<?xml version="1.0" encoding="utf-8"?><FictionBook xmlns="http://www.gribuser.ru/xml/fictionbook/2.0" xmlns:l="http://www.w3.org/1999/xlink"><description><title-info><genre>thriller</genre><author><first-name>Stieg</first-name><last-name>Larsson</last-name></author><book-title>Luftslottet som spr�ngdes</book-title><date>2007</date><coverpage><image l:href="#cover"/></coverpage><lang>sv</lang></title-info><document-info><author><nickname>N/A</nickname></author><date>2014</date><id>D0B76D4F-B327-468E-A10D-BB49DD88754C</id><version>1.0</version><program-used>fb2cut 2.5.4, fb2cut 2.6.2</program-used></document-info></description><body><title><p>Luftslottet som spr�ngdes</p><p>Stieg Larsson</p></title><section><title><p>DEL 1: INTERMEZZO I - EN KORRIDOR</p><p>8 � 12 APRIL</p></title><section><cite><p>Uppskattningsvis sex hundra kvinnor tj�nstgjorde i amerikanska inb�rdeskriget. De hade tagit v�rvning utkl�dda till m�n. H�r har Hollywood missat ett stycke kulturhistoria � eller �r den historien m�jligen f�r ideologiskt besv�rlig? Historieb�ckerna har alltid haft sv�rt att hantera kvinnor som inte respekterar k�nsgr�nserna och ingenstans �r den gr�nsen s� skarp som i fr�ga om krig och vapenbruk.</p><p>Historien fr�n antiken till modern tid inneh�ller dock prov p� ett stort antal ber�ttelser om kvinnliga krigare � amasoner. De vanligaste k�nda exemplen f�r plats i historieb�ckerna eftersom de f�rekommer som �drottningar�, det vill s�ga representanter f�r den h�rskande klassen. Den politiska tronf�ljden, hur obehagligt det �n kan l�ta, placerar n�mligen med j�mna mellanrum en kvinna p� tronen. Eftersom krig inte l�ter sig bevekas av genus utan �ger rum �ven d� en kvinna r�kar vara landets h�rskare s� f�r det till konsekvens att historieb�ckerna tvingas nedteckna ett antal krigardrottningar som f�ljaktligen tvingas upptr�da som vilken Churchill, Stalin eller Roosevelt som helst. Semiramis fr�n Nineve som skapade det assyriska riket och Boadicea som ledde ett av de blodigaste engelska upproren mot Romarriket �r ett par exempel. Den sistn�mnda st�r f�rresten staty vid brof�stet vid Themsen, mitt emot Big Ben. H�lsa g�rna p� henne om du r�kar passera.</p><p>D�remot �r historieb�ckerna i allm�nhet mycket tystl�tna om kvinnliga krigare i form av vanliga soldater som �vade i vapenbruk, ingick i regementen och deltog i slag mot fientliga h�rar p� samma villkor som m�nnen. �nd� har de alltid funnits. Knappt n�got krig har utspelats utan kvinnligt deltagande.</p></cite></section><section><title><p>KAPITEL 1: FREDAG 8 APRIL</p></title><p>Doktor Anders Jonasson v�cktes av syster Hanna Nicander. Klockan var strax f�re halv tv� p� morgonen.</p><p>�Vad �r det?� undrade han f�rvirrat.</p><p>�Helikopter p� ing�ende. Tv� patienter. En �ldre man och en ung kvinna. Hon �r skottskadad.�</p><p>�Jaha�, sa Anders Jonasson tr�tt.</p><p>Han k�nde sig yrvaken trots att han bara hade slumrat i n�gon halvtimme. Han hade nattjouren p� akuten p� Sahlgrenska sjukhuset i G�teborg. Det hade varit en miserabelt slitsam afton. Sedan han g�tt p� klockan 18.00 hade sjukhuset tagit emot fyra personer fr�n en frontalkrock strax utanf�r Lindome. Av dessa var en kritiskt skadad och en hade d�df�rklarats kort efter ankomsten. Han hade �ven behandlat en servitris som blivit sk�llad �ver benen vid en k�ksolycka p� en restaurang p� Avenyn, samt r�ddat livet p� en fyra�rig pojke som inkommit till sjukhuset med andningsstillest�nd efter att ha svalt ett hjul till en leksaksbil. Han hade dessutom hunnit pl�stra om en ton�rig flicka som cyklat ned i en grop. Gatukontoret hade l�mpligt valt att placera gropen vid avfarten fr�n en cykelbana och n�gon hade ocks� vr�kt ned varningsbockarna i gropen. Hon hade sytts med fjorton stygn i ansiktet och skulle beh�va tv� nya framt�nder. Jonasson hade ocks� sytt fast en bit av en tumme som en entusiastisk hemmasnickare hade r�kat hyvla loss.</p><p>Vid elvatiden hade antalet akuta patienter minskat. Han hade g�tt en rond och kontrollerat tillst�ndet f�r de patienter som inkommit och d�refter dragit sig tillbaka till ett vilorum f�r att f�rs�ka koppla av en stund. Han hade jouren fram till klockan 06.00 och brukade s�llan sova �ven om det inte kom in akutfall, men just denna natt hade han slumrat till n�stan omedelbart.</p><p>Syster Hanna Nicander gav honom en temugg. Hon hade inte hunnit f� n�gra detaljer om de inkommande fallen.</p><p>Anders Jonasson sneglade ut genom f�nstret och s�g att det blixtrade kraftigt ut mot havet. Helikoptern var verkligen ute i sista minuten. Det b�rjade pl�tsligt regna kraftigt. Ov�dret hade kommit in �ver G�teborg.</p><p>Medan han stod vid f�nstret h�rde han motorljudet och s�g helikoptern vingla i stormbyar mot helikopterplattan. Han h�ll andan n�r helikopterf�raren tycktes ha sv�rt att beh�lla kontrollen. Sedan f�rsvann den ur hans synf�lt och han h�rde hur motorn gick ned i l�gvarv. Han tog en klunk och st�llde ifr�n sig temuggen.</p><empty-line/><p>Anders Jonasson m�tte b�rarna vid akutintaget. Jourkollegan Katarina Holm tog hand om den f�rsta patienten som rullades in � en �ldre man med en kraftig ansiktsskada. Det f�ll p� doktor Jonassons lott att ta hand om den andra patienten, den skottskadade kvinnan. Han gjorde en snabb okul�rbesiktning och konstaterade att det var en till synes ton�rig flicka, sv�rt nedsmutsad och blodig med sv�ra skador. Han lyfte filten som R�ddningstj�nsten hade svept runt hennes kropp och noterade att n�gon hade tejpat igen skotts�ren i h�ften och axeln med bred silvertejp, vilket han bed�mde som ett ovanligt klyftigt initiativ. Tejpen h�ll bakterier ute och blodet inne. En kula hade tagit p� utsidan av h�ften och g�tt rakt igenom muskelv�vnaden. D�refter lyfte han p� hennes axel och lokaliserade ing�ngsh�let i ryggen. D�r fanns inget utg�ngsh�l vilket betydde att kulan satt kvar n�gonstans i axeln. Han hoppades att den inte hade penetrerat lungan, och eftersom han inte kunde uppt�cka blod i flickans munh�la drog han slutsatsen att s� troligen inte var fallet.</p><p>�R�ntgen�, sa han till den assisterande sk�terskan. Mer beh�vde han inte f�rklara.</p><p>Slutligen klippte han upp f�rbandet som R�ddningstj�nstens personal hade virat runt hennes skalle. Han blev iskall d� han med fingrarna k�nde ing�ngsh�let och ins�g att flickan hade blivit skjuten i huvudet. Inte heller d�r fanns n�got utg�ngsh�l.</p><p>Anders Jonasson stannade upp n�gon sekund och betraktade flickan. Han var pl�tsligt missmodig. Han hade ofta beskrivit sitt arbete som att vara m�lvakt. Till hans arbetsplats kom dagligen m�nniskor i varierande tillst�nd med ett enda syfte � att f� hj�lp. Det var 74-�riga tanter som fallit ihop i Nordstans galleria med hj�rtstillest�nd, 14-�riga pojkar som f�tt v�nstra lungan penetrerad av en skruvmejsel och 16-�riga flickor som hade knaprat ecstasytabletter och dansat i arton timmar och d�refter fallit ihop bl�a i ansiktet. Det var offer f�r arbetsplatsolyckor och misshandel. Det var sm�barn som anfallits av kamphundar p� Vasaplatsen och h�ndiga m�n som bara skulle s�ga till n�gra br�dor med en Black &amp; Decker och som r�kat sk�ra �nda in till m�rgpipan i handleden.</p><p>Anders Jonasson var m�lvakten som stod mellan patienten och Fonus. Hans jobb bestod i att vara den person som beslutade om �tg�rder. Om han fattade fel beslut skulle patienten d� eller kanske vakna till livsl�ng invaliditet. Han fattade oftast r�tt beslut, vilket berodde p� att det stora flertalet skadade hade ett uppenbart specifikt problem. Ett knivhugg i en lunga eller en krosskada efter en bilolycka var begripligt och �versk�dligt. Patienten �verlevde beroende p� skadans beskaffenhet och p� hur skicklig han var.</p><p>Det fanns tv� typer av skador som Anders Jonasson avskydde. Det ena var allvarliga br�nnskador som n�stan oavsett vilka �tg�rder han satte in skulle leda till livsl�ngt lidande. Det andra var skador i huvudet.</p><p>Flickan framf�r honom kunde leva med en kula i h�ften och en kula i axeln. Men en kula n�gonstans inne i hennes hj�rna var ett problem av en helt annan storleksordning. Han h�rde pl�tsligt syster Hanna s�ga n�got.</p><p>�F�rl�t?�</p><p>�Det �r hon.�</p><p>�Vad menar du?�</p><p>�Lisbeth Salander. Flickan de jagat i flera veckor f�r trippelmordet i Stockholm.�</p><p>Anders Jonasson tittade p� patientens ansikte. Syster Hanna hade helt r�tt. Det var hennes passfoto han och alla andra svenskar sett tapetserat p� l�psedlarna utanf�r varje tobaksaff�r sedan p�skhelgen. Och nu var m�rdaren sj�lv skjuten, vilket v�l utgjorde n�gon form av poetisk r�ttvisa.</p><p>Men det angick inte honom. Hans jobb var att r�dda livet p� sin patient oavsett om hon var trippelm�rdare eller nobelpristagare. Eller rentav b�de och.</p><empty-line/><p>D�refter utbr�t det effektiva kaos som pr�glar en akutmottagning. Personalen p� Jonassons skift gick rutinerat till verket. Lisbeth Salanders kvarvarande kl�der klipptes upp. En sk�terska rapporterade blodtrycket � 100/70 � medan han sj�lv satte stetoskopet mot patientens br�st och lyssnade till hj�rtslag som tycktes f�rh�llandevis regelbundna och en andning som inte var fullt lika regelbunden.</p><p>Doktor Jonasson tvekade inte att omedelbart klassificera Lisbeth Salanders tillst�nd som kritiskt. S�ren i axel och h�ft kunde bero tills vidare, med ett par kompresser eller till och med de tejpbitar som n�gon inspirerad sj�l satt fast. Det viktiga var huvudet. Doktor Jonasson beordrade en datortomografi med den datortomograf som sjukhuset investerat skattemedel i.</p><p>Anders Jonasson var blond och bl��gd, ursprungligen fr�n Ume�. Han hade arbetat p� Sahlgrenska och �stra sjukhuset i tjugo �r som omv�xlande forskare, patolog och akutl�kare. Han hade en egenhet som f�rbryllade kollegor och som gjorde personalen stolt �ver att arbeta med honom; han hade inst�llningen att ingen patient skulle d� p� hans skift och p� n�got mirakul�st s�tt hade han faktiskt lyckats h�lla nollan. N�gra av hans patienter hade f�rvisso d�tt, men det hade skett under efterbehandlingen eller av helt andra orsaker �n hans insatser.</p><p>Jonasson hade ocks� en stundom oortodox syn p� l�kekonst. Han ans�g att l�kare ibland tenderade att dra slutsatser som de inte hade t�ckning f�r och d�rmed gav upp p� tok f�r snabbt, alternativt �gnade f�r mycket tid �t att f�rs�ka utr�na exakt vad det var f�r fel p� patienten f�r att kunna s�tta in korrekt behandling. Det var f�rvisso det s�tt som instruktionsboken angav, problemet var bara att patienten riskerade att avlida medan l�karna fortfarande funderade. I v�rsta fall skulle l�karen komma fram till slutsatsen att det var ett hoppl�st fall och avbryta behandlingen.</p><p>Anders Jonasson hade dock aldrig tidigare f�tt in en patient med en kula i skallen. H�r beh�vdes f�rmodligen en neurokirurg. Han k�nde sig otillr�cklig men ins�g pl�tsligt att han m�jligen var mera lyckligt lottad �n han f�rtj�nade. Innan han skrubbade sig och satte p� sig operationskl�der ropade han till Hanna Nicander.</p><p>�Det finns en amerikansk professor som heter Frank Ellis som arbetar p� Karolinska i Stockholm men som just nu befinner sig i G�teborg. Han �r en k�nd hj�rnforskare och dessutom en god v�n till mig. Han bor p� Hotel Radisson p� Avenyn. Kan du ta reda p� telefonnumret.�</p><p>Medan Anders Jonasson fortfarande v�ntade p� r�ntgenpl�tarna kom Hanna Nicander tillbaka med telefonnumret till Hotel Radisson. Anders Jonasson kastade en blick p� klockan � 01.42 � och lyfte telefonen. Nattportieren p� Radisson var ytterst ovillig att koppla n�got samtal alls vid den tiden p� dygnet och <emphasis>doktor</emphasis> Jonasson fick formulera n�gra ytterst skarpa ord om n�dsituation innan samtalet kopplades fram.</p><p>�God morgon, Frank�, sa Anders Jonasson d� telefonluren �ntligen lyftes. �Det �r Anders. Jag h�rde att du var i G�teborg. Har du lust att komma upp p� Sahlgrenska och assistera vid en hj�rnoperation?�</p><p>�<emphasis>Are you bullshitting me?</emphasis>� h�rdes en tvivlande r�st i andra �nden av luren. Trots att Frank Ellis bott i Sverige i s� m�nga �r och obehindrat talade svenska � om �n med amerikansk brytning � f�rblev hans grundspr�k engelska. Anders Jonasson talade svenska och Ellis svarade p� engelska.</p><p>�Frank, jag �r ledsen att jag missade din f�rel�sning, men jag t�nkte att du kunde ge privatlektioner. Jag har en ung kvinna som blivit skjuten i huvudet. Ing�ngsh�l strax ovanf�r v�nster �ra. Jag skulle inte ringa dig om jag inte beh�vde en second opinion. Och jag har sv�rt att t�nka mig n�gon l�mpligare person att fr�ga.�</p><p>��r det allvar?� fr�gade Frank Ellis.</p><p>�Det �r en flicka i 25-�rs�ldern.�</p><p>�Och hon har blivit skjuten i huvudet?�</p><p>�Ing�ngsh�l, inget utg�ngsh�l.�</p><p>�Men hon lever?�</p><p>�Svag men regelbunden puls, mindre regelbunden andning, blodtrycket �r 100/70. Hon har dessutom en kula i axeln och ett skotts�r i h�ften. Det �r tv� problem som jag kan hantera.�</p><p>�Det l�ter ju lovande�, sa professor Ellis.</p><p>�Lovande?�</p><p>�Om en m�nniska har ett kulh�l i huvudet och fortfarande lever s� m�ste situationen betraktas som hoppfull.�</p><p>�Kan du assistera mig?�</p><p>�Jag m�ste erk�nna att jag tillbringade kv�llen i goda v�nners s�llskap. Jag kom i s�ng klockan ett och har f�rmodligen en imponerande promillehalt i blodet ��</p><p>�Jag kommer att fatta besluten och g�ra ingreppen. Men jag beh�ver n�gon som assisterar mig och s�ger till om jag g�r n�got tokigt. Och, �rligt talat, en stupfull professor Ellis �r f�rmodligen flera klasser b�ttre �n jag d� det handlar om att bed�ma hj�rnskador.�</p><p>�Okej. Jag kommer. Men du �r skyldig mig en tj�nst.�</p><p>�En taxi v�ntar utanf�r hotellet.�</p><empty-line/><p>Professor Frank Ellis sk�t upp glas�gonen i pannan och kliade sig i nacken. Han fokuserade blicken p� datask�rmen som visade varje vinkel och vr� av Lisbeth Salanders hj�rna. Ellis var 53 �r gammal och hade korpsvart h�r med gr� st�nk, m�rk sk�ggbotten och s�g ut som n�gon med en biroll i <emphasis>Cityakuten</emphasis>. Hans kropp antydde att han tillbringade ett antal timmar varje vecka p� n�got gym.</p><p>Frank Ellis trivdes i Sverige. Han hade kommit hit som ung utbytesforskare i slutet av 1970-talet och stannat i tv� �r. D�refter hade han kommit �ver igen vid upprepade tillf�llen till dess att han f�tt erbjudande om en professur vid Karolinska. Vid det laget var han ett internationellt respekterat namn.</p><p>Anders Jonasson hade k�nt Frank Ellis i fjorton �r. De hade f�rst tr�ffats vid ett seminarium i Stockholm och uppt�ckt att b�gge var entusiastiska flugfiskare och Anders hade bjudit med honom p� en fisketur upp till Norge. De hade h�llit kontakt genom �ren och det hade blivit fler fisketurer. D�remot hade de aldrig arbetat ihop.</p><p>�Hj�rnor �r ett mysterium�, sa professor Ellis. �Jag har �gnat mig �t hj�rnforskning i tjugo �r. Faktiskt l�ngre �n s�.�</p><p>�Jag vet. F�rl�t att jag jagade upp dig, men ��</p><p>��sch.� Frank Ellis viftade avv�rjande. �Det kommer att kosta dig en flaska Cragganmore n�sta g�ng vi �ker och fiskar.�</p><p>�Okej. Det var billigt.�</p><p>�Jag hade en patient f�r n�gra �r sedan d� jag jobbade i Boston � jag skrev om fallet i <emphasis>New England Journal of Medicine</emphasis>. Det var en flicka i samma �lder som din patient. Hon var p� v�g till universitetet d� n�gon sk�t henne med ett armborst. Pilen gick in i ytterkanten av �gonbrynet p� hennes v�nstra sida och rakt genom huvudet, ut n�stan mitt i nacken.�</p><p>�Och hon �verlevde?� undrade Jonasson f�rbluffat.</p><p>�Det s�g f�r j�vligt ut d� hon kom till akuten. Vi klippte av pilen och stoppade in hennes skalle i en datortomograf. Pilen gick rakt genom hj�rnan. Enligt alla rimliga bed�mningar borde hon ha varit d�d eller i varje fall haft ett s� massivt trauma att hon befunnit sig i koma.�</p><p>�Hur var hennes tillst�nd?�</p><p>�Hon var vid medvetande hela tiden. Inte bara det; hon var naturligtvis fruktansv�rt r�dd, men hon var helt rationell. Hennes enda problem var att hon hade ett pilskaft genom skallen.�</p><p>�Vad gjorde du?�</p><p>�Tja, jag h�mtade en t�ng och drog ut pilen och satte pl�ster p� s�ren. Ungef�r.�</p><p>�Klarade hon sig?�</p><p>�Hennes tillst�nd var f�rst�s kritiskt en l�ngre tid innan vi skrev ut henne, men �rligt talat � vi kunde ha skickat hem henne samma dag som hon kom in. Jag har aldrig haft en friskare patient.�</p><p>Anders Jonasson undrade om professor Ellis sk�mtade med honom.</p><p>�� andra sidan�, fortsatte Ellis, �s� hade jag en 42-�rig manlig patient i Stockholm f�r n�gra �r sedan som hade slagit skallen i en f�nsterkarm och f�tt en l�tt sm�ll i huvudet. Han blev illam�ende och s� hastigt sjuk att han f�rdes i ambulans till akuten. Han var medvetsl�s d� jag fick in honom. Han hade en liten bula och en v�ldigt liten bl�dning. Men han vaknade aldrig och dog efter nio dygn p� intensiven. �n i dag vet jag inte varf�r han avled. I obduktionsprotokollet skrev vi hj�rnbl�dning till f�ljd av olycksh�ndelse, men ingen av oss var n�jda med den analysen. Bl�dningen var s� extremt liten och satt p� ett s�dant s�tt att den inte borde ha p�verkat n�gonting alls. �nd� slutade lever, njurar, hj�rta och lungor efterhand att fungera. Ju �ldre jag blir desto mer upplever jag det som n�got av en roulette. Personligen tror jag inte att vi n�gonsin kommer att lista ut exakt hur hj�rnan fungerar. Vad t�nker du g�ra?�</p><p>Han knackade p� sk�rmbilden med en penna.</p><p>�Jag hoppades att du skulle tala om det f�r mig.�</p><p>�L�t h�ra din bed�mning.�</p><p>�Tja, f�r det f�rsta tycks det vara en kula av en l�tt kaliber. Den har g�tt in vid tinningen och stannat ungef�r fyra centimeter in i hj�rnan. Den vilar mot laterala ventrikeln och det finns en bl�dning d�r.�</p><p>��tg�rder?�</p><p>�F�r att anv�nda din terminologi � h�mta en t�ng och dra ut kulan samma v�g som den gick in.�</p><p>�Ett utm�rkt f�rslag. Men jag skulle nog anv�nda den tunnaste pincett du har.�</p><p>�S� enkelt?�</p><p>�I det h�r fallet, vad annat kan vi g�ra? Vi kan l�mna kulan d�r den �r och hon kanske lever till dess att hon blir hundra, men det �r ocks� en chansning. Hon kan utveckla epilepsi, migr�n, alla m�jliga otyg. Och n�got man inte g�rna vill g�ra �r att borra upp skallen och operera henne om ett �r d� sj�lva s�ret l�kts. Kulan ligger en bit fr�n de stora blod�drorna. I det h�r fallet skulle jag rekommendera att du plockade ut den, men ��</p><p>�Men vad d�?�</p><p>�Kulan oroar mig inte riktigt. Det �r det fascinerande med hj�rnskador � om hon har �verlevt att f� in kulan i huvudet s� �r det ett tecken p� att hon kommer att �verleva att f� den utplockad ocks�. Problemet �r snarare det h�r.� Han pekade p� sk�rmen. �Runt ing�ngsh�let har du en massa bensplitter. Jag kan se �tminstone ett dussin fragment som �r n�gra millimeter l�nga. N�gra av dem har sjunkit in i hj�rnv�vnaden. D�r har du det som kommer att d�da henne om du inte �r f�rsiktig.�</p><p>�Den h�r delen av hj�rnan associeras med tal och numerisk f�rm�ga.�</p><p>Ellis ryckte p� axlarna.</p><p>�Mumbo jumbo. Jag har ingen aning om vad just dessa gr� celler �r till f�r. Du kan bara g�ra ditt b�sta. Det �r du som opererar. Jag h�nger �ver axeln p� dig. Kan jag l�na kl�der och skrubba mig n�gonstans?�</p><p>Mikael Blomkvist sneglade p� klockan och konstaterade att det var strax efter tre p� morgonen. Han var f�rsedd med handf�ngsel. Han blundade en sekund. Han var d�dligt tr�tt men gick p� adrenalin. Han �ppnade �gonen och betraktade ilsket kommissarie Thomas Paulsson som tittade tillbaka med chock i blicken. De satt vid ett k�ksbord i en vit bondg�rd p� en plats i n�rheten av Nossebro som kallades Gosseberga och som Mikael h�rt talas om f�r f�rsta g�ngen i sitt liv mindre �n tolv timmar tidigare.</p><p>Katastrofen var ett faktum.</p><p>�Idiot�, sa Mikael.</p><p>�H�r nu h�r ��</p><p>�Idiot�, upprepade Mikael. �Jag sa f�r helvete till om att han var livsfarlig. Jag sa att ni m�ste hantera honom som en os�krad handgranat. Han har m�rdat minst tre personer och �r byggd som en stridsvagn och d�dar med sina bara h�nder. Och du skickar tv� bysnutar f�r att finka honom som om han vore en l�rdagsfyllerist.�</p><p>Mikael blundade igen. Han undrade vad mer som skulle g� p� tok under natten.</p><p>Han hade hittat Lisbeth Salander strax efter midnatt, sv�rt skadad. Han hade larmat polis och lyckats �vertala R�ddningstj�nsten att skicka en helikopter f�r att evakuera Lisbeth till Sahlgrenska sjukhuset. Han hade ing�ende beskrivit hennes skador och kulh�let i hennes huvud och f�tt medh�ll fr�n n�gon klok och f�rst�ndig person som insett att hon fordrade omedelbar v�rd.</p><p>Det hade �nd� dr�jt �ver en halvtimme innan helikoptern anl�nt. Mikael hade g�tt ut och h�mtat tv� bilar fr�n ladug�rden, som ocks� fungerade som garage, och t�nt str�lkastarna och markerat en landningsbana genom att belysa �kern framf�r huset.</p><p>Helikopterpersonalen och tv� medf�ljande sjukv�rdare hade agerat rutinerat och professionellt. En av sjukv�rdarna gav Lisbeth Salander f�rsta hj�lpen medan den andre tog hand om Alexander Zalachenko, �ven k�nd som Karl Axel Bodin. Zalachenko var Lisbeth Salanders far och hennes v�rste fiende. Han hade f�rs�kt d�da henne, men misslyckats. Mikael hade hittat honom sv�rt skadad i vedboden p� den ensligt bel�gna bondg�rden, med ett illavarslande yxhugg i ansiktet och en krosskada i benet.</p><empty-line/><p>Medan Mikael hade v�ntat p� helikoptern hade han gjort vad han kunnat f�r Lisbeth. Han hade h�mtat ett rent lakan fr�n ett linnesk�p och skurit upp det och lagt f�rsta f�rband. Han hade konstaterat att blodet hade koagulerat som en propp i ing�ngsh�let i huvudet och inte riktigt vetat om han skulle v�ga l�gga f�rband eller inte. Till sist hade han knutit lakanet mycket l�st runt hennes huvud, mest f�r att s�ret inte skulle vara lika exponerat f�r bakterier och smuts. D�remot hade han stoppat bl�dningen fr�n kulh�len i h�ft och axel p� enklast t�nkbara s�tt. I ett sk�p hade han hittat en rulle med bred silvertejp och helt enkelt tejpat ihop s�ren. Han hade baddat hennes ansikte med en fuktig handduk och f�rs�kt torka bort den v�rsta smutsen.</p><p>Han hade inte g�tt ut i vedboden och gett Zalachenko n�gon hj�lp. I sitt stilla sinne konstaterade han att han �rligt talat inte brydde sig ett dugg om Zalachenko.</p><p>Medan han v�ntade p� R�ddningstj�nsten hade han ocks� ringt till Erika Berger och f�rklarat l�get.</p><p>��r du oskadd?� fr�gade Erika.</p><p>�Jag �r okej�, svarade Mikael. �Det �r Lisbeth som �r skadad.�</p><p>�Stackars flicka�, sa Erika Berger. �Jag har l�st Bj�rcks S�poutredning under kv�llen. Hur ska du hantera det h�r?�</p><p>�Jag orkar inte ens t�nka p� saken�, sa Mikael.</p><p>Medan han pratade med Erika satt han p� golvet bredvid soffan och h�ll ett vakande �ga p� Lisbeth Salander. Han hade dragit av henne skor och byxor f�r att komma �t att l�gga f�rband p� skottskadan p� h�ften och pl�tsligt r�kade han l�gga handen p� kl�desplagget som han sl�ngt p� golvet bredvid soffan. Han k�nde ett f�rem�l i en benficka och drog upp en Palm Tungsten T3.</p><p>Han rynkade �gonbrynen och betraktade handdatorn eftert�nksamt. N�r han h�rde ljudet av helikoptern stoppade han datorn i innerfickan p� sin jacka. D�refter � medan han fortfarande var ensam, b�jde han sig fram och s�kte igenom alla Lisbeth Salanders fickor. Han hittade ytterligare en upps�ttning nycklar till l�genheten vid Mosebacke och ett pass i namnet Irene Nesser. Han stoppade snabbt ned f�rem�len i ett fack i sin datorv�ska.</p><p>den f�rsta polisbilen med Fredrik Torstensson och Gunnar Andersson fr�n polisen i Trollh�ttan anl�nde n�gra minuter efter att R�ddningstj�nstens helikopter landat. De f�ljdes av kommissarien i yttre tj�nst, Thomas Paulsson, som omedelbart hade tagit bef�let �ver situationen. Mikael hade g�tt fram och b�rjat f�rklara vad som h�nt. Han upplevde Paulsson som en gr�tmyndig och fyrkantig fanjunkare. Det var n�r Paulsson anl�nde som saker b�rjade g� p� tok.</p><p>Paulsson visade inga tecken p� att f�rst� vad Mikael pratade om. Han verkade m�rkligt sk�rrad och det enda faktum han tog in var att den s�ndertrasade flickan p� golvet framf�r k�kssoffan var den efterspanade trippelm�rdaren Lisbeth Salander, vilket var ett synnerligen angel�get kap. Paulsson hade tre g�nger fr�gat den str�ngt upptagne sjukv�rdaren fr�n R�ddningstj�nsten om flickan kunde gripas p� plats. Till sist hade sjukv�rdaren rest sig och vr�lat till Paulsson att h�lla sig p� arml�ngds avst�nd.</p><p>D�refter hade Paulsson fokuserat p� den sargade Alexander Zalachenko i vedboden och Mikael hade h�rt Paulsson rapportera �ver radio att Salander uppenbarligen hade f�rs�kt d�da ytterligare en person.</p><p>Vid det laget var Mikael s� irriterad p� Paulsson, som uppenbarligen inte lyssnade p� ett ord av det han f�rs�kte s�ga, att han h�jde r�sten och manade Paulsson att omedelbart ringa kriminalinspekt�r Jan Bublanski i Stockholm. Han plockade upp sin mobil och erbj�d sig att sl� numret. Det var Paulsson inte intresserad av.</p><p>Mikael hade d�refter beg�tt tv� misstag.</p><p>Han hade beslutsamt f�rklarat att den verklige trippelm�rdaren var en man vid namn Ronald Niedermann som var byggd som en pansarbrytande robot, led av sjukdomen congenital analgesia och f�r �gonblicket satt hopbuntad i ett dike p� v�gen mot Nossebro. Mikael beskrev var Niedermann kunde �terfinnas och rekommenderade att polisen skulle mobilisera en pluton infanterister med f�rst�rkningsvapen f�r att h�mta honom. Paulsson hade fr�gat hur Niedermann hamnat i diket och Mikael erk�nde �ppenhj�rtigt att det var han som medelst vapenhot hade �stadkommit denna bel�genhet.</p><p>�Vapenhot?� undrade kommissarie Paulsson.</p><p>Vid det laget borde Mikael ha insett att Paulsson var ett stolpskott. Han borde ha lyft mobilen och sj�lv ringt upp Jan Bublanski och bett denne ingripa f�r att skingra den dimma som Paulsson tycktes innesluten i. Ist�llet hade Mikael beg�tt misstag nummer tv� genom att f�rs�ka �verl�mna det vapen han hade i jackfickan � den Colt 1911 Government som han tidigare under dagen hittat i Lisbeth Salanders l�genhet i Stockholm och med vars hj�lp han bem�strat Ronald Niedermann.</p><p>Detta hade dock f�ranlett Paulsson att p� st�ende fot gripa Mikael Blomkvist f�r olaga vapeninnehav. Paulsson hade d�refter beordrat poliserna Torstensson och Andersson att bege sig till den plats p� v�gen mot Nossebro som Mikael angivit och utr�na om det l�g n�gon sanning i Mikaels historia att det satt en m�nniska bunden vid en �lgskylt i ett dike. Om s� var fallet skulle poliserna f�rse personen i fr�ga med handf�ngsel och f�ra honom till g�rden i Gosseberga.</p><p>Mikael hade omedelbart protesterat och f�rklarat att Ronald Niedermann inte var en person som enkelt kunde gripas och f�rses med handf�ngsel � han var en livsfarlig m�rdare. N�r Paulsson valde att ignorera Mikaels protester hade tr�ttheten tagit ut sin r�tt. Mikael hade kallat Paulsson en inkompetent j�vel och vr�lat att Torstensson och Andersson skulle ge fan i att sl�ppa loss Ronald Niedermann utan att tillkalla f�rst�rkning.</p><p>Resultatet av utbrottet hade blivit att Mikael f�rsetts med handf�ngsel och placerats i baks�tet p� Paulssons kommissariebil, varifr�n han sv�rande hade �sett Torstensson och Andersson f�rsvinna med sin polisbil. Den enda ljusglimten i m�rkret var att Lisbeth Salander hade rullats till helikoptern och f�rsvunnit �ver tr�dtopparna i riktning mot Sahlgrenska. Mikael k�nde sig fullst�ndigt hj�lpl�s och borta ur informationsfl�det och kunde bara hoppas att Lisbeth skulle komma under kompetent v�rd.</p><empty-line/><p>Doktor Anders Jonasson lade tv� djupa snitt �nda ned till skallbenet och vek upp huden runt ing�ngsh�let. Han anv�nde kl�mmor f�r att fixera �ppningen. En operationssk�terska f�rde f�rsiktigt in en sug f�r att avl�gsna blod. D�refter kom den ot�cka biten d� doktor Jonasson anv�nde en borr f�r att utvidga h�let i skallbenet. Proceduren gick enerverande l�ngsamt.</p><p>Till sist hade han ett h�l som var tillr�ckligt stort f�r att Lisbeth Salanders hj�rna skulle vara �tkomlig. Han f�rde f�rsiktigt in en sond i hj�rnan och utvidgade s�rkanalen n�gra millimeter. D�refter f�rde han in en tunnare sond och lokaliserade kulan. Fr�n skallr�ntgen kunde han konstatera att kulan hade vridit sig och l�g i fyrtiofem graders vinkel mot s�rkanalen. Han anv�nde sonden f�r att f�rsiktigt peta p� kanten av kulan och kunde efter en serie misslyckade f�rs�k lyfta den en aning s� att han kunde vrida den r�tt.</p><p>Slutligen f�rde han ned en tunn pincett med r�fflad gripklo. Han n�p �t h�rt kring basen av kulan och fick grepp. Han drog pincetten rakt upp. Kulan f�ljde med n�stan helt utan motst�nd. Han h�ll upp den mot ljuset en sekund och konstaterade att den tycktes intakt och sl�ppte den d�refter i en sk�l.</p><p>�Svabba�, sa han och fick omedelbart ordern uppfylld.</p><p>Han kastade en blick p� EKG som visade att hans patient fortfarande hade regelbunden hj�rtverksamhet.</p><p>�Pincett.�</p><p>Han drog ned ett kraftigt f�rstoringsglas fr�n ett h�ngstativ och fokuserade p� det blottlagda omr�det.</p><p>�F�rsiktigt�, sa professor Frank Ellis.</p><p>Under de kommande fyrtiofem minuterna plockade Anders Jonasson ut inte mindre �n trettiotv� sm� benflisor runt ing�ngsh�let. Den minsta av dessa flisor kunde knappt ses med blotta �gat.</p><p>medan Mikael Blomkvist frustrerat f�rs�kte lirka upp sin mobiltelefon fr�n kavajens br�stficka � vilket visade sig vara en om�jlig uppgift med h�nderna bojade � anl�nde flera bilar med b�de poliser och teknisk personal till Gosseberga. De dirigerades av kommissarie Paulsson att s�kra teknisk bevisning i vedboden och att g�ra en grundlig unders�kning av bostadshuset d�r flera vapen tagits i beslag. Mikael betraktade resignerat deras �vningar fr�n sin utkikspunkt i baks�tet p� Paulssons bil.</p><p>Det var f�rst efter en dryg timme som Paulsson tycktes bli medveten om att poliserna Torstensson och Andersson �nnu inte �terv�nt fr�n sitt uppdrag att h�mta Ronald Niedermann. Han s�g pl�tsligt bekymrad ut och tog in Mikael Blomkvist till k�ket d�r han �ter ombads l�mna en v�gbeskrivning.</p><p>Mikael blundade.</p><p>Han satt fortfarande kvar i k�ket tillsammans med Paulsson d� piketstyrkan som skickats att unds�tta Torstensson och Andersson rapporterade tillbaka. Polisman Gunnar Andersson hade hittats d�d med bruten nacke. Hans kollega Fredrik Torstensson levde fortfarande men var sv�rt misshandlad. B�gge �terfanns vid �lgvarningsskylten i diket. Deras tj�nstevapen och den m�lade polisbilen saknades.</p><p>Fr�n att ha varit en n�gorlunda �verblickbar situation hade kommissarie Thomas Paulsson pl�tsligt att hantera ett polismord och en v�pnad desperado p� flykt.</p><p>�Idiot�, upprepade Mikael Blomkvist.</p><p>�Det hj�lper inte att f�rol�mpa polisen.�</p><p>�P� den punkten �r vi �verens. Men jag kommer att s�tta dit dig f�r tj�nstefel s� att det st�nker om det. Innan jag �r klar med dig kommer du att vara utsedd till Sveriges dummaste polis p� varenda l�psedel i landet.�</p><p>Hotet om att h�ngas ut till offentligt �tl�je var tydligen det enda som bet p� Thomas Paulsson. Han s�g orolig ut.</p><p>�Vad f�resl�r du?�</p><p>�Jag kr�ver att du ringer kriminalinspekt�r Jan Bublanski i Stockholm. Nu.�</p><empty-line/><p>Kriminalinspekt�r Sonja Modig vaknade med ett ryck d� hennes mobiltelefon som var p� laddning b�rjade ringa i andra �nden av sovrummet. Hon tittade p� klockan p� nattduksbordet och konstaterade till sin f�rtvivlan att det var strax efter fyra p� morgonen. Hon s�g d�refter p� sin make som fridfullt snarkade vidare. Han skulle kunna sova sig igenom en artillerichock utan att vakna. Hon vacklade upp ur s�ngen och hittade svarsknappen p� mobilen.</p><p><emphasis>Jan Bublanski,</emphasis> t�nkte hon, v<emphasis>em annars.</emphasis></p><p>�Det har tagit hus i helvete nere i Trollh�ttantrakten�, h�lsade hennes chef utan �vrig formalia. �X2000 till G�teborg g�r tio �ver fem.�</p><p>�Vad har h�nt?�</p><p>�Blomkvist har hittat Salander och Niedermann och Zalachenko. Blomkvist �r gripen f�r f�rol�mpning av polisman, motst�nd och olaga vapeninnehav. Salander �r transporterad till Sahlgrenska med en kula i skallen. Zalachenko �r p� Sahlgrenska med en yxa i skallen. Niedermann �r p� fri fot. Han har m�rdat en polis under natten.�</p><p>Sonja Modig blinkade tv� g�nger och k�nde tr�ttheten. Hon ville mest av allt krypa tillbaka ned i s�ngen och ta semester en m�nad.</p><p>�X2000 tio �ver fem. Okej. Vad ska jag g�ra?�</p><p>�Ta taxi till Centralen. Du f�r s�llskap av Jerker Holmberg. Ni ska ta kontakt med en kommissarie Thomas Paulsson vid Trollh�ttanpolisen som tydligen �r ansvarig f�r mycket av nattens tumult och som enligt Blomkvist �r ett, citat, stolpskott av stora m�tt, slut citat.�</p><p>�Du har pratat med Blomkvist?�</p><p>�Han �r tydligen gripen och bojad. Jag lyckades �vertala Paulsson att h�lla upp luren en kort stund. Jag �r p� v�g in till Kungsholmen just nu och ska f�rs�ka f� klarhet i vad som �r p� g�ng. Vi h�ller kontakt p� mobilen.�</p><p>Sonja Modig tittade p� klockan ytterligare en g�ng. D�refter ringde hon taxi och gick och st�llde sig under duschen i en minut. Hon borstade t�nderna, drog en kam genom h�ret, satte p� sig svarta l�ngbyxor, svart t-tr�ja och en gr� kavaj. Hon stoppade tj�nstevapnet i axelv�skan och valde en m�rkr�d skinnjacka som ytterplagg. D�refter ruskade hon liv i sin man och f�rklarade vart hon var p� v�g och att han fick sk�ta ungarna p� morgonen. Hon gick ut genom porten i samma �gonblick som taxin stannade p� gatan.</p><p>Hon beh�vde inte leta efter sin kollega, kriminalinspekt�r Jerker Holmberg. Hon utgick fr�n att han skulle finnas i restaurangvagnen och kunde konstatera att s� var fallet. Han hade redan k�pt sm�rg�s och kaffe �t henne. De satt tysta i fem minuter och �t frukost. Till sist sk�t Holmberg kaffekoppen �t sidan.</p><p>�Man kanske skulle omskola sig�, sa han.</p><p>klockan fyra p� morgonen hade �ntligen en kriminalinspekt�r Marcus Erlander fr�n v�ldsroteln i G�teborg anl�nt till Gosseberga och �vertagit spaningsledningen fr�n den h�rt belastade Thomas Paulsson. Erlander var en rundn�tt gr�h�rig man i 50-�rs�ldern. En av hans f�rsta �tg�rder hade varit att befria Mikael Blomkvist fr�n handf�ngslet och servera bullar och kaffe fr�n en termos. De satte sig i vardagsrummet f�r ett enskilt samtal.</p><p>�Jag har pratat med Bublanski i Stockholm�, sa Erlander. �Vi k�nner varandra sedan m�nga �r. B�de han och jag beklagar Paulssons bem�tande.�</p><p>�Han lyckades ha ihj�l en polis i natt�, sa Mikael.</p><p>Erlander nickade. �Jag k�nde polisman Gunnar Andersson personligen. Han tj�nstgjorde i G�teborg innan han flyttade till Trollh�ttan. Han �r far till en tre�rig flicka.�</p><p>�Jag beklagar. Jag f�rs�kte varna ��</p><p>Erlander nickade.</p><p>�Jag har f�rst�tt det. Du anv�nde stora bokst�ver och det �r d�rf�r du blev bojad. Det var du som nitade Wennerstr�m. Bublanski s�ger att du �r en oh�ngd journalistj�vel och tokig privatspanare men att du m�jligen vet vad du pratar om. Kan du s�tta in mig i bilden p� ett begripligt s�tt?�</p><p>�Det h�r �r allts� uppl�sningen av morden p� mina v�nner Dag Svensson och Mia Bergman i Enskede, och mordet p� en person som inte �r min v�n � advokat Nils Bjurman som var Lisbeth Salanders f�rvaltare.�</p><p>Erlander nickade.</p><p>�Som du vet har polisen jagat Lisbeth Salander sedan i p�skas. Hon har varit misst�nkt f�r trippelmord. Till att b�rja med ska du ha klart f�r dig att Lisbeth Salander �r oskyldig till dessa mord. Hon �r om n�got ett offer i sammanhanget.�</p><p>�Jag har inte haft ett dugg med Salander�rendet att g�ra, men efter allt som har skrivits i media k�nns det en aning sv�rsm�lt att hon skulle vara helt oskyldig.�</p><p>�Inte desto mindre �r det s� det ligger till. Hon �r oskyldig. Punkt. Den verklige m�rdaren �r Ronald Niedermann som m�rdade din kollega Gunnar Andersson i natt. Han arbetar f�r Karl Axel Bodin.�</p><p>�Den Bodin som allts� ligger p� Sahlgrenska med en yxa i skallen.�</p><p>�Rent tekniskt sett sitter inte yxan kvar i huvudet. Jag utg�r fr�n att det �r Lisbeth som nitat honom. Hans verkliga namn �r Alexander Zalachenko. Han �r Lisbeths far och en f�re detta yrkesm�rdare fr�n den ryska milit�ra underr�ttelsetj�nsten. Han hoppade av p� 1970-talet och arbetade sedan f�r S�po fram till dess att Sovjetunionen f�ll. D�refter har han frilansat som gangster.�</p><p>Erlander granskade eftert�nksamt figuren p� soffan framf�r honom. Mikael Blomkvist var blanksvettig och s�g b�de frusen och d�dstr�tt ut. Fram till dess hade han argumenterat rationellt och sammanh�ngande men kommissarie Thomas Paulsson � vars ord Erlander inte f�ste n�gon vidare tilltro till � hade f�rvarnat om att Blomkvist dillade om ryska agenter och tyska l�nnm�rdare, vilket knappast tillh�rde rutin�renden bland svenska kriminal�renden. Blomkvist hade uppenbarligen kommit till den punkt i historien som Paulsson avf�rdat. Men det l�g en d�d och en sv�rt skadad polis i dikesrenen p� v�gen till Nossebro, och Erlander var villig att lyssna. Han kunde emellertid inte hindra att ett st�nk av misstro h�rdes i hans r�st.</p><p>�Okej. En rysk agent.�</p><p>Blomkvist log blekt, uppenbarligen medveten om hur bef�ngd hans historia l�t.</p><p>�En f�re detta rysk agent. Jag kan dokumentera alla mina p�st�enden.�</p><p>�Forts�tt.�</p><p>�Zalachenko var toppspion p� 1970-talet. Han hoppade av och fick en fristad av S�po. Det �r s� vitt jag kan f�rst� inte en unik situation i k�lvattnet p� Sovjetunionens s�nderfall.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Jag vet som sagt inte exakt vad som har h�nt h�r i natt, men Lisbeth har sp�rat sin far som hon inte tr�ffat p� femton �r. Han misshandlade hennes mamma s� illa att hon sedermera avled. Han f�rs�kte m�rda Lisbeth, han l�g genom Ronald Niedermann bakom morden p� Dag Svensson och Mia Bergman. Dessutom var han ansvarig f�r kidnappningen av Lisbeths v�ninna Miriam Wu � Paolo Robertos omtalade titelmatch i Nykvarn.�</p><p>�Om Lisbeth Salander har huggit sin far i huvudet med en yxa s� �r hon inte precis oskyldig.�</p><p>�Lisbeth Salander har sj�lv tre kulh�l i kroppen. Jag tror att man kommer att kunna h�vda ett visst m�tt av sj�lvf�rsvar. Jag undrar ��</p><p>�Ja?�</p><p>�Lisbeth var s� nedsmutsad med jord och lera att hennes h�r bara var en enda stelnad lortkaka. Hon hade fullt med sand innanf�r kl�derna. Det ser ut som om hon varit begravd. Och Niedermann har uppenbarligen en viss vana av att gr�va ned folk. Polisen i S�dert�lje har hittat tv� gravar i det d�r lagret som �gs av Svavelsj� MC utanf�r Nykvarn.�</p><p>�Tre faktiskt. De hittade ytterligare en grav sent i g�r kv�ll. Men om Lisbeth Salander har blivit skjuten och nedgr�vd � vad g�r hon d� alls uppe med en yxa i handen?�</p><p>�Jag vet allts� inte vad som h�nt, men Lisbeth �r m�rkligt resursstark. Jag f�rs�kte �vertala Paulsson att ta hit en hundpatrull ��</p><p>�Den �r p� v�g.�</p><p>�Bra.�</p><p>�Paulsson grep dig f�r f�rol�mpning.�</p><p>�Jag bestrider. Jag kallade honom f�r idiot, inkompetent idiot och stolpskott. Inget av dessa epitet �r i sammanhanget f�rol�mpningar.�</p><p>�Hmm. Men du �r ocks� gripen f�r olaga vapeninnehav.�</p><p>�Jag gjorde misstaget att f�rs�ka �verl�mna ett vapen till honom. I �vrigt vill jag inte uttala mig om den saken f�rr�n jag f�tt r�dg�ra med min advokat.�</p><p>�Okej. Vi l�gger det �t sidan. Vi har allvarligare saker att prata om. Vad vet du om den h�r Niedermann?�</p><p>�Han �r en m�rdare. Det �r n�got fel p� honom; han �r �ver tv� meter l�ng och byggd som en pansarbrytande robot. Fr�ga Paolo Roberto som boxats med honom. Han lider av congenital analgesia. Det �r en sjukdom som inneb�r att transmittorsubstansen i nervbanorna inte fungerar och han kan f�ljaktligen inte k�nna sm�rta. Han �r tysk, f�dd i Hamburg och var skinnskalle i ton�ren. Han �r livsfarlig och p� fri fot.�</p><p>�Har du n�gon aning om vart han kan t�nkas fly?�</p><p>�Nej. Jag vet bara att jag hade honom redo f�r avh�mtning n�r stolpskottet fr�n Trollh�ttan fick bef�let �ver situationen.�</p><p>strax f�re klockan fem p� morgonen drog doktor Anders Jonasson av sig sina neds�lade latexhandskar och kastade dem i sopkorgen. En operationssk�terska lade kompresser �ver skotts�ret i h�ften. Operationen hade p�g�tt i tre timmar. Han tittade p� Lisbeth Salanders rakade och illa medfarna huvud som redan var inpaketerat i bandage.</p><p>Han erfor en pl�tslig �mhet av det slag han ofta k�nde inf�r patienter som han opererat. Enligt tidningarna var Lisbeth Salander en psykopatisk massm�rdare, men i hans �gon s�g hon mest ut som en skadeskjuten sparv. Han skakade p� huvudet och tittade d�refter p� doktor Frank Ellis som roat betraktade honom.</p><p>�Du �r en utm�rkt kirurg�, sa Ellis.</p><p>�Kan jag bjuda p� frukost?�</p><p>�Kan man f� pannkakor och sylt n�gonstans h�r?�</p><p>�V�fflor�, sa Anders Jonasson. �Hemma hos mig. L�t mig ringa och f�rvarna min fru s� tar vi en taxi.� Han stannade och tittade p� klockan. �Vid n�rmare eftertanke tror jag att det �r lika bra att vi l�ter bli att ringa.�</p><empty-line/><p>Advokat Annika Giannini vaknade med ett ryck. Hon vred huvudet till h�ger och konstaterade att klockan var tv� minuter i sex. Hon hade ett f�rsta m�te med en klient redan klockan �tta. Hon vred huvudet till v�nster och sneglade p� sin make Enrico Giannini som sov fridfullt och som i b�sta fall skulle vakna vid �ttatiden. Hon blinkade kraftigt n�gra g�nger och klev upp och satte p� kaffebryggaren innan hon st�llde sig i duschen. Hon tog god tid p� sig i badrummet och kl�dde sig i svarta byxor, vit polojumper och en r�d kavaj. Hon rostade tv� skivor br�d och lade p� ost och apelsinmarmelad och en skivad avokado och tog frukosten till vardagsrummet lagom till nyhetss�ndningen halv sju p� morgon-TV. Hon tog en klunk kaffe och hade precis �ppnat munnen f�r att ta en tugga d� hon h�rde p�annonsen.</p><p>En polisman d�dad och en sv�rt skadad. Dramatik i natt d� efterspanade trippelm�rdaren Lisbeth Salander greps.</p><p>Hon hade f�rst sv�rt att f�rst� sammanhanget eftersom hennes f�rsta intryck var att det var Lisbeth Salander som hade d�dat en polis. Nyhetsrapporteringen var knapph�ndig, men s� sm�ningom f�rstod hon att det var en man som efterspanades f�r polismord. Rikslarm hade g�tt ut p� en �nnu icke namngiven 35-�rig man. Lisbeth Salander l�g tydligen sv�rt skadad p� Sahlgrenska sjukhuset i G�teborg.</p><p>Annika klickade �ver till den andra kanalen men blev inte klokare p� vad som hade h�nt. Hon h�mtade mobiltelefonen och slog numret till sin bror Mikael Blomkvist. Hon m�ttes av beskedet att abonnenten inte kunde n�s. Hon k�nde ett styng av r�dsla. Mikael hade ringt henne kv�llen innan p� v�g mot G�teborg. Han hade varit p� jakt efter Lisbeth Salander. Och en m�rdare vid namn Ronald Niedermann.</p><empty-line/><p>N�r det ljusnade hittade en observant polis blodsp�r i terr�ngen bakom vedboden. En polishund f�ljde sp�ret fram till en grop i marken i en skogsgl�nta ungef�r fyra hundra meter nordost om g�rden i Gosseberga.</p><p>Mikael slog f�lje med kriminalinspekt�r Erlander. De studerade platsen eftert�nksamt. De hade inga problem med att uppt�cka en stor m�ngd blod i och kring gropen.</p><p>De hittade �ven ett illa medfaret cigarettetui som uppenbarligen hade anv�nts som sandspade. Erlander placerade cigarettetuiet i en bevisp�se och m�rkte fyndet. Han samlade �ven upp prover av blodf�rgade jordklumpar. En uniformerad polis gjorde honom uppm�rksam p� en cigarettfimp av m�rket Pall Mall utan filter n�gon meter fr�n gropen. �ven denna placerades i en bevisp�se och etiketterades. Mikael kom ih�g att han sett ett paket Pall Mall p� diskb�nken i Zalachenkos hus.</p><p>Erlander sneglade mot himlen och s�g tunga regnmoln. Stormen som tidigare under natten h�rjat i G�teborg passerade tydligen s�der om Nossebrotrakten, men det var bara en tidsfr�ga innan det skulle b�rja regna. Han v�nde sig till en uniform och bad denne skaffa fram en presenning att t�cka gropen med.</p><p>�Jag tror att du har r�tt�, sa Erlander slutligen till Mikael. �En analys av blodet kommer nog att fastst�lla att Lisbeth Salander har legat h�r och jag gissar att vi kommer att hitta hennes fingeravtryck p� etuiet. Hon blev skjuten och begravd men m�ste p� n�got s�tt ha �verlevt och lyckats gr�va sig upp och ��</p><p>�� och g�tt tillbaka till g�rden och dr�mt yxan i Zalachenkos skalle�, avslutade Mikael. �Hon �r en r�tt tjurig j�vel.�</p><p>�Men hur fan hanterade hon Niedermann?�</p><p>Mikael ryckte p� axlarna. I det avseendet var han precis lika f�rbryllad som Erlander.</p></section><section><title><p>KAPITEL 2: FREDAG 8 APRIL</p></title><p>Sonja Modig och Jerker Holmberg anl�nde till G�teborgs central strax efter �tta p� morgonen. Bublanski hade ringt och gett nya instruktioner; de skulle strunta i att �ka till Gosseberga och ist�llet ta en taxi till polishuset vid Ernst Fontells plats vid Nya Ullevi, som var s�te f�r l�nskriminalpolisen i V�stra G�taland. De v�ntade i n�stan en timme innan kriminalinspekt�r Erlander anl�nde fr�n Gosseberga tillsammans med Mikael Blomkvist. Mikael h�lsade p� Sonja Modig som han tr�ffat tidigare och skakade hand med Jerker Holmberg. D�refter ansl�t en kollega till Erlander med en uppdatering om jakten p� Ronald Niedermann. Det var en kort rapport.</p><p>�Vi har en spaningsgrupp under ledning av l�nskriminalen. Det har g�tt ut rikslarm f�rst�s. Vi hittade polisbilen i Alings�s klockan sex i morse. D�r upph�r sp�ren f�r n�rvarande. Vi misst�nker att han bytt fordon men vi har inte f�tt in n�gon anm�lan om bilst�ld.�</p><p>�Media?� fr�gade Modig och sneglade urs�ktande p� Mikael Blomkvist.</p><p>�Det �r ett polismord och fullt p�drag. Vi kommer att h�lla en presskonferens klockan tio.�</p><p>��r det n�gon som har n�got besked om tillst�ndet f�r Lisbeth Salander?� undrade Mikael. Han k�nde sig besynnerligt ointresserad av allt som hade med jakten p� Niedermann att g�ra.</p><p>�Hon har opererats under natten. De har plockat ut en kula ur hennes huvud. Hon har inte vaknat �nnu.�</p><p>�Finns det n�gon prognos?�</p><p>�S� vitt jag f�rst�r vet vi ingenting f�rr�n hon har vaknat. Men l�karen som opererat s�ger att han har gott hopp om att hon kommer att �verleva om inga komplikationer tillst�ter.�</p><p>�Och Zalachenko?� undrade Mikael.</p><p>�Vem?� fr�gade Erlanders kollega, som �nnu inte var insatt i de intrikata detaljerna i historien.</p><p>�Karl Axel Bodin.�</p><p>�Jas�, ja han har ocks� opererats under natten. Han har f�tt ett elakt hugg �ver ansiktet och ett annat alldeles under kn�sk�len. Han �r illa tilltygad men det �r inga livshotande skador.�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Du ser tr�tt ut�, sa Sonja Modig.</p><p>�Jovars. Jag �r inne p� tredje dygnet med n�stan ingen s�mn.�</p><p>�Han somnade faktiskt i bilen ned fr�n Nossebro�, sa Erlander.</p><p>�Orkar du dra hela historien fr�n b�rjan?� undrade Holmberg. �Det k�nns som om det st�r ungef�r 3-0 mellan privatspanarna och polisen.�</p><p>Mikael log blekt.</p><p>�Det d�r �r en replik som jag skulle vilja h�ra fr�n Bublanski�, sa han.</p><p>De satte sig i polishusets cafeteria f�r att �ta frukost. Mikael �gnade en halvtimme �t att steg f�r steg f�rklara hur han pusslat ihop storyn om Zalachenko. N�r han var f�rdig satt poliserna eftert�nksamt tysta.</p><p>�Det finns n�gra h�l i din historia�, sa slutligen Jerker Holmberg.</p><p>�F�rmodligen�, sa Mikael.</p><p>�Du f�rklarar inte hur du kom i besittning av den h�r hemligst�mplade S�porapporten om Zalachenko.�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Jag hittade den i g�r hemma hos Lisbeth Salander n�r jag �ntligen tagit reda p� var hon g�mde sig. Hon hittade den i sin tur gissningsvis i advokat Nils Bjurmans sommarstuga.�</p><p>�Du har allts� hittat Salanders g�mst�lle�, sa Sonja Modig.</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Och?�</p><p>�Den adressen f�r ni lista ut sj�lva. Lisbeth har lagt ned stor m�da p� att skaffa sig en hemlig adress och jag t�nker inte vara den som l�cker.�</p><p>Modig och Holmberg mulnade en aning.</p><p>�Mikael � det �r faktiskt en mordutredning�, sa Sonja Modig.</p><p>�Och du har �nnu inte riktigt f�rst�tt att Lisbeth Salander �r oskyldig och att polisen har kr�nkt hennes integritet p� ett s�tt som saknar motstycke. Lesbisk satanistliga, var f�r ni allt ifr�n? Om hon vill ber�tta f�r er var hon �r bosatt s� �r jag �vertygad om att hon kommer att g�ra det.�</p><p>�Men det finns en annan sak som jag inte riktigt begriper�, insisterade Holmberg. �Hur kommer Bjurman in i historien �verhuvudtaget? Du s�ger att det var han som satte ig�ng hela historien genom att kontakta Zalachenko och be honom d�da Salander � men varf�r skulle han g�ra det?�</p><p>Mikael tvekade en l�ng stund.</p><p>�Min gissning �r att han anlitade Zalachenko f�r att r�ja undan Lisbeth Salander. Avsikten var att hon skulle hamna i det d�r lagret i Nykvarn.�</p><p>�Han var hennes f�rvaltare. Vad skulle han ha f�r motiv att r�ja henne ur v�gen?�</p><p>�Det �r komplicerat.�</p><p>�F�rklara.�</p><p>�Han hade ett j�vligt bra motiv. Han hade gjort n�got som Lisbeth k�nde till. Hon var ett hot mot hela hans framtid och v�lst�nd.�</p><p>�Vad hade han gjort?�</p><p>�Jag tror att det �r b�st att Lisbeth sj�lv f�r f�rklara orsaken.�</p><p>Han m�tte Holmbergs blick.</p><p>�L�t mig gissa�, sa Sonja Modig. �Bjurman hade gjort n�got mot sin skyddsling.�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Ska jag gissa p� att han utsatt henne f�r n�gon form av sexuellt �vergrepp?�</p><p>Mikael ryckte p� axlarna och avstod fr�n kommentarer.</p><p>�Du k�nner inte till tatueringen p� Bjurmans mage?�</p><p>�Tatuering?�</p><p>�En amat�rm�ssig tatuering med ett budskap tv�rs �ver hela magen � <emphasis>Jag �r ett sadistiskt svin, ett kr�k och en v�ldt�ktsman.</emphasis> Vi har grubblat �ver vad det handlade om.�</p><p>Mikael gapskrattade pl�tsligt.</p><p>�Vad �r det?�</p><p>�Jag har funderat �ver vad Lisbeth gjorde f�r att h�mnas. Men h�r ni � det h�r vill jag inte diskutera med er, av samma sk�l som tidigare. Det handlar om hennes integritet. Det �r Lisbeth som har blivit utsatt f�r ett brott. Det �r hon som �r offret. Det �r hon som ska avg�ra vad hon vill ber�tta f�r er. Sorry.�</p><p>Han s�g n�stan urskuldande ut.</p><p>�V�ldt�kter ska polisanm�las�, sa Sonja Modig.</p><p>�Jag h�ller med. Men den h�r v�ldt�kten �gde rum f�r tv� �r sedan och Lisbeth har �nnu inte pratat med polisen om saken. Vilket antyder att hon inte �mnar g�ra det. Jag kan vara hur oense som helst med henne i sakfr�gan men det �r hon som best�mmer. Dessutom ��</p><p>�Ja?�</p><p>�Hon har ingen st�rre orsak att anf�rtro sig �t polisen. Sist hon f�rs�kte f�rklara vilket svin Zalachenko var blev hon insp�rrad p� mentalsjukhus.�</p><empty-line/><p>F�runders�kningsledaren richard Ekstr�m hade fj�rilar i magen d� han strax f�re nio p� fredagsmorgonen bad spaningsledaren Jan Bublanski att sl� sig ned p� andra sidan skrivbordet. Ekstr�m satte glas�gonen till r�tta och str�k sig �ver det v�lansade haksk�gget. Han upplevde situationen som kaotisk och hotfull. Under en m�nads tid hade han varit f�runders�kningsledaren som jagat Lisbeth Salander. Han hade vitt och brett beskrivit henne som en sinnessjuk och allm�nfarlig psykopat. Han hade l�ckt information som skulle ha gynnat honom i en framtida r�tteg�ng. Allt hade sett s� bra ut.</p><p>Det hade inte r�tt n�gon tvekan i hans sinne om att Lisbeth Salander verkligen var skyldig till trippelmord och att r�tteg�ngen skulle ha blivit en promenadseger, en ren propagandaf�rest�llning med honom sj�lv i huvudrollen. Sedan hade allting g�tt p� tok och helt pl�tsligt satt han med en helt annan m�rdare och ett kaos som inte tycktes ha n�gon �nde. <emphasis>F�rbannade Salander.</emphasis></p><p>�Ja, det h�r var ju en jobbig soppa vi har hamnat i�, sa han. �Vad har du f�tt fram p� morgonen?�</p><p>�Det har g�tt rikslarm p� Ronald Niedermann, men han �r fortfarande p� fri fot. Han �r just nu bara lyst f�r mordet p� polisman Gunnar Andersson, men jag antar att vi �ven b�r lysa honom f�r de tre morden h�r i Stockholm. Du kanske kan ordna en presskonferens.�</p><p>Bublanski lade till f�rslaget om en presskonferens p� pin kiv. Ekstr�m hatade presskonferenser.</p><p>�Jag tror att vi avvaktar med presskonferens just nu�, sa Ekstr�m snabbt.</p><p>Bublanski s�g noga till att han inte log.</p><p>�Det h�r �r ju i f�rsta hand en sak f�r G�teborgspolisen�, f�rtydligade Ekstr�m.</p><p>�N�ja, vi har Sonja Modig och Jerker Holmberg p� plats i G�teborg och har inlett ett samarbete ��</p><p>�Vi avvaktar med presskonferens till dess att vi vet mer�, avgjorde Ekstr�m med skarp r�st. �Det jag vill veta �r hur s�ker du �r p� att Niedermann verkligen �r inblandad i morden h�r i Stockholm.�</p><p>�Som polis �r jag �vertygad. D�remot ligger vi inte s� bra till i bevisl�get. Vi har inga vittnen till morden och det finns ingen riktigt bra teknisk bevisning. Magge Lundin och Sonny Nieminen fr�n Svavelsj� MC v�grar uttala sig och l�tsas att de aldrig h�rt talas om Niedermann. D�remot �ker han dit f�r mordet p� polisman Gunnar Andersson.�</p><p>�Just det�, sa Ekstr�m. �Det �r polismordet som �r intressant just nu. Men s�g mig � finns det n�got som tyder p� att Salander i alla fall �r inblandad i morden p� n�got s�tt? Kan man t�nka sig att hon och Niedermann gemensamt har utf�rt morden?�</p><p>�Det tvivlar jag p�. Och jag skulle nog inte ventilera den teorin offentligt.�</p><p>�Men hur �r hon d� inblandad?�</p><p>�Det h�r �r en extremt komplicerad historia. Precis som Mikael Blomkvist p�stod fr�n b�rjan handlar det om den h�r figuren Zala � Alexander Zalachenko.�</p><p>Vid namnet Mikael Blomkvist ryste �klagare Ekstr�m synbart.</p><p>�Zala �r en avhoppad och uppenbarligen samvetsl�s rysk l�nnm�rdare fr�n det kalla kriget, fortsatte Bublanski. Han kom hit p� 1970-talet och blev Lisbeth Salanders pappa. Han har h�llits under armarna av en fraktion inom S�po som har m�rkat d� han beg�tt brott. En polis p� S�po s�g ocks� till att Lisbeth Salander sp�rrades in p� en barnpsykiatrisk klinik d� hon var 13 �r och hotade att spr�cka hemligheten om Zalachenko.�</p><p>�Du f�rst�r att detta �r en aning sv�rsm�lt. Det �r knappast en historia vi kan g� ut med. Om jag f�rst�tt saken r�tt s� �r allt detta om Zalachenko kvalificerat hemliga uppgifter.�</p><p>�Inte desto mindre �r det sanningen. Jag har dokumentation.�</p><p>�Kan jag f� titta p� den.�</p><p>Bublanski sk�t �ver mappen med polisutredningen fr�n 1991. Ekstr�m betraktade eftert�nksamt st�mpeln som angav att dokumentet var en kvalificerat hemlig uppgift och diarienumret som han p� en g�ng identifierade som tillh�rande S�kerhetspolisen. Han bl�ddrade snabbt igenom den n�rmare hundra sidor tjocka pappersbunten och l�ste n�gra stycken p� m�f�. Till sist lade han rapporten �t sidan.</p><p>�Vi m�ste f�rs�ka tona ned det h�r en smula s� att situationen inte helt glider oss ur h�nderna. Lisbeth Salander sp�rrades allts� in p� d�rhus d�rf�r att hon f�rs�kte d�da sin far � den h�r Zalachenko. Och nu har hon slagit en yxa i huvudet p� sin pappa. Det m�ste i alla fall rubriceras som dr�pf�rs�k. Och hon m�ste gripas f�r att ha skjutit Magge Lundin i Stallarholmen.�</p><p>�Du f�r gripa vem du vill, men jag skulle g� f�rsiktigt fram om jag var du.�</p><p>�Det kommer ju att bli en skandal av enorma m�tt om hela den h�r historien med S�po l�cker ut.�</p><p>Bublanski ryckte p� axlarna. Hans arbetsbeskrivning bestod i att utreda brott, inte att hantera skandaler.</p><p>�Den h�r j�veln fr�n S�po, Gunnar Bj�rck. Vad vet vi om hans roll?�</p><p>�Han �r en av huvudakt�rerna. Han �r sjukskriven f�r diskbr�ck och bor nere i Sm�dalar� f�r tillf�llet.�</p><p>�Okej � vi h�ller tyst om S�po s� l�nge. Nu handlar det om ett polismord och inget annat. V�r uppgift �r inte att skapa f�rvirring.�</p><p>�Det blir nog sv�rt att tysta ned.�</p><p>�Hur menar du?�</p><p>�Jag har skickat Curt Svensson f�r att plocka in Bj�rck till f�rh�r.� Bublanski tittade p� sitt armbandsur. �Det torde ske ungef�r just nu.�</p><p>�Vad?�</p><p>�Jag hade egentligen planerat att sj�lv f� n�jet att �ka ned till Sm�dalar�, men det h�r polismordet har kommit emellan.�</p><p>�Jag har inte gett n�got tillst�nd att gripa Bj�rck.�</p><p>�Det �r riktigt. Men det �r inget anh�llande. Jag plockar in honom till f�rh�r.�</p><p>�Jag tycker inte om det h�r.�</p><p>Bublanski lutade sig fram�t och s�g n�stan f�rtrolig ut.</p><p>�Richard � s� h�r �r det. Lisbeth Salander har utsatts f�r en serie r�tts�vergrepp som b�rjade d� hon redan var barn. Jag t�nker inte l�ta detta fortg�. Du kan v�lja att plocka bort mig som spaningsledare, men i s� fall kommer jag att vara tvungen att skriva ett skarpt PM om saken.�</p><p>Richard Ekstr�m s�g ut som om han hade svalt n�got surt.</p><empty-line/><p>Gunnar Bj�rck, sjukskriven fr�n sin tj�nst som bitr�dande chef f�r utl�nningsroteln vid S�kerhetspolisen, �ppnade d�rren till sommarhuset i Sm�dalar� och tittade upp p� en kraftig, blond och kortsnaggad man i svart skinnjacka.</p><p>�Jag s�ker Gunnar Bj�rck.�</p><p>�Det �r jag.�</p><p>�Curt Svensson, l�nskriminalen.�</p><p>Mannen h�ll upp sin legitimation.</p><p>�Ja?�</p><p>�Du �r ombedd att f�lja med in till Kungsholmen f�r att bist� polisen i utredningen om Lisbeth Salander.�</p><p>�Eh � det m�ste f�religga n�got misstag.�</p><p>�Det �r inget misstag�, sa Curt Svensson.</p><p>�Du f�rst�r inte. Jag �r ocks� polis. Jag tror att du b�r kontrollera den h�r saken med din chef.�</p><p>�Det �r min chef som vill prata med dig.�</p><p>�Jag m�ste ringa och ��</p><p>�Du kan ringa fr�n Kungsholmen.�</p><p>Gunnar Bj�rck k�nde pl�tsligt hur han resignerade.</p><p>Det har h�nt. Jag kommer att bli indragen. J�vla f�rbannade Blomkvist. F�rbannade Salander.</p><p>��r jag gripen?� fr�gade han.</p><p>�Inte f�r �gonblicket. Men vi kan nog ordna den saken om du vill.�</p><p>�Nej � nej, jag f�ljer sj�lvklart med. Det �r klart att jag vill bist� kollegorna i den �ppna verksamheten.�</p><p>�S� bra�, sa Curt Svensson och f�ljde med in. Han h�ll ett vakande �ga p� Gunnar Bj�rck d� denne h�mtade ytterkl�der och st�ngde av kaffebryggaren.</p><empty-line/><p>Klockan elva p� f�rmiddagen kunde Mikael Blomkvist konstatera att hans hyrbil fortfarande stod parkerad bakom en lada vid infarten till Gosseberga, men att han var s� utmattad att han inte orkade �ka och h�mta den, och �n mindre p� ett trafiks�kert s�tt k�ra den n�gon l�ngre str�cka. Han bad kriminalinspekt�r Marcus Erlander om r�d och Erlander ordnade gener�st s� att en kriminaltekniker fr�n G�teborg k�rde ned bilen p� hemv�gen.</p><p>�Se det som en kompensation f�r hur du blev behandlad i natt.�</p><p>Mikael nickade och tog taxi till City Hotel p� Lorensbergsgatan intill Avenyn. Han bokade ett enkelrum f�r en natt f�r 800 kronor och gick omedelbart till sitt rum och kl�dde av sig. Han satte sig naken p� s�ng�verkastet och plockade fram Lisbeth Salanders Palm Tungsten T3 fr�n innerfickan i jackan och v�gde den i handen. Han var fortfarande h�pen att handdatorn inte tagits i beslag d� kommissarie Thomas Paulsson kroppsvisiterade honom, men Paulsson hade utg�tt fr�n att det var Mikaels dator, och i praktisk bem�rkelse hade han aldrig f�rts till h�ktet och avvisiterats. Han funderade en kort stund och placerade den d�refter i det fack i sin datorv�ska d�r han f�rvarade Lisbeths cd-skiva, som var m�rkt <emphasis>Bjurman</emphasis> och som Paulsson ocks� missat. Han var medveten om att han rent lagtekniskt undanh�ll bevismaterial, men det var f�rem�l som Lisbeth med stor sannolikhet inte ville skulle hamna i or�tta h�nder.</p><p>Han startade sin mobiltelefon, konstaterade att batteriet var p� upph�llningen och pluggade in laddaren. Han ringde ett samtal till sin syster advokat Annika Giannini.</p><p>�Hej syrran.�</p><p>�Vad har du med nattens polismord att g�ra?� fr�gade hon omedelbart.</p><p>Han f�rklarade kortfattat vad som hade h�nt.</p><p>�Okej. Salander ligger allts� p� intensiven.�</p><p>�Det st�mmer. Vi vet inte hur allvarligt skadad hon �r f�rr�n hon vaknar, men hon kommer att beh�va en advokat.�</p><p>Annika Giannini funderade en stund.</p><p>�Tror du att hon vill ha mig?�</p><p>�F�rmodligen vill hon inte ha n�gon advokat alls. Hon �r inte typen som ber n�gon om hj�lp.�</p><p>�Det l�ter som om hon skulle beh�va en brottm�lsadvokat. L�t mig titta p� den dokumentation du har.�</p><p>�Prata med Erika Berger och be henne om en kopia.�</p><p>S� fort Mikael avslutat samtalet med Annika Giannini ringde han Erika Berger. Hon svarade inte p� mobilen och han slog ist�llet hennes nummer p� <emphasis>Millenniums</emphasis> redaktion. Det var Henry Cortez som svarade.</p><p>�Erika �r ute n�gonstans�, sa Henry.</p><p>Mikael f�rklarade kortfattat vad som hade h�nt och bad Henry Cortez vidarebefordra informationen till <emphasis>Millenniums</emphasis> chefredakt�r.</p><p>�Okej. Vad ska vi g�ra?� sa Henry.</p><p>�Ingenting i dag�, sa Mikael. �Jag m�ste sova. Jag kommer upp till Stockholm i morgon om inget of�rutsett intr�ffar. <emphasis>Millennium</emphasis> kommer att ge sin version i n�sta nummer och det �r n�stan en m�nad till dess.�</p><p>Han avslutade samtalet och kr�p ned i s�ngen och somnade inom trettio sekunder.</p><empty-line/><p>Bitr�dande l�nspolism�stare monica Sp�ngberg knackade med en penna mot kanten av sitt glas med Raml�sa och bad om tystnad. Tio personer satt samlade runt konferensbordet p� hennes tj�nsterum i polishuset. Det var tre kvinnor och sju m�n. Samlingen bestod av chefen f�r v�ldsroteln, bitr�dande chefen f�r v�ldsroteln, tre kriminalinspekt�rer inklusive Marcus Erlander, samt G�teborgspolisens pressansvarige. Till m�tet hade ocks� kallats f�runders�kningsledare Agneta Jervas fr�n �klagarmyndigheten samt kriminalinspekt�rerna Sonja Modig och Jerker Holmberg fr�n Stockholmspolisen. De sistn�mnda inkluderades f�r att visa god samarbetsvilja med kollegorna fr�n huvudstaden och m�jligen f�r att visa hur en riktig polisutredning gick till.</p><p>Sp�ngberg, som ofta var ensam kvinna i en manlig omgivning, hade inte rykte om sig att sl�sa tid p� formaliteter och �lskv�rda fraser. Hon f�rklarade att l�nspolism�staren befann sig p� tj�nsteresa till en EuroPol-konferens i Madrid, att han avbrutit resan d� han f�tt bud om att en polisman m�rdats, men att han inte f�rv�ntades komma hem f�rr�n sent p� kv�llen. D�refter v�nde hon sig direkt till chefen f�r v�ldsroteln, Anders Pehrzon, och bad denne summera l�get.</p><p>�Det �r nu drygt tio timmar sedan kollegan Gunnar Andersson m�rdades p� Nossebrov�gen. Vi k�nner till namnet p� m�rdaren, Ronald Niedermann, men vi saknar �nnu bild p� personen i fr�ga.�</p><p>�Vi har en drygt tjugo �r gammal bild p� honom i Stockholm. Vi har f�tt den av Paolo Roberto, men den �r n�stan oanv�ndbar�, sa Jerker Holmgren.</p><p>�Okej. Den polisbil som han tillgrep hittades som bekant i Alings�s i morse. Den stod parkerad p� en tv�rgata ungef�r 350 meter fr�n j�rnv�gsstationen. Vi har inte f�tt in n�gra rapporter om bilst�lder i omr�det p� morgonen.�</p><p>�Spaningsl�get?�</p><p>�Vi har span p� t�g som anl�nder till Stockholm och Malm�. Vi har g�tt ut med rikslarm och vi har informerat polisen i Norge och Danmark. Vi har just nu ungef�r trettio poliser som arbetar direkt med utredningen och naturligtvis h�ller hela k�ren �gonen �ppna.�</p><p>�Inga sp�r?�</p><p>�Nej. Inte �nnu. Men en person med Niedermanns s�rpr�glade utseende b�r inte vara om�jlig att f� korn p�.�</p><p>��r det n�gon som vet hur det st�r till med Fredrik Torstensson?� fr�gade en av kriminalinspekt�rerna fr�n v�ldet.</p><p>�Han ligger p� Sahlgrenska. Han �r sv�rt skadad ungef�r som efter en bilolycka. Det �r sv�rt att tro att en m�nniska kunnat �stadkomma s�dana skador med h�nderna. F�rutom benbrott och krossade revben s� har han en skadad nackkota och det finns en risk f�r att han kan komma att bli delvis f�rlamad.�</p><p>Alla begrundade kollegans bel�genhet under n�gra sekunder innan Sp�ngberg �ter tog till orda. Hon v�nde sig till Erlander.</p><p>�Vad h�nde egentligen i Gosseberga?�</p><p>�Thomas Paulsson h�nde i Gosseberga.�</p><p>Ett samf�llt st�nande h�rdes fr�n flera av deltagarna i m�tet.</p><p>�Kan ingen pensionera honom. Han �r ju en j�vla vandrande katastrof.�</p><p>�Jag k�nner mycket v�l till Paulsson�, sa Monica Sp�ngberg skarpt. �Men jag har inte h�rt n�gra klagom�l p� honom det senaste � tja, inte p� tv� �r.�</p><p>�Polism�staren d�ruppe �r ju gammal bekant till Paulsson och har v�l f�rs�kt hj�lpa till genom att h�lla en skyddande hand �ver honom. I all v�lmening, vill s�ga, och det �r ingen kritik mot honom. Men i natt betedde sig Paulsson s� besynnerligt att flera kollegor rapporterade saken.�</p><p>�P� vilket s�tt?�</p><p>Marcus Erlander sneglade p� Sonja Modig och Jerker Holmberg. Han var uppenbart generad �ver att skylta med brister i organisationen inf�r kollegorna fr�n Stockholm.</p><p>�Det mest besynnerliga var v�l att han satte en kollega fr�n tekniska att g�ra en inventering av vad som fanns i vedboden d�r vi hittade den h�r Zalachenko.�</p><p>�Inventering av vedboden?� undrade Sp�ngberg.</p><p>�Ja � allts� � han ville veta exakt hur m�nga vedtr�n som fanns d�r. F�r att rapporten skulle bli korrekt.�</p><p>En pregnant tystnad uppstod runt konferensbordet innan Erlander hastigt fortsatte.</p><p>�Nu p� morgonen har det framkommit att Paulsson g�r p� �tminstone tv� psykofarmaka som heter Xanor och Efexor. Han borde egentligen ha varit sjukskriven men har m�rkat sitt tillst�nd f�r kollegorna.�</p><p>�Vilket tillst�nd?� fr�gade Sp�ngberg skarpt.</p><p>�Exakt vad han lider av vet jag f�rst�s inte � l�karen har ju tystnadsplikt � men den psykofarmaka han �ter �r dels kraftigt �ngestd�mpande och dels uppiggande. Han var helt enkelt p� lyset under natten.�</p><p>�Herregud�, sa Sp�ngberg med eftertryck. Hon s�g ut som det �skv�der som dragit �ver G�teborg under morgontimmarna. �Jag vill ha hit Paulsson f�r ett samtal. Nu.�</p><p>�Det blir nog lite sv�rt. Han klappade ihop p� morgonen och har tagits in p� sjukhus f�r �veranstr�ngning. Vi hade helt enkelt maximal otur att han r�kade befinna sig i rotation.�</p><p>�F�r jag fr�ga�, sa chefen f�r v�ldsroteln. �Paulsson grep allts� Mikael Blomkvist under natten?�</p><p>�Han har l�mnat en rapport och gjort anm�lan om f�rol�mpning, v�ldsamt motst�nd mot tj�nsteman och olaga vapeninnehav.�</p><p>�Vad s�ger Blomkvist?�</p><p>�Han erk�nner f�rol�mpning men h�vdar att det var n�dv�rn. Han menar att motst�ndet bestod i ett skarpt verbalt f�rs�k att hindra Torstensson och Andersson att �ka och finka Niedermann p� egen hand och utan f�rst�rkning.�</p><p>�Vittnen?�</p><p>�Det �r ju poliserna Torstensson och Andersson. L�t mig s�ga att jag inte tror ett dyft p� Paulssons anm�lan om v�ldsamt motst�nd. Det �r en typisk motanm�lan f�r att avv�rja framtida klagom�l fr�n Blomkvist.�</p><p>�Men Blomkvist hade allts� p� egen hand �vermannat Niedermann?� fr�gade �klagare Agneta Jervas.</p><p>�Medelst vapenhot.�</p><p>�S� Blomkvist hade ett vapen. D� skulle gripandet av Blomkvist i alla fall ha n�gon substans. Var fick han vapnet ifr�n?�</p><p>�Det vill inte Blomkvist uttala sig om utan att f�rst ha f�tt prata med en advokat. Men Paulsson grep Blomkvist d� han f�rs�kte <emphasis>�verl�mna</emphasis> vapnet till polisen.�</p><p>�F�r jag komma med ett informellt f�rslag?� sa Sonja Modig f�rsiktigt.</p><p>Alla tittade p� henne.</p><p>�Jag har tr�ffat Mikael Blomkvist vid flera tillf�llen under utredningens g�ng och min bed�mning �r att han �r en r�tt omd�mesgill person trots att han �r journalist. Jag antar att det �r du som ska fatta beslut om �tal �� Hon tittade p� Agneta Jervas som nickade. �I s� fall � det h�r med f�rol�mpning och motst�nd �r ju bara dumheter s� det antar jag att du kommer att avskriva automatiskt.�</p><p>�F�rmodligen. Men olaga vapeninnehav �r lite allvarligare.�</p><p>�Jag skulle f�resl� att du vilar p� hanen. Blomkvist har pusslat ihop den h�r historien p� egen hand och ligger l�ngt f�re oss inom polisen. Vi har st�rre nytta av att h�lla oss v�l med honom och samarbeta �n att sl�ppa loss honom att avr�tta hela polisk�ren i massmedia.�</p><p>Hon tystnade. Efter n�gra sekunder harklade sig Marcus Erlander. Om Sonja Modig kunde sticka ut hakan s� ville han inte vara s�mre.</p><p>�Jag inst�mmer faktiskt. Jag uppfattar ocks� Blomkvist som en omd�mesgill person. Jag har �ven bett honom om urs�kt f�r behandlingen han utsattes f�r i natt. Han verkar vara beredd att l�ta udda vara j�mnt.</p><p>Dessutom har han integritet. Han har sp�rat Lisbeth Salanders bostad men v�grar att tala om var den finns. Han �r inte r�dd f�r att ta en offentlig diskussion med polisen � och han befinner sig ju i en position d�r hans r�st kommer att v�ga lika tungt i massmedia som vilken anm�lan som helst fr�n Paulsson.�</p><p>�Men han v�grar att l�mna information om Salander till polisen?�</p><p>�Han s�ger att det f�r vi fr�ga Lisbeth om.�</p><p>�Vad �r det f�r vapen?� fr�gade Jervas.</p><p>�Det �r en Colt 1911 Government. Serienumret �r ok�nt. Jag har skickat vapnet till tekniska och vi vet �nnu inte om det anv�nts i n�got brottsligt sammanhang i Sverige. Om s� �r fallet s� kommer ju saken i ett lite annorlunda l�ge.�</p><p>Monica Sp�ngberg h�jde pennan.</p><p>�Agneta, du avg�r sj�lv om du vill inleda en f�runders�kning mot Blomkvist. Jag f�resl�r att du inv�ntar rapporten fr�n tekniska. L�t oss g� vidare. Den h�r figuren Zalachenko � vad kan ni fr�n Stockholm ber�tta om honom?�</p><p>�Saken �r den att s� sent som i g�r eftermiddag hade vi aldrig h�rt talas om vare sig Zalachenko eller Niedermann�, svarade Sonja Modig.</p><p>�Jag trodde att ni jagade en lesbisk satanistliga i Stockholm�, sa en av G�teborgspoliserna. N�gra av de andra drog p� munnen. Jerker Holmberg inspekterade sina naglar. Det var Sonja Modig som fick ta fr�gan.</p><p>�Oss emellan kan jag v�l n�mna att vi har v�r egen �Thomas Paulsson� p� roteln och detta med en lesbisk satanistliga �r snarast ett sidosp�r som h�rstammar fr�n det h�llet.�</p><p>Sonja Modig och Jerker Holmberg �gnade d�refter en dryg halvtimme �t att ber�tta vad som framkommit i utredningen.</p><p>N�r de var klara uppstod en l�ng tystnad runt bordet.</p><p>�Om det h�r med Gunnar Bj�rck st�mmer kommer S�po att f� det hett om �ronen�, fastslog slutligen bitr�dande chefen f�r v�ldsroteln.</p><p>Alla nickade. Agneta Jervas lyfte handen.</p><p>�Om jag f�rst�r saken r�tt bygger era misstankar till stor del p� antaganden och indicier. Som �klagare �r jag lite orolig �ver det faktiska bevisl�get.�</p><p>�Vi �r medvetna om det�, sa Jerker Holmberg. �Vi tror att vi vet vad som h�nde i stora drag, men det �r en hel del fr�getecken som m�ste r�tas ut.�</p><p>�Jag har f�rst�tt att ni �r sysselsatta med utgr�vningar i Nykvarn utanf�r S�dert�lje�, sa Sp�ngberg. �Hur m�nga mord handlar den h�r historien om egentligen?�</p><p>Jerker Holmberg blinkade tr�tt.</p><p>�Vi b�rjade med tre mord i Stockholm � det �r de mord som Lisbeth Salander varit lyst f�r, allts� advokat Bjurman, journalisten Dag Svensson och doktoranden Mia Bergman. I samband med lagret i Nykvarn har vi hittills hittat tre gravar. Vi har identifierat en k�nd langare och sm�tjuv som l�g styckad i en grav. Vi har hittat en �nnu oidentifierad kvinna i grav tv�. Och vi har inte hunnit gr�va ut den tredje graven �nnu. Den tycks vara av �ldre datum. Dessutom har Mikael Blomkvist gjort en koppling till mordet p� en prostituerad kvinna i S�dert�lje f�r n�gra m�nader sedan.�</p><p>�S� med polisman Gunnar Andersson i Gosseberga handlar det om minst �tta mord � det �r ju en fasansfull statistik. Misst�nker vi den h�r Niedermann f�r samtliga mord? Han skulle allts� vara en fullkomlig vettvilling och massm�rdare.�</p><p>Sonja Modig och Jerker Holmberg utbytte blickar. Nu handlade det om i vilken utstr�ckning de skulle binda sig till p�st�enden. Till sist tog Sonja Modig ordet.</p><p>��ven om den faktiska bevisningen saknas s� lutar nog jag och min chef, allts� kriminalinspekt�r Jan Bublanski, �t att Blomkvist har helt r�tt d� han p�st�r att de tre f�rsta morden har utf�rts av Niedermann. Det skulle inneb�ra att Salander �r oskyldig. Vad g�ller gravarna i Nykvarn s� �r Niedermann bunden till platsen genom kidnappningen av Salanders v�ninna Miriam Wu. Det r�der ingen tvekan om att hon stod p� tur att f� en fj�rde gravplats. Men den aktuella lagerbyggnaden �gs av en sl�kting till ledaren f�r Svavelsj� MC och innan vi ens hunnit identifiera kvarlevorna f�r vi nog v�nta med slutsatser.�</p><p>�Den d�r sm�tjuven ni har identifierat ��</p><p>�Kenneth Gustafsson, 44 �r, k�nd langare och problembarn sedan ton�ren. Spontant skulle jag gissa p� att det handlar om en intern uppg�relse av n�got slag. Svavelsj� MC �r inblandat i allsk�ns brottslighet, d�ribland distribution av metamfetamin. Det kan allts� vara en skogskyrkog�rd f�r folk som kommit p� kant med Svavelsj� MC. Men ��</p><p>�Ja?�</p><p>�Den h�r prostituerade flickan som m�rdades i S�dert�lje � hon heter Irina Petrova, 22 �r.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Obduktionen visade att hon utsatts f�r synnerligen r� misshandel och hade skador av det slag som �terfinns hos n�gon som blivit ihj�lslagen med ett basebolltr� eller liknande. Men skadorna var tvetydiga och patologen kunde inte ange n�got s�rskilt redskap som anv�nts. Blomkvist gjorde faktiskt en ganska skarp iakttagelse. Irina Petrova hade skador som mycket v�l kan ha tillfogats med bara h�nderna ��</p><p>�Niedermann?�</p><p>�Det �r ett rimligt antagande. Bevisning saknas �nnu.�</p><p>�Hur g�r vi vidare?� undrade Sp�ngberg.</p><p>�Jag m�ste konferera med Bublanski, men ett naturligt n�sta steg �r v�l att h�lla f�rh�r med Zalachenko. Fr�n v�r sida �r vi intresserade av att h�ra vad han vet om morden i Stockholm och fr�n er sida handlar det ju om att f�nga Niedermann.�</p><p>En av kriminalinspekt�rerna fr�n G�teborgsv�ldet lyfte ett finger.</p><p>�F�r jag fr�ga � vad har vi hittat p� den d�r g�rden i Gosseberga?�</p><p>�V�ldigt lite. Vi har hittat fyra handeldvapen. En Sig Sauer som var is�rtagen och h�ll p� att oljas in p� k�ksbordet. En polsk P-83 Wanad p� golvet bredvid k�kssoffan. En Colt 1911 Government � det �r den pistol som Blomkvist f�rs�kte �verl�mna till Paulsson. Och slutligen en Browning kaliber 22, vilket n�rmast �r en leksakspistol i den samlingen. Vi misst�nker att det �r det vapen som Salander blivit skjuten med eftersom hon �nnu lever med en kula i hj�rnan.�</p><p>�N�got mer?�</p><p>�Vi har beslagtagit en v�ska med drygt 200&#x2008;000 kronor. V�skan fanns i ett rum p� �verv�ningen som nyttjades av Niedermann.�</p><p>�Och ni �r s�kra p� att det �r hans rum?�</p><p>�Tja, han har kl�dstorlek XXL. Zalachenko �r m�jligen medium.�</p><p>�Finns det n�got som binder Zalachenko till brottslig verksamhet?� undrade Jerker Holmberg.</p><p>Erlander skakade p� huvudet.</p><p>�Det beror f�rst�s p� hur vi tolkar vapenbeslagen. Men bortsett fr�n vapnen och att Zalachenko hade en mycket avancerad kamera�vervakning av g�rden s� har vi inte hittat n�got som skiljer g�rden i Gosseberga fr�n vilket bondhus som helst. Det �r ett mycket spartanskt m�blerat hus.�</p><p>Strax f�re tolv knackade en uniformerad polis p� och l�mnade ett papper till bitr�dande l�nspolism�stare Monica Sp�ngberg. Hon h�ll upp ett finger.</p><p>�Vi har f�tt in ett larm om ett f�rsvinnande i Alings�s. En 27-�rig tandsk�terska vid namn Anita Kaspersson l�mnade sin bostad klockan 07.30 p� morgonen. Hon l�mnade ett barn p� dagis och skulle d�refter ha anl�nt till sin arbetsplats f�re �tta. Vilket hon aldrig gjorde. Hon arbetar hos en privat tandl�kare med mottagning ungef�r 150 meter fr�n den plats d�r den stulna polisbilen hittades.�</p><p>Erlander och Sonja Modig tittade samtidigt p� sina armbandsur.</p><p>�D� har han fyra timmars f�rspr�ng. Vad �r det f�r bil?�</p><p>�En m�rkbl� Renault �rsmodell 1991. H�r �r numret.�</p><p>�Skicka rikslarm p� bilen p� en g�ng. Vid det h�r laget kan han vara var som helst mellan Oslo, Malm� och Stockholm.�</p><p>Efter ytterligare en stunds prat avslutade de konferensen med beslutet att Sonja Modig och Marcus Erlander tillsammans skulle h�ra Zalachenko.</p><empty-line/><p>Henry Cortez rynkade �gonbrynen och f�ljde Erika Berger med blicken d� hon sneddade ut fr�n sitt rum och f�rsvann in i pentryt. Hon kom ut n�gra sekunder senare med en mugg kaffe och �terv�nde till sitt rum. Hon st�ngde d�rren.</p><p>Henry Cortez kunde inte riktigt s�tta fingret p� vad som var fel. <emphasis>Millennium</emphasis> var en liten arbetsplats av det slag d�r medarbetarna kom n�ra varandra. Han hade arbetat deltid p� tidningen i fyra �r och under den tiden hade han upplevt n�gra fenomenala stormar, inte minst den period d� Mikael Blomkvist hade avtj�nat tre m�naders f�ngelse f�r f�rtal och tidningen s� n�r hade g�tt under. Han hade upplevt morden p� medarbetaren Dag Svensson och dennes flickv�n Mia Bergman.</p><p>Under alla stormar hade Erika Berger varit en klippa som inget tycktes kunna bringa ur fattningen. Han var inte f�rv�nad �ver att Erika Berger hade ringt och v�ckt honom tidigt p� morgonen och satt honom och Lottie Karim i arbete. Salanderaff�ren hade r�mnat och Mikael Blomkvist hade blivit inblandad i ett polismord i G�teborg. S� l�ngt var allt klart. Lottie Karim hade parkerat sig i polishuset och f�rs�kte f� n�gra vettiga besked. Henry hade �gnat morgonen �t att ringa och f�rs�ka pussla ihop vad som hade h�nt under natten. Blomkvist svarade inte p� telefon men tack vare en rad k�llor hade Henry en relativt god bild av vad som hade utspelats under natten.</p><p>D�remot hade Erika Berger varit sj�lsligt fr�nvarande under hela f�rmiddagen. Det var ytterst s�llsynt att hon st�ngde d�rren till sitt rum. Det skedde n�stan enbart d� hon hade bes�k eller arbetade intensivt med n�got problem. Denna morgon hade hon inte haft n�gra bes�k och hon arbetade inte. N�r Henry vid n�gra tillf�llen knackat p� f�r att rapportera nyheter hade han hittat henne i stolen vid f�nstret d�r hon satt f�rsjunken i tankar och till synes h�gl�st tittade p� folkstr�mmen nere p� G�tgatan. Hon lyssnade bara f�rstr�tt p� hans rapporter.</p><p>N�got var p� tok.</p><p>D�rrklockan avbr�t hans funderingar. Han gick och �ppnade och d�r stod Annika Giannini. Henry Cortez hade tr�ffat Mikael Blomkvists syster vid flera tillf�llen tidigare, men k�nde henne inte n�rmare.</p><p>�Hej Annika�, sa han. �Mikael �r inte h�r i dag.�</p><p>�Jag vet. Jag vill tr�ffa Erika.�</p><p>Erika Berger tittade upp fr�n sin stol vid f�nstret och samlade sig snabbt d� Henry sl�ppte in Annika.</p><p>�Hej�, sa hon. �Mikael �r inte h�r i dag.�</p><p>Annika log.</p><p>�Jag vet det. Jag �r h�r f�r Bj�rcks S�porapport. Micke har bett mig titta p� den f�r att eventuellt representera Salander.�</p><p>Erika nickade. Hon reste sig och h�mtade en p�rm fr�n skrivbordet.</p><p>Annika tvekade en stund, halvt om halvt p� v�g att l�mna rummet. Sedan �ndrade hon sig och satte sig mitt emot Erika.</p><p>�Okej, vad �r det f�r fel med dig d�?�</p><p>�Jag ska sluta p� <emphasis>Millennium</emphasis>. Och jag har inte kunnat ber�tta f�r Mikael. Han har varit s� insn�rjd i den h�r Salanderhistorien att det aldrig funnits tillf�lle och jag kan inte ber�tta f�r de andra f�rr�n jag ber�ttat f�r honom och nu m�r jag f�r j�vligt.�</p><p>Annika Giannini bet sig i underl�ppen.</p><p>�Och nu ber�ttar du f�r mig ist�llet. Vad ska du g�ra?�</p><p>�Jag blir chefredakt�r p� <emphasis>Svenska Morgon-Posten</emphasis>.�</p><p>�Hoppsan. I s� fall vore ju gratulationer p� sin plats ist�llet f�r gr�t och tandagnisslan.�</p><p>�Men det var inte s� h�r jag hade t�nkt sluta p� <emphasis>Millennium</emphasis>. Mitt i ett j�vla kaos. Det kom som en blixt fr�n en klar himmel och jag kan inte s�ga nej. Jag menar, det �r en chans som aldrig �terkommer. Men jag fick erbjudandet just innan Dag och Mia blev skjutna och det har varit s�dan r�ra h�r att jag har m�rkat. Och nu har jag d�ligt samvete som fan.�</p><p>�Jag f�rst�r. Och nu �r du r�dd f�r att ber�tta f�r Micke.