. En f�gelf�rs�ljare l�rde en gr�n och r�d papegoja att s�ga hennes namn och Dany skrattade igen men v�grade att ta emot den. Vad skulle hon med en gr�n och r�d papegoja till i en khalasar? D�remot tog hon emot ett dussin flaskor med v�ldoftande oljor, som var hennes barndoms parfymer. Hon beh�vde bara sluta �gonen och lukta p� dem s� s�g hon det stora huset med den r�da d�rren f�r sig. D� Doreah l�ngtansfullt betraktade en fruktsamhetsamulett i en trollkarls st�nd tog Dany �ven emot den och gav den till tj�narinnan, medan hon t�nkte att nu m�ste hon hitta n�got �t Irri och Jhiqui ocks�.

D� de sv�ngde runt ett h�rn fick de syn p� en vinhandlare som erbj�d de f�rbipasserande att smaka p� hans varor i fingerborgsstora b�gare. �S�ta, r�da viner�, ropade han p� flytande dothrakiska, �jag har s�ta, r�da viner fr�n Lys och Volantis och Arbor. Vita viner fr�n Lys, p�ronkonjak fr�n Tyrosh, eldvin, pepparvin, ljusgr�n nektar fr�n Myr. Bruna r�kb�rsviner och sura andaliska viner. Jag har dem, jag har dem.� Det var en liten man, sm�rt och stilig, och det lingula h�ret var lockat och parfymerat efter modet i Lys. N�r Dany gick f�rbi hans st�nd bugade han djupt. �Vill ni smaka, khaleesi? Jag har ett s�tt, r�tt sommarvin fr�n Dornien, ers n�d, med inslag av plommon och k�rsb�r och fyllig m�rk ek. Ett fat, en b�gare, en klunk? En droppe r�cker f�r att ni ska uppkalla ert barn efter mig.�

Dany log. �Min son har redan ett namn, men jag provar g�rna ert sommarvin�, svarade hon p� valyriska, den valyriska som talades i de fria st�derna, och efter s� h�r l�ng tid hade hon n�stan sv�rt att uttala orden. �Bara en klunk, om ni vill vara s� v�nlig.�

K�pmannen m�ste ha tagit henne f�r dothrakier p� grund av kl�derna, det oljiga h�ret och den solbr�nda huden, och nu stirrade han f�rv�nat p� henne. �Ers n�d, ni �r�fr�n Tyrosh? Kan det vara s�?�

�Jag kanske talar som i Tyrosh och kl�r mig som dothrakierna, men jag kommer fr�n V�steros, fr�n solnedg�ngens kungariken�, upplyste Dany.

Doreah steg fram bredvid henne. �Ni har �ran att tala med Daenerys av huset Targaryen, Daenerys stormf�dd, ryttarfolkets khaleesi och prinsessa av de sju konungarikena.�

Vinhandlaren f�ll p� kn�. �Prinsessa�, sa han och b�jde p� huvudet.

�Res er�, befallde Dany, �f�r jag vill g�rna smaka p� det d�r sommarvinet ni talade om.�

Mannen kom p� f�tter. ��, det? Dornisk sm�rja. Det �r inte fint nog f�r en prinsessa, men jag har ett torrt, r�tt vin fr�n Arbor av gammal god �rg�ng. L�t mig f� sk�nka er ett fat, jag ber.�

Khal Drogos bes�k i de fria st�derna hade gett honom smak f�r goda viner och Dany visste att han skulle bli f�rtjust �ver ett s�dant fint vin. �Det �r en �ra f�r mig�, mumlade hon ljuvt.

��ran �r helt p� min sida.� Vinhandlaren rotade i det inre av st�ndet och plockade fram ett litet ekfat. Inbr�nt i tr�et fanns en druvklase. ��tten Redwynes emblem�, upplyste han och pekade. �Det finns ingen ljuvligare dryck.�

�Khal Drogo och jag ska dricka det tillsammans. Aggo, vill du vara sn�ll och l�gga fatet i min b�rstol.� Vinhandlaren str�lade med hela ansiktet medan dothrakiern lyfte upp fatet.

Hon var inte medveten om att ser Jorah hade kommit tillbaka f�rr�n hon h�rde riddaren bryskt s�ga: �Nej!� Hans r�st l�t konstig. �S�tt ner det d�r fatet, Aggo.�

Aggo tittade p� Dany och hon nickade tveksamt. ��r det n�got fel, ser Jorah?�

�Jag �r t�rstig. �ppna fatet, vinhandlare.�

K�pmannen rynkade pannan. �Vinet �r f�r khaleesin och inte f�r s�dana som ni.�

Ser Jorah gick n�rmare st�ndet. �Om ni inte �ppnar fatet ska jag spr�cka skallen p� er med det.� Han bar inga vapen h�r i den heliga staden�� utom sina h�nder�� men hans h�nder var nog, stora, h�rda och farliga med knogarna t�ckta av grovt m�rkt h�r. Vinhandlaren tvekade ett �gonblick, tog sedan sin hammare och slog ur korken.

�H�ll�, befallde ser Jorah. De fyra unga krigarna i Danys khas st�llde sig bistert bakom honom medan de s�g p� med sina m�rka, mandelformade �gon.

�Det �r ett brott att dricka ett s�dant h�r �delt vin utan att l�ta det lufta f�rst.� Vinhandlaren hade inte lagt ifr�n sig hammaren.

Jhogo f�rde handen mot piskan som han hade hoprullad vid b�ltet, men Dany hejdade honom genom att l�tt r�ra vid hans arm. �G�r som ser Jorah s�ger�, sa hon. Det b�rjade samlas nyfikna �sk�dare runt omkring dem.

Mannen gav henne en snabb, surmulen blick. �Som ni befaller, prinsessa.� Han var tvungen att l�gga ifr�n sig hammaren f�r att lyfta fatet, och han fyllde tv� fingerborgsstora b�gare och h�llde s� skickligt att han inte spillde en enda droppe.

Ser Jorah lyfte b�garen och luktade misst�nksamt p� vinet.

�S�tt, eller hur?� sa vinhandlaren och log. �Kan ni k�nna den fruktiga doften fr�n Arbor? Ta en klunk, ers n�d, s� ska ni f� se att ni aldrig har smakat dess like.�

Ser Jorah r�ckte honom b�garen. �Smaka f�rst ni.�

�Jag?� Mannen skrattade. �Den �rg�ngen �r alldeles f�r fin f�r mig, ers n�d, och man �r en d�lig vinhandlare om man dricker sina egna varor.� Leendet var �lskv�rt, men �nd� kunde Dany se att pannan gl�nste av svett.

�Ni ska dricka�, sa hon, kall som is. �T�m b�garen, annars ska jag s�ga �t min khas att h�lla fast er medan ser Jorah tvingar i er hela fatet.�

Vinhandlaren ryckte p� axlarna och str�ckte sig efter b�garen. Men s� h�gg han i st�llet tag i fatet och slungade det mot henne med b�gge h�nderna. Ser Jorah knuffade undan henne s� att fatet i st�llet tr�ffade hans axel innan det gick i kras mot marken. Dany vinglade till och tappade balansen. �Nej!� skrek hon och satte fram h�nderna f�r att ta emot sig. Doreah fick tag i armen och ryckte henne bak�t s� att hon landade p� benen och inte p� magen.

K�pmannen hoppade �ver st�ndet och pilade mellan Aggo och Rakharo. Quaro trevade efter arakhen som inte fanns d�r samtidigt som den ljush�rige mannen st�tte till honom och st�rtade i v�g l�ngs g�ngen. Dany h�rde Jhogos piska sn�rta till, s�g l�derremmen flyga ut och slingra sig om benet p� vinhandlaren, och s� for mannen p� huvudet i smutsen.

Ett tiotal karavanvakter hade kommit springande och med dem var sj�lvaste bef�lhavaren, kapten Byan Votyris, en mycket liten man fr�n Norvos med hy som gammalt l�der och en borstig bl� mustasch som n�dde �nda upp till �ronen. Han tycktes veta vad som h�nt utan att beh�va ett ord till f�rklaring. �F�r bort den h�r mannen i v�ntan p� khalens straff�, befallde han och pekade p� vinhandlaren p� marken, och tv� vakter drog upp honom p� f�tter. �Hans varor sk�nker jag er, prinsessa�, fortsatte kaptenen, �och det �r bara ett litet bevis f�r hur djupt jag beklagar att en av mina k�pm�n kunde g�ra n�got s�dant.�

Doreah och Jhiqui hj�lpte Dany att komma p� benen igen. Det f�rgiftade vinet sipprade ut ur det trasiga fatet och ner i dammet. �Hur visste ni?� fr�gade hon darrande ser Jorah. �Hur?�

�Jag visste inte, khaleesi, inte f�rr�n karlen v�grade dricka, men s� snart jag hade l�st master Illyrios brev var jag p� min vakt.� Hans m�rka blick svepte �ver de fr�mmande ansiktena p� marknaden. �Kom, det �r b�st att inte tala om det h�r.�

Dany hade n�ra till t�rarna d� de bar henne tillbaka, och hon hade en smak i munnen som hon k�nde igen: r�dsla. I �ratal hade hon levt i skr�ck f�r Viserys, r�dd f�r att v�cka draken, och det h�r var �nnu v�rre, f�r nu var hon inte bara r�dd f�r sin egen skull utan ocks� f�r barnets. Han m�ste ha k�nt hennes r�dsla, f�r han r�rde sig oroligt inuti henne. Dany str�k f�rsiktigt med handen �ver den rundade magen och �nskade att hon kunde n� honom, r�ra vid honom, tr�sta honom. �Du �r av drakens blod, liten�, viskade hon medan b�rstolen med f�rdragna gardiner gungande r�rde sig fram�t. �Du �r av drakens blod, och draken �r inte r�dd.�

N�r de kommit tillbaka till den ih�liga jordkullen som var hennes hem i Vaes Dothrak beordrade Dany dem att l�mna henne�� alla utom ser Jorah. �Ber�tta nu�, befallde hon samtidigt som hon sj�nk ner p� kuddarna. �Var det troninkr�ktaren?�

�Ja.� Riddaren tog fram ett hopvikt pergament. �Ett brev till Viserys fr�n master Illyrio. Robert Baratheon erbjuder landomr�den och adelskap f�r er d�d eller er brors.�

�Min brors?� Snyftningen var till h�lften ett skratt. �Troninkr�ktaren vet v�l inte om det �n, men han �r faktiskt skyldig Drogo ett adelskap.� Den h�r g�ngen var skrattet till h�lften en snyftning, och hon slog beskyddande armarna om sig. �Och min d�d, sa ni. Bara min?�

�Er och barnets�, svarade ser Jorah bistert.

�Nej, han ska inte f� min son.� Hon skulle inte gr�ta, besl�t hon, hon skulle inte darra av r�dsla. Troninkr�ktaren har v�ckt draken nu, sa hon sig�och blicken gick till drak�ggen som vilade p� mjuk m�rk sammet. Det fladdrande ljuset fr�n oljelampan f�ll p� fj�llen och dammkorn skimrande i jadegr�nt och scharlakansr�tt och guld sv�vade i luften runt omkring dem som hovfolket kring en kung.

Var det vanvett som grep henne d�, framkallat av r�dslan? Eller var det n�gon underlig visdom som hon hade i blodet? Det kunde Dany inte svara p�, men hon h�rde sin egen r�st s�ga: �Ser Jorah, t�nd fyrfatet.�

�Khaleesi?� Riddaren gav henne en konstig blick. �Det �r s� varmt. �r ni s�ker?�

Hon hade aldrig varit s�krare. �Ja, jag�jag k�nner mig frusen. T�nd fyrfatet.�

Han bugade. �Som ni befaller.�

N�r kolen brann skickade Dany bort ser Jorah, f�r hon m�ste vara ensam n�r hon gjorde det. Det h�r �r vanvett, sa hon sig d� hon lyfte upp det svarta och scharlakansr�da �gget fr�n sammeten. Det kommer bara att spricka och bli svett, och det �r s� vackert. Ser Jorah kommer att tycka att jag �r en d�re om jag f�rst�r det, men �nd�, �nd�

Hon tog �gget i b�da h�nderna och bar det till elden d�r hon stoppade ner det bland de brinnande kolen. De svarta fj�llen tycktes gl�da d� de s�g i sig hettan och flammorna slickade stenen med sm� r�da tungor. Dany placerade de b�gge andra �ggen bredvid det svarta i elden, och d� hon tog ett steg tillbaka fr�n fyrfatet hade hon sv�rt att andas.

Hon s�g p� tills kolen hade f�rvandlats till aska. Gnistor virvlade upp genom r�kh�let och hettan skimrade i v�gor omkring drak�ggen. Det var allt.

Er bror Rhaegar var den siste draken, hade ser Jorah sagt. Dany betraktade sorgset �ggen. Vad hade hon egentligen v�ntat sig? F�r m�nga tusentals �r sedan hade de varit levande, men nu var de bara vackra stenar och de kunde inte bli till drakar. En drake var luft och eld, levande k�tt, inte d�d sten.

Fyrfatet var kallt igen n�r khal Drogo kom tillbaka, och stj�rnorna b�rjade titta fram. Cohollo ledde en packh�st bakom honom med kroppen av ett stort vitt lejon �ver ryggen. Khalen skrattade d� han hoppade av hingsten och visade henne m�rkena p� benet d�r hrakkaren hade rivit honom genom benl�dren. �Du ska f� en mantel av dess skinn, mitt livs sol och stj�rnor�, lovade han.

N�r Dany ber�ttat vad som h�nt p� marknaden dog skrattet bort och khal Drogo blev mycket tyst.

�Den h�r giftm�rdaren var den f�rste, men han blir inte den siste�, varnade ser Jorah Mormont, �f�r m�n g�r vad som helst f�r att f� ett adelskap.�

Drogo var tyst en l�ng stund och till sist sa han: �Den h�r giftf�rs�ljaren sprang ifr�n mitt livs sol och stj�rnor. Det �r b�ttre att han springer efter henne, och det ska han ocks� f� g�ra. Jhogo och Jorah andalen, till var och en av er s�ger jag: v�lj vilken h�st ni vill i mina hjordar och den �r er. Vilken h�st som helst utom min r�da hingst och silver som var min brudg�va till mitt livs sol och stj�rnor. Det �r min g�va till er f�r vad ni gjorde.

Och till Rhaego, son av Drogo, hingsten som bestiger v�rlden, har jag ocks� en g�va, f�r till honom ska jag ge den h�r j�rnstolen som hans mors far satt i. Jag ska ge honom de sju konungarikena. Jag, Drogo, khal, ska g�ra detta.� R�sten steg och han h�jde knytn�ven mot himlen. �Jag ska f�ra min khalasar v�sterut, dit d�r v�rlden tar slut, och rida tr�h�starna �ver det svarta salta vattnet, vilket ingen khal n�gonsin tidigare har gjort. Jag ska d�da m�nnen i j�rndr�kterna och riva ner deras stenhus. Jag ska v�ldta deras kvinnor, ta deras barn som slavar och f�ra deras omkullfallna gudar tillbaka till Vaes Dothrak d�r de f�r buga f�r Bergens moder. Detta sv�r jag, Drogo son av Bharbo. Detta sv�r jag inf�r Bergens moder medan stj�rnorna ser p� som vittnen.�

Tv� dagar senare l�mnade hans khalasar Vaes Dothrak och styrde kosan mot s�der och v�ster �ver sl�tterna. Khal Drogo red i spetsen f�r den p� sin stora, r�da hingst med Daenerys bredvid p� sin silver. Vinhandlaren sprang efter dem, naken och med kedjor runt hals och handleder. Kedjorna satt fast i sadeln p� Danys silver. D� hon red sprang han efter, barfota och snubblande, och inget ont skulle drabba honom, s� l�nge han orkade forts�tta springa.

Det var alldeles f�r l�ngt f�r att hon skulle kunna urskilja baneren tydligt, men till och med genom den drivande dimman kunde hon se att de var vita med en m�rk fl�ck i mitten som inte kunde vara n�got annat �n �tten Starks skr�ckvarg, gr� p� vit botten. D� Catelyn s�g det med egna �gon h�ll hon in h�sten och b�jde tacksamt p� huvudet. Gudarna var goda, och hon kom inte f�r sent.

�De v�ntar p� oss, ers n�d�, sa ser Wylis Manderly, �precis som min far lovade.�

�D� ska vi inte l�ta dem v�nta l�ngre.� Ser Brynden Tully satte sporrarna i h�sten och travade i rask takt mot baneren. Catelyn red bredvid honom.

Ser Wylis och hans bror ser Wendel f�ljde efter i spetsen f�r sina trupper som bestod av n�stan femton hundra man: ett tjugotal riddare och lika m�nga v�pnare, tv� hundra beridna lansi�rer, sv�rdsk�mpar och friryttare och resten fotsoldater bev�pnade med spjut, pikar och treuddar. Lord Wyman hade stannat kvar f�r att sk�ta f�rsvaret av Vita hamnen, f�r han var n�stan sextio �r gammal och hade blivit f�r fet f�r att kunna sitta p� en h�st. �Om jag hade trott att jag skulle f� uppleva krig en g�ng till under min livstid skulle jag ha �tit lite f�rre �lar�, hade han sagt till Catelyn d� han m�tte hennes skepp och klappat den omf�ngsrika magen med b�gge h�nderna. Hans fingrar var tjocka som korvar. �Men mina pojkar ska se till att ni kommer v�lbeh�llen fram till er son, s� ni beh�ver inte oroa er.�

Hans �pojkar� var b�da �ldre �n Catelyn och hon hade g�rna sett att de inte liknade fadern fullt s� mycket. Ser Wylis skulle inte beh�va �ta m�nga �lar till innan inte han heller kunde sitta till h�st och hon tyckte synd om det stackars djuret. Ser Wendel, den yngre pojken, skulle ha varit den fetaste man hon n�gonsin k�nt om hon inte tr�ffat hans far och hans bror. Wylis var tystl�ten och formell medan Wendel var h�gljudd och bullrande. B�da hade uppseendev�ckande valrossmustascher och huvuden lika bara som en babystj�rt, och ingen av dem tycktes �ga ett plagg som inte var fullt av matfl�ckar. Men hon tyckte �nd� bra om dem, f�r de hade f�rt henne till Robb precis som deras far lovat, och det var det enda som hade n�gon betydelse.

Det gladde henne att se att sonen skickat ut spejare �ven �sterut. Klanen Lannisters arm� skulle visserligen komma s�derifr�n, men det var bra att Robb var f�rsiktig. Min son leder en h�r i krig, t�nkte hon och hade fortfarande sv�rt att tro det. Hon var fruktansv�rt orolig f�r hans skull och f�r Vinterhed, men �nd� kunde hon inte l�ta bli att k�nna en viss stolthet. F�r ett �r sedan hade han varit pojke. Vad var han nu? undrade hon.

Spanare fick syn p� �tten Manderlys baner�� den vite havsguden med treudden i handen som steg upp ur ett bl�gr�nt hav�� och h�lsade p� dem med v�rme. De f�rdes till ett h�gl�nt omr�de d�r marken var torr nog att sl� l�ger p�. Ser Wylis kommenderade halt och stannade kvar d�r med sina m�n f�r att se till att eldar gjordes upp och h�starna sk�ttes om medan hans bror Wendel red vidare med Catelyn och hennes farbror f�r att framf�ra faderns v�rdsamma h�lsningar till l�nsherren.

Marken under h�starnas hovar var mjuk och v�t och sluttade l�ngsamt d� de red f�rbi rykande torveldar, rader med h�star, och vagnar som var tungt lastade med grovt br�d och saltat k�tt. P� en stenig utl�pare som l�g h�gre �n den omgivande terr�ngen passerade de en lords t�lt med v�ggar av tung segelduk. Catelyn k�nde igen baneret, Hornwoods �lgtjur, brun p� m�rkt orange botten.

Genom dimman s�g hon en skymt av murarna och tornen p� Cailins vallgrav eller vad som fanns kvar av dem. J�ttelika block av svart basalt, som vart och ett var lika stort som en torparstuga, l�g utspridda huller om buller som ett barns byggklossar och till h�lften nersjunkna i den mjuka, sanka marken. Inget annat �terstod av den ringmur som en g�ng rest sig lika h�g som Vinterheds. K�rntornet i tr� var helt borta, det hade ruttnat f�r tusentals �r sedan, och det fanns inte ens en timmerstock kvar f�r att markera var det st�tt. Det enda som �terstod av de f�rsta m�nniskornas f�ste var tre torn, tre torn som en g�ng varit tjugo om man skulle tro sagober�ttarna.

Porthustornet s�g bastant ut och hade till och med n�gra meter mur kvar p� var sida. Fyllbultens torn, som l�g ute i sumpmarken d�r den s�dra och v�stra muren en g�ng m�tts, lutade som en man som just skulle till att kr�kas upp vinet i r�nnstenen. Och det h�ga, sm�ckra barnens torn, d�r skogens barn enligt legenden en g�ng bett sina namnl�sa gudar att skicka vattenhammaren, hade f�rlorat halva kr�net. Det s�g ut som om n�gon kolossal best hade tagit sig en munsbit av br�stv�rnet och spottat ut gruset �ver sumpmarken. Alla tre tornen var gr�na av mossa. P� norra sidan av porthustornet v�xte ett tr�d mellan stenarna och p� de knotiga grenarna h�ngde l�nga, vita sjok av spindelv�v.

�Vid alla barmh�rtiga gudar!� utbrast ser Brynden d� han fick se vad som l�g framf�r dem. ��r det h�r Cailins vallgrav? Det �r ju inget annat �n en��

��d�dsf�lla�, avslutade Catelyn. �Jag vet hur det ser ut, farbror, och jag t�nkte samma sak n�r jag s�g det f�rsta g�ngen, men Ned f�rs�krade mig att den h�r ruinen �r ett starkare f�ste �n den verkar vara. De tre kvarvarande tornen beh�rskar brov�gen �t alla h�ll, och en eventuell fiende m�ste passera mellan dem. Sumpmarkerna h�r �r ogenomtr�ngliga, fulla av kvicksand och f�rr�disk gungfly och det vimlar av ormar i dem. En arm� som vill anfalla n�got av tornen m�ste vada genom midjedjup svart gyttja, ta sig �ver en vallgrav full av krokodiler och kl�ttra uppf�r hala, mossbevuxna murar, allt medan soldaterna uts�tter sig f�r b�gskytteeld fr�n de andra tornen.� Hon log bistert mot farbrodern. �Och n�r m�rkret faller s�gs det att sp�kena kommer fram, kalla, h�mndlystna v�lnader fr�n Norden som hungrar efter sydl�ndskt blod.�

Ser Brynden sm�skrattade. �P�minn mig att jag inte ska dr�ja mig kvar h�r, f�r sist jag tittade mig i spegeln s�g jag definitivt sydl�ndsk ut.�

Baneren hade hissats p� alla tre tornen, och p� fyllbultens torn h�ngde �tten Karstarks str�lande sol under skr�ckvargen; p� barnens torn vajade Storjons j�tte i spr�ngda kedjor, men p� porthustornet fladdrade Starkbaneret ensamt, och det var det tornet Robb valt till h�gkvarter. Catelyn satte kurs p� det med ser Brynden och ser Wendel efter, och h�starna tog sig l�ngsamt och f�rsiktigt fram �ver stockarna och plankorna som lagts ut �ver den gr�nsvarta sumpmarken.

Hon hittade sonen omgiven av faderns vasaller i en dragig sal med en rykande torvbrasa p� den svarta h�rden. Han satt vid ett j�ttelikt stenbord med en massa kartor och papper framf�r sig och var djupt f�rsjunken i ett samtal med Roose Bolton och Storjon. F�rst lade han inte m�rke till henne�men det gjorde hans varg. Den v�ldiga, gr� besten l�g vid brasan, men d� Catelyn steg in lyfte den p� huvudet och dess gyllengula �gon m�tte hennes. En efter en tystnade lorderna och till slut tittade Robb upp och fick syn p� henne. �Mor?� utbrast han med r�sten tjock av r�relse.

Catelyn ville rusa fram till honom och kyssa hans panna, sl� armarna om honom och h�lla honom s� h�rt att han aldrig skulle kunna komma till skada. Men h�r inf�r lorderna v�gade hon inte det. Han spelade en mans roll nu, och den ville hon inte ta ifr�n honom. S� hon stannade kvar vid bortre �nden av basalth�llen som de anv�nde som bord. Skr�ckvargen kom p� f�tter, tassade tv�rs �ver rummet och fram till henne, och den verkade st�rre �n en varg borde ha lov att vara. �Du har lagt dig till med sk�gg�, anm�rkte hon samtidigt som vargen nosade p� hennes hand.

Han str�k sig �ver sk�ggstubben och verkade pl�tsligt f�rl�gen. �Ja.� H�ret p� hakan var r�dare �n p� huvudet.

�Jag tycker om det.� Catelyn klappade vargen p� huvudet. �Det f�r dig att se ut som min bror Edmure.� Gr�vind nafsade lekfullt efter hennes fingrar och skuttade tillbaka till sin plats vid brasan.

Ser Helman Tallhart var den som f�rst f�ljde efter skr�ckvargen �ver rummet f�r att betyga henne sin v�rdnad. Han kn�b�jde och lade pannan mot hennes hand. �Ni �r lika vacker som n�gonsin, lady Catelyn�, f�rkunnade han, �och en v�lkommen syn i dessa sv�ra tider.� Sedan kom Galbart och Robett Glover, Storjon Umber och de andra, en efter en. Theon Greyjoy var sist. �Jag hade inte f�rv�ntat mig att f� se er h�r, ers n�d�, anm�rkte han samtidigt som han f�ll p� kn�.

�Jag hade inte f�rv�ntat mig att vara h�r�, svarade Catelyn, �inte f�rr�n jag steg i land i Vita hamnen och lord Wyman ber�ttade att Robb hade kallat vasallerna under fanorna. Ni k�nner ju hans son, ser Wendel.� Wendel Manderly steg fram och bugade s� djupt hans midjem�tt till�t. �Och min farbror, ser Brynden Tully, som har l�mnat min systers tj�nst och intr�tt i min.�

�Svartfisken�, sa Robb. �Jag �r glad att ha er h�r, f�r vi beh�ver m�n med ert mod, och er ocks�, ser Wendel. Har du ser Rodrik med dig, mor? Jag har saknat honom.�

�Ser Rodrik gav sig i v�g norrut fr�n Vita hamnen. Jag har utn�mnt honom till slottsfogde och befallt honom att h�lla Vinterhed tills vi kommer tillbaka. M�ster Luwin �r en skicklig r�dgivare men inte s�rskilt bevandrad i krigf�ring.�

�P� den punkten beh�ver ni inte oroa er, lady Stark�, f�rs�krade Storjon med sin mullrande bas, �f�r Vinterhed �r s�kert. Snart nog ska vi sticka v�ra sv�rd i r�ven p� Tywin Lannister, om ni urs�ktar ordvalet, och sedan drar vi vidare till R�da slottet f�r att befria Ned.�

�F�r jag fr�ga en sak, ers n�d.� Roose Bolton, lorden av Skr�ckf�stet, hade svag r�st, men d� han upph�vde den tystnade �ven stora m�n f�r att lyssna. Hans �gon var egendomligt bleka, n�stan f�rgl�sa, och hans blick fick en att k�nna sig illa till mods. �Det s�gs att ni har lord Tywins son, dv�rgen, som f�nge. Har ni honom med er hit till oss? En s�dan gisslan kan vi ha god anv�ndning f�r.�

�Jag hade Tyrion Lannister som f�nge men inte nu l�ngre, tyv�rr�, var Catelyn tvungen att erk�nna. Nyheten mottogs med samf�lld best�rtning. �Jag var inte gladare �n ni, mina herrar, men gudarna fann f�r gott att befria honom, med viss hj�lp av min d�raktiga syster.� Hon borde inte visa sitt f�rakt s� �ppet, det visste hon, men avskedet fr�n �rnn�stet hade varit minst sagt otrevligt. Hon hade erbjudit sig att ta med lord Robert f�r att fostra honom p� Vinterhed n�gra �r och dristat sig till att p�peka att det vore bra f�r honom att umg�s med andra pojkar i samma �lder. Lysas raseri hade varit skr�mmande. �Du �r visserligen min syster�, hade hon svarat, �men om du f�rs�ker stj�la min son f�r du l�mna �rnn�stet genom m�nd�rren.� Sedan fanns det inget mer att till�gga.

Lorderna var angel�gna om att fr�ga ut henne ytterligare, men Catelyn h�jde handen. �Vi f�r s�kert tid till det senare. Min resa har tr�ttat ut mig och jag vill g�rna tala med min son i enrum. Jag vet att ni urs�ktar mig, mina herrar.� Hon gav dem inget val, och anf�rda av den st�ndigt like f�rbindlige lord Hornwood bugade vasallerna och l�mnade salen. �Du ocks�, Theon�, tillade hon d� Greyjoy dr�jde sig kvar. Han log och gick.

Det fanns �l och ost p� bordet. Catelyn fyllde ett horn och satte sig, tog en klunk och betraktade sonen. Han verkade l�ngre �n d� hon gav sig av och det fjuniga sk�gget fick honom att se �ldre ut. �Edmure var sexton d� han f�rsta g�ngen lade sig till med polisonger.�

�Jag fyller snart sexton�, sa Robb.

�Och du �r femton nu, femton och ska anf�ra en h�r i strid. Kan du f�rst� att jag �r r�dd, Robb?�

Han fick ett envist uttryck i ansiktet. �Det fanns ingen annan.�

�Ingen?� fr�gade hon. �Vad var det d� f�r m�n jag s�g h�r alldeles nyss? Roose Bolton, Rickard Karstark, Galbart och Robett Glover, Storjon, Helman Tallhart�du kunde ha gett bef�let till vem som helst av dem. Vid alla gudar, du kunde till och med ha skickat Theon, �ven om jag inte skulle ha valt honom.�

�De �r inte av �tten Stark�, p�pekade han.

�De �r m�n, Robb, med stor erfarenhet av krig. Du slogs med tr�sv�rd f�r mindre �n ett �r sedan.�

Hon s�g att det blixtrade till av ilska i hans �gon, men ilskan f�rsvann lika snabbt som den kommit och pl�tsligt var han en liten pojke igen. �T�nker du�t�nker du skicka hem mig till Vinterhed?�

Catelyn suckade. �Jag borde g�ra det, och du borde aldrig ha gett dig av d�rifr�n, men jag v�gar inte, inte nu, f�r du har kommit f�r l�ngt. En dag ska dessa lorder se p� dig som sin l�nsherre. Om jag skickar hem dig nu som ett barn som f�r g� och l�gga sig utan kv�llsvard, kommer de att minnas det och skratta �t det n�r de �r p� lyran. Den dagen ska komma d� du �r beroende av att de respekterar dig och kanske till och med fruktar dig en smula, och man fruktar inte den man har skrattat �t. Jag kan inte g�ra s� mot dig �ven om jag helst vill ha dig i s�kerhet.�

�Du har mitt tack, mor�, sa han och l�ttnaden m�rktes tydligt trots de formella orden.

Hon str�ckte sig �ver bordet och r�rde vid hans h�r. �Du �r min f�rstf�dde, Robb, och jag beh�ver bara se p� dig f�r att minnas den dag du kom till v�rlden, r�d i ansiktet och vr�lande.�

Han reste sig, tydligt generad �ver hennes ber�ring, och gick fram till h�rden. Gr�vind gned huvudet mot hans ben. �Du vet�om far?�

�Ja.� Rapporten om Roberts pl�tsliga d�d och Neds fall hade gjort henne vettskr�md, men hon t�nkte inte l�ta sonen se hennes r�dsla. �Lord Manderly ber�ttade det n�r jag steg i land i Vita hamnen. Har du h�rt n�got om dina systrar?�

�Det kom ett brev�, svarade Robb och kliade skr�ckvargen mellan �ronen. �Det fanns ett till dig ocks�, men det kom till Vinterhed tillsammans med mitt.� Han gick fram till bordet, rotade bland kartor och papper och kom tillbaka med ett hopknycklat brev. �Det h�r �r det hon skrev till mig. Jag t�nkte aldrig p� att ta med ditt.�

Det var n�got i Robbs tonfall som gjorde henne orolig. Hon sl�tade ut papperet och l�ste, och oron gav vika f�r klentro, ilska och till slut r�dsla. �Det h�r �r Cerseis brev, inte din systers�, konstaterade Catelyn d� hon l�st det, �och det verkliga budskapet ligger i vad Sansa inte s�ger. Allt det h�r om hur sn�lla och v�nliga klanen Lannister �r mot henne�jag k�nner igen ett hot n�r jag ser det �ven om det bara antyds. De har Sansa som gisslan och de t�nker beh�lla henne.�

�Det st�r inget om Arya�, p�pekade Robb olyckligt.

�Nej.� Catelyn ville inte ens t�nka p� vad det kunde betyda, inte nu, inte h�r.

�Jag hade hoppats�om du fortfarande haft dv�rgen skulle vi kanske ha kunnat utbyta gisslan�� Han tog Sansas brev och kramade ihop det i knytn�ven, och det syntes att det inte var f�rsta g�ngen. �Har du n�gra nyheter fr�n �rnn�stet? Jag skrev till moster Lysa och bad om hj�lp. Vet du om hon har kallat lord Arryns vasaller under fanorna? Kommer Dalens riddare till v�r hj�lp?�

�Bara en�, svarade hon, �den b�ste av dem, min farbror�men Brynden svartfisken var en Tully f�rst. Min syster t�nker inte s�tta foten utanf�r Blodsporten.�

Robb tog det h�rt. �Vad ska vi g�ra, mor? Jag har samlat ihop hela den h�r arm�n, arton tusen man, men jag �r inte�jag �r inte s�ker�� Han s�g p� henne med blanka �gon, och p� ett �gonblick var den stolte, unge lorden f�rsvunnen och i st�llet var han ett barn igen, en femton�rig pojke som f�rv�ntade sig att hans mor skulle ha alla svaren.

Det gick inte an.

�Vad �r du r�dd f�r, Robb?� fr�gade hon mjukt.

�Jag�� Han v�nde bort huvudet f�r att d�lja den f�rsta t�ren. �Om vi s�tter oss i marsch��ven om vi vinner�s� har klanen Lannister Sansa och far, och de kommer v�l att d�da dem?�

�De vill att vi ska tro det.�

�Du menar att de ljuger?�

�Jag vet inte, Robb, det enda jag vet �r att vi inte har n�got val. Om du beger dig till Kungshamn och sv�r dem tro och huldhet kommer de inte att tilll�ta att du l�mnar staden igen. Om du stoppar svansen mellan benen och retirerar till Vinterhed kommer dina lorder att f�rlora all respekt f�r dig, och en del av dem g�r kanske till och med �ver till �tten Lannisters sida. Sedan kan drottningen, som d� har mindre att frukta, g�ra vad hon vill med f�ngarna. V�rt b�sta hopp, v�rt enda verkliga hopp, �r att du kan besegra fienden p� slagf�ltet. Om du skulle lyckas ta lord Tywin eller kungam�rdaren till f�nga skulle det kanske bli m�jligt med ett utbyte av f�ngar, men det �r inte k�rnpunkten. S� l�nge du �r tillr�ckligt m�ktig f�r att de ska frukta dig borde Ned och din syster vara s�kra. Cersei �r klok nog att inse att hon kan beh�va dem f�r att sluta fred ifall klanen Lannister skulle f�rlora.�

�Men om de inte f�rlorar?� fr�gade Robb. �T�nk om vi f�rlorar?�

Catelyn tog hans hand. �Jag vill inte linda in sanningen i bomull, Robb. Om du f�rlorar finns det inget hopp f�r n�gon av oss, f�r det s�gs att det inte finns n�got annat �n sten i hj�rtat av Casterlyklippan. Kom ih�g det �de som Rhaegars barn gick till m�tes.�

Hon s�g r�dsla i hans unga blick d�, men d�r fanns ocks� styrka. �I s� fall ska jag inte f�rlora�, svor han.

�Ber�tta vad du vet om striderna i flodlandet�, bad hon, f�r hon m�ste f� veta om han var redo.

�F�r mindre �n fjorton dagar sedan rasade strider bland kullarna nedanf�r Guldtand�, b�rjade Robb. �Morbror Edmure hade skickat lord Vance och lord Piper f�r att h�lla passet, men kungam�rdaren gick till anfall och jagade dem p� flykten, och lord Vance blev d�dad. Det sista vi h�rde var att lord Piper med Jaime Lannister i h�larna retirerade mot Flodvattnet, d�r din bror och hans �vriga vasaller befinner sig. Men det �r inte det v�rsta. Medan de slogs i passet var lord Tywin p� v�g s�derifr�n i spetsen f�r �nnu en arm�, och den s�gs vara �nnu st�rre �n Jaimes.

Far m�ste ha k�nt till det, f�r han hade skickat ut en trupp mot dem under kungens eget baner. Han gav bef�let till en ung lord fr�n S�dern, lord Erik eller Derik eller n�got i den stilen, men ser Raymun Darry var med honom och brevet sa att d�r �ven fanns andra riddare och en styrka med fars egna soldater. Men det var en f�lla. Lord Derik hann knappt korsa R�da floden f�rr�n klanen Lannisters soldater var �ver honom utan att bry sig det minsta om kungens baner, och Gregor Clegane anf�ll dem i ryggen d� de f�rs�kte ta sig tillbaka �ver floden vid Vadet. Den h�r lord Derik och n�gra f� andra kan ha kommit undan, ingen vet s�kert, men ser Raymun d�dades liksom de flesta av v�ra m�n fr�n Vinterhed. Lord Tywin har st�ngt av kungsv�gen, s�gs det, och nu marscherar han norrut mot Harrenhal och br�nner allt i sin v�g.�

V�rre och v�rre, t�nkte Catelyn. Det var till och med v�rre �n hon trott. �T�nker du m�ta honom h�r?� fr�gade hon.

�Om han kommer s� l�ngt, men det �r ingen som tror det�, svarade Robb. �Jag har skickat bud till Howland Reed, fars gamle v�n p� Gr�vattenf�stet. Om klanen Lannister f�rs�ker ta sig �ver N�set kommer tr�skfolket att se till att de f�r betala dyrt f�r varje meter, men Galbart Glover s�ger att lord Tywin �r f�r smart f�r det och Roose Bolton h�ller med. De tror att han kommer att h�lla sig n�ra Treudden och ta flodlordernas slott ett efter ett tills Flodvattnet st�r ensamt. Vi m�ste marschera s�derut f�r att m�ta honom.�

Blotta tanken fick Catelyns blod att isas. Vad kunde en femton�rig pojke ha f�r chans mot erfarna h�rf�rare som Jaime och Tywin Lannister? ��r det s�rskilt klokt? Du har ett starkt f�ste h�r, och det s�gs att de gamla kungarna i Norden kunde h�lla Cailins vallgrav mot h�rskaror som var tio g�nger st�rre �n deras egna.�

�Ja, men vi b�rjar f� ont om mat och andra f�rn�denheter, och det �r inte l�tt att f� tag i n�got i de h�r sumpmarkerna. Vi har bara v�ntat p� lord Manderly, och nu n�r hans s�ner har kommit m�ste vi marschera.�

Hon h�rde vasallerna tala med sonens r�st, ins�g Catelyn. Under �rens lopp hade hon haft m�nga av dem som g�ster p� Vinterhed och sj�lv varit p� bes�k hos dem tillsammans med Ned. Hon k�nde varenda en av dem och visste vad f�r sorts m�n de var. Men gjorde Robb det?

�nd� l�g det en hel del i vad de sa. Den h�r h�ren som hennes son hade samlat ihop var inte den sortens st�ende arm� som de h�ll i de fria st�derna och inte heller en vaktstyrka som betalades med klingande mynt utan den bestod till st�rsta delen av sm�folk: torpare, lantarbetare, fiskare och f�raherdar, s�ner till v�rdshusv�rdar, handelsm�n och garvare plus en handfull solden�rer och friryttare som bara slogs f�r att sedan f� plundra och r�va. N�r deras lorder kallade kom de, men de stannade inte f�r evigt. �Marschera, s�ger du�, sa Catelyn till sonen, �men vart och varf�r? Vad t�nker du g�ra?�

Robb tvekade. �Storjon tycker att vi ska f�ra h�ren s�derut och �verrumpla lord Tywin�, svarade han, �men b�de Galbart och Robett Glover och Rickard Karstark menar att det vore klokare att g� runt hans arm� och i st�llet hj�lpa morbror Edmure mot kungam�rdaren.� Robb k�rde olyckligt fingrarna genom det ostyriga och tjocka kastanjer�da h�ret. �Fast n�r vi �ntligen n�r fram till Flodvattnet�Jag �r inte s�ker��

�Se till att bli s�ker�, avbr�t Catelyn, �annars �r det lika bra att du �terv�nder hem och b�rjar sl�ss med tr�sv�rdet igen. Du f�r inte verka obeslutsam inf�r m�n som Roose Bolton och Rickard Karstark, f�r m�rk v�l, Robb, dessa m�n �r dina vasaller, inte dina v�nner. Du uts�g dig sj�lv till bef�lhavare, och d� m�ste du ocks� f�ra bef�let.�

Robb stirrade f�rv�nat p� henne som om han inte trodde sina �ron. �Som du vill, mor.�

�Jag st�ller fr�gan en g�ng till: Vad t�nker du g�ra?�

Robb str�ckte sig efter en karta som l�g p� bordet, en bit gammalt och n�tt l�der med tunna linjer av bleknad f�rg, och den hade rullats ihop s� m�nga g�nger att ena kanten vek sig. Han tyngde ner den med dolken. �B�da planerna har sina f�rdelar, men�Titta h�r, om vi f�rs�ker ta oss runt lord Tywins arm� riskerar vi att bli f�ngade mellan honom och kungam�rdaren, och om vi anfaller honom�Enligt alla rapporter har han mer fotfolk �n jag och mycket st�rre rytteri. Storjon s�ger att det inte spelar n�gon roll om vi tar honom med byxorna nere, men jag undrar om det �r s� l�tt att �verrumpla en man som har deltagit i s� m�nga strider som Tywin Lannister.�

�Bra�, sa hon och kunde h�ra ekot av Ned i hans r�st d�r han satt och studerade kartan. �Ber�tta mer.�

�Jag skulle l�mna kvar en liten styrka h�r f�r att h�lla Cailins vallgrav, huvudsakligen b�gskyttar, och f�ra resten av h�ren s�derut l�ngs brov�gen�, fortsatte han, �men s� snart vi tagit oss f�rbi N�set skulle jag dela upp den. Fotfolket f�r forts�tta l�ngs kungsv�gen medan rytteriet tar sig �ver Gr�na floden vid Tvillingborgarna.� Han pekade. �N�r lord Tywin f�r veta att vi har kommit s�derut marscherar han med all sannolikhet norrut f�r att anfalla v�r huvudstyrka, vilket g�r att rytteriet obehindrat kan skynda mot Flodvattnet l�ngs v�stra stranden.� Robb lutade sig tillbaka och v�gade sig inte riktigt p� ett leende, men han var n�jd med sig sj�lv och l�ngtade efter hennes ber�m.

Catelyn betraktade kartan med rynkad panna. �Du skulle allts� l�gga en flod mellan de b�da delarna av din arm�.�

�Och mellan Jaime och lord Tywin�, p�pekade Robb ivrigt, och till slut kom leendet. �Det finns ingen bro �ver Gr�na floden ovanf�r vadst�llet d�r Robert vann sin krona, inte f�rr�n h�r uppe vid Tvillingborgarna, och den bron kontrollerar lord Frey. Han �r v�l din fars vasall?�

Lord Frey den sene, t�nkte Catelyn. �Det �r han�, medgav hon, �men min far har aldrig litat p� honom, och det b�r inte du heller g�ra.�

�Det ska jag inte�, lovade Robb. �N�, vad tycker du?�

Mot sin vilja var hon imponerad. Han ser ut som en Tully, t�nkte hon, men han �r �nd� sin fars son, och Ned var en bra l�rom�stare. �Vilken styrka skulle du ta bef�let �ver?�

�Rytteriet�, svarade han genast, �terigen som sin far; Ned tog alltid p� sig den farligaste uppgiften sj�lv.

�Och den andra?�

�Storjon s�ger alltid att vi borde krossa lord Tywin, och jag t�nkte att jag skulle ge honom den �ran.�

Det var hans f�rsta misstag, men hur skulle hon kunna f� honom att inse det utan att kn�cka hans nyvunna sj�lvf�rtroende? �Din far sa en g�ng att Storjon var den or�ddaste man han n�gonsin tr�ffat.�

Robb flinade. �Gr�vind �t upp tv� av hans fingrar och han skrattade �t det. S� du h�ller med mig?�

�Din far �r inte or�dd�, p�pekade Catelyn. �Han �r modig, men det �r inte samma sak.�

Hennes son t�nkte �ver det. �Den �stra h�ren kommer att vara allt som st�r mellan lord Tywin och Vinterhed�, sa han tankfullt, �den och ett mindre antal b�gskyttar som jag t�nker l�mna kvar h�r p� Cailins vallgrav. S� jag b�r allts� inte v�lja n�gon som �r or�dd?�

�Nej, du beh�ver kallblodig slughet, inte or�ddhet, skulle jag tro.�

�Roose Bolton�, sa Robb genast, �f�r den mannen skr�mmer mig.�

�D� f�r vi hoppas att han �ven skr�mmer Tywin Lannister.�

Robb nickade och rullade ihop kartan. �Jag ska ge order till vasallerna och sedan samla ihop en eskort som kan f�ra dig hem till Vinterhed.�

Catelyn hade anstr�ngt sig f�r att vara stark f�r Neds och f�r deras envise, modige sons skull, och hon hade skjutit all misstr�stan och r�dsla �t sidan, som om de var kl�der hon inte trivdes i�men nu uppt�ckte hon att hon �nd� hade dem p� sig.

�Jag ska inte till Vinterhed�, h�rde hon sig sj�lv s�ga och blev f�rv�nad �ver t�rarna som pl�tsligt skymde blicken. �Min far ligger kanske d�ende bakom Flodvattnets murar och min bror �r omgiven av fiender. Jag m�ste bege mig till dem.�

Chella dotter av Cheyk av svart�ronen hade ridit i f�rv�g f�r att spana, och det var hon som kom tillbaka och ber�ttade att det fanns en arm� vid korsv�gen. �Av eldarnas antal att d�ma uppskattar jag att den �r tjugo tusen man stark�, sa hon, �och deras baner �r r�da med ett gyllene lejon.�

�Din far?� fr�gade Bronn.

�Eller min bror Jaime�, svarade Tyrion, �men det f�r vi snart nog veta.� Han betraktade trashankarna i sitt str�tr�varband: n�ra tre hundra stenkr�kor, m�nbr�der, svart�ron och br�nda m�n, och de var bara fr�et till den arm� han hoppades kunna bygga upp, f�r just i detta nu h�ll Gunthor son av Gurn p� att v�rva de andra klanerna. Han undrade vad hans h�ge far skulle s�ga om dem i sina smutsiga p�lsmantlar och stulna vapen av allehanda slag. Om sanningen skulle fram blev han inte sj�lv klok p� dem. Var han deras bef�lhavare eller deras f�nge? Mestadels verkade det vara lite av b�gge delarna. �Det vore kanske b�st att jag red ner ensam�, f�reslog han.

�B�st f�r Tyrion son av Tywin�, inst�mde Ulf som talade f�r m�nbr�derna.

Shagga glodde ilsket p� honom, och det var en skr�ckinjagande syn. �Shagga son av Dolf tycker inte om detta. Shagga ska rida med pojkman och om pojkman ljuger ska Shagga hugga av honom mandomen��

��och mata getterna med den, ja�, fyllde Tyrion tr�tt i. �Shagga, jag ger dig mitt ord som Lannister att jag kommer tillbaka.�

�Varf�r skulle vi lita p� ditt ord?� Chella var en liten, h�rd kvinna, platt som en pojke, och ingen dumbom. �L�glandslorderna har ljugit f�r klanerna f�rut.�

�Du s�rar mig, Chella�, sa Tyrion, �och jag som trodde att vi hade blivit s�dana goda v�nner, men som ni vill. Du ska f�lja med mig, liksom Shagga och Conn f�r stenkr�korna, Ulf f�r m�nbr�derna och Timett son av Timett f�r de br�nda m�nnen.� Klanfolket v�xlade misst�nksamma blickar d� han namngav dem. �Ni andra v�ntar h�r tills jag skickar efter er, och f�rs�k att inte d�da och leml�sta varandra medan jag �r borta, �r ni sn�lla.�

Han satte h�larna i h�sten och travade i v�g och gav dem inget annat val �n att f�lja efter om de inte ville bli l�mnade kvar. Det spelade honom ingen roll vilket, bara de inte satte sig ner och pratade i en dag och en natt. Det var bekymret med klanerna; de hade den helt bef�ngda uppfattningen att varenda mans �sikt skulle h�ras vid r�dslagen, och d�rf�r diskuterade de allt i all evinnerlighet. Till och med deras kvinnor till�ts upph�va sina r�ster, och det var inte att undra p� att det g�tt hundratals �r sedan de sist hotade Arryndalen med n�got v�rre �n en enstaka r�d. Det t�nkte Tyrion �ndra p�.

Bronn red vid hans sida, och efter en del muttrande f�ljde de fem av klanfolket efter p� sina ponnyer: magra, undern�rda djur som kl�ttrade i berg lika s�kert som getter.

Stenkr�korna red tillsammans, och Chella och Ulf h�ll sig n�ra varandra, f�r det fanns starka band mellan m�nbr�derna och svart�ronen. Timett son av Timett red f�r sig sj�lv. Varenda klan i M�nbergen fruktade de br�nda m�nnen som stympade sig sj�lva f�r att visa sitt mod och (sa de andra) stekte sp�dbarn vid sina fester. Till och med de andra br�nda m�nnen fruktade Timett, som hade stuckit ut sitt eget v�nstra �ga med en vitgl�dgad kniv d� han n�dde manna�lder. Tyrion hade f�rst�tt att det var vanligare att en pojke br�nde bort en br�stv�rta, ett finger eller (om han var riktigt modig eller helt galen) ett �ra. De andra br�nda m�nnen blev s� imponerade av att Timett valde �gat att de genast uts�g honom till r�d hand, vilket tycktes vara n�gon sorts krigarh�vding.

�Jag undrar vad deras kung br�nde bort�, sa Tyrion till Bronn d� han h�rde historien. Solden�ren hade flinande gjort en gest mot skrevet, men till och med Bronn behandlade Timett med stor respekt. Om en karl var galen nog att sticka ut sitt eget �ga skulle han s�kert inte behandla sina fiender med silkesvantar.

Vakter kikade ner fr�n torn av orappad sten medan s�llskapet tog sig ner mellan kullarna och en g�ng s�g Tyrion en korp lyfta. D�r bergsv�gen sv�ngde mellan tv� klipputspr�ng st�tte de p� den f�rsta avsp�rrningen. En l�g jordvall st�ngde av v�gen och ett dussintal m�n med armborst bemannade h�jderna. Tyrion sa �t sina f�ljeslagare att stanna kvar utom skotth�ll och red ensam fram mot vallen. �Vem f�r bef�let h�r?� ropade han upp�t.

Kaptenen d�k snabbt upp och var �nnu snabbare med att ge dem en eskort d� han k�nde igen sin lords son. De travade f�rbi svartbr�nda �krar och nedbr�nda f�sten och kom ner till flodlandet och Gr�na floden. Tyrion s�g inga kroppar, men luften var full av korpar och svartkr�kor, s� det m�ste nyligen ha rasat strider h�r.

En fj�rdingsv�g fr�n korsv�gen hade man rest en barrikad av vassa p�lar, som var bemannad med pikenerare och b�gskyttar, och d�r bakom bredde l�gret ut sig s� l�ngt �gat n�dde. Tunna r�kpelare steg upp fr�n hundratals matlagningseldar, soldater i ringbrynja satt under tr�den och brynte sina klingor och v�lbekanta baner vajade p� st�nger som var nerk�rda i den leriga marken.

En ryttartrupp kom ridande emot dem d� de n�rmade sig barrikaden. Riddaren som anf�rde dem var kl�dd i silverrustning inlagd med ametister och en mantel med r�nder i purpur och silver. Emblemet p� sk�lden var en enh�rning och p� kr�net av hj�lmen, som var formad som ett h�sthuvud, stack ett halvmeterl�ngt, spiralformat horn upp. Tyrion h�ll in h�sten f�r att h�lsa p� honom. �Ser Flement.�

Ser Flement Brax f�llde upp visiret. �Tyrion!� utbrast han f�rv�nat. �Ers n�d, vi trodde allihop att ni var d�d eller�� Han tittade os�kert p� klanfolket. �Vilka��r��

�Hj�rtev�nner och lojala f�ljeslagare�, svarade Tyrion. �Var kan jag hitta min h�ge far?�

�Han har tagit v�rdshuset vid korsv�gen som h�gkvarter.�

Tyrion skrattade. V�rdshuset vid korsv�gen! Kanske var gudarna trots allt r�ttvisa. �Jag vill tr�ffa honom genast.�

�Som ni befaller, ers n�d.� Ser Flement v�nde h�sten och skrek n�gra order. Tre rader med p�lar drogs upp ur marken f�r att g�ra en �ppning i barrikaden, och Tyrion ledde sitt s�llskap genom den.

Lord Tywins l�ger bredde ut sig �ver m�nga fj�rdingsv�g, och Chellas gissning p� tjugo tusen man st�mde s�kert ganska bra. Soldaterna sov ute i det fria medan riddarna hade satt upp t�lt och en del av de h�ga lorderna hade rest t�lt som var stora som hus. Tyrion s�g �tten Presters r�da oxe, lord Crakehalls svartoch vitbrokiga vildsvin, Marbrands brinnande tr�d, Lyddens gr�vling. Riddarna ropade h�lsningar till honom d� han galopperade f�rbi och soldaterna stirrade med �ppen mun p� klanfolket.

Shagga stirrade tillbaka, f�r han hade med all s�kerhet aldrig sett s� m�nga m�n, h�star och vapen i hela sitt liv. De �vriga str�tr�varna var b�ttre p� att inte visa vad de t�nkte, men Tyrion var �vertygad om att de var lika imponerade. Det blev bara b�ttre och b�ttre, f�r ju st�rre respekt de fick f�r klanen Lannisters makt, desto l�ttare skulle det bli att tygla dem.

V�rdshuset och dess stall s�g ut ungef�r som han mindes dem, �ven om det �terstod f�ga mer �n grush�gar och svartbr�nda grunder av byn. En galge hade rests p� g�rden och kroppen som vajade d�r var t�ckt av korpar. D� Tyrion n�rmade sig lyfte de g�llt skriande och flaxade med sina svarta vingar. Han satt av och kastade en blick p� vad som �terstod av kroppen. F�glarna hade �tit hennes l�ppar och �gon och det mesta av kinderna, och de r�df�rgade t�nderna log sitt fasansfulla, blodiga leende. �Ett rum, ett m�l mat och ett krus vin, det var allt jag beg�rde�, p�minde han henne med en f�rebr�ende suck.

N�gra stalldr�ngar kom tveksamt ut ur stallet f�r att ta hand om deras h�star, men Shagga v�grade att l�mna ifr�n sig sin. �Pojken t�nker inte stj�la ditt sto�, f�rs�krade Tyrion honom, �utan han ska bara ge henne havre och vatten och borsta ren p�lsen.� Shaggas p�lsmantel skulle inte ha m�tt illa av en rej�l avborstning den heller, men det skulle inte ha varit taktfullt att p�peka det. �Du har mitt ord p� att det inte �r n�gon risk.�

Med en ilsken blick sl�ppte Shagga taget om tyglarna. �Den h�r h�sten tillh�r Shagga son av Dolf�, r�t han till stalldr�ngen.

�Om han inte l�mnar tillbaka henne f�r du hugga av honom mandomen och mata getterna med den�, lovade Tyrion, �f�rutsatt att du kan hitta n�gra.�

Ett par vakter i karmosinr�da mantlar och lejonprydda hj�lmar stod under v�rdshusskylten p� var sida om d�rren, och Tyrion k�nde igen kaptenen f�r deras livvakt. �Min far?�

�I sk�nkrummet, ers n�d.�

�Mina m�n beh�ver mat och dryck. Se till att de f�r det�, beordrade Tyrion och steg in p� v�rdshuset. D�r var far.

Tywin Lannister, lord av Casterlyklippan och st�th�llare i V�stern, var i mitten av femtio�rs�ldern men �nd� lika stark som en tjugo�ring. Till och med n�r han satt ner var han reslig med l�nga ben, breda axlar och platt mage, och armarna var muskul�sa. D� hans en g�ng s� tjocka, gyllengula h�r b�rjade bli tunt uppe p� hj�ssan hade han befallt sin barberare att raka huvudet p� honom, f�r lord Tywin var inte den som trodde p� halvmesyrer. Han rakade �verl�ppen och hakan ocks� men beh�ll polisongerna�� tv� stora buskar borstigt, gyllengult h�r som t�ckte st�rre delen av kinderna fr�n �rat till k�ken�� och �gonen var blekgr�na med guldfl�ckar. En d�raktig man hade en g�ng sk�mtat och sagt att lord Tywins skit s�kert ocks� var guldfl�ckigt. Det fanns de som p�stod att mannen fortfarande levde, djupt nere i en f�ngelseh�la under Casterlyklippan.

Ser Kevan Lannister, hans fars ende kvarvarande bror, satt och delade ett krus �l med lord Tywin d� Tyrion steg in i sk�nkrummet. Farbrodern var fetlagd och tunnh�rig med ett kortklippt, gult sk�gg som f�ljde den bastanta k�klinjen. Det var ser Kevan som f�rst fick syn p� honom. �Tyrion!� utbrast han f�rv�nat.

�Farbror�, sa Tyrion och bugade, �och far, s� roligt att se dig h�r.�

Lord Tywin reste sig inte fr�n stolen, men han gav sin dv�rgvuxne son en l�ng, s�kande blick. �Jag ser att ryktet om din d�d var betydligt �verdrivet.�

�Ledsen att g�ra dig besviken, far�, sa Tyrion, �och du beh�ver inte hoppa upp och omfamna mig, f�r jag vill inte att du ska �veranstr�nga dig.� Han gick tv�rs �ver rummet mot deras bord och var starkt medveten om hur hans krumma och f�rkrympta ben fick honom att vagga f�r varje steg. S� snart han hade faderns blick p� sig blev han alltid pl�gsamt p�mind om sitt lyte och sina brister. �Sn�llt av dig att dra ut i krig f�r min skull�, anm�rkte han samtidigt som han kl�ttrade upp i en stol och slog upp en b�gare av faderns �l �t sig.

�Alltihop �r ditt fel, f�r det var du som satte i g�ng det h�r�, svarade lord Tywin. �Din bror Jaime skulle aldrig ha l�tit sig tas till f�nga av en kvinna.�

�P� det s�ttet �r vi olika, Jaime och jag, och han �r ocks� l�ngre, som du kanske har m�rkt.�

Fadern l�tsades inte om kvickheten. �Mitt hus �ra stod p� spel, och jag hade inget annat val, f�r ingen utgjuter ostraffat �tten Lannisters blod.�

�H�r mig ryta�, sa Tyrion och flinade. ��tten Lannisters ord. Om sanningen ska fram utg�ts inte minsta droppe av mitt blod, men det var n�ra �gat ett par g�nger. Morrec och Jyck �r d�da.�

�Jag antar att du vill ha nya m�n.�

�Bekymra dig inte om den saken, far, f�r jag har skaffat mig n�gra sj�lv.� Han tog en klunk �l. Det var brunt och fradgande och s� tjockt att man n�stan kunde tugga det. Utm�rkt, helt enkelt, och det var synd att fadern hade h�ngt v�rdshusv�rdinnan. �Hur g�r kriget f�r dig?�

Det var farbrodern som svarade. �Bra f�r tillf�llet. Ser Edmure hade spritt ut sm� patruller l�ngs sina gr�nser f�r att s�tta stopp f�r v�ra r�der och din far och jag lyckades f�rg�ra de flesta av dem innan de hann omgruppera sig.�

�Din bror har h�ljt sig i �ra�, upplyste fadern. �Han krossade lorderna Vance och Piper nedanf�r Guldtand och drabbade samman med �tten Tullys samlade styrkor utanf�r Flodvattnets murar. Treuddens lorder har drivits p� flykten, och ser Edmure Tully togs till f�nga tillsammans med m�nga av sina riddare och vasaller. Lord Blackwood ledde n�gra �verlevande tillbaka till Flodvattnet d�r Jaime har dem under bel�gring. Resten flydde till sina egna f�sten.�

�Din far och jag har marscherat mot vart och ett i tur och ordning�, insk�t ser Kevan, �och d� lord Blackwood var ute ur leken f�ll Raventree genast och lady Whent p� Harrenhal kapitulerade eftersom hon inte hade tillr�ckligt med m�n f�r att f�rsvara slottet. Ser Gregor r�kte ut Marq Piper och Jonos Bracken fr�n deras borgar��

�S� ni har inte m�tt n�got motst�nd alls?� undrade Tyrion.