�</p><p>�Jag har inte ber�ttat f�r n�gon. Jag trodde att jag inte skulle b�rja p� SMP f�rr�n efter sommaren och att det fortfarande skulle finnas tid att ber�tta. Men nu vill de att jag b�rjar s� fort som m�jligt.�</p><p>Hon tystnade och betraktade Annika och s�g n�stan gr�tf�rdig ut.</p><p>�Det h�r blir i praktiken min sista vecka p� <emphasis>Millennium</emphasis>. N�sta vecka �r jag bortrest och sedan � jag m�ste ha n�gon veckas semester f�r att ladda. Men den f�rsta maj b�rjar jag p� SMP.�</p><p>�Och vad skulle ha h�nt om du blivit �verk�rd av en bil? D� skulle de ha st�tt utan chefredakt�r med en minuts varsel.�</p><p>Erika tittade upp.</p><p>�Men jag har inte blivit �verk�rd av en bil. Jag har medvetet m�rkat i flera veckor.�</p><p>�Jag f�rst�r att det �r ett jobbigt l�ge men jag har en k�nsla av att Micke och Christer och de andra nog reder upp situationen. D�remot tycker jag att du ska ber�tta f�r dem p� en g�ng.�</p><p>�Jo, men din f�rbannade brorsa �r i G�teborg i dag. Han sover och svarar inte i telefon.�</p><p>�Jag vet. Det �r f� personer som �r s� bra p� att undvika att svara i telefon som Mikael. Men det h�r handlar inte om dig och Micke. Jag vet att ni jobbat ihop i tjugo �r eller s� och att ni strulat och haft er, men du m�ste t�nka p� Christer och de andra p� redaktionen.�</p><p>�Men Mikael kommer att ��</p><p>�Micke kommer att g� i taket. Jovisst. Men om han inte kan hantera situationen att du efter tjugo �r soppat till det lite f�r dig s� �r han inte v�rd tiden du lagt ned p� honom.�</p><p>Erika suckade.</p><p>�Ryck upp dig nu. Kalla in Christer och de andra p� redaktionen. Nu.�</p><p>christer malm satt omtumlad n�gra sekunder n�r Erika Berger hade samlat medarbetarna i <emphasis>Millenniums</emphasis> lilla konferensrum. Redaktionsm�tet hade utl�sts med n�gra minuters varsel precis d� han hade varit p� v�g att g�ra en tidig fredagssorti. Han sneglade p� Henry Cortez och Lottie Karim som var precis lika �verraskade som han. Redaktionssekreteraren Malin Eriksson hade inte heller vetat n�got, liksom reportern Monica Nilsson och marknadschefen Sonny Magnusson. Den ende som saknades i uppst�llningen var Mikael Blomkvist som befann sig i G�teborg.</p><p><emphasis>Herregud. Mikael k�nner inte till n�got</emphasis>, t�nkte Christer Malm. <emphasis>Jag undrar hur han kommer att reagera</emphasis>.</p><p>Sedan ins�g han att Erika Berger hade slutat tala och att det var kn�pptyst i konferensrummet. Han ruskade p� huvudet och reste sig och gav Erika en kram och en puss p� kinden.</p><p>�Grattis, Ricky�, sa han. �Chefredakt�r f�r SMP. Det �r verkligen inget uselt kliv fr�n den h�r lilla skutan.�</p><p>Henry Cortez vaknade till liv och tog upp en spontan appl�d. Erika h�ll upp h�nderna.</p><p>�Stopp�, sa hon. �Jag f�rtj�nar ingen appl�d i dag.�</p><p>Hon gjorde en kort paus och granskade medarbetarna p� den lilla redaktionen.</p><p>�H�r ni � jag �r fruktansv�rt ledsen att det blivit p� det h�r s�ttet. Jag ville ber�tta f�r flera veckor sedan, men det drunknade i kaoset efter morden. Mikael och Malin har jobbat som besatta och det har bara inte varit l�ge. Och d�rf�r har vi hamnat h�r.�</p><p>Malin Eriksson ins�g med f�rf�rande klarsyn hur underbemannad redaktionen egentligen var och hur fruktansv�rt tomt det skulle bli utan Erika. Vad som �n h�nde eller vilket kaos som �n utbr�t s� hade hon varit den klippa Malin hade kunnat luta sig mot, alltid orubblig i stormen. Tja � inte konstigt att Morgondraken rekryterat henne. Men vad skulle h�nda nu? Erika hade alltid varit en nyckelperson p� <emphasis>Millennium</emphasis>.</p><p>�Det finns n�gra saker vi m�ste klarg�ra. Jag begriper ocks� att det h�r kommer att skapa oro p� redaktionen. Det har verkligen inte varit min avsikt, men nu �r det som det �r. F�r det f�rsta: jag kommer inte helt att �verge <emphasis>Millennium</emphasis>. Jag kommer att kvarst� som del�gare och delta i styrelsem�ten. D�remot kommer jag naturligtvis inte att ha n�got inflytande i det redaktionella arbetet � det skulle kunna skapa intressekonflikter.�</p><p>Christer Malm nickade tankfullt.</p><p>�F�r det andra: jag slutar formellt den sista april. Men det h�r blir i praktiken min sista arbetsdag. N�sta vecka �r jag bortrest som ni vet, det har varit planerat l�nge. Och jag har beslutat att jag inte kommer tillbaka f�r att styra och st�lla n�gra dagar i skarven.�</p><p>Hon tystnade en kort stund.</p><p>�N�sta nummer ligger klart i datorn. Det �r sm�saker att fixa. Det blir mitt sista nummer. D�refter m�ste en annan chefredakt�r ta �ver. Jag st�dar mitt skrivbord i kv�ll.�</p><p>Tystnaden var kompakt.</p><p>�Vem som blir ny chefredakt�r efter mig �r ett beslut som m�ste avhandlas och beslutas i styrelsen. Men det m�ste diskuteras bland er p� redaktionen ocks�.�</p><p>�Mikael�, sa Christer Malm.</p><p>�Nej. Aldrig Mikael. Han �r den i s�rklass s�mste chefredakt�r ni kan v�lja. Han �r perfekt som ansvarig utgivare och skitbra p� att sl� h�l p� och knyta ihop om�jliga texter som ska publiceras. Han �r bromsklossen. Chefredakt�ren m�ste vara den som satsar offensivt. Mikael har dessutom en tendens att begrava sig i sina egna historier och vara helt fr�nvarande i veckor ibland. Han �r b�st d� det hettar till, men han �r sagolikt usel p� rutinarbete. Det vet ni alla.�</p><p>Christer Malm nickade.</p><p>�<emphasis>Millennium</emphasis> har fungerat d�rf�r att du och Mikael har balanserat varandra.�</p><p>�Men inte bara d�rf�r. Ni kommer v�l ih�g n�r Mikael satt uppe i Hedestad och tjurade i n�stan ett helt j�vla �r. D� fungerade <emphasis>Millennium</emphasis> utan honom, precis som tidningen m�ste fungera utan mig nu.�</p><p>�Okej. Vad �r din plan?�</p><p>�Mitt val vore att du tog �ver som chefredakt�r, Christer ��</p><p>�Aldrig i livet.� Christer Malm slog ifr�n sig med b�da h�nderna.</p><p>�� men eftersom jag vet att du kommer att s�ga nej s� har jag en annan l�sning. Malin. Du g�r in som tillf�rordnad chefredakt�r fr�n och med i dag.�</p><p>�Jag?!� sa Malin.</p><p>�Exakt du. Du har varit skitbra som redaktionssekreterare.�</p><p>�Men jag ��</p><p>�G�r ett f�rs�k. Jag st�dar mitt skrivbord i kv�ll. Du kan flytta in p� m�ndag morgon. Majnumret �r n�stan klart � det har vi redan slitit med. I juni �r det dubbelnummer och sedan �r vi lediga en m�nad. Om det inte fungerar s� f�r styrelsen hitta n�gon annan i augusti. Henry, du f�r g� upp p� heltid och ers�tta Malin som redaktionssekreterare. Sedan m�ste ni rekrytera n�gon ny medarbetare. Men det �r ert och styrelsens val.�</p><p>Hon tystnade en kort stund och betraktade eftert�nksamt f�rsamlingen.</p><p>�En sak till. Jag b�rjar p� en annan tidning. SMP och <emphasis>Millennium</emphasis> �r f�r all del inte konkurrenter i praktisk bem�rkelse men det betyder att jag inte vill veta ett dugg mer �n jag redan vet om inneh�llet i n�sta nummer. Allt s�dant tar ni med Malin fr�n och med nu.�</p><p>�Hur g�r vi med den h�r Salanderstoryn?� undrade Henry Cortez.</p><p>�Ta det med Mikael. Jag har kunskap om Salander, men jag l�gger den storyn i malp�se. Den kommer inte att g� till SMP.�</p><p>Erika k�nde pl�tsligt en enorm l�ttnad.</p><p>�Det var allt�, sa hon och avslutade m�tet, reste sig och gick tillbaka till sitt kontor utan �vriga kommentarer.</p><p><emphasis>Millennium</emphasis>s redaktion satt kvar i tystnad. Det var f�rst en timme senare som Malin Eriksson knackade p� d�rren till Erikas rum.</p><p>�Hall� d�r.�</p><p>�Ja?� undrade Erika.</p><p>�Personalen vill s�ga n�got.�</p><p>�Vad?�</p><p>�H�r utanf�r.�</p><p>Erika reste sig och gick till d�rren. De hade dukat upp med t�rta och fredagskaffe.</p><p>�Jag t�nkte att vi f�r ha en riktig fest och fira av dig s� sm�ningom�, sa Christer Malm. �Men tills vidare f�r kaffe och t�rta duga.�</p><p>Erika Berger log f�r f�rsta g�ngen den dagen.</p></section><section><title><p>KAPITEL 3: FREDAG 8 APRIL � L�RDAG 9 APRIL</p></title><p>Alexander Zalachenko hade varit vaken i �tta timmar d� Sonja Modig och Marcus Erlander kom p� bes�k vid sjutiden p� kv�llen. Han hade genomg�tt en t�mligen omfattande operation vid vilken en v�sentlig del av kindbenet justerats och fixerats med titanskruvar. Hans huvud var s� inpaketerat att enbart hans v�nstra �ga syntes. En l�kare hade f�rklarat att yxhugget hade krossat kindbenet och skadat pannbenet samt skalat loss en stor del av k�ttet p� h�gra sidan av ansiktet och rubbat �gonh�lan. Skadorna orsakade honom stor sm�rta. Zalachenko hade f�tt stora doser sm�rtstillande men var �nd� n�gorlunda redig och kunde prata. Polisen fick dock inte tr�tta ut honom.</p><p>�God kv�ll, herr Zalachenko�, h�lsade Sonja Modig. Hon presenterade sig och kollegan Erlander.</p><p>�Jag heter Karl Axel Bodin�, sa Zalachenko m�dosamt mellan sammanpressade t�nder. Hans r�st var lugn.</p><p>�Jag vet precis vem du �r. Jag har l�st din meritf�rteckning hos S�po.�</p><p>Vilket inte var helt sant eftersom S�po �nnu inte l�mnat ut ett enda papper om Zalachenko.</p><p>�Det var l�nge sedan�, sa Zalachenko. �Numera �r jag Karl Axel Bodin.�</p><p>�Hur m�r du?� fortsatte Modig. ��r du i st�nd att f�ra ett samtal?�</p><p>�Jag vill anm�la ett brott. Jag har blivit utsatt f�r mordf�rs�k av min dotter.�</p><p>�Vi vet det. Den saken kommer i sinom tid att utredas�, sa Erlander. �Men just nu har vi mer angel�gna saker att tala om.�</p><p>�Vad kan vara mer angel�get �n ett mordf�rs�k?�</p><p>�Vi vill h�ra dig upplysningsvis om tre mord i Stockholm, minst tre mord i Nykvarn samt en kidnappning.�</p><p>�Jag k�nner inte till n�got om detta. Vem har blivit m�rdad?�</p><p>�Herr Bodin, vi misst�nker p� goda grunder att din kompanjon, 35-�rige Ronald Niedermann, �r skyldig till dessa handlingar�, sa Erlander. �I natt m�rdade Niedermann dessutom en polis fr�n Trollh�ttan.�</p><p>Sonja Modig blev lite �verraskad �ver att Erlander gjorde Zalachenko till viljes genom att anv�nda namnet Bodin. Zalachenko vred huvudet en aning s� att han kunde se Erlander. Hans r�st mjuknade en aning.</p><p>�Det var � tr�kigt att h�ra. Jag vet inget om vad Niedermann sysslar med. Jag har inte m�rdat n�gon polis. Jag blev sj�lv utsatt f�r ett mordf�rs�k i natt.�</p><p>�Ronald Niedermann �r f�r n�rvarande efterspanad. Har du n�gon aning om var han skulle kunna t�nkas g�mma sig?�</p><p>�Jag vet inte i vilka kretsar han r�r sig. Jag �� Zalachenko tvekade n�gra sekunder. Hans r�st blev f�rtrolig. �Jag m�ste erk�nna � oss emellan � att jag ibland varit orolig �ver Niedermann.�</p><p>Erlander b�jde sig fram en aning.</p><p>�Hur menar du?�</p><p>�Jag har uppt�ckt att han kan vara en v�ldsam person. Jag �r faktiskt r�dd f�r honom.�</p><p>�Du menar att du k�nt dig hotad av Niedermann?� undrade Erlander.</p><p>�Just precis. Jag �r en gammal man. Jag kan inte f�rsvara mig.�</p><p>�Kan du f�rklara din relation till Niedermann?�</p><p>�Jag �r handikappad.� Zalachenko pekade p� sin fot. �Det h�r �r andra g�ngen min dotter f�rs�ker m�rda mig. Jag anlitade Niedermann som hj�lpreda f�r m�nga �r sedan. Jag trodde att han kunde skydda mig � men i sj�lva verket har han tagit �ver mitt liv. Han kommer och g�r som han vill, jag har inget att s�ga till om.�</p><p>�Och vad hj�lper han dig med?� br�t Sonja Modig in. �Att g�ra s�dant som du sj�lv inte klarar av?�</p><p>Zalachenko gav Sonja Modig en l�ng blick med sitt enda synliga �ga.</p><p>�Jag har f�rst�tt att hon kastade in en brandbomb i din bil f�r �ver tio �r sedan�, sa Sonja Modig. �Kan du f�rklara vad som gav henne impulsen att g�ra det?�</p><p>�Det f�r du fr�ga min dotter om. Hon �r sinnessjuk.�</p><p>Hans r�st var �ter fientlig.</p><p>�Du menar att du inte kan t�nka dig n�got sk�l till att Lisbeth Salander angrep dig 1991.�</p><p>�Min dotter �r sinnessjuk. Det finns dokumentation p� det.�</p><p>Sonja Modig lade huvudet p� sned. Hon noterade att Zalachenko svarade betydligt mera aggressivt och fientligt d� hon st�llde fr�gorna. Hon blev medveten om att Erlander hade noterat samma sak. <emphasis>Okej � Good cop, bad cop.</emphasis> Sonja Modig h�jde r�sten.</p><p>�Du tror inte att hennes handlande kunde ha n�got att g�ra med att du hade misshandlat hennes mor s� allvarligt att modern fick best�ende hj�rnskador?�</p><p>Zalachenko betraktade Sonja Modig med ett lugnt ansiktsuttryck.</p><p>�Det d�r �r bara skitprat. Hennes mor var en hora. Det var f�rmodligen n�gon av hennes kunder som sp�ade henne. Jag r�kade bara komma f�rbi.�</p><p>Sonja Modig h�jde �gonbrynen.</p><p>�S� du �r helt oskyldig?�</p><p>�Naturligtvis.�</p><p>�Zalachenko � l�t mig se om jag har f�rst�tt dig r�tt. Du f�rnekar allts� att du misshandlade din d�varande flickv�n Agneta Sofia Salander, Lisbeth Salanders mor, trots att det �r f�rem�l f�r en m�ngordig hemligst�mplad utredning av din d�varande handledare p� S�po, Gunnar Bj�rck.�</p><p>�Jag har aldrig blivit d�md f�r n�got. Jag har inte ens varit �talad. Jag kan inte r� f�r vad n�gon stolle p� S�kerhetspolisen fantiserar om i sina rapporter. Om jag var misst�nkt borde det v�l �tminstone ha h�llits ett f�rh�r med mig.�</p><p>Sonja Modig satt m�ll�s. Zalachenko s�g faktiskt ut som om han log bakom bandagen.</p><p>�Jag vill allts� l�mna en anm�lan mot min dotter. Hon har f�rs�kt d�da mig.�</p><p>Sonja Modig suckade.</p><p>�Jag b�rjar pl�tsligt f�rst� varf�r Lisbeth Salander k�nner ett behov av att dr�mma en yxa i skallen p� dig.�</p><p>Erlander harklade sig.</p><p>�F�rl�t, herr Bodin � vi kanske skulle �terg� till vad du vet om Ronald Niedermanns f�rehavanden.�</p><empty-line/><p>Sonja Modig ringde till kriminalinspekt�r Jan Bublanski fr�n korridoren utanf�r Zalachenkos rum.</p><p>�Ingenting�, sa hon.</p><p>�Ingenting?� upprepade Bublanski.</p><p>�Han har l�mnat polisanm�lan mot Lisbeth Salander f�r grov misshandel och mordf�rs�k. Han p�st�r att han inte har n�got med morden i Stockholm att g�ra.�</p><p>�Och hur f�rklarar han att Lisbeth Salander har blivit nedgr�vd p� hans tomt i Gosseberga?�</p><p>�Han s�ger att han har varit f�rkyld och mest sovit hela dagen. Om Salander har blivit skjuten i Gosseberga s� m�ste det vara n�got som Ronald Niedermann hittat p�.�</p><p>�Okej. Vad har vi?�</p><p>�Hon sk�ts med en Browning kaliber 22. Det �r d�rf�r hon lever. Vi har hittat vapnet. Zalachenko erk�nner att det �r hans vapen.�</p><p>�Jaha. Han vet med andra ord att vi kommer att hitta hans fingeravtryck p� vapnet.�</p><p>�Just det. Men han s�ger att sist han s�g vapnet l�g det i hans skrivbordsl�da.�</p><p>�Allts� har f�rmodligen den f�rtr�fflige Ronald Niedermann tagit vapnet medan Zalachenko sov och skjutit Salander. Kan vi bevisa motsatsen?�</p><p>Sonja Modig funderade n�gra sekunder innan hon svarade.</p><p>�Han �r f�rtrogen med svensk lagstiftning och polisens metoder. Han erk�nner inte ett dugg och han har Niedermann som bondeoffer. Jag vet faktiskt inte vad vi kan bevisa. Jag har bett Erlander skicka hans kl�der till tekniska och unders�ka om det finns krutst�nk, men han kommer f�rmodligen att h�vda att han �vningssk�t med vapnet f�r tv� dagar sedan.�</p><empty-line/><p>Lisbeth Salander k�nde en doft av mandel och etanol. Det var som om hon hade sprit i munnen och hon f�rs�kte sv�lja men upplevde att tungan k�ndes bortdomnad och paralyserad. Hon f�rs�kte �ppna �gonen men f�rm�dde inte. Hon h�rde avl�gset en r�st som tycktes tala till henne men hon kunde inte uppfatta orden. Sedan h�rde hon r�sten klart och tydligt.</p><p>�Jag tror att hon h�ller p� att vakna.�</p><p>Hon k�nde att n�gon r�rde vid hennes panna och f�rs�kte vifta bort den n�rg�ngna handen. I samma �gonblick upplevde hon en intensiv sm�rta i sin v�nstra skuldra. Hon slappnade av.</p><p>�H�r du mig?�</p><p><emphasis>G� din v�g</emphasis>.</p><p>�Kan du �ppna �gonen?�</p><p><emphasis>Vad �r det f�r j�vla idiot som tjatar</emphasis>.</p><p>Till sist slog hon upp �gonen. F�rst s�g hon bara besynnerliga ljuspunkter, innan en skepnad framtr�dde mitt i synf�ltet. Hon f�rs�kte fokusera blicken men skepnaden vek hela tiden undan. Det k�ndes som om hon hade en praktfylla och som om s�ngen hela tiden tiltade bakl�nges.</p><p>�Strstlln�, sa hon.</p><p>�Vad sa du?�</p><p>�Diot�, sa hon.</p><p>�Det l�ter bra. Kan du �ppna �gonen igen.�</p><p>Hon slog upp �gonen i tv� smala springor. Hon s�g ett fr�mmande ansikte och memorerade varje detalj. En blond man med extremt bl� �gon och skevt kantigt ansikte n�gon decimeter fr�n hennes ansikte.</p><p>�Hej. Jag heter Anders Jonasson. Jag �r l�kare. Du befinner dig p� sjukhus. Du har blivit skadad och h�ller p� att vakna upp efter en operation. Vet du vad du heter?�</p><p>�Pschalandr�, sa Lisbeth Salander.</p><p>�Okej. Kan du g�ra mig en tj�nst. Kan du r�kna till tio.�</p><p>�Ett tv� fyra � nej � tre fyra fem sex ��</p><p>Sedan somnade hon igen.</p><p>Doktor Anders Jonasson var dock n�jd med den respons han f�tt. Hon hade sagt sitt namn och b�rjat r�kna. Det antydde att hon fortfarande hade f�rst�ndsg�vorna n�gorlunda intakta och inte skulle vakna upp som ett kolli. Han antecknade uppvakningstiden till 21.06, drygt sexton timmar efter att han avslutat operationen. Han hade sovit st�rre delen av dagen och �kt tillbaka till Sahlgrenska vid sjutiden p� kv�llen. Han var egentligen ledig men hade skrivbordsarbete att hinna i kapp med.</p><p>Och han hade inte kunnat l�ta bli att g� f�rbi p� intensiven och titta till den patient vars hj�rna han hade rotat i tidigt p� morgonen.</p><p>�L�t henne sova ett tag till, men h�ll noga koll p� hennes EEG. Jag �r r�dd f�r att det kan bli svullnad eller bl�dningar i hj�rnan. Hon tycktes ha skarp sm�rta i axeln d� hon f�rs�kte r�ra armen. Om hon vaknar f�r ni ge henne tv� milligram morfin i timmen.�</p><p>Han k�nde sig besynnerligt upprymd d� han gick ut genom huvudentr�n p� Sahlgrenska.</p><empty-line/><p>Klockan var strax f�re tv� p� morgonen d� Lisbeth Salander vaknade igen. Hon �ppnade l�ngsamt �gonen och s�g en ljusk�gla i taket. Efter flera minuter vred hon huvudet och blev medveten om att hon hade en st�dkrage runt nacken. Hon k�nde en dov huvudv�rk och en skarp sm�rta i skuldran d� hon f�rs�kte flytta kroppsvikten. Hon blundade.</p><p><emphasis>Sjukhus</emphasis>, t�nkte hon omedelbart. <emphasis>Vad g�r jag h�r?</emphasis></p><p>Hon k�nde sig extremt utmattad.</p><p>F�rst hade hon sv�rt att fokusera tankarna. Sedan kom spridda minnesbilder tillbaka.</p><p>Under n�gra sekunder greps hon av panik d� minnesfragment av hur hon hade gr�vt sig upp ur en grav str�mmade �ver henne. Sedan bet hon ihop t�nderna h�rt och koncentrerade sig p� att andas.</p><p>Hon konstaterade att hon levde. Hon var inte riktigt s�ker p� om det var bra eller d�ligt.</p><p>Lisbeth Salander mindes inte riktigt vad som hade h�nt, men hon kom ih�g en dimmig mosaik av bilder fr�n vedboden och hur hon ursinnigt svingat en yxa och tr�ffat sin pappa i ansiktet. Zalachenko. Hon visste inte om han levde eller var d�d.</p><p>Hon kunde inte riktigt komma ih�g vad som hade h�nt med Niedermann. Hon hade en vag k�nsla av att hon var h�pen �ver att han hade sprungit f�r sitt liv och hon begrep inte varf�r.</p><p>Pl�tsligt mindes hon att hon hade sett Kalle J�vla Blomkvist. Hon var inte s�ker p� om hon hade dr�mt det hela, men hon mindes ett k�k � det m�ste ha varit k�ket i Gosseberga � och att hon tyckte sig ha sett honom komma fram till henne. <emphasis>Jag m�ste ha hallucinerat.</emphasis></p><p>H�ndelserna i Gosseberga k�ndes redan mycket avl�gsna eller m�jligen som en bef�ngd dr�m. Hon koncentrerade sig p� nuet.</p><p>Hon var skadad. Det beh�vde ingen ber�tta f�r henne. Hon lyfte den h�gra handen och trevade �ver sitt huvud. Hon var kraftigt bandagerad. Sedan mindes hon pl�tsligt. Niedermann. Zalachenko. Gubbj�veln hade ocks� haft en pistol. En Browning, kaliber 22. Vilket i j�mf�relse med n�stan alla andra handeldvapen var att betrakta som t�mligen harml�st. Det var d�rf�r hon levde.</p><p><emphasis>Jag blev skjuten i huvudet. Jag kunde sticka in fingret i ing�ngsh�let och r�ra vid min hj�rna</emphasis>.</p><p>Hon var f�rv�nad �ver att hon levde. Hon konstaterade att hon k�nde sig m�rkligt oengagerad och egentligen inte brydde sig. Om d�den var den svarta tomhet hon just vaknat fr�n s� var d�den inget att oroa sig f�r. Hon skulle aldrig m�rka skillnaden.</p><p>Med denna esoteriska fundering sl�t hon �gonen och somnade om igen.</p><empty-line/><p>Hon hade bara slumrat i n�gra minuter d� hon h�rde r�relse och slog upp �gonlocken i en smal strimma. Hon s�g en sk�terska i vit uniform b�ja sig �ver henne. Hon sl�t �gonen och l�tsades sova.</p><p>�Jag tror att du �r vaken�, sa sk�terskan.</p><p>�Mmm�, sa Lisbeth Salander.</p><p>�Hej, jag heter Marianne. F�rst�r du vad jag s�ger?�</p><p>Lisbeth f�rs�kte nicka men ins�g att hennes huvud var fixerat i st�dkragen.</p><p>�Nej, f�rs�k inte r�ra dig. Du beh�ver inte vara r�dd. Du har blivit skadad och har opererats.�</p><p>�Kan jag f� vatten.�</p><p>Marianne gav henne vatten att dricka ur ett sugr�r. Medan hon drack registrerade hon att ytterligare en person d�k upp p� hennes v�nstra sida.</p><p>�Hej Lisbeth. H�r du mig?�</p><p>�Mmm�, svarade Lisbeth.</p><p>�Jag �r doktor Helena Endrin. Vet du var du befinner dig?�</p><p>�Sjukhus.�</p><p>�Du befinner dig p� Sahlgrenska sjukhuset i G�teborg. Du har blivit opererad och befinner dig p� intensivv�rdsavdelningen.�</p><p>�Mm.�</p><p>�Du beh�ver inte vara r�dd.�</p><p>�Jag har blivit skjuten i huvudet.�</p><p>Doktor Endrin tvekade en sekund.</p><p>�Det st�mmer. Kommer du ih�g vad som h�nde?�</p><p>�Gubbj�veln hade en pistol.�</p><p>�Eh � ja, just det.�</p><p>�Kaliber 22.�</p><p>�Jas�. Det visste jag inte.�</p><p>�Hur illa skadad �r jag?�</p><p>�Du har en bra prognos. Du har varit illa d�ran men vi tror att du har goda chanser att bli helt �terst�lld.�</p><p>Lisbeth �verv�gde informationen. Sedan fixerade hon doktor Endrin med blicken. Hon noterade att hon s�g suddigt.</p><p>�Vad h�nde med Zalachenko?�</p><p>�Vem?�</p><p>�Gubbj�veln. Lever han?�</p><p>�Du menar Karl Axel Bodin.�</p><p>�Nej. Jag menar Alexander Zalachenko. Det �r hans riktiga namn.�</p><p>�Det vet jag inget om. Men den �ldre man som kom in samtidigt som du �r illa tilltygad men utom fara.�</p><p>Lisbeths hj�rta sj�nk en aning. Hon �verv�gde l�karens ord.</p><p>�Var finns han?�</p><p>�Han finns i rummet intill. Men nu ska du inte bry dig om honom. Du ska bara koncentrera dig p� att sj�lv bli frisk.�</p><p>Lisbeth sl�t �gonen. Hon funderade ett �gonblick p� om hon skulle orka resa sig ur s�ngen, hitta ett anv�ndbart vapen och avsluta det hon p�b�rjat. Sedan sk�t hon bort tankarna. Hon orkade knappt h�lla �gonlocken �ppna. Hon hade med andra ord misslyckats i sin f�resats att d�da Zalachenko. <emphasis>Han kommer att komma undan igen.</emphasis></p><p>�Jag vill unders�ka dig en kort stund. Sedan ska du f� sova�, sa doktor Endrin.</p><empty-line/><p>Mikael Blomkvist vaknade pl�tsligt och utan f�rklaring. Under n�gra sekunder visste han inte var han befann sig, innan han kom ih�g att han hade bokat in sig p� City Hotel. Det var kolm�rkt i rummet. Han t�nde s�nglampan och tittade p� klockan. Halv tre p� morgonen. Han hade sovit i femton timmar utan avbrott.</p><p>Han klev upp och gick till toaletten och urinerade. Sedan funderade han en kort stund. Han visste att han inte skulle kunna somna om och gick och st�llde sig under duschen. Sedan satte han p� sig jeans och en vinr�d collegetr�ja som skulle beh�va g� ett varv genom en tv�ttmaskin. Han var v�ldsamt hungrig och ringde ned till receptionen och fr�gade om han kunde best�lla kaffe och en sm�rg�s vid denna tidiga morgonstund. Det gick bra.</p><p>Han satte p� sig loafers och kavaj och gick ned till receptionen och k�pte en kaffe och en inplastad r�gkaka med ost och leverpastej som han tog med sig tillbaka till rummet. Samtidigt som han �t startade han sin iBook och pluggade in kabeln i bredbandsjacket. Han gick in p� Aftonbladets n�tupplaga. Gripandet av Lisbeth Salander var inte ov�ntat deras st�rsta nyhet. Nyhetsrapporteringen pr�glades fortfarande av f�rvirring, men var �tminstone inne p� r�tt sp�r. 35-�rige Ronald Niedermann jagades f�r polismordet och polisen ville �ven h�ra honom i samband med morden i Stockholm. Polisen hade �nnu inte sagt n�got om Lisbeth Salanders status och Zalachenko var inte namngiven. Han omtalades endast som en 66-�rig mark�gare bosatt i Gosseberga och det var tydligt att media �nnu hade uppfattningen att han m�jligen var ett offer.</p><p>N�r Mikael l�st f�rdigt �ppnade han mobilen och konstaterade att han hade tjugo ol�sta meddelanden. Tre av dessa var maningar att ringa Erika Berger. Tv� var fr�n Annika Giannini. Fjorton var meddelanden fr�n reportrar p� olika tidningar. Ett var fr�n Christer Malm som k�rnfullt sms:at till honom: <emphasis>Det �r b�st att du tar f�rsta b�sta t�g hem.</emphasis></p><p>Mikael rynkade �gonbrynen. Det var ett ovanligt meddelande f�r att komma fr�n Christer Malm. Sms:et hade avs�nts klockan sju f�reg�ende kv�ll. Han kv�vde en impuls att ringa och v�cka n�gon klockan tre p� morgonen. Ist�llet kollade han SJ:s tidtabell p� n�tet och konstaterade att f�rsta t�get till Stockholm gick 05.20.</p><p>Han �ppnade ett nytt Worddokument. D�refter t�nde han en cigarett och satt stilla i tre minuter och stirrade p� den blanka sk�rmen. Slutligen h�jde han fingrarna och b�rjade skriva.</p><cite><p>[Hennes namn �r Lisbeth Salander och Sverige har l�rt k�nna henne genom polisens presskonferenser och kv�llstidningarnas rubriker. Hon �r 27 �r gammal och 150 centimeter l�ng. Hon har beskrivits som psykopat, m�rdare och lesbisk satanist. Det har knappt funnits n�gon gr�ns f�r de fantasier som saluf�rts om henne. I detta nummer ber�ttar <emphasis>Millennium</emphasis> historien om hur statstj�nstem�n konspirerade mot Lisbeth Salander f�r att skydda en patologiskt sjuk m�rdare.]</p></cite><p>Han skrev l�ngsamt och gjorde f� �ndringar i det f�rsta utkastet. Han arbetade koncentrerat i femtio minuter och �stadkom under denna tid drygt tv� A4 som huvudsakligen var en rekapitulering om den natt d� han hittade Dag Svensson och Mia Bergman och varf�r polisen fokuserat p� Lisbeth Salander som t�nkt m�rdare. Han citerade kv�llstidningarnas rubriker om lesbiska satanister och f�rhoppningarna att morden inneh�ll kittlande BDSM-sex.</p><p>Slutligen kastade han en blick p� klockan och slog hastigt ihop locket p� sin iBook. Han packade sin v�ska och gick ned till receptionen och checkade ut. Han betalade med kreditkort och tog en taxi till G�teborgs central.</p><p>Mikael Blomkvist gick omedelbart till restaurangvagnen och best�llde kaffe och sm�rg�s. D�refter �ppnade han sin iBook igen och l�ste igenom den text han hunnit skriva under morgontimmen. Han befann sig s� mitt inne i formuleringarna av Zalachenkohistorien att han inte observerade kriminalinspekt�r Sonja Modig f�rr�n hon harklade sig och fr�gade om hon fick g�ra honom s�llskap. Han tittade upp och slog igen datorn.</p><p>�P� v�g hem?� fr�gade Modig.</p><p>Han nickade.</p><p>�Du med, f�rst�r jag.�</p><p>Hon nickade.</p><p>�Min kollega stannar kvar ett dygn till.�</p><p>�Har du h�rt n�got om Lisbeth Salanders tillst�nd? Jag har sovit sedan vi skildes �t.�</p><p>�Hon vaknade upp f�rst i g�r kv�ll. Men l�karna tror att hon kommer att klara sig och bli �terst�lld. Hon har haft en ofattbar tur.�</p><p>Mikael nickade. Han ins�g pl�tsligt att han inte hade varit orolig f�r henne. Han hade utg�tt fr�n att hon skulle �verleva. Allt annat var ot�nkbart.</p><p>�Har n�got annat av intresse h�nt?� fr�gade han.</p><p>Sonja Modig betraktade honom tveksamt. Hon undrade hur mycket hon kunde anf�rtro �t reportern, som ju faktiskt k�nde till mer om historien �n hon sj�lv gjorde. � andra sidan hade hon satt sig vid hans bord och drygt hundra reportrar hade f�rmodligen redan listat ut vad som p�gick i polishuset.</p><p>�Jag vill inte bli citerad�, sa hon.</p><p>�Jag fr�gar bara av personligt intresse.�</p><p>Hon nickade och f�rklarade att polisen jagade Ronald Niedermann p� bred front �ver hela landet och s�rskilt i Malm�trakten.</p><p>�Och Zalachenko. Har ni h�rt honom?�</p><p>�Ja, vi har h�rt honom.�</p><p>�Och?�</p><p>�Jag kan inte ber�tta.�</p><p>�Kom igen, Sonja. Jag kommer att veta exakt vad ni pratat om ungef�r en timme efter att jag kommit upp p� redaktionen i Stockholm. Och jag kommer inte att skriva ett ord av det du ber�ttar f�r mig.�</p><p>Hon tvekade en l�ng stund innan hon m�tte hans blick.</p><p>�Han har l�mnat en anm�lan mot Lisbeth Salander f�r att hon ska ha f�rs�kt m�rda honom. Hon kommer kanske att h�ktas f�r grov misshandel alternativt mordf�rs�k.�</p><p>�Och hon kommer med stor sannolikhet att �beropa n�dv�rnsr�tten.�</p><p>�Jag hoppas det�, sa Sonja Modig.</p><p>Mikael tittade skarpt p� henne.</p><p>�Det d�r l�t inte riktigt polisi�rt�, sa han avvaktande.</p><p>�Bodin � Zalachenko �r hal som en �l och har svar p� alla fr�gor. Jag �r helt �vertygad om att det f�rh�ller sig mer eller mindre som du ber�ttade f�r oss i g�r. Det betyder att Salander har utsatts f�r ett oavbrutet r�tts�vergrepp som p�g�tt sedan hon var 12 �r gammal.�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Det �r den story jag kommer att publicera�, sa han.</p><p>�Den storyn kommer inte att bli popul�r i vissa l�ger.�</p><p>Hon tvekade ytterligare en stund. Mikael avvaktade.</p><p>�Jag pratade med Bublanski f�r en halvtimme sedan. Han s�ger inte s� mycket, men f�runders�kningen mot Salander f�r morden p� dina v�nner tycks vara nedlagd. Fokus har flyttats till Niedermann.�</p><p>�Vilket betyder att ��</p><p>Han l�t fr�gan sv�va mellan dem. Sonja Modig ryckte p� axlarna.</p><p>�Vem kommer att ha hand om utredningen av Salander?�</p><p>�Det vet jag inte. Historien i Gosseberga ligger v�l i f�rsta hand p� G�teborg. Men jag skulle gissa att n�gon i Stockholm f�r i uppdrag att sammanst�lla allt material inf�r ett �tal.�</p><p>�Jag f�rst�r. Ska vi sl� vad om att utredningen kommer att �verf�ras till S�po.�</p><p>Hon skakade p� huvudet.</p><p>Strax f�re Alings�s lutade sig Mikael fram mot henne.</p><p>�Sonja � jag tror att du f�rst�r vart�t det barkar. Om Zalachenkohistorien blir offentlig kommer det att bli en skandal av stora m�tt. S�po-aktivister har samverkat med en psykiatriker f�r att sp�rra in Salander p� d�rhus. Det enda de kan g�ra �r att benh�rt h�vda att Lisbeth Salander faktiskt �r sinnessjuk och att tv�ngsomh�ndertagandet 1991 var befogat.�</p><p>Sonja Modig nickade.</p><p>�Jag kommer att g�ra allt f�r att s�tta krokben f�r s�dana planer. Jag menar att Lisbeth Salander �r lika klok som du och jag. Udda, javisst, men hennes f�rst�ndsg�vor kan inte ifr�gas�ttas.�</p><p>Sonja Modig nickade. Mikael gjorde en paus och l�t det han sagt sjunka in.</p><p>�Jag skulle ha behov av n�gon p� insidan som jag kan lita p�, sa han.</p><p>Hon m�tte hans blick.</p><p>�Jag �r inte kompetent att avg�ra om Lisbeth Salander �r psykiskt sjuk�, svarade hon.</p><p>�Nej, men du �r kompetent att bed�ma om hon uts�tts f�r ett r�tts�vergrepp eller inte.�</p><p>�Vad �r det du f�resl�r?�</p><p>�Jag s�ger inte att du ska tjalla p� kollegorna, men jag vill att du ger mig information om du uppt�cker att Lisbeth h�ller p� att uts�ttas f�r ett nytt r�tts�vergrepp.�</p><p>Sonja Modig var tyst.</p><p>�Jag vill inte att du ska skvallra om utredningstekniska detaljer eller n�got s�dant. Anv�nd ditt eget omd�me. Men jag beh�ver veta vad som h�nder med �talet mot Lisbeth Salander.�</p><p>�Det l�ter som ett bra s�tt att f� sparken.�</p><p>�Du �r en k�lla. Jag kommer aldrig n�gonsin att namnge dig eller s�tta dig i klistret.�</p><p>Han plockade upp en anteckningsbok och skrev en e-postadress.</p><p>�Det h�r �r en anonym hotmailadress. Om du vill ber�tta n�got kan du anv�nda den adressen. Du b�r inte anv�nda din vanliga offentliga adress. Du b�r skapa ett eget tillf�lligt konto p� hotmail.�</p><p>Hon tog emot adressen och stoppade den i innerfickan p� sin kavaj. Hon lovade ingenting.</p><empty-line/><p>Kriminalinspekt�r Marcus Erlander vaknade klockan sju p� l�rdagsmorgonen av att telefonen ringde. Han h�rde r�ster fr�n TV:n och k�nde doften av kaffe fr�n k�ket d�r hans hustru kommit ig�ng med morgonbestyren. Han hade kommit hem till l�genheten i M�lndal ett p� natten och sovit i drygt fem timmar. Dessf�rinnan hade han varit ig�ng i n�stan precis tjugotv� timmar. Han var f�ljaktligen l�ngt ifr�n uts�vd d� han str�ckte sig efter telefonluren.</p><p>�M�rtensson, span, nattjouren. Har du hunnit vakna?�</p><p>�Nej�, svarade Erlander. �Jag har knappt hunnit somna. Vad har h�nt?�</p><p>�Nyheter. Anita Kaspersson har hittats.�</p><p>�Var?�</p><p>�Alldeles utanf�r Seglora s�der om Bor�s.�</p><p>Erlander visualiserade en karta i huvudet.</p><p>�S�derut�, sa han. �Han tar sm�v�gar. Han m�ste ha k�rt riksv�g 180 �ver Bor�s och sv�ngt s�derut. Har vi larmat Malm�?�</p><p>�Och Helsingborg, Landskrona och Trelleborg. Och Karlskrona. Jag t�nker p� f�rjan �sterut.�</p><p>Erlander reste sig och gnuggade sig i nacken.</p><p>�Han har n�stan ett dygns f�rspr�ng nu. Han kan redan vara ute ur landet. Hur hittades Kaspersson?�</p><p>�Hon bankade p� en d�rr till en villa vid infarten till Seglora.�</p><p>�Vad?�</p><p>�Hon bankade ��</p><p>�Jag h�rde. Du menar att hon lever?�</p><p>�F�rl�t. Jag �r tr�tt och uttrycker mig inte helt koncentrerat. Anita Kaspersson snubblade in i Seglora klockan 03.10 i morse och sparkade p� d�rren till en villa och skr�mde upp en barnfamilj som l�g och sov. Hon var barfota, kraftigt nedkyld och hade h�nderna bundna p� ryggen. Hon befinner sig just nu p� sjukhuset i Bor�s d�r hon �terf�renats med sin make.�</p><p>�Det var som fan. Jag tror att vi alla hade utg�tt fr�n att hon inte l�ngre befann sig i livet.�</p><p>�Ibland blir man �verraskad.�</p><p>�Positivt �verraskad.�</p><p>�D� �r det dags f�r de tr�kiga nyheterna. Bitr�dande l�nspolism�stare Sp�ngberg har varit h�r sedan fem i morse. Hon beordrar dig att skyndsamt vakna och �ka till Bor�s och f�rh�ra Kaspersson.�</p><p>eftersom det var l�rdag morgon antog Mikael att <emphasis>Millenniums</emphasis> redaktion skulle vara obefolkad. Han ringde Christer Malm d� X2000 passerade �rstabron och fr�gade vad som f�ranlett hans sms.</p><p>�Har du f�tt frukost?� undrade Christer Malm.</p><p>�T�gfrukost.�</p><p>�Okej. Kom hem till mig s� ska jag fixa n�got stadigare.�</p><p>�Vad handlar det om?�</p><p>�Jag ber�ttar d� du kommer.�</p><p>Mikael tog tunnelbanan till Medborgarplatsen och promenerade till Allhelgonagatan. Det var Christers pojkv�n Arnold Magnusson som �ppnade. Hur mycket Mikael �n f�rs�kte kunde han aldrig frig�ra sig fr�n k�nslan att han tittade p� en reklamaffisch f�r n�got. Arnold Magnusson hade en bakgrund p� Dramaten och var en av Sveriges mest eftertraktade sk�despelare. Det var alltid lika st�rande att m�ta honom i verkligheten. Mikael brukade inte vara imponerad av k�ndisar, men just Arnold Magnusson hade ett s� karakt�ristiskt utseende och var s� f�rknippad med vissa roller i filmer och TV, s�rskilt rollen som den koleriske men r�ttr�dige kriminalkommissarie Gunnar Frisk i en om�ttligt popul�r TV-serie, att Mikael st�ndigt f�rv�ntade sig att han skulle bete sig som Gunnar Frisk.</p><p>�Tjena Micke�, sa Arnold.</p><p>�Hej�, sa Mikael.</p><p>�K�ket�, sa Arnold och sl�ppte in honom.</p><p>Christer Malm serverade nygr�ddade v�fflor med hjortronsylt och nybryggt kaffe. Det vattnades i munnen p� Mikael redan innan han hunnit s�tta sig och han kastade sig �ver fatet. Christer Malm fr�gade vad som hade h�nt i Gosseberga. Mikael rekapitulerade detaljerna. Han var inne p� tredje v�fflan innan han kom sig f�r att fr�ga vad som var p� g�ng.</p><p>�Vi har f�tt ett litet problem p� <emphasis>Millennium</emphasis> medan du varit i G�teborg�, sa han.</p><p>Mikael h�jde �gonbrynen.</p><p>�Vad d�?�</p><p>�Inget allvarligt. Men Erika Berger har blivit chefredakt�r p� <emphasis>Svenska Morgon-Posten</emphasis>. Hon gick sin sista arbetsdag p� <emphasis>Millennium</emphasis> i g�r.�</p><p>Mikael blev sittande med en v�ffla halvv�gs till munnen. Det tog flera sekunder innan vidden av budskapet helt hade sjunkit in.</p><p>�Varf�r har hon inte ber�ttat det tidigare?� undrade han slutligen.</p><p>�D�rf�r att hon ville ber�tta det f�r dig f�rst av alla och du har sprungit omkring och varit oantr�ffbar i flera veckor nu. F�rmodligen ans�g hon att du hade tillr�ckligt med problem med Salanderhistorien. Eftersom hon ville ber�tta f�r dig f�rst av alla har hon f�ljaktligen inte ber�ttat n�got f�r oss andra heller och dagarna har lagts till varandra � Tja. Helt pl�tsligt satt hon i en situation av rekordd�ligt samvete och m�dde j�vligt illa. Och vi har inte m�rkt ett dugg.�</p><p>Mikael blundade.</p><p>�Fan�, sa han.</p><p>�Jag vet. Nu blev det ist�llet s� att du �r den siste p� redaktionen som f�r veta n�got. Jag ville f� en chans att ber�tta det f�r dig s� att du f�rst�r vad som har h�nt och inte tror att n�gon g�tt bakom ryggen p� dig.�</p><p>�Det tror jag inte. Men j�sses. Skitkul att hon f�tt jobbet om hon nu vill jobba �t SMP � men vad fan g�r vi p� redaktionen?�</p><p>�Vi g�r Malin till tillf�rordnad chefredakt�r fr�n och med n�sta nummer.�</p><p>�Malin?�</p><p>�Om inte du vill bli chefredakt�r ��</p><p>�Nej, f�r helvete.�</p><p>�Jag trodde v�l det. Allts� blir Malin chefredakt�r.�</p><p>�Och vem ska bli redaktionssekreterare?�</p><p>�Henry Cortez. Han har varit hos oss i fyra �r och �r inte precis gr�n praktikant l�ngre.�</p><p>Mikael �verv�gde f�rslagen.</p><p>�Har jag n�got att s�ga till om?� undrade han.</p><p>�N�, sa Christer Malm.</p><p>Mikael skrattade torrt.</p><p>�Okej. Det f�r bli som ni beslutat. Malin �r tuff men os�ker. Henry skjuter fr�n h�ften lite f�r ofta. Vi f�r h�lla ett �ga p� dem.�</p><p>�Vi f�r g�ra det.�</p><p>Mikael satt tyst. Han t�nkte att det skulle bli j�vligt tomt utan Erika och att han inte var s�ker p� hur det skulle bli p� tidningen i framtiden.</p><p>�Jag m�ste ringa till Erika och ��</p><p>�N�, det tror jag inte att du beh�ver.�</p><p>�Hur s�?�</p><p>�Hon sover p� redaktionen. G� och v�ck henne eller n�t.�</p><p>Mikael hittade en djupt sovande Erika Berger p� b�ddsoffan p� hennes rum p� redaktionen. Hon hade anv�nt natten till att t�mma bokhyllor och skrivbord p� personliga tillh�righeter och papper hon ville spara. Hon hade fyllt fem flyttkartonger. Mikael betraktade henne en l�ng stund fr�n d�rr�ppningen innan han gick in och satte sig p� s�ngkanten och v�ckte henne.</p><p>�Varf�r i herrans namn g�r du inte �ver till mig och sover om du nu ska sova p� jobbet�, sa han.</p><p>�Hej, Mikael�, sa hon.</p><p>�Christer har ber�ttat.�</p><p>Hon b�rjade s�ga n�got n�r han lutade sig ned och kysste henne p� kinden.</p><p>��r du arg?�</p><p>�Vanvettigt�, sa han torrt.</p><p>�Jag �r ledsen. Jag kunde bara inte s�ga nej till erbjudandet. Men det k�nns helt fel och som om jag l�mnar er andra p� <emphasis>Millennium</emphasis> i skiten i ett v�ldigt jobbigt l�ge.�</p><p>�Jag �r nog inte r�tt person att kritisera dig f�r att �verge skutan. F�r tv� �r sedan gick jag h�rifr�n och l�mnade dig i skiten i ett l�ge som var betydligt jobbigare �n i dag.�</p><p>�Det ena har inte med det andra att g�ra. Du tog en paus. Jag slutar f�r gott och jag har m�rkat. Jag �r s� ledsen.�</p><p>Mikael var tyst en stund. Sedan log han blekt.</p><p>�N�r det �r dags s� �r det dags. <emphasis>A woman�s gotta do what a woman�s gotta do and all that crap</emphasis>.�</p><p>Erika log. Det var de ord hon hade anv�nt mot honom d� han flyttat till Hedeby. Han str�ckte fram handen och rufsade henne v�nskapligt i h�ret.</p><p>�Att du vill sluta p� det h�r d�rhuset begriper jag, men att du vill bli chef p� Sveriges mest knastertorra gubbtidning kommer ta ett tag att sm�lta.�</p><p>�Det finns r�tt m�nga tjejer som jobbar d�r.�</p><p>��sch. Kolla ledarsidan. Det �r ju anno dazumal hela v�gen. Du m�ste vara spritt spr�ngande masochist. Ska vi g� och dricka kaffe?�</p><p>Erika satte sig upp.</p><p>�Jag m�ste f� veta vad som har h�nt i G�teborg i natt.�</p><p>�Jag h�ller p� att skriva storyn�, sa Mikael. �Men det kommer att bli rena rama kriget n�r vi publicerar.�</p><p>�Inte vi. Ni.�</p><p>�Jag vet. Vi kommer att publicera den i samband med r�tteg�ngen. Men jag antar att du inte t�nker ta storyn med dig till SMP. Faktum �r att jag vill att du ska skriva en sak om Zalachenkohistorien innan du slutar p� <emphasis>Millennium</emphasis>.�</p><p>�Micke, jag ��</p><p>�Din sista ledare. Du kan skriva den n�r du har lust. Den kommer f�rmodligen inte att publiceras f�re r�tteg�ngen, n�r det nu kan bli.�</p><p>�Det �r kanske ingen bra id�. Vad ska den handla om?�</p><p>�Moral�, sa Mikael Blomkvist. �Och storyn om att en av v�ra medarbetare m�rdades d�rf�r att staten inte gjorde sitt jobb f�r femton �r sedan.�</p><p>Han beh�vde inte f�rklara mer. Erika Berger visste exakt vilken ledare han ville ha. Hon �verv�gde saken en kort stund. Hon hade faktiskt varit kapten p� skutan d� Dag Svensson m�rdats. Hon k�nde sig pl�tsligt mycket b�ttre till mods.</p><p>�Okej�, sa hon. �Den sista ledaren.�</p></section><section><title><p>KAPITEL 4: L�RDAG 9 APRIL � S�NDAG 10 APRIL</p></title><p>Klockan ett p� l�rdagseftermiddagen hade �klagare Martina Fransson i S�dert�lje funderat f�rdigt. Skogskyrkog�rden i Nykvarn var en el�ndig soppa och kriminalavdelningen hade ackumulerat en oerh�rd m�ngd �vertid sedan onsdagen d� Paolo Roberto hade haft sin boxningsmatch med Ronald Niedermann i lagerbyggnaden d�r. Det handlade om minst tre mord p� personer som blivit nedgr�vda i terr�ngen, grovt m�nniskorov och grov misshandel av Lisbeth Salanders v�ninna Miriam Wu och slutligen mordbrand. Till Nykvarn kopplades incidenten i Stallarholmen, som egentligen l�g i Str�ngn�s polisdistrikt i S�dermanlands l�n, men d�r Carl-Magnus Lundin fr�n Svavelsj� MC var en nyckelperson. Lundin l�g f�r n�rvarande p� sjukhuset i S�dert�lje med gipsad fot och st�lskena i k�ken. Och i vilket fall gick samtliga brott under l�nspolisen, vilket innebar att det var Stockholm som skulle f� sista ordet.</p><p>Under fredagen hade h�ktningsf�rhandling h�llits. Lundin var med s�kerhet kopplad till Nykvarn. Sent omsider hade det klarlagts att lagret �gdes av f�retaget Medimport, som i sin tur �gdes av en Anneli Karlsson, 52 �r och bosatt i Puerto Banus, Spanien. Hon var kusin till Magge Lundin, saknade brottsregister och tycktes i sammanhanget n�rmast fungera som m�lvakt.</p><p>Martina Fransson slog ihop mappen med f�runders�kningen. Den var fortfarande i begynnelsestadiet och skulle kompletteras med �tskilliga hundra sidor innan det var dags f�r r�tteg�ng. Men redan nu m�ste Martina Fransson fatta beslut i n�gra fr�gor. Hon tittade p� kollegorna fr�n polisen.</p><p>�Vi har tillr�ckligt f�r att v�cka �tal mot Lundin f�r delaktighet i kidnappningen av Miriam Wu. Paolo Roberto har identifierat honom som mannen som k�rde sk�pbilen. Jag kommer ocks� att h�kta honom som p� sannolika sk�l delaktig i mordbranden. Vi avvaktar med �talen om delaktighet i morden p� de tre personer vi gr�vt upp p� tomten, �tminstone till dess att alla �r identifierade.�</p><p>Poliserna nickade. Det var det besked de hade v�ntat sig.</p><p>�Hur g�r vi med Sonny Nieminen?�</p><p>Martina Fransson bl�ddrade upp Nieminen i dokumentationen p� skrivbordet.</p><p>�Det �r en herre med en imponerande meritf�rteckning. R�n, olaga vapeninnehav, misshandel, grov misshandel, dr�p och narkotikabrott. Han greps allts� tillsammans med Lundin vid Stallarholmen. Jag �r fullst�ndigt �vertygad om att han �r inblandad � det vore osannolikt om han inte var det. Men problemet �r att vi inte har n�got som vi kan f�sta p� honom.�</p><p>�Han s�ger att han aldrig har varit i lagret i Nykvarn och att han bara f�ljde med Lundin p� en tur med motorcyklarna�, sa den kriminalinspekt�r som h�llit i Stallarholmen f�r S�dert�ljes r�kning. �Han p�st�r att han inte hade en aning om vad Lundin hade f�r �rende till Stallarholmen.�</p><p>Martina Fransson undrade om hon p� n�got s�tt kunde peta �ver �rendet till �klagare Richard Ekstr�m i Stockholm.</p><p>�Nieminen v�grar uttala sig om vad som h�nde men f�rnekar kraftigt att han varit delaktig i brott�, fortsatte kriminalinspekt�ren.</p><p>�Nej, det verkar ju snarast som om han och Lundin var brottsoffer i Stallarholmen�, sa Martina Fransson och trummade irriterat med fingertopparna.</p><p>�Lisbeth Salander�, tillade hon med uppenbart tvivel i r�sten. �Allts�, vi talar om en flicka som ser ut som om hon knappt kommit in i puberteten och som �r 150 centimeter l�ng och knappast besitter den kroppsstyrka som fordras f�r att bem�stra Nieminen och Lundin.�</p><p>�Om hon inte var bev�pnad. Med en pistol kan hon kompensera f�r en hel del av sin br�ckliga fysik.�</p><p>�Men det st�mmer inte riktigt med rekonstruktionen.�</p><p>�Nej. Hon anv�nde t�rgas och sparkade Lundin i skrevet och ansiktet med s�dant ursinne att hon krossade en testikel och d�refter k�kbenet. Skottet i foten m�ste ha kommit efter misshandeln. Men jag har sv�rt att tro p� att det var hon som var bev�pnad.�</p><p>�SKL har identifierat vapnet som Lundin blev skjuten med. Det �r en polsk P-83 Wanad med Makarovammunition. Den hittades i Gosseberga utanf�r G�teborg och har Salanders fingeravtryck p� sig. Vi kan n�stan f�ruts�tta att hon f�rde med sig pistolen till Gosseberga.�</p><p>�Jo. Men serienumret visar att pistolen stals f�r fyra �r sedan vid ett inbrott i en vapenbutik i �rebro. Tjuvarna �kte dit s� sm�ningom, men hade gjort sig av med vapnen. Det var en lokal talang med narkotikaproblem som umgicks i kretsarna kring Svavelsj� MC. Jag skulle mycket hellre vilja placera pistolen hos antingen Lundin eller Nieminen.�</p><p>�Det kan ju vara s� enkelt att Lundin bar pistolen och att Salander avv�pnade honom och att ett skott brann av som tr�ffade honom i foten. Jag menar, upps�tet kan i vilket fall inte ha varit att d�da honom eftersom han faktiskt lever.�</p><p>�Eller s� sk�t hon honom i foten av sadistiska sk�l. Vad vet jag. Men hur hanterade hon Nieminen? Han har inga synbara skador.�</p><p>�Han har faktiskt en skada. Han har tv� sm� br�nns�r p� br�stkorgen.�</p><p>�Och?�</p><p>�Gissningsvis en elpistol.�</p><p>�S� Salander skulle ha varit bev�pnad med elpistol, t�rgas och pistol. Hur mycket v�ger alltsammans � Nej, jag �r r�tt s�ker p� att Lundin eller Nieminen hade med sig vapnet och att hon tog det ifr�n dem. Exakt hur det gick till d� Lundin blev skjuten kan vi inte riktigt f� klarhet i innan n�gon av de inblandade b�rjar prata.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Men nul�get �r allts� att Lundin �r h�ktad av de sk�l jag n�mnde tidigare. D�remot har vi inte ett dugg p� Nieminen. Allts� t�nker jag f�rs�tta honom p� fri fot i eftermiddag.�</p><empty-line/><p>Sonny Nieminen var p� ett miserabelt hum�r d� han l�mnade h�ktet p� polishuset i S�dert�lje. Han var �ven s� torr i munnen att hans f�rsta anhalt blev en tobaksaff�r d�r han k�pte en Pepsi som han halsade p� st�ende fot. Han handlade ocks� ett paket Lucky Strike och en dosa G�teborgs Rap�. Han �ppnade mobiltelefonen och kontrollerade batteriet och slog d�refter numret till Hans-�ke Waltari, 33 �r och <emphasis>Sergeant at Arms</emphasis> f�r Svavelsj� MC, d�rmed nummer tre i den interna hierarkin. Han h�rde fyra signaler g� fram innan Waltari svarade.</p><p>�Nieminen. Jag �r ute.�</p><p>�Grattis.�</p><p>�Var �r du?�</p><p>�Nyk�ping.�</p><p>�Och vad fan g�r du i Nyk�ping?�</p><p>�Vi fattade beslut om att ligga l�gt n�r du och Magge greps och till dess att vi visste b�ttre hur landet l�g.�</p><p>�Nu vet du hur landet ligger. Var �r alla?�</p><p>Hans-�ke Waltari f�rklarade var de kvarvarande fem medlemmarna i Svavelsj� MC befann sig. F�rklaringen gjorde inte Sonny Nieminen vare sig lugn eller n�jd.</p><p>�Och vem fan sk�ter butiken medan ni g�mmer er som k�rringar.�</p><p>�Det d�r �r inte r�ttvist. Du och Magge drar iv�g p� n�got j�vla jobb som vi inte har en aning om och helt pl�tsligt �r ni inblandade i en eldstrid med den d�r j�vla efterlysta subban och Magge �r skjuten och du �r gripen. Sedan gr�ver snuten upp lik i v�rt lager i Nykvarn.�</p><p>�Och?�</p><p>�Och vi b�rjade undra om du och Magge dolt n�gonting f�r oss andra.�</p><p>�Och vad fan skulle det vara? Det �r vi som tar in jobben till firman.�</p><p>�Men jag har inte h�rt ett ord om att lagret ocks� var en skogskyrkog�rd. Vilka �r d�ingarna?�</p><p>Sonny Nieminen hade en skarp replik p� tungan men hejdade sig. Hans-�ke Waltari var en tr�g j�vel, men l�get var inte det allra b�sta att starta ett gr�l. Nu handlade det om att snabbt konsolidera styrkorna. Efter att ha nekat sig igenom fem polisf�rh�r var det heller inte s�rskilt smart att basunera ut n�gon bekr�ftelse p� att han hade kunskap om �mnet i en mobiltelefon tv� hundra meter fr�n polishuset.</p><p>�Skit i d�ingarna�, sa han. �Det d�r har jag ingen aning om. Men Magge sitter i skiten. Han kommer att sitta inne ett tag och i hans fr�nvaro �r det jag som basar.�</p><p>�Okej. Vad h�nder nu?� undrade Waltari.</p><p>�Vem h�ller ett �ga p� egendomen om ni alla g�tt under jorden?�</p><p>�Benny Karlsson stannade och h�ller st�llningarna i klubbhuset. Polisen gjorde husrannsakan samma dag som ni greps. De hittade ingenting.�</p><p>�Benny K�, utbrast Nieminen. �Benny K �r f�r fan en rookie som knappt �r torr bakom �ronen.�</p><p>�Lugn. Han har s�llskap av den d�r blonda fan som du och Magge brukar umg�s med.�</p><p>Sonny Nieminen blev pl�tsligt iskall. Han s�g sig hastigt omkring och promenerade n�gra meter bort fr�n d�rren till tobaksaff�ren.</p><p>�Vad sa du?� fr�gade han med l�g r�st.</p><p>�Den d�r blonda saten som du och Magge umg�s med d�k upp och ville ha hj�lp med ett g�mst�lle.�</p><p>�Men f�r helvete, Waltari, han �r ju lyst i hela j�vla Sverige f�r polismord.�</p><p>�Ja � det var d�rf�r han ville ha ett g�mst�lle. Vad skulle vi g�ra? Han �r ju din och Magges kompis.�</p><p>Sonny Nieminen blundade i tio sekunder. Ronald Niedermann hade gett Svavelsj� MC �tskilligt med jobb och goda f�rtj�nster i flera �rs tid. Men han var absolut ingen v�n. Han var en farlig j�vel och en psykopat och dessutom en psykopat som polisen jagade med bl�slampa. Sonny Nieminen litade inte en sekund p� Ronald Niedermann. Det allra b�sta vore om han d�k upp med en kula i skallen. D� skulle polisuppvaktningen i alla fall avta en smula.</p><p>�S� vad har ni gjort av honom?�</p><p>�Benny K har hand om honom. Han tog ut honom till Viktor.�</p><p>Viktor G�ransson var klubbens kass�r och finansielle expert, bosatt strax utanf�r J�rna. G�ransson hade gymnasieexamen i ekonomi och hade inlett sin karri�r som finansiell r�dgivare till en jugoslavisk krogkung innan ligan �kte dit f�r grov ekonomisk brottslighet. Han hade tr�ffat Magge Lundin p� Kumla i b�rjan av 1990-talet. Han var den ende i Svavelsj� MC som gick kl�dd i slips och kavaj.</p><p>�Waltari, s�tt dig i bilen och m�t mig i S�dert�lje. H�mta mig utanf�r pendelt�gsstationen om fyrtiofem minuter.�</p><p>�Jaha. Varf�r s� br�ttom?�</p><p>�D�rf�r att vi m�ste f� grepp om situationen s� snabbt som m�jligt.�</p><empty-line/><p>Hans-�ke Waltari sneglade f�rstulet p� Sonny Nieminen som satt moltyst medan de k�rde ut till Svavelsj�. Till skillnad fr�n Magge Lundin brukade Nieminen aldrig vara s�rskilt l�ttsam att ha att g�ra med. Han var bildsk�n och s�g vek ut men var en l�ttant�ndlig och farlig j�vel, s�rskilt d� han hade druckit. F�r �gonblicket var han nykter, men Waltari k�nde en oro inf�r framtiden med Nieminen som ledare. Magge hade alltid p� n�got s�tt kunnat f� Nieminen att foga sig. Han undrade hur framtiden skulle gestalta sig med Nieminen som tillf�rordnad klubbpresident.</p><p>Benny K syntes inte till i klubbhuset. Nieminen gjorde tv� f�rs�k att ringa honom p� mobilen, men fick inget svar.</p><p>De �kte hem till Nieminens g�rd, drygt en kilometer fr�n klubbhuset. Polisen hade gjort husrannsakan d�r, men inte hittat n�got av v�rde f�r utredningen i samband med Nykvarn. Polisen hade inte hittat n�got som styrkte kriminell belastning alls, varf�r Nieminen befann sig p� fri fot.</p><p>Han duschade och bytte kl�der medan Waltari t�lmodigt v�ntade i k�ket. D�refter promenerade de drygt 150 meter in i skogen bakom Nieminens g�rd och skrapade bort jordlagret som t�ckte en ytligt begravd kista inneh�llande sex handeldvapen, varav en AK5, en st�rre m�ngd ammunition och drygt tv� kilo spr�ng�mnen. Det var Nieminens lilla vapenf�rr�d. Tv� av vapnen i kistan var polska P-83 Wanader. De stammade fr�n samma parti som det vapen Lisbeth Salander hade tagit fr�n Nieminen i Stallarholmen.</p><p>Nieminen sk�t ifr�n sig tanken p� Lisbeth Salander. Det var ett obehagligt �mne. I cellen i polishuset i S�dert�lje hade han g�ng p� g�ng f�r sitt inre spelat upp scenen d� han och Magge Lundin hade anl�nt till Nils Bjurmans sommarstuga och hittat Salander p� g�rdsplanen.</p><p>H�ndelseutvecklingen hade varit helt of�ruts�gbar. Han hade �kt ut tillsammans med Magge Lundin f�r att br�nna ned advokat Bjurmans f�rbannade sommarstuga. De hade �kt p� instruktion av den d�r f�rbannade blonde j�veln. Och de hade snubblat �ver den f�rbannade Salander � ensam, 150 centimeter l�ng och mager som en sticka. Nieminen undrade hur m�nga kilo hon egentligen v�gde. Sedan hade allt g�tt p� tok och exploderat i en v�ldsorgie som ingen av de tv� hade varit f�rberedd p�.</p><p>Rent tekniskt kunde han f�rklara h�ndelsef�rloppet. Salander hade haft en t�rgaspatron som hon t�mt i Magge Lundins ansikte. Magge borde ha varit f�rberedd men var inte det. Hon sparkade honom tv� g�nger och det beh�vs inte s�rskilt mycket muskelstyrka f�r att sparka av ett k�kben. Hon �verrumplade honom. Det kunde f�rklaras.</p><p>Men sedan tog hon �ven honom, Sonny Nieminen, mannen som fullvuxna och v�ltr�nade karlar tvekade att ge sig in i ett br�k med. Hon r�rde sig s� snabbt. Han hade k�mpat f�r att f� fram sitt vapen. Hon hade slagit ut honom lika f�rnedrande l�ttsamt som om hon vispat en mygga �t sidan. Hon hade en elpistol. Hon hade �</p><p>Han mindes n�stan ingenting n�r han vaknade, Magge Lundin var skjuten i foten och polisen anl�nde. Efter en viss palaver mellan Str�ngn�s och S�dert�lje hamnade han i finkan i S�dert�lje. Och hon hade stulit Magge Lundins Harley-Davidson. Hon hade skurit bort Svavelsj� MC:s logga fr�n hans skinnjacka � sj�lva den symbol som gjorde att folk vek �t sidan i krogk�n och som gav honom en status som en vanlig Svensson inte ens kunde begripa. Hon hade f�rnedrat honom.</p><p>Sonny Nieminen kokade pl�tsligt inombords. Han hade tigit sig igenom polisf�rh�ren. Han skulle aldrig n�gonsin kunna ber�tta om vad som hade h�nt i Stallarholmen. Fram till det �gonblicket hade Lisbeth Salander inte betytt ett dugg f�r honom. Hon var ett litet sidoprojekt som Magge Lundin sysslade med � �terigen p� uppdrag av den f�rbannade Niedermann. Nu hatade han henne med en passion som f�rv�nade honom. Han brukade vara kylig och analyserande men han visste att n�gon g�ng i framtiden skulle han f� m�jlighet att ge igen och utpl�na skamfl�cken. Men f�rst m�ste han f� ordning i det kaos som Salander och Niedermann tillsammans �stadkommit f�r Svavelsj� MC.</p><p>Nieminen plockade upp de b�gge kvarvarande polska vapnen, laddade och gav det ena till Waltari.</p><p>�Har vi n�gon plan?�</p><p>�Vi ska �ka och ta ett prat med Niedermann. Han �r inte en av oss och han har aldrig varit gripen av polisen tidigare. Jag vet inte hur han kommer att reagera om han grips, men om han pratar s� kan han s�tta dit oss alla. D� �ker vi in s� det visslar om det.�</p><p>�Du menar att vi ska ��</p><p>Nieminen hade redan best�mt sig f�r att Niedermann m�ste bort, men ins�g att det inte var l�ge att skr�mma upp Waltari f�rr�n de var p� plats.</p><p>�Jag vet inte. Men vi m�ste k�nna honom p� pulsen. Om han har en plan och kan f�rsvinna utomlands snabbt som fan s� kan vi hj�lpa honom p� traven. Men s� l�nge han riskerar att gripas av polisen �r han ett hot mot oss.�</p><empty-line/><p>Det var m�rkt p� Viktor G�ranssons g�rd utanf�r J�rna d� Nieminen och Waltari i skymningen styrde upp p� g�rdsplanen. Redan detta var olycksb�dande. De satt kvar i bilen och avvaktade en stund.</p><p>�De kanske �r ute�, f�reslog Waltari.</p><p>�Visst. De har g�tt p� krogen med Niedermann�, sa Nieminen och �ppnade bild�rren.</p><p>Ytterd�rren var ol�st. Nieminen t�nde takbelysningen. De gick fr�n rum till rum. Det var v�lst�dat och prydligt, vilket f�rmodligen var hennes f�rtj�nst, vad hon nu hette, kvinnan som G�ransson bodde ihop med.</p><p>De hittade Viktor G�ransson och hans sambo i k�llaren, instuvade i ett tv�ttutrymme.</p><p>Nieminen b�jde sig ned och betraktade liken. Han str�ckte fram ett finger och k�nde p� kvinnan vars namn han inte kom ih�g. Hon var iskall och likstel. Det betydde att de hade varit d�da i kanske tjugofyra timmar.</p><p>Nieminen beh�vde inget utl�tande fr�n patologen f�r att avg�ra hur de hade d�tt. Hennes nacke hade kn�ckts genom att huvudet vridits 180 grader. Hon var fullt p�kl�dd i t-tr�ja och jeans och hade inga �vriga skador som Nieminen kunde se.</p><p>Viktor G�ransson var d�remot endast ikl�dd kalsonger. Han var ohyggligt s�nderslagen och hade bl�nader och blodsutgjutelser �ver hela kroppen. B�gge hans armar var kn�ckta och spretade som f�rvridna grankvistar i alla riktningar. Han hade utsatts f�r en l�ngdragen misshandel som definitionsm�ssigt var att betrakta som tortyr. Han hade slutligen d�dats med, s� vitt Nieminen kunde bed�ma, ett kraftigt slag mot strupen. Struphuvudet var djupt intryckt i halsen.</p><p>Sonny Nieminen reste sig och gick uppf�r k�llartrappan och ut genom ytterd�rren. Waltari f�ljde efter. Nieminen gick tv�rs �ver g�rdsplanen och till ladug�rden femtio meter bort. Han sk�t upp haspen och �ppnade d�rren.</p><p>Han hittade en m�rkbl� Renault av �rsmodell 1991.</p><p>�Vad har G�ransson f�r bil?� undrade Nieminen.</p><p>�Han k�r en Saab.�</p><p>Nieminen nickade. Han fiskade upp nycklar fr�n jackfickan och �ppnade en d�rr l�ngst inne i ladug�rden. Han beh�vde bara kasta en blick omkring sig f�r att veta att han var f�r sent ute. Ett tungt vapensk�p stod vid�ppet.</p><p>Nieminen gjorde en grimas.</p><p>�Drygt 800&#x2008;000 kronor�, sa han.</p><p>�Vad?� undrade Waltari.</p><p>�Drygt 800&#x2008;000 kronor hade Svavelsj� MC i det d�r sk�pet. V�ra pengar.�</p><p>Tre personer hade k�nt till var Svavelsj� MC f�rvarade handkassan i v�ntan p� investeringar och tv�tt. Viktor G�ransson, Magge Lundin och Sonny Nieminen. Niedermann var p� flykt. Han beh�vde kontanter. Han visste att det var G�ransson som tog hand om pengarna.</p><p>Nieminen drog igen d�rren och gick l�ngsamt ut ur ladug�rden. Han grubblade intensivt medan han f�rs�kte �verblicka katastrofen. En del av Svavelsj� MC:s tillg�ngar fanns i form av v�rdepapper som han sj�lv kunde komma �t och ytterligare en del kunde rekonstrueras med hj�lp av Magge Lundin. Men en stor del av placeringarna fanns bara i G�ranssons huvud, om han inte hade gett tydliga instruktioner till Magge Lundin. Vilket Nieminen tvivlade p� � Magge hade aldrig varit n�gon ekonominisse. Nieminen uppskattade mellan tummen och pekfingret att Svavelsj� MC hade f�rlorat upp�t sextio procent av sina tillg�ngar i och med G�ranssons fr�nf�lle. Det var ett f�r�dande slag. Framf�r allt beh�vdes kontanterna f�r att sk�ta de dagliga utgifterna.</p><p>�Vad g�r vi nu?� undrade Waltari.</p><p>�Nu g�r vi och tipsar polisen om vad som har h�nt h�r.�</p><p>�Tipsar polisen?�</p><p>�Ja, f�r fan. Mina fingeravtryck finns inne i huset. Jag vill att G�ransson och hans fitta hittas s� snabbt som m�jligt s� att r�ttsmedicin kan fastst�lla att de dog medan jag satt h�ktad.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Bra. Leta r�tt p� Benny K. Jag vill prata med honom. Om han fortfarande lever, vill s�ga. Och sedan ska vi leta r�tt p� Ronald Niedermann. Varenda kontakt vi har i klubbarna runt om i Norden ska h�lla �gonen �ppna efter honom. Jag vill ha den j�velns huvud p� ett fat. Han �ker f�rmodligen omkring i G�ranssons Saab. Skaffa fram registreringsnumret.�</p><empty-line/><p>N�r Lisbeth Salander vaknade var klockan tv� p� l�rdagseftermiddagen och en l�kare h�ll p� att peta p� henne.</p><p>�God morgon�, sa han. Jag heter Benny Svantesson och �r l�kare. Har du ont?�</p><p>�Ja�, sa Lisbeth Salander.</p><p>�Du kommer att f� sm�rtstillande alldeles strax. Men f�rst vill jag unders�ka dig.�</p><p>Han kl�mde och petade och fingrade p� hennes sargade kropp. Lisbeth hann bli kraftigt irriterad innan han slutade, men best�mde sig f�r att hon k�nde sig s� utmattad att det var b�ttre att h�lla tyst �n att inleda vistelsen p� Sahlgrenska med ett gr�l.</p><p>�Hur m�r jag?� fr�gade hon.</p><p>�Det ska nog ordna sig�, sa l�karen och gjorde n�gra anteckningar innan han reste sig.</p><p>Vilket var f�ga upplysande.</p><p>N�r han hade g�tt kom en sk�terska och hj�lpte Lisbeth med ett b�cken. D�refter fick hon sova igen.</p><empty-line/><p>Alexander Zalachenko, alias Karl Axel Bodin, intog en lunch best�ende av flytande f�da. �ven sm� r�relser i ansiktsmusklerna orsakade v�ldsamma sm�rtor i k�ken och kindbenet och att tugga var inte att t�nka p�. Under nattens operation hade tv� titanskruvar placerats i k�kbenet.</p><p>Sm�rtan var dock inte v�rre �n att han kunde hantera den. Zalachenko var van vid sm�rta. Inget kunde motsvara den sm�rta han hade upplevt i flera veckor och m�nader femton �r tidigare sedan han brunnit som en fackla i bilen p� Lundagatan. Efterv�rden hade varit ett enda l�ngt maratonlopp av pl�gor.</p><p>L�karna hade beslutat att han f�rmodligen var utom all fara men att han var allvarligt skadad och att han med h�nsyn till sin �lder skulle ligga kvar p� intensivv�rdsavdelningen i ett par dagar.</p><p>Under l�rdagen tog han emot fyra bes�k.</p><p>Vid tiotiden �terkom kriminalinspekt�r Erlander. Denna g�ng hade Erlander l�mnat den d�r n�bbg�ddan Sonja Modig hemma och hade ist�llet s�llskap av den betydligt mer sympatiske kriminalinspekt�ren Jerker Holmberg. De st�llde ungef�r samma fr�gor om Ronald Niedermann som f�reg�ende kv�ll. Han hade sin historia klar och gjorde inga misstag. N�r de b�rjade ans�tta honom med fr�gor om hans eventuella inblandning i trafficking och annan brottslig verksamhet f�rnekade han �ter all k�nnedom. Han var sjukpension�r och visste inte vad de talade om. Han skyllde allt p� Ronald Niedermann och erbj�d sig att p� alla s�tt bist� med hj�lp f�r att lokalisera den flyende polism�rdaren.</p><p>Dessv�rre var det f�rst�s inte s� mycket han i praktiken kunde hj�lpa till med. Han hade ingen aning om i vilka kretsar Niedermann umgicks och vem han kunde f�rv�ntas s�ka skydd hos.</p><p>Vid elvatiden fick han ett kort bes�k fr�n en representant f�r �klagarmyndigheten som formellt tillk�nnagav att han var misst�nkt f�r delaktighet i grov misshandel alternativt mordf�rs�k p� Lisbeth Salander. Zalachenko svarade med att t�lmodigt f�rklara att han var ett brottsoffer och att det i sj�lva verket var Lisbeth Salander som hade f�rs�kt m�rda honom. �klagarmyndigheten erbj�d honom r�ttshj�lp i form av en offentlig f�rsvarare. Zalachenko sa att han skulle t�nka p� saken.</p><p>Vilket han inte hade f�r avsikt att g�ra. Han hade redan en advokat och hans f�rsta �rende p� morgonen hade varit att ringa och be denne att snarast infinna sig. Martin Thomasson var f�ljaktligen dagens tredje g�st vid sjukb�dden. Han sl�ntrade in med en obekymrad min, drog handen genom sitt blonda h�rsvall, justerade glas�gonen och skakade hand med sin klient. Han var l�nnfet och v�ldigt charmerande. Han var visserligen misst�nkt f�r att ha sprungit �renden �t den jugoslaviska maffian, vilket �nnu var f�rem�l f�r utredning, men han hade ocks� rykte om sig att vinna sina m�l.</p><p>Zalachenko hade f�tt tips om Thomasson genom en aff�rsbekant fem �r tidigare d� han hade behov av att omstrukturera vissa fonder knutna till ett litet finansf�retag i Liechtenstein som han �gde. Det var inga dramatiska summor men Thomassons handlag hade varit utomordentligt och Zalachenko hade besparat sig en beskattning. Zalachenko hade d�refter anlitat Thomasson vid ytterligare ett par tillf�llen. Thomasson f�rstod att pengarna stammade fr�n kriminell verksamhet, vilket inte tycktes bekymra honom. Till sist hade Zalachenko beslutat att hela verksamheten skulle omstruktureras i ett nytt f�retag som �gdes av honom sj�lv och Niedermann. Han hade g�tt till Thomasson med f�rslaget att advokaten skulle ing� som en tredje tyst partner och sk�ta den finansiella biten. Thomasson hade utan vidare accepterat.</p><p>�Jaha, herr Bodin, det h�r ser ju inte s�rskilt trevligt ut.�</p><p>�Jag har utsatts f�r grov misshandel och mordf�rs�k�, sa Zalachenko.</p><p>�Jag ser det. En viss Lisbeth Salander om jag f�rst�tt saken r�tt.�</p><p>Zalachenko s�nkte r�sten.</p><p>�V�r partner Niedermann har som du f�rst�tt soppat till det f�r sig.�</p><p>�Jag har f�rst�tt det.�</p><p>�Polisen misst�nker att jag �r inblandad i saken ��</p><p>�Vilket du naturligtvis inte �r. Du �r ett offer och det �r viktigt att vi p� en g�ng ser till att den bilden f�rankras i massmedia. Fr�ken Salander har ju redan f�tt en del negativ publicitet � Jag tar hand om den saken.�</p><p>�Tack.�</p><p>�Men l�t mig p� en g�ng s�ga att jag inte �r brottm�lsadvokat. Du kommer att beh�va specialisthj�lp h�r. Jag ska ordna en advokat som du kan lita p�.�</p><empty-line/><p>Dagens fj�rde bes�k anl�nde klockan elva p� l�rdagskv�llen och lyckades ta sig f�rbi sk�terskorna genom att visa legitimation och ange att han hade ett br�dskande �rende. Han visades till Zalachenkos rum. Patienten l�g fortfarande vaken och grubblade.</p><p>�Mitt namn �r Jonas Sandberg�, h�lsade han och str�ckte fram en hand som Zalachenko ignorerade.</p><p>Det var en man i 35-�rs�ldern. Han hade sandf�rgat h�r och var ledigt kl�dd i jeans, rutig skjorta och skinnjacka. Zalachenko betraktade honom under tystnad i femton sekunder.</p><p>�Jag undrade just n�r n�gon av er skulle dyka upp.�</p><p>�Jag arbetar p� RPS/S�k�, sa Jonas Sandberg och visade sin legitimation.</p><p>�Knappast�, sa Zalachenko.</p><p>�F�rl�t?�</p><p>�Du �r kanske anst�lld p� RPS/S�k, men det �r knappast dem du jobbar �t.�</p><p>Jonas Sandberg var tyst en kort stund och s�g sig omkring i rummet. Han drog fram bes�ksstolen.</p><p>�Jag kommer s� sent p� kv�llen f�r att inte v�cka uppm�rksamhet. Vi har diskuterat hur vi kan hj�lpa dig och vi m�ste komma till n�gon sorts klarhet om vad som ska ske. Jag �r helt enkelt h�r f�r att f� h�ra din version och f�rst� dina intentioner s� att vi kan utarbeta en gemensam strategi.�</p><p>�Och hur hade du t�nkt dig att den strategin ska se ut?�</p><p>Jonas Sandberg betraktade eftert�nksamt mannen i sjukb�dden. Till sist slog han ut med h�nderna.</p><p>�Herr Zalachenko � jag �r r�dd f�r att en process har kommit i r�relse d�r skadeverkningarna �r sv�ra att �verblicka. Vi har diskuterat situationen. Graven i Gosseberga och det faktum att Salander hade blivit skjuten tre g�nger �r sv�rt att bortf�rklara. Men allt hopp �r inte ute. Konflikten mellan dig och din dotter kan f�rklara din r�dsla f�r henne och varf�r du vidtog s� dramatiska m�tt och steg. Men jag �r r�dd f�r att det kommer att bli en tid i f�ngelse.�</p><p>Zalachenko k�nde sig pl�tsligt upprymd och skulle ha brustit ut i skratt om detta inte varit fullst�ndigt om�jligt med tanke p� det skick han befann sig i. Det blev en svag krusning p� l�pparna. Allt annat orsakade en alltf�r kraftig sm�rta.</p><p>�S� det �r v�r gemensamma strategi?�</p><p>�Herr Zalachenko. Ni �r medveten om begreppet skadekontroll. Det �r n�dv�ndigt att vi kommer fram till n�got gemensamt. Vi kommer att g�ra allt som st�r i v�r makt f�r att bist� med advokat och s�dant, men vi beh�ver ditt samarbete och vissa garantier.�</p><p>�Du ska f� en garanti av mig. Ni ska se till att det h�r f�rsvinner.� Han slog ut med handen. �Niedermann �r er syndabock och jag garanterar att han inte kommer att hittas.�</p><p>�Det finns teknisk bevisning som ��</p><p>�Skit i den tekniska bevisningen. Det �r en fr�ga om hur utredningen g�rs och hur fakta presenteras. Min garanti �r f�ljande � om ni inte trollar bort det h�r s� kommer jag att bjuda in media till en presskonferens. Jag kan namn, datum, h�ndelser. Jag beh�ver v�l inte p�minna dig om vem jag �r.�</p><p>�Du f�rst�r inte ��</p><p>�Jag f�rst�r mycket v�l. Du �r en springpojke. H�lsa din chef vad jag har sagt. Han kommer att f�rst�. H�lsa honom att jag har kopior p� � allt. Jag kan s�nka er.�</p><p>�Vi m�ste f�rs�ka komma �verens.�</p><p>�Det h�r samtalet �r slut. Spring iv�g h�rifr�n. Och s�g �t dem att n�sta g�ng ska de skicka en vuxen karl som jag kan diskutera med.�</p><p>Zalachenko vred huvudet s� att han f�rlorade �gonkontakten med sin bes�kare. Jonas Sandberg betraktade Zalachenko ett kort �gonblick. Sedan ryckte han p� axlarna och reste sig. Han var n�stan framme vid d�rren d� han h�rde Zalachenkos r�st igen.</p><p>�En sak till.�</p><p>Sandberg v�nde sig om.</p><p>�Salander.�</p><p>�Vad �r det med henne?�</p><p>�Hon m�ste bort.�</p><p>�Hur menar du?�</p><p>Sandberg s�g f�r en sekund s� orolig ut att Zalachenko m�ste le trots att sm�rtan skar genom k�ken.</p><p>�Jag begriper att ni sillmj�lkar �r f�r fink�nsliga f�r att d�da henne och att ni inte har resurser att klara av det heller. Vem skulle g�ra det � du? Men hon m�ste bort. Hennes vittnesm�l m�ste ogiltigf�rklaras. Hon ska in p� anstalt p� livstid.�</p><empty-line/><p>Lisbeth Salander h�rde fotstegen i korridoren utanf�r sitt rum. Hon kunde inte uppfatta namnet Jonas Sandberg och hade aldrig tidigare h�rt hans fotsteg.</p><p>D�remot hade hennes d�rr st�tt �ppen hela kv�llen d� sk�terskorna bes�kte henne med ungef�r tio minuters mellanrum. Hon hade h�rt honom anl�nda och f�rklara f�r en sk�terska, strax utanf�r hennes d�rr, att han m�ste tr�ffa herr Karl Axel Bodin i ett br�dskande �rende. Hon hade h�rt honom legitimera sig men inga ord hade v�xlats som gav n�gon ledtr�d till hans namn eller vari legitimationen bestod.</p><p>Sk�terskan hade bett honom v�nta medan hon gick och kontrollerade om herr Karl Axel Bodin var vaken. Lisbeth Salander drog slutsatsen att legitimationen m�ste vara �vertygande.</p><p>Hon konstaterade att sk�terskan gick till v�nster i korridoren och att hon beh�vde ta sjutton steg f�r att n� fram till sin destination och att den manlige bes�karen kort d�refter beh�vde fjorton steg f�r att avverka samma str�cka. Det gav ett medianv�rde p� 15,5 steg. Hon uppskattade stegl�ngden till 60 centimeter, vilket multiplicerat med 15,5 betydde att Zalachenko befann sig i ett rum som l�g 930 centimeter till v�nster i korridoren. Okej, l�t s�ga drygt tio meter. Hon uppskattade att bredden p� hennes rum var ungef�r fem meter, vilket skulle betyda att Zalachenko befann sig tv� d�rrar bort fr�n henne.</p><p>Enligt de gr�na siffrorna i digitalklockan p� nattduksbordet varade bes�ket i ganska precis nio minuter.</p><empty-line/><p>Zalachenko l�g vaken l�nge efter att Jonas Sandberg hade l�mnat honom. Han antog att det inte var hans verkliga namn eftersom svenska amat�rspioner enligt hans erfarenhet hade en s�rskild fixering vid att anv�nda t�cknamn �ven d� detta inte var det minsta n�dv�ndigt. I vilket fall var Jonas (eller vad han nu hette) den f�rsta indikationen p� att Sektionen hade tagit notis om hans bel�genhet. Med tanke p� den mediala uppm�rksamheten torde det ha varit sv�rt att undg�. Bes�ket var dock �ven en bekr�ftelse p� att situationen utgjorde en k�lla till oro. Vilket den borde g�ra.</p><p>Han v�gde f�r- och nackdelar, radade upp m�jligheter och f�rkastade alternativ. Han var fullt p� det klara med att saker och ting hade g�tt fullst�ndigt p� tok. I en idealisk tillvaro skulle han i detta �gonblick befinna sig i sitt hem i Gosseberga, Ronald Niedermann vara i trygghet utomlands och Lisbeth Salander ligga nedgr�vd i ett h�l i marken. �ven om han rationellt begrep vad som hade h�nt, kunde han f�r sitt liv inte begripa hur hon hade klarat av att gr�va sig upp ur graven, ta sig till hans g�rd och f�rst�ra hans tillvaro med tv� yxhugg. Hon var sansl�st resursstark.</p><p>D�remot f�rstod han mycket v�l vad som hade h�nt med Ronald Niedermann och varf�r han hade sprungit f�r sitt liv ist�llet f�r att g�ra processen kort med Salander. Han visste att n�gonting inte var riktigt r�tt i Niedermanns huvud, att han s�g syner � sp�ken. Mer �n en g�ng hade han f�tt ingripa vid tillf�llen d� Niedermann agerat irrationellt och legat hopkurad i skr�ck.</p><p>Detta oroade Zalachenko. Han var �vertygad om att eftersom Ronald Niedermann �nnu inte hade gripits s� hade han fungerat rationellt under dygnen efter flykten fr�n Gosseberga. F�rmodligen skulle han s�ka sig till Tallinn, d�r han kunde s�ka skydd bland kontakter i Zalachenkos kriminella imperium. Det som oroade honom var att han aldrig kunde f�ruts�ga n�r Niedermann skulle paralyseras. Om det skedde under flykten skulle han beg� misstag och begick han misstag skulle han �ka dit. Han skulle inte ge sig frivilligt och det innebar att poliser skulle d� och sannolikt att Niedermann sj�lv skulle d�.</p><p>Denna tanke bekymrade Zalachenko. Han ville inte att Niedermann skulle d�. Niedermann var hans son. � andra sidan var det ett beklagligt faktum att Niedermann inte fick gripas levande. Niedermann hade aldrig tidigare varit h�ktad och Zalachenko kunde inte f�rutsp� hur han skulle reagera i en f�rh�rssituation. Han misst�nkte att Niedermann dessv�rre inte skulle klara av att h�lla tyst. F�ljaktligen var det en f�rdel om han d�dades av polisen. Han skulle s�rja sin son men alternativet var v�rre. Det innebar att Zalachenko sj�lv skulle tillbringa �terstoden av sitt liv i f�ngelse.</p><p>Men det var nu fyrtio�tta timmar sedan Niedermann inlett flykten och han hade �nnu inte gripits. Det var bra. Det var en indikation p� att Niedermann fungerade och en Niedermann som fungerade var oslagbar.</p><p>L�ngsiktigt fanns en annan oro. Han undrade hur Niedermann skulle klara sig p� egen hand om hans far inte fanns d�r f�r att leda honom fram�t i tillvaron. Under �ren hade han noterat att om han slutade att ge instruktioner eller gav Niedermann alltf�r fria tyglar att sj�lv fatta beslut s� kunde han glida in i en h�gl�st passiv tillvaro av obeslutsamhet.</p><p>Zalachenko konstaterade � f�r vilken g�ng i ordningen visste han inte � att det var synd och skam att hans son hade dessa egenheter. Ronald Niedermann var utan tvekan en mycket beg�vad m�nniska som �gde de fysiska egenskaper som gjorde honom till en formidabel och fruktad m�nniska. Han var dessutom en utm�rkt och kallsinnig organisat�r. Hans problem var att han helt saknade ledarinstinkt. Han beh�vde st�ndigt n�gon som talade om f�r honom vad han skulle organisera.</p><p>Men allt detta l�g f�r �gonblicket utanf�r hans kontroll. Nu handlade det om Zalachenko sj�lv. Hans bel�genhet var prek�r, kanske mer prek�r �n n�gonsin tidigare.</p><p>Han hade inte upplevt advokat Thomassons bes�k tidigare under dagen som s�rskilt betryggande. Thomasson var och f�rblev en f�retagsjurist och hur effektiv han �n var i det avseendet s� var han inte mycket att luta sig emot i det h�r l�get.</p><p>Det andra var Jonas Sandbergs bes�k. Sandberg utgjorde en v�sentligt starkare livlina. Men den livlinan kunde ocks� vara en snara. Han m�ste spela sina kort v�l och han m�ste ta kontroll �ver situationen. Kontroll betydde allt.</p><p>Och slutligen hade han sina egna resurser att lita till. F�r �gonblicket beh�vde han l�karv�rd. Men om ett par dagar, kanske en vecka, skulle han ha �terh�mtat sig. Om saker och ting st�lldes p� sin spets s� hade han kanske bara sig sj�lv att lita till. Det innebar att han m�ste f�rsvinna, mitt framf�r n�san p� de poliser som kretsade runt honom. Han skulle beh�va ett g�mst�lle, pass och kontanter. Allt detta kunde Thomasson f�rse honom med. Men f�rst m�ste han bli frisk nog att orka fly.</p><p>Klockan ett tittade nattsk�terskan till honom. Han l�tsades sova. N�r hon drog igen d�rren satte han sig m�dosamt upp i s�ngen och sv�ngde benen �ver s�ngkanten. Han satt stilla en l�ng stund och testade sitt balanssinne. Sedan satte han f�rsiktigt ned sin v�nstra fot p� golvet. Yxhugget hade turligt nog tr�ffat hans redan sargade h�gerben. Han str�ckte sig efter protesen som fanns i ett sk�p intill s�ngen och f�ste den p� benstumpen. D�refter reste han sig. Han tyngde p� det v�nstra oskadade benet och provade att s�tta ned det h�gra benet. N�r han f�rde �ver tyngden skar en intensiv sm�rta genom benet.</p><p>Han bet ihop t�nderna och tog ett kliv. Han skulle beh�va sina kryckor men han var �vertygad om att sjukhuset strax skulle erbjuda honom s�dana. Han tog st�d mot v�ggen och linkade fram till d�rren. Det tog honom flera minuter och han var tvungen att st� stilla och bem�stra sm�rtan efter varje steg.</p><p>Han vilade p� ett ben och sk�t upp d�rren i en smal springa och tittade ut i korridoren. Han s�g ingen och stack ut huvudet ytterligare en bit. Han h�rde svaga r�ster till v�nster och vred huvudet. Det rum d�r nattsk�terskorna fanns l�g ungef�r tjugo meter l�ngre ned p� andra sidan av korridoren.</p><p>Han vred huvudet till h�ger och s�g utg�ngen i slutet av korridoren.</p><p>Tidigare under dagen hade han fr�gat om Lisbeth Salanders tillst�nd. Han var trots allt hennes far. Sk�terskorna hade uppenbarligen instruktioner att inte diskutera patienterna. En sk�terska hade neutralt sagt att hennes tillst�nd var stabilt. Men hon hade omedvetet kastat en kort blick �t v�nster i korridoren.</p><p>I n�got av rummen mellan hans eget och sk�terskornas avdelning fanns Lisbeth Salander.</p><p>Han drog f�rsiktigt igen d�rren och linkade tillbaka till s�ngen och plockade av sig protesen. Han var genomsvettig n�r han �ntligen gled ned under t�cket.</p><empty-line/><p>Kriminalinspekt�r Jerker Holmberg �terv�nde till Stockholm vid lunchtid p� s�ndagen. Han var tr�tt, hungrig och k�nde sig utsliten. Han tog tunnelbanan till R�dhuset och promenerade upp till polishuset p� Bergsgatan och vidare till kriminalinspekt�r Jan Bublanskis rum. Sonja Modig och Curt Svensson hade redan anl�nt. Bublanski hade sammankallat m�tet mitt p� s�ndagen d�rf�r att han visste att f�runders�kningsledaren Richard Ekstr�m var upptagen p� annat h�ll.</p><p>�Tack f�r att ni ville komma in�, sa Bublanski. �Jag tror att det �r dags att vi har ett samtal i lugn och ro f�r att f�rs�ka f� r�tsida p� det h�r el�ndet. Jerker, har du n�got nytt att komma med?�</p><p>�Inget som jag inte redan dragit p� telefon. Zalachenko ger inte efter en millimeter. Han �r oskyldig till allt och har inget att bidra med. Bara det att ��</p><p>�Ja?�</p><p>�Du hade r�tt Sonja. Han �r en av de mest ot�cka m�nniskor jag n�gonsin tr�ffat. Det l�ter f�nigt att s�ga det. Poliser ska inte resonera i s�dana termer, men det �r n�got skr�mmande under hans kalkylerande yta.�</p><p>�Okej�, harklade sig Bublanski. �Vad vet vi? Sonja?�</p><p>Hon log svalt.</p><p>�Privatspanarna har vunnit den h�r ronden. Jag kan inte hitta Zalachenko i n�got offentligt register, medan en Karl Axel Bodin �r f�dd 1942 i Uddevalla. Hans f�r�ldrar var Marianne och Georg Bodin. De har funnits, men avled i en olycka 1946. Karl Axel Bodin v�xte upp hos en morbror bosatt i Norge. Det finns allts� inga uppgifter om honom f�re 1970-talet d� han flyttade hem till Sverige. Mikael Blomkvists story att han �r en avhoppad GRU-agent fr�n Ryssland tycks om�jlig att verifiera, men jag �r ben�gen att tro att han har r�tt.�</p><p>�Och vad betyder det?�</p><p>�Det �r uppenbart att han f�rsetts med falsk identitet. Det m�ste ha skett med myndigheters goda minne.�</p><p>�S�po allts�?�</p><p>�Blomkvist p�st�r det. Men exakt hur det g�tt till vet jag inte. Det f�ruts�tter att f�delsebevis och en rad andra papper f�rfalskats och placerats i offentliga svenska register. Jag v�gar inte uttala mig om det legala i den hanteringen. Det beror f�rmodligen p� vem som fattat beslutet. Men f�r att g�ra det legalt m�ste beslutet i det n�rmaste ha fattats p� regeringsniv�.�</p><p>En viss tystnad l�grade sig i Bublanskis tj�nsterum medan de fyra kriminalinspekt�rerna �verv�gde implikationerna.</p><p>�Okej�, sa Bublanski. �Vi �r fyra korkade snutar. Om regeringen �r inblandad s� t�nker jag inte kalla dem till f�rh�r.