�Jo, lite�, medgav ser Kevan. �Lord Mallister h�ller fortfarande Sj�g�rden och Walder Frey �r i f�rd med att samla ihop sina styrkor p� Tvillingborgarna.�

�Det spelar ingen roll�, fastslog lord Tywin, �f�r Frey drar inte ut i f�lt f�rr�n han k�nner segervittring i luften, och det enda han k�nner nu �r stanken av nederlag. Jason Mallister �r inte stark nog att strida ensam, och s� snart Jaime har tagit Flodvattnet kommer b�gge tv� att b�ja kn� f�r oss. S�vida inte huset Arryn kommer till pojken Starks hj�lp �r det h�r kriget s� gott som vunnet.�

�Jag skulle inte bekymra mig f�r huset Arryn om jag var som ni�, sa Tyrion, �men �tten Stark �r en annan femma. Lord Eddard��

���r v�r gisslan�, avbr�t fadern, �och han kommer inte att anf�ra n�gra arm�er medan han ruttnar i en f�ngelseh�la under R�da slottet.�

�Nej�, inst�mde ser Kevan, �men hans son har kallat vasallerna under fanorna och har sitt h�gkvarter p� Cailins vallgrav med en stark h�r omkring sig.�

�Inget sv�rd �r starkt f�rr�n det har h�rdats�, f�rkunnade lord Tywin, �och pojken Stark �r bara ett barn. S�kerligen gillar han att h�ra stridshornen och se sina baner fladdra i vinden, men n�r det kommer till kritan �r det slakt det handlar om och det tvivlar jag p� att han klarar av.�

Det hade h�nt intressanta saker medan han varit borta, t�nkte Tyrion. �Och vad g�r v�r or�dde monark medan allt det h�r slaktandet p�g�r?� fr�gade han. �Hur har min ljuva syster lyckats f� Robert att f�ngsla sin k�re v�n Ned?�

�Robert Baratheon �r d�d�, upplyste fadern, �och nu �r det din systerson som regerar i Kungshamn.�

Det kom som en total �verraskning f�r Tyrion. �Min syster, menar du.� Han tog �nnu en klunk �l. Riket skulle bli mycket annorlunda med Cersei vid rodret i st�llet f�r hennes make.

�Om du har lust att vara till nytta kan jag ge dig ett uppdrag�, sa fadern. �Marq Piper och Karyl Vance h�rjar bland v�ra eftertrupper och g�r r�der �ver R�da floden in p� v�ra landomr�den.�

Tyrion smackade med tungan. �Du menar inte att de har fr�ckheten att sl� tillbaka! I vanliga fall skulle jag g�rna bestraffa s�dan of�rsk�mdhet, far, men saken �r den att jag har ett viktigt �rende p� annat h�ll.�

�Har du?� Lord Tywin verkade inte imponerad. �Vi har �ven ett par av Ned Starks underhuggare som st�r mina proviantleveranser: Beric Dondarrion, en ung lord med storhetsvansinne, och han har den d�r fete narren till pr�st med sig, han som gillar att s�tta eld p� sv�rdet. Tror du att du kan ta itu med dem d� du ger dig i v�g utan att det blir pannkaka av det?�

Tyrion torkade sig om munnen med baksidan av handen och log. �Far, det v�rmer mitt hj�rta att h�ra att du �r beredd att anf�rtro mig�vad d�, tjugo man? Femtio? �r du s�ker p� att du kan avvara s� m�nga? Men hur som helst ska jag ge b�de Thoros och lord Beric sm�ll p� stj�rten om jag st�ter p� dem.� Han kl�ttrade ner fr�n stolen och vaggade fram till sk�nken d�r det l�g en hel vitm�gelost omgiven av frukt. �Men f�rst har jag n�gra l�ften som m�ste uppfyllas�, �tertog han och skar en rej�l bit ost. �Jag beh�ver tre tusen hj�lmar och lika m�nga brynjor plus sv�rd, pikar, spjutspetsar av st�l, spikklubbor, stridsyxor, harneskhandskar, halsharnesk, benskenor, br�stharnesk, vagnar f�r att transportera allt detta��

Bakom Tyrion slogs d�rren upp med ett brak som var s� h�ftigt att han var n�ra att tappa osten. Ser Kevan st�rtade upp och b�rjade sv�ra samtidigt som kaptenen kom flygande tv�rs �ver rummet och brakade in i h�rden. Medan kaptenen rullade runt i den kalla askan med lejonhj�lmen p� sned br�t Shagga av karlens sv�rd i tv� delar �ver ett kn� tjockt som en tr�dstam, kastade ifr�n sig bitarna och klampade in i sk�nkrummet. Han f�regicks av sin stank som var starkare �n ostens och bed�vande i det tr�nga utrymmet. �Lilla r�dmantel�, morrade han, �n�sta g�ng du drar blankt mot Shagga son av Dolf ska jag hugga mandomen av dig och rosta den i elden.�

�Vad, inga getter?� utbrast Tyrion och tog en tugga av osten.

De andra i klanfolket f�ljde efter Shagga in i sk�nkrummet och Bronn var ocks� med. Solden�ren log urskuldande mot Tyrion och ryckte p� axlarna.

�Och vilka �r ni?� fr�gade lord Tywin iskallt.

�De f�ljde med mig hem, far�, f�rklarade Tyrion. �F�r jag beh�lla dem? De �r inte stora i maten.�

Ingen log. �Med vilken r�tt g�r ni vildar intr�ng p� v�rt r�dslag?� undrade ser Kevan.

�Vildar, l�gl�ndare?� Conn skulle ha varit stilig om man hade tv�ttat honom. �Vi �r fria m�n och fria m�n har r�tt att delta i alla r�dslag.�

�Vem av dem �r lejonlorden?� fr�gade Chella.

�De �r gamla m�n b�gge tv�, tillk�nnagav Timett son av Timett som �nnu inte uppn�tt sitt tjugonde �r.

Ser Kevans hand gick till sv�rdsf�stet, men brodern lade tv� fingrar p� hans handled och hejdade honom. Lord Tywin verkade helt ober�rd. �Har du gl�mt bort hur man uppf�r sig, Tyrion? Var sn�ll och presentera oss f�r dina��rade g�ster.�

Tyrion slickade sig om fingrarna. �Med n�je�, svarade han. �Den vackra m�n �r Chella dotter av Cheyk av svart�ronen.�

�Jag �r ingen m��, protesterade Chella, �f�r mina s�ner har tagit femtio �ron tillsammans.�

�M� de ta femtio till.� Tyrion vaggade bort fr�n henne. �Det h�r �r Conn son av Coratt, och Shagga son av Dolf �r den som ser ut som Casterlyklippan med h�r, och b�da �r stenkr�kor. H�r �r Ulf son av Umar av m�nbr�derna och h�r Timett son av Timett av de br�nda m�nnen och tillika en r�d hand. Och det h�r �r Bronn, en solden�r utan lojalitet mot n�gon. Han har redan bytt sida tv� g�nger p� den korta tid jag har k�nt honom, s� du och han borde komma v�l �verens, far.� Till Bronn och klanfolket sa han: �F�r jag presentera min h�ge far, Tywin son av Tytos av huset Lannister, lord av Casterlyklippan, st�th�llare i V�stern, f�rsvarare av Lannishamn, f�re detta och blivande hand.�

Lord Tywin reste sig, v�rdig och korrekt. ��ven i V�stern k�nner vi till hur tappra krigarklanerna i M�nbergen �r. Vad f�r er ner fr�n era starka f�sten, mina herrar.�

�H�star�, svarade Shagga.

�Och ett l�fte om sv�rd och brynjor�, tillade Timett son av Timett.

Tyrion skulle just till att ber�tta f�r fadern hur han t�nkte f�rvandla Arryndalen till en rykande askh�g, men han fick aldrig chansen. D�rren slogs upp igen och in kom en budb�rare som gav Tyrions klanfolk en underlig blick samtidigt som han f�ll p� kn� f�r lord Tywin. �Ers n�d�, sa han, �ser Addam har bett mig informera er om att pojken Starks arm� �r p� v�g s�derut l�ngs brov�gen.�

Lord Tywin Lannister log inte, f�r lord Tywin log aldrig, men Tyrion hade l�rt sig tyda faderns ansiktsuttryck och han s�g hur n�jd han var. �S� vargungen har l�mnat sin lya f�r att leka med lejonen�, sa han med bel�ten r�st. �Utm�rkt. �terv�nd till ser Addam och s�g �t honom att retirera och att han inte f�r inl�ta sig i strid med nordborna f�rr�n vi kommer. Men jag vill att han ska ge sig p� deras flanker och locka dem l�ngre s�derut.�

�Som ni befaller.� Budb�raren drog sig tillbaka.

�Vi har ett bra l�ge h�r�, p�pekade ser Kevan. �N�ra vadst�llet och omgivna av raviner och barrikader. L�t dem komma och krossa sig sj�lva mot oss.�

�Pojken kanske �ndrar sig eller tappar modet d� han ser hur m�nga vi �r�, svarade lord Tywin, �och ju f�rr �tten Stark �r krossad, desto fortare �r jag fri att ta itu med Stannis Baratheon. S�g �t trumslagarna att kalla till samling och skicka bud till Jaime att jag t�nker marschera mot Robb Stark.�

�Som du befaller�, sa ser Kevan.

Med motvillig beundran s�g Tyrion sedan hur fadern v�nde sig till det halvvilda klanfolket. �Det s�gs att m�nnen i bergsklanerna �r or�dda krigare.�

�Det st�mmer�, svarade Conn av stenkr�korna.

�Och kvinnorna med�, tillade Chella.

�Rid med mig mot mina fiender och ni ska f� allt min son har lovat er och mer d�rtill�, sa lord Tywin.

�Ska ni betala oss med v�ra egna mynt?� fr�gade Ulf son av Umar. �Varf�r beh�ver vi faderns l�fte n�r vi redan har sonens?�

�Jag sa ingenting om att beh�va�, svarade lord Tywin, �och mina ord var bara rena artigheten. Ni beh�ver inte strida p� v�r sida, f�r vinterlandets m�n �r gjorda av j�rn och is och till och med mina tappraste riddare fruktar dem.�

�, skickligt gjort, t�nkte Tyrion och log snett.

�De br�nda m�nnen fruktar ingenting, och Timett son av Timett ska rida med lejonen.�

�Vart de br�nda m�nnen �n g�r s� har stenkr�korna varit d�r f�rst�, f�rkunnade Conn hetsigt. �Vi rider ocks�.�

�Shagga son av Dolf ska hugga mandomen av dem och mata kr�korna med den.�

�Vi ska rida med dig, lejonlord�, tillade Chella dotter av Cheyk, �men bara om din halvman till son f�ljer med oss. Han har k�pt livhanken med l�ften, och fram till dess att vi h�ller i det st�l han har lovat oss �r hans liv v�rt.�

Lord Tywin v�nde sina guldfl�ckiga �gon mot sonen.

�Vilken lycka�, sa Tyrion med ett resignerat leende.

V�ggarna i tronsalen var nakna och kala, f�r gobel�ngerna med jaktmotiv som kung Robert �lskat hade tagits ner och l�g sl�ngda i ett h�rn.

Ser Mandon Moore gick fram och tog plats nedanf�r tronen bredvid tv� andra i kungsvakten, medan Sansa, som f�r en g�ngs skull var obevakad, tvekade i d�rren. Drottningen l�t henne r�ra sig fritt i slottet som bel�ning f�r att hon varit en sn�ll flicka, men �nd� hade hon eskort vart hon �n gick. �Hedersvakter f�r min blivande sv�rdotter�, kallade drottningen dem, men de fick inte Sansa att k�nna sig hedrad.

Att r�ra sig fritt i slottet innebar att hon fick g� vart hon ville inom R�da slottet bara hon lovade att inte g� utanf�r murarna, ett l�fte som Sansa varit mer �n villig att ge. Hon kunde �nd� inte ha begett sig utanf�r murarna, f�r portarna bevakades natt och dag av Janos Slynts stadsvakt och dessutom fanns klanen Lannisters livvakter alltid i n�rheten. Och vart skulle hon tagit v�gen �ven om hon f�tt l�mna slottet? F�r henne var det nog att promenera p� borgg�rden, plocka blommor i Myrcellas tr�dg�rd och bes�ka kapellet f�r att be f�r fadern. Ibland bad hon ocks� i gudaskogen eftersom �tten Stark h�ll fast vid de gamla gudarna.

Det var f�rsta g�ngen kung Joffrey h�ll hov, s� Sansa s�g sig nerv�st omkring. En rad av huset Lannisters livvakter stod nedanf�r de v�stra f�nstren och en rad med stadsvakter i gyllene mantlar nedanf�r de �stra. Av sm�folk och vanliga m�nniskor syntes inte ett sp�r, men under galleriet trampade h�ga och l�ga lorder nerv�st. P� kung Roberts tid brukade det vara ett hundratal lorder som kom f�r att g�ra sin uppvaktning, men nu var de h�gst tjugo.

Sansa slank in bland dem och mumlade h�lsningar medan hon tr�ngde sig n�rmare tronen. Hon k�nde igen den m�rkhyade Jalabhar Xho, dystre ser Aron Santagar och tvillingarna Redwyne: �cklet och Dreglet. Det var bara det att ingen tycktes k�nna igen henne, och om de gjorde det ryggade de tillbaka som om hon haft pesten. Den sjuklige lord Gyles h�ll f�r ansiktet d� hon n�rmade sig och l�tsades f� en hostattack, och n�r den lustige, berusade ser Dontos b�rjade h�lsa p� henne viskade ser Balon Swann n�got i hans �ra och �ven han v�nde sig bort.

Och s� m�nga andra saknades. Vart hade resten av dem tagit v�gen? undrade Sansa medan hon f�rg�ves letade efter v�nliga ansikten. Inte en enda av dem v�gade m�ta hennes blick, och det var som om hon blivit ett sp�ke, d�d i f�rtid.

Storm�ster Pycelle satt ensam vid r�dsbordet och tycktes sova med h�nderna kn�ppta ovanp� sk�gget. Hon s�g lord Varys ljudl�st skynda in i salen, och en stund senare steg lord Baelish leende in genom de h�ga bakre d�rrarna. Han sm�pratade �lskv�rt med ser Balon och ser Dontos medan han gick mot r�dsbordet. Sansa hade fj�rilar i magen av nervositet. Jag borde inte vara r�dd, sa hon sig. Jag har inget att vara r�dd f�r, och allt kommer att ordna sig. Joff �lskar mig och drottningen med, det har hon sj�lv sagt.

En h�rold ropade ut: �Hell hans h�ghet, Joffrey av huset Baratheon och Lannister, den f�rste av hans namn, kung �ver andalerna och rhoynarerna och de f�rsta m�nniskorna och h�rskare �ver de sju konungarikena. Hell hans mor, Cersei av huset Lannister, drottningregent, V�sterns ljus och riksf�rest�ndare.�

Ser Barristan Selmy f�rde in dem kl�dd i en praktfull vit rustning. Ser Arys Oakheart eskorterade drottningen medan ser Boros Blount gick bredvid Joffrey, s� nu var sex i kungsvakten i salen, alla de vita sv�rden utom Jaime Lannister. Hennes prins�� nej, hennes kung nu!�� tog trappan till j�rntronen tv� steg i taget medan modern satte sig hos r�det. Joff bar en svart sammetsdr�kt med r�nder i karmosinr�tt och en skimrande mantel i guldtyg med h�g krage och p� huvudet hade han en guldkrona besatt med rubiner och svarta diamanter.

D� Joffrey v�nde sig om f�r att blicka ut �ver salen m�tte hans blick Sansas. Han log, satte sig och tog till orda. �Det �r kungens plikt att straffa de illojala och bel�na de lojala. Storm�ster Pycelle, jag befaller er att l�sa upp mina kung�relser.�

Pycelle reste sig. Han var kl�dd i en magnifik kaftan av tjock r�d sammet med hermelinkrage och gl�nsande guldsp�nnen. Ur den vida v�nstra �rmen, som var tung av broderier i guldtr�d, drog han fram ett pergament, rullade upp det och b�rjade l�sa upp en l�ng lista med namn och befallde i kungens och r�dets namn var och en att infinna sig inf�r Joffrey f�r att sv�ra honom tro och huldhet. Om de underl�t att g�ra det skulle de d�mas som f�rr�dare och deras landomr�den och titlar tillfalla kronan.

Namnen han l�ste fick Sansa att h�lla andan. Lord Stannis Baratheon, hans hustru, hans dotter. Lord Renly Baratheon. B�da lorderna Royce och deras s�ner. Ser Loras Tyrell. Lord Mace Tyrell, hans br�der, farbr�der, s�ner. Den r�de pr�sten, Thoros fr�n Myr. Lord Beric Dondarrion. Lady Lysa Arryn och hennes son, lille lord Robert. Lord Hoster Tully, hans bror ser Brynden, hans son ser Edmure. Lord Jason Mallister. Lord Bryce Caron av Dorniens gr�nsland. Lord Tytos Blackwood. Lord Walder Frey och hans arvinge ser Stevron. Lord Karyl Vance. Lord Jonos Bracken. Lady Shella Whent. Doran Martell, prins av Dornien och alla hans s�ner. S� m�nga, t�nkte hon medan Pycelle l�ste och l�ste, det kommer att beh�vas m�nga korpar f�r att skicka ut alla dessa befallningar.

Och till sist, n�ra slutet, kom de namn Sansa hade fruktat. Lady Catelyn Stark. Robb Stark. Brandon Stark, Rickon Stark, Arya Stark. Sansa kv�vde en fl�mtning. Arya. De ville att Arya skulle infinna sig och sv�ra eden. Det m�ste betyda att systern hade flytt med gal�ren, hon m�ste vara i s�kerhet p� Vinterhed vid det h�r laget.

Storm�ster Pycelle rullade ihop listan, stoppade in den i �rmen och drog fram ett annat pergament ur den h�gra �rmen. Han harklade sig och tog �ter till orda. �Det �r hans h�ghets �nskan att Tywin Lannister, lord av Casterlyklippan och st�th�llare i V�stern, i st�llet f�r f�rr�daren Eddard Stark �tar sig �mbetet som kungens hand f�r att tala med hans r�st, leda hans arm�er mot hans fiender och utf�ra hans kungliga vilja. S� har kungen best�mt. Lilla r�det samtycker.

I st�llet f�r f�rr�daren Stannis Baratheon �r det hans h�ghets �nskan att hans mor, drottningregent Cersei Lannister, som alltid har varit hans starkaste st�d, tar plats i lilla r�det s� att hon kan hj�lpa honom att regera klokt och r�ttvist. S� har kungen best�mt. Lilla r�det samtycker.�

Sansa h�rde ett l�gt mummel fr�n lorderna runt omkring sig, men det d�mpades snabbt, och Pycelle fortsatte.

�Det �r ocks� hans h�ghets �nskan att hans lojale tj�nare Janos Slynt, bef�lhavare f�r stadsvakten i Kungshamn, genast upph�js till lord och f�rl�nas det urgamla s�tet Harrenhal med alla tillh�rande landomr�den och int�kter, och att hans s�ner och sons�ner f�r beh�lla dessa titlar intill tidens �nde. Det �r ocks� hans �nskan att lord Slynt genast tar plats i hans lilla r�d f�r att hj�lpa till att styra riket. S� har kungen best�mt. Lilla r�det samtycker.�

Ur �gonvr�n s�g Sansa Janos Slynt stiga in i salen. Den h�r g�ngen var mumlet h�gre och ilsknare, och stolta lorder vars hus var tusentals �r gamla sl�ppte motvilligt fram den tunnh�rige, ofr�lse mannen med grodansiktet. Gyllene fj�ll hade sytts fast p� den svarta sammeten i hans jacka och klirrade svagt f�r varje steg han tog, och manteln var av siden med rutor i svart och guld. Tv� fula pojkar, som m�ste ha varit hans s�ner, gick f�re honom och k�mpade med en tung metallsk�ld som var lika stor som de. Som emblem hade Janos Slynt valt ett blodigt spjut i guld p� nattsvart botten, och �synen av det gav Sansa g�shud p� armarna.

Lord Slynt tog plats vid r�dsbordet och storm�ster Pycelle �tertog: �Till sist, i dessa oroliga och os�kra tider d� v�r �lskade Robert s� nyligen har d�tt, anser r�det att det �r av yttersta vikt att kung Joffreys liv och s�kerhet�� Han s�g p� drottningen.

Cersei reste sig. �Ser Barristan Selmy, var god och stig fram.�

Ser Barristan hade st�tt vid foten av j�rntronen lika stilla som en staty, men nu f�ll han p� kn� och b�jde huvudet. �Till er tj�nst, ers h�ghet.�

�Res er, ser Barristan�, sa Cersei Lannister, �och ta av er hj�lmen.�

�Ers h�ghet?� Den gamle riddaren st�llde sig upp och tog av den h�ga vita hj�lmen, trots att han inte tycktes f�rst� varf�r.

�Ni har tj�nat riket l�nge och troget, min gode herre, och varenda man och kvinna i de sju konungarikena �r skyldiga er tack, men nu fruktar jag att er tj�nst har n�tt sitt slut. Det �r kungens och r�dets �nskan att ni l�gger ner er tunga b�rda.�

�Min�b�rda? Jag �r r�dd f�r att jag�att jag inte��

Den nyutn�mnde lorden, Janos Slynt, upph�vde r�sten och f�rklarade med djup och kraftfull st�mma: �Hennes h�ghet f�rs�ker tala om f�r er att ni h�rmed fr�ntas bef�let f�r kungsvakten.�

Den reslige, vith�rige riddaren tycktes krympa ihop d�r han stod och verkade knappt andas. �Ers h�ghet�, sa han till slut, �de vita sv�rden �r ett edsvuret br�draskap och v�ra l�ften avges f�r livet. Bara d�den kan skilja bef�lhavaren fr�n hans heliga uppdrag.�

�Vems d�d, ser Barristan?� Drottningens r�st var len som silke, men hennes ord h�rdes i hela salen. �Er eller kungens?�

�Ni l�t min far d��, sa Joffrey anklagande uppifr�n j�rntronen, �och ni �r f�r gammal f�r att skydda n�gon.�

Sansa s�g riddaren blicka upp p� sin nye kung. Det hade aldrig synts p� honom hur gammal han var, men nu gjorde det det. �Ers h�ghet�, b�rjade han, �jag blev utvald att tj�na i kungsvakten d� jag var tjugotre �r gammal. Det var allt jag n�gonsin hade dr�mt om sedan jag f�rsta g�ngen tog ett sv�rd i min hand. Jag gav upp alla anspr�k p� det slott jag skulle ha �rvt, och flickan jag skulle �kta gifte sig i st�llet med min kusin, f�r jag beh�vde varken landomr�den eller s�ner eftersom mitt liv skulle levas f�r riket. Ser Gerold Hightower sj�lv tog emot mina l�ften att till varje pris skydda kungen, att ge mitt blod f�r hans. Jag k�mpade vid sidan av Vite tjuren och prins Lewyn av Dornien, och bredvid ser Arthur Dayne, morgonsv�rdet. Innan jag tj�nade er far hj�lpte jag till att skydda kung Aerys och hans far Jaehaerys f�re honom�tre kungar��

�Som alla �r d�da�, p�pekade Lillfinger.

�Ni har gjort ert�, tillk�nnagav Cersei, �och Joffrey beh�ver unga, starka m�n omkring sig. R�det har best�mt att ser Jaime Lannister ska ta er plats som bef�lhavare f�r de edsvurna br�derna av de vita sv�rden.�

�Kungam�rdaren!� utbrast ser Barristan med r�sten drypande av f�rakt. �Den falske riddaren som besudlade sin klinga med blodet fr�n den kung han svurit att f�rsvara.�

�Var f�rsiktig med vad ni s�ger, ser Barristan�, varnade drottningen, �f�r ni talar om v�r �lskade bror och er kungs eget blod.�

Lord Varys upph�vde r�sten och hans tonfall var v�nligare �n de andras. �Vi har inte gl�mt era stora insatser f�r riket, min b�ste herre, och lord Tywin Lannister har frikostigt g�tt med p� att f�rl�na er ett vackert landomr�de vid havet norr om Lannishamn, plus guld och m�n som ska bygga en stark borg �t er, och ni ska ocks� f� s� m�nga tj�nare ni beh�ver.�

Ser Barristan gav honom en skarp blick. �En sal att d� i och m�n som kan begrava mig. Jag tackar er, mina herrar, men jag spottar p� ert medlidande�, f�rklarade han och kn�ppte upp sp�nnena som h�ll manteln p� plats. Det tunga, vita plagget gled av axlarna och f�ll ner p� golvet i en h�g, och efter det f�ljde hj�lmen med en skr�ll. �Jag �r riddare�, p�pekade han. Han lossade silversp�nnena p� br�stharnesket och l�t �ven det falla. �Och som riddare t�nker jag d�.�

�Som en naken riddare, verkar det�, sk�mtade Lillfinger.

D� skrattade allihop: Joffrey p� sin tron och de uppvaktande lorderna, Janos Slynt, drottning Cersei och Sandor Clegane och till och med de andra i kungsvakten, de fem som varit hans br�der till f�r en liten stund sedan. Det m�ste ha s�rat honom mest av allt, t�nkte Sansa och tyckte o�ndligt synd om den tappre, gamle mannen d�r han stod, van�rad och r�d i ansiktet och s� uppr�rd att han inte fick fram ett ord. Till slut drog han sv�rdet.

Sansa h�rde n�gon fl�mta till, och ser Boros och ser Meryn tog ett steg fram�t, men ser Barristan hejdade dem med en blick som dr�p av f�rakt. �Var inte r�dda, mina herrar, er kung �r trygg, fast inte �r det er f�rtj�nst. Till och med nu skulle jag kunna hugga huvudet av er alla fem lika l�tt som man sk�r ost med en dolk, och om ni �r beredda att tj�na under kungam�rdaren finns det inte n�gon av er som �r v�rdig att b�ra vitt.� Han sl�ngde sv�rdet vid foten av j�rntronen. �Vars�god, pojk, sm�lt ner det och pryd tronen med det, om du vill, f�r d�r g�r det s�kert mer nytta �n sv�rden i handen p� de �vriga fem. Kanske lord Stannis kommer att sitta p� det n�r han tar din tron.�

Han tog den l�nga v�gen ut och hans steg ekade h�gt mot golvet och de nakna stenv�ggarna. Lorderna och deras damer flyttade p� sig f�r att sl�ppa fram honom, och inte f�rr�n pagerna hade st�ngt de h�ga bronsbeslagna ekd�rrarna efter honom h�rde Sansa ljud igen: l�ga r�ster, folk som r�rde oroligt p� sig och frasandet av papper som flyttades p� r�dsbordet. �Han kallade mig pojk�, sa Joffrey gn�lligt och l�t till och med yngre �n han var, �och han sa att farbror Stannis skulle ta min tron.�

�Tomt prat bara�, f�rs�krade eunucken.

�Han kan konspirera med mina farbr�der, och d�rf�r vill jag att han ska gripas och f�rh�ras.� Ingen r�rde sig, s� Joffrey h�jde r�sten. �Jag sa att jag vill ha honom gripen!�

Janos Slynt reste sig fr�n r�dsbordet. �Det ska stadsvakten se till, ers h�ghet.�

�Bra�, sa kung Joffrey. Lord Janos stegade ut ur salen och hans fula s�ner fick sm�springa f�r att hinna med d�r de sl�pade p� den stora metallsk�lden med huset Slynts vapen.

�Om vi skulle forts�tta, ers h�ghet�, p�minde Lillfinger kungen. �De sju vita sv�rden har nu blivit sex, s� vi beh�ver ett nytt sv�rd till kungsvakten.�

Joffrey log. �Ber�tta det f�r dem, mor.�

�Kungen och r�det har beslutat att ingen man i de sju konungarikena �r mer l�mplig att vakta och skydda hans h�ghet �n hans egen livvakt, Sandor Clegane.�

�Vad s�ger du om det, hund?� fr�gade kung Joffrey.

Blodhundens fasansfulla ansikte var inte l�tt att tolka, och han tog god tid p� sig innan han svarade. �Varf�r inte? Jag har varken land eller hustru att avst� ifr�n, och vem skulle f�rresten bry sig om det?� Det ryckte i den br�nnskadade sidan av munnen. �Men jag varnar er, f�r jag t�nker inte avl�gga n�gon riddared.�

�De edsvurna br�derna i kungsvakten har alltid varit riddare�, f�rkunnade ser Boros.

�Fram till nu�, sa Blodhunden med sin v�sande r�st och ser Boros tystnade.

D� kungens h�rold steg fram ins�g Sansa att �gonblicket n�stan var inne, och hon sl�tade nerv�st till kjolen. Hon var sorgkl�dd, som ett tecken p� respekt f�r den d�de kungen, men hon hade lagt ner stor m�da p� att g�ra sig vacker. Kl�nningen var den elfenbensvita av siden som drottningen gett henne, den som Arya f�rst�rt, men hon hade l�tit f�rga den svart och fl�cken syntes inte alls. Hon hade provat smycken i timtal och till slut best�mt sig f�r enkel elegans och valt en smal silverkedja.

H�roldens r�st mullrade. �Om n�gon h�r i salen har n�got annat �rende att l�gga fram f�r hans h�ghet m� han tala nu eller inte alls.�

Sansa b�vade. Nu, sa hon sig, jag m�ste g�ra det nu. M� gudarna ge mig mod. Hon tog ett steg och �nnu ett. Lorder och riddare flyttade sig tyst �t sidan f�r att l�ta henne passera, och hon k�nde deras blickar p� sig. Jag m�ste vara lika stark som min mor. �Ers h�ghet�, ropade hon med l�g, darrande r�st.

Den h�ga j�rntronen gjorde att Joffrey hade b�ttre utsikt �n n�gon annan i salen, och det var han som f�rst fick syn p� henne. �Stig fram, min s�ta�, ropade han leende.

Hans leende gjorde henne dj�rvare och fick henne att k�nna sig vacker och stark. Han �lskar mig, det g�r han. Sansa h�ll huvudet h�gt och gick fram mot honom, inte f�r l�ngsamt och inte f�r fort, f�r hon ville inte l�ta dem se hur nerv�s hon var.

�Lady Sansa av huset Stark�, ropade h�rolden ut.

Hon stannade nedanf�r tronen just d�r ser Barristans vita mantel l�g i en h�g p� golvet bredvid hans hj�lm och br�stharnesk. �Har du ett �rende som ang�r kungen och r�det, Sansa?� fr�gade drottningen fr�n r�dsbordet.

�Ja.� Hon kn�b�jde p� manteln f�r att inte fl�cka ner kl�nningen och tittade upp p� Joffrey d�r han satt p� den ohyggliga svarta tronen. �Om det behagar er, ers h�ghet, ber jag om n�d f�r min far, lord Eddard Stark som var kungens hand.� Hon hade �vat hundratals g�nger p� orden.

Drottningen suckade. �Du g�r mig besviken, Sansa. Har du gl�mt vad jag sa om f�rr�dares blod?�

�Din far har beg�tt allvarliga och fasansfulla brott, k�ra barn�, m�ssade storm�ster Pycelle.

�Ah, stackars liten�, suckade Varys. �Hon �r bara ett barn, mina herrar, hon vet inte vad hon ber om.�

Sansa hade bara �gon f�r Joffrey. Han m�ste h�ra p� mig, han m�ste, t�nkte hon. Kungen skruvade p� sig p� tronen. �L�t henne tala�, befallde han, �f�r jag vill h�ra vad hon har att s�ga.�

�Tack, ers h�ghet.� Sansa log, ett blygt, hemlighetsfullt leende bara f�r honom. Han lyssnade, precis som hon vetat att han skulle g�ra.

�F�rr�deri �r som ogr�s�, f�rkunnade Pycelle pomp�st, �och det m�ste dras upp med r�tterna f�r att inte skjuta nya skott.�

�F�rnekar du din fars brott?� fr�gade lord Baelish.

�Nej, mina herrar.� Sansa visste b�ttre �n s�. �Jag vet att han m�ste bli straffad. Det enda jag ber om �r n�d, f�r jag vet att min far m�ste �ngra vad han gjort eftersom han var kung Roberts v�n och �lskade honom. Ni vet allihop att han �lskade honom, och han ville inte bli hand f�rr�n kungen bad honom. De m�ste ha ljugit f�r honom, lord Renly eller lord Stannis eller�n�gon, de m�ste ha ljugit, annars��

Kung Joffrey lutade sig fram�t med h�nderna p� tronens armst�d och avbrutna sv�rdsspetsar stack ut mellan fingrarna. �Han sa att jag inte var kung. Varf�r sa han det?�

�Hans ben var brutet�, svarade Sansa ivrigt, �och det gjorde fruktansv�rt ont. Storm�ster Pycelle gav honom vallmomj�lk, och det blir man omt�cknad av, f�r annars skulle han aldrig ha sagt det.�

�Ett barns tillit�, insk�t Varys, �s� r�rande, s� oskyldigt, men �nd� s�gs det att av barn och d�rar f�r man ofta h�ra sanningen.�

�F�rr�deri �r f�rr�deri�, svarade Pycelle genast.

Joffrey flyttade sig oroligt p� tronen. �Mor?�

Cersei betraktade tankfullt Sansa. �Om lord Eddard bek�nde sina brott�, sa hon slutligen, �skulle vi veta att han hade �ngrat sin d�rskap.�

Joffrey reste sig upp. Sn�lla, t�nkte Sansa, sn�lla, sn�lla, visa att du �r den kung jag vet att du �r, god och sn�ll och �del, sn�lla. �Har du n�got mer att s�ga?� fr�gade han.

�Bara�att om ni �lskar mig g�r ni detta f�r min skull, ers h�ghet�, svarade Sansa.

Kung Joffrey betraktade henne uppifr�n och ned. �Dina ord har gjort mig djupt r�rd�, sa han chevalereskt och nickade som f�r att s�ga att allt skulle ordna sig. �Jag ska g�ra som du ber, men f�rst m�ste din far bek�nna. Han m�ste bek�nna och s�ga att jag �r kungen annars blir det ingen n�d f�r honom.�

�Det kommer han att g�ra�, sa Sansa gl�djestr�lande. ��, det vet jag att han g�r.�

Halmen p� golvet stank urin och det fanns inget f�nster, ingen s�ng, inte ens en slaskhink. Han hade f�tt en hastig glimt av cellen d� de sl�ngde in honom och mindes v�ggar av blekr�d sten med fl�ckar av salpeter och en gr� d�rr av ohyvlat tr�, tio centimeter tjock och j�rnbeslagen. Men sedan d�rren sm�llts igen hade han inte sett n�got mer, f�r m�rkret var kompakt och han kunde lika g�rna ha varit blind.

Eller d�d. Begravd tillsammans med sin kung. ��, Robert�, mumlade han d� hans trevande hand k�nde en kall stenmur. Han bet ihop t�nderna om sm�rtan, eftersom det gjorde fruktansv�rt ont i benet bara han r�rde sig. Ned mindes sk�mtet kungen hade ber�ttat i kryptan under Vinterhed medan vinterns kungar betraktade dem med sina kalla sten�gon. Kungen �ter, hade Robert sagt, och handen tar hand om skiten. Som Robert hade skrattat, men han hade f�tt det helt om bakfoten. Kungen d�r, t�nkte Ned Stark, och handen blir begraven.

F�ngelseh�lan l�g under R�da slottet, djupare ner �n Ned v�gade f�rest�lla sig. Han mindes de gamla historierna om Maegor den grymme som hade halshuggit varenda murare, snickare och l�rling som arbetat med bygget av slottet f�r att de inte skulle kunna avsl�ja dess hemligheter.

Han f�rbannade dem allihop: Lillfinger, Janos Slynt och hans stadsvakt, drottningen, kungam�rdaren, Pycelle och Varys och ser Barristan och till och med lord Renly, Roberts eget blod, som hade flytt n�r han som b�st beh�vdes. Men �nd� klandrade han sig sj�lv mest. �D�re!� skrek han ut i m�rkret. �Tredubbelt blinde d�re.�

Cersei Lannisters ansikte tycktes sv�va framf�r honom i m�rkret och h�ret gl�nste som solen, men leendet var h�nfullt. �N�r man k�mpar om troner vinner man eller d�r�, viskade hon. Ned hade k�mpat och f�rlorat, och hans m�n hade f�tt betala priset f�r hans d�rskap med sitt livsblod.

N�r han t�nkte p� sina d�ttrar skulle han ha velat gr�ta, men t�rarna ville inte komma, f�r �ven i denna stund var han en Stark av Vinterhed, och b�de sorgen och raseriet fr�s till is inom honom.

D� han inte r�rde sig v�rkte det inte lika f�rskr�ckligt i benet, s� han f�rs�kte ligga helt still. Hur l�nge kunde han inte s�ga, f�r det fanns ingen sol och ingen m�ne, och han s�g inte att g�ra sk�ror i v�ggen. Ned sl�t �gonen och �ppnade dem; det gjorde ingen skillnad. Han sov och vaknade och sov igen, och han visste inte vilket som var v�rst, att sova eller vara vaken. N�r han sov dr�mde han: m�rka, oroande dr�mmar om blod och brutna l�ften. N�r han var vaken hade han inget annat att g�ra �n att t�nka, och hans vakna tankar var v�rre �n mardr�mmar. Tanken p� Cat var lika sm�rtsam som en b�dd av br�nn�sslor, och han undrade var hon fanns, vad hon gjorde, och om han n�gonsin skulle f� se henne igen.

Timmarna blev till dagar, s� k�ndes det i alla fall. Det dunkade av sm�rta i det brutna benet och det kliade under gipset, och d� han r�rde vid h�ften k�nde han att huden var het. Det enda ljud som h�rdes var hans egna andetag, s� efter ett tag b�rjade han prata f�r sig sj�lv bara f�r att f� h�ra en r�st. Han gjorde upp planer f�r att inte tappa f�rst�ndet, byggde hoppfulla luftslott i m�rkret. Roberts br�der h�ll s�kert p� att samla ihop arm�er p� Draksten och Stormens �nde. Alyn och Harwin skulle �terv�nda till Kungshamn med resten av hans livvakt s� snart de tagit itu med ser Gregor. Catelyn skulle f� hela Norden att resa sig d� hon fick veta vad som h�nt och lorderna i flodlandet, bergen och Dalen skulle sluta sig till hennes styrkor.

Ned fann att han t�nkte allt mer p� Robert, och han s�g kungen som han varit i blomman av sin ungdom, l�ng och stilig som en behornad gud d�r han satt till h�st med den stora, hornprydda hj�lmen p� huvudet och stridsklubban i handen. Han h�rde honom skratta i m�rkret, s�g hans �gon, bl� och klara som bergssj�ar. �Se p� oss, Ned�, sa Robert. �Vid alla gudar, hur kunde det sluta s� h�r? Du h�r och jag d�dad av en gris. Vi vann en tron tillsammans��

Jag svek dig, Robert, t�nkte Ned. Han kunde inte s�ga orden. Jag lj�g f�r dig, dolde sanningen. Jag l�t dem d�da dig.

Kungen h�rde honom. �Din styvnackade d�re�, muttrade han, �f�r stolt f�r att lyssna. Kan du �ta stolthet, Stark? Skyddar hedern dina barn?� Hans ansikte sprack upp, l�nga r�mnor syntes i huden, och han slet av sig masken. Det var inte Robert utan Lillfinger, som flinade och h�nade honom, och d� han �ppnade munnen f�r att tala f�rvandlades hans l�gner till ljusgr� nattfj�rilar som fladdrade i v�g.

Ned var halvsovande d� det h�rdes steg i g�ngen. F�rst trodde han att han hade dr�mt dem, f�r det var s� l�nge sedan han h�rt n�gonting utom ljudet av sin egen r�st. Vid det laget hade han feber och sv�ra pl�gor i benet och l�pparna var torra och spruckna. Den tunga tr�d�rren sk�ts gnisslande upp och det pl�tsliga ljuset stack honom i �gonen.

En f�ngvaktare sl�ngde till honom ett krus. Leran var sval och fuktig, och Ned grep tag i kruset med b�gge h�nderna och drack girigt medan vattnet rann ur munnen och droppade ner genom sk�gget. Han drack tills han trodde han skulle m� illa. �Hur l�nge�?� fr�gade han svagt d� han inte f�rm�dde dricka mer.

F�ngvaktaren var en f�gelskr�mma till karl med r�ttansikte och stripigt sk�gg kl�dd i pansarskjorta och kort l�dercape. �Inget prat�, sa han och ryckte kruset ur h�nderna p� Ned.

�Sn�lla�, bad Ned, �mina d�ttrar�� D�rren slog igen med ett brak och han blinkade d� ljuset f�rsvann, s�nkte huvudet mot br�stet och kr�p ihop p� halmen. Den stank inte l�ngre urin och skit. Den luktade inte alls.

Snart kunde han inte skilja mellan s�mn och vaka. Minnet v�llde �ver honom i m�rkret lika tydligt som en dr�m. Det var �ret med den falska v�ren, och han var arton igen och hade l�mnat �rnn�stet f�r att delta i torneringen p� Harrenhal. Han kunde se det m�rkgr�na gr�set och k�nna doften av pollen i vinden. Varma dagar och svala n�tter och den s�ta smaken av vin. Han mindes Brandons skratt och Roberts ob�ndiga tapperhet i m�l�en, hur han skrattade d� han kastade ryttare ur sadeln p� l�pande band. Han mindes Jaime Lannister, en gyllene ung man i vitt fj�llpansar d�r han kn�b�jde i gr�set framf�r kungens t�lt och avlade l�ftet att skydda och f�rsvara kung Aerys. Efter�t hj�lpte ser Oswell Whent Jaime att resa sig och Vite tjuren sj�lv, bef�lhavaren ser Gerold Hightower, h�ngde kungsvaktens sn�vita mantel �ver hans axlar. Alla de sex vita sv�rden var d�r f�r att v�lkomna sin nye broder.

Men sedan torneringen b�rjat stod det klart att det var Rhaegar Targaryen som var dagens stj�rna. Kronprinsen bar den rustning han skulle d� i: gl�nsande svart pansar med sitt hus treh�vdade drake i rubiner p� br�stharnesket. Den scharlakansr�da manteln fladdrade bakom honom d� han red, och det verkade som om ingen lans kunde tr�ffa honom. Brandon f�ll f�r honom och Bronze Yohn Royce och till och med den st�tlige ser Arthur Dayne, morgonsv�rdet.

Robert hade sk�mtat med Jon Arryn och lord Hunter medan prinsen som segrare red �revarvet runt r�nnarbanan efter att ha kastat ser Barristan ur sadeln i den sista dusten. Ned mindes �gonblicket d� alla leenden dog bort, d� prins Rhaegar Targaryen travade f�rbi sin egen hustru, den dorniska prinsessan Elia Martell, och lade sk�nhetsdrottningens krans i kn�et p� Lyanna. Han kunde fortfarande se den f�r sig: en krona av vinterrosor, bl� som frost.

Ned Stark str�ckte ut handen f�r att ta blomkransen, men under de ljusbl� kronbladen satt vassa taggar. Han k�nde hur de stack honom, s�g blodet l�ngsamt sippra l�ngs fingrarna och vaknade darrande i m�rkret.

Lova mig, Ned, hade systern viskat p� sin b�dd av blod. Hon hade �lskat doften av vinterrosor.

�M� gudarna r�dda mig�, gr�t Ned, �f�r jag h�ller p� att bli galen.�

Gudarna v�rdigades inte svara.

Var g�ng f�ngvaktaren kom med vatten till honom intalade han sig att ytterligare ett dygn hade g�tt. I b�rjan brukade han b�nfalla mannen att ber�tta vad som h�nt med d�ttrarna och i v�rlden utanf�r cellen, men det enda svar han fick var grymtningar och sparkar. Senare, d� magsm�rtorna satte i g�ng, bad han om mat i st�llet, men det hj�lpte inte och han fick inget att �ta. Kanske t�nkte �tten Lannister l�ta honom sv�lta ihj�l? �Nej�, sa han sig. Om Cersei ville se honom d�d skulle han blivit nedhuggen i tronsalen tillsammans med sina m�n. Hon ville ha honom i livet, svag och desperat, men levande. Catelyn hade hennes bror, och hon v�gade inte d�da honom, f�r d� skulle �ven dv�rgen f� plikta med livet.

Genom celld�rren h�rdes rasslet av j�rnkedjor, och d� d�rren gnisslande gled upp satte Ned handen mot den fuktiga v�ggen och reste sig m�dosamt. Det starka skenet fr�n facklan stack i �gonen och fick honom att kisa. �Mat�, kraxade han.

�Vin�, svarade en r�st. Det var inte karlen med r�ttansiktet, utan den h�r f�ngvaktaren var kortare och kraftigare �ven om han bar samma korta l�dercape och st�lm�ssa. �Drick, lord Eddard.� Mannen k�rde en vinl�gel i h�nderna p� Ned.

R�sten l�t f�runderligt bekant, �nd� tog det en stund innan Ned Stark lyckades placera den. �Varys?� utbrast han svagt och r�rde vid mannens ansikte. �Jag�dr�mmer v�l inte�ni �r h�r.� Eunuckens runda kinder var t�ckta av m�rk sk�ggstubb, och Ned kunde k�nna de str�va str�na med fingrarna. Varys hade f�rvandlat sig till en smutsig f�ngvaktare som stank svett och surt vin. �Hur har ni�vad �r ni f�r sorts trollkarl egentligen?�

�En t�rstig en�, svarade Varys. �Drick, ers n�d.�

Ned fumlade med vinl�geln. ��r det h�r samma gift som de gav Robert?�

�Ni g�r mig or�tt�, sa Varys sorgset, �men det �r sant att ingen �lskar en eunuck. Ge mig l�geln.� Han drack och lite r�tt vin rann ur mungipan p� honom. �Det g�r inte upp mot den �rg�ng ni bj�d mig p� efter torneringen, men det �r inte giftigare �n de flesta�, konstaterade han och torkade sig om munnen. �Vars�god.�

Ned f�rs�kte sv�lja. �Rena sm�rjan.� Det k�ndes som om han skulle f� upp vinet igen.

�Alla m�n m�ste sv�lja det sura med det s�ta, b�de h�ga lorder och eunucker. Er stund �r inne, ers n�d.�

�Mina d�ttrar��

�Den yngsta flickan undkom ser Meryn och flydde�, ber�ttade Varys. �Jag har inte kunnat hitta henne, och inte klanen Lannister heller, tack och lov, f�r v�r nye kung �lskar henne inte. Er �ldsta flicka �r fortfarande trolovad med Joffrey, och Cersei h�ller ett vakande �ga p� henne. Hon kom till hovet f�r ett par dagar sedan och bad f�r ert liv, och det �r synd att ni inte kunde vara d�r och h�ra henne, f�r det var r�rande.� Han lutade sig n�rmare och gav Ned en forskande blick. �Jag hoppas ni inser att ni �r en d�d man, lord Eddard.�

�Drottningen kommer inte att d�da mig�, inv�nde Ned. Det gick runt i huvudet p� honom, f�r vinet var mycket starkt och det var l�nge sedan han �tit n�got. �Cat�Cat har hennes bror��

�Fel bror�, suckade Varys, �och dessutom har hon redan f�rlorat honom. Hon l�t dv�rgen glida sig ur h�nderna, och jag f�rmodar att han nu ligger d�d n�gonstans i M�nbergen.�

�Om det �r sant kan ni lika g�rna sk�ra halsen av mig, s� �r det gjort.� Ned var yr av vinet, helt utmattad och orkade inte bry sig om n�gonting l�ngre.

�Ert blod �r inget jag traktar efter.�

Ned rynkade pannan. �N�r de slaktade min livvakt stod ni bredvid drottningen och s�g p� utan att s�ga ett ord.�

�Och skulle g�ra det igen ifall det beh�vdes, f�r om jag minns r�tt var jag obev�pnad, utan rustning och omgiven av �tten Lannisters soldater.� Eunucken lade huvudet p� sned och betraktade honom tankfullt. �N�r jag var ung, innan jag blev kastrerad, reste jag runt med ett gycklarf�lje i de fria st�derna. Det l�rde mig att alla m�nniskor har en roll att spela, b�de i livet och p� scenen, och likadant �r det vid hovet. Kungens skarpr�ttare m�ste vara skr�ckinjagande, skattm�staren sparsam och bef�lhavaren f�r kungsvakten tapper, och spionm�staren m�ste vara slug och inst�llsam och helt utan skrupler. En modig spion skulle vara lika v�rdel�s som en feg riddare.� Han tog vinl�geln och drack.

Ned granskade eunuckens ansikte och letade efter sanningen bakom masken med �rren och den falska sk�ggstubben. Han tog en klunk vin till och den h�r g�ngen gick det l�ttare att f� ner det. �Kan ni hj�lpa mig h�rifr�n?�

�Jag kan�men vill jag? Nej, f�r det skulle st�llas fr�gor, och svaren skulle leda tillbaka till mig.�

Ned hade inte f�rv�ntat sig n�got annat. �Ni �r r�ttfram.�

�En eunuck har ingen �ra och en spindel unnar sig inte lyxen att ha ett samvete, ers n�d.�

�Vill ni �tminstone framf�ra ett budskap �t mig?�

�Det beror p� budskapet. Jag ska g�rna ge er papper och bl�ck om ni vill, och d� ni har skrivit ert brev ska jag ta det och l�sa det, och l�mna fram det om det tj�nar mina egna syften.�

�Era egna syften. Och vilka �r det, lord Varys?�

�Fred�, svarade Varys utan att tveka. �Om det var n�gon i Kungshamn som verkligen var desperat angel�gen om att h�lla Robert Baratheon vid liv s� var det jag.� Han suckade. �I femton �r skyddade jag honom mot hans fiender, men jag kunde inte skydda honom mot hans v�nner. Vad var det f�r galenskap som fick er att tala om f�r drottningen att ni k�nde till sanningen om Joffreys b�rd?�

�Barmh�rtighet�, medgav Ned.

�Ah�, sa Varys. �Ni �r en hederlig och �rbar man, lord Eddard, och det gl�mmer jag ofta, f�r jag har tr�ffat s� f� i mitt liv.� Han tittade sig omkring i cellen. �N�r jag ser vad �rlighet och heder har f�rskaffat er f�rst�r jag varf�r.�

Ned Stark lutade huvudet mot den fuktiga stenv�ggen och sl�t �gonen. Det dunkade av sm�rta i benet. �Kungens vin�fr�gade ni ut Lancel?�

�Jo d�. Det var Cersei som gav honom l�glarna och sa att det var Roberts favoritvin.� Eunucken ryckte p� axlarna. �En j�gare lever farligt, och om vildsvinet inte hade d�dat Robert skulle det ha varit ett fall fr�n en h�st, ett bett av en huggorm, en pil som skjutits i v�g av misstag�skogen �r gudarnas slakthus. Det var inte vinet som d�dade kungen utan er barmh�rtighet.�

Det var vad Ned hade fruktat. �M� gudarna f�rl�ta mig.�

�Om det finns n�gra gudar�, sa Varys, �s� g�r de s�kert det, och drottningen skulle �nd� inte ha v�ntat l�nge till. Robert b�rjade bli besv�rlig och hon beh�vde bli av med honom f�r att ta itu med hans br�der. De �r ett omaka par, Stannis och Renly. J�rnhandsken och silkesvanten.� Han torkade sig om munnen med baksidan av handen. �Ni har varit d�raktig, ers n�d, och ni borde ha lyssnat p� Lillfinger d� han uppmanade er att st�dja Joffreys r�tt till tronen.�

�Hur�hur kan ni k�nna till det?�

Varys log. �Jag vet, och mer beh�ver ni inte bry er om. Jag vet ocks� att drottningen t�nker bes�ka er i morgon.�

Ned h�jde l�ngsamt blicken. �Varf�r?�

�Cersei fruktar er, ers n�d, men hon har andra fiender som hon fruktar �nnu mer. Hennes �lskade Jaime sl�ss i detta nu mot flodlorderna. Lysa Arryn sitter i �rnn�stet skyddad av sten och st�l, och de b�da t�l inte varandra. I Dornien har �tten Martell inte gl�mt mordet p� prinsessan Elia och hennes barn, och nu marscherar er son �ver N�set i spetsen f�r en arm�.�

�Robb �r ju bara en pojke!� utbrast Ned best�rt.

�En pojke med en arm�, p�pekade Varys, �men bara en pojke, det �r riktigt. Det �r kungens br�der som ger Cersei s�mnl�sa n�tter�och s�rskilt lord Stannis, f�r han �r k�nd f�r sin tapperhet som h�rf�rare och han har inte ett uns barmh�rtighet i kroppen. Det finns ingen varelse p� jorden som �r s� skr�ckinjagande som en r�ttskaffens man. Ingen vet vad Stannis har sysselsatt sig med p� Draksten, men jag kan sl� vad om att han har samlat fler sv�rd �n sn�ckor, och s� h�r ser Cerseis mardr�m ut: medan hennes far och bror s�tter in sina samlade styrkor mot �tterna Stark och Tully kommer lord Stannis att landstiga, utropa sig till kung och hugga av hennes sons lockiga, blonda huvud och dessutom hennes eget, fast jag tror uppriktigt sagt att hon bekymrar sig mer f�r pojkens.�

�Stannis Baratheon �r Roberts r�ttm�tige arvtagare, tronen �r hans och jag vill g�rna se honom p� den.�

Varys smackade med tungan. �Jag kan f�rs�kra er att Cersei inte vill h�ra p� det �rat. Stannis kanske vinner tronen, men det �r bara ert ruttnande huvud som kommer att kunna gl�dja sig �t det om ni inte vaktar er tunga. Sansa bad s� vackert att det skulle vara synd om hon hade gjort det f�rg�ves. Ni kan f� livet tillbaka om ni �r beredd att ta det. Cersei �r inte dum, och hon vet att en tam varg �r till st�rre nytta �n en d�d.�

�Ni vill att jag ska tj�na den kvinna som m�rdade min kung, slaktade mina m�n och gjorde min son till krympling?� Neds r�st var tjock av klentro.

�Jag vill att ni ska tj�na riket�, f�rklarade Varys. �S�g �t drottningen att ni ska bek�nna ert nesliga f�rr�deri, befall er son att l�gga ner vapnen och erk�nn Joffrey som den r�ttm�tige arvtagaren till tronen. F�rklara er ocks� villig att utpeka Stannis och Renly som trol�sa f�rr�dare. V�r gr�n�gda lejoninna vet att ni �r en �rbar man, och om ni ger henne den fred hon beh�ver och tid att ta itu med Stannis och dessutom lovar att ta med er hennes hemlighet i graven tror jag att hon skulle g� med p� att ni tog den svarta dr�kten och levde resten av era dagar p� muren tillsammans med er bror och er o�kte son.�

Tanken p� Jon fyllde Ned med skamk�nslor och en sorg som var f�r djup f�r ord. Om han bara fick tr�ffa pojken igen, sitta och prata med honom�en v�g av sm�rta sk�t upp genom det brutna benet under det smutsiga gr� gipset och han skar t�nder medan fingrarna hj�lpl�st �ppnades och sl�ts. ��r det h�r ert eget p�hitt�, fl�mtade han, �eller �r ni i maskopi med Lillfinger?�

Hans ord tycktes roa eunucken. �Hellre skulle jag gifta mig med den svarta geten i Qohor, f�r Lillfinger �r den n�st bedr�gligaste mannen i de sju konungarikena. Visst ger jag honom viss utvald information s� att han tror att jag �r hans�precis som jag l�ter Cersei tro att jag �r hennes.�

�Och l�t mig tro att ni var min. S�g mig, lord Varys, vem tj�nar ni egentligen?�

Varys log tunt. �Riket f�rst�s, min gode lord, hur kan ni tvivla p� den saken? Det sv�r jag vid min f�rlorade mandom. Jag tj�nar riket och riket beh�ver fred.� Han drack upp det sista av vinet och kastade den tomma l�geln �t sidan. �S� vad blir ert svar, lord Eddard? Ge mig ert ord p� att ni s�ger till drottningen det hon vill h�ra n�r hon kommer p� bes�k.�

�Om jag gjorde det skulle mitt ord vara lika ih�ligt som en tom rustning, och s� mycket betyder inte livet f�r mig.�

�Synd.� Eunucken reste sig. �Och er dotters liv, ers n�d? Hur mycket betyder det?�

Ned blev alldeles kall. �Min dotter��

�Ni trodde v�l �nd� inte att jag hade gl�mt bort er vackra, oskyldiga dotter, ers n�d? Drottningen har definitivt inte gjort det.�

�Nej�, b�nf�ll Ned och r�sten br�ts. �Varys, vid alla gudar, g�r som ni vill med mig, men l�mna min dotter utanf�r era intriger. Sansa �r bara ett barn.�

�Rhaenys, prins Rhaegars dotter, var ocks� bara ett barn, en ljuvlig liten varelse och yngre �n era flickor. Visste ni att hon hade en svart kattunge som hon kallade Balerion? Jag har alltid undrat vad det blev av honom. Rhaenys brukade l�tsas att han var den riktige Balerion, forna tiders svarta fasa, men jag kan f�rest�lla mig att klanen Lannister snabbt l�rde henne skillnaden mellan en kattunge och en drake den dagen de slog in hennes d�rr.� Varys suckade tungt, som en man som bar all v�rldens sorger i en s�ck p� ryggen. ��verstekaplanen sa en g�ng till mig att vi alltid f�r lida f�r v�ra synder, men om det �r sant, lord Eddard, s�g mig, varf�r �r det d� alltid de oskyldiga som f�r lida mest d� ni h�ga lorder k�mpar om j�rntronen? Fundera p� det medan ni v�ntar p� drottningen, �r ni sn�ll. Och sk�nk �ven en tanke �t detta: N�sta bes�kare kan ha med sig br�d och ost och vallmomj�lk f�r sm�rtan�eller Sansas huvud.

Valet �r helt och h�llet ert, min k�re lord Stark.�

Catelyn blev allt r�ddare medan h�ren marscherade l�ngs brov�gen genom N�sets svarta sumpmarker och kom in i flodlandet. Hon dolde sin r�dsla bakom ett lugnt och str�ngt ansikte, men den fanns �nd� d�r och v�xte f�r varje fj�rdingsv�g de tillryggalade. Dagarna var fyllda av �ngslan, n�tterna oroliga och varenda korp som fl�g f�rbi ovanf�r fick henne att bita ihop t�nderna.

Hon oroade sig f�r fadern och undrade varf�r han inte h�rde av sig. Hon oroade sig f�r sin bror Edmure och bad att gudarna m�tte vaka �ver honom ifall han m�ste m�ta kungam�rdaren i strid. Hon oroade sig f�r Ned och flickorna och f�r s�nerna som hon l�mnat kvar p� Vinterhed. �nd� fanns det inget hon kunde g�ra f�r n�gon av dem, och d�rf�r tvingade hon sig att skjuta tankarna p� dem �t sidan. Du m�ste �gna all din styrka �t Robb, sa hon sig, f�r han �r den ende du kan hj�lpa. Du m�ste vara lika h�rd och stark som Norden, Catelyn Tully. Du m�ste vara en �kta Stark nu, precis som din son.

Robb red i spetsen f�r kolonnen under Vinterheds fladdrande, vita baner. Var dag bad han en av sina lorder att rida vid hans sida, s� att de kunde konferera medan de marscherade, och han hedrade alla i tur och ordning, favoriserade ingen och lyssnade precis som fadern lyssnat och v�gde den enes ord mot den andres. Han har l�rt sig s� mycket av Ned, t�nkte hon d� hon betraktade honom, men har han l�rt sig tillr�ckligt?

Svartfisken hade tagit med sig hundra utvalda m�n och hundra snabba h�star och ridit i f�rv�g f�r att rekognoscera, men de rapporter som ser Bryndens spejare hade med sig tillbaka var inte s�rskilt lugnande. Lord Tywins h�r befann sig fortfarande flera dagsmarscher s�derut, men Walder Frey, lord av Bron, hade samlat ihop en styrka p� n�stan fyra tusen man i sina borgar vid Gr�na floden.

�Sen igen�, mumlade Catelyn d� hon h�rde det. Det var precis som vid slaget vid Treudden. M�tte dj�vulen ta karlen! Hennes bror Edmure hade kallat vasallerna under fanorna, och lord Frey borde r�tteligen ha f�rt sina styrkor till Flodvattnet, men han hade inte r�rt sig ur fl�cken.

�Fyra tusen man�, upprepade Robb mer f�rbluffad �n arg. �Ensam har lord Frey inte en chans mot �tten Lannister, s� han t�nker s�kert komma till v�r hj�lp.�

��r du s�ker p� det?� fr�gade Catelyn. Hon hade ridit fram till Robb och Robett Glover, hans f�ljeslagare f�r dagen. F�rtruppen bredde ut sig bakom dem som en skog av lansar, baner och spjut. �Det undrar jag. F�rv�nta dig ingenting av Walder Frey, s� slipper du bli besviken.�

�Han �r trots allt din fars vasall.�

�En del tar allvarligare p� sina eder �n andra, Robb, och lord Walder har alltid varit v�nligare st�md mot Casterlyklippan �n min far skulle ha �nskat. En av hans s�ner �r gift med Tywin Lannisters syster. Det betyder visserligen inte s� mycket i sig, f�r lord Walder har f�tt m�ngder av barn under �rens lopp och de m�ste ju gifta sig med n�gon. Men �nd兔

�Tror ni att han t�nker utl�mna oss till klanen Lannister, ers n�d?� fr�gade Robett Glover allvarligt.

Catelyn suckade. �Om sanningen ska fram tvivlar jag p� att lord Frey sj�lv vet vad lord Frey t�nker g�ra. Han har en gammal mans f�rsiktighet parad med en ung mans �relystnad och han har alltid varit slug.�

�Vi m�ste ha Tvillingborgarna, mor�, utbrast Robb hetsigt, �f�r det finns ingen annan v�g �ver floden. Det vet du.�

�Ja, och det g�r Walder Frey ocks�, det kan du lita p�.�

Den kv�llen slog de l�ger i s�dra utkanten av sumpmarkerna mitt emellan kungsv�gen och floden, och det var d�r Theon Greyjoy kom med ytterligare nyheter fr�n farbrodern. �Ser Brynden meddelar att han har haft en dust med �tten Lannister och att det nu finns dussintalet spejare som inte kommer att l�mna n�gra rapporter till lord Tywin i br�drasket, eller ens n�gonsin.� Han flinade. �Ser Addam Marbrand f�r bef�let �ver deras spejare, och han retirerar s�derut och br�nner allt i sin v�g. Han vet ungef�r var vi befinner oss, men svartfisken lovar att han inte ska f� veta var vi delar upp oss.�

�Om inte lord Frey ber�ttar det f�r honom�, insk�t Catelyn skarpt. �Theon, n�r du �terv�nder till min farbror ska du s�ga �t honom att han dag och natt m�ste ha sina b�sta b�gskyttar posterade runt Tvillingborgarna med order att skjuta ner varenda korp de ser l�mna murarna, f�r jag vill inte att n�gra f�glar ska n� fram till lord Tywin med upplysningar om min sons truppr�relser.�

�Det har ser Brynden redan gett order om, ers n�d�, upplyste Theon med ett sj�lvs�kert leende, �och om de bara skjuter n�gra f�glar till kan vi snart baka en j�ttepaj. Jag ska ta hand om fj�drarna, s� kan ni f� en hatt av dem.�

Hon borde vetat att Brynden svartfisken hade t�nkt p� den saken. �Vad har �tten Frey gjort medan klanen Lannister br�nde deras f�lt och plundrade deras f�sten?�

�Det har f�rekommit en del sk�rmytslingar mellan ser Addams m�n och lord Walders�, svarade Theon, �och en knapp dagsritt h�rifr�n fann vi tv� av klanen Lannisters spejare som spetsats p� p�lar av �tten Freys soldater och numera var kr�kmat, men lord Walders huvudstyrka finns kvar i Tvillingborgarna.�

Typiskt Walder Frey, t�nkte Catelyn bittert: ligg l�gt, v�nta och se och ta inga on�diga risker.

�Om han har slagits mot klanen Lannister t�nker han kanske h�lla sina l�ften�, sa Robb.

Catelyn var inte lika �vertygad. �Att f�rsvara sina egna landomr�den �r en sak men �ppen strid mot lord Tywin en helt annan.�

Robb v�nde sig �ter till Theon Greyjoy. �Har svartfisken hittat n�gon annan v�g �ver Gr�na floden?�

Theon skakade p� huvudet. �Det �r h�gvatten och floden �r strid, och ser Brynden s�ger att det inte g�r att ta sig �ver, inte s� h�r l�ngt norrut.�

�Jag m�ste �ver!� f�rkunnade Robb bistert. �Jag antar att h�starna skulle kunna simma �ver floden men inte med pansarkl�dda m�n p� ryggen. Vi skulle beh�va bygga flottar och staka �ver hj�lmar, rustningar och lansar, och det har vi varken tr�d eller tid till. Lord Tywin �r p� v�g norrut.� Han kn�t n�ven.

�Det vore idiotiskt av lord Frey att inte sl�ppa �ver oss�, sa Theon Greyjoy med sin vanliga sj�lvs�kerhet, �f�r vi har fem g�nger s� m�nga man som han. Du kan ta Tvillingborgarna om det blir n�dv�ndigt, Robb.�

�Inte l�tt och inte i tid�, varnade Catelyn, �f�r innan du ens hann b�rja bel�gringen skulle Tywin Lannister vara d�r med sin arm� och anfalla dig i ryggen.�

Robb tittade fr�n henne till Greyjoy och letade efter ett svar men fann inget. F�r ett �gonblick s�g han till och med yngre ut �n sina femton �r trots ringbrynjan och sv�rdet och sk�ggstubben. �Vad skulle far g�ra?� fr�gade han henne.

�Hitta ett s�tt att ta sig �ver�, svarade hon, �till varje pris.�

P�f�ljande morgon kom ser Brynden Tully sj�lv ridande tillbaka till dem. Han hade bytt ut den tunga rustningen och hj�lmen som han burit som portens riddare mot spejarens l�ttare kl�dsel och hade nu byxor och jacka i l�der med ringbrynja �ver, men obsidianfisken h�ll fortfarande ihop manteln p� axeln.

Farbroderns ansikte var allvarligt d� han svingade sig ur sadeln. �Det har st�tt ett slag nedanf�r Flodvattnets murar�, ber�ttade han bistert. �Vi fick veta det av en av klanen Lannisters spejare som vi tog till f�nga, och kungam�rdaren har krossat Edmures h�r och jagat Treuddens lorder p� flykten.�

En kall hand sl�ts om Catelyns hj�rta. �Och min bror?�

�S�rad och tillf�ngatagen�, svarade ser Brynden. �Lord Blackwood och de andra �verlevande �r bel�grade p� Flodvattnet omgivna av Jaimes h�r.�

Robb var uppr�rd. �Vi m�ste �ver den f�rbaskade floden om vi ska ha en chans att komma till deras unds�ttning i tid.�

�Det blir inte l�tt�, f�rklarade farbrodern, �f�r lord Frey har samlat hela sin styrka inne i borgarna och hans portar �r st�ngda och f�rbommade.�

�M� dj�vulen ta karlen�, svor Robb, �och om den gamle d�ren inte ger efter och sl�pper �ver mig har jag inget annat val �n att storma murarna. Ifall jag blir tvungen ska jag j�mna Tvillingborgarna med marken, och det kommer han s�kert inte att gilla.�

�Nu l�ter du som en tjurig liten pojke, Robb�, sa Catelyn skarpt. �Om ett barn ser ett hinder �r dess f�rsta tanke att springa runt det eller sl� ner det, men en lord m�ste l�ra sig att ord ibland kan �stadkomma mer �n sv�rd.�

Tillr�ttavisningen fick Robb att rodna �ver hela halsen. �Tala om vad du menar, mor�, bad han undergivet.

��tten Frey har h�llit bron i sex hundra �r och i sex hundra �r har de alltid f�tt ut sin avgift.�

�Vilken avgift? Vad vill han ha?�

Hon log. �Det �r det vi m�ste ta reda p�.�

�Och om jag inte har lust att betala hans avgift?�

�D� �r det lika bra att du retirerar till Cailins vallgrav och grupperar dina styrkor f�r att m�ta lord Tywin p� slagf�ltet eller skaffar dig vingar. Jag ser inga andra m�jligheter.� Catelyn satte sporrarna i h�sten och red i v�g f�r att l�ta sonen fundera �ver hennes ord, f�r hon ville inte att han skulle k�nna det som om hon f�rs�kte ta hans plats. L�rde du honom klokhet ocks�, och inte bara tapperhet, Ned? undrade hon. L�rde du honom att kn�b�ja? Kyrkog�rdarna i de sju konungarikena var fulla av modiga m�n som aldrig hade l�rt sig den l�xan.

Det var n�stan middagstid d� f�rtruppen kom inom synh�ll f�r Tvillingborgarna d�r lorden av Bron hade sitt s�te.

Gr�na floden var strid och djup h�r, men �tten Frey hade m�nga �rhundraden tidigare byggt en bro �ver den och blivit rika p� att ta betalt f�r att l�ta andra passera. Bron var en massiv b�ge av sl�t gr� sten som var bred nog f�r tv� vagnar att m�tas. Vattentornet reste sig i mitten av brospannet och kontrollerade b�de v�gen och floden med sina skottgluggar, �m�rdarh�l� och f�llgaller. Det hade tagit �tten Frey tre generationer att f� bron f�rdig, och d� den var klar hade man byggt en bastant timmerborg p� vardera flodstranden s� att ingen kunde ta sig �ver utan tillst�nd.

Timret hade f�r l�nge sedan ersatts med sten, och Tvillingborgarna�� tv� fula, skr�ckinjagande och exakt identiska f�sten�� hade bevakat bron i �rhundraden. H�ga murar, djupa vallgravar och tunga portar i ek och j�rn skyddade tillfarterna, bron v�lvde sig fr�n bastanta fundament och det fanns vakttorn och f�llgaller p� b�da str�nderna och vattentornet mitt p� brospannet.

Det r�ckte med en enda blick f�r att Catelyn skulle inse att det var om�jligt att storma borgen. Det vimlade av spjut och sv�rd p� murarna, det stod en b�gskytt vid varje tinne och skottglugg, vindbryggan var uppe och f�llgallret nere och portarna st�ngda och f�rbommade.

Storjon b�rjade sv�ra och f�rbanna s� snart han s�g vad som v�ntade dem och lord Rickard Karstark bl�ngde ilsket. �Det f�stet g�r inte att storma�, tillk�nnagav Roose Bolton.

�Och vi kan inte heller ta det genom bel�gring om vi inte har en arm� till p� den bortre stranden som kan bel�gra den andra borgen�, sa Helman Tallhart dystert. P� v�stra sidan av det djupa, gr�na vattnet stod den andra borgen som en spegelbild av sin tvilling p� �stra stranden. ��ven om vi hade tid p� oss, vilket vi definitivt inte har.�

Medan lorderna fr�n Norden betraktade Tvillingborgarna �ppnades en utfallsport, en plankbro sk�ts �ver vallgraven och ett dussintal riddare kom ridande emot dem anf�rda av fyra av lord Walders m�nga s�ner. Deras baner var prytt med m�rkbl� tvillingborgar p� silvergr� botten. Ser Stevron Frey, lord Walders arvinge, talade f�r dem. Alla i �tten Frey s�g ut som vesslor, och ser Stevron, som var �ver sextio med egna barnbarn, s�g ut som en s�rskilt gammal och tr�tt vessla, men han upptr�dde artigt mot dem. �Min far har skickat mig f�r att ta emot er och fr�ga vem som anf�r den h�r m�ktiga h�ren.�

�Det g�r jag.� Robb satte sporrarna i h�sten. Han var kl�dd i rustning med Vinterheds skr�ckvargssk�ld fastsp�nd vid sadeln och Gr�vind vid sidan.

Den gamle riddaren betraktade Catelyns son med en svagt road glimt i sina vattniga, gr� �gon �ven om valacken gn�ggade nerv�st och drog sig bort fr�n skr�ckvargen. �Min far skulle k�nna sig hedrad om ni ville dela en m�ltid tillsammans med honom i borgen och f�rklara vad ni har f�r �rende h�r.�

Hans ord slog ner bland vasallerna som en stenbumling fr�n en katapult. Ingen av dem tyckte det var n�gon bra id�, och de svor och argumenterade och skrek i munnen p� varandra.

�Ni f�r inte g�ra det, ers n�d�, sa Galbart Glover b�nfallande till Robb, �f�r man kan inte lita p� lord Walder.�

Roose Bolton nickade. �Om ni g�r in d�r �r ni hans, och han kan s�lja er till klanen Lannister, kasta er i en f�ngelseh�la eller sk�ra halsen av er, som det behagar honom.�

�Om han vill tala med oss f�r han �ppna sina portar, s� kan vi allihop �ta tillsammans med honom�, f�rkunnade ser Wendel Manderly.

�Eller l�t honom komma ut och f�rhandla med Robb h�r inom synh�ll b�de f�r hans m�n och v�ra�, f�reslog hans bror, ser Wylis.

Catelyn Stark var lika tveksam som de, men hon beh�vde bara kasta en blick p� ser Stevron f�r att inse att han inte var glad �t det han h�rde. N�gra ord till och chansen skulle ha g�tt f�rlorad. Hon var tvungen att g�ra n�got och det snabbt. �Jag ska tala med lord Frey�, tillk�nnagav hon h�gt.

�Ni, ers n�d?� Storjon lade pannan i djupa veck.

��r du s�ker, mor?� Det var tydligt att Robb inte var det.

�Absolut�, lj�g Catelyn ledigt. �Lord Walder �r min fars vasall och jag har k�nt honom sedan jag var en ung flicka. Han skulle aldrig g�ra mig n�got ont.� S�vida han inte kunde tj�na p� det, t�nkte hon, men en del sanningar m�dde b�st av att inte yppas och ibland m�ste man ljuga.

�Jag �r s�ker p� att min far g�rna talar med lady Catelyn�, sa ser Stevron, �och som en garanti f�r v�ra goda avsikter stannar min bror ser Perwyn kvar h�r tills hon �r v�lbeh�llen tillbaka hos er.�

�Han ska bli v�r �rade g�st�, f�rs�krade Robb. Ser Perwyn, den yngste av de fyra i �tten Freys s�llskap, satt av h�sten och r�ckte tyglarna till en bror. �Jag vill att min mor kommer tillbaka f�re kv�llningen, ser Stevron�, fortsatte Robb, �f�r jag t�nker inte stanna h�r l�nge.�

Ser Stevron Frey nickade artigt. �Som ni befaller, ers n�d.� Catelyn satte sporrarna i h�sten och red i v�g utan att se sig om medan lord Walders s�ner och deras s�llskap f�ljde efter.

Hennes far hade en g�ng sagt att Walder Frey var den ende lorden i de sju konungarikena som kunde plocka fram en hel arm� ur byxorna. Catelyn f�rstod precis vad han hade menat d� lorden av Bron tog emot henne i stora salen i den �stra borgen omgiven av tjugo levande s�ner (minus ser Perwyn, som var nummer tjugoett), trettiosex sons�ner, nitton sonsons�ner och ett or�kneligt antal d�ttrar, dotterd�ttrar, o�ktingar och o�ktingars barn.

Lord Walder var nittio �r gammal, en f�rtorkad vessla med skalligt, rosa huvud med leverfl�ckar och f�r giktbruten f�r att kunna st� p� benen. Hans senaste hustru, en blek och spr�d flicka p� sexton, gick bredvid b�rstolen d� de bar in honom. Hon var den �ttonde lady Frey.

�Det �r en stor gl�dje f�r mig att se er igen efter alla dessa �r, ers n�d�, sa Catelyn.

Den gamle mannen kisade misst�nksamt mot henne. ��r det? Det tvivlar jag p�. Bespara mig era vackra ord, lady Catelyn, f�r jag �r f�r gammal. Varf�r �r ni h�r? �r er son f�r stolt f�r att komma sj�lv? Vad ska jag g�ra med er?�

Catelyn hade varit en ung flicka sist hon bes�kte Tvillingborgarna, men redan d� hade lord Walder varit l�ttretlig, vasstungad och burdus, och det verkade som om han blivit �nnu v�rre med �ldern. Hon skulle bli tvungen att v�lja sina ord med omsorg och g�ra sitt b�sta f�r att inte ta illa upp av hans.

�Ni gl�mmer er, far�, insk�t ser Stevron f�rebr�ende. �Lady Stark �r h�r p� er inbjudan.�

�Har jag bett om din �sikt? Du �r inte lord Frey �n, inte f�rr�n jag d�r. Ser jag d�d ut? Jag vill inte ha n�gra tillr�ttavisningar av dig.�

�S� kan ni inte tala inf�r v�r �rade g�st, far�, sa en av hans yngre s�ner.

�Nu f�rs�ker �ven mina o�ktingar l�ra mig hur man uppf�r sig�, klagade lord Walder. �Jag talar f�rbaske mig som jag vill. Jag har haft tre kungar som g�ster i mitt liv och drottningar ocks�. Tror du att jag beh�ver l�ra mig av s�dana som du, Ryger? Din mor mj�lkade getter f�rsta g�ngen jag gav henne min s�d.� Han avf�rdade den rodnande ynglingen med en handr�relse och pekade p� tv� av sina andra s�ner. �Danwell, Whalen, hj�lp mig till stolen.�

De lyfte upp lord Walder ur b�rstolen och bar honom till huset Freys h�gs�te, en h�g stol av svart ek vars ryggst�d var format som tv� borgar med en bro emellan. Hans unga hustru sm�g blygt fram och lade en filt �ver benen. D� den gamle mannen satt sig till r�tta vinkade han till sig Catelyn och placerade en papperstorr kyss p� hennes hand. �S� d�r�, f�rkunnade han. �Nu n�r jag har iakttagit alla artighetsbetygelser, ers n�d, kanske mina s�ner vill ha godheten att h�lla mun. Varf�r �r ni h�r?�

�F�r att be er �ppna portarna, ers n�d�, svarade Catelyn artigt. �Min son och hans vasaller �r h�gst angel�gna om att korsa floden och komma vidare.�

�Till Flodvattnet?� flinade han. ��, det beh�ver ni inte tala om f�r mig, f�r jag �r inte blind �n och �ven om jag �r gammal kan jag fortfarande l�sa en karta.�

�Till Flodvattnet�, bekr�ftade Catelyn, f�r hon s�g ingen anledning att f�rneka det, �d�r jag skulle ha f�rv�ntat mig att finna er, ers n�d. Ni �r v�l fortfarande min fars vasall?�

�Heh�, sa lord Walder, ett ljud halvv�gs mellan ett skratt och en grymtning. �Jag kallade in alla mina soldater, det gjorde jag, och de �r h�r, ni s�g dem p� murarna. Det var min avsikt att marschera s� snart hela min styrka var samlad, eller r�ttare sagt skicka mina s�ner, f�r jag �r alldeles f�r gammal f�r att marschera sj�lv, lady Catelyn.� Han s�g sig omkring efter n�gon som kunde bekr�fta hans ord och pekade p� en l�ng, b�jd man i femtio�rs�ldern. �S�g det till henne, Jared. S�g �t henne att det var min avsikt.�

�Det var det, ers n�d�, f�rs�krade ser Jared Frey, en av hans s�ner i andra �ktenskapet. �P� min �ra.�

��r det mitt fel att er d�re till bror f�rlorade slaget innan vi hann marschera?� Lord Walder lutade sig bak�t mot kuddarna och bl�ngde ilsket p� henne, som om han utmanade henne att ifr�gas�tta hans version av h�ndelsef�rloppet. �Jag har h�rt att kungam�rdaren mejade ner hans h�r lika l�tt som man sk�r mogen ost med en yxa. Varf�r skulle mina pojkar skynda sig s�derut f�r att d�? Alla de som begav sig s�derut flyr mot norr igen.�

Catelyn skulle med gl�dje ha spetsat den knarrige gamle mannen och stekt honom l�ngsamt �ver �ppen eld, men hon m�ste �ppna bron f�re kv�llningen. Lugnt sa hon: �Desto st�rre anledning till att vi snabbt m�ste n� Flodvattnet. Var kan vi prata, ers n�d?�

�Vi pratar nu�, klagade lord Frey. Det rosa huvudet med leverfl�ckarna vreds runt. �Vad stirrar ni p�?� skrek han �t sin talrika avkomma. �Ut! Lady Stark vill tala med mig i enrum. Hon kanske vill l�gga an p� mig, heh. G�, allihop, och g�r n�got nyttigt. Ja, du med, kvinna. Ut, ut, ut.� Medan hans s�ner och sons�ner och sonsons�ner och d�ttrar och dotterd�ttrar och o�ktingar str�mmade ut ur salen lutade han sig n�rmare Catelyn och erk�nde: �De v�ntar allihop p� att jag ska d�. Stevron har v�ntat i fyrtio �r, men jag har gjort honom besviken. Heh. Varf�r skulle jag d� bara f�r att han vill bli lord? fr�gar jag. Jag v�grar.�

�Jag har gott hopp om att ni blir hundra �r gammal.�

�Det skulle vara r�tt �t dem, det skulle det minsann. Men vad ville ni s�ga?�

�Vi vill korsa floden�, svarade Catelyn.

�Jas�, vill ni det? Det var rakt p� sak. Varf�r skulle jag l�ta er g�ra det?�

Catelyns ilska flammade upp. �Om ni vore stark nog att kl�ttra upp p� era egna murar, lord Frey, skulle ni se att min son har tjugo tusen man utanf�r.�

�Det blir tjugo tusen f�rska lik d� lord Tywin kommer hit�, genm�lde den gamle. �F�rs�k inte skr�mma mig, ers n�d. Er make sitter som f�rr�dare i en cell under R�da slottet, er far �r sjuk och kanske d�ende och Jaime Lannister har er bror i kedjor. Vad har ni som jag borde frukta? Er son? Om vi skulle st�lla upp v�ra s�ner mot varandra s� har jag fortfarande arton kvar d� alla era �r d�da.�

�Ni svor min far en ed�, p�minde Catelyn.

Han skakade leende p� huvudet. �O ja, jag sa n�gra ord, men vad jag kan p�minna mig svor jag en ed till kronan ocks�. Joffrey �r kung nu, och det g�r er och er pojke och alla d�rarna d�r ute till rebeller. Om jag hade lika stort f�rnuft som en fisk borde jag hj�lpa �tten Lannister att g�ra slut p� er allihop.�

�Varf�r g�r ni inte det d�?� undrade hon utmanande.

Lord Walder fn�s h�nfullt. �Den stolte och praktfulle lord Tywin, st�th�llare i V�stern, kungens hand, �, vilken stor man han �r, han och hans guld hit och guld dit och lejon h�r och lejon d�r. Jag kan sl� vad om att ifall han �ter f�r mycket b�nor sl�pper han v�der precis som jag, men ni skulle aldrig h�ra honom medge det, � nej. Vad har han f�r anledning att vara s� uppbl�st? Bara tv� s�ner och den ene ett litet missfoster. Jag kan st�lla upp mina s�ner mot hans och jag har fortfarande nitton och en halv kvar d� alla hans �r d�da!� Han skrockade. �Om lord Tywin vill ha min hj�lp f�r han ta mig sjutton be om den.�

Det var allt Catelyn beh�vde h�ra. �Jag ber om er hj�lp, ers n�d�, sa hon �dmjukt, �och min far och min bror, min make och mina s�ner ber med min r�st.�

Lord Walder stack ett benigt finger i ansiktet p� henne. �Bespara mig era vackra ord, ers n�d, f�r sockers�ta ord f�r jag av min hustru. S�g ni henne? Sexton �r hon, en liten blomma, och hennes ljuvlighet �r bara till f�r mig. Jag kan sl� vad om att hon ger mig en son vid den h�r tiden n�sta �r. Kanske ska jag g�ra honom till arvinge, det skulle vara r�tt �t dem.�

�Jag �r s�ker p� att hon kommer att ge er m�nga s�ner.�

Han nickade. �Men er far kom inte till br�llopet, och som jag ser det var det en f�rol�mpning, �ven om han �r d�ende, och han kom inte till mitt f�rra br�llop heller. Han kallar mig lord Frey den sene, ska ni veta, och er familj har alltid sett ner p� mig, f�rneka det inte, ljug inte, f�r ni vet att det �r sant. F�r m�nga �r sedan s�kte jag upp er far och f�reslog gifterm�l mellan hans son och en av mina d�ttrar. Varf�r inte? Jag hade en dotter i tankarna, s�t flicka, bara n�gra f� �r �ldre �n Edmure, men om hon inte f�ll er bror i smaken hade jag andra som han kunde f�: unga, gamla, jungfrur, �nkor, vad han ville ha. Men nej, lord Hoster Tully ville inte h�ra talas om saken. Vackra ord gav han mig, urs�kter, men det jag ville var att bli av med en dotter.

Och er syster, hon �r precis likadan. Det �r inte mer �n ett �r sedan, d� Jon Arryn fortfarande var kungens hand, som jag for till staden f�r att se mina s�ner rida i torneringen. Stevron och Jared �r f�r gamla f�r r�nnarbanan nu, men Danwell och Hosteen deltog liksom Perwyn, och n�gra av mina o�ktingar var med i m�l�en. Men om jag vetat att de skulle sk�mma ut mig hade jag aldrig besv�rat mig med att g�ra resan. Varf�r skulle jag fara hela den d�r v�gen f�r att se Hosteen kastas av h�sten av den d�r spolingen Tyrell? Pojken �r bara h�lften s� gammal som han och de kallar honom ser Tusensk�na eller n�got i den stilen. Och Danwell kastades ur sadeln av en vandrande riddare! Ibland undrar jag om de d�r b�da verkligen �r mina. Min tredje hustru var en Crakehall, och alla kvinnorna i �tten Crakehall �r slampor. Men det spelar ingen roll, hon dog innan ni f�ddes, vad bryr ni er om henne?

Jag pratade om er syster. Jag f�reslog att lord och lady Arryn skulle fostra tv� av mina sons�ner vid hovet och erbj�d mig att ta deras son som myndling h�r p� Tvillingborgarna. �r mina sons�ner ov�rdiga att synas vid hovet? De �r rara pojkar, lugna och belevade. Walder �r Merretts son, uppkallad efter mig, och den andre�heh, jag minns inte�han kan vara �nnu en Walder, f�r de kallar dem alltid Walder f�r att jag ska favorisera dem, men hans far�vem var nu hans far?� Ansiktet skrynklades ihop. �Vem han �n var s� ville lord Arryn varken ta emot honom eller den andre, och jag l�gger skulden p� er syster f�r det. Hon stelnade till som om jag hade f�reslagit att hennes pojke skulle s�ljas till ett gycklarf�lje eller g�ras till eunuck, och d� lord Arryn sa att pojken skulle till Draksten f�r att fostras hos Stannis Baratheon stormade hon ut ur rummet utan ett ord, och det enda handen kunde ge mig var urs�kter. Vad ska jag med urs�kter till, s�g?�

Catelyn rynkade f�rbryllat pannan. �Jag fick den uppfattningen att Lysas pojke skulle fostras hos lord Tywin p� Casterlyklippan.�

�Nej, det var hos lord Stannis�, sa Walder Frey irriterat. �Tror ni inte att jag kan skilja p� lord Stannis och lord Tywin? De �r b�gge tv� p�smunkar som tror att de �r f�r fina f�r att skita, men strunt i det, jag vet skillnaden. Eller tror ni att jag �r s� gammal att jag inte minns? Jag �r nittio och jag minns mycket v�l vad man g�r med en kvinna ocks�, och min hustru kommer att ge mig en son vid den h�r tiden n�sta �r, det kan jag sl� vad om. Eller en dotter, det kan inte hj�lpas. Vare sig det �r en flicka eller en pojke s� kommer barnet att vara r�tt och skrynkligt och gasta i h�gan sky, och med st�rsta sannolikhet kommer hon att kalla det Walder eller Walda.�

Catelyn var inte intresserad av vad lady Frey skulle v�lja f�r namn till sitt barn. �Jon Arryn t�nkte fostra sin son hos lord Stannis, �r ni helt s�ker p� det?�

�Ja, ja, ja�, svarade den gamle mannen. �Men han dog ju, s� vad spelar det f�r roll? Ni s�ger att ni vill korsa floden?�

�Ja.�

�Det f�r ni inte!� tillk�nnagav lord Walder skarpt. �Inte om inte jag till�ter det, och varf�r skulle jag g�ra det? �tterna Tully och Stark har aldrig varit v�nner till mig.� Han lutade sig tillbaka i stolen och lade flinande armarna i kors �ver br�stet medan han v�ntade p� hennes svar.

Resten var ren kohandel.

En enorm r�d sol h�ngde l�gt �ver kullarna i v�ster d� portarna till borgen slogs upp. Vindbryggan firades gnisslande ner och f�llgallret hissades upp, och lady Catelyn Stark red ut f�r att f�rena sig med sin son och hans vasaller. Bakom henne kom ser Jared Frey, ser Hosteen Frey, ser Danwell Frey och lord Walders o�kte son Ronel Flod i spetsen f�r en l�ng kolonn av pikenerare, led efter led av m�n i ringbrynjor av bl�tt st�l och silvergr� mantlar.

Robb galopperade henne till m�tes med Gr�vind bredvid hingsten. �Det �r ordnat�, ber�ttade hon. �Lord Walder g�r med p� att du korsar floden, och hans samlade styrkor �r ocks� dina minus fyra hundra man som han vill ha kvar h�r f�r att h�lla Tvillingborgarna. Jag f�resl�r att du l�mnar fyra hundra av dina egna m�n, en blandad styrka av b�gskyttar och sv�rdsk�mpar. Han kan knappast ha n�got att inv�nda mot ett erbjudande om att f�rst�rka hans garnison�men se till att du ger bef�let till en man du kan lita p�, f�r lord Walder kan beh�va hj�lp att h�lla sina l�ften.�

�Som du s�ger, mor�, svarade Robb och betraktade leden av pikenerare. �Kanske�vad s�ger du om ser Helman Tallhart?�

�Ett utm�rkt val.�

�Vad ville han ha av oss?�

�Om du kan avvara n�gra man beh�ver jag ett par stycken f�r att eskortera tv� av lord Freys sons�ner norrut till Vinterhed�, svarade hon. �Jag har g�tt med p� att ta dem som myndlingar. De �r unga pojkar, sju och �tta �r gamla, och det verkar som om b�gge heter Walder. Din bror Bran borde bli glad att f� s�llskap av pojkar i n�stan samma �lder som han sj�lv.�

�Var det allt? Tv� myndlingar? Det �r ett l�gt pris att betala f�r��

�Lord Freys son Olyvar f�ljer med oss�, avbr�t hon, �f�r han ska tj�na som din personlige v�pnare, och hans far vill g�rna se honom dubbad till riddare i sinom tid.�

�En v�pnare.� Robb ryckte p� axlarna. �Bra, det �r bra, om han �r��

�Och om din syster kommer v�lbeh�llen tillbaka till oss �r det �verenskommet att hon ska �kta lord Walders yngste son, Elmar, n�r de b�da blir myndiga.�

Robb stirrade p� henne. �Det kommer Arya inte att gilla.�

�Och du ska gifta dig med en av hans d�ttrar d� striderna �r �ver�, avslutade hon. �Hans n�d har v�lvilligt g�tt med p� att du f�r v�lja vilken flicka du vill, och han har flera stycken som han tror skulle kunna passa.�

Robb r�rde inte en min. �Jag f�rst�r.�

�G�r du med p� det?�

�Kan jag v�gra?�

�Inte om du vill korsa floden.�

�Jag g�r med p� det�, f�rklarade Robb h�gtidligt, och han hade aldrig verkat manligare �n i det �gonblicket, tyckte hon. Pojkar kunde leka med sv�rd, men det kr�vdes en lord f�r att ing� en �verenskommelse om �ktenskap och allt vad det innebar.

De korsade floden i kv�llningen medan en m�nsk�ra fl�t p� vattnet. Den dubbla kolonnen v�llde genom den �stra borgens portar som en l�ng orm av st�l, slingrade sig �ver borgg�rden och in i borgen, �ver bron och kom ut ur den andra borgen p� v�stra stranden.

Catelyn red i spetsen f�r ormen tillsammans med sin son och sin farbror, ser Brynden, och ser Stevron Frey. Bakom f�ljde nio tiondelar av deras rytteri: riddare, lansi�rer, friryttare och beridna b�gskyttar. Det tog m�nga timmar f�r dem allihop att komma igenom. Efter�t skulle Catelyn minnas klappret av or�kneliga hovar mot vindbryggan, �synen av lord Walder Frey i sin b�rstol d�r han satt och s�g dem passera, glittret av �gon som kikade ner genom �m�rdarh�len� i taket medan de red genom vattentornet.

Huvudstyrkan av Nordens h�r�� pikenerare och b�gskyttar och stora m�ngder fotsoldater med spjut och sv�rd�� stannade kvar p� �stra stranden under bef�l av Roose Bolton. Robb hade befallt honom att forts�tta marschen s�derut f�r att m�ta �tten Lannisters enorma arm� som anf�rd av lord Tywin var p� v�g mot norr.

P� gott eller ont hade hennes son kastat t�rningen.

�M�r du bra, Sn�?� fr�gade lord Mormont barskt.

�Bra�, skriade korpen. �Bra.�

�Ja tack, ers n�d�, lj�g Jon med h�g r�st, som om det skulle g�ra orden sannare. �Och ni sj�lv?�

Mormont gav honom en bister blick. �Vad tror du?� fr�gade han och kliade sig under hakan. �En d�d man f�rs�kte d�da mig.� Det buskiga gr� sk�gget hade blivit svett i eldsv�dan s� han hade rakat av det, och den nya, bleka sk�ggstubben fick honom att se gammal och mal�ten ut. �Du ser inte ut att m� bra. Hur �r det med handen?�

�Den �r n�stan l�kt.� Jon b�jde och str�ckte p� de omlindade fingrarna f�r att visa honom. Han hade br�nt sig v�rre �n han trodde n�r han kastade de brinnande draperierna, och h�gerhanden var inlindad i sidenbandage halvv�gs upp till armb�gen. D� k�nde han ingenting, f�r sm�rtorna hade kommit f�rst efter�t. Det hade sipprat v�tska fr�n den spruckna, r�da huden och stora ot�cka blodbl�sor hade slagit upp mellan fingrarna. �M�ster Aemon s�ger att jag kommer att f� �rr, men i �vrigt b�r handen bli fullt �terst�lld.�

�En �rrig hand �r ingenting, och p� muren har du oftast handskar p� dig.�

�Som ni s�ger, ers n�d.� Det var inte tanken p� �rren som bekymrade Jon utan allt det andra. M�ster Aemon hade gett honom vallmomj�lk, men trots det hade sm�rtan varit fasansfull. F�rst hade det k�nts som om handen fortfarande stod i l�gor och brann natt och dag, och det enda som gav n�gon lindring var att h�lla den i ett handfat med sn� och krossad is. Jon tackade gudarna f�r att ingen annan �n Gast s�g honom kvidande av sm�rta ligga och vrida sig p� s�ngen om n�tterna, och n�r han �ntligen kunde sova dr�mde han, och det var �nnu v�rre. I dr�mmen hade liket han slogs med bl� �gon, svarta h�nder och faderns ansikte, men det v�gade han inte ber�tta f�r Mormont.

�Dywen och Hake kom tillbaka i g�r kv�ll�, ber�ttade gamle bj�rnen, �men precis som de andra fann de inte minsta sp�r av din farbror.�

�Jag vet.� Jon hade sl�pat sig till kantinen f�r att �ta kv�llsvard med sina v�nner, och det enda de svarta br�derna hade pratat om var gr�nsj�garnas misslyckande.

�Du vet det�, muttrade Mormont. �Hur kommer det sig att alla vet allt h�r?� Han tycktes inte v�nta sig n�got svar. �Det verkar som om det bara var tv� av de d�r varelserna, vad de nu var f�r n�got, och jag v�grar att kalla dem m�nniskor, men gudskelov f�r det. Om det hade varit fler�fast det vill jag helst inte t�nka p�. Men fler kommer att dyka upp, det kan jag k�nna i mina gamla ben, och m�ster Aemon h�ller med mig. De kalla vindarna tilltar, sommaren �r snart slut och en vinter n�rmar sig som aldrig har sk�dats i denna v�rlden.�

Vintern n�rmar sig. �tten Starks ord hade aldrig l�tit s� bistra och hotfulla i Jons �ron som nu. �Ers n�d�, b�rjade han tvekande, �det s�gs att det kom en f�gel i g�r kv�ll.�

�Det st�mmer. �n sen?�

�Jag hade hoppats p� nyheter om min far.�

�Far�, upprepade den gamla korpen h�nfullt och guppade med huvudet d�r den struttade p� Mormonts axlar. �Far.�

Bef�lhavaren str�ckte ut handen f�r att h�lla f�r n�bben p� korpen, men den hoppade upp p� hans huvud, flaxade med vingarna och fl�g tv�rs �ver rummet och satte sig ovanf�r ett f�nster. �Att f�ra oljud �r det enda korpar duger till�, morrade Mormont, �och varf�r jag st�r ut med den el�ndiga f�geln�Ifall det hade kommit n�gra nyheter om lord Eddard, tror du d� inte att jag skulle ha skickat efter dig? O�kting eller ej s� �r du �nd� av hans blod. Budskapet r�rde ser Barristan Selmy, och tydligen har han blivit fr�ntagen bef�let f�r kungsvakten. De har gett hans plats till Blodhunden, Clegane, och utn�mnt kungam�rdaren till bef�lhavare, och nu �r Selmy efterspanad f�r f�rr�deri. De d�rarna skickade n�gra i stadsvakten f�r att gripa honom, men han dr�pte tv� av dem och flydde.� Mormont fn�s, och det var ingen tvekan om vad han ans�g om dem som skickade stadsvakten mot en s�dan ryktbar riddare som Barristan den dj�rve. �Vi har vita skuggor i skogarna och osaliga d�da som smyger omkring i v�ra salar, och en pojke sitter p� j�rntronen�, sa han f�raktfullt.

Korpen skrattade g�llt. �Pojke, pojke, pojke, pojke.�

Gamle bj�rnen hade satt sitt hopp till ser Barristan, mindes Jon, och om han hade fallit, vad fanns det d� f�r chans att n�gon skulle bry sig om Mormonts brev? Han kn�t den br�nda handen och det v�rkte �nda ut i fingertopparna. �Stod det n�got om mina systrar?�

�I brevet n�mndes varken lord Eddard eller hans d�ttrar.� Mormont ryckte irriterat p� axlarna. �Kanske kom mitt brev aldrig fram. Aemon skickade tv� kopior med sina b�sta f�glar, men vem vet? Fast det troliga �r att Pycelle inte brydde sig om att svara. Det skulle inte vara f�rsta g�ngen, och inte heller den sista. Jag �r r�dd f�r att vi betyder mindre �n ingenting i Kungshamn, och de ber�ttar bara vad de vill att vi ska veta, och det �r inte mycket.�

Och ni ber�ttar bara det ni vill att jag ska veta, och det �r �nnu mindre, t�nkte Jon harmset. Hans bror Robb hade kallat vasallerna under fanorna och ridit s�derut i krig, men det hade ingen andats ett ord om till honom�ingen utom Samwell Tarly som l�st brevet f�r m�ster Aemon och samma natt i hemlighet viskande ber�ttat dess inneh�ll f�r Jon medan han hela tiden sa att han inte borde. Utan tvivel tyckte de att hans brors krig inte angick honom, men det bekymrade honom djupt. Robb marscherade och inte han, och hur ofta Jon �n sa sig att hans plats var h�r p� muren nu med hans nya br�der, s� k�nde han sig �nd� som en feg stackare.

�Majs�, ropade korpen. �Majs, majs.�

��, h�ll tyst�, sn�ste gamle bj�rnen. �Hur l�nge s�ger m�ster Aemon att det dr�jer innan du kan anv�nda handen igen, Sn�?�

�Snart�, svarade Jon.

�Bra.� P� bordet mellan dem lade lord Mormont ett stort sv�rd i en svart metallskida prydd med band av silver. �D� �r du snart redo f�r det h�r.�

Korpen fl�g ner och landade p� bordet och vaggade fram till sv�rdet med huvudet nyfiket p� sned. Jon tvekade, f�r han hade ingen aning om vad det h�r skulle betyda. �Ers n�d?�

�Elden sm�lte bort silvret p� sv�rdsknappen och br�nde s�nder parerst�ngen och f�stet, men vad kan man annat v�nta sig av torrt l�der och gammalt tr�? Klingan d�remot�man beh�ver en hundra g�nger s� het eld f�r att skada klingan.� Mormont sk�t skidan �ver de skrovliga ekplankorna. �Resten l�t jag nytillverka. Ta det.�

�Ta det�, ekade korpen och b�rjade putsa fj�drarna. �Ta det, ta det.�

Tafatt tog Jon sv�rdet i handen, i den v�nstra, f�r den h�gra var fortfarande f�r �m och dessutom klumpig i bandaget. Han drog f�rsiktigt sv�rdet ur skidan och h�ll upp det framf�r �gonen.

Sv�rdsknappen var av ljus sten och f�rsedd med en blytyngd f�r att balansera den l�nga klingan, och den var formad som ett morrande varghuvud med granater till �gon. F�stet var gjort av nytt l�der, mjukt och svart och �nnu ofl�ckat av svett eller blod. Sj�lva klingan var gott och v�l tio centimeter l�ngre �n dem Jon var van vid och slutade i en spets f�r att man b�de skulle kunna st�ta och hugga med den, och djupt inne i metallen fanns tre sk�ror inristade. Medan Is var ett riktigt tv�handsslagsv�rd var det h�r ett ett-och-ett-halvt-handssv�rd, ibland kallat ett bastardsv�rd. �nd� k�ndes vargsv�rdet faktiskt l�ttare �n de klingor han svingat tidigare. D� Jon v�nde p� det kunde han se v�gr�relserna inne i det m�rka st�let d�r metallen hade falsats hundratals g�nger vid smidningen. �Det h�r �r valyriskt st�l, ers n�d!� utbrast han f�rundrat, f�r fadern hade s� ofta l�tit honom f� h�lla i Is att han visste precis hur s�dant st�l k�ndes och s�g ut.

�Det �r det�, inst�mde gamle bj�rnen. �Det var min fars sv�rd och hans fars f�re honom. �tten Mormont har burit det i fem �rhundraden. Jag svingade det p� min tid och l�t det g� vidare till min son d� jag tog den svarta dr�kten.�

Han ger mig sin sons sv�rd. Jon trodde knappt sina �ron. Klingan var perfekt balanserad och eggen glimmade svagt d� den f�ngade ljuset. �Er son��

�Min son drog van�ra �ver huset Mormont, men han hade �tminstone tillr�ckligt mycket skam i kroppen f�r att l�mna kvar sv�rdet n�r han flydde. Min syster gav det tillbaka till mig, men bara �synen p�minde mig om Jorahs skam, s� jag lade undan sv�rdet och t�nkte inte mer p� det f�rr�n vi hittade det i askan i mitt sovrum. Ursprungligen var sv�rdsknappen formad som ett bj�rnhuvud av silver, men det var s� slitet att det n�stan inte gick att se vad det var. F�r dig t�nkte jag att det var mer passande med en vit varg, och en av v�ra byggare �r en riktigt duktig skulpt�r.�

N�r Jon var i Brans �lder hade han ofta dr�mt om att utf�ra stord�d, som pojkar alltid gjorde. Detaljerna i hans bedrifter kunde skifta, men ofta dr�mde han om att han r�ddade faderns liv. Efter�t f�rkunnade lord Eddard att Jon visat sig som en �kta Stark och satte Is i handen p� honom. Redan d� hade han vetat att det bara var ett barns d�raktiga fantasier, f�r ingen o�kting kunde n�gonsin hoppas p� att f� svinga en fars sv�rd, och han sk�mdes vid blotta minnet. Vilken sorts man stal sin egen brors f�dslor�tt? Jag har ingen r�tt till det h�r sv�rdet, t�nkte han, inte mer �n till Is. Han �ppnade och kn�t sina br�nda fingrar och k�nde sm�rtan dunka djupt under huden. �Ni g�r mig stor heder, ers n�d, men��

�F�rskona mig fr�n dina men, pojk�, avbr�t Mormont, �f�r jag skulle inte sitta h�r om det inte vore f�r dig och din varg. Du k�mpade modigt och du t�nkte framf�r allt snabbt. Eld! Ja, herregud, det borde vi ha vetat, f�r vi borde ha kommit ih�g. Den l�nga natten har intr�ffat tidigare. �tta tusen �r �r visserligen en l�ng tid, men om nattens v�ktare inte minns, vem ska d� g�ra det?�

�Vem ska d� g�ra det?� ekade den pratsamma korpen. �Vem ska d� g�ra det?�

Gudarna hade h�rt Jons b�n den natten och elden hade f�tt f�ste i den d�de mannens kl�der och f�rt�rt honom som om hans k�tt var bivax och benen gammalt, torrt tr�. Jon beh�vde bara sluta �gonen f�r att se v�lnaden ragla �ver salongen medan den t�rnade emot m�blerna och slog efter l�gorna. Det var ansiktet som pl�gade honom v�rst: omgivet av en gloria av eld med h�ret brinnande som halm hade det d�da k�ttet sm�lt bort och lossnat fr�n skallen s� att man s�g det gl�nsande benet under.

Vad det �n var f�r demonisk kraft som Othor varit besatt av s� hade den drivits ut av l�gorna, och i askan hade de bara funnit br�nt k�tt och f�rkolnade ben. Men i mardr�mmen m�tte han det brinnande liket igen och den h�r g�ngen hade det lord Eddards drag. Det var hans fars hud som brast och svartnade, hans fars �gon som rann nedf�r kinderna som gel�artade t�rar. Jon f�rstod inte varf�r det var s� eller vad det kunde betyda, men det skr�mde vettet ur honom.

�Ett sv�rd �r en liten ers�ttning f�r ett liv�, avslutade Mormont. �Ta det, s� pratar vi inte mer om saken. F�rst�tt?�

�Ja, ers n�d.� Det mjuka l�dret formades efter Jons fingrar som om sv�rdet redan hade anpassat sig till hans grepp. Han visste att han borde k�nna sig hedrad, och det gjorde han ocks�, men �nd�

Han �r inte min far. Tanken d�k objuden upp i Jons huvud. Lord Eddard �r min far, och jag ska inte gl�mma honom hur m�nga sv�rd jag �n f�r. Men han kunde knappast s�ga till lord Mormont att det var en annan mans sv�rd han dr�mde om.

�Jag vill inte ha n�gra tack heller�, sa Mormont, �s� tacka mig inte utan hedra st�let med g�rningar i st�llet f�r ord.�

Jon nickade. �Har det n�got namn, ers n�d?�

�En g�ng i tiden kallades det L�ngklo.�

�Klo�, skrek korpen. �Klo.�

�L�ngklo �r ett passande namn�, sa Jon och gjorde ett �vningshugg. Han var klumpig och tafatt med v�nsterhanden, men �nd� verkade st�let flyga genom luften som om det hade en egen vilja. �Vargar har klor precis som bj�rnar.�

Det verkade som om gamle bj�rnen gillade den tanken. �Ja, det har de, och jag tror att du m�ste b�ra sv�rdet �ver axeln, f�r det �r f�r l�ngt att ha vid h�ften, �tminstone innan du vuxit n�gra centimeter till. Dessutom m�ste du �va p� dina tv�handshugg. Ser Endrew kan tr�na lite med dig n�r dina br�nnskador �r l�kta.�

�Ser Endrew?� Jon k�nde inte igen namnet.

�Ser Endrew Tarth. Det �r en bra karl, och han �r p� v�g fr�n Skuggtornet f�r att tilltr�da tj�nsten som vapenm�stare. Ser Alliser T�rne gav sig i v�g till �stvakten vid havet i g�r morse.�

Jon s�nkte sv�rdet. �Varf�r d�?� fr�gade han dumt.

Mormont fn�s. �F�r att jag skickade dit honom naturligtvis. Han har med sig handen som Gast slet av fr�n Jafer Blommas handled. Jag har befallt honom att segla till Kungshamn och visa den f�r pojkkungen. Den borde f� Joffrey att reagera, skulle jag tro, och ser Alliser �r riddare, h�g�ttad och smord, med gamla v�nner vid hovet och p� alla s�tt sv�rare att strunta i �n en gammal korp.�

�Korp.� Jon tyckte att korpen l�t lite f�rn�rmad.

�Dessutom�, fortsatte bef�lhavaren och brydde sig inte om f�gelns protest, �l�gger det tusentals fj�rdingsv�g mellan dig och honom utan att det ser ut som ett straff.� Han h�tte med fingret mot Jon. �Men tro inte att det betyder att jag accepterar de d�r dumheterna i kantinen. Tapperhet kan urskulda ett visst m�tt av d�rskap, men du �r ingen pojke l�ngre, oavsett hur gammal du �r. Det �r en mans sv�rd du har d�r, och det kr�vs en man f�r att hantera det, och jag f�rv�ntar mig att du h�danefter upptr�der som en vuxen karl.�

�Ja, ers n�d.� Jon stack sv�rdet i skidan igen. �ven om det inte var den klinga han helst skulle velat ha var det en praktfull g�va, och han var ocks� djupt tacksam f�r att Mormont befriat honom fr�n Alliser T�rnes ondskefullhet.

Gamle bj�rnen kliade sig p� hakan. �Jag hade gl�mt hur det kliar n�r sk�gget v�xer ut�, sa han, �men det �r inget att g�ra �t. �r du tillr�ckligt bra i handen f�r att kunna �teruppta dina plikter?�

�Ja, ers n�d.�

�Bra. Det blir en kall natt, s� jag vill ha hett kryddvin. F�rs�k hitta ett krus r�tt som inte �r f�r surt och sn�la inte med kryddorna, och s�g �t Hobb att om han ger mig kokt lamm igen ska jag koka honom. Det jag fick sist var gr�tt och inte ens f�geln ville r�ra det.� Han str�k korpen �ver huvudet med tummen och f�geln kraxade bel�tet. �I v�g med dig nu, f�r jag har arbete som v�ntar.�

Vakterna log mot honom fr�n sina nischer d� han l�ngsamt gick nedf�r torntrappan med sv�rdet i sin friska hand. �Finare st�l finns inte�, sa en man. �Det d�r har du f�rtj�nat, Sn��, sa en annan. Jon tvingade sig att le tillbaka mot dem, men hj�rtat var inte med. Han visste att han borde k�nna sig glad men f�rm�dde inte. Det v�rkte i handen och ilskan bubblade inombords, fast han kunde inte ha sagt vem han var arg p� eller varf�r.

Ett halvdussin av hans v�nner v�ntade utanf�r d� han l�mnade kungstornet d�r bef�lhavare Mormont numera hade sina gemak. De hade h�ngt upp en m�ltavla p� d�rren till s�desmagasinet f�r att det skulle verka som om de �vade sig i b�gskytte, men han visste nog varf�r de var d�r. Han hann knappt stiga ut genom d�rren f�rr�n Pyp ropade: �F�r vi se?�

�P� vad d�?� fr�gade Jon.

Paddan kom fram. �P� dina rosiga skinkor, vad annars?�

�Sv�rdet�, sa Grenn. �Vi vill se sv�rdet.�

Jon gav dem en anklagande blick. �Ni visste.�

Pyp flinade. �Alla �r inte lika tjockskalliga som Grenn.�

�Det �r ni visst�, h�vdade Grenn, �f�r ni �r �nnu tjockskalligare.�

Halder ryckte urs�ktande p� axlarna. �Jag hj�lpte Pate att hugga till stenen till sv�rdsknappen�, ber�ttade byggaren, �och din v�n Sam k�pte granaterna i Mullvadsstaden.�

�Men vi visste om det redan innan dess�, insk�t Grenn, �f�r Rudge har jobbat i smedjan hos Donal Noye och han var d�r n�r gamle bj�rnen kom dit med den br�nda klingan.�

�Vi vill se sv�rdet!� p�minde Matthar och de andra b�rjade taktfast ropa: �Sv�rdet, sv�rdet, sv�rdet.�

Jon drog L�ngklo ur skidan med banden av silver och visade sv�rdet f�r dem, v�nde och vred p� det s� att de kunde beundra det. Bastardklingan glittrade m�rk och d�dlig i det bleka solljuset. �Valyriskt st�l�, f�rklarade han h�gtidligt och f�rs�kte l�ta s� glad och stolt som han borde ha varit.

�En g�ng h�rde jag talas om en man som hade en rakkniv av valyriskt st�l�, ber�ttade Paddan, �och han skar av sig halsen d� han f�rs�kte raka sig.�

Pyp flinade. �Nattens v�ktare har funnits i tusentals �r�, sa han, �men jag kan sl� vad om att lord Sn� �r den f�rste brodern som n�gonsin blivit hedrad f�r att ha br�nt ner bef�lhavarens torn.�

De andra skrattade och till och med Jon var tvungen att le. Eldsv�dan som han satt i g�ng hade inte f�tt det bastanta tornet att brinna ner, men de tv� �versta v�ningarna d�r gamle bj�rnen haft sina gemak var utbr�nda. Fast det var ingen som tycktes bry sig s�rskilt mycket om det eftersom elden �ven hade f�rt�rt Othors mordiska lik.

Den andre, den enh�nte v�lnaden som en g�ng varit en gr�nsj�gare vid namn Jafer Blomma, hade ocks� f�rintats och skurits i sm�bitar av dussintalet sv�rd, men inte f�rr�n den d�dat ser Jaremy Rykker och fyra andra m�n. Ser Jaremy hade huggit av den huvudet men hade �nd� d�tt d� det huvudl�sa liket drog dolken ur hans egen slida och stack den i magen p� honom. Styrka och mod var inte till stor hj�lp d� man slogs mot fiender som inte kunde d� eftersom de redan var d�da, och inte ens vapen och rustning gav n�got st�rre skydd.

Den tanken gjorde inte Jon p� b�ttre hum�r. �Jag m�ste prata med Hobb om gamle bj�rnens kv�llsvard�, upplyste han tv�rt och stack L�ngklo i skidan igen. Hans v�nner menade v�l, men de f�rstod inte. De kunde inte r� f�r det, f�r de hade inte st�llts ansikte mot ansikte med Othor, de hade inte sett den bleka glansen i de d�da, bl� �gonen, hade inte k�nt k�lden hos de d�da, svarta fingrarna, och de visste inte heller n�got om striderna i flodlandet. Hur skulle de d� kunna f�rst�? Han v�nde sig hastigt bort fr�n dem och stegade dystert i v�g. Pyp ropade efter honom, men Jon l�tsades inte om det.

Efter eldsv�dan hade de l�tit honom flytta tillbaka till hans gamla cell i det f�rfallna Hardins torn, och det var dit han gick nu. Gast l�g och sov vid d�rren, men d� han h�rde ljudet av Jons st�vlar lyfte han p� huvudet. Skr�ckvargens r�da �gon var m�rkare �n granater och klokare �n m�nniskors. Jon st�llde sig p� kn�, kliade honom bakom �rat och visade honom sv�rdsknappen. �Titta, det �r du.�

Gast luktade p� varghuvudet i sten och slickade p� det, och Jon log. �Det �r du som f�rtj�nar att bli hedrad�, sa han till vargen och mindes pl�tsligt hur han hittat honom den d�r dagen i sensommarsn�n. De hade ridit i v�g med de andra vargungarna, men Jon hade h�rt ett ljud och v�nt tillbaka, och d�r var han med den vita p�lsen som n�stan var osynlig mot sn�drivorna. Han var alldeles ensam, t�nkte Jon, �tskild fr�n de andra i kullen. Han var annorlunda och d�rf�r drev de bort honom.

�Jon?� Han tittade upp. Samwell Tarly stod och gungade nerv�st p� h�larna, och han var r�d om kinderna och insvept i en tung p�lsmantel som fick honom att se ut som om han t�nkte g� i ide.

�Sam.� Jon reste sig. �Vad �r det? Vill du se sv�rdet?�

Den fete pojken skakade p� huvudet. �En g�ng var jag arvtagare till min fars klinga, Hj�rtbane�, sa han sorgset. �Lord Randyll l�t mig h�lla i det vid n�gra tillf�llen, men det skr�mde mig alltid. Det var av valyriskt st�l, vackert men s� vasst att jag var r�dd att jag skulle g�ra n�gon av mina systrar illa. Dickon har det s�kert nu.� Han torkade sina svettiga h�nder p� manteln. �Jag�eh�m�ster Aemon vill tr�ffa dig.�

Det var inte dags att byta bandage, och Jon rynkade misst�nksamt pannan. �Varf�r?� fr�gade han. Sam s�g olycklig ut, och det var svar nog. �Du har v�l talat om det?� sa Jon ilsket. �Du har ber�ttat f�r honom att du ber�ttade f�r mig.�

�Jag�han�Jon, det var inte meningen�han fr�gade�jag menar�jag tror han visste, f�r han ser saker som ingen annan ser��

�Han �r blind �, p�pekade Jon med eftertryck. �Jag hittar v�gen sj�lv�, tilllade han och l�mnade Sam st�ende d�r darrande och med �ppen mun.

Han hittade m�ster Aemon uppe i volj�ren d�r han h�ll p� att mata korparna. Clydas var med honom och bar hinken med hackat k�tt medan de hasade sig fr�n bur till bur. �Sam sa att ni ville tala med mig.�

Livmedikusen nickade. �Det st�mmer. Clydas, ge Jon hinken, f�r han kanske vill vara sn�ll och hj�lpa mig.� Den skallige brodern med de sk�ra �gonen r�ckte Jon hinken och skyndade nedf�r stegen. �Kasta bara in k�ttet i burarna�, instruerade m�ster Aemon. �Resten klarar f�glarna sj�lva.�

Jon flyttade hinken till h�ger hand och stack ner den v�nstra bland de blodiga k�ttbitarna. Korparna b�rjade skria h�gljutt och fl�g mot st�ngerna s� att de nattsvarta vingarna slog mot metallen. K�ttet var r�tt och r�tt och hackat i bitar och han tog en n�ve och kastade in den i buren. Skriandet tilltog och fj�drarna r�k och yrde d� tv� av de st�rre f�glarna slogs om en s�rskilt fin bit. Jon tog snabbt upp �nnu en n�ve och kastade in den efter den f�rsta. �Lord Mormonts f�gel tycker om frukt och majs.�

�Det �r en ovanlig f�gel�, sa livmedikusen. �De flesta korpar �ter majs, men de f�redrar k�tt, f�r det g�r dem starka, och jag �r r�dd f�r att de tycker om smaken av blod. P� det s�ttet �r de lika m�nniskorna och precis som m�nniskorna �r inte alla korpar lika.�

Jon hade inget svar p� det, s� han fortsatte att kasta k�tt och undrade varf�r han blivit ditkallad. I sinom tid skulle s�kert m�ster Aemon tala om det, men det gick inte att skynda p� honom.

�Duvor kan ocks� tr�nas till att befordra meddelanden�, �tertog livmedikusen, �men korpar orkar flyga mycket l�ngre, �r st�rre, modigare och intelligentare och b�ttre p� att f�rsvara sig mot falkar. Korpen �r svart och �ter as, s� en del gudfruktiga m�n hatar den f�geln. Baelor den v�lsignade f�rs�kte ers�tta alla korpar med duvor, visste du det?� Livmedikusen v�nde leende sin vita blick mot Jon. �Men nattens v�ktare f�redrar korpar.�

Jon hade fingrarna i hinken med blod upp till handleden. �Dywen s�ger att r�varna kallar oss f�r kr�kor�, sa han os�kert.

�Kr�kan �r korpens fattiga kusin, och de �r b�da tiggare i svart, hatade och missf�rst�dda.�

Jon �nskade att han f�rstod vad de talade om och varf�r. Vad brydde han sig om korpar och duvor? Om den gamle mannen hade n�got att tala med honom om, varf�r kunde han d� inte s�ga det rent ut?

�Jon, har du n�gonsin undrat varf�r m�nnen i nattens v�ktare inte tar n�gon hustru och inte avlar n�gra barn?� fr�gade m�ster Aemon.

Jon ryckte p� axlarna. �Nej�, svarade han och fortsatte att kasta in k�tt. Fingrarna p� v�nsterhanden var klibbiga av blod och den tunga hinken fick det att dunka av sm�rta i den h�gra.

�F�r att de inte ska �lska�, svarade m�ster Aemon, �eftersom k�rleken �r �rans bane och pliktens d�d.�

Det l�t inte riktigt i Jons �ron, men han sa ingenting, f�r livmedikusen var hundra �r gammal och en h�g officer i nattens v�ktare, och det tillkom inte Jon att s�ga emot honom.