�</p><p>�Hmm�, sa Curt Svensson. �Det skulle eventuellt kunna leda till en konstitutionell kris. I USA kan man kalla regeringsmedlemmar till f�rh�r i en vanlig domstol. I Sverige m�ste man g� via konstitutionsutskottet.�</p><p>�Vad vi d�remot skulle kunna g�ra �r att fr�ga chefen�, sa Jerker Holmberg.</p><p>�Fr�ga chefen?� undrade Bublanski.</p><p>�Thorbj�rn F�lldin. Han var statsminister.�</p><p>�Okej. Vi brummar upp till var det nu �r han bor och fr�gar f�rre statsministern om han har fejkat identitetshandlingar f�r en avhoppad rysk spion. Jag tror inte det.�</p><p>�F�lldin bor i �s i H�rn�sands kommun. Jag kommer n�gra kilometer d�rifr�n. Min pappa �r centerpartist och k�nner F�lldin v�l. Jag har tr�ffat honom flera g�nger b�de som barn och vuxen. Det �r en otvungen person.�</p><p>Tre kriminalinspekt�rer tittade f�rbluffade p� Jerker Holmberg.</p><p>�Du k�nner F�lldin�, sa Bublanski tveksamt.</p><p>Holmberg nickade. Bublanski trutade med l�pparna.</p><p>��rligt talat ��, sa Holmberg. �Det skulle kunna l�sa ett antal problem om vi fick f�rre statsministern att komma med en redog�relse s� att vi vet var vi st�r i allt detta. Jag kan �ka upp och prata med honom. S�ger han inget s� s�ger han inget. Och pratar han s� sparar vi kanske en hel del tid.�</p><p>Bublanski �verv�gde f�rslaget. Sedan skakade han p� huvudet. I �gonvr�n s�g han att b�de Sonja Modig och Curt Svensson nickade eftert�nksamt.</p><p>�Holmberg � det �r bra att du erbjuder dig, men jag tror att vi l�gger den id�n p� hyllan s� l�nge. Tillbaka till fallet. Sonja.�</p><p>�Enligt Blomkvist kom Zalachenko hit 1976. S� vitt jag kan f�rst� finns det bara en person han kan ha f�tt den informationen fr�n.�</p><p>�Gunnar Bj�rck�, sa Curt Svensson.</p><p>�Vad har Bj�rck sagt till oss?� fr�gade Jerker Holmberg.</p><p>�Inte mycket. Han h�nvisar till sekretess och s�ger att han inte kan diskutera n�got utan tillst�nd fr�n sina �verordnade.�</p><p>�Och vilka �r hans �verordnade?�</p><p>�Det v�grar han att s�ga.�</p><p>�S� vad h�nder med honom?�</p><p>�Jag grep honom f�r brott mot sexk�pslagen. Vi har en utm�rkt dokumentation genom Dag Svensson. Ekstr�m var synnerligen uppr�rd, men i och med att jag hade uppr�ttat en anm�lan s� riskerar han problem om han l�gger ned f�runders�kningen�, sa Curt Svensson.</p><p>�Jaha. Brott mot sexk�pslagen. Det kan v�l ge dagsb�ter, antar jag.�</p><p>�F�rmodligen. Men vi har honom i systemet och kan kalla honom till f�rh�r igen.�</p><p>�Men nu �r vi allts� inne p� S�kerhetspolisens omr�de och tafsar. Det skulle kunna skapa en viss turbulens.�</p><p>�Problemet �r att inget av det som skett nu hade kunnat ske om inte S�kerhetspolisen p� ett eller annat s�tt varit inblandad. Det �r m�jligt att Zalachenko var en verklig rysk spion som hoppade av och fick politisk asyl. Det �r ocks� m�jligt att han arbetade f�r S�po som kunskapare eller k�lla, eller vilken titel man nu ska ge honom, och att det fanns orsak att ge honom en falsk identitet och anonymitet. Men det finns tre problem. F�r det f�rsta �r den utredning som gjordes 1991 och som ledde till att Lisbeth Salander sp�rrades in olaglig. F�r det andra har Zalachenkos verksamhet sedan dess inte ett dugg med rikets s�kerhet att g�ra. Zalachenko �r en helt vanlig gangster och med stor sannolikhet delaktig i flera mord och annan brottslighet. Och f�r det tredje r�der det ingen tvekan om att Lisbeth Salander sk�ts och begravdes p� hans tomt i Gosseberga.�</p><p>�Aprop� det, jag skulle v�ldigt g�rna vilja l�sa den fam�sa utredningen�, sa Jerker Holmberg.</p><p>Bublanski mulnade.</p><p>�Ekstr�m lade beslag p� den i fredags och d� jag bad att f� tillbaka den s� sa han att han skulle g�ra en kopia, vilket han dock aldrig gjorde. Ist�llet ringde han tillbaka och sa att han hade pratat med Riks�klagaren och att det f�religger ett problem. Enligt R� inneb�r hemligst�mpeln att utredningen inte f�r spridas och inte kopieras. Riks�klagaren har beg�rt in alla kopior till dess att saken �r utredd. Det innebar att Sonja fick buda in den kopia hon hade.�</p><p>�S� vi har inte utredningen l�ngre?�</p><p>�Nej.�</p><p>�Fan�, sa Holmberg. �Det h�r k�nns inte bra.�</p><p>�Nej�, sa Bublanski. �Men framf�r allt inneb�r det att n�gon agerar emot oss och dessutom agerar v�ldigt snabbt och effektivt. Utredningen var ju det som �ntligen satte oss p� r�tt sp�r.�</p><p>�Och d� m�ste vi avg�ra vem som agerar mot oss�, sa Holmberg.</p><p>�Ett �gonblick�, sa Sonja Modig. �Vi har Peter Teleborian ocks�. Han har bidragit till v�r egen utredning genom att profilera Lisbeth Salander.�</p><p>�Just det�, sa Bublanski med m�rkare r�st. �Och vad sa han?�</p><p>�Han var v�ldigt orolig f�r hennes s�kerhet och ville henne v�l. Men n�r allt snack var �ver sa han att hon var livsfarlig och potentiellt skulle g�ra motst�nd. Vi har baserat en hel del av v�rt t�nk p� det han sa.�</p><p>�Och han jagade ocks� upp Hans Faste en hel del�, sa Holmberg. �Har vi h�rt n�got fr�n Faste f�rresten?�</p><p>�Han har tagit ledigt�, svarade Bublanski kort. �Fr�gan �r nu hur vi g�r vidare.�</p><p>De �gnade de kommande tv� timmarna �t att diskutera m�jligheter. Det enda praktiska beslut som fattades var att Sonja Modig skulle �terv�nda till G�teborg n�stkommande dag f�r att h�ra om Lisbeth Salander hade n�got att s�ga. N�r de slutligen br�t upp gjorde Sonja Modig och Curt Svensson s�llskap ned till garaget.</p><p>�Jag kom bara att t�nka p� �� Curt Svensson hejdade sig.</p><p>�Ja?� undrade Modig.</p><p>�Det var bara det att n�r vi pratade med Teleborian s� var du den enda i gruppen som st�llde fr�gor och kom med inv�ndningar.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Ja � allts�. Bra instinkt�, sa han.</p><p>Curt Svensson var inte k�nd f�r att sprida ber�m omkring sig och det var definitivt f�rsta g�ngen han sagt n�got positivt eller uppmuntrande till Sonja Modig. Han l�mnade henne h�pen vid hennes bil.</p></section><section><title><p>KAPITEL 5: S�NDAG 10 APRIL</p></title><p>Mikael Blomkvist hade tillbringat l�rdagsnatten i s�ng med Erika Berger. De hade inte �gnat sig �t sex utan bara legat och pratat. En v�sentlig del av samtalet hade g�tt �t till att reda ut detaljerna i Zalachenkohistorien. S�dant var f�rtroendet mellan Mikael och Erika att han inte f�r en sekund l�t sig hejdas av att Erika skulle b�rja p� en konkurrerande tidning. Och Erika sj�lv hade inte minsta avsikt att sno historien. Det var <emphasis>Millennium</emphasis>s scoop och m�jligen k�nde hon en viss frustration �ver att inte kunna vara redakt�r f�r det numret. Det skulle ha varit ett n�jsamt s�tt att avsluta �ren p� <emphasis>Millennium</emphasis>.</p><p>De talade �ven om framtiden och vad den nya situationen skulle inneb�ra. Erika var fast besluten att beh�lla sitt del�garskap i <emphasis>Millennium</emphasis> och kvarst� i styrelsen. D�remot ins�g de b�da att hon sj�lvklart inte kunde ha n�gon insyn i det l�pande redaktionella arbetet.</p><p>�Ge mig n�gra �r p� draken � vem vet. Jag kanske �terkommer till <emphasis>Millennium</emphasis> bort�t pensionen�, sa hon.</p><p>Och de diskuterade sitt eget komplicerade f�rh�llande till varandra. De var �verens om att i praktiken skulle inget f�r�ndras mer �n att de naturligtvis inte skulle tr�ffas fullt s� ofta i forts�ttningen. Det skulle bli som p� 1980-talet innan <emphasis>Millennium</emphasis> hade startat och d� de fortfarande hade skilda arbetsplatser.</p><p>�Vi f�r v�l helt enkelt b�rja boka tid�, konstaterade Erika med ett svagt leende.</p><p>p� s�ndagsmorgonen tog de ett hastigt avsked innan Erika �kte hem till sin man Greger Backman.</p><p>�Jag vet inte vad jag ska s�ga�, sa Erika. �Men jag k�nner igen alla tecken p� att du �r mitt inne i en story och att allt annat kommer i andra hand. Vet du om att du beter dig som en psykopat d� du jobbar.�</p><p>Mikael log och gav henne en kram.</p><empty-line/><p>N�r hon hade g�tt �gnade han morgonen �t att ringa Sahlgrenska sjukhuset och f�rs�ka f� ett besked om Lisbeth Salanders tillst�nd. Ingen ville ber�tta n�got f�r honom, och till sist ringde han kriminalinspekt�r Marcus Erlander som f�rbarmade sig och f�rklarade att Lisbeths tillst�nd efter omst�ndigheterna var gott och att l�karna var f�rsiktigt optimistiska. Han fr�gade om han fick bes�ka henne. Erlander svarade att Lisbeth Salander var h�ktad p� �klagarbeslut och att hon inte fick ta emot bes�k, men att fr�gan �nnu var akademisk. Hennes tillst�nd var s�dant att hon �nnu inte ens kunnat f�rh�ras. Mikael utverkade ett l�fte fr�n Erlander att denne skulle ringa honom om hennes tillst�nd f�rs�mrades.</p><p>D� Mikael kontrollerade samtalslistan p� sin mobil kunde han konstatera att han hade fyrtiotv� obesvarade samtal och sms fr�n olika journalister som desperat f�rs�kt f� tag p� honom. Nyheten att det var han som hade hittat Lisbeth Salander och larmat R�ddningstj�nsten och att han d�rmed var intimt f�rknippad med h�ndelseutvecklingen hade det senaste dygnet varit f�rem�l f�r dramatiska spekulationer i media.</p><p>Mikael raderade alla meddelanden fr�n reportrarna. Ist�llet ringde han till sin syster Annika Giannini och bokade s�ndagslunch.</p><p>D�refter ringde han till Dragan Armanskij, verkst�llande direkt�r och operativ chef f�r s�kerhetsf�retaget Milton Security. Han n�dde honom p� mobilen i bostaden p� Liding�.</p><p>�Du har i varje fall en f�rm�ga att skapa rubriker�, sa Armanskij torrt.</p><p>�F�rl�t att jag inte ringde dig tidigare i veckan. Jag fick ett meddelande om att du s�kte mig men jag hade inte riktigt tid ��</p><p>�Vi har haft en egen utredning ig�ng p� Miltons. Och jag f�rstod fr�n Holger Palmgren att du hade information. Men det verkar som om du l�g n�gra mil f�re oss.�</p><p>Mikael tvekade en stund om hur han skulle formulera sig.</p><p>�Kan jag lita p� dig?� fr�gade han.</p><p>Armanskij tycktes h�pen �ver fr�gan.</p><p>�I vilket avseende menar du?�</p><p>�St�r du p� Salanders sida eller inte? Kan jag lita p� att du vill hennes b�sta?�</p><p>�Jag �r hennes v�n. Som du vet �r det inte med n�dv�ndighet samma sak som att hon �r min v�n.�</p><p>�Jag vet. Men vad jag fr�gar �r om du �r beredd att st�lla dig i hennes ringh�rna och ta en sluggermatch med hennes fiender. Det kommer att bli �tskilliga ronder i den h�r fighten.�</p><p>Armanskij t�nkte �ver saken.</p><p>�Jag st�r p� hennes sida�, svarade han.</p><p>�Kan jag ge dig information och diskutera saker med dig utan att beh�va frukta att det l�cker vidare till polisen eller n�gon annan?�</p><p>�Jag kan inte bli inblandad i n�got kriminellt�, sa Armanskij.</p><p>�Det var inte det jag fr�gade om.�</p><p>�Du kan absolut lita p� mig s� l�nge du inte avsl�jar att du bedriver brottslig verksamhet eller n�got s�dant.�</p><p>�Gott nog. Vi m�ste tr�ffas.�</p><p>�Jag kommer in till stan i kv�ll. Middag?�</p><p>�Nej, jag har inte tid. D�remot skulle jag vara tacksam om vi kunde tr�ffas i morgon kv�ll. Du och jag och kanske ytterligare n�gra personer skulle beh�va sl� oss ned och prata.�</p><p>�Du �r v�lkommen upp p� Miltons. Ska vi s�ga klockan 18.00?�</p><p>�En sak till � jag ska tr�ffa min syster Annika Giannini om tv� timmar. Hon �verv�ger att �ta sig att vara Lisbeths advokat, men hon kan sj�lvfallet inte jobba gratis. Jag kan betala en del av hennes arvode ur egen ficka. Kan Milton Security bidra?�</p><p>�Lisbeth kommer att beh�va en extremt bra brottm�lsadvokat. Din syster �r nog ett ol�mpligt val, om du urs�ktar. Jag har redan pratat med Miltons chefsjurist och han kommer att leta fram en l�mplig advokat. Jag t�nker mig Peter Althin eller n�gon liknande.�</p><p>�Fel. Lisbeth beh�ver en helt annan sorts advokat. Du kommer att f�rst� vad jag menar n�r vi hunnit prata. Men kan du satsa pengar i hennes f�rsvar om det skulle beh�vas?�</p><p>�Jag hade redan t�nkt att Milton skulle anlita en advokat ��</p><p>�Betyder det ja eller nej? Jag vet vad som h�nde med Lisbeth. Jag vet ungef�r vilka som ligger bakom. Jag vet varf�r. Och jag har en anfallsplan.�</p><p>Armanskij skrattade.</p><p>�Okej. Jag ska lyssna p� ditt f�rslag. Om jag inte gillar det s� drar jag mig ur.�</p><p>�har du funderat p� mitt f�rslag om att du ska representera Lisbeth Salander?� fr�gade Mikael s� fort han pussat sin syster p� kinden och de f�tt sina sm�rg�sar och sitt kaffe.</p><p>�Ja. Och jag m�ste s�ga nej. Du vet att jag inte �r en brottm�lsadvokat. �ven om hon nu g�r fri fr�n morden hon jagats f�r s� blir det en hel r�cka med �talspunkter. Hon kommer att beh�va n�gon med en helt annan sorts tyngd och erfarenhet �n jag.�</p><p>�Du har fel. Du �r advokat och du �r erk�nt kunnig i kvinnor�ttsfr�gor. Jag p�st�r att du �r exakt den advokat hon beh�ver.�</p><p>�Mikael � jag tror inte att du riktigt f�rst�r vad det inneb�r. Det h�r �r ett komplicerat brottm�l och inget enkelt fall av kvinnomisshandel eller sexuellt ofredande. Om jag �tar mig att f�rsvara henne s� kan det leda till en katastrof.�</p><p>Mikael log.</p><p>�Jag tror att du har missat po�ngen. Om Lisbeth till exempel hade �talats f�r morden p� Dag och Mia s� skulle jag ha anlitat en advokat typ Silbersky eller n�gon tung brottm�lsadvokat. Men den h�r r�tteg�ngen kommer att handla om helt andra saker. Och du �r den mest perfekta advokat jag kan t�nka mig.�</p><p>Annika Giannini suckade.</p><p>�Det �r b�st att du f�rklarar.�</p><p>De pratade i n�stan tv� timmar. N�r Mikael hade f�rklarat f�rdigt var Annika Giannini �vertalad. Och Mikael lyfte sin mobil och ringde �terigen Marcus Erlander i G�teborg.</p><p>�Hej. Blomkvist igen.�</p><p>�Jag har inga nyheter om Salander�, sa Erlander irriterat.</p><p>�Vilket jag antar �r goda nyheter i det h�r l�get. D�remot har jag nyheter om henne.�</p><p>�Jas�?�</p><p>�Ja. Hon har en advokat som heter Annika Giannini. Hon sitter mitt emot mig och jag ger luren till henne.�</p><p>Mikael str�ckte mobilen �ver bordet.</p><p>�God dag. Jag heter Annika Giannini och har blivit ombedd att representera Lisbeth Salander. Jag m�ste f�ljaktligen komma i kontakt med min klient s� att hon kan godk�nna mig som sin f�rsvarare. Och jag m�ste f� telefonnummer till �klagaren.�</p><p>�Jag f�rst�r�, sa Erlander. �S� vitt jag f�rst�r har en offentlig f�rsvarare redan kontaktats.�</p><p>�Bra. Har n�gon fr�gat Lisbeth Salander om hennes �sikt?�</p><p>Erlander tvekade.</p><p>��rligt talat har vi �nnu inte haft m�jlighet att v�xla ett ord med henne. Vi hoppas kunna prata med henne i morgon om hennes tillst�nd till�ter det.�</p><p>�S� bra. D� s�ger jag h�r och nu att till dess att fr�ken Salander s�ger n�got annat s� kan ni betrakta mig som hennes advokat. Ni kan inte h�lla n�got f�rh�r med henne utan att jag �r n�rvarande. Ni kan h�lsa p� henne och st�lla fr�gan om hon accepterar mig som advokat eller inte. �r det f�rst�tt?�</p><p>�Ja�, sa Erlander med en suck. Han var os�ker p� vad som egentligen g�llde rent juridiskt. Han funderade en stund. �Vi vill i f�rsta hand st�lla en fr�ga till Salander om hon har n�gon information om var polism�rdaren Ronald Niedermann befinner sig. �r det okej att fr�ga henne om det �ven om du inte �r n�rvarande?�</p><p>Annika Giannini tvekade.</p><p>�Okej � ni kan h�ra henne upplysningsvis om hon kan hj�lpa polisen med att lokalisera Niedermann. Men ni f�r inte st�lla n�gra fr�gor som handlar om eventuella �tal eller anklagelser mot henne. �r vi �verens?�</p><p>�Jag tror det.�</p><empty-line/><p>Marcus Erlander gick direkt fr�n sitt skrivbord och en trappa upp och knackade p� d�rren hos f�runders�kningsledaren Agneta Jervas. Han �tergav inneh�llet i det samtal han haft med Annika Giannini.</p><p>�Jag visste inte att Salander hade en advokat.�</p><p>�Inte jag heller. Men Giannini har anlitats av Mikael Blomkvist. Det �r inte s�kert att Salander vet n�got om det.�</p><p>�Men Giannini �r inte brottm�lsadvokat. Hon sysslar med kvinnor�tt. Jag lyssnade p� ett f�redrag av henne en g�ng, hon �r sk�rpt men absolut ol�mplig i det h�r m�let.�</p><p>�Det �r i alla fall Salanders sak att avg�ra.�</p><p>�Det �r m�jligt att jag m�ste bestrida det i domstol i s� fall. F�r Salanders egen skull m�ste hon f� en riktig f�rsvarare och inte n�gon k�ndis som jagar l�psedlar. Hmm. Salander �r ju dessutom omyndigf�rklarad. Jag vet inte vad som g�ller.�</p><p>�Hur ska vi g�ra?�</p><p>Agneta Jervas funderade en stund.</p><p>�Det h�r �r en soppa. Jag �r inte s�ker p� vem som kommer att ha hand om m�let n�r allt kommer omkring, det kanske flyttas till Ekstr�m i Stockholm. Men hon m�ste ha en advokat. Okej � fr�ga henne om hon vill ha Giannini.�</p><empty-line/><p>N�r Mikael kom hem vid femtiden p� eftermiddagen slog han upp sin iBook och tog upp tr�den i den text han hade b�rjat formulera p� hotellet i G�teborg. Han arbetade i sju timmar till dess att han hade identifierat de v�rsta h�len i storyn. Det �terstod fortfarande en del research. En fr�ga som han inte kunde besvara utifr�n den befintliga dokumentationen var exakt vilka p� S�po, f�rutom Gunnar Bj�rck, som hade konspirerat f�r att sp�rra in Lisbeth Salander p� d�rhus. Han hade heller inte nystat upp fr�gan om exakt vilket f�rh�llande Bj�rck och psykiatrikern Peter Teleborian hade till varandra.</p><p>Vid midnatt st�ngde han av datorn och gick och lade sig. F�r f�rsta g�ngen p� flera veckor k�nde han att han kunde slappna av och sova lugnt. Storyn var under kontroll. Hur m�nga fr�getecken som �n �terstod hade han redan tillr�ckligt med material f�r att utl�sa en lavin av rubriker.</p><p>Han k�nde en impuls att ringa till Erika Berger och uppdatera henne om l�get. Sedan ins�g han att hon var borta fr�n <emphasis>Millennium</emphasis>. Det var pl�tsligt sv�rt att sova.</p><empty-line/><p>Mannen med den bruna portf�ljen steg f�rsiktigt av 19.30-t�get fr�n G�teborg p� Stockholms central och stod en kort stund stilla i folkhavet medan han orienterade sig. Han hade inlett resan fr�n Laholm strax efter �tta p� morgonen genom att �ka till G�teborg, d�r han gjort ett uppeh�ll f�r att �ta lunch med en gammal v�n innan han �terupptagit f�rden till Stockholm. Han hade inte bes�kt Stockholm p� tv� �r, och hade egentligen inte planerat att n�gonsin igen bes�ka huvudstaden. Trots att han hade bott d�r i st�rre delen av sitt yrkesverksamma liv k�nde han sig alltid som en fr�mmande f�gel i Stockholm, en k�nsla som tilltagit f�r varje bes�k han gjort sedan han pensionerades.</p><p>Han promenerade l�ngsamt genom centralstationen, handlade kv�llstidningarna och tv� bananer p� Pressbyr�n och betraktade fundersamt tv� muslimska kvinnor i sl�ja som hastade f�rbi honom. Han hade inget emot kvinnor i sl�ja. Det var inte hans problem om folk ville kl� ut sig. D�remot st�rdes han av att de n�dv�ndigtvis m�ste kl� ut sig mitt i Stockholm.</p><p>Han promenerade drygt tre hundra meter till Freys Hotel intill Bobergs gamla posthus p� Vasagatan. Det var det hotell han alltid bodde p� vid de numera s�llsynta Stockholmsbes�ken. Det var centralt och propert. Dessutom var det billigt, en f�ruts�ttning d� han sj�lv bekostade resan. Han hade reserverat rummet dagen innan och presenterade sig som Evert Gullberg.</p><p>S� fort han kommit upp p� rummet upps�kte han toaletten. Han hade kommit till den �lder d� han var tvungen att upps�ka toaletten titt som t�tt. Det var flera �r sedan han sovit en hel natt utan att vakna och beh�va g� upp och kissa.</p><p>Efter toalettbes�ket tog han av sig hatten, en smalbr�ttad m�rkgr�n engelsk filthatt, och lossade p� slipsknuten. Han var 184 centimeter l�ng och v�gde sextio�tta kilo, vilket innebar att han var mager och spensligt byggd. Han var kl�dd i en pepitarutig kavaj och m�rkgr� byxor. Han �ppnade den bruna portf�ljen och packade upp tv� skjortor, en reservslips och underkl�der, vilka han placerade i byr�n p� rummet. D�refter h�ngde han upp ytterrocken och kavajen p� h�ngaren i sk�pet bakom rumsd�rren.</p><p>Det var f�r tidigt f�r att g� och l�gga sig. Det var f�r sent f�r att han skulle orka ge sig ut p� n�gon kv�llspromenad, en syssels�ttning som han i vilket fall inte skulle finna trivsam. Han satte sig i den obligatoriska stolen p� hotellrummet och tittade sig omkring. Han kn�ppte p� TV:n men vred ned volymen s� att han inte beh�vde h�ra ljud. Han funderade p� att ringa till receptionen och best�lla kaffe men beslutade sig f�r att det var f�r sent. Ist�llet �ppnade han barsk�pet och h�llde upp en miniatyrflaska Johnny Walker med n�gra droppar vatten. Han �ppnade kv�llstidningarna och l�ste noga allt som skrivits under dagen om jakten p� Ronald Niedermann och fallet Lisbeth Salander. Efter en stund plockade han fram ett anteckningsblock med skinnp�rm och gjorde n�gra minnesanteckningar.</p><empty-line/><p>F�re detta byr�direkt�ren vid S�kerhetspolisen Evert Gullberg var 78 �r gammal och hade officiellt varit pension�r i fjorton �r. Men s� �r det med gamla spioner. De d�r aldrig, de glider bara in i skuggorna.</p><p>Strax efter krigsslutet, d� Gullberg var 19 �r, hade han s�kt sig till en karri�r i flottan. Han gjorde sin milit�rtj�nst som bef�lselev och blev d�refter antagen till officersutbildning. Men ist�llet f�r en traditionell placering till sj�ss, som han hade f�rv�ntat sig, placerades han i Karlskrona som signalspanare vid flottans underr�ttelsetj�nst. Han hade inga sv�righeter att f�rst� behovet av signalspaning, som allts� handlade om att lista ut vad som p�gick p� andra sidan �stersj�n. D�remot uppfattade han arbetet som l�ngtr�kigt och ointressant. Genom f�rsvarets tolkskola fick han dock l�ra sig ryska och polska. Dessa spr�kkunskaper var en av anledningarna till att han 1950 rekryterades till S�kerhetspolisen. Det var p� den tid d� den oklanderligt korrekte Georg Thulin basade �ver statspolisens tredje rotel. D� han b�rjade uppgick hemliga polisens sammanlagda budget till 2,7 miljoner kronor och den totala personalstyrkan var noga r�knat nittiosex personer.</p><p>N�r Evert Gullberg formellt gick i pension 1992 uppgick S�kerhetspolisens budget till lite mer �n 350 miljoner kronor, och han visste inte hur m�nga anst�llda Firman hade.</p><p>Gullberg hade tillbringat sitt liv i hans majest�ts hemliga tj�nst, eller m�jligen i det socialdemokratiska folkhemmets hemliga tj�nst. Vilket var ironiskt eftersom han troget val efter val alltid hade r�stat p� moderaterna, f�rutom �r 1991 d� han medvetet r�stade mot moderaterna eftersom han ans�g att Carl Bildt var en realpolitisk katastrof. Det �ret hade han ist�llet modl�st r�stat p� Ingvar Carlsson. �ren med Sveriges b�sta regering hade ocks� besannat hans v�rsta farh�gor. Moderatregeringen hade tilltr�tt i en tid d� Sovjetunionen kollapsat, och enligt hans mening hade knappast n�gon regim varit s�mre rustad att m�ta och f�nga upp de nya politiska m�jligheter inom spionagets konst som framtr�dde i �sterled. Bildtregeringen hade tv�rtom av ekonomiska sk�l skurit ned Sovjetbyr�n och ist�llet satsat p� internationellt tjafs i Bosnien och Serbien � precis som om Serbien n�gonsin skulle hota Sverige. Resultatet blev att m�jligheten att l�ngsiktigt plantera informat�rer i Moskva hade g�tt om intet, och den dag klimatet �n en g�ng skulle h�rdna � vilket enligt Gullberg var ofr�nkomligt � s� skulle �terigen orimliga politiska krav st�llas p� S�kerhetspolisen och den milit�ra underr�ttelsetj�nsten, precis som om de kunde trolla fram agenter efter behov.</p><empty-line/><p>Gullberg hade b�rjat sin karri�r p� ryssbyr�n p� statspolisens tredje rotel och efter tv� �r bakom ett skrivbord hade han gjort sina f�rsta trevande f�ltstudier som flygattach� med kaptens rang vid svenska ambassaden i Moskva 1952�1953. M�rkligt nog f�ljde han en annan k�nd spion i fotsp�ren. N�gra �r tidigare hade hans post varit besatt av den inte helt obekante flygofficeren �verste Stig Wennerstr�m.</p><p>Tillbaka i Sverige hade Gullberg arbetat f�r kontraspionaget och tio �r senare var han en av de yngre s�kerhetspoliserna som under den operative chefen Otto Danielsson grep Wennerstr�m och f�rde honom till ett livstidsstraff p� L�ngholmen.</p><p>N�r hemliga polisen omorganiserades under Per Gunnar Vinge 1964 och blev Rikspolisstyrelsens s�kerhetsavdelning, RPS/S�k, hade personal�kningen inletts. D� hade Gullberg arbetat p� S�kerhetspolisen i fjorton �r och blivit en av de betrodda veteranerna.</p><p>Gullberg hade aldrig n�gonsin anv�nt beteckningen S�po om S�kerhetspolisen. Han anv�nde uttrycket RPS/S�k i formella sammanhang och enbart S�k i informella sammanhang. Bland kollegor kunde han ocks� referera till verksamheten som F�retaget eller Firman eller r�tt och sl�tt Avdelningen � men aldrig n�gonsin som S�po. Orsaken var enkel. Firmans viktigaste uppgift var under m�nga �r s� kallad personalkontroll, det vill s�ga unders�kningar och registrering av svenska medborgare som kunde misst�nkas hysa kommunistiska och landsf�rr�diska �sikter. P� Firman anv�ndes begreppen kommunist och landsf�rr�dare synonymt. Det sedermera vedertagna begreppet S�po var faktiskt n�got som den potentiellt landsf�rr�diska kommunisttidningen <emphasis>Clart�</emphasis> hade myntat som ett sk�llsord f�r polisens kommunistj�gare. Och f�ljaktligen anv�nde varken Gullberg eller n�gon annan veteran uttrycket S�po. Han kunde f�r sitt liv inte begripa varf�r hans forne chef P.G. Vinge hade d�pt sina memoarer till just <emphasis>S�pochef 1962�70</emphasis>.</p><p>Det var omorganiseringen 1964 som kom att avg�ra Gullbergs framtida karri�r.</p><p>RPS/S�k innebar att hemliga statspolisen f�rvandlades till vad som i promemoriorna fr�n justitiedepartementet beskrevs som en modern polisorganisation. Detta innebar nyanst�llningar. Det st�ndiga behovet av ny personal innebar o�ndliga ink�rningsproblem, vilket i en expanderande organisation innebar att Fienden fick dramatiskt f�rb�ttrade m�jligheter att placera agenter inom avdelningen. Detta innebar i sin tur att den interna s�kerhetskontrollen m�ste sk�rpas � hemliga polisen kunde inte l�ngre vara en intern klubb best�ende av f�re detta officerare d�r alla k�nde alla och d�r den vanligaste meriten vid nyrekrytering var att fadern var officer.</p><p>1963 hade Gullberg �verf�rts fr�n kontraspionaget till personalkontrollen, vilken f�tt �kad betydelse i k�lvattnet av avsl�jandet av Stig Wennerstr�m. Under den tiden lades grunden till det �siktsregister som mot 1960-talets slut omfattade drygt 300&#x2008;000 svenska medborgare med ol�mpliga politiska sympatier. Men personalkontrollen av svenska medborgare i allm�nhet var en sak � fr�gan var hur s�kerhetskontrollen p� RPS/S�k egentligen skulle utformas.</p><p>Wennerstr�m hade utl�st en lavin av interna bryderier hos hemliga statspolisen. Om en �verste p� F�rsvarsstaben kunde arbeta f�r ryssarna � han var dessutom regeringens r�dgivare i �renden som r�rde k�rnvapen och s�kerhetspolitik � kunde man d� vara s�ker p� att ryssarna inte hade en lika centralt placerad agent inom S�kerhetspolisen? Vem skulle garantera att chefer och mellanchefer p� Firman inte egentligen arbetade f�r ryssarna. Kort sagt � vem skulle spionera p� spionerna?</p><p>I augusti 1964 kallades Gullberg till ett eftermiddagssammantr�de hos bitr�dande chefen f�r S�kerhetspolisen, byr�direkt�r Hans Wilhelm Francke. I m�tet deltog f�rutom han tv� personer fr�n Firmans ledande skikt, bitr�dande kanslichefen och budgetchefen. Innan dagen var �ver hade Gullbergs liv f�tt en ny mening. Han hade blivit utvald. Han hade f�tt en ny befattning som chef f�r en nyinr�ttad rotel med arbetsnamnet S�rskilda sektionen, f�rkortat SS. Hans f�rsta �tg�rd var att d�pa om den till S�rskilda analysgruppen. Det h�ll n�gra minuter till dess att budgetchefen p�pekade att SA inte var stort b�ttre �n SS. Organisationens slutliga namn blev Sektionen f�r s�rskild analys, SSA, och i dagligt tal Sektionen, till skillnad fr�n Avdelningen eller Firman som syftade p� hela S�kerhetspolisen.</p><empty-line/><p>Sektionen var Franckes id�. Han kallade det den sista f�rsvarslinjen. En ultrahemlig grupp som fanns p� strategiska platser inom Firman, men som var osynlig och inte d�k upp i promemorior eller budgetanslag och som d�rmed inte kunde infiltreras. Deras uppgift � att vaka �ver nationens s�kerhet. Han hade makt att g�ra det m�jligt. Han beh�vde budgetchefen och kanslichefen f�r att skapa den dolda strukturen, men de var alla soldater av den gamla skolan och v�nner fr�n dussintals sk�rmytslingar med Fienden.</p><p>Det f�rsta �ret bestod hela organisationen av Gullberg och tre handplockade medarbetare. Under de f�ljande tio �ren �kade Sektionen till som mest elva personer, varav tv� var administrativa sekreterare av den gamla skolan och �terstoden var professionella spionj�gare. Det var en platt organisation. Gullberg var chef. Alla andra var medarbetare som tr�ffade chefen i stort sett varje dag. Effektivitet premierades mer �n prestige och byr�kratisk formalia.</p><p>Formellt var Gullberg underst�lld en l�ng rad personer i hierarkin under S�kerhetspolisens kanslichef, till vilken han skulle l�mna m�natliga rapporter, men i praktiken hade Gullberg f�tt en unik position med extraordin�ra maktbefogenheter. Han, endast han, kunde besluta att s�tta den allra h�gsta S�poledningen under luppen. Han kunde, om han s� behagade, v�nda ut och in p� sj�lvaste Per Gunnar Vinges liv. (Vilket han ocks� gjorde.) Han kunde inleda egna unders�kningar eller genomf�ra telefonavlyssningar utan att beh�va f�rklara sitt syfte eller ens rapportera detta till h�gre ort. Hans f�rebild blev den amerikanske spionlegenden James Jesus Angleton, som hade en snarlik position inom CIA och som han dessutom kom att l�ra k�nna personligen.</p><p>Organisatoriskt blev Sektionen en mikroorganisation inom Avdelningen, utanf�r, �ver och vid sidan om hela den �vriga s�kerhetspolisen. Detta fick ocks� geografiska konsekvenser. Sektionen hade kontor p� Kungsholmen, men av s�kerhetssk�l flyttades i praktiken hela Sektionen utanf�r huset, till en privat elvarumsv�ning p� �stermalm. V�ningen byggdes diskret om till ett bef�st kontor som aldrig var obemannat eftersom trotj�naren och sekreteraren Eleanor Badenbrink inhystes som permanentboende i tv� av l�genhetens rum n�rmast entr�n. Badenbrink var en ov�rderlig resurs som Gullberg hade absolut f�rtroende f�r.</p><p>Organisatoriskt f�rsvann Gullberg och hans medarbetare fr�n all offentlighet � de finansierades genom en �s�rskild fond� men existerade inte n�gonstans i den formella s�kerhetspolitiska byr�krati som redovisades till Rikspolisstyrelsen eller Justitiedepartementet. Inte ens chefen f�r RPS/S�k k�nde till de hemligaste av de hemliga som hade i uppdrag att hantera det k�nsligaste av det k�nsliga.</p><p>Vid 40 �rs �lder befann sig Gullberg f�ljaktligen i en situation d�r han inte beh�vde f�rklara sig f�r n�gon levande m�nniska och kunde inleda unders�kningar om precis vem som helst.</p><p>Redan fr�n b�rjan stod det klart f�r Gullberg att Sektionen f�r s�rskild analys skulle riskera att bli en politiskt k�nslig grupp. Arbetsbeskrivningen var milt sagt vagt h�llen och den skriftliga dokumentationen var ytterst knapph�ndig. I september 1964 undertecknade statsminister Tage Erlander ett direktiv som innebar att budgetmedel skulle avs�ttas f�r Sektionen f�r s�rskild analys, vilken hade i uppgift att hantera s�rskilt k�nsliga utredningar av vikt f�r rikets s�kerhet. Det var ett av tolv liknande �renden som bitr�dande chefen f�r RPS/S�k, Hans Wilhelm Francke, f�redrog under ett eftermiddagsm�te. Handlingen hemligst�mplades omedelbart och inf�rdes i det likaledes hemligst�mplade s�rskilda diariet p� RPS/S�k.</p><p>Statsministerns namnteckning innebar dock att Sektionen var en juridiskt godk�nd institution. Sektionens f�rsta �rsbudget uppgick till 52&#x2008;000 kronor. Att budgeten lades s� l�gt ans�g Gullberg sj�lv var ett genidrag. Det innebar att skapandet av Sektionen framstod som ett rent dussin�rende.</p><p>I en vidare bem�rkelse innebar statsministerns namnteckning att han hade godk�nt att det existerade ett behov av en grupp som kunde svara f�r �intern personalkontroll�. Samma namnteckning kunde dock tolkas som att statsministern hade gett sitt godk�nnande till uppr�ttandet av en grupp som �ven kunde svara f�r kontroll av �s�rskilt k�nsliga personer� utanf�r S�k, till exempel av statsministern sj�lv. Det var det sistn�mnda som skapade potentiellt allvarliga politiska problem.</p><empty-line/><p>Evert Gullberg konstaterade att hans Johnny Walker hade tagit slut i glaset. Han var inte s�rskilt begiven p� alkohol, men det hade varit en l�ng dag och en l�ng resa och han ans�g sig befinna sig i ett skede i livet d�r det var ovidkommande om han beslutade sig f�r att ta en eller tv� whisky och att han gott och v�l kunde fylla p� glaset om han hade lust. Han h�llde upp en miniatyrflaska Glenfiddich.</p><p>Det k�nsligaste av alla �renden var f�rst�s Olof Palme.</p><p>Gullberg mindes varje detalj av valdagen 1976. F�r f�rsta g�ngen i modern historia hade Sverige f�tt en borgerlig regering. Dessv�rre var det Thorbj�rn F�lldin som blev statsminister, inte G�sta Bohman som var en man av den gamla skolan och o�ndligt mycket b�ttre l�mpad. Men framf�r allt var Palme slagen och d�rmed kunde Evert Gullberg andas ut.</p><p>Palmes l�mplighet som statsminister hade varit f�rem�l f�r fler �n ett lunchsamtal i de allra hemligaste korridorerna p� RPS/S�k. 1969 hade Per Gunnar Vinge f�tt sparken sedan han satt ord p� den �sikt som delades av m�nga inom Avdelningen � n�mligen �vertygelsen att Palme kanske var inflytelseagent f�r den ryska spionorganisationen KGB. Vinges �sikt var inte kontroversiell i det klimat som r�dde inom Firman. Dessv�rre hade han �ppet dryftat saken med landsh�vding Ragnar Lassinantti vid ett bes�k i Norrbotten. Lassinantti hade h�jt �gonbrynen tv� g�nger och d�refter informerat regeringskansliet med f�ljden att Vinge fick kallelse om att inst�lla sig till ett enskilt samtal.</p><p>Till Evert Gullbergs f�rtrytelse hade fr�gan om Palmes eventuella rysskontakter aldrig f�tt n�got svar. Trots ih�rdiga f�rs�k att fastst�lla sanningen och finna de avg�rande bevisen � the smoking gun � hade Sektionen aldrig n�gonsin funnit minsta bel�gg f�r att s� var fallet. I Gullbergs �gon tydde detta inte p� att Palme eventuellt var oskyldig utan m�jligen p� att han var en s�rdeles f�rslagen och intelligent spion som inte frestades att beg� de misstag som andra ryska spioner hade gjort. Palme fortsatte att g�cka dem �r efter �r. 1982 hade Palmefr�gan �ter aktualiserats d� han �terv�nt som statsminister. Sedan f�ll skotten p� Sveav�gen och fr�gan blev f�r evigt akademisk.</p><p>1976 hade varit ett problematiskt �r f�r Sektionen. Inom RPS/S�k � bland det f�tal personer som faktiskt k�nde till Sektionens existens � hade en viss kritik uppst�tt. Under de g�ngna tio �ren hade sammanlagt sextiofem tj�nstem�n inom S�kerhetspolisen f�tt respass ur organisationen p� grund av f�rmodad politisk op�litlighet. I flertalet fall var dokumentationen dock av det slag att inget kunde bevisas, vilket resulterat i att vissa h�gre chefer b�rjat mumla om att medarbetarna i Sektionen var paranoida konspirationsteoretiker.</p><p>Gullberg kokade fortfarande inombords d� han mindes ett av de �renden som Sektionen handlagt. Det g�llde en person som anst�lldes inom RPS/S�k 1968 och som Gullberg personligen hade bed�mt som synnerligen ol�mplig. Hans namn var kriminalinspekt�r Stig Bergling, l�jtnant i svenska arm�n som sedermera visade sig vara �verste i den ryska milit�ra underr�ttelsetj�nsten GRU. Vid fyra tillf�llen under de kommande �ren f�rs�kte Gullberg se till att Bergling fick sparken och vid varje tillf�lle ignorerades hans framst�tar. F�rst 1977 v�nde det d� Bergling blev f�rem�l f�r misstankar �ven utanf�r Sektionen. Det var s� dags. Bergling blev den st�rsta skandalen i svensk s�kerhetspolis historia.</p><p>Kritiken mot Sektionen hade tilltagit under f�rsta halvan av 1970-talet, och vid mitten av decenniet hade Gullberg h�rt flera prop�er om att budgeten skulle minska och till och med f�rslag om att verksamheten var on�dig.</p><p>Sammantaget innebar kritiken att Sektionens framtid ifr�gasattes. Detta �r prioriterades terroristhot inom RPS/S�k, vilket i alla avseenden var en spionm�ssigt trist historia som huvudsakligen handlade om f�rvirrade ungdomar i samarbete med arabiska eller pro-palestinska element. Det stora sp�rsm�let inom S�kerhetspolisen var fr�gan om huruvida personalkontrollen skulle f� s�rskilda anslag f�r att granska utl�ndska medborgare bosatta i Sverige, eller om detta �ven forts�ttningsvis skulle vara en exklusiv fr�ga f�r utl�nningsroteln.</p><p>Ur denna n�got esoteriska byr�kratidiskussion hade ett behov uppst�tt f�r Sektionen att knyta en betrodd medarbetare till verksamheten som kunde f�rst�rka dess kontroll, faktiskt spionage, mot medarbetarna p� utl�nningsroteln.</p><p>Valet f�ll p� en ung medarbetare som arbetat p� RPS/S�k sedan 1970 och vars bakgrund och politiska trov�rdighet var av den beskaffenheten att han ans�gs kunna platsa bland medarbetarna i Sektionen. P� sin fritid var han medlem i en organisation som kallades Demokratisk Allians och som av socialdemokratiska massmedia beskrevs som h�gerextrem. P� Sektionen var detta ingen belastning. Tre andra medarbetare var faktiskt ocks� medlemmar i Demokratisk Allians, och Sektionen hade haft stor betydelse f�r att Demokratisk Allians alls hade bildats. De bidrog �ven till en mindre del av finansieringen. Det var genom denna organisation som den nye medarbetaren uppm�rksammades och rekryterades till Sektionen. Hans namn var Gunnar Bj�rck.</p><empty-line/><p>F�r Evert Gullberg var det en osannolikt lyckosam slump att just den dagen, valdagen 1976, n�r Alexander Zalachenko hoppade av till Sverige och promenerade in p� Norrmalms polisstation och beg�rde asyl, s� var det junioren Gunnar Bj�rck som i egenskap av handl�ggare p� Utl�nningsroteln tog emot honom. En agent som redan var knuten till de hemligaste av de hemliga.</p><p>Bj�rck var alert. Han ins�g omedelbart Zalachenkos betydelse och avbr�t f�rh�ret och stuvade in avhopparen i ett rum p� Hotel Continental. Det var f�ljaktligen till Evert Gullberg och inte till sin formelle chef p� utl�nningsroteln som Gunnar Bj�rck ringde f�r att sl� larm. Telefonsamtalet kom vid den tidpunkt d� vallokalerna hade st�ngt och alla prognoser pekade p� att Palme skulle f�rlora. Gullberg hade just kommit hem och satt p� TV:n f�r att f�lja valvakan. Han hade f�rst tvivlat p� det besked som den upphetsade junioren framf�rde. D�refter hade han �kt ned till Continental, mindre �n 250 meter bort fr�n det hotellrum han f�r �gonblicket befann sig i, f�r att ta kommandot �ver Zalachenkoaff�ren.</p><empty-line/><p>I det �gonblicket hade Evert Gullbergs liv f�r�ndrats radikalt. Ordet sekretess hade f�tt en helt ny inneb�rd och tyngd. Han ins�g behovet av att skapa en ny struktur kring avhopparen.</p><p>Han valde automatiskt att inkludera Gunnar Bj�rck i Zalachenkogruppen. Det var ett klokt och rimligt beslut eftersom Bj�rck ju redan k�nde till Zalachenkos existens. Det var b�ttre att ha honom p� insidan �n som en s�kerhetsrisk p� utsidan. Det innebar att Bj�rck f�rflyttades fr�n sin officiella post p� utl�nningsroteln till ett skrivbord i v�ningen p� �stermalm.</p><p>I den dramatik som uppstod hade Gullberg valt att fr�n b�rjan endast informera en person inom RPS/S�k, n�mligen kanslichefen som redan hade insyn i Sektionens verksamhet. Kanslichefen hade suttit p� nyheten i flera dygn innan han f�rklarat f�r Gullberg att avhoppet var s� stort att chefen f�r RPS/S�k m�ste informeras, och att �ven regeringen m�ste informeras.</p><p>Den nyligen tilltr�dde chefen f�r RPS/S�k hade vid den tiden k�nnedom om Sektionen f�r s�rskild analys, men hade bara en vag uppfattning om vad Sektionen egentligen sysslade med. Han hade tilltr�tt f�r att st�da upp efter IB-aff�ren och var redan p� v�g till en h�gre befattning inom den polisi�ra hierarkin. Chefen f�r RPS/S�k hade i f�rtroliga samtal med kanslichefen f�tt veta att Sektionen var en hemlig grupp som tillsatts av regeringen, som stod utanf�r den egentliga verksamheten och som det inte skulle st�llas fr�gor om. Eftersom chefen vid den tiden var en man som absolut inte st�llde fr�gor som kunde generera obehagliga svar nickade han f�rst�ende och accepterade att det fanns n�got som kallades SSA och att han inte hade med saken att g�ra.</p><p>Gullberg var inte f�rtjust i tanken p� att informera chefen om Zalachenko men accepterade verkligheten. Han understr�k det absoluta behovet av total sekretess och fick medh�ll och utf�rdade s�dana instruktioner att inte ens chefen f�r RPS/S�k kunde diskutera �mnet p� sitt tj�nsterum utan att vidta s�rskilda f�rsiktighets�tg�rder. Det beslutades att Zalachenko skulle hanteras av Sektionen f�r s�rskild analys.</p><p>Att informera den avg�ende statsministern var uteslutet. P� grund av den karusell som vidtagit i samband med regeringsskiftet var den tilltr�dande statsministern fullt sysselsatt med att utse ministrar och f�rhandla med �vriga borgerliga partier. Det var f�rst en m�nad efter regeringsbildningen som chefen f�r RPS/S�k tillsammans med Gullberg �kte till Rosenbad och informerade den nytillsatte statsministern. Gullberg hade in i det sista protesterat mot att regeringen alls skulle informeras men chefen f�r RPS/S�k hade st�tt p� sig � det var konstitutionellt of�rsvarligt att inte informera statsministern. Under m�tet hade Gullberg anv�nt all sin f�rm�ga f�r att s� v�ltaligt som m�jligt �vertyga statsministern om vikten av att informationen om Zalachenko inte spreds utanf�r statsministerns eget tj�nsterum � att varken utrikesministern eller f�rsvarsministern eller n�gon annan medlem i regeringen fick informeras.</p><p>F�lldin hade blivit skakad av nyheten att en rysk toppagent s�kt asyl i Sverige. Statsministern hade b�rjat tala om att han faktiskt av rena r�ttvisesk�l var tvungen att ta upp saken med �tminstone ledarna f�r de �vriga tv� regeringspartierna. Gullberg hade varit beredd p� denna inv�ndning och spelat ut det tyngsta kort han hade till f�rfogande. Han hade svarat genom att l�gm�lt f�rklara att om s� skedde s�g han sig tvungen att omedelbart inl�mna sin avskedsans�kan. Det var ett hot som F�lldin hade tagit intryck av. Implicit innebar det att statsministern skulle b�ra det personliga ansvaret om historien skulle l�cka ut och ryssarna skicka en d�dspatrull f�r att likvidera Zalachenko. Och om den person som ansvarade f�r Zalachenkos s�kerhet hade sett sig n�dtvungen att avg� s� skulle ett s�dant avsl�jande bli en politisk och medial katastrof f�r statsministern.</p><p>F�lldin, �nnu f�rsk och os�ker i sin roll som statsminister, hade b�jt sig. Han hade godk�nt ett direktiv som omedelbart inf�rdes i det hemliga diariet och som innebar att Sektionen skulle svara f�r Zalachenkos s�kerhet och debriefing, samt att informationen om Zalachenko inte fick l�mna statsministerns tj�nsterum. F�lldin hade d�rmed undertecknat ett direktiv som i praktiken visade att han var informerad men som ocks� innebar att han aldrig fick diskutera saken. Han skulle kort sagt gl�mma Zalachenko.</p><p>F�lldin hade dock insisterat p� att ytterligare en person i hans kansli, en handplockad statssekreterare, skulle informeras och fungera som kontaktperson i �renden som r�rde avhopparen. Med detta l�t sig Gullberg n�ja. Han skulle inte ha n�gra problem att hantera en statssekreterare.</p><p>Chefen f�r RPS/S�k var n�jd. Zalachenko�rendet var nu konstitutionellt s�krat, vilket i detta fall innebar att chefen hade ryggen fri. Gullberg var ocks� n�jd. Han hade lyckats skapa en karant�n som innebar att han kontrollerade informationsfl�det. Han, ensam, kontrollerade Zalachenko.</p><p>N�r Gullberg �terkom till sitt tj�nsterum p� �stermalm satte han sig vid sitt skrivbord och uppr�ttade f�r hand en lista �ver de personer som hade kunskap om Zalachenko. Listan bestod av honom sj�lv, Gunnar Bj�rck, den operative chefen p� Sektionen Hans von Rottinger, bitr�dande chefen Fredrik Clinton, Sektionens sekreterare Eleanor Badenbrink samt tv� medarbetare som hade till uppgift att sammanst�lla och fortl�pande analysera den underr�ttelseinformation som Zalachenko kunde bidra med. Sammanlagt sju personer som under de kommande �ren skulle utg�ra en s�rskild Sektion inom Sektionen. Han t�nkte p� dem som Inre Gruppen.</p><p>Utanf�r Sektionen var kunskapen k�nd av chefen f�r RPS/S�k, bitr�dande chefen och kanslichefen. D�rut�ver var statsministern och en statssekreterare informerade. Sammanlagt tolv personer. Aldrig tidigare hade en hemlighet av denna dignitet varit k�nd av en s� utvald skara.</p><p>D�refter mulnade Gullberg. Hemligheten var ocks� k�nd av en trettonde person. Bj�rck hade haft s�llskap av juristen Nils Bjurman. Att g�ra Bjurman till medarbetare i Sektionen var uteslutet. Bjurman var inte en riktig s�kerhetspolis � han var snart sagt inte mer �n praktikant p� RPS/S�k � och han f�rfogade inte �ver den kunskap och kompetens som erfordrades. Gullberg �verv�gde olika alternativ men valde d�refter att f�rsiktigt lotsa ut Bjurman ur historien. Han hotade med livstids f�ngelse f�r landsf�rr�deri om Bjurman andades s� mycket som en stavelse om Zalachenko, han anv�nde mutor i form av l�ften om framtida uppdrag och slutligen smicker som �kade Bjurmans egen k�nsla av betydelse. Han s�g till att Bjurman fick anst�llning p� en v�lrenommerad advokatbyr� och d�refter att han fick en str�m av uppdrag som h�ll honom sysselsatt. Det enda problemet var att Bjurman var s� medioker att han faktiskt inte f�rm�dde utnyttja sina m�jligheter. Han l�mnade advokatbyr�n efter tio �r och �ppnade egen praktik, vilken s� sm�ningom blev ett advokatkontor med en anst�lld vid Odenplan.</p><p>Under de kommande �ren h�ll Gullberg Bjurman under diskret men st�ndig �vervakning. Det var f�rst i slutet av 1980-talet han sl�ppte bevakningen av Bjurman, d� Sovjetunionen var p� v�g att falla och Zalachenko inte l�ngre var ett prioriterat �rende.</p><empty-line/><p>F�r sektionen hade Zalachenko f�rst varit ett l�fte om ett genombrott i g�tan Palme, ett �rende som st�ndigt sysselsatte Gullberg. Palme hade f�ljaktligen varit ett av de f�rsta �mnen Gullberg ventilerat i den l�nga debriefingen.</p><p>F�rhoppningarna hade dock snart grusats eftersom Zalachenko aldrig hade opererat i Sverige och inte hade n�gon riktig kunskap om landet. D�remot hade Zalachenko h�rt rykten om en �R�d springare�, en h�gt uppsatt svensk eller m�jligen skandinavisk politiker som arbetade f�r KGB.</p><p>Gullberg uppr�ttade en lista av namn som fogades till Palme. D�r fanns Carl Lidbom, Pierre Schori, Sten Andersson, Marita Ulvskog och ytterligare ett antal personer. I resten av sitt liv skulle Gullberg g�ng p� g�ng �terkomma till den listan och alltid bli svaret skyldig.</p><p>Gullberg var pl�tsligt en spelare bland de stora pojkarna. Han h�lsades med respekt i den exklusiva klubb av utvalda krigare som alla k�nde varandra och d�r kontakterna gick via personlig v�nskap och f�rtroende � inte genom officiella kanaler och byr�kratiska regler. Han fick tr�ffa sj�lvaste James Jesus Angleton och han fick dricka whisky p� en diskret klubb i London med chefen f�r MI-6. Han blev en av de stora.</p><empty-line/><p>Yrkets baksida var att han aldrig skulle kunna ber�tta om sina framg�ngar, inte ens i postuma memoarer. Och st�ndigt n�rvarande fanns r�dslan att Fienden skulle notera hans resor och att han skulle f� �gonen p� sig � att han sj�lv ofrivilligt skulle leda ryssarna till Zalachenko.</p><p>I det avseendet var Zalachenko sin egen v�rste fiende.</p><p>Under det f�rsta �ret hade Zalachenko varit bosatt i en anonym l�genhet som �gdes av Sektionen. Han existerade inte i n�got register eller i n�gon offentlig handling, och inom Zalachenkogruppen hade de trott att de hade gott om tid innan de m�ste planera hans framtid. F�rst v�ren 1978 fick han ett pass i namnet Karl Axel Bodin och en m�dosamt skapad legend � en fiktiv men verifierbar bakgrund i svenska register.</p><p>D� var det redan f�r sent. Zalachenko hade g�tt ut och knullat den d�r j�vla horan Agneta Sofia Salander, f�dd Sj�lander, och han hade obekymrat presenterat sig under sitt verkliga namn � Zalachenko. Gullberg ans�g att det inte stod riktigt r�tt till i huvudet p� Zalachenko. Han misst�nkte att den ryske avhopparen snarast ville bli avsl�jad. Det var som om han beh�vde en estrad. Det var sv�rt att annars f�rklara hur han kunde vara s� in i helvete korkad.</p><p>Det var horor, det var perioder av �verdrivet alkoholbruk och det var incidenter av v�ld och br�k med krogvakter och andra. Vid tre tillf�llen greps Zalachenko av svensk polis f�r fylleri och vid tv� tillf�llen i samband med krogbr�k. Och varje g�ng fick Sektionen diskret gripa in och kvittera ut honom och se till att papper f�rsvann och att diarier �ndrades. Gullberg satte Gunnar Bj�rck som �verrock. Bj�rcks jobb bestod i att n�stan dygnet runt dadda avhopparen. Det var sv�rt, men det fanns inga alternativ.</p><p>Allt hade kunnat g� bra. I b�rjan av 1980-talet hade Zalachenko lugnat sig och b�rjat anpassa sig. Men han gav aldrig upp horan Salander � och �n v�rre, han hade blivit pappa till Camilla och Lisbeth Salander.</p><p>Lisbeth Salander.</p><p>Gullberg uttalade namnet med en k�nsla av obehag.</p><p>Redan n�r flickorna var i 9�10-�rs�ldern hade Gullberg haft en k�nsla i maggropen om Lisbeth Salander. Att hon inte var normal beh�vde han inte vara psykiatriker f�r att begripa. Gunnar Bj�rck hade rapporterat att hon var trotsig, v�ldsam och aggressiv mot Zalachenko och att hon dessutom inte verkade vara det minsta r�dd f�r honom. Hon sa s�llan n�got, men hon markerade p� tusen andra s�tt sitt missn�je med sakernas tillst�nd. Hon var ett problem i vardande, men exakt hur gigantiskt detta problem skulle bli kunde inte Gullberg f�rest�lla sig i sin vildaste fantasi. Det han fruktade mest var att situationen i familjen Salander skulle leda till en social utredning som skulle fokusera p� Zalachenko. G�ng p� g�ng v�djade han till Zalachenko att bryta med familjen och f�rsvinna ur deras n�rhet. Zalachenko lovade men br�t alltid sitt l�fte. Han hade andra horor. Han hade gott om horor. Men efter n�gra m�nader var han alltid tillbaka hos Agneta Sofia Salander.</p><p>F�rbannade Zalachenko. En spion som l�t kuken styra sitt k�nsloliv var naturligtvis ingen bra spion. Men det var som om Zalachenko stod �ver alla normala regler, eller �tminstone ans�g att han stod �ver reglerna. Om han �tminstone hade kunnat dra �ver horan utan att n�dv�ndigtvis ocks� beh�va puckla p� henne varenda g�ng de tr�ffades s� hade det v�l varit en sak, men som saken nu utvecklades s� ut�vade Zalachenko upprepad grov misshandel av sin flickv�n. Han tycktes till och med ta det som en roande utmaning mot sina �vervakare i Zalachenkogruppen att sp�a henne bara f�r att retas och se dem v�ndas.</p><p>Att Zalachenko var en sjuk j�vel hyste Gullberg inga tvivel om, men han befann sig inte i den situationen att han kunde v�lja och vraka bland avhoppade GRU-agenter. Han hade bara en enda avhoppare, och han var dessutom medveten om sin betydelse f�r Gullberg.</p><p>Gullberg suckade. Zalachenkogruppen hade f�tt rollen som st�dpatrull. Det gick inte att f�rneka. Zalachenko visste att han kunde ta sig friheter och att de sn�llt skulle reda ut problemen efter honom. Och n�r det g�llde Agneta Sofia Salander utnyttjade han dessa m�jligheter bortom bristningsgr�nsen.</p><p>Det saknades inte varningar. D� Lisbeth Salander nyss hade fyllt tolv �r hade hon knivhuggit Zalachenko. Skadorna var inte allvarliga men han f�rdes till S:t G�rans sjukhus och Zalachenkogruppen var tvungna att utf�ra ett omfattande st�darbete. Den g�ngen hade Gullberg haft ett Mycket Allvarligt Samtal med Zalachenko. Han hade gjort fullst�ndigt klart att Zalachenko aldrig n�gonsin fick ta kontakt med familjen Salander igen, och Zalachenko hade lovat. Han hade h�llit l�ftet i mer �n ett halv�r innan han �kte hem till Agneta Sofia Salander och misshandlade henne s� grovt att hon hamnade p� v�rdhem resten av livet.</p><p>Att Lisbeth Salander var en mordlysten psykopat som skulle tillverka en brandbomb var dock n�got som Gullberg inte hade kunnat f�rest�lla sig. Den dagen hade varit ett kaos. En labyrint av utredningar h�grade och hela Operation Zalachenko � rentav hela Sektionen � hade h�ngt p� en mycket sk�r tr�d. Om Lisbeth Salander pratade s� riskerade Zalachenko att avsl�jas. Om Zalachenko avsl�jades s� skulle dels en rad operationer i Europa under de g�ngna femton �ren riskera att haverera, dels skulle Sektionen riskera att uts�ttas f�r en offentlig granskning. Vilket till varje pris m�ste f�rhindras.</p><p>Gullberg var orolig. En offentlig granskning skulle f� IB-aff�ren att framst� som en dokus�pa. Om Sektionens arkiv �ppnades skulle en rad omst�ndigheter som inte var helt f�renliga med konstitutionen blottl�ggas, f�r att inte tala om deras m�ng�riga �vervakning av Palme och andra k�nda socialdemokrater. Det var ett k�nsligt �mne bara n�gra �r efter Palmemordet. Det skulle ha resulterat i brottsutredningar mot Gullberg och flera andra anst�llda inom Sektionen. �n v�rre � galna journalister skulle utan minsta tvekan lansera teorin att Sektionen l�g bakom Palmemordet, vilket i sin tur skulle leda till ytterligare en labyrint av avsl�janden och anklagelser. Det v�rsta var att S�kerhetspolisens ledning hade f�r�ndrats s� kraftigt att inte ens h�gsta chefen f�r RPS/S�k k�nde till Sektionens existens. Alla kontakter med RPS/S�k stannade det �ret p� den nye bitr�dande kanslichefens bord, och denne var sedan tio �r fast medlem i Sektionen.</p><empty-line/><p>Det hade r�tt en st�mning av panik och �ngest bland medarbetarna i Zalachenkogruppen. Det var faktiskt Gunnar Bj�rck som kommit med l�sningen i form av en psykiatriker vid namn Peter Teleborian.</p><p>Teleborian hade knutits till RPS/S�k:s avdelning f�r kontraspionage i ett helt annat �rende, n�mligen f�r att fungera som konsult i samband med att kontraspionaget granskade en misst�nkt industrispion. Det hade funnits sk�l att i ett k�nsligt skede i utredningen f�rs�ka avg�ra hur personen ifr�ga skulle agera i h�ndelse av att han utsattes f�r stress. Teleborian var en ung lovande psykiatriker som inte talade mumbo jumbo utan som kom med konkreta och handfasta r�d. Dessa r�d ledde till att S�k kunde avstyra ett sj�lvmord och att spionen i fr�ga kunde v�ndas till en dubbelagent som skickade desinformation till sina uppdragsgivare.</p><p>Efter Salanders attack mot Zalachenko hade Bj�rck f�rsiktigt knutit Teleborian som extraordin�r konsult till Sektionen. Och nu beh�vdes han mer �n n�gonsin.</p><p>L�sningen p� problemet hade ju varit s� enkel. Karl Axel Bodin kunde f�rsvinna in i rehabiliteringsv�rden. Agneta Sofia Salander f�rsvann in p� l�ngv�rden, obotligt hj�rnskadad. Alla polisi�ra utredningar samlades p� RPS/S�k och �verf�rdes via bitr�dande kanslichefen till Sektionen.</p><p>Peter Teleborian hade nyligen f�tt en tj�nst som bitr�dande �verl�kare p� S:t Stefans barnpsykiatriska klinik i Uppsala. Allt som beh�vdes var en r�ttspsykiatrisk utredning som Bj�rck och Teleborian f�rfattade tillsammans och d�refter ett kort och inte s�rskilt kontroversiellt beslut i en tingsr�tt. Det handlade bara om hur allt presenterades. Konstitutionen hade inget med saken att g�ra. Det handlade trots allt om rikets s�kerhet. Det m�ste folk f�rst�.</p><p>Och att Lisbeth Salander var sinnessjuk var ju uppenbart. N�gra �r p� en sluten psykiatrisk anstalt skulle s�kert bara g�ra henne gott. Gullberg hade nickat och gett klartecken till operationen.</p><empty-line/><p>Alla pusselbitar hade fallit p� plats och det hade skett i en tid d� Zalachenkogruppen i vilket fall var p� v�g att uppl�sas. Sovjetunionen hade upph�rt att existera och Zalachenkos storhetstid var definitivt en del av det f�rflutna. Han hade ett b�st f�re-datum som med marginal redan passerats.</p><p>Zalachenkogruppen hade ist�llet utverkat ett gener�st avg�ngsvederlag ur en av S�kerhetspolisens fonder. De hade gett honom b�sta t�nkbara rehabiliteringsv�rd och med en suck av l�ttnad ett halv�r senare k�rt Karl Axel Bodin till Arlanda och gett honom en enkelbiljett till Spanien. De hade gjort klart f�r honom att fr�n det �gonblicket gick Zalachenko och Sektionen skilda v�gar. Det hade varit ett av Gullbergs allra sista �renden. En vecka senare gick han med �lderns r�tt i pension och �verl�t sin plats till tronf�ljaren Fredrik Clinton. Gullberg anlitades endast som konsult och r�dgivare i k�nsliga fr�gor. Han hade stannat i Stockholm i ytterligare tre �r och n�stan dagligen arbetat p� Sektionen, men uppdragen blev f�rre och han avvecklade l�ngsamt sig sj�lv. Han hade �terv�nt till sin hemstad Laholm och gjort en del arbeten p� distans. De f�rsta �ren hade han regelbundet rest till Stockholm, men �ven dessa resor blev mer och mer s�llsynta.</p><p>Han hade slutat t�nka p� Zalachenko. �nda till den morgon han vaknade och hittade Zalachenkos dotter p� varenda l�psedel, misst�nkt f�r trippelmord.</p><p>Gullberg hade f�ljt nyhetsrapporteringen med en k�nsla av f�rvirring. Han begrep mycket v�l att det knappast var n�gon slump att Salander hade haft Bjurman som �vervakare, men han kunde inte se n�gon omedelbar fara f�r att den gamla Zalachenkohistorien skulle komma upp till ytan. Salander var sinnessjuk. Att hon iscensatt en mordorgie f�rv�nade honom inte. D�remot hade han inte ens reflekterat �ver att Zalachenko kunde ha en koppling till spelet f�rr�n han satt p� morgonnyheterna och f�tt h�ndelserna i Gosseberga serverade. Det var d� han hade b�rjat ringa samtal och slutligen l�st en t�gbiljett till Stockholm.</p><p>Sektionen stod inf�r sin allra v�rsta kris sedan den dag han grundat organisationen. Allt hotade att r�mna.</p><empty-line/><p>Zalachenko sl�pade sig till toaletten och urinerade. Sedan Sahlgrenska sjukhuset hade f�rsett honom med kryckor kunde han r�ra sig. Han hade �gnat s�ndagen och m�ndagen �t korta tr�ningspass. Han hade fortfarande dj�vulskt ont i k�ken och kunde endast inta flytande f�da, men han kunde nu resa sig upp och g� kortare str�ckor.</p><p>Han var van vid kryckor efter att ha levt med en protes i snart femton �r. Han �vade sig i konsten att f�rflytta sig ljudl�st med kryckorna och vandrade fram och tillbaka i rummet. Varje g�ng hans h�gerfot nuddade i golvet sk�t en intensiv sm�rta genom benet.</p><p>Han bet ihop t�nderna. Han t�nkte p� att Lisbeth Salander befann sig i ett rum i hans omedelbara n�rhet. Det hade tagit honom hela dagen att lista ut att hon befann sig tv� d�rrar till h�ger om hans rum.</p><p>Vid tv� p� natten, tio minuter efter nattsk�terskans senaste bes�k, var allt tyst och stilla. Zalachenko reste sig m�dosamt och famlade efter sina kryckor. Han gick bort till d�rren och lyssnade men kunde inte h�ra n�got. Han sk�t upp d�rren och gick ut i korridoren. Han h�rde svag musik fr�n sk�terskeexpeditionen. Han f�rflyttade sig �nda bort till utg�ngen i slutet av korridoren och sk�t upp d�rren och spanade ut i trapphuset. D�r fanns hissar. Han gick tillbaka genom korridoren. D� han passerade Lisbeth Salanders rum stannade han och vilade mot kryckorna i en halv minut.</p><empty-line/><p>Sk�terskorna hade st�ngt hennes d�rr den natten. Lisbeth Salander slog upp �gonen d� hon h�rde ett svagt skrapande ljud fr�n korridoren. Hon kunde inte identifiera ljudet. Det l�t som om n�gon f�rsiktigt drog n�got i korridoren. En stund var det alldeles tyst och hon undrade om hon inbillat sig. Efter halvannan minut h�rde hon ljudet igen. Det avl�gsnade sig. Hennes k�nsla av obehag �kade.</p><p>Zalachenko finns n�gonstans d�rute.</p><p>Hon k�nde sig fj�ttrad i s�ngen. Det kliade under st�dkragen. Hon k�nde en intensiv lust att resa sig. S� sm�ningom lyckades hon s�tta sig upp i s�ngen. Det var ungef�r allt hon orkade med. Hon sj�nk tillbaka och lade huvudet p� kudden.</p><p>Efter en stund trevade hon �ver st�dkragen och hittade de knappar som h�ll ihop kragen. Hon kn�ppte upp och sl�ppte kragen p� golvet. Pl�tsligt gick det l�ttare att andas.</p><p>Hon �nskade att hon hade haft ett vapen inom r�ckh�ll eller att hon hade haft kraft nog att resa sig och g�ra sig av med honom en g�ng f�r alla.</p><p>Till sist reste hon sig p� armb�gen. Hon t�nde nattbelysningen och s�g sig omkring i rummet. Hon kunde inte se n�got som kunde anv�ndas som vapen. Sedan f�ll hennes blick p� ett sk�terskebord vid v�ggen tre meter fr�n hennes s�ng. Hon konstaterade att n�gon hade l�mnat en blyertspenna p� bordet.</p><p>Hon v�ntade till dess att nattsk�terskan hade g�tt ronden, vilket tycktes ske ungef�r en g�ng i halvtimmen denna natt. Hon antog att den minskade tillsynsfrekvensen antydde att l�karna hade beslutat att hon var i b�ttre kondition j�mf�rt med tidigare i helgen d� hon hade haft bes�k var femtonde minut eller �nnu oftare. Sj�lv k�nde hon ingen m�rkbar skillnad.</p><p>N�r hon var ensam samlade hon kraft och satte sig upp och sv�ngde benen �ver s�ngkanten. Hon hade elektroder fasttejpade som registrerade hennes puls och andning, men kablarna gick �t samma h�ll som pennan. Hon st�llde sig f�rsiktigt och svajade pl�tsligt, helt ur balans. En sekund k�ndes det som om hon skulle svimma, men hon tog st�d mot s�ngen och fokuserade blicken p� bordet framf�r sig. Hon tog tre svajande steg och str�ckte fram handen och n�dde pennan.</p><p>Hon backade tillbaka till s�ngen. Hon var fullst�ndigt utmattad.</p><p>Efter en stund orkade hon dra p� sig t�cket. Hon h�ll upp pennan och k�nde p� spetsen. Det var en helt vanlig blyertspenna i tr�. Den var nyv�ssad och sylvass. Den kunde hj�lpligt duga som stickvapen mot ansikte eller �gon.</p><p>Hon lade pennan l�tt tillg�nglig intill h�ften och somnade.</p></section><section><title><p>KAPITEL 6: M�NDAG 11 APRIL</p></title><p>P� m�ndagsmorgonen klev Mikael Blomkvist upp strax efter nio och ringde till Malin Eriksson som just kommit in till <emphasis>Millennium</emphasis>s redaktion.</p><p>�Hej chefredakt�ren�, sa han.</p><p>�Jag k�nner mig chockad �ver att Erika �r borta och att ni vill ha mig som ny chefredakt�r.�</p><p>�Jas�?�</p><p>�Hon �r borta. Hennes skrivbord �r tomt.�</p><p>�D� �r det v�l en bra id� att �gna dagen �t att flytta in i hennes rum.�</p><p>�Jag vet inte hur jag ska b�ra mig �t. Jag k�nner mig v�ldigt obekv�m.�</p><p>�G�r inte det. Alla �r �verens om att du �r b�sta valet i den h�r situationen. Och du kan alltid komma till mig och Christer.�</p><p>�Tack f�r f�rtroendet.�</p><p>��sch�, sa Mikael. �Jobba p� som vanligt. Under den n�rmaste tiden tar vi problemen som de kommer.�</p><p>�Okej. Vad vill du?�</p><p>Han f�rklarade att han t�nkte stanna hemma och skriva hela dagen. Malin blev pl�tsligt medveten om att han rapporterade till henne p� samma s�tt som han � antog hon � hade informerat Erika Berger om vad han sysslade med. Hon f�rv�ntades kommentera. Eller gjorde hon det?</p><p>�Har du n�gra instruktioner till oss?�</p><p>�N�. Tv�rtom, om du har instruktioner till mig f�r du ringa. Jag h�ller i Salanderkn�cket som tidigare och best�mmer vad som sker d�r, men i allt annat som r�r tidningen �r det du som har bollen. Fatta beslut. Jag kommer att backa upp dig.�</p><p>�Och om jag fattar fel beslut?�</p><p>�Om jag ser eller h�r n�got s� tar jag ett prat med dig. Men d� ska det vara n�got s�rskilt. I normala fall finns det inget beslut som �r hundra procent r�tt eller fel. Du kommer att fatta dina beslut, som kanske inte �r identiska med vad Erika Berger skulle ha beslutat. Och om jag fattade beslut s� skulle det bli en tredje variant. Men det �r dina beslut som g�ller nu.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Om du �r en bra chef s� kommer du att ventilera fr�gorna med andra. I f�rsta hand med Henry och Christer, d�refter med mig och till sist tar vi upp knepiga fr�gor p� redaktionsm�tet.�</p><p>�Jag ska g�ra mitt b�sta.�</p><p>�Bra.�</p><p>Han satte sig i soffan i vardagsrummet med sin iBook i kn�et och arbetade utan paus hela m�ndagen. N�r han var klar hade han ett grovt f�rsta utkast p� tv� texter om sammanlagt tjugoen sidor. Den delen av storyn fokuserade p� mordet p� medarbetaren Dag Svensson och hans sambo Mia Bergman � vad de arbetade med, varf�r de sk�ts och vem som var m�rdaren. Han uppskattade mellan tummen och pekfingret att han skulle tvingas producera ytterligare ungef�r fyrtio sidor text till sommarens temanummer. Och han m�ste besluta sig f�r hur han skulle kunna beskriva Lisbeth Salander i texten utan att kr�nka hennes integritet. Han visste saker om henne som hon f�r sitt liv inte ville offentligg�ra.</p><empty-line/><p>Evert Gullberg �t m�ndagsfrukost best�ende av en enda br�dskiva och en kopp svart kaffe i Freys cafeteria. Han tog d�refter taxi till Artillerigatan p� �stermalm. Klockan 09.15 p� morgonen ringde han p� porttelefonen, presenterade sig och blev omedelbart insl�ppt. Han �kte till sj�tte v�ningen d�r han togs emot vid hissen av Birger Wadensj��, 54 �r. Den nye chefen f�r Sektionen.</p><p>Wadensj�� hade varit en av de yngsta rekryterna p� Sektionen d� Gullberg hade g�tt i pension. Han var inte s�ker p� vad han tyckte om honom.</p><p>Han �nskade att den handlingskraftige Fredrik Clinton fortfarande hade funnits d�r. Clinton hade eftertr�tt Gullberg och varit chef f�r Sektionen fram till 2002 d� diabetes och k�rlsjukdomar mer eller mindre tvingat honom i pension. Gullberg hade ingen riktig k�nsla f�r vilket virke Wadensj�� var gjord av.</p><p>�Hej Evert�, sa Wadensj�� och skakade hand med sin forne chef. �Bra att du tog dig tid att komma upp.�</p><p>�Jag har inte s� mycket mer �n tid�, sa Gullberg.</p><p>�Du vet hur det �r. Vi har varit d�liga p� att h�lla kontakten med gamla trotj�nare.�</p><p>Evert Gullberg ignorerade detta p�pekande. Han tog av till v�nster och gick in i sitt gamla tj�nsterum och slog sig ned vid ett runt konferensbord vid f�nstret. Wadensj�� (antog han) hade h�ngt upp reproduktioner av Chagall och Mondrian p� v�ggarna. P� sin tid hade Gullberg haft planritningar av historiska skepp som Kronan och Wasa p� v�ggen. Han hade alltid dr�mt om sj�n och han var faktiskt marinofficer i grunden, �ven om han inte tillbringat mer �n n�gra korta m�nader under milit�rtj�nsten till sj�ss. Datorer hade tillkommit. I �vrigt s�g rummet n�stan exakt likadant ut som d� han hade slutat. Wadensj�� serverade kaffe.</p><p>�De andra kommer strax�, sa han. �Jag t�nkte att vi kunde v�xla n�gra ord f�rst.�</p><p>�Hur m�nga p� Sektionen �r kvar fr�n min tid.�</p><p>�Bortsett fr�n mig � endast Otto Hallberg och Georg Nystr�m h�r inne p� kontoret. Hallberg g�r i pension i �r och Nystr�m fyller 60. Annars �r det mest nya rekryter. Du har v�l tr�ffat n�gra av dem tidigare.�</p><p>�Hur m�nga arbetar f�r Sektionen i dag?</p><p>�Vi har omorganiserat en smula.�</p><p>�Jas�?�</p><p>�I dag finns sju heltidare h�r p� Sektionen. Vi har allts� skurit ned. Men i �vrigt har Sektionen hela trettioen medarbetare inom RPS/S�k. De flesta av dem kommer aldrig hit utan sk�ter sina normala jobb och har arbetet f�r oss som en diskret kv�llssyssla.�</p><p>�Trettioen medarbetare.�</p><p>�Plus sju. Det var faktiskt du som skapade det systemet. Vi har bara finslipat det och talar i dag om en intern och en extern organisation. N�r vi rekryterar n�gon f�r de tj�nstledigt en period och g�r i skola hos oss. Det �r Hallberg som h�ller i undervisningen. Grundutbildningen �r sex veckor. Vi h�ller till ute p� �rlogsskolan. D�refter �ker de tillbaka in i sin normala befattning p� RPS/S�k, men nu med tj�nstg�ring hos oss.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Det �r faktiskt ett utomordentligt system. De flesta medarbetarna har inte en aning om varandras existens. Och h�r p� Sektionen fungerar vi mest som rapportmottagare. Det �r samma regler som g�ller fr�n din tid. Vi ska vara en platt organisation.�</p><p>�Operativ enhet?�</p><p>Wadensj�� rynkade �gonbrynen. P� Gullbergs tid hade Sektionen haft en liten operativ enhet best�ende av fyra personer under bef�l av den slipade Hans von Rottinger.</p><p>�Nja, inte precis. Rottinger dog ju f�r fem �r sedan. Vi har en yngre talang som g�r en del f�ltarbete men vanligen anv�nder vi n�gon fr�n den externa organisationen om det beh�vs. Dessutom har det blivit mer tekniskt komplicerat att till exempel ordna en telefonavlyssning eller att g� in i en l�genhet. Numera finns larm och otyg �verallt.�</p><p>Gullberg nickade.</p><p>�Budget?� undrade han.</p><p>�Vi har drygt elva miljoner per �r totalt. En tredjedel g�r till l�ner, en tredjedel till underh�ll och en tredjedel till verksamheten.�</p><p>�Budgeten har allts� minskat?�</p><p>�En smula. Men vi har mindre personalstyrka vilket betyder att verksamhetsbudgeten faktiskt �kat.�</p><p>�Jag f�rst�r. Ber�tta hur v�rt f�rh�llande till S�k ser ut.�</p><p>Wadensj�� skakade p� huvudet.</p><p>�Kanslichefen och budgetchefen tillh�r oss. Formellt �r v�l kanslichefen den ende som har insyn i v�r verksamhet. Vi �r s� hemliga att vi inte existerar. Men i verkligheten k�nner ett par bitr�dande chefer till v�r existens. De g�r sitt b�sta f�r att inte h�ra talas om oss.�</p><p>�Jag f�rst�r. Vilket betyder att om det uppst�r problem s� kommer den nuvarande S�poledningen att f� en obehaglig �verraskning. Hur �r det med f�rsvarsledningen och regeringen?</p><p>�F�rsvarsledningen kopplade vi bort f�r ungef�r tio �r sedan. Och regeringar kommer och g�r.�</p><p>�S� vi �r helt ensamma om det b�rjar bl�sa?�</p><p>Wadensj�� nickade.</p><p>�Det �r nackdelen med det h�r arrangemanget. F�rdelen �r ju uppenbar. Men v�ra arbetsuppgifter har ocks� f�r�ndrats. Det �r ett nytt realpolitiskt l�ge i Europa sedan Sovjetunionen f�ll. V�rt arbete handlar faktiskt allt mindre om att identifiera spioner. Nu handlar det om terrorism, men framf�r allt om att bed�ma personers politiska l�mplighet i k�nsliga befattningar.�</p><p>�Det �r vad det alltid handlat om.�</p><p>Det knackade p� d�rren. Gullberg noterade en prydligt kl�dd man i 60-�rs�ldern och en yngre man i jeans och kavaj.</p><p>�Hej grabbar. Det h�r �r Jonas Sandberg. Han har arbetat h�r i fyra �r och st�r f�r operativa insatser. Det var honom jag ber�ttade om. Och det h�r �r Georg Nystr�m. Ni har tr�ffats tidigare.</p><p>�Hej Georg�, sa Gullberg.</p><p>De skakade hand. D�refter v�nde sig Gullberg till Jonas Sandberg.</p><p>�Och var kommer du ifr�n?� undrade Gullberg och betraktade Jonas Sandberg.</p><p>�N�rmast fr�n G�teborg�, sa Sandberg sk�mtsamt. �Jag har h�lsat p� honom.�</p><p>�Zalachenko ��, sa Gullberg.</p><p>Sandberg nickade.</p><p>�Sl� er ned, mina herrar�, sa Wadensj��.</p><empty-line/><p>�Bj�rck�, sa gullberg och rynkade �gonbrynen n�r Wadensj�� t�nde en cigarill. Han hade h�ngt av sig kavajen och lutat sig bak�t i stolen vid konferensbordet. Wadensj�� kastade ett �ga p� Gullberg och slogs av hur otroligt mager gubben hade blivit.</p><p>�Han greps allts� f�r brott mot sexk�pslagen i fredags�, sa Georg Nystr�m. ��rendet har �nnu inte g�tt till �tal, men han har i princip erk�nt och slunkit hem till sig igen med svansen mellan benen. Han bor ute i Sm�dalar� medan han �r sjukskriven. Media har inte uppm�rksammat det �n.�</p><p>�Bj�rck var en g�ng i tiden en av de absolut b�sta vi hade h�r p� Sektionen�, sa Gullberg. �Han hade en nyckelroll i Zalachenkoaff�ren. Vad har h�nt med honom sedan jag gick i pension?�</p><p>�Han �r v�l en av de ytterst f� interna medarbetarna som g�tt fr�n Sektionen tillbaka till den externa verksamheten. Han var ju ute och fladdrade �ven p� din tid.�</p><p>�Jo, han beh�vde lite vila och ville vidga sina vyer. Han var tj�nstledig fr�n Sektionen i tv� �r p� 1980-talet d� han arbetade som underr�ttelseattach�. D� hade han arbetat som en d�re med Zalachenko n�stan dygnet runt fr�n 1976 och fram�t och jag bed�mde det som att han verkligen beh�vde en paus. Han var borta mellan 1985 och 1987, d� han kom tillbaka hit.�</p><p>�Man kan v�l s�ga att han slutade p� Sektionen 1994 d� han gick till den externa organisationen. 1996 blev han bitr�dande chef p� utl�nningsroteln och hamnade i en sv�r sits d�r han faktiskt m�ste arbeta v�ldigt mycket med sina ordinarie sysslor. Han har naturligtvis h�llit kontakten med Sektionen hela tiden och jag kan v�l ocks� s�ga att vi haft regelbundna samtal ungef�r en g�ng i m�naden �nda fram till den sista tiden.�</p><p>�Han �r allts� sjuk.�</p><p>�Det �r inget allvarligt, men mycket sm�rtsamt. Han har diskbr�ck. Han har haft upprepade besv�r de senaste �ren. F�r tv� �r sedan var han sjukskriven i fyra m�nader. Och sedan insjuknade han igen i augusti i fjol. Han skulle ha b�rjat arbeta igen f�rsta januari, men sjukskrivningen har f�rl�ngts och nu handlar det huvudsakligen om att v�nta p� operation.�</p><p>�Och han har tillbringat sjukledigheten med att springa hos horor�, sa Gullberg.</p><p>�Ja, han �r ju ogift och horbes�ken har v�l p�g�tt stadigt i m�nga �r, om jag f�rst�tt saken r�tt�, sa Jonas Sandberg som fram till dess hade suttit helt tyst i n�rmare en halvtimme. �Jag har l�st Dag Svenssons manuskript.�</p><p>�Jaha. Men kan n�gon f�rklara f�r mig vad som egentligen har h�nt?�</p><p>�S� vitt vi kan f�rst� s� m�ste det vara Bj�rck som satt ig�ng hela den h�r karusellen. Det �r enda s�ttet att f�rklara hur utredningen fr�n 1991 kunde hamna i advokat Bjurmans h�nder.�</p><p>�Som ocks� tillbringar sin tid med att springa hos horor?� undrade Gullberg.</p><p>�Inte vad vi vet. Han f�rekommer i varje fall inte i Dag Svenssons material. D�remot var han ju Lisbeth Salanders f�rvaltare.�</p><p>Wadensj�� suckade.</p><p>�Det f�r v�l s�gas vara mitt fel. Du och Bj�rck nitade ju Salander 1991 d� hon �kte in p� psyket. Vi hade r�knat med att hon skulle vara borta betydligt l�ngre, men hon hade ju f�tt en god man, advokat Holger Palmgren, som faktiskt lyckades f� ut henne. Hon placerades i en fosterfamilj. D� hade du redan g�tt i pension.�</p><p>�Vad h�nde sedan?�</p><p>�Vi h�ll koll p� henne. Hennes syster, Camilla Salander, hade under tiden placerats i ett fosterhem i Uppsala. D� de var 17 �r b�rjade Lisbeth Salander pl�tsligt gr�va i sitt f�rflutna. Hon s�kte Zalachenko och betade av alla offentliga register hon kunde hitta. P� n�got s�tt, vi �r inte s�kra p� hur det gick till, fick hon information om att hennes syster visste var Zalachenko fanns.�</p><p>�St�mmer det?�</p><p>Wadensj�� ryckte p� axlarna.</p><p>�Jag har faktiskt ingen aning. Syskonen hade inte tr�ffats p� flera �r, d� Lisbeth Salander sp�rade upp sin syster och f�rs�kte f�rm� henne att ber�tta vad hon visste. Det slutade i ett stormgr�l och ett pr�ktigt slagsm�l mellan syskonen.�</p><p>�Jaha?�</p><p>�Vi h�ll noga koll p� Lisbeth under de h�r m�naderna. Vi hade ocks� informerat Camilla Salander om att hennes syster var v�ldsam och sinnessjuk. Det var hon som tog kontakt med oss efter Lisbeths pl�tsliga bes�k, vilket innebar att vi �kade spaningen mot henne.�</p><p>�Systern var allts� din informat�r?�</p><p>�Camilla Salander var livr�dd f�r sin syster. I vilket fall v�ckte Lisbeth Salander uppm�rksamhet p� andra h�ll ocks�. Hon hade flera gr�l med folk fr�n socialn�mnden och vi gjorde bed�mningen att hon fortfarande utgjorde ett hot mot Zalachenkos anonymitet. Sedan skedde den d�r incidenten i tunnelbanan.�</p><p>�Hon angrep en pedofil ��</p><p>�Just. Hon var uppenbarligen v�ldsben�gen och psykiskt st�rd. Vi tyckte att det skulle vara lugnast f�r alla parter om hon f�rsvann in p� n�got v�rdhem igen och tog s� att s�ga tillf�llet i akt. Det var Fredrik Clinton och von Rottinger som agerade. De anlitade Peter Teleborian igen och drev en strid genom ombud i tingsr�tten f�r att �ter f� henne institutionaliserad. Holger Palmgren var Salanders ombud och mot alla odds valde domstolen att g� p� hans linje � mot att hon st�lldes under f�rvaltarskap.�</p><p>�Men hur blev Bjurman inblandad?�</p><p>�Palmgren fick en stroke h�sten 2002. Salander �r fortfarande ett �rende som vi flaggar bevakning p� d� hon dyker upp i n�got dataregister, och jag s�g till att Bjurman blev hennes nye f�rvaltare. Notera � han hade ingen aning om att hon var Zalachenkos dotter. Avsikten var helt enkelt att om hon b�rjade dilla om Zalachenko s� skulle han reagera och sl� larm.�</p><p>�Bjurman var en idiot. Han skulle aldrig ha haft n�got med Zalachenko att g�ra och �n mindre med hans dotter.� Gullberg tittade p� Wadensj��. �Det var ett allvarligt misstag.�</p><p>�Jag vet�, sa Wadensj��. �Men det k�ndes helt r�tt d� och jag kunde ju inte dr�mma om ��</p><p>�Var finns systern i dag? Camilla Salander?�</p><p>�Vi vet inte. N�r hon var 19 �r packade hon en v�ska och l�mnade fosterfamiljen. Vi har inte h�rt ett ljud fr�n henne sedan dess. Hon �r f�rsvunnen.�</p><p>�Okej, forts�tt ��</p><p>�Jag har en k�lla inom den �ppna polisen som har pratat med �klagare Richard Ekstr�m�, sa Sandberg. �Han som h�ller i utredningen, kriminalinspekt�r Bublanski, tror att Bjurman v�ldtog Salander.�</p><p>Gullberg betraktade Sandberg med of�rst�lld h�pnad. Sedan str�k han sig eftert�nksamt �ver hakan.</p><p>�V�ldtog?� sa han.</p><p>�Bjurman hade en tatuering tv�rs �ver magen med texten �Jag �r ett sadistiskt svin, ett kr�k och en v�ldt�ktsman�.�</p><p>Sandberg lade en f�rgbild fr�n obduktionen p� bordet. Gullberg betraktade stor�gt Bjurmans mage.</p><p>�Och den skulle allts� Zalachenkos dotter ha gett honom?�</p><p>�Det �r sv�rt att f�rklara situationen annars. Men hon �r uppenbarligen inte ofarlig. Hon sp�ade skiten ur de tv� huliganerna fr�n Svavelsj� MC.�</p><p>�Zalachenkos dotter�, upprepade Gullberg. Han v�nde sig till Wadensj��. �Vet du vad, jag tycker att du ska ta och rekrytera henne.�</p><p>Wadensj�� s�g s� h�pen ut att Gullberg var tvungen att till�gga att han sk�mtade.</p><p>�Okej. L�t oss ha det som arbetshypotes att Bjurman v�ldtog henne och att hon h�mnades. Vad mer?�</p><p>�Den ende som kan svara p� exakt vad som h�nde �r f�rst�s Bjurman sj�lv och det blir lite sv�rt eftersom han �r d�d. Men saken �r allts� den att han inte borde ha haft en aning om att hon var Zalachenkos dotter, det framg�r ju inte i n�got offentligt register. Men n�gonstans under resans g�ng uppt�ckte Bjurman kopplingen.�</p><p>�Men f�r helvete, Wadensj��, hon k�nde ju till vem som var hennes pappa och kunde ha ber�ttat det f�r Bjurman n�r som helst.�</p><p>�Jag vet. Vi � jag t�nkte helt enkelt snett i det �rendet.�</p><p>�Det �r of�rl�tligt inkompetent�, sa Gullberg.</p><p>�Jag vet. Och jag har sparkat mig sj�lv i �ndan ett dussin g�nger. Men Bjurman var en av de f� som k�nde till Zalachenkos existens och min tanke var att det var b�ttre om han uppt�ckte att hon var Zalachenkos dotter �n att en helt ok�nd f�rvaltare gjorde samma uppt�ckt. Hon kunde ju i praktiken ha ber�ttat det f�r vem som helst.�</p><p>Gullberg drog sig i �rsnibben.</p><p>�N�ja � forts�tt.�</p><p>�Allt �r hypoteser�, sa Georg Nystr�m milt. �Men v�r gissning �r att Bjurman f�rgrep sig p� Salander och att hon slog tillbaka och ordnade den d�r �� Han pekade p� tatueringen p� obduktionsbilden.</p><p>�Sin pappas dotter�, sa Gullberg. Han hade ett st�nk av beundran i r�sten.</p><p>�Med resultatet att Bjurman tog kontakt med Zalachenko f�r att hantera dottern. Zalachenko har ju som bekant orsak att hata Lisbeth Salander mer �n de flesta. Och Zalachenko lade i sin tur ut �rendet p� entreprenad hos Svavelsj� MC och den h�r Niedermann som han umg�s med.�</p><p>�Men hur fick Bjurman kontakt �� Gullberg tystnade. Svaret var uppenbart.</p><p>�Bj�rck�, sa Wadensj��. �Den enda f�rklaringen till hur Bjurman kunde hitta Zalachenko �r att Bj�rck gav honom den informationen.�</p><p>�Helvete�, sa Gullberg.</p><empty-line/><p>Lisbeth Salander k�nde ett v�xande obehag f�renat med stark irritation. P� morgonen hade tv� sk�terskor kommit och b�ddat om �t henne. De hade omedelbart hittat blyertspennan.</p><p>�Hoppsan. Hur har den hamnat h�r�, sa en av sk�terskorna och stoppade pennan i sin ficka medan Lisbeth betraktade henne med mord i blicken.</p><p>Lisbeth var �ter vapenl�s och dessutom s� kraftl�s att hon inte orkade protestera.</p><p>Hon hade tillbringat helgen med att m� d�ligt. Hon hade en fruktansv�rd huvudv�rk och fick kraftigt sm�rtstillande medel. Hon hade en dov sm�rta i skuldran som pl�tsligt kunde sk�ra som en kniv d� hon r�rde sig of�rsiktigt eller flyttade kroppsvikten. Hon l�g p� rygg och med st�dkrage runt nacken. St�dkragen skulle sitta kvar i ytterligare n�gra dygn till dess att s�ret i huvudet hade b�rjat l�ka. Under s�ndagen hade hon feber uppg�ende till som mest 38,7 grader. Doktor Helena Endrin konstaterade att hon hade en infektion i kroppen. Hon var med andra ord inte frisk. Vilket Lisbeth inte beh�vde en termometer f�r att r�kna ut.</p><p>Hon konstaterade att hon �terigen l�g fj�ttrad i en statlig b�dd, �ven om det denna g�ng saknades en sele som h�ll henne p� plats. Vilket hade varit �verfl�digt. Hon orkade inte ens s�tta sig upp, �n mindre dra iv�g p� n�gon utflykt.</p><p>Vid lunchtid p� m�ndagen fick hon bes�k av doktor Anders Jonasson. Han s�g bekant ut.</p><p>�Hej. Kommer du ih�g mig?�</p><p>Hon skakade p� huvudet.</p><p>�Du var r�tt omt�cknad, men det var jag som v�ckte dig efter operationen. Och det var jag som opererade dig. Jag ville bara h�ra hur du m�r och om allting �r bra.�</p><p>Lisbeth Salander betraktade honom med stora �gon. Att allting inte var bra borde vara uppenbart.</p><p>�Jag h�rde att du tog av dig nackst�det i natt.�</p><p>Hon nickade.</p><p>�Vi hade ju inte satt p� kragen f�r skojs skull utan f�r att du skulle h�lla huvudet i stillhet medan l�kningsprocessen kom ig�ng.�</p><p>Han betraktade den tystl�tna flickan.</p><p>�Okej�, sa han slutligen. �Jag ville bara titta till dig.�</p><p>Han var framme vid d�rren d� han h�rde hennes r�st.</p><p>�Jonasson, var det va?�</p><p>Han v�nde sig om och log h�pet mot henne.</p><p>�Det st�mmer. Om du kommer ih�g mitt namn s� m�ste du ha varit mer alert �n jag trodde.�</p><p>�Och det var du som opererade ut kulan?�</p><p>�Det st�mmer.�</p><p>�Kan du ber�tta f�r mig hur jag m�r? Jag f�r inget vettigt svar fr�n n�gon.�</p><p>Han gick tillbaka till hennes s�ng och s�g henne i �gonen.</p><p>�Du har haft tur. Du blev skjuten i huvudet men tycks inte ha skadat n�got vitalt omr�de. Den risk du l�per just nu �r att du f�r bl�dningar i hj�rnan. Det �r d�rf�r vi vill att du ska h�lla dig i stillhet. Du har en infektion i kroppen. I det fallet tycks det vara s�ret i skuldran som �r boven i dramat. Det �r m�jligt att vi m�ste operera p� nytt om vi inte kan h�va infektionen med antibiotika. Du kommer att ha en sm�rtsam tid framf�r dig medan l�kningsprocessen p�g�r. Men som det ser ut nu har jag gott hopp om att du kommer att bli helt �terst�lld.�</p><p>�Kan det h�r ge upphov till hj�rnskador?�</p><p>Han tvekade innan han nickade.</p><p>�Ja, den risken finns. Men alla tecken tyder p� att du klarat dig bra. Sedan finns det en m�jlighet att du f�r en �rrbildning i hj�rnan som skapar problem, till exempel att du utvecklar epilepsi eller n�got annat otyg. Men �rligt talat, allt s�dant �r spekulationer. Just nu ser det bra ut. Du l�ker. Och dyker det upp problem under resans g�ng s� f�r vi hantera det. �r det ett tillr�ckligt tydligt svar?�</p><p>Hon nickade.</p><p>�Hur l�nge m�ste jag ligga s� h�r?�</p><p>�Du menar p� sjukhus. Det kommer att dr�ja ett par veckor i alla fall innan vi sl�pper dig.�</p><p>�Nej, jag menar hur l�ng tid innan jag kan resa mig och b�rja g� och r�ra mig?�</p><p>�Det vet jag inte. Det beror p� l�kningen. Men r�kna med minst tv� veckor till innan vi kan b�rja med n�gon form av fysisk terapi.�</p><p>Hon betraktade honom allvarligt en l�ng stund.</p><p>�Du r�kar inte ha en cigarett?� undrade hon.</p><p>Anders Jonasson skrattade spontant och skakade p� huvudet.</p><p>�Ledsen. Det �r r�kf�rbud h�r inne. Men jag kan se till att du f�r nikotinpl�ster eller nikotintuggummi.�</p><p>Hon funderade en kort stund innan hon nickade. Sedan tittade hon p� honom igen.</p><p>�Hur �r det med gubbj�veln?�</p><p>�Vem? Du menar ��</p><p>�Han som kom in samtidigt som jag.�</p><p>�Ingen v�n till dig, antar jag. Jovars. Han kommer att �verleva och har faktiskt varit uppe och g�tt omkring med kryckor. Rent fysiskt �r han v�rre tilltygad �n du och har en mycket sm�rtsam ansiktsskada. Om jag har f�rst�tt saken r�tt dr�mde du en yxa i skallen p� honom.�</p><p>�Han f�rs�kte d�da mig�, sa Lisbeth med l�g r�st.</p><p>�Det l�ter ju inte bra. Jag m�ste g�. Vill du att jag ska komma och h�lsa p� dig igen?�</p><p>Lisbeth Salander funderade en stund. Sedan nickade hon kort. N�r han hade st�ngt d�rren tittade hon eftert�nksamt upp i taket. Zalachenko har f�tt kryckor. Det var det ljudet jag h�rde i natt.</p><empty-line/><p>Jonas Sandberg, som var yngst i f�rsamlingen, fick g� ut och ordna lunch. Han �terkom med sushi och l�tt�l och serverade runt konferensbordet. Evert Gullberg k�nde en nostalgisk ilning. Precis s� hade det varit p� hans tid d� n�gon operation gick in i ett kritiskt skede och arbetet skedde dygnet runt.</p><p>Skillnaden, konstaterade han, var v�l m�jligen att p� hans tid var det ingen som skulle komma p� den bef�ngda id�n att best�lla r� fisk till lunch. Han �nskade att Sandberg hade best�llt k�ttbullar med mos och lingon. Men han var � andra sidan inte hungrig och kunde utan samvetskval skjuta sushin �t sidan. Han �t en br�dbit och drack mineralvatten.</p><p>De fortsatte diskussionen �ver maten. De hade kommit till den punkt d� de var tvungna att summera l�get och besluta om �tg�rder. Det var beslut som br�dskade.</p><p>�Jag k�nde aldrig Zalachenko�, sa Wadensj��. �Hur var han?�</p><p>�Precis som han �r i dag, antar jag�, svarade Gullberg. �Rasande intelligent med n�rmast fotografiskt minne f�r detaljer. Men enligt min mening ett j�vla svin. Och en smula sinnessjuk, skulle jag tro.�</p><p>�Jonas, du tr�ffade honom i g�r. Vad �r din slutsats?� undrade Wadensj��.</p><p>Jonas Sandberg lade ned besticken.</p><p>�Han har kontrollen. Jag har redan ber�ttat om hans ultimatum. Antingen trollar vi bort det hela eller s� spr�cker han Sektionen.�</p><p>�Hur fan kan han tro att vi kan trolla bort n�got som valsats fram och tillbaka i massmedia?� undrade Georg Nystr�m.</p><p>�Det handlar inte om vad vi kan g�ra eller inte g�ra. Det handlar om hans behov att kunna kontrollera oss�, sa Gullberg.</p><p>�Vad �r din bed�mning? Kommer han att g�ra det? Prata med media?� undrade Wadensj��.</p><p>Gullberg svarade l�ngsamt.</p><p>�Det �r n�stan om�jligt att svara p�. Zalachenko kommer inte med tomma hot, och han kommer att g�ra det som �r b�st f�r honom sj�lv. I den bem�rkelsen �r han f�ruts�gbar. Om det gynnar honom att prata med media � om han kan f� amnesti eller straffneds�ttning s� kommer han att g�ra det. Eller om han k�nner sig sviken och vill j�vlas.�</p><p>�Oavsett konsekvenserna?�</p><p>�Speciellt oavsett konsekvenserna. F�r honom handlar det om att visa sig tuffare �n oss alla.�</p><p>�Men �ven om Zalachenko pratar s� �r det inte s�kert att han blir trodd. F�r att leda n�got i bevis m�ste de komma �ver v�rt arkiv. Han k�nner inte till den h�r adressen.�</p><p>�Vill du ta risken? S�g att Zalachenko pratar. Vem kommer att prata sedan? Vad g�r vi om Bj�rck vidimerar hans historia? Och Clinton som sitter i sin dialysapparat � vad h�nder om han blir religi�s och bitter p� allt och alla. T�nk om han vill avge en syndabek�nnelse? Tro mig, om n�gon b�rjar prata s� �r det slut med Sektionen.�</p><p>�S� � vad ska vi g�ra?�</p><p>Tystnaden l�grade sig runt bordet. Det var Gullberg som tog upp tr�den.</p><p>�Problemet best�r av flera delar. F�r det f�rsta kan vi vara �verens om vad konsekvenserna blir om Zalachenko pratar. Hela det j�vla konstitutionella Sverige skulle st�rta in �ver v�ra huvuden. Vi skulle bli utpl�nade. Jag gissar att flera anst�llda vid Sektionen skulle f� f�ngelse.�</p><p>�Verksamheten �r juridiskt legal, vi arbetar faktiskt p� uppdrag av regeringen.�</p><p>�Snacka inte skit�, sa Gullberg. �Du vet lika v�l som jag att ett luddigt formulerat papper som skrevs i mitten av 1960-talet inte �r v�rt ett vitten i dag.</p><p>�Jag skulle gissa att ingen av oss vill f� reda p� exakt vad som skulle h�nda om Zalachenko pratar�, lade han till.</p><p>Det blev tyst igen.</p><p>�Allts� m�ste utg�ngspunkten vara att f�rm� Zalachenko att h�lla tyst�, sa Georg Nystr�m till sist.</p><p>Gullberg nickade.</p><p>�Och f�r att kunna f�rm� honom att h�lla tyst m�ste vi kunna erbjuda honom n�got substantiellt. Problemet �r att han �r ober�knelig. Han skulle lika g�rna kunna br�nna oss av ren elakhet. Vi m�ste fundera p� hur vi kan h�lla honom i schack.�</p><p>�Och kraven ��, sa Jonas Sandberg. �Att vi trollar bort det h�r och att Salander hamnar p� psyket.�</p><p>�Salander kan vi hantera. Det �r Zalachenko som �r problemet. Men det f�r oss till den andra delen � begr�nsning av skadeverkningarna. Teleborians utredning fr�n 1991 har l�ckt ut och den �r potentiellt ett lika stort hot som Zalachenko.�</p><p>Georg Nystr�m harklade sig.</p><p>�S� fort vi ins�g att utredningen var ute och hade hamnat hos polisen vidtog jag �tg�rder. Jag gick genom juristen Forelius p� RPS/S�k som fick kontakta Riks�klagaren. R� har beordrat att utredningen ska samlas in fr�n polisen � att den inte f�r spridas eller kopieras.�</p><p>�Hur mycket vet R�?� undrade Gullberg.</p><p>�Inte ett dugg. Han agerar p� en officiell beg�ran fr�n RPS/S�k, det r�r kvalificerat hemligt material och R� har inget val. Han kan inte agera p� n�got annat s�tt.�</p><p>�Okej. Vilka har l�st rapporten inom polisen?�</p><p>�Den fanns i tv� kopior som l�sts av Bublanski, hans kollega Sonja Modig och slutligen f�runders�kningsledaren Richard Ekstr�m. Vi kan v�l utg� fr�n att ytterligare tv� poliser �� Nystr�m bl�ddrade upp sina anteckningar. �En Curt Svensson och en Jerker Holmberg �tminstone k�nner till inneh�llet.�</p><p>�Allts� fyra poliser och en �klagare. Vad vet vi om dem?�</p><p>��klagare Ekstr�m, 42 �r. Betraktas som en stj�rna i stigande. Han har varit utredare p� Justitie och f�tt en del uppm�rksammade m�l. Nitisk. PR-medveten. Karri�rist.�</p><p>�Sosse?� undrade Gullberg.</p><p>�F�rmodligen. Men han �r inte aktiv.�</p><p>�Bublanski �r allts� spaningsledare. Jag s�g honom p� en presskonferens i TV. Han verkade inte trivas framf�r kamerorna.�</p><p>�Han �r 52 och har en utomordentlig meritf�rteckning men ocks� ett rykte om sig att vara en tv�rvigg. Han �r jude och r�tt ortodox.�</p><p>�Och den h�r kvinnan � vem �r hon?�</p><p>�Sonja Modig. Gift, 39 �r, tv�barnsmamma. Har gjort en r�tt snabb karri�r. Jag pratade med Peter Teleborian som beskrev henne som emotionell. Hon ifr�gasatte hela tiden.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Curt Svensson �r en tuffing. 38 �r. Kommer fr�n G�ngenheten i S�derort och uppm�rksammades d� han sk�t ihj�l ett bus f�r ett par �r sedan. Frik�nd p� alla punkter i utredningen. Det var f�rresten honom Bublanski skickade f�r att gripa Gunnar Bj�rck.�</p><p>�Jag f�rst�r. H�ll d�dsskjutningen i minne. Om det finns orsak att kasta tvivel �ver Bublanskis grupp s� kan vi alltid lyfta fram honom som en ol�mplig polis. Jag antar att vi har kvar relevanta mediekontakter � Och den sista killen?�</p><p>�Jerker Holmberg. 55 �r. Kommer fr�n Norrland och �r egentligen specialist p� brottsplatsutredningar. Han hade erbjudande om kommissarieutbildning f�r ett par �r sedan men sa nej. Han tycks trivas p� sitt jobb.�</p><p>��r n�gon av dem politiskt aktiv?�</p><p>�Nej. Holmbergs pappa var kommunalr�d f�r centern p� 1970-talet.�</p><p>�Hmm. Det verkar ju vara en beskedlig grupp. Ska vi f�rmoda att de �r r�tt sammansvetsade. Kan vi isolera dem p� n�got s�tt?�</p><p>�Det finns en femte polis som ocks� �r inblandad�, sa Nystr�m. �Hans Faste, 47 �r. Jag har snappat upp att det har utbrutit en kraftig schism mellan Faste och Bublanski. Det �r s� allvarligt att Faste sjukskrivit sig.�</p><p>�Vad vet vi om honom?�</p><p>�Jag f�r blandade reaktioner d� jag fr�gar. Har en l�ng meritf�rteckning och inga riktiga anm�rkningar i protokollet. Ett proffs. Men han �r sv�r att ha att g�ra med. Och det verkar som om br�ket med Bublanski handlar om Lisbeth Salander.�</p><p>�Hur?�</p><p>�Faste verkar ha sn�at in p� storyn om en lesbisk satanistliga som tidningarna skrivit om. Han gillar verkligen inte Salander och tycks ta det som en personlig f�rol�mpning att hon existerar. Han st�r f�rmodligen bakom h�lften av ryktena. Jag h�rde fr�n en tidigare kollega att han har sv�rt att samarbeta med kvinnor i allm�nhet.�</p><p>�Intressant�, sa Gullberg. Han funderade en stund. �Eftersom tidningarna redan har skrivit om en lesbisk liga kan det finnas orsak att spinna vidare p� den tr�den. Det bidrar ju inte precis till att st�rka Salanders trov�rdighet.</p><p>�Poliserna som l�st Bj�rcks utredning �r allts� ett problem. Kan vi isolera dem p� n�got s�tt?� undrade Sandberg.</p><p>Wadensj�� t�nde en ny cigarill.</p><p>�Det �r ju Ekstr�m som �r f�runders�kningsledare ��</p><p>�Men det �r Bublanski som styr�, sa Nystr�m.</p><p>�Jo, men han kan inte g� emot administrativa beslut.� Wadensj�� s�g fundersam ut. Han tittade p� Gullberg. �Du har st�rre erfarenhet �n jag, men hela den h�r historien har s� m�nga tr�dar och utl�pare � Det tycks mig som om det vore en klok sak att f� bort Bublanski och Modig fr�n Salander.�</p><p>�Det �r bra, Wadensj���, sa Gullberg. �Och det �r exakt vad vi ska g�ra. Bublanski �r spaningsledare i utredningen om mordet p� Bjurman och det d�r paret i Enskede. Salander �r inte l�ngre aktuell i det sammanhanget. Nu handlar det om den h�r tysken Niedermann. Allts� f�r Bublanski och hans team fokusera p� att jaga Niedermann.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Salander �r inte l�ngre deras �rende. Sedan har vi utredningen om Nykvarn � det �r ju tre �ldre mord. D�r finns en koppling till Niedermann. Utredningen ligger nu nere i S�dert�lje men b�r sl�s ihop till en enda utredning. Allts� b�r Bublanski ha h�nderna fulla ett tag. Vem vet � han kanske griper den h�r Niedermann.�</p><p>�Hmm.�</p><p>�Den h�r Faste � kan han f�rm�s komma tillbaka i tj�nst? Han l�ter som en l�mplig person att utreda misstankarna mot Salander.�</p><p>�Jag f�rst�r hur du t�nker�, sa Wadensj��. �Det handlar allts� om att f�rm� Ekstr�m att separera de tv� �rendena. Men det h�r f�ruts�tter att vi kan kontrollera Ekstr�m.�</p><p>�Det borde inte vara ett s� stort problem�, sa Gullberg. Han sneglade p� Nystr�m som nickade.</p><p>�Jag kan ta hand om Ekstr�m�, sa Nystr�m. �Jag gissar att han sitter och �nskar att han aldrig h�rt talas om Zalachenko. Han l�mnade ifr�n sig Bj�rcks rapport s� fort S�k bad om det och har redan sagt att han naturligtvis kommer att h�rsamma alla aspekter som har n�gon b�ring p� rikets s�kerhet.�</p><p>�Vad t�nker du g�ra?� undrade Wadensj�� misst�nksamt.</p><p>�L�t mig bygga upp ett scenario�, sa Nystr�m. �Jag antar att vi helt enkelt p� ett fint s�tt f�rklarar f�r honom vad han m�ste g�ra om han vill undvika att hans karri�r f�r ett abrupt slut.�</p><p>�Det �r den tredje biten som �r det allvarliga problemet�, sa Gullberg. �Polisen hittade inte Bj�rcks utredning p� egen hand � de fick den av en journalist. Och media �r som ni alla f�rst�r ett problem i det h�r sammanhanget. <emphasis>Millennium</emphasis>.�</p><p>Nystr�m slog upp sitt anteckningsblock.</p><p>�Mikael Blomkvist�, sa han.</p><p>Alla vid bordet hade h�rt talas om Wennerstr�maff�ren och k�nde till namnet Mikael Blomkvist.</p><p>�Dag Svensson, journalisten som m�rdades, arbetade �t <emphasis>Millennium</emphasis>. Han h�ll p� med en story om trafficking. Det var s� han zoomade in p� Zalachenko. Det var Mikael Blomkvist som hittade honom m�rdad. Dessutom k�nner han Lisbeth Salander och har trott p� hennes oskuld hela tiden.�</p><p>�Hur fan kan han k�nna Zalachenkos dotter � det verkar vara en alltf�r stor slump.�</p><p>�Vi tror inte att det �r en slump�, sa Wadensj��. �Vi tror att Salander p� n�got s�tt �r l�nken mellan dem alla. Vi kan inte riktigt f�rklara hur, men det �r det enda rimliga.�</p><p>Gullberg satt tyst och ritade n�gra koncentriska ringar i sitt block. Till sist tittade han upp.</p><p>�Jag m�ste f� fundera p� det h�r en stund. Jag tar en promenad. Vi tr�ffas igen om en timme.�</p><empty-line/><p>Gullbergs utflykt varade i n�stan fyra timmar och inte i en timme som han beg�rt. Han promenerade bara i drygt tio minuter innan han hittade ett caf� som serverade en massa konstiga former av kaffe. Han best�llde en vanlig sl�t kopp svart bryggmalet och satte sig vid ett h�rnbord n�ra entr�n. Han grubblade intensivt och f�rs�kte bena upp de olika aspekterna av problemet. Med j�mna mellanrum antecknade han n�got enstaka minnesord i en kalender.</p><p>Efter halvannan timme hade en plan b�rjat ta form.</p><p>Det var ingen bra plan, men efter att han vridit och v�nt p� alla m�jligheter ins�g han att problemet fordrade drastiska �tg�rder.</p><p>Som tur var fanns de m�nskliga resurserna tillg�ngliga. Det var genomf�rbart.</p><p>Han reste sig och hittade en telefonkiosk och ringde Wadensj��.</p><p>�Vi f�r skjuta upp m�tet ett tag till�, h�lsade han. �Jag m�ste g�ra ett �rende. Kan vi �tersamlas klockan fjorton noll noll?�</p><p>D�refter gick Gullberg ned till Stureplan och viftade p� en taxi. Han hade egentligen inte r�d med s�dan lyx p� sin magra statstj�nstemannapension, men � andra sidan befann han sig i en �lder d� han inte l�ngre hade orsak att spara till n�gra utsv�vningar. Han angav en adress i Bromma.</p><p>N�r han s� sm�ningom hade blivit avsl�ppt p� den adress han uppgett promenerade han ett kvarter s�derut och ringde p� d�rren till ett mindre egnahem. En kvinna i 40-�rs�ldern �ppnade.</p><p>�God dag. Jag s�ker Fredrik Clinton.�</p><p>�Vem f�r jag h�lsa fr�n?�</p><p>�En gammal kollega.�</p><p>Kvinnan nickade och visade in honom i vardagsrummet d�r Fredrik Clinton l�ngsamt reste sig fr�n en soffa. Han var bara 68 �r men s�g ut att vara v�sentligt �ldre. Diabetes och problem med kransk�rl hade satt sina tydliga sp�r.</p><p>�Gullberg�, sa Clinton h�pet.</p><p>De betraktade varandra en l�ng stund. D�refter omfamnade de tv� gamla spionerna varandra.</p><p>�Jag trodde inte att jag skulle f� se dig igen�, sa Clinton. �Jag antar att det �r det d�r som lockat fram dig.�</p><p>Han pekade p� kv�llstidningens framsida som hade en bild av Ronald Niedermann och rubriken �Polism�rdaren jagas i Danmark�.</p><p>�Hur m�r du?� undrade Gullberg.</p><p>�Jag �r sjuk�, sa Clinton.</p><p>�Jag ser det.�</p><p>�Om jag inte f�r en ny njure s� kommer jag att d� snart. Och sannolikheten att jag ska f� en ny njure �r t�mligen liten.�</p><p>Gullberg nickade.</p><p>Kvinnan kom fram till vardagsrumsd�rren och fr�gade om Gullberg ville ha n�got.</p><p>�Kaffe, tack�, sa han. N�r hon f�rsvann v�nde han sig till Clinton. �Vem �r kvinnan?�</p><p>�Min dotter.�</p><p>Gullberg nickade. Det var fascinerande att trots den intima gemenskapen under s� m�nga �r p� Sektionen s� hade n�stan ingen av medarbetarna umg�tts p� fritiden. Gullberg k�nde till varje medarbetares minsta karakt�rsdrag, styrkor och svagheter, men han hade bara en vag aning om deras familjef�rh�llanden. Clinton hade varit Gullbergs kanske allra n�rmaste medarbetare i tjugo �r. Han visste att Clinton hade varit gift och hade barn. Men han k�nde inte till dotterns namn, hans tidigare frus namn eller var Clinton brukade tillbringa semestern. Det var som om allting utanf�r Sektionen var heligt och inte fick diskuteras.</p><p>�Vad vill du?� undrade Clinton.</p><p>�F�r jag fr�ga vad du anser om Wadensj��?�</p><p>Clinton skakade p� huvudet.</p><p>�Jag l�gger mig inte i.�</p><p>�Det var inte det jag fr�gade om. Du k�nner honom. Han jobbade med dig i tio �r.�</p><p>Clinton skakade p� huvudet igen.</p><p>�Det �r han som styr Sektionen i dag. Vad jag tycker �r ointressant.�</p><p>�Klarar han det?�</p><p>�Han �r ingen idiot.�</p><p>�Men �?�</p><p>�Analytiker. V�ldigt bra p� pussel. Instinkt. Lysande administrat�r som f�tt budgeten att g� ihop och p� ett s�tt som vi inte trodde var m�jligt.�</p><p>Gullberg nickade. Det betydelsefulla var den egenskap Clinton inte n�mnde.</p><p>��r du redo att �terg� i tj�nst?�</p><p>Clinton tittade upp p� Gullberg. Han tvekade en l�ng stund.</p><p>�Evert � jag tillbringar nio timmar varannan dag i en dialysapparat p� sjukhuset. Jag kan inte g� i trappor utan att n�stan f� andn�d. Jag har ingen ork. Ingen ork alls.�</p><p>�Jag beh�ver dig. En sista operation.�</p><p>�Jag kan inte.�</p><p>�Du kan. Och du kan tillbringa nio timmar varannan dag p� dialysen. Du kan �ka hiss ist�llet f�r att g� i trappor. Jag kan ordna s� att n�gon b�r dig p� b�r fram och tillbaka om det beh�vs. Jag beh�ver din hj�rna.�</p><p>Clinton suckade.</p><p>�Ber�tta�, sa han.</p><p>�Vi st�r just nu inf�r en extremt komplicerad situation d�r det fordras operativa insatser. Wadensj�� har en ung snorvalp, Jonas Sandberg, som utg�r hela den operativa avdelningen, och jag tror inte att Wadensj�� har stake att g�ra det som m�ste g�ras. Han kanske �r en j�vel p� att trolla med budgeten, men han �r r�dd f�r att ta operativa beslut och han �r r�dd f�r att blanda in Sektionen i det f�ltarbete som �r n�dv�ndigt.�</p><p>Clinton nickade. Han log blekt.</p><p>�Operationen m�ste ske p� tv� skilda fronter. En bit handlar om Zalachenko. Jag m�ste f� honom att ta reson och jag tror jag vet hur jag ska b�ra mig �t. Den andra biten m�ste sk�tas h�rifr�n Stockholm. Problemet �r att det inte finns n�gon p� Sektionen som kan h�lla i det. Jag beh�ver dig f�r att ta kommandot. En sista insats. Jag har en plan. Jonas Sandberg och Georg Nystr�m g�r fotarbetet. Du styr operationen.�</p><p>�Du f�rst�r inte vad du beg�r.�</p><p>�Jo � jag f�rst�r vad jag beg�r. Och du m�ste sj�lv avg�ra om du st�ller upp eller inte. Men antingen f�r vi gamla gubbar rycka in och g�ra v�r bit, eller s� kommer Sektionen inte att existera om ett par veckor.�</p><p>Clinton lade armb�gen p� soffkarmen och vilade huvudet mot handflatan. Han funderade i tv� minuter.</p><p>�Ber�tta om din plan�, sa han slutligen.</p><p>Evert Gullberg och Fredrik Clinton talade i tv� timmar.</p><empty-line/><p>Wadensj�� sp�rrade upp �gonen n�r Gullberg �terkom tre minuter i tv� med Fredrik Clinton i sl�pt�g. Clinton s�g ut som ett skelett. Han tycktes ha sv�rt att g� och sv�rt att andas och vilade med en hand p� Gullbergs skuldra.</p><p>�Vad i all v�rlden ��, sa Wadensj��.</p><p>�L�t oss �teruppta m�tet�, sa Gullberg kort.</p><p>De samlades �ter vid bordet i Wadensj��s chefsrum. Clinton sj�nk tyst ned p� den stol som erbj�ds.</p><p>�Ni k�nner alla Fredrik Clinton�, sa Gullberg.</p><p>�Ja�, svarade Wadensj��. �Fr�gan �r vad han g�r h�r.�</p><p>�Clinton har beslutat att �terg� i aktiv tj�nst. Han kommer att leda Sektionens operativa avdelning till dess att den nuvarande krisen �r �ver.�</p><p>Gullberg h�ll upp en hand och avbr�t Wadensj��s protest innan han ens hunnit formulera den.</p><p>�Clinton �r tr�tt. Han kommer att beh�va assistans. Han m�ste regelbundet bes�ka sjukhus f�r att f� dialys. Wadensj��, du anlitar tv� personliga assistenter som kan bist� honom med allt praktiskt. Men l�t detta vara helt klart: Vad det g�ller den h�r aff�ren �r det Clinton som fattar alla operativa beslut.�</p><p>Han tystnade och v�ntade. Ingen protest h�rdes.</p><p>�Jag har en plan. Jag tror att vi kan ro iland det h�r, men vi m�ste agera snabbt s� att tillf�llena inte springer ifr�n oss�, sa han. �Sedan handlar det om hur beslutsamma ni �r p� Sektionen nu f�r tiden.�</p><p>Wadensj�� upplevde att det l�g en utmaning i vad Gullberg sa.</p><p>�Ber�tta.�</p><p>�F�r det f�rsta: polisen har vi redan behandlat. Vi g�r precis som vi sa. Vi f�rs�ker isolera dem i fortsatt utredning i ett sidosp�r i jakten p� Niedermann. Det blir Georg Nystr�ms jobb. Vad som �n h�nder s� �r Niedermann inte betydelsefull. Vi ser till att Faste f�r i uppdrag att utreda Salander.�</p><p>�Det �r f�rmodligen inte s� knepigt�, sa Nystr�m. �Jag tar helt enkelt ett diskret prat med �klagare Ekstr�m.�</p><p>�Om han s�tter sig p� tv�ren ��</p><p>�Jag tror inte att han kommer att g�ra det. Han �r karri�rist och ser till vad som gynnar honom sj�lv. Men jag kan f�rmodligen hitta en h�vst�ng om det skulle knipa. Han skulle avsky att bli indragen i en skandal.�</p><p>�Bra. Steg tv� �r <emphasis>Millennium</emphasis> och Mikael Blomkvist. Det �r d�rf�r Clinton �terg�tt i tj�nst. D�r fordras extraordin�ra �tg�rder.�</p><p>�Det h�r kommer jag f�rmodligen inte att gilla�, sa Wadensj��.</p><p>�F�rmodligen inte, men <emphasis>Millennium</emphasis> kan inte manipuleras p� samma enkla s�tt. D�remot bygger hotet fr�n dem p� en enda sak, n�mligen Bj�rcks polisrapport fr�n 1991. Som l�get �r nu antar jag att utredningen finns p� tv� st�llen, m�jligen tre. Lisbeth Salander hittade rapporten men Mikael Blomkvist fick p� n�got s�tt tag p� den. Det betyder att det fanns n�gon sorts kontakt mellan Blomkvist och Salander under den tid hon var p� rymmen.�</p><p>Clinton h�ll upp ett finger och yttrade sina f�rsta ord sedan han anl�nt.</p><p>�Det s�ger ocks� n�got om v�r motst�ndares karakt�r. Blomkvist �r inte r�dd f�r att ta risker. T�nk p� Wennerstr�maff�ren.�</p><p>Gullberg nickade.</p><p>�Blomkvist gav utredningen till sin chefredakt�r Erika Berger som i sin tur budade den till Bublanski. Det betyder att hon ocks� har l�st den. Vi kan utg� fr�n att de har gjort en s�kerhetskopia. Jag gissar att Blomkvist har en kopia och att en kopia finns p� redaktionen.�</p><p>�Det l�ter rimligt�, sa Wadensj��.</p><p>�<emphasis>Millennium</emphasis> �r en m�nadstidning vilket inneb�r att de inte kommer att publicera i morgon. Vi har allts� tid p� oss. Men b�gge dessa rapporter m�ste vi f� tag p�. Och h�r kan vi inte g� genom Riks�klagaren.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Det handlar allts� om att inleda en operativ verksamhet och att g�ra inbrott hos b�de Blomkvist och p� <emphasis>Millennium</emphasis>s redaktion. Klarar du av att organisera det, Jonas?�</p><p>Jonas Sandberg sneglade p� Wadensj��.</p><p>�Evert, du m�ste kanske f�rst� att � vi g�r inte s�dana saker l�ngre�, sa Wadensj��. �Det �r en ny tid som handlar mer om dataintr�ng och tele�vervakning och s�dant. Vi har inte resurser att ha en operativ verksamhet.�</p><p>Gullberg lutade sig fram �ver bordet.</p><p>�Wadensj��. D� f�r du ordna resurser f�r en operativ verksamhet snabbt som fan. Hyr in folk utifr�n. Hyr in ett g�ng fl�busar fr�n juggemaffian som knackar Blomkvist i huvudet om det beh�vs. Men de d�r tv� kopiorna m�ste samlas in. Om de inte har kopiorna s� har de ingen dokumentation och d�rmed kan de inte bevisa ett dyft. Om ni inte klarar det s� kan du sitta h�r med tummen i r�ven till dess att konstitutionsutskottet knackar p� d�rren.�</p><p>Gullbergs och Wadensj��s blickar m�ttes en l�ng stund.</p><p>�Jag kan ta hand om det�, sa pl�tsligt Jonas Sandberg.</p><p>Gullberg sneglade p� junioren.</p><p>��r du s�ker p� att du klarar av att organisera en s�dan sak?�</p><p>Sandberg nickade.</p><p>�Bra. Fr�n och med nu �r Clinton din chef. Det �r honom du tar order fr�n.�</p><p>Sandberg nickade.</p><p>�Det kommer att handla en hel del om �vervakning. Den operativa avdelningen m�ste f�rst�rkas�, sa Nystr�m. �Jag har n�gra namnf�rslag. Vi har en kille i den externa organisationen � han arbetar p� personskyddet p� S�k och heter M�rtensson. Han �r or�dd och lovande. Jag har l�nge �verv�gt att ta honom hit till den interna organisationen. Jag har till och med funderat p� om han skulle kunna bli min eftertr�dare.�</p><p>�Det l�ter bra�, sa Gullberg. �Clinton f�r avg�ra.�</p><p>�Jag har en annan nyhet�, sa Georg Nystr�m. �Jag �r r�dd f�r att det kan finnas en tredje kopia.�</p><p>�Var?�</p><p>�Jag har under eftermiddagen f�tt veta att Lisbeth Salander har f�tt en advokat. Hennes namn �r Annika Giannini. Hon �r syster till Mikael Blomkvist.�</p><p>Gullberg nickade.</p><p>�Du har r�tt. Blomkvist har gett sin syster en kopia. Allt annat vore orimligt. Vi m�ste med andra ord s�tta alla tre � Berger, Blomkvist och Giannini � under lupp en tid fram�ver.�</p><p>�Berger tror jag inte att vi beh�ver bekymra oss f�r. Det har g�tt ut ett pressmeddelande i dag om att hon blir ny chefredakt�r p� <emphasis>Svenska Morgon-Posten</emphasis>. Hon har inte l�ngre n�got med <emphasis>Millennium</emphasis> att g�ra.�</p><p>�Okej. Men kolla henne i alla fall. Vad g�ller <emphasis>Millennium</emphasis> m�ste vi ha telefonavlyssning, m�jlighet att avlyssna deras bost�der och f�rst�s redaktionen. Vi m�ste kontrollera deras e-post. Vi m�ste veta vem de tr�ffar och vilka de pratar med. Och vi vill v�ldigt g�rna veta uppl�gget p� deras avsl�jande. Och framf�r allt m�ste vi kunna l�gga beslag p� rapporten. En hel del detaljer, med andra ord.�</p><p>Wadensj�� l�t tveksam.</p><p>�Evert, du ber oss bedriva operativ verksamhet mot en tidningsredaktion. Det �r n�got av det farligaste vi kan g�ra.�</p><p>�Du har inget val. Antingen f�r du kavla upp �rmarna eller s� �r det dags att n�gon annan tar �ver som chef h�r.�</p><p>Utmaningen h�ngde som ett moln �ver bordet.</p><p>�Jag tror att jag kan hantera <emphasis>Millennium</emphasis>�, sa Jonas Sandberg till sist. �Men inget av detta l�ser grundproblemet. Vad g�r vi med din Zalachenko? Om han pratar �r alla andra anstr�ngningar f�rg�ves.�</p><p>Gullberg nickade l�ngsamt.</p><p>�Jag vet. Det �r min bit av operationen. Jag tror att jag har ett argument som kommer att �vertyga Zalachenko att h�lla tyst. Men det fordrar en del f�rberedelser. Jag �ker ned till G�teborg redan i eftermiddag.�</p><p>Han tystnade och s�g sig omkring i rummet. Sedan sp�nde han �gonen i Wadensj��.</p><p>�Clinton fattar de operativa besluten i min fr�nvaro�, sa han.</p><p>Efter en stund nickade Wadensj��.</p><empty-line/><p>F�rst p� m�ndagskv�llen bed�mde doktor Helena Endrin i samr�d med sin kollega Anders Jonasson att Lisbeth Salanders tillst�nd var s� stabilt att hon kunde ta emot bes�k. Hennes f�rsta bes�kare var tv� kriminalinspekt�rer som fick femton minuter p� sig att st�lla fr�gor till henne. Hon betraktade de tv� poliserna under tystnad d� de kom in i hennes rum och drog fram stolar.</p><p>�Hej. Mitt namn �r kriminalinspekt�r Marcus Erlander. Jag arbetar p� v�ldsroteln h�r i G�teborg. Det h�r �r min kollega Sonja Modig fr�n polisen i Stockholm.�</p><p>Lisbeth Salander h�lsade inte. Hon r�rde inte en min. Hon k�nde igen Modig som en av snutarna i Bublanskis grupp. Erlander log svalt mot henne.</p><p>�Jag har f�rst�tt att du inte brukar v�xla m�nga ord med myndigheter. D� vill jag upplysa dig om att du inte beh�ver s�ga n�got alls. D�remot skulle jag vara tacksam om du kunde ta dig tid att lyssna. Vi har flera �renden och inte l�ng tid att avhandla dem p� i dag. Det kommer fler tillf�llen fram�ver.�</p><p>Lisbeth Salander sa ingenting.</p><p>�D� vill jag f�r det f�rsta upplysa dig om att din v�n Mikael Blomkvist har uppgett till oss att en advokat vid namn Annika Giannini �r villig att representera dig och att hon �r insatt i �rendet. Han s�ger att han redan n�mnt hennes namn f�r dig i n�got sammanhang. Jag m�ste f� en bekr�ftelse fr�n dig om att s� �r fallet, och jag vill veta om du �nskar att advokat Giannini kommer ned till G�teborg f�r att bitr�da dig.�</p><p>Lisbeth Salander sa ingenting.</p><p>Annika Giannini. Mikael Blomkvists syster. Han hade n�mnt henne i ett meddelande. Lisbeth hade inte reflekterat �ver att hon beh�vde en advokat.</p><p>�Jag �r ledsen, men jag m�ste helt enkelt be dig svara p� den fr�gan. Det r�cker med ett ja eller nej. Om du s�ger ja kommer �klagaren h�r i G�teborg att ta kontakt med advokat Giannini. Om du s�ger nej kommer en domstol att utse en offentlig f�rsvarare �t dig. Vilket vill du?�</p><p>Lisbeth Salander �verv�gde f�rslaget. Hon antog att hon faktiskt skulle beh�va en advokat, men att f� Kalle J�vla Blomkvists syster som f�rsvarsadvokat var magstarkt. Han skulle m� d�. � andra sidan var en ok�nd offentlig f�rsvarare knappast b�ttre. Till sist �ppnade hon munnen och raspade fram ett enda ord.</p><p>�Giannini.�</p><p>�Bra. Tack f�r det. D� har jag en fr�ga till dig. Du beh�ver inte s�ga ett ord innan din advokat finns p� plats, men denna fr�ga r�r inte dig eller ditt v�lbefinnande s� vitt jag kan f�rst�. Polisen spanar nu efter 35-�rige tyske medborgaren Ronald Niedermann som �r efterlyst f�r mord p� en polis.�</p><p>Lisbeth rynkade ett �gonbryn. Det var nyheter f�r henne. Hon hade inte en aning om vad som hade h�nt sedan hon dr�mt yxan i Zalachenkos skalle.</p><p>�Fr�n G�teborgs sida vill vi gripa honom s� fort som m�jligt. Min kollega h�r fr�n Stockholm vill dessutom h�ra honom i samband med de tre mord som du tidigare har varit misst�nkt f�r. Vi ber dig allts� om hj�lp. V�r fr�ga till dig �r om du har n�gon aning � om du kan ge oss n�gon som helst hj�lp med att lokalisera honom.�</p><p>Lisbeth flyttade misst�nksamt blicken fr�n Erlander till Modig och tillbaka igen.</p><p>De vet inte att han �r min bror.</p><p>D�refter undrade hon om hon ville se Niedermann gripen eller inte. Helst ville hon ta honom med till ett h�l i marken i Gosseberga och begrava honom. Slutligen ryckte hon p� axlarna. Vilket hon inte skulle ha gjort eftersom en skarp sm�rta omedelbart sk�t genom den v�nstra skuldran.</p><p>�Vad �r det f�r dag?� undrade hon.</p><p>�M�ndag.�</p><p>Hon t�nkte efter.</p><p>�F�rsta g�ngen jag h�rde namnet Ronald Niedermann var torsdag i f�rra veckan. Jag sp�rade honom till Gosseberga. Jag har ingen aning om var han befinner sig eller vart han kan t�nkas fly. Min gissning �r att han snabbt kommer att f�rs�ka s�tta sig i s�kerhet utomlands.�</p><p>�Varf�r tror du att han t�nker fly utomlands?�</p><p>Lisbeth funderade.</p><p>�D�rf�r att medan Niedermann var ute och gr�vde en grav till mig sa Zalachenko att uppm�rksamheten hade blivit lite f�r stor och att det redan var planerat att Niedermann skulle �ka utomlands en tid.�</p><p>S� m�nga ord hade Lisbeth Salander inte v�xlat med en polis sedan hon var tolv �r gammal.</p><p>�Zalachenko � det �r allts� din far.�</p><p>Det har de i alla fall listat ut. Kalle J�vla Blomkvist f�rmodligen.</p><p>�D� m�ste jag upplysa dig om att din far l�mnat en polisanm�lan om att du f�rs�kt m�rda honom. �rendet ligger just nu hos �klagaren som ska ta st�llning till ett eventuellt �tal. Vad som d�remot f�religger redan nu �r att du �r anh�llen f�r grov misshandel. Du slog en yxa i skallen p� Zalachenko.�</p><p>Lisbeth sa ingenting. Det blev en l�ng tystnad. Sedan lutade sig Sonja Modig fram och talade med l�g r�st.</p><p>�Jag vill bara s�ga att vi inom polisen inte s�tter s� stor tilltro till Zalachenkos historia. Ta ett allvarligt samtal med din advokat s� kan vi �terkomma senare.�</p><p>Erlander nickade. Poliserna reste sig.</p><p>�Tack f�r hj�lpen med Niedermann�, sa Erlander.</p><p>Lisbeth var f�rv�nad �ver att poliserna hade upptr�tt korrekt och n�stan v�nligt. Hon undrade �ver Sonja Modigs replik. Det m�ste finnas n�gon baktanke, konstaterade hon.</p></section><section><title><p>KAPITEL 7: M�NDAG 11 APRIL � TISDAG 12 APRIL</p></title><p>Kvart i sex p� m�ndagskv�llen slog Mikael Blomkvist ihop locket p� sin iBook och reste sig fr�n k�ksbordet hemma i l�genheten p� Bellmansgatan. Han satte p� sig en jacka och promenerade till Milton Securitys kontor vid Slussen. Han tog hissen upp till receptionen p� tredje v�ningen och blev omedelbart visad till ett konferensrum. Han kom exakt klockan sex och var sist att anl�nda.</p><p>�Hej Dragan�, sa han och skakade hand. �Tack f�r att du ville st� som v�rd f�r det h�r informella m�tet.�</p><p>Han s�g sig omkring i rummet. F�rsamlingen bestod f�rutom honom och Dragan Armanskij av Annika Giannini, Holger Palmgren och Malin Eriksson. Fr�n Miltons sida deltog �ven f�rre kriminalinspekt�ren Sonny Bohman som p� Armanskijs uppdrag f�ljt Salanderutredningen sedan dag ett.</p><p>Holger Palmgren gjorde sin f�rsta utflykt p� mer �n tv� �r. Hans l�kare, doktor A. Sivarnandan, hade varit allt annat �n f�rtjust i tanken att sl�ppa ut honom fr�n Ersta rehabiliteringshem, men Palmgren hade insisterat. Han hade f�tt f�rdtj�nst och s�llskap av sin personliga sk�tare Johanna Karolina Oskarsson, 39 �r, vars l�n betalades ur en fond som mystiskt hade uppr�ttats f�r att ge Palmgren b�sta t�nkbara v�rd. Karolina Oskarsson v�ntade vid ett caf�bord utanf�r konferensrummet. Hon hade en bok med sig. Mikael st�ngde d�rren.</p><p>�Ni som inte k�nner henne � Malin Eriksson �r ny chefredakt�r p� <emphasis>Millennium</emphasis>. Jag bad henne sitta med p� det h�r m�tet eftersom det vi kommer att diskutera ocks� p�verkar hennes jobb.�</p><p>�Okej�, sa Armanskij. �Vi �r h�r. Jag �r idel �ra.�</p><p>Mikael st�llde sig vid Armanskijs whiteboard och plockade upp en tuschpenna. Han s�g sig omkring.</p><p>�Det h�r �r nog det knasigaste jag varit med om�, sa han. �N�r det �r �ver ska jag bilda en ideell f�rening. Jag ska kalla den f�r Riddarna av det stolliga bordet, och dess syfte ska vara att arrangera en �rlig middag d�r vi snackar skit om Lisbeth Salander. Ni �r alla medlemmar.�</p><p>Han gjorde en paus.</p><p>�S� h�r ser verkligheten ut�, sa han och b�rjade skriva stolpar p� Armanskijs whiteboard. Han pratade i drygt trettio minuter. Diskussionen p�gick i n�rmare tre timmar.</p><empty-line/><p>Evert Gullberg satte sig med Fredrik Clinton d� konferensen formellt hade avslutats. De talade med l�g r�st i n�gra minuter innan Gullberg reste sig. De gamla vapenbr�derna skakade hand.</p><p>Gullberg tog taxi tillbaka till Freys Hotel och h�mtade sina kl�der och checkade ut och tog ett eftermiddagst�g till G�teborg. Han valde f�rsta klass och fick en hel kup� f�r sig sj�lv. N�r han passerade �rstabron plockade han upp en kulspetspenna och ett block med brevpapper. Han funderade en stund och b�rjade skriva. Han fyllde ungef�r halva papperet med text innan han hejdade sig och rev ut arket ur blocket.</p><p>F�rfalskade dokument var inte hans avdelning eller expertis, men i just detta fall f�renklades uppgiften av att de brev han h�ll p� att formulera skulle vara signerade av honom sj�lv. Problemet var att inte ett ord som formulerades skulle vara sant.</p><p>N�r han passerade Nyk�ping hade han kasserat ytterligare ett stort antal utkast, men han b�rjade f� ett hum om hur breven skulle formuleras. D� han anl�nde till G�teborg hade han tolv brev han var n�jd med. Han s�g noga till att hans fingeravtryck var tydliga p� brevpapperet.</p><p>P� G�teborgs central lyckades han hitta en kopieringsapparat och gjorde kopior p� breven. D�refter k�pte han kuvert och frim�rken och lade breven i postl�dan som skulle t�mmas 21.00.</p><p>Gullberg tog taxi till City Hotel p� Lorensbergsgatan d�r Clinton redan hade bokat rum �t honom. Han kom s�ledes att bo p� samma hotell som Mikael Blomkvist hade �vernattat p� n�gra dygn tidigare. Han gick omedelbart till sitt rum och sj�nk ned p� s�ngen. Han var o�ndligt tr�tt och ins�g att han endast hade �tit tv� skivor br�d under dagen. Han var fortfarande inte hungrig. Han kl�dde av sig och str�ckte ut sig i s�ngen och somnade n�stan omedelbart.</p><empty-line/><p>Lisbeth Salander vaknade med ett ryck d� hon h�rde d�rren �ppnas. Hon visste omedelbart att det inte var n�gon av nattsk�terskorna. Hon �ppnade �gonen i tv� smala springor och s�g siluetten med kryckorna i d�rr�ppningen. Zalachenko stod stilla och betraktade henne i ljuset som silade in fr�n korridorens belysning.</p><p>Utan att r�ra sig vred hon �gonen s� att hon s�g digitalklockan visa 03.10.</p><p>Hon flyttade blicken n�gra millimeter och s�g vattenglaset p� kanten av s�ngbordet. Hon fixerade glaset och ber�knade avst�ndet. Hon skulle precis n� det utan att beh�va flytta kroppen.</p><p>Det skulle ta en br�kdel av en sekund att str�cka ut armen och med en beslutsam r�relse sl� av toppen av glaset mot den h�rda kanten av s�ngbordet. Det skulle ta en halv sekund att k�ra upp eggen i strupen p� Zalachenko om han lutade sig �ver henne. Hon kalkylerade med andra alternativ men kom till insikt om att det var hennes enda m�jliga vapen.</p><p>Hon slappnade av och v�ntade.</p><p>Zalachenko stod kvar i d�rr�ppningen i tv� minuter utan att r�ra sig.</p><p>Sedan drog han f�rsiktigt igen d�rren. Hon h�rde det svaga skrapande ljudet fr�n kryckorna d� han tyst avl�gsnade sig fr�n hennes rum.</p><p>Efter fem minuter reste hon sig p� armb�gen och str�ckte sig efter glaset och drack en l�ng klunk. Hon satte benen �ver s�ngkanten och plockade loss elektroderna fr�n arm och br�stkorg. Hon st�llde sig vingligt och svajade. Det tog henne n�gon minut att f� kontroll �ver kroppen. Hon haltade bort till d�rren och lutade sig mot v�ggen och h�mtade andan. Hon var kallsvettig. Sedan blev hon iskallt arg.</p><p><emphasis>Fuck you, Zalachenko. L�t oss avsluta det h�r</emphasis>.</p><p>Hon beh�vde ett vapen.</p><p>I n�sta �gonblick h�rde hon snabba klackar i korridoren.</p><p>Fan. Elektroderna.</p><p>�Vad i herrans namn g�r du uppe?� utbrast nattsk�terskan.</p><p>�Jag m�ste � g� � p� toaletten�, sa Lisbeth Salander andf�tt.</p><p>�L�gg dig omedelbart.�</p><p>Hon greppade Lisbeths hand och st�dde henne tillbaka till s�ngen. D�refter h�mtade hon ett b�cken.</p><p>�N�r du beh�ver g� p� toaletten ska du ringa p� oss. Det �r det den d�r knappen �r till f�r�, sa sk�terskan.</p><p>Lisbeth sa ingenting. Hon koncentrerade sig p� att f�rs�ka pressa ur sig n�gra droppar.</p><empty-line/><p>Mikael Blomkvist vaknade halv elva p� tisdagen, duschade, satte p� kaffet och slog sig d�refter ned vid sin iBook. Efter m�tet p� Milton Security f�reg�ende kv�ll hade han g�tt hem och arbetat till fem p� morgonen. Han k�nde �ntligen att storyn b�rjade ta form. Zalachenkos biografi var fortfarande sv�vande � allt han hade att g� p� var den information han utpressat Bj�rck att avsl�ja och de detaljer som Holger Palmgren hade kunnat fylla i. Storyn om Lisbeth Salander var i det n�rmaste f�rdig. Han f�rklarade steg f�r steg hur hon hade drabbats av ett g�ng kalla krigare p� RPS/S�k och sp�rrats in p� barnpsyk f�r att inte spr�cka hemligheten om Zalachenko.</p><p>Han var n�jd med texten. Han hade en kanonstory som skulle bli en kioskv�ltare och som dessutom skulle skapa problem l�ngt upp i den statliga byr�kratin.</p><p>Han t�nde en cigarett medan han funderade.</p><p>Han s�g tv� stora h�l som han m�ste fylla. Det ena var hanterbart. Han m�ste ta itu med Peter Teleborian och han s�g fram emot uppgiften. N�r han var klar med Teleborian skulle den k�nde barnpsykiatrikern vara en av Sveriges mest avskydda m�n. Det var det ena.</p><p>Det andra problemet var betydligt mer komplicerat.</p><p>Sammansv�rjningen mot Lisbeth Salander � han t�nkte p� dem som Zalachenkoklubben � fanns inom S�kerhetspolisen. Han k�nde till ett namn, Gunnar Bj�rck, men Gunnar Bj�rck kunde om�jligen vara den ende ansvarige. Det m�ste finnas en grupp, en avdelning av n�got slag. Det m�ste finnas chefer, ansvariga och en budget. Problemet var att han inte hade en aning om hur han skulle b�ra sig �t f�r att kunna identifiera dessa personer. Han visste inte var han skulle b�rja. Han hade bara en rudiment�r uppfattning om hur S�pos organisation s�g ut.</p><p>Under m�ndagen hade han inlett researchen genom att skicka Henry Cortez till en rad antikvariat p� S�dermalm med uppgiften att k�pa varje bok som i n�got avseende handlade om S�kerhetspolisen. Cortez hade kommit hem till Mikael Blomkvist vid fyratiden p� m�ndagseftermiddagen med sex b�cker. Mikael betraktade traven p� bordet.</p><p><emphasis>Spionage i Sverige</emphasis> av Mikael Rosquist (Tempus, 1988); <emphasis>S�pochef 1962�70</emphasis> av Per Gunnar Vinge (W&amp;W, 1988); <emphasis>Hemliga makter</emphasis> av Jan Ottosson och Lars Magnusson (Tiden, 1991); <emphasis>Maktkamp om S�po</emphasis> av Erik Magnusson (Corona, 1989); <emphasis>Ett uppdrag</emphasis> av Carl Lidbom (W&amp;W, 1990), samt � en smula �verraskande � <emphasis>An Agent in Place</emphasis> av Thomas Whiteside (Ballantine, 1966) som handlade om Wennerstr�maff�ren. Den p� 1960-talet allts�, inte hans egen Wennerstr�maff�r p� 2000-talet.</p><p>Han hade tillbringat merparten av natten till tisdagen med att l�sa eller �tminstone skumma de b�cker som Henry Cortez hade hittat. N�r han l�st f�rdigt gjorde han n�gra konstateranden. F�r det f�rsta tycktes flertalet b�cker om S�kerhetspolisen som n�gonsin skrivits ha utkommit i slutet av 1980-talet. En s�kning p� internet visade att det inte fanns n�gon aktuell litteratur att tala om i �mnet.</p><p>F�r det andra tycktes det inte finnas n�gon begriplig �versikt av den svenska hemliga polisens verksamhet genom �ren. Det var m�jligen f�rst�eligt om man bet�nkte att m�nga �renden var hemligst�mplade och d�rf�r sv�ra att skriva om, men det tycktes inte existera n�gon enda institution, forskare eller media som kritiskt granskade S�po.</p><p>Han noterade �ven det s�regna att det inte fanns n�gon litteraturf�rteckning i n�gon av de b�cker Henry Cortez hade hittat. Fotnoter bestod ist�llet ofta av h�nvisningar till artiklar i kv�llspressen eller privata intervjuer med n�gon pensionerad S�poist.</p><p>Boken <emphasis>Hemliga makter</emphasis> var fascinerande men behandlade till stor del tiden f�re och under andra v�rldskriget. P.G. Vinges memoarer uppfattade Mikael som en propagandabok skriven i sj�lvf�rsvar av en h�rt kritiserad och avskedad S�pochef. <emphasis>An Agent in Place</emphasis> inneh�ll s� m�nga konstigheter om Sverige redan i f�rsta kapitlet att han r�tt och sl�tt dumpade boken i papperskorgen. De enda b�ckerna med uttalad ambition att beskriva S�kerhetspolisens arbete var <emphasis>Maktkamp om S�po</emphasis> och <emphasis>Spionage i Sverige</emphasis>. D�r fanns data, namn och byr�krati. S�rskilt Erik Magnussons bok uppfattade han som mycket l�sv�rd. �ven om den inte erbj�d svar p� n�gra av hans omedelbara fr�gor gav den en god uppfattning om hur S�po hade sett ut och vad organisationen sysslat med under forna decennier.</p><p>Den st�rsta �verraskningen var dock <emphasis>Ett uppdrag</emphasis> av Carl Lidbom, som beskrev de problem den forne Parisambassad�ren tampades med d� han p� regeringens uppdrag utredde S�po i k�lvattnet av Palmemordet och Ebbe Carlsson-aff�ren. Mikael hade aldrig tidigare l�st n�got av Carl Lidbom och �verraskades av det ironiska spr�ket som blandades med knivskarpa iakttagelser. Men inte heller Carl Lidboms bok f�rde Mikael n�rmare svaret p� hans fr�gor, �ven om han b�rjade f� en aning om vad han hade att tampas med.</p><p>Efter att ha funderat en stund �ppnade han mobilen och ringde Henry Cortez.</p><p>�Hej Henry. Tack f�r g�rdagens fotarbete.�</p><p>�Hmm. Vad vill du?�</p><p>�Lite mer fotarbete.�</p><p>�Micke, jag har ett jobb att sk�ta. Jag har blivit redaktionssekreterare.�</p><p>�Ett utm�rkt karri�rsteg.�</p><p>�Vad vill du?�</p><p>�Genom �ren har det gjorts ett antal offentliga utredningar om S�po. Carl Lidbom gjorde en. Det m�ste finnas �tskilliga s�dana utredningar.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Ta hem allt du kan hitta fr�n Riksdagen � budgetar, SOU, interpellationer och s�dant. Och best�ll S�pos �rsber�ttelser s� l�ngt tillbaka i tiden du kan komma.�</p><p>�Yes, massa.�</p><p>�Bra. Och Henry ��</p><p>�Ja?�</p><p>�� jag beh�ver det inte f�rr�n i morgon.�</p><empty-line/><p>Lisbeth Salander �gnade dagen �t att grubbla �ver Zalachenko. Hon visste att han befann sig tv� rum ifr�n henne, att han str�k omkring i korridoren p� n�tterna och att han hade kommit till hennes rum klockan 03.10 p� morgonen.</p><p>Hon hade sp�rat honom till Gosseberga med upps�t att d�da honom. Hon hade misslyckats, med f�ljden att Zalachenko levde och befann sig mindre �n tio meter fr�n henne. Hon satt i skiten. Hur mycket kunde hon inte riktigt �verblicka, men hon antog att hon skulle beh�va rymma och diskret f�rsvinna utomlands om hon inte ville riskera att bli insp�rrad p� n�got d�rhus med Peter Teleborian som d�rrvakt igen.</p><p>Problemet var f�rst�s att hon knappt hade ork nog att ens s�tta sig upp i s�ngen. Hon noterade f�rb�ttringar. Huvudv�rken kvarstod men kom i v�gor ist�llet f�r att vara konstant. Sm�rtan i skuldran l�g under ytan och br�t fram d� hon f�rs�kte r�ra sig.</p><p>Hon h�rde fotsteg utanf�r d�rren och s�g en sk�terska �ppna d�rren och sl�ppa in en kvinna i svarta byxor, vit blus och m�rk kavaj. Det var en s�t smal kvinna med m�rkt h�r och kort pojkfrisyr. Hon utstr�lade ett f�rn�jt sj�lvf�rtroende. Hon hade en svart portf�lj i handen. Lisbeth s�g omedelbart att hon hade samma �gon som Mikael Blomkvist.</p><p>�Hej Lisbeth. Jag heter Annika Giannini�, sa hon. �F�r jag komma in?�</p><p>Lisbeth betraktade henne uttrycksl�st. Hon hade pl�tsligt inte minsta lust att m�ta Mikael Blomkvists syster och �ngrade att hon sagt ja till f�rslaget att hon skulle bli hennes advokat.</p><p>Annika Giannini klev in och st�ngde d�rren efter sig och drog fram en stol. Hon satt tyst i n�gra sekunder och betraktade sin klient.</p><p>Lisbeth Salander s�g f�r el�ndig ut. Hennes huvud var ett bandagerat paket. Hon hade enorma purpurf�rgade bl�m�rken runt b�da �gonen och blod i �gonvitorna.</p><p>�Innan vi b�rjar diskutera n�gonting m�ste jag f� veta om du verkligen vill att jag ska vara din advokat. Jag �r vanligen bara inblandad i civilm�l d�r jag representerar v�ldt�ktsoffer eller misshandelsoffer. Jag �r inte brottm�lsadvokat. D�remot har jag satt mig in i detaljerna i ditt fall och jag vill v�ldigt g�rna representera dig om jag f�r. Jag ska ocks� s�ga att Mikael Blomkvist �r min bror � jag tror att du redan vet det � och att han och Dragan Armanskij betalar mitt arvode.�</p><p>Hon v�ntade en stund men eftersom hon inte fick n�gon reaktion fr�n sin klient fortsatte hon.</p><p>�Om du vill ha mig som din advokat kommer jag att arbeta f�r dig. Jag arbetar allts� inte f�r min bror eller f�r Armanskij. Jag kommer �ven att f� bist�nd i brottm�lsdelen av din gamle f�rvaltare Holger Palmgren. Han �r en tuffing som sl�pat sig upp fr�n sin sjuks�ng f�r att hj�lpa dig.�</p><p>�Palmgren?� sa Lisbeth Salander.</p><p>�Ja.�</p><p>�Har du tr�ffat honom?�</p><p>�Ja. Han kommer att vara min r�dgivare.�</p><p>�Hur m�r han?�</p><p>�Han �r fly f�rbannad men verkar m�rkligt nog inte oroad f�r dig.�</p><p>Lisbeth Salander log ett skevt leende. Det var det f�rsta sedan hon landat p� Sahlgrenska sjukhuset.</p><p>�Hur m�r du?� fr�gade Annika Giannini.</p><p>�Som en p�se skit�, sa Lisbeth Salander.</p><p>�Okej. Vill du ha mig som f�rsvarare. Armanskij och Mikael betalar mitt arvode och ��</p><p>�Nej.�</p><p>�Vad menar du?�</p><p>�Jag betalar sj�lv. Jag vill inte ha ett �re fr�n Armanskij och Kalle Blomkvist. D�remot kan jag inte betala dig f�rr�n jag f�r tillg�ng till internet.�</p><p>�Jag f�rst�r. Vi l�ser den fr�gan n�r vi kommer dit och det allm�nna kommer i vilket fall att betala merparten av min l�n. Du vill allts� att jag ska representera dig?�</p><p>Lisbeth Salander nickade kort.</p><p>�Bra. D� ska jag b�rja med att framf�ra ett meddelande fr�n Mikael. Han uttrycker sig kryptiskt men s�ger att du kommer att f�rst� vad han menar.�</p><p>�Jaha?�</p><p>�Han s�ger att han har ber�ttat det mesta f�r mig utom n�gra saker. Det f�rsta r�r de f�rdigheter som han uppt�ckte i Hedestad.�</p><p><emphasis>Mikael vet att jag har fotografiskt minne � och att jag �r hacker. Han har h�llit tyst om det</emphasis>.</p><p>�Okej.�</p><p>�Det andra �r cd-skivan. Jag vet inte vad han syftar p�, men han s�ger att det �r n�got som du m�ste avg�ra om du vill ber�tta f�r mig eller inte. F�rst�r du vad han syftar p�?�</p><p><emphasis>Cd-skivan med filmen som visade Bjurmans v�ldt�kt</emphasis>.</p><p>�Ja.�</p><p>�Okej ��</p><p>Annika Giannini blev pl�tsligt tveksam.</p><p>�Jag �r lite irriterad p� min bror. Trots att han har anlitat mig ber�ttar han bara vad som passar honom. T�nker du ocks� m�rka saker f�r mig?�</p><p>Lisbeth funderade.</p><p>�Jag vet inte.�</p><p>�Vi kommer att beh�va prata med varandra en hel del. Jag hinner inte stanna och prata med dig just nu eftersom jag ska tr�ffa �klagare Agneta Jervas om fyrtiofem minuter. Jag var bara tvungen att f� bekr�ftat fr�n dig att du verkligen vill ha mig som din advokat. Jag ska ocks� ge dig en instruktion ��</p><p>�Jaha.�</p><p>�Det �r f�ljande. Om jag inte �r n�rvarande ska du inte s�ga ett enda ord till polisen, vad de �n fr�gar om. �ven om de provocerar dig och anklagar dig f�r olika saker. Kan du lova mig det?�</p><p>�Utan st�rre anstr�ngning�, sa Lisbeth Salander.</p><empty-line/><p>Evert Gullberg hade varit helt utmattad efter m�ndagens anstr�ngning och vaknade f�rst klockan nio p� f�rmiddagen, vilket var n�stan fyra timmar senare �n normalt. Han gick till badrummet och tv�ttade sig och borstade t�nderna. Han stod l�nge och betraktade sitt ansikte i spegeln innan han sl�ckte lampan och kl�dde p� sig. Han valde den enda �terst�ende rena skjortan ur den bruna portf�ljen och satte p� sig en brunm�nstrad slips.</p><p>Han gick ned till hotellets frukostmatsal och drack en sl�t kopp kaffe och �t en skiva rostat ljust br�d med en ostskiva och en liten klick apelsinmarmelad. Han drack ett stort glas mineralvatten.</p><p>D�refter gick han till hotellobbyn och ringde till Fredrik Clintons mobiltelefon fr�n en kortautomat.</p><p>�Det �r jag. L�gesrapport?�</p><p>�R�tt oroligt.�</p><p>�Fredrik, orkar du med det h�r?�</p><p>�Ja, det �r som f�rr i tiden. Synd bara att Hans von Rottinger inte lever. Han var b�ttre p� att planera operationer �n jag.�</p><p>�Du och han var j�mb�rdiga. Ni kunde ha bytt av varandra n�r som helst. Vilket ni faktiskt gjorde r�tt ofta.�</p><p>�Det handlar om fingertoppsk�nsla. Han var alltid ett str� vassare.�</p><p>�Hur ligger ni till?�</p><p>�Sandberg �r mer sk�rpt �n vi trodde. Vi har plockat in extern hj�lp i form av M�rtensson. Han �r en springpojke, men han �r anv�ndbar. Vi har lyssning p� Blomkvists hemtelefon och mobil. Under dagen kommer vi att ta hand om telefonerna f�r Giannini och <emphasis>Millennium</emphasis>. Vi �r ig�ng och tittar p� planritningarna f�r kontor och l�genheter. Vi kommer att g� in snarast.�</p><p>�Du m�ste f�rst lokalisera var alla kopior finns ��</p><p>�Det har jag redan gjort. Vi har haft en ofattbar tur. Annika Giannini ringde Blomkvist klockan tio i morse. Hon fr�gade specifikt om hur m�nga kopior som finns i omlopp och det framgick av samtalet att Mikael Blomkvist har den enda kopian. Berger tog en kopia p� rapporten men skickade den till Bublanski.�</p><p>�Bra. Vi har ingen tid att f�rlora.�</p><p>�Jag vet. Men det m�ste ske i ett svep. Om vi inte plockar in alla kopior av Bj�rcks rapport samtidigt s� kommer vi att misslyckas.�</p><p>�Jag vet.�</p><p>�Det �r lite komplicerat eftersom Giannini �kte till G�teborg i morse. Jag har skickat ett team externa medarbetare efter henne. De flyger ned just nu.�</p><p>�Bra.�</p><p>Gullberg kom inte p� n�got mer att s�ga. Han stod tyst en l�ng stund.�</p><p>�Tack, Fredrik�, sa han till sist.</p><p>�Tack sj�lv. Det h�r �r roligare �n att sitta och f�rg�ves v�nta p� en njure.�</p><p>De sa adj� till varandra. Gullberg betalade hotellr�kningen och gick ut p� gatan. Bollen var i rullning. Nu handlade det bara om att koreografin m�ste vara exakt.</p><p>Han b�rjade med att promenera till Park Avenue Hotel d�r han bad att f� anv�nda faxen. Han ville inte g�ra det p� det hotell d�r han hade bott. Han faxade de brev han f�rfattat p� t�get dagen innan. D�refter gick han ut p� Avenyn och s�kte en taxi. Han stannade vid en papperskorg och rev s�nder de fotokopior han gjort p� sina brev.</p><empty-line/><p>Annika Giannini samtalade med �klagare Agneta Jervas i femton minuter. Hon ville veta vilka anklagelser �klagaren �mnade rikta mot Lisbeth Salander, men f�rstod snart att Jervas var os�ker p� vad som skulle h�nda.</p><p>�Just nu n�jer jag mig med att h�kta henne p� punkten grov misshandel alternativt mordf�rs�k. Jag syftar allts� p� Lisbeth Salanders yxhugg mot sin far. Jag utg�r fr�n att du kommer att �beropa n�dv�rnsr�tten.�</p><p>�Kanske.�</p><p>�Men �rligt talat �r polism�rdaren Niedermann min prioritering just nu.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Jag har varit i kontakt med Riks�klagaren. Nu p�g�r diskussioner om att alla �tal mot din klient kommer att samlas under en �klagare i Stockholm och knytas ihop med det som har skett d�r.�</p><p>�Jag f�ruts�tter att det kommer att flyttas till Stockholm.�</p><p>�Bra. I vilket fall m�ste jag f� m�jlighet att h�lla ett f�rh�r med Lisbeth Salander. N�r kan det ske?�</p><p>�Jag har ett utl�tande fr�n hennes l�kare Anders Jonasson. Han uppger att Lisbeth Salander inte �r i st�nd att delta i f�rh�r p� flera dagar �nnu. Bortsett fr�n hennes fysiska skador �r hon kraftigt drogad av sm�rtstillande.�</p><p>�Jag har f�tt ett liknande besked. Du kanske f�rst�r att det �r frustrerande f�r mig. Jag upprepar att min prioritering just nu �r Ronald Niedermann. Din klient s�ger att hon inte vet var han g�mmer sig.�</p><p>�Vilket �r med sanningen �verensst�mmande. Hon k�nner inte Niedermann. Hon lyckades identifiera honom och sp�ra honom.�</p><p>�Okej�, sa Agneta Jervas.</p><empty-line/><p>Evert Gullberg hade en blomsterkvast i handen d� han klev in i hissen p� Sahlgrenska samtidigt som en korth�rig kvinna i m�rk kavaj. Han h�ll artigt upp hissd�rren och l�t henne g� f�rst till receptionen p� avdelningen.</p><p>�Jag heter Annika Giannini. Jag �r advokat och ska tr�ffa min klient Lisbeth Salander igen.�</p><p>Evert Gullberg vred huvudet och tittade h�pet p� den kvinna han sl�ppt ut ur hissen. Han flyttade blicken och tittade p� hennes portf�lj medan sk�terskan kontrollerade Gianninis legitimation och konsulterade en lista.</p><p>�Rum 12�, sa sk�terskan.</p><p>�Tack. Jag har redan varit d�r, s� jag hittar.�</p><p>Hon tog sin portf�lj och f�rsvann ut ur Gullbergs synf�lt.</p><p>�Kan jag hj�lpa dig?� undrade sk�terskan.</p><p>�Ja tack, jag vill l�mna dessa blommor till Karl Axel Bodin.�</p><p>�Han f�r inte ta emot bes�k.�</p><p>�Jag vet det, jag vill bara l�mna blommorna.�</p><p>�Det kan vi ta hand om.�</p><p>Gullberg hade tagit blommorna med sig mest f�r att ha en urs�kt. Han ville f� en uppfattning om hur avdelningen s�g ut. Han tackade och gick mot utg�ngen. P� v�gen passerade han Zalachenkos d�rr, rum 14 enligt Jonas Sandberg.</p><p>Han v�ntade ute i trapphuset. Genom glasrutan i d�rren s�g han sk�terskan komma med den blombukett han just l�mnat och f�rsvinna in i Zalachenkos rum. N�r hon �terv�nde till sin plats sk�t Gullberg upp d�rren och gick snabbt bort till rum 14 och klev in.</p><p>�Hej Alexander�, sa han.</p><p>Zalachenko tittade h�pet p� sin oannonserade g�st.</p><p>�Jag trodde att du var d�d vid det h�r laget�, sa han.</p><p>�Inte �n�, sa Gullberg.</p><p>�Vad vill du?� fr�gade Zalachenko.</p><p>�Vad tror du?�</p><p>Gullberg drog fram bes�ksstolen och slog sig ned.</p><p>�F�rmodligen se mig d�d.�</p><p>�Jo, det vore tackn�mligt. Hur kunde du vara s� in i helvete korkad. Vi har gett dig ett helt nytt liv och du hamnar h�r.�</p><p>Om Zalachenko hade kunnat le s� skulle han ha gjort det. Svenska s�kerhetspolisen bestod enligt hans uppfattning av amat�rer. Till dessa r�knade han Evert Gullberg och Sven Jansson, alias Gunnar Bj�rck. F�r att inte tala om en komplett idiot som advokat Nils Bjurman.</p><p>�Och nu m�ste vi �n en g�ng krafsa ut dig ur gl�den.�</p><p>Uttrycket gick inte riktigt hem hos den sv�rt br�nnskadade Zalachenko.</p><p>�Kom inte med n�gra moralkakor. Fixa ut mig h�rifr�n.�</p><p>�Det var det jag ville diskutera med dig.�</p><p>Han lyfte upp sin portf�lj ur kn�et, plockade fram ett tomt anteckningsblock och slog upp en blank sida. Sedan tittade han forskande p� Zalachenko.</p><p>�En sak jag �r nyfiken p� � skulle du verkligen br�nna oss efter allt vi gjort f�r dig?�</p><p>�Vad tror du?�</p><p>�Det beror p� hur galen du �r.�</p><p>�Kalla mig inte galen. Jag �r en �verlevare. Jag g�r det jag m�ste g�ra f�r att �verleva.�</p><p>Gullberg skakade p� huvudet.</p><p>�Nej, Alexander, du g�r vad du g�r d�rf�r att du �r ond och rutten. Du ville ha besked fr�n Sektionen. Jag �r h�r f�r att l�mna det. Vi kommer inte att lyfta ett finger f�r att hj�lpa dig den h�r g�ngen.�</p><p>Zalachenko s�g f�r f�rsta g�ngen os�ker ut.</p><p>�Du har inget val�, sa han.</p><p>�Det finns alltid ett val�, sa Gullberg.</p><p>�Jag kommer att ��</p><p>�Du kommer inte att g�ra n�gonting alls.�</p><p>Gullberg tog ett djupt andetag och stack ned handen i ytterfacket p� sin bruna portf�lj och drog upp en Smith &amp; Wesson 9 millimeter med guldpl�terad kolv. Vapnet var en present han hade f�tt fr�n engelska underr�ttelsetj�nsten tjugofem �r tidigare � resultatet av ett ov�rderligt stycke information som han hade plockat ur Zalachenko och f�rvandlat till h�rdvaluta i form av namnet p� en stenograf vid engelska MI-5 som i god philbysk anda arbetade f�r ryssarna.</p><p>Zalachenko s�g h�pen ut. Han skrattade till.</p><p>�Och vad ska du g�ra med den? Skjuta mig? Du kommer att tillbringa resten av ditt miserabla liv i f�ngelse.�</p><p>�Det tror jag inte�, sa Gullberg.</p><p>Zalachenko var pl�tsligt os�ker p� om Gullberg bluffade eller inte.</p><p>�Det kommer att bli en skandal av enorma proportioner.�</p><p>�Det tror jag inte heller. Det blir n�gra rubriker. Men om en vecka �r det ingen som ens kommer ih�g namnet Zalachenko.�</p><p>Zalachenkos �gon smalnade.</p><p>�Ditt j�vla svin�, sa Gullberg med en s�dan kyla i r�sten att Zalachenko fr�s till is.</p><p>Han kramade avtryckaren och placerade skottet mitt i pannan just d� Zalachenko b�rjade sv�nga sin protes �ver s�ngkanten. Zalachenko kastades bak�t mot kudden. Han sprattlade spasmiskt n�gra g�nger innan han blev stilla. Gullberg s�g att en blomma av r�da st�nk hade formats p� v�ggen bakom s�ngens huvud�nda. Det ringde i hans �ron efter knallen och han gnuggade sig automatiskt i �rong�ngen med sitt fria pekfinger.</p><p>D�refter reste han sig och gick fram till Zalachenko och satte mynningen mot tinningen och kramade avtryckaren ytterligare tv� g�nger. Han ville vara s�ker p� att gubbj�veln verkligen var d�d.</p><empty-line/><p>Lisbeth Salander satte sig upp med ett ryck n�r det f�rsta skottet f�ll. Hon k�nde en intensiv sm�rta skjuta genom skuldran. N�r de tv� f�ljande skotten f�ll f�rs�kte hon f� benen �ver s�ngkanten.</p><p>Annika Giannini hade bara samtalat med Lisbeth i n�gra minuter n�r de h�rde skotten. Hon satt f�rst paralyserad och f�rs�kte begripa varifr�n den skarpa knallen kom. Lisbeth Salanders reaktion fick henne att inse att n�got var i g�rningen.</p><p>�Ligg still�, skrek Annika Giannini. Hon satte automatiskt handflatan mitt p� Lisbeth Salanders br�stkorg och tryckte burdust ned sin klient i s�ngen med s�dan kraft att luften gick ur Lisbeth Salander.</p><p>D�refter gick Annika snabbt genom rummet och drog upp d�rren. Hon s�g tv� sk�terskor som springande n�rmade sig ett rum tv� d�rrar l�ngre ned i korridoren. Den f�rsta av sk�terskorna tv�rstannade p� tr�skeln. Annika h�rde henne skrika �Nej, l�t bli� och s�g henne d�refter ta ett steg tillbaka och kollidera med den andra sk�terskan.</p><p>�Han �r bev�pnad. Spring.�</p><p>Annika s�g de tv� sk�terskorna �ppna d�rren och ta skydd i rummet n�rmast Lisbeth Salander.</p><p>I n�sta �gonblick s�g hon den gr�h�rige magre mannen i den pepitarutiga kavajen komma ut i korridoren. Han hade en pistol i handen. Annika identifierade honom som den man hon hade �kt hiss tillsammans med n�gra minuter tidigare.</p><p>D�refter m�ttes deras blickar. Han s�g f�rvirrad ut. Sedan s�g hon honom vrida vapnet i hennes riktning och ta ett steg fram�t. Hon drog in huvudet och sm�llde igen d�rren och s�g sig desperat omkring. Hon hade ett h�gt sk�terskebord omedelbart intill sig och drog fram det till d�rren i en enda r�relse och kilade fast bordsskivan under handtaget.</p><p>Hon h�rde r�relse och vred huvudet och s�g att Lisbeth Salander just h�ll p� att kravla sig ur s�ngen igen. Hon tog n�gra snabba kliv �ver golvet och slog armarna runt sin klient och lyfte henne. Hon rev loss elektroder och dropp n�r hon bar henne till toaletten och satte henne p� toalettlocket. Hon v�nde sig om och l�ste toalettd�rren. D�refter gr�vde hon fram mobiltelefonen ur kavajfickan och slog 112 till larmcentralen.</p><empty-line/><p>Evert Gullberg gick fram till Lisbeth Salanders rum och f�rs�kte trycka ned handtaget. Det var blockerat av n�got. Han kunde inte rubba handtaget en millimeter.</p><p>En kort stund stod han obeslutsamt kvar utanf�r d�rren. Han visste att Annika Giannini fanns i rummet och han undrade om en kopia av Bj�rcks rapport fanns i hennes v�ska. Han kunde inte komma in i rummet och han hade inte krafter att forcera d�rren.</p><p>Men det ingick inte i planen. Clinton skulle ta hand om hotet fr�n Giannini. Hans jobb var bara Zalachenko.</p><p>Gullberg s�g sig omkring i korridoren och ins�g att han var iakttagen av tv� dussin sk�terskor, patienter och bes�kare som tittade ut genom d�rr�ppningar. Han h�jde pistolen och avlossade ett skott mot en tavla som h�ngde p� v�ggen i slutet av korridoren. Hans publik f�rsvann som genom ett trollslag.</p><p>Han kastade en sista blick p� den st�ngda d�rren och gick d�refter beslutsamt tillbaka till Zalachenkos rum och st�ngde d�rren. Han satte sig i bes�ksstolen och betraktade den ryske avhopparen som hade varit en s�dan intim del av hans eget liv i s� m�nga �r.</p><p>Han satt stilla i n�stan tio minuter innan han h�rde r�relse i korridoren och ins�g att polisen hade anl�nt. Han t�nkte inte p� n�got s�rskilt.</p><p>Sedan h�jde han pistolen en sista g�ng, riktade den mot sin tinning och kramade avtryckaren.</p><empty-line/><p>Som situationen utvecklade sig framgick v�dan av att beg� sj�lvmord p� Sahlgrenska sjukhuset. Evert Gullberg forslades i ilfart till sjukhusets traumaenhet d�r doktor Anders Jonasson tog emot honom och omedelbart satte in ett batteri av livsfunktionsuppeh�llande �tg�rder.</p><p>F�r andra g�ngen p� mindre �n en vecka utf�rde Jonasson en akut operation vid vilken han plockade ut en helmantlad kula fr�n m�nsklig hj�rnv�vnad. Efter fem timmars operation var Gullbergs tillst�nd kritiskt. Men han var fortfarande vid liv.</p><p>Evert Gullbergs skador var dock betydligt allvarligare �n de skador som Lisbeth Salander hade �samkats. I flera dygn sv�vade han mellan liv och d�d.</p><empty-line/><p>Mikael Blomkvist befann sig p� Kaffebar p� Hornsgatan d� han h�rde radionyheterna meddela att den �nnu ej namngivne 66-�rige man som misst�nktes f�r mordf�rs�k p� Lisbeth Salander hade skjutits till d�ds p� Sahlgrenska sjukhuset i G�teborg. Han satte ned kaffekoppen, lyfte sin datorv�ska och hastade iv�g mot redaktionen p� G�tgatan. Han korsade Mariatorget och sv�ngde precis upp p� S:t Paulsgatan d� hans mobil pep. Han svarade i farten.</p><p>�Blomkvist.�</p><p>�Hej, det �r Malin.�</p><p>�Jag h�rde p� nyheterna. Vet vi vem som sk�t?�</p><p>�Inte �n. Henry Cortez jagar.�</p><p>�Jag �r p� v�g in. Uppe om fem minuter.�</p><p>Mikael m�ttes i d�rren p� <emphasis>Millennium</emphasis> av Henry Cortez som var p� v�g ut.</p><p>�Ekstr�m ska ha presskonferens klockan 15.00�, sa Henry. �Jag �ker ned till Kungsholmen.�</p><p>�Vad vet vi?� ropade Mikael efter honom.</p><p>�Malin�, sa Henry och f�rsvann.</p><p>Mikael styrde in p� Erika Bergers � fel, p� Malin Erikssons rum. Hon pratade i telefon och antecknade febrilt p� en gul post it-lapp. Hon vinkade avv�rjande till honom. Mikael gick ut till pentryt och h�llde upp kaffe med mj�lk i tv� muggar som var m�rkta KDU och SSU. D� han �terv�nde till Malins rum avslutade hon just samtalet. Han gav henne SSU.</p><p>�Okej�, sa Malin. �Zalachenko sk�ts till d�ds klockan 13.15 i dag.�</p><p>Hon tittade p� Mikael.</p><p>�Jag pratade just med en sk�terska p� Sahlgrenska. Hon s�ger att m�rdaren �r en �ldre man, typ 70-�rs�ldern, som kom f�r att l�mna blommor till Zalachenko n�gra minuter f�re mordet. M�rdaren sk�t Zalachenko i huvudet med flera skott och sk�t d�refter sig sj�lv. Zalachenko �r d�d. M�rdaren lever fortfarande och opereras just nu.�</p><p>Mikael andades ut. Allt sedan han h�rde nyheten p� Kaffebar hade han haft hj�rtat i halsgropen och en panikartad k�nsla av att Lisbeth Salander skulle ha h�llit i vapnet. Det skulle verkligen ha varit en komplikation i hans plan.</p><p>�Har vi n�got namn p� han som sk�t?� fr�gade han.</p><p>Malin skakade p� huvudet just som telefonen ringde igen. Hon tog samtalet och av konversationen f�rstod han att det var en frilans i G�teborg som Malin skickat till Sahlgrenska. Han vinkade till henne och gick till sitt eget rum och slog sig ned.</p><p>Det k�ndes som om det var f�rsta g�ngen p� flera veckor som han alls hade varit p� sin arbetsplats. Han hade en trave med o�ppnad post som han beslutsamt sk�t �t sidan. Han ringde till sin syster.</p><p>�Giannini.�</p><p>�Hej. Det �r Mikael. Har du h�rt om vad som har h�nt p� Sahlgrenska?�</p><p>�Det kan man v�l s�ga.�</p><p>�Var �r du?�</p><p>�P� Sahlgrenska. Den j�veln siktade p� mig.�</p><p>Mikael satt m�ll�s i flera sekunder innan han f�rstod vad hans syster sagt.</p><p>�Vad fan � var du d�r?�</p><p>�Ja. Det var det j�vligaste jag varit med om i hela mitt liv.�</p><p>��r du skadad?�</p><p>�Nej. Men han f�rs�kte komma in i Lisbeths rum. Jag blockerade d�rren och l�ste in oss p� muggen.�</p><p>Mikael k�nde pl�tsligt hur v�rlden rubbades ur balans. Hans syster hade n�stan �</p><p>�Hur �r det med Lisbeth?� undrade han.</p><p>�Hon �r oskadd. Eller, jag menar, hon blev i alla fall inte skadad i dagens drama.�</p><p>Han andades ut en aning.</p><p>�Annika, vet du n�got om m�rdaren?�</p><p>�Inte ett dugg. Det var en �ldre man, prydligt kl�dd. Jag tyckte att han s�g f�rvirrad ut. Jag har aldrig sett honom f�rr, men jag �kte hiss upp hit med honom ett par minuter f�re mordet.�</p><p>�Och Zalachenko �r med s�kerhet d�d?�</p><p>�Ja. Jag h�rde tre skott och enligt vad jag snappat upp h�r sk�ts han i huvudet alla tre g�ngerna. Men det har varit ett rent kaos h�r med tusen poliser och utrymning av en avdelning d�r sv�rt skadade och sjuka m�nniskor ligger som inte kan utrymmas. N�r polisen kom var det n�gon som ville f�rh�ra Salander innan de begrep hur illa d�ran hon faktiskt �r. Jag fick ta till br�sttoner.�</p><empty-line/><p>Kriminalinspekt�r Marcus Erlander s�g Annika Giannini genom �ppningen till Lisbeth Salanders rum. Advokaten hade mobiltelefonen tryckt mot �rat och han v�ntade p� att hon skulle avsluta samtalet.</p><p>Fortfarande tv� timmar efter mordet r�dde ett organiserat kaos i korridoren. Zalachenkos rum var avsp�rrat. L�kare hade f�rs�kt ge f�rsta hj�lpen omedelbart efter skotten men snart gett upp anstr�ngningarna. Zalachenko hade varit bortom all hj�lp. Hans kvarlevor hade forslats till patologen och brottsplatsunders�kningen p�gick som b�st.</p><p>Erlanders mobil ringde. Det var Fredrik Malmberg p� span.</p><p>�Vi har en s�ker identifikation av m�rdaren�, h�lsade Malmberg. �Han heter Evert Gullberg och �r 78 �r gammal.�</p><p>78 �r. En �lderstigen m�rdare.</p><p>�Och vem fan �r Evert Gullberg?�</p><p>�Pension�r. Bosatt i Laholm. Han har titeln aff�rsjurist. Jag har f�tt p�ringning fr�n RPS/S�k som ber�ttat att man nyligen inlett en f�runders�kning mot honom.�</p><p>�N�r och varf�r?�</p><p>�N�r vet jag inte. Varf�r �r p� grund av att han haft ovanan att skicka snurriga och hotfulla brev till offentliga personer.�</p><p>�Som till exempel?�</p><p>�Justitieministern.�</p><p>Marcus Erlander suckade. En tok allts�. En r�ttshaverist.</p><p>�S�po fick p� morgonen samtal fr�n flera tidningar som f�tt brev fr�n Gullberg. Justitie h�rde ocks� av sig sedan den h�r Gullberg uttryckligen d�dshotat Karl Axel Bodin.�</p><p>�Jag vill ha kopior p� breven.�</p><p>�Fr�n S�po?�</p><p>�Ja, f�r helvete. �k upp till Stockholm och h�mta dem fysiskt om det beh�vs. Jag vill ha dem p� mitt skrivbord n�r jag kommer tillbaka till polishuset. Vilket blir om n�gon timme.�</p><p>Han funderade en sekund och lade d�refter till en fr�ga.</p><p>�Var det S�po som ringde dig?�</p><p>�Jag sa ju det.�</p><p>�Jag menar, det var de som ringde till dig och inte tv�rtom?�</p><p>�Ja. Just det.�</p><p>�Okej�, sa Marcus Erlander och st�ngde mobilen.</p><p>Han undrade vad som flugit i S�po eftersom de pl�tsligt f�tt f�r sig att sj�lvmant ta kontakt med den �ppna polisen. I vanliga fall brukade det vara n�stan om�jligt att f� ett ljud ur dem.</p><empty-line/><p>Wadensj�� sl�ngde bryskt upp d�rren till det rum p� Sektionen som Fredrik Clinton anv�nde som vilorum. Clinton satte sig f�rsiktigt upp.</p><p>�Vad i helvete �r det som p�g�r?� skrek Wadensj��. �Gullberg har m�rdat Zalachenko och d�refter skjutit sig sj�lv i huvudet.�</p><p>�Jag vet�, sa Clinton.</p><p>�Du vet?� utbrast Wadensj��.</p><p>Wadensj�� var h�gr�d i ansiktet och s�g ut som om han t�nkte f� en hj�rnbl�dning.</p><p>�Han har ju f�r fan skjutit sig sj�lv. Han har f�rs�kt beg� sj�lvmord. �r han sinnesrubbad?�</p><p>�Han lever allts�?�</p><p>�I nul�get ja, men han har massiva skador i hj�rnan.�</p><p>Clinton suckade.</p><p>�S� synd�, sa han med sorg i r�sten.</p><p>�Synd?!� utbrast Wadensj��. �Gullberg �r ju sinnessjuk. F�rst�r du inte vad ��</p><p>Clinton klippte av honom.</p><p>�Gullberg har cancer i magen, tjocktarmen och urinbl�san. Han har varit d�ende i flera m�nader nu och hade i b�sta fall ett par m�nader kvar.�</p><p>�Cancer?�</p><p>�Han har burit med sig det d�r vapnet det senaste halv�ret, fast besluten att anv�nda det d� sm�rtan blev outh�rdlig och innan han blev ett f�rnedrat v�rdpaket. Nu fick han g�ra en sista insats f�r Sektionen. Han gick i stor stil.�</p><p>Wadensj�� var n�stan m�ll�s.</p><p>�Du visste att han t�nkte d�da Zalachenko.�</p><p>�Sj�lvfallet. Hans uppdrag var att se till att Zalachenko aldrig fick m�jlighet att prata. Och som du vet kan man inte hota honom eller resonera med honom.�</p><p>�Men f�rst�r du inte vilken skandal det h�r kan bli? �r du lika rubbad som Gullberg?�</p><p>Clinton reste sig m�dosamt. Han tittade Wadensj�� rakt i �gonen och gav honom en bunt faxkopior.</p><p>�Det var ett operativt beslut. Jag s�rjer min v�n, men jag kommer f�rmodligen att f�lja honom alldeles strax. Men detta med skandal � En f�re detta skattejurist har skrivit uppenbart sinnesf�rvirrade och paranoida brev till tidningar, polis och justitie. H�r har du ett exempel p� breven. Gullberg anklagar Zalachenko f�r allt fr�n Palmemordet till att han f�rs�ker f�rgifta Sveriges befolkning med klor. Breven �r uppenbart sinnessjuka och har skrivits med bitvis ol�slig handstil och med versaler, understrykningar och utropstecken. Jag gillar hans s�tt att skriva i marginalen.�</p><p>Wadensj�� l�ste breven med stigande f�rv�ning. Han tog sig f�r pannan. Clinton tittade p� honom.</p><p>�Vad som �n h�nder s� kommer Zalachenkos d�d inte att ha n�got med Sektionen att g�ra. Det �r en f�rvirrad och dement pension�r som avlossade skotten.�</p><p>Han gjorde en paus.</p><p>�Det viktiga �r att fr�n och med nu s� m�ste du r�tta in dig i ledet. <emphasis>Don�t rock the boat</emphasis>.�</p><p>Han sp�nde blicken i Wadensj��. Det var pl�tsligt st�l i sjuklingens �gon.</p><p>�Det du m�ste f�rst� �r att Sektionen �r det svenska totalf�rsvarets spjutspets. Vi �r den sista f�rsvarslinjen. V�rt jobb �r att vaka �ver landets s�kerhet. Allt annat �r oviktigt.�</p><p>Wadensj�� stirrade p� Clinton med tvivel i �gonen.</p><p>�Vi �r de som inte finns. Vi �r de som ingen tackar. Vi �r de som m�ste fatta de beslut som ingen annan klarar av att fatta � allra minst politikerna.�</p><p>Han hade f�rakt i r�sten d� han uttalade det sista ordet.</p><p>�G�r som jag s�ger s� kanske Sektionen �verlever. Men f�r att det ska ske m�ste vi anv�nda beslutsamhet och h�rda nypor.�</p><p>Wadensj�� k�nde paniken v�xa.</p><empty-line/><p>Henry Cortez antecknade febrilt allt som sades fr�n podiet p� presskonferensen i polishuset p� Kungsholmen. Det var �klagare Richard Ekstr�m som inledde konferensen. Han f�rklarade att det p� morgonen beslutats att utredningen r�rande polismordet i Gosseberga, f�r vilket en Ronald Niedermann var efterlyst, skulle ligga p� en �klagare i G�teborgs domsaga, men att �vrig utredning r�rande Niedermann skulle handhas av Ekstr�m sj�lv. Niedermann var allts� misst�nkt f�r morden p� Dag Svensson och Mia Bergman. Inget n�mndes om advokat Bjurman. D�remot hade Ekstr�m �ven att utreda och v�cka �tal mot Lisbeth Salander f�r misstankar om en l�ng rad brott.</p><p>Han f�rklarade att han hade beslutat att g� ut med information med anledning av vad som intr�ffat i G�teborg under dagen, vilket allts� innebar att Lisbeth Salanders far Karl Axel Bodin hade skjutits till d�ds. Den direkta orsaken till presskonferensen var att han ville dementera uppgifter som redan framf�rts i media och som han f�tt emotta ett flertal samtal om.</p><p>�Utifr�n de uppgifter som f�r �gonblicket finns tillg�ngliga kan jag s�ga att Karl Axel Bodins dotter, som allts� �r anh�llen f�r mordf�rs�k p� sin far, inte har n�got med morgonens h�ndelser att g�ra.�</p><p>�Vem var m�rdaren?� skrek en reporter fr�n <emphasis>Dagens Eko</emphasis>.</p><p>�Den man som klockan 13.15 avlossade de d�dande skotten mot Karl Axel Bodin och d�refter f�rs�kte beg� sj�lvmord �r identifierad. Han �r en 78-�rig pension�r som under en l�ngre tid v�rdats f�r en d�dlig sjukdom och psykiska problem i samband med detta.�</p><p>�Har han n�gon koppling till Lisbeth Salander?�</p><p>�Nej. Vi kan med best�mdhet dementera detta. De tv� har aldrig tr�ffats och k�nner inte varandra. Den 78-�rige mannen �r en tragisk figur som agerat p� egen hand och efter egna tydligen paranoida vanf�rest�llningar. S�kerhetspolisen hade nyligen inlett en unders�kning mot honom p� grund av att han skrivit en m�ngd f�rvirrade brev till k�nda politiker och massmedia. S� sent som denna morgon har brev fr�n 78-�ringen kommit till tidningar och myndigheter i vilka han d�dshotar Karl Axel Bodin.�</p><p>�Varf�r har inte polisen gett Bodin skydd?�</p><p>�Breven som r�rde honom s�ndes i g�r kv�ll och anl�nde allts� i princip i samma stund som mordet utf�rdes. Det fanns ingen rimlig marginal att agera p�.�</p><p>�Vad heter 78-�ringen?�</p><p>�Vi vill i nul�get inte g� ut med denna information f�rr�n hans n�rmaste hunnit underr�ttas.�</p><p>�Vad har han f�r bakgrund?�</p><p>�Enligt vad jag har f�rst�tt nu p� morgonen s� har han tidigare arbetat som revisor och skattejurist. Han �r pension�r sedan femton �r. Utredningen p�g�r fortfarande men som ni f�rst�r av breven han skickar s� �r det en tragedi som kanske hade kunnat f�rhindras om samh�llet hade varit mer alert.�</p><p>�Har han hotat andra personer?�</p><p>�Jag har f�tt den informationen, ja, men k�nner ej till n�rmare detaljer.�</p><p>�Vad betyder detta f�r m�let mot Lisbeth Salander?�</p><p>�F�r n�rvarande ingenting, vi har allts� Karl Axel Bodins eget vittnesm�l till poliserna som f�rh�rde honom och vi har en omfattande teknisk bevisning mot henne.�</p><p>�Hur �r det med uppgifterna om att Bodin ska ha f�rs�kt m�rda sin dotter?�</p><p>�Detta �r f�rem�l f�r utredning men det f�religger kraftiga misstankar om att s� var fallet. S� vitt vi kan se i nul�get handlar det om djupa mots�ttningar i en tragiskt splittrad familj.�</p><p>Henry Cortez s�g tankfull ut. Han kliade sig i �rat. Han noterade att reporterkollegorna antecknade lika febrilt som han gjorde.</p><empty-line/><p>Gunnar Bj�rck k�nde en n�rmast manisk panik d� han h�rde nyheten om skotten p� Sahlgrenska. Han hade fruktansv�rda sm�rtor i ryggen.</p><p>Han satt f�rst obeslutsam i �ver en timme. D�refter lyfte han luren och f�rs�kte ringa sin gamle beskyddare Evert Gullberg i Laholm. Han fick inget svar.</p><p>Han lyssnade p� nyheterna och fick d�rigenom en summering av vad som hade sagts p� polisens presskonferens. Zalachenko skjuten av en 78-�rig r�ttshaverist.</p><p>Herregud. 78 �r.</p><p>Han f�rs�kte p� nytt f�rg�ves ringa Evert Gullberg.</p><p>Till sist tog paniken och oron �verhanden. Han kunde inte stanna i sin l�nade bostad i Sm�dalar�. Han k�nde sig inringad och utsatt. Han beh�vde tid att t�nka. Han packade en v�ska med kl�der, sm�rtstillande medicin och toalettsaker. Han ville inte anv�nda sin telefon utan haltade till en telefonkiosk vid den lokala livsmedelsbutiken och ringde till Landsort och bokade ett rum i den gamla lotsutkiken. Landsort var v�rldens �nde och f� m�nniskor skulle s�ka honom d�r. Han bokade f�r tv� veckor.</p><p>Han sneglade p� armbandsuret. Han var tvungen att skynda sig f�r att hinna med sista f�rjan och �terv�nde hem s� snabbt som hans �mmande rygg f�rm�dde b�ra honom. Han gick direkt in i k�ket och kontrollerade att kaffebryggaren var avslagen. D�refter gick han till hallen f�r att h�mta v�skan. Han r�kade kasta en blick in i vardagsrummet och stannade h�pet.</p><p>F�rst begrep han inte vad han s�g.