Den gamle mannen tycktes ana hans tvivel. �S�g mig, Jon, om den dagen n�gonsin skulle komma d� din far m�ste v�lja mellan hedern och dem han �lskar, vad skulle han d� g�ra?�

Jon tvekade. Han ville s�ga att lord Eddard aldrig skulle vanhedra sig, inte ens f�r k�rleks skull, men inom honom viskade en enveten r�st: Han blev far till en o�kting, och i det ligger ingen �ra. Och din mor? Hur �r det med hans plikt mot henne? Han v�grar att ens tala om vad hon heter. �Han skulle g�ra det r�tta�, svarade han med h�g r�st f�r att d�lja sina tvivel. �Vad som �n h�nde.�

�I s� fall �r lord Eddard en p� tio tusen, f�r de flesta av oss �r inte s� starka. Vad �r �ra j�mf�rt med en kvinnas k�rlek? Vad betyder plikten i j�mf�relse med att h�lla en nyf�dd son i famnen eller med minnet av en brors leende? Vind och ord. Vind och ord. Vi �r bara m�nniskor och gudarna har skapat oss f�r k�rlek. Det �r v�r stora lycka och v�r stora tragedi.

De m�n som grundade nattens v�ktare visste att bara deras mod skyddade riket mot m�rkret i norr, och de visste ocks� att de inte fick ha n�gra dubbla lojaliteter som kunde undergr�va deras fasta beslutsamhet. D�rf�r avlade de ett l�fte att varken skaffa hustru eller barn.

Men de hade br�der och systrar, m�drar som f�tt dem och f�der som gett dem namn, och de kom fr�n hundra kungariken som st�ndigt l�g i fejd med varandra. De visste att tiderna f�r�ndras men inte m�nniskorna, s� d�rf�r svor de ocks� en ed att nattens v�ktare inte skulle l�gga sig i striderna mellan de riken som de vakade �ver.

Och de h�ll sitt l�fte. N�r Aegon d�dade Harren den svarte och gjorde anspr�k p� hans kungarike var Harrens bror kommendant p� Svarta slottet med tio tusen man under sitt bef�l, men han marscherade inte. P� den tiden d� de sju konungarikena var sju konungariken gick det inte en generation utan att tre eller fyra av dem l�g i krig, men nattens v�ktare h�ll sig utanf�r. N�r andalerna korsade Smala havet och drev bort de f�rsta m�nniskorna h�ll s�nerna till de fallna kungarna fast vid sina l�ften och stannade kvar p� sina poster. S� har det alltid varit, l�ngre tillbaka �n vi kan r�kna, och det �r priset vi f�r betala f�r hedern.

En feg stackare kan vara lika modig som n�gon n�r det inte finns n�got att frukta, och vi g�r alla v�r plikt d� det inte kostar oss n�got. S� l�tt det verkar d� att g� �rans v�g. Men f�rr eller senare i varje mans liv kommer det en dag n�r det inte �r l�tt, en dag d� man m�ste v�lja.�

En del av korparna �t fortfarande med l�nga, tr�diga k�ttstrimlor dinglande i n�bbarna. Resten tycktes iaktta honom, och Jon kunde k�nna alla de d�r sm� svarta �gonen p� sig. �Och det h�r �r min dag, �r det vad ni f�rs�ker tala om f�r mig?�

M�ster Aemon vred p� huvudet och tittade p� honom med den d�r d�da, vita blicken. Det var som om han s�g �nda in i hj�rtat p� honom, och Jon k�nde sig naken och utl�mnad. Han tog hinken med b�gge h�nderna och kastade in resten av k�ttet mellan st�ngerna. Det st�nkte k�ttstrimlor och blod �verallt och korparna skingrades och fl�g vilt skriande upp. De snabbare f�glarna tog bitarna i luften och svalde dem glupskt. Jon l�t den tomma hinken falla i golvet med en skr�ll.

Den gamle mannen lade en vissnad och fl�ckig hand p� hans axel. �Det g�r ont, pojk�, sa han l�gt, �o, ja, det har alltid gjort ont att v�lja, och det kommer det alltid att g�ra, jag vet.�

�Ni vet inte alls!� utbrast Jon bittert. �Ingen vet. �ven om jag �r hans o�kting s� �r han �nd� min far��

M�ster Aemon suckade. �Har du inte h�rt n�got av vad jag har ber�ttat, Jon? Tror du att du �r den f�rste?� Han skakade p� sitt urgamla huvud och verkade med ens o�ndligt tr�tt. �Tre g�nger satte gudarna mig p� prov. En g�ng n�r jag var pojke, en g�ng i vuxen �lder och en g�ng sedan jag blivit gammal. D� var jag inte l�ngre stark och �gonen hade blivit svaga, men �nd� var det sista valet lika grymt som det f�rsta. Mina korpar kom med nyheterna fr�n S�dern, ord m�rkare �n deras vingar, som ber�ttade om mitt hus fall, mina sl�ktingars d�d, om van�ra och f�rtvivlan. Vad kunde jag ha gjort som var gammal, blind och skr�plig? Jag var lika hj�lpl�s som ett lindebarn, men �nd� led jag av att sitta h�r bortgl�md medan de h�gg ner min brors stackars sonson och hans son och till och med de sm� barnen��

Jon blev chockad �ver att se t�rar i den gamle mannens �gon. �Vem �r ni?� fr�gade han tyst, n�stan �ngsligt.

Ett tandl�st leende darrade p� de urgamla l�pparna. �Bara en m�stare fr�n Citadellet som har lovat att tj�na Svarta slottet och nattens v�ktare. I min orden gl�mmer vi v�ra hus namn n�r vi avl�gger v�ra l�ften och s�tter p� oss kedjan.� Den gamle mannen r�rde vid �mbetskedjan som h�ngde l�s runt hans smala, magra hals. �Min far var Maekar, den f�rste av hans namn, och min bror Aegon regerade efter honom i mitt st�lle. Min farfar uppkallade mig efter prins Aemon drakriddaren, som var hans farbror, eller hans far, beroende p� vilken historia man tror p�. Aemon kallade han mig��

�Aemon�Targaryen?� Jon kunde knappt tro sina �ron.

�En g�ng i tiden var jag det�, sa den gamle mannen, �s� du ser, Jon, att jag faktiskt vet och d�rf�r kan jag inte s�ga om du ska stanna eller ge dig av utan det valet m�ste du sj�lv g�ra och leva med i resten av dina dagar. Precis som jag har gjort.� R�sten sj�nk till en viskning. �Precis som jag f�tt g�ra��

N�r striderna var �ver red Dany sin silver �ver slagf�ltet. Tj�narinnorna och m�nnen i hennes khas f�ljde efter medan de log och sk�mtade med varandra.

Dothrakiska hovar hade slitit upp jorden och trampat ner r�g och linser i marken medan arakher och pilar hade s�tt en fasansfull ny sk�rd och vattnat den med blod. D�ende h�star h�jde huvudet och skrek mot henne d� hon red f�rbi. S�rade m�n st�nade och bad. Jaqqa rhan, barmh�rtighetsm�nnen, gick runt bland dem med sina tunga yxor och h�gg av huvudet p� b�de d�da och d�ende. Efter dem skulle det dyka upp en skock sm�flickor som drog pilarna ur liken och fyllde sina korgar. Sist av allt skulle hundarna komma och v�dra, de magra, hungriga vildhundarna som aldrig var l�ngt bakom khalasaren.

F�ren hade varit d�da l�ngst. Det verkade finnas tusentals som var fulla av svarta flugor och i varje kadaver stack pilskaft upp. Det var khal Ogos ryttare som gjort det, det visste Dany, f�r ingen i Drogos khalasar var dum nog att sl�sa pilar p� f�r n�r det fortfarande fanns f�raherdar att d�da.

Staden stod i l�gor och svarta r�kplymer v�llde upp mot en h�rd, bl� himmel. Utanf�r de raserade murarna av torkad lera galopperade khal Drogos ryttare fram och tillbaka och svingade sina l�nga piskor medan de drev de �verlevande fr�n de rykande ruinerna. Kvinnorna och barnen i Ogos khalasar r�rde sig med viss butter stolthet trots att de var besegrade; de var slavar nu, men de verkade inte r�dda. Det var en annan sak f�r stadsborna, och Dany tyckte synd om dem, f�r hon mindes hur det k�ndes att vara skr�ckslagen. M�drar stapplade fram med tomma, d�da ansikten sl�pande p� snyftande barn, och bland dem fanns bara n�gra f� m�n: krymplingar, fega stackare och �ldringar.

Ser Jorah hade ber�ttat att folket i det h�r landet kallade sig lhazareenerna, men dothrakiernas namn p� dem var haesh rakhi, lammfolket. En g�ng i tiden skulle Dany ha tagit dem f�r dothrakier eftersom de hade samma kopparf�rgade hud och mandelformade �gon, men nu s�g de fr�mmande ut i hennes �gon: korta och tjocka med platta ansikten och det svarta h�ret onaturligt kortklippt. De h�ll f�rahjordar och �t gr�nsaker, och khal Drogo sa att de h�rde hemma s�der om flodkr�ken, f�r gr�set p� dothrakihavet var inte avsett f�r f�r.

Dany s�g en ung pojke st�rta i v�g mot floden i rasande fart. En av ryttarna skar av v�gen f�r honom och tvingade pojken att v�nda medan andra st�ngde in honom fr�n alla h�ll, l�t piskorna klatscha i hans ansikte och fick honom att springa �n hit, �n dit. En ryttare galopperade bakom honom och piskade honom �ver skinkorna tills blodet rann l�ngs l�ren. En annan l�t piskan slingra sig runt hans vrist och drog omkull honom. N�r pojken till slut bara f�rm�dde krypa tr�ttnade de p� leken och satte en pil i ryggen p� honom.

Ser Jorah m�tte henne en bit utanf�r den s�nderslagna stadsporten. Han var kl�dd i m�rkgr�n vapenrock �ver ringbrynjan och hans harneskhandskar, benskenor och hj�lm var av m�rkgr�tt st�l. Dothrakierna hade h�nat riddaren och kallat honom en feg stackare d� han satte p� sig rustningen, men han hade gett igen med samma mynt, hetsiga k�nslor hade svallat och l�ngsv�rdet hade brakat samman med arakher, och den ryttare som skrikit de gr�vsta f�rol�mpningarna hade l�mnats kvar att f�rbl�da.

Ser Jorah h�jde visiret p� den platta hj�lmen d� han h�ll in h�sten bredvid henne. �Er make v�ntar p� er inne i staden.�

��r Drogo oskadd?�

�Han fick n�gra skr�mor�, svarade ser Jorah, �men inget allvarligt. Han har d�dat tv� khaler i dag. F�rst khal Ogo och sedan sonen, Fogo, som blev khal d� Ogo f�ll. Hans blodsryttare skar av bj�llrorna i deras h�r och nu pinglar det �nnu h�gre om khal Drogo n�r han r�r sig.�

Ogo och hans son hade suttit p� den h�ga b�nken tillsammans med hennes make vid namnfesten d� Viserys blev kr�nt, men det var i Vaes Dothrak nedanf�r Bergens moder d�r alla av ryttarfolket �r br�der och man gl�mmer all os�mja. Det var annorlunda ute p� gr�ssl�tterna. Ogos khalasar h�ll p� att anfalla staden d� khal Drogo gick till attack mot honom. Hon undrade vad lammfolket hade t�nkt n�r de fick syn p� dammet fr�n Drogos ryttare uppifr�n lermurarna. Kanske en del av dem, de yngsta och d�raktigaste som fortfarande trodde att gudarna h�rde desperata m�nniskors b�n, inbillade sig att det var r�ddningen som kom.

P� andra sidan v�gen snyftade en flicka som inte var �ldre �n Dany h�gt och sk�rande d� en ryttare sl�ngde omkull henne p� mage p� en trave lik och b�rjade st�ta in i henne. Andra ryttare satt av och v�ntade p� sin tur. Det var den sortens r�ddning som dothrakierna hade att erbjuda lammfolket.

Jag �r av drakens blod, p�minde Daenerys Targaryen sig sj�lv d� hon v�nde bort huvudet. Hon pressade ihop munnen och f�rh�rdade hj�rtat medan hon red vidare mot stadsporten.

�De flesta av Ogos ryttare har flytt�, ber�ttade ser Jorah, �men det kan vara s� m�nga som tio tusen f�ngar.�

Slavar, t�nkte Dany. Khal Drogo skulle driva dem nedstr�ms till n�gon av st�derna vid Slavbukten. Hon ville gr�ta men sa sig att hon m�ste vara stark. Det h�r �r krig, det �r s� h�r det ser ut, och det �r priset f�r j�rntronen.

�Jag har sagt �t khalen att han b�r bege sig till Meereen�, �tertog ser Jorah, �f�r d�r betalar de b�ttre �n slavkaravanerna. Illyrio skriver att pesten h�rjade d�r f�rra �ret, s� sk�kohusen betalar dubbelt f�r friska unga flickor och tredubbelt f�r pojkar under tio. Om tillr�ckligt m�nga barn �verlever f�rden f�r vi guld nog att k�pa alla skepp vi beh�ver plus att vi kan hyra sj�m�n f�r att bemanna dem.�

Bakom dem gav den v�ldtagna flickan ifr�n sig ett hj�rtsk�rande ljud, ett l�ngt, klagande j�mmerskri som aldrig ville ta slut. Danys hand sl�ts h�rt om tyglarna och hon v�nde h�sten. �Se till att f� stopp p� dem�, befallde hon ser Jorah.

�Khaleesi?� Riddaren l�t f�rbryllad.

�Ni h�rde vad jag sa. Hejda dem.� Hon v�nde sig till sin khas och tillade p� det k�rva dothrakiska spr�ket: �Jhogo, Quaro, hj�lp ser Jorah, f�r jag vill inte ha n�gra v�ldt�kter.�

Krigarna v�xlade en of�rst�ende blick.

Jorah Mormont red fram till hennes sida. �Ni har ett gott hj�rta, prinsessa, men ni f�rst�r inte. S� h�r har det alltid varit. M�nnen har riskerat livet f�r khalen, och nu kr�ver de sin bel�ning.�

P� andra sidan v�gen j�mrade sig flickan fortfarande med h�g, entonig r�st p� ett spr�k som var fr�mmande f�r Dany. Den f�rste mannen var klar med henne nu och en andre hade tagit hans plats.

�Hon �r lammflicka�, sa Quaro p� dothrakiska, �s� hon �r ingenting, khaleesi. Ryttarna hedrar henne, och lammfolket ligger med f�r, det �r k�nt.�

�Det �r k�nt�, ekade hennes tj�narinna Irri.

�Det �r k�nt�, inst�mde Jhogo d�r han satt p� den stora, gr� hingsten som Drogo sk�nkt honom. �Om hennes j�mmer st�r er, khaleesi, ska Jhogo sk�ra tungan av henne och ge er den.� Han drog sin arakh.

�Jag vill inte att hon ska komma till skada�, sa Dany, �och jag kr�ver henne f�r egen del. G�r som jag befaller annars ska khal Drogo f� veta det h�r.�

�Ai, khaleesi�, svarade Jhogo och satte h�larna i h�sten. Quaro och de andra f�ljde efter med bj�llrorna pinglande i h�ret.

�Hj�lp dem�, befallde hon ser Jorah.

�Som ni befaller.� Riddaren gav henne en underlig blick. �Ni �r i sanning er brors syster.�

�Viserys?� Hon f�rstod inte.

�Nej�, svarade han. �Rhaegars.� Han galopperade i v�g.

Dany h�rde Jhogo skrika, men v�ldt�ktsm�nnen bara skrattade �t honom och en man skrek n�got tillbaka. Jhogos arakh blixtrade till och mannens huvud rullade ner p� marken. Skratten f�rvandlades till f�rbannelser d� ryttarna str�ckte sig efter sina vapen, men vid det laget var b�de Quaro, Aggo och Rakharo d�r. Hon s�g Aggo peka tv�rs �ver v�gen mot henne d�r hon satt p� sin silver. Ryttarna tittade p� henne med kalla, svarta �gon och en spottade. De andra f�rsvann muttrande tillbaka till sina h�star.

Hela tiden hade mannen ovanp� lammflickan fortsatt att st�ta in i henne och han var s� upptagen av njutningen att han verkade helt omedveten om vad som p�gick runt omkring honom. Ser Jorah satt av och ryckte bort honom med sin bepansrade hand. Dothrakiern f�ll handl�st i smutsen och hoppade upp med en kniv i handen, och dog med Aggos pil genom strupen. Mormont drog upp flickan fr�n likh�gen, svepte in henne i sin blodst�nkta mantel och ledde henne tv�rs �ver v�gen till Dany. �Vad vill ni att vi ska g�ra med henne?�

Flickan skakade v�ldsamt. �gonen var uppsp�rrade och stirrade tomt och h�ret var tovigt av blod. �Doreah, sk�t om hennes skador. Du ser inte ut som en ryttare, s� du kanske inte skr�mmer henne. Ni andra f�ljer med mig.� Hon manade p� silver genom den s�nderslagna tr�porten.

Det var �nnu v�rre inne i staden. M�nga av husen stod i l�gor och jaqqa rhan hade utf�rt sitt ohyggliga hantverk, s� de smala, slingrande gr�nderna var fulla av huvudl�sa lik. De red f�rbi andra kvinnor som blev v�ldtagna, och var g�ng h�ll Dany in h�sten och befallde sin khas att s�tta stopp f�r det och kr�vde sedan offret som sin slav. En av dem, en kraftig, plattn�st kvinna i fyrtio�rs�ldern, v�lsignade Dany s� gott hon kunde p� det gemensamma spr�ket, men fr�n de andra fick hon bara uttrycksl�sa, svarta blickar. De var misst�nksamma mot henne, ins�g hon sorgset, och befarade att hon hade ett �nnu v�rre �de i beredskap �t dem.

�Ni kan inte kr�va allihop, prinsessa�, sa ser Jorah fj�rde g�ngen de stannade medan krigarna i hennes khas drev p� de nya slavarna bakom henne.

�Jag �r khaleesi, arvtagare till de sju konungarikena och av drakens blod�, p�minde Dany, �och det �r inte er sak att tala om vad jag inte kan g�ra.� P� andra sidan staden rasade en byggnad ihop i ett hav av r�k och eld och hon h�rde avl�gsna skrik och skr�ckslagna barn som gr�t.

De fann khal Drogo sittande utanf�r ett fyrkantigt och f�nsterl�st tempel med tjocka lerv�ggar och en j�ttelik l�kkupol. Bredvid honom l�g en trave huvuden som var h�gre �n han sj�lv. En av lammfolkets korta pilar stack ut genom huden i �verarmen och den v�nstra sidan av hans bara br�st var blodig och s�g ut som om n�gon m�lat den med f�rg. Hans tre blodsryttare var med honom.

Jhiqui hj�lpte Dany att sitta av, f�r hon hade blivit allt klumpigare medan magen blev st�rre och tyngre. Hon kn�b�jde framf�r khalen. �Mitt livs m�ne �r skadad.� S�ret var stort men ytligt; v�nstra br�stv�rtan var borta och en blodig hudflik dinglade fr�n br�stet som en v�t trasa.

�Det �r bara en skr�ma, mitt livs sol och stj�rnor, som en av khal Ogos blodsryttare gjorde med sin arakh �, f�rklarade khal Drogo p� det gemensamma spr�ket. �Jag d�dade honom f�r det och Ogo ocks�.� Han vred p� huvudet och bj�llrorna pinglade svagt. �Jag d�dade Ogo och Fogo, hans khalakka, som var khal d� jag dr�pte honom.�

�Ingen man kan h�lla st�nd mot mitt livs m�ne�, sa Dany, �fadern till hingsten som bestiger v�rlden.�

En krigare kom ridande, hoppade ur sadeln och b�rjade ilsket prata med Haggo p� dothrakiska och s� snabbt att Dany inte f�rstod ett ord. Den enorme blodsryttaren gav henne en m�rk blick innan han v�nde sig till khalen. �Det h�r �r Mago, som rider i ko Jhaqos khas. Han s�ger att khaleesin har tagit hans krigsbyte, en lammflicka som han skulle bestiga.�

Khal Drogos ansikte var or�rligt och h�rt, men i hans svarta �gon fanns nyfikenhet d� han v�nde blicken mot Dany. �Ber�tta sanningen om detta, mitt livs sol och stj�rnor�, befallde han p� dothrakiska.

Dany ber�ttade vad hon gjort med enkla ord p� khalens eget spr�k f�r att han skulle f�rst� henne b�ttre.

D� hon var klar s�g Drogo bistert p� henne. �Det �r s� h�r det g�r till i krig, och dessa kvinnor �r v�ra slavar nu som vi kan g�ra som vi behagar med.�

�Det behagar mig att skydda dem�, sa Dany och undrade om hon g�tt f�r l�ngt. �Om dina krigare vill bestiga dessa kvinnor ska du se till att de tar dem varligt och beh�ller dem som sina hustrur. Ge dem platser i khalasaren och l�t dem f�da s�ner �t er.�

Qotho hade alltid varit den grymmaste av blodsryttarna, och det var han som skrattade. �Parar sig h�starna med f�ren?�

Det var n�got i hans ton som p�minde Dany om Viserys och hon v�nde sig ilsket mot honom. �Draken �ter b�de h�st och f�r.�

Khal Drogo log. �Se hur vild hon b�rjar bli!� utbrast han. �Det �r min son inuti henne, hingsten som bestiger v�rlden, som fyller henne med sin eld. Rid l�ngsamt, Qotho, f�r om inte modern br�nner dig d�r du sitter kommer sonen att trampa ner dig i smutsen. Och du, Mago, h�ll tyst och leta reda p� en annan lammflicka att bestiga, f�r dessa tillh�r min khaleesi.� Drogo t�nkte str�cka ut handen mot Daenerys, men d� han lyfte armen gjorde han en grimas av sm�rta och v�nde bort huvudet.

Dany kunde n�stan k�nna hans pl�gor, och s�ren var allvarligare �n ser Jorah hade l�tit henne f�rst�. �Var �r helarna?� fr�gade hon. Det fanns tv� olika sorter i khalasaren: ofruktsamma kvinnor och eunucker. De �rtkunniga kvinnorna anv�nde sig av dekokter och trollformler och eunuckerna av kniv, n�l och eld. �Varf�r sk�ter de inte om khalen?�

�Khalen skickade bort de h�rl�sa m�nnen, khaleesi �, svarade gamle Cohollo, och Dany uppt�ckte att blodsryttaren sj�lv var s�rad; han hade f�tt ett djupt hugg i v�nsteraxeln.

�M�nga ryttare �r s�rade�, sa khal Drogo envist. �L�t dem bli omsk�tta f�rst. Den h�r pilen �r inte mer �n ett myggbett och det h�r lilla s�ret blir bara �nnu ett �rr som jag kan skryta �ver f�r min son.�

Dany kunde se musklerna i br�stet d�r huden skurits bort och det rann blod fr�n pilen som genomborrade armen. �Khal Drogo ska inte beh�va v�nta�, f�rkunnade hon. �Jhogo, leta reda p� eunuckerna och f�r genast hit dem.�

�Silverdam�, sa en kvinnor�st bakom henne, �jag kan hj�lpa den store ryttaren med hans skador.�

Dany v�nde p� huvudet. Den som talat var en av slavarna som hon kr�vt, den kraftiga, plattn�sta kvinnan som hade v�lsignat henne.

�Khalen beh�ver ingen hj�lp av kvinnor som ligger med f�r�, r�t Qotho. �Sk�r av henne tungan, Aggo.�

Aggo tog tag om hennes h�r och tryckte kniven mot strupen.

Dany h�jde handen. �Nej, hon �r min. L�t henne tala.�

Aggo tittade fr�n henne till Qotho och s�nkte sedan kniven.

�Jag menade inget illa, o vilda ryttare�, f�rs�krade kvinnan p� flytande dothrakiska. Hennes kl�nning hade en g�ng varit av finaste, smidigaste ylle med konstfulla broderier, men nu var den lerig, blodig och s�nderriven, och hon f�rs�kte skyla de tunga br�sten med det trasiga tyget i kl�nningslivet. �Jag har viss erfarenhet av konsten att hela.�

�Vem �r du?� fr�gade Dany.

�Jag heter Mirri Maz Duur och �r gudsfru h�r i templet.�

�Maegi�, muttrade Haggo med m�rk min och handen gick till arakhen. Dany mindes en fasansfull historia som Jhiqui hade ber�ttat en kv�ll d� de satt vid elden. En maegi var en kvinna som l�g med demoner och ut�vade svartkonst, en ondskefull, sj�ll�s varelse som kom till m�nnen i nattens m�rker och s�g liv och must ur dem.

�Jag �r helare�, sa Mirri Maz Duur.

�En f�rahelare�, fn�s Qotho h�nfullt. �Blod av mitt blod, d�da den h�r maegin och v�nta p� de h�rl�sa m�nnen.�

Dany struntade i blodsryttaren, f�r hon tyckte inte att den h�r gamla, fula och korpulenta kvinnan s�g ut som n�gon maegi. �Var l�rde du dig att hela, Mirri Maz Duur?�

�Min mor var gudsfru f�re mig och hon l�rde mig alla de s�nger och trollformler som behagar den store f�raherden mest och hur man g�r helig r�k och salvor av l�v, rot och b�r. D� jag var yngre och vackrare f�ljde jag med en karavan till Asshai n�ra skuggl�nderna f�r att l�ra av deras trollkarlar. Skepp fr�n m�nga fj�rran l�nder kommer till Asshai, s� jag stannade kvar d�r l�nge f�r att studera andra folks l�kekonst. En m�ns�ngare fr�n Jogos Nhai sk�nkte mig sina f�delses�nger, en kvinna av ert eget ryttarfolk l�rde mig magin hos gr�s, majs och h�st, och en m�stare fr�n Solnedg�ngsl�nderna �ppnade en kropp och visade mig alla hemligheter som d�ljer sig under huden.�

�En livmedikus?� utbrast ser Jorah f�rv�nat.

�Marwyn kallade han sig�, upplyste kvinnan p� det gemensamma spr�ket. �Fr�n havet, bortom havet, de sju l�nderna, sa han, Solnedg�ngsl�nderna d�r m�nnen �r kl�dda i j�rn och drakarna regerar. Han l�rde mig sitt spr�k.�

�En livmedikus i Asshai�, mumlade ser Jorah dr�mmande. �S�g mig, gudsfru, vad hade den h�r Marwyn runt halsen?�

�En kedja som satt s� h�rt att den var n�ra att kv�va honom, j�rnlord, med l�nkar i m�nga metaller.�

Riddaren tittade p� Dany. �Bara en man som �r utbildad i Citadellet i Gammelstad b�r en s�dan kedja�, f�rklarade han, �och s�dana m�n vet mycket om helandets konst.�

�Varf�r skulle du vilja hj�lpa min khal?�

�Alla m�nniskor tillh�r en och samma hjord, det �r vad vi f�r l�ra oss�, svarade Mirri Maz Duur. �Den store f�raherden skickade mig till jorden f�r att hela hans lamm var jag �n finner dem.�

Qotho gav henne en rungande �rfil. �Vi �r inga f�r, maegi!�

�Sluta!� befallde Dany ilsket. �Hon �r min och jag vill inte att hon ska tillfogas skada.�

�Pilen m�ste ut, Qotho�, muttrade khal Drogo.

�Ja, store ryttare�, inst�mde Mirri Maz Duur och k�nde p� sin �mmande kind, �och br�stet m�ste tv�ttas rent och sys ihop s� att s�ret inte varar sig.�

�G�r det d�, befallde khal Drogo.

�Store ryttare�, sa kvinnan, �mina instrument och dekokter finns inne i guds hus d�r de helande krafterna �r som starkast.�

�Jag ska b�ra dig, blod av mitt blod�, erbj�d sig Haggo.

Khal Drogo viftade bort honom. �Jag beh�ver ingen mans hj�lp�, f�rkunnade han med stolt och h�rd r�st. Han reste sig utan hj�lp och tornade upp sig �ver dem allihop. D� b�rjade blodet �ter forsa fr�n s�ret d�r Ogos arakh huggit av honom br�stv�rtan och rann nedf�r br�stet. Dany skyndade sig fram till hans sida. �Jag �r ingen man�, viskade hon, �s� du kan st�dja dig p� mig.� Drogo lade sin j�ttelika arm �ver axlarna p� henne och hon st�ttade honom medan de gick fram till det stora lertemplet med de tre blodsryttarna i sl�pt�g. Dany befallde ser Jorah och krigarna i sin khas att bevaka ing�ngen och se till att ingen satte eld p� byggnaden medan de befann sig d�r inne.

De gick igenom en rad f�rrum och kom in i sj�lva templet under l�kkupolen. Ett svagt ljus silade ner genom dolda takf�nster, i h�llare p� v�ggarna brann osande facklor och p� jordgolvet l�g m�ngder av f�rskinn utspridda. �D�r�, sa Mirri Maz Duur och pekade p� altaret, en massiv, bl��drad sten med uthuggna bilder av f�raherdar och deras hjordar, och khal Drogo lade sig p� det. Den gamla kvinnan kastade en handfull torkade l�v p� ett fyrfat och rummet fylldes av v�ldoftande r�k. �Det �r b�st att ni v�ntar utanf�r�, sa hon till de andra.

�Vi �r blod av hans blod�, upplyste Cohollo, �och vi stannar h�r.�

Qotho gick fram till Mirri Maz Duur och satte ansiktet t�tt intill hennes. �H�r p� mig, fru till lammguden, om du skadar khalen g�r du samma �de till m�tes.� Han drog kniven och visade henne den vassa eggen.

�Hon kommer inte att skada honom.� Dany k�nde att hon kunde lita p� den h�r fula, gamla kvinnan med sin platta n�sa, och Dany hade ju trots allt r�ddat henne fr�n v�ldt�ktsm�nnens h�rdh�nta behandling.

�Om ni n�dv�ndigt m�ste stanna kan ni hj�lpa till�, sa Mirri till blodsryttarna, �f�r den store ryttaren �r f�r stark f�r mig och ni f�r h�lla honom stilla medan jag drar ut pilen.� Hon l�t det trasiga kl�nningslivet falla ner till midjan medan hon �ppnade en snidad kista och b�rjade plocka med flaskor och burkar, knivar och n�lar. N�r hon var f�rdig br�t hon av den hullingf�rsedda pilspetsen och drog ut skaftet medan hon nynnade p� lhazareenfolkets sjungande spr�k. Hon v�rmde upp ett krus vin till kokpunkten p� fyrfatet och h�llde det �ver khal Drogos s�r. Han f�rbannade henne men r�rde sig inte. Hon lade om pils�ret med ett gr�tomslag av v�ta l�v och tog sedan itu med s�ret p� br�stet som hon smorde in med en ljusgr�n pasta innan hon lade hudfliken p� plats igen. Khalen bet ihop t�nderna och svalde ett skrik. Gudsfrun tog fram en silvern�l och en rulle silvertr�d och b�rjade sy fast hudfliken, och d� hon var klar str�k hon r�d salva p� huden, t�ckte den med l�v och band om br�stet med en bit lammskinn. �Ni m�ste s�ga de b�ner jag ger er och ha kvar lammskinnet i tio dagar och tio n�tter�, f�rklarade hon. �Ni kommer att f� feber och det kommer att klia och n�r s�ret �r l�kt f�r ni ett stort �rr.�

Khal Drogo satte sig upp och bj�llrorna pinglade. �Jag sjunger om mina �rr, lammkvinna.� Han gav henne en ilsken blick och b�jde och str�ckte p� armen.

�Ni f�r varken dricka vin eller vallmomj�lk�, varnade hon, �och ni kommer att ha ont, men ni m�ste h�lla kroppen stark f�r att bek�mpa de onda andarna.�

�Jag �r khal �, f�rkunnade Drogo, �och jag spottar p� sm�rtan och dricker vad jag vill. Cohollo, h�mta min v�st.� Den �ldre mannen skyndade i v�g.

�Tidigare h�rde jag er tala om f�delses�nger��, sa Dany till den fula lhazareenska kvinnan.

�Jag k�nner till alla hemligheter med den blodiga s�ngen, silverdam, och jag har aldrig f�rlorat ett nyf�tt barn�, svarade Mirri Maz Duur.

�Min stund �r snart inne�, sa Dany, �och jag ser g�rna att ni hj�lper mig d� han kommer, om ni vill.�

Khal Drogo skrattade. �Mitt livs sol och stj�rnor, man ber inte en slav, man befaller henne, och hon ska g�ra som du s�ger.� Han hoppade ner fr�n altaret. �Kom, blod av mitt blod, hingstarna ropar. Det h�r st�llet �r bara aska och det �r dags att rida h�rifr�n.�

Haggo f�ljde efter khalen ut ur templet, men Qotho dr�jde sig kvar l�nge nog f�r att ge Mirri Maz Duur en sista h�rd blick. �Kom ih�g, maegi, om n�got h�nder khalen g�r du sj�lv samma �de till m�tes.�

�Som ni s�ger, ryttare�, svarade kvinnan och b�rjade samla ihop sina burkar och flaskor. �Den store f�raherden vakar �ver hjorden.�

P� en kulle med utsikt �ver kungsv�gen hade ett l�ngt bockbord av grovhuggna furuplankor st�llts upp under en alm och t�ckts med en duk av guldtyg. D�r bredvid sitt t�lt intog lord Tywin kv�llsvarden tillsammans med sina fr�msta riddare och vasaller medan det stora baneret i karmosinr�tt och guld vajade ovanf�r dem p� sin h�ga st�ng.

Tyrion kom sent. Han hade rids�r och var p� d�ligt hum�r och dessutom var han bara alltf�r v�l medveten om hur lustig han m�ste se ut d� han vaggade uppf�r kullen mot fadern. Dagens marsch hade varit l�ng och tr�ttsam, och han t�nkte dricka sig ordentligt berusad den h�r kv�llen. Det var skymning och luften var full av eldflugor.

Kockarna h�ll just p� att servera k�ttr�tten: fem sp�dgrisar med knaperstekt sv�l som alla hade olika frukter i gapet. Doften fick det att vattnas i munnen p� honom. �Jag ber om urs�kt att jag �r sen�, sa han n�r han satte sig p� b�nken bredvid farbrodern.

�Det �r kanske b�st att jag ger dig uppdraget att begrava v�ra d�da, Tyrion�, sa lord Tywin, �f�r om du kommer lika sent till slagf�ltet som till bordet, �r striderna �ver n�r du hinner fram.�

��, nog kan du v�l spara en bonde eller tv� �t mig, far�, svarade Tyrion. �Inte f�r m�nga, f�r jag vill inte verka girig.� Han fyllde vinb�garen och s�g en serveringspojke sk�ra upp en av sp�dgrisarna. Det knapriga skinnet knastrade under kniven och varm sky rann fr�n k�ttet. Det var den ljuvligaste syn Tyrion sett p� evigheter.

�Ser Addams spejare s�ger att pojken Starks h�r har l�mnat Tvillingborgarna och �r p� v�g s�derut�, rapporterade fadern medan han blev serverad skivor av grisk�tt, �och troligtvis befinner den sig bara en dagsmarsch norr om oss.�

�Sn�lla, far�, bad Tyrion, �jag ska just till att �ta.�

�F�r tanken p� att m�ta pojken Stark dig att tappa modet, Tyrion? Din bror Jaime skulle brinna av iver att ge sig i kast med honom.�

�Jag ger mig hellre i kast med den h�r sp�dgrisen, f�r Robb Stark �r inte h�lften s� m�r och han har aldrig luktat s� gott.�

Lord Lefford, den vresige mannen som hade hand om deras vapenf�rr�d och proviant, lutade sig fram�t. �Jag hoppas era vildar inte delar er motstr�vighet, f�r annars har vi sl�sat bort v�ra vapen p� dem.�

�Mina vildar kommer att bruka era vapen v�l, ers n�d�, f�rs�krade Tyrion. N�r han talade om f�r Lefford att han beh�vde vapen och rustningar �t de tre hundra m�n som Ulf h�mtat ner fr�n bergen skulle man ha kunnat tro att han bett karlen �verl�mna sina jungfruliga d�ttrar till dem.

Lord Lefford rynkade pannan. �Jag s�g den h�rige bj�ssen i dag, han som envisades med att han m�ste ha tv� stridsyxor, de d�r tunga, svarta dubbelbladiga av st�l med halvm�nformiga eggar.�

�Shagga gillar att d�da med b�gge h�nderna�, f�rklarade Tyrion samtidigt som en tr�tallrik med �ngande varmt grisk�tt sattes f�r honom.

�Han hade fortfarande sin tr�yxa fastsp�nd p� ryggen.�

�Shagga �r av den uppfattningen att tre yxor �r �nnu b�ttre �n tv�.� Tyrion stack tummen och pekfingret i saltkaret och tog en rej�l nypa som han str�dde �ver k�ttet.

Ser Kevan lutade sig fram�t. �Vi t�nkte placera dig och dina vildar i f�rtruppen n�r vi drabbar samman med fiendeh�ren.�

Ser Kevan �t�nkte� s�llan n�got som inte lord Tywin t�nkt f�rst. Tyrion hade spetsat en rej�l k�ttbit p� dolken och f�rt den till munnen, men nu s�nkte han handen. �F�rtruppen?� upprepade han tveksamt. Antingen hade fadern f�tt ny respekt f�r hans f�rm�ga eller ocks� hade han best�mt sig f�r att g�ra sig av med sin generande avkomma f�r gott. Tyrion hade en dyster k�nsla av att han visste svaret.

�De verkar blodt�rstiga s� det r�cker�, tillade ser Kevan.

�Blodt�rstiga?� Tyrion kom p� att han upprepade farbroderns ord som en papegoja. Fadern iakttog honom och v�gde varje ord han sa p� guldv�g. �Jag ska ber�tta f�r er hur blodt�rstiga de �r. I g�r kv�ll stack en m�nbroder ner en stenkr�ka f�r en korvs skull, och i dag d� vi slog l�ger grep tre stenkr�kor mannen och skar halsen av honom. Kanske hoppades de f� tillbaka korven. Bronn lyckades hindra Shagga fr�n att hugga av den d�de mannens mandom, vilket var tur, men Ulf kr�ver blodspengar som Conn och Shagga v�grar att betala.�

�N�r soldaterna saknar disciplin ligger felet hos deras bef�lhavare�, fastslog fadern.

Hans bror Jaime hade alltid lyckats f� sina m�n att ivrigt f�lja honom och �ven d� f�r honom, men den g�van saknade Tyrion. Han k�pte lojalitet med guld och fick folk att lyda med hj�lp av sitt namn. �En st�rre man skulle kunna s�tta skr�ck i dem, �r det vad du f�rs�ker s�ga, far?�

Lord Tywin v�nde sig till sin bror. �Om min sons m�n inte lyder hans order �r f�rtruppen kanske inte r�tta platsen f�r honom, och han passar kanske b�ttre i eftertruppen d�r han kan vakta proviantvagnarna.�

�Jag vill inte ha n�gra fav�rer, far�, fr�ste Tyrion ilsket, �och om du inte har n�got annat bef�l att erbjuda mig ska jag anf�ra f�rtruppen.�

Lord Tywin granskade sin dv�rgvuxne son. �Jag har inte sagt n�got om bef�l, och du tar order av ser Gregor.�

Tyrion stoppade k�ttbiten i munnen, tuggade ett tag och spottade sedan argt ut den. �N�r det kommer till kritan �r jag inte hungrig�, f�rklarade han och kl�ttrade klumpigt ner fr�n b�nken. �Jag ber er urs�kta mig, mina herrar.�

Lord Tywin b�jde n�digt p� huvudet och Tyrion v�nde sig om och gick d�rifr�n. Han var medveten om deras blickar i ryggen d� han vaggade nedf�r kullen. Det h�rdes ett gapskratt bakom honom, men han s�g sig inte om utan hoppades att de skulle s�tta k�ttet i halsen allihop.

Skymningen hade lagt sig och gjort alla baner svarta. L�gret bredde ut sig �ver flera kvadratkilometer mellan floden och kungsv�gen och det var l�tt att g� vilse bland alla m�n och h�star och tr�d, vilket Tyrion ocks� gjorde. Han gick f�rbi dussintalet stora t�lt och hundratals matlagningseldar, och eldflugorna sv�vade mellan t�lten som vandrande stj�rnor. Han k�nde doften av vitl�kskorv, kryddstark och aromatisk och s� aptitretande att det fick det att kurra i magen. L�ngt borta h�rde han h�ga r�ster som sj�ng en oanst�ndig visa. En fnittrande kvinna sprang f�rbi honom, naken under en m�rk mantel, med en berusad f�rf�ljare i h�larna som snubblade �ver tr�dr�tterna. L�ngre fram s�g han tv� m�n med spjut i handen som stod p� var sin sida om en liten b�ck. I det avtagande ljuset �vade de sig p� att g�ra utfall och parera och deras br�st var bara och v�ta av svett.

Ingen tittade p� honom. Ingen tilltalade honom. Ingen brydde sig om honom. Han var omgiven av m�n som svurit huset Lannister trohet, en enorm h�r p� tjugo tusen man, och �nd� var han ensam.

N�r han h�rde det djupa mullret av Shaggas skratt dundra genom m�rkret f�ljde han det till stenkr�korna i deras lilla h�rn av l�gret. Conn son av Coratt viftade med ett �lstop. �Tyrion halvman! Kom och sl� dig ner vid v�r eld och dela k�ttet med stenkr�korna. Vi har en oxe.�

�Jag ser det, Conn son av Coratt.� Den j�ttelika, r�da djurkroppen var upph�ngd �ver en sprakande eld. Oxen var upptr�dd p� ett spett stort som ett mindre tr�d och blod och fett droppade ner i l�gorna medan tv� stenkr�kor v�nde p� k�ttet. �Jag tackar er. Skicka efter mig n�r oxen �r f�rdigstekt.� Med lite tur skulle det till och med bli f�re slaget. Han gick vidare.

Varje klan hade sin egen matlagningseld, f�r svart�ronen �t inte med stenkr�korna, och stenkr�korna �t inte med m�nbr�derna och ingen �t med de br�nda m�nnen. Det lilla t�lt som han lyckats tjata sig till fr�n lord Leffords f�rr�d hade rests mitt emellan fyra eldar, och det var d�r Tyrion hittade Bronn som satt och delade en vinl�gel med de nya tj�narna. Lord Tywin hade skickat honom en stalldr�ng och en betj�nt och till och med insisterat p� att han skulle ha en v�pnare. Allihop satt runt en falnande liten matlagningseld tillsammans med en flicka, som var slank och m�rkh�rig och h�gst arton �r gammal. Tyrion betraktade hennes ansikte ett tag innan han v�nde blicken mot gl�den och fick syn p� fiskben. �Vad har ni �tit?�

�Foreller, ers n�d�, svarade stalldr�ngen. �Bronn f�ngade dem.�

Foreller, t�nkte han. Sp�dgrisar. M� dj�vulen ta min far. Med kurrande mage stirrade han sorgset p� fiskbenen.

Hans v�pnare, en ung pojke med det olycksaliga namnet Podrick Payne, svalde vad han varit p� v�g att s�ga. Pojken var en avl�gsen kusin till ser Ilyn Payne, kungens skarpr�ttare, och n�stan lika tyst �ven om han hade tungan kvar. Tyrion hade en g�ng f�tt honom att sticka ut den, bara f�r att vara s�ker. �Definitivt en tunga�, hade han sagt, �och en dag m�ste du l�ra dig att anv�nda den.�

F�r �gonblicket hade Tyrion inte t�lamod att f�rs�ka locka fram n�gra ord ur pojken som han misst�nkte p�tvingats honom som ett grymt sk�mt. I st�llet riktade han uppm�rksamheten mot flickan. ��r det hon?� fr�gade han Bronn.

Hon reste sig behagfullt och tittade ner p� honom fr�n den imponerande h�jden av hundrafemtio centimeter eller mer. �Det �r det, ers n�d, och hon kan tala f�r sig sj�lv, om det behagar er.�

Han lade huvudet p� sned. �Jag �r Tyrion av huset Lannister, och folk brukar kalla mig dv�rgen.�

�Min mor gav mig namnet Shae, och m�n kallar mig�ofta.�

Bronn skrattade och Tyrion var tvungen att le. �In med dig i t�ltet, Shae, �r du sn�ll.� Han lyfte t�ltfliken och h�ll upp den f�r henne, och n�r de kommit in st�llde han sig p� kn� och t�nde ett ljus.

Soldatlivet hade sina f�rdelar, f�r var man �n slog l�ger lockade man till sig en massa l�st folk. N�r dagens marsch var �ver hade Tyrion skickat i v�g Bronn f�r att hitta en l�mplig sk�ka �t honom. �Jag skulle f�redra en som �r n�gorlunda ung med s� vackert ansikte du kan hitta�, hade han sagt. �Om hon har tv�ttat sig n�gon g�ng i �r blir jag glad, och om hon inte har det f�r du tv�tta henne. Var noga med att tala om vem jag �r och varna henne f�r vad jag �r.� Jyck hade inte alltid besv�rat sig med att g�ra det, och det fanns ett uttryck som ibland syntes i flickornas �gon n�r de fick syn p� lorden de anlitats f�r att behaga, ett uttryck som Tyrion Lannister helst aldrig mer ville se.

Han h�jde ljuset och granskade henne. Bronn hade gjort ett bra jobb. Hon hade hind�gon och var sm�rt med sm�, fasta br�st och ett leende som var omv�xlande blygt, of�rsk�mt och okynnigt. Det gillade han. �Ska jag ta av mig kl�nningen, ers n�d?� fr�gade hon.

�I sinom tid. �r du jungfru, Shae?�

�Om det behagar er, ers n�d�, svarade hon sedesamt.

�Det som skulle behaga mig �r sanningen, flicka.�

�Jaha, men det kostar er dubbelt s� mycket.�

Tyrion avgjorde att de skulle komma utm�rkt bra �verens. �Jag �r en Lannister. Guld har jag massor av och du ska finna att jag �r gener�s, men jag vill ha mer av dig �n vad du har mellan benen, �ven om jag vill ha det med. Du ska dela mitt t�lt, sl� upp mitt vin, skratta �t mina sk�mt, massera mina v�rkande ben efter varje dagsritt och vare sig jag beh�ller dig en dag eller ett �r f�r du inte ta n�gra andra m�n i din s�ng s� l�nge vi �r tillsammans.�

�Det l�ter rimligt.� Hon str�ckte sig ner till f�llen av den tunna kl�nningen av grovt kl�de och drog den �ver huvudet i en enda flytande r�relse och kastade den �t sidan. Under fanns inget annat �n Shae. �Om hans n�d inte s�tter ner det d�r ljuset kommer han att br�nna sig om fingrarna.�

Tyrion satte ner ljuset, tog hennes hand i sin och drog henne mjukt intill sig. Hon b�jde sig ner f�r att kyssa honom. Hennes mun smakade honung och kryddnejlika och hennes fingrar var flinka och erfarna d� de hj�lpte honom av med kl�derna.

N�r han tr�ngde in i henne v�lkomnade hon honom med viskade �mhetsbetygelser och sm� fl�mtningar. Tyrion misst�nkte att hennes njutning var spelad, men hon gjorde det s� v�l att det inte spelade n�gon roll. S� mycket sanning kr�vde han inte.

Han hade beh�vt henne, ins�g Tyrion efter�t medan hon l�g tyst i hans armar. Hon eller n�gon som hon, f�r det hade n�stan g�tt ett �r sedan han sist l�g med en kvinna, och det var innan han begav sig till Vinterhed i s�llskap med brodern och kung Robert. Han skulle kunna d� f�ljande dag eller dagen efter, och han ville bra mycket hellre t�nka p� Shae �n sin far, Lysa Arryn eller lady Catelyn Stark d� han gick i graven.

Han kunde k�nna hennes mjuka br�st mot armen d�r hon l�g bredvid honom, och det var en sk�n k�nsla. En melodi d�k upp i hans huvud, och han b�rjade vissla l�gt.

�Vad �r det f�r n�got, ers n�d?� mumlade Shae.

�Ingenting�, svarade han, �bara en ballad jag l�rde mig som pojke. Sov nu, �lskogsblomma.�

N�r hennes �gon var slutna och hon andades djupt och lugnt flyttade Tyrion mycket f�rsiktigt p� sig f�r att inte v�cka henne. Naken kr�p han ut, klev �ver sin v�pnare och gick runt till baksidan av t�ltet f�r att kasta vatten.

Bronn satt med benen i kors under en kastanj en bit ifr�n det st�lle d�r h�starna stod bundna. Solden�ren tycktes inte beh�va s�mn som andra m�nniskor, och han var klarvaken och h�ll p� att bryna eggen p� sv�rdet. �Var hittade du henne?� fr�gade Tyrion medan han pissade.

�Jag tog henne fr�n en riddare. Karlen ville og�rna sl�ppa henne, men ditt namn fick honom att t�nka om�det och min dolk mot strupen.�

�F�rtr�ffligt�, sa Tyrion torrt och skakade av de sista dropparna. �Jag tycker mig minnas att jag sa skaffa mig en sk�ka, inte en fiende.�

�Alla de s�ta var redan upptagna�, f�rklarade Bronn, �men jag ska g�rna l�mna tillbaka henne om du f�redrar en tandl�s k�ring.�

Tyrion linkade fram till honom. �Min h�ge far skulle kalla s�dant tal of�rsk�mdhet och skicka dig till gruvorna f�r uppstudsighet.�

�Tur f�r mig att du inte �r din far�, svarade Bronn. �Jag s�g en med b�lder �ver hela n�san. Vill du ha henne?�

�Vad, och krossa ditt hj�rta?� gav Tyrion igen. �Jag ska beh�lla Shae. Du r�kar h�ndelsevis inte komma ih�g namnet p� riddaren du tog henne ifr�n? Jag vill helst inte ha honom bredvid mig i slaget.�

Bronn reste sig snabb och smidig som en katt med sv�rdet i handen. �Du kommer att ha mig bredvid dig i slaget, dv�rg.�

Tyrion nickade. Nattluften var varm mot hans bara hud. �Se till att jag �verlever det h�r slaget, s� ska du f� precis vad du vill ha.�

Bronn kastade l�ngsv�rdet fr�n den h�gra handen till den v�nstra och gjorde ett hugg. �Vem skulle vilja d�da en s�dan som dig?�

�Min far bland annat. Han har placerat mig i f�rtruppen.�

�Jag skulle g�ra samma sak. En liten man med en stor sk�ld. Du skulle driva b�gskyttarna till vansinne.�

�Jag finner dig f�runderligt uppmuntrande�, sa Tyrion. �Jag m�ste vara galen.�

Bronn stack sv�rdet i skidan. �Troligen.�

N�r Tyrion kom tillbaka till t�ltet reste sig Shae p� armb�gen och mumlade s�mnigt. �Jag vaknade och hans n�d var borta.�

�Hans n�d �r tillbaka nu.� Han lade sig bredvid henne.

Hennes hand s�kte sig ner mellan hans f�rkrympta ben och fann honom h�rd. �Ja, det �r han�, viskade hon och smekte honom.

Han fr�gade henne om mannen som Bronn tagit henne ifr�n och hon namngav en liten vasall till en obetydlig ung lord. �Ni beh�ver inte frukta en s�dan som han, ers n�d�, sa flickan med fingrarna fullt upptagna av hans mandom, �f�r han �r en liten man.�

�Och vad �r d� jag, om jag f�r fr�ga?� undrade Tyrion. �En j�tte?�

�O, ja, min j�tte av huset Lannister�, spann hon och besteg honom och f�r en kort stund lyckades hon n�stan f� honom att tro p� det. Tyrion somnade med ett leende p� l�pparna�

�och vaknade i m�rkret till smattrande trumpeter. Shae skakade hans axel. �Ers n�d�, viskade hon, �vakna, ers n�d. Jag �r r�dd.�

Yrvaket satte han sig upp och kastade av sig filten. Stridshornen skallade vilt och uppfordrande i natten och manade skynda, skynda, skynda. Han h�rde skrik, skramlet av spjut, h�star som gn�ggade men �nnu inga tecken p� strid. �Det �r min fars trumpeter�, f�rklarade han, �som kallar till samling. Jag trodde att pojken Starks arm� fortfarande var en dagsmarsch h�rifr�n.�

Shae skakade of�rst�ende p� huvudet med stora, �ngsliga �gon.

Tyrion tog sig m�dosamt upp p� benen och snubblade ut medan han ropade p� sin v�pnare. Bleka dimsl�jor kom drivande fr�n floden genom m�rkret som l�nga vita fingrar, och l�gret vaknade till liv i kylan i den tidiga morgonen: h�star sadlades, vagnar lastades, eldar sl�cktes. Trumpeterna skallade igen: skynda, skynda, skynda. Riddare svingade sig upp p� frustande h�star och soldater kn�ppte p� sig sv�rdsgeh�ng medan de sprang. N�r Tyrion �ntligen hittade Podrick l�g pojken och snarkade s�tt, s� han sparkade till honom i revbenen med t�n. �Min rustning�, befallde han, �och snabba p�.� Bronn kom travande ut ur dimman i full rustning med sin buckliga halvhj�lm p� huvudet. �Vet du vad som har h�nt?� fr�gade Tyrion.

�Pojken Stark har �verlistat oss�, svarade Bronn. �Han har tagit sig fram l�ngs kungsv�gen i skydd av m�rkret, och nu st�r hans h�r bara en dryg kilometer h�rifr�n och h�ller p� att formera sig till strid.�

Skynda, manade trumpeterna, skynda, skynda, skynda.

�Se till att klanfolket g�r sig redo.� Tyrion d�k in i t�ltet igen. �Var �r mina kl�der?� r�t han �t Shae. �D�r, nej, l�derhosorna. Ja, ta hit st�vlarna.�

N�r han var f�rdigkl�dd hade v�pnaren lagt fram rustningen, s�dan den nu var. Tyrion �gde en vacker rustning i tung pl�t som var specialtillverkad f�r att passa hans vanskapta kropp, men den var tyv�rr i s�kerhet p� Casterlyklippan och det var inte han. S� han fick h�lla till godo med vad han lyckats f� tag i fr�n lord Leffords f�rr�d: pansarskjorta och brynjehuva, en d�d riddares halsharnesk, benskenor och harneskhandskar och spetsiga st�lst�vlar. En del av det var utsmyckat och en del inte, men inget passade ihop eller satt som det skulle. Br�stharnesket var avsett f�r en st�rre man, och till hans �verdimensionerade huvud hade de hittat en enorm tunnhj�lm med en tre decimeter l�ng triangelformad spets h�gst upp.

Shae hj�lpte Podrick med alla sp�nnen och remmar. �Gr�t �ver mig om jag d�r�, sa Tyrion till sk�kan.

�Hur ska ni kunna veta det om ni �r d�d?�

�Jag kommer att veta.�

�Jag tror er.� Shae drog tunnhj�lmen �ver huvudet p� honom och Podrick satte fast den i halsharnesket. Tyrion sp�nde p� sig b�ltet som var tungt med b�de kortsv�rd och dolk. Vid det laget hade stalldr�ngen kommit med h�sten, en v�ldig brun hingst som bar lika tung rustning som han sj�lv, och han beh�vde hj�lp att sitta upp och k�nde sig som om han v�gde minst tusen kilo. Podrick r�ckte honom sk�lden, som var av massiv bok och f�rsedd med st�lbeslag, och till sist gav de honom stridsyxan. Shae tog ett steg bak�t och granskade honom. �Hans n�d ser skr�ckinjagande ut.�

�Hans n�d ser ut som en dv�rg i omaka rustning�, svarade Tyrion vresigt, �men tack f�r de v�nliga orden. Podrick, om slaget g�r olyckligt f�r oss f�r du se till att damen kommer v�lbeh�llen hem.� Han saluterade henne med yxan, v�nde h�sten och travade i v�g. Magen var som en h�rd knut och s� sp�nd att det gjorde ont. Bakom honom b�rjade tj�narna skyndsamt att riva hans t�lt. Blekt karmosinr�da fingrar bredde ut sig som en solfj�der i �ster d� solens f�rsta str�lar tittade upp �ver horisonten och i v�ster var himlen purpurf�rgad och stj�rnbestr�dd. Tyrion undrade om det var den sista soluppg�ng han n�gonsin skulle f� se. Han undrade ocks� om det var ett tecken p� feghet att han gjorde det. Funderade hans bror Jaime n�gonsin �ver d�den inf�r en strid?

Ett stridshorn h�rdes l�ngt bortifr�n, ett dovt, sorgligt ljud och han k�nde kylan sprida sig inombords. Klanfolket svingade sig upp p� sina magra bergsh�star medan de svor och sk�mtade r�tt, och flera av dem verkade vara berusade. Det lilla gr�s som h�starna l�mnat kvar var tungt av dagg, som om en f�rbipasserande gud hade h�llt ut en s�ck diamanter �ver jorden, och den uppg�ende solen jagade bort de drivande dimsl�jorna d� Tyrion red i v�g i spetsen f�r sin trupp. Bergsfolket f�ll in i ledet, och varje klan hade formerat sig efter sin egen ledare.

I gryningsljuset vecklade lord Tywins arm� ut sig som en ros av j�rn med gl�nsande taggar.

Hans farbror skulle anf�ra centern, och ser Kevan hade rest sina baner �ver kungsv�gen. Med kogren h�ngande i b�ltena st�llde b�gskyttarna upp sig p� tre l�nga led, b�de �ster och v�ster om v�gen, och stod lugnt och sp�nde b�garna. Mellan dem formerade sig pikenerarna i fyrkanter, och bakom fanns led p� led av soldater med spjut, sv�rd och yxor. Tre hundra tungt bev�pnade ryttare omgav ser Kevan och vasallerna Lefford, Lydden och Serrett med alla deras edsvurna m�n.

Den h�gra flanken bestod av enbart rytteri, omkring fyra tusen man i full rustning. Mer �n tre fj�rdedelar av riddarna var samlade d�r och de s�g ut som en j�ttelik n�ve av st�l. Ser Addam Marbrand f�rde bef�let, och Tyrion s�g hans baner d� banerf�raren skakade ut det: ett brinnande tr�d p� orange och r�kf�rgad botten. Bakom honom vajade ser Flements purpurf�rgade enh�rning, Crakehalls svart- och vitbrokiga vildsvin, Swyfts stridstupp och m�nga, m�nga fler.

Fadern intog sin plats p� kullen d�r han sovit med reservtrupperna runt omkring sig. Det var en stor styrka p� fem tusen man, h�lften beridna och h�lften fotsoldater. Lord Tywin anf�rde n�stan alltid reservtrupperna och han brukade v�lja en h�gt bel�gen punkt d�r han kunde se slaget utveckla sig och s�tta in sina styrkor d�r de b�st beh�vdes.

Till och med p� avst�nd var fadern praktfull. Tywin Lannisters stridsrustning �vergl�nste till och med hans son Jaimes f�rgyllda rustning. Manteln var sydd av or�kneliga lager guldtyg och s� tung att den knappt r�rde sig n�r han gick och s� omf�ngsrik att den t�ckte st�rre delen av hingstens bakdel d� han satt i sadeln. Inget vanligt sp�nne klarade en s�dan tyngd, s� manteln h�lls p� plats av ett par lejoninnor i miniatyr som satt hopkrupna p� hans axlar redo att ta spr�nget. Deras make, en lejonhanne med magnifik man, vilade rytande och med utstr�ckt tass ovanp� lord Tywins tunnhj�lm. Alla tre lejonen var av guld med rubiner till �gon. Rustningen var gjord av tung st�lpl�t som var �verdragen med m�rkt karmosinr�d emalj och benskenorna och harneskhandskarna var prydda med slingor i guld. Rondellerna s�g ut som gyllene solar, alla sp�nnen var f�rgyllda och det r�da st�let s� v�lpolerat att det sken som eld i ljuset fr�n den uppg�ende solen.

Tyrion kunde h�ra mullret fr�n fiendens trummor nu, och han mindes Robb Stark som han senast sett honom i faderns h�gs�te i stora salen p� Vinterhed med ett draget, gl�nsande sv�rd i handen. Han mindes hur skr�ckvargarna hade dykt upp ur skuggorna och g�tt till anfall mot honom, och pl�tsligt s�g han dem f�r sig igen, morrande och nafsande och med sina blottade t�nder alldeles intill hans ansikte. Skulle pojken ta med sig vargarna i kriget? Tanken gjorde honom illa till mods.

Nordborna skulle vara utmattade efter sin l�nga s�mnl�sa marsch, och Tyrion undrade vad pojken egentligen hade t�nkt p�. Trodde han verkligen att han kunde �verrumpla dem medan de sov? Den chansen var inte stor, f�r vad man �n kunde s�ga om Tywin Lannister s� var han inte dum.