</p><p>Taklampan hade p� n�got mystiskt s�tt tagits ned och placerats p� soffbordet. I dess st�lle h�ngde en lina i takkroken, alldeles ovanf�r en pall som brukade st� i k�ket.</p><p>Bj�rck tittade of�rst�ende p� snaran.</p><p>Sedan h�rde han r�relse bakom sig och k�nde hur han blev svag i kn�vecken.</p><p>Han v�nde sig l�ngsamt om.</p><p>De var tv� m�n i 35-�rs�ldern. Han uppfattade att de hade sydeuropeiskt utseende. Han hann inte reagera n�r de milt grep honom under vardera armh�lan och lyfte honom och promenerade bakl�nges med honom till pallen. N�r han f�rs�kte g�ra motst�nd skar sm�rtan som en kniv genom ryggen. Han var n�stan paralyserad n�r han k�nde hur han lyftes upp p� pallen.</p><empty-line/><p>Jonas Sandberg hade s�llskap av en 49-�rig man som gick under smeknamnet Falun och som i sin ungdom varit yrkeskriminell inbrottstjuv och sedermera omskolat sig till l�ssmed. Hans von Rottinger fr�n Sektionen hade 1986 engagerat Falun i en operation som handlade om att forcera d�rrarna till ledaren f�r en anarkistisk sammanslutning. Falun hade d�refter med j�mna mellanrum anlitats fram till mitten av 1990-talet innan den sortens operationer avtog. Det var Fredrik Clinton som tidigt p� morgonen bl�st liv i f�rbindelsen och kontrakterat Falun f�r ett uppdrag. Falun tj�nade 10&#x2008;000 kronor skattefritt p� cirka tio minuters jobb. I geng�ld hade han f�rbundit sig att inte stj�la n�got fr�n den l�genhet som var f�rem�l f�r operationen; Sektionen var trots allt inte en kriminell verksamhet.</p><p>Falun visste inte exakt vem Clinton representerade, men han antog att det hade n�got med det milit�ra att g�ra. Han hade l�st Guillou. Han st�llde inga fr�gor. D�remot k�ndes det bra att vara tillbaka i selen igen efter s� m�nga �rs tystnad fr�n uppdragsgivaren.</p><p>Hans jobb var att �ppna d�rren. Han var expert p� att bryta sig in och han hade en dyrkpistol. �nd� tog det fem minuter att forcera l�sen till Mikael Blomkvists l�genhet. D�refter v�ntade Falun ute i trapphuset medan Jonas Sandberg klev �ver tr�skeln.</p><p>�Jag �r inne�, sa Sandberg i en handsfree.</p><p>�Bra�, svarade Fredrik Clinton i hans �ronsn�cka. �Lugnt och f�rsiktigt. Beskriv vad du ser.�</p><p>�Jag befinner mig i hallen med garderob och hatthylla till h�ger och badrum till v�nster. L�genheten i �vrigt best�r av ett enda stort rum p� cirka femtio kvadrat. Det finns ett litet bark�k till h�ger.�</p><p>�Finns det n�got arbetsbord eller ��</p><p>�Han tycks arbeta vid k�ksbordet eller i vardagsrumssoffan � v�nta.�</p><p>Clinton v�ntade.</p><p>�Ja. Det finns en p�rm p� k�ksbordet med Bj�rcks rapport. Det verkar vara originalet.�</p><p>�Bra. Finns n�got annat intressant p� bordet?�</p><p>�B�cker. P.G. Vinges memoarer. <emphasis>Maktkamp om S�po</emphasis> av Erik Magnusson. Ett halvdussin s�dana b�cker.�</p><p>�N�gon dator?�</p><p>�Nej.�</p><p>�N�got s�kerhetssk�p?�</p><p>�Nej � inte vad jag kan se.�</p><p>�Okej. Ta tid p� dig. G� igenom l�genheten meter f�r meter. M�rtensson rapporterar att Blomkvist fortfarande �r p� redaktionen. Du har v�l handskar p� dig?�</p><p>�Sj�lvklart.�</p><empty-line/><p>Marcus Erlander fick en pratstund med Annika Giannini d� ingen av dem pratade i mobiltelefon. Han gick in p� Lisbeth Salanders rum och str�ckte fram handen och presenterade sig. D�refter h�lsade han p� Lisbeth Salander och fr�gade hur hon m�dde. Lisbeth Salander sa ingenting. Han v�nde sig till Annika Giannini.</p><p>�Jag m�ste be att f� st�lla n�gra fr�gor.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Kan du ber�tta vad som h�nde?�</p><p>Annika Giannini beskrev vad hon hade upplevt och hur hon hade agerat fram till dess att hon hade barrikaderat sig p� toaletten tillsammans med Lisbeth Salander. Erlander s�g tankfull ut. Han sneglade p� Lisbeth Salander och sedan �ter p� hennes advokat.</p><p>�Du tror allts� att han kom fram till det h�r rummet.�</p><p>�Jag h�rde honom d� han f�rs�kte trycka ned handtaget.�</p><p>�Och det �r du s�ker p�. Man kan l�tt f� f�r sig saker och ting n�r man �r skr�md eller upphetsad.�</p><p>�Jag h�rde honom. Han s�g mig. Han riktade vapnet mot mig.�</p><p>�Tror du att han f�rs�kte skjuta �ven dig?�</p><p>�Det vet jag inte. Jag drog in skallen och blockerade d�rren.�</p><p>�Vilket var klokt gjort. Och �nnu klokare att du lyfte in din klient p� toaletten. De h�r d�rrarna �r s� tunna att kulorna f�rmodligen hade g�tt rakt igenom om han hade skjutit. Det jag f�rs�ker begripa �r om han gick till angrepp mot dig personligen eller om han bara reagerade p� att du tittade p� honom. Du var n�rmast i korridoren.�</p><p>�Det st�mmer.�</p><p>�Uppfattade du att han k�nde dig eller kanske k�nde igen dig?�</p><p>�Nej, inte direkt.�</p><p>�Kan han ha k�nt igen dig fr�n tidningarna? Du har ju varit citerad ang�ende flera uppm�rksammade fall.�</p><p>�Det �r m�jligt. Det kan jag inte svara p�.�</p><p>�Och du hade aldrig sett honom tidigare?�</p><p>�Jag s�g honom i hissen d� jag �kte upp hit.�</p><p>�Det visste jag inte. Pratade ni med varandra?�</p><p>�Nej. Jag kastade ett �ga p� honom i kanske en halv sekund. Han hade en bukett blommor i ena handen och en portf�lj i den andra.�</p><p>�Hade ni �gonkontakt?�</p><p>�Nej. Han tittade rakt fram.�</p><p>�Klev han in f�rst eller klev han in efter dig?�</p><p>Annika funderade.</p><p>�Vi klev nog in mer eller mindre samtidigt.�</p><p>�S�g han f�rvirrad ut eller ��</p><p>�Nej. Han stod stilla med sina blommor.�</p><p>�Vad h�nde sedan?�</p><p>�Jag klev ur hissen. Han klev ur samtidigt och jag gick f�r att bes�ka min klient.�</p><p>�Gick du direkt hit?�</p><p>�Ja � nej. Det vill s�ga, jag gick till receptionen och legitimerade mig. �klagaren har ju lagt bes�ksf�rbud p� min klient.�</p><p>�Var befann sig den h�r mannen d�?�</p><p>Annika Giannini tvekade.</p><p>�Jag �r inte riktigt s�ker. Han kom efter mig, antar jag. Jo, v�nta � Han gick ut ur hissen f�rst men stannade och h�ll upp d�rren f�r mig. Jag kan inte sv�ra p� det, men jag tror att han ocks� gick till receptionen. Jag var bara snabbare p� foten �n han.�</p><p><emphasis>En artig pensionerad m�rdare</emphasis>, t�nkte Erlander.</p><p>�Jo, han gick till receptionen�, medgav han. �Han pratade med sk�terskan och l�mnade blombuketten. Men detta s�g du allts� inte?�</p><p>�Nej. Det har jag inget minne av.�</p><p>Marcus Erlander funderade en stund men kunde inte komma p� n�got mer att fr�ga om. En k�nsla av frustration gnagde i honom. Han hade upplevt den k�nslan tidigare och l�rt sig att tolka det som en p�ringning av hans instinkt.</p><p>M�rdaren hade identifierats som 78-�rige Evert Gullberg, tidigare revisor och eventuellt f�retagskonsult och skattejurist. En man i h�g �lder. En man som S�po nyligen inlett en f�runders�kning mot d�rf�r att han var en tok som skrev hotfulla brev till k�ndisar.</p><p>Hans polisi�ra erfarenhet var att det fanns gott om d�rar, sjukligt besatta m�nniskor som f�rf�ljde k�ndisar och s�kte k�rlek genom att bos�tta sig i skogsdungen utanf�r deras villa. Och n�r k�rleken inte besvarades kunde den snabbt �verg� i of�rsonligt hat. D�r fanns stalkers som reste fr�n Tyskland och Italien f�r att uppvakta en 21-�rig s�ngerska i ett k�nt popband och som sedan blev irriterade �ver att hon inte omedelbart ville inleda ett f�rh�llande med dem. D�r fanns r�ttshaverister som �ltade verkliga eller inbillade of�rr�tter och som kunde upptr�da nog s� hotfullt. D�r fanns rena psykopater och besatta konspirationsteoretiker med f�rm�ga att urskilja f�rborgade budskap som undgick den normala v�rlden.</p><p>Det fanns �ven gott om exempel p� att somliga av dessa d�rar kunde g� fr�n fantasi till handling. Var inte mordet p� Anna Lindh just en s�dan tokig m�nniskas impuls? Kanske. Kanske inte.</p><p>Men kriminalinspekt�r Marcus Erlander gillade absolut inte tanken p� att en psykiskt sjuk f�re detta skattejurist eller vad tusan han nu varit skulle vandra in p� Sahlgrenska sjukhuset med en blomsterbukett i ena handen och en pistol i den andra och avr�tta en person som f�r �gonblicket var f�rem�l f�r en omfattande polisutredning � hans utredning. En man som i offentliga register hette Karl Axel Bodin men som enligt Mikael Blomkvist hette Zalachenko och var en avhoppad rysk j�vla agent och m�rdare.</p><p>Zalachenko var i b�sta fall ett vittne och i v�rsta fall inblandad i en hel serie mord. Erlander hade haft m�jlighet att genomf�ra tv� korta f�rh�r med Zalachenko och inte vid n�got tillf�lle hade han f�r en sekund trott p� dennes bedyranden om oskuld.</p><p>Och hans m�rdare hade visat intresse f�r Lisbeth Salander eller �tminstone f�r hennes advokat. Han hade f�rs�kt ta sig in i hennes rum.</p><p>Och d�refter f�rs�kt beg� sj�lvmord genom att skjuta sig i huvudet. Enligt l�karna var han uppenbarligen s� illa d�ran att han ocks� sannolikt lyckats i sitt upps�t, �ven om kroppen �nnu inte hade insett att det var dags att st�nga av. Det fanns orsak att f�rmoda att Evert Gullberg aldrig skulle st�llas inf�r en domare.</p><p>Marcus Erlander gillade inte l�get. Inte f�r ett �gonblick. Men han hade inga bel�gg f�r att Gullbergs skott hade varit n�got annat �n vad de s�g ut att vara. I vilket fall beslutade han sig f�r att ta det s�kra f�r det os�kra. Han tittade p� Annika Giannini.</p><p>�Jag har beslutat att Lisbeth Salander ska flyttas till ett annat rum. Det finns ett rum i stickkorridoren till h�ger om receptionen som ur s�kerhetssynpunkt �r v�sentligt b�ttre �n detta. D�r det finns fri uppsikt dygnet runt fr�n receptionen och sk�terskornas arbetsrum. Bes�ksf�rbud r�der f�r alla utom dig. Ingen f�r g� in till henne utan tillst�nd eller utan att vara k�nd l�kare eller sk�terska h�r p� Sahlgrenska. Och jag kommer att se till att det finns bevakning utanf�r hennes rum dygnet runt.�</p><p>�Tror du att det finns ett hot mot henne?�</p><p>�Jag har inget som tyder p� det. Men i det h�r fallet vill jag inte ta n�gra risker.�</p><p>Lisbeth Salander lyssnade uppm�rksamt till samtalet mellan sin advokat och sin polisi�re motst�ndare. Hon var imponerad �ver att Annika Giannini svarade s� exakt och redigt och med s�dan detaljrikedom. Hon var �nnu mer imponerad av advokatens s�tt att agera kallt under stress.</p><p>I �vrigt hade hon haft en vansinnig huvudv�rk sedan Annika ryckt upp henne ur s�ngen och burit in henne p� toaletten. Instinktivt ville hon ha s� lite med personalen att g�ra som m�jligt. Hon tyckte inte om att beh�va be om hj�lp eller visa tecken p� svaghet. Men huvudv�rken var s� �verv�ldigande att hon hade sv�rt att t�nka redigt. Hon str�ckte ut handen och ringde p� en sk�terska.</p><p>Annika Giannini hade planerat bes�ket i G�teborg som en prolog till ett l�ngvarigt arbete. Hon hade planerat att bekanta sig med Lisbeth Salander, f�rh�ra sig om hennes verkliga tillst�nd och g�ra en f�rsta skiss till den strategi hon och Mikael Blomkvist snickrat ihop inf�r den framtida juridiska processen. Hon hade ursprungligen t�nkt �terv�nda till Stockholm redan under kv�llen, men den dramatiska utvecklingen p� Sahlgrenska hade inneburit att hon �nnu inte haft tid att h�lla n�got samtal med Lisbeth Salander. Hennes klient var i betydligt s�mre kondition �n hon hade trott d� l�karna f�rklarat att hennes tillst�nd var stabilt. Hon pl�gades �ven av sv�r huvudv�rk och h�g feber, vilket f�ranledde en l�kare vid namn Helena Endrin att ordinera kraftigt sm�rtstillande, antibiotika och vila. S� fort hennes klient flyttats till ett nytt rum och en polis stod posterad p� plats blev Annika f�ljaktligen utsparkad.</p><p>Hon muttrade och tittade p� klockan som hade hunnit bli halv fem. Hon tvekade. Hon kunde antingen �ka hem till Stockholm med p�f�ljden att hon kanske var tvungen att �ka tillbaka redan n�sta dag. Eller s� kunde hon stanna �ver natten och riskera att hennes klient var f�r sjuk f�r att orka med bes�k ocks� n�stkommande dag. Hon hade inte bokat hotellrum och hon var i vilket fall en l�gbudgetadvokat som representerade utsatta kvinnor utan st�rre ekonomiska resurser, s� hon brukade undvika att belasta r�kningen med dyra hotellr�kningar. Hon ringde f�rst hem och d�refter till Lillian Josefsson, advokatkollega, medlem i Kvinnors n�tverk och gammal studiekamrat. De hade inte tr�ffats p� tv� �r och kvittrade med varandra en kort stund innan Annika kom fram till sitt �rende.</p><p>�Jag �r i G�teborg�, sa Annika. �Jag hade t�nkt �ka hem i kv�ll men det har h�nt saker i dag som inneb�r att jag m�ste stanna �ver natten. Skulle det g� bra om jag kom och v�ldg�stade dig?�</p><p>�Vad kul. Sn�lla, kom och v�ldg�sta mig. Vi har ju inte setts p� evigheter.�</p><p>�Jag st�r inte?�</p><p>�Nej, naturligtvis inte. Jag har flyttat. Numera bor jag p� en tv�rgata till Linn�gatan. Jag har g�strum. Och vi kan g� p� krogen och fnittra i kv�ll.�</p><p>�Om jag orkar�, sa Annika. �Vilken tid passar?�</p><p>De kom �verens om att Annika skulle komma vid sextiden.</p><p>Annika tog bussen till Linn�gatan och tillbringade den kommande timmen p� en grekisk restaurang. Hon var utsvulten och best�llde ett grillspett med sallad. Hon satt l�nge och funderade �ver dagens h�ndelser. Hon var lite skakig d� adrenalinet hade hunnit sjunka undan men hon var n�jd med sig sj�lv. I farans stund hade hon agerat utan tvekan, effektivt och samlat. Hon hade gjort de r�tta valen utan att ens t�nka p� det. Det var en sk�n k�nsla att ha f�tt den insikten om sig sj�lv.</p><p>Efter en stund plockade hon upp sin filofax fr�n portf�ljen och slog upp anteckningsdelen. Hon l�ste koncentrerat. Hon var fylld av tvekan inf�r det som hennes bror hade f�rklarat f�r henne. Det hade l�tit logiskt d�, men i sj�lva verket gapade stora h�l i planen. Men hon t�nkte inte backa.</p><p>Klockan sex betalade hon och promenerade till Lillian Josefssons bostad p� Olivedalsgatan och slog den portkod hon hade f�tt av sin v�ninna. Hon kom in i ett trapphus och b�rjade leta efter hissen d� attacken kom som en blixt fr�n en klar himmel. Hon hade ingen f�rvarning om att n�got var p� g�ng f�rr�n hon brutalt och med v�ldsam kraft knuffades rakt in i tegelv�ggen innanf�r porten. Hon slog pannan mot v�ggen och k�nde en blixtrande sm�rta.</p><p>I n�sta �gonblick h�rde hon steg som snabbt avl�gsnade sig och hur porten �ppnades och st�ngdes. Hon kom p� f�tter och f�rde handen till pannan och s�g blod i sin handflata. Vad i helvete. Hon tittade sig f�rvirrat omkring och gick ut p� gatan. Hon s�g en skymt av en ryggtavla som sv�ngde runt h�rnet vid Sveaplan. Hon stod h�pet stilla i n�gon minut.</p><p>Sedan ins�g hon att hennes portf�lj saknades och att hon just blivit r�nad. Det tog n�gra sekunder innan betydelsen sj�nk in i hennes medvetande. Nej. Zalachenkomappen. Hon k�nde chocken sprida sig fr�n mellang�rdet och tog n�gra tveksamma steg efter den flyende mannen. Hon stannade n�stan omedelbart. Det var l�nl�st. Han var redan borta.</p><p>Hon satte sig l�ngsamt p� trottoarkanten.</p><p>Sedan fl�g hon upp och gr�vde i sin jackficka. Filofaxen. Tack gode gud. Hon hade stoppat den i kavajfickan ist�llet f�r i v�skan d� hon l�mnade restaurangen. Den inneh�ll utkastet till hennes strategi i fallet Lisbeth Salander, punkt f�r punkt.</p><p>Hon rusade tillbaka till porten och slog p� nytt koden, tog sig in och sprang uppf�r trapporna till fj�rde v�ningen och hamrade p� Lillian Josefssons d�rr.</p><empty-line/><p>Klockan hade hunnit bli n�rmare halv sju innan Annika hade h�mtat sig s� pass att hon kunde ringa till Mikael Blomkvist. Hon hade f�tt en bl�tira och ett bl�dande jack i �gonbrynet. Lillian Josefsson hade rengjort med s�rsprit och pl�strat om. Nej, Annika ville inte �ka till sjukhus. Ja, hon ville g�rna ha en kopp te. F�rst d� b�rjade hon t�nka rationellt igen. Hennes f�rsta �tg�rd blev att ringa till sin bror.</p><p>Mikael Blomkvist befann sig fortfarande p� <emphasis>Millennium</emphasis>s redaktion d�r han jagade information om Zalachenkos m�rdare tillsammans med Henry Cortez och Malin Eriksson. Han lyssnade med stigande best�rtning p� Annikas redog�relse f�r vad som hade h�nt.</p><p>��r du okej?� fr�gade han.</p><p>�Bl�tira. Jag �r okej n�r jag hunnit lugna mig.�</p><p>�Ett j�vla r�n?�</p><p>�De tog min portf�lj med Zalachenkomappen jag fick av dig. Den �r borta.�</p><p>�Ingen fara, jag kan kopiera upp en ny.�</p><p>Han avbr�t sig och k�nde pl�tsligt nackh�ren resa sig. F�rst Zalachenko. Sedan Annika.</p><p>�Annika � jag ringer tillbaka.�</p><p>Han slog ihop sin iBook och stoppade den i axelv�skan och l�mnade utan ett ord redaktionen i h�gsta fart. Han joggade hem till Bellmansgatan och uppf�r trapporna.</p><p>D�rren var l�st.</p><p>S� fort han kom in i l�genheten s�g han att den bl� p�rmen han l�mnat p� k�ksbordet saknades. Han brydde sig inte om att leta. Han visste exakt var den hade funnits d� han gick fr�n l�genheten. Han sj�nk l�ngsamt ned p� en stol vid k�ksbordet medan tankarna rusade genom huvudet.</p><p>N�gon hade varit inne i hans l�genhet. N�gon h�ll p� att sopa igen sp�ren efter Zalachenko.</p><p>B�de hans egen och Annikas kopia saknades.</p><p>Bublanski hade fortfarande rapporten.</p><p>Eller hade han det?</p><p>Mikael reste sig och gick fram till sin telefon n�r han hejdade sig med handen p� telefonluren. N�gon hade varit inne i hans l�genhet. Han betraktade pl�tsligt telefonen med st�rsta misst�nksamhet och trevade i kavajfickan efter sin mobil. Han blev st�ende med mobilen i handen.</p><p>Hur l�tt �r det att avlyssna ett mobilsamtal?</p><p>Han lade l�ngsamt ned mobilen bredvid sin fasta telefon och s�g sig omkring.</p><p>Jag har att g�ra med proffs. Hur sv�rt �r det att bugga en l�genhet?</p><p>Han satte sig vid k�ksbordet igen.</p><p>Han tittade p� sin datorv�ska.</p><p>Hur sv�rt �r det att l�sa e-post? Lisbeth Salander g�r det p� fem minuter.</p><empty-line/><p>Han funderade en l�ng stund innan han gick tillbaka till telefonen och ringde till sin syster i G�teborg. Han formulerade sig noga.</p><p>�Hej � hur �r det med dig?�</p><p>�Jag �r okej, Micke.�</p><p>�Ber�tta vad som h�nde fr�n det att du kom till Sahlgrenska och fram till att �verfallet �gde rum.�</p><p>Det tog tio minuter f�r henne att redog�ra f�r dagen. Mikael diskuterade inte implikationerna av det hon ber�ttade, men sk�t in fr�gor till dess att han var n�jd. Han framstod som en orolig bror samtidigt som hans hj�rna tickade p� ett helt annat plan medan han rekonstruerade h�llpunkterna.</p><p>Hon best�mde sig f�r att stanna i G�teborg halv fem p� kv�llen och ringde ett mobilsamtal till sin v�ninna och fick adress och portkod. R�naren v�ntade inne i trappuppg�ngen prick klockan sex.</p><p>Hennes mobil var avlyssnad. Det var det enda rimliga.</p><p>Vilket bara kunde betyda att han sj�lv ocks� var avlyssnad.</p><p>Allt annat vore korkat.</p><p>�Men de tog Zalachenkomappen�, upprepade Annika.</p><p>Mikael tvekade en stund. Den som hade stulit p�rmen visste redan att den var stulen. Det var naturligt att ber�tta det f�r Annika Giannini p� telefon.</p><p>�Min med�, sa han.</p><p>�Va?�</p><p>Han f�rklarade att han hade sprungit hem och att den bl� p�rmen p� hans k�ksbord saknades.</p><p>�Okej�, sa Mikael med dyster r�st. �Det �r en katastrof. Zalachenkomappen �r borta. Det var den tyngsta biten i bevisf�ringen.�</p><p>�Micke � jag �r ledsen.�</p><p>�Jag med�, sa Mikael. �Satan! Men det �r inte ditt fel. Jag borde ha offentliggjort rapporten samma dag som jag hittade den.�</p><p>�Vad g�r vi nu?�</p><p>�Jag vet inte. Det h�r �r det v�rsta som kunde ha h�nt. Det h�r stj�lper hela v�rt uppl�gg. Vi har inte tillstymmelse till bevis mot Bj�rck och Teleborian.�</p><p>De pratade i ytterligare tv� minuter innan Mikael avrundade samtalet.</p><p>�Jag vill att du kommer upp till Stockholm i morgon�, sa han.</p><p>�Sorry. Jag m�ste tr�ffa Salander.�</p><p>�Tr�ffa henne p� f�rmiddagen. Kom upp p� eftermiddagen. Vi m�ste sl� oss ned och fundera p� vad vi ska g�ra.�</p><empty-line/><p>N�r han avslutat samtalet satt Mikael stilla i soffan och tittade framf�r sig. Sedan spred sig ett leende �ver hans ansikte. Den som lyssnade p� samtalet visste nu att <emphasis>Millennium</emphasis> hade f�rlorat Gunnar Bj�rcks utredning fr�n 1991 och korrespondensen mellan Bj�rck och tokdoktorn Peter Teleborian. De visste att Mikael och Annika var f�rtvivlade.</p><p>S� mycket hade Mikael l�rt sig av f�reg�ende natts studier av S�kerhetspolisens historia att desinformation var grunden f�r all spionverksamhet. Och han hade just planterat desinformation som p� sikt kunde visa sig vara ov�rderlig.</p><p>Han �ppnade datorv�skan och plockade fram den kopia han hade gjort f�r Dragan Armanskijs r�kning men som han �nnu inte hunnit l�mna ifr�n sig. Det var det enda �terst�ende exemplaret. Det t�nkte han inte slarva bort. Tv�rtom t�nkte han omedelbart kopiera upp den i �tminstone fem exemplar och sprida ut p� l�mpliga st�llen.</p><p>Sedan kastade han en blick p� sitt armbandsur och ringde till <emphasis>Millennium</emphasis>s redaktion. Malin Eriksson var fortfarande kvar men h�ll p� att st�nga f�r dagen.</p><p>�Varf�r f�rsvann du s� br�dst�rtat?�</p><p>�Kan du vara sn�ll och v�nta en stund till. Jag kommer tillbaka och det �r en grej jag m�ste dra med dig innan du f�rsvinner.�</p><p>Han hade �nnu inte hunnit tv�tta p� flera veckor. Samtliga skjortor l�g i tv�ttkorgen. Han packade rakhyveln och <emphasis>Maktkamp om S�po</emphasis> tillsammans med det enda �terst�ende exemplaret av Bj�rcks utredning. Han promenerade till Dressmann och k�pte fyra skjortor, tv� par byxor och tio par kalsonger och tog kl�derna med sig upp p� redaktionen. Malin Eriksson v�ntade medan han tog en snabb dusch. Hon undrade vad som var p� g�ng.</p><p>�N�gon har brutit sig in hos mig och stulit Zalachenkorapporten. N�gon �verf�ll Annika i G�teborg och stal hennes exemplar. Jag har bel�gg f�r att hennes telefon �r avlyssnad, vilket f�rmodligen inneb�r att min telefon, kanske din telefon och kanske <emphasis>Millennium</emphasis>s alla telefoner �r buggade. Och jag misst�nker att om n�gon g�r sig besv�r med att bryta sig in i min l�genhet s� vore de korkade om de inte passade p� att bugga l�genheten ocks�.�</p><p>�Jaha�, sa Malin Eriksson med matt r�st. Hon sneglade p� sin mobil som l�g p� skrivbordet framf�r henne.</p><p>�Jobba p� som vanligt. Anv�nd mobilen men sl�pp ingen information p� den. I morgon ska vi informera Henry Cortez.�</p><p>�Okej. Han gick f�r en timme sedan. Han l�mnade en trave med SOU p� ditt skrivbord. Men vad g�r du h�r ��</p><p>�Jag t�nker sova p� <emphasis>Millennium</emphasis> i natt. Om de sk�t Zalachenko, stal rapporterna och buggade min l�genhet i dag s� �r chansen stor att de just b�rjat komma ig�ng och inte hunnit med redaktionen. Det har varit folk h�r hela dagen. Jag vill inte att redaktionen ska st� tom under natten.�</p><p>�Du tror att mordet p� Zalachenko � Men m�rdaren var ett 78 �r gammalt psykfall.�</p><p>�Jag tror inte ett dugg p� en s�dan slump. N�gon h�ller p� att sopa igen sp�ren efter Zalachenko. Jag skiter fullst�ndigt i vem den d�r 78-�ringen �r och hur m�nga d�rbrev han har skrivit till ministrar. Han var en lejd m�rdare av n�got slag. Han kom dit i syfte att d�da Zalachenko � och kanske Lisbeth Salander.�</p><p>�Men han begick ju sj�lvmord, eller f�rs�kte i alla fall. Vilken lejd m�rdare g�r det?�</p><p>Mikael funderade en stund. Han m�tte chefredakt�rens blick</p><p>�N�gon som �r 78 �r och kanske inte har n�got att f�rlora. Han �r inblandad i det h�r och n�r vi gr�vt f�rdigt kommer vi att kunna bevisa det.�</p><p>Malin Eriksson betraktade uppm�rksamt Mikaels ansikte. Hon hade aldrig tidigare sett honom s� kyligt orubblig. Hon r�s pl�tsligt. Mikael s�g hennes reaktion.</p><p>�En sak till. Nu �r vi inte l�ngre inblandade i en match med ett g�ng kriminella utan med en statlig myndighet. Det h�r kommer att bli tufft.�</p><p>Malin nickade.</p><p>�Jag hade inte r�knat med att det skulle g� s� h�r l�ngt. Malin, om du vill dra dig ur s� s�g bara till.�</p><p>Hon tvekade en stund. Hon undrade vad Erika Berger skulle ha sagt. Sedan skakade hon trotsigt p� huvudet.</p></section></section><section><title><p>DEL 2: HACKER REPUBLIC</p><p>1 - 22 MAJ</p></title><section><cite><p>En irl�ndsk lag fr�n �r 697 f�rbjuder kvinnor att vara milit�rer � vilket antyder att kvinnor tidigare <emphasis>hade</emphasis> varit milit�rer. Folkgrupper som vid olika tillf�llen i historien h�llit sig med kvinnliga soldater �r bland annat araber, berber, kurder, rajputer, kineser, filippinier, maorier, papuaner, australiensiska aboriginer, mikronesier och amerikanska indianer.</p><p>Det finns en rik flora av legender om fruktade kvinnliga krigare fr�n antikens Grekland. Dessa ber�ttelser omtalar kvinnor som tr�nades i krigskonst, vapenbruk och fysiska umb�randen fr�n barndomen. De levde separerade fr�n m�nnen och drog ut i krig med egna regementen. Ber�ttelserna inneh�ller inte s�llan inslag som antyder att de besegrade m�nnen p� slagf�ltet. Amasoner f�rekommer i grekisk litteratur i till exempel <emphasis>Iliaden</emphasis> av Homeros drygt 700 �r f�re Kristus.</p><p>Det var ocks� grekerna som myntade uttrycket <emphasis>amasoner</emphasis>. Ordet betyder bokstavligen �utan br�st�. Det f�rklaras att i syfte att enklare kunna sp�nna en pilb�ge s� togs det h�gra br�stet bort. �ven om ett par av historiens viktigaste grekiska l�kare, Hippokrates och Galenos, l�r ska ha varit �verens om att denna operation �kade f�rm�gan att anv�nda vapen, s� �r det tveksamt om s�dana operationer verkligen utf�rdes. D�ri finns ett f�rborgat spr�kligt fr�getecken � det �r oklart om prefixet �a� i �amason� verkligen betyder �utan� och det har f�reslagits att det i sj�lva verket betyder motsatsen � att en amason var en kvinna med s�rskilt stora br�st. Det finns heller inte ett enda exempel p� n�got museum som visar en bild, amulett eller staty som f�rest�ller en kvinna som saknar h�ger br�st, vilket annars borde ha varit ett vanligt f�rekommande motiv om legenden om br�stoperationer hade varit korrekt.</p></cite></section><section><title><p>KAPITEL 8: S�NDAG 1 MAJ � M�NDAG 2 MAJ</p></title><p>Erika Berger drog ett djupt andetag innan hon sk�t upp hissd�rren och klev in p� <emphasis>Svenska Morgon-Postens</emphasis> redaktion. Klockan var kvart �ver tio p� f�rmiddagen. Hon var propert kl�dd i svarta byxor, r�d jumper och m�rk kavaj. Det var str�lande f�rsta maj-v�der och p� v�gen genom stan hade hon konstaterat att arbetarr�relsen h�ll p� att samlas och att hon sj�lv inte hade g�tt i ett demonstrationst�g p� drygt tjugo �r.</p><p>En kort stund stod hon alldeles ensam och osynlig vid hissd�rrarna. F�rsta dagen p� det nya st�llet. Fr�n sin plats vid entr�n kunde hon se en stor del av centralredaktionen med nyhetsdesken i centrum. Hon h�jde blicken en aning och s�g glasd�rrarna till chefredakt�rens rum som under kommande �r skulle bli hennes arbetsplats.</p><p>Hon var inte helt �vertygad om att hon var r�tt person att leda den oformliga organisation som utgjorde <emphasis>Svenska Morgon-Posten</emphasis>. Det var ett gigantiskt kliv fr�n <emphasis>Millennium</emphasis> med fem anst�llda till en dagstidning med �ttio journalister och ytterligare drygt nittio personer i form av administration, teknisk personal, layoutare, fotografer, annonss�ljare, distribution och allt annat som h�r tidningsmakeri till. Dessutom tillkom ett f�rlag, ett produktionsbolag och ett f�rvaltningsbolag. Sammanlagt drygt 230 personer.</p><p>En kort stund undrade hon om allting inte var ett enormt misstag.</p><p>Sedan uppt�ckte den �ldre av de tv� receptionisterna vem som hade kommit in p� redaktionen och klev ut fr�n disken och str�ckte fram handen.</p><p>�Fru Berger. V�lkommen till SMP.�</p><p>�Jag heter Erika. Hej.�</p><p>�Beatrice. V�lkommen. Ska jag visa v�gen till chefredakt�r Morander � ja, allts�, avg�ende chefredakt�r, ska jag v�l s�ga.�</p><p>�Tack, men han sitter i glasburen d�r borta�, sa Erika och log. �Jag tror att jag hittar. Men tack f�r v�nligheten.�</p><p>Hon promenerade raskt genom redaktionen och noterade att sorlet minskade en aning. Hon k�nde pl�tsligt allas blickar p� sig. Hon stannade framf�r den halvtomma nyhetsdesken och nickade v�nligt.</p><p>�Vi f�r hinna h�lsa ordentligt p� varandra om en stund�, sa hon och gick vidare och knackade p� karmen vid glasd�rren.</p><p>Avg�ende chefredakt�r H�kan Morander var 59 �r gammal och hade tillbringat tolv �r i glasburen p� SMP:s redaktion. Precis som Erika Berger hade han en g�ng handplockats utifr�n � han hade allts� gjort samma f�rsta promenad som hon nyss gjort. Han tittade f�rvirrat upp p� henne, kastade en blick p� sitt armbandsur och reste sig.</p><p>�Hej Erika�, h�lsade han. �Jag trodde att du skulle b�rja p� m�ndag.�</p><p>�Jag stod inte ut att sitta hemma en dag till. S� h�r �r jag.�</p><p>Morander str�ckte fram handen.</p><p>�V�lkommen. Det ska bli f�rbannat sk�nt att du tar �ver.�</p><p>�Hur m�r du?� fr�gade Erika.</p><p>Han ryckte p� axlarna i samma �gonblick som Beatrice fr�n v�xeln kom in med kaffe och mj�lk.</p><p>�Det k�nns som om jag g�r p� halvfart redan. Jag vill egentligen inte prata om det. Man g�r omkring och k�nner sig som en ton�ring och od�dlig i hela livet och sedan har man pl�tsligt v�ldigt lite tid kvar. Och en sak �r s�ker � jag t�nker inte sl�sa bort den tiden i den h�r glasburen.�</p><p>Han gnuggade sig omedvetet �ver br�stkorgen. Han hade hj�rt- och k�rlproblem, vilket var orsaken till hans pl�tsliga avg�ng och att Erika b�rjade flera m�nader tidigare �n ursprungligen aviserat.</p><p>Erika v�nde sig om och tittade ut �ver redaktionens kontorslandskap. Det var halvtomt. Hon s�g en reporter och en fotograf p� v�g mot hissen och bevakningen av f�rsta maj.</p><p>�Om jag st�r eller om du �r upptagen i dag s� kan jag smita iv�g.�</p><p>�Mitt jobb i dag �r att skriva en ledare p� 4 500 tecken om f�rsta maj-demonstrationerna. Jag har skrivit s� m�nga att jag kan g�ra det i s�mnen. Om sossarna vill inleda krig med Danmark s� m�ste jag f�rklara varf�r de har fel. Om sossarna vill undvika krig med Danmark m�ste jag f�rklara varf�r de har fel.�</p><p>�Danmark?� undrade Erika.</p><p>�Tja, en del av budskapet p� f�rsta maj m�ste handla om konflikten i integrationsfr�gan. Och sossarna har f�rst�s fel, vad de �n s�ger.�</p><p>Han skrattade pl�tsligt.</p><p>�Det l�ter cyniskt.�</p><p>�V�lkommen till SMP.�</p><p>Erika hade aldrig haft n�gon �sikt om chefredakt�r H�kan Morander. Han var en anonym makthavare bland eliten av chefredakt�rer. N�r hon l�st hans ledare hade han framst�tt som tr�kig och konservativ och expert p� skattekverulans, som en typisk liberal yttrandefrihetsivrare, men hon hade aldrig tidigare tr�ffat honom eller pratat med honom.</p><p>�Ber�tta om jobbet�, sa hon.</p><p>�Jag slutar sista juni. Vi g�r parallellt tv� m�nader. Du kommer att uppt�cka positiva saker och negativa saker. Jag �r cyniker, s� jag ser v�l mest de negativa sakerna.�</p><p>Han reste sig och st�llde sig bredvid henne vid glaset.</p><p>�Du kommer att uppt�cka att du kommer att ha ett antal motst�ndare d�rute � dagchefer och veteraner bland redigerare som skapat sina egna sm� imperier och har en egen klubb som du inte kan bli medlem i. De kommer att f�rs�ka t�nja gr�nserna och driva igenom sina egna rubriker och vinklingar, och du m�ste ha v�ldigt h�rda nypor f�r att kunna st� emot.�</p><p>Erika nickade.</p><p>�Du har nattcheferna Billinger och Karlsson � de �r ett kapitel f�r sig. De avskyr varandra och g�r gudskelov inte skift tillsammans, men de beter sig som om de �r b�de ansvariga utgivare och chefredakt�rer. Du har Anders Holm som �r nyhetschef och som du kommer att ha en hel del att g�ra med. Ni kommer s�kerligen att ha n�gra duster. I sj�lva verket �r det han som g�r SMP varje dag. Du har n�gra reportrar som �r divor och n�gra som egentligen borde pensioneras.�</p><p>�Finns det inga bra medarbetare?�</p><p>Morander skrattade pl�tsligt.</p><p>�Jo. Men du m�ste sj�lv best�mma vilka som du kommer �verens med. Vi har n�gra reportrar d�rute som �r riktigt, riktigt bra.�</p><p>�Ledningen?�</p><p>�Magnus Borgsj� �r styrelseordf�rande. Det var ju han som rekryterade dig. Han �r charmig, lite av den gamla skolan och lite f�rnyare, men framf�r allt �r han den person som best�mmer. Du har n�gra styrelseledam�ter, flera fr�n �garfamiljen, som mest tycks sitta av tiden och n�gra som fladdrar omkring som styrelseproffs.�</p><p>�Det l�ter som om du inte �r s� n�jd med styrelsen?�</p><p>�Det finns en uppdelning. Du ger ut tidningen. De sk�ter ekonomin. De ska inte l�gga sig i inneh�llet i tidningen, men det dyker alltid upp situationer. �rligt talat, Erika, det h�r kommer att bli tufft.�</p><p>�Varf�r det?�</p><p>�Upplagan har sjunkit med n�stan 150&#x2008;000 exemplar sedan glansdagarna p� 1960-talet och SMP b�rjar n�rma sig den gr�ns d� det blir ol�nsamt. Vi har rationaliserat och skurit ned �ver 180 tj�nster sedan 1980. Vi har g�tt �ver till tabloid � vilket vi borde ha gjort f�r tjugo �r sedan. SMP tillh�r fortfarande de stora tidningarna, men det beh�vs inte mycket f�r att vi ska b�rja betraktas som en B-tidning. Om vi inte redan g�r det.�</p><p>�Varf�r valde de d� mig?� sa Erika.</p><p>�D�rf�r att medel�ldern p� de som l�ser SMP �r 50 plus och tillv�xten av 20-�ringar �r n�stan noll. SMP m�ste f�rnyas. Och resonemanget i styrelsen var att plocka in den mest osannolike chefredakt�r som de kunde f�rest�lla sig.�</p><p>�En kvinna?�</p><p>�Inte bara en kvinna. Den kvinna som krossade Wennerstr�ms imperium och som hyllas som den unders�kande journalistikens drottning med ett rykte om sig att vara tuff som ingen annan. T�nk sj�lv. Det �r oemotst�ndligt. Om inte du kan f�rnya tidningen s� kan ingen g�ra det. SMP anst�ller allts� inte enbart Erika Berger utan framf�r allt ryktet om Erika Berger.�</p><empty-line/><p>N�r Mikael Blomkvist l�mnade Caf� Copacabana intill Kvartersbion vid Hornstull var klockan strax efter tv� p� eftermiddagen. Han satte p� sig solglas�gon och sv�ngde upp p� Bergsunds strand p� v�g till tunnelbanan och s�g n�stan omedelbart den gr� Volvon parkerad alldeles runt h�rnet. Han passerade utan att s�nka farten och konstaterade att det var samma nummerskylt och att bilen var tom.</p><p>Det var sjunde g�ngen han observerat samma bil de senaste fyra dygnen. Han visste inte om bilen hade funnits i n�rheten av honom l�ngt tidigare, och att han alls hade lagt m�rke till den var en ren slump. F�rsta g�ngen han noterat bilen hade den st�tt parkerad i n�rheten av hans port p� Bellmansgatan p� onsdagsmorgonen d� han promenerade till <emphasis>Millenniums</emphasis> redaktion. Han hade r�kat f�sta blicken p� nummerpl�ten som b�rjade med bokst�verna KAB och hade reagerat eftersom det var namnet p� Alexander Zalachenkos vilande f�retag, Karl Axel Bodin AB. F�rmodligen skulle han inte ha reflekterat vidare p� saken om det inte hade varit f�r det faktum att han sett samma bil och samma nummerskylt bara n�gra timmar senare d� han �t lunch med Henry Cortez och Malin Eriksson vid Medborgarplatsen. Den g�ngen stod Volvon parkerad p� en tv�rgata till <emphasis>Millenniums</emphasis> redaktion.</p><p>Han undrade vagt om han h�ll p� att bli paranoid men d� han senare p� eftermiddagen bes�kte Holger Palmgren p� rehabiliteringshemmet i Ersta hade den gr� Volvon st�tt p� g�stparkeringen. Det var inte en slump. Mikael Blomkvist b�rjade h�lla sin omgivning under uppsikt. Han var inte f�rv�nad d� han �ter s�g bilen morgonen d�rp�.</p><p>Inte vid n�got tillf�lle hade han observerat n�gon f�rare. Ett samtal till bilregistret gav dock informationen att bilen var registrerad p� en G�ran M�rtensson, 40 �r och bosatt p� Vittangigatan i V�llingby. En stunds research resulterade i informationen att G�ran M�rtensson hade titeln f�retagskonsult och var �gare till en enskild firma som huserade i en postbox p� Fleminggatan p� Kungsholmen. M�rtensson hade en i sammanhanget intressant meritf�rteckning. Vid 18 �rs �lder, 1983, hade han gjort sin v�rnplikt vid kustj�garna och d�refter tagit anst�llning inom F�rsvarsmakten. Han hade avancerat till l�jtnant innan han 1989 tog avsked och sadlade om och b�rjade studera p� Polish�gskolan i Solna. Mellan 1991 och 1996 arbetade han vid Stockholmspolisen. 1997 hade han f�rsvunnit fr�n yttre tj�nst och 1999 hade han registrerat sin enskilda firma.</p><p>S�po, allts�.</p><p>Mikael bet sig i underl�ppen. En str�vsamt unders�kande journalist kunde bli paranoid f�r mindre. Mikael drog slutsatsen att han stod under diskret �vervakning men att denna var s� klumpigt utf�rd att han faktiskt hade lagt m�rke till den.</p><p>Eller var den klumpig? Den enda orsaken till att han noterat bilen var den besynnerliga nummerskylten som av en slump betydde n�got f�r honom. Hade det inte varit f�r KAB skulle han inte bev�rdigat bilen med en blick.</p><p>Under fredagen hade KAB lyst med sin fr�nvaro. Mikael var inte helt s�ker, men han trodde att han m�jligen hade haft s�llskap av en r�d Audi den dagen, men han hade misslyckats med att se bilnumret. P� l�rdagen hade dock Volvon varit tillbaka.</p><empty-line/><p>Exakt tjugo sekunder efter att Mikael Blomkvist hade l�mnat Caf� Copacabana h�jde Christer Malm sin digitala Nikon och tog en serie p� tolv bilder fr�n sin plats i skuggan p� Caf� Rossos uteservering p� andra sidan gatan. Han fotograferade de tv� m�n som kom ut fr�n caf�et strax efter Mikael och f�ljde i hans k�lvatten f�rbi Kvartersbion.</p><p>Den ene mannen var i obest�md yngre medel�lder och hade blont h�r. Den andre verkade n�got �ldre med tunt r�dblont h�r och m�rka solglas�gon. B�gge var kl�dda i jeans och m�rka skinnjackor.</p><p>De skildes vid den gr� Volvon. Den �ldre av m�nnen �ppnade bild�rren medan den yngre f�ljde efter Mikael Blomkvist till fots mot tunnelbanan.</p><p>Christer Malm s�nkte kameran och suckade. Han hade ingen aning om varf�r Mikael tagit honom �t sidan och entr�get bett honom promenera runt kvarteret vid Copacabana p� s�ndagseftermiddagen f�r att unders�ka om han kunde hitta en gr� Volvo med det aktuella registreringsnumret. Han hade f�tt instruktionen att placera sig s� att han kunde fotografera den person som enligt Mikael med stor sannolikhet skulle �ppna bild�rren strax efter tre. Samtidigt skulle han h�lla �gonen �ppna efter n�gon som eventuellt skuggade Mikael Blomkvist.</p><p>Det l�t som upptakten till en typisk Blomkvistare. Christer Malm var aldrig riktigt s�ker p� om Mikael Blomkvist var paranoid av naturen eller om han hade paranormala g�vor. Sedan h�ndelserna i Gosseberga hade Mikael blivit extremt sluten och allm�nt sv�r att kommunicera med. Detta var f�r all del inget ovanligt d� Mikael arbetade p� n�gon intrikat story � Christer hade upplevt exakt samma slutna besatthet och hemlighetsmakeri i samband med Wennerstr�mhistorien � men denna g�ng var det tydligare �n n�gonsin.</p><p>D�remot hade Christer inga sv�righeter att konstatera att Mikael Blomkvist mycket riktigt var skuggad. Han undrade vilket nytt helvete som var under uppsegling och som med stor sannolikhet skulle ta <emphasis>Millennium</emphasis>s tid, krafter och resurser i anspr�k. Christer Malm ans�g att det inte var ett bra l�ge att Blomkvista sig d� tidningens chefredakt�r hade deserterat till Den Stora Draken och <emphasis>Millennium</emphasis>s m�dosamt rekonstruerade stabilitet pl�tsligt var hotad.</p><p>Men han hade � andra sidan inte g�tt i n�got demonstrationst�g med undantag f�r Prideparaden p� minst tio �r och hade inget b�ttre f�r sig denna f�rsta maj-s�ndag �n att g�ra Mikael till viljes. Han reste sig och sl�ntrade efter den man som skuggade Mikael Blomkvist. Vilket inte ingick i instruktionen. � andra sidan f�rlorade han mannen ur sikte redan uppe p� L�ngholmsgatan.</p><empty-line/><p>En av Mikael Blomkvists f�rsta �tg�rder d� han kommit till insikt om att hans telefon sannolikt var avlyssnad hade varit att skicka ut Henry Cortez att k�pa begagnade mobiltelefoner. Cortez hade hittat ett billigt restparti Ericsson T10 f�r en spottstyver. Mikael �ppnade anonyma kontantkortskonton p� Comviq. Reservtelefonerna f�rdelades p� honom sj�lv, Malin Eriksson, Henry Cortez, Annika Giannini, Christer Malm och Dragan Armanskij. De anv�ndes bara f�r samtal som de absolut inte ville skulle avlyssnas. Normal telefontrafik skulle ske p� de vanliga offentliga numren. Vilket innebar att alla fick sl�pa med sig tv� mobiler.</p><p>Mikael �kte fr�n Copacabana till <emphasis>Millennium</emphasis> d�r Henry Cortez hade helgjouren. Sedan mordet p� Zalachenko hade Mikael uppr�ttat en jourlista som innebar att <emphasis>Millennium</emphasis>s redaktion alltid var bemannad och att n�gon sov d�r p� n�tterna. Jourlistan omfattade honom sj�lv, Henry Cortez, Malin Eriksson och Christer Malm. Varken Lottie Karim, Monica Nilsson eller marknadschefen Sonny Magnusson var medr�knade. De hade inte ens blivit tillfr�gade. Lottie Karim var notoriskt m�rkr�dd och skulle inte f�r sitt liv ha accepterat att sova ensam p� redaktionen. Monica Nilsson var minst av allt m�rkr�dd, men jobbade som en d�re med sina �mnen och var av den typen som gick hem d� arbetsdagen var slut. Och Sonny Magnusson var 61 �r och hade inget med det redaktionella att g�ra och skulle snart g� p� semester.</p><p>�N�got nytt?� undrade Mikael.</p><p>�Inget s�rskilt�, sa Henry Cortez. �Nyheterna i dag handlar f�rst�s om f�rsta maj.�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Jag kommer att sitta h�r i ett par timmar. Ta ledigt och kom tillbaka vid niotiden i kv�ll.�</p><p>N�r Henry Cortez hade f�rsvunnit gick Mikael till sitt skrivbord och plockade upp den anonyma mobilen. Han ringde till frilansjournalisten Daniel Olofsson i G�teborg. <emphasis>Millennium</emphasis> hade under �ren publicerat flera texter av Olofsson, och Mikael hade stort f�rtroende f�r hans journalistiska f�rm�ga att sopa ihop grundmaterial.</p><p>�Hej Daniel. Mikael Blomkvist h�r. �r du ledig?�</p><p>�Jo.�</p><p>�Jag har ett researchjobb jag beh�ver f� gjort. Du kan fakturera f�r fem dagar och det kommer inte att resultera i n�gon text. Eller r�ttare sagt � du f�r g�rna skriva en text i �mnet s� publicerar vi, men det �r allts� bara research vi �r ute efter.�</p><p>�Shoot.�</p><p>�Det �r lite k�nsligt. Du f�r inte diskutera det h�r med n�gon utom mig, och du f�r bara kommunicera med mig via hotmail. Jag vill inte att du ens ska s�ga att du g�r research p� uppdrag av <emphasis>Millennium</emphasis>.�</p><p>�Det h�r l�ter kul. Vad �r du ute efter?�</p><p>�Jag vill att du ska g�ra ett arbetsplatsreportage fr�n Sahlgrenska sjukhuset. Vi kallar reportaget <emphasis>Cityakuten</emphasis> och det ska spegla skillnaden mellan verkligheten och TV-serien. Jag vill att du bes�ker och f�ljer arbetet p� akuten och intensiven under ett par dagar. Pratar med l�kare, sk�terskor och st�dpersonal och alla som jobbar d�r. Hur �r arbetsvillkoren? Vad g�r de? Allt s�dant. Bilder, naturligtvis.�</p><p>�Intensiven?� undrade Olofsson.</p><p>�Just det. Jag vill att du fokuserar p� efterv�rden av sv�rt skadade patienter i Korridor 11C. Jag vill veta hur korridoren ser ut p� planritning, vilka som jobbar d�r, hur de ser ut och vad de har f�r bakgrund.�</p><p>�Hmm�, sa Daniel Olofsson. Om jag inte tar fel s� v�rdas en viss Lisbeth Salander p� 11C.�</p><p>Han var inte tappad bakom en vagn.</p><p>�S�ger du det?� sa Mikael Blomkvist. �Intressant. Ta reda p� vilket rum hon finns i och vad som finns i omgivande rum och vilka rutinerna kring henne �r.�</p><p>�Jag anar att det h�r reportaget kommer att handla om n�got helt annat�, sa Daniel Olofsson.</p><p>�Som sagt � Jag vill bara ha den research du tar fram.�</p><p>De utbytte hotmailadresser.</p><p>Lisbeth Salander l�g p� rygg p� golvet p� sitt rum p� Sahlgrenska d� syster Marianne �ppnade d�rren.</p><p>�Hmm�, sa syster Marianne och markerade d�rigenom sina dubier om det l�mpliga i att ligga p� golvet p� intensivv�rdsavdelningen. Men hon accepterade att det var patientens enda rimliga motionsplats.</p><p>Lisbeth Salander var genomsvettig och hade �gnat trettio minuter �t att f�rs�ka g�ra armh�vningar och t�njningar och situps enligt de rekommendationer som hennes terapeut hade l�mnat. Hon hade ett schema p� en l�ng rad r�relser hon skulle utf�ra varje dag f�r att st�rka muskulaturen i skuldra och h�ft efter operationen tre veckor tidigare. Hon andades tungt och k�nde sig helt ur form. Hon blev snabbt tr�tt och det stramade och v�rkte i axeln vid minsta anstr�ngning. D�remot var hon tvekl�st p� b�ttringsv�gen. Huvudv�rken som hade pl�gat henne den f�rsta tiden efter operationen hade avklingat och upptr�dde endast sporadiskt.</p><p>Hon ans�g att hon var s� pass frisk att hon utan tvekan hade kunnat l�mna sjukhuset eller �tminstone linka ut fr�n sjukhuset om det hade varit m�jligt, vilket det inte var. Dels hade l�karna �nnu inte deklarerat att hon var frisk, och dels var d�rren till hennes rum st�ndigt l�st och bevakad av en inhyrd j�vla torped fr�n Securitas, som satt placerad i en stol ute i korridoren.</p><p>D�remot var hon tillr�ckligt frisk f�r att ha omplacerats till en vanlig rehabiliteringsavdelning. Efter n�gra turer fram och tillbaka hade dock polis och sjukhusledning kommit �verens om att Lisbeth skulle kvarstanna i rum 18 tills vidare. Orsaken var att rummet var enkelt att bevaka, att det fanns st�ndig bemanning i n�rheten och att rummet l�g avsides i slutet av den L-formade korridoren. Det hade f�ljaktligen varit enklare att tills vidare beh�lla henne i korridor 11C, d�r personalen var s�kerhetsmedveten efter mordet p� Zalachenko och redan k�nde till problematiken kring hennes person, �n att flytta henne till en helt ny avdelning med allt vad det innebar av f�r�ndrade rutiner.</p><p>Hennes vistelse p� Sahlgrenska var i vilket fall en fr�ga om ytterligare n�gra veckor. S� fort l�karna skrev ut henne skulle hon flyttas till Kronobergsh�ktet i Stockholm i v�ntan p� r�tteg�ng. Och den person som beslutade n�r detta var dags var doktor Anders Jonasson.</p><p>Det hade dr�jt hela tio dagar efter skotten i Gosseberga innan doktor Jonasson gett tillst�nd f�r polisen att genomf�ra ett f�rsta ordentligt f�rh�r, vilket i Annika Gianninis �gon var alldeles utm�rkt. Anders Jonasson hade dessv�rre �ven satt k�ppar i hjulet f�r Annikas egen �tkomst till sin klient. Vilket var irriterande.</p><p>Efter tumultet i samband med mordet p� Zalachenko hade han gjort en stor utv�rdering av Lisbeth Salanders tillst�nd och d� v�gt in det faktum att Lisbeth Salander rimligen m�ste vara utsatt f�r en stor portion stress med tanke p� att hon varit misst�nkt f�r trippelmord. Anders Jonasson hade ingen aning om hennes eventuella skuld eller oskuld, och som l�kare var han heller inte det minsta intresserad av svaret p� den fr�gan. Han gjorde bara bed�mningen att Lisbeth Salander var utsatt f�r stress. Hon hade blivit skjuten tre g�nger, och en av kulorna hade tr�ffat henne i hj�rnan och s� n�r d�dat henne. Hon hade feber som inte ville ge med sig och hon hade kraftig huvudv�rk.</p><p>Han hade valt det s�kra f�r det os�kra. Mordmisst�nkt eller inte s� var hon hans patient och hans uppgift var att s�rja f�r hennes snara tillfrisknande. Han utf�rdade d�rf�r ett bes�ksf�rbud som inte hade n�gon anknytning till �klagarens juridiskt motiverade bes�ksf�rbud. Han ordinerade medicinering och fullst�ndig vila.</p><p>Eftersom Anders Jonasson ans�g att total isolering var ett s� inhumant s�tt att bestraffa m�nniskor att det faktiskt gr�nsade till tortyr och att ingen m�nniska m�dde bra av att vara helt �tskild fr�n sina v�nner, beslutade han att Lisbeth Salanders advokat Annika Giannini skulle tj�nstg�ra som st�llf�retr�dande v�n. Jonasson hade ett allvarligt samtal med Annika Giannini och f�rklarade att hon skulle f� tilltr�de till Lisbeth Salander en timme varje dag. Under denna tid fick hon bes�ka henne, samtala med henne eller bara sitta tyst och h�lla henne s�llskap. Samtalen skulle dock i g�rligaste m�n inte handla om Lisbeth Salanders v�rldsliga problem och stundande juridiska bataljer.</p><p>�Lisbeth Salander har blivit skjuten i huvudet och �r faktiskt allvarligt skadad�, f�rklarade han. �Jag tror att hon �r utom fara, men det finns alltid risk f�r att bl�dningar uppst�r eller att komplikationer tillst�ter. Hon beh�ver vila och hon m�ste f� l�ka. F�rst d�refter kan hon b�rja ta itu med sina juridiska problem.�</p><p>Annika Giannini hade f�rst�tt logiken i doktor Jonassons resonemang. Hon f�rde n�gra allm�nna samtal med Lisbeth Salander och gav en antydan om hur hennes och Mikaels strategi s�g ut, men under den f�rsta tiden hade hon ingen m�jlighet att g� in i n�gra detaljerade resonemang. Lisbeth Salander var helt enkelt s� drogad och utmattad att hon ofta somnade mitt i deras samtal.</p><empty-line/><p>Dragan Armanskij granskade Christer Malms bildserie av de tv� m�n som hade f�ljt efter Mikael Blomkvist fr�n Copacabana. Bilderna var knivskarpa.</p><p>�Nej�, sa han. �Jag har aldrig sett dem tidigare.�</p><p>Mikael Blomkvist nickade. De tr�ffades i Armanskijs arbetsrum p� Milton Security p� m�ndagsmorgonen. Mikael hade g�tt in i byggnaden genom garaget.</p><p>�Den �ldre �r allts� G�ran M�rtensson som �ger Volvon. Han har f�ljt efter mig som ett d�ligt samvete i �tminstone en vecka, men det kan f�rst�s ha p�g�tt l�ngre.�</p><p>�Och du p�st�r att han �r S�po.�</p><p>Mikael pekade p� den bakgrund han satt ihop om M�rtenssons karri�r. Den talade f�r sig sj�lv. Armanskij tvekade. Han upplevde motstridiga k�nslor inf�r Blomkvists avsl�jande.</p><p>Det var en sak att statliga hemliga poliser alltid gjorde bort sig. Det var sakernas naturliga tillst�nd inte bara f�r S�po utan f�r sannolikt alla v�rldens underr�ttelsetj�nster. F�r guds skull, franska hemliga polisen hade skickat ett team attackdykare till Nya Zeeland f�r att spr�nga Greenpeacefartyget Rainbow Warrior. Vilket m�ste betraktas som v�rldshistoriens mest korkade underr�ttelseoperation, m�jligen med undantag f�r president Nixons inbrott i Watergate. Med s� korkad bef�lsordning var det inte att undra p� att skandaler uppstod. Framg�ngarna rapporteras aldrig. D�remot kastade sig media �ver s�kerhetspolisen d� n�got otillb�rligt eller korkat eller misslyckat �gde rum och med all den klokskap som efterhandskunskap ger.</p><p>Armanskij hade aldrig begripit svensk medias f�rh�llande till S�po.</p><p>� ena sidan betraktade media S�po som en f�rtr�fflig k�lla, och n�stan vilken ogenomt�nkt politisk dumhet som helst resulterade i braskande rubriker. S�po misst�nker att � Ett uttalande fr�n S�po var en tung k�lla i rubriken.</p><p>� andra sidan �gnade sig media och politiker av varierande kul�r �t att med s�llsynt grundlighet avr�tta S�poister som spionerade p� svenska medborgare n�r de blev ertappade. D�ri l�g n�got s� mots�gelsefullt att Armanskij vid tillf�llen hade konstaterat att varken politiker eller media var riktigt kloka.</p><p>Armanskij hade inte n�got emot att S�po existerade. N�gon m�ste ha ansvar f�r att se till att nationalbolsjevikiska d�rfinkar som f�rl�st sig p� Bakunin, eller vem fan s�dana nynazister nu l�ste, inte totade ihop en bomb av konstg�dsel och olja och placerade den i en sk�pbil utanf�r Rosenbad. Allts� beh�vdes S�po, och Armanskij ans�g att lite sm�spionerande inte alltid var av ondo, s� l�nge syftet var att v�rna medborgarnas allm�nna trygghet.</p><p>Problemet var f�rst�s att en organisation som har till uppgift att spionera p� medborgare m�ste st� under den mest rigida offentliga kontroll och att det m�ste finnas en exceptionellt h�g grad av konstitutionell insyn. Problemet med S�po var att det var n�stan om�jligt f�r politiker och riksdagsm�n att f� insyn, ens d� statsministern tillsatte en s�rskild utredare som p� papperet skulle ha tillg�ng till allt. Armanskij hade f�tt l�na Carl Lidboms bok <emphasis>Ett uppdrag</emphasis> och l�st den med stigande f�rv�ning. I USA skulle ett tiotal ledande S�poister omedelbart ha h�ktats f�r obstruktion och tvingats paradera inf�r n�got offentligt utskottsf�rh�r i kongressen. I Sverige var de till synes o�tkomliga.</p><p>Fallet Lisbeth Salander visade att n�got var sjukt inom organisationen men n�r Mikael Blomkvist hade kommit �ver och gett honom en s�ker mobiltelefon hade Dragan Armanskijs f�rsta reaktion varit att Blomkvist var paranoid. F�rst d� han satt sig in i detaljerna och studerat Christer Malms bilder hade han motvilligt konstaterat att Blomkvist hade fog f�r sina misstankar. Vilket inte b�dade gott utan antydde att den konspiration som femton �r tidigare drabbat Lisbeth Salander inte varit en tillf�llighet.</p><p>Det var helt enkelt f�r m�nga sammantr�ffanden f�r att det skulle vara en slump. L�t g� f�r att Zalachenko kunde bli m�rdad av en tokig r�ttshaverist. Men inte i samma stund som b�de Mikael Blomkvist och Annika Giannini blev bestulna p� det dokument som utgjorde grundstenen i bevisb�rdan. Det var ett el�nde. Och dessutom gick stj�rnvittnet Gunnar Bj�rck iv�g och h�ngde sig.</p><p>�Okej�, sa Armanskij och samlade ihop Mikaels dokumentation. ��r vi �verens om att jag tar det h�r vidare till min kontakt?�</p><p>�Det �r allts� en person som du s�ger att du litar p�.�</p><p>�Jag vet att det �r en person med h�g moral och stor demokratisk vandel.�</p><p>�Inom S�po�, sa Mikael Blomkvist med uppenbart tvivel i r�sten.</p><p>�Vi m�ste vara �verens. B�de jag och Holger Palmgren har accepterat din plan och samarbetar med dig. Men jag h�vdar att vi inte klarar av den h�r saken helt p� egen hand. Vi m�ste hitta allierade inom byr�kratin om det h�r inte ska ta en �nde med f�rskr�ckelse.�</p><p>�Okej�, nickade Mikael motvilligt. �Jag �r s� van att alltid avsluta mitt engagemang i det �gonblick <emphasis>Millennium</emphasis> g�r i tryck. Jag har aldrig tidigare l�mnat ut information om en story innan den �r publicerad.�</p><p>�Men det har du redan gjort i det h�r fallet. Du har redan ber�ttat f�r mig, f�r din syster och f�r Palmgren.�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Och du har gjort det d�rf�r att �ven du inser att det h�r �rendet finns l�ngt bortom en rubrik i din tidning. I det h�r fallet �r du inte en objektiv reporter utan en akt�r i h�ndelseutvecklingen.�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Och som akt�r beh�ver du hj�lp f�r att lyckas i dina m�ls�ttningar.�</p><p>Mikael nickade. Han hade i vilket fall inte ber�ttat hela sanningen f�r vare sig Armanskij eller Annika Giannini. Han hade fortfarande hemligheter som han delade med Lisbeth Salander. Han skakade hand med Armanskij.</p></section><section><title><p>KAPITEL 9: ONSDAG 4 MAJ</p></title><p>Tre dagar efter att Erika Berger tilltr�tt som praktiserande chefredakt�r p� SMP avled chefredakt�r H�kan Morander vid lunchtid. Han hade suttit i glasburen hela morgonen medan Erika tillsammans med redaktionssekreteraren Peter Fredriksson haft ett m�te med sportredaktionen f�r att hon skulle f� h�lsa p� medarbetare och s�tta sig in i hur de arbetade. Fredriksson var 45 �r gammal och liksom Erika Berger relativt ny p� SMP. Han hade bara arbetat p� tidningen i fyra �r. Han var tystl�ten, allm�nt kompetent och behaglig, och Erika hade redan best�mt att hon till stor del skulle f�rlita sig p� Fredrikssons insikter d� hon tog kommandot �ver skutan. Hon �gnade en stor del av sin tid �t att bed�ma vilka hon kunde lita p� och som hon omedelbart t�nkte knyta till sin nya regim. Fredriksson var definitivt en av kandidaterna. N�r de �terkom till centraldesken s�g de H�kan Morander resa sig och komma fram till d�rren i glasburen.</p><p>Han s�g h�pen ut.</p><p>Sedan b�jde han sig tv�rt fram�t och grep ryggst�det p� en kontorsstol i n�gra sekunder innan han f�ll till golvet.</p><p>Han var d�d innan ambulansen ens hunnit anl�nda.</p><p>Det r�dde en f�rvirrad st�mning p� redaktionen p� eftermiddagen. Styrelseordf�rande Borgsj� anl�nde vid tv�tiden och samlade medarbetarna till en kort minnesstund. Han pratade om hur Morander hade vigt de sista femton �ren av sitt liv �t tidningen och om det pris journalistiken ibland kr�ver. Han h�ll en tyst minut. N�r den var �ver s�g han sig os�kert omkring som om han inte riktigt visste hur han skulle forts�tta.</p><p>Att m�nniskor d�r p� sin arbetsplats �r ovanligt � till och med s�llsynt. M�nniskor ska ha godheten att dra sig tillbaka f�r att d�. De ska f�rsvinna in i pension eller sjukv�rden och pl�tsligt bli f�rem�l f�r samtal i lunchrummet n�gon dag. H�rde du f�rresten att gamle Karlsson dog i fredags. Jo, det var hj�rtat. Facket ska skicka blommor till begravningen. Att d� mitt p� sin arbetsplats och inf�r medarbetarnas �gon var p�tr�ngande p� ett helt annat s�tt. Erika noterade den chock som hade l�grat sig �ver redaktionen. SMP stod utan roder. Hon ins�g pl�tsligt att flera medarbetare sneglade p� henne. Det ok�nda kortet.</p><p>Utan att vara ombedd och utan att riktigt veta vad hon skulle s�ga harklade hon sig, tog ett halvt kliv fram�t och talade med h�g och fast st�mma.</p><p>�Jag k�nde H�kan Morander i sammanlagt tre dagar. Det �r en kort tid, men utifr�n det lilla jag hann se av honom kan jag �rligt s�ga att jag g�rna hade f�tt m�jlighet att l�ra k�nna honom b�ttre.�</p><p>Hon gjorde en paus d� hon i �gonvr�n s�g att Borgsj� tittade p� henne. Han verkade f�rv�nad �ver att hon alls yttrat sig. Hon tog ytterligare ett kliv fram�t. Le inte. Du f�r inte le. D� ser du os�ker ut. Hon h�jde r�sten en aning.</p><p>�Moranders hastiga bortg�ng kommer att skapa problem h�r p� redaktionen. Jag skulle ha eftertr�tt honom f�rst om tv� m�nader och f�rlitade mig p� att jag skulle f� tid att ta del av hans erfarenheter.�</p><p>Hon m�rkte att Borgsj� �ppnade munnen f�r att s�ga n�gonting.</p><p>�Nu kommer det inte att ske och vi kommer att uppleva en tid av omst�llningar. Men Morander var chefredakt�r f�r en dagstidning och den h�r tidningen ska utkomma �ven i morgon. Nu �r det nio timmar kvar till sista tryck och fyra timmar kvar innan ledarsidan g�r. F�r jag fr�ga er � vem bland medarbetarna var Moranders b�ste v�n och n�rmast f�rtrogne?�</p><p>En kort tystnad uppstod d� medarbetarna sneglade p� varandra. Till sist h�rde Erika en st�mma fr�n v�nster.</p><p>�Det var nog jag.�</p><p>Gunnar Magnusson, 61 �r, redaktionssekreterare p� ledarsidan och medarbetare p� SMP sedan trettiofem �r.</p><p>�N�gon m�ste s�tta sig ned och skriva en runa �ver Morander. Jag kan inte g�ra det � det vore f�rm�tet av mig. Orkar du med att skriva den texten?�</p><p>Gunnar Magnusson tvekade en stund men nickade sedan.</p><p>�Jag tar det�, sa han.</p><p>�Vi anv�nder hela ledarsidan och st�ller allt annat material.�</p><p>Gunnar nickade.</p><p>�Vi beh�ver bilder �� Hon sneglade till h�ger och uppt�ckte bildchefen Lennart Torkelsson. Han nickade.</p><p>�Vi beh�ver komma ig�ng med arbetet. Det kommer kanske att gunga en smula under den n�rmaste tiden. D� jag beh�ver hj�lp med att fatta beslut kommer jag att r�dfr�ga er och f�rlita mig p� er kompetens och erfarenhet. Ni vet hur den h�r tidningen g�rs, medan jag fortfarande har en tid i skolb�nken framf�r mig.�</p><p>Hon v�nde sig till redaktionssekreteraren Peter Fredriksson.</p><p>�Peter, jag f�rstod fr�n Morander att du var en m�nniska han hade stort f�rtroende f�r. Du f�r bli min mentor under den n�rmaste tiden och dra ett lite tyngre lass �n vanligt. Jag kommer att be dig vara min r�dgivare. �r det okej med dig?�</p><p>Han nickade. Vad annat kunde han g�ra?</p><p>Hon v�nde sig �ter till ledarsidan.</p><p>�En sak till � Morander satt och skrev sin ledare tidigare i f�rmiddags. Gunnar, kan du g� in i hans dator och se efter om den blev klar? �ven om den inte �r helt avslutad s� publicerar vi den i alla fall. Det var H�kan Moranders sista ledare och det vore synd och skam att inte publicera den. Den tidning vi g�r i dag �r fortfarande H�kan Moranders tidning.�</p><p>Tystnad.</p><p>�Om det �r n�gra av er som beh�ver ta en paus f�r att vara f�r er sj�lva och t�nka en stund, g�r det utan att k�nna d�ligt samvete. Ni vet alla vad vi har f�r deadlines.�</p><p>Tystnad. Hon noterade att n�gra nickade ett halvt godk�nnande.</p><p>�<emphasis>Go to work boys and girls</emphasis>�, sa hon med l�g st�mma.</p><empty-line/><p>Jerker Holmberg slog ut med h�nderna i en hj�lpl�s gest. Jan Bublanski och Sonja Modig s�g tvivlande ut. Curt Svensson s�g neutral ut. Alla tre granskade resultatet av den f�runders�kning som Holmberg hade avslutat p� morgonen.</p><p>�Ingenting?� sa Sonja Modig. Hon l�t undrande.</p><p>�Ingenting�, sa Holmberg och skakade p� huvudet. �Patologens slutrapport kom nu p� morgonen. Det finns inget som tyder p� n�got annat �n sj�lvmord genom h�ngning.�</p><p>Alla flyttade blicken till de fotografier som tagits i vardagsrummet i sommarhuset i Sm�dalar�. Allt pekade p� att Gunnar Bj�rck, bitr�dande chef p� S�kerhetspolisens utl�nningsrotel, sj�lvmant hade klivit upp p� en pall, f�st en snara i lampkroken och lagt den runt sin egen hals och med stor beslutsamhet sparkat pallen flera meter ifr�n sig. Patologen var tveksam om den exakta tidpunkten f�r d�dens intr�ffande, men hade slutligen fastslagit eftermiddagen den 12 april. Bj�rck hade hittats den 17 april av ingen mindre �n Curt Svensson. Detta hade skett sedan Bublanski vid upprepade tillf�llen f�rs�kt f� kontakt med Bj�rck och slutligen irriterat skickat Svensson att plocka in honom igen.</p><p>N�gon g�ng under dessa dagar hade lampkroken i taket gett vika f�r tyngden och Bj�rcks kropp hade rasat ned i golvet. Svensson hade sett kroppen genom ett f�nster och slagit larm. Bublanski och andra som kom till platsen hade fr�n b�rjan bed�mt det som en brottsplats och uppfattat det som att Bj�rck hade blivit garrotterad av n�gon. Det var f�rst den tekniska unders�kningen som senare p� dagen hittade lampkroken. Jerker Holmberg hade f�tt uppdrag att utreda hur Bj�rck hade d�tt.</p><p>�Det finns ingenting som tyder p� brott eller att Bj�rck inte var ensam vid tillf�llet�, sa Holmberg.</p><p>�Lampan ��</p><p>�Taklampan har fingeravtryck fr�n �garen till huset � som satte upp den f�r tv� �r sedan � och Bj�rck sj�lv. Det antyder att han har lyft ned lampan.�</p><p>�Varifr�n kommer snaran?�</p><p>�Fr�n flaggst�ngen p� bakg�rden. N�gon hade skurit av drygt tv� meter lina. Det l�g en morakniv p� f�nsterbr�det utanf�r altand�rren. Enligt �garen till huset �r det hans kniv. Den brukar finnas i en verktygsl�da under diskb�nken. Bj�rcks fingeravtryck finns p� b�de skaftet och bladet samt p� verktygsl�dan.�</p><p>�Hmm�, sa Sonja Modig.</p><p>�Vad var det f�r knopar?� undrade Curt Svensson.</p><p>�Vanliga k�rringknutar. Sj�lva strypsnaran �r bara en �gla. Det �r m�jligen det enda som �r lite anm�rkningsv�rt. Bj�rck var seglingskunnig och visste hur man sl�r riktiga knopar. Men vem vet hur mycket en m�nniska som t�nker beg� sj�lvmord bryr sig om formen p� knoparna.�</p><p>�Droger?�</p><p>�Enligt den toxologiska rapporten hade Bj�rck sp�r av kraftigt sm�rtstillande tabletter i blodet. Det �r receptbelagd medicin av ett slag som Bj�rck f�tt utskrivet. Han hade �ven sp�r av alkohol men ingen promillehalt att tala om. Han var med andra ord mer eller mindre nykter.�</p><p>�Patologen skriver att det fanns skraps�r.�</p><p>�Ett tre centimeter l�ngt skraps�r p� utsidan av v�nster kn�. En rispa. Jag har funderat p� det men det kan ha uppst�tt p� ett dussin olika s�tt � till exempel att han st�tt emot en stolskant eller liknande.�</p><p>Sonja Modig h�ll upp ett foto som visade Bj�rcks deformerade ansikte. Snaran hade skurit in s� djupt att sj�lva linan inte kunde ses under hudvecket. Ansiktet s�g groteskt svullet ut.</p><p>�Vi kan fastsl� att han f�rmodligen h�ngt i flera timmar, f�rmodligen n�rmare ett dygn, innan kroken gav vika. Allt blod finns dels i huvudet, d�r strypsnaran gjorde att blodet inte kunde rinna ned i kroppen, dels i l�gre extremiteter. D� kroken brast slog han emot kanten av vardagsrumsbordet med br�stkorgen. D�r har en djup krosskada uppkommit. Men detta s�r uppstod l�ngt efter att han redan avlidit.�</p><p>�J�vla s�tt att d� p�, sa Curt Svensson.</p><p>�Jag vet inte det. Snaran var s� tunn att den skar in djupt och stoppade blodtillf�rseln. Han torde ha varit medvetsl�s inom n�gra sekunder och d�d inom en eller tv� minuter.�</p><p>Bublanski slog med avsmak ihop f�runders�kningen. Han gillade inte det h�r. Han gillade absolut inte att b�de Zalachenko och Bj�rck tycktes ha d�tt samma dag. Den ene skjuten av en tokig r�ttshaverist och den andre f�r egen hand. Men inga spekulationer i v�rlden kunde �ndra det faktum att brottsplatsunders�kningen inte gav minsta st�d f�r teorin att n�gon hade bist�tt Bj�rcks h�danf�rd.</p><p>�Han stod under stor press�, sa Bublanski. �Han visste att Zalachenkoaff�ren var p� v�g att uppdagas och att han sj�lv riskerade att �ka dit f�r brott mot sexk�pslagen och h�ngas ut i media. Jag undrar vad han var mest r�dd f�r. Han var sjuk och hade haft kronisk sm�rta en l�ng tid � Jag vet inte. Jag skulle ha uppskattat om han hade l�mnat ett brev eller n�got.�</p><p>�M�nga som beg�r sj�lvmord skriver aldrig n�got avskedsbrev.�</p><p>�Jag vet. Okej. Vi har inget val. Vi l�gger Bj�rck till handlingarna.�</p><empty-line/><p>Erika Berger kunde inte f�rm� sig att omedelbart s�tta sig p� Moranders stol i glasburen och skjuta hans personliga �godelar �t sidan. Hon gjorde upp med Gunnar Magnusson att prata med Moranders familj om att �nkan, n�r det var l�mpligt, skulle g�ra ett bes�k och sortera ut det som tillh�rde henne.</p><p>Ist�llet l�t hon rensa en yta vid centraldesken mitt i redigeringshavet d�r hon st�llde upp sin laptop och tog kommandot. Det var kaotiskt. Men tre timmar efter att hon i flygande fl�ng tagit �ver rodret p� SMP gick ledarsidan i tryck. Gunnar Magnusson hade satt ihop en fyrspaltare om H�kan Moranders livsg�rning. Sidan var uppbyggd runt ett portr�tt av Morander i centrum, hans oavslutade ledare till v�nster och en serie bilder i underkant. Den skevade layoutm�ssigt men hade ett emotionellt genomslag som gjorde dessa brister acceptabla.</p><p>Strax f�re sex p� kv�llen gick Erika igenom rubrikerna p� ettan och diskuterade texter med redigeringschefen d� Borgsj� kom fram till henne och r�rde vid hennes axel. Hon tittade upp.</p><p>�Kan jag f� v�xla n�gra ord?�</p><p>De promenerade till kaffeautomaten i lunchrummet.</p><p>�Jag ville bara s�ga att jag �r v�ldigt n�jd med hur du tog kommandot i dag. Jag tror att du �verraskade oss alla.�</p><p>�Jag hade inte s� stort val. Men det kommer att halta innan jag �r varm i kl�derna.�</p><p>�Det �r vi medvetna om.�</p><p>�Vi?�</p><p>�Jag menar b�de personalen och styrelsen. I synnerhet styrelsen. Men efter vad som har h�nt i dag �r jag mer �n n�gonsin �vertygad om att du �r helt r�tt val. Du kom hit i grevens tid och du har tvingats ta kommandot i en mycket besv�rlig situation.�</p><p>Erika rodnade n�stan. Det hade hon inte gjort sedan hon var fjorton �r.</p><p>�F�r jag komma med ett gott r�d ��</p><p>�Naturligtvis.�</p><p>�Jag h�rde att du hade ett meningsutbyte om rubriks�ttningen med Anders Holm, nyhetschefen.�</p><p>�Vi var oense om vinklingen i texten om regeringens skattef�rslag. Han lade in en �sikt i rubriken p� nyhetsplats. D�r ska vi rapportera neutralt. �sikterna ska komma p� ledarsidan. Och medan jag �r inne p� det � jag kommer att skriva ledare d� och d�, men jag �r som sagt inte partipolitiskt aktiv och vi m�ste l�sa fr�gan om vem som blir chef f�r ledarredaktionen.�</p><p>�Magnusson f�r ta �ver tills vidare�, sa Borgsj�.</p><p>Erika Berger ryckte p� axlarna.</p><p>�Mig kvittar det vem ni utser. Men det b�r vara en person som tydligt st�r f�r tidningens �sikter.�</p><p>�Jag f�rst�r. Det jag ville s�ga �r att du nog f�r ge Holm lite sv�ngrum. Han har jobbat p� SMP l�nge och varit nyhetschef i femton �r. Han vet vad han g�r. Han kan vara en tv�rvigg men �r praktiskt taget oumb�rlig.�</p><p>�Jag vet. Morander ber�ttade det. Men n�r det g�ller nyhetspolicy f�r han nog r�tta in sig i ledet. N�r allt kommer omkring s� anst�llde ni mig f�r att f�rnya tidningen.�</p><p>Borgsj� nickade eftert�nksamt.</p><p>�Okej. Vi f�r l�sa problemen efterhand som de dyker upp.�</p><empty-line/><p>Annika Giannini var b�de tr�tt och irriterad d� hon p� onsdagskv�llen klev ombord p� X2000 p� G�teborgs central f�r att �terv�nda till Stockholm. Hon k�nde sig som om hon hade bosatt sig p� X2000 den g�ngna m�naden. Familjen hade hon knappt hunnit tr�ffa alls. Hon h�mtade kaffe i restaurangvagnen och gick till sin plats och slog upp mappen med anteckningar fr�n det senaste samtalet med Lisbeth Salander. Vilket ocks� var orsaken till att hon var tr�tt och irriterad.</p><p>Hon m�rkar, t�nkte Annika Giannini. Den lilla idioten ber�ttar inte sanningen f�r mig. Och Micke m�rkar ocks� n�got. Gudarna vet vad de sysslar med.</p><p>Hon konstaterade ocks� att eftersom hennes bror och hennes klient inte hade kommunicerat med varandra s� m�ste konspirationen � om det nu var en s�dan � vara en tyst �verenskommelse som f�ll sig naturligt. Hon f�rstod inte vad det handlade om men antog att det r�rde n�got som Mikael Blomkvist trodde var viktigt att d�lja.</p><p>Hon fruktade att det var en fr�ga om moral, vilket var hans svaga sida. Han var Lisbeth Salanders v�n. Hon k�nde sin bror och visste att han var lojal bortom enfaldens gr�ns mot m�nniskor som han en g�ng definierat som v�nner, �ven om v�nnen var om�jlig och hade k�ppr�tt fel. Hon visste ocks� att Mikael kunde acceptera m�nga dumheter men att det existerade en outtalad gr�ns som inte fick �verskridas. Exakt var denna gr�ns l�g tycktes variera fr�n person till person, men hon visste att Mikael vid n�gra tillf�llen fullst�ndigt brutit med personer som tidigare varit n�ra v�nner d�rf�r att de hade gjort n�got som han uppfattade som omoraliskt eller oacceptabelt. Vid s�dana tillf�llen blev han rigid. Brytningen var total och f�r evigt och helt odiskutabel. Mikael svarade inte ens i telefon �ven om vederb�rande ringde f�r att be om f�rl�telse p� sina bara kn�n.</p><p>Vad som r�rde sig i Mikael Blomkvists huvud begrep Annika Giannini. Vad som d�remot skedde hos Lisbeth Salander hade hon ingen aning om. Ibland trodde hon att det stod helt stilla d�ruppe.</p><p>Av Mikael hade hon f�rst�tt att Lisbeth Salander kunde vara lynnig och extremt reserverad mot sin omgivning. �nda till dess att hon tr�ffat Lisbeth Salander hade Annika trott att det skulle vara ett �verg�ende stadium och att det var en fr�ga om att vinna hennes f�rtroende. Men Annika konstaterade att efter en m�nads samtal � l�t g� f�r att de f�rsta tv� veckorna hade g�tt till spillo d�rf�r att Lisbeth Salander inte orkade med samtal � s� var konversationen i l�nga partier h�gst ensidig.</p><p>Annika hade ocks� noterat att Lisbeth Salander tidvis tycktes befinna sig i djup depression och inte hade minsta intresse av att reda ut sin situation och sin framtid. Det verkade som om Lisbeth Salander helt enkelt inte begrep eller inte brydde sig om att Annikas enda m�jlighet att ge henne ett fullgott f�rsvar berodde av om hon hade tillg�ng till alla fakta. Hon kunde inte arbeta i m�rker.</p><p>Lisbeth Salander var trulig och f�ordig. Hon gjorde l�nga tankepauser och formulerade sig exakt d� hon sa n�got. Ofta svarade hon inte alls, och ibland svarade hon pl�tsligt p� en fr�ga som Annika st�llt flera dagar tidigare. I samband med polisf�rh�ren hade Lisbeth Salander suttit mol tyst i s�ngen och tittat framf�r sig. Med ett undantag hade hon inte v�xlat ett enda ord med poliserna. Undantaget var de tillf�llen kriminalinspekt�r Marcus Erlander hade st�llt fr�gor om vad hon k�nde till om Ronald Niedermann; d� hade hon tittat p� honom och sakligt besvarat varje fr�ga. S� fort han bytte �mne hade hon tappat intresset och stirrat framf�r sig.</p><p>Annika var f�rberedd p� att Lisbeth inte skulle s�ga n�gonting till polisen. Hon pratade av princip inte med myndigheter. Vilket i detta fall var av godo. Trots att Annika formellt med j�mna mellanrum uppmanade sin klient att besvara fr�gor fr�n polisen var hon innerst inne mycket n�jd med Salanders kompakta tystnad. Orsaken var enkel. Det var en konsekvent tystnad. Den inneh�ll inga l�gner som hon kunde besl�s med och inga mots�gelsefulla resonemang som skulle se illa ut i r�tteg�ngen.</p><p>Men �ven om Annika var f�rberedd p� tystnaden s� f�rv�nades hon �ver att den var s� orubblig. N�r de var ensamma hade hon fr�gat varf�r Lisbeth s� n�rmast demonstrativt v�grade prata med polisen.</p><p>�De kommer att f�rvr�nga det jag s�ger och anv�nda det mot mig.�</p><p>�Men om du inte f�rklarar dig s� kommer du att bli d�md.�</p><p>�D� f�r det bli p� det viset. Jag har inte orsakat den h�r soppan. Och vill de d�ma mig f�r den s� �r det inte mitt problem.�</p><p>F�r Annika hade Lisbeth Salander l�ngsamt ber�ttat n�stan allt som hade h�nt i Stallarholmen, �ven om Annika oftast f�tt dra orden ur henne. Allt utom en sak. Hon f�rklarade inte hur det kom sig att Magge Lundin fick en kula i foten. Hur mycket hon �n fr�gade och tjatade s� tittade Lisbeth Salander bara oblygt p� henne och log sitt skeva leende.</p><p>Hon hade ocks� ber�ttat vad som h�nde i Gosseberga. Men hon hade inte sagt n�got om varf�r hon hade sp�rat sin far. Hade hon kommit dit f�r att m�rda sin pappa � vilket �klagaren h�vdade � eller f�r att tala honom till r�tta? Juridiskt sett var skillnaden himmelsvid.</p><p>D� Annika tog upp hennes f�rre f�rvaltare advokat Nils Bjurman blev Lisbeth �n mer f�ordig. Hennes vanliga svar var att det inte var hon som sk�t honom och att det heller inte ingick i �talet mot henne.</p><p>Och n�r Annika kom in p� sj�lva grundbulten i hela h�ndelsef�rloppet, doktor Peter Teleborians roll 1991, f�rvandlades Lisbeth till kompakt tystnad.</p><p><emphasis>Det h�r h�ller inte</emphasis>, konstaterade Annika. <emphasis>Om inte Lisbeth har f�rtroende f�r mig s� kommer vi att f�rlora r�tteg�ngen. Jag m�ste prata med Mikael.</emphasis></p><empty-line/><p>Lisbeth Salander satt p� s�ngkanten och tittade ut genom f�nstret. Hon kunde se fasaden p� andra sidan parkeringen. Hon hade suttit ost�rd och or�rlig i �ver en timme sedan Annika Giannini rest sig och i vredesmod sl�ngt igen d�rren efter sig. Hon hade huvudv�rk igen men den var mild och avl�gsen. D�remot k�nde hon sig illa till mods.</p><p>Hon var irriterad p� Annika Giannini. Ur en praktisk synvinkel kunde hon begripa varf�r hennes advokat st�ndigt tjatade om detaljer ur hennes f�rflutna. Rent rationellt f�rstod hon varf�r Annika m�ste ha alla fakta. Men hon hade inte minsta lust att prata om sina k�nslor eller sitt agerande. Hon ans�g att hennes liv var hennes privata ensak. Det var inte hennes fel att hennes far var en patologiskt sjuk sadist och m�rdare. Det var inte hennes fel att hennes bror var en massm�rdare. Och gudskelov var det ingen som visste att han var hennes bror, vilket annars med stor sannolikhet ocks� skulle l�ggas henne till last i den psykiatriska utv�rdering som f�rr eller senare skulle g�ras. Det var inte hon som hade m�rdat Dag Svensson och Mia Bergman. Det var inte hon som hade utsett en f�rvaltare som visade sig vara ett svin och en v�ldt�ktsman.</p><p>�nd� var det hennes liv som skulle v�ndas ut och in och hon som skulle tvingas f�rklara sig och be om f�rl�telse f�r att hon f�rsvarat sig.</p><p>Hon ville vara i fred. Och n�r allt kom omkring s� var det hon som m�ste leva med sig sj�lv. Hon f�rv�ntade sig inte att n�gon skulle vara hennes v�n. Annika J�vla Giannini stod troligen p� hennes sida, men det var en professionell v�nskap, eftersom hon var hennes advokat. Kalle J�vla Blomkvist fanns d�rute n�gonstans � Annika var f�ordig om sin bror och Lisbeth fr�gade aldrig. Hon f�rv�ntade sig inte att han skulle g�ra alltf�r m�nga knop d� mordet p� Dag Svensson var l�st och han hade f�tt sin story.</p><p>Hon undrade vad Dragan Armanskij ans�g om henne efter allt som hade h�nt.</p><p>Hon undrade hur Holger Palmgren uppfattade situationen.</p><p>Enligt Annika Giannini hade b�gge placerat sig i hennes ringh�rna, men det var bara ord. De kunde inte g�ra n�gonting f�r att l�sa hennes privata problem.</p><p>Hon undrade vad Miriam Wu k�nde f�r henne.</p><p>Hon undrade vad hon k�nde f�r sig sj�lv och kom till insikt om att hon mest k�nde likgiltighet inf�r hela sitt liv.</p><p>Hon st�rdes pl�tsligt av att Securitasvakten satte nyckeln i l�set och sl�ppte in doktor Anders Jonasson.</p><p>�God kv�ll, fr�ken Salander. Och hur m�r du i dag d�?�</p><p>�Okej�, svarade hon.</p><p>Han kontrollerade hennes journal och konstaterade att hon var feberfri. Hon hade vant sig vid hans bes�k som skedde ett par g�nger i veckan. Av alla m�nniskor som hanterade henne och petade p� henne var han den ende som hon k�nde ett m�tt av f�rtroende f�r. Inte vid n�got tillf�lle hade hon upplevt att han sneglat konstigt p� henne. Han bes�kte hennes rum, sm�pratade en stund och unders�kte hur hennes kropp m�dde. Han st�llde inga fr�gor om Ronald Niedermann eller Alexander Zalachenko eller om hon var galen eller varf�r polisen h�ll henne inl�st. Han tycktes bara vara intresserad av hur hennes muskler fungerade, hur l�kningen i hennes hj�rna framskred och hur hon m�dde i st�rsta allm�nhet.</p><p>Dessutom hade han bokstavligen rotat i hennes hj�rna. N�gon som rotat i hennes hj�rna m�ste behandlas med respekt, ans�g hon. Hon ins�g till sin f�rv�ning att hon upplevde bes�ken fr�n Anders Jonasson som behagliga trots att han petade p� henne och analyserade hennes feberkurvor.</p><p>��r det okej om jag f�rvissar mig om det?�</p><p>Han gjorde den vanliga unders�kningen av henne genom att titta p� hennes pupiller och lyssna p� hennes andning och m�ta hennes puls och kontrollera hennes s�nka.</p><p>�Hur m�r jag?� fr�gade hon.</p><p>�Du �r helt klart p� b�ttringsv�gen. Men du m�ste arbeta h�rdare med gymnastik. Och du kliar p� s�rskorpan p� huvudet. Sluta med det.�</p><p>Han gjorde en paus.</p><p>�F�r jag st�lla en personlig fr�ga?�</p><p>Hon sneglade p� honom. Han v�ntade till dess att hon nickade.</p><p>�Den d�r draken du har tatuerad � jag har inte sett hela tatueringen, men jag konstaterar att den �r v�ldigt stor och t�cker en stor del av din rygg. Varf�r skaffade du dig den?�</p><p>�Har du inte sett den?�</p><p>Han log pl�tsligt.</p><p>�Jag menar att jag har sett den skymta, men n�r du var helt utan kl�der i mitt s�llskap s� var jag fullt sysselsatt med att stoppa bl�dningar och operera ut kulor ur dig och s�dant.�</p><p>�Varf�r fr�gar du?�</p><p>�Av ren nyfikenhet.�</p><p>Lisbeth Salander funderade en l�ng stund. Till sist tittade hon p� honom.</p><p>�Jag skaffade den av ett privat sk�l som jag inte vill ber�tta om.�</p><p>Anders Jonasson begrundade svaret och nickade tankfullt.</p><p>�Okej. F�rl�t att jag fr�gade.�</p><p>�Vill du titta p� den?�</p><p>Han s�g f�rv�nad ut.</p><p>�Jo. Varf�r inte.�</p><p>Hon v�nde ryggen mot honom och drog linnet �ver huvudet. Hon st�llde sig s� att ljuset fr�n f�nstret f�ll p� hennes rygg. Han konstaterade att draken t�ckte ett omr�de p� den h�gra sidan av ryggen. Den b�rjade p� skuldran l�ngt uppe vid axeln och slutade med en svans en bit ned p� h�ften. Den var vacker och professionellt gjord. Den s�g ut som ett riktigt konstverk.</p><p>Efter en stund vred hon p� huvudet.</p><p>�N�jd?�</p><p>�Den �r vacker. Men det m�ste ha gjort helvetiskt ont.�</p><p>�Ja�, erk�nde hon. �Det gjorde ont.�</p><empty-line/><p>Anders Jonasson l�mnade Lisbeth Salanders sjukrum n�got konfunderad. Han var n�jd med hur hennes fysiska rehabilitering framskred. Men han blev inte klok p� den besynnerliga flickan i rummet. Man beh�vde ingen magisterexamen i psykologi f�r att dra slutsatsen att hon inte m�dde s�rskilt bra rent sj�lsligt. Hennes ton mot honom var h�vlig, men fylld av str�v misst�nksamhet. Han hade ocks� f�rst�tt att hon var h�vlig mot �vrig personal men att hon inte sa ett ljud d� polisen kom p� bes�k. Hon var extremt h�rt sluten inom ett skal och markerade hela tiden distans till omgivningen.</p><p>Polisen hade l�st in henne och en �klagare �mnade �tala henne f�r mordf�rs�k och grov misshandel. Han var f�rbryllad �ver att en s� liten och sp�d flicka hade besuttit den fysiska styrka som beh�vdes f�r den sortens grova v�ldsbrottslighet, s�rskilt som v�ldet riktat sig mot fullvuxna m�n.</p><p>Han hade fr�gat om hennes drake mest f�r att hitta ett personligt �mne han kunde prata med henne om. Han var egentligen inte intresserad av varf�r hon smyckat sig p� detta �verdrivna s�tt, men han antog att om hon hade valt att pr�gla sin kropp med en s� stor tatuering s� hade den en speciell betydelse f�r henne. Allts� var det ett bra �mne att inleda ett samtal med.</p><p>Han hade tagit f�r vana att bes�ka henne ett par g�nger i veckan. Bes�ken l�g egentligen utanf�r hans schema och det var doktor Helena Endrin som var hennes l�kare. Men Anders Jonasson var chef f�r traumaenheten och han var om�ttligt n�jd med den insats han hade gjort natten d� Lisbeth Salander rullats in p� akuten. Han hade fattat r�tt beslut d� han valde att avl�gsna kulan och s� vitt han kunde se hade hon inga sviter i form av minnesluckor, nedsatta kroppsliga funktioner eller andra handikapp efter skottskadan. Om hennes tillfrisknande fortsatte p� samma s�tt skulle hon l�mna sjukhuset med ett �rr i huvudsv�len men utan andra komplikationer. Vilka �rr som bildats i hennes sj�l kunde han inte uttala sig om.</p><p>Han promenerade till sitt kontorsrum och uppt�ckte att en man i m�rk kavaj stod lutad mot v�ggen vid hans d�rr. Han hade tovigt h�r och ett v�lansat sk�gg.</p><p>�Doktor Jonasson?�</p><p>�Ja.�</p><p>�Hej, mitt namn �r Peter Teleborian. Jag �r �verl�kare p� S:t Stefans psykiatriska klinik i Uppsala.�</p><p>�Jo, jag k�nner igen dig.�</p><p>�Bra. Jag skulle beh�va ett privat samtal med dig en stund om du har tid.�</p><p>Anders Jonasson l�ste upp d�rren till sitt rum.</p><p>�Vad kan jag hj�lpa till med?� undrade Anders Jonasson.</p><p>�Det g�ller en av dina patienter. Lisbeth Salander. Jag beh�ver f� bes�ka henne.�</p><p>�Hmm. I s� fall m�ste du beg�ra tillst�nd hos �klagaren. Hon �r h�ktad och belagd med bes�ksf�rbud. S�dana bes�k m�ste ocks� anm�las i f�rv�g hos Salanders advokat ��</p><p>�Ja ja, jag vet. Jag t�nkte att vi skulle slippa g� genom all byr�krati i det h�r fallet. Jag �r l�kare och d� kan du utan vidare ge mig tilltr�de till henne av rent medicinska sk�l.�</p><p>�Jo, det skulle kanske kunna motiveras. Men jag f�rst�r inte riktigt sammanhanget.�</p><p>�Jag var i flera �r Lisbeth Salanders psykiatriker d� hon var institutionaliserad p� S:t Stefans i Uppsala. Jag f�ljde henne fram tills hon fyllde 18 �r d� tingsr�tten sl�ppte ut henne i samh�llet, om �n under f�rvaltarskap. Jag b�r kanske n�mna att jag sj�lvfallet motsatte mig det. Sedan dess har hon f�tt driva vind f�r v�g och resultatet ser vi i dag.�</p><p>�Jag f�rst�r�, sa Anders Jonasson.</p><p>�Jag k�nner fortfarande ett stort ansvar f�r henne och skulle allts� vilja f� m�jlighet att utv�rdera hur stor f�rs�mring som �gt rum de senaste tio �ren.�</p><p>�F�rs�mring?�</p><p>�J�mf�rt med d� hon fick kvalificerad v�rd som ton�ring. Jag t�nkte att vi kunde hitta en l�mplig l�sning h�r, l�kare emellan.�</p><p>�Medan jag har det i f�rskt minne � Du kanske kan hj�lpa mig med en sak som jag inte riktigt f�rst�r, l�kare emellan, allts�. D� hon togs in h�r p� Sahlgrenska f�ranstaltade jag en stor medicinsk utv�rdering av henne. En kollega best�llde fram den r�ttsmedicinska utredningen om Lisbeth Salander. Den var f�rfattad av en doktor Jesper H. L�derman.�</p><p>�Det st�mmer. Jag var handledare f�r Jesper d� han doktorerade.�</p><p>�Jag f�rst�r. Men jag noterar att den r�ttsmedicinska utredningen �r v�ldigt vag.�</p><p>�Jas�.�</p><p>�Den inneh�ller ingen diagnos utan verkar mest vara en akademisk studie av en tigande patient.�</p><p>Peter Teleborian skrattade.</p><p>�Jo, hon �r inte l�tt att ha att g�ra med. Som framg�r av utredningen s� v�grade hon konsekvent att delta i samtal med L�derman. Det resulterade i att han av n�dv�ndighet tvingades uttrycka sig vagt. Vilket var helt korrekt av honom.�</p><p>�Jag f�rst�r. Men rekommendationen var i alla fall att hon skulle institutionaliseras.�</p><p>�Det bygger p� hennes tidigare historia. Vi har ju en m�ng�rig sammanlagd erfarenhet av hennes sjukdomsbild.�</p><p>�Och det �r det jag inte riktigt f�rst�r. D� hon togs in h�r f�rs�kte vi best�lla fram hennes journal fr�n S:t Stefans. Men vi har �nnu inte f�tt den.�</p><p>�Jag �r ledsen. Men den �r hemligst�mplad genom tingsr�ttsbeslut.�</p><p>�Jag f�rst�r. Och hur ska vi p� Sahlgrenska kunna ge henne god omv�rdnad om vi inte f�r tillg�ng till hennes journal? Det �r ju faktiskt vi som har medicinskt ansvar f�r henne nu.�</p><p>�Jag har haft hand om henne sedan hon var tolv �r gammal och jag tror inte att det finns n�gon annan l�kare i Sverige med samma insikt i hennes sjukdomsbild.�</p><p>�Vilken �r �?�</p><p>�Lisbeth Salander lider av en allvarlig psykisk st�rning. Som du vet �r psykiatri ingen exakt vetenskap. Jag vill og�rna binda mig vid en exakt diagnos. Men hon har uppenbara vanf�rest�llningar med tydliga paranoida schizofrena drag. I bilden ing�r �ven perioder av manodepression, och hon saknar empati.�</p><p>Anders Jonasson studerade doktor Peter Teleborian i tio sekunder innan han slog ut med h�nderna.</p><p>�Jag ska inte argumentera diagnos med doktor Teleborian, men har du aldrig �verv�gt en betydligt enklare diagnos?�</p><p>�Hur s�?�</p><p>�Till exempel Aspergers syndrom. Jag har f�r all del inte gjort n�gon psykiatrisk utv�rdering av henne, men om jag spontant skulle g�ra en gissning s� ligger det n�ra till hands med n�gon form av autism. Det skulle f�rklara hennes of�rm�ga att relatera till sociala konventioner.�</p><p>�Jag �r ledsen, men Aspergerpatienter brukar inte s�tta eld p� sina f�r�ldrar. Tro mig, jag har aldrig tidigare tr�ffat en s� tydligt definierad sociopat.�</p><p>�Jag uppfattar henne som sluten, men inte som en paranoid sociopat.�</p><p>�Hon �r extremt manipulativ�, sa Peter Teleborian. �Hon visar vad hon tror att du vill se.�</p><p>Anders Jonasson rynkade om�rkligt sina �gonbryn. Helt pl�tsligt gick Peter Teleborian tv�rt emot hans egen samlade bed�mning av Lisbeth Salander. Om det var n�got han inte uppfattade henne som s� var det manipulativ. Tv�rtom � hon var en m�nniska som orubbligt h�ll distans till omgivningen och inte visade n�gra emotioner alls. Han f�rs�kte j�mka ihop den bild som Teleborian m�lade upp med den bild han sj�lv hade f�tt av Lisbeth Salander.</p><p>�Och du har sett henne under en kort tid d� hon varit n�dtvunget passiv p� grund av sina skador. Jag har sett hennes v�ldsamma utbrott och oresonliga hat. Jag har �gnat m�nga �r �t att f�rs�ka hj�lpa Lisbeth Salander. Det �r d�rf�r jag �r h�r. Jag f�resl�r ett samarbete mellan Sahlgrenska och S:t Stefans.�</p><p>�Vilken sorts samarbete talar du om?�</p><p>�Du har hand om hennes fysiska problem och jag �r �vertygad om att det �r den allra b�sta v�rd hon kan f�. Men jag k�nner en stor oro f�r hennes psykiska tillst�nd och jag vill g�rna komma in i ett tidigt stadium. Jag �r beredd att erbjuda all hj�lp jag kan bist� med.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Jag beh�ver f� bes�ka henne f�r att i f�rsta hand g�ra en utv�rdering av hennes tillst�nd.�</p><p>�Jag f�rst�r. Dessv�rre kan jag inte hj�lpa dig.�</p><p>�F�rl�t?�</p><p>�Som jag sa tidigare �r hon h�ktad. Om du vill inleda en psykiatrisk behandling av henne m�ste du v�nda dig till �klagare Jervas som fattar beslut i s�dana �renden, och det m�ste ske i samr�d med hennes advokat Annika Giannini. Om det �r fr�ga om en r�ttspsykiatrisk utredning s� m�ste tingsr�tten ge dig ett uppdrag.�</p><p>�Det var just hela den byr�kratiska g�ngen jag ville undvika.�</p><p>�Jo, men jag �r ansvarig f�r henne, och om hon ska st�llas inf�r r�tta inom en snar framtid m�ste vi ha klara papper p� alla �tg�rder vi har vidtagit. Allts� m�ste vi ha denna byr�kratiska g�ng.�</p><p>�Jag f�rst�r. D� kan jag avsl�ja att jag redan har f�tt en f�rfr�gan fr�n �klagare Richard Ekstr�m i Stockholm om att g�ra en r�ttspsykiatrisk utredning. Det kommer att bli aktuellt i samband med r�tteg�ngen.�</p><p>�S� bra. D� kommer du att f� bes�kstillst�nd utan att vi beh�ver tumma p� reglementet.�</p><p>�Men medan vi �gnar oss �t byr�krati finns en risk f�r att hennes tillst�nd st�ndigt f�rs�mras. Jag �r bara intresserad av hennes h�lsa.�</p><p>�Det �r jag med�, sa Anders Jonasson. �Och oss emellan kan jag notera att jag inte ser n�gra tecken p� att hon skulle vara psykiskt sjuk. Hon �r illa tilltygad och befinner sig i en pressad situation. Men jag uppfattar absolut inte att hon skulle vara schizofren eller lida av paranoida tv�ngsf�rest�llningar.�</p><empty-line/><p>Doktor Peter Teleborian anv�nde ytterligare en l�ng stund �t att f�rs�ka f�rm� Anders Jonasson att �ndra sitt beslut. N�r han sent omsider ins�g att det var fruktl�st reste han sig tv�rt och tog adj�.</p><p>Anders Jonasson satt en l�ng stund och betraktade fundersamt den stol Teleborian suttit i. Det var f�r all del inte ovanligt att andra l�kare kontaktade honom med r�d eller synpunkter p� behandlingen. Men det r�rde n�stan uteslutande patienter med en l�kare som redan svarade f�r n�gon form av p�g�ende behandling. Han hade aldrig tidigare varit med om att en psykiatriker landat som ett flygande tefat och n�rmast insisterat p� att han skulle f� tilltr�de till en patient utanf�r all regulj�r byr�krati och som han uppenbarligen inte behandlat p� m�nga �r. Efter en stund sneglade Anders Jonasson p� sitt armbandsur och konstaterade att det var strax f�re sju p� kv�llen. Han lyfte telefonen och ringde till Martina Karlgren, den psykolog och jourhavande medm�nniska som Sahlgrenska erbj�d traumapatienter.</p><p>�Hej. Jag antar att du har g�tt f�r dagen. St�r jag?�</p><p>�Ingen fara. Jag �r hemma och g�r inget s�rskilt.�</p><p>�Jag �r lite fundersam. Du har pratat med v�r patient Lisbeth Salander. Kan du ber�tta vad du har f�r intryck av henne.�</p><p>�Tja, jag har bes�kt henne tre g�nger och erbjudit henne samtal. Hon har v�nligt men best�mt avb�jt.�</p><p>�Vad �r ditt intryck av henne?�</p><p>�Hur menar du?�</p><p>�Martina, jag vet att du inte �r psykiatriker, men du �r en klok och f�rst�ndig m�nniska. Vad har du f�tt f�r intryck av henne?�</p><p>Martina Karlgren tvekade en stund.</p><p>�Jag �r inte s�ker p� hur jag ska besvara fr�gan. Jag tr�ffade henne tv� g�nger d� hon var relativt nyinkommen och var s� illa d�ran att jag inte fick n�gon riktig kontakt med henne. Sedan bes�kte jag henne f�r ungef�r en vecka sedan p� beg�ran av Helena Endrin.�</p><p>�Varf�r bad Helena dig att bes�ka henne?�</p><p>�Lisbeth Salander h�ller p� att tillfriskna. Hon ligger huvudsakligen och stirrar upp i taket. Doktor Endrin ville att jag skulle titta till henne.�</p><p>�Och vad h�nde?�</p><p>�Jag presenterade mig. Vi pratade i ett par minuter. Jag fr�gade hur hon m�dde och om hon k�nde behov av att ha n�gon att prata med. Hon sa att hon inte gjorde det. Jag fr�gade om jag kunde hj�lpa henne med n�got. Hon bad mig smuggla in ett paket cigaretter.�</p><p>�Var hon irriterad eller fientlig?�</p><p>Martina Karlgren funderade en stund.</p><p>�Nej, det vill jag inte p�st�. Hon var lugn men h�ll en stor distans. Jag uppfattade hennes b�n om att jag skulle smuggla cigaretter mer som ett sk�mt �n som en seri�s beg�ran. Jag fr�gade om hon ville l�sa n�got, om jag kunde ge henne b�cker av n�got slag. Det ville hon f�rst inte, men sedan fr�gade hon om jag hade n�gra vetenskapliga tidskrifter som handlade om genetik och hj�rnforskning.�</p><p>�Om vad?�</p><p>�Genetik.�</p><p>�Genetik?�</p><p>�Ja. Jag sa att det fanns n�gra popul�rvetenskapliga b�cker i �mnet i v�rt bibliotek. Det var hon inte intresserad av. Hon sa att hon hade l�st b�cker i �mnet tidigare och n�mnde n�gra standardverk som jag aldrig hade h�rt talas om. Hon var allts� mera intresserad av ren forskning i �mnet.�</p><p>�Jas�?� sa Anders Jonasson f�rbluffat.</p><p>�Jag sa att vi nog inte hade s� avancerade b�cker i patientbiblioteket � vi har ju mer Philip Marlowe �n vetenskaplig litteratur � men att jag skulle se om jag kunde rota fram n�got.�</p><p>�Gjorde du det?�</p><p>�Jag gick upp och l�nade n�gra exemplar av <emphasis>Nature</emphasis> och <emphasis>New England Journal of Medicine</emphasis>. Hon blev n�jd och tackade f�r att jag gjort mig besv�r.�</p><p>�Men det �r ju t�mligen avancerade tidskrifter som mest inneh�ller uppsatser och ren forskning.�</p><p>�Hon l�ser dem med stort intresse.�</p><p>Anders Jonasson satt m�ll�s en kort stund.</p><p>�Hur bed�mer du hennes psykiska tillst�nd?�</p><p>�Sluten. Hon har inte diskuterat n�got som helst privat med mig.�</p><p>�Uppfattar du henne som psykiskt sjuk, manodepressiv eller paranoid?�</p><p>�Nej, inte alls. I s� fall skulle jag ha slagit larm. Hon �r f�rvisso egen och hon har stora problem och befinner sig i ett tillst�nd av stress. Men hon �r lugn och saklig och tycks kunna hantera sin situation.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Varf�r fr�gar du? Har n�got h�nt?�</p><p>�Nej, ingenting har h�nt. Jag blir bara inte klok p� henne.�</p></section><section><title><p>KAPITEL 10: L�RDAG 7 MAJ � TORSDAG 12 MAJ</p></title><p>Mikael Blomkvist lade ifr�n sig mappen med den research han hade f�tt fr�n frilansaren Daniel Olofsson i G�teborg. Han tittade tankfullt ut genom f�nstret och betraktade str�mmen av m�nniskor p� G�tgatan. Det var en av de saker han tyckte allra b�st om med sitt rum. G�tgatan var fylld av liv dygnet runt och d� han satt vid f�nstret k�nde han sig aldrig riktigt isolerad eller ensam.</p><p>Han k�nde sig stressad, trots att han inte hade n�got br�dskande �rende. Han hade envetet arbetat vidare med de texter som han �mnade fylla sommarnumret av <emphasis>Millennium</emphasis> med men hade sent omsider insett att materialet var s� omfattande att inte ens ett temanummer var tillr�ckligt. Han hade hamnat i samma situation som i Wennerstr�maff�ren och hade beslutat att publicera texterna som bok. Han hade redan material f�r drygt 150 sidor och r�knade med att hela boken skulle bli omkring 300�350 sidor.</p><p>Den enkla delen var klar. Han hade beskrivit morden p� Dag Svensson och Mia Bergman och ber�ttat om hur det kom sig att han sj�lv var den person som hittade deras kroppar. Han hade f�rklarat varf�r Lisbeth Salander blev misst�nkt. Han anv�nde ett helt kapitel p� trettiosju sidor till att slakta dels medias skriverier om Lisbeth, dels �klagare Richard Ekstr�m och indirekt hela polisutredningen. Efter moget �verv�gande hade han mildrat sin kritik mot Bublanski och hans kollegor. Han gjorde det efter att ha studerat en video fr�n Ekstr�ms presskonferens, d�r det framstod som uppenbart att Bublanski var extremt obekv�m och uppenbart missn�jd med Ekstr�ms snabba slutsatser.</p><p>Efter den inledande dramatiken hade han g�tt tillbaka i tiden och beskrivit Zalachenkos ankomst till Sverige, Lisbeth Salanders uppv�xt och h�ndelserna som ledde fram till att hon sp�rrades in p� S:t Stefans i Uppsala. Han �gnade stor omsorg �t att fullkomligt f�rinta doktor Peter Teleborian och framlidne Gunnar Bj�rck. Han presenterade den r�ttspsykiatriska utredningen fr�n 1991 och f�rklarade varf�r Lisbeth Salander hade blivit ett hot mot anonyma statstj�nstem�n som hade tagit det till sin uppgift att skydda den ryske avhopparen. Han �tergav stora delar av korrespondensen mellan Teleborian och Bj�rck.</p><p>Vidare beskrev han Zalachenkos nya identitet och verksamhetsomr�de som heltidsgangster. Han beskrev medhj�lparen Ronald Niedermann, kidnappningen av Miriam Wu och Paolo Robertos ingripande. Slutligen hade han summerat uppl�sningen i Gosseberga, som ledde till att Lisbeth Salander sk�ts och begravdes, och f�rklarat hur det kom sig att en polisman m�rdades alldeles i on�dan d� Niedermann redan var inf�ngad.</p><p>D�refter hade storyn blivit mer tr�gflytande. Mikaels problem var att ber�ttelsen fortfarande hade avsev�rda luckor. Gunnar Bj�rck hade inte agerat ensam. Bakom hela h�ndelsef�rloppet m�ste finnas en st�rre grupp med resurser och inflytande. Allt annat var orimligt. Men till sist hade han dragit slutsatsen att den r�ttsvidriga hanteringen av Lisbeth Salander inte kunde vara sanktionerad av regeringen eller S�kerhetspolisens ledning. Bakom denna slutsats l�g inte ett �verdrivet f�rtroende f�r statsmakterna utan tilltro till den m�nskliga naturen. En operation av det slaget hade aldrig kunnat hemligh�llas om det funnits politisk f�rankring. N�gon skulle ha haft en g�s oplockad med n�gon och skvallrat, varefter media skulle ha hittat Salanderaff�ren flera �r tidigare.</p><p>Han t�nkte sig Zalachenkoklubben som en liten anonym grupp aktivister. Problemen var bara att han inte kunde identifiera n�gon av dem, utom m�jligen G�ran M�rtensson, 40 �r, polisman p� hemlig befattning som �gnade sig �t att skugga Mikael Blomkvist.</p><p>Tanken var att boken skulle ligga f�rdigtryckt f�r att kunna distribueras samma dag som r�tteg�ngen mot Lisbeth Salander inleddes. Tillsammans med Christer Malm planerade han f�r en pocketutg�va som skulle plastas in och skickas ut tillsammans med ett prish�jt sommarnummer av <emphasis>Millennium</emphasis>. Han hade f�rdelat arbetsuppgifter p� Henry Cortez och Malin Eriksson som skulle producera texter om S�kerhetspolisens historia, IB-aff�ren och liknande.</p><p>Att det skulle bli en r�tteg�ng mot Lisbeth Salander stod nu klart.</p><p>�klagare Richard Ekstr�m hade v�ckt �tal f�r grov misshandel i fallet Magge Lundin och grov misshandel alternativt mordf�rs�k i fallet Karl Axel Bodin, alias Alexander Zalachenko.</p><p>N�got r�tteg�ngsdatum var �nnu inte satt, men fr�n journalistkollegor hade Mikael snappat upp informationen att Ekstr�m planerade en r�tteg�ng i juli, lite beroende p� Lisbeth Salanders h�lsotillst�nd. Mikael f�rstod avsikten. En r�tteg�ng under h�gsommaren v�cker alltid mindre uppm�rksamhet �n en r�tteg�ng under andra tider p� �ret.</p><p>Han rynkade pannan och tittade ut genom f�nstret i sitt arbetsrum p� <emphasis>Millennium</emphasis>s redaktion.</p><p>Det �r inte �ver. Konspirationen mot Lisbeth forts�tter. Det �r det enda s�ttet att f�rklara avlyssnade telefoner, �verfallet p� Annika Giannini, st�lden av Salanderrapporten fr�n 1991. Och kanske mordet p� Zalachenko.</p><p>Men han saknade bevis.</p><p>Tillsammans med Malin Eriksson och Christer Malm hade Mikael fattat beslutet att Millennium f�rlag �ven skulle ge ut Dag Svenssons bok om trafficking inf�r r�tteg�ngen. Det var b�ttre att presentera hela paketet p� en g�ng, och det fanns ingen orsak att avvakta med utgivningen. Tv�rtom � boken skulle aldrig kunna v�cka motsvarande intresse vid n�gon annan tidpunkt. Malin hade huvudansvaret f�r slutredigeringen av Dag Svenssons bok medan Henry Cortez bistod Mikael med skrivandet av boken om Salanderaff�ren. Lottie Karim och Christer Malm (mot sin vilja) hade d�rmed blivit tillf�lliga redaktionssekreterare p� <emphasis>Millennium</emphasis>, med Monica Nilsson som enda tillg�nglig reporter. Resultatet av denna �kade arbetsb�rda var att hela <emphasis>Millennium</emphasis>s redaktion gick p� kn�na och att Malin Eriksson kontrakterade flera frilansare f�r att producera texter. Det skulle bli kostsamt, men de hade inget val.</p><p>Mikael gjorde en anteckning p� en gul post it-lapp att han m�ste reda ut r�ttigheterna till boken med Dag Svenssons familj. Han hade tagit reda p� att Dag Svenssons f�r�ldrar var bosatta i �rebro och var enda arvtagare. I praktiken beh�vde han inget tillst�nd f�r att ge ut boken i Dag Svenssons namn, men han �mnade i alla fall �ka till �rebro och personligen bes�ka dem f�r att f� deras godk�nnande. Han hade skjutit upp det d�rf�r att han hade haft f�r mycket att st� i, men det var h�g tid att klara av den detaljen.</p><empty-line/><p>D�refter �terstod bara hundra andra detaljer. N�gra av dessa handlade om hur han skulle hantera Lisbeth Salander i texterna. F�r att slutgiltigt kunna avg�ra det var han tvungen att f� ett personligt samtal med henne, och ett godk�nnande att ber�tta sanningen, eller �tminstone delar av sanningen. Och det personliga samtalet kunde han inte f� eftersom Lisbeth Salander var h�ktad med bes�ksf�rbud.</p><p>I det avseendet var Annika Giannini heller ingen hj�lp. Hon f�ljde slaviskt det regelverk som g�llde och hade inte f�r avsikt att vara Mikael Blomkvists springflicka med hemliga meddelanden. Inte heller ber�ttade Annika n�got om vad hon och hennes klient diskuterade annat �n de bitar som handlade om konspirationen mot henne och d�r Annika beh�vde hj�lp. Det var frustrerande men korrekt. Mikael hade f�ljaktligen ingen aning om ifall Lisbeth hade avsl�jat f�r Annika att hennes f�rre f�rvaltare hade v�ldtagit henne och att hon hade h�mnats genom att tatuera ett uppseendev�ckande budskap p� hans mage. S� l�nge inte Annika tog upp saken s� kunde Mikael heller inte g�ra det.</p><p>Men framf�r allt utgjorde Lisbeth Salanders isolering ett genuint problem. Hon var dataexpert och hacker, vilket Mikael k�nde till men inte Annika. Mikael hade lovat Lisbeth att aldrig avsl�ja hennes hemlighet och han hade h�llit sitt l�fte. Problemet var att han sj�lv nu hade stort behov av hennes kunskaper i �mnet.</p><p>Allts� m�ste han p� n�got s�tt etablera kontakt med Lisbeth Salander.</p><p>Han suckade och �ppnade Daniel Olofssons mapp igen och plockade fram tv� papper. Det ena var ett utdrag ur passregistret f�rest�llande en Idris Ghidi, f�dd 1950. Det var en man med mustasch, olivf�rgad hy och svart h�r med gr� tinningar.</p><p>Det andra papperet var Daniel Olofssons summering av Idris Ghidis bakgrund.</p><p>Ghidi var kurdisk flykting fr�n Irak. Daniel Olofsson hade gr�vt fram v�sentligt mer information om Idris Ghidi �n om n�gon annan anst�lld. F�rklaringen till denna informationsdiskrepans var att Idris Ghidi under en tid hade v�ckt medial uppm�rksamhet och f�rekom i flera texter i Mediearkivet.</p><p>F�dd 1950 i staden Mosul i norra Irak hade Idris Ghidi utbildat sig till ingenj�r och varit en del av det stora ekonomiska spr�nget p� 1970-talet. 1984 hade han b�rjat arbeta som l�rare p� byggnadstekniska gymnasiet i Mosul. Han var inte k�nd som politisk aktivist. Dessv�rre var han kurd och per definition potentiellt kriminell i Saddam Husseins Irak. I oktober 1987 greps Idris Ghidis far misst�nkt f�r kurdisk aktivism. N�gon precisering av vari detta brott bestod angavs inte. Han avr�ttades som landsf�rr�dare, troligen i januari 1988. Tv� m�nader senare h�mtades Idris Ghidi av irakiska hemliga polisen d� han just inlett en lektion i h�llfasthetsl�ra f�r brokonstruktioner. Han f�rdes till ett f�ngelse utanf�r Mosul d�r han under loppet av elva m�nader utsattes f�r omfattande tortyr i syfte att f� honom att erk�nna. Exakt vad han f�rv�ntades erk�nna begrep aldrig Idris Ghidi och f�ljaktligen fortsatte tortyren.</p><p>I mars 1989 betalade en farbror till Idris Ghidi en summa motsvarande 50&#x2008;000 svenska kronor till den lokale ledaren f�r Baathpartiet, vilket fick anses som tillr�cklig kompensation f�r den skada den irakiska staten �samkats av Idris Ghidi. Tv� dagar senare frigavs han och �verl�mnades i sin farbrors v�rd. Vid frigivningen v�gde han trettionio kilo och var of�rm�gen att g�. Inf�r frigivningen hade hans v�nstra h�ft krossats av en sl�gga, s� att han inte skulle kunna springa omkring och hitta p� fler ofog i framtiden.</p><p>Idris Ghidi sv�vade mellan liv och d�d i flera veckor. N�r han l�ngsamt hade �terh�mtat sig flyttade hans farbror honom till en g�rd i en by sextio kilometer fr�n Mosul. Han h�mtade nya krafter under sommaren och blev tillr�ckligt stark f�r att �ter l�ra sig att g� hj�lpligt med kryckor. Han var helt p� det klara med att han aldrig skulle bli �terst�lld. Fr�gan var bara vad han skulle g�ra i framtiden. I augusti fick han pl�tsligt besked att hans tv� br�der hade gripits av hemliga polisen. Han skulle aldrig �terse dem. Han antog att de l�g begravda under n�gon sandh�g utanf�r Mosul. I september fick hans farbror veta att Idris Ghidi �ter s�ktes av Saddam Husseins polis. Han fattade d� beslutet att v�nda sig till en anonym parasit som mot en ers�ttning av motsvarande 30&#x2008;000 kronor f�rde Idris Ghidi �ver gr�nsen till Turkiet och med hj�lp av ett falskt pass vidare till Europa.</p><p>Idris Ghidi landade p� Arlanda i Sverige den 19 oktober 1989. Han kunde inte ett ord svenska men hade f�tt instruktioner om att bes�ka passpolisen och omedelbart beg�ra politisk asyl, vilket han gjorde p� bristf�llig engelska. Han transporterades till en flyktingf�rl�ggning i Upplands-V�sby d�r han tillbringade de n�rmast f�ljande tv� �ren, till dess att invandrarverket beslutade att Idris Ghidi saknade tillr�ckligt starka sk�l f�r att f� uppeh�llstillst�nd i Sverige.</p><p>Vid det laget hade Ghidi l�rt sig svenska och f�tt l�karhj�lp f�r sin s�ndertrasade h�ft. Han hade opererats tv� g�nger och kunde r�ra sig utan kryckor. Under tiden hade Sj�bodebatten h�llits i Sverige, flyktingf�rl�ggningar hade utsatts f�r attentat och Bert Karlsson hade grundat partiet Ny demokrati.</p><p>Den direkta orsaken till att Idris Ghidi figurerade i Mediearkivet var att han i elfte timmen fick en ny advokat som gick ut i media och redogjorde f�r hans situation. Andra kurder i Sverige engagerade sig i fallet Idris Ghidi, d�ribland medlemmar i den stridbara familjen Baksi. Protestm�ten h�lls och petitioner till invandrarminister Birgit Friggebo formulerades. Detta fick s� stor medieuppm�rksamhet att invandrarverket �ndrade sitt beslut och Ghidi fick uppeh�lls- och arbetstillst�nd i kungad�met Sverige. I januari 1992 l�mnade han flyktingf�rl�ggningen i Upplands-V�sby som en fri man.</p><p>Efter frigivningen fr�n flyktingf�rl�ggningen vidtog en ny procedur f�r Idris Ghidi. Han m�ste hitta ett arbete samtidigt som han �nnu gick i sjukterapi f�r sin sargade h�ft. Idris Ghidi uppt�ckte snart att det faktum att han var en v�lutbildad byggnadsingenj�r med fler�riga meriter och goda akademiska betyg inte betydde ett dyft. Under de kommande �ren arbetade han som tidningsbud, diskare, st�dare och taxichauff�r. Arbetet som tidningsbud var han tvungen att s�ga upp sig fr�n. Han kunde helt enkelt inte g� i trappor i den takt som erfordrades. Arbetet som taxichauff�r gillade han bortsett fr�n tv� saker. Han hade absolut ingen lokalk�nnedom om v�gn�tet i Stockholms l�n och han kunde inte sitta stilla i mer �n n�gon timme �t g�ngen innan sm�rtan i h�ften blev outh�rdlig.</p><p>I maj 1998 flyttade Idris Ghidi till G�teborg. Orsaken var att en avl�gsen sl�kting f�rbarmade sig �ver honom och erbj�d en fast anst�llning p� ett st�df�retag. Idris Ghidi var of�rm�gen att arbeta heltid och fick en halvtid som chef f�r ett st�dlag p� Sahlgrenska sjukhuset som f�retaget hade kontrakt med. Han hade rutiner och ett l�tt arbete som innebar att han sex dagar i veckan svabbade golven i ett antal korridorer, d�ribland korridor 11C.</p><p>Mikael Blomkvist l�ste Daniel Olofssons summering och studerade portr�ttet av Idris Ghidi fr�n passregistret. D�refter loggade han in p� Mediearkivet och plockade ut flera av de artiklar som legat till grund f�r Olofssons summering. Han l�ste uppm�rksamt och funderade d�refter en l�ng stund. Han t�nde en cigarett. R�kf�rbudet p� redaktionen hade snabbt luckrats upp d� Erika Berger flyttat ut. Henry Cortez hade till och med helt �ppet l�mnat en askkopp p� sitt skrivbord.</p><p>Slutligen plockade Mikael upp den A4 som Daniel Olofsson hade producerat om doktor Anders Jonasson. Han l�ste texten med pannan i djupaste veck.</p><p>Mikael Blomkvist kunde inte se bilen med nummerskylten KAB och hade ingen k�nsla av att han var �vervakad, men han tog det s�kra f�r det os�kra d� han p� m�ndagen promenerade fr�n Akademibokhandeln till sidoing�ngen av NK och direkt ut genom huvuding�ngen. Den som kunde h�lla n�gon under uppsikt inne p� NK m�ste vara �verm�nsklig. Han st�ngde av b�gge sina mobiltelefoner och promenerade via Gallerian till Gustav Adolfs torg, f�rbi riksdagshuset och in i Gamla stan. S� vitt han kunde se f�ljde ingen efter honom. Han tog omv�gar p� sm�gator till dess att han kom till r�tt adress och knackade p� d�rren till Svartvitt f�rlag.</p><p>Klockan var halv tre p� eftermiddagen. Mikael kom oanm�ld, men redakt�r Kurdo Baksi var inne och sken upp d� han s�g Mikael Blomkvist.</p><p>�Hall� d�r�, sa Kurdo Baksi hj�rtligt. �Varf�r h�lsar du aldrig p� numera?�</p><p>�Jag h�lsar ju p� nu�, sa Mikael.</p><p>�Ja, men det �r minst tre �r sedan sist.�</p><p>De skakade hand.</p><p>Mikael Blomkvist hade k�nt Kurdo Baksi sedan 1980-talet. Mikael hade varit en av de personer som bist�tt Kurdo Baksi med praktisk hj�lp d� denne drog ig�ng tidningen <emphasis>Svartvitt</emphasis> genom en upplaga som piratkopierades nattetid p� LO. Kurdo hade ertappats av den blivande pedofilj�garen Per-Erik �str�m p� R�dda Barnen, som p� 1980-talet hade varit utredningssekreterare p� LO. �str�m hade kommit in i kopieringsrummet sent en natt, hittat travar av sidor fr�n <emphasis>Svartvitts</emphasis> f�rsta nummer tillsammans med en m�rkbart d�mpad Kurdo Baksi. �str�m hade tittat p� den illa layoutade framsidan och sagt att s� kunde ju f�r fan inte en tidning se ut. Han hade d�refter designat den logga som kom att bli <emphasis>Svartvitts</emphasis> tidningshuvud i femton �r innan tidskriften gick i graven och blev bokf�rlaget Svartvitt. Vid denna tid hade Mikael betat av en avskyv�rd period som informationsnisse p� LO � hans enda inhopp i informationsbranschen. Per-Erik �str�m hade �vertalat honom att l�sa korrektur och bist� Svartvitt med viss redigeringshj�lp. Sedan dess hade Kurdo Baksi och Mikael Blomkvist varit v�nner.</p><p>Mikael Blomkvist slog sig ned i en soffa medan Kurdo Baksi h�mtade kaffe fr�n en automat i korridoren. De pratade strunt en stund p� det s�tt som man g�r d� man inte tr�ffats p� ett tag, men avbr�ts g�ng p� g�ng av att Kurdos mobil ringde och han f�rde korta samtal p� kurdiska eller m�jligen turkiska eller arabiska eller n�got annat spr�k som Mikael inte begrep. S� hade det alltid varit vid tidigare bes�k p� Svartvitt f�rlag. Folk ringde fr�n hela v�rlden f�r att prata med Kurdo.</p><p>�K�re Mikael, du ser bekymrad ut. Vad har du p� hj�rtat?� undrade Kurdo Baksi slutligen.</p><p>�Kan du st�nga av mobilen i fem minuter s� vi f�r tala ost�rt.�</p><p>Kurdo st�ngde av mobilen.</p><p>�Okej � jag beh�ver en tj�nst. En viktig tj�nst och det m�ste ske omedelbart och f�r inte diskuteras utanf�r detta rum.�</p><p>�Ber�tta.�</p><p>�1989 kom en kurdisk flykting vid namn Idris Ghidi till Sverige fr�n Irak. N�r han hotades av utvisning fick han hj�lp av din familj, vilket ledde till att han s� sm�ningom fick uppeh�llstillst�nd. Jag vet inte om det var din pappa eller n�gon annan i familjen som hj�lpte honom.�</p><p>�Det var min farbror Mahmut Baksi som hj�lpte Idris Ghidi. Jag k�nner Idris. Vad �r det med honom?�</p><p>�Han arbetar just nu i G�teborg. Jag beh�ver hans hj�lp att g�ra ett enkelt jobb. Jag �r villig att betala honom.�</p><p>�Vad �r det f�r jobb?�</p><p>�Har du f�rtroende f�r mig, Kurdo?�</p><p>�Naturligtvis. Vi har alltid varit v�nner.�</p><p>�Jobbet jag beh�ver f� utf�rt �r udda. Mycket udda. Jag vill inte ber�tta vari jobbet best�r, men jag f�rs�krar dig att det inte p� n�got s�tt �r olagligt eller kommer att skapa problem f�r dig eller f�r Idris Ghidi.�</p><p>Kurdo Baksi betraktade uppm�rksamt Mikael Blomkvist.</p><p>�Jag f�rst�r. Och du vill inte ber�tta vad det handlar om.�</p><p>�Ju f�rre som vet vad, desto b�ttre. Det jag beh�ver din hj�lp med �r en introduktion s� att Idris �r villig att lyssna p� vad jag har att s�ga.�</p><p>Kurdo funderade en kort stund. Sedan gick han till sitt skrivbord och �ppnade en kalender. Han s�kte i n�gon minut innan han hittade Idris Ghidis telefonnummer. D�refter lyfte han telefonluren. Samtalet f�rdes p� kurdiska. Mikael s�g p� Kurdos ansiktsuttryck att det inleddes med sedvanliga h�lsningsfraser och sm�prat. D�refter blev han allvarlig och f�rklarade sitt �rende. Efter en stund v�nde han sig till Mikael.</p><p>�N�r vill du tr�ffa honom?�</p><p>�Fredag eftermiddag om det g�r bra. Fr�ga om jag f�r bes�ka honom i bostaden.�</p><p>Kurdo pratade vidare en kort stund innan han avslutade samtalet.</p><p>�Idris Ghidi bor i Angered�, sa Kurdo Baksi. �Har du adressen?�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Han �r hemma vid fem p� fredag eftermiddag. Du �r v�lkommen att bes�ka honom.�</p><p>�Tack, Kurdo�, sa Mikael.</p><p>�Han arbetar p� Sahlgrenska sjukhuset som st�dare�, sa Kurdo Baksi.</p><p>�Jag vet det�, sa Mikael.</p><p>�Jag har ju inte kunnat undg� att l�sa i tidningarna om att du �r inblandad i den h�r Salanderhistorien.�</p><p>�Det �r riktigt.�</p><p>�Hon blev skjuten.�</p><p>�Just det.�</p><p>�Jag har f�r mig att hon ligger p� Sahlgrenska.�</p><p>�Det �r ocks� riktigt.�</p><p>Kurdo Baksi var inte heller tappad bakom en vagn.</p><p>Han begrep att Blomkvist var i f�rd med att �stadkomma n�got fuffens, vilket var vad han var k�nd f�r att g�ra. Han hade k�nt Mikael sedan 1980-talet. De hade aldrig varit b�sta v�nner men hade heller aldrig varit ov�nner, och Mikael hade alltid st�llt upp om Kurdo bett om en tj�nst. Genom �ren hade de druckit ett och annat glas �l tillsammans om de st�tt ihop p� n�gon fest eller krog.</p><p>�Kommer jag att bli indragen i n�got som jag borde k�nna till?� undrade Kurdo.</p><p>�Du kommer inte att bli indragen. Din roll har bara varit att g�ra mig tj�nsten att presentera mig f�r en av dina bekanta. Och jag upprepar � jag kommer inte att be Idris Ghidi g�ra n�got som �r illegalt.�</p><p>Kurdo nickade. Denna f�rs�kran r�ckte f�r honom. Mikael reste sig.</p><p>�Jag �r skyldig dig en tj�nst.�</p><p>�Vi �r alltid skyldiga varandra tj�nster�, sa Kurdo Baksi.</p><empty-line/><p>Henry Cortez lade ned telefonluren och trummade s� ljudligt med fingrarna mot skrivbordskanten att Monica Nilsson irriterat h�jde ett �gonbryn och bl�ngde p� honom. Hon konstaterade att han satt djupt f�rsjunken i egna tankar. Hon k�nde sig irriterad i st�rsta allm�nhet och beslutade sig f�r att inte l�ta det g� ut �ver honom.</p><p>Monica Nilsson visste att Blomkvist tisslade och tasslade med Cortez och Malin Eriksson och Christer Malm om Salanderhistorien, medan hon sj�lv och Lottie Karim f�rv�ntades sk�ta grovjobbet med n�sta nummer av en tidning som inte hade n�got riktigt ledarskap sedan Erika Berger slutat. Malin var nog bra men hon var orutinerad och saknade den tyngd som Erika Berger hade haft. Och Cortez var en pojkspoling.</p><p>Monica Nilssons irritation berodde inte p� att hon k�nde sig f�rbig�ngen eller ville ha deras jobb � det var det sista hon ville. Hennes jobb bestod i att h�lla r�tt p� regering, riksdag och statliga verk f�r <emphasis>Millenniums</emphasis> r�kning. Det var ett jobb hon trivdes med och kunde utan och innan. Dessutom hade hon fullt upp med andra �taganden som att skriva en kolumn i en facktidning varje vecka och diverse frivilligarbete f�r Amnesty International och annat. I detta ingick inte att bli chefredakt�r f�r <emphasis>Millennium</emphasis> och arbeta minst tolv timmar om dagen och offra helger och ledigheter.</p><p>D�remot upplevde hon att n�got hade f�r�ndrats p� <emphasis>Millennium</emphasis>. Tidningen k�ndes pl�tsligt fr�mmande. Och hon kunde inte s�tta fingret p� vad som var fel.</p><p>Mikael Blomkvist var som alltid oansvarig och f�rsvann p� sina mystiska resor och kom och gick som han ville. Han var f�r all del del�gare i <emphasis>Millennium</emphasis> och kunde sj�lv best�mma vad han ville g�ra, men lite j�vla ansvar borde kunna utkr�vas.</p><p>Christer Malm var den andre n�rvarande del�garen och han var ungef�r lika behj�lplig som d� han var p� semester. Han var utan tvekan beg�vad och hade kunnat g� in och ta �ver redakt�rskapet d� Erika varit p� semester eller upptagen, men han fixade mest vad andra redan beslutat. Han var briljant n�r det g�llde grafisk formgivning och presentationer, men han var helt efterbliven d� det handlade om att planera en tidning.</p><p>Monica Nilsson rynkade �gonbrynen.</p><p>Nej, hon var or�ttvis. Det som irriterade henne var att n�gonting hade h�nt p� redaktionen. Mikael jobbade ihop med Malin och Henry, och alla andra stod p� n�got s�tt utanf�r. De hade bildat en inre cirkel och st�ngde in sig p� Erikas rum � p� Malins rum, och kom ut tystl�tna. Under Erika hade tidningen alltid varit ett kollektiv. Monica begrep inte vad som hade h�nt, men hon begrep att hon h�lls utanf�r.</p><p>Mikael jobbade p� Salanderstoryn och l�ckte inte ett ljud om vad den handlade om. Det var � andra sidan inte ovanligt. Han hade inte l�ckt n�gonting om Wennerstr�mstoryn heller � inte ens Erika hade vetat � men den h�r g�ngen hade han Henry och Malin som f�rtrogna.</p><p>Monica var kort sagt irriterad. Hon beh�vde semester. Hon beh�vde komma bort ett tag. Hon s�g Henry Cortez dra p� sig manchesterkavajen.</p><p>�Jag sticker ut en sv�ng�, sa han. �Kan du s�ga till Malin att jag blir borta i tv� timmar.�</p><p>�Vad h�nder?�</p><p>�Jag tror att jag kanske har korn p� en story. En riktigt bra story. Om toalettstolar. Jag vill kolla n�gra grejer, men om det h�r g�r i l�s har vi en bra text till juninumret.�</p><p>�Toalettstolar?� undrade Monica Nilsson och tittade efter honom.</p><empty-line/><p>Erika Berger bet ihop t�nderna och lade l�ngsamt ned texten om den stundande r�tteg�ngen mot Lisbeth Salander. Det var ett kort stycke, tv�spaltare, avsedd f�r sidan fem med inrikesnyheter. Hon betraktade manuskriptet i en minut och trutade med l�pparna. Klockan var 15.30 och det var torsdag. Hon hade arbetat p� SMP i tolv dagar. Hon lyfte telefonluren och ringde till nyhetschefen Anders Holm.</p><p>�Hej. Det �r Berger. Kan du leta r�tt p� reportern Johannes Frisk och komma till mitt rum med honom per omg�ende.�</p><p>Hon lade p� luren och v�ntade t�lmodigt till dess att Holm sl�ntrade in i glasburen med Johannes Frisk i sl�pt�g. Erika tittade p� sitt armbandsur.</p><p>�Tjugotv�, sa hon.</p><p>�Va?� sa Holm.</p><p>�Tjugotv� minuter. Det tog tjugotv� minuter f�r dig att resa dig fr�n redigeringsbordet, promenera femton meter till Johannes Frisks skrivbord och masa dig hit med honom.�</p><p>�Du sa inte att det br�dskade. Jag sitter r�tt upptagen.�</p><p>�Jag sa inte att det inte var br�dskande. Jag sa att du skulle h�mta Johannes Frisk och komma in p� mitt rum. Jag sa per omg�ende och d� menade jag per omg�ende, inte i kv�ll eller n�sta vecka eller n�r du behagar lyfta h�cken fr�n din stol.�</p><p>�Du, jag anser att ��</p><p>�St�ng d�rren.�</p><p>Hon v�ntade till dess att Anders Holm hade dragit igen d�rren bakom sig. Erika studerade honom under tystnad. Han var utan tvekan en synnerligen kompetent nyhetschef och hans roll bestod i att se till att SMP:s sidor varje dag fylldes med r�tt text som var begripligt sammansatt och presenterad i den ordning och med det utrymme som beslutats av morgonm�tet. Anders Holm jonglerade s�lunda ett kolossalt antal arbetsuppgifter varje dag. Och han gjorde det utan att tappa n�gon boll.</p><p>Problemet med Anders Holm var att han konsekvent ignorerade de beslut som Erika Berger fattade. I tv� veckor hade hon f�rs�kt hitta en formel f�r att kunna samarbeta med honom. Hon hade v�nligt resonerat, provat direkta order, uppmuntrat honom att t�nka om p� egen hand och p� det hela taget gjort allt f�r att han skulle f�rst� hur hon ville att tidningen skulle utformas.</p><p>Inget hade hj�lpt.</p><p>Den text som hon f�rkastade p� eftermiddagen hamnade i alla fall i tidningen n�gon g�ng p� kv�llen d� hon g�tt hem. <emphasis>Det var en text som f�ll och vi fick en lucka som jag var tvungen att fylla med n�got.</emphasis></p><p>Den rubrik som Erika beslutat skulle anv�ndas ratades pl�tsligt och ersattes med n�got helt annat. Det var inte alltid fel val, men det gjordes utan att hon konsulterades. Det gjordes demonstrativt och utmanande.</p><p>Det var alltid sm�saker. Redaktionsm�tet klockan 14.00 flyttades pl�tsligt fram till 13.50 utan att hon informerades, och merparten av besluten var redan avklarade d� hon sent omsider kom till m�tet. <emphasis>F�rl�t � jag gl�mde i hastigheten att meddela dig.</emphasis></p><p>Erika Berger kunde f�r sitt liv inte begripa varf�r Anders Holm hade antagit denna attityd till henne, men hon konstaterade att mjuka samtal och v�nliga reprimander inte fungerade. Hon hade hittills inte tagit upp en diskussion inf�r andra medarbetare p� redaktionen utan f�rs�kt begr�nsa sin irritation till enskilda f�rtroliga samtal. Det hade inte givit n�got resultat och d�rf�r var det dags att uttrycka sig tydligare, denna g�ng inf�r medarbetaren Johannes Frisk, vilket borgade f�r att inneh�llet i samtalet skulle spridas �ver redaktionen.</p><p>�Det f�rsta jag gjorde d� jag b�rjade var att s�ga att jag hade ett s�rskilt intresse f�r allt som hade med Lisbeth Salander att g�ra. Jag f�rklarade att jag ville ha information om alla planerade artiklar i f�rv�g och att jag ville titta p� och godk�nna allt som skulle publiceras. Jag har p�mint dig om detta vid �tminstone ett dussin tillf�llen och senast p� redaktionsm�tet i fredags. Vilken del av instruktionen �r det som du inte begriper?�</p><p>�Alla texter som �r planerade eller under produktion finns p� dag-PM p� intran�tet. De skickas alltid till din dator. Du �r hela tiden informerad.�</p><p>�Skitsnack. D� jag fick SMP i brevl�dan i morse hade vi en trespaltare om Salander och utvecklingen i �rendet kring Stallarholmen p� b�sta nyhetsplats.�</p><p>�Det var Margareta Orrings text. Hon �r frilans och l�mnade f�rst vid sjutiden i g�r kv�ll.�</p><p>�Margareta Orring ringde med artikelf�rslaget redan klockan elva i g�r f�rmiddag. Du godk�nde och lade ut uppdraget p� henne vid halv tolv. Du sa inte ett ord om det vid 14-m�tet.�</p><p>�Det finns i dag-PM.�</p><p>�Jaha, s� h�r st�r det i dag-PM: �Margareta Orring, intervju med �klagare Martina Fransson. Re: narkotikabeslag i S�dert�lje�.</p><p>�Grundstoryn var allts� en intervju med Martina Fransson ang�ende ett beslag av anabola steroider som en prospect i Svavelsj� MC gripits f�r.�</p><p>�Just det. Och inte ett ord i dag-PM om Svavelsj� MC eller att intervjun skulle vinkla upp sig p� Magge Lundin och Stallarholmen och d�rmed om utredningen om Lisbeth Salander.�</p><p>�Jag antar att det kom upp under intervjun ��</p><p>�Anders, jag kan inte begripa varf�r, men du st�r h�r och ljuger mig rakt upp i ansiktet. Jag har pratat med Margareta Orring som skrev texten. Hon f�rklarade tydligt f�r dig vad hennes intervju skulle fokusera p�.�</p><p>�Jag beklagar, men jag begrep nog inte att fokus skulle vara p� Salander. Nu fick jag en text sent p� kv�llen. Vad skulle jag g�ra, st�lla hela storyn? Orring l�mnade en bra text.�</p><p>�D�r �r vi �verens. Det �r en utm�rkt story. Det blir d�rmed din tredje l�gn p� ungef�r lika m�nga minuter. Orring l�mnade n�mligen klockan 15.20, allts� l�ngt innan jag gick hem vid sextiden.�</p><p>�Berger, jag gillar inte din ton.�</p><p>�S� bra. D� kan jag upplysa dig om att jag varken uppskattar din ton eller dina undanflykter och dina l�gner.�</p><p>�Det l�ter p� dig som om du tror att jag driver n�gon sorts konspiration mot dig.�</p><p>�Du har fortfarande inte besvarat fr�gan. Och punkt tv�: i dag dyker den h�r texten av Johannes Frisk upp p� mitt skrivbord. Jag kan inte p�minna mig att vi hade n�gon diskussion om detta p� 14-m�tet. Hur kommer det sig att en av v�ra reportrar har �gnat dagen �t att arbeta med Salander utan att jag k�nner till det?�</p><p>Johannes Frisk skruvade p� sig. Han h�ll klokt nog tyst.</p><p>�Allts� � vi g�r en tidning och det m�ste finnas hundratals texter som du inte k�nner till. Vi har rutiner h�r p� SMP som vi alla m�ste anpassa oss efter. Jag har inte tid och m�jlighet att s�rbehandla vissa texter.�</p><p>�Jag har inte bett dig att s�rbehandla vissa texter. Jag har kr�vt att jag f�r det f�rsta ska vara informerad om allt som har b�ring p� fallet Salander, och f�r det andra att jag ska godk�nna allt som publiceras i �mnet. Allts�, �n en g�ng, vilken del av den instruktionen �r det som du inte f�rst�tt?�</p><p>Anders Holm suckade och anlade en pl�gad min.</p><p>�Okej�, sa Erika Berger. �D� ska jag uttrycka mig �nnu tydligare. Jag t�nker inte tjafsa med dig om detta. F�r se om du f�rst�r f�ljande budskap. Om detta upprepas en g�ng till s� kommer jag att lyfta dig som nyhetschef. Det kommer att l�ta pang bom och bli ett j�vla liv, men sedan sitter du och redigerar familjesidan eller seriesidan eller n�got liknande. Jag kan inte ha en nyhetschef som jag inte kan lita p� eller samarbeta med och som �gnar sig �t att undergr�va mina beslut. Har du f�rst�tt?�</p><p>Anders Holm slog ut med h�nderna i en gest som antydde att han ans�g att Erika Bergers anklagelser var vettl�sa.</p><p>�Har du f�rst�tt? Ja eller nej?�</p><p>�Jag h�r vad du s�ger.�</p><p>�Jag fr�gade om du f�rst�tt. Ja eller nej?�</p><p>�Tror du verkligen att du kan komma undan med det. Den h�r tidningen kommer ut d�rf�r att jag och andra kuggar i maskineriet sliter livet ur oss. Styrelsen kommer att ��</p><p>�Styrelsen kommer att g�ra som jag s�ger. Jag �r h�r f�r att f�rnya tidningen. Jag har ett noga formulerat uppdrag som vi f�rhandlade fram och som inneb�r att jag har r�tt att g�ra l�ngtg�ende redaktionella f�r�ndringar p� chefsniv�. Jag kan g�ra mig av med d�dk�ttet och rekrytera nytt blod utifr�n om jag s� �nskar. Och Holm, du b�rjar allt mer att framst� som d�dk�tt f�r mig.�</p><p>Hon tystnade. Anders Holm m�tte hennes blick. Han s�g rasande ut.</p><p>�Det var allt�, sa Erika Berger. �Jag f�resl�r att du noga t�nker igenom vad vi har pratat om i dag.�</p><p>�Jag t�nker inte ��</p><p>�Det �r upp till dig. Det var allt. G� nu.�</p><p>Han v�nde p� klacken och f�rsvann ut ur glasburen. Hon s�g honom f�rsvinna genom redaktionshavet i riktning mot kafferummet. Johannes Frisk reste sig och gjorde en ansats till att f�lja efter.</p><p>�Inte du, Johannes. Stanna kvar och sitt ned.�</p><p>Hon plockade upp hans text och �gnade igenom den ytterligare en g�ng.</p><p>�Du g�r p� ett vikariat, har jag f�rst�tt.�</p><p>�Ja. Jag har varit h�r i fem m�nader och det h�r �r sista veckan.�</p><p>�Hur gammal �r du?�</p><p>�27.�</p><p>�Jag beklagar att du hamnade i korsdraget mellan mig och Holm. Ber�tta om den h�r storyn.�</p><p>�Jag fick ett tips i morse och tog det till Holm. Han sa att jag skulle f�lja upp det.�</p><p>�Okej. Storyn handlar om att polisen nu unders�ker en misstanke om att Lisbeth Salander har varit inblandad i f�rs�ljning av anabola steroider. Har den h�r storyn n�gon koppling till g�rdagens text fr�n S�dert�lje d�r ocks� anabola d�k upp?�</p><p>�Inte vad jag vet, det �r m�jligt. Den h�r grejen om anabola har att g�ra med hennes koppling till boxare. Paolo Roberto och hans bekanta.�</p><p>�K�r Paolo Roberto med anabola?�</p><p>�Vad � nej, naturligtvis inte. Det �r mera boxningsmilj�n det handlar om. Salander brukar tr�na boxning med ett antal skummisar p� en klubb p� S�der. Men det �r allts� polisens vinkling. Inte min. Och d�r n�gonstans har n�gon tanke dykt upp om att hon kan vara inblandad i f�rs�ljning av anabola.�</p><p>�S� det finns allts� ingen substans alls i storyn mer �n ett l�st rykte?�</p><p>�Det �r inget rykte att polisen tittar p� den m�jligheten. Om de har r�tt eller fel vet jag inget om.�</p><p>�Okej, Johannes. D� vill jag att du ska veta att det jag diskuterar med dig nu inte har n�got att g�ra med mitt f�rh�llande till Anders Holm. Jag tycker att du �r en utm�rkt reporter. Du skriver bra och du har �ga f�r detaljer. Det h�r �r kort sagt en bra story. Mitt enda problem �r att jag inte tror p� inneh�llet i den.�</p><p>�Jag kan f�rs�kra dig om att den �r helt korrekt.�</p><p>�Och jag ska f�rklara f�r dig varf�r det finns ett grundl�ggande fel med storyn. Varifr�n kom tipset?�</p><p>�Fr�n en k�lla inom polisen.�</p><p>�Vem?�</p><p>Johannes Frisk tvekade. Det var en automatisk respons. Precis som alla andra journalister i hela v�rlden var han ovillig att n�mna namnet p� sin k�lla. � andra sidan var Erika Berger chefredakt�r och d�rmed en av de f� personer som kunde kr�va honom p� den informationen.</p><p>�En polis p� v�ldsroteln som heter Hans Faste.�</p><p>�Var det han som ringde dig eller du som ringde honom?�</p><p>�Han ringde mig.�</p><p>Erika Berger nickade.</p><p>�Varf�r tror du han ringde dig?�</p><p>�Jag har intervjuat honom ett par g�nger under jakten p� Salander. Han vet vem jag �r.�</p><p>�Och han vet att du �r 27 �r gammal och vikarie och att du �r anv�ndbar d� han vill placera information som �klagaren vill ha ut.�</p><p>�Jo, allt det d�r f�rst�r jag. Men jag fick ett tips fr�n polisutredningen och �ker och fikar med Faste och han ber�ttar det h�r. Han �r korrekt citerad. Vad ska jag g�ra?�</p><p>�Jag �r �vertygad om att du citerat korrekt. Det som skulle ha h�nt �r att du skulle ha tagit informationen till Anders Holm som skulle ha knackat p� d�rren till mitt rum och f�rklarat l�get och tillsammans skulle vi ha beslutat vad som skulle ske.�</p><p>�Jag f�rst�r. Men jag ��</p><p>�Du l�mnade materialet till Holm som �r nyhetschef. Du handlade korrekt. Det var hos Holm det brast. Men l�t oss analysera din text. F�r det f�rsta, varf�r vill Faste att den h�r informationen ska l�cka ut?�</p><p>Johannes Frisk ryckte p� axlarna.</p><p>�Betyder det att du inte vet eller att du inte bryr dig?�</p><p>�Jag vet inte.�</p><p>�Okej. Om jag p�st�r att den h�r storyn �r l�gnaktig och att Salander inte har ett dugg med anabola steroider att g�ra, vad s�ger du d�?�</p><p>�Jag kan inte bevisa motsatsen.�</p><p>�Exakt. S� det inneb�r att du menar att man ska publicera en story som kanske �r l�gnaktig bara f�r att vi inte har kunskap om motsatsen.�</p><p>�Nej, vi har ett journalistiskt ansvar. Men det blir ju en balansg�ng. Vi kan inte avst� fr�n att publicera d� vi har en k�lla som faktiskt uttryckligen p�st�r n�got.�</p><p>�Filosofi. Vi kan st�lla fr�gan varf�r k�llan vill ha ut den informationen. L�t mig d�rmed f�rklara varf�r jag har gett order om att allt som handlar om Salander ska dras �ver mitt skrivbord. Jag har n�mligen specialkunskap om �mnet som ingen annan h�r p� SMP har. R�ttsredaktionen �r informerad om att jag besitter denna kunskap och inte kan diskutera den med dem. <emphasis>Millennium</emphasis> kommer att publicera en story som jag �r kontraktsbunden att inte avsl�ja f�r SMP, trots att jag arbetar h�r. Jag fick informationen i egenskap av chefredakt�r f�r <emphasis>Millennium</emphasis> och just nu befinner jag mig mellan tv� stolar. F�rst�r du hur jag menar?�</p><p>�Jo.�</p><p>�Och min kunskap fr�n <emphasis>Millennium</emphasis> inneb�r att jag tvekl�st kan fastsl� att den h�r storyn �r l�gnaktig och har till syfte att skada Lisbeth Salander inf�r den kommande r�tteg�ngen.�</p><p>�Det �r sv�rt att skada Lisbeth Salander med tanke p� alla avsl�janden som redan gjorts om henne ��</p><p>�Avsl�janden som till st�rsta delen �r l�gnaktiga och f�rvr�ngda. Hans Faste �r en av de centrala k�llorna till alla p�st�enden om att Lisbeth Salander �r en paranoid och v�ldsben�gen lesbian som �gnar sig �t satanism och BDSM-sex. Och media har k�pt Fastes kampanj helt enkelt d�rf�r att det �r en till synes seri�s k�lla och det �r alltid kul att skriva om sex. Och nu forts�tter han med en ny vinkel som kommer att ligga henne till last i det allm�nna medvetandet och som han vill att SMP ska hj�lpa till att sprida. Sorry, men inte p� mitt skift.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�G�r du? Bra. D� kan jag sammanfatta allt jag s�ger i en enda mening. Din arbetsbeskrivning som journalist �r att ifr�gas�tta och kritiskt granska � inte att okritiskt upprepa p�st�enden som kommer fr�n aldrig s� centralt placerade spelare inom byr�kratin. Gl�m aldrig det. Du �r en j�ttebra skribent, men den talangen �r helt v�rdel�s om du gl�mmer arbetsbeskrivningen.�</p><p>�Ja.�</p><p>�Jag t�nker st�lla den h�r historien.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Den h�ller inte. Jag tror inte p� inneh�llet.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Det betyder inte att jag misstror dig.�</p><p>�Tack.�</p><p>�D�rf�r t�nker jag skicka tillbaka dig till skrivbordet med ett f�rslag till en ny story.�</p><p>�Jas�.�</p><p>�Det h�nger ihop med mitt kontrakt med <emphasis>Millennium</emphasis>. Jag kan allts� inte r�ja vad jag k�nner till om Salanderhistorien. Samtidigt �r jag chefredakt�r f�r en tidning som riskerar att slira ordentligt eftersom redaktionen inte har den information som jag har.�</p><p>�Hmm.�</p><p>�Och s� kan vi ju inte ha det. Det h�r �r en unik situation och r�r enbart Salander. Jag har d�rf�r beslutat att plocka en reporter som jag styr �t r�tt h�ll s� att vi inte st�r med brallorna nere d� <emphasis>Millennium</emphasis> publicerar.�</p><p>�Och du tror att <emphasis>Millennium</emphasis> kommer att publicera n�got anm�rkningsv�rt om Salander?�</p><p>�Jag tror inte. Jag vet. <emphasis>Millennium</emphasis> sitter p� ett scoop som kommer att v�nda upp och ned p� Salanderhistorien, och det driver mig till vansinne att jag inte kan g� ut med den storyn. Men det �r helt enkelt om�jligt.�</p><p>�Men du p�st�r att du ratar min text d�rf�r att du vet att den inte st�mmer � Det betyder att du redan nu sagt att det finns n�got i storyn som alla andra reportrar missat.�</p><p>�Exakt.�</p><p>�F�rl�t, men det �r sv�rt att tro att hela Mediesverige har g�tt p� en s�dan mina ��</p><p>�Lisbeth Salander har varit f�rem�l f�r ett mediedrev. D�r upph�r normala regler att g�lla och vilket nonsens som helst kan placera sig p� ett l�p.�</p><p>�S� du s�ger att Salander inte �r vad hon tycks vara.�</p><p>�F�rs�k med tanken att hon �r oskyldig till det hon anklagats f�r, att den bild av henne som m�lats upp p� l�pen �r trams och att det finns helt andra krafter i r�relse �n som hittills framkommit.�</p><p>�Du p�st�r att det �r s�?�</p><p>Erika Berger nickade.</p><p>�Och det betyder att det jag just f�rs�kte f� publicerat �r en del av en fortsatt kampanj mot henne.�</p><p>�Exakt.�</p><p>�Men du kan inte tala om vad storyn g�r ut p�?�</p><p>�Nej.�</p><p>Johannes Frisk kliade sig i huvudet en stund. Erika Berger v�ntade till dess att han hade t�nkt f�rdigt.</p><p>�Okej � vad vill du att jag ska g�ra?�</p><p>�G� tillbaka till ditt skrivbord och b�rja fundera p� en annan story. Du beh�ver inte stressa, men strax innan r�tteg�ngen b�rjar vill jag kunna g� ut med en l�ng text, kanske ett helt uppslag som granskar sanningshalten i alla p�st�enden som gjorts om Lisbeth Salander. B�rja med att l�sa igenom alla pressklipp och s�tt upp en lista p� vad som sagts om henne och beta av p�st�endena ett efter ett.�</p><p>�Jaha ��</p><p>�T�nk som en reporter. Unders�k vem som sprider storyn, varf�r den sprids och vems intresse det gagnar.�</p><p>�Men jag �r nog inte kvar p� SMP d� r�tteg�ngen startar. Det h�r �r som sagt sista veckan p� mitt vikariat.�</p><p>Erika �ppnade en plastficka fr�n en skrivbordsl�da och lade ett papper framf�r Johannes Frisk.</p><p>�Jag har redan f�rl�ngt vikariatet med tre m�nader. Du jobbar veckan ut p� ordinarie tj�nst och inst�ller dig h�r p� m�ndag.�</p><p>�Jaha ��</p><p>�Om du vill ha ett fortsatt vik p� SMP vill s�ga?�</p><p>�Naturligtvis.�</p><p>�Du �r kontrakterad att g�ra gr�vjobb utanf�r det ordinarie redaktionella arbetet. Du jobbar direkt under mig. Du ska specialbevaka Salanderr�tteg�ngen f�r SMP:s r�kning.�</p><p>�Nyhetschefen kommer att ha synpunkter ��</p><p>�Oroa dig inte f�r Holm. Jag har pratat med chefen f�r r�ttsredaktionen och gjort upp s� att det inte uppst�r n�gon krock d�r. Men du kommer att gr�va i bakgrunden, inte i nyhetsrapporteringen. L�ter det bra?�</p><p>�Kanon.�</p><p>�D� s� � d� var vi klara. Vi syns p� m�ndag.�</p><p>Hon viftade ut honom ur glasburen. D� hon tittade upp s�g hon Anders Holm betrakta henne fr�n andra sidan av centraldesken. Han slog ned blicken och l�tsades att han inte s�g henne.</p></section><section><title><p>KAPITEL 11: FREDAG 13 MAJ � L�RDAG 14 MAJ</p></title><p>Mikael Blomkvist s�g noga till att han inte var �vervakad d� han tidigt p� fredagsmorgonen promenerade fr�n <emphasis>Millennium</emphasis>s redaktion till Lisbeth Salanders gamla bostad p� Lundagatan. Han m�ste �ka till G�teborg och tr�ffa Idris Ghidi. Problemet var att arrangera en transport som var s�ker och d�r han inte skulle kunna observeras eller l�mna n�gra sp�r. Han hade efter moget �verv�gande beslutat att rata t�get eftersom han inte ville anv�nda kreditkort. Vanligen brukade han l�na Erika Bergers bil, vilket dock inte l�ngre var m�jligt. Han hade funderat p� att be Henry Cortez eller n�gon annan hyra en bil, men hamnade hela tiden i att ett papperssp�r skulle uppst�.</p><p>Slutligen kom han p� den uppenbara l�sningen. Han gjorde ett st�rre kontantuttag fr�n en bankomat p� G�tgatan. Han anv�nde Lisbeth Salanders nycklar f�r att �ppna d�rren till hennes vinr�da Honda som st�tt �vergiven utanf�r hennes bostad sedan i mars. Han justerade s�tet och konstaterade att bensintanken var halvfull. Slutligen backade han ut och styrde mot E4:an via Liljeholmsbron.</p><p>Han parkerade p� en sidogata till Avenyn i G�teborg klockan 14.50. Han �t en sen lunch p� det f�rsta caf� han passerade. Klockan 16.10 tog han sp�rvagnen till Angered och klev av i centrum. Det tog tjugo minuter att leta r�tt p� den adress d�r Idris Ghidi var bosatt. Han var drygt tio minuter sen till det avtalade m�tet.</p><p>Idris Ghidi haltade. Han �ppnade d�rren, skakade hand med Mikael Blomkvist och bj�d in honom i ett spartanskt m�blerat vardagsrum. P� en byr� intill det bord d�r han bj�d Mikael att sitta ned fanns ett dussin inramade fotografier som Mikael studerade.</p><p>�Min familj�, sa Idris Ghidi.</p><p>Idris Ghidi talade med en kraftig brytning. Mikael misst�nkte att han inte skulle �verleva ett folkpartistiskt spr�ktest.</p><p>��r det dina br�der?�</p><p>�Mina tv� br�der l�ngst till v�nster m�rdades av Saddam p� 1980-talet liksom min far i mitten. Mina tv� farbr�der m�rdades av Saddam p� 1990-talet. Min mor dog 2000. Mina tre systrar lever. De �r bosatta utomlands. Tv� i Syrien och min lillasyster i Madrid.�</p><p>Mikael nickade. Idris Ghidi h�llde upp turkiskt kaffe.</p><p>�Kurdo Baksi h�lsar.�</p><p>Idris Ghidi nickade.</p><p>�F�rklarade han vad jag ville dig?�</p><p>�Kurdo sa att du ville anlita mig f�r ett jobb, men inte vad det handlade om. L�t mig fr�n b�rjan s�ga att jag inte tar jobbet om det �r n�got olagligt. Jag har inte r�d att bli inblandad i n�got s�dant.�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Det finns inget olagligt i det jag kommer att be dig g�ra, men det �r ovanligt. Sj�lva arbetet kommer att p�g� i ett par veckor fram�ver och arbetsuppgiften m�ste sk�tas varje dag. � andra sidan tar det bara drygt en minut per dag att utf�ra sysslan. F�r detta �r jag villig att betala dig tusen kronor i veckan. Pengarna f�r du i handen ur min ficka och jag kommer inte att anm�la det till skattemyndigheterna.�</p><p>�Jag f�rst�r. Vad �r det jag ska g�ra?�</p><p>�Du arbetar som st�dare p� Sahlgrenska sjukhuset.�</p><p>Idris Ghidi nickade.</p><p>�En av dina arbetsuppgifter best�r i att varje dag � eller sex dagar i veckan om jag f�rst�tt saken r�tt � st�da i korridor 11C, vilket �r intensivv�rdsavdelningen.�</p><p>Idris Ghidi nickade.</p><p>�Det h�r �r vad jag vill att du ska g�ra.�</p><p>Mikael Blomkvist lutade sig fram och f�rklarade sitt �rende.</p><empty-line/><p>�klagare Richard Ekstr�m betraktade sin g�st tankfullt. Det var tredje g�ngen han tr�ffade kommissarie Georg Nystr�m. Han s�g ett f�rat ansikte som inramades av kort gr�tt h�r. Georg Nystr�m hade f�rst bes�kt honom dagarna efter mordet p� Zalachenko. Han hade visat en legitimation som vidimerade att han arbetade f�r RPS/S�k. De hade f�rt ett l�ngt och l�gm�lt samtal.</p><p>�Det �r viktigt att du f�rst�r att jag p� inget s�tt f�rs�ker p�verka hur du beslutar att agera eller hur du sk�ter ditt arbete�, sa Nystr�m.</p><p>Ekstr�m nickade.</p><p>�Jag understryker ocks� att du under inga omst�ndigheter f�r ge offentlighet �t den information jag ger dig.�</p><p>�Jag f�rst�r�, sa Ekstr�m.</p><p>Om sanningen skulle fram s� m�ste Ekstr�m erk�nna att han inte riktigt f�rstod, men han ville inte framst� som en idiot genom att st�lla alltf�r m�nga fr�gor. Han hade f�rst�tt att Zalachenko var ett �rende som m�ste behandlas med st�rsta m�jliga f�rsiktighet. Han hade ocks� f�rst�tt att Nystr�ms bes�k var helt informella, om �n f�rankrade hos h�ga vederb�rande inom S�kerhetspolisen.</p><p>�Det handlar om m�nniskors liv�, hade Nystr�m f�rklarat redan vid det f�rsta m�tet. �Fr�n S�kerhetspolisens sida �r allt som r�r sanningen om Zalachenko�rendet hemligst�mplat. Jag kan bekr�fta att han �r en avhoppad f�re detta agent f�r det sovjetiska milit�ra spionaget och en av nyckelpersonerna i ryssarnas offensiv mot V�steuropa p� 1970-talet.�</p><p>�Jaha � det �r vad Mikael Blomkvist tydligen p�st�r.�</p><p>�Och i det fallet har Mikael Blomkvist helt r�tt. Han �r journalist och har snubblat �ver en av det svenska totalf�rsvarets hemligaste �renden genom tiderna.�</p><p>�Han kommer att publicera.�</p><p>�Naturligtvis. Han representerar massmedia med alla dess f�rdelar och nackdelar. Vi lever i en demokrati och kan sj�lvfallet inte p�verka vad massmedia skriver. Nackdelen i det h�r fallet �r f�rst�s att Blomkvist bara k�nner till en br�kdel av sanningen om Zalachenko, och mycket av det han k�nner till �r felaktigt.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Vad Blomkvist inte begriper �r att om sanningen om Zalachenko blir k�nd s� kommer ryssarna att kunna identifiera v�ra informat�rer och k�llor i Ryssland. Det betyder att m�nniskor som riskerat sina liv f�r demokratin riskerar att d�das.�</p><p>�Men �r inte Ryssland numera en demokrati? Jag menar om det h�r hade varit under kommunisttiden ��</p><p>�Det d�r �r illusioner. Det handlar om m�nniskor som gjort sig skyldiga till spionage mot Ryssland � och det finns ingen regim i v�rlden som skulle acceptera det, �ven om det skedde f�r m�nga �r sedan. Och flera av dessa k�llor �r fortfarande aktiva ��</p><p>N�gra s�dana agenter existerade inte, men det kunde inte �klagare Ekstr�m veta. Han var tvungen att tro Nystr�m p� hans ord. Och han kunde inte hj�lpa att han ocks� faktiskt var smickrad �ver att informellt f� ta del av information som var n�got av det mest hemligst�mplade som fanns i Sverige. Han var vagt �verraskad �ver att den svenska s�kerhetspolisen hade kunnat penetrera det ryska f�rsvaret p� det s�tt som Nystr�m antydde, och han f�rstod att detta naturligtvis var information som absolut inte fick spridas.</p><p>�D� jag fick uppdraget att ta kontakt med dig s� hade vi gjort en stor utv�rdering av dig�, sa Nystr�m.</p><p>F�rf�relsen handlade alltid om att hitta m�nniskans svagheter. �klagare Ekstr�ms svaghet var hans �vertygelse om sin egen betydelse och att han naturligtvis som alla andra m�nniskor uppskattade smicker. Det handlade om att f� honom att k�nna sig utvald.</p><p>�Och vi konstaterade att du �r en m�nniska som �tnjuter stort f�rtroende inom polisen � och f�rst�s i regeringskretsar�, tillade Nystr�m.</p><p>Ekstr�m s�g bel�ten ut. Att icke namngivna m�nniskor i regeringskretsar hade <emphasis>f�rtroende</emphasis> f�r honom var information som utan att n�got sades antydde att han kunde r�kna med tacksamhet om han spelade sina kort v�l. Det b�dade gott f�r den framtida karri�ren.</p><p>�Jag f�rst�r � och vad �r det egentligen du vill?�</p><p>�Mitt uppdrag �r enkelt uttryckt att s� diskret som m�jligt bist� dig med kunskap. Du f�rst�r naturligtvis hur osannolikt komplicerad den h�r historien har blivit. � ena sidan p�g�r en f�runders�kning i laga ordning d�r du �r huvudansvarig. Ingen � varken regeringen eller S�kerhetspolisen eller n�gon annan, f�r l�gga sig i hur du sk�ter den f�runders�kningen. Ditt jobb best�r i att hitta sanningen och �tala de skyldiga. Det �r en av de viktigaste funktionerna som existerar i en r�ttsstat.�</p><p>Ekstr�m nickade.</p><p>�� andra sidan vore det en nationell katastrof av n�rmast ofattbara proportioner om hela sanningen om Zalachenko l�ckte ut.�</p><p>�S� vad �r avsikten med ditt bes�k?�</p><p>�F�r det f�rsta �r det min uppgift att g�ra dig medveten om det k�nsliga l�get. Jag tror inte att Sverige har befunnit sig i ett mer utsatt l�ge sedan andra v�rldskriget. Man skulle kunna s�ga att Sveriges �de i viss m�n nu vilar i dina h�nder.�</p><p>�Vem �r din chef?�</p><p>�Jag �r ledsen, men jag kan inte avsl�ja namnet p� de personer som arbetar med det h�r �rendet. L�t mig bara fastsl� att mina instruktioner kommer fr�n h�gsta t�nkbara ort.�</p><p>Herregud. Han agerar p� order av regeringen. Men det kan inte uttalas eftersom det skulle bli en politisk katastrof.</p><p>Nystr�m s�g att Ekstr�m svalde betet.</p><p>�Vad jag d�remot kan g�ra �r att vara dig behj�lplig med information. Jag har mycket vidstr�ckta befogenheter att utifr�n mitt eget omd�me inviga dig i material som �r n�got av det hemligaste vi har i detta land.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Det betyder att d� du har fr�gor om n�got, vad det �n �r, s� �r det mig du ska v�nda dig till. Du ska inte tala med n�gon annan inom S�kerhetspolisen utan enbart med mig. Mitt uppdrag best�r i att vara din guide i denna labyrint, och om det hotar att uppst� kollisioner mellan olika intressen s� ska vi hj�lpas �t att hitta l�sningar.�</p><p>�Jag f�rst�r. I s� fall m�ste jag v�l s�ga att jag �r tacksam �ver att du och dina kollegor �r villiga att underl�tta f�r mig p� det h�r s�ttet.�</p><p>�Vi vill att r�ttsprocessen ska ha sin g�ng trots att det �r ett sv�rt l�ge.�</p><p>�Bra. Jag f�rs�krar dig om att jag kommer att vara ytterst diskret. Det �r ju inte f�rsta g�ngen jag hanterar sekretessbelagd information ��</p><p>�Nej, det k�nner vi mycket v�l till.�</p><p>Ekstr�m hade haft dussintals fr�gor som Nystr�m noga antecknat och d�refter f�rs�kt besvara s� l�ngt han kunde. Vid detta tredje bes�k skulle Ekstr�m f� svar p� flera av de fr�gor som han hade st�llt. Den viktigaste av dessa fr�gor var vad som var sanning om Bj�rcks rapport fr�n 1991.</p><p>�Det d�r �r ett bekymmer�, sa Nystr�m.</p><p>Han s�g bekymrad ut.</p><p>�Jag kanske ska b�rja med att f�rklara att sedan denna rapport kom upp till ytan s� har vi haft en analysgrupp i arbete n�stan dygnet runt med uppgift att utr�na exakt vad som har h�nt. Och nu b�rjar vi komma till den punkt d� vi kan dra slutsatser. Och detta �r mycket obehagliga slutsatser.�</p><p>�Det kan jag f�rst�, den d�r rapporten h�vdar ju att S�kerhetspolisen och psykiatrikern Peter Teleborian konspirerade f�r att placera Lisbeth Salander p� psyket.�</p><p>�Om det vore s� v�l�, sa Nystr�m och log svagt.</p><p>�V�l?�</p><p>�Jo. Om det var p� det viset s� vore ju saken enkel. D� hade ett brott beg�tts som skulle kunna leda till �tal. Problemet �r att denna rapport inte �verensst�mmer med de rapporter som finns arkiverade hos oss.�</p><p>�Hur menar du?�</p><p>Nystr�m plockade upp en bl� mapp och �ppnade den.</p><p>�Det jag har h�r �r den verkliga rapport som Gunnar Bj�rck skrev 1991. H�r finns �ven originalhandlingarna till korrespondensen mellan honom och Teleborian som vi har i arkivet. Problemet �r att de tv� versionerna inte �verensst�mmer med varandra.�</p><p>�F�rklara.�</p><p>�Det el�ndiga �r ju att Bj�rck gick och h�ngde sig. Vi antar att det beror p� de avsl�janden om hans sexuella snedspr�ng som han stod inf�r. <emphasis>Millennium</emphasis> t�nkte h�nga ut honom. Det drev honom in i en s� djup f�rtvivlan att han valde att ta sitt eget liv.�</p><p>�Ja ��</p><p>�Originalrapporten �r en utredning om Lisbeth Salanders f�rs�k att m�rda sin pappa, Alexander Zalachenko, med en brandbomb. De f�rsta trettio sidorna av utredningen som Blomkvist hittade �verensst�mmer med originalet. Dessa sidor inneh�ller inget m�rkligt. Det �r f�rst p� sidan 33 d�r Bj�rck drar slutsatser och g�r rekommendationer som diskrepansen uppst�r.�</p><p>�Hur d�?�</p><p>�I originalversionen ger Bj�rck fem tydliga rekommendationer. Vi beh�ver inte sticka under stol med att det handlar om att tona ned Zalachenko�rendet i media och liknande. Bj�rck f�resl�r att Zalachenkos rehabilitering � han var ju sv�rt br�nnskadad � ska ske utomlands. Och liknande saker. Han f�resl�r �ven att Lisbeth Salander ska erbjudas b�sta t�nkbara psykiatriska omv�rdnad.�</p><p>�Jaha ��</p><p>�Problemet �r att ett antal meningar �ndrats p� ett mycket subtilt s�tt. P� sidan 34 finns ett stycke d�r Bj�rck tycks f�resl� att Salander ska st�mplas som psykotisk f�r att hon inte ska vara trov�rdig om n�gon b�rjar st�lla fr�gor om Zalachenko.�</p><p>�Och detta p�st�ende finns inte i originalrapporten?�</p><p>�Precis. Gunnar Bj�rck f�reslog aldrig n�got s�dant. Det hade dessutom varit r�ttsvidrigt. Han f�reslog att hon skulle f� den omv�rdnad hon faktiskt beh�vde. I Blomkvists kopia har detta blivit en konspiration.�</p><p>�Kan jag f� l�sa originalet?�</p><p>�Var s� god. Men jag m�ste ta rapporten med mig d� jag g�r. Och innan du l�ser den, l�t mig f�sta din uppm�rksamhet p� bilagan med den efterf�ljande korrespondensen mellan Bj�rck och Teleborian. Den �r n�stan genomg�ende ett rent falsarium. H�r handlar det inte om subtila �ndringar utan om grova f�rfalskningar.�</p><p>�F�rfalskningar?�</p><p>�Jag tror att det �r det enda anv�ndbara ordet i sammanhanget. Originalet visar att Peter Teleborian fick i uppdrag av tingsr�tten att g�ra en r�ttspsykiatrisk unders�kning av Lisbeth Salander. Inget av detta �r m�rkligt. Lisbeth Salander var tolv �r gammal och hade f�rs�kt d�da sin pappa med en brandbomb; det vore anm�rkningsv�rt om det <emphasis>inte</emphasis> resulterade i en psykiatrisk utredning.�</p><p>�Det �r ju sant.�</p><p>�Om du hade varit �klagare s� antar jag att du ocks� skulle ha beg�rt b�de en social och en psykiatrisk utredning.�</p><p>�F�rvisso.�</p><p>�Teleborian var ju redan d� en k�nd och respekterad barnpsykiatriker och hade dessutom arbetat inom r�ttsmedicin. Han fick uppdraget och gjorde en helt normal utredning och kom till slutsatsen att Lisbeth Salander var psykiskt sjuk � jag beh�ver inte g� in p� de facktekniska termerna.�</p><p>�Okej ��</p><p>�Detta meddelade Teleborian i en rapport som han skickade till Bj�rck och som d�refter f�redrogs tingsr�tten som beslutade att Salander skulle v�rdas p� S:t Stefans.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�I Blomkvists version saknas helt den utredning som Teleborian gjorde. I dess st�lle finns en korrespondens mellan Bj�rck och Teleborian som antyder att Bj�rck instruerar honom att fejka en sinnesunders�kning.�</p><p>�Och du menar att detta �r ett falsarium?�</p><p>�Utan tvekan.�</p><p>�Men vem skulle ha intresse av att g�ra en s�dan f�rfalskning?�</p><p>Nystr�m lade ned rapporten och rynkade �gonbrynen.</p><p>�Nu kommer du till sj�lva k�rnfr�gan.�</p><p>�Och svaret �r �?�</p><p>�Vi vet inte. Det �r denna fr�ga som v�r analysgrupp arbetar mycket h�rt med att f�rs�ka besvara.�</p><p>�Kan det vara Blomkvist som fantiserat ihop n�got?�</p><p>Nystr�m skrattade.</p><p>�Nja, det var v�l en av v�ra f�rsta tankar ocks�. Men vi tror inte det. Vi tror att f�rfalskningen gjordes f�r l�nge sedan, troligen n�stan samtidigt som originalrapporten skrevs.�</p><p>�Jas�?�</p><p>�Och det leder till obehagliga slutsatser. Den som gjorde f�rfalskningen var mycket v�l insatt i �rendet. Och dessutom hade f�rfalskaren tillg�ng till samma skrivmaskin som Gunnar Bj�rck anv�nde.�</p><p>�Du menar ��</p><p>�Vi vet inte <emphasis>var</emphasis> Bj�rck skrev utredningen. Det kan ha varit p� en skrivmaskin i hemmet eller p� hans arbetsplats eller n�gon annanstans. Vi kan t�nka oss tv� alternativ. Antingen att den som gjorde f�rfalskningen var n�gon inom psykiatrin eller r�ttsmedicin som av n�gon anledning ville skandalisera Teleborian. Eller s� gjordes f�rfalskningen av helt andra syften av n�gon inom S�kerhetspolisen.�</p><p>�Varf�r?�</p><p>�Detta skedde 1991. Det kan ha varit en rysk agent inom RPS/S�k som f�tt upp sp�ret p� Zalachenko. Den m�jligheten inneb�r att vi f�r n�rvarande granskar ett stort antal gamla personalfiler.�</p><p>�Men om KGB hade f�tt reda p� � d� borde detta ha l�ckt f�r flera �r sedan.�</p><p>�R�tt t�nkt. Men gl�m inte bort att det var just under denna tid som Sovjetunionen f�ll och KGB uppl�stes. Vi vet inte vad som gick p� tok. Det kanske var en planerad operation som skrinlades. En sak som KGB var m�stare p� var dokumentf�rfalskning och desinformation.�</p><p>�Men vad skulle KGB ha f�r syfte med en s�dan f�rfalskning ��</p><p>�Det vet vi inte heller. Men ett uppenbart syfte vore naturligtvis att skandalisera den svenska regeringen.�</p><p>Ekstr�m n�p sig i underl�ppen.</p><p>�S� det du s�ger �r att den medicinska bed�mningen av Salander �r korrekt?�</p><p>�O ja. Utan tvekan. Salander �r spritt spr�ngande galen, f�r att uttrycka det lite slarvigt. Det beh�ver du inte betvivla. �tg�rden att ta in henne p� en sluten anstalt var helt korrekt.�</p><empty-line/><p>�Toalettstolar�, sa tillf�rordnade chefredakt�ren Malin Eriksson tveksamt. Hon l�t som om hon trodde att Henry Cortez drev med henne.</p><p>�Toalettstolar�, upprepade Henry Cortez och nickade.</p><p>�Du vill g�ra en story om toalettstolar. I <emphasis>Millennium</emphasis>?�</p><p>Monica Nilsson garvade pl�tsligt och opassande. Hon hade sett hans illa dolda entusiasm d� han sl�ntrade in till fredagsm�tet och hon k�nde igen alla tecken p� en journalist som hade en story i ugnen.</p><p>�Okej, f�rklara.�</p><p>�Det �r mycket enkelt�, sa Henry Cortez. �Sveriges i s�rklass st�rsta industri �r byggbranschen. Det �r en industri som i praktiken inte kan flytta utomlands �ven om Skanska l�tsas ha ett kontor i London och s�dant. K�karna ska i alla fall byggas i Sverige.�</p><p>�Jaha, men det �r inget nytt.�</p><p>�N�. Men vad som �r halvnytt �r att byggbranschen ligger ett par ljus�r efter all annan industri i Sverige d� det g�ller att skapa konkurrenskraft och effektivitet. Om Volvo skulle bygga bilar p� samma s�tt s� skulle den senaste �rsmodellen av Volvo kosta runt en eller tv� miljoner kronor styck. F�r all normal industri handlar det om att pressa priser. F�r byggindustrin �r det tv�rtom. De skiter i att pressa priser vilket inneb�r att kvadratmeterpriset �kar och att staten subventionerar med skattepengar f�r att det inte ska bli helt orimligt.�</p><p>�Finns det en story i det d�r?�</p><p>�V�nta. Det �r komplicerat. Om l�t s�ga prisutvecklingen p� hamburgare hade varit likadan sedan 1970-talet s� skulle en Big Mac kosta drygt hundrafemtio sp�nn eller mer. Vad det skulle kosta med frittar och en cola vill jag inte ens t�nka p�, men min l�n h�r p� <emphasis>Millennium</emphasis> skulle nog inte r�cka s� v�rst l�ngt. Hur m�nga vid det h�r bordet skulle g� p� McDonald�s och k�pa en burgare f�r en hundring?�</p><p>Ingen sa n�got.</p><p>�F�rst�ndigt. Men d� NCC sm�ller upp n�gra pl�tcontainrar i G�shaga p� Liding� s� tar de ut tio- eller tolvtusen i m�nadshyra f�r en trea. Hur m�nga av er betalar det?�</p><p>�Jag har inte r�d�, sa Monica Nilsson.</p><p>�N�. Men du bor redan i en tv�a vid Danvikstull som din farsa k�pte till dig f�r tjugo �r sedan och som du skulle f�, s�g, en och en halv mille f�r om du s�lde. Men vad g�r en 20-�ring som vill flytta hemifr�n? De har inte r�d. Allts� bor de i andra eller tredje hand eller hemma hos morsan tills de blir pension�rer.�</p><p>�Var kommer toalettstolarna in i bilden?� undrade Christer Malm.</p><p>�Jag kommer till det. Fr�gan �r d� varf�r bost�der �r s� f�rbannat dyra? Jo, eftersom de som best�ller husen inte vet hur de ska best�lla. Enkelt uttryckt ringer ett kommunalt bostadsf�retag upp ett byggf�retag typ Skanska och s�ger att de vill best�lla 100 l�genheter och fr�gar vad det kostar. Och Skanska r�knar p� saken och kommer tillbaka och s�ger att det kostar typ 500 miljoner kronor. Vilket inneb�r att kvadratmeterpriset ligger p� X antal kronor och att det kommer att kosta tio papp i m�naden om du vill flytta in. F�r till skillnad fr�n McDonald�s s� kan du inte best�mma dig f�r att avst� fr�n att bo n�gonstans. Allts� f�r du betala vad det kostar.�</p><p>�Sn�lla Henry � kom till saken.�</p><p>�Jamen, det �r ju det som �r saken. Varf�r kostar det tio papp att flytta till de d�r j�vla schabraken i Hammarbyhamnen? Jo, d�rf�r att byggf�retagen skiter i att pressa priserna. Kunden m�ste i alla fall betala. En av de stora kostnaderna �r material till bygget. Handeln med byggmaterial g�r genom grossister som s�tter sina egna priser. Eftersom det inte finns n�gon riktig konkurrens d�r kostar ett badkar 5&#x2008;000 kronor i Sverige. Samma badkar av samma tillverkare kostar 2&#x2008;000 kronor i Tyskland. Det finns ingen rimlig merkostnad som kan f�rklara prisskillnaden.�</p><p>�Okej.�</p><p>�En hel del av det h�r finns att l�sa i en rapport fr�n regeringens byggkostnadsdelegation som var aktiv i slutet av 1990-talet. Sedan dess har inte mycket h�nt. Ingen f�rhandlar med byggf�retagen om det orimliga i prisbilden. Best�llarna betalar sn�llt vad det kostar och priset betalas till sist av hyresg�sterna eller skattebetalarna.�</p><p>�Henry, toalettstolarna?�</p><p>�Det lilla som har h�nt sedan Byggkostnadsdelegationen har h�nt p� lokalplanet, huvudsakligen utanf�r Stockholm. Det finns best�llare som tr�ttnat p� de h�ga byggpriserna. Ett typexempel �r Karlskronahem som bygger billigare �n n�gon annan, helt enkelt genom att k�pa upp materialet sj�lva. Och dessutom har Svensk Handel lagt sig i. De tycker att byggmaterialpriserna �r fullkomligt vansinniga och f�rs�ker d�rf�r underl�tta f�r best�llarna att ta hem billigare likv�rdiga produkter. Och det ledde till en liten clash p� Byggm�ssan i �lvsj� f�r ett �r sedan. Svensk Handel hade plockat hit en kille fr�n Thailand som kr�ngde toalettstolar f�r drygt 500 kronor styck.�</p><p>�Jaha? Och?�</p><p>�N�rmaste konkurrent var ett svenskt grossistf�retag som heter Vitavara AB och som s�ljer riktiga bl�gula toalettstolar f�r 1&#x2008;700 sp�nn styck. Och beg�vade best�llare ute i kommunerna b�rjar klia sig i huvudet och undra varf�r de pr�jsar 1&#x2008;700 sp�nn d� de kan f� en likv�rdig dasstol fr�n Thailand f�r 500 sp�nn.�</p><p>�Kanske b�ttre kvalit�?� fr�gade Lottie Karim.</p><p>�Nix. Likv�rdig produkt.�</p><p>�Thailand�, sa Christer Malm. �Det luktar barnarbete och s�dant. Vilket kan f�rklara det l�ga priset.�</p><p>�Nix�, svarade Henry Cortez. �Barnarbete finns inom fr�mst textilindustrin och inom souvenirindustrin i Thailand. Och pedofilhandeln f�rst�s. Det h�r �r riktig industri. FN h�ller ett �ga p� barnarbete och jag har kollat upp f�retaget. De har sk�tt sig. Det h�r �r allts� ett stort, modernt och respektabelt industrif�retag i vitvarubranschen.�</p><p>�Jaha � d� snackar vi allts� l�gl�nel�nder, vilket inneb�r att du riskerar att skriva en artikel som pl�derar f�r att svensk industri ska bli utkonkurrerad av thail�ndsk industri. Sparka svenska jobbare och l�gg ned f�retagen h�r och importera fr�n Thailand. Du f�r inga po�ng hos LO, direkt.�</p><p>Ett leende spred sig �ver Henry Cortez ansikte. Han lutade sig bak�t och s�g of�rsk�mt mallig ut.</p><p>�Nix�, sa han. �Gissa var Vitavara AB tillverkar sina toalettstolar f�r 1&#x2008;700 sp�nn styck?�</p><p>En tystnad l�grade sig �ver redaktionen.</p><p>�Vietnam�, sa Henry Cortez.</p><p>�Det �r inte sant�, sa chefredakt�r Malin Eriksson.</p><p>�Yep�, sa Henry. �De har tillverkat toalettstolar p� legoarbete d�rnere i �tminstone tio �r. Svenska jobbare fick sparken redan p� 1990-talet.�</p><p>��h fan.�</p><p>�Men h�r kommer po�ngen. Om vi importerade direkt fr�n fabriken i Vietnam s� skulle priset ligga p� drygt 390 sp�nn. Gissa hur man kan f�rklara prisskillnaden mellan Thailand och Vietnam.�</p><p>�S�g inte att ��</p><p>Henry Cortez nickade. Hans leende var bredare �n ansiktet.</p><p>�Vitavara AB l�gger ut jobben p� n�got som heter Fong Soo Industries. De st�r p� FN:s lista �ver f�retag som �tminstone vid en unders�kning �r 2001 utnyttjade barnarbetskraft. Men huvuddelen av arbetarna �r straff�ngar.�</p><p>Malin Eriksson log pl�tsligt.</p><p>�Det h�r �r bra�, sa hon. �Det h�r �r riktigt bra. Du kommer nog att bli journalist n�r du blir stor. Hur snabbt kan du ha storyn klar?�</p><p>�Tv� veckor. Jag har en hel del internationell handel att kolla upp. Och sedan beh�ver vi en <emphasis>bad guy</emphasis> till storyn, s� jag vill kolla vilka som �ger Vitavara AB.�</p><p>�S� vi skulle kunna k�ra i juninumret?� fr�gade Malin hoppfullt.</p><p>�No problem.