F�rtruppen h�ll p� att formera sig till v�nster om honom. Han fick syn p� baneret f�rst, tre svarta hundar p� gul botten, och under det satt ser Gregor p� den st�rsta h�st Tyrion n�gonsin sett. Bronn kastade en blick p� honom och flinade. �F�lj alltid efter en stor man d� du ger dig ut p� slagf�ltet.�

Tyrion tittade fr�gande p� honom. �Varf�r det?�

�De �r s�dana utm�rkta m�ltavlor, och den d�r kommer alla b�gskyttar att sikta p�.�

Tyrion skrattade och s�g med ens Berget som rider med nya �gon. �Det har jag aldrig t�nkt p�.�

Clegane till�t sig inte n�gon som helst prakt, och hans rustning var av glansl�s, gr� st�lpl�t, som flitig anv�ndning gjort full av rispor och m�rken, och den pryddes varken av emblem eller andra utsmyckningar. Han placerade ut sina m�n genom att peka med klingan, ett tv�handsslagsv�rd som ser Gregor viftade med lika l�tt med en hand som en mindre man skulle vifta med en dolk. �Var och en som f�rs�ker ta till flykten hugger jag sj�lv ner�, r�t han just som han fick syn p� Tyrion. �Dv�rg! Ta v�nstra flanken och h�ll floden om du kan.�

F�r att komma runt deras v�nstra flank skulle pojken Stark beh�va h�star som kunde springa p� vattnet. Tyrion ledde sina m�n mot flodbanken. �Titta�, ropade han och pekade med yxan. �Floden.� En filt av blek dimma kl�ngde sig fortfarande fast vid vattenytan och d�r under forsade det m�rkgr�na vattnet f�rbi. Vid strandkanten var floden grund, men bottnen var gyttjig och vassen v�xte t�t. �Den d�r floden �r v�r, och vad som �n h�nder ska ni h�lla er n�ra vattnet. F�rlora det aldrig ur sikte, och l�t ingen fiende komma mellan oss och v�r flod. Om de besudlar v�rt vatten ska ni hugga av dem mandomen och mata fiskarna med den.�

Shagga hade en yxa i vardera handen, och han slog ihop dem s� att det ekade om det. �Halvman!� skrek han. Andra stenkr�kor tog upp ropet liksom svart�ron och m�nbr�der. De br�nda m�nnen skrek inte men de skramlade med sv�rd och spjut. �Halvman! Halvman! Halvman!�

Tyrion red runt i en cirkel f�r att f� en �verblick �ver slagf�ltet. Marken var kuperad och oj�mn h�r, mjuk och lerig n�ra floden och steg sedan l�ngsamt mot kungsv�gen, och bortom den, mot �ster, var den stenig och h�rd. Det v�xte n�gra tr�d h�r och var p� sluttningarna, men st�rre delen av landomr�det hade r�jts och planterats. Hj�rtat dunkade i br�stet i takt med trummorna och under lagren av l�der och st�l var pannan kall av svett. Han s�g ser Gregor rida fram och tillbaka l�ngs linjen medan han skrek och gestikulerade. �ven den h�r flanken bestod av endast rytteri, men medan den h�gra var som en brynjekl�dd n�ve av riddare och tungt bev�pnade lansi�rer bestod f�rtruppen av V�sterns avskr�de: beridna b�gskyttar i l�derjackor, ett myller av odisciplinerade friryttare och solden�rer, lantarbetare p� arbetsh�star bev�pnade med liar och sina f�ders rostiga sv�rd, oerfarna pojkar fr�n fattigkvarteren i Lannishamn och s� Tyrion och hans bergsfolk.

�Kr�kmat�, muttrade Bronn bredvid honom och gav uttryck �t Tyrions tankar. Han kunde bara nicka. Hade fadern f�rlorat f�rst�ndet? Inga pikenerare, f�r f� b�gskyttar, en knapp handfull riddare, illa bev�pnade m�n utan rustning under bef�l av ett odjur som inte kunde t�nka utan bara styrdes av sitt raseri. Hur kunde fadern f�rv�nta sig att denna brokiga och orutinerade samling skulle kunna h�lla v�nsterflanken?

Han fick inte tid att t�nka mer p� saken. Trummorna var s� n�ra nu att slagen gick honom p� nerverna och fick det att b�rja rycka i h�nderna. Bronn drog sitt l�ngsv�rd och pl�tsligt var fienden d�r framf�r dem. De v�llde �ver kullarna och avancerade med taktfasta steg bakom en mur av sk�ldar och pikar.

Vid alla gudar, s� m�nga de �r, t�nkte Tyrion trots att han visste att fadern hade fler m�n p� slagf�ltet. Deras kaptener anf�rde dem p� stridsh�star i rustning och bredvid red banerf�rarna. Han s�g �tten Hornwoods �lgtjur, Karstarks str�lande sol, lord Cerwyns stridsyxa, �tten Glovers brynjekl�dda knytn�ve�och Freys tvillingborgar, bl�tt p� gr�tt. Och fadern som varit s� s�ker p� att lord Walder inte skulle r�ra sig ur fl�cken! Huset Starks vita baner syntes �verallt och de gr� skr�ckvargarna tycktes springa och hoppa d�r baneren vajade och fladdrade p� sina h�ga st�nger. Var �r pojken? undrade Tyrion.

Ett stridshorn skallade. Ett l�ngt, l�gt ljud som l�t lika avskr�ckande som den kalla vinden fr�n norr. �tten Lannisters trumpeter svarade, fr�ckt och trotsigt, men �nd� tyckte Tyrion att de l�t svagare p� n�got s�tt och �ngsligare. Han k�nde hur magen gjorde uppror och hoppades att han inte skulle d� mitt under ett diarr�anfall.

D� ljudet fr�n stridshornen dog bort fylldes luften av ett vinande och en st�rtskur av pilar steg upp fr�n hans h�gra sida d�r v�gen var flankerad av b�gskyttar. Nordborna b�rjade springa och ropade medan de anf�ll, men pilarna vr�kte ner p� dem som hagel, hundratals, tusentals, och ropen �vergick i skrik av sm�rta n�r m�n snavade och f�ll. D� var redan en andra pilskur i luften och b�gskyttarna h�ll som b�st p� att s�tta en tredje pil i b�gen.

Trumpeterna skallade igen. Ser Gregor viftade med sitt j�ttesv�rd och r�t ett kommando och tusen r�ster svarade skrikande. Tyrion sporrade h�sten och bidrog med sin r�st till kakofonin, och f�rtruppen v�llde fram�t. �H�ll floden!� skrek han till klanfolket medan de red. �Kom ih�g att h�lla er till floden.� Han f�rde fortfarande bef�let d� de f�ll i galopp tills Chella gav ifr�n sig ett blodisande skri och galopperade f�rbi honom och Shagga tjutande f�ljde efter. De andra i klanfolket satte efter dem och l�mnade kvar Tyrion i k�lvattnet.

En halvm�ne av spjutbev�pnade fiender hade formerat sig framf�r dem, en dubbel igelkott med taggar av st�l som v�ntade bakom h�ga eksk�ldar prydda med �tten Karstarks str�lande sol. Gregor Clegane n�dde f�rst fram till dem i spetsen f�r pansarkl�dda veteraner i kilformering. H�lften av h�starna skyggade i sista sekunden och v�nde om inf�r raden av spjut. De andra dog d� vassa st�lspetsar slet upp br�stet p� dem. Tyrion s�g dussintalet m�n falla. Cleganes hingst stegrade sig och sparkade vilt omkring sig med j�rnskodda hovar d� en hullingf�rsedd spjutspets stacks i halsen p� honom. Galen av sm�rta kastade sig h�sten in i leden av soldater. Spjut kastades mot honom fr�n alla h�ll, men sk�ldmuren vek sig under hans tyngd och nordborna snubblade bort fr�n djurets d�dskamp. Samtidigt som h�sten tuggade fradga och drog sitt sista andetag reste sig Berget som rider oskadd och b�rjade sl� omkring sig med sitt tv�handsslagsv�rd.

Shagga st�rtade igenom �ppningen med andra stenkr�kor t�tt i h�larna innan sk�ldarna hann st�ngas igen. Tyrion skrek: �Br�nda m�n! M�nbr�der! F�lj mig!� Men de flesta av dem var f�re honom. Han s�g Timett son av Timett hoppa d� h�sten dog under honom i full karri�r, s�g en m�nbroder spetsas p� ett av �tten Karstarks spjut, s�g Conns h�st krossa en mans revben med en spark. En skur av pilar regnade ner �ver dem, och var de kom ifr�n kunde han inte s�ga, men de f�ll b�de p� �tten Starks och Lannisters soldater och studsade mot rustningar eller tr�ngde in i kroppar. Tyrion h�jde sk�lden och g�mde sig under den.

Igelkotten h�ll p� att r�mna och nordborna vek undan f�r den �verl�gsna beridna styrkan. Tyrion s�g Shagga tr�ffa en spjutbev�pnad man mitt i br�stet d� den d�ren springande gick till anfall, s�g hans yxa sk�ra genom brynja och l�der, muskler och lungor. Mannen var d�d innan han f�ll med yxhuvudet sittande i br�stet, men �nd� red Shagga vidare och kl�v en sk�ld i tv� delar med sin v�nstra stridsyxa medan liket leal�st sl�pades med p� hans h�gra sida. Till slut gled den d�de mannen av, och Shagga slog ihop sina tv� yxor och tj�t.

Vid det laget hade Tyrion fienden �ver sig och striden krympte till de f� meterna mark runt omkring hans h�st. En soldat h�gg mot hans br�st och hans yxa for ut och slog spjutet �t sidan. Mannen gick till anfall igen, men Tyrion sporrade h�sten och hoppade �ver honom. Bronn var omgiven av tre fiender, men han h�gg huvudet av den f�rste och skar upp ansiktet p� den andre.

Ett spjut kom susande mot Tyrion fr�n v�nster och slog i sk�lden med en dov duns. Han v�nde h�sten och satte efter den som kastat spjutet, men mannen h�ll sk�lden �ver huvudet. Tyrion cirklade runt honom och l�t yxslagen hagla p� tr�et. Ekflisorna yrde tills nordbon f�rlorade fotf�stet och halkade och f�ll platt p� rygg med sk�lden ovanf�r sig. Han var utom r�ckh�ll f�r Tyrions yxa och det var f�r besv�rligt att sitta av, s� han l�mnade honom d�r och red efter en annan man som han anf�ll bakifr�n med ett svepande hugg som k�ndes �nda upp i axeln. Det gav honom ett �gonblicks andrum och han h�ll in h�sten och s�g sig om efter floden. D�r var den, till h�ger om honom. P� n�got s�tt hade han sv�ngt runt ett halvt varv.

En av de br�nda m�nnen red f�rbi hopsjunken p� h�sten. Ett spjut hade k�rts i magen p� honom och stack ut genom ryggen. Han gick inte att r�dda, men d� Tyrion s�g en nordbo springa fram och str�cka sig efter tyglarna anf�ll han.

Mannen m�tte honom med sv�rdet i handen. Han var l�ng och mager och kl�dd i l�ng ringbrynja och harneskhandskar av st�l, men han hade tappat hj�lmen och blodet rann ner i �gonen fr�n ett s�r i pannan. Tyrion siktade mot hans ansikte, men mannen slog yxan �t sidan. �Dv�rg�, skrek han. �D�.� Han r�rde sig i cirkel medan Tyrion red runt honom och h�gg mot hans huvud och axlar. St�l brakade samman med st�l och Tyrion ins�g snart att den l�nge mannen var b�de snabbare och starkare �n han sj�lv. Var i alla sju helveten fanns Bronn? �D��, grymtade mannen och h�gg vilt efter honom och Tyrion hann n�tt och j�mnt f� upp sk�lden i tid. Tr�et tycktes explodera av det kraftiga hugget och f�ll till marken i bitar. �D�! � vr�lade soldaten, kom n�rmare och gav Tyrion ett slag �ver tinningen som var s� h�rt att det rungade i huvudet. Klingan gav ifr�n sig ett fasansfullt, skrapande ljud d� han drog tillbaka den �ver st�let. Den l�nge mannen flinade tills Tyrions stridsh�st snabb som en orm bet honom s� djupt i kinden att benet syntes. D� skrek han. Tyrion begravde yxan i hans huvud. �D� sj�lv�, sa han och det gjorde mannen.

D� han ryckte loss bladet h�rde han ett rop. �Eddard!� klingade en r�st. �F�r Eddard och Vinterhed!� Riddaren kom dundrande emot honom medan han svingade en spikbesatt morgonstj�rna runt huvudet, och deras stridsh�star brakade samman innan Tyrion ens hann �ppna munnen och ropa p� Bronn. Den h�gra armb�gen exploderade av sm�rta d� spikarna tr�ngde igenom den tunna metallen vid leden. P� ett kick var yxan borta och han trevade efter sv�rdet, men morgonstj�rnan snurrade redan runt och n�rmade sig hans ansikte. Det h�rdes ett v�mjeligt krasande ljud och s� f�ll han. Tyrion mindes inte att han tr�ffat marken, men d� han tittade upp hade han bara himmel ovanf�r sig. Han rullade �ver p� sidan och f�rs�kte ta sig upp p� benen, men hela kroppen dunkade av sm�rta och det gjorde alldeles f�r ont. Riddaren som f�llt honom tornade upp sig ovanf�r honom. �Dv�rgen Tyrion�, sa han med d�nande r�st, �du �r min. Ger du dig, Lannister?�

Ja, t�nkte Tyrion, men ordet fastnade i halsen. Han gav ifr�n sig ett kraxande ljud och f�rs�kte komma upp p� kn� medan han famlade efter ett vapen. Sv�rdet, dolken, vad som helst�

�Ger du dig?� Riddaren s�g enorm ut d�r han satt p� sin bepansrade stridsh�st. B�de mannen och h�sten verkade j�ttelika och morgonstj�rnan snurrade makligt runt. Tyrions h�nder var som f�rlamade, han s�g suddigt och skidan var tom. �Ge dig eller d��, f�rkunnade riddaren och morgonstj�rnan snurrade fortare och fortare.

Tyrion kom vingligt p� f�tter och k�rde huvudet i h�stens mage. Djuret gav till ett fasansfullt skrik och stegrade sig. Det f�rs�kte vrida sig loss fr�n sm�rtan och en dusch av blod och in�lvor sk�ljde �ver Tyrions ansikte. H�sten f�ll som ett jordskred, och i n�sta stund var visiret t�ckt av lera och n�got tryckte mot foten. Han lyckades slita sig loss och strupen var s� hopsn�rd att han knappt f�rm�dde tala. ��ger��, lyckades han kraxa fram.

�Ja�, st�nade en r�st tjock av sm�rta.

Tyrion skrapade bort leran fr�n visiret s� att han kunde se igen. H�sten hade fallit p� sin egen ryttare och riddarens ben satt fast och armen han anv�nt f�r att hejda fallet var vriden i en konstig vinkel. �Jag ger mig�, upprepade han och trevade vid b�ltet med sin friska hand och drog ett sv�rd som han kastade f�r Tyrions f�tter. �Jag ger mig, ers n�d.�

Omtumlad st�llde sig Tyrion p� kn� och tog upp klingan. Det dunkade av sm�rta i armb�gen d� han r�rde armen. Striderna tycktes ha dragit sig ifr�n honom, och p� den h�r delen av slagf�ltet var det ingen kvar utom ett stort antal lik. Korparna kretsade redan runt och landade f�r att �ta. Han s�g att ser Kevan hade ryckt fram med centern f�r att hj�lpa f�rtruppen och hans massformering av pikenerare hade tr�ngt tillbaka nordborna mot kullarna. De slogs p� sluttningarna d�r pikarna k�rdes mot �nnu en mur av sk�ldar, fast de h�r var ovala och f�rst�rkta med j�rnnitar. Medan han tittade p� fylldes luften av pilar igen och m�nnen bakom ekmuren kr�p ihop under den m�rdande elden. �Jag tror ni h�ller p� att f�rlora, ser�, sa han till riddaren under h�sten. Mannen svarade inte.

Ljudet av hovar bakom ryggen fick honom att sv�nga runt trots att han hade s� ont i armb�gen att han knappt f�rm�dde lyfta sv�rdet. Bronn h�ll in h�sten och tittade ner p� honom.

�Det var inte stor nytta man hade av dig�, p�pekade Tyrion.

�Det verkar som om du klarade dig bra p� egen hand�, svarade Bronn, �men du har tappat bort spetsen p� hj�lmen.�

Tyrion k�nde p� ovansidan av tunnhj�lmen. Spetsen hade g�tt av. �Jag har inte tappat bort den, f�r jag vet precis var den finns. Kan du se min h�st n�gonstans?�

N�r de �ntligen hittade h�sten hade trumpeterna skallat igen och lord Tywins reservtrupper svepte fram l�ngs floden. Tyrion s�g sin far dundra fram �ver slagf�ltet med �tten Lannisters baner i karmosinr�tt och guld vajande �ver huvudet. Fem hundra riddare omgav honom med solen gnistrande i lansspetsarna. Resterna av �tten Starks linjer krossades som glas under deras v�ldsamma anfall.

Eftersom armb�gen var svullen och dunkade av sm�rta gjorde Tyrion inget f�rs�k att delta i blodbadet utan red i v�g tillsammans med Bronn f�r att leta efter sina m�n. Han fann m�nga bland de d�da. Ulf son av Umar l�g i en p�l av stelnat blod med armen avhuggen vid armb�gen och ett dussin av sina m�nbr�der omkring sig. Shagga l�g hopsjunken under ett tr�d genomborrad av pilar med Conns huvud i kn�et. Tyrion trodde att b�gge tv� var d�da, men d� han satt av �ppnade Shagga �gonen och sa: �De har d�dat Conn son av Coratt.� Den stilige Conn hade inte en skr�ma utom den r�da blodfl�cken p� br�stet d�r spjutet tr�ngt in. Det var f�rst d� Bronn drog upp Shagga p� f�tter som den store mannen tycktes l�gga m�rke till pilarna. Han drog ut dem en efter en och f�rbannade h�len de gjort i hans lager av ringbrynja och l�der, och han tj�t som en gris d� de hj�lpte honom med dem som satt i k�ttet. Chella dotter av Cheyk kom ridande medan de h�ll p� att plocka ut pilarna ur Shagga och visade dem fyra �ron som hon tagit. Timett hittade de d�r n�r han h�ll p� att plundra de d�das lik tillsammans med sina br�nda m�n. Av de tre hundra i klanfolket som ridit ut i striden tillsammans med Tyrion Lannister hade kanske h�lften �verlevt.

Han l�mnade kvar de levande att ta hand om de d�da, skickade Bronn efter sin tillf�ngatagne riddare och gav sig i v�g f�r att leta upp fadern. Lord Tywin satt vid floden och drack vin ur en juvelbesatt b�gare medan hans v�pnare h�ll p� att kn�ppa upp sp�nnena p� br�stharnesket. �En str�lande seger�, sa ser Kevan n�r han fick syn p� Tyrion, �och dina vildar k�mpade bra.�

Faderns blekgr�na, guldfl�ckiga �gon vilade p� honom och blicken var s� kall att Tyrion r�s. �Blev du f�rv�nad, far?� undrade han. �St�rde det dina planer? Det var v�l meningen att vi skulle bli slaktade?�

Lord Tywin t�mde b�garen med uttrycksl�st ansikte. �Jag placerade de minst disciplinerade m�nnen p� v�nsterflanken, det st�mmer, och jag hade r�knat med att de inte skulle h�lla st�nd. Robb Stark �r en gr�n pojke som troligen �r beg�vad med mer mod �n klokhet, och jag hade hoppats att d� han s�g v�r v�nsterflank bryta samman och retirera skulle han st�rta efter genom gapet. N�r han v�l var igenom skulle ser Kevans pikenerare sv�nga runt, ta honom i flanken och driva ner honom i floden medan jag ryckte fram med reservtrupperna.�

�Och du tyckte det var b�st att placera mig mitt i blodbadet utan att avsl�ja dina planer f�r mig.�

�En spelad retr�tt �r inte lika �vertygande�, p�pekade fadern, �och jag hade ingen st�rre lust att anf�rtro mina planer till en man som umg�s med solden�rer och vildar.�

�D� var det ju synd att mina vildar korsade dina planer.� Tyrion drog av sig harneskhandsken och l�t den falla till marken samtidigt som han gjorde en grimas av sm�rta.

�Pojken Stark visade sig f�rsiktigare �n jag hade v�ntat av en som �r s� ung�, erk�nde lord Tywin, �men en seger �r en seger. Du tycks vara s�rad.�

Tyrions h�gra arm var genomdr�nkt av blod. �V�nligt av dig att l�gga m�rke till det, far�, sa han genom sammanbitna t�nder. �F�r jag besv�ra dig med att skicka efter en livmedikus? S�vida du inte tilltalas av tanken p� att ha en enarmad dv�rg till son��

N�gon ropade entr�get �Lord Tywin!� och fick fadern att v�nda p� huvudet innan han hann svara. Tywin Lannister reste sig samtidigt som ser Addam Marbrand hoppade av h�sten, som var l�ddrig och bl�dde ur munnen. Ser Addam f�ll p� kn�. Det var en skranglig man med m�rkt kopparf�rgat h�r som gick ner till axlarna och han var if�rd en rustning av gl�nsande bronsf�rgat st�l med sitt hus brinnande tr�d etsat i svart p� br�stharnesket. �Ers n�d, vi har tagit n�gra av deras bef�lhavare: lord Cerwyn, ser Wylis Manderly, Harrion Karstark, fyra av �tten Frey. Lord Hornwood �r d�d och jag �r r�dd f�r att Roose Bolton har undflytt oss.�

�Och pojken?� fr�gade lord Tywin.

Ser Addam tvekade. �Pojken Stark var inte med dem, ers n�d. Det s�gs att han gick �ver floden vid Tvillingborgarna med st�rre delen av sitt rytteri och �r p� v�g i sporrstr�ck mot Flodvattnet.�

En gr�n pojke, hade fadern sagt, som troligen �r beg�vad med mer mod �n klokhet. Tyrion skulle ha skrattat om det inte gjort s� f�rtvivlat ont.

Skogen var full av viskningar.

M�nskenet spelade p� det virvlande vattnet i b�cken som slingrade sig genom dalg�ngen l�ngt d�r nere. Stridsh�starna gn�ggade l�gt d�r de stod under tr�den och skrapade med hovarna i den fuktiga, l�vt�ckta marken medan m�nnen nerv�st sk�mtade med l�gm�lda r�ster. D� och d� h�rde hon klangen av spjut och ett svagt metalliskt klirrande fr�n ringbrynjor, men �ven de ljuden var d�mpade.

�De borde inte dr�ja l�nge nu, ers n�d�, sa Hallis Mollen. Han hade utbett sig �ran att f� skydda henne under de f�rest�ende striderna, f�r det var hans r�ttighet som vaktkapten p� Vinterhed, och Robb hade inte f�rv�grat honom den. Catelyn hade trettio man omkring sig med uppgift att skydda henne och f�ra henne v�lbeh�llen hem till Vinterhed om striderna gick illa f�r dem. Robb hade velat ha femtio och hon hade h�vdat att det r�ckte med tio eftersom han skulle beh�va varenda stridsduglig man han hade. Det slutade med en kompromiss p� trettio som ingen av dem var glad �t.

�De kommer n�r de kommer�, svarade Catelyn, och d� de gjorde det skulle de f�ra d�den med sig. Hallis d�d kanske eller hennes eller Robbs. Ingen gick s�ker och inget liv var utom fara, men Catelyn var �nd� n�jd med att v�nta, att lyssna till ljuden i viskande skogen och det svaga bruset fr�n b�cken medan hon k�nde den varma vinden i h�ret.

Hon var trots allt inte ovan vid att ge sig till t�ls, f�r m�nnen i hennes liv hade alltid l�tit henne v�nta. �H�ll utkik efter mig, lilla Cat�, brukade fadern s�ga n�r han red i v�g till hovet eller en marknad eller ut i strid. Och det gjorde hon och stod t�lmodigt p� Flodvattnets murkr�n medan vattnet i R�da floden och Tummelsten fl�t f�rbi. Han kom inte alltid tillbaka d� han sagt att han skulle, och ofta fick Catelyn v�nta i dagar d�r hon stod och kikade ut mellan tinnar och genom skottgluggar innan hon fick se lord Hoster komma travande l�ngs flodstranden p� sin gamla bruna valack. �H�ll du utkik efter mig?� brukade han fr�ga samtidigt som han b�jde sig ner och gav henne en kram. �Gjorde du det, lilla Cat?�

Brandon Stark hade ocks� bett henne v�nta. �Jag blir inte borta l�nge, min k�ra�, hade han lovat, �och s� snart jag kommer tillbaka ska vi gifta oss.� Men n�r den stora dagen �ntligen var inne var det hans bror Eddard som stod bredvid henne i kapellet.

Ned hade knappt stannat tv� veckor hos sin nya brud innan han ocks� red ut i krig med l�ften p� l�pparna, men han hade �tminstone l�mnat henne med mer �n ord, f�r han hade gett henne en son. Nio m�nader hade kommit och g�tt och sedan f�ddes Robb p� Flodvattnet medan hans far fortfarande krigade i S�dern. Hon hade f�tt fram honom i blod och sm�rta utan att veta om Ned n�gonsin skulle f� se honom. Hennes son�och han hade varit s� liten�

Och nu var det Robb hon v�ntade p�. Robb och Jaime Lannister, den gyllene riddaren om vilken det sades att han aldrig l�rt sig att v�nta. �Kungam�rdaren �r rastl�s och snabb att fatta hum�r�, hade farbror Brynden sagt till Robb, och han hade satsat deras liv och deras hopp om seger p� att det han sagt var sant.

Om Robb var r�dd syntes det i varje fall inte p� honom. Catelyn iakttog sonen d�r han gick omkring bland m�nnen, klappade en p� axeln, sk�mtade med en annan och hj�lpte en tredje att lugna en orolig h�st. Det klirrade svagt om rustningen d� han r�rde sig. Det var bara hans huvud som var bart och Catelyn s�g det kastanjer�da h�ret, som var s� likt hennes eget, fl�kta f�r den svaga vinden och undrade n�r hennes son blivit s� stor. Han var femton och n�stan lika l�ng som hon.

L�t honom bli �nnu l�ngre, bad hon gudarna. L�t honom bli sexton och tjugo och femtio. Barmh�rtiga gudar, l�t honom bli lika l�ng som sin far och h�lla sin egen son i sina armar. Men medan hon betraktade den h�r reslige unge mannen med det nya sk�gget och skr�ckvargen i h�larna s�g hon bara sp�dbarnet som de lagt vid hennes br�st p� Flodvattnet f�r alla dessa �r sedan.

Natten var varm, men tanken p� Flodvattnet var nog f�r att f� henne att huttra. Var �r de? undrade hon. Kunde farbrodern haft fel? Det var s� mycket som h�ngde p� att det han ber�ttat var sant. Robb hade gett svartfisken tre hundra utvalda m�n och skickat dem i f�rv�g f�r att rekognoscera. �Jaime vet inget�, hade ser Brynden sagt d� han kom tillbaka, �det kan jag v�ga mitt liv p�, och ingen f�gel har n�tt fram till honom, det har mina b�gskyttar sett till. Vi har sett n�gra av hans spejare, men de som s�g oss fick inte leva f�r att tala om det f�r n�gon. Han borde ha skickat ut fler. Han vet inget.�

�Hur stor �r hans h�r?� fr�gade Robb.

�Tolv tusen fotsoldater som �r utspridda runt slottet i tre olika l�ger med floderna emellan�, svarade farbrodern med det d�r k�rva leendet som hon mindes s� v�l. �Det finns inget annat s�tt att bel�gra Flodvattnet, men det blir �nd� deras underg�ng. Tv� eller tre tusen man i rytteriet.�

�Kungam�rdaren har tre g�nger s� m�nga m�n som vi�, p�pekade Galbart Glover.

�Det �r visst och sant�, medgav ser Brynden, �men det finns en sak som ser Jaime saknar.�

�Vad d�?� fr�gade Robb.

�T�lamod.�

Deras h�r var st�rre nu �n d� de l�mnade Tvillingborgarna. Lord Jason Mallister hade ridit ut fr�n Sj�g�rden i spetsen f�r sina styrkor och f�renat sig med dem d� de i full galopp drog f�rbi Bl� flodens k�llfloder p� v�g s�derut och �ven andra hade s�llat sig till dem: vandrande riddare och sm�lorder och soldater utan herre som flytt norrut d� hennes bror Edmures arm� skingrades utanf�r Flodvattnets murar. De hade drivit p� h�starna s� h�rt de v�gade f�r att n� den h�r platsen innan Jaime Lannister fick veta att de var p� v�g, och nu var stunden inne.

Catelyn s�g Robb sitta upp, och Olyvar Frey h�ll h�sten �t honom: lord Walders son som var tv� �r �ldre �n hennes son men tio g�nger s� barnslig och r�dd. Han sp�nde fast Robbs sk�ld och r�ckte honom hj�lmen, och d� den dolde det ansikte hon �lskade s� h�gt satt med ens en reslig ung riddare p� den gr� hingst som sonen suttit p�. Det var m�rkt under tr�den dit m�nen inte n�dde, och n�r Robb vred p� huvudet f�r att titta p� henne s�g hon bara m�rker innanf�r visiret. �Jag m�ste rida l�ngs linjen, mor�, f�rklarade han, �f�r far har sagt att en lord alltid m�ste l�ta sina m�n se honom f�re en strid.�

�Ge dig i v�g d�, svarade hon, �och l�t dem se dig.�

�Jag ska ge dem mod�, sa Robb.

Och vem ska ge mig mod? undrade hon men sa inget och lyckades le mot honom. Robb v�nde den stora, gr� hingsten och skrittade l�ngsamt bort fr�n henne med Gr�vind hack i h�l. Bakom honom sl�t hans stridsvakt upp. D� han tvingade p� Catelyn hennes skyddsvakt hade hon envisats med att �ven han skulle ha en vakt och vasallerna hade h�llit med henne. M�nga av deras s�ner hade h�gljutt kr�vt att f� �ran att rida tillsammans med unge vargen som de b�rjat kalla honom. Torrhen Karstark och hans bror Eddard var bland de trettio i stridsvakten liksom Patrek Mallister, Lilljon Umber, Daryn Hornwood och Theon Greyjoy, inte mindre �n fem av Walder Freys stora avkomma plus en del �ldre m�n som ser Wendel Manderly och Robin Flint. En av hans vakter var till och med en kvinna: Dacey Mormont, lady Maeges �ldsta dotter och arvtagare till Bj�rn�n, en l�ng, g�nglig kvinna som f�tt en morgonstj�rna i en �lder d� de flesta flickor f�r dockor. En del av de andra lorderna ogillade att hon tillh�rde stridsvakten, men Catelyn v�grade att lyssna p� deras klagom�l. �Det h�r handlar inte om era hus �ra utan om att h�lla min son vid liv�, f�rkunnade hon.

Men r�cker trettio om det verkligen g�ller? undrade hon. R�cker det med fem tusen?

En f�gel ropade svagt p� avst�nd, en h�g, skarp drill som k�ndes som en iskall hand om Catelyns hals. En annan f�gel svarade, en tredje, en fj�rde. Hon k�nde v�l igen deras rop fr�n sina �r p� Vinterhed: sn�skator. Ibland s�g man dem mitt i kallaste vintern d� gudaskogen l�g vit och stilla, f�r de var nordliga f�glar.

De kommer, t�nkte Catelyn.

�De kommer, ers n�d�, viskade Hallis Mollen. Det var typiskt honom att p�peka s�dant som var uppenbart. �Gudarna vare med oss.�

Hon nickade samtidigt som det blev tyst i skogen omkring dem. De var fortfarande l�ngt borta, men i tystnaden kunde hon h�ra dem n�rma sig: trampet av m�nga hovar, klirret av sv�rd, spjut och rustningar, mumlet av r�ster och h�r och var ett skratt eller en svordom.

Det k�ndes som om det gick eoner. Ljuden blev h�gre, och hon h�rde fler skratt, ett kommando som skreks ut, plasken d� de korsade den lilla b�cken och sedan korsade den igen. En h�st frustade. En man svor. S� s�g hon honom �ntligen�bara en skymt mellan tr�dens grenar d� hon tittade ner mot dalg�ngen, men hon visste att det var han, f�r inte ens p� l�ngt h�ll gick det att ta fel p� Jaime Lannister. M�nskenet fick rustningen och guldet i hans h�r att gl�nsa som silver och gjorde hans karmosinr�da mantel svart. Han red utan hj�lm.

Han var d�r och s� var han borta igen och den silvergl�nsande rustningen doldes �ter av tr�den. Efter honom kom andra, l�nga kolonner av riddare, edsvurna m�n och friryttare: tre fj�rdedelar av Jaime Lannisters rytteri.

�Han �r inte den som sitter i sitt t�lt medan hans timmerm�n bygger bel�gringstorn�, hade ser Brynden f�rs�krat, �och han har redan tre g�nger ridit ut tillsammans med sina riddare f�r att ta fast fiender eller storma ett f�ste.�

Robb hade nickat och studerat kartan som hennes farbror ritat �t honom, f�r Ned hade l�rt honom att l�sa kartor. �G� till anfall mot honom h�r �, hade han sagt och pekat, �med n�gra hundra man, inte fler, under �tten Tullys baner, och n�r han s�tter efter dig ska vi v�nta��� fingret r�rde sig n�gra centimeter �t v�nster�� �h�r.�

H�r var nattens stillhet, m�nsken och skuggor, en tjock matta vissna l�v p� marken, skogkl�dda bergskammar som sluttade mjukt ner mot b�cken och d�r undervegetationen tunnades ut allt eftersom marken sj�nk.

H�r var hennes son p� sin hingst som kastade en sista blick p� henne och h�jde sv�rdet till h�lsning.

H�r var ropet fr�n Maege Mormonts stridshorn, en l�ng, l�g st�t som rullade ner i dalen fr�n �ster och talade om f�r dem att de sista av Jaimes ryttare hade g�tt i f�llan.

Och Gr�vind kastade huvudet bak�t och ylade.

Ljudet tycktes tr�nga rakt igenom Catelyn Stark och hon uppt�ckte att hon darrade. Det var ett fruktansv�rt ljud, ett skr�mmande ljud, och �nd� fanns det musik i det ocks�. F�r en kort sekund k�nde hon n�got som liknade medlidande med �tten Lannisters soldater d�r nere. Det �r s� h�r d�den l�ter, t�nkte hon.

Svaret kom fr�n den bortre bergskammen d� Storjon st�tte i sitt horn. I �ster och v�ster skallade �tterna Mallisters och Freys trumpeter och kr�vde h�mnd, och i norr, d�r dalen smalnade av och kr�kte sig som en b�jd armb�ge, f�ll lord Karstarks stridshorn med sina djupa, dystra st�mmor in i detta m�rka korus. M�n skrek och h�star stegrade sig i b�cken nedanf�r.

Med ens andades viskande skogen ut d� b�gskyttarna som Robb g�mt bland tr�dens grenar l�t sina pilar flyga och natten kl�vs av skriken fr�n m�n och h�star. Runt omkring henne h�jde ryttarna sina lansar och jorden och l�ven som dolt de vassa, blanka spetsarna f�ll av och avsl�jade skarpt, gl�nsande st�l. �Vinterhed!� h�rde hon Robb ropa medan pilarna ven igen och han f�rsvann i trav nedf�r sluttningen i spetsen f�r sina m�n.

Catelyn satt or�rlig p� sin h�st med Hallis Mollen och skyddsvakten omkring sig medan hon v�ntade, precis som hon m�nga �r tidigare v�ntat p� Brandon och Ned och sin far. Hon befann sig h�gt uppe p� bergskammen, och tr�den dolde det mesta av vad som h�nde nedanf�r henne. Sekunderna gick, och pl�tsligt var det som om hon och hennes beskyddare var ensamma i v�rlden och alla andra hade sm�lt in i gr�nskan.

Men n�r hon tittade tv�rs �ver dalen mot den bortre bergskammen s�g hon Storjons ryttare dyka upp ur m�rkret under tr�den. De kom p� en l�ng linje, en �ndl�s linje, och d� de st�rtade ut ur skogen uppstod ett �gonblick, bara br�kdelen av en sekund, d� allt Catelyn s�g var m�nskenet p� deras lansspetsar, som om tusen irrbloss r�rde sig nedf�r bergskammen omv�rvda av silvereld.

S� blinkade hon och de var bara m�n som red ner i dalen f�r att d�da eller d�.

Efter�t kunde hon inte h�vda att hon sett striden, men hon kunde h�ra, och dalen genlj�d av ekon: det knakande ljudet d� en lans br�ts av, sv�rd som brakade samman, ropen �Lannister� och �Vinterhed� och �Tully! Flodvattnet och Tully!� N�r hon ins�g att det inte fanns n�got mer att se sl�t hon �gonen och lyssnade och d� blev striden levande runt omkring henne. Hon h�rde hovslag, j�rnst�vlar som plaskade i grunt vatten, ljudet av sv�rd mot eksk�ldar och skrapet av st�l mot st�l, vinandet av pilar, dunket av trummor och de skr�ckslagna skrien fr�n tusentals h�star. M�n svor och bad om n�d och fick det (eller fick det inte) och �verlevde (eller dog). Bergskammarna tycktes spela henne underliga spratt med ljudet, och en g�ng h�rde hon Robbs r�st lika tydligt som om han st�tt bredvid henne d� han ropade �Hit�t! Hit�t!�. Och hon h�rde hans skr�ckvarg morra, h�rde de d�r l�nga t�nderna sm�lla igen och ljudet av hud som slets upp, h�rde skrik av r�dsla och sm�rta fr�n b�de m�nniskor och h�star. Fanns d�r bara en varg? Det var sv�rt att vara s�ker.

S� sm�ningom avtog ljuden och dog bort tills man till slut bara h�rde vargen. D� en r�d gryning randades i �ster b�rjade Gr�vind yla.

Robb kom tillbaka till henne p� en annan h�st, han red en sk�ckig valack i st�llet f�r den gr� hingsten som han ridit ner i dalen p�. Varghuvudet p� hans sk�ld var s�ndertrasat och man s�g det nakna tr�et d�r djupa hack gjorts i ekvirket, men Robb sj�lv verkade oskadd. Fast d� han kom n�rmare uppt�ckte Catelyn att h�gra harneskhandsken och �rmen p� hans vapenrock var svarta av blod. �Du �r skadad�, sa hon.

Robb lyfte handen och �ppnade och sl�t fingrarna. �Nej�, svarade han. �Det h�r �r�Torrhens blod, kanske, eller�� Han skakade p� huvudet. �Jag vet inte vems.�

Efter honom uppf�r sluttningen kom en trupp smutsiga, tilltygade och flinande fotsoldater med Theon och Storjon i spetsen. Mellan sig sl�pade de ser Jaime Lannister. De kastade omkull honom p� marken framf�r hennes h�st. �Kungam�rdaren�, tillk�nnagav Hallis helt i on�dan.

Lannister h�jde huvudet. �Lady Stark�, sa han och st�llde sig p� kn�. Det rann blod nedf�r ena kinden fr�n ett jack i huvudet, men det svaga gryningsljuset fick hans h�r att �ter gl�nsa som guld. �Jag skulle vilja erbjuda er mitt sv�rd, men jag tycks ha f�rlagt det.�

�Det �r inte ert sv�rd jag vill ha, ser Jaime�, svarade hon, �utan min far och min bror Edmure, mina d�ttrar och min make.�

�Jag �r r�dd f�r att jag har f�rlagt dem ocks�.�

�Det var synd�, sa Catelyn kallt.

�D�da honom, Robb�, uppmanade Theon Greyjoy. �Hugg huvudet av honom.�

�Nej�, inv�nde hennes son och drog av sig den blodiga handsken, �f�r han �r till st�rre nytta levande �n d�d, och min far har aldrig tolererat att man m�rdar f�ngar efter en strid.�

�En klok man�, inf�ll Jaime Lannister, �och �rbar.�

�F�r bort honom och sl� honom i j�rn�, sa Catelyn.

�G�r som min mor s�ger�, befallde Robb, �och se till att han �r str�ngt bevakad, f�r lord Karstark vill se hans huvud spetsat p� en p�le.�

�Det vill han�, h�ll Storjon med och gjorde en gest. Lannister f�rdes bort f�r att bli ompl�strad och slagen i bojor.

�Varf�r skulle lord Karstark vilja se honom d�d?� fr�gade Catelyn.

Robb tittade bort mot skogen med samma dystra blick som Ned ofta hade. �Han�d�dade dem��

�Lord Karstarks s�ner�, f�rklarade Galbart Glover.

�B�gge tv�, sa Robb, �b�de Torrhen och Eddard, och Daryn Hornwood ocks�.�

�Ingen kan anklaga Lannister f�r att sakna mod�, tillade Glover, �f�r n�r han s�g att allt var f�rlorat samlade han ihop sina vasaller och lyckades sl� sig �nda upp till bergskammen d�r han hoppades n� lord Robb och hugga ner honom. Och det var han n�ra att g�ra.�

�Han f�rlade sitt sv�rd i Eddard Karstarks hals sedan han huggit av Torrhen handen och kluvit Daryn Hornwoods skalle�, ber�ttade Robb, �och hela tiden ropade han p� mig. Om de inte hade f�rs�kt stoppa honom��

��skulle jag nu s�rja i st�llet f�r lord Karstark�, avbr�t Catelyn. �Dina m�n gjorde vad de hade svurit att g�ra, Robb: de dog medan de skyddade sin l�nsherre. S�rj dem och hedra dem f�r deras tapperhet men inte nu, f�r du har inte tid med sorg. Du har kanske huggit huvudet av ormen, men tre fj�rdedelar av dess kropp ringlar sig fortfarande runt min fars slott. Vi har vunnit ett slag, inte ett krig.�

�Men vilket slag!� utbrast Theon Greyjoy med iver i r�sten. �Riket har inte sett en s�dan seger sedan Slaget p� eldens f�lt, ers n�d, och jag kan sl� vad om att �tten Lannister f�rlorade tio man f�r var och en av v�ra som f�ll. Vi har tagit n�stan hundra riddare till f�nga och ett dussintal vasaller: lord Westerling, lord Banefort, ser Garth Greenfield, lord Estren, ser Tytos Brax, Mallor fr�n Dornien och tre ur �tten Lannister f�rutom Jaime, lord Tywins b�da systers�ner och hans d�de brors son��

�Och lord Tywin?� avbr�t Catelyn. �Har ni m�jligen tagit lord Tywin till f�nga, Theon?�

�Nej�, svarade Greyjoy och hejdade sig tv�rt.

�Innan ni har gjort det �r det h�r kriget l�ngt ifr�n �ver.�

Robb h�jde huvudet och str�k h�ret ur �gonen. �Min mor har r�tt. Vi m�ste bege oss till Flodvattnet.�

Flugorna surrade l�ngsamt runt khal Drogo och det l�ga, knappt h�rbara ljudet fyllde Dany med skr�ck.

Solen stod h�gt och vr�kte obarmh�rtigt ner, och skimrande v�gor av hetta slog ut fr�n utl�parna till de l�ga kullarna. En liten r�nnil av svett sipprade sakta mellan Danys sv�llande br�st. De enda ljud som h�rdes var det stadiga klappret fr�n h�starnas hovar, det rytmiska pinglandet av bj�llrorna i Drogos h�r och r�sterna l�ngt bakom dem.

Dany betraktade flugorna.

De var stora som bin, feta, purpurf�rgade och gl�nsande, och dothrakierna kallade dem blodflugor. De levde i sumpmarker och stillast�ende dammar, s�g blod fr�n b�de m�nniskor och h�star och lade sina �gg i d�da och d�ende. Drogo avskydde dem. S� snart en kom i n�rheten av honom brukade handen skjuta ut snabbt som en anfallande orm och sluta sig om den. Hon hade aldrig sett honom missa. Han brukade h�lla flugan inst�ngd i sin stora n�ve tillr�ckligt l�nge f�r att h�ra dess ursinniga surrande, s� kramade fingrarna �t och d� han �ppnade handen igen var flugan bara en r�d fl�ck p� hans handflata.

Nu kr�p en �ver bakdelen p� hans hingst och h�sten viftade irriterat p� svansen f�r att f� bort den. Andra fl�g omkring Drogo, n�rmare och n�rmare, men khalen reagerade inte. Hans blick var f�st p� avl�gsna bruna kullar och han h�ll tyglarna l�st i h�nderna. Under den m�lade v�sten t�ckte ett omslag av fikonl�v och torkad bl� lera s�ret p� hans br�st. De �rtkunniga kvinnorna hade gjort det �t honom, f�r Mirri Maz Duurs gr�tomslag hade kliat och br�nt, och han hade slitit bort det f�r sex dagar sedan samtidigt som han f�rbannade henne och kallade henne maegi. Leromslaget var sk�nare och kvinnorna gjorde �ven vallmomj�lk �t honom, vilket han druckit tappert de senaste dagarna; och n�r det inte var vallmomj�lk var det j�st stomj�lk eller peppar�l.

Men han r�rde knappt maten och kastade sig st�nande av och an p� n�tterna, och Dany kunde se hur h�rjat hans ansikte blivit. Rhaego var orolig i hennes mage och sparkade som en hingst, men inte ens det v�ckte Drogos intresse som det gjort tidigare. Var morgon uppt�ckte hon nya sm�rtrynkor i hans ansikte d� han vaknade ur sin oroliga s�mn. Och nu denna tystnad. Den gjorde henne r�dd. Sedan de satt upp i gryningen hade han inte sagt ett ord, och n�r hon talade till honom fick hon bara en grymtning till svar, och sedan middagstid hade hon inte ens f�tt det.

En av blodflugorna landade p� den bara huden p� khalens axel. En annan kretsade runt, satte sig p� halsen och kr�p upp mot munnen. Khal Drogo vajade i sadeln och bj�llrorna pinglade medan hingsten stadigt fortsatte fram�t i skritt.

Dany satte h�larna i sidorna p� sin silver och red n�rmare. �Drogo�, sa hon mjukt, �mitt livs m�ne.�

Han tycktes inte h�ra. Blodflugan kr�p upp under h�ngmustaschen och satte sig i n�svecket. �Drogo�, fl�mtade Dany, str�ckte ut handen och r�rde vid hans arm.

Khal Drogo vacklade till i sadeln, b�rjade l�ngsamt glida �t sidan och f�ll sedan tungt av h�sten. Flugorna skingrades men kom snart tillbaka och satte sig p� honom d�r han l�g.

�Nej�, sa Dany och h�ll in h�sten, och f�r en g�ngs skull brydde hon sig inte om magen d� hon gled av h�sten och rusade fram till honom.

Gr�set under Drogo var brunt och torrt. Han skrek h�gt av sm�rta n�r Dany st�llde sig p� kn� bredvid honom. Det rosslade i br�stet d� han andades och han s�g p� henne utan att k�nna igen henne. �Min h�st�, fl�mtade han. Dany borstade bort flugorna fr�n hans br�st och sm�llde en precis som han skulle ha gjort. Huden br�nde under fingrarna.

Khalens blodsryttare hade inte varit l�ngt efter dem och hon h�rde Haggo ropa d� de kom galopperande. Cohollo hoppade av h�sten. �Blod av mitt blod�, sa han och f�ll p� kn�. De b�da andra satt kvar i sadeln.

�Nej�, st�nade khal Drogo och f�rs�kte g�ra sig fri fr�n Danys armar, �m�ste rida. Rida. Nej.�

�Han f�ll av h�sten�, sa Haggo och stirrade. Det breda ansiktet var uttrycksl�st, men r�sten var blytung.

�S�g inte s�, bad Dany. �Vi har ridit tillr�ckligt l�ngt i dag och vi sl�r l�ger h�r.�

�H�r?� Haggo s�g sig omkring. Landskapet var brunt, kargt och f�rtorkat. �Det h�r �r ingen plats att sl� l�ger p�.�

�En kvinna kan inte befalla oss att g�ra halt�, insk�t Qotho, �inte ens en khaleesi.�

�Vi sl�r l�ger h�r�, upprepade Dany. �Haggo, s�g �t dem att det var khal Drogo som gav order om att g�ra halt, och om n�gon fr�gar varf�r ska du svara att jag inte orkade forts�tta l�ngre i mitt tillst�nd. Cohollo, h�mta slavarna, f�r de m�ste genast s�tta upp khalens t�lt. Qotho��

�Ni befaller inte �ver mig, khaleesi�, avbr�t Qotho.

�Leta reda p� Mirri Maz Duur�, sa hon �t honom. Gudsfrun vandrade bland de andra av lammfolket i den l�nga slavkaravanen. �F�r hit henne och hennes tr�kista.�

Qotho bl�ngde ilsket p� henne med �gon h�rda som flinta. �Maegin.� Han spottade. �Det v�grar jag att g�ra.�

�Du ska g�ra det�, f�rkunnade Dany, �annars ska Drogo f� veta varf�r du trotsade mig n�r han vaknar.�

Rasande v�nde Qotho hingsten och galopperade i v�g, men Dany visste att han skulle komma tillbaka med Mirri Maz Duur hur illa han �n tyckte om det. Slavarna reste khal Drogos t�lt under ett klipputspr�ng vars skugga gav lite skydd mot den stekande eftermiddagssolen. �nd� var det kv�vande hett under sidentaket d� Irri och Doreah hj�lpte Dany att leda in Drogo i t�ltet. Tjocka, m�nstrade mattor hade lagts ut p� marken och i h�rnen l�g kuddar utspridda. Eroeh, den blyga flickan som Dany r�ddat utanf�r lammfolkets lermurar, st�llde in ett fyrfat. De lade ner Drogo p� en v�vd matta. �Nej�, muttrade han p� det gemensamma spr�ket, �nej, nej.� Det var allt han sa, allt han verkade kunna s�ga.

Doreah lossade p� medaljongb�ltet och tog av honom v�sten och benl�dren medan Jhiqui kn�b�jde vid hans f�tter f�r att sn�ra upp ridsandalerna. Irri ville l�mna t�ltflikarna �ppna f�r att sl�ppa in brisen, men Dany f�rbj�d det, f�r hon ville inte att n�gon skulle se Drogo s� h�r, svag och yrande. N�r hennes khas kom posterade hon dem utanf�r som vakt. �Sl�pp inte in n�gon utan mitt tillst�nd�, sa hon �t Jhogo. �Ingen.�

Eroeh stirrade skr�mt p� Drogo d�r han l�g. �Han �r d�ende�, viskade hon.

Dany gav henne en �rfil. �Khalen kan inte d�, f�r han �r far till hingsten som bestiger v�rlden. Hans h�r har aldrig blivit klippt och han b�r fortfarande de bj�llror som hans far gav honom.�

�Khaleesi�, sa Jhiqui, �han f�ll av h�sten.�

Darrande och med �gonen fulla av t�rar v�nde sig Dany bort fr�n dem. Han f�ll av h�sten! Det var sant, hon hade sj�lv sett det liksom blodsryttarna och tj�narinnorna och m�nnen i hennes khas. Och hur m�nga fler? De kunde inte h�lla det hemligt, och Dany visste vad det betydde. En khal som inte kunde rida kunde inte h�rska, och Drogo hade fallit av h�sten.

�Vi m�ste bada honom�, sa hon envist. Hon fick inte tappa modet. �Irri, se till att kopparbaljan genast b�rs hit. Doreah, Eroeh, leta reda p� vatten, kallt vatten, f�r han �r s� het.� Det k�ndes som om han brann.

Slavarna st�llde den tunga baljan i ett h�rn av t�ltet och d� Doreah kom med det f�rsta kruset vatten fuktade Dany en bit siden som hon lade p� Drogos br�nnheta panna. Hans blick vilade p� henne, men han s�g inte, och n�r munnen �ppnades kom inga ord, bara ett st�n. �Var �r Mirri Maz Duur?� fr�gade hon ot�ligt, f�r nu var hon utom sig av r�dsla.

�Qotho hittar henne�, sa Irri lugnande.

Tj�narinnorna fyllde baljan med ljummet vatten som stank svavel och parfymerade det med bitterolja och flera n�var krossad mynta. Medan badet gjordes i ordning st�llde sig Dany klumpigt p� kn� bredvid sin make. Hon l�ste �ngsligt upp hans fl�ta, precis som den natten under stj�rnorna d� han tog henne f�r f�rsta g�ngen. Bj�llrorna lade hon noga �t sidan, en i taget, f�r han skulle vilja ha dem igen n�r han blev frisk, sa hon sig.

En vindpust kom farande in i t�ltet d� Aggo stack in huvudet mellan sidenflikarna. �Khaleesi�, sa han, �andalen �r h�r och undrar om han f�r stiga p�.�

�Andalen� var dothrakiernas namn p� ser Jorah. �Ja�, svarade hon och reste sig m�dosamt, f�r magen var stor nu, �skicka in honom.� Hon litade p� riddaren och om n�gon visste vad som borde g�ras var det han.

Ser Jorah b�jde ner huvudet f�r att komma igenom t�lt�ppningen och v�ntade en stund medan �gonen vande sig vid dunklet. I den starka hettan h�r i S�dern bar han l�st sittande byxor av brokigt siden och �ppna ridsandaler som sn�rdes �nda upp till kn�na. Sv�rdsskidan h�ngde fr�n ett b�lte av tvinnat h�sth�r, och under en blekt vit v�st var han barbr�stad och huden r�dbr�nd av solen. �Det pratas i hela khalasaren�, sa han, �och det s�gs att khal Drogo f�ll av h�sten.�

�Hj�lp honom�, b�nf�ll Dany, �om ni hyser den k�rlek till mig som ni s�ger s� hj�lp honom nu.�

Riddaren kn�b�jde bredvid henne. Han tittade l�nge och uppm�rksamt p� Drogo och sedan p� Dany. �Skicka bort tj�narinnorna.�

Utan att s�ga ett ord och med strupen hopsn�rd av r�dsla gjorde Dany en gest. Irri l�mnade t�ltet med de andra flickorna i sl�pt�g.

D� de blev ensamma drog ser Jorah dolken. Snabbt och med en h�ndighet som var f�rv�nande hos en s�dan stor man b�rjade han skrapa bort de svarta l�ven och den torkade bl� leran fr�n Drogos br�st. Omslaget hade blivit lika h�rt som lammfolkets lermurar, och precis som de sprack det l�tt. Ser Jorah knackade s�nder den torra leran med kniven, petade bort bitarna fr�n huden och skalade ett i taget av l�ven. En vidrig, s�taktig stank steg upp fr�n s�ret och den var s� stark att den n�stan kv�vde henne. L�ven t�cktes av blod och var, och Drogos br�st var svart och i ett l�ngt framskridet tillst�nd av f�rruttnelse.

�Nej�, viskade Dany medan t�rarna str�mmade nedf�r kinderna, �nej, sn�lla, barmh�rtiga gudar, nej.�

Khal Drogo kastade sig oroligt av och an och slogs med n�gon osynlig fiende. Svart blod rann l�ngsamt och tjockt fr�n det �ppna s�ret.

�Er khal �r s� gott som d�d, prinsessa.�

�Nej, han kan inte d�, han f�r inte, det var bara en skr�ma.� Dany tog hans stora, valkiga hand mellan sina sm� h�nder och h�ll den h�rt. �Jag t�nker inte l�ta honom d���

Ser Jorah skrattade bittert. �Vare sig ni �r khaleesi eller drottning st�r den saken inte i er makt. Spar era t�rar, barn, och s�rj honom i morgon eller om ett �r, men nu har vi inte tid, f�r vi m�ste ge oss av, och det snabbt, innan han d�r.�

Dany begrep ingenting. �Ge oss av? Vart?�

�Till Asshai, skulle jag vilja f�resl�. Det ligger l�ngt s�derut, vid slutet av den k�nda v�rlden, men �nd� p�st�s det att det �r en stor hamnstad. D�r kan vi f� tag i ett skepp som f�r oss tillbaka till Pentos. Det blir med all sannolikhet en h�rd resa. Litar ni p� er khas? Tror ni att de f�ljer med oss?�

�Khal Drogo befallde dem att skydda mig�, svarade Dany os�kert, �men om han d�r�� Hon r�rde vid den stora magen. �Jag f�rst�r inte. Varf�r ska vi fly? Jag �r khaleesi, och jag v�ntar Drogos arvinge. Han ska bli khal efter Drogo��

�H�r p� mig, prinsessa�, b�rjade ser Jorah med bister uppsyn, �dothrakierna f�ljer inte ett sp�dbarn, och det var Drogos styrka de b�jde sig f�r och bara den. N�r han �r borta kommer Jhaqo och Pono och de andra kona att sl�ss om hans st�llning som khal och den h�r khalasaren kommer att f�rg�ra sig sj�lv. Segraren vill inte ha n�gra fler rivaler, s� pojken kommer att tas ifr�n ert br�st s� snart han �r f�dd, och de kommer att ge honom till hundarna.�

Dany slog armarna om sig sj�lv. �Men varf�r?� utbrast hon. �Varf�r skulle de d�da ett sp�dbarn?�

�Han �r Drogos son och h�xorna har f�rutsp�tt att han ska bli hingsten som bestiger v�rlden. Det �r b�ttre att d�da barnet �n att riskera hans raseri d� han har blivit vuxen.�

Rhaego sparkade inuti henne, som om han h�rt. Dany mindes historien, som Viserys ber�ttat f�r henne, om vad troninkr�ktarens lakejer gjort med Rhaegars barn. Hans son hade ocks� varit ett sp�dbarn, men �nd� hade de slitit honom fr�n moderns br�st och krossat hans huvud mot en v�gg. Det var s� m�nnen gjorde. �De f�r inte g�ra min son illa!� skrek hon. �Jag ska befalla min khas att skydda honom och Drogos blodsryttare kommer att��

Ser Jorah tog henne om axlarna. �En blodsryttare d�r tillsammans med sin khal, det vet ni, barn. De kommer att f�ra er till Vaes Dothrak, till h�xorna, det �r den sista plikten de �r skyldiga honom h�r i livet och n�r det �r gjort kommer de att f�rena sig med Drogo i nattens l�nder.�

Dany ville inte leva resten av sitt liv i Vaes Dothrak tillsammans med de d�r gr�sliga gamla kvinnorna, �nd� visste hon att det riddaren sa var sant. Drogo hade varit mer �n hennes livs m�ne, f�r han hade varit sk�lden som skyddade henne. �Jag l�mnar honom inte�, sa hon envist och tog sorgset hans hand igen. �Det g�r jag inte.�

T�ltfliken lyftes igen och Dany v�nde p� huvudet. Det var Mirri Maz Duur som steg in och hon bugade djupt. De senaste dagarnas h�rda och m�dosamma vandring efter khalasaren hade tagit h�rt p� henne, och hon haltade, f�tterna var fulla av bl�sor och bl�dde och hon hade m�rka ringar under �gonen. Bakom henne kom Qotho och Haggo b�rande p� gudsfruns kista. N�r blodsryttarna fick syn p� Drogos s�r tappade Haggo kistan som dunsade i marken och Qotho svor s� att det osade.

Mirri Maz Duur studerade Drogo med lugnt och or�rligt ansikte. �S�ret har varat sig.�

�Det h�r �r ditt verk, maegi�, sa Qotho. Haggo gav Mirri en �rfil som fick henne att ramla omkull och sedan b�rjade han sparka henne.

�Sluta!� skrek Dany.

Qotho slet bort Haggo och sa: �Sparkar �r f�r barmh�rtiga f�r en maegi. Ta ut henne. Vi ska binda fast henne vid en p�le s� att varenda man som passerar kan bestiga henne, och n�r de �r f�rdiga med henne ska �ven hundarna f� utnyttja henne. Vesslor ska slita ut in�lvorna p� henne och svartkr�kor festa p� hennes �gon. Blodflugorna ska l�gga sina �gg i hennes sk�te och dricka var fr�n hennes ruttnande br�st.� Han k�rde in sina j�rnh�rda fingrar i det mjuka, dallrande hullet under gudsfruns arm och drog upp henne p� f�tter.

�Nej�, sa Dany, �jag vill inte att hon ska skadas.�

Qothos l�ppar drogs tillbaka fr�n de krokiga, bruna t�nderna i ett fasansfullt, f�rvridet leende. �Nej? Ni s�ger nej till mig? Ni borde i st�llet be att vi inte ska binda fast er vid en p�le bredvid er maegi. Det h�r �r lika mycket ert verk som hennes.�

Ser Jorah lossade p� l�ngsv�rdet i skidan och gick emellan. �Tygla din tunga, blodsryttare, f�r prinsessan �r fortfarande din khaleesi.�

�Bara s� l�nge blodet av mitt blod lever�, sa Qotho till riddaren, �f�r n�r han d�r �r hon ingenting.�

Dany k�nde hur det kn�t sig inombords. �Innan jag blev khaleesi var jag av drakens blod. Ser Jorah, kalla in min khas.�

�Nej, vi ska g� nu, f�r den h�r g�ngen, khaleesi�, sa Qotho, och Haggo f�ljde med bister min efter honom ut ur t�ltet.