�</p><empty-line/><p>Kriminalinspekt�r Jan Bublanski betraktade �klagare Richard Ekstr�m uttrycksl�st. M�tet hade varat i fyrtio minuter och Bublanski k�nde en intensiv lust att str�cka sig fram och gripa det exemplar av Svea Rikes Lag som l�g p� kanten av Ekstr�ms skrivbord och dr�mma det i �klagarens huvud. Han undrade stillsamt vad som skulle h�nda om han gjorde det. Det skulle onekligen bli rubriker i kv�llstidningarna och sannolikt resultera i ett �tal f�r misshandel. Han sk�t bort tanken. Sj�lva po�ngen med den socialiserade m�nniskan var att inte ge efter f�r den sortens impulser oavsett hur provokativt motparten betedde sig. Och det var ju faktiskt oftast i samband med att n�gon gett efter f�r s�dana impulser som kriminalinspekt�r Bublanski brukade kallas in.</p><p>�D� s�, sa Ekstr�m. �Jag uppfattar det som att vi �r �verens.�</p><p>�Nej, vi �r inte �verens�, svarade Bublanski och reste sig. �Men du �r f�runders�kningsledare.�</p><p>Han muttrade f�r sig sj�lv d� han sv�ngde in i korridoren till sitt tj�nsterum och samlade ihop kriminalinspekt�rerna Curt Svensson och Sonja Modig som utgjorde hans personalresurs denna eftermiddag. Jerker Holmberg hade opassande nog beslutat att ta ut tv� semesterveckor.</p><p>�Mitt rum�, sa Bublanski. �Ta med kaffe.�</p><p>N�r de hade b�nkat sig �ppnade Bublanski sitt block med minnesanteckningar fr�n m�tet med Ekstr�m.</p><p>�L�get just nu �r att v�r f�runders�kningsledare har lagt ned alla �tal gentemot Lisbeth Salander med avseende p� de mord hon varit efterlyst f�r. Hon ing�r allts� inte l�ngre i f�runders�kningen vad oss anbelangar.�</p><p>�Det f�r v�l trots allt ses som ett steg fram�t�, sa Sonja Modig.</p><p>Curt Svensson sa som vanligt ingenting.</p><p>�Jag �r inte s� s�ker p� det�, sa Bublanski. �Salander �r fortfarande misst�nkt f�r grov brottslighet i samband med Stallarholmen och Gosseberga. Men detta ing�r inte l�ngre i v�r utredning. Vi ska koncentrera oss p� att hitta Niedermann och att utreda skogskyrkog�rden i Nykvarn.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Men det st�r nu klart att Ekstr�m ska �tala Lisbeth Salander. Fallet �r �verf�rt till Stockholm och en helt separat utredning har tillsatts.�</p><p>�Jas�?�</p><p>�Och gissa vem som ska utreda Salander?�</p><p>�Jag fruktar det v�rsta.�</p><p>�Hans Faste �r tillbaka i tj�nst. Han ska vara Ekstr�m behj�lplig i utredningen om Salander.�</p><p>�Det �r fan inte klokt. Faste �r helt ol�mplig att utreda n�gonting alls om Salander.�</p><p>�Jag vet. Men Ekstr�m har ett bra argument. Han har varit sjukskriven sedan � hmm, kollapsen i april, och det h�r �r ett bra och enkelt fall f�r honom att fokusera p�.�</p><p>Tystnad.</p><p>�Allts� ska vi �verl�mna allt material om Salander till honom i eftermiddag.�</p><p>�Och den h�r historien om Gunnar Bj�rck och S�po och utredningen 1991 ��</p><p>�Ska hanteras av Faste och Ekstr�m.�</p><p>�Jag gillar inte det h�r�, sa Sonja Modig.</p><p>�Inte jag heller. Men Ekstr�m �r chef och han har f�rankring l�ngre upp i byr�kratin. Med andra ord �r v�rt jobb fortfarande att hitta m�rdaren. Curt, hur ligger vi till?�</p><p>Curt Svensson skakade p� huvudet.</p><p>�Niedermann �r fortfarande som uppslukad av jorden. Jag m�ste erk�nna att jag under alla �r som polis aldrig har varit med om ett liknande fall. Vi har inte en enda tipsare som k�nner till honom eller tycks ha en aning om var han befinner sig.�</p><p>�Skumt�, sa Sonja Modig. �Men han �r allts� efterlyst f�r polismordet i Gosseberga, f�r ett fall av grov misshandel av en polis, f�r mordf�rs�k p� Lisbeth Salander och f�r grovt m�nniskorov och misshandel av tandsk�terskan Anita Kaspersson. Samt f�r morden p� Dag Svensson och Mia Bergman. I samtliga dessa fall finns god teknisk bevisning.�</p><p>�Det r�cker en bit. Hur g�r det med utredningen om Svavelsj� MC:s finansielle expert?�</p><p>�Viktor G�ransson och hans sambo Lena Nygren. Vi har teknisk bevisning som binder Niedermann till platsen. Fingeravtryck och DNA fr�n G�ranssons kropp. Niedermann skrapade knogarna r�tt rej�lt under misshandeln.�</p><p>�Okej. N�got nytt om Svavelsj� MC?�</p><p>�Sonny Nieminen har tilltr�tt som chef medan Magge Lundin sitter h�ktad i v�ntan p� r�tteg�ng f�r kidnappningen av Miriam Wu. Ryktet g�r att Nieminen utf�st en stor bel�ning till den som tipsar om var Niedermann befinner sig.�</p><p>�Vilket endast g�r det m�rkligare att han inte blivit hittad. Hur �r det med G�ranssons bil?�</p><p>�Eftersom vi hittade Anita Kasperssons bil p� G�ranssons g�rd tror vi att Niedermann bytte fordon. Vi har inte n�got sp�r efter bilen.�</p><p>�S� den fr�ga vi m�ste st�lla oss �r allts� om Niedermann fortfarande trycker n�gonstans i Sverige � i s� fall var och hos vem � eller om han redan hunnit s�tta sig i s�kerhet utomlands. Vad tror vi?�</p><p>�Vi har inget som tyder p� att han f�rsvunnit utomlands, men det �r ju absolut det enda logiska.�</p><p>�Var har han i s� fall dumpat bilen?�</p><p>B�de Sonja Modig och Curt Svensson skakade p� huvudena. Polisarbete var i nio fall av tio ganska okomplicerat d� det handlade om spaningar efter en efterlyst namngiven person. Det handlade om att skapa en logisk kedja och b�rja nysta. Vilka var hans kompisar? Vem hade han suttit p� k�ken tillsammans med? Var bor hans flickv�n? Vem brukade han g� ut och supa till med? I vilket omr�de anv�ndes hans mobil senast? Var finns hans fordon? I slutet av den kedjan skulle den efterspanade �terfinnas.</p><p>Problemet med Ronald Niedermann var att han inte hade n�gra kompisar, saknade flickv�n, aldrig hade suttit p� k�ken och saknade k�nd mobiltelefon.</p><p>En stor del av spaningarna hade f�ljaktligen inriktat sig p� att hitta Viktor G�ranssons bil som Ronald Niedermann f�rmodades anv�nda. Det skulle ge en indikation p� var s�kandet borde forts�tta. Ursprungligen hade de f�rv�ntat sig att bilen skulle dyka upp inom n�gra dygn, f�rmodligen p� n�gon parkeringsplats i Stockholm. Trots rikslarm lyste dock fordonet med sin fr�nvaro.</p><p>�Om han befinner sig utomlands � var �r han d�?�</p><p>�Han �r tysk medborgare, s� det naturliga vore ju att han s�kte sig till Tyskland.�</p><p>�Han �r efterlyst i Tyskland. Han tycks inte ha haft n�gon kontakt med sina gamla v�nner i Hamburg.�</p><p>Curt Svensson viftade med handen.</p><p>�Om hans plan var att dra till Tyskland � Varf�r skulle han i s� fall �ka till Stockholm? Borde han inte �ka mot Malm� och �resundsbron eller n�gon av f�rjorna?�</p><p>�Jag vet. Och Marcus Erlander i G�teborg fokuserade spaningarna �t det h�llet de f�rsta dygnen. Polisen i Danmark �r informerad om G�ranssons bil, och vi kan med s�kerhet s�ga att han inte �kt n�gon av f�rjorna.�</p><p>�Men han �kte till Stockholm och Svavelsj� MC d�r han slog ihj�l deras kass�r och � f�r vi f�rmoda � f�rsvann med en ok�nd summa pengar. Vad skulle n�sta steg vara?�</p><p>�Han m�ste ut ur Sverige�, sa Bublanski. �Det naturliga vore n�gon av f�rjorna �ver till Baltikum. Men G�ransson och hans sambo m�rdades sent p� natten den 9 april. Det betyder att Niedermann kan ha tagit f�rjan n�stkommande morgon. Vi fick larmet drygt sexton timmar efter att de dog och har haft span p� bilen sedan dess.�</p><p>�Om han tagit f�rjan p� morgonen borde G�ranssons bil ha st�tt parkerad vid n�gon av f�rjehamnarna�, konstaterade Sonja Modig.</p><p>Curt Svensson nickade.</p><p>�Kan det vara s� enkelt att vi inte hittat G�ranssons bil d�rf�r att Niedermann k�rt ut ur landet norrut via Haparanda? En l�ng omv�g runt Bottenviken, men p� sexton timmar borde han ha hunnit passera gr�nsen till Finland.�</p><p>�Jo, men d�refter m�ste han dumpa bilen n�gonstans i Finland och vid det h�r laget borde den ha hittats av kollegorna d�r.�</p><p>De satt tysta en l�ng stund. Till sist reste sig Bublanski och st�llde sig vid f�nstret.</p><p>�B�de logik och odds talar emot det, men G�ranssons bil �r fortfarande f�rsvunnen. Kan han ha hittat ett g�mst�lle d�r han bara ligger och trycker, en sommarstuga eller...�</p><p>�Knappast en sommarstuga. Vid den h�r tiden p� �ret �r varenda hus�gare ute och ser �ver sina stugor.�</p><p>�Och knappast n�got med anknytning till Svavelsj� MC. Det �r nog de sista han vill st�ta ihop med.�</p><p>�Och d�rmed b�r hela den undre v�rlden vara utesluten � N�gon flickv�n vi inte k�nner till?�</p><p>De hade gott om spekulationer men inga fakta att g� p�.</p><empty-line/><p>N�r Curt Svensson hade g�tt f�r dagen gick Sonja Modig tillbaka till Jan Bublanskis rum och knackade p� d�rrposten. Han viftade in henne.</p><p>�Har du tid tv� minuter?�</p><p>�Vad?�</p><p>�Salander.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Jag gillar inte det h�r uppl�gget med Ekstr�m och Faste och en ny r�tteg�ng. Du har l�st Bj�rcks utredning. Jag har l�st Bj�rcks utredning. Hon blev kvaddad 1991 och det vet Ekstr�m. Vad fan �r p� g�ng?�</p><p>Bublanski tog av sig l�sglas�gonen och stoppade dem i br�stfickan.</p><p>�Jag vet inte.�</p><p>�Har du n�gon aning?�</p><p>�Ekstr�m h�vdar att Bj�rcks utredning och korrespondensen med Teleborian �r ett falsarium.�</p><p>�Skitsnack. Om det var ett falsarium s� skulle Bj�rck ha sagt det d� vi plockade in honom.�</p><p>�Ekstr�m s�ger att Bj�rck v�grade tala om saken eftersom det var ett hemligst�mplat �rende. Jag fick kritik f�r att jag gick h�ndelserna i f�rv�g och plockade in honom.�</p><p>�Jag b�rjar tycka allt s�mre om Ekstr�m.�</p><p>�Han �r kl�md fr�n flera h�ll.�</p><p>�Det �r ingen urs�kt.�</p><p>�Vi har inte monopol p� sanningen. Ekstr�m h�vdar att han har f�tt bel�gg f�r att rapporten �r ett falsarium � det existerar ingen verklig utredning med det diarienumret. Han s�ger ocks� att f�rfalskningen �r skicklig och att inneh�llet �r en blandning av sanning och fantasi.�</p><p>�Vilken del var sanning och vilken del var fantasi?�</p><p>�Ramber�ttelsen �r n�gorlunda korrekt. Zalachenko �r Lisbeth Salanders far och han var en kn�l som misshandlade hennes mor. Problemet �r det vanliga � modern ville aldrig g�ra polisanm�lan och f�ljaktligen p�gick det i flera �r. Bj�rck hade i uppdrag att utreda vad som h�nde d� Lisbeth f�rs�kte d�da sin pappa med en brandbomb. Han korresponderade med Teleborian � men hela korrespondensen i den form vi sett �r ett falsarium. Teleborian gjorde en helt vanlig psykiatrisk unders�kning av Salander och konstaterade att hon var tokig, och en �klagare beslutade att inte driva m�let mot henne vidare. Hon beh�vde v�rd och det fick hon p� S:t Stefans.�</p><p>�Om det nu �r en f�rfalskning � vem skulle i s� fall ha gjort den och i vilket syfte?�</p><p>Bublanski slog ut med h�nderna.</p><p>�Driver du med mig?�</p><p>�Som jag har f�rst�tt saken kommer Ekstr�m att kr�va en stor sinnesunders�kning av Salander igen.�</p><p>�Det accepterar jag inte.�</p><p>�Det �r inte v�rt bord l�ngre. Vi �r frikopplade fr�n Salanderhistorien.�</p><p>�Och Hans Faste �r inkopplad � Jan, jag kommer att g� till media om de d�r j�vlarna ger sig p� Salander en g�ng till ��</p><p>�Nej, Sonja. Det ska du inte. F�r det f�rsta har vi inte tillg�ng till utredningen l�ngre och d�rmed har du inga bevis f�r vad du p�st�r. Du kommer att framst� som en j�vla paranoiker och d�rmed �r din karri�r �ver.�</p><p>�Jag har fortfarande utredningen�, sa Sonja Modig med l�g r�st. �Jag gjorde en kopia till Curt Svensson som jag aldrig hann ge honom d� Riks�klagaren samlade in dem.�</p><p>�Och om du l�cker den utredningen s� f�r du inte bara sparken utan g�r dig dessutom skyldig till grovt tj�nstefel och att ha l�ckt en sekretesskyddad utredning till media.�</p><p>Sonja Modig satt tyst en sekund och betraktade sin chef.</p><p>�Sonja, du ska inte g�ra n�gonting. Lova mig det.�</p><p>Hon tvekade.</p><p>�Nej, Jan, det kan jag inte lova. Det �r n�got sjukt med hela den h�r historien.�</p><p>Bublanski nickade.</p><p>�Jo. Det �r sjukt. Men vi vet inte vilka som �r v�ra fiender just nu.�</p><p>Sonja Modig lade huvudet p� sned.</p><p>�T�nker <emphasis>du</emphasis> g�ra n�gonting?�</p><p>�Det t�nker jag inte diskutera med dig. Lita p� mig. Det �r fredagskv�ll. G�r helg. G� hem med dig. Det h�r samtalet har aldrig �gt rum.�</p><p>klockan var halv tv� p� l�rdagseftermiddagen d� Securitasvakten Niklas Adamsson h�jde blicken fr�n boken om nationalekonomi som han skulle tenta p� om tre veckor. Han h�rde ljudet av de roterande borstarna i den l�gm�lt brummande skurvagnen och konstaterade att det var svartskallen som haltade. Han brukade alltid h�lsa artigt men var v�ldigt tystl�ten och brukade inte skratta vid de tillf�llen d� han f�rs�kt sk�mta med honom. Han s�g honom ta fram en Ajaxflaska och spreja tv� g�nger p� disken i receptionen och torka rent med en trasa. D�refter greppade han en mopp och svabbade n�gra vinklar i receptionen som skurvagnens borstar inte kom �t. Niklas Adamsson satte ned n�san i sin bok igen och fortsatte att l�sa.</p><p>Det dr�jde tio minuter innan st�daren hade arbetat sig fram till Adamssons plats i slutet av korridoren. De nickade till varandra. Adamsson reste sig och l�t st�daren ta golvet runt stolen utanf�r Lisbeth Salanders rum. Han hade sett st�daren i stort sett varje dag han hade haft skiftet utanf�r hennes rum, men kunde f�r sitt liv inte komma ih�g namnet. N�got svartskallenamn var det i vilket fall. D�remot k�nde Adamsson inget st�rre behov av att kontrollera legitimationen. Dels skulle inte svartskallen st�da inne i f�ngens rum � det sk�ttes p� f�rmiddagen av tv� kvinnliga st�dare � och dels uppfattade han ingen st�rre hotbild fr�n den haltande st�daren.</p><p>N�r st�daren hade gjort korridorslutet l�ste han upp d�rren n�rmast Lisbeth Salanders rum. Adamsson sneglade p� st�daren, men inte heller detta utgjorde n�got avsteg fr�n de dagliga rutinerna. St�df�rr�det l�g i slutet av korridoren. De kommande fem minuterna t�mde han hinken, rengjorde borstar och fyllde upp st�dvagnen med plastp�sar till skr�pkorgarna. Slutligen drog han in hela st�dvagnen i skrubben.</p><empty-line/><p>Idris Ghidi var medveten om Securitasvakten ute i korridoren. Det var en blond pojke i 25-�rs�ldern som brukade sitta d�r tv� eller tre dagar i veckan och som l�ste b�cker i nationalekonomi. Ghidi drog slutsatsen att han arbetade deltid p� Securitas samtidigt som han pluggade och att han var ungef�r lika uppm�rksam p� omgivningen som en tegelsten.</p><p>Idris Ghidi undrade vad Adamsson skulle g�ra om n�gon verkligen f�rs�kte ta sig in i Lisbeth Salanders rum.</p><p>Idris Ghidi undrade ocks� vad Mikael Blomkvist egentligen var ute efter. Han skakade p� huvudet. Han hade f�rst�s l�st om journalisten i tidningarna och gjort kopplingen till Lisbeth Salander i 11C och f�rv�ntat sig att han skulle bli ombedd att smuggla in n�got till henne. I s� fall skulle han vara tvungen att neka eftersom han inte hade tilltr�de till hennes rum och aldrig hade sett henne. Men vad han �n hade f�rv�ntat sig s� var det inte det erbjudande han fick.</p><p>Han kunde inte se n�got illegalt i uppdraget. Han sneglade genom d�rrspringan och s�g att Adamsson �ter hade satt sig p� stolen utanf�r d�rren och l�ste sin bok. Han var n�jd med att absolut ingen m�nniska fanns i n�rheten, vilket n�stan alltid var fallet eftersom st�dskrubben l�g i en �terv�ndsgr�nd precis i slutet av korridoren. Han stack ned handen i fickan i st�drocken och plockade upp en ny Sony Ericsson Z600 mobiltelefon. Idris Ghidi hade slagit upp telefonen i en annons och konstaterat att den kostade drygt 3 500 kronor i handeln och hade mobilmarknadens alla finesser.</p><p>Han kastade en blick p� displayen och noterade att mobilen var p�slagen men att ljudet var avst�ngt, b�de ringsignal och vibration. Sedan str�ckte han sig p� t� och skruvade loss en cirkelformad vit k�pa som var placerad i en ventil som ledde till Lisbeth Salanders rum. Han placerade mobilen utom synh�ll inne i ventilen, precis som Mikael Blomkvist hade bett honom g�ra.</p><p>Hela proceduren tog ungef�r trettio sekunder. N�sta dag skulle proceduren ta ungef�r tio sekunder. Det han skulle g�ra d� var att plocka ned mobilen och byta batteri och l�gga tillbaka den i ventilen. Det gamla batteriet skulle han ta hem och ladda upp under natten.</p><p>Det var allt Idris Ghidi beh�vde g�ra.</p><p>Detta skulle dock inte hj�lpa Salander. P� hennes sida av v�ggen fanns ett galler fastskruvat. Hon skulle aldrig komma �t mobilen oavsett hur hon bar sig �t, om hon inte fick tag p� en stj�rnmejsel och en stege.</p><p>�Jag vet det�, hade Mikael sagt. �Men hon ska aldrig r�ra mobilen.�</p><p>Detta skulle Idris Ghidi g�ra varje dag till dess att Mikael Blomkvist meddelade att det inte l�ngre var n�dv�ndigt.</p><p>Och f�r detta arbete kunde Idris Ghidi kvittera ut tusen kronor i veckan direkt i fickan. Dessutom fick han beh�lla mobilen n�r jobbet var �ver.</p><p>Han skakade p� huvudet. Han begrep naturligtvis att Mikael Blomkvist hade n�got fuffens p� g�ng, men han kunde f�r sitt liv inte begripa vad det gick ut p�. Att placera en mobiltelefon i en ventil i en l�st st�dskrubb, p�slagen men inte uppkopplad, var ett fuffens p� en s�dan niv� att Ghidi inte riktigt kunde begripa finessen. Om Blomkvist ville f� m�jlighet att kommunicera med Lisbeth Salander s� vore det betydligt mer beg�vat att muta n�gon av sk�terskorna att smuggla in telefonen till henne. Det fanns liksom ingen logik i handlingen.</p><p>Ghidi skakade p� huvudet. � andra sidan hade han inget emot att g�ra Mikael Blomkvist den tj�nsten s� l�nge denne betalade honom tusen kronor i veckan. Och han t�nkte inte st�lla n�gra fr�gor.</p><empty-line/><p>Doktor Anders Jonasson hejdade stegen en aning d� han s�g en man p� 40 plus lutad mot gallergrindarna utanf�r porten till hans bostadsr�tt p� Hagagatan. Mannen s�g vagt bekant ut och nickade igenk�nnande mot honom.</p><p>�Doktor Jonasson?�</p><p>�Ja, det �r jag.�</p><p>�F�rl�t att jag besv�rar dig s� h�r p� gatan utanf�r din bostad. Men jag ville inte s�ka upp dig p� jobbet och jag skulle beh�va f� ett samtal med dig.�</p><p>�Vad g�ller saken och vem �r du?�</p><p>�Mitt namn �r Mikael Blomkvist. Jag �r journalist och arbetar p� tidskriften <emphasis>Millennium</emphasis>. Det r�r Lisbeth Salander.�</p><p>��h, nu k�nner jag igen dig. Det var du som larmade R�ddningstj�nsten d� hon hittades � Var det du som hade satt silvertejp p� hennes skotts�r?�</p><p>�Det var jag.�</p><p>�Det var riktigt smart. Men jag �r ledsen. Jag kan inte diskutera mina patienter med journalister. Du f�r v�nda dig till presstj�nsten p� Sahlgrenska som alla andra.�</p><p>�Du missf�rst�r mig. Jag vill inte ha upplysningar och jag �r h�r i ett helt privat �rende. Du beh�ver inte s�ga ett ord till mig eller l�mna n�gon information. Det �r precis tv�rtom. Jag vill ge dig information.�</p><p>Anders Jonasson rynkade �gonbrynen.</p><p>�Sn�lla�, bad Mikael Blomkvist. �Jag har inte f�r vana att antasta kirurger s� h�r ute p� gatan, men det �r mycket viktigt att jag f�r prata med dig. Det finns ett caf� runt h�rnet en bit ned p� gatan. Kan jag f� bjuda p� kaffe?�</p><p>�Vad vill du prata om?�</p><p>�Om Lisbeth Salanders framtid och v�lbefinnande. Jag �r hennes v�n.�</p><p>Anders Jonasson tvekade en l�ng stund. Han ins�g att om det hade varit n�gon annan �n Mikael Blomkvist � om en ok�nd m�nniska kommit fram till honom p� det s�ttet � s� skulle han ha v�grat. Men det faktum att Blomkvist var en k�nd person innebar att Anders Jonasson k�nde sig n�gorlunda s�ker p� att det inte handlade om n�got sattyg.</p><p>�Jag vill under inga omst�ndigheter bli intervjuad och jag kommer inte att diskutera min patient.�</p><p>�Det �r helt okej�, sa Mikael.</p><p>Anders Jonasson nickade slutligen kort och gjorde Blomkvist s�llskap till det aktuella caf�et.</p><p>�Vad g�ller saken?� fr�gade han neutralt d� de f�tt sina kaffekoppar. �Jag lyssnar men jag t�nker inte kommentera n�gonting.�</p><p>�Du �r r�dd att jag ska citera dig eller h�nga ut dig i media. L�t mig d� g�ra helt klart fr�n b�rjan att det aldrig kommer att ske. Vad mig anbelangar s� har det h�r samtalet inte ens �gt rum.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Jag t�nker be dig om en tj�nst. Men innan jag g�r det m�ste jag f�rklara exakt varf�r s� att du kan ta st�llning till om det �r moraliskt acceptabelt f�r dig att g�ra mig den tj�nsten.�</p><p>�Jag gillar inte riktigt det h�r samtalet.�</p><p>�Du beh�ver bara lyssna. Som Lisbeth Salanders l�kare �r det ditt jobb att s�rja f�r hennes fysiska och sj�lsliga h�lsa. Som Lisbeth Salanders v�n �r det <emphasis>min</emphasis> uppgift att g�ra detsamma. Jag �r inte l�kare och kan f�ljaktligen inte rota i hennes skalle och plocka ut kulor och s�dant, men jag har en annan kompetens som �r minst lika viktig f�r hennes v�lbefinnande.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Jag �r journalist och jag har gr�vt fram sanningen om vad som har drabbat henne.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Jag kan i allm�nna ordalag ber�tta vad det handlar om, s� f�r du sj�lv g�ra en bed�mning.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Jag ska kanske b�rja med att s�ga att Annika Giannini �r Lisbeth Salanders advokat. Du har tr�ffat henne.�</p><p>Anders Jonasson nickade.</p><p>�Annika �r min syster och det �r jag som avl�nar henne f�r att f�rsvara Lisbeth Salander.�</p><p>�Jas�.�</p><p>�Att hon �r min syster kan du kolla i folkbokf�ringen. Det h�r �r en tj�nst som jag inte kan be Annika g�ra. Hon diskuterar inte Lisbeth med mig. Hon har ocks� tystnadsplikt och hon lyder under ett helt annat regelverk.�</p><p>�Hmm.�</p><p>�Jag antar att du har l�st om Lisbeth i tidningarna.�</p><p>Jonasson nickade.</p><p>�Hon har beskrivits som en psykotisk och sinnessjuk lesbisk massm�rdare. Allt det d�r �r trams. Lisbeth Salander �r inte psykotisk och hon �r f�rmodligen lika klok som du och jag. Och hennes sexuella preferenser ang�r ingen.�</p><p>�Om jag har f�rst�tt saken r�tt har det skett en viss omv�rdering. Nu �r det ist�llet den h�r tysken som n�mns i samband med morden.�</p><p>�Vilket �r helt korrekt. Ronald Niedermann �r skyldig och en fullkomligt samvetsl�s m�rdare. D�remot har Lisbeth fiender. Riktigt stora stygga fiender. N�gra av dessa fiender finns inom S�kerhetspolisen.�</p><p>Anders Jonasson h�jde tvivlande p� �gonbrynen.</p><p>�D� Lisbeth var 12 �r gammal sp�rrades hon in p� en barnpsykiatrisk klinik i Uppsala d�rf�r att hon hade snubblat �ver en hemlighet som S�po till varje pris f�rs�kte hemligh�lla. Hennes far, Alexander Zalachenko som ju blev m�rdad p� Sahlgrenska, �r en avhoppad rysk spion, en relik fr�n det kalla kriget. Han var ocks� en kvinnomisshandlare som �r efter �r misshandlade Lisbeths mamma. D� Lisbeth var 12 �r slog hon tillbaka och f�rs�kte d�da Zalachenko med en bensinbomb. Det var d�rf�r hon blev insp�rrad p� barnpsyk.�</p><p>�Jag f�rst�r inte. Om hon f�rs�kte d�da sin pappa kanske det fanns fog att ta in henne f�r psykiatrisk behandling.�</p><p>�Min story � som jag kommer att publicera � �r att S�po visste vad som hade h�nt men valde att skydda Zalachenko d�rf�r att han var en viktig k�lla till information. Allts� fejkade de en diagnos och s�g till att Lisbeth blev insp�rrad.�</p><p>Anders Jonasson s�g s� tvivlande ut att Mikael log.</p><p>�Allt det jag ber�ttar f�r dig nu kan jag dokumentera. Och jag kommer att skriva en utf�rlig text lagom till Lisbeths r�tteg�ng. Tro mig � det kommer att ta hus i helvete.�</p><p>�Jag fattar.�</p><p>�Jag kommer att avsl�ja och g� mycket h�rt �t tv� l�kare som sprungit S�pos �renden och som hj�lpt till att begrava Lisbeth p� d�rhus. Jag kommer skoningsl�st att h�nga ut dem. En av dessa l�kare �r en mycket k�nd och respekterad person. Men som sagt � jag har all dokumentation jag beh�ver.�</p><p>�Jag f�rst�r. Om en l�kare har varit inblandad i n�got s�dant �r det en skam f�r hela k�ren.�</p><p>�Nej, jag tror inte p� kollektiv skuld. Det �r en skam f�r de inblandade. Detsamma g�ller S�po. Det finns s�kert bra folk som arbetar p� S�po. Det h�r handlar om en grupp sekterister. N�r Lisbeth var 18 �r f�rs�kte de �terigen institutionalisera henne. Den h�r g�ngen misslyckades de, men hon blev st�lld under f�rvaltarskap. I r�tteg�ngen kommer de �terigen att f�rs�ka kasta s� mycket skit som m�jligt p� henne. Jag � eller r�ttare sagt min syster � kommer att sl�ss f�r att Lisbeth blir frik�nd och att hennes omyndighetsf�rklaring h�vs.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Men hon beh�ver ammunition. Det �r allts� f�ruts�ttningarna f�r det h�r spelet. Jag kanske ocks� b�r n�mna att det finns n�gra poliser som faktiskt st�r p� Lisbeths sida i den h�r striden. Men det g�r inte den f�runders�kningsledare som �talat henne.�</p><p>�N�h�.�</p><p>�Lisbeth beh�ver hj�lp inf�r r�tteg�ngen.�</p><p>�Jaha. Men jag �r inte advokat.�</p><p>�Nej. Men du �r l�kare och du har tillg�ng till Lisbeth.�</p><p>Anders Jonassons �gon smalnade.</p><p>�Det jag t�nker be dig om �r oetiskt och till och med m�jligen att betrakta som ett lagbrott.�</p><p>�Jas�.�</p><p>�Men det �r det moraliskt riktiga att g�ra. Hennes r�ttigheter kr�nks medvetet av de personer som borde svara f�r att skydda henne.�</p><p>�Jas�.�</p><p>�Jag kan ge ett exempel. Som du vet har Lisbeth bes�ksf�rbud och hon f�r inte l�sa tidningar eller kommunicera med omv�rlden. �klagaren har dessutom drivit igenom yppandef�rbud f�r hennes advokat. Annika har tappert h�llit sig till reglementet. D�remot �r �klagaren den huvudsakliga k�llan till l�ckor till journalister som forts�tter att skriva skit om Lisbeth Salander.�</p><p>�Jas�?�</p><p>�Den h�r storyn till exempel.� Mikael h�ll upp en veckogammal kv�llstidning. �En k�lla inom utredningen h�vdar att Lisbeth �r otillr�knelig, vilket resulterar i att tidningen bygger upp en rad spekulationer om hennes mentala tillst�nd.�</p><p>�Jag l�ste artikeln. Den �r strunt.�</p><p>�S� du anser inte att Salander �r galen?�</p><p>�Det kan jag inte uttala mig om. D�remot vet jag att inga som helst psykiatriska utv�rderingar har skett. Allts� �r artikeln strunt.�</p><p>�Okej. Men jag kan dokumentera att det �r en polis som heter Hans Faste som arbetar f�r �klagare Ekstr�m som l�ckt dessa uppgifter.�</p><p>�Jas�.�</p><p>�Ekstr�m kommer att yrka p� att r�tteg�ngen ska ske bakom lyckta d�rrar, vilket inneb�r att ingen utomst�ende kommer att kunna granska och v�rdera bevismaterialet mot henne. Men vad v�rre �r � i och med att �klagaren isolerat Lisbeth s� kommer hon inte att kunna g�ra den research som kr�vs f�r att hon ska kunna sk�ta sitt f�rsvar.�</p><p>�Om jag har f�rst�tt saken r�tt s� ska den saken sk�tas av hennes advokat.�</p><p>�Lisbeth �r som du s�kert begripit vid det h�r laget en mycket speciell person. Hon har hemligheter som jag k�nner till men som jag inte kan avsl�ja f�r min syster. D�remot kan Lisbeth v�lja om hon vill anv�nda sig av det f�rsvaret i r�tteg�ngen.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Och f�r att kunna g�ra det s� beh�ver Lisbeth det h�r.�</p><p>Mikael lade Lisbeth Salanders Palm Tungsten T3 handdator och en batteriladdare p� caf�bordet mellan dem.</p><p>�Det h�r �r det viktigaste vapen Lisbeth har i sin arsenal. Hon beh�ver den.�</p><p>Anders Jonasson tittade misst�nksamt p� handdatorn.</p><p>�Varf�r inte l�mna den till hennes advokat?�</p><p>�D�rf�r att det �r endast Lisbeth som vet hur hon ska komma �t bevismaterialet.�</p><p>Anders Jonasson satt tyst en l�ng stund utan att r�ra handdatorn.</p><p>�L�t mig ber�tta om doktor Peter Teleborian f�r dig�, sa Mikael och plockade upp den p�rm d�r han samlat allt viktigt material.</p><p>De satt kvar i �ver tv� timmar och pratade l�gm�lt.</p><empty-line/><p>Klockan var strax efter �tta p� l�rdagskv�llen d� Dragan Armanskij l�mnade kontoret vid Milton Security och promenerade till S�derf�rsamlingens synagoga p� S:t Paulsgatan. Han knackade p�, presenterade sig och blev insl�ppt av rabbinen sj�lv.</p><p>�Jag har gjort upp om att tr�ffa en bekant h�r�, sa Armanskij.</p><p>�En trappa upp. Jag ska visa v�gen.�</p><p>Rabbinen erbj�d en kippa som Armanskij tveksamt satte p� sig. Han var uppfostrad i en muslimsk familj d�r b�rande av kippa och bes�k i den judiska synagogan inte ingick i den dagliga ritualen. Han k�nde sig besv�rad med kippan p� huvudet.</p><p>Jan Bublanski hade ocks� kippa.</p><p>�Hej Dragan. Tack f�r att du tog dig tid. Jag har l�nat ett rum av rabbinen s� att vi kan tala ost�rt.�</p><p>Armanskij slog sig ned mitt emot Bublanski.</p><p>�Jag antar att du har goda sk�l f�r det h�r hemlighetsmakeriet.�</p><p>�Jag ska inte dra det h�r i l�ngb�nk. Jag vet att du �r v�n till Lisbeth Salander.�</p><p>Armanskij nickade.</p><p>�Jag vill veta vad du och Blomkvist kokat ihop f�r att hj�lpa Salander.�</p><p>�Varf�r tror du att vi kokat ihop n�got?�</p><p>�D�rf�r att �klagare Richard Ekstr�m har fr�gat mig ett dussin g�nger om hur mycket insyn ni p� Milton Security egentligen hade i Salanderutredningen. Han fr�gar inte f�r skojs skull utan f�r att han �r orolig f�r att du ska st�lla till med n�got som kan ge mediala �terverkningar.�</p><p>�Hmm.�</p><p>�Och om Ekstr�m �r orolig s� beror det p� att han vet eller fruktar att du har n�got p� g�ng. Eller �tminstone gissar jag att han talat med n�gon som fruktar det.�</p><p>�N�gon?�</p><p>�Dragan, l�t oss inte leka kurrag�mma. Du vet att Salander utsattes f�r ett �vergrepp 1991, och jag fruktar att hon kommer att uts�ttas f�r ett nytt �vergrepp n�r r�tteg�ngen b�rjar.�</p><p>�Du �r polis i en demokrati. Om du har n�gon information b�r du agera.�</p><p>Bublanski nickade.</p><p>�Jag t�nker agera. Fr�gan �r hur.�</p><p>�Ber�tta vad du vill ha sagt.�</p><p>�Jag vill veta vad du och Blomkvist kokat ihop. Jag antar att ni inte sitter och rullar tummarna.�</p><p>�Det �r komplicerat. Hur vet jag att jag kan lita p� dig?�</p><p>�Det finns en utredning fr�n 1991 som Mikael Blomkvist hittade ��</p><p>�Jag k�nner till den.�</p><p>�Jag har inte l�ngre tillg�ng till rapporten.�</p><p>�Inte jag heller. B�da de exemplar som Blomkvist och hans syster hade har f�rkommit.�</p><p>�F�rkommit?� undrade Bublanski.</p><p>�Blomkvists exemplar stals vid ett inbrott i hans l�genhet, och Annika Gianninis kopia f�rsvann vid ett �verfallsr�n i G�teborg. Allt detta skedde samma dag som Zalachenko m�rdades.�</p><p>Bublanski satt tyst en l�ng stund.</p><p>�Varf�r har vi inte h�rt n�got om den saken?�</p><p>�Som Mikael Blomkvist uttryckte det: det finns bara ett r�tt tillf�lle att publicera och ett o�ndligt antal fel tillf�llen.�</p><p>�Men ni � han t�nker publicera?�</p><p>Armanskij nickade kort.</p><p>�En attack i G�teborg och ett inbrott h�r i Stockholm. Samma dag. Det betyder att v�ra motst�ndare �r v�lorganiserade�, sa Bublanski.</p><p>�Dessutom ska jag kanske n�mna att vi har bel�gg f�r att Gianninis telefon avlyssnas.�</p><p>�Det �r n�gon som beg�r ett stort antal lagbrott h�r.�</p><p>�Fr�gan �r allts� vilka som �r v�ra motst�ndare�, sa Dragan Armanskij.</p><p>�Det �r min tanke ocks�. Ytterst sett �r det allts� S�po som har intresse av att tysta ned Bj�rcks rapport. Men Dragan � vi talar om svensk s�kerhetspolis. Det �r en statlig myndighet. Jag kan inte tro att detta skulle vara n�got som �r sanktionerat fr�n S�po. Jag tror inte ens att S�po har kompetens att g�ra n�got s�dant h�r.�</p><p>�Jag vet. Jag har ocks� sv�rt att sm�lta det h�r. F�r att inte n�mna det faktum att n�gon g�r in p� Sahlgrenska och skjuter skallen av Zalachenko.�</p><p>Bublanski var tyst. Armanskij hamrade in den sista spiken.</p><p>�Och samtidigt g�r Gunnar Bj�rck och h�nger sig.�</p><p>�S� ni tror att det handlar om organiserade mord. Jag k�nner Marcus Erlander som gjorde utredningen i G�teborg. Han hittar ingenting som tyder p� att mordet var n�got annat �n en sjuk m�nniskas impulshandling. Och vi har utrett Bj�rcks d�dsfall minuti�st. Allt tyder p� att det var sj�lvmord.�</p><p>Armanskij nickade.</p><p>�Evert Gullberg, 78 �r gammal, cancersjuk och d�ende, behandlad f�r klinisk depression n�gra m�nader f�re mordet. Jag har satt Fr�klund p� att gr�va fram allt som g�r om Gullberg i offentliga dokument.�</p><p>�Ja?�</p><p>�Han gjorde v�rnplikten i Karlskrona p� 1940-talet och studerade juridik och blev s� sm�ningom skatter�dgivare f�r den privata f�retagsamheten. Han hade ett kontor h�r i Stockholm i drygt trettio �r, l�g profil, privata kunder � vilka de nu var. Pension�r 1991. Flyttade till hemstaden Laholm 1994 � Ingenting anm�rkningsv�rt.�</p><p>�Men?�</p><p>�F�rutom n�gra detaljer som f�rbryllar. Fr�klund kan inte hitta en enda referens till Gullberg i n�got sammanhang. Han �r aldrig omn�mnd i n�gon tidning och det finns ingen som k�nner till vilka kunder han hade. Det �r precis som om han aldrig existerat i yrkeslivet.�</p><p>�Vad vill du ha sagt?�</p><p>�S�po �r den uppenbara kopplingen. Zalachenko var en rysk avhoppare och vem annars skulle ha tagit hand om honom �n S�po. Sedan talar vi om m�jlighet att organisera att Lisbeth Salander sp�rrades in p� psyket 1991. F�r att inte tala om inbrott, �verfall och telefonavlyssning femton �r senare � Men jag tror inte heller att S�po ligger bakom det h�r. Mikael Blomkvist kallar dem f�r <emphasis>Zalachenkoklubben</emphasis> � en liten grupp sekterister best�ende av �vervintrande kalla krigare som g�mmer sig i n�gon skum korridor p� S�po.�</p><p>Bublanski nickade.</p><p>�S� vad kan vi g�ra?�</p></section><section><title><p>KAPITEL 12: S�NDAG 15 MAJ � M�NDAG 16 MAJ</p></title><p>Kommissarie Torsten Edklinth, chef f�r S�kerhetspolisens f�rfattningsskydd, n�p sig i �rsnibben och betraktade tankfullt den verkst�llande direkt�ren f�r det ansedda privata s�kerhetsf�retaget Milton Security som hux flux hade ringt och insisterat p� att f� bjuda p� s�ndagsmiddag i hemmet p� Liding�. Armanskijs fru Ritva hade serverat en ljuvlig gryta. De hade �tit och konverserat artigt. Edklinth hade undrat vad Armanskij egentligen var ute efter. Efter middagen drog sig Ritva tillbaka till en TV-soffa och l�mnade dem ensamma vid matbordet. Armanskij hade l�ngsamt b�rjat ber�tta historien om Lisbeth Salander.</p><p>Edklinth snurrade l�ngsamt p� glaset med r�dvin.</p><p>Dragan Armanskij var ingen stolle. Det visste han.</p><p>Edklinth och Armanskij hade k�nt varandra i tolv �r, alltsedan en kvinnlig riksdagsledamot (v) hade f�tt en serie anonyma d�dshot. Politikern hade anm�lt saken till partiets gruppledare i riksdagen, varefter riksdagens s�kerhetsavdelning hade informerats. Hoten var skriftliga och vulg�ra och inneh�ll information av ett slag som antydde att den anonyme brevskrivaren faktiskt �gde en viss personk�nnedom om riksdagsledamoten. Historien blev d�rmed f�rem�l f�r S�kerhetspolisens intresse. Medan utredningen p�gick fick riksdagsledamoten skydd.</p><p>Personskyddet var p� den tiden den budgetm�ssigt minsta roteln inom S�kerhetspolisen. Dess resurser var begr�nsade. Avdelningen svarar f�r skyddet av kungahuset och statsministern, och d�rut�ver f�r enskilda ministrar och partiledare efter behov. Behoven �verstiger oftast resurserna och i verkligheten saknar flertalet svenska politiker alla former av seri�st personskydd. Riksdagsledamoten fick bevakning i samband med n�gra offentliga framtr�danden, men �vergavs efter arbetsdagens slut, det vill s�ga vid den tidpunkt d� sannolikheten �kade att en tokstolle som �gnade sig �t att f�rf�lja en viss person kunde f�rv�ntas sl� till. Riksdagsledamotens misstro mot S�kerhetspolisens f�rm�ga att skydda henne �kade snabbt.</p><p>Hon var bosatt i ett egnahem i Nacka. D� hon anl�nde hem sent en kv�ll efter en holmg�ng i finansutskottet uppt�ckte hon att n�gon hade brutit sig in genom altand�rren, klottrat k�nsneds�ttande epitet p� v�ggarna i vardagsrummet samt onanerat i riksdagsledamotens sovrum. Hon lyfte d�rf�r luren och anlitade Milton Security att svara f�r hennes personskydd. Hon underr�ttade inte S�po om detta beslut, och d� hon n�stf�ljande morgon skulle framtr�da p� en skola i T�by uppstod en frontalkollision mellan statliga och privat inhyrda torpeder.</p><p>Vid den tiden var Torsten Edklinth tillf�rordnad bitr�dande chef p� personskyddet. Instinktivt avskydde han situationen att privata huliganer skulle utf�ra uppgifter som statliga huliganer hade i uppgift att utf�ra. Han ins�g �ven att riksdagsledamoten hade fog f�r sina klagom�l � om inte annat s� var hennes neds�lade s�ng bevis nog f�r bristen p� statlig effektivitet. Ist�llet f�r att b�rja m�ta storlek besinnade sig Edklinth och bokade lunch med Milton Securitys chef Dragan Armanskij. De beslutade att situationen m�jligen var allvarligare �n vad S�po f�rst antagit och att det fanns orsak att sk�rpa skyddet runt politikern. Edklinth var ocks� klok nog att inse att Armanskijs folk inte bara �gde den kompetens som erfordrades f�r jobbet � de hade minst lika god utbildning och troligen b�ttre teknisk utrustning. De l�ste problemet genom att Armanskijs folk fick hela ansvaret f�r n�rskyddet medan S�kerhetspolisen svarade f�r sj�lva brottsutredningen och betalade notan.</p><p>De tv� m�nnen uppt�ckte ocks� att de tyckte r�tt bra om varandra och hade l�tt f�r att samarbeta, vilket sedan skedde vid ytterligare ett antal tillf�llen under �rens lopp. Edklinth hade f�ljaktligen stor respekt f�r Dragan Armanskijs yrkeskompetens, och d� denne bj�d p� middag och bad om ett privat och f�rtroligt samtal s� var han villig att lyssna.</p><p>D�remot hade han inte f�rv�ntat sig att Armanskij skulle placera en bomb med brinnande stubin i hans kn�.</p><p>�Om jag f�rst�r dig r�tt s� h�vdar du att S�kerhetspolisen bedriver en rent kriminell verksamhet.�</p><p>�Nej�, sa Armanskij. �D� missf�rst�r du mig. Jag p�st�r att n�gra personer som �r anst�llda inom S�kerhetspolisen bedriver en s�dan verksamhet. Jag tror inte f�r en sekund att detta �r sanktionerat av S�kerhetspolisens ledning eller att det har n�gon form av statligt godk�nnande.�</p><p>Edklinth betraktade Christer Malms fotografier av mannen som klev in i en bil med en nummerpl�t som b�rjade med bokst�verna KAB.</p><p>�Dragan � det h�r �r inget practical joke?�</p><p>�Jag �nskar att det var ett sk�mt.�</p><p>Edklinth funderade en stund.</p><p>�Och vad tusan f�rv�ntar du dig att jag ska g�ra �t saken?�</p><empty-line/><p>N�stkommande morgon putsade Torsten Edklinth omsorgsfullt sina glas�gon medan han funderade. Han var en gr�h�rig man med stora �ron och ett kraftfullt ansikte. F�r �gonblicket var dock ansiktet mer konfunderat �n kraftfullt. Han befann sig p� sitt tj�nsterum i polishuset p� Kungsholmen och hade tillbringat en avsev�rd del av natten med att grubbla �ver hur han skulle hantera den information som Dragan Armanskij givit honom.</p><p>Det var inga angen�ma funderingar. S�kerhetspolisen var den institution i Sverige som alla partier (n�ja, n�stan alla) p�stod hade ett omistligt v�rde och som alla samtidigt tycktes misstro och spinna fantasifulla konspirationsteorier om. Skandalerna hade onekligen varit m�nga, inte minst i det v�nsterradikala 1970-talet d� en del � konstitutionella missgrepp f�rvisso hade �gt rum. Men fem statliga och h�rt kritiserade S�poutredningar senare hade en ny generation tj�nstem�n vuxit fram. Det var en yngre skola av aktivister som rekryterades fr�n den riktiga polisens ekonomirotlar, vapenrotlar och bedr�gerirotlar � poliser som var vana att unders�ka faktiska brott och inte politiska fantasier.</p><p>S�kerhetspolisen hade moderniserats och inte minst f�rfattningsskyddet hade f�tt en ny framtr�dande roll. Dess uppgift, som det formulerades i regeringens instruktion, var att f�rebygga och avsl�ja hot mot rikets inre s�kerhet. Detta definierades som <emphasis>olaglig verksamhet som syftar till att med v�ld, hot eller tv�ng �ndra v�rt statsskick, f�rm� beslutande politiska organ eller myndigheter att fatta beslut i en viss riktning eller hindra enskilda medborgare fr�n att ut�va sina grundlagsf�sta fri- och r�ttigheter</emphasis>.</p><p>F�rfattningsskyddets uppgift var f�ljaktligen att f�rsvara svensk demokrati mot verkliga eller f�rmodade antidemokratiska anslag. Till dessa r�knades fr�mst anarkister och nazister. Anarkister d�rf�r att de envisades med att utf�ra civil olydnad i form av mordbr�nder mot p�lsbutiker. Nazister d�rf�r att de var nazister och d�rmed per definition motst�ndare till demokrati.</p><p>Med juristutbildning i grunden hade Torsten Edklinth b�rjat som �klagare och d�refter arbetat f�r S�kerhetspolisen i tjugoett �r. Han hade f�rst befunnit sig p� f�ltet som administrat�r f�r personskyddet, och d�refter p� f�rfattningsskyddet d�r hans uppgifter v�xlat fr�n analys till administrativt chefskap och s� sm�ningom byr�direkt�r. Han var med andra ord h�gste chef f�r den polisi�ra delen av f�rsvaret av den svenska demokratin. Kommissarie Torsten Edklinth betraktade sig sj�lv som demokrat. I den bem�rkelsen var definitionen enkel. Konstitutionen fastst�lldes av riksdagen och hans uppgift var att se till att denna f�rblev intakt.</p><p>Svensk demokrati bygger p� en enda lag och kan uttryckas i de tre bokst�verna YGL, vilket ska uttolkas som yttrandefrihetsgrundlagen. YGL fastsl�r den omistliga r�tten att s�ga, tycka, t�nka och tro vad som helst. Denna r�ttighet omfattar alla svenska medborgare fr�n skogstokig nazist till stenkastande anarkist och alla d�remellan.</p><p>Alla andra grundlagar, som till exempel regeringsformen, �r endast praktiska utsmyckningar av yttrandefriheten. YGL �r f�ljaktligen den lag som demokratin st�r och faller med. Edklinth ans�g att hans mest prim�ra uppgift bestod i att f�rsvara svenska medborgares lagliga r�tt att tycka och s�ga precis vad de ville, �ven om han inte f�r en sekund delade inneh�llet i deras tyckande och s�gande.</p><p>Denna frihet inneb�r dock inte att allt �r till�tet, vilket vissa yttrandefrihetsfundamentalister, fr�mst pedofiler och rasistiska grupper, f�rs�ker h�vda i den kulturpolitiska debatten. All demokrati har sina begr�nsningar, och YGL:s begr�nsningar fastst�lls av tryckfrihetsf�rordningen, TF. Denna definierar i princip fyra inskr�nkningar i demokratin. Det �r f�rbjudet att publicera barnpornografi och vissa sexuella v�ldsskildringar alldeles oavsett hur konstn�rlig upphovsmannen anser att skildringen �r. Det �r f�rbjudet att uppvigla och mana till brott. Det �r f�rbjudet att �rekr�nka och f�rtala en annan m�nniska. Och det �r f�rbjudet att bedriva hets mot folkgrupp.</p><p>�ven TF har fastst�llts av riksdagen och utg�r socialt och demokratiskt acceptabla inskr�nkningar av demokratin, det vill s�ga det sociala kontrakt som utg�r ramverket f�r ett civiliserat samh�lle. K�rnan i lagstiftningen inneb�r att ingen m�nniska har r�tt att mobba eller f�rnedra en annan m�nniska.</p><p>Eftersom YGL och TF �r lagar fordras en myndighet som kan garantera lagarnas efterlevnad. I Sverige �r denna funktion f�rdelad p� tv� institutioner, varav den ena, justitiekanslern, har i uppgift att �tala f�r brott mot TF.</p><p>I det avseendet var Torsten Edklinth ingalunda n�jd. Han ans�g att JK traditionellt var p� tok f�r sl�pph�nt med �tal mot vad som faktiskt var direkta brott mot den svenska konstitutionen. JK brukade svara att demokratins princip var s� viktig att det endast var i yttersta n�dfall som han hade att ingripa och v�cka �tal. Denna attityd hade dock allt mer b�rjat ifr�gas�ttas under senare �r, inte minst sedan Svenska Helsingforskommitt�ns generalsekreterare Robert H�rdh hade l�tit ta fram en rapport som granskade JK:s brist p� initiativ under en rad �r. Rapporten konstaterade att det var n�rmast om�jligt att �tala och f� n�gon f�lld f�r lagen om hets mot folkgrupp.</p><p>Den andra institutionen var S�kerhetspolisens avdelning f�rfattningsskyddet, och kommissarie Torsten Edklinth tog denna uppgift p� st�rsta allvar. Han ans�g sj�lv att det var den finaste och viktigaste post en svensk polis n�gonsin kunde uppb�ra, och han skulle inte byta sin utn�mning mot n�gon annan post inom hela det juridiska eller polisi�ra Sverige. Han var helt enkelt den ende polisman i Sverige som hade i offentligt uppdrag att fungera som en politisk polis. Det var en grannlaga uppgift som fordrade stor klokskap och millimeterr�ttvisa, eftersom erfarenheter fr�n alltf�r m�nga l�nder visade att en politisk polis l�tt kunde f�rvandlas till det st�rsta hotet mot demokratin.</p><p>Media och allm�nhet trodde vanligen att f�rfattningsskyddet huvudsakligen hade i uppgift att h�lla r�tt p� nazister och militanta veganer. Det var f�rvisso riktigt att den sortens yttringar var f�rem�l f�r en v�sentlig del av f�rfattningsskyddets intresse, men d�rut�ver fanns en l�ng rad institutioner och f�reteelser som ocks� h�rde till avdelningens uppgifter. Om l�t s�ga kungen eller �verbef�lhavaren fick f�r sig att parlamentarismen hade spelat ut sin roll och att riksdagen borde ers�ttas med milit�rdiktatur eller liknande skulle kungen eller �verbef�lhavaren snabbt bli f�rem�l f�r f�rfattningsskyddets intresse. Och om en grupp poliser fick f�r sig att t�nja p� lagarna s� till den milda grad att en individs grundlagsskyddade r�ttigheter inskr�nktes var det ocks� f�rfattningsskyddets uppgift att reagera. I s�dana allvarliga fall antogs utredningen dessutom ligga under Riks�klagaren.</p><p>Problemet var f�rst�s att f�rfattningsskyddet n�stan uteslutande hade en analyserande och granskande funktion och ingen operativ verksamhet. Det var d�rf�r huvudsakligen antingen den vanliga polisen eller andra avdelningar inom S�kerhetspolisen som ingrep d� nazister skulle gripas.</p><p>Detta f�rh�llande var i Torsten Edklinths �gon djupt otillfredsst�llande. N�stan alla normala l�nder h�ller sig med en sj�lvst�ndig konstitutionsdomstol i en eller annan form, som bland annat har till uppgift att se till att myndigheter inte f�rgriper sig p� demokratin. I Sverige sk�ts denna uppgift av justitiekanslern eller justitieombudsmannen, som dock endast har att r�tta sig efter andra m�nniskors beslut. Om Sverige hade haft en konstitutionsdomstol s� hade Lisbeth Salanders advokat omedelbart kunnat �tala svenska staten f�r brott mot hennes konstitutionella r�ttigheter. Domstolen skulle d�rmed kunna kr�va alla papper p� bordet och kalla vem som helst, inklusive statsministern, till f�rh�r till dess att fr�gan var utredd. Som l�get nu var kunde advokaten p� sin h�jd g�ra en anm�lan till justitieombudsmannen som dock inte hade befogenhet att vandra in hos S�kerhetspolisen och b�rja kr�va fram dokumentation.</p><p>Torsten Edklinth hade i m�nga �r varit en varm f�respr�kare f�r uppr�ttandet av en konstitutionsdomstol. Han hade d� enkelt kunnat hantera den information han f�tt ta emot av Dragan Armanskij genom att uppr�tta en polisanm�lan och l�mna dokumentationen till domstolen. D�rmed skulle en obeveklig process s�ttas i r�relse.</p><p>Som l�get nu f�rh�ll sig saknade Torsten Edklinth juridiska befogenheter att inleda en f�runders�kning.</p><p>Han suckade och lade in en snus.</p><p>Om Dragan Armanskijs uppgifter var med sanningen �verensst�mmande hade allts� ett antal s�kerhetspoliser i ledande befattning sett genom fingrarna med en rad grova brott mot en svensk kvinna, d�refter falskeligen sp�rrat in hennes dotter p� mentalsjukhus och slutligen gett frikort �t en f�re detta rysk toppspion att �gna sig �t vapenbrott, narkotikabrott och trafficking. Torsten Edklinth trutade med l�pparna. Han ville inte ens b�rja r�kna hur m�nga enskilda lagbrott som faktiskt m�ste ha �gt rum under resans g�ng. F�r att inte tala om inbrott hos Mikael Blomkvist, �verfall p� Lisbeth Salanders advokat och m�jligen � vilket Edklinth v�grade tro var sant � delaktighet i mordet p� Alexander Zalachenko.</p><p>Det var en soppa som Torsten Edklinth inte k�nde minsta lust att bli inblandad i. Dessv�rre hade han blivit det i samma �gonblick som Dragan Armanskij hade bjudit honom p� middag.</p><p>Den fr�ga som han d�rmed m�ste besvara var hur han skulle hantera situationen. Formellt var svaret p� fr�gan enkelt. Om Armanskijs ber�ttelse var sann s� hade �tminstone Lisbeth Salander i allra h�gsta grad blivit fr�ntagen sin m�jlighet att ut�va sina grundlagsf�sta fri- och r�ttigheter. Ur konstitutionell synvinkel �ppnades ocks� ett ormbo av misstankar att beslutande politiska organ eller myndigheter f�rm�tts fatta beslut i en viss riktning, vilket allts� ber�rde sj�lva k�rnan i f�rfattningsskyddets uppgifter. Torsten Edklinth var polis med k�nnedom om ett brott och hade d�rf�r skyldighet att kontakta en �klagare och l�mna anm�lan. Mer informellt var svaret inte fullt s� enkelt. Det var rent ut sagt komplicerat.</p><empty-line/><p>Kriminalinspekt�r Monica Figuerola var trots sitt ovanliga namn f�dd i Dalarna i en sl�kt som huserat i Sverige sedan �tminstone Gustav Vasas dagar. Hon var en kvinna som folk brukade l�gga m�rke till. Det berodde p� flera saker. Hon var 36 �r gammal, bl��gd och hela 184 centimeter l�ng. Hon hade kortklippt r�gblont och sj�lvlockigt h�r. Hon s�g bra ut och kl�dde sig p� ett s�tt som hon visste gjorde henne attraktiv.</p><p>Och hon var exceptionellt v�ltr�nad.</p><p>Det sistn�mnda kom sig av att hon hade varit friidrottare p� elitniv� i ton�ren och s� n�r kvalificerat sig till det svenska OS-landslaget som 17-�ring. Hon hade sedan dess upph�rt med friidrotten, men tr�nade fanatiskt p� gym fem kv�llar i veckan. Hon motionerade s� ofta att endorfinerna fungerade som ett narkotiskt preparat som gav henne abstinensbesv�r om hon upph�rde med tr�ningen. Hon l�ptr�nade, lyfte skrot, spelade tennis, tr�nade karate och hade dessutom under drygt tio �r �gnat sig �t body building. Denna extrema variant av kroppsf�rh�rligande hade hon kraftigt dragit ned p� tv� �r tidigare d� hon �gnat tv� timmar varje dag �t att lyfta skrot. Nu gjorde hon det bara en kort stund varje dag, men hennes allm�nna tr�ning var av s�dant slag att hennes kropp var s� muskul�s att hon av illasinnade kollegor brukade kallas f�r Herr Figuerola. D� hon anv�nde �rml�sa linnen eller sommarkl�nningar kunde ingen undg� att l�gga m�rke till hennes biceps och skulderblad.</p><p>N�got som f�rutom hennes kroppsbyggnad st�rde m�nga av hennes manliga arbetskamrater var att hon dessutom var mer �n ett <emphasis>pretty face</emphasis>. Hon hade g�tt ut gymnasiet med h�gsta betyg, utbildat sig till polis i 20-�rs�ldern och d�refter tj�nstgjort i nio �r vid polisen i Uppsala samtidigt som hon l�st juridik p� fritiden. F�r skojs skull hade hon l�st in en examen i statsvetenskap ocks�. Hon hade inga problem att memorera och analysera kunskap. Hon l�ste s�llan deckare eller annan f�rstr�elselitteratur. D�remot begravde hon sig med stort intresse i de mest skilda �mnen fr�n internationell juridik till antikens historia.</p><p>Hos polisen hade hon g�tt fr�n yttre patrulltj�nst, vilket var en f�rlust f�r tryggheten p� Uppsalas gator, till en tj�nst som kriminalinspekt�r, f�rst p� v�ldet och d�refter p� den rotel som specialiserade sig p� ekonomisk brottslighet. �r 2000 hade hon s�kt till S�kerhetspolisen i Uppsala och 2001 hade hon flyttat till Stockholm. Hon hade f�rst arbetat p� kontraspionaget men n�stan omedelbart handplockats till f�rfattningsskyddet av Torsten Edklinth, som r�kade k�nna Monica Figuerolas pappa och hade f�ljt hennes karri�r genom �ren.</p><p>N�r Edklinth sent omsider beslutade att han faktiskt m�ste agera p� Dragan Armanskijs information hade han funderat en stund och d�refter lyft luren och kallat Monica Figuerola till sitt rum. Hon hade arbetat mindre �n tre �r p� f�rfattningsskyddet, vilket innebar att hon fortfarande var mer en riktig polis �n en skrivbordskrigare.</p><p>Hon var f�r dagen kl�dd i tajta bl�jeans, turkosf�rgade sandaler med en liten klack och en marinbl� kavaj.</p><p>�Vad sysslar du med just nu?� h�lsade Edklinth och bj�d henne att sitta ned.</p><p>�Vi h�ller p� att f�lja upp r�net mot den d�r n�rlivsbutiken i Sunne f�r tv� veckor sedan.�</p><p>S�kerhetspolisen �gnade sig f�rvisso inte �t att utreda r�n mot livsmedelsbutiker. S�dant polisi�rt basarbete l�g uteslutande p� den �ppna polisen. Monica Figuerola var chef f�r en avdelning best�ende av fem medarbetare p� f�rfattningsskyddet som �gnade sig �t att analysera politisk brottslighet. Det viktigaste hj�lpmedlet bestod av ett antal datorer som var kopplade till den �ppna polisens incidentrapportering. I stort sett varje polisanm�lan som rapporterades i n�got polisdistrikt i Sverige passerade de datorer som Monica Figuerola basade �ver. Datorerna hade en programvara som automatiskt scannade varje polisrapport och hade till uppgift att reagera p� 310 specifika ord, till exempel svartskalle, skinnskalle, hakkors, invandrare, anarkist, Hitlerh�lsning, nazist, nationaldemokrat, landsf�rr�dare, judehora eller neger�lskare. Om ett s�dant nyckelord f�rekom i en polisrapport slog datorn larm och rapporten i fr�ga plockades fram och granskades manuellt. Beroende p� sammanhang kunde d�refter f�runders�kningen best�llas in och vidare granskning f�rekomma.</p><p>Bland f�rfattningsskyddets uppgifter ing�r att varje �r publicera rapporten <emphasis>Hot mot rikets s�kerhet</emphasis> som utg�r den enda p�litliga statistiken �ver politisk brottslighet. Statistiken bygger uteslutande p� anm�lningar till lokala polismyndigheter. I fallet med r�net mot n�rlivsbutiken i Sunne hade datorn reagerat p� tre nyckelord � invandrare, axelm�rke och svartskalle. Tv� maskerade unga m�n hade medelst pistolhot r�nat en n�rlivsbutik som �gdes av en invandrare. De hade kommit �ver en summa uppg�ende till 2&#x2008;780 kronor samt en limpa cigaretter. En av r�narna hade en midjekort jacka med en svensk flagga som axelm�rke. Den andre r�naren hade upprepade g�nger skrikit j�vla svartskalle �t butiksf�rest�ndaren och tvingat denne att l�gga sig ned p� golvet.</p><p>Sammantaget var detta tillr�ckligt f�r att Figuerolas medarbetare skulle plocka fram f�runders�kningen och f�rs�ka utr�na om r�narna hade anknytning till de lokala nazistg�ngen i V�rmland och om r�net i s� fall skulle kunna definieras som rasistisk brottslighet eftersom en r�nare gett uttryck f�r rasistiska �sikter. Om s� var fallet kunde r�net mycket v�l utg�ra en pinne i n�stkommande �rs statistiska sammanst�llning, vilken d�refter skulle analyseras och infogas i den europeiska statistik som EU:s kontor i Wien �rligen sammanst�llde. Det kunde ocks� visa sig att r�narna var scouter som k�pt en Fr�viksjacka med svenska flaggan och att det var en ren slump att butiksinnehavaren var invandrare och att ordet svartskalle f�rekom. Om s� var fallet skulle Figuerolas avdelning stryka r�net fr�n statistiken.</p><p>�Jag har en besv�rlig uppgift till dig�, sa Torsten Edklinth.</p><p>�Jaha�, sa Monica Figuerola.</p><p>�Det �r ett jobb som potentiellt kan inneb�ra att du hamnar ordentligt i on�d och till och med att din karri�r havererar.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Om du � andra sidan lyckas med din uppgift och saker och ting faller v�l ut s� kan det betyda en stor framg�ng i karri�ren. Jag t�nker flytta �ver dig till f�rfattningsskyddets operativa enhet.�</p><p>�F�rl�t att jag p�pekar det, men f�rfattningsskyddet har ingen operativ enhet.�</p><p>�Jo�, sa Torsten Edklinth. �Numera finns det en s�dan enhet. Jag har grundat den enheten nu p� morgonen. Den best�r f�r n�rvarande av en enda person. Det �r du.�</p><p>Monica Figuerola s�g tveksam ut.</p><p>�F�rfattningsskyddets uppgift �r att f�rsvara konstitutionen mot inre hot, vilket vanligen betyder nazister eller anarkister. Men vad g�r vi om det visar sig att hotet mot konstitutionen kommer fr�n v�r egen organisation?�</p><p>Han �gnade den kommande halvtimmen �t att �terge hela den historia som Dragan Armanskij hade gett honom f�reg�ende kv�ll.</p><p>�Vem �r k�llan till dessa p�st�enden?� undrade Monica Figuerola.</p><p>�Oviktigt just nu. Fokusera p� den information informat�ren har l�mnat.�</p><p>�Det jag undrar �ver �r om du anser att k�llan �r trov�rdig.�</p><p>�Jag har k�nt denna k�lla i m�nga �r och anser att k�llan har mycket h�g trov�rdighet.�</p><p>�Det h�r l�ter ju faktiskt helt � jag vet inte vad. Osannolikt �r bara f�rnamnet.�</p><p>Edklinth nickade.</p><p>�Som en spionroman�, sa han.</p><p>�Vad f�rv�ntar du dig att jag ska g�ra?�</p><p>�Fr�n och med nu �r du frikopplad fr�n alla andra uppgifter. Du har en enda uppgift � att unders�ka sanningshalten i den h�r historien. Du ska antingen verifiera eller avf�rda p�st�endena. Du rapporterar direkt till mig och inte till n�gon annan.�</p><p>�Herregud�, sa Monica Figuerola. �Jag f�rst�r vad du menade med att det h�r kan inneb�ra att jag hamnar i on�d.�</p><p>�Ja. Men om historien �r sann � om endast en br�kdel av alla dessa p�st�enden �r sanna s� st�r vi inf�r en konstitutionell kris som vi m�ste hantera.�</p><p>�Var ska jag b�rja? Hur ska jag b�ra mig �t?�</p><p>�B�rja med det enklaste. B�rja med att l�sa den h�r utredningen som Gunnar Bj�rck skrev 1991. Sedan ska du identifiera de personer som p�st�s �vervaka Mikael Blomkvist. Enligt min k�lla �gs bilen av en G�ran M�rtensson, 40 �r, polis och bosatt p� Vittangigatan i V�llingby. D�refter ska du identifiera den andra personen som finns p� bilderna som Mikael Blomkvists fotograf tog. Den blonde yngre mannen h�r.�</p><p>�Okej.�</p><p>�D�refter ska du unders�ka Evert Gullbergs bakgrund. Jag har aldrig h�rt talas om m�nniskan, men enligt min k�lla m�ste det finnas en koppling till S�kerhetspolisen.�</p><p>�S� n�gon h�r p� S�k skulle allts� ha best�llt ett spionmord av en 78-�rig gubbe. Jag tror inte p� det.�</p><p>�Inte desto mindre ska du g�ra kontrollen. Och utredningen ska ske i hemlighet. Innan du vidtar n�gra �tg�rder s� vill jag bli informerad. Jag vill inte ha n�gra ringar p� vattnet.�</p><p>�Det �r en enorm utredning du best�ller. Hur ska jag kunna g�ra det h�r p� egen hand?�</p><p>�Det ska du inte. Du ska bara g�ra den h�r f�rsta kollen. Om du kommer tillbaka och s�ger att du har kollat och att du inte hittar n�got s� �r allt gott och v�l. Om du hittar n�got misst�nkt s� f�r vi besluta hur vi ska g� vidare.�</p><empty-line/><p>Monica Figuerola �gnade sin lunchrast �t att lyfta skrot i polishusets gym. Sj�lva lunchen bestod av svart kaffe och en sm�rg�s med k�ttbullar och r�dbetssallad som hon tog med sig tillbaka till sitt tj�nsterum. Hon st�ngde d�rren, st�dade av skrivbordet och b�rjade l�sa Gunnar Bj�rcks utredning medan hon �t sin sm�rg�s.</p><p>Hon l�ste ocks� bilagan med korrespondens mellan Bj�rck och doktor Peter Teleborian. Hon antecknade varje namn och varje enskild h�ndelse i rapporten som skulle kunna verifieras. Efter tv� timmar reste hon sig och gick till kaffeautomaten och h�mtade mera kaffe. D� hon l�mnade sitt rum l�ste hon d�rren, vilket ingick i de dagliga rutinerna p� RPS/S�k.</p><p>Det f�rsta hon gjorde var att kontrollera diarienumret. Hon ringde till registratorn och fick beskedet att n�gon rapport med det aktuella diarienumret inte existerade. Hennes andra kontroll bestod i att konsultera ett mediearkiv. Det gav b�ttre utdelning. B�gge kv�llstidningarna och en morgontidning hade rapporterat om en person som skadats allvarligt vid en bilbrand p� Lundagatan det aktuella datumet 1991. Offret f�r olyckan var en icke namngiven medel�lders man. En kv�llstidning rapporterade att enligt ett vittne hade branden avsiktligt startats av en ung flicka. Det skulle allts� vara den fam�sa brandbomb som Lisbeth Salander kastade mot en rysk agent vid namn Zalachenko. H�ndelsen tycktes �tminstone ha �gt rum.</p><p>Gunnar Bj�rck, som stod som rapportens upphovsman, var en verklig person. Han var en k�nd h�g befattningshavare p� utl�nningsroteln, sjukskriven p� grund av diskbr�ck och dessv�rre avliden p� grund av sj�lvmord.</p><p>Personalenheten kunde dock inte ge besked om vad Gunnar Bj�rck hade sysslat med 1991. Uppgiften var sekretessbelagd �ven f�r andra medarbetare p� S�k. Vilket var rutin.</p><p>Att Lisbeth Salander hade varit bosatt p� Lundagatan �r 1991 och tillbringat de n�rmast f�ljande tv� �ren p� S:t Stefans barnpsykiatriska klinik var enkelt att verifiera. I dessa avsnitt tycktes verkligheten �tminstone inte mots�ga rapportens inneh�ll.</p><p>Peter Teleborian var en k�nd psykiatriker som brukade synas i TV. Han hade arbetat p� S:t Stefans 1991 och var i dag dess �verl�kare.</p><p>Monica Figuerola funderade en l�ng stund p� betydelsen av rapporten. D�refter ringde hon till bitr�dande chefen p� personalavdelningen.</p><p>�Jag har en intrikat fr�ga�, f�rklarade hon.</p><p>�Vad?�</p><p>�Vi h�ller p� med en analys p� f�rfattningsskyddet d�r det handlar om att bed�ma en persons trov�rdighet och allm�nna psykiska h�lsa. Jag skulle beh�va konsultera en psykiatriker eller annan kunskapare som �r godk�nd att f� ta del av sekretesskyddad information. Doktor Peter Teleborian har n�mnts f�r mig och jag vill veta om jag kan anlita honom.�</p><p>Det dr�jde en stund innan hon fick svar.</p><p>�Doktor Peter Teleborian har varit extern konsult f�r S�k vid ett par tillf�llen. Han har s�kerhetsklassats och du kan i allm�nna ordalag diskutera sekretesskyddad information med honom. Men innan du v�nder dig till honom m�ste du f�lja den byr�kratiska proceduren. Din chef m�ste godk�nna det hela och g�ra en formell beg�ran att f� konsultera Teleborian.�</p><p>Monica Figuerolas hj�rta sj�nk en aning. Hon hade verifierat n�got som inte kunde vara k�nt utanf�r en mycket begr�nsad skara. Peter Teleborian hade haft med RPS/S�k att g�ra. D�rmed styrktes rapportens trov�rdighet.</p><p>Hon lade ifr�n sig rapporten och �gnade sig �t andra delar av den information som Torsten Edklinth f�rsett henne med. Hon studerade Christer Malms bilder av de tv� personer som enligt uppgift hade skuggat Mikael Blomkvist fr�n Caf� Copacabana den f�rsta maj.</p><p>Hon konsulterade bilregistret och konstaterade att G�ran M�rtensson var en befintlig person som �gde en gr� Volvo med det aktuella bilnumret. D�refter fick hon genom S�kerhetspolisens personalavdelning bekr�ftelse p� att han var anst�lld p� RPS/S�k. Det var den allra enklaste kontroll hon kunde g�ra och �ven denna information tycktes vara korrekt. Hennes hj�rta sj�nk ytterligare.</p><p>G�ran M�rtensson arbetade p� personskyddet. Han var livvakt. Han ingick i den grupp av medarbetare som vid flera tillf�llen svarat f�r statsministerns s�kerhet. Sedan n�gra veckor var han dock tillf�lligt utl�nad till kontraspionaget. Tj�nstledigheten hade inletts den 10 april, n�gra dagar efter att Alexander Zalachenko och Lisbeth Salander hade f�rts till Sahlgrenska sjukhuset, men den sortens tillf�lliga omplaceringar var inget ovanligt om det r�dde personalbrist i n�got akut �rende.</p><p>D�refter ringde Monica Figuerola till bitr�dande chefen p� kontraspionaget, en man som hon k�nde personligen och hade arbetat f�r under sin korta tid p� avdelningen. Hon fr�gade om G�ran M�rtensson sysslade med n�got viktigt eller om han kunde l�nas �ver till en utredning p� f�rfattningsskyddet.</p><p>Bitr�dande chefen p� kontraspionaget var f�rbryllad. Monica Figuerola m�ste ha blivit felinformerad. G�ran M�rtensson fr�n personskyddet fanns inte utl�nad till kontraspionaget. Ledsen.</p><p>Monica Figuerola lade ned telefonen och stirrade p� luren i tv� minuter. P� personskyddet trodde man att M�rtensson var utl�nad till kontraspionaget. P� kontraspionaget hade man inte alls l�nat honom. S�dana transfereringar m�ste godk�nnas och handl�ggas av kanslichefen. Hon str�ckte sig efter telefonluren f�r att ringa till kanslichefen men hejdade sig. Om man p� personskyddet hade l�nat ut M�rtensson s� m�ste kanslichefen ha godk�nt beslutet. Men M�rtensson fanns inte p� kontraspionaget. Vilket kanslichefen m�ste vara medveten om. Och om M�rtensson var utl�nad till n�gon avdelning som skuggade Mikael Blomkvist s� m�ste kanslichefen k�nna till �ven det.</p><p>Torsten Edklinth hade sagt �t henne att inte skapa ringar p� vattnet. Att fr�ga kanslichefen kunde f�ljaktligen vara liktydigt med att kasta en v�ldigt stor sten i en liten ankdamm.</p><empty-line/><p>Erika Berger satte sig bakom sitt skrivbord i glasburen strax efter halv elva p� m�ndagsmorgonen och pustade ut. Hon var i stort behov av den kopp kaffe fr�n automaten i fikarummet som hon just h�mtat. Hon hade tillbringat de f�rsta arbetstimmarna med att beta av tv� m�ten. Det f�rsta var ett femton minuter l�ngt morgonm�te d�r redaktionssekreterare Peter Fredriksson drog upp riktlinjerna f�r dagens arbete. Hon tvingades allt mer f�rlita sig p� Fredrikssons omd�me i avsaknad av f�rtroende f�r Anders Holm.</p><p>Det andra var ett timsl�ngt m�te med styrelseordf�rande Magnus Borgsj�, SMP:s ekonomichef Christer Sellberg och budgetansvarige Ulf Flodin. M�tet var en genomg�ng av en vikande annonsmarknad och sjunkande l�snummerf�rs�ljning. Budgetchefen och ekonomichefen var �verens om att �tg�rder m�ste genomf�ras f�r att minska tidningens underskott.</p><p>�Vi klarade f�rsta kvartalet i �r tack vare en marginell uppg�ng p� annonsmarknaden och att tv� medarbetare gick i pension vid �rsskiftet. Dessa tj�nster �r inte tillsatta�, sa Ulf Flodin. �Vi kommer f�rmodligen att klara innevarande kvartal med ett marginellt underskott. Men det r�der ingen tvekan om att gratistidningarna <emphasis>Metro</emphasis> och <emphasis>Stockholm</emphasis><emphasis>City</emphasis> �ter vidare p� annonsmarknaden i Stockholm. Den enda prognos vi kan ge �r att tredje kvartalet i �r kommer att ge ett tydligt underskott.�</p><p>�Och hur m�ter vi det?� fr�gade Borgsj�.</p><p>�Det enda rimliga alternativet �r nedsk�rningar. Vi har inte skurit ned sedan 2002. Men jag uppskattar att f�re �rsskiftet m�ste minst tio tj�nster bort.�</p><p>�Vilka tj�nster d�?� undrade Erika Berger.</p><p>�Vi f�r jobba med osthyvelsprincipen och plocka en tj�nst h�r och en tj�nst d�r. Sportredaktionen har just nu 6,5 tj�nster. D�r b�r vi sk�ra ned till fem heltider.�</p><p>�Om jag har f�rst�tt saken r�tt g�r sportredaktionen redan nu p� kn�na. Det inneb�r att vi m�ste sk�ra ned sportbevakningen i sin helhet.�</p><p>Flodin ryckte p� axlarna.</p><p>�Jag lyssnar g�rna p� b�ttre f�rslag.�</p><p>�Jag har inga b�ttre f�rslag, men principen �r den att om vi sk�r bort personal s� m�ste vi g�ra en tunnare tidning och om vi g�r en tunnare tidning kommer antalet l�sare att minska och d�rmed �ven antalet annons�rer.�</p><p>�Den eviga onda cirkeln�, sa ekonomichefen Sellberg.</p><p>�Jag �r anst�lld f�r att v�nda den h�r utvecklingen. Det inneb�r att jag kommer att satsa offensivt p� att f�r�ndra tidningen och g�ra den mer attraktiv f�r l�sare. Men jag kan inte g�ra det om jag �gnar mig �t att hyvla bort personalen.�</p><p>Hon v�nde sig till Borgsj�.</p><p>�Hur l�nge kan tidningen bl�da? Hur stort underskott kan vi ta innan det v�nder?�</p><p>Borgsj� trutade med l�pparna.</p><p>�Sedan 1990-talets b�rjan har SMP �tit upp en stor del av gamla fonderade tillg�ngar. Vi har en aktieportf�lj som minskat i v�rde med drygt trettio procent j�mf�rt med f�r tio �r sedan. En stor del av dessa fonder har anv�nts till investeringar i datateknik. Det �r allts� ofantligt stora utgifter vi haft.�</p><p>�Jag noterar att SMP har utvecklat ett eget textredigeringssystem, det h�r som kallas AXT. Vad kostade det att utveckla?�</p><p>�Ungef�r fem miljoner kronor.�</p><p>�Jag begriper inte riktigt logiken h�r. Det finns billiga kommersiella program redan f�rdiga p� marknaden. Varf�r har SMP satsat p� att utveckla egna programvaror?�</p><p>�Ja du, Erika � svara p� det den som kan. Men det var f�rre teknikchefen som �vertalade oss. Han menade att det skulle bli billigare i det l�nga loppet och att SMP dessutom skulle kunna s�lja licenser f�r programmet till andra tidningar.�</p><p>�Och har n�gon k�pt programvaran?�</p><p>�Jo, faktiskt, en lokaltidning i Norge.�</p><p>�Lysande�, sa Erika Berger med torr r�st. �N�sta fr�ga, vi sitter med PC-datorer som �r fem sex �r gamla ��</p><p>�Det �r uteslutet att g�ra n�gon investering i nya datorer det n�rmaste �ret�, sa Flodin.</p><p>Diskussionen hade fortsatt. Erika b�rjade bli akut medveten om att hennes inv�ndningar nonchalerades av Flodin och Sellberg. F�r dem var det nedsk�rningar som g�llde, vilket var begripligt ur en budgetchefs och en ekonomidirekt�rs synvinkel och oacceptabelt fr�n en nytilltr�dd chefredakt�rs horisont. Det som irriterade henne var dock att de st�ndigt avf�rdade hennes argument med v�nliga leenden som fick henne att k�nna sig som en ton�rig skolflicka inf�r ett l�xf�rh�r. Utan att ett enda otillb�rligt ord uttalades hade de en attityd mot henne som var s� klassisk att det n�stan var underh�llande. <emphasis>Du ska inte bry din hj�rna med s� komplicerade saker, lilla stumpan</emphasis>.</p><p>Borgsj� var ingen st�rre hj�lp. Han var avvaktande och l�t de �vriga deltagarna i m�tet tala till punkt, men hon upplevde inte samma nedl�tande attityd fr�n honom.</p><p>Hon suckade och kopplade upp sin laptop och �ppnade e-posten. Hon hade f�tt nitton mail. Fyra av dessa var spam fr�n n�gon som ville (a) att hon skulle k�pa Viagra, (b) erbjuda henne cybersex med <emphasis>The sexiest Lolitas on the net</emphasis> mot en kostnad av endast fyra amerikanska dollar i minuten, (c) ett n�got gr�vre erbjudande om <emphasis>Animal Sex, the Juiciest Horse Fuck in the Universe</emphasis>, samt (d) prenumerera p� det elektroniska nyhetsbrevet <emphasis>mode.nu</emphasis>, vilket producerades av ett slaskf�retag som �ver�ste marknaden med reklamerbjudanden och som aldrig slutade skicka el�ndet hur m�nga g�nger hon �n undanbad sig reklam. Ytterligare sju mail bestod av s� kallade Nigeriabrev fr�n �nkan till den f�rre riksbankschefen i Abu Dhabi som erbj�d henne fantastiska summor om hon bara ville bidra med ett mindre f�rtroendeskapande kapital och liknande trams.</p><p>Den �terst�ende mailen bestod av morgon-PM, lunch-PM, tre mail fr�n redaktionssekreterare Peter Fredriksson som uppdaterade henne om utvecklingen i dagens huvudstory, ett mail fr�n hennes personlige revisor som ville ha ett m�te f�r att st�mma av f�r�ndringarna i l�n efter flytten fr�n <emphasis>Millennium</emphasis> till SMP, samt ett mail fr�n hennes tandhygienist som p�minde om att det var dags f�r kvartalsbes�ket. Hon antecknade tiden i sin elektroniska kalender och ins�g omedelbart att hon skulle vara tvungen att avboka eftersom hon hade en stor redaktionskonferens inplanerad den dagen.</p><p>Slutligen �ppnade hon det sista mailet som hade avs�ndaren &lt;centralred@smpost.se&gt; och rubriken [F�r chefredakt�rens k�nnedom]. Hon satte l�ngsamt ned kaffekoppen.</p><cite><p>[HORA! DU TROR ATT DU �R N�GONTING DIN J�VLA FITTA. DU SKA INTE TRO ATT DU KAN KOMMA OCH VARA ST�DDIG H�R. DU SKA BLI KNULLAD I �NDAN MED EN SKRUVMEJSEL, HORA! JU FORTARE DU F�RSVINNER DESTO B�TTRE.]</p></cite><p>Erika Berger h�jde automatiskt blicken och s�kte nyhetschefen Anders Holm. Han fanns inte vid sin plats och hon kunde inte se honom p� redaktionen. Hon tittade p� avs�ndaren och lyfte d�refter luren och ringde till Peter Fleming, som var SMP:s teknikchef.</p><p>�Hej. Vem anv�nder adressen &lt;centralred@smpost.se&gt;?�</p><p>�Ingen. Den adressen finns inte p� SMP.�</p><p>�Jag har just f�tt ett mail fr�n just den adressen.�</p><p>�Det �r en fejk. Inneh�ller mailet virus?�</p><p>�Nej. �tminstone har inte antivirusprogrammet reagerat.�</p><p>�Okej. Adressen finns inte. Men det �r mycket enkelt att fejka en till synes riktig adress. Det finns sajter p� n�tet som du kan s�nda genom.�</p><p>�G�r det att sp�ra ett s�dant mail?�</p><p>�Det �r n�stan om�jligt �ven om personen i fr�ga �r s� dum att han skickar fr�n sin privata hemdator. Man kan m�jligen sp�ra IP-nummer till en server, men om han anv�nder ett konto som han startat p� till exempel hotmail s� upph�r sp�ret.�</p><p>Erika tackade f�r informationen. Hon funderade en kort stund. Det var knappast f�rsta g�ngen som hon fick ett hotfullt mail eller ett meddelande fr�n en ren d�rfink. Mailet syftade uppenbarligen p� hennes nya arbete som chefredakt�r p� SMP. Hon undrade om det var n�gon galning som l�st om henne i samband med Moranders d�d eller om avs�ndaren fanns i huset.</p><empty-line/><p>Monica Figuerola funderade l�nge och v�l p� hur hon skulle g�ra med Evert Gullberg. En f�rdel med att arbeta p� f�rfattningsskyddet var att hon hade vidstr�ckta befogenheter att plocka fram n�stan vilken polisutredning som helst i Sverige som kunde t�nkas ha n�got med rasistisk eller politisk brottslighet att g�ra. Hon konstaterade att Alexander Zalachenko var invandrare och att det i hennes arbetsuppgifter bland annat ingick att granska v�ld mot utlandsf�dda personer och avg�ra om detta var rasistiskt motiverat eller inte. Hon hade f�ljaktligen legitim r�tt att ta del av utredningen om mordet p� Zalachenko f�r att avg�ra om Evert Gullberg hade anknytning till en rasistisk organisation eller om han hade gett uttryck f�r rasistiska p�st�enden i samband med mordet. Hon best�llde fram utredningen och l�ste noga igenom den. D�r �terfann hon de brev som skickats till justitieministern och konstaterade att de f�rutom en rad r�ttshaveristiska och neds�ttande personangrepp �ven inneh�ll orden svartskalle�lskare och landsf�rr�dare.</p><p>D�refter var klockan fem. Monica Figuerola l�ste in allt material i kassask�pet p� sitt tj�nsterum, st�dade bort kaffemuggen, st�ngde datorn och st�mplade ut. Hon promenerade raskt till ett gym vid S:&#x200A;t Eriksplan och �gnade den f�ljande timmen �t lite mjuk styrketr�ning.</p><p>N�r hon var klar promenerade hon till sin tv�a p� Pontonj�rgatan, duschade och �t en sen men kostriktigt sammansatt middag. Hon �verv�gde en stund att ringa till Daniel Mogren som bodde tre kvarter l�ngre ned p� samma gata. Daniel var snickare och kroppsbyggare och hade i tre �rs tid varit hennes tr�ningskompis av och till. De senaste m�naderna hade de �ven tr�ffats och haft kompissex.</p><p>Sex var f�r all del n�stan lika tillfredsst�llande som ett h�rt tr�ningspass p� gymmet, men vid mogna 30 plus, n�rmare 40 minus, hade Monica Figuerola b�rjat fundera �ver om hon trots allt inte borde b�rja intressera sig f�r en permanent man och en mer permanent livssituation. Kanske till och med barn. Dock ej med Daniel Mogren.</p><p>Efter en stunds �verv�gande beslutade hon sig f�r att hon egentligen inte hade lust att tr�ffa n�gon. Ist�llet gick hon och lade sig med en bok om antikens historia. Hon somnade strax f�re midnatt.</p></section><section><title><p>KAPITEL 13: TISDAG 17 MAJ</p></title><p>Monica Figuerola vaknade tio �ver sex p� tisdagsmorgonen, sprang en l�ng l�prunda l�ngs Norr M�larstrand, duschade och st�mplade in p� polishuset tio �ver �tta. Hon �gnade morgontimmen �t att sammanst�lla ett PM med de slutsatser hon dragit f�reg�ende dag.</p><p>Klockan nio anl�nde Torsten Edklinth. Hon gav honom tjugo minuter att klara av eventuell morgonpost och gick d�refter till hans d�rr och knackade p�. Hon v�ntade tio minuter medan hennes chef l�ste hennes PM. Han l�ste de fyra A4-arken tv� g�nger fr�n b�rjan till slut. Till sist tittade han upp p� henne.</p><p>�Kanslichefen�, sa han eftert�nksamt.</p><p>Hon nickade.</p><p>�Han m�ste ha godk�nt utl�ningen av M�rtensson. Han m�ste f�ljaktligen veta att M�rtensson inte finns p� kontraspionaget d�r han enligt personskyddet ska finnas.�</p><p>Torsten Edklinth tog av sig glas�gonen och plockade upp en pappersservett och putsade dem grundligt. Han funderade. Han hade tr�ffat kanslichef Albert Shenke p� m�ten och interna konferenser vid or�kneliga tillf�llen men kunde inte p�st� att han personligen k�nde honom s�rskilt v�l. Det var en relativt kortvuxen person med tunt r�dblont h�r och ett midjem�tt som sv�llt ut under �rens lopp. Han visste att Shenke var drygt 55 �r och att han hade arbetat vid RPS/S�k i �tminstone tjugofem �r, eventuellt �nnu l�ngre. Han hade varit kanslichef det senaste decenniet och dessf�rinnan arbetat som bitr�dande kanslichef och p� andra poster inom administrationen. Han uppfattade Shenke som en tystl�ten person som kunde agera med h�rda nypor om det beh�vdes. Edklinth hade ingen aning om vad Shenke sysslade med p� fritiden, men han hade ett minne av att han vid n�got tillf�lle sett honom i garaget i polishuset i fritidskl�dsel och med golfklubbor �ver axeln. Han hade ocks� vid ett tillf�lle flera �r tidigare av en slump st�tt ihop med Shenke p� Operan.</p><p>�Det var en sak som slog mig�, sa hon.</p><p>�Vad?�</p><p>�Evert Gullberg. Han gjorde milit�rtj�nsten p� 1940-talet och blev skattejurist och f�rsvann in i dimmorna p� 1950-talet.�</p><p>�Ja?�</p><p>�D� vi resonerade om det h�r s� pratade vi om honom som om han hade varit en lejd m�rdare.�</p><p>�Jag vet att det l�ter l�ngs�kt, men ��</p><p>�Det som slog mig var att det finns s� lite bakgrund p� honom att det verkar n�stan fejkat. B�de IB och S�k etablerade f�retag utanf�r huset p� 1950- och 1960-talet.�</p><p>Torsten Edklinth nickade.</p><p>�Jag undrade n�r du skulle t�nka p� den m�jligheten.�</p><p>�Jag skulle beh�va tillst�nd att g� in i personalfilerna fr�n 1950-talet�, sa Monica Figuerola.</p><p>�Nej�, sa Torsten Edklinth och skakade p� huvudet. �Vi kan inte g� in i arkivet utan tillst�nd fr�n kanslichefen och vi vill inte v�cka uppm�rksamhet f�rr�n vi har mer p� f�tterna.�</p><p>�S� hur tycker du att vi ska g� vidare?�</p><p>�M�rtensson�, sa Edklinth. �Ta reda p� vad han sysslar med.�</p><empty-line/><p>Lisbeth Salander studerade v�dringsf�nstret i sitt l�sta v�rdrum d� hon h�rde nyckeln i d�rren och doktor Anders Jonasson kom in. Klockan var efter tio p� tisdagskv�llen. Han avbr�t hennes planerande f�r hur hon skulle kunna fly fr�n Sahlgrenska.</p><p>Hon hade m�tt v�dringsventilen i f�nstret och konstaterat att hennes huvud skulle kunna passera och att hon nog inte skulle ha n�mnv�rda problem att kl�mma igenom resten av kroppen. Det var tre v�ningar till marken men en kombination av s�nderrivna lakan och en tre meter l�ng f�rl�ngningskabel till en golvlampa skulle l�sa det problemet.</p><p>I tankarna hade hon planerat sin flykt steg f�r steg. Problemet var kl�der. Hon hade trosor och landstingets nattskjorta och ett par plastsandaler som hon f�tt l�na. Hon hade tv� hundra kronor i kontanter som hon hade f�tt av Annika Giannini f�r att kunna best�lla godis fr�n sjukhuskiosken. Det skulle r�cka till billiga jeans och en t-tr�ja p� Myrorna, f�rutsatt att hon kunde lokalisera Myrorna i G�teborg. Resten av pengarna m�ste r�cka till ett telefonsamtal till Plague. D�refter skulle saker och ting l�sa sig. Hon planerade att landa i Gibraltar inom n�gra dygn efter sin flykt och d�refter bygga upp en ny identitet n�gonstans i v�rlden.</p><p>Anders Jonasson nickade och satte sig i bes�ksstolen. Hon satte sig p� s�ngkanten.</p><p>�Hej Lisbeth. F�rl�t att jag inte hunnit h�lsa p� dig under de senaste dagarna, men jag har haft ett el�nde p� akuten och jag har dessutom blivit handledare f�r ett par unga l�kare.�</p><p>Hon nickade. Hon hade inte f�rv�ntat sig att doktor Anders Jonasson skulle g�ra s�rskilda bes�k hos henne.</p><p>Han plockade fram hennes journalanteckningar och studerade uppm�rksamt hennes temperaturkurva och medicineringen. Han noterade att hon l�g stadigt mellan 37 och 37,2 grader och att hon under den g�ngna veckan inte hade f�tt n�gra huvudv�rkstabletter.</p><p>�Det �r doktor Endrin som �r din l�kare. Kommer du �verens med henne?�</p><p>�Hon �r okej�, svarade Lisbeth utan st�rre entusiasm.</p><p>��r det okej om jag g�r en koll?�</p><p>Hon nickade. Han plockade upp en pennlampa ur fickan och b�jde sig fram och lyste i hennes �gon f�r att granska hur pupillerna drog ihop sig och utvidgades. Han bad henne att �ppna munnen och granskade hennes hals. D�refter lade han f�rsiktigt h�nderna runt hennes hals och vred hennes huvud fram och tillbaka och �t sidorna n�gra g�nger.</p><p>�Du har inga besv�r i nacken?� fr�gade han.</p><p>Hon skakade p� huvudet.</p><p>�Hur �r det med huvudv�rken?�</p><p>�Jag k�nner av den ibland, men det g�r �ver.�</p><p>�L�kningsprocessen p�g�r fortfarande. Huvudv�rken kommer att f�rsvinna mer och mer.�</p><p>Hon hade fortfarande s� kort h�r att han bara beh�vde vika en liten tofs �t sidan f�r att k�nna p� �rret ovanf�r �rat. Det l�ktes problemfritt men det fanns en liten s�rskorpa kvar.</p><p>�Du har kl�st p� s�ret igen. Ge fan i det.�</p><p>Hon nickade. Han fattade hennes v�nstra armb�ge och lyfte armen.</p><p>�Kan du h�ja armen p� egen hand?�</p><p>Hon str�ckte upp armen.</p><p>�Har du n�gon sm�rta eller obehag i skuldran?�</p><p>Hon skakade p� huvudet.</p><p>�Stramar det?�</p><p>�En aning.�</p><p>�Jag tror att du m�ste tr�na musklerna i skuldran lite mer.�</p><p>�Det �r sv�rt n�r man �r inl�st.