�Den d�r vill er inget gott, prinsessa�, varnade Mormont. �Dothrakierna s�ger att en man och hans blodsryttare delar ett och samma liv och Qotho ser att det �r p� v�g att ta slut. En d�d man k�nner ingen fruktan.�

�Ingen har d�tt �n�, p�pekade Dany. �Ser Jorah, det kan h�nda att jag beh�ver er klinga, s� det �r kanske b�st att ni g�r och s�tter p� er rustningen.� Hon var r�ddare �n hon v�gade erk�nna ens f�r sig sj�lv.

Riddaren bugade. �Som ni befaller.� Han stegade ut ur t�ltet.

Dany v�nde sig �ter mot Mirri Maz Duur. Kvinnans blick var vaksam. �S� ni har r�ddat mig �nnu en g�ng.�

�Och nu m�ste du r�dda honom�, svarade Dany, �jag ber dig��

�Man ber inte en slav�, p�minde Mirri skarpt, �man befaller henne.� Hon gick fram till Drogo som l�g d�r br�nnhet p� mattan och unders�kte l�nge hans s�r. �Det spelar ingen roll om ni ber eller befaller, f�r han �r inte l�ngre mottaglig f�r en helares kunskap.� Khalens �gon var slutna, men hon �ppnade det ena med fingrarna. �Han har d�vat sm�rtan med vallmomj�lk.�

�Ja�, medgav Dany.

�Jag gjorde ett gr�tomslag �t honom av eldfr�n och br�nn-mig-ej och band om det med en bit lammskinn.�

�Det br�ndes, sa han, s� han slet bort det. De �rtkunniga kvinnorna gjorde ett nytt �t honom, fuktigt och sk�nt.�

�Det br�ndes, ja, f�r det finns stor helande magi i eld, det vet till och med era h�rl�sa m�n.�

�G�r ett nytt gr�tomslag �t honom�, b�nf�ll Dany, �och den h�r g�ngen ska jag se till att han b�r det.�

�Tiden f�r det �r f�rbi, ers n�d�, f�rklarade Mirri, �och det enda jag f�rm�r g�ra nu �r att underl�tta den m�rka v�gen framf�r honom, s� att han utan sm�rta kan rida till nattens l�nder. Han kommer att vara d�d d� morgonen randas.�

Hennes ord var som en kniv som vreds om i Danys br�st. Vad hade hon gjort f�r att gudarna skulle vara s� grymma mot henne? Hon hade �ntligen funnit en trygg plats, hade �ntligen f�tt uppleva k�rlek och hopp. �ntligen var hon p� v�g hem, och nu skulle hon f�rlora alltihop. �Nej�, sa hon v�djande, �r�dda honom s� ska jag ge dig fri, det sv�r jag. Du m�ste k�nna till n�got s�tt�n�gon magi, n�gon��

Mirri Maz Duur satte sig p� h�larna och granskade Daenerys med �gon svarta som natten. �Det finns en trollformel.� R�sten var l�g, knappt h�gre �n en viskning. �Men den �r sv�r och m�rk, och en del skulle s�ga att d�den �r renare. Jag l�rde mig hur det g�r till i Asshai och fick betala dyrt f�r l�rdomen. Min l�rare var en blodmagiker fr�n skuggl�nderna.�

Dany blev kall �ver hela kroppen. �D� �r du verkligen en maegi��

��r jag?� Mirri Maz Duur log. �Bara en maegi kan r�dda er ryttare nu, silverdam.�

�Finns det inget annat s�tt?�

�Inget annat.�

Khal Drogo gav ifr�n sig en kv�vd fl�mtning.

�G�r det�, fick Dany ur sig. Hon skulle inte vara r�dd, och hon var av drakens blod. �R�dda honom.�

�Det finns ett pris�, varnade gudsfrun henne.

�Du ska f� guld, h�star, vad du vill.�

�H�r �r det inte fr�ga om guld eller h�star, f�r detta �r blodmagi, och bara d�den kan betala f�r livet.�

�D�den?� Dany slog beskyddande armarna om sig sj�lv och gungade fram och tillbaka p� h�larna. �Min d�d?� Hon sa sig att hon var beredd att d� f�r hans skull om det blev n�dv�ndigt, f�r hon var ju av drakens blod och skulle inte vara r�dd. Hennes bror Rhaegar hade d�tt f�r den kvinna han �lskade.

�Nej�, f�rs�krade Mirri Maz Duur, �inte er d�d, khaleesi.�

Dany drog en suck av l�ttnad. �G�r det.�

Maegin nickade h�gtidligt. �Det ska bli som ni s�ger. Kalla p� era tj�nare.�

Khal Drogo spj�rnade hj�lpl�st emot d� Rakharo och Quaro s�nkte ner honom i badet. �Nej�, protesterade han, �nej, m�ste rida.� Men s� snart han befann sig i vattnet tycktes alla krafter rinna av honom.

�F�r hit hans h�st�, befallde Mirri Maz Duur, och Jhogo ledde in den stora r�da h�sten i t�ltet. D� hingsten k�nde d�dens lukt skrek han, stegrade sig och rullade med �gonen, och det kr�vdes tre m�n f�r att h�lla honom.

�Vad t�nker du g�ra?� fr�gade Dany.

�Vi beh�ver blodet�, svarade Mirri. �Det �r s� det m�ste g�ras.�

Jhogo drog sig bak�t med handen p� arakhen. Det var en yngling p� sexton �r som var helt or�dd och hade l�tt f�r att skratta. Han var mager som en st�ngel och p� �verl�ppen syntes skuggan av hans f�rsta mustasch. Han f�ll p� kn� framf�r henne. �Khaleesi�, b�nf�ll han, �ni f�r inte g�ra detta. L�t mig d�da maegin.�

�D�da henne och du d�dar din khal �, svarade Dany.

�Det h�r �r blodmagi�, sa han, �och det �r f�rbjudet.�

�Jag �r khaleesi, och jag s�ger att det inte �r f�rbjudet. I Vaes Dothrak d�dade khal Drogo en hingst och jag �t hans hj�rta f�r att ge styrka och mod till v�r son. Det h�r �r samma sak, samma sak.�

Hingsten sparkade och stegrade sig d� Rakharo, Quaro och Aggo drog honom n�rmare baljan d�r khalen fl�t som ett lik medan var och blod sipprade ur s�ret och smutsade ner badvattnet. Mirri Maz Duur sj�ng p� ett spr�k som Dany aldrig h�rt, och som genom ett trollslag d�k en kniv upp i hennes hand. Den s�g gammal ut och var av hamrad r�d brons och formad som ett l�v med klingan prydd av urgamla tecken. Maegin drog den �ver h�stens strupe, under det �dla huvudet, och hingsten skrek och ryckte till d� blodet pl�tsligt b�rjade forsa ur honom. Han skulle ha fallit ihop om inte m�nnen i hennes khas h�llit honom uppe. �M� h�stens styrka g� in i ryttaren�, sj�ng Mirri medan h�stblodet virvlade runt i Drogos badvatten. �M� djurets styrka g� in i mannen.�

Jhogo s�g skr�ckslagen ut d�r han k�mpade f�r att h�lla den tunga hingsten uppr�tt och han var r�dd f�r att r�ra vid det d�da djuret samtidigt som han var lika r�dd f�r att sl�ppa taget. Bara en h�st, t�nkte Dany. Om hon kunde k�pa Drogos liv med en h�sts d�d skulle hon g�rna betala tusen g�nger om.

N�r de l�t hingsten falla omkull p� marken var badet m�rkr�tt och det enda som syntes av Drogo var ansiktet. Mirri Maz Duur hade ingen anv�ndning f�r djurkroppen. �Br�nn den�, befallde Dany m�nnen i sin khas. Det var vad de brukade g�ra, det visste hon. D� en man dog d�dades hans h�st och lades bredvid honom p� likb�let s� att djuret kunde f�ra honom till nattens l�nder. De sl�pade ut djurkroppen ur t�ltet. Det var blod �verallt, och till och med sidenv�ggarna var fulla av r�da st�nk och mattorna p� golvet var svarta och v�ta.

Fyrfat t�ndes och Mirri Maz Duur kastade ett r�tt pulver p� kolen. Det gav r�ken en kryddaktig doft och det luktade ganska gott, men �nd� flydde Eroeh snyftande ut ur t�ltet och Dany fylldes av skr�ck, men hon hade redan g�tt f�r l�ngt nu och det fanns ingen �terv�ndo. Hon skickade bort tj�narinnorna. �F�lj med dem, silverdam�, uppmanade Mirri Maz Duur.

�Jag stannar�, f�rkunnade Dany, �f�r den h�r mannen tog mig under stj�rnorna och gav liv till barnet inom mig. Jag l�mnar honom inte.�

�Ni m�ste, f�r s� snart jag har b�rjat sjunga f�r ingen komma in i t�ltet. Min s�ng kommer att v�cka ur�ldriga, m�rka krafter och i natt ska de d�da dansa h�r. Ingen levande m�nniska f�r se dem.�

Dany b�jde hj�lpl�st p� huvudet. �Ingen ska g� in i t�ltet.� Hon lutade sig �ver bronsbaljan, �ver Drogo i hans bad av blod, och kysste honom l�tt p� pannan. �Ge mig honom tillbaka�, viskade hon till Mirri Maz Duur innan hon flydde.

Solen stod l�gt p� horisonten och himlen var r�dflammig. Khalasaren hade slagit l�ger, och s� l�ngt �gat n�dde s�g man t�lt och sovmattor. Det bl�ste en het vind. Jhogo och Aggo h�ll p� att gr�va en eldgrop f�r att br�nna den d�da hingsten. Utanf�r t�ltet hade det samlats en m�ngd dothrakier och de stirrade p� Dany med h�rda svarta �gon och deras ansikten var som masker av hamrad koppar. Hon s�g ser Jorah Mormont, som nu bar ringbrynja och l�der, och svetten p�rlade p� hans kala hj�ssa och breda panna. Han tr�ngde sig fram genom folkhopen till Danys sida, och d� han fick syn p� de scharlakansr�da fotavtrycken som hennes st�vlar gjort p� marken tycktes f�rgen l�mna hans ansikte. �Vad har ni gjort, lilla d�re?� fr�gade han hest.

�Jag var tvungen att r�dda honom.�

�Vi kunde ha flytt�, sa han, �och jag skulle ha sett till att ni kom v�lbeh�llen till Asshai, prinsessa. Ni hade inte beh�vt��

��r jag verkligen er prinsessa?� fr�gade hon.

�Det vet ni att ni �r, och m� gudarna r�dda oss b�gge tv�.�

�Hj�lp mig nu i s� fall.�

Ser Jorah gjorde en grimas. �Om jag bara visste hur.�

Mirri Maz Duurs r�st steg till ett h�gt j�mmerskri som fick det att g� kalla k�rar utefter ryggraden p� Dany. En del av dothrakierna b�rjade muttra och backa undan. T�ltet lystes upp av ljuset fr�n fyrfaten d�r inne och genom det blodst�nkta sidenet s�g hon skuggor r�ra sig.

Mirri Maz Duur dansade och hon var inte ensam.

Dany s�g of�rfalskad r�dsla i ansiktet p� dothrakierna. �Det h�r f�r inte ske!� dundrade Qotho.

Hon hade inte sett blodsryttaren komma tillbaka. Haggo och Cohollo var med honom och de hade med sig de h�rl�sa m�nnen, eunuckerna, som helade med kniv, n�l och eld.

�Detta ska ske�, svarade Dany.

�Det h�r �r blodmagi�, morrade Haggo. Och gamle Cohollo�� Cohollo som f�rbundit sitt liv med Drogos samma dag han f�ddes, Cohollo som alltid varit v�nlig mot henne�� spottade henne rakt i ansiktet.

�Ni ska d�, khaleesi�, lovade Qotho, �men maegin m�ste d� f�rst.� Han drog arakhen och b�rjade g� mot t�ltet.

�Nej�, skrek hon, �du f�r inte.� Dany tog honom i axeln, men Qotho knuffade undan henne. Hon f�ll omkull och korsade armarna �ver magen f�r att skydda barnet. �Stoppa honom�, befallde hon sin khas. �D�da honom.�

Rakharo och Quaro stod framf�r t�lt�ppningen. Quaro tog ett steg fram�t och str�ckte sig efter handtaget p� piskan, men Qotho hoppade �t sidan, vig som en dansare, och den sv�ngda arakhen for genom luften. Den tr�ffade Quaro en bit under armen och det blanka, skarpa st�let gick rakt igenom l�der och hud, genom muskler och revben. Den unge ryttaren raglade fl�mtande bakl�nges med blodet sprutande.

Qotho ryckte loss klingan. �Dothrakiryttare�, ropade ser Jorah Mormont, �pr�va mig.� L�ngsv�rdet gled ur skidan.

Qotho sv�ngde sv�rande runt, och arakhen r�rde sig s� snabbt att Quaros blod fl�g fr�n den i en dusch av fina st�nk, som regnet i en het vind. L�ngsv�rdet hejdade den bara n�gra decimeter fr�n ser Jorahs ansikte och h�ll darrande fast den ett �gonblick medan Qotho tj�t av raseri. Riddaren var kl�dd i ringbrynja med harneskhandskar och benskenor av m�rkgr�tt st�l och ett tungt halsharnesk om halsen, men han hade gl�mt att s�tta p� sig hj�lmen.

Qotho dansade bak�t. Arakhen virvlade gl�nsande runt hans huvud med s�dan hastighet att man knappt s�g den och sk�t fram som blixten d� riddaren gick till anfall. Ser Jorah parerade huggen s� gott han kunde, men de kom s� t�tt och snabbt att det verkade som om Qotho hade fyra arakher och lika m�nga armar. Dany h�rde arakhen tr�ffa ringbrynjan med ett krasande ljud, s�g gnistor flyga d� den l�nga, sv�ngda klingan gled av en harneskhandske. Mormont raglade bakl�nges och Qotho f�ljde efter. V�nstra sidan av riddarens ansikte var r�d av blod och ett hugg i h�ften hade skurit igenom brynjan och fick honom att halta. Qotho skrek gl�pord �t honom och kallade honom feg, en mj�lkman, en eunuck i j�rnkostym. �Nu ska du d�!� lovade han medan arakhen ven genom den r�da skymningen. Danys son sparkade vilt i magen. Den sv�ngda klingan gled f�rbi den raka och tr�ngde djupt in i riddarens h�ft d�r det var h�l i brynjan.

Mormont grymtade till och snavade. Dany k�nde en skarp sm�rta i magen och det rann v�ta l�ngs l�ren. Qotho skrek i triumf, men hans arakh hade tr�ffat ben och i br�kdelen av en sekund satt den fast.

Det r�ckte. Med uppb�dande av alla sina krafter h�jde ser Jorah l�ngsv�rdet och h�gg igenom hud, muskler och ben, och Qothos underarm dinglade med ens l�st i en tunn str�ng av skinn och senor. Riddarens n�sta hugg riktades mot dothrakierns �ra och var s� v�ldsamt att Qothos ansikte n�stan tycktes explodera.

Dothrakierna skrek, Mirri Maz Duur frambringade om�nskliga j�mmerskrin inne i t�ltet och Quaro bad d�ende om vatten. Dany ropade p� hj�lp, men ingen h�rde henne. Rakharo slogs med Haggo och arakh dansade med arakh tills Jhogos piska klatschade till, h�gt som �skan, och slingrade sig om halsen p� Haggo. Ett ryck och blodsryttaren raglade bakl�nges och tappade b�de balansen och sv�rdet. Rakharo hoppade tjutande fram och svingade arakhen med b�gge h�nderna genom �vre halvan av Haggos huvud och spetsen fastnade r�d och dallrande mellan �gonen. N�gon kastade en sten och n�r Dany tittade efter uppt�ckte hon att hennes axel var s�rig och blodig. �Nej�, gr�t hon, �nej, sn�lla, sluta, det �r f�r h�gt, priset �r f�r h�gt.� Fler stenar kom flygande, och hon f�rs�kte krypa mot t�ltet, men Cohollo fick tag i henne. Med fingrarna i hennes h�r drog han hennes huvud bak�t och hon k�nde det kalla st�let av hans kniv mot strupen. �Mitt barn!� skrek hon, och kanske h�rde gudarna henne, f�r i n�sta stund var Cohollo d�d. Aggos pil tr�ffade honom under armen och tr�ngde in i lungorna och hj�rtat.

N�r Daenerys till slut orkade lyfta huvudet uppt�ckte hon att folkhopen h�ll p� att skingras och att dothrakierna tysta sm�g sig tillbaka till sina t�lt och sovmattor. En del sadlade sina h�star och red i v�g. Solen hade g�tt ner, och �verallt i khalasaren brann eldar. De h�ga orange l�gorna sprakade h�ftigt och r�k och gl�d yrde upp mot himlen. Dany f�rs�kte resa sig men �verv�ldigades av v�ldsamma sm�rtor och det k�ndes som om hon kramades av en j�ttes n�ve. Hon tappade andan och kunde bara fl�mta. Ljudet av Mirri Maz Duurs r�st l�t som en begravningspsalm och inne i t�ltet virvlade skuggorna runt.

En arm lades om hennes midja och sedan tog ser Jorah upp henne i famnen. Hans ansikte var klibbigt av blod och Dany s�g att halva ena �rat var borta. Hon vred sig av sm�rta i hans armar d� �nnu en v�rk satte in och h�rde riddaren ropa p� tj�narinnorna. �r alla s� r�dda? Hon visste svaret. Det kom �nnu en v�rk och Dany bet ihop t�nderna f�r att inte skrika. Det k�ndes som om hennes son hade en kniv i vardera handen och som om han h�gg i henne f�r att sk�ra sig ut. �M� dj�vulen ta dig, Doreah�, skrek ser Jorah. �H�mta genast jordem�drarna.�

�De v�grar komma, f�r de s�ger att hon �r f�rbannad.�

�Om de inte kommer hugger jag huvudet av dem.�

Doreah gr�t. �De har gett sig av, ers n�d.�

�Maegin�, sa n�gon annan. Var det Aggo? �F�r henne till maegin.�

Nej, ville Dany s�ga, nej, inte det, ni f�r inte, men n�r hon �ppnade munnen undslapp henne ett l�ngt skrik av sm�rta och hon b�rjade svettas �ver hela kroppen. Vad var det f�r fel med dem, s�g de inte? Inne i t�ltet dansade skepnaderna runt fyrfaten och det blodiga badet och avtecknade sig m�rka mot sidenet, och en del s�g inte m�nskliga ut. Hon s�g skuggan av en stor varg och en annan som liknade en man insvept i l�gor.

�Lammkvinnan k�nner till hemligheterna med f�delses�ngen�, p�minde Irri. �Det sa hon, f�r jag h�rde det sj�lv.�

�Ja�, inst�mde Doreah, �jag h�rde det ocks�.�

Nej, skrek Dany, eller kanske inbillade hon sig bara att hon skrek, f�r inte minsta ljud kom �ver hennes l�ppar. N�gon bar henne. Hon �ppnade �gonen och stirrade upp mot en tom, d�d himmel, svart och dyster och stj�rnl�s. Nej, sn�lla. Ljudet av Mirri Maz Duurs r�st blev h�gre tills den fyllde hela v�rlden. Skepnaderna! skrek hon. Dansarna!

Ser Jorah bar in henne i t�ltet.

Doften av nybakat br�d som kom fr�n butikerna l�ngs Mj�lgatan var ljuvligare �n n�gon parfym Arya n�gonsin k�nt lukten av. Hon drog ett djupt andetag och gick n�rmare duvan. Den var fet och brunspr�cklig och fullt upptagen av att picka p� en br�dkant som ramlat ner mellan tv� kullerstenar, men d� Aryas skugga f�ll �ver duvan lyfte den.

Aryas tr�sv�rd kom susande och tr�ffade duvan en halv meter upp i luften och den f�ll till marken i ett virrvarr av bruna fj�drar. Hon kastade sig �ver den och grep tag i en vinge medan duvan hj�lpl�st flaxade. Den hackade henne i handen, och hon satte h�nderna om halsen p� den och vred om tills hon h�rde nackbenet kn�ckas.

J�mf�rt med katter var duvor l�tta att f�nga.

En kaplan som gick f�rbi gav henne en misst�nksam blick. �Det h�r �r b�sta st�llet att f�nga duvor p�, upplyste Arya samtidigt som hon borstade av sig och tog upp tr�sv�rdet fr�n marken, �f�r de kommer hit f�r att �ta br�dsmulor.� Han skyndade d�rifr�n.

Hon satte fast duvan vid b�ltet och b�rjade g� l�ngs gatan. En man kom dragande p� en tv�hjulig k�rra full med fruktpajer, och doften av bl�b�r, citron och aprikos fick det att mullra ih�ligt i hennes mage. �Kan jag f� en�, h�rde hon sig sj�lv s�ga, �en med citron eller�eller vilken sort som helst?�

Mannen med k�rran granskade henne uppifr�n och ner och det var tydligt att han inte gillade vad han s�g. �Tre kopparmynt.�

Arya slog med tr�sv�rdet mot st�vlarna. �Du kan f� en fet duva i utbyte�, f�reslog hon.

�M� v�lnaderna ta din duva�, muttrade mannen.

Pajerna var fortfarande ugnsvarma och doften fick det att vattnas i munnen p� henne, men hon hade inte tre kopparmynt eller ens ett. Hon granskade mannen och mindes vad Syrio l�rt henne om att se. Han var kort med en liten, rund mage och d� han r�rde sig verkade han undvika att st�dja p� v�nster ben. Arya stod just och t�nkte att om hon ryckte �t sig en paj och sprang skulle han aldrig hinna i fatt henne n�r han sa: �H�ll dina smutsiga h�nder borta fr�n mina pajer. Stadsvakten vet allt hur man handskas med sm� tjuvaktiga r�nnstensungar.�

Arya kastade en f�rsiktig blick �ver axeln. Tv� soldater i stadsvakten stod i mynningen till en gr�nd. Deras mantlar n�dde n�stan �nda ner till marken och det tunga yllet hade en varm guldf�rg. Deras brynjor, st�vlar och handskar var svarta, den ene bar ett l�ngsv�rd vid h�ften och den andre en j�rnp�k. Med en sista l�ngtansfull blick p� pajerna makade sig Arya bort fr�n k�rran och skyndade d�rifr�n. Vakterna i de gyllene mantlarna hade inte �gnat henne n�gon s�rskild uppm�rksamhet, men bara �synen av dem fick det att knyta sig i magen p� henne. Arya hade h�llit sig s� l�ngt ifr�n slottet hon kunde, men �ven p� h�ll kunde hon se huvudena som ruttnade p� de h�ga, r�da murarna. M�ngder av kr�kor kivades ljudligt ovanf�r varje huvud. I Lopps�nkan ber�ttades det att stadsvakten gjort gemensam sak med klanen Lannister och att bef�lhavaren upph�jts till lord och f�tt landomr�den s�der om Treudden och en plats i kungens r�d.

Hon hade ocks� h�rt andra saker, ot�cka saker som hon inte f�rstod. En del sa att hennes far m�rdat kung Robert och i sin tur d�dats av lord Renly. Andra h�vdade att Renly d�dat kungen i ett fyllegr�l mellan br�derna. Varf�r skulle han annars ha flytt mitt i natten som en simpel tjuv? En historia l�t f�rt�lja att kungen d�dats av ett vildsvin n�r han var ute och jagade, en annan att han d�tt av att �ta ett vildsvin, eftersom han proppat i sig s� mycket att han spruckit vid matbordet. Nej, kungen hade d�tt d� han satt till bords, p�stod andra, men bara f�r att spindeln Varys f�rgiftat honom. Nej, det var drottningen som hade f�rgiftat honom. Nej, han hade d�tt av syfilis. Nej, han hade kv�vts av ett fiskben.

En sak var alla historierna dock �verens om: kung Robert var d�d. Klockorna i de sju tornen p� Baelors katedral hade kl�mtat i en dag och en natt, och den sorgliga klangen hade rullat �ver staden som en tidvattenv�g av brons. Det var bara d� en kung var d�d som de ringde i klockorna s� d�r, hade en garvarl�rling ber�ttat f�r Arya.

Det enda hon ville var att komma hem, men det var inte s� l�tt att l�mna Kungshamn som hon hoppats. Alla pratade om krig och det var lika mycket vakter p� stadsmurarna som loppor p�ja, henne till exempel. Hon hade sovit i Lopps�nkan, p� tak och i stall�� var helst hon kunde hitta en plats att l�gga sig ner p堗 och det hade inte tagit henne l�ng tid att inse att omr�det hade ett passande namn.

Varenda dag sedan Arya flydde fr�n R�da slottet hade hon i tur och ordning bes�kt de sju stadsportarna. Drakporten, Lejonporten och Gamla porten var l�sta och f�rbommade, Dyporten och Gudarnas port var �ppna, men bara f�r dem som ville in i staden, f�r vakterna sl�ppte inte ut n�gon. De som hade tillst�nd att l�mna staden m�ste ta Kungsporten eller J�rnporten, men soldater tillh�rande �tten Lannister i karmosinr�da mantlar och lejonprydda hj�lmar stod p� vakt d�r. Arya hade legat p� taket till ett v�rdshus vid Kungsporten och sett dem s�ka igenom vagnar och k�rror, tvinga ryttare att �ppna sadelv�skor och fr�ga ut varenda en som f�rs�kte g� igenom till fots.

Ibland funderade hon p� att simma �ver floden, men Svartvattenforsen var bred och djup. Alla hon pratat med var �verens om att dess str�mmar var farliga och f�rr�diska, och hon hade inga pengar f�r att betala en f�rjkarl eller k�pa en b�tl�genhet.

Fadern hade l�rt henne att man inte fick stj�la, men det blev allt sv�rare att minnas varf�r. Om hon inte lyckades l�mna Kungshamn p� n�got annat s�tt, skulle hon snart bli tvungen att v�ga sig p� f�rs�ket att ta sig f�rbi stadsvakten. Sedan hon l�rde sig sl� ner duvor med tr�sv�rdet hade hon inte ofta g�tt hungrig, men hon var r�dd f�r att s� mycket duvk�tt skulle g�ra henne sjuk. N�gra hade hon �tit r�a innan hon hittade till Lopps�nkan.

I Lopps�nkan fanns det soppk�k i gr�nderna d�r enorma grytor med stuvning hade st�tt och puttrat i �ratal, och man kunde byta en halv f�gel mot en bit av g�rdagens br�d och en sk�l stuvning. Man kunde till och med f� den andra halvan grillad �ver elden bara man sj�lv plockade den. Arya kunde ha gett vad som helst f�r en b�gare mj�lk och en citronkaka, men stuvningen var �nd� inte s� tokig. Den var vanligtvis gjord p� korngryn med mor�tter, l�k och rovor skurna i bitar, och ibland �pple, med en fetthinna p� ytan. En g�ng hade hon f�tt en bit fisk, men oftast f�rs�kte hon l�ta bli att t�nka p� vad det var f�r k�tt.

Den enda nackdelen var att soppk�ken aldrig var tomma, och trots att Arya kastade i sig maten kunde hon k�nna hur folk iakttog henne. En del av dem stirrade p� hennes st�vlar eller manteln och hon visste vad de t�nkte. Andra s�g p� henne med blickar som tycktes tr�nga igenom byxorna och jackan i l�der, men hon visste inte vad de t�nkte p�, och det skr�mde henne �nnu mer. N�gra g�nger hade hon blivit f�rf�ljd ut i gr�nderna och jagad, men hittills hade ingen lyckats ta fast henne.

Silverarmbandet som hon t�nkt s�lja hade blivit stulet tillsammans med kl�dbyltet redan f�rsta natten hon var utanf�r slottet medan hon sov i ett utbr�nt hus p� en tv�rgata till Grisgr�nd. Allt tjuvarna l�mnat kvar �t henne var manteln hon l�g insvept i, kl�derna hon hade p� sig, �vningssv�rdet av tr�och N�l. Hon hade legat p� sv�rdet, annars skulle �ven det varit borta, f�r det var v�rt mer �n allt det andra tillsammans. Sedan dess hade Arya tagit f�r vana att g� omkring med manteln �ver h�gerarmen f�r att d�lja klingan som hon hade vid h�ften. Tr�sv�rdet bar hon i v�nsterhanden, d�r alla kunde se det, f�r att skr�mma i v�g r�nare, men det fanns m�n i soppk�ken som inte ens skulle ha blivit skr�mda om hon burit en stridsyxa. Det r�ckte f�r att f� henne att tappa aptiten p� duva och gammalt br�d, och ofta somnade hon hungrig hellre �n att riskera alla stirrande blickar.

N�r hon v�l tagit sig ut ur staden skulle hon hitta b�r att plocka eller frukttr�dg�rdar d�r hon kunde palla �pplen och k�rsb�r; Arya mindes att hon sett n�gra fr�n kungsv�gen d� de f�rdades s�derut, och hon kunde gr�va efter r�tter i skogen och till och med snara kaniner. I staden kunde man bara f�nga r�ttor och katter och magra hundar. Soppk�ken betalade en hel n�ve kopparmynt f�r en kull med valpar, hade hon h�rt, men det ville hon helst inte t�nka p�.

Nedanf�r Mj�lgatan fanns en labyrint av slingrande gr�nder och tv�rgator. Arya tr�ngde sig fram genom folkhoparna och f�rs�kte komma s� l�ngt bort som m�jligt fr�n vakterna i de gyllene mantlarna. Hon hade uppt�ckt att det var b�st att h�lla sig mitt i gatan, �ven om hon ibland var tvungen att kasta sig �t sidan f�r vagnar och h�star, f�r man s�g �tminstone n�r de kom, men om man gick n�ra byggnaderna tog folk tag i en. I en del gr�nder kunde man inte g�ra annat �n stryka l�ngs v�ggarna, eftersom husen stod t�tt och lutade in�t.

En skock tjutande ungar sprang f�rbi jagande efter ett tunnband. Arya glodde f�rbittrat p� dem och mindes n�r hon sj�lv lekt med tunnband med Bran och Jon och deras lillebror Rickon. Hon undrade hur stor Rickon blivit och om Bran var sorgsen. Hon skulle ha gett vad som helst f�r att ha Jon d�r, f�r att h�ra honom kalla henne �lillasyster� och rufsa henne i h�ret. Inte f�r att det beh�vde rufsas om. Arya hade sett sin spegelbild i vattenp�lar och trodde inte att h�r kunde bli rufsigare �n hennes.

Hon hade f�rs�kt prata med barnen hon s�g p� gatan i hopp om att f� en v�n som kunde erbjuda henne en plats att sova p�, men hon m�ste ha talat p� fel s�tt eller ocks� var det n�got annat fel. De mindre barnen bara stirrade p� henne med snabba, �ngsliga blickar och sprang sin v�g om hon kom f�r n�ra. Deras �ldre syskon st�llde fr�gor som Arya inte kunde svara p�, gav henne �knamn och f�rs�kte stj�la fr�n henne. S� sent som dagen innan hade en mager barfotaflicka som var dubbelt s� gammal som hon knuffat omkull henne och f�rs�kt dra st�vlarna av henne, men Arya gav henne en sm�ll p� �rat med tr�sv�rdet s� att hon gr�tande och bl�dande sprang d�rifr�n.

Medan Arya gick nedf�r kullen mot Lopps�nkan s�g hon en m�s kretsa h�gt ovanf�r sig och hon iakttog den fundersamt, men den var l�ngt utom r�ckh�ll f�r hennes tr�sv�rd. Den fick henne att t�nka p� havet. Kanske var det v�gen ut h�rifr�n. Gamla Nan brukade ber�tta historier om pojkar som �kte som fripassagerare p� handelsgal�rer och var med om alla m�jliga �ventyr. Kanske kunde hon ocks� g�ra det. Arya besl�t sig f�r att g�ra ett bes�k i hamnen, f�r den l�g �nd� p� v�gen till Dyporten, och hon hade �nnu inte varit d�r i dag.

Det var m�rkligt tyst i hamnen d� Arya kom dit. Hon fick syn p� �nnu ett par soldater i gyllene mantlar som sida vid sida promenerade genom fiskmarknaden, men de sk�nkte henne inte ens en blick. H�lften av st�nden var tomma och hon tyckte att det verkade ligga f�rre skepp vid kajerna �n hon mindes. Ute i Svartvattenforsen gled tre av kungens krigsgal�rer fram i formation och de guldm�lade skroven kl�v vattnet medan �rorna h�jdes och s�nktes. Arya stod och tittade p� dem en stund och b�rjade sedan g� l�ngs floden.

D� hon fick syn p� vakterna i gr� yllemantlar kantade med vitt siden vid den tredje kajen stannade hj�rtat n�stan i br�stet och �synen av Vinterheds f�rger lockade fram t�rar i �gonen. Bakom vakterna l�g en sm�cker handelsgal�r med tre roddarb�nkar och gungade i sina f�rt�jningar. Arya kunde inte l�sa namnet som var m�lat p� skrovet f�r ordet var p� ett fr�mmande spr�k: myriska eller braavosiska eller kanske till och med h�gvalyriska. Hon tog en f�rbipasserande sj�are i �rmen. �Sn�lla�, sa hon, �vet ni vad det d�r �r f�r skepp?�

�Det �r Vindh�xan�, svarade mannen.

�Hon �r fortfarande h�r!� utbrast Arya. Sj�aren gav henne en konstig blick, ryckte p� axlarna och gick d�rifr�n. Arya sprang mot kajen. Vindh�xan var skeppet som fadern hyrt f�r att f�ra henne hem och det v�ntade fortfarande! Hon trodde att det hade avseglat f�r evigheter sedan.

Tv� av vakterna satt och spelade t�rning medan en tredje gick fram och tillbaka med handen p� sv�rdsknappen. Arya sk�mdes f�r att hon gr�t som ett sm�barn och stannade f�r att torka t�rarna ur �gonen. Hennes �gon, hennes �gon, hennes �gon, varf�r�

Titta med �gonen, h�rde hon Syrio viska.

Arya tittade. Hon k�nde igen alla faderns m�n, och de tre i gr� mantlar var fr�mlingar. �Du d�r�, ropade mannen som gick vakt, �vad vill du h�r, pojk?� De b�da andra tittade upp fr�n t�rningarna.

Arya hade all m�da i v�rlden att inte v�nda p� klacken och st�rta d�rifr�n, men hon visste att om hon gjorde det skulle de vara efter henne som ett skott. Hon tvingade sig att g� n�rmare. De letade efter en flicka, men vakten trodde att hon var en pojke, och d�rf�r skulle hon ocks� vara en pojke. �Vill ni k�pa en duva?� fr�gade hon och h�ll upp den d�da f�geln.

�F�rsvinn h�rifr�n�, beordrade vakten.

Arya gjorde som han sa och hon beh�vde inte l�tsas vara r�dd. Bakom henne �tergick m�nnen till t�rningsspelet.

Hon visste inte hur hon tog sig tillbaka till Lopps�nkan, men hon andades tungt n�r hon �ntligen n�dde fram till de tr�nga och krokiga gr�nderna mellan kullarna. Det luktade illa i Lopps�nkan, en stank av svinstior och stall och garvarbodar blandad med den sura lukten fr�n vinstugor och billiga sk�kohus. Arya tog sig dystert genom labyrinten, och det var inte f�rr�n hon k�nde doften av puttrande stuvning genom d�rren till ett soppk�k som hon uppt�ckte att duvan var borta. Den m�ste ha glidit ur b�ltet d� hon sprang eller ocks� hade n�gon stulit den utan att hon m�rkte det. F�r ett �gonblick ville hon gr�ta igen. Nu skulle hon bli tvungen att g� hela v�gen tillbaka till Mj�lgatan f�r att hitta en lika fet f�gel.

I andra �nden av staden b�rjade klockorna ringa.

Arya tittade upp och lyssnade och undrade vad ringningen betydde den h�r g�ngen.

�Vad �r det nu d�?� skrek en tjock karl fr�n soppk�ket.

�Klockorna igen, vid alla barmh�rtiga gudar�, klagade en gammal kvinna.

En r�dh�rig sk�ka i en morgonrock av m�lat siden sk�t upp ett f�nster p� andra v�ningen. ��r det pojkkungen som �r d�d nu?� ropade hon och lutade sig ut �ver gatan. �Den pojken blir aldrig gammal.� Medan hon skrattade lade en naken man armarna om henne bakifr�n, bet henne i nacken och smekte de tunga, vita br�sten som syntes i �ppningen p� morgonrocken.

�Dumma slampa�, ropade den tjocke karlen, �kungen �r inte d�d, f�r det �r bara i ett torn som det kl�mtar. N�r kungen d�r ringer varenda klocka i staden. De d�r klockorna kallar till n�got.�

�Sluta bitas, annars ska jag ringa i klockorna f�r dig!� fr�ste kvinnan i f�nstret till mannen bakom sig och knuffade undan honom med armb�gen. �Vem har d�tt om det inte �r kungen?�

�Klockorna kallar till n�got�, upprepade den tjocke karlen.

Tv� pojkar i Aryas �lder rusade f�rbi och sprang rakt i en vattenp�l. Den gamla kvinnan svor �t dem, men de bara fortsatte springa. Andra m�nniskor hade ocks� satt sig i r�relse och var p� v�g uppf�r kullen f�r att ta reda p� varf�r klockorna ringde. Arya sprang i kapp den l�ngsammare av pojkarna. �Vart ska du?� skrek hon n�r hon var alldeles bakom honom. �Vad st�r p�?�

Han kastade en blick �ver axeln utan att sakta ner. �Soldaterna i stadsvakten b�r honom till katedralen.�

�Vem?� skrek hon medan hon sprang s� fort hon orkade.

�Handen! De ska hugga huvudet av honom s�ger Buu.�

En vagn hade gjort ett djupt hjulsp�r i gatan. Pojken hoppade �ver, men Arya s�g det aldrig utan snavade och f�ll rakl�ng, och hon skrapade kn�et p� en sten och gjorde illa fingrarna p� den h�rt packade jorden. N�l trasslade in sig mellan benen och hon snyftade d� hon m�dosamt tog sig upp p� kn�. Tummen p� v�nsterhanden var blodig och n�r hon s�g p� den uppt�ckte hon att halva nageln slitits av i fallet och var borta. Det dunkade i h�nderna och kn�et var alldeles blodigt.

�Ge plats!� ropade n�gon fr�n en tv�rgata. �Ge plats f�r lorderna Redwyne!� Det var med n�d och n�ppe Arya hann kasta sig �t sidan innan de red ner henne, f�r i n�sta �gonblick dundrade fyra vakter p� enorma h�star f�rbi i galopp. De var kl�dda i rutiga mantlar i bl�tt och bourgogner�tt och efter dem red tv� unga �dlingar lika som tv� b�r sida vid sida p� ett par fuxston. Arya hade sett dem hundratals g�nger p� borgg�rden: tvillingarna Redwyne, ser Horas och ser Hobber, fula ynglingar med orange h�r och fyrkantiga, fr�kniga ansikten. Sansa och Jeyne Poole brukade kalla dem ser �ckel och ser Dregel och fnittra s� snart de fick syn p� dem. De s�g inte lustiga ut nu.

Alla var p� v�g �t samma h�ll, och alla hade br�ttom att ta reda p� varf�r klockorna ringde. De verkade n�rmare nu, kl�mtade och kallade, och Arya sl�t sig till str�mmen av m�nniskor. Det gjorde s� ont i tummen med den avbrutna nageln att hon fick anstr�nga sig h�rt f�r att inte gr�ta, och hon bet sig i l�ppen d�r hon haltade fram medan hon lyssnade till de upphetsade r�sterna runt omkring sig.

��kungens hand, lord Stark. De b�r honom upp till Baelors katedral.�

�Jag trodde han var d�d.�

�Tids nog, tids nog. Jag sl�r vad om en silverhjort att de hugger huvudet av honom.�

�Det �r p� tiden, den f�rr�daren.� Mannen spottade.

Arya f�rs�kte protestera men hade sv�rt att f� fram orden. �Han har aldrig��, b�rjade hon, men hon var bara ett barn och det var ingen som lyssnade p� henne.

�Dummer! Inte hugger de huvudet av honom. Sedan n�r halshugger de f�rr�dare p� trappan till Baelors katedral?�

�Tja, de t�nker i alla fall inte dubba honom till riddare. Jag h�rde att det var Stark som d�dade stackars kung Robert. Han slet upp strupen p� honom ute i skogen och n�r de hittade honom stod han d�r kall som en fisk och p�stod att det var n�got gammalt vildsvin som hade d�dat hans h�ghet.�

��, men det �r inte sant, f�r det var hans egen bror som hade ihj�l honom, den d�r Renly, han med guldtaggarna.�

�St�ng din l�gnaktiga mun, kvinna, f�r du vet inte vad du talar om och lord Renly �r en fin och �rbar man.�

N�r m�nniskohopen �ntligen n�dde fram till Systrarnas gata var folk packade som sillar och Arya l�t sig f�ras med str�mmen upp till toppen av Visenyas kulle. Det vita marmortorget var proppfullt av m�nniskor som alla skrek upphetsat �t varandra och f�rs�kte ta sig n�rmare Baelors katedral, och klockorna ringde h�gt h�r.

Arya armb�gade sig fram genom tr�ngseln och d�k under magen p� h�starna medan hon h�ll h�rt i sitt tr�sv�rd. D�r hon befann sig mitt i folkmassan kunde hon bara se armar, ben och magar och s� de sju sm�ckra tornen p� katedralen som reste sig h�gt �ver alltihop. Hon fick syn p� en kaross och t�nkte kl�ttra upp p� den f�r att se b�ttre, men andra hade redan kommit p� samma id�. Kusken svor �t dem och k�rde i v�g dem med en piskklatsch.

Arya blev desperat. Hon tr�ngde sig �nda l�ngst fram, men d�r trycktes hon mot en stensockel och n�r hon tittade upp s�g hon statyn av Baelor den v�lsignade, kaplanen som ocks� varit kung. Arya stack tr�sv�rdet i b�ltet och b�rjade kl�ttra. Den avbrutna tumnageln l�mnade blodfl�ckar p� den m�lade marmorn, men hon lyckades ta sig upp och kl�mde sig in mellan kungens f�tter.

Det var d� hon fick syn p� fadern.

Lord Eddard stod mellan tv� soldater i stadsvakten i �verstekaplanens predikstol utanf�r d�rrarna till katedralen. Han var kl�dd i en kostbar sammetsjacka med en vit varg broderad i p�rlor p� framsidan och p�lsbr�mad gr� yllemantel, men han var magrare �n Arya n�gonsin sett honom och det l�nga ansiktet var f�rat av sm�rta. Egentligen stod han inte sj�lv utan h�lls uppr�tt och gipset p� det brutna benet var gr�tt och sprucket.

�verstekaplanen stod bakom honom. Det var en kort man som var gr� av �lder och kolossalt fet, och han bar en l�ng vit skrud och en j�ttelik krona av spunnet guld och kristall som fick regnb�gar att gnistra kring hans huvud s� snart han r�rde sig.

Vid d�rrarna till katedralen och framf�r den upph�jda predikstolen i marmor syntes en klunga riddare och h�ga lorder, och bland dem var Joffrey synnerligen i�gonenfallande i en dr�kt av karmosinr�tt siden med ett m�nster av kronhjortar och rytande lejon och en guldkrona p� huvudet. Drottningmodern stod bredvid honom i svart sorgkl�nning med inf�llningar i karmosinr�tt och en sl�ja besatt med svarta diamanter i h�ret. Arya k�nde igen Blodhunden, som var kl�dd i sn�vit mantel �ver den sotgr� rustningen, med fyra i kungsvakten omkring sig. Hon s�g eunucken Varys glida omkring bland lorderna i mjuka tofflor och m�nstrad kaftan i damast, och hon trodde att den korte mannen med silvercapen och pipsk�gget kunde vara han som en g�ng duellerade f�r hennes mors skull.

Och mitt ibland dem fick hon syn p� Sansa som var kl�dd i himmelsbl�tt siden med de kastanjer�da lockarna nytv�ttade och silverarmband runt handlederna. Arya bl�ngde ilsket p� henne och undrade vad systern gjorde d�r och varf�r hon s�g s� lycklig ut.

En l�ng kedja av soldater i gyllene mantlar bev�pnade med spjut h�ll tillbaka folkmassan under bef�l av en kraftig karl i en rustning med utsirningar i svart lack och filigransarbete i guld. Hans mantel skimrade metalliskt och kunde inte vara av annat �n �kta guldtyg.

N�r klockorna slutade kl�mta lade sig tystnaden l�ngsamt �ver det stora torget och fadern h�jde huvudet och b�rjade tala, men r�sten var s� tunn och svag att hon knappt uppfattade vad han sa. Folk bakom henne b�rjade skrika �Vad?� och �H�gre!�. Mannen med rustningen i svart och guld steg fram till fadern och gav honom en h�rd st�t i ryggen. L�t honom vara! ville Arya skrika, men hon visste att ingen skulle lyssna. Hon tuggade p� underl�ppen.

Fadern h�jde r�sten och b�rjade om igen. �Jag �r Eddard Stark, lord av Vinterhed och kungens hand�, sa han h�gre s� att r�sten h�rdes �ver hela torget, �och jag st�r h�r inf�r er f�r att bek�nna mitt f�rr�deri inf�r gudarna och m�nniskorna.�

�Nej�, kved Arya. Nedanf�r henne b�rjade folkmassan ropa och skrika, och sm�delser och oanst�ndigheter fyllde luften. Sansa hade g�mt ansiktet i h�nderna.

Fadern h�jde r�sten �nnu mer f�r att g�ra sig h�rd. �Jag svek min kungs f�rtroende och min v�n Roberts tillit�, skrek han. �Jag svor att skydda hans barn, men innan hans blod hann kallna konspirerade jag i syfte att avs�tta och m�rda hans son och sj�lv gripa tronen. L�t �verstekaplanen och Baelor den �lskade och de sju gudarna b�ra vittnesb�rd om sanningen i det jag s�ger: Joffrey Baratheon �r den ende sanne arvtagaren till j�rntronen och med gudarnas n�d h�rskare �ver de sju konungarikena och rikets beskyddare.�

En sten kom flygande fr�n folkmassan, och Arya skrek till d� hon s�g fadern tr�ffas. Soldaterna i de gyllene mantlarna h�ll i honom, f�r att han inte skulle falla, och blodet rann nedf�r ansiktet p� honom fr�n ett djupt jack i pannan. Det kom fler stenar, och en tr�ffade soldaten p� faderns v�nstersida medan en annan slog i br�stharnesket p� riddaren med rustningen i svart och guld. Tv� av m�nnen i kungsvakten st�llde sig framf�r Joffrey och drottningen och skyddade dem med sina sk�ldar.

Aryas hand gled in under manteln och fann N�l i sin skida. Fingrarna sl�ts om f�stet och hon kramade det h�rdare �n hon n�gonsin kramat n�got. Barmh�rtiga gudar, beskydda honom, bad hon. L�t dem inte skada min far.

�verstekaplanen kn�b�jde inf�r Joffrey och hans mor. �Om vi syndar m� vi ocks� umg�lla�, m�ssade han med djup, d�nande r�st som var mycket h�gre �n faderns. �Den h�r mannen har bek�nt sina brott inf�r gudarna och m�nniskorna p� den h�r heliga platsen.� Regnb�garna dansade runt hans huvud medan han lyfte h�nderna i b�n. �Gudarna �r str�nga och l�nar ont med ont, men Baelor den v�lsignade l�rde oss att de �ven �r barmh�rtiga. Vad ska ske med denne f�rr�dare, ers h�ghet?�

Tusentals r�ster skrek, men Arya h�rde dem aldrig. Prins Joffrey, nej, kung Joffrey l�mnade kungsvaktens skyddande sk�ldar och steg fram. �Min mor har bett mig l�ta lord Stark ta den svarta dr�kten och lady Sansa har v�djat om n�d f�r sin far.� Han s�g rakt p� Sansa d� och log, och f�r ett �gonblick trodde Arya att gudarna hade h�rt hennes b�n, tills Joffrey �ter riktade sig till folkmassan och sa: �Men de �r kvinnor med bl�diga hj�rtan, och s� l�nge jag �r er kung ska f�rr�deri aldrig passera ostraffat. Ser Ilyn, ge mig hans huvud!�

Folk tj�t och Arya k�nde hur Baelors staty gungade d� de tryckte mot den. �verstekaplanen tog tag i kungens cape, Varys kom framrusande med viftande armar och till och med drottningen sa n�got till Joffrey, men kungen bara skakade p� huvudet. Lorder och riddare flyttade sig �t sidan d� han steg fram, l�ng och mager, ett skelett i j�rnbrynja, kungens skarpr�ttare. Sansa hade fallit p� kn� och snyftade hysteriskt, och vagt, som p� l�ngt avst�nd, h�rde Arya systern skrika. Ser Ilyn Payne gick uppf�r trappan till predikstolen.

Arya slet sig loss fr�n sin plats mellan Baelors f�tter och kastade sig ner i folkmassan samtidigt som hon drog N�l. Hon landade p� en man i slaktarf�rkl�de som f�ll omkull p� marken, och i n�sta �gonblick t�rnade n�gon in i hennes rygg s� att hon var n�ra att sj�lv ramla. Det var kroppar �verallt omkring henne och de tryckte p� och trampade ner den stackars slaktaren. Arya h�gg mot dem med N�l.

H�gt d�r uppe i predikstolen gjorde ser Ilyn Payne en gest och riddaren i svart och guld r�t ett kommando. Soldaterna i de gyllene mantlarna sl�ngde omkull lord Eddard p� marmorn med huvudet och br�stet utanf�r kanten.

�Stopp d�r!� skrek en ilsken r�st �t Arya, men hon gled undan, knuffade folk �t sidan eller tr�ngde sig mellan dem, och sm�llde till dem som stod i v�gen f�r henne. En hand tog henne i benet och hon slog mot den med N�l och sparkade folk p� smalbenen. En kvinna snavade och f�ll och Arya st�llde sig p� hennes rygg medan hon h�gg vilt omkring sig, men det tj�nade ingenting till, det tj�nade ingenting till, f�r det var alldeles f�r mycket folk och hon hann knappt g�ra ett h�l f�rr�n det sl�ts igen. N�gon vr�kte henne �t sidan, och hon kunde fortfarande h�ra Sansa skrika.

Ser Ilyn drog ett tv�handsslagsv�rd ur skidan p� ryggen. D� han lyfte klingan ovanf�r huvudet tycktes solskenet dansa l�ngs v�gr�relserna i den m�rka metallen och glittra i eggen som var vassare �n n�gon rakkniv. Is, t�nkte hon, han har Is. T�rarna str�mmade nedf�r kinderna och gjorde henne blind.

S� sk�t en hand ut ur tr�ngseln och sl�t sig om hennes arm som en vargf�lla, s� h�rt att N�l fl�g ur handen p� henne. Arya tappade balansen och skulle ha fallit som en leal�s docka om han inte h�llit i henne. Ett ansikte trycktes t�tt intill hennes och hon s�g l�ngt svart h�r, ett tovigt sk�gg och ruttna t�nder. �Titta inte!� morrade en gr�tig r�st �t henne.

�Jag�jag�jag��, snyftade Arya.

Den gamle mannen skakade henne s� h�rt att t�nderna skallrade. �H�ll mun och blunda, pojk.� Alldeles omt�cknad h�rde hon ett�ett ljud�ett l�gt suckande ljud, som om en miljon m�nniskor samtidigt andades ut.

Den gamle mannens fingrar gr�vde sig in i hennes arm, h�rda som j�rn. �Titta p� mig, ja, s� ja, p� mig.� Hans andedr�kt luktade surt vin. �Minns du mig, pojk?�

Det var lukten som gjorde det. Arya s�g det toviga, feta h�ret, den lappade och dammiga, svarta manteln och den krokiga ryggen, m�tte blicken ur de h�rda, svarta �gonen, och hon mindes den svarte brodern som kommit p� bes�k till fadern.

�S� du k�nner igen mig nu? Klipsk pojke.� Han spottade. �De �r f�rdiga h�r nu. Du ska f�lja med mig och h�lla tyst.� D� hon skulle till att svara skakade han henne igen, �nnu h�rdare. �Du ska h�lla tyst! sa jag.�

Torget b�rjade t�mmas. Folkmassan tunnades ut omkring dem n�r m�nniskorna �terv�nde till vardagsbestyren i sina liv, men Aryas liv var borta. Som f�rlamad traskade hon bredvid�Yoren, ja, han hette Yoren. Hon hade inte sett att han hittat N�l f�rr�n han r�ckte sv�rdet till henne. �Hoppas du kan anv�nda det d�r, pojk.�

�Jag �r inte��, b�rjade hon.

Han knuffade in henne i en portg�ng och grep tag om hennes h�r med sina smutsiga fingrar, vred om och ryckte huvudet bak�t. ��inte n�gon klipsk pojke, var det det du t�nkte s�ga?�

I andra handen hade han en kniv.

D� bladet kom emot ansiktet kastade Arya sig bak�t medan hon sparkade vilt och vred huvudet fr�n sida till sida, men han h�ll henne s� h�rt i h�ret att det k�ndes som om det skulle slitas av och p� l�pparna k�nde hon den salta smaken av t�rar.

De �ldsta var vuxna m�n, och det hade g�tt sjutton eller arton �r sedan den dagen de fick sitt namn. En var �ver tjugo, men de flesta var yngre, sexton eller under.

Bran betraktade dem fr�n balkongen p� m�ster Luwins torn, h�rde dem knota och sv�ra medan de svingade sina stavar och tr�sv�rd. Borgg�rden ekade av ljudet av tr� som slogs mot tr� och som alltf�r ofta avbr�ts av sm�llar och tjut d� ett slag tr�ffade l�der eller hud. Ser Rodrik stegade ilsket muttrande omkring bland pojkarna med ett ansikte som blev allt r�dare under de vita polisongerna, och Bran hade aldrig sett den gamle riddaren se s� arg ut. �Nej!� utbrast han g�ng p� g�ng. �Nej, nej, nej.�

�De �r inte s�rskilt bra p� att sl�ss�, anm�rkte Bran och kliade Sommar bakom �ronen. Skr�ckvargen slet i ett k�ttstycke och benen krasade mellan t�nderna.

�Definitivt inte�, inst�mde m�ster Luwin med en djup suck. Livmedikusen satt och kikade genom sin stora bronstub fr�n Myr, m�tte skuggor och antecknade positionen f�r kometen som h�ngde l�gt p� morgonhimlen. �Men med tiden�och ser Rodrik g�r helt r�tt, f�r vi beh�ver m�n som kan patrullera murarna. Din far tog med sig sina b�sta vakter till Kungshamn och din bror tog med sig resten plus alla l�mpliga pojkar p� flera fj�rdingsv�gs omkrets. M�nga kommer inte tillbaka till oss och vi m�ste ha m�n som kan ta deras plats.�

Bran stirrade f�rbittrat p� pojkarna som svettades nedanf�r. �Om jag kunde anv�nda benen skulle jag sl� dem allihop.� Han mindes sista g�ngen han h�llit ett sv�rd i handen, n�r kungen var p� bes�k p� Vinterhed. Det var bara ett tr�sv�rd, men �nd� hade han st�tt omkull prins Tommen minst femtio g�nger. �Ser Rodrik borde l�ra mig att anv�nda en p�lyxa. Om jag hade en p�lyxa med ett j�ttel�ngt skaft kunde Hodor vara mina ben, och vi skulle kunna bli en riddare tillsammans.�

�Jag tror det �r osannolikt, Bran�, svarade m�ster Luwin, �f�r n�r en man sl�ss m�ste hans armar, ben och tankar vara ett.�

Nere p� borgg�rden skrek ser Rodrik. �Du sl�ss som en g�s. Han pickar p� dig och du pickar h�rdare p� honom. Parera! Avv�rj slaget. Det duger inte att picka som g�ss, och om det d�r var riktiga sv�rd skulle det f�rsta slaget hugga armen av dig!� En av de andra pojkarna skrattade och den gamle riddaren v�nde sig mot honom och sa skarpt: �Du skrattar du. Det var det fr�ckaste, f�r sj�lv sl�ss du som en igelkott.�

�Det fanns en g�ng en riddare som inte kunde se�, p�pekade Bran envist medan ser Rodrik fortsatte att drilla sina rekryter, �och gamla Nan har ber�ttat om honom. Han hade en l�ng stav med klingor i b�da �ndarna som han kunde svinga med b�gge h�nderna och hugga ner tv� m�n samtidigt.�

�Symeon med stj�rn�gonen�, mumlade Luwin samtidigt som han skrev in siffror i en bok. �N�r han f�rlorade �gonen satte han in stj�rnformade safirer i de tomma �gonh�lorna, det p�st�r �tminstone trubadurerna. Men det �r bara en historia, Bran, precis som ber�ttelserna om Florian den narraktige, en saga fr�n hj�ltarnas tids�lder�, tillade livmedikusen lite irriterat. �Du m�ste gl�mma de d�r dr�mmarna, f�r de kommer bara att krossa ditt hj�rta.�

Ordet dr�mmar fick honom att minnas. �Jag dr�mde om kr�kan igen i natt, den med tre �gon. Han fl�g in i mitt sovrum och sa att jag skulle f�lja med honom, s� det gjorde jag, och vi fl�g ner till kryptan. Far var d�r och vi pratade. Han var sorgsen.�

�Varf�r det?� fr�gade Luwin och kikade genom tuben.

�Det hade n�got med Jon att g�ra, tror jag.� Dr�mmen hade varit mycket mer oroande �n de andra kr�kdr�mmarna och gjort honom djupt uppskakad. �Hodor vill inte g� ner i kryptan.�

Livmedikusen hade bara lyssnat med ett halvt �ra, det visste Bran, men nu flyttade han �gat fr�n tuben och blinkade. �Hodor vill inte�?�

��g� ner i kryptan. N�r jag vaknade sa jag �t honom att f�ra mig dit f�r att se om far verkligen var d�r. F�rst f�rstod han inte vad jag menade, men jag fick honom att g� fram till trappan genom att s�ga �g� hit� och �g� dit�, men sedan v�grade han att g� ner. Han bara stod p� �versta trappsteget och sa �Hodor� som om han var r�dd f�r m�rkret, men jag hade en fackla. Det gjorde mig s� arg att jag var n�ra att ge honom en sm�ll i huvudet, som gamla Nan alltid g�r.� Han s�g att livmedikusen fick en ogillande min och skyndade sig att till�gga: �Men jag gjorde det inte.�

�Bra. Hodor �r en m�nniska och inte en mula som man kan sl�.�

�I dr�mmen fl�g jag ner med kr�kan, men det kan jag inte g�ra n�r jag �r vaken�, f�rklarade Bran.

�Varf�r ville du g� ner i kryptan?�

�Det har jag ju redan sagt. F�r att leta efter far.�

Livmedikusen plockade med halsringen som han ofta gjorde n�r han k�nde sig illa till mods. �Bran, s�ta barn, en dag ska lord Eddard sitta d�r nere i sten bredvid sin far och farfar och alla andra lorder i �tten Stark �nda tillbaka till de gamla kungarna i Norden, men det dr�jer m�nga �r �n, om gudarna �r oss n�diga. Din far �r drottningens f�nge i Kungshamn, och du kommer inte att finna honom i kryptan.�

�Han var d�r i natt, och jag talade med honom.�

�Envise pojke�, suckade livmedikusen och lade boken �t sidan. �Vill du g� ner och titta efter?�

�Jag kan inte, f�r Hodor v�grar och trappan �r f�r smal och sv�ngd f�r Dancer.�

�Det problemet kan jag l�sa.�

I st�llet f�r Hodor tillkallades r�varkvinnan Osha. Hon var l�ng, stark och t�lig och villig att g� dit man befallde henne att g�. �Jag har levt mitt liv bortom muren, s� ett h�l i marken skr�mmer mig inte�, f�rklarade hon.

�Hit, Sommar�, ropade Bran samtidigt som hon lyfte upp honom i sina seniga armar, och skr�ckvargen l�mnade sitt ben och f�ljde efter. Osha bar Bran tv�rs �ver borgg�rden och nedf�r spiraltrappan till det kalla gravvalvet under jorden, och m�ster Luwin gick f�re med en fackla. Det gjorde inte Bran alltf�r mycket att hon bar honom i famnen och inte p� ryggen. Ser Rodrik hade befallt att Oshas kedja skulle tas bort eftersom hon tj�nat troget och v�l sedan hon kom till Vinterhed. Hon bar fortfarande de tunga j�rnbojorna runt vristerna�� ett tecken p� att man �nnu inte litade fullt p� henne�� men de hindrade inte hennes best�mda steg nedf�r trappan.

Bran kunde inte minnas n�r han sist varit i kryptan, men det hade definitivt varit innan. Som liten brukade han leka h�r nere med Robb och Jon och sina systrar.

Han �nskade att de vore h�r nu, f�r d� skulle gravvalvet kanske inte ha verkat s� m�rkt och skr�mmande. Sommar b�rjade g� in�t det ekande dunklet men hejdade sig pl�tsligt, h�jde huvudet och v�drade i den kalla, d�da luften. S� visade han t�nderna och kr�p bak�t, och �gonen lyste som guld i skenet fr�n livmedikusens fackla. Till och med Osha, som var h�rd som gammalt j�rn, verkade illa till mods. �De ser inte n�diga ut�, anm�rkte hon och betraktade den l�nga raden av �tten Starks m�n i granit p� sina stentroner.

�De var vinterns kungar�, viskade Bran, f�r p� n�got s�tt k�ndes det fel att tala h�gt p� den h�r platsen.

Osha log. �Vintern har ingen kung, och om du hade sett den skulle du veta det, sommarpojke.�

�De var kungar i Norden i tusentals �r�, f�rklarade m�ster Luwin och lyfte facklan h�gt �ver huvudet s� att ljuset sken p� stenansiktena. En del var h�riga och sk�ggiga och lika lurviga och vilda som vargarna som l�g vid deras f�tter. Andra var renrakade och magra med drag lika skarpskurna som eggarna p� l�ngsv�rden i j�rn som vilade tv�rs �ver deras kn�n. �H�rda m�n f�r en h�rd tid. Kom.� Han stegade i rask takt l�ngre in i gravvalvet, f�rbi raderna av granitpelare och or�kneliga statyer i sten, och efter honom fladdrade en eldstunga fr�n den h�jda facklan.

Kryptan var djup och m�rk och l�ngre �n sj�lva Vinterhed, s� det g�llde att se till att facklan inte slocknade. Jon hade en g�ng ber�ttat f�r Bran att det fanns andra gravvalv under som var �nnu djupare och m�rkare d�r de �ldre kungarna l�g begravda. Sommar v�grade att l�mna trappan, till och med d� Osha f�ljde efter facklan med Bran i famnen.

�Kan du din historia, Bran?� fr�gade livmedikusen. �Tala om f�r Osha vilka de var och vad de gjorde, om du kan.�

Bran betraktade ansiktena p� statyerna och mindes. M�ster Luwin hade ber�ttat historierna f�r honom och gamla Nan hade gjort dem levande. �Det d�r �r Jon Stark. N�r sj�r�varna landsteg i �stern drev han ut dem och byggde slottet i Vita hamnen. Hans son var Rickard Stark, inte min farfar utan en annan Rickard, och han er�vrade N�set fr�n kungen �ver sumpmarkerna och gifte sig med hans dotter. Theon Stark �r den d�r magre med det l�nga h�ret och stripiga sk�gget. Han kallades �hungriga vargen� eftersom han alltid l�g i krig. Det d�r �r en Brandon, den l�nge med det dr�mmande ansiktet, och han kallades Brandon skeppsbyggaren eftersom han �lskade havet. Hans grav �r tom, f�r han f�rs�kte segla v�sterut �ver Solnedg�ngshavet och s�gs aldrig mer i livet. Hans son kallades Brandon br�nnaren, eftersom sorgen fick honom att s�tta eld p� alla faderns skepp. D�r �r Rodrik Stark, som vann Bj�rn�n i en brottningsmatch och gav den till �tten Mormont, och d�r Torrhen Stark, kungen som kn�b�jde. Han var den siste kungen i Norden och den f�rste lorden av Vinterhed sedan han kapitulerat f�r Aegon er�vraren. Och d�r sitter Cregan Stark. En g�ng utk�mpade han en strid med prins Aemon, och drakriddaren sa att han aldrig m�tt en b�ttre sv�rdsk�mpe.� De var n�stan framme vid slutet nu och Bran k�nde hur hj�rtat fylldes av sorg. �Och d�r �r min farfar, lord Rickard, som blev halshuggen av galne kung Aerys. Hans dotter Lyanna och hans son Brandon ligger i gravarna bredvid honom. Inte jag utan en annan Brandon, min farbror. Egentligen borde de inte ha statyer, f�r det �r bara lorder och kungar som f�r det, men min far �lskade dem s� h�gt att han l�t g�ra dem.�

�Flickan �r mycket vacker�, p�pekade Osha.

�Robert var trolovad med henne och de skulle gifta sig, men prins Rhaegar f�rde bort henne och v�ldtog henne�, f�rklarade Bran. �Robert gav sig ut i krig f�r att vinna henne tillbaka. Han d�dade Rhaegar med sin stridsklubba i slaget vid Treudden, men Lyanna dog s� han fick �nd� inte tillbaka henne.�

�En sorglig historia�, sa Osha, �men de d�r tomma h�len �r �nnu sorgligare.�

�Det d�r �r lord Eddards grav som st�r och v�ntar p� honom�, upplyste m�ster Luwin. �Var det h�r du s�g din far i dr�mmen, Bran?�

�Ja.� Minnet fick honom att rysa, och han s�g sig illa till mods omkring i kryptan och h�ret reste sig i nacken p� honom. Hade han h�rt ett ljud? Var det n�gon h�r?

M�ster Luwin gick fram till den �ppna graven med facklan i handen. �Som du ser �r han inte h�r och kommer inte heller att vara det p� m�nga �r �n. Dr�mmar �r inget annat �n dr�mmar, k�ra barn.� Han stack in armen i den svarta graven som om den vore gapet p� ett farligt vilddjur. �Ser du? H�r �r alldeles tom��

M�rkret kastade sig morrande �ver honom.

Bran s�g �gon som gr�n eld, en glimt av t�nder och en p�ls lika svart som m�rkret runt omkring dem. M�ster Luwin skrek till och h�jde h�nderna till f�rsvar. Facklan fl�g i v�g och tr�ffade Brandon Starks stenansikte innan den ramlade ner vid statyns f�tter d�r l�gorna b�rjade slicka dess ben. I det fladdrande skenet fr�n facklan s�g de Luwin sl�ss med skr�ckvargen och sl� mot hans nos med ena handen medan vargk�ftarna sl�ts om den andra.

�Sommar!� skrek Bran.

Och Sommar kom st�rtande ut ur dunklet bakom dem som skjuten ur en kanon. Han knuffade undan Rufs och de b�da skr�ckvargarna rullade runt, runt i ett virrvarr av gr� och svart p�ls och nafsade och h�gg efter varandra medan m�ster Luwin med s�ndersliten och blodig arm m�dosamt tog sig upp p� kn�. Osha satte ner Bran med ryggen mot lord Rickards stenvarg och skyndade sig sedan att hj�lpa livmedikusen. I ljuset fr�n den fl�mtande facklan s�g man j�ttelika skuggvargar sl�ss p� v�ggen och i taket.

�Rufs�, ropade en liten r�st, och d� Bran tittade upp fick han se sin lillebror st� i �ppningen till faderns grav. Med ett sista nafs efter Sommars huvud backade Rufs undan och skuttade tillbaka till Rickon. �Du ska l�ta min far vara i fred�, sa Rickon varnande till m�ster Luwin. �L�t honom vara i fred.�

�Rickon�, sa Bran mjukt, �far �r inte h�r.�

�Jo, det �r han, f�r jag s�g honom.� T�rarna gl�nste i Rickons �gon. �Jag s�g honom i natt.�

�I dr�mmen�?�

Rickon nickade. �Du ska l�ta honom vara i fred, f�r han kommer hem nu, precis som han lovade. Han kommer hem.�

Bran hade aldrig f�rut sett m�ster Luwin se s� os�ker ut. Blodet rann l�ngs armen d�r Rufs slitit s�nder ylle�rmen och huden under. �Osha, facklan�, sa han med r�sten halvkv�vd av sm�rta och hon ryckte �t sig den innan den slocknade. Benen p� farbroderns stenstaty var svarta av sot. �Den�d�r besten�, tilllade han, �ska st� fastkedjad i hundg�rden.�

Rickon klappade Rufs nos som var v�t av blod. �Jag sl�ppte loss honom, f�r han tycker inte om kedjor.� Vargen slickade av Rickons fingrar.

�Vill du f�lja med mig, Rickon?� fr�gade Bran.

�Nej, jag trivs h�r.�

�Men det �r m�rkt och kallt.�

�Jag �r inte r�dd, och jag m�ste v�nta p� far.�

�Du kan v�nta tillsammans med mig�, f�reslog Bran. �Vi ska v�nta tillsammans, du och jag och v�ra vargar.� B�da skr�ckvargarna slickade sina s�r nu, och de m�ste h�lla dem under noggrann uppsikt.

�Bran�, inf�ll livmedikusen best�mt, �jag vet att du menar v�l, men Rufs �r f�r vild f�r att f� r�ra sig fritt. Jag �r den tredje personen han har anfallit, och om vi l�ter honom springa omkring l�s i slottet �r det bara en tidsfr�ga innan han d�dar n�gon. Sanningen �r grym, men vargen m�ste st� kedjad eller�� Han tvekade.

�eller avlivas, t�nkte Bran, men det han sa var: �Han �r inte skapt f�r kedjor. Vi ska v�nta i ditt torn allihop.�

�Det �r uteslutet�, f�rkunnade m�ster Luwin.

Osha flinade. �Om jag minns r�tt �r det pojken som �r lord h�r.� Hon r�ckte tillbaka facklan till livmedikusen och tog �ter upp Bran i famnen. �D� g�r vi till m�ster Luwins torn.�

�F�ljer du med, Rickon?�

Brodern nickade. �Om Rufs ocks� f�r f�lja med�, svarade han och satte av efter Osha och Bran. M�ster Luwin hade inget annat val �n att f�lja efter, men han h�ll ett vakande �ga p� vargarna.

Det var s� r�rigt i m�ster Luwins torn att Bran inte begrep hur han n�gonsin hittade n�gonting. Bord och stolar var belamrade med vingliga boktravar och p� hyllorna stod l�nga rader med glasburkar. H�r och d�r l�g ljusstumpar och det satt torkat vax p� m�blerna. Tuben fr�n Myr vilade p� ett trebensstativ vid d�rren till balkongen, p� v�ggarna h�ngde stj�rnkartor och bland s�ven som t�ckte golvet l�g skuggkartor. �verallt fanns papper, g�spennor och bl�ckhorn och alltihop var fl�ckat av spillning fr�n korparna som satt p� taksparrarna. Deras g�lla skrin tr�ngde ner ovanifr�n medan Osha under f�ordiga instruktioner fr�n m�ster Luwin tv�ttade och lade om hans s�r. �Det h�r �r rena d�rskapen�, sa den lille gr� mannen samtidigt som hon baddade vargbetten med svidande eldmj�lk. �Jag h�ller med om att det �r m�rkligt att ni pojkar dr�mde samma dr�m b�gge tv�, men n�r man t�nker n�rmare efter �r det bara naturligt. Ni saknar er far och ni vet att han h�lls f�ngen. R�dslan kan p�verka en m�nniskas sinne och ge henne konstiga tankar. Rickon �r f�r liten f�r att f�rst兔

�Jag �r fyra nu�, avbr�t Rickon som stod och kikade genom tuben p� dj�vulsfigurerna p� gamla tornet. Skr�ckvargarna satt i var sin �nde av det stora, runda rummet medan de slickade sina s�r och gnagde p� ben.

��f�r liten och aaj, vid alla sju helveten, det svider, nej, sluta inte, h�ll p� mer. Rickon �r f�r liten, men du, Bran, �r tillr�ckligt gammal f�r att veta att dr�mmar bara �r dr�mmar.�

�Vissa �r det och andra inte.� Osha h�llde ljusr�d eldmj�lk i ett djupt s�r och Luwin fl�mtade till. �Skogens barn skulle kunna ber�tta mycket om dr�mmar.�

T�rarna str�mmade nedf�r livmedikusens kinder, men �nd� skakade han envist p� huvudet. �Barnen finns bara kvar i dr�mmarna nu, f�r de �r d�da och f�rsvunna. Det r�cker, och s� bandagen. L�gg f�rst p� kompresser och linda sedan, och g�r det h�rt, f�r jag kommer att bl�da.�

�Gamla Nan s�ger att barnen kunde tr�dens s�nger, att de kunde flyga som f�glarna och simma som fiskarna och prata med djuren�, insk�t Bran. �Hon s�ger att de gjorde musik som var s� vacker att man gr�t som ett litet barn d� man h�rde den.�

�Och allt detta gjorde de med magi�, mumlade m�ster Luwin f�rstr�tt. �Jag �nskar att de vore h�r nu, f�r en trollformel skulle l�ka min arm med mindre sm�rta och de skulle kunna prata med Rufs och s�ga �t honom att sluta bitas.� Han gav den stora, svarta vargen en ilsken blick ur �gonvr�n. �Ta l�rdom av vad jag s�ger, Bran, f�r den man som s�tter sin tilltro till trollkonst duellerar med ett glassv�rd, precis som barnen gjorde. Jag ska visa dig n�got.� Han reste sig tv�rt, gick till andra �nden av rummet och h�mtade en gr�n burk med sin friska hand. �Titta p� de h�r�, �tertog han, drog ur korken och skakade ut en handfull gl�nsande, svarta pilspetsar.

Bran tog upp en. �Den �r gjord av glas.� Rickon kom nyfiket n�rmare och kikade �ver bordet.

�Drakglas�, sa Osha samtidigt som hon satte sig bredvid Luwin med bandagen i handen.

�Det �r obsidian�, envisades m�ster Luwin och h�ll fram den s�rade armen, �och spetsarna smiddes i gudarnas eldar l�ngt nere under jorden. F�r tusentals �r sedan jagade skogens barn med dem, f�r barnen anv�nde inga metaller. I st�llet f�r ringpansar bar de l�nga skjortor av sammanv�vda l�v och lindade benen med bark s� att de tycktes sm�lta in i skogen, och i st�llet f�r sv�rd bar de klingor av obsidian.�

�Och g�r fortfarande.� Osha lade mjuka kompresser p� betten p� livmedikusens underarm och band om h�rt med l�nga linneremsor.

Bran h�ll upp pilspetsen framf�r �gonen. Det svarta glaset var sl�tt och gl�nsande och han tyckte att det var vackert. �F�r jag beh�lla den?�

�Vars�god�, svarade livmedikusen.

�Jag vill ocks� ha en!� utbrast Rickon. �Jag vill ha fyra, f�r jag �r fyra.�

Luwin l�t honom r�kna upp dem. �Var f�rsiktig, f�r de �r fortfarande vassa och du kan sk�ra dig.�

�Ber�tta om barnen�, bad Bran, f�r det var viktigt f�r honom.

�Vad vill du veta?�

�Allt.�

M�ster Luwin slet i �mbetskedjan som skavde mot halsen. �De var grynings�lderns folk, det allra f�rsta folket som levde f�re kungarna och kungarikena�, b�rjade han. �P� den tiden fanns det inga slott eller borgar, inga st�der och inte ens s� mycket som en marknadsort mellan Vinterhed och Dorniens hav. Det fanns inga m�nniskor alls, f�r bara skogens barn bodde i de landomr�den som vi nu kallar de sju konungarikena.

Det var ett m�rkt och vackert folk och de var korta till v�xten, inte l�ngre �n barn ens som fullvuxna. De bodde djupt inne i skogarna, i grottor och tr�d och hemliga tr�dst�der. Eftersom barnen var spensligt byggda var de ocks� snabba och viga, och m�n och kvinnor jagade tillsammans med b�gar av �destr� och kastsnaror. Deras gudar var skogens gudar, som fanns i b�ckar och stenar, de gamla gudarna vars namn �r hemliga. Deras kloka m�n kallades gr�nsiare och de ristade in underliga ansikten i �destr�den som skulle h�lla vakt �ver skogarna. Hur l�nge barnen regerade h�r och var de kom ifr�n �r det ingen som vet.

Men f�r omkring tolv tusen �r sedan d�k de f�rsta m�nniskorna upp �sterifr�n och korsade Brutna armen nere i Dornien innan den br�ts. De kom ridande p� h�star med bronssv�rd och stora l�dersk�ldar. Ingen h�st hade n�gonsin sk�dats p� den h�r sidan Smala havet, och barnen blev antagligen lika r�dda f�r h�starna som de f�rsta m�nniskorna blev f�r ansiktena i tr�den.

D� de f�rsta m�nniskorna anlade f�sten och bondg�rdar h�gg de ner �destr�den och matade elden med dem, och fyllda av fasa gick barnen ut i krig. De gamla s�ngerna s�ger att gr�nsiarna anv�nde m�rk magi f�r att f� haven att resa sig och s�tta landet under vatten, och det var p� s� vis Armen blev bruten, men det var f�r sent att st�nga d�rren. Krigen fortsatte tills jorden rann r�d av blod fr�n b�de m�nniskor och barn, men det var fler barn �n m�nniskor som dog f�r m�nniskorna var st�rre och starkare, och tr�, sten och obsidian �r inte mycket att s�tta emot brons. Till slut lyckades b�da rasernas kloka m�n g�ra sig h�rda, och de f�rsta m�nniskornas h�vdingar och hj�ltar tr�ffade gr�nsiarna och skogsdansarna i en dunge �destr�d p� en liten � i den stora sj�n som kallas Guds�gat.

D�r utformade de pakten. De f�rsta m�nniskorna fick kustomr�dena, de h�ga sl�tterna och de blommande �ngarna, bergen och sumpmarkerna, men de djupa skogarna skulle f�r alltid tillh�ra barnen, och inga fler �destr�d skulle f� falla f�r yxan n�gonstans i riket. F�r att gudarna skulle vittna om �verenskommelsen fick vartenda tr�d p� �n ett ansikte och efter�t bildades de gr�na m�nnens heliga orden som skulle h�lla vakt �ver Ansiktenas �.

Pakten inledde fyra tusen �r av v�nskap mellan m�nniskor och barn, och med tiden �vergav de f�rsta m�nniskorna till och med de gudar de f�rt med sig och b�rjade dyrka skogens hemliga gudar. I och med pakten slutade grynings�ldern och hj�ltarnas tids�lder tog vid.�

Bran sl�t n�ven om den gl�nsande svarta pilspetsen. �Men du sa att alla skogens barn var f�rsvunna nu.�

�H�r ja�, insk�t Osha och bet av �nden p� det sista bandaget med t�nderna. �Norr om muren �r saker och ting annorlunda, och det var dit barnen begav sig, liksom j�ttarna och de andra gamla raserna.�

M�ster Luwin suckade. �Kvinna, du borde r�tteligen vara d�d eller i kedjor och familjen Stark har behandlat dig mycket b�ttre �n du f�rtj�nar. Det �r inte sn�llt att �terg�lda deras v�nlighet med att fylla pojkarnas huvuden med dumheter.�

�Ber�tta vart de tog v�gen�, bad Bran, �f�r jag vill veta.�

�Jag med�, ekade Rickon.

�Jag ska�, muttrade Luwin. �S� l�nge de f�rsta m�nniskornas kungariken bestod uppr�tth�lls pakten�� under hj�ltarnas tids�lder, Den l�nga natten och �ven efter de sju konungarikenas tillkomst�� men till sist kom det en tid m�nga �rhundraden senare d� andra folk korsade Smala havet.

Andalerna var de f�rsta, en ras av l�nga, ljusa krigare som kom med st�l och eld och de nya gudarnas sjuuddiga stj�rna m�lad p� br�stet. Krigen varade i hundratals �r, men till slut f�ll alla de sex sydliga konungarikena f�r dem. Bara h�r, d�r kungen i Norden slog tillbaka varenda arm� som f�rs�kte korsa N�set, beh�ll de f�rsta m�nniskorna fortfarande herrav�ldet. Andalerna br�nde ner dungarna med �destr�d, hackade s�nder ansiktena och slaktade barnen om de hittade dem, och �verallt p�bj�d de de sju gudarnas triumf �ver de gamla gudarna. S� barnen flydde norrut��

Sommar b�rjade yla.

M�ster Luwin ryckte till och avbr�t sig. D� Rufs kom p� f�tter och st�mde in i broderns ylande fylldes Brans hj�rta av fruktan. �Den kommer�, viskade han med f�rtvivlans s�kerhet. Han hade vetat det sedan natten innan, ins�g han, �nda sedan kr�kan f�rde ner honom i kryptan f�r att s�ga farv�l. Han hade vetat det men inte velat tro p� det utan hoppats att m�ster Luwin hade r�tt. Kr�kan, t�nkte han, den tre�gda kr�kan�

Ylandet upph�rde lika pl�tsligt som det b�rjat. Sommar tassade tv�rs �ver golvet till Rufs och b�rjade slicka p� en fl�ck blodig p�ls p� broderns hals. Fr�n f�nstret h�rdes fladdret av vingar.

En korp landade p� den gr� f�nsterbr�dan av sten, �ppnade n�bben och gav ifr�n sig en hes, pl�gad rossling.

Rickon b�rjade gr�ta och en efter en gled pilspetsarna ur handen p� honom och f�ll klirrande ner p� golvet. Bran drog honom intill sig och kramade honom.

M�ster Luwin stirrade p� den svarta f�geln som om det vore en skorpion med fj�drar. L�ngsamt som en s�mng�ngare reste han sig och gick fram till f�nstret. D� han visslade hoppade korpen upp p� hans omlindade underarm. Det fanns torkat blod p� dess vingar. �En h�k�, mumlade Luwin, �eller kanske en uggla. Stackars krake, det �r ett under att den lyckades ta sig igenom.� Han tog brevet fr�n dess ben.

Bran uppt�ckte att han darrade d� livmedikusen rullade upp papperet. �Vad st�r det?� fr�gade han och h�ll h�rt om brodern.

�Du vet vad d�r st�r, pojk�, sa Osha, inte ov�nligt, och lade handen p� hans huvud.

M�ster Luwin tittade som f�rlamad p� dem, en liten gr� man med blod p� �rmen till sin gr� yllekaftan och t�rar i de klara, gr� �gonen. �Mina unga lorder�, sa han till s�nerna med en r�st som blivit skrovlig och tunn, �vi�vi m�ste hitta en stenhuggare som kan g�ra hans utseende r�ttvisa��

I tornrummet i hj�rtat av Maegors f�ste �verl�mnade Sansa sig �t m�rkret.

Hon drog f�r draperierna runt s�ngen, sov, vaknade gr�tande och somnade om. N�r hon inte kunde sova l�g hon darrande av sorg under filtarna. Tj�nare kom och gick och hade med sig mat, men bara �synen var mer �n hon stod ut med. Tallrikarna hopade sig or�rda p� bordet under f�nstret och fick st� d�r tills maten blev d�lig, och d� tog tj�narna bort dem igen.

Ibland var s�mnen blytung och dr�ml�s och hon vaknade �nnu tr�ttare �n d� hon slutit �gonen. �nd� f�redrog hon den s�mnen, f�r n�r hon dr�mde var det om fadern. Vare sig hon var vaken eller sov s�g hon honom, s�g soldaterna i de gyllene mantlarna sl�nga omkull honom, s�g ser Ilyn Payne stega fram och dra Is ur skidan p� ryggen, s�g �gonblicket��gonblicket d�Hon hade velat titta bort, hon hade velat g�ra det, och benen hade vikt sig under henne och hon hade fallit p� kn�, men �nd� kunde hon inte vrida bort huvudet. Alla m�nniskor skrek och tj�t och hennes prins hade lett mot henne, han hade lett och hon hade k�nt sig trygg. Men bara f�r br�kdelen av en sekund, tills han sa de d�r orden och faderns ben�Det var vad hon mindes, hans ben, hur det hade ryckt i dem n�r ser Ilyn�n�r sv�rdet�

Kanske kommer jag ocks� att d�, t�nkte hon och tanken verkade inte s� f�rskr�cklig. Om hon kastade sig fr�n f�nstret kunde hon g�ra slut p� lidandet, och under kommande �r skulle trubadurerna skriva ballader om hennes sorg. Hennes kropp skulle ligga p� stenarna d�r nere, leml�stad och oskyldig och f� alla dem som f�rr�tt henne att sk�mmas. Sansa gick s� l�ngt att hon tassade tv�rs �ver sovgemaket och sl�ngde upp f�nsterluckorna. Men d� svek modet henne och hon rusade snyftande tillbaka till s�ngen.

Tj�nsteflickorna f�rs�kte prata med henne d� de kom med m�ltiderna, men hon svarade dem aldrig. En g�ng kom storm�ster Pycelle med en l�da med burkar och flaskor f�r att fr�ga om hon var sjuk. Han k�nde henne p� pannan, tvingade henne att kl� av sig och unders�kte henne �ver hela kroppen medan kammarjungfrun h�ll fast henne. Innan han gick gav han henne en brygd av honungsvatten och �rter och sa �t henne att ta en klunk varje kv�ll. Hon drack upp alltihop p� en g�ng och somnade om igen.

Hon dr�mde om steg i torntrappan, ett hotfullt skrapande av l�der mot sten d� en man l�ngsamt och steg f�r steg kl�ttrade upp mot hennes sovgemak. Det enda hon kunde g�ra var att krypa ihop bakom d�rren och darrande lyssna medan han kom n�rmare och n�rmare. Det var ser Ilyn Payne, det visste hon, som med Is i handen kom f�r att hugga huvudet av henne. Det fanns ingenstans att fly, ingenstans att g�mma sig, inget s�tt att bomma f�r d�rren. Slutligen upph�rde stegen och hon visste att han stod alldeles utanf�r, stod d�r tyst med sina d�da �gon och sitt avl�nga, kopp�rriga ansikte. Det var d� hon ins�g att hon var naken. Hon kr�p ihop och f�rs�kte skyla sig med h�nderna samtidigt som d�rren knarrande b�rjade sv�nga in�t och spetsen p� l�ngsv�rdet stacks in�

Hon vaknade av att hon mumlade: �Sn�lla, jag ska vara lydig, jag ska g�ra precis som ni s�ger, sn�lla, l�t bli�, men det fanns ingen som h�rde henne.

N�r de till sist kom f�r att h�mta henne p� riktigt h�rde Sansa aldrig deras steg. Det var Joffrey som �ppnade d�rren, inte ser Ilyn utan pojken som hade varit hennes prins. Hon l�g till s�ngs, hopkrupen i fosterst�llning och med draperierna f�rdragna, och hon kunde inte ha sagt om det var mitt p� dagen eller mitt i natten. Det f�rsta Sansa h�rde var att d�rren vr�ktes upp och sedan rycktes draperierna �t sidan. Hon satte handen f�r �gonen f�r att skydda dem mot det pl�tsliga ljuset och s�g dem st� b�jda �ver henne.

�Jag vill se dig i tronsalen i eftermiddag�, f�rkunnade Joffrey. �Se till att bada och kl� dig som det anst�r min trolovade.� Sandor Clegane stod vid hans sida i en enkel brun jacka och gr�n cape och det br�nnskadade ansiktet var fasansfullt i det skarpa ljuset. Bakom dem stod tv� riddare i kungsvakten i l�nga, vita sidenmantlar.

Sansa drog upp filten till hakan f�r att skyla sig. �Nej�, kved hon, �sn�lla, l�t mig f� vara i fred.�

�Om du inte stiger upp och kl�r dig ska Blodhunden g�ra det �t dig�, sa Joffrey.

�Jag b�nfaller dig, min prins.�

�Jag �r kung nu. Hund, se till att hon kommer ur s�ngen.�

Sandor Clegane stack in armen under midjan p� henne och lyfte upp henne fr�n fj�derbolstret utan att bry sig om hennes orkesl�sa protester. Filten f�ll till golvet, och hon hade bara ett tunt nattlinne p� sig. �G�r som du blir tillsagd, barn�, uppmanade Clegane. �Kl� p� dig.� Han f�ste henne n�stan varligt mot garderoben.

Sansa backade undan f�r dem. �Jag gjorde som drottningen bad, jag skrev breven, jag skrev det hon sa �t mig, och du lovade att vara barmh�rtig. Sn�lla, l�t mig f� resa hem. Jag ska inte �gna mig �t n�gra f�rr�diska handlingar utan vara sn�ll och lydig, det sv�r jag p�, f�r jag har inget f�rr�diskt blod i mina �dror, det har jag inte. Jag vill bara resa hem.� S� mindes hon vad artigheten kr�vde och b�jde p� huvudet. �Om det behagar er�, avslutade hon matt.

�Det behagar mig inte�, svarade Joffrey, �f�r mor s�ger att jag fortfarande m�ste gifta mig med dig, s� du ska stanna h�r och du ska lyda.�

�Jag vill inte gifta mig med dig�, kved Sansa. �Du h�gg huvudet av min far!�

�Han var en f�rr�dare, och jag lovade aldrig att skona honom, bara att visa barmh�rtighet, och det gjorde jag. Om han inte hade varit din far skulle jag ha l�tit slita honom i stycken eller fl� honom levande, men jag gav honom en snabb d�d.�

Sansa stirrade p� Joffrey och s�g honom f�r f�rsta g�ngen. Han var kl�dd i en vadderad karmosinr�d jacka som var prydd med lejon och en cape i guldtyg med h�g krage som ramade in ansiktet. Hon undrade hur hon n�gonsin kunde ha tyckt att han var stilig. L�pparna var mjuka och r�da och liknade de d�r maskarna man brukade hitta efter regn, och �gonen var f�f�nga och grymma. �Jag hatar dig�, viskade hon.

Kung Joffreys ansikte blev h�rt. �Min mor har sagt att det inte �r l�mpligt f�r en kung att sl� sin hustru. Ser Meryn.�

Riddaren var �ver henne innan hon hann blinka, ryckte undan hennes hand d� hon f�rs�kte skydda ansiktet och gav henne en �rfil med sin behandskade hand. Sansa mindes inte att hon f�ll, men i n�sta sekund l�g hon p� kn� bland s�ven och det ekade i huvudet. Ser Meryn Trant stod b�jd �ver henne med blod p� den vita sidenhandsken.

�T�nker du lyda nu eller ska jag l�ta honom tukta dig igen?�

Sansas �ra k�ndes alldeles bortdomnat. Hon r�rde vid det och fingertopparna blev v�ta och r�da. �Jag�som�som ni befaller, ers n�d.�

�Ers h�ghet�, r�ttade Joffrey. �Jag ska titta efter dig i tronsalen.� Han v�nde sig om och gick.

Ser Meryn och ser Arys f�ljde efter honom ut, men Sandor Clegane stannade kvar l�nge nog f�r att bryskt dra upp henne p� f�tter. �Ge honom vad han vill ha, s� slipper du en massa bekymmer.�

�Vad �r det han vill ha? Tala om det f�r mig, sn�lla.�

�Han vill att du ska le och dofta gott och vara hans �dla jungfru�, v�ste Blodhunden. �Han vill att du ska upprepa dina vackra sm� ord som guvernanten l�rde dig. Han vill att du ska �lska honom och frukta honom.�

N�r han g�tt sj�nk Sansa ihop p� s�ven och stirrade in i v�ggen tills tv� av hennes kammarjungfrur blygt sm�g in i sovgemaket. �Jag beh�ver varmt vatten till ett bad�, sa hon �t dem, �och parfym och lite puder f�r att d�lja det h�r bl�m�rket.� H�gra sidan av ansiktet var svullen och b�rjade v�rka, men hon visste att Joffrey ville att hon skulle vara vacker.

Det varma vattnet fick henne att t�nka p� Vinterhed och det gav henne styrka. Hon hade inte tv�ttat sig sedan den dagen fadern dog och hon blev h�pen �ver hur smutsigt vattnet blev. Kammarjungfrurna sk�ljde bort blodet fr�n ansiktet och skrubbade henne p� ryggen, tv�ttade h�ret och borstade det tills det fick tillbaka sina gl�nsande, kastanjer�da lockar. Sansa talade inte med dem, utom f�r att ge dem order, f�r de var �tten Lannisters tj�nare och inte hennes egna och hon litade inte p� dem. N�r det blev dags att kl� sig valde hon samma gr�na sidenkl�nning som hon burit p� torneringen. Hon mindes hur galant Joff varit mot henne den d�r festkv�llen. Kanske skulle den f� �ven honom att minnas och behandla henne b�ttre.

Medan hon v�ntade drack hon ett glas k�rnmj�lk och �t n�gra s�ta kex f�r att f� magen att lugna sig. Det var mitt p� eftermiddagen d� ser Meryn kom tillbaka. Han hade satt p� sig sin vita rustning: en pansarskjorta av emaljerade fj�ll infattade i guld, en h�g hj�lm med en hj�lmprydnad i form av en gyllene, str�lande sol, benskenor, halsharnesk, harneskhandskar och st�vlar av bl�nkande st�l och en tung yllemantel som h�lls p� plats av ett guldlejon. Visiret hade tagits bort fr�n hj�lmen f�r att man b�ttre skulle se hans buttra ansikte. Han hade tunga �gonlock och stora p�sar under �gonen, en bred, sur mun, rostf�rgat, gr�spr�ngt h�r och rostf�rgat sk�gg. �Ers n�d�, sa han som om han inte slagit henne blodig tre timmar tidigare. �Hans h�ghet har beordrat mig att eskortera er till tronsalen.�

�Gav han er ocks� order att sl� mig ifall jag v�grade f�lja med?�

�V�grar ni att f�lja med, ers n�d?� Blicken han gav henne var helt uttrycksl�s, och han inte s� mycket som tittade p� bl�m�rket han gett henne.

Han hatade henne inte, ins�g Sansa, men han �lskade henne inte heller. Han k�nde ingenting f�r henne, och i hans �gon var hon bara en tingest. �Nej�, svarade hon och reste sig. Hon ville skrika, sl� honom precis som han slagit henne och varna honom f�r att n�r hon blev drottning t�nkte hon se till att han blev landsf�rvisad om han n�gonsin v�gade sl� henne igen. Men hon mindes vad Blodhunden sagt, s� det enda hon svarade var: �Jag ska g�ra allt som hans h�ghet befaller.�

�Precis som jag g�r�, sa han.

�Ja, men ni �r ingen sann riddare, ser Meryn.�

Sandor Clegane skulle ha skrattat �t hennes ord, det visste Sansa, och andra m�n skulle kanske ha svurit �t henne och sagt �t henne att h�lla tyst eller till och med bett henne om f�rl�telse. Ser Meryn Trant gjorde inget av allt detta, f�r ser Meryn brydde sig helt enkelt inte.

Galleriet var tomt s� n�r som p� Sansa. Hon stod med b�jt huvud och k�mpade f�r att h�lla tillbaka t�rarna medan Joffrey satt p� sin j�rntron och skipade det han behagade kalla r�ttvisa. Nio �renden av tio tycktes tr�ka ut honom och dem l�t han sitt r�d sk�ta och skruvade rastl�st p� sig medan lord Baelish, storm�ster Pycelle eller drottning Cersei avgjorde fr�gan. Men d� han best�mde sig f�r att sj�lv fatta beslut kunde inte ens modern f� honom att �ndra sig.

En tjuv f�rdes inf�r Joffrey och han l�t ser Ilyn hugga handen av honom i sj�lva tronsalen. Tv� riddare var oense om ett landomr�de och han p�bj�d att de skulle duellera om det p�f�ljande dag. �P� liv och d�d �, tillade han. En kvinna f�ll p� kn� f�r att be om huvudet tillh�rande en man som avr�ttats f�r f�rr�deri. Hon hade �lskat honom, sa hon, och ville ge honom en v�rdig begravning. �Om du �lskade en f�rr�dare m�ste du sj�lv vara en f�rr�dare�, sa Joffrey. Tv� soldater i gyllene mantlar sl�pade i v�g med henne till f�ngelseh�lorna.

Lord Slynt med grodansiktet satt vid �nden av r�dsbordet if�rd svart sammetsjacka och en gl�nsande cape i guldtyg, och han nickade gillande var g�ng kungen avkunnade en dom. Sansa stirrade ih�rdigt p� hans anskr�mliga ansikte och mindes hur han sl�ngt omkull fadern f�r att ser Ilyn skulle kunna hugga huvudet av honom. Hon �nskade att hon kunde g�ra honom illa, �nskade att n�gon hj�lte skulle sl�nga omkull honom och halshugga honom. Men en r�st inuti viskade det finns inga hj�ltar, och hon mindes vad lord Petyr en g�ng sagt till henne just h�r i tronsalen. �Livet �r inte n�gon ballad, lilla v�n, och det kanske du bittert f�r erfara en vacker dag.� I verkliga livet vinner monstren, sa hon sig, och nu var det Blodhundens r�st hon h�rde, en kall v�sning som l�t som n�r metall skrapas mot sten. �Ge honom vad han vill ha, s� slipper du en massa bekymmer.�

N�sta �rende g�llde en knubbig trubadur som stod anklagad f�r att ha skrivit en ballad som gjorde den nyligen avlidne kung Robert till �tl�je. Joff befallde en vakt att h�mta hans luta och beordrade honom att sjunga balladen f�r hovet. Trubaduren gr�t och svor p� att han aldrig mer skulle sjunga den balladen, men kungen envisades. Det var en ganska rolig visa som handlade om hur Robert slogs med en gris. Grisen var svinet som hade d�dat honom, det visste Sansa, men i en del verser l�t det n�stan som om han sj�ng om drottningen. N�r balladen var slut tillk�nnagav Joffrey att han skulle visa sig barmh�rtig och trubaduren fick beh�lla antingen fingrarna eller tungan. Han skulle f� en dag p� sig att v�lja. Janos Slynt nickade gillande.

Det var eftermiddagens sista �rende, uppt�ckte Sansa med l�ttnad, men hennes pr�vningar var �nnu inte �ver. N�r h�roldens r�st uppl�ste f�rsamlingen flydde hon fr�n galleriet bara f�r att finna Joffrey v�ntande p� sig vid foten av spiraltrappan, och b�de Blodhunden och ser Meryn var med honom. Den unge kungen granskade henne kritiskt fr�n huvud till fot. �Du ser mycket b�ttre ut nu.�

�Tack, ers h�ghet�, svarade Sansa. Tomma ord, men de fick honom att nicka och le.

�Promenera med mig�, befallde Joffrey och erbj�d henne armen, och hon hade inget annat val �n att ta den. En g�ng i tiden skulle ber�ringen av hans hand ha f�tt henne att rysa av f�rtjusning, men nu fick den det att krypa i skinnet p� henne. �Det �r snart min namndag�, sa Joffrey d� de steg ut genom de bakre d�rrarna till tronsalen. �Det ska bli en stor fest med m�ngder av presenter. Vad t�nker du ge mig?�

�Jag�det har jag inte t�nkt p�, ers n�d.�

�Ers h�ghet!� fr�ste han skarpt. �Du �r verkligen dum i huvudet. Det s�ger mor.�

�G�r hon?� Efter allt som h�nt borde hans ord ha f�rlorat f�rm�gan att s�ra henne, men p� n�got s�tt hade de inte gjort det. Drottningen hade alltid varit s� sn�ll mot henne.

�O ja, och hon oroar sig f�r att v�ra barn ska bli lika dumma som du, men jag sa �t henne att hon inte beh�vde bekymra sig.� Kungen gjorde en gest och ser Meryn �ppnade en d�rr f�r dem.

�Tack, ers h�ghet�, mumlade hon. Blodhunden hade r�tt, t�nkte hon, och jag �r bara en liten f�gel som upprepar alla sm� vackra ord man l�rt mig. Solen hade f�rsvunnit bakom murarna i v�ster och stenarna i R�da slottet gl�dde m�rka som blod.

�Jag ska g�ra dig med barn s� snart du �r mogen f�r det�, f�rkunnade Joffrey samtidigt som han eskorterade henne �ver borgg�rden, �och om den f�rsta ungen �r dum i huvudet hugger jag huvudet av dig och skaffar mig en intelligentare hustru. N�r tror du att du kommer att kunna f� barn?�

Sansa f�rm�dde inte titta p� honom f�r han gjorde henne s� generad. �Mamsell Mordana s�ger att de flesta h�g�ttade flickor f�r sin f�rsta bl�dning vid tolv eller tretton �rs �lder.�

Joffrey nickade. �Den h�r v�gen.� Han f�rde henne in i porthuset och till foten av trappan som ledde upp till murkr�net.

Sansa slet sig darrande loss fr�n honom, f�r pl�tsligt visste hon vart de var p� v�g. �Nej!� utbrast hon och r�sten var som en skr�md fl�mtning. �Sn�lla, nej, tvinga mig inte, jag ber dig��

Joffrey pressade ihop l�pparna. �Jag vill visa dig vad som h�nder med f�rr�dare.�

Sansa skakade vilt p� huvudet. �Jag v�grar. Jag v�grar.�

�Jag kan l�ta ser Meryn sl�pa upp dig�, sa han, �och det skulle du inte gilla, s� det �r lika bra du g�r som jag s�ger.� Joffrey str�ckte sig efter henne och Sansa ryggade undan f�r honom och t�rnade in i Blodhunden.

�G�r det, flicka�, sa Sandor Clegane och knuffade henne mot kungen. Det ryckte i munnen p� den br�nnskadade sidan av ansiktet och Sansa kunde n�stan h�ra vad han t�nkte. Ge honom vad han vill ha, f�r han kommer inte att ge sig f�rr�n du �r d�r uppe.

Hon tvingade sig att ta kung Joffreys hand. Kl�ttringen uppf�r trappan var som en mardr�m och varje steg var en p�rs, som om hon drog f�tterna ur vristdjup gyttja. D�r fanns fler trappsteg �n hon n�gonsin kunnat dr�mma om, tusentals steg, och d�r uppe v�ntade n�got ohyggligt p� henne.

Fr�n det h�ga br�stv�rnet ovanf�r porthuset bredde hela v�rlden ut sig inf�r dem, och Sansa kunde se Baelors katedral p� Visenyas kulle d�r fadern d�tt. I andra �nden av Systrarnas gata stod de svartnade ruinerna av Drakh�lan, och i v�ster var den stora, r�da solen till h�lften g�md bakom Gudarnas port. Det salta havet l�g bakom henne och i s�der syntes fiskmarknaden, hamnen och Svartvattenforsen. Och i norr�

Hon v�nde sig dit�t och s�g bara staden: gator och gr�nder, kullar och s�nkor, fler gator och fler gr�nder och stenen i avl�gsna murar. �nd� visste hon att bortom dem fanns �ppna vidder, bondg�rdar, f�lt och skogar och d�r bortom, l�ngt, l�ngt norrut l�g Vinterhed.

�Vad tittar du p�?� undrade Joffrey. �Det var det h�r jag ville att du skulle se.�

Ett brett br�stv�rn av sten skyddade den yttre kanten av murkr�net och n�dde �nda upp till hakan p� Sansa med skottgluggar uthuggna med tv� meters mellanrum f�r b�gskyttar. Huvudena satt mellan tinnarna och var spetsade p� j�rnp�lar med ansiktena riktade ut mot staden. Sansa hade sett dem i samma �gonblick som hon steg ut p� murkr�net, men floden och de myllrande gatorna och den nedg�ende solen var s� o�ndligt mycket vackrare. Han kan tvinga mig att titta p� huvudena, t�nkte hon, men han kan inte tvinga mig att se dem.

�Det h�r �r din far�, upplyste han. �Hund, vrid runt huvudet s� att hon kan se honom.�

Sandor Clegane tog huvudet i h�ret och vred runt det. Det avhuggna huvudet hade doppats i tj�ra f�r att konservera det, och Sansa tittade lugnt p� huvudet utan att se det. Det s�g egentligen inte alls ut som lord Eddard, t�nkte hon, f�r det s�g inte ens verkligt ut. �Hur l�nge m�ste jag titta?�

Joffrey verkade besviken. �Vill du se resten?� Det fanns en l�ng rad.

�Om det behagar ers h�ghet.�

Joffrey f�rde henne l�ngs murkr�net f�rbi dussintalet huvuden och tv� tomma j�rnp�lar. �De h�r har jag sparat f�r farbror Stannis och farbror Renly�, f�rklarade han. De andra huvudena hade varit d�da och spetsade mycket l�ngre �n faderns, och trots tj�ran var de flesta om�jliga att k�nna igen. Kungen pekade p� ett. �Det d�r �r din guvernant�, sa han och vred runt huvudet, men Sansa skulle inte ens ha kunnat s�ga om det var en man eller kvinna, f�r k�ken hade ruttnat bort och f�glarna hade �tit upp ena �rat och st�rre delen av ena kinden.

Sansa hade undrat vad som h�nt med mamsell Mordana, fast hon antog att hon innerst inne vetat det hela tiden. �Varf�r d�dade du henne?� fr�gade hon. �Hon som svurit att tj�na gud��

�Hon var en f�rr�dare.� Joffrey s�g surmulen ut, f�r p� n�got s�tt retade hon honom. �Du har inte sagt vad du t�nker ge mig i namndagspresent. Jag kanske skulle ge dig n�got i st�llet, vill du det?�

�Om det behagar ers h�ghet�, svarade Sansa.

D� han log visste hon att han drev med henne. �Din bror �r ocks� en f�rr�dare, ska du veta.� Han vred tillbaka mamsell Mordanas huvud. �Jag minns din bror fr�n Vinterhed, och min hund kallade honom lorden av tr�sv�rdet, eller hur, hund?�

�Gjorde jag?� sa Blodhunden. �Det kommer jag inte ih�g.�

Joffrey ryckte irriterat p� axlarna. �Din bror har besegrat morbror Jaime. Mor s�ger att det var f�rr�deri och bedr�geri och gr�t n�r hon fick h�ra det. Alla kvinnor �r svaga, �ven hon, trots att hon l�tsas att hon inte �r det. Hon s�ger att vi m�ste stanna i Kungshamn ifall mina farbr�der g�r till anfall, men det struntar jag i. Efter min namndagsfest ska jag samla ihop en h�r och sj�lv d�da din bror. Det �r vad jag t�nker ge dig, lady Sansa, din brors huvud.�

En sorts vansinne grep henne d� och hon h�rde sig sj�lv s�ga: �Kanske blir det s� att min bror ger mig ditt huvud.�

Joffrey s�g hotfullt p� henne. �Du f�r aldrig h�na mig p� det s�ttet, och en god hustru driver inte med sin herre och h�rskare. Ser Meryn, tukta henne.�

Den h�r g�ngen tog riddaren tag under hakan p� Sansa och h�ll fast huvudet medan han �rfilade henne. Han slog tv� g�nger, fr�n v�nster till h�ger och h�rdare fr�n h�ger till v�nster. L�ppen sprack och blodet rann nedf�r hakan och blandades med saltet fr�n hennes t�rar.

�Du borde inte gr�ta hela tiden�, p�pekade Joffrey, �f�r du �r mycket s�tare n�r du ler och skrattar.�

Sansa tvingade sig att le av r�dsla f�r att han skulle s�ga �t ser Meryn att sl� henne igen om hon inte gjorde det, men det tj�nade inget till, f�r kungen skakade �nd� p� huvudet. �Torka bort blodet, du �r alldeles kladdig.�

Det yttre br�stv�rnet n�dde upp till hakan p� henne, men l�ngs den inre kanten av murkr�net fanns ingenting utom ett h�gt fall p� tjugo eller tjugofem meter ner till borgg�rden. Det enda hon beh�vde g�ra var att ge honom en knuff, t�nkte hon, f�r han stod precis vid kanten och h�nflinade mot henne med de d�r feta maskl�pparna. Du kan g�ra det, sa hon sig. Du kan. G�r det med en g�ng. Det skulle inte ens spela n�gon roll om han tog henne med sig i fallet, det skulle inte g�ra n�got alls.

�H�r, flicka.� Sandor Clegane kn�b�jde framf�r henne, mellan henne och Joffrey, och med en mjukhet som var f�rv�nande hos en s�dan stor man torkade han bort blodet som v�llde fram fr�n hennes spruckna l�pp.

Tillf�llet hade g�tt henne ur h�nderna, och Sansa s�nkte blicken. �Tack�, sa hon d� han var klar, f�r hon var en v�luppfostrad flicka och gl�mde aldrig vad artigheten kr�vde.

Vingar skuggade hennes feberdr�mmar.

�Du vill v�l inte v�cka draken? �

Hon gick i en l�ng sal under h�ga stenvalv, och hon f�rm�dde inte se sig om, fick inte se sig om. Det fanns en d�rr framf�r henne, och s� h�r p� l�ngt h�ll verkade den mycket liten, men trots det s�g hon att den var r�dm�lad. Hon gick snabbare och hennes bara f�tter l�mnade blodiga avtryck p� stenen.

�Du vill v�l inte v�cka draken? �

Hon s�g solen lysa p� dothrakihavet, och fr�n den levande sl�tten kom tunga dofter av jord och d�d. Vinden fick gr�set att r�ra sig och det b�ljade som v�gor. Drogo h�ll henne i sina starka armar, �ppnade henne med sina smekningar och lockade fram den d�r ljuvliga v�tan som bara var hans. Stj�rnorna blickade leende ner p� dem, stj�rnor p� en klarbl� himmel. �Hemma�, viskade hon d� han tr�ngde in i henne och fyllde henne med sin s�d, men pl�tsligt var stj�rnorna borta och tv�rs �ver den bl� himlen svepte de v�ldiga vingarna och v�rlden stod i brand.

��vill v�l inte v�cka draken? �

Ser Jorahs ansikte var h�rjat och sorgset. �Rhaegar var den siste draken�, sa han. Han v�rmde sina genomskinliga h�nder �ver ett brinnande fyrfat d�r sten�gg gl�dde r�da som kol. I ena �gonblicket var han d�r, men i n�sta b�rjade han tona bort och huden blev f�rgl�s och mindre verklig �n vinden. �Den siste draken�, viskade han tunn som en r�kstrimma och f�rsvann. Hon k�nde m�rkret bakom sig och den r�da d�rren verkade vara l�ngre bort �n n�gonsin.

��vill v�l inte v�cka draken? �

Viserys stod framf�r henne och skrek: �Draken ber inte, slampa, och du befaller inte �ver draken. Jag �r draken och jag ska bli kr�nt.� Det sm�lta guldet sipprade nedf�r hans ansikte som vax och br�nde djupa kanaler i huden. �Jag �r draken och jag ska bli kr�nt! � tj�t han och fingrarna h�gg som ormar och bet henne i br�stv�rtorna, n�p och vred om samtidigt som hans �gon brast och rann som gel� nedf�r de svartnade kinderna.

��vill inte v�cka draken��

Den r�da d�rren var l�ngt framf�r henne och hon kunde k�nna den iskalla andedr�kten n�rma sig bakom. Om den fick tag i henne skulle hon d� en d�d som var v�rre �n d�den och tjutande stryka omkring i m�rkret f�r evigt. Hon b�rjade springa.

��vill inte v�cka draken��

Hon kunde k�nna hettan inom sig, en br�nnande hetta i livmodern. Hennes son var reslig och stolt med Drogos kopparf�rgade hud, hennes eget silverblonda h�r och violbl�, mandelformade �gon. Och han log mot henne och b�rjade str�cka ut sin hand mot hennes, men d� han �ppnade munnen sprutade det ut eld. Hon s�g hans hj�rta br�nna genom br�stet och p� ett �gonblick hade han brunnit upp, f�rt�rd som en fj�ril i en ljusl�ga, och f�rvandlats till aska. Hon gr�t �ver sitt barn och l�ftet om en ljuvlig liten mun mot br�stet, men t�rarna blev till �nga d� de f�ll p� huden.

��vill v�cka draken��

L�ngs salens v�ggar stod sp�ken kl�dda i urblekta kungaskrudar med sv�rd av blek eld i h�nderna. De hade h�r som silver och h�r som guld och h�r vitt som platina och deras �gon var som opaler och ametister, som turmaliner och jade. �Fortare�, ropade de, �fortare, fortare.� Hon sprang och f�tterna sm�lte stenen d�r de vidr�rde den. �Fortare�, ropade sp�kena i korus och hon skrek och satte upp farten. Det h�gg till av sm�rta i ryggen och hon k�nde hur huden slets upp, k�nde stanken av brinnande blod och s�g skuggan av vingar. Daenerys Targaryen fl�g.

��v�cka draken��

D�rren skymtade framf�r henne, den r�da d�rren, s� n�ra, s� n�ra. Salen blev otydlig runt omkring henne och kylan drog sig tillbaka. S� var stenen med ens borta och hon fl�g �ver dothrakihavet, h�gre och h�gre. Gr�set b�ljade gr�nt under henne och allt som levde och andades flydde i skr�ck f�r skuggan av hennes vingar. Hon kunde k�nna doften av hemmet, hon kunde se det, d�r, alldeles bortom den d�r d�rren, gr�na f�lt och stora stenhus och armar f�r att h�lla henne varm, d�r. Hon sl�ngde upp d�rren.

��draken��

Och hon s�g sin bror Rhaegar d�r han satt p� en hingst lika svart som rustningen. Elden glimmade r�d genom den smala �gonspringan i visiret. �Den siste draken�, viskade ser Jorahs r�st svagt. �Den siste, den siste.� Dany f�llde upp det blanka, svarta visiret och ansiktet d�r inne var hennes eget.

En l�ng tid efter det fanns d�r inget annat �n sm�rta, elden inom henne, och stj�rnornas viskande.

Hon vaknade av att det smakade aska i munnen.

�Nej�, st�nade hon, �nej, sn�lla.�

�Khaleesi?� Jhiqui kretsade gr�tande omkring henne.

T�ltet l�g i skugga, stilla och t�t. Askflagor steg upp�t fr�n ett fyrfat och Dany f�ljde dem med blicken tills de f�rsvann genom r�kh�let i taket. Jag fl�g, t�nkte hon, jag hade vingar och fl�g. Men det var bara en dr�m. �Hj�lp mig�, viskade hon och f�rs�kte resa sig. �Ge mig�� R�sten var hes och skrovlig och hon kunde inte komma p� vad hon ville. Varf�r hade hon s� ont? Det k�ndes som om kroppen slitits i stycken och sedan blivit hopsatt igen. �Jag vill��

�Ja, khaleesi.� Snabbt som blixten st�rtade Jhiqui skrikande ut ur t�ltet. Dany beh�vde�n�gonting�n�gon�vad? Det var n�got viktigt, det visste hon, f�r det var det enda i hela v�rlden som betydde n�got. Hon rullade �ver p� sidan och lyckades resa sig p� armb�gen, men benen trasslade in sig i sidenfilten. Det var s� sv�rt att r�ra sig och allt gick runt f�r henne. Jag m�ste�

De fann henne p� mattan d�r hon krypande var p� v�g mot drak�ggen. Ser Jorah Mormont lyfte upp henne i famnen och utan att bry sig om hennes svaga protester bar han henne tillbaka till b�dden. �ver hans axel s�g hon sina tre tj�narinnor, Jhogo med sin lilla mustasch och Mirri Maz Duurs breda, plattn�sta ansikte. �Jag m�ste�, f�rs�kte hon tala om f�r dem. �Jag m�ste��

��sova, prinsessa�, avslutade ser Jorah.

�Nej�, sa Dany, �sn�lla, sn�lla.�

�Jo.� Han lade sidenfilten �ver henne trots att hon var br�nnhet. �Sov och bli stark igen, khaleesi. Kom tillbaka till oss.� Och s� var Mirri Maz Duur, maegin, d�r och h�ll en b�gare mot hennes l�ppar. Hon k�nde smaken av surmj�lk och n�got annat, n�got tjockt och bittert. Varm v�tska rann nedf�r hakan p� henne, men p� n�got vis lyckades hon sv�lja. Det blev dunklare i t�ltet och hon f�ll i s�mn igen. Den h�r g�ngen dr�mde hon inte utan fl�t lugn och fridfull omkring p� ett svart hav utan str�nder.

Efter en tid�� en natt, en dag, ett �r, hur l�nge visste hon inte�� vaknade hon igen. Det var m�rkt i t�ltet och sidenv�ggarna slog som vingar n�r vinden slet i dem. Den h�r g�ngen f�rs�kte Dany inte resa sig. �Irri�, ropade hon, �Jhiqui, Doreah.� De kom genast rusande. �Jag �r torr i halsen�, sa hon, �s� torr�, och de kom med vatten till henne. Det var varmt och jolmigt, men Dany drack �nd� ivrigt och skickade Jhiqui efter mer. Irri bl�tte en mjuk tv�ttlapp och baddade hennes panna. �Jag har varit sjuk�, sa Dany och dothrakiflickan nickade. �Hur l�nge?� Det k�ndes sk�nt med tv�ttlappen, men Irri verkade s� sorgsen att det skr�mde henne.

�L�nge�, viskade hon.

N�r Jhiqui kom tillbaka med mer vatten hade hon Mirri Maz Duur med sig vars �gonlock var tunga av s�mn. �Drick�, sa hon, hj�lpte Dany att sitta upp och h�ll �terigen en b�gare mot Danys l�ppar, men den h�r g�ngen var det bara vin, s�tt, gott vin. Dany drack och sj�nk sedan ner p� b�dden igen medan hon lyssnade till det l�ga ljudet av sina egna andetag. Hon kunde k�nna hur hon blev tung i lemmarna d� s�mnen �n en g�ng �vermannade henne. �Ge mig��, mumlade hon med sluddrande och d�sig r�st. �Ge mig�Jag vill h�lla��

�Ja?� sa maegin. �Vad �r det ni vill, khaleesi?�

�Ge mig�ett �gg�ett drak�gg�� �gonfransarna blev blytunga och hon var f�r tr�tt f�r att h�lla �gonen �ppna.

N�r hon vaknade tredje g�ngen sken en gyllene solstr�le in genom r�kh�let i taket och i sina armar hade hon ett drak�gg. Det var det med gr�ddf�rgade fj�ll och strimmor av guld, och Dany kunde k�nna hettan fr�n det. Under sidenfilten var hennes bara hud t�ckt av fina svettdroppar. Drakdagg, t�nkte hon och l�t fingrarna mjukt glida �ver skalet och f�lja guldstrimmorna. Djupt inne i stenen k�nde hon n�got vrida och str�cka p� sig, men det skr�mde henne inte, f�r all hennes fruktan hade f�rsvunnit, bortbr�nd f�r alltid.

Dany k�nde p� pannan. Under den tunna hinnan av svett var huden sval och febern var borta. Hon satte sig m�dosamt upp. Hon var lite yr och det v�rkte mellan l�ren, men �nd� k�nde hon sig stark. Tj�narinnorna kom genast rusande d� hon ropade p� dem. �Vatten�, bad hon, �ett krus av det kallaste vatten ni kan hitta, och frukt, dadlar, tror jag.�

�Som ni befaller, khaleesi.�

�Jag vill tala med ser Jorah�, sa hon och reste sig. Jhiqui kom med en sidenkaftan och draperade den �ver hennes axlar. �Och jag vill ha ett varmt bad och h�mta Mirri Maz Duur och�� Minnet kom med ens tillbaka till henne och hon avbr�t sig. �Khal Drogo�, tvingade hon sig att s�ga och betraktade b�vande deras ansikten. ��r han�?�

�Khalen lever�, svarade Irri tyst, men Dany s�g att blicken f�rm�rkades d� hon sa orden och sedan st�rtade hon i v�g f�r att h�mta vatten.

Dany v�nde sig till Doreah. �Ber�tta.�

�Jag ska h�mta ser Jorah�, sa flickan fr�n Lys, b�jde p� huvudet och rusade ut ur t�ltet.

Jhiqui skulle ocks� ha sprungit sin v�g om inte Dany tagit tag i hennes handled och h�llit henne kvar. �Vad �r det? Jag m�ste f� veta. Drogo�och mitt barn.� Varf�r hade hon inte kommit ih�g barnet f�rr�n nu? �Min son�Rhaego�var �r han? Jag vill h�lla honom.�

Tj�narinnan s�nkte blicken. �Pojken �verlevde inte, khaleesi.� R�sten var en skr�md viskning.

Dany sl�ppte hennes handled. Min son �r d�d, t�nkte hon d� Jhiqui l�mnade t�ltet. P� n�got s�tt hade hon vetat det, hade vetat det �nda sedan hon vaknade f�rsta g�ngen till Jhiquis t�rar. Nej, hon hade vetat det innan hon vaknade. Dr�mmen kom tillbaka till henne, klar och tydlig, och hon mindes den reslige mannen med den kopparf�rgade huden och den l�nga silverblonda fl�tan som hade st�tt i ljusan l�ga.

Hon visste att hon borde gr�ta, men �nd� var �gonen torra som aska. Hon hade gr�tit i dr�mmen och t�rarna hade blivit till �nga d� de f�ll p� kinderna. All sorg har br�nts bort ur mig, sa hon sig. Hon var sorgsen och �nd�hon kunde k�nna hur Rhaego drog sig ifr�n henne som om han aldrig funnits.

Ser Jorah och Mirri Maz Duur steg in i t�ltet strax efter och fann Dany st� lutad �ver de andra drak�ggen, de som fortfarande l�g i sin kista. Hon tyckte att de k�ndes lika heta som �gget hon haft i famnen d� hon sov, vilket var minst sagt underligt. �Ser Jorah, kom hit�, sa hon. Hon tog hans hand och lade den p� det svarta �gget med de scharlakansr�da krusningarna. �Vad k�nner ni?�

�Skal h�rt som sten�, svarade riddaren f�rsiktigt. �Fj�ll.�

�Hetta?�

�Nej, kall sten.� Han tog bort handen. �M�r ni bra, prinsessa? Borde ni verkligen vara uppe n�r ni �r s� svag?�

�Svag? Jag �r stark, ser Jorah.� F�r att g�ra honom till viljes lade hon sig p� en h�g med kuddar. �Ber�tta hur mitt barn dog.�

�Han levde aldrig, prinsessa. Kvinnorna s�ger�� Han avbr�t sig och Dany uppt�ckte att huden h�ngde slapp p� honom och att han haltade d� han gick.