�</p><p>Han log mot henne.</p><p>�Det kommer inte att vara f�r evigt. G�r du de d�r �vningarna som terapeuten s�ger?�</p><p>Hon nickade.</p><p>Han plockade fram stetoskopet och tryckte det mot sin handled en stund f�r att v�rma upp det. Sedan satte han sig p� s�ngkanten och kn�ppte upp hennes nattskjorta och lyssnade p� hennes hj�rta och m�tte pulsen. Han bad henne b�ja sig fram�t och placerade stetoskopet p� hennes rygg f�r att lyssna p� lungorna.</p><p>�Hosta.�</p><p>Hon hostade.</p><p>�Okej. Du kan kn�ppa skjortan. Medicinskt �r du mer eller mindre �terst�lld.�</p><p>Hon nickade. Hon f�rv�ntade sig att han d�rmed skulle resa sig och lova att �terkomma om n�gra dagar, men han satt kvar p� stolen. Han satt tyst en l�ng stund och tycktes fundera p� n�got. Lisbeth v�ntade t�lmodigt.</p><p>�Vet du varf�r jag blev l�kare?� fr�gade han pl�tsligt.</p><p>Hon skakade p� huvudet.</p><p>�Jag kommer fr�n en arbetarfamilj. Jag t�nkte alltid att jag ville bli l�kare. Jag hade faktiskt t�nkt bli psykiatriker n�r jag var i ton�ren. Jag var fasligt intellektuell.�</p><p>Lisbeth betraktade honom med pl�tslig uppm�rksamhet s� fort han n�mnde ordet psykiatriker.</p><p>�Men jag var inte s�ker p� att jag skulle klara av studierna. S� n�r jag hade g�tt ut gymnasiet utbildade jag mig faktiskt till svetsare och jobbade som s�dan i n�got �r.�</p><p>Han nickade som tecken p� att han talade sanning.</p><p>�Jag tyckte att det var en god id� att ha n�got att falla tillbaka p� om l�karstudierna skulle misslyckas. Och att vara svetsare �r inte s� himla stor skillnad mot att vara l�kare. Det handlar om att lappa ihop saker och ting. Och nu jobbar jag h�r p� Sahlgrenska och lappar ihop s�dana som du.�</p><p>Hon rynkade �gonbrynen och undrade misst�nksamt om han drev med henne. Men han s�g helt allvarlig ut.</p><p>�Lisbeth � jag undrar ��</p><p>Han var tyst i en s� l�ng stund att Lisbeth n�stan fr�gade vad han ville. Men hon beh�rskade sig och v�ntade ut honom.</p><p>�Jag undrar om du skulle bli arg p� mig om jag bad att f� st�lla en privat och personlig fr�ga till dig. Jag vill fr�ga dig i egenskap av privatperson. Allts� inte som l�kare. Jag kommer inte att anteckna ditt svar och jag kommer inte att diskutera det med n�gon annan m�nniska. Du beh�ver inte svara om du inte vill.�</p><p>�Vad?�</p><p>�Det �r en n�rg�ngen och personlig fr�ga.�</p><p>Hon m�tte hans blick.</p><p>�Sedan du blev inl�st p� S:t Stefans i Uppsala d� du var 12 �r gammal har du v�grat att ens svara p� tilltal d� n�gon psykiatriker f�rs�kt prata med dig. Hur kommer det sig?�</p><p>Lisbeth Salanders �gon m�rknade en aning. Hon betraktade Anders Jonasson med helt uttrycksl�sa �gon. Hon satt tyst i tv� minuter.</p><p>�Varf�r undrar du det?� fr�gade hon slutligen.</p><p>��rligt talat s� �r jag inte riktigt s�ker. Jag tror att jag f�rs�ker begripa n�got.�</p><p>Hennes mun krusades en aning.</p><p>�Jag pratar inte med tokdoktorer d�rf�r att de aldrig lyssnar p� vad jag s�ger.�</p><p>Anders Jonasson nickade och skrattade pl�tsligt.</p><p>�Okej. S�g mig � vad tycker du om Peter Teleborian?�</p><p>Anders Jonasson hade kastat ur sig namnet s� ov�ntat att Lisbeth n�stan ryckte till. Hennes �gon smalnade v�sentligt.</p><p>�Vad fan �r det h�r, tjugo fr�gor? Vad �r du ute efter?�</p><p>Hennes r�st l�t pl�tsligt som sandpapper. Anders Jonasson b�jde sig fram mot henne s� l�ngt att han n�stan invaderade hennes personliga territorium.</p><p>�D�rf�r att en � vad var det f�r uttryck du anv�nde � tokdoktor vid namn Peter Teleborian som inte �r helt ok�nd i min yrkesk�r har varit p� mig tv� g�nger de senaste dagarna och f�rs�kt f� till st�nd en m�jlighet att unders�ka dig.�</p><p>Lisbeth k�nde pl�tsligt en iskyla l�ngs ryggraden.</p><p>�Tingsr�tten kommer att utse honom att g�ra en r�ttspsykiatrisk utv�rdering av dig.�</p><p>�Och?�</p><p>�Jag tycker inte om Peter Teleborian. Jag har nekat honom tilltr�de. Vid det senaste tillf�llet d�k han upp oanm�ld h�r p� avdelningen och f�rs�kte buffla sig in till dig via en sk�terska.�</p><p>Lisbeth knep ihop munnen.</p><p>�Hans agerande var en smula besynnerligt och lite f�r angel�get f�r att k�nnas riktigt bra. Allts� vill jag veta vad du tycker om honom.�</p><p>Den h�r g�ngen var det Anders Jonassons tur att t�lmodigt v�nta ut Lisbeth Salanders replik.</p><p>�Teleborian �r ett kr�k�, svarade hon slutligen.</p><p>��r det n�got personligt mellan er?�</p><p>�Det kan man s�ga.�</p><p>�Jag har ocks� haft ett samtal med en myndighetsperson som s� att s�ga vill att jag sl�pper in Teleborian till dig.�</p><p>�Och?�</p><p>�Jag fr�gade vad han hade f�r l�karkompetens att bed�ma ditt tillst�nd och bad honom dra �t fanders. Fast med ett mer diplomatiskt ordval.�</p><p>�Okej.�</p><p>�En sista fr�ga. Varf�r ber�ttar du det h�r f�r mig?�</p><p>�Du fr�gade ju.�</p><p>�Jo. Men jag �r l�kare och jag har studerat psykiatri. S� varf�r pratar du med mig? Ska jag tolka det som att du har ett visst m�tt av f�rtroende f�r mig?�</p><p>Hon svarade inte.</p><p>�D� v�ljer jag att tolka det p� det s�ttet. Jag vill att du ska veta att du �r min patient. Det betyder att jag jobbar f�r dig och inte f�r n�gon annan.�</p><p>Hon tittade misst�nksamt p� honom. Han satt tyst en stund och betraktade henne. Sedan pratade han med ett l�tt tonfall.</p><p>�Rent medicinskt �r du mer eller mindre frisk. Du beh�ver ytterligare n�gra veckors rehab. Men tyv�rr �r du v�ldigt frisk.�</p><p>�Tyv�rr?�</p><p>�Ja.� Han log l�ttsamt mot henne. �Du m�r p� tok f�r bra.�</p><p>�Vad menar du?�</p><p>�Det betyder att jag inte har n�gra legitima sk�l att h�lla dig isolerad h�r och att �klagaren d�rmed snart kommer att kunna f� dig �verf�rd till ett h�kte i Stockholm i v�ntan p� r�tteg�ngen om sex veckor. Jag skulle gissa att det kommer en s�dan beg�ran redan n�sta vecka. Och det betyder att Peter Teleborian kommer att f� tillf�lle att observera dig.�</p><p>Hon satt helt stilla i s�ngen. Anders Jonasson s�g distraherad ut och b�jde sig fram och r�ttade till hennes kudde. Han pratade med en r�st som om han funderade h�gt.</p><p>�Du har varken huvudv�rk eller minsta feber, s� doktor Endrin kommer troligen att skriva ut dig.�</p><p>Han reste sig pl�tsligt.</p><p>�Tack f�r att du pratade med mig. Jag kommer och h�lsar p� dig igen innan du flyttas.�</p><p>Han var �nda framme vid d�rren d� hon talade.</p><p>�Doktor Jonasson.�</p><p>Han v�nde sig mot henne.</p><p>�Tack.�</p><p>Han nickade kort en g�ng innan han gick ut och l�ste d�rren.</p><p>Lisbeth Salander satt l�nge och stirrade p� den l�sta d�rren. Till sist lade hon sig bak�t och stirrade upp i taket.</p><p>Det var d� hon uppt�ckte att hon hade n�got h�rt under bakhuvudet. Hon lyfte p� kudden och uppt�ckte till sin h�pnad en liten tygp�se som definitivt inte hade funnits d�r tidigare. Hon �ppnade p�sen och stirrade of�rst�ende p� en Palm Tungsten T3 handdator och en batteriladdare. Sedan tittade hon n�rmare p� datorn och uppt�ckte en liten repa i �vre kanten. Hennes hj�rta slog ett dubbelslag. Det �r min Palm. Men hur � Hon flyttade h�pet blicken till den l�sta d�rren igen. Anders Jonasson var full av �verraskningar. Hon var pl�tsligt upphetsad. Hon slog omedelbart p� datorn och uppt�ckte lika snabbt att den var l�senordsskyddad.</p><p>Hon stirrade frustrerad p� sk�rmen som blinkade uppfordrande. Och hur fan �r det t�nkt att jag ska � Sedan tittade hon i tygp�sen och uppt�ckte en hopvikt pappersremsa i botten. Hon skakade ut remsan och vecklade upp den och l�ste en rad i prydlig handstil.</p><image l:href="#1"/><p>Lisbeth skrattade f�r f�rsta g�ngen p� flera veckor. Betalt f�r gammal ost. Hon funderade n�gra sekunder. Sedan plockade hon upp den digitala pennan och skrev sifferkombinationen 9277, vilket motsvarade bokst�verna WASP p� tangentbordet. Det var den kod som Kalle J�vla Blomkvist hade tvingats lista ut d� han oinbjuden tog sig in i hennes l�genhet p� Fiskargatan vid Mosebacke och utl�ste inbrottslarmet.</p><p>Det fungerade inte.</p><p>Hon f�rs�kte med 52553 vilket motsvarade bokst�verna KALLE.</p><p>Det fungerade inte heller. Eftersom Kalle J�vla Blomkvist f�rmodligen avs�g att hon skulle anv�nda datorn s� hade han valt n�got enkelt l�senord. Han hade anv�nt signaturen Kalle som han vanligen avskydde. Hon associerade. Hon funderade en stund. Det m�ste vara en f�rol�mpning. D�refter slog hon 63663 vilket motsvarade ordet PIPPI.</p><p>Datorn gick sn�llt ig�ng.</p><p>Hon fick upp en Smiley p� sk�rmen med en pratbubbla:</p><cite><p>[Se d�r � det var v�l inte s� sv�rt. Jag f�resl�r att du klickar p� sparade dokument.]</p></cite><p>Hon hittade omedelbart dokumentet &lt;Hej Sally&gt; l�ngst upp i k�n. Hon klickade och l�ste.</p><cite><p>[F�rst av allt � det h�r �r mellan dig och mig. Din advokat, allts� min syster Annika, har inte en aning om att du har tillg�ng till den h�r datorn. S� m�ste det f�rbli.</p><p>Jag vet inte hur mycket du f�rst�r av vad som sker utanf�r ditt l�sta rum, men besynnerligt nog (din karakt�r till trots) har du ett antal lojala dumskallar som jobbar f�r dig. D� det h�r �r �ver ska jag formellt grunda en ideell f�rening som jag �mnar kalla Riddarna kring det stolliga bordet. F�reningens enda uppgift ska vara att ha en �rligen �terkommande middag d�r vi roar oss med att bara prata skit om dig. (Nej � du �r inte inbjuden.)</p><p>N�v�l. Till saken. Annika h�ller som b�st p� att f�rbereda r�tteg�ngen. Ett problem i det sammanhanget �r f�rst�s att hon jobbar f�r dig och h�ller sig med s�dant d�r j�vla integritetstjafs. Det betyder att hon inte ber�ttar ens f�r mig vad du och hon diskuterar, vilket i det h�r sammanhanget �r lite av ett handikapp. Som tur �r tar hon f�rst�s emot information.</p><p>Vi m�ste prata ihop oss, du och jag.</p><p>Anv�nd inte min e-post.</p><p>Jag �r kanske paranoid, men jag misst�nker p� goda grunder att jag inte �r den ende som l�ser den. Om du vill leverera n�got ska du ist�llet g� in p� Yahoogruppen [Stolliga�Bordet]. ID Pippi och l�senordet �r p9i2p7p7i. /Mikael]</p></cite><p>Lisbeth l�ste Mikaels brev tv� g�nger och tittade f�rbryllad p� handdatorn. Efter en period av totalt datacelibat hade hon en om�ttlig cyberabstinens. Hon undrade vilken stort� Kalle J�vla Blomkvist hade t�nkt med d� han smugglade in en dator till henne men gl�mde att hon beh�vde sin mobil f�r att kunna f� kontakt med n�tet.</p><p>Hon l�g och funderade d� hon pl�tsligt h�rde steg i korridoren. Hon slog omedelbart av datorn och tryckte in den under kudden. N�r hon h�rde nyckeln s�ttas i d�rren ins�g hon att tygp�sen och batteriladdaren fortfarande l�g p� s�ngbordet. Hon str�ckte ut handen och slet ned p�sen under t�cket och tryckte upp kabelh�rvan i skrevet. Hon l�g passivt och tittade upp i taket d� nattsk�terskan kom in och h�lsade v�nligt och fr�gade hur det stod till med Lisbeth och om hon beh�vde n�got.</p><p>Lisbeth f�rklarade att hon m�dde bra och att hon ville ha ett paket cigaretter. Denna beg�ran avslogs v�nligt men best�mt. Hon fick ett paket nikotintuggummi. N�r sk�terskan st�ngde d�rren s�g Lisbeth en skymt av Securitasvakten som satt posterad p� en stol ute i korridoren. Lisbeth v�ntade till dess att hon h�rde stegen avl�gsna sig innan hon plockade upp handdatorn igen.</p><p>Hon slog p� den och s�kte kontakt med n�tet.</p><p>Det var en n�stan chockartad k�nsla d� handdatorn pl�tsligt markerade att den hade hittat en koppling och l�st den. <emphasis>Kontakt med n�tet. Om�jligt.</emphasis></p><p>Hon hoppade upp ur s�ngen s� snabbt att hon k�nde sm�rta i den skadade h�ften. Hon s�g sig h�pet omkring i rummet. Hur? Hon gick en l�ngsam runda och granskade varje vinkel och vr� � <emphasis>Nej, det finns ingen mobil i rummet</emphasis>. �nd� hade hon kontakt med n�tet. Sedan spred sig ett skevt leende �ver hennes ansikte. Kopplingen var radiostyrd och l�st till en mobil genom Bluetooth som hade en r�ckvidd p� tio till tolv meter. Hennes blick s�kte sig till en ventil strax under taket.</p><p>Kalle J�vla Blomkvist hade planterat en telefon omedelbart utanf�r hennes rum. Det var den enda f�rklaringen.</p><p>Men varf�r inte smuggla in telefonen ocks� � <emphasis>Naturligtvis. Batterierna</emphasis>.</p><p>Hennes Palm beh�vde bara laddas var tredje dag eller s�. En mobil som var p�kopplad och som hon surfade h�rt p� skulle br�nna ut batterierna snabbt. Blomkvist eller snarare n�gon som han hade anlitat och som fanns d�rute m�ste byta batterier med j�mna mellanrum.</p><p>D�remot hade han naturligtvis skickat in batteriladdaren till hennes Palm. Den m�ste hon ha tillg�nglig. Men det var enklare att g�mma och hantera ett f�rem�l �n tv�. Han �r inte s� korkad i alla fall.</p><p>Lisbeth b�rjade med att best�mma hur hon skulle f�rvara handdatorn. Hon m�ste hitta ett g�mst�lle. Det fanns eluttag vid d�rren och i panelen p� v�ggen bakom s�ngen. Det var den panelen som f�rs�rjde hennes s�nglampa och digitalklocka med str�m. D�r fanns ett h�lrum efter den radio som hade plockats bort. Hon log. B�de batteriladdaren och handdatorn fick plats. Hon kunde anv�nda str�mk�llan inne i s�ngbordet f�r att l�ta handdatorn st� p� laddning under dagtid.</p><p>Lisbeth Salander var lycklig. Hennes hj�rta bultade kraftigt d� hon f�r f�rsta g�ngen p� tv� m�nader startade handdatorn och gick ut p� internet.</p><p>Att surfa p� en Palm handdator med en pytteliten sk�rm och digitalpenna var inte samma sak som att surfa p� en PowerBook med en 17-tumssk�rm. <emphasis>Men hon var uppkopplad</emphasis>. Fr�n sin s�ng p� Sahlgrenska kunde hon n� precis hela v�rlden.</p><p>Hon b�rjade med att g� in p� en privat hemsida som gjorde reklam f�r t�mligen ointressanta bilder av en ok�nd och inte s�rskilt kompetent amat�rfotograf vid namn Gill Bates i Jobsville, Pennsylvania. Lisbeth hade vid ett tillf�lle kontrollerat saken och konstaterat att orten Jobsville inte existerade. Trots detta hade Bates tagit �ver 200 bilder av samh�llet och lagt ut i ett galleri med sm� tumnaglar. Hon scrollade ned till bild 167 och klickade upp f�rstoringen. Bilden f�rest�llde kyrkan i Jobsville. Hon satte pekaren p� spetsen av spiran i kyrktornet och klickade. Hon fick omedelbart upp ett pop up-f�nster som efterlyste ID och l�sen. Hon plockade fram den digitala pennan och skrev ordet <emphasis>Remarkable</emphasis> i rutan f�r ID och <emphasis>A(89)Cx#magnolia</emphasis> som l�senord.</p><p>Hon fick upp en ruta med texten [ERROR � You have the wrong password] och en knapp med [OK � Try again]. Lisbeth visste att om hon klickade p� [OK � Try again] och f�rs�kte med ett nytt l�senord s� skulle hon bara f� upp samma ruta igen � �r efter �r, oavsett hur l�nge hon h�ll p�. Ist�llet klickade hon p� bokstaven [O] i ordet [ERROR].</p><p>Sk�rmen blev svart. D�refter �ppnades en animerad d�rr och n�gonting som s�g ut som Lara Croft klev fram. En pratbubbla materialiserades med texten [WHO GOES THERE?].</p><p>Hon klickade p� pratbubblan och skrev ordet <emphasis>Wasp</emphasis>. Hon fick omedelbart svaret [Prove it � or else �] medan den animerade Lara Croft os�krade en pistol. Lisbeth visste att det inte var ett helt fiktivt hot. Om hon skrev fel l�senord tre g�nger i rad skulle sidan sl�ckas ned och namnet Wasp strykas fr�n medlemslistan. Hon textade prydligt l�senordet <emphasis>MonkeyBusiness.</emphasis></p><p>Sk�rmen �ndrade form igen och fick en bl� bakgrund med texten:</p><cite><p>[Welcome to Hacker Republic, citizen Wasp. It is 56 days since your last visit. There are 11 citizens online. Do you want to (a) Browse the Forum (b) Send a Message (c) Search the Archive (d) Talk (e) Get laid?]</p></cite><p>Hon klickade p� ruta [(d) Talk] och gick d�refter till menyraden [Who�s online?] och fick upp en f�rteckning med namnen Andy, Bambi, Dakota, Jabba, BuckRogers, Mandrake, Pred, Slip, SisterJen, SixOfOne och Trinity.</p><p>&lt;Hi gang&gt;, skrev Wasp.</p><p>&lt;Wasp. That really U?&gt;, skrev SixOfOne omedelbart. &lt;Look who�s home&gt;</p><p>&lt;Var har du h�llit hus?&gt; fr�gade Trinity.</p><p>&lt;Plague sa att du har n�got strul&gt;, skrev Dakota.</p><p>Lisbeth var inte s�ker, men hon misst�nkte att Dakota var en kvinna. De �vriga medborgarna online, inklusive den som kallade sig SisterJen, var grabbar. Hacker Republic hade sammanlagt (sist hon var uppkopplad) sextiotv� medborgare varav fyra var tjejer.</p><p>&lt;Hej Trinity&gt;, skrev Lisbeth. &lt;Hej alla&gt;</p><p>&lt;Varf�r h�lsar du p� Trin? �r det n�t p� G och �r det n�got fel p� oss andra?&gt; skrev Dakota.</p><p>&lt;Vi har dejtat&gt;, skrev Trinity. &lt;Wasp umg�s bara med intelligenta m�nniskor&gt;</p><p>Han fick genast <emphasis>abuse</emphasis> fr�n fem h�ll.</p><p>Av de sextiotv� medborgarna hade Wasp tr�ffat tv� personer ansikte mot ansikte. Plague, som f�r ovanlighetens skull inte var online, var den ena. Trinity var den andra. Han var engelsman och bosatt i London. Tv� �r tidigare hade hon tr�ffat honom i n�gra timmar d� han bist�tt henne och Mikael Blomkvist i jakten p� Harriet Vanger genom att g�ra en olaga avlyssning av en hemtelefon i den prydliga f�rorten St. Albans. Lisbeth fumlade med den klumpiga digitalpennan och �nskade att hon haft ett tangentbord.</p><p>&lt;�r du kvar?&gt; fr�gade Mandrake.</p><p>Hon bokstaverade.</p><p>&lt;Sorry. Har bara en Palm. Det g�r l�ngsamt&gt;</p><p>&lt;Vad har h�nt med din dator?&gt; undrade Pred.</p><p>&lt;Min dator �r okej. Det �r jag som har problem&gt;</p><p>&lt;Ber�tta f�r storebror&gt;, skrev Slip.</p><p>&lt;Jag �r f�ngslad av staten&gt;</p><p>&lt;Vad? Varf�r?&gt; kom det genast fr�n tre chattare.</p><p>Lisbeth summerade sin bel�genhet p� fem rader vilket togs emot med ett bekymrat mumlande.</p><p>&lt;Hur m�r du?&gt; undrade Trinity.</p><p>&lt;Jag har ett h�l i skallen&gt;</p><p>&lt;Jag m�rker ingen skillnad&gt;, konstaterade Bambi.</p><p>&lt;Wasp har alltid haft luft i skallen&gt;, sa SisterJen, vilket f�ljdes av en serie neds�ttande tillm�len om Wasps f�rst�ndsg�vor. Lisbeth log. Konversationen �terupptogs med ett inl�gg av Dakota.</p><p>&lt;V�nta. Detta �r en attack mot en medborgare i Hacker Republic. Hur ska vi svara?&gt;</p><p>&lt;K�rnvapenattack mot Stockholm?&gt; f�reslog SixOfOne.</p><p>&lt;Nej, det vore att g� till �verdrift&gt;, sa Wasp.</p><p>&lt;En pytteliten bomb?&gt;</p><p>&lt;Sl�ng dig i v�ggen, SixOO&gt;</p><p>&lt;Vi kan sl�cka Stockholm&gt;, f�reslog Mandrake.</p><p>&lt;Virus som sl�cker regeringen?&gt;</p><empty-line/><p>Medborgarna i Hacker Republic var inte spridare av datavirus i allm�nhet. Tv�rtom � de var hackers och f�ljaktligen of�rsonliga motst�ndare till idioter som skickade datavirus som bara hade till syfte att sabotera n�tet och haverera datorer. De var informationsnarkomaner och ville ha ett fungerande n�t som de kunde hacka.</p><p>D�remot var f�rslaget att sl�cka den svenska regeringen inget tomt hot. Hacker Republic utgjorde en mycket exklusiv klubb med de b�sta av de b�sta, en elitstyrka som vilken f�rsvarsmakt som helst skulle ha betalat enorma summor f�r att kunna anv�nda i cybermilit�ra syften, om nu <emphasis>the citizens</emphasis> skulle kunna f�rm�s k�nna den sortens lojalitet mot n�gon stat. Vilket inte var alltf�r sannolikt.</p><p>Men de var samtliga <emphasis>Computer Wizards</emphasis> och knappast okunniga i konsten att konstruera datavirus. De var heller inte n�dbedda att genomf�ra speciella kampanjer om situationen s� kr�vde. N�gra �r tidigare hade en <emphasis>citizen</emphasis> i Hacker Rep, som i det civila var programutvecklare i Kalifornien, blivit bl�st p� ett patent av ett dot-com-f�retag p� frammarsch och som dessutom hade fr�ckheten att dra medborgaren inf�r r�tta. Detta f�ranledde samtliga aktivister i Hacker Rep att under ett halv�r �gna en uppseendev�ckande energi �t att hacka och f�rst�ra varje dator som �gdes av f�retaget i fr�ga. Varenda aff�rshemlighet och mail � tillsammans med n�gra fejkade dokument som kunde tolkas som att f�retagets vd �gnade sig �t skattebedr�gerier � lades med f�rtjusning ut p� n�tet tillsammans med information om vd:ns hemliga �lskarinna och bilder fr�n en fest i Hollywood d�r vd:n snortade kokain. F�retaget hade g�tt i konkurs efter ett halv�r och �nnu flera �r senare �gnade sig n�gra l�ngsinta medlemmar av <emphasis>folkmilisen</emphasis> i Hacker Rep �t att med j�mna mellanrum hems�ka den forne vd:n.</p><p>Om ett femtiotal av v�rldens fr�msta hackers beslutade sig f�r att gemensamt g� till samordnat angrepp mot en stat skulle staten f�rmodligen �verleva men inte utan k�nnbara problem. Kostnaderna skulle sannolikt r�knas i miljarder om Lisbeth gav tummen upp. Hon funderade en stund.</p><p>&lt;Inte just nu. Men om saker inte g�r som jag vill kanske jag ber om hj�lp&gt;</p><p>&lt;S�g bara till&gt;, sa Dakota.</p><p>&lt;Det �r l�nge sedan vi br�kade med en regering&gt;, sa Mandrake.</p><p>&lt;Jag har ett f�rslag som g�r ut p� att reversera skatteinbetalningssystemet. Ett program som skulle vara skr�ddarsytt f�r ett litet land som Norge&gt;, skrev Bambi.</p><p>&lt;Bra, men Stockholm ligger i Sverige&gt;, skrev Trinity.</p><p>&lt;Skit samma. Man kan g�ra s� h�r �&gt;</p><p>Lisbeth Salander lutade sig tillbaka mot kudden och f�ljde konversationen med ett skevt leende. Hon undrade varf�r hon, som hade s� sv�rt att prata om sig sj�lv med m�nniskor som hon tr�ffade ansikte mot ansikte, helt obekymrat kunde l�mna ut sina mest intima hemligheter till en samling fullkomligt ok�nda tokstollar p� internet. Men faktum var att om Lisbeth Salander hade en familj och en grupptillh�righet s� var det tillsammans med just dessa kompletta galningar. Ingen av dem hade egentligen m�jlighet att hj�lpa henne med hennes problem med svenska staten. Men hon visste att om det beh�vdes s� skulle de �gna v�sentlig tid och energi �t l�mpliga styrkedemonstrationer. Genom n�tverket kunde hon ocks� skaffa g�mst�llen utomlands. Det var tack vare Plagues kontakter p� n�tet hon hade kunnat skaffa sig ett norskt pass i namnet Irene Nesser.</p><p>Lisbeth hade ingen aning om hur medborgarna i Hacker Rep s�g ut och hon hade bara en vag uppfattning om vad de gjorde utanf�r n�tet � medborgarna var notoriskt vaga om sina identiteter. Till exempel p�stod SixOfOne att han var en svart, manlig amerikansk medborgare av katolsk h�rkomst bosatt i Toronto, Kanada. Han kunde lika g�rna vara vit, kvinna, lutheran och bosatt i Sk�vde.</p><p>Den hon k�nde b�st var Plague � det var han som en g�ng hade introducerat henne i familjen, och ingen blev n�gonsin medlem i det exklusiva s�llskapet utan synnerligen kraftiga rekommendationer. Den som blev medlem m�ste dessutom vara personligt bekant med n�gon annan medborgare � i hennes fall Plague.</p><p>P� n�tet var Plague en intelligent och socialt beg�vad medborgare. I verkligheten var han en kraftigt �verviktig och socialt st�rd 30-�rig f�rtidspension�r bosatt i Sundbyberg. Han tv�ttade sig p� tok f�r s�llan och hans l�genhet luktade apa. Lisbeth brukade vara sparsam med bes�k hos honom. Det r�ckte bra med att bara umg�s med honom p� n�tet.</p><p>Medan chatten fortfarande p�gick laddade Wasp ned mail som kommit till hennes privata mailbox i Hacker Rep. Ett mail var fr�n medlemmen Poison och inneh�ll en f�rb�ttrad version av hennes program <emphasis>Asphyxia</emphasis> 1<emphasis>.</emphasis>3 som l�g tillg�ngligt f�r alla republikens medborgare i Arkivet. <emphasis>Asphyxia</emphasis> var ett program med vilket hon kunde kontrollera andra personers datorer p� internet. Poison f�rklarade att han med framg�ng hade anv�nt programmet och att hans uppdaterade version omfattade de senaste versionerna av Unix, Apple och Windows. Hon mailade en kort replik och tackade f�r uppgraderingen.</p><p>Under den kommande timmen, medan det b�rjade bli kv�ll i USA, hade ytterligare ett halvdussin <emphasis>citizens</emphasis> kommit online och h�lsat Wasp v�lkommen hem och lagt sig i debatten. N�r Lisbeth slutligen loggade ut handlade diskussionen om huruvida den svenske statsministerns dator kunde f�rm�s att s�nda artiga men fullst�ndigt rubbade mail till andra regeringschefer i v�rlden. En arbetsgrupp hade bildats f�r att bringa klarhet i fr�gan. Lisbeth avslutade med att bokstavera ett kort inl�gg.</p><p>&lt;Forts�tt prata men g�r inget utan att jag har okejat. Jag �terkommer n�r jag kan koppla upp mig&gt;</p><p>Alla sa puss och kram och kramade och manade henne att v�rda sitt h�l i skallen.</p><p>n�r Lisbeth hade loggat ut fr�n Hacker Republic gick hon in p� [www.yahoo.com] och loggade in p� den privata nyhetsgruppen [Stolliga�Bordet]. Hon uppt�ckte att nyhetsgruppen hade tv� medlemmar; hon sj�lv och Mikael Blomkvist. Mailboxen inneh�ll ett enda mail som skickats tv� dagar tidigare. Det hade titeln [L�s detta f�rst].</p><cite><p>[Hej Sally. L�get just nu �r f�ljande:</p><p>� Polisen har �nnu inte hittat din bostad och har inte tillg�ng till cd-skivan med Bjurmans v�ldt�kt. Skivan utg�r mycket tung bevisning men jag vill inte l�mna den till Annika utan ditt tillst�nd. Jag har ocks� nycklarna till din l�genhet och passet i namnet Irene Nesser.</p><p>� D�remot har polisen den ryggs�ck du hade med dig till Gosseberga. Jag vet inte om den inneh�ller n�got ol�mpligt.]</p></cite><p>Lisbeth funderade en stund. Nja. En halvtom kaffetermos, n�gra �pplen och ett ombyte kl�der. Det var lugnt.</p><cite><p>[Du kommer att �talas f�r grov misshandel alternativt dr�pf�rs�k p� Zalachenko samt grov misshandel av Carl-Magnus Lundin fr�n Svavelsj� MC i Stallarholmen � dvs. att du sk�t honom i foten och sparkade av honom k�kbenet. En p�litlig k�lla inom polisen uppger dock att bevisl�get i b�da fallen �r en aning otydligt. F�ljande �r viktigt:</p><p>(1) Innan Zalachenko blev skjuten nekade han till allt och p�stod att det m�ste ha varit Niedermann som sk�t dig och gr�vde ned dig i skogen. Han anm�lde dig f�r dr�pf�rs�k. �klagaren kommer att trycka p� att det �r andra g�ngen du f�rs�ker d�da Zalachenko.</p><p>(2) Varken Magge Lundin eller Sonny Nieminen har sagt ett ord om vad som h�nde i Stallarholmen. Lundin �r gripen f�r kidnappningen av Miriam Wu. Nieminen �r frisl�ppt.]</p></cite><p>Lisbeth �verv�gde hans ord och ryckte p� axlarna. Allt detta hade hon redan diskuterat med Annika Giannini. Det var ett uselt l�ge men inga nyheter. Hon hade �ppenhj�rtigt redogjort f�r allt som hade h�nt i Gosseberga, men avst�tt fr�n att ber�tta detaljer om Bjurman.</p><cite><p>[I femton �r skyddades Zala i stort sett oavsett vad han f�retog sig. Karri�rer byggdes p� Zalachenkos betydelse. Vid ett antal tillf�llen hj�lpte man Zala genom att st�da upp efter hans h�rjningar. Allt detta �r brottslig verksamhet. Svenska myndigheter hj�lpte allts� till att m�rka brott mot individer.</p><p>Om detta blir k�nt kommer det att bli en politisk skandal som ber�r b�de borgerliga och socialdemokratiska regeringar. Det betyder framf�r allt att ett antal myndighetspersoner p� S�po kommer att h�ngas ut som underst�djare av brottslig och omoralisk verksamhet. �ven om de enskilda brotten �r preskriberade s� kommer det att bli skandal. Det handlar om tungviktare som i dag �r pension�rer eller n�ra pensionen.</p><p>De kommer att g�ra allt f�r att minska skadeverkningarna och d�r blir du pl�tsligt �n en g�ng en bricka i spelet. Den h�r g�ngen handlar det dock inte om att de g�r ett bondeoffer � nu handlar det om att de aktivt m�ste begr�nsa skadeverkningarna f�r egen del. Allts� m�ste du s�ttas dit.]</p></cite><p>Lisbeth bet sig eftert�nksamt i underl�ppen.</p><cite><p>[Det fungerar s� h�r: De vet att de inte kommer att kunna bevara hemligheten om Zalachenko l�nge till. Jag k�nner till storyn och jag �r journalist. De vet att jag f�rr eller senare kommer att publicera. Nu spelar det inte s� stor roll eftersom han �r d�d. Nu sl�ss de ist�llet f�r sin egen �verlevnad. F�ljande punkter st�r d�rf�r h�gt p� deras dagordning:</p><p>(1) De m�ste �vertyga tingsr�tten (det vill s�ga allm�nheten) om att beslutet att l�sa in dig p� S:t Stefans 1991 var ett legitimt beslut � att du verkligen var psykiskt sjuk.</p><p>(2) De m�ste separera ��rendet Lisbeth Salander� fr�n ��rendet Zalachenko�. De s�ker skapa en position d�r de kan s�ga att �jovisst, Zalachenko var ett kr�k, men det hade inget att g�ra med beslutet att bura in hans dotter. Hon burades in d�rf�r att hon var sinnessjuk � alla andra p�st�enden �r sjuka fantasier fr�n bittra journalister. Nej, vi har inte bist�tt Zalachenko vid n�got brott � det �r bara trams och fantasier fr�n en sinnessjuk ton�rsflicka.�</p><p>(3) Problemet �r f�rst�s att om du frik�nns i den kommande r�tteg�ngen s� betyder det att tingsr�tten p�st�r att du inte �r tokig, vilket allts� �r ett bel�gg f�r att det var n�got skumt med insp�rrningen 1991. Det betyder att de till varje pris m�ste kunna d�ma dig till sluten psykiatrisk v�rd. Om r�tten fastsl�r att du �r psykiskt sjuk s� kommer medias intresse f�r att forts�tta att rota i Salanderaff�ren att avta. Media fungerar p� det s�ttet.</p><p>�r du med?]</p></cite><p>Lisbeth nickade f�r sig sj�lv. Allt detta hade hon redan r�knat ut. Problemet var att hon inte riktigt visste vad hon skulle g�ra �t saken.</p><cite><p>[Lisbeth � p� allvar � den h�r matchen kommer att avg�ras i massmedia och inte i r�tteg�ngssalen. Dessv�rre kommer r�tteg�ngen av �integritetssk�l� att ske bakom lyckta d�rrar.</p><p>Samma dag som Zalachenko m�rdades skedde ett inbrott i min l�genhet. Det finns inga brytm�rken p� d�rren och inget har r�rts eller �ndrats � mer �n en sak. P�rmen fr�n Bjurmans sommarstuga med Gunnar Bj�rcks utredning fr�n 1991 f�rsvann. Samtidigt blev min syster �verfallen och hennes kopia stulen. Den p�rmen �r din viktigaste bevisning.</p><p>Jag har agerat som om vi har f�rlorat Zalachenkopapperen. I verkligheten hade jag en tredje kopia som jag skulle ge till Armanskij. Jag har kopierat upp den i flera exemplar och placerat ut kopiorna lite h�r och d�r.</p><p>Motst�ndarsidan i form av vissa myndighetspersoner och vissa psykiatriker �gnar sig f�rst�s ocks� �t att tillsammans med �klagare Richard Ekstr�m f�rbereda r�tteg�ngen. Jag har en k�lla som ger lite info om vad som �r p� g�ng, men jag misst�nker att du har b�ttre m�jligheter att hitta relevant information � I s� fall br�dskar det.</p><p>�klagaren kommer att f�rs�ka f� dig d�md till sluten psykiatrisk v�rd. Till sin hj�lp har han din gamle bekant Peter Teleborian.</p><p>Annika kommer inte att kunna g� ut och bedriva mediekampanj p� samma s�tt som �klagarsidan kommer att l�cka information som passar honom. Hennes h�nder �r allts� bakbundna.</p><p>D�remot �r jag inte beh�ftad med den sortens restriktioner. Jag kan skriva exakt vad jag vill � och jag har dessutom en hel tidning till mitt f�rfogande.</p><p>Tv� viktiga detaljer saknas.</p><p>1. F�r det f�rsta vill jag ha n�got som visar att �klagare Ekstr�m i dag samarbetar med Teleborian p� n�got otillb�rligt s�tt och att syftet �n en g�ng �r att placera dig p� d�rhus. Jag vill kunna g� ut i b�sta TV-soffan och l�gga fram dokumentation som f�rintar �klagarsidans argument.</p><p>2. F�r att kunna bedriva mediekrig mot S�po m�ste jag offentligt kunna sitta och diskutera s�dant som du f�rmodligen anser vara dina personliga angel�genheter. Anonymitet �r vid det h�r laget ganska �verspelat, med tanke p� allt som skrivits om dig sedan i p�skas. Jag m�ste kunna bygga upp en helt ny mediebild av dig � �ven om det i ditt tycke kr�nker din integritet � och helst med ditt godk�nnande. F�rst�r du vad jag menar?]</p></cite><p>Hon �ppnade arkivet p� [Stolliga�Bordet]. Det inneh�ll tjugosex dokument i varierande storlek.</p></section><section><title><p>KAPITEL 14: ONSDAG 18 MAJ</p></title><p>Monica Figuerola klev upp klockan fem p� onsdagsmorgonen och gjorde en ovanligt kort l�prunda innan hon duschade och kl�dde sig i svarta jeans, vitt linne och tunn gr� linnekavaj. Hon kokade kaffe som hon h�llde upp i en termos och bredde sm�rg�sar. Hon satte ocks� p� sig ett h�lster och plockade fram sin Sig Sauer fr�n vapensk�pet. Strax efter sex startade hon sin vita Saab 9-5 och �kte till Vittangigatan i V�llingby.</p><p>G�ran M�rtensson var bosatt p� det �versta planet i ett trev�ningshus i f�rorten. Under tisdagen hade hon plockat fram allt hon kunde hitta om honom i offentliga arkiv. Han var ogift, vilket dock inte hindrade att han kunde vara sambo med n�gon. Han hade inga anm�rkningar hos kronofogden, ingen st�rre f�rm�genhet och tycktes inte leva n�got utsv�vande liv. Han var s�llan sjukskriven.</p><p>Det enda anm�rkningsv�rda med honom var att han hade licens f�r inte mindre �n sexton skjutvapen. Tre av dessa var jaktgev�r, medan �vriga var handeldvapen av varierande slag. S� l�nge han hade licens var det f�rvisso inget brott, men Monica Figuerola hyste en v�lgrundad skepsis mot m�nniskor som samlade p� sig stora m�ngder vapen.</p><p>Volvon med registreringsskylten som b�rjade med KAB stod p� parkeringsplatsen ungef�r fyrtio meter fr�n den plats d�r Monica Figuerola parkerade. Hon h�llde upp en halv kopp svart kaffe i en pappersmugg och �t en baguette med sallad och ost. D�refter skalade hon en apelsin och s�g l�nge p� varje klyfta.</p><empty-line/><p>Vid morgonronden var Lisbeth Salander h�ngig och hade sv�r huvudv�rk. Hon beg�rde att f� en Alvedon vilket hon fick utan diskussion.</p><p>Efter en timme hade huvudv�rken f�rst�rkts. Hon ringde p� sk�terskan och bad om �nnu en Alvedon. Ej heller denna insats hj�lpte. Vid lunchtid hade Lisbeth s� ont i huvudet att sk�terskan tillkallade doktor Endrin, som efter en kort unders�kning f�reskrev kraftigt sm�rtstillande tabletter.</p><p>Lisbeth placerade tabletterna under tungan och spottade ut dem s� fort hon blev l�mnad ensam.</p><p>Vid tv�tiden p� eftermiddagen b�rjade hon spy. Detta upprepades vid tretiden.</p><p>Vid fyratiden kom doktor Anders Jonasson upp p� avdelningen strax innan doktor Helena Endrin skulle g� hem. De konfererade en kort stund.</p><p>�Hon �r illam�ende och har kraftig huvudv�rk. Jag har gett henne Dexofen. Jag f�rst�r inte riktigt vad som h�nder med henne � Hon har ju utvecklats s� bra den senaste tiden. Det kan vara en influensa av n�got slag ��</p><p>�Har hon feber?� fr�gade doktor Jonasson.</p><p>�Nej, bara 37,2 f�r en timme sedan. Ingen s�nka att tala om.�</p><p>�Okej. Jag ska h�lla ett �ga p� henne under natten.�</p><p>�Nu g�r jag ju p� semester i tre veckor�, sa doktor Endrin. �Det blir du eller Svantesson som f�r ta hand om henne. Men Svantesson har inte haft s� mycket med henne att g�ra ��</p><p>�Okej. Jag s�tter upp mig sj�lv som hennes huvudl�kare medan du �r ledig.�</p><p>�Bra. Om det �r n�gon kris och du beh�ver hj�lp kan du f�rst�s ringa.�</p><p>De gjorde ett kort bes�k tillsammans vid Lisbeths sjukb�dd. Hon l�g nedb�ddad med t�cket upp till n�stippen och s�g miserabel ut. Anders Jonasson lade sin hand p� hennes panna och konstaterade att den var fuktig.</p><p>�Jag tror att vi f�r g�ra en liten unders�kning.�</p><p>Han tackade doktor Endrin och sa god kv�ll till henne.</p><p>Vid femtiden uppt�ckte doktor Jonasson att Lisbeth hastigt hade utvecklat en temperatur p� 37,8 grader, vilket bokf�rdes i hennes journal. Han bes�kte henne tre g�nger under kv�llen och noterade i journalen att temperaturen l�g kvar kring 38 grader � f�r h�gt f�r att vara normalt och f�r l�gt f�r att utg�ra ett verkligt problem. Vid �ttatiden beordrade han en skallr�ntgen.</p><p>N�r han fick r�ntgenpl�tarna studerade han dem ing�ende. Han kunde inte observera n�got uppseendev�ckande men konstaterade att det fanns ett knappt sk�njbart m�rkare parti i omedelbar anslutning till kulh�let. Han gjorde en noga genomt�nkt och till intet f�rpliktigande formulering i hennes journal:</p><p>�R�ntgenunders�kningen ger ej underlag f�r definitiva slutsatser men tillst�ndet f�r patienten har uppenbarligen hastigt f�rs�mrats under dagen. Det kan ej uteslutas att det f�religger en mindre bl�dning som ej syns p� r�ntgenbilderna. Patienten ska h�llas i vila och under strikt observation den n�rmaste tiden.�</p><empty-line/><p>Erika Berger hade f�tt tjugotre mail d� hon anl�nde till SMP klockan halv sju p� onsdagsmorgonen.</p><p>Ett av dessa mail hade avs�ndaren &lt;redaktion-sr@sverigesradio.com&gt;. Texten var kort. Den inneh�ll ett enda ord.</p><cite><p>[HORA]</p></cite><p>Hon suckade och h�jde pekfingret f�r att radera mailet. I sista stund �ndrade hon sig. Hon bl�ddrade tillbaka i k�n f�r inkomna mail och �ppnade mailet som hade kommit tv� dagar tidigare. Avs�ndaren hade varit &lt;centralred@smpost.se&gt;. <emphasis>Hmm. Tv� mail med ordet hora och fejkade avs�ndare fr�n massmediev�rlden.</emphasis> Hon skapade en ny folder som hon d�pte till [MediaD�re] och sparade b�gge mailen. D�refter tog hon itu med morgonens nyhets-PM.</p><empty-line/><p>G�ran M�rtensson l�mnade bostaden klockan 07.40 p� morgonen. Han satte sig i sin Volvo och k�rde in mot city men sv�ngde �ver Stora Essingen och Gr�ndal in p� S�dermalm. Han k�rde Hornsgatan och tog sig till Bellmansgatan via Br�nnkyrkagatan. Han sv�ngde v�nster in p� Tavastgatan vid puben Bishop�s Arms och parkerade precis p� h�rnet.</p><p>Monica Figuerola hade tur som en tokig. Just d� hon kom fram till Bishop�s Arms sv�ngde en sk�pbil ut och l�mnade parkeringsplats vid trottoarkanten p� Bellmansgatan. Hon stod med nosen precis vid korsningen av Bellmansgatan och Tavastgatan. Fr�n sin plats p� kr�net framf�r Bishop�s Arms hade hon en makal�s utsikt �ver scenen. Hon s�g en liten skymt av bakrutan p� M�rtenssons Volvo p� Tavastgatan. Rakt framf�r henne, i den extremt branta backen ned mot Pryssgr�nd, l�g Bellmansgatan 1. Hon s�g fasaden fr�n sidan och kunde d�rmed inte se sj�lva porten, men s� fort n�gon klev ut p� gatan kunde hon observera detta. Hon tvivlade inte p� att det var denna adress som var orsaken till M�rtenssons bes�k i omr�det. Det var Mikael Blomkvists port.</p><p>Monica Figuerola konstaterade att omr�det runt Bellmansgatan 1 var en mardr�m att bevaka. Den enda plats d�r porten i grytan nere p� Bellmansgatan kunde observeras direkt var fr�n promenaden och g�ngbron uppe p� �vre Bellmansgatan vid Mariahissen och Laurinska huset. D�r fanns ingen plats f�r bilparkering och observat�ren stod naken p� g�ngbron som en svala p� en gammal telefonledning. Den plats vid korsningen av Bellmansgatan och Tavastgatan d�r Monica Figuerola parkerat var i princip den enda plats d�r hon kunde sitta i bilen och ha utsikt �ver hela omr�det. Det var ocks� en d�lig plats eftersom en uppm�rksam person l�tt kunde se henne i bilen.</p><p>Hon vred huvudet. Hon ville inte l�mna bilen och b�rja strosa omkring i omr�det; hon var medveten om att hon var l�tt att l�gga m�rke till. I sin polisi�ra funktion hade hon utseendet mot sig.</p><p>Mikael Blomkvist kom ut genom porten klockan 09.10. Monica Figuerola antecknade tiden. Hon s�g att hans blick svepte �ver g�ngbron p� �vre Bellmansgatan. Han b�rjade promenera uppf�r backen rakt mot henne.</p><p>Monica Figuerola �ppnade handskfacket och vek upp en Stockholmskarta som hon placerade p� passagerars�tet. D�refter �ppnade hon ett anteckningsblock och plockade upp en penna ur kavajfickan, och tog upp sin mobiltelefon och l�tsades prata. Hon h�ll huvudet nedb�jt s� att handen med telefonen dolde en del av hennes ansikte.</p><p>Hon s�g att Mikael Blomkvist kastade en kort blick in p� Tavastgatan. Han visste att han var �vervakad och m�ste ha sett M�rtenssons bil, men han promenerade vidare utan att visa intresse f�r bilen. <emphasis>Agerar lugnt och kallt. Somliga skulle ha ryckt upp bild�rren och sp�at skiten ur honom</emphasis>.</p><p>I n�sta �gonblick passerade han hennes bil. Monica Figuerola var fullt upptagen med att sp�ra n�gon adress p� Stockholmskartan samtidigt som hon talade i mobilen, men hon k�nde att Mikael Blomkvist tittade p� henne d� han passerade. <emphasis>Misst�nksam mot allt i omgivningen</emphasis>. Hon s�g hans ryggtavla i backspegeln p� passagerarsidan d� han fortsatte ned mot Hornsgatan. Hon hade sett honom p� TV ett par g�nger men det var f�rsta g�ngen hon s�g honom i verkligheten. Han var kl�dd i bl�jeans, t-tr�ja och en gr� kavaj. Han hade en axelremsv�ska och gick med l�nga sl�ngiga steg. En r�tt vacker karl.</p><p>G�ran M�rtensson d�k upp vid h�rnet av Bishop�s Arms och f�ljde Mikael Blomkvist med blicken. Han hade en ganska stor sportbag �ver axeln och avslutade just ett samtal p� sin mobiltelefon. Monica Figuerola f�rv�ntade sig att han skulle f�lja efter Mikael Blomkvist, men till hennes f�rv�ning korsade han gatan rakt framf�r hennes bil och sv�ngde v�nster nedf�r backen mot Mikael Blomkvists port. I n�sta sekund passerade en man i bl�st�ll Monica Figuerolas bil och slog f�lje med M�rtensson. <emphasis>Hall�, var kom du ifr�n?</emphasis></p><p>De stannade framf�r Mikael Blomkvists port. M�rtensson slog koden och de f�rsvann in i trapphuset. <emphasis>De t�nker kontrollera l�genheten</emphasis>. <emphasis>Amat�rernas afton. Vad tusan tror han att han sysslar med?</emphasis></p><p>D�refter lyfte Monica Figuerola blicken till backspegeln och hajade till n�r hon pl�tsligt s�g Mikael Blomkvist igen. Han hade kommit tillbaka och stod ungef�r tio meter bakom henne, precis s� n�ra att han kunde f�lja M�rtensson och hans kumpan med �gonen �ver kr�net i den branta backen ned mot Bellmansgatan 1. Hon betraktade hans ansikte. Han tittade inte p� henne. D�remot hade han sett G�ran M�rtensson f�rsvinna in i porten. Efter en kort stund v�nde Blomkvist p� klacken och fortsatte promenaden mot Hornsgatan.</p><p>Monica Figuerola satt or�rlig i trettio sekunder. <emphasis>Han vet att han �r �vervakad. Han h�ller koll p� omgivningen. Men varf�r agerar han inte? Normala m�nniskor skulle r�ra upp himmel och jord � han planerar n�got.</emphasis></p><p>Mikael Blomkvist lade p� telefonen och betraktade eftert�nksamt anteckningsblocket p� skrivbordet. Bilregistret hade just upplyst honom om att den bil med en blond kvinna han observerat p� kr�net av Bellmansgatan �gdes av en Monica Figuerola, f�dd 1969 och bosatt p� Pontonj�rgatan p� Kungsholmen. Eftersom det var en kvinna som suttit i bilen s� antog Mikael att det var Figuerola sj�lv.</p><p>Hon hade talat i mobiltelefon och konsulterat en karta som l�g uppslagen i passagerars�tet. Mikael hade ingen anledning att f�rmoda att hon hade n�got med Zalachenkoklubben att g�ra, men han registrerade varje avvikelse fr�n det normala i sin omgivning och s�rskilt runt sin bostad.</p><p>Han h�jde r�sten och ropade in Lottie Karim.</p><p>�Vem �r den h�r tjejen? Gr�v fram passbild, var hon jobbar och allt du hittar om hennes bakgrund.�</p><p>�Okej�, sa Lottie Karim och gick tillbaka till sitt skrivbord.</p><p>smp:s ekonomichef christer Sellberg s�g n�rmast f�rbluffad ut. Han sk�t ifr�n sig det A4-ark med nio korta punkter som Erika Berger hade lagt fram p� budgetutskottets veckom�te. Budgetchefen Ulf Flodin s�g bekymrad ut. Styrelseordf�randen Borgsj� s�g som alltid neutral ut.</p><p>�Det h�r �r om�jligt�, konstaterade Sellberg med ett artigt leende.</p><p>�Varf�r det?� undrade Erika Berger.</p><p>�Styrelsen kommer aldrig att g� med p� detta. Detta g�r ju emot all rim och reson.�</p><p>�Ska vi ta det fr�n b�rjan�, f�reslog Erika Berger. �Jag �r anst�lld f�r att g�ra SMP vinstdrivande igen. F�r att kunna g�ra det m�ste jag ha n�got att arbeta med. Eller hur?�</p><p>�Jo, men ��</p><p>�Jag kan inte trolla fram inneh�llet i en dagstidning genom att sitta i glasburen och �nska mig saker och ting.�</p><p>�Du f�rst�r inte de ekonomiska realiteterna.�</p><p>�Det �r m�jligt. Men jag f�rst�r tidningsmakeriet. Och verkligheten �r s�dan att de senaste femton �ren har SMP:s sammanlagda personalstyrka minskat med 118 personer. L�t g� f�r att h�lften av dessa �r grafiker som ersatts av ny teknik och s� vidare, men antalet textproducerande reportrar har minskat med hela 48 personer under denna tid.�</p><p>�Det har varit n�dv�ndiga nedsk�rningar. Om inte de �gt rum s� hade tidningen varit nedlagd f�r l�nge sedan.�</p><p>�L�t oss avvakta med vad som �r n�dv�ndigt och inte n�dv�ndigt. De senaste tre �ren har arton reportertj�nster f�rsvunnit. Dessutom har vi nu situationen att hela nio tj�nster p� SMP �r vakanta och i viss m�n t�ckta av tillf�lliga vikarier. Sportredaktionen �r grovt underbemannad. D�r ska finnas nio anst�llda och i mer �n ett �r har tv� tj�nster varit obesatta.�</p><p>�Det handlar om att spara pengar. <emphasis>S� enkelt �r det</emphasis>.�</p><p>�Kulturen har tre tj�nster obesatta. Ekonomiredaktionen saknar en tj�nst. R�ttsredaktionen existerar i praktiken inte � d�r har vi en redaktionschef som plockar reportrar fr�n allm�nredaktionen f�r varje uppdrag. Och s� vidare. SMP har inte haft en seri�s bevakning av verk och myndigheter p� �tminstone �tta �r. D�r �r vi helt beroende av frilansare och det material som TT producerar � och som du vet lade TT ned sin verkredaktion f�r m�nga �r sedan. Det finns med andra ord inte en enda redaktion i Sverige som bevakar statliga verk och myndigheter.�</p><p>�Tidningsbranschen befinner sig i ett utsatt l�ge ��</p><p>�Verkligheten �r den att antingen b�r SMP l�ggas ned med omedelbar verkan eller s� fattar styrelsen beslut att g�ra en offensiv satsning. Vi har i dag f�rre anst�llda som producerar mer text varje dag. Texterna blir usla, ytliga och saknar trov�rdighet. Allts� slutar folk att l�sa SMP.�</p><p>�Du f�rst�r inte det h�r ��</p><p>�Jag �r tr�tt p� att h�ra att jag inte f�rst�r det h�r. Jag �r ingen praoelev som �r h�r f�r att bli underh�llen.�</p><p>�Men ditt f�rslag �r vansinnigt.�</p><p>�Varf�r det?�</p><p>�Du f�resl�r att tidningen inte ska vara vinstdrivande.�</p><p>�H�r du Sellberg, under det h�r �ret kommer du att dela ut en stor summa pengar som avkastning till tidningens tjugotre aktie�gare. Till det kommer fullkomligt bef�ngda bonusutdelningar, som kommer att kosta SMP n�rmare tio miljoner kronor, till nio personer som sitter i SMP:s styrelse. Du har gett dig sj�lv en bonus p� 400&#x2008;000 kronor som bel�ning f�r att du administrerat nedsk�rningar p� SMP. Det �r f�r all del inte p� l�nga v�gar s� stor bonus som diverse Skandiadirekt�rer roffat �t sig, men i mina �gon �r du inte v�rd ett enda �re. Bonus ska utbetalas d� du gjort n�got som st�rkt SMP. I sj�lva verket har dina nedsk�rningar f�rsvagat SMP och f�rdjupat krisen.�</p><p>�Det d�r �r mycket or�ttvist. Styrelsen har godk�nt varenda �tg�rd jag f�reslagit.�</p><p>�Styrelsen har godk�nt dina �tg�rder d�rf�r att du garanterat en aktieutdelning varje �r. Det �r det som m�ste ta slut h�r och nu.�</p><p>�Du f�resl�r allts� p� fullaste allvar att styrelsen ska fatta beslut om att slopa alla aktieutdelningar och all bonus. Hur tror du att aktie�garna ska kunna g� med p� det?�</p><p>�Jag f�resl�r ett nollvinstsystem i �r. Det skulle inneb�ra en besparing p� n�rmare 21 miljoner kronor och m�jlighet att kraftigt f�rst�rka SMP:s personal och ekonomi. Jag f�resl�r ocks� l�nes�nkningar f�r chefer. Jag har f�tt en m�nadsl�n p� 88&#x2008;000 kronor, vilket �r fullst�ndigt vansinne f�r en tidning som inte ens kan tills�tta tj�nster p� sportredaktionen.�</p><p>�Du vill allts� s�nka din egen l�n? �r det n�gon sorts l�nekommunism du f�respr�kar?�</p><p>�Snacka inte skit. Du har en l�n p� 112&#x2008;000 kronor i m�naden, om man r�knar in din �rsbonus. Det �r sinnessjukt. Om tidningen var stabil och drog in en hiskelig profit s� fick du g�rna dela ut hur mycket du vill i bonus. Men det �r inte l�ge f�r dig att h�ja din egen bonus i �r. Jag f�resl�r en halvering rakt av av alla chefsl�ner.�</p><p>�Det du inte begriper �r att v�ra aktie�gare �r aktie�gare d�rf�r att de vill tj�na pengar. Det kallas kapitalism. Om du f�resl�r att de ska f�rlora pengar s� kommer de inte att vilja vara aktie�gare l�ngre.�</p><p>�Jag f�resl�r inte att de ska f�rlora pengar, men det kan mycket v�l komma till det l�get ocks�. Med �garskap f�ljer ansvar. Det �r som du sj�lv p�pekar kapitalism som g�ller h�r. SMP:s �gare vill g�ra en vinst. Men reglerna �r s�dana att marknaden avg�r om det blir vinst eller f�rlust. Med ditt resonemang s� vill du att reglerna f�r kapitalism ska g�lla selektivt f�r anst�llda p� SMP, men att aktie�garna och du sj�lv ska undantas.�</p><p>Sellberg suckade och himlade med �gonen. Han s�kte hj�lpl�st Borgsj� med blicken. Borgsj� studerade fundersamt Erika Bergers niopunktsprogram.</p><empty-line/><p>Monica Figuerola v�ntade i fyrtionio minuter innan G�ran M�rtensson och den ok�nde mannen kom ut ur porten p� Bellmansgatan 1. N�r de b�rjade promenera mot henne uppf�r backen h�jde hon sin Nikon med 300 millimeters teleobjektiv och tog tv� bilder. Hon placerade kameran i handskfacket och b�rjade just syssels�tta sig med sin karta igen d� hon r�kade kasta en blick mot Mariahissen. Hon sp�rrade upp �gonen. Vid kanten av �vre Bellmansgatan, precis vid sidan av porten till Mariahissen, stod en m�rkh�rig kvinna med en digitalkamera och filmade M�rtensson och hans kumpan. <emphasis>Vad i helvete � �r det n�gon allm�n spionkongress p� Bellmansgatan?</emphasis></p><p>M�rtensson och den ok�nde mannen skildes vid kr�net utan att prata med varandra. M�rtensson gick till sin bil p� Tavastgatan. Han startade motorn och sv�ngde ut och f�rsvann ur Monica Figuerolas synf�lt.</p><p>Hon flyttade blicken till backspegeln d�r hon s�g ryggtavlan p� mannen i bl�st�ll. Hon h�jde blicken och s�g att kvinnan med kameran hade slutat filma och var p� v�g �t hennes h�ll framf�r Laurinska huset.</p><p><emphasis>Krona eller klave?</emphasis> Hon visste redan vem G�ran M�rtensson var och vad han sysslade med. B�de mannen i bl�st�ll och kvinnan med kameran var ok�nda kort. Men om hon l�mnade sin bil riskerade hon att bli observerad av kvinnan med kameran.</p><p>Hon satt stilla. I backspegeln s�g hon mannen i bl�st�llet sv�nga v�nster in p� Br�nnkyrkagatan. Hon avvaktade till dess att kvinnan med kameran kom fram till korsningen framf�r henne, men ist�llet f�r att f�lja efter mannen i bl�st�ll sv�ngde hon 180 grader nedf�r branten mot Bellmansgatan 1. Monica Figuerola s�g en kvinna i 35-�rs�ldern. Hon hade m�rkt kortklippt h�r och var kl�dd i m�rka jeans och svart jacka. S� fort hon hunnit en bit nedf�r branten slet Monica Figuerola upp bild�rren och sprang ned mot Br�nnkyrkagatan. Hon kunde inte se mannen i bl�st�llet. I n�sta sekund sv�ngde en Toyota sk�pbil ut fr�n trottoarkanten. Monica Figuerola s�g mannen i halvprofil och memorerade bilnumret. Och �ven om hon missade bilnumret s� kunde hon i alla fall sp�ra honom. Bilens sidor gjorde reklam f�r Lars Faulsson L�s- och Nyckelservice samt ett telefonnummer.</p><p>Hon gjorde inget f�rs�k att springa tillbaka till sin bil f�r att f�lja efter Toyotan. Ist�llet promenerade hon lugnt tillbaka. Hon kom upp till kr�net precis i tid f�r att se kvinnan med kameran f�rsvinna in i Mikael Blomkvists port.</p><p>Hon satte sig i sin bil och antecknade b�de bil- och telefonnummer f�r Lars Faulssons L�s och Nyckelservice. D�refter kliade hon sig i huvudet. Det var en fasligt mystisk trafik runt Mikael Blomkvists adress. Hon h�jde blicken och s�g taket p� Bellmansgatan 1. Hon visste att Blomkvist hade en l�genhet i vindsv�ningen, men p� ritningarna fr�n stadsbyggnadskontoret hade hon konstaterat att den l�g p� andra sidan av huset med gavelf�nster mot Riddarfj�rden och Gamla stan. En exklusiv adress i anrika kulturkvarter. Hon undrade om han var en skrytsam uppkomling.</p><p>Hon v�ntade i nio minuter innan kvinnan med kameran kom ut fr�n porten. Ist�llet f�r att �terv�nda uppf�r branten till Tavastgatan fortsatte hon nedf�r backen och sv�ngde h�ger runt h�rnet p� Pryssgr�nd. <emphasis>Hmm.</emphasis> Om hon hade en bil parkerad nere p� Pryssgr�nd var Monica Figuerola hj�lpl�st f�rlorad. Men om hon r�rde sig till fots hade hon bara en utg�ng fr�n grytan � upp p� Br�nnkyrkagatan vid Pustegr�nd n�rmare Slussen.</p><p>Monica Figuerola l�mnade bilen och sv�ngde v�nster mot Slussen p� Br�nnkyrkagatan. Hon var n�stan framme vid Pustegr�nd d� kvinnan med kameran sv�ngde upp framf�r henne. Bingo. Hon f�ljde henne f�rbi Hilton ut p� S�dermalmstorg framf�r Stadsmuseet vid Slussen. Kvinnan promenerade raskt och m�lmedvetet utan att se sig omkring. Monica Figuerola gav henne cirka trettio meter. Hon f�rsvann in i entr�n till tunnelbanan vid Slussen och Monica Figuerola �kade stegl�ngden, men stannade d� hon s�g kvinnan g� till Pressbyr�kiosken ist�llet f�r att f�rsvinna genom sp�rrarna.</p><p>Monica Figuerola betraktade kvinnan i k�n till kiosken. Hon var drygt 170 centimeter l�ng och s�g f�rh�llandevis v�ltr�nad ut. Hon hade joggingskor. N�r hon stod med b�gge f�tterna stadigt planterade vid luckan till kiosken fick Monica Figuerola pl�tsligt en k�nsla av att det var en polis. Kvinnan k�pte en dosa Catch Dry och �terv�nde ut p� S�dermalmstorg och tog till h�ger �ver Katarinav�gen.</p><p>Monica Figuerola f�ljde efter. Hon var r�tt s�ker p� att kvinnan inte observerat henne. Kvinnan f�rsvann runt h�rnet ovanf�r McDonald�s och Monica Figuerola hastade efter p� ungef�r fyrtio meters avst�nd.</p><p>N�r hon kom runt h�rnet var kvinnan sp�rl�st f�rsvunnen. Monica Figuerola stannade h�pet. <emphasis>J�vlar</emphasis>. Hon promenerade l�ngsamt f�rbi portarna. Sedan f�ll hennes blick p� en skylt. <emphasis>Milton Security.</emphasis></p><p>Monica Figuerola nickade f�r sig sj�lv och promenerade tillbaka till Bellmansgatan.</p><p>Hon k�rde upp till G�tgatan d�r <emphasis>Millenniums</emphasis> redaktion fanns bel�gen och �gnade den f�ljande halvtimmen �t att kryssa runt p� gatorna kring redaktionen. Hon s�g inte M�rtenssons bil. Vid lunchtid �terv�nde hon till polishuset p� Kungsholmen och tillbringade den n�rmast f�ljande timmen med att lyfta skrot i gymmet.</p><empty-line/><p>�Vi har ett problem�, sa Henry Cortez.</p><p>Malin Eriksson och Mikael Blomkvist tittade upp fr�n manuskriptet till boken om fallet Zalachenko. Klockan var halv tv� p� eftermiddagen.</p><p>�S�tt dig�, sa Malin.</p><p>�Det g�ller Vitavara AB, allts� f�retaget som tillverkar dasstolar i Vietnam som de s�ljer f�r 1&#x2008;700 sp�nn stycket.�</p><p>�Jaha. Vari best�r problemet?� undrade Mikael.</p><p>�Vitavara AB �r ett hel�gt dotterf�retag till SveaBygg AB.�</p><p>�Jaha. Det �r ju ett r�tt stort f�retag.�</p><p>�Jo. Styrelseordf�randen heter Magnus Borgsj� och �r styrelseproffs. Han sitter bland annat som styrelseordf�rande f�r <emphasis>Svenska Morgon-Posten</emphasis> och �ger drygt tio procent av SMP.�</p><p>Mikael tittade skarpt p� Henry Cortez.</p><p>��r du s�ker?�</p><p>�Jo. Erika Bergers chef �r en j�vla skurk som utnyttjar barnarbetare i Vietnam.�</p><p>�Oops�, sa Malin Eriksson.</p><empty-line/><p>Redaktionssekreterare peter fredriksson s�g ut att vara obehaglig till mods d� han f�rsiktigt knackade p� d�rren till Erika Bergers glasbur vid tv�tiden p� eftermiddagen.</p><p>�Vad?�</p><p>��sch, det �r lite pinsamt. Men en p� redaktionen har f�tt mail fr�n dig.�</p><p>�Fr�n mig?�</p><p>�Ja. Suck.�</p><p>�Vad �r det?�</p><p>Han gav henne n�gra A4 med utskrivna mail som hade adresserats till Eva Carlsson, 26-�rig vikarie p� kultursidan. Avs�ndare var enligt brevhuvudet &lt;erika.berger@smpost.se&gt;.</p><cite><p>[�lskade Eva. Jag vill smeka dig och kyssa dina br�st. Jag �r varm av upphetsning och kan inte beh�rska mig. Jag ber dig att besvara mina k�nslor. Kan du tr�ffa mig. Erika]</p></cite><p>Eva Carlsson hade inte besvarat denna inledande prop�, vilket resulterat i ytterligare tv� mail de n�rmast f�ljande dagarna.</p><cite><p>[K�ra �lskade Eva. Jag ber dig att inte st�ta bort mig. Jag �r galen av �tr�. Jag vill ha dig naken. Jag m�ste ha dig. Jag ska g�ra det sk�nt f�r dig. Du kommer aldrig att �ngra dig. Jag kommer att kyssa varje centimeter av din nakna hud, dina vackra br�st och din ljuvliga grotta. /Erika]</p></cite><cite><p>[Eva. Varf�r svarar du inte? Var inte r�dd f�r mig. St�t inte bort mig. Du �r ingen oskuld. Du vet vad det handlar om. Jag vill ha sex med dig och jag kommer att bel�na dig rikligt. Om du �r sn�ll mot mig s� kommer jag att vara sn�ll mot dig. Du har fr�gat om f�rl�ngning av ditt vikariat. Det st�r i min makt att f�rl�nga det och till och med omvandla det till en fast tj�nst. L�t oss tr�ffas i kv�ll klockan 21.00 vid min bil i parkeringsgaraget. Din Erika]</p></cite><p>�Jaha�, sa Erika Berger. �Och nu undrar hon om jag sitter h�r och skickar snuskiga f�rslag till henne.�</p><p>�Inte precis � jag menar � �sch.�</p><p>�Peter, tala ur sk�gget.�</p><p>�Hon trodde kanske lite halvt om halvt p� det f�rsta mailet eller blev i alla fall r�tt h�pen �ver det. Men sedan ins�g hon ju att det h�r �r helt kn�ppt och inte precis din stil och s� ��</p><p>�S�?�</p><p>�Tja, hon tycker att det �r pinsamt och vet inte riktigt vad hon ska g�ra. Till saken h�r v�l att hon �r r�tt imponerad av dig och tycker bra om dig � som chef allts�. S� hon kom till mig och bad om r�d.�</p><p>�Jag f�rst�r. Och vad sa du till henne?�</p><p>�Jag sa att det h�r �r n�gon som fejkat din adress och trakasserar henne. Eller m�jligen er b�da. Och s� lovade jag att prata med dig om saken.�</p><p>�Tack. Kan du vara sn�ll och skicka in henne till mig om tio minuter.�</p><p>Erika anv�nde tiden till att komponera ett alldeles eget mail.</p><cite><p>[P� f�rekommen anledning m�ste jag informera att en medarbetare p� SMP har f�tt ett antal brev med e-post som tycks komma fr�n mig. Breven inneh�ller sexuella anspelningar av grovt slag. Sj�lv har jag f�tt mail med vulg�rt inneh�ll fr�n en avs�ndare som uppger sig vara �centralred� p� SMP. N�gon s�dan adress finns som bekant inte p� SMP.</p><p>Jag har konsulterat teknikchefen som uppger att det �r mycket l�tt att fejka en avs�ndaradress. Jag vet inte riktigt hur det g�r till, men det finns uppenbarligen sajter p� internet d�r s�dant kan �stadkommas. Jag m�ste dessv�rre dra slutsatsen att n�gon sjuk m�nniska �gnar sig �t detta.</p><p>Jag vill veta om ytterligare medarbetare har f�tt konstig e-post. Jag vill att de i s� fall omedelbart h�r av sig till redaktionssekreterare Peter Fredriksson. Om detta otyg forts�tter m�ste vi �verv�ga en polisanm�lan.</p><p>Erika Berger, chefredakt�r]</p></cite><p>Hon printade ut en kopia av mailet och tryckte d�refter p� s�ndknappen s� att meddelandet gick ut till samtliga anst�llda inom SMP-koncernen. I samma �gonblick knackade Eva Carlsson p� d�rren.</p><p>�Hej, sitt ned�, sa Erika. �Jag h�r att du f�tt e-post fr�n mig.�</p><p>��sch, jag tror inte att det kommer fr�n dig.�</p><p>�F�r trettio sekunder sedan fick du i alla fall e-post fr�n mig. Det h�r mailet har jag skrivit alldeles sj�lv och skickat till samtliga medarbetare.�</p><p>Hon gav Eva Carlsson den utprintade kopian.</p><p>�Okej. Jag f�rst�r�, sa Eva Carlsson.</p><p>�Jag beklagar att n�gon har utsett dig till m�ltavla f�r den h�r obehagliga kampanjen.�</p><p>�Du beh�ver inte be om urs�kt f�r vad n�gon d�rfink hittar p�.�</p><p>�Jag vill bara f�rvissa mig om att du inte har n�gon kvardr�jande misstanke om att jag har n�got med dessa brev att g�ra.�</p><p>�Jag har aldrig trott att det var du som skickade mailen.�</p><p>�Okej, tack�, sa Erika och log.</p><empty-line/><p>Monica Figuerola �gnade eftermiddagen �t att samla information. Hon b�rjade med att best�lla fram en passbild p� Lars Faulsson f�r att verifiera att det var den person hon hade observerat i G�ran M�rtenssons s�llskap. D�refter gjorde hon en slagning i kriminalregistret och fick genast utdelning.</p><p>Lars Faulsson, 47 �r gammal och k�nd under smeknamnet Falun, hade inlett sin karri�r med bilst�ld som 17-�ring. P� 1970- och 1980-talet hade han gripits vid tv� tillf�llen och �talats f�r inbrott, grov st�ld och h�leri. Han hade d�mts till f�rst ett lindrigt f�ngelsestraff och vid det andra tillf�llet till tre �rs f�ngelse. Han betraktades vid denna tid som <emphasis>up and coming</emphasis> i f�rbrytarkretsar och hade f�rh�rts som misst�nkt f�r �tminstone ytterligare tre inbrott varav ett var en relativt komplicerad och uppm�rksammad kassask�pskupp mot ett varuhus i V�ster�s. Efter avslutat f�ngelsestraff 1984 hade han h�llit sig i skinnet � eller �tminstone inte beg�tt n�gon kupp som resulterat i gripande och dom. D�remot hade han omskolat sig till l�ssmed (av alla yrken) och 1987 startat det egna f�retaget Lars Faulsson L�s- och Nyckelservice med en adress vid Norrtull.</p><p>Att identifiera den ok�nda kvinna som hade filmat M�rtensson och Faulsson visade sig vara enklare �n Monica hade f�rest�llt sig. Hon ringde helt enkelt till receptionen hos Milton Security och f�rklarade att hon s�kte en kvinnlig anst�lld som hon tr�ffat f�r en tid sedan men som hon hade gl�mt namnet p�. Hon kunde dock ge en god beskrivning av kvinnan i fr�ga. Receptionen upplyste henne om att det l�t som Susanne Linder och kopplade henne vidare. D� Susanne Linder svarade i telefonen bad Monica Figuerola om urs�kt och f�rklarade att hon m�ste ha ringt fel nummer.</p><p>Hon gick in i folkbokf�ringen och konstaterade att det fanns arton Susanne Linder i Stockholms l�n. Tre av dessa var i 35-�rs�ldern. En var bosatt i Norrt�lje, en i Stockholm och en i Nacka. Hon best�llde fram deras passbilder och identifierade omedelbart den kvinna hon skuggat fr�n Bellmansgatan som den Susanne Linder som var folkbokf�rd i Nacka.</p><p>Hon sammanfattade dagens �vningar i ett PM och gick in till Torsten Edklinth.</p><empty-line/><p>Vid femtiden lade Mikael Blomkvist ihop Henry Cortez researchmapp och sk�t den ifr�n sig med avsmak. Christer Malm lade ned Henry Cortez utprintade text som han hade l�st fyra g�nger. Henry Cortez satt i soffan i Malin Erikssons rum och s�g skuldmedveten ut.</p><p>�Kaffe�, sa Malin och reste sig. Hon kom tillbaka med fyra muggar och kaffepannan.</p><p>Mikael suckade.</p><p>�Det �r en snuskigt bra story�, sa han. �F�rstklassig research. Dokumentation hela v�gen. Perfekt dramaturgi med en <emphasis>bad guy</emphasis> som svindlar svenska hyresg�ster genom systemet � vilket �r helt lagligt � men som �r s� j�vla girig och korkad att han utnyttjar ett barnarbetarf�retag i Vietnam.�</p><p>�Dessutom bra skriven�, sa Christer Malm. �Dagen efter att vi publicerat s� kommer Borgsj� att vara persona non grata i svenskt n�ringsliv. TV kommer att nappa p� den h�r texten. Han kommer att finnas d�r bredvid Skandiadirekt�rer och andra fifflare. Ett �kta scoop fr�n <emphasis>Millennium</emphasis>. Bra gjort, Henry.�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Men det h�r med Erika �r smolk i gl�djeb�garen�, sa han.</p><p>Christer Malm nickade.</p><p>�Men varf�r �r det egentligen ett problem?� undrade Malin. �Det �r ju inte Erika som �r skurken. Vi m�ste v�l f� granska vilken styrelseordf�rande som helst, �ven om han r�kar vara hennes chef.�</p><p>�Det �r ett j�vla problem�, sa Mikael.</p><p>�Erika Berger har inte slutat h�r�, sa Christer Malm. �Hon �ger trettio procent av <emphasis>Millennium</emphasis> och sitter i v�r styrelse. Hon �r till och med styrelseordf�rande fram till dess att vi kan v�lja Harriet Vanger p� n�sta styrelsem�te, vilket inte blir f�rr�n i augusti. Och Erika jobbar �t SMP d�r hon ocks� sitter i styrelsen och d�r hennes styrelseordf�rande kommer att h�ngas ut av oss.�</p><p>Dyster tystnad.</p><p>�S�, vad fan g�r vi?� undrade Henry Cortez. �Ska vi st�lla texten?�</p><p>Mikael tittade Henry Cortez rakt i �gonen.</p><p>�Nej, Henry. Vi ska inte st�lla texten. Vi jobbar inte p� det s�ttet p� <emphasis>Millennium</emphasis>. Men det h�r fordrar en del fotarbete. Vi kan inte bara dumpa det p� Erika med en l�psedel.�</p><p>Christer Malm nickade och viftade med ett finger.</p><p>�Vi s�tter Erika p� pottkanten s� att det visslar om det. Hon har att v�lja mellan att s�lja sin andel och omedelbart avg� ur <emphasis>Millenniums</emphasis> styrelse, eller att i v�rsta fall f� sparken fr�n SMP. I vilket fall kommer hon att hamna i en fruktansv�rd intressekonflikt. �rligt talat, Henry � jag h�ller med Mikael om att vi ska publicera storyn, men det kan t�nkas att vi blir tvungna att skjuta fram det en m�nad.�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�D�rf�r att vi ocks� sitter i en lojalitetskonflikt�, sa han.</p><p>�Ska jag ringa henne?� undrade Christer Malm.</p><p>�Nej�, sa Mikael. �Jag ringer henne och bokar ett m�te. Typ i kv�ll.�</p><p>torsten edklinth lyssnade uppm�rksamt p� Monica Figuerola d� hon summerade cirkusen kring Mikael Blomkvists bostad p� Bellmansgatan 1. Han k�nde att golvet gungade svagt.</p><p>�En anst�lld p� RPS/S�k gick allts� in i Mikael Blomkvists port tillsammans med en f�re detta kassask�psspr�ngare som omskolat sig till l�ssmed.�</p><p>�Det �r riktigt.�</p><p>�Vad tror du att de gjorde i trapphuset?�</p><p>�Det vet jag inte. Men de var borta i fyrtionio minuter. En gissning �r f�rst�s att Faulsson �ppnade d�rren och att M�rtensson uppeh�ll sig i Blomkvists l�genhet.�</p><p>�Och vad gjorde de d�r?�</p><p>�Det kan knappast ha handlat om att installera avlyssningsapparatur eftersom det bara tar en minut. Allts� m�ste M�rtensson ha �gnat sig �t att snoka igenom Blomkvists papper eller vad han nu har hemma hos sig.�</p><p>�Men Blomkvist �r f�rvarnad � de stal ju Bj�rcks rapport fr�n hans hem.�</p><p>�Just det. Han vet att han �r �vervakad, och han bevakar dem som bevakar honom. Han �r kall.�</p><p>�Hur s�?�</p><p>�Han har en plan. Han samlar information och t�nker h�nga ut G�ran M�rtensson. Det �r det enda rimliga.�</p><p>�Och sedan d�k den h�r kvinnan Linder upp.�</p><p>�Susanne Linder, 34 �r gammal, bosatt i Nacka. Hon �r f�re detta polis.�</p><p>�Polis?�</p><p>�Hon gick ut polisskolan och arbetade sex �r p� S�dermalmspiketen. Hon sa upp sig pl�tsligt. Det finns inget i hennes papper som f�rklarar varf�r. Hon var arbetsl�s n�gra m�nader innan hon anst�lldes av Milton Security.�</p><p>�Dragan Armanskij�, sa Edklinth tankfullt. �Hur l�nge var hon inne i fastigheten?�</p><p>�Nio minuter.�</p><p>�Och gjorde vad d�?�</p><p>�Gissningsvis � eftersom hon filmade M�rtensson och Faulsson p� gatan � s� dokumenterar hon deras aktiviteter. Det betyder att Milton Security jobbar ihop med Blomkvist och har placerat �vervakningskameror i hans l�genhet eller i trapphuset. Hon gick f�rmodligen in f�r att t�mma informationen i kamerorna.�</p><p>Edklinth suckade. Zalachenkohistorien b�rjade bli om�ttligt komplicerad.</p><p>�Okej. Tack. G� hem. Jag m�ste fundera p� det h�r.�</p><p>Monica Figuerola gick till gymmet vid S:t Eriksplan och �gnade sig �t motion.</p><p>Mikael Blomkvist anv�nde sin bl� T10 reservtelefon fr�n Ericsson d� han slog numret till Erika Berger p� SMP. Han avbr�t d�rmed en diskussion som Erika just hade med redigerarna om p� vilket s�tt en text om internationell terrorism skulle vinklas.</p><p>�N�men hej � v�nta en sekund.�</p><p>Erika lade handen �ver telefonluren och s�g sig omkring.</p><p>�Jag tror att vi �r klara�, sa hon och gav n�gra sista instruktioner om hur hon ville ha det. N�r hon var ensam i glasburen lyfte hon luren igen.</p><p>�Hej Mikael. F�rl�t att jag inte h�rt av mig. Jag �r bara helt �verhopad med jobb och det �r tusen saker att s�tta sig in i.�</p><p>�Jag har inte precis varit sysslol�s�, sa Mikael.</p><p>�Hur g�r det med Salandergrejen?�</p><p>�Bra. Men det var inte d�rf�r jag ringde. Jag m�ste tr�ffa dig. I kv�ll.�</p><p>�Jag �nskar att jag kunde, men jag m�ste vara kvar till �ttatiden. Och jag �r d�dstr�tt. Jag har varit ig�ng sedan sex i morse.�</p><p>�Ricky � jag pratar inte om att underh�lla ditt sexliv. Jag m�ste prata med dig. Det �r viktigt.�</p><p>Erika tystnade en sekund.</p><p>�Vad handlar det om?�</p><p>�Vi drar det d� vi ses. Men det �r inget kul.�</p><p>�Okej. Jag kommer hem till dig vid halvniotiden.�</p><p>�Nej, inte hemma hos mig. Det �r en l�ng historia, men min l�genhet �r opasslig en tid fram�ver. Kom till Samirs gryta s� tar vi en �l.�</p><p>�Jag k�r bil.�</p><p>�Bra. D� dricker vi l�tt�l.�</p><empty-line/><p>Erika Berger var l�tt irriterad d� hon klev in p� Samirs gryta vid halv nio. Hon hade d�ligt samvete �ver att hon inte hade h�rt av sig med ett enda ord till Mikael sedan den dag hon vandrat in p� SMP. Men hon hade aldrig haft s� mycket att g�ra som nu.</p><p>Mikael Blomkvist h�ll upp handen fr�n ett h�rnbord vid f�nstret. Hon dr�jde p� steget i d�rren. Mikael k�ndes f�r en sekund som en vilt fr�mmande m�nniska, och hon upplevde att hon betraktade honom med nya �gon. <emphasis>Vem �r det d�r? Gud, jag �r tr�tt.</emphasis> Sedan reste han sig och pussade henne p� kinden, och hon ins�g till sin f�rf�ran att hon inte ens hade t�nkt p� honom p� flera veckor och att hon saknade honom n�got alldeles vansinnigt. Det var precis som om tiden p� SMP hade varit en dr�m och hon pl�tsligt skulle vakna i soffan p� <emphasis>Millennium</emphasis>. Det k�ndes overkligt.</p><p>�Hej Mikael.�</p><p>�Hej chefredakt�ren. Har du �tit?�</p><p>�Klockan �r halv nio. Jag har inte dina vidriga matvanor.�</p><p>Sedan ins�g hon att hon var d�dligt hungrig. Samir kom fram med menyn och hon best�llde en l�tt�l och en liten tallrik calamares och klyftpotatis. Mikael best�llde couscous och en l�tt�l.</p><p>�Hur m�r du?� fr�gade hon.</p><p>�Det �r en intressant tid vi lever i. Jag har fullt upp.�</p><p>�Hur �r det med Salander?�</p><p>�Hon �r en del av det intressanta.�</p><p>�Micke, jag t�nker inte rusa iv�g med din story.�</p><p>�F�rl�t � jag undviker inte att svara. Just nu �r saker och ting en smula f�rvirrande. Jag ber�ttar g�rna, men det kommer att ta halva natten. Hur �r det att vara chef p� SMP?�</p><p>�Det �r inte som <emphasis>Millennium</emphasis> precis.�</p><p>Hon var tyst en stund.</p><p>�Jag somnar som ett utbl�st ljus d� jag kommer hem och n�r jag vaknar ser jag budgetkalkyler framf�r �gonen. Jag har saknat dig. Kan vi inte g� hem till dig och sova. Jag har inte ork att ha sex, men jag skulle g�rna kura ihop mig och sova hos dig.�</p><p>�Sorry Ricky. Min l�genhet �r inget bra l�ge just nu.�</p><p>�Varf�r inte? Har det h�nt n�got?�</p><p>�Nja � ett g�ng har buggat l�genheten och lyssnar p� varje ord jag s�ger d�rinne. Sj�lv har jag installerat dold kamera�vervakning som visar vad som sker d� jag inte �r hemma. Jag tror att vi ska bespara efterv�rlden din nakna rumpa.�</p><p>�Sk�mtar du?�</p><p>Han skakade p� huvudet.</p><p>�Nej. Men det var inte d�rf�r jag absolut m�ste tr�ffa dig.�</p><p>�Vad har h�nt? Du ser s� konstig ut.�</p><p>�Tja � du har b�rjat p� SMP. Och vi p� <emphasis>Millennium</emphasis> har kommit �ver en story som kommer att s�nka din styrelseordf�rande. Det handlar om utnyttjande av barnarbetare och politiska f�ngar i Vietnam. Jag tror att vi har hamnat i en intressekonflikt.�</p><p>Erika lade ned gaffeln och stirrade p� Mikael. Hon ins�g omedelbart att Mikael inte sk�mtade.</p><p>�S� h�r �r det�, sa han. �Borgsj� �r styrelseordf�rande och majoritets�gare i ett f�retag som heter SveaBygg, och som i sin tur har ett hel�gt dotterf�retag som heter Vitavara AB. De tillverkar toalettstolar hos ett f�retag i Vietnam som �r st�mplat av FN f�r att utnyttja barnarbetskraft.�</p><p>�Ta om det d�r.�</p><p>Mikael drog i detalj den story som Henry Cortez hade pusslat ihop. Han �ppnade sin axelv�ska och plockade fram en kopia av dokumentationen. Erika l�ste l�ngsamt igenom Cortez artikel. Till sist tittade hon upp och m�tte Mikaels �gon. Hon k�nde en oresonlig panik blandad med misst�nksamhet.</p><p>�Hur fan kommer det sig att det f�rsta <emphasis>Millennium</emphasis> g�r d� jag slutat �r att b�rja h�rdkolla dem som sitter i SMP:s styrelse?�</p><p>�Det �r inte s�, Ricky.�</p><p>Han f�rklarade hur storyn hade v�xt fram.</p><p>�Och hur l�nge har du k�nt till det h�r?�</p><p>�Sedan i eftermiddags. Jag k�nner en djup olust inf�r hela den h�r utvecklingen.�</p><p>�Vad ska ni g�ra?�</p><p>�Jag vet inte. Vi m�ste publicera. Vi kan inte g�ra ett undantag bara f�r att det handlar om din chef. Men ingen av oss vill skada dig.� Han slog ut med handen. �Vi �r r�tt f�rtvivlade. Inte minst Henry.�</p><p>�Jag sitter fortfarande i <emphasis>Millenniums</emphasis> styrelse. Jag �r del�gare � det kommer att uppfattas som ��</p><p>�Jag vet precis hur det kommer att uppfattas. Du kommer att hamna i en dyngp�l p� SMP.�</p><p>Erika k�nde tr�ttheten v�lla �ver henne. Hon bet ihop t�nderna och kv�vde en impuls att be Mikael att tysta ned historien.</p><p>�Gud, f�rbannat�, sa hon. �Det �r inget tvivel om att storyn h�ller �?�</p><p>Mikael skakade p� huvudet.</p><p>�Jag �gnade hela kv�llen �t att g� igenom Henrys dokumentation. Vi har Borgsj� f�rdig f�r slakt.�</p><p>�Vad ska ni g�ra?�</p><p>�Vad skulle du ha gjort om vi hittat den h�r storyn f�r tv� m�nader sedan?�</p><p>Erika Berger betraktade uppm�rksamt sin v�n och �lskare sedan mer �n tjugo �r. Sedan slog hon ned �gonen.</p><p>�Du vet vad jag skulle ha gjort.�</p><p>�Det h�r �r en katastrofal slump. Inget av det h�r �r riktat mot dig. Jag �r v�ldigt ledsen. Det �r d�rf�r jag insisterade p� det h�r m�tet omg�ende. Vi m�ste besluta hur vi ska g�ra.�</p><p>�Vi?�</p><p>�S� h�r � den h�r storyn var avsedd att g� i juninumret. Jag har redan st�llt den. Den kommer att publiceras allra tidigast i augusti och den kan skjutas fram ytterligare om du beh�ver det.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>Hennes r�st fick en bitter ton.</p><p>�Jag f�resl�r att vi inte beslutar n�gonting alls i kv�ll. Du tar den h�r dokumentationen och g�r hem och funderar p� saken. G�r ingenting f�rr�n vi hunnit besluta om en gemensam strategi. Vi har tid p� oss.�</p><p>�Gemensam strategi?�</p><p>�Du m�ste antingen avg� ur <emphasis>Millenniums</emphasis> styrelse i god tid innan vi publicerar eller avg� fr�n SMP. Men du kan inte sitta p� b�gge stolarna.�</p><p>Hon nickade.</p><p>�Jag �r s� f�rknippad med <emphasis>Millennium</emphasis> att ingen kommer att tro att jag inte har ett finger med i spelet, hur mycket jag �n avg�r.�</p><p>�Det finns ett alternativ. Du kan ta storyn till SMP och konfrontera Borgsj� och kr�va hans avg�ng. Jag �r �vertygad om att Henry Cortez skulle g� med p� det. Men g�r absolut inget innan vi alla �r �verens.�</p><p>�Jag b�rjar med att se till att den person som rekryterade mig f�r sparken.�</p><p>�Jag beklagar.�</p><p>�Han �r ingen d�lig m�nniska.�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Jag tror dig. Men han �r girig.�</p><p>Erika nickade. Hon reste sig.</p><p>�Jag �ker hem.�</p><p>�Ricky, jag ��</p><p>Hon avbr�t honom.</p><p>�Jag �r bara d�dstr�tt. Tack f�r att du f�rvarnade mig. Jag m�ste f� t�nka p� vad det h�r betyder.�</p><p>Mikael nickade.</p><p>Hon gick utan att pussa honom p� kinden och l�mnade honom med notan.</p><empty-line/><p>Erika Berger hade parkerat tv� hundra meter fr�n Samirs gryta och hade kommit halvv�gs d� hon k�nde att hon hade s� kraftig hj�rtklappning att hon var tvungen att stanna och luta sig mot v�ggen vid en port. Hon m�dde illa.</p><p>Hon stod l�nge och andades den svala majluften. Pl�tsligt ins�g hon att hon hade arbetat i genomsnitt femton timmar om dagen sedan den f�rsta maj. Det var snart tre veckor. Hur skulle hon k�nna sig efter tre �r? Hur hade Morander k�nt sig d� han f�ll d�d ned mitt inne p� redaktionen.</p><p>Efter tio minuter gick hon tillbaka till Samirs gryta och m�tte Mikael precis d� han kom ut genom d�rren. Han stannade h�pet.</p><p>�Erika ��</p><p>�S�g inget, Mikael. Vi har varit v�nner s� l�nge att inget kan f�rst�ra det. Du �r min b�sta v�n och det h�r �r precis som d� du f�rsvann till Hedestad f�r tv� �r sedan, fast tv�rtom. Jag k�nner mig pressad och olycklig.�</p><p>Han nickade och slog armarna runt henne. Hon k�nde pl�tsligt t�rar i �gonen.</p><p>�Tre veckor p� SMP har redan kn�ckt mig�, sa hon och skrattade.</p><p>�S�ja. Det beh�vs nog lite mer f�r att kn�cka Erika Berger.�</p><p>�Din l�genhet �r skit. Jag �r f�r tr�tt f�r att �ka �nda hem till Saltsj�baden. Jag kommer att somna vid ratten och k�ra ihj�l mig. Jag fattade just ett beslut. Jag t�nker promenera ner till Scandic Crown och boka ett rum. F�lj med.�</p><p>Han nickade.</p><p>�Det heter Hilton numera.�</p><p>�Skit samma.�</p><empty-line/><p>De promenerade den korta str�ckan. Ingen av dem sa n�got. Mikael h�ll armen runt hennes axel. Erika sneglade p� honom och ins�g att han var precis lika tr�tt som hon.</p><p>De gick direkt till receptionen, bokade ett dubbelrum och betalade med Erikas kreditkort. De gick upp till rummet, kl�dde av sig, duschade och kr�p ned i s�ngen. Erika hade muskelv�rk som om hon hade sprungit Stockholm maraton. De kramades en stund och slocknade som utbl�sta ljus.</p><p>Ingen av dem upplevde att de var �vervakade. De m�rkte aldrig mannen som betraktade dem i hotellets entr�.</p></section><section><title><p>KAPITEL 15: TORSDAG 19 MAJ � S�NDAG 22 MAJ</p></title><p>Lisbeth Salander �gnade st�rre delen av natten till torsdagen �t att l�sa Mikael Blomkvists artiklar och de kapitel av hans bok som var n�gorlunda f�rdiga. Eftersom �klagare Ekstr�m satsade p� r�tteg�ng i juli hade Mikael satt en deadline f�r tryck till den 20 juni. Det innebar att Kalle J�vla Blomkvist hade drygt en m�nad p� sig att avsluta skrivandet och t�ppa till alla h�l i texten.</p><p>Lisbeth begrep inte hur han skulle hinna, men det var hans problem och inte hennes. Hennes problem var att besluta hur hon skulle f�rh�lla sig till de fr�gor som han hade st�llt.</p><p>Hon lyfte sin Palm Tungsten T3 och loggade in p� [Stolliga�Bordet] och kontrollerade om han hade skrivit n�got nytt det g�ngna dygnet. Hon konstaterade att s� inte var fallet. D�refter slog hon upp det dokument som han hade gett rubriken [Centrala fr�gor]. Hon kunde redan texten utantill men l�ste i alla fall igenom den ytterligare en g�ng.</p><p>Han skisserade den strategi som Annika Giannini redan hade dragit f�r henne. N�r Annika hade pratat med henne hade hon lyssnat med f�rstr�tt men distanserat intresse, ungef�r som om det inte angick henne. Men Mikael Blomkvist k�nde till hemligheter om henne som Annika Giannini saknade. Han kunde d�rf�r presentera strategin p� ett tyngre s�tt. Hon gick ned till fj�rde stycket.</p><cite><p>[Den enda person som kan avg�ra hur din framtid ska se ut �r du sj�lv. Det spelar ingen roll hur mycket Annika sliter f�r dig eller hur jag och Armanskij och Palmgren och andra st�der dig. Jag t�nker inte f�rs�ka �vertala dig att g�ra n�gonting. Du m�ste sj�lv besluta hur du ska g�ra. Antingen v�nder du r�tteg�ngen till din f�rdel eller s� l�ter du dem d�ma dig. Men om du ska vinna s� m�ste du sl�ss.]</p></cite><p>Hon st�ngde av och tittade upp i taket. Mikael bad henne om tillst�nd att f� ber�tta sanningen i sin bok. Han �mnade m�rka avsnittet om Bjurmans v�ldt�kt. Han hade redan skrivit avsnittet och m�lade �ver skarven genom att fastsl� att Bjurman hade inlett ett samarbete med Zalachenko som hade skurit sig d� han tappade koncepterna och Niedermann sett sig tvungen att d�da honom. Han gick inte in p� Bjurmans motivbild.</p><p>Kalle J�vla Blomkvist komplicerade tillvaron f�r henne.</p><p>Hon funderade en l�ng stund.</p><p>N�r klockan var tv� p� morgonen lyfte hon sin Palm Tungsten T3 och �ppnade ordbehandlingsprogrammet. Hon klickade upp ett nytt dokument, plockade fram den elektroniska pennan och b�rjade klicka fram bokst�ver p� det digitala tangentbordet.</p><cite><p>[Mitt namn �r Lisbeth Salander. Jag f�ddes den 30 april 1978. Min mamma var Agneta Sofia Salander. Hon var 17 �r n�r jag f�ddes. Min pappa var en psykopat, m�rdare och kvinnomisshandlare vid namn Alexander Zalachenko. Han hade tidigare arbetat som illegal operat�r i V�steuropa f�r den sovjetiska milit�ra underr�ttelsetj�nsten GRU.]</p></cite><p>Skrivandet gick l�ngsamt eftersom hon m�ste klicka fram bokstav f�r bokstav. Hon formulerade varje mening i huvudet innan hon skrev ned den. Hon gjorde inte en enda �ndring i den text hon hade skrivit. Hon arbetade fram till klockan fyra p� morgonen d� hon st�ngde av sin handdator och placerade den p� laddning i h�ligheten p� baksidan av sitt s�ngbord. D� hade hon producerat motsvarande tv� A4 med enkelt radavst�nd.</p><empty-line/><p>Erika Berger vaknade sju p� morgonen. Hon k�nde sig l�ngt ifr�n uts�vd, men hon hade sovit utan avbrott i �tta timmar. Hon kastade en blick p� Mikael Blomkvist som fortfarande sov tungt.</p><p>Hon b�rjade med att s�tta p� mobilen och kontrollera om hon hade f�tt n�gra meddelanden. Displayen visade att hennes man Greger Backman hade ringt henne elva g�nger. Skit. Jag gl�mde ringa. Hon slog numret och f�rklarade var hon befann sig