�Ber�tta. Tala om vad kvinnorna s�ger.�

Han v�nde bort ansiktet och blicken var jagad. �De s�ger att barnet var��

Hon v�ntade, men ser Jorah kunde inte f�rm� sig till att s�ga det och hans ansikte blev m�rkt av skam. Han s�g n�stan sj�lv ut som ett lik.

�Monstru�st�, avslutade Mirri Maz Duur �t honom. Riddaren var en kraftfull man, men i det �gonblicket f�rstod Dany att maegin var starkare och grymmare och o�ndligt mycket farligare. �F�rvridet. Jag drog sj�lv fram honom. Han var blind, hade fj�ll som en �dla med en svansstump och sm� l�derartade vingar som p� en fladdermus. N�r jag r�rde vid honom lossnade k�ttet fr�n benen och inuti var han full av maskar och stank av f�rruttnelse. Han hade varit d�d i �ratal.�

M�rkret, t�nkte Dany, det fasansfulla m�rkret som n�rmade sig bakifr�n f�r att sluka henne. Om hon s�g sig om var hon f�rlorad. �Min son levde och var stark n�r ser Jorah bar in mig i t�ltet�, p�pekade hon, �och jag kunde k�nna honom sparka och f�rs�ka komma ut.�

�Det m� vara hur som helst med den saken�, svarade Mirri Maz Duur, �men den varelse som kom ut ur ert moderliv s�g ut precis som jag sa. D�den fanns i det t�ltet, khaleesi.�

�Bara skuggor�, insk�t ser Jorah hest, men Dany kunde h�ra tvivlet i hans r�st. �Jag s�g, maegi, jag s�g dig ensam dansa med skuggorna.�

�Graven kastar l�nga skuggor, j�rnlord�, sa Mirri, �l�nga och m�rka och till slut kan inget ljus h�lla dem tillbaka.�

Ser Jorah hade d�dat hennes son, det visste Dany. Han hade gjort det han gjorde av k�rlek och lojalitet, men �nd� hade han burit in henne till en plats d�r ingen levande m�nniska borde s�tta sin fot och �verl�mnat hennes son till m�rkrets makter. Han visste det ocks�, det m�rktes p� det gr� ansiktet och den jagade blicken. �Skuggorna har r�rt �ven vid er, ser Jorah�, sa hon. Riddaren svarade inte och Dany v�nde sig till gudsfrun. �Ni varnade mig f�r att bara d�den kunde betala f�r livet, och jag trodde ni menade h�sten.�

�Nej�, inv�nde Mirri Maz Duur, �det var en l�gn ni sj�lv intalade er, f�r ni visste vilket priset var.�

Hade hon gjort det? Hade hon? Om jag ser mig om �r jag f�rlorad. �Priset �r betalt�, sa Dany. �H�sten, mitt barn, Quaro och Qotho, Haggo och Cohollo. Priset �r betalt flera g�nger om.� Hon reste sig fr�n kuddarna. �Var �r khal Drogo? Visa mig honom, gudsfru, maegi, blodmagiker eller vad du nu �r. Visa mig khal Drogo. Visa mig vad jag har k�pt med min sons liv.�

�Som ni befaller, khaleesi�, svarade den gamla kvinnan. �Kom, jag ska f�ra er till honom.�

Dany var svagare �n hon sj�lv visste och ser Jorah lade armen om henne och hj�lpte henne att st�lla sig upp. �Det blir gott om tid f�r det h�r senare, prinsessa�, sa han l�gt.

�Jag vill se honom nu, ser Jorah.�

Efter dunklet i t�ltet var det bl�ndande ljust utomhus. Solen br�nde som sm�lt guld och sl�tten l�g f�rtorkad och �de. Tj�narinnorna v�ntade med frukt, vin och vatten och Jhogo kom fram f�r att hj�lpa ser Jorah att st�dja henne. Aggo och Rakharo stod bakom. Det skarpa solskenet som lyste p� sanden gjorde det sv�rt att se mer tills Dany h�jde handen och skuggade �gonen. Hon s�g askan efter en eld, n�gra tjog h�star som lojt gick omkring och letade efter gr�s, n�gra spridda t�lt och sovmattor. En liten klunga barn hade samlats f�r att stirra p� henne och l�ngre bort s�g hon kvinnor sk�ta sina sysslor och f�rkrympta gamla m�n blicka upp mot den tomma bl� himlen med tr�tta �gon medan de orkesl�st slog efter blodflugorna. Det var h�gst hundra personer, och d�r resten av de fyrtio tusen hade slagit l�ger fanns nu bara vind och damm.

�Drogos khalasar �r borta�, anm�rkte hon.

�En khal som inte kan rida �r ingen khal �, sa Jhogo.

�Dothrakierna f�ljer bara de starka�, tillade ser Jorah. �Jag �r ledsen, prinsessa, men det fanns ingen m�jlighet att h�lla kvar dem. Ko Pono gav sig av f�rst. Han utn�mnde sig till khal Pono och m�nga f�ljde honom, och det dr�jde inte l�nge f�rr�n ocks� Jhaqo gjorde samma sak. Resten sm�g i v�g p� n�tterna i stora och sm� grupper. Nu finns dussintalet nya khalasarer p� dothrakihavet d�r det en g�ng bara fanns Drogos.

�De gamla stannade kvar�, sa Aggo, �de r�dda, de svaga och sjuka. Och vi som svor, vi stannade kvar.�

�De tog khal Drogos hjordar, khaleesi �, sa Rakharo, �och vi var f�r f� f�r att hindra dem. Det �r den starkes r�tt att ta fr�n den svage. De tog �ven m�nga slavar, b�de khalens och era, men de l�mnade kvar n�gra.�

�Eroeh?� fr�gade Dany och mindes det skr�mda barnet som hon r�ddat utanf�r lammfolkets stad.

�Mago tog henne, han som nu �r khal Jhaqos blodsryttare�, svarade Jhogo. �Han besteg henne or�kneliga g�nger och gav henne sedan till sin khal, och Jhaqo gav henne till sina andra blodsryttare. De var sex, och n�r de var klara med henne skar de halsen av henne.�

�Det var hennes �de, khaleesi�, sa Aggo.

Om jag ser mig om �r jag f�rlorad. �Det var ett grymt �de�, sa Dany, �men inte s� grymt som Magos kommer att bli. Det sv�r jag vid b�de de gamla gudarna och de nya, vid lammfolkets gud och h�stguden och varenda gud som lever. Det sv�r jag vid Bergens moder och V�rldens livmoder, och innan jag �r f�rdig med dem ska Mago och ko Jhaqo b�nfalla om samma barmh�rtighet som de visade Eroeh.�

Dothrakierna v�xlade os�kra blickar. �Khaleesi�, f�rklarade tj�narinnan Irri som f�r ett barn, �Jhaqo �r khal nu med tjugo tusen ryttare i sin khalasar.�

Dany r�tade p� sig. �Och jag �r Daenerys stormf�dd, Daenerys av huset Targaryen, av Aegon er�vrarens och Maegor den grymmes blod och det gamla Valyriens f�re dem. Jag �r drakens dotter och jag sv�r att dessa m�n ska d� skrikande. F�r mig nu till khal Drogo.�

Han l�g p� den bara, r�da jorden och stirrade upp mot solen.

En m�ngd blodflugor satt p� hans kropp, men han tycktes inte m�rka dem. Dany viftade bort dem och kn�b�jde vid hans sida. �gonen var vid�ppna men s�g inte och hon f�rstod genast att han var blind, och d� hon viskade hans namn tycktes han inte h�ra. S�ret p� hans br�st var s� l�kt som det n�gonsin skulle bli och �rret var gr�tt och r�tt och fasansfullt.

�Varf�r �r han h�r ute i solen?� fr�gade hon.

�Han verkar tycka om v�rmen, prinsessa�, svarade ser Jorah. �Hans �gon f�ljer solen trots att han inte ser den. Han kan g� n�gorlunda bra, och han g�r dit man leder honom men inte l�ngre. Han �ter om man stoppar mat i munnen p� honom och dricker om man droppar vatten p� hans l�ppar.�

Dany kysste sitt livs m�ne mjukt p� pannan och v�nde sig sedan mot Mirri Maz Duur. �Dina trollformler �r dyrbara, maegi.�

�Han lever�, p�pekade Mirri Maz Duur. �Ni bad om liv och ni betalade f�r liv.�

�Det h�r �r inte liv, inte f�r en som Drogo. Hans liv var skratt och k�tt som stekte �ver en eldgrop och en h�st mellan benen. Hans liv var en arakh i handen och bj�llrorna som pinglade i h�ret d� han red ut f�r att m�ta en fiende. Hans liv var hans blodsryttare och sonen jag skulle ge honom.�

Mirri Maz Duur svarade inte.

�N�r blir han som han var?� fr�gade Dany.

�D� solen g�r upp i v�ster och ner i �ster�, sa Mirri Maz Duur. �D� haven torkar ut och bergen bl�ser f�r vinden som l�v. D� ni �ter �r havande och v�ntar ett levande barn. D� men inte f�rr ska han komma tillbaka.�

Dany gjorde en gest mot ser Jorah och de andra. �L�mna oss, f�r jag vill tala i enrum med den h�r maegin.� Mormont och dothrakierna drog sig tillbaka. �Du visste�, sa Dany d� de blev ensamma. Det v�rkte i hela kroppen p� henne, men raseriet gav henne styrka. �Du visste vad jag k�pte och du visste priset och �nd� l�t du mig betala det.�

�Det var fel av dem att br�nna ner mitt tempel�, f�rklarade den kraftiga, plattn�sta kvinnan lugnt, �och det gjorde den store f�raherden vred.�

�Det h�r var ingen guds verk�, p�pekade Dany kallt. Om jag ser mig om �r jag f�rlorad. �Du lurade mig och du m�rdade mitt barn.�

�Nu kommer hingsten som bestiger v�rlden inte att br�nna ner n�gra st�der och hans khalasar ska inte l�gga n�gra l�nder i ruiner.�

�Jag lade mig ut f�r dig�, p�minde Dany �ngestfullt. �Jag r�ddade dig.�

�R�ddade mig?� Den lhazareenska kvinnan spottade. �Tre ryttare hade tagit mig, inte som en man tar en kvinna utan bakifr�n, som en hund tar en hynda, och den fj�rde var inuti mig d� ni red f�rbi. Hur r�ddade ni mig? Jag s�g mitt gudshus brinna ner d�r jag hade helat or�kneliga goda m�nniskor. Mitt hem br�nde de ocks� ner och p� gatan s�g jag travar med huvuden. Jag s�g huvudet p� den bagare som bakade mitt br�d. Jag s�g huvudet p� en pojke som jag hade r�ddat fr�n det onda �gats feber bara tre m�nader tidigare. Jag h�rde barn gr�ta d� ryttarna drev i v�g dem med sina piskor. S�g mig en g�ng till vad ni r�ddade.�

�Ert liv.�

Mirri Maz Duur skrattade grymt. �Titta p� er khal och se vad livet �r v�rt n�r allt annat har g�tt f�rlorat.�

Dany ropade p� m�nnen i sin khas och befallde dem att binda Mirri Maz Duur till h�nder och f�tter, men maegin log n�r de f�rde bort henne som om de delade en hemlighet. Dany beh�vde bara s�ga ett ord s� skulle de hugga huvudet av henne. Men vad skulle hon d� ha? Ett huvud? Om livet var v�rdel�st, vad var d� d�den?

De f�rde khal Drogo tillbaka till t�ltet. Dany befallde dem att fylla bronsbaljan med vatten och den h�r g�ngen var det inget blod i det. Hon badade honom sj�lv, tv�ttade bort smutsen och dammet fr�n armar och br�st, gjorde rent ansiktet med en mjuk tv�ttlapp, tv�lade in det l�nga, svarta h�ret och kammade ut tovorna tills det �terigen gl�nste s� som hon mindes det. Det var l�ngt efter m�rkrets inbrott innan Dany var klar och hon var utmattad. Hon tog paus f�r att �ta och dricka, men det enda hon fick i sig var ett fikon och en munfull vatten. Det skulle ha varit en befrielse att f� sova, men hon hade sovit tillr�ckligt, alldeles f�r l�nge, och den h�r natten var hon skyldig Drogo f�r alla n�tter som varit och fortfarande kanske skulle komma.

Minnet av deras f�rsta ritt fanns i hennes huvud d� hon ledde ut honom i m�rkret, f�r dothrakierna ans�g att alla viktiga h�ndelser i en m�nniskas liv skulle ske under bar himmel. Hon intalade sig att det fanns krafter som var starkare �n hat och trollformler, som var �ldre och sannare �n n�gon av dem som maegin l�rt sig i Asshai. Natten var svart och utan m�nljus, men miljontals stj�rnor str�lade klart, och hon tog det som ett gott omen.

Ingen mjuk filt av gr�s v�lkomnade dem h�r utan bara den h�rda, dammiga marken som var bar och stenig. Inga tr�d r�rde sig f�r vinden och det fanns ingen b�ck som kunde d�mpa hennes r�dsla med vattnets mjuka musik. Dany sa sig att det r�ckte med stj�rnorna. �Minns, Drogo�, viskade hon, �minns v�r f�rsta ritt tillsammans den dagen vi gifte oss. Minns den natten vi gjorde Rhaego med hela khalasaren runt omkring oss och din blick p� mitt ansikte. Minns hur svalt och rent vattnet var i V�rldens livmoder. Minns, mitt livs m�ne, och kom tillbaka till mig.�

Hon var alldeles f�r �m och s�ndertrasad efter f�dseln f�r att ta honom inuti sig, som hon skulle ha velat, men Doreah hade l�rt henne andra s�tt. Dany anv�nde h�nderna, munnen, br�sten. Hon drog med naglarna �ver hans hud och �verh�ljde honom med kyssar, viskade och bad och ber�ttade historier f�r honom, och till slut hade hon badat honom med sina t�rar. Men �nd� k�nde Drogo inget, sa inget och reste sig inte.

N�r en blek gryning randades �ver en tom horisont visste Dany att han var f�rlorad f�r henne. �D� solen g�r upp i v�ster och ner i �ster�, sa hon sorgset. �D� haven torkar ut och bergen bl�ser f�r vinden som l�v. D� jag �ter �r havande och v�ntar ett levande barn, d� men inte f�rr ska du komma tillbaka, mitt livs m�ne.�

Aldrig, skrek m�rkret, aldrig, aldrig, aldrig.

Dany h�mtade en kudde inifr�n t�ltet, mjukt siden fyllt med fj�drar. Hon tryckte den mot br�stet d� hon gick tillbaka till Drogo, till sitt livs m�ne. Om jag ser mig om �r jag f�rlorad. Det gjorde till och med ont att g� och hon ville sova, sova utan att dr�mma.

Hon st�llde sig p� kn�, kysste Drogo p� munnen och pressade kudden mot hans ansikte.

�De har min son?� sa Tywin Lannister.

�Ja, ers n�d.� Kurirens r�st var svag av utmattning och p� br�stet av den trasiga vapenrocken doldes Crakehalls svart- och vitbrokiga vildsvin till h�lften av torkat blod.

En av dina s�ner, t�nkte Tyrion men sa inget. Han tog en klunk vin, och n�r han h�jde armen k�nde han en sk�rande sm�rta i armb�gen som p�minde honom om hans egen stridsinsats. Han �lskade sin bror men skulle inte ha velat vara med honom i viskande skogen f�r allt guld i Casterlyklippan.

Faderns samlade kaptener och vasaller hade blivit alldeles tysta medan kuriren ber�ttade vad som h�nt. Det enda ljud som h�rdes var sprakandet fr�n den stora stocken som brann p� h�rden i ena �nden av det l�ngstr�ckta, dragiga sk�nkrummet.

Efter vederm�dorna under den h�rda ritten s�derut hade utsikten att f� tillbringa en natt p� ett v�rdshus, om s� bara en enda, f�tt Tyrions livsandar att �terv�nda, fast han hade g�rna sett att det inte var just det h�r v�rdshuset igen med alla minnen. Fadern hade h�llit ett fruktansv�rt h�rt tempo och det hade kr�vt sin tribut. M�n som s�rats i striderna hade f�tt h�nga med s� gott de kunde eller �vergavs och fick klara sig sj�lva. Varje morgon l�mnades ytterligare n�gra vid v�gkanten, m�n som somnat f�r att aldrig mer vakna, och varje eftermiddag dukade �nnu fler under. Varenda kv�ll deserterade n�gra till och sm�g i v�g i skymningen, och Tyrion hade varit halvt frestad att f�lja med dem.

Han hade befunnit sig i sin vindskupa och njutit av ett bekv�mt fj�derbolster och v�rmen fr�n Shaes kropp bredvid sig d� hans v�pnare hade v�ckt honom och sagt att det kommit en kurir med d�liga nyheter fr�n Flodvattnet. S� alltihop hade varit till ingen nytta: den snabba f�rden s�derut med de �ndl�sa ilmarscherna, kropparna som l�mnats vid v�gkanten�� allt hade varit f�rg�ves och Robb Stark hade n�tt fram till Flodvattnet f�r �tskilliga dagar sedan.

�Hur kunde detta h�nda?� kved ser Harys Swyft. �Hur? �ven efter det som h�nde i viskande skogen hade ni slagit en j�rnring runt Flodvattnet med en j�ttestor h�r. Vad var det f�r vansinne som fick ser Jaime att besluta sig f�r att dela upp sina styrkor i tre olika l�ger? Nog visste han v�l hur s�rbara det skulle g�ra dem?�

B�ttre �n du, ditt ryggradsl�sa kr�k, t�nkte Tyrion. Jaime hade kanske f�rlorat Flodvattnet, men det gjorde honom rasande att h�ra brodern kritiseras av en s�dan som Swyft, en skaml�s r�vslickare vars st�rsta bedrift var att han lyckats gifta bort sin lika ryggradsl�sa dotter med ser Kevan och d�rmed blivit sl�kt med �tten Lannister.

�Jag skulle ha gjort detsamma�, svarade farbrodern mycket lugnare �n Tyrion skulle ha gjort. �Ni kan aldrig ha sett Flodvattnet, ser Harys, f�r d� skulle ni ha vetat att Jaime inte hade n�got annat val. Slottet ligger p� �nden av den landtunga d�r Tummelsten rinner ut i R�da floden. Floderna bildar tv� sidor av en triangel och n�r fara hotar �ppnar �tten Tully sina slussportar uppstr�ms s� att det bildas en bred, vattenfylld vallgrav p� den tredje sidan som g�r Flodvattnet till en �. Murarna stiger rakt upp ur vattnet och fr�n tornen har f�rsvararna utsikt �ver m�nga fj�rdingsv�g runt omkring. F�r att sk�ra av alla tillfartsv�gar m�ste en bel�grare placera ett l�ger norr om Tummelsten, ett s�der om R�da floden och ett tredje mellan floderna, v�ster om vallgraven. Det finns inget annat s�tt.�

�Det ser Kevan s�ger �r riktigt�, inf�ll kuriren. �Vi hade byggt palissader av spetsiga p�lar runt l�gren, och �nd� var det inte nog, inte n�r vi inte fick n�gon varning och floderna skar av oss fr�n varandra. De anf�ll det norra l�gret f�rst. Ingen v�ntade sig n�gon attack. Marq Piper hade gjort r�der mot v�ra proviantvagnar, men han hade inte mer �n femtio man. Ser Jaime hade natten innan gett sig ut f�r att ta itu med dem�med det vi trodde var dem, f�r vi hade f�tt h�ra att pojken Starks h�r befann sig �ster om Gr�na floden p� marsch s�derut��

�Och vad gjorde era spejare?� Ser Gregor Cleganes ansikte kunde ha varit hugget i sten. Elden p� h�rden fick hans hud att skifta i m�rkt orange och lade �gonen i djup skugga. �S�g de ingenting? Gav de er ingen varning?�

Den blodst�nkte kuriren skakade p� huvudet. �M�nga av v�ra spejare hade f�rsvunnit. Marq Pipers verk, trodde vi, och de som kom tillbaka hade inte sett n�gonting.�

�En man som inte ser n�gonting har ingen anv�ndning f�r sina �gon�, fastslog Berget som rider. �Sk�r ut dem och ge dem till n�sta spejare, och s�g �t honom att ni hoppas att fyra �gon ser mer �n tv�. Om de inte g�r det ska mannen efter honom f� sex.�

Lord Tywin Lannister vred p� huvudet och granskade ser Gregor. Tyrion s�g en glimt av guld d� ljuset f�ll p� faderns regnb�gshinnor, men han kunde inte ha sagt om det var ett uttryck f�r gillande eller avsmak. Lord Tywin satt ofta tyst p� r�dslagen och f�redrog att lyssna innan han yttrade sig, en vana som Tyrion sj�lv f�rs�kte ta efter. Men �nd� var den h�r tystnaden ovanlig till och med f�r honom och hans vin stod or�rt.

�Du sa att de kom p� natten�, inf�ll ser Kevan.

Mannen nickade tr�tt. �Svartfisken ledde f�rtruppen, slog ner v�ra vaktposter och r�jde bort palissaderna f�r det stora anfallet. D� v�ra m�n b�rjade f�rst� vad som h�ll p� att h�nda str�mmade ryttare �ver dikena och galopperade genom l�gret med sv�rd och facklor i h�nderna. Jag l�g och sov i det v�stra l�gret, mellan floderna. N�r vi h�rde ov�sendet fr�n striderna och s�g t�lten stickas i brand f�rde lord Brax oss till flottarna och vi f�rs�kte staka oss �ver floden. Men str�mmen drog oss nedstr�ms och de b�rjade kasta sten p� oss med katapulterna p� Flodvattnets murar. Jag s�g en flotte krossas till stickor och tre andra v�lta och m�nnen svepas ner i floden och drunkna. De som lyckades ta sig till andra stranden fann �tten Starks soldater v�ntande p� sig.�

Ser Flement Brax bar en kort vapenrock i silver och purpur och i ansiktet hade han ett uttryck som om han inte kunde f�rst� det han just h�rt. �Min far��

�Jag �r ledsen, ers n�d�, svarade kuriren. �Lord Brax var kl�dd i ringbrynja och rustning d� flotten v�lte, men han var mycket tapper.�

Han var en d�re, t�nkte Tyrion medan han snurrade p� b�garen och blickade ner i vinet. Att korsa en flod nattetid p� en grovt tillyxad flotte if�rd rustning och med en fiende v�ntande p� andra sidan, om det skulle f�rest�lla tapperhet f�redrog han att vara feg. Han undrade om lord Brax k�nt sig mycket tapper d� den tunga rustningen drog ner honom i det svarta vattnet.

�L�gret mellan floderna stormades ocks�, �tertog kuriren. �Medan vi f�rs�kte ta oss �ver floden svepte �nnu fler av pojken Starks styrkor in fr�n v�ster, tv� kolonner rytteri i pansar. Jag s�g lord Umbers j�tte i kedjor och �tten Mallisters �rn, men det var pojken som anf�rde dem med ett vidunder till varg springande vid sin sida. Jag var inte d�r och s�g det, men det p�st�s att besten d�dade fyra m�n och slet upp strupen p� dussintalet h�star. V�ra spjutbev�pnade soldater formerade en sk�ldmur och h�ll st�nd mot deras f�rsta anfall, men d� de uppt�ckte det p� slottet �ppnade de portarna och Tytos Blackwood ledde ett utfall �ver vindbryggan och anf�ll dem i ryggen.�

�M� gudarna r�dda oss�, sa lord Lefford.

�Storjon Umber satte eld p� bel�gringstornen vi h�ll p� att bygga och lord Blackwood fann ser Edmure i bojor bland de andra f�ngarna och tog med sig allihop. V�rt s�dra l�ger stod under bef�l av ser Forley Prester, och n�r han s�g att de andra l�gren var f�rlorade retirerade han i god ordning med tv� tusen spjutbev�pnade m�n och lika m�nga b�gskyttar, men solden�ren fr�n Tyrosh, som ledde hans friryttare, tog ner baneren och gick �ver till fienden.�

�M�tte dj�vulen ta mannen.� Ser Kevan l�t mer arg �n f�rv�nad. �Jag varnade Jaime f�r att lita p� honom, f�r en man som sl�ss f�r betalning �r bara lojal mot sin b�rs.�

Lord Tywin hade h�nderna kn�ppta under hakan, och det var bara �gonen som r�rde sig medan han lyssnade. De borstiga, gyllengula polisongerna inramade ett ansikte som var s� stilla att det kunde ha varit en mask, men Tyrion kunde se sm� svettdroppar p� faderns rakade huvud.

�Hur kunde det h�nda?� kved ser Harys Swyft igen. �Ser Jaime tillf�ngatagen, bel�gringen bruten�det h�r �r en katastrof!�

�Jag �r s�ker p� att alla �r djupt tacksamma f�r att ni p�pekar n�got s� uppenbart, ser Harys�, insk�t ser Addam Marbrand, �men fr�gan �r vad vi ska g�ra �t det?�

�Vad kan vi g�ra? Jaimes h�r �r slaktad, tillf�ngatagen eller jagad p� flykten och �tterna Stark och Tully hindrar v�ra proviantleveranser. Vi �r avskurna fr�n V�stern! De kan marschera mot Casterlyklippan om de s� vill, f�r det finns ingen som kan hindra dem. Vi �r slagna, mina herrar, och m�ste be om fred.�

�Fred?� Tyrion snurrade tankfullt p� vinb�garen, tog en djup klunk och kastade den tomma b�garen p� golvet s� att den gick i tusen bitar. �D�r har ni er fred, ser Harys. Min k�re systerson br�t den f�r gott d� han besl�t sig f�r att pryda R�da slottet med lord Eddards huvud, och det vore l�ttare f�r er att dricka ur den d�r b�garen �n att �vertyga Robb Stark om att sluta fred nu. Han vinner ju, eller har ni inte lagt m�rke till det?�

�Tv� slag g�r inget krig�, h�vdade ser Addam, �och vi �r l�ngt ifr�n f�rlorade. Jag tar g�rna chansen att prova mina egna styrkor mot den h�r pojken Stark.�

�Kanske skulle de kunna g� med p� vapenvila och l�ta oss v�xla v�ra f�ngar mot deras�, f�reslog lord Lefford.

�S�vida de inte ger oss tre mot en har vi inte mycket att vinna p� det�, p�pekade Tyrion syrligt, �och vad ska vi erbjuda dem i utbyte mot min bror? Lord Eddards ruttnande huvud?�

�Jag har h�rt att drottning Cersei har handens d�ttrar�, sa Lefford hoppfullt, �och om vi ger pojken systrarna��

Ser Addam fn�s f�raktfullt. �Han skulle vara en d�re om han tog tv� flickor i utbyte mot Jaime Lannisters liv.�

�I s� fall m�ste vi betala l�sen f�r ser Jaime, vad det �n kostar�, svarade lord Lefford.

Tyrion rullade med �gonen. �Om �tten Stark k�nner behov av guld kan de sm�lta ner Jaimes rustning.�

�Om vi ber om vapenvila tror de att vi �r svaga�, menade ser Addam, �och vi b�r genast marschera mot dem.�

�Nog skulle v�l v�ra v�nner vid hovet kunna skicka oss nya trupper�, insk�t ser Harys, �och n�gon skulle kunna �terv�nda till Casterlyklippan f�r att samla ihop en ny h�r.�

Lord Tywin Lannister reste sig. �De har min son!�, dundrade han med en r�st som skar igenom pladdret som ett sv�rd sk�r igenom talg. �L�mna mig allihop.�

Tyrion, som alltid var lydnaden sj�lv, reste sig f�r att f�lja med de andra, men fadern gav honom en blick och sa: �Nej, inte du, Tyrion. Stanna, och du ocks�, Kevan. Ut med er andra.�

Tyrion h�vde sig upp p� b�nken igen och var s� f�rv�nad att han inte fick fram ett ord. Ser Kevan gick fram till vintunnorna i andra �nden av sk�nkrummet. �Farbror�, ropade Tyrion, �vill du vara v�nlig��

�H�r.� Fadern r�ckte honom sin egen vinb�gare som fortfarande var or�rd.

Nu var Tyrion helt f�rstummad. Han drack.

Lord Tywin satte sig. �Du har helt r�tt n�r det g�ller pojken Stark. Om vi haft lord Eddard levande skulle vi ha kunnat sluta fred med Vinterhed och Flodvattnet, en fred som skulle ha gett oss tid att ta itu med Roberts br�der, men d�d�� Han kn�t n�ven. �Vansinne, rena rama vansinnet.�

�Joff �r bara en pojke�, p�pekade Tyrion, �och i hans �lder begick jag sj�lv en del d�rskaper.�

Fadern gav honom en skarp blick. �Jag antar att vi borde vara tacksamma f�r att han �nnu inte har gift sig med en sk�ka.�

Tyrion smuttade p� vinet och undrade hur lord Tywin skulle se ut om han kastade b�garen i ansiktet p� honom.

�V�r position �r v�rre �n ni vet om�, �tertog fadern, �och det verkar som om vi har en ny kung.�

Ser Kevan s�g ut som om han f�tt ett klubbslag. �En ny vad d�? Vad har de gjort med Joffrey?�

Lord Tywins smala l�ppar kr�ktes i n�stan om�rkligt f�rakt. �Ingenting, �nnu, och min dotterson sitter fortfarande p� j�rntronen, men eunuckens spioner har rapporterat fr�n S�dern. Renly gifte sig med Margaery Tyrell p� H�gg�rden f�r tv� veckor sedan och nu g�r han anspr�k p� kronan, och brudens far och br�der har svurit honom tro- och huldhetsed.�

�Det var sorgliga nyheter.� Ser Kevan rynkade pannan och f�rorna blev djupa som raviner.

�Min dotter befaller oss att genast rida till Kungshamn f�r att f�rsvara R�da slottet mot kung Renly och Blomriddaren.� Munnen blev till ett streck. �Befaller, m�rk v�l! I kungens och r�dets namn.�

�Hur tar kung Joffrey nyheten?� fr�gade Tyrion och hade trots stundens allvar sv�rt att h�lla sig f�r skratt.

�Cersei har valt att inte ber�tta det f�r honom �n�, svarade lord Tywin, �f�r hon befarar att han kanske skulle envisas med att sj�lv marschera mot Renly.�

�Med vilken arm� d�?� undrade Tyrion. �Du t�nker v�l inte ge honom den h�r, hoppas jag?�

�Han talar om att anf�ra stadsvakten�, sa lord Tywin.

�Om han tar stadsvakten l�mnar han staden utan f�rsvar�, p�pekade ser Kevan, �och med lord Stannis p� Draksten��

�Ja.� Lord Tywin betraktade sin son. �Jag trodde att det var du som var skapt f�r att spela narr, men det verkar som om jag hade fel.�

�Men, far�, utbrast Tyrion, �det d�r l�ter n�stan som ber�m.� Han lutade sig ivrigt fram�t. �Vad s�ger Stannis d�? Det �r han som �r �ldst och inte Renly. Vad s�ger han om broderns anspr�k?�

Fadern s�g bister ut. �Jag har �nda fr�n b�rjan haft en k�nsla av att Stannis utgjorde en st�rre fara �n alla de andra tillsammans, men �nd� g�r han ingenting. �, Varys spioner har ber�ttat ett och annat. Stannis bygger skepp, Stannis hyr solden�rer, Stannis har h�mtat en svartkonstn�r fr�n Asshai. Vad betyder det? Om n�got av det �r sant.� Han ryckte irriterat p� axlarna. �Kevan, h�mta kartan.�

Ser Kevan gjorde som han blev tillsagd, och lord Tywin rullade ut l�dret och sl�tade till det. �Jaime har f�rsatt oss i knipa. Roose Bolton och resterna av hans h�r befinner sig norr om oss. V�ra fiender h�ller Tvillingborgarna och Cailins vallgrav. Robb Stark �r v�ster om oss, s� vi kan inte retirera till Lannishamn och Casterlyklippan, s�vida vi inte v�ljer att m�ta dem i strid. Jaime �r tillf�ngatagen och hans arm� har praktiskt taget upph�rt att existera. Thoros fr�n Myr och Beric Dondarrion forts�tter att g�ra r�der mot v�ra proviantleveranser. Till �ster om oss har vi �tten Arryn, Stannis Baratheon sitter p� Draksten och i S�dern har H�gg�rden och Stormens �nde kallat vasallerna under fanorna.�

Tyrion log snett. �Fatta mod, far, f�r Rhaegar Targaryen �r �tminstone d�d fortfarande.�

�Jag hade hoppats att du hade mer �n sk�mt att komma med, Tyrion�, sa lord Tywin Lannister.

Ser Kevan studerade kartan med rynkad panna. �Robb Stark har Edmure Tully och Treuddens lorder med sig nu, och deras sammanlagda styrkor kan �vertr�ffa v�ra. Och med Roose Bolton bakom oss�Tywin, om vi stannar kvar h�r �r jag r�dd f�r att vi kan bli f�ngna mellan tre arm�er.�

�Jag har inte minsta avsikt att stanna h�r, och vi m�ste avsluta v�ra mellanhavanden med unge lord Stark innan Renly Baratheon hinner marschera fr�n H�gg�rden. Bolton bekymrar mig inte, f�r han �r f�rsiktig av sig och vi gjorde honom �nnu f�rsiktigare vid Gr�na floden. Han kommer inte att ta upp f�rf�ljelsen i f�rsta taget. S� i morgon s�tter vi kurs p� Harrenhal. Kevan, jag vill att ser Addams spejare ska ge sig ut och rekognoscera. Ge honom s� m�nga man han beh�ver och skicka ut dem i grupper om fyra, f�r jag vill inte att n�gra ska f�rsvinna.�

�Som ni befaller, ers n�d, men varf�r Harrenhal? Det �r ett dystert och olycksbringande st�lle, och det finns de som s�ger att det vilar en f�rbannelse �ver slottet.�

��n sen?� sa lord Tywin. �L�t ser Gregor ge sig i v�g f�re oss med sina plundrare och skicka i v�g Vargo Hoat och hans friryttare och ser Amory Lorch. Var och en ska f�rses med tre hundra ryttare. S�g �t dem att jag vill se flodlandet st� i brand fr�n Guds�gat till R�da floden.�

�Det ska brinna, ers n�d�, f�rs�krade ser Kevan och reste sig. �Jag ska genast ge order om det.� Han bugade och gick mot d�rren.

N�r de blev ensamma kastade lord Tywin en blick p� Tyrion. �Dina vildar skulle kanske gilla att f� plundra lite. S�g �t dem att de f�r rida med Vargo Hoat och ta vad de vill�� v�rdesaker, kreatur, kvinnor�� och br�nna resten.�

�Att f�rs�ka l�ra Shagga och Timett hur man plundrar �r som att tala om f�r en tupp hur man gal�, anm�rkte Tyrion, �men jag f�redrar att ha dem kvar hos mig.� Str�tr�varna var visserligen b�ngstyriga och oregerliga, men de var hans, och han litade mer p� dem �n p� n�gon av faderns m�n och t�nkte inte l�mna dem ifr�n sig.

�D� �r det b�st du l�r dig kontrollera dem, f�r jag vill inte ha staden plundrad.�

�Staden?� Tyrion begrep ingenting. �Vilken stad?�

�Kungshamn. Jag t�nker skicka dig till hovet.�

Det var det sista Tyrion v�ntat sig. Han str�ckte sig efter vinet och funderade en stund medan han smuttade p� det. �Och vad ska jag g�ra d�r?�

�Regera�, svarade fadern kort.

Tyrion b�rjade skratta. �Min s�ta syster kanske ocks� vill ha ett ord med i laget!�

�L�t henne s�ga vad hon vill, f�r hennes son m�ste h�llas i strama tyglar, s� att han inte st�rtar oss alla i f�rd�rvet. Jag l�gger skulden p� de d�r spr�ttarna i r�det: v�r v�n Petyr, den v�rdade storm�ster Pycelle och det d�r mandomsl�sa missfostret lord Varys. Vad f�r sorts r�d ger de Joffrey d� han kastar sig fr�n den ena d�rskapen till den andra? Vems id� var det att g�ra Janos Slynt till lord? Den mannens far var slaktare, och de ger honom Harrenhal. Harrenhal som en g�ng var kungarnas s�te! Inte f�r att han n�gonsin ska f� s�tta sin fot i slottet om jag har n�got att s�ga till om. Jag har h�rt att han tog ett blodigt spjut som emblem. En blodig k�ttyxa skulle ha varit mitt val.� Fadern hade inte h�jt r�sten, men �nd� kunde Tyrion se ilskan i �gonens guldfl�ckar. �Och vad skulle det tj�na till att avskeda Selmy? Visst var han gammal, men namnet Barristan den dj�rve betyder fortfarande n�got i riket och han sk�nker �ra till var och en som han tj�nar. Kan n�gon s�ga detsamma om Blodhunden? Man matar hundarna under bordet, men man s�tter dem inte bredvid sig p� b�nken.� Han h�tte med fingret mot Tyrion. �Om Cersei inte kan l�gga band p� pojken m�ste du g�ra det, och om de h�r r�dsherrarna lurar oss��

Tyrion visste. �P�lar�, suckade han. �Huvuden. Murar.�

�Jag ser att du har l�rt dig en del av mig.�

�Mer �n du inser, far�, svarade Tyrion l�gt. Han drack ur vinet och satte tankfullt ner b�garen. En del av honom var mer bel�ten �n han ville erk�nna, men en annan del mindes slaget upp�t floden och undrade om han skulle bli utskickad f�r att h�lla v�nsterflanken igen. �Varf�r just jag?� undrade han och lade huvudet p� sned. �Varf�r inte min farbror? Varf�r inte ser Addam eller ser Flement eller lord Serrett? Varf�r inte en�st�rre man.�

Lord Tywin reste sig tv�rt. �Du �r min son.�

Det var d� han f�rstod. Du har gett upp hoppet om honom, t�nkte han. Din j�vel, du tror att Jaime �r s� gott som d�d, s� jag �r allt du har kvar. Tyrion ville sl� honom, spotta honom i ansiktet, dra dolken och sk�ra hj�rtat ur honom och se efter om det var gjort av gammalt, h�rt guld som sm�folket sa. �nd� satt han d�r, tyst och stilla.

Sk�rvorna efter den s�nderslagna b�garen krasade under lord Tywins f�tter d� han gick tv�rs �ver rummet. �En sista sak�, sa han d� han n�dde d�rren, �du f�r inte ta med dig sk�kan till hovet.�

Sedan fadern g�tt satt Tyrion l�nge kvar ensam i sk�nkrummet. Till slut kl�ttrade han uppf�r trapporna till sin hemtrevliga lilla vindskupa under klocktornet. D�r var det l�gt i tak, men det var knappast en nackdel f�r en dv�rg. Fr�n f�nstret kunde han se galgen fadern l�tit resa p� g�rden. V�rdshusv�rdinnans kropp sv�ngde l�ngsamt runt i sitt rep s� snart nattvinden bl�ste, och det var lika lite kvar av hennes kropp som av �tten Lannisters hopp.

Shae mumlade s�mnigt och rullade n�rmare honom d� han satte sig p� fj�derbolstret. Han stack in handen under filten och lade den om ett mjukt br�st och hon slog upp �gonen. �Ers n�d�, sa hon med ett d�sigt leende.

D� Tyrion k�nde hennes br�stv�rta styvna kysste han henne. �Jag funderar p� att ta dig med till Kungshamn, s�tnos�, viskade han.

Stoet gn�ggade l�gt d� Jon Sn� drog �t sadelgjorden. �S� ja, gumman�, sa han mjukt och lugnade henne med en klapp. Pl�tsligt ven vinden genom stallet, och Jon k�nde en kall pust i ansiktet, men han brydde sig inte om den. Med fingrar som fortfarande var stela och klumpiga band han fast sovs�cken vid sadeln. �Hit, Gast�, ropade han l�gt, och genast var vargen d�r med �gonen lysande som gl�d.

�Sn�lla, Jon, du f�r inte.�

Han satt upp med tyglarna i handen och v�nde h�sten. Samwell Tarly stod i stalld�rren och ovanf�r hans axel sken fullm�nen och fick hans skugga att se ut som en j�ttes, enorm och svart. �Ur v�gen, Sam.�

�Jon, du f�r inte�, upprepade Sam, �och jag t�nker inte l�ta dig g�ra det.�

�Jag vill helst inte skada dig�, sa Jon. �Flytta dig �t sidan, Sam, annars rider jag ner dig.�

�Det skulle du aldrig g�ra, och du m�ste lyssna p� mig, sn�lla��

Jon satte sporrarna i h�stens sidor och stoet satte av mot d�rren. Ett kort �gonblick stod Sam kvar, och hans ansikte var lika runt och blekt som m�nen bakom honom och munnen vidgades till ett O av f�rv�ning. I sista stund, n�r de var n�stan �ver honom, kastade han sig �t sidan precis som Jon vetat att han skulle g�ra, snavade och f�ll. Stoet hoppade �ver honom och ut i natten.

Jon f�llde upp huvan p� sin tunga mantel och gav h�sten fria tyglar. Svarta slottet l�g tyst och stilla d� han red ut med Gast vid sin sida. Det stod m�n p� vakt p� muren bakom honom, det visste han, men de spanade mot norr, inte s�der. Ingen skulle se honom ge sig av, ingen utom Samwell Tarly som m�dosamt tog sig upp p� f�tter igen i dammet i det gamla stallet. Han hoppades att Sam inte gjort sig illa d� han f�ll, f�r han var s� tung och klumpig att det skulle vara typiskt honom att bryta handleden eller stuka vristen. �Jag varnade honom�, sa Jon h�gt, �och det var inget som angick honom.� Medan han red �ppnade och kn�t han den br�nnskadade handen. Det v�rkte fortfarande i den, men det k�ndes sk�nt att vara av med bandagen.

Han m�ste komma s� l�ngt fr�n muren som m�jligt innan de uppt�ckte att han var borta och d�rf�r f�ljde han kungsv�gen som slingrade sig mellan kullar som lyste silvervita i m�nskenet. P�f�ljande morgon skulle han l�mna v�gen och ge sig ut i vildmarken f�r att skaka av sig eventuella f�rf�ljare, men f�r �gonblicket var det viktigare med snabbhet, f�r de kunde naturligtvis r�kna ut vart han var p� v�g.

Gamle bj�rnen steg alltid upp i gryningen, s� innan dess m�ste Jon l�gga s� m�nga fj�rdingsv�g han kunde mellan sig och muren, f�rutsatt att Sam Tarly inte f�rr�dde honom. Den fete pojken var plikttrogen och l�ttskr�md, men han �lskade Jon som en bror. Om Sam blev tillfr�gad skulle han med all s�kerhet ber�tta sanningen, men Jon kunde inte f�rest�lla sig honom tr�nga sig f�rbi vakterna i kungstornet f�r att v�cka Mormont.

N�r Jon inte kom och h�mtade gamle bj�rnens frukost i k�ket skulle de titta i hans cell och hitta L�ngklo p� s�ngen. Det hade k�nts sv�rt att l�mna kvar sv�rdet, men Jon visste att det inte skulle ha varit �rofullt att ta med det, och det hade inte ens Jorah Mormont gjort d� han flydde sedan han dragit van�ra �ver sitt hus. Dessutom skulle lord Mormont s�kert hitta n�gon som var mer v�rdig klingan. Jon fick d�ligt samvete d� han t�nkte p� den gamle mannen, f�r han visste att hans egen desertering skulle vara som salt i lord Mormonts �nnu ol�kta s�r efter sonens skamliga flykt. Det k�ndes inte roligt att �terg�lda hans f�rtroende p� det h�r s�ttet, men det kunde inte hj�lpas och Jon hade en k�nsla av att hur han �n bar sig �t f�rr�dde han n�gon.

Inte ens nu visste han om han gjorde r�tt. Sydl�nningarna hade det l�ttare, f�r de hade sina kaplaner att prata med, n�gon som kunde tala om guds vilja f�r dem och hj�lpa dem att skilja p� r�tt och fel. Men �tten Stark dyrkade de gamla gudarna, de namnl�sa gudarna, och �ven om hj�rttr�den h�rde s� kunde de inte tala.

N�r de sista ljusen fr�n Svarta slottet f�rsvann bakom honom saktade Jon ner till skritt. Han hade en l�ng f�rd framf�r sig och bara en h�st som kunde f�ra honom till m�let. Det fanns f�sten och bondbyar l�ngs v�gen s�derut d�r han skulle kunna byta ut stoet mot ett utvilat djur d� det beh�vdes, men inte om hon var skadad eller spr�ngd.

Han skulle beh�va nya kl�der snart, och sannolikt skulle han bli tvungen att stj�la dem. Han var kl�dd i svart fr�n huvud till fot: h�ga ridst�vlar i l�der, byxor och tunika i grovt kl�de, �rml�s l�derjacka och tung yllemantel. L�ngsv�rdet och dolken satt i skidor av svart mullvadsskinn och brynjan och brynjehuvan i sadelv�skan var av svart ringpansar. Om han blev tillf�ngatagen riskerade han d�den, f�r fr�mlingar i svart betraktades med stor misst�nksamhet i varenda by och f�stning norr om N�set, och snart skulle man h�lla utkik efter honom. Jon visste att n�r m�ster Aemon hade skickat i v�g sina korpar skulle han inte finna en fristad n�gonstans, inte ens p� Vinterhed. Bran skulle kanske vilja sl�ppa in honom, men m�ster Luwin hade b�ttre f�rst�nd och han skulle bomma f�r portarna och skicka i v�g Jon, f�r det var hans plikt. Det var b�st att inte ge sig dit alls.

�nd� s�g han slottet lika tydligt f�r sin inre blick som om han l�mnat det dagen innan: de h�ga granitmurarna, den stora salen med sina dofter av r�k och hundar och stekt k�tt, faderns salong, tornrummet d�r han sovit. En del av honom �nskade inget h�gre �n att f� h�ra Bran skratta igen, att f� s�tta t�nderna i en av Gages baconpajer, att f� h�ra gamla Nan ber�tta sina historier om skogens barn och Florian den narraktige.

Men det var inte d�rf�r han l�mnat muren. Han hade gett sig av f�r att han trots allt var sin fars son och Robbs bror, och ett sv�rd, inte ens ett s�dant fint sv�rd som L�ngklo, gjorde honom till en Mormont. Han var inte heller n�gon Aemon Targaryen. Tre g�nger hade den gamle mannen valt, och alla tre g�ngerna hade han valt �ran, men det var han. Jon kunde fortfarande inte avg�ra om livmedikusen stannat f�r att han var feg och svag eller f�r att han var stark och modig. �nd� f�rstod han mycket v�l vad den gamle mannen menat, f�r det var sm�rtsamt att v�lja.

Tyrion Lannister hade h�vdat att de flesta m�n hellre skulle f�rneka en obehaglig sanning �n se den i vit�gat, men Jon hade tr�ttnat p� att sticka huvudet i sanden. Han var den han var: Jon Sn�, o�kting och edsbrytare, moderl�s, utan v�nner och f�rd�md. F�r resten av livet�� hur l�ngt det nu skulle bli�� var han d�md att vara en utomst�ende, den tyste mannen som st�r i skuggorna och inte v�gar uppge sitt riktiga namn. Vart han �n begav sig i de sju konungarikena skulle han bli tvungen att leva p� en l�gn, f�r annars skulle varenda en h�ja handen mot honom. Men det spelade ingen roll bara han fick leva tillr�ckligt l�nge f�r att ta sin plats vid broderns sida och hj�lpa honom att h�mnas fadern.

Han mindes Robb som han senast sett honom d�r han stod p� borgg�rden med sm�ltande sn� i det kastanjer�da h�ret. Jon skulle bli tvungen att s�ka upp honom i hemlighet, f�rkl�dd, och han f�rs�kte f�rest�lla sig uttrycket i Robbs ansikte d� han gav sig till k�nna. Brodern skulle skaka p� huvudet och le och han skulle s�ga�han skulle s�ga�

Jon kunde inte se leendet, hur h�rt han �n anstr�ngde sig kunde han inte se det, och han kom p� sig med att t�nka p� desert�ren som fadern halshuggit samma dag de hittade skr�ckvargarna. �Du sa orden�, hade lord Eddard sagt till honom. �Du avlade en ed inf�r dina br�der, inf�r de gamla gudarna och de nya.� Desmond och tjocke Tom hade sl�pat fram mannen till stocken. Brans �gon var stora som tefat och Jon hade varit tvungen att s�ga �t honom att h�lla ponnyn i strama tyglar. Han mindes uttrycket i faderns ansikte d� Theon Greyjoy r�ckte honom Is, blodet som sprutade ut �ver sn�n och hur Theon hade sparkat i v�g huvudet d� det kom rullande mot hans f�tter.

Han undrade vad lord Eddard skulle ha gjort om desert�ren varit hans bror Benjen i st�llet f�r den d�r smutsige trashanken. Skulle det ha gjort n�gon skillnad? Det m�ste v�l �nd� vara en helt annan sak? Nog skulle Robb v�lkomna honom? Det m�ste han, f�r annars�

Jon stod inte ens ut med att t�nka p� det. Sm�rtan dunkade djupt inne i fingrarna d� han grep h�rdare om tyglarna. Han satte sporrarna i h�sten, gick �ver i galopp och dundrade fram l�ngs kungsv�gen som f�r att rida ifr�n sina tvivel. Jon var inte r�dd f�r d�den, men han ville inte d� p� det viset, bunden och halshuggen som en simpel str�tr�vare. Om han m�ste d� ville han g�ra det med sv�rdet i handen medan han slogs mot sin fars m�rdare. Han var inte n�gon �kta Stark, hade aldrig varit det, men han kunde d� som en, och sedan skulle de s�ga att Eddard Stark hade avlat fyra s�ner, inte tre.

Gast h�ll j�mna steg med honom n�gon fj�rdingsv�g med den r�da tungan h�ngande ur munnen. Jon drev p� stoet, och b�de man och h�st s�nkte huvudet d� farten �kade. Vargen saktade ner, stannade och s�g sig omkring, och �gonen gl�dde r�da i m�nskenet. S� f�rsvann han bakom dem, men Jon visste att han skulle f�lja efter i sin egen takt.

Spridda ljus glimmade mellan tr�den framf�r honom p� b�gge sidor om v�gen: Mullvadsstaden. En hund sk�llde d� han red igenom och han h�rde en mulas hesa skriande fr�n ett stall, men f�r �vrigt var allt lugnt i den lilla staden. H�r och d�r syntes skenet fr�n gl�den p� en h�rd mellan tr�ribborna i st�ngda f�nsterluckor, men de flesta husen var m�rka.

Mullvadsstaden var st�rre �n den verkade, f�r tre fj�rdedelar av den l�g under marken i djupa, varma k�llare som var f�rbundna genom en labyrint av tunnlar. Till och med sk�kohuset l�g d�r nere, och i markniv� syntes inget annat �n ett tr�skjul som inte var st�rre �n ett utedass med en r�d lykta h�ngande ovanf�r d�rren. P� muren hade han h�rt m�nnen kalla sk�korna �g�mda skatter�, och han undrade om n�gra av hans br�der i svart var d�r nere nu och gr�vde efter skatter. Det var ocks� ett edsbrott, men ingen tycktes bry sig om det.

Det var f�rst n�r Jon kommit en bra bit bortom staden som han saktade ner igen. Vid det laget var b�de han och stoet v�ta av svett, och det v�rkte i den br�nnskadade handen. Han satt huttrande av. Under n�gra tr�d l�g en sm�ltande sn�driva som lyste vit i m�nskenet och vattnet sipprade ner l�ngs sidorna och bildade sm�, grunda p�lar. Jon satte sig p� huk och kupade h�nderna. Sm�ltvattnet var iskallt, men han drack och sk�ljde av ansiktet trots att det hettade i kinderna. Det dunkade v�rre i fingrarna �n p� m�nga dagar och det dunkade i huvudet ocks�. Jag g�r det r�tta, f�rs�kte han intala sig, men varf�r k�nner jag mig s� illa till mods?

H�sten var alldeles l�ddrig, s� Jon tog tygeln och ledde den en stund. V�gen var n�tt och j�mnt tillr�ckligt bred f�r att tv� ryttare skulle kunna rida i bredd och den var full av stenar och vattenp�lar. Det hade varit idiotiskt att galoppera i det d�r tempot, som att be om en bruten nacke, och Jon undrade vad som farit i honom. Hade han s� br�ttom att d�?

L�ngt inne i skogen h�rdes ett skr�ckslaget djur skrika och han tittade upp. Stoet gn�ggade nerv�st. Hade hans varg hittat ett byte? Han satte h�nderna runt munnen och ropade �Gast! Hit, Gast�, men det enda svar han fick var suset av vingar d� en uggla bakom honom lyfte och fl�g sin v�g.

Med rynkad panna fortsatte Jon v�gen fram�t, och han ledde stoet en halvtimme tills hon var torr. Gast hade �nnu inte dykt upp. Jon ville sitta upp och rida igen, men det bekymrade honom att vargen fortfarande var f�rsvunnen. �Gast�, ropade han igen. �Var �r du? Hit, Gast!� Det fanns ingenting i de h�r skogarna som var farligt f�r en skr�ckvarg, inte ens f�r en halvvuxen skr�ckvarg, s�vida inte�Nej, Gast var f�r klok f�r att anfalla en bj�rn, och om det fanns n�gon vargflock i n�rheten borde Jon ha h�rt dem yla.

Han skulle �ta, besl�t han, f�r mat skulle f� magen att lugna sig och ge Gast en chans att hinna i kapp honom. Det var ingen fara �n, och Svarta slottet sov fortfarande. Han plockade fram ett kex, en ostbit och ett litet skrumpet, brunt �pple ur sadelv�skan. Han hade �ven med sig salt k�tt, men det skulle han spara till morgondagen. Han skulle bli tvungen att jaga n�r k�ttet tog slut, och det skulle sinka honom.

Jon satte sig under tr�den och �t kexet och osten medan stoet betade vid kanten av kungsv�gen. Han sparade �pplet till sist. Det hade blivit lite mjukt, men k�ttet var fortfarande syrligt och saftigt, och han hade kommit till k�rnhuset d� han h�rde ljuden: h�star och de kom norrifr�n. Jon hoppade snabbt upp och skyndade fram till stoet. Kunde han rida ifr�n dem? Nej, de var f�r n�ra och skulle s�kert h�ra honom, och om de kom fr�n Svarta slottet�

Han ledde stoet bort fr�n v�gen till en t�t dunge med gr�gr�na granar. �Tyst nu�, sa han med d�mpad r�st och hukade sig ner f�r att kika mellan grenarna. Om gudarna var goda skulle ryttarna rida f�rbi, och troligtvis var det sm�folk fr�n Mullvadsstaden, b�nder p� v�g till sina f�lt. Men vad gjorde de ute mitt i natten?

Han lyssnade till klappret av hovar som blev allt starkare medan ryttarna i snabb takt travade kungsv�gen fram. Av ljudet att d�ma var det minst fem eller sex stycken, och deras r�ster f�rdes med av vinden.

��s�ker p� att han tog den h�r v�gen?�

�Vi kan inte vara s�kra.�

�Han kan lika v�l ha ridit �sterut, eller l�mnat v�gen och gett sig in i skogarna. Det skulle jag ha gjort.�

�I m�rkret? Det vore ju d�raktigt. Om du inte ramlade av h�sten och br�t nacken skulle du rida vilse och vara tillbaka p� muren d� solen gick upp.�

�Det skulle jag inte alls.� Grenn l�t ilsken. �Jag skulle bara rida s�derut med hj�lp av stj�rnorna.�

�Och om det var molnigt?� fr�gade Pyp.

�D� skulle jag inte ge mig av.�

�Vet ni vart jag skulle ta v�gen om det var jag? Jag skulle vara i Mullvadsstaden och gr�va efter g�mda skatter.� Paddans g�lla skratt ekade mellan tr�den. Jons sto frustade.

�Tyst med er�, sa Halder. �Jag tyckte jag h�rde n�got.�

�Var? Jag h�rde inget.� H�starna stannade.

�Du kan inte ens h�ra dig sj�lv fj�rta.�

�Det kan jag visst�, h�vdade Grenn.

�Tysta!�

Alla blev tysta och lyssnade och Jon uppt�ckte att han h�ll andan. Sam, t�nkte han. Han hade inte g�tt till gamle bj�rnen, men han hade inte heller g�tt och lagt sig utan v�ckt de andra pojkarna. M�tte dj�vulen ta dem, och om de sj�lva inte l�g i sina s�ngar i gryningen skulle de ocks� vara desert�rer. Vad t�nkte de p� egentligen?

Tystnaden tycktes dra ut i evigheter. D�r Jon satt hopkrupen kunde han se benen p� deras h�star genom grenarna. Till slut upph�vde Pyp r�sten. �Vad var det du h�rde?�

�Jag vet inte�, medgav Halder. �Ett ljud, och jag trodde att det kanske kunde vara en h�st, men��

�Det finns ingenting h�r.�

Ur �gonvr�n s�g Jon en blek skugga r�ra sig mellan tr�den. Det prasslade i l�ven och Gast kom hoppande ur skuggorna s� pl�tsligt att Jons sto blev skr�mt och gn�ggade till. �D�r!� skrek Halder.

�Jag h�rde det ocks�!�

�F�rr�dare�, v�ste Jon till skr�ckvargen d� han svingade sig upp i sadeln. Han v�nde stoets huvud f�r att smita i v�g mellan tr�den, men de var framme hos honom innan han hunnit tre meter.

�Jon!� ropade Pyp efter honom.

�Stanna�, uppmanade Grenn, �f�r du kan inte rida ifr�n oss allihop.�

Jon sv�ngde h�sten runt och drog sv�rdet. �Backa. Jag vill inte skada er, men jag g�r det om jag m�ste.�

�En mot sju?� Halder gav signalen och pojkarna spred ut sig och omringade honom.

�Vad vill ni mig?� undrade Jon.

�Vi vill f�ra dig tillbaka dit d�r du h�r hemma�, svarade Pyp.

�Jag h�r hemma hos min bror.�

�Vi �r dina br�der nu�, p�pekade Grenn.

�De kommer att hugga huvudet av dig om de f�r fast dig�, insk�t Paddan med ett nerv�st skratt. �Det h�r �r s� idiotiskt att man snarare skulle f�rv�nta sig det av Uroxen.�

�Jag skulle aldrig g�ra n�got s�dant�, f�rkunnade Grenn, �f�r jag �r ingen edsbrytare. Jag sa orden och jag menade dem.�

�Det gjorde jag med�, sa Jon. �F�rst�r ni inte? De har m�rdat min far. Det �r krig och min bror Robb sl�ss i flodlandet��

�Vi vet det�, sa Pyp h�gtidligt, �f�r Sam har ber�ttat allt f�r oss.�

�Vi �r ledsna f�r det som h�nt din far�, sa Grenn, �men det kan inte hj�lpas, f�r n�r du v�l sagt orden f�r du inte l�mna nattens v�ktare vad som �n h�nder.�

�Jag m�ste!� utbrast Jon hett.

�Du svor eden�, p�minde Pyp. �Nu b�rjar min vakt, sa du, som inte tar slut f�rr�n vid min d�d.�

�Jag ska leva och d� p� min post �, tillade Grenn och nickade.

�Ni beh�ver inte tala om orden f�r mig, f�r jag kan dem lika bra som ni.� Jon var arg nu. Varf�r kunde de inte l�ta honom ge sig av i lugn och ro? De gjorde det bara sv�rare f�r honom.

�Jag �r sv�rdet i m�rkret �, m�ssade Halder.

�Jag �r v�ktaren p� muren�, insk�t Paddan.

Jon f�rbannade dem, men det bekom dem inte det minsta. Pyp sporrade h�sten och red n�rmare medan han deklamerade: �Jag �r elden som brinner i kylan, ljuset som kommer med gryningen, hornet som v�cker dem som sover, sk�lden som skyddar m�nniskornas riken.�

�Kom inte n�rmare�, varnade Jon honom och svingade sv�rdet. �Jag menar det, Pyp.� De var inte ens kl�dda i rustning och han skulle sk�ra dem i sm�bitar om han blev tvungen till det.

Matthar befann sig bakom honom och han f�ll in i k�ren. �Jag ger mitt liv och min �ra till nattens v�ktare.�

Jon satte h�larna i sidorna p� stoet och red runt, runt. De andra pojkarna st�ngde in honom fr�n alla h�ll nu och cirkeln sl�ts allt mer.

�F�r den h�r natten�� Halder n�rmade sig fr�n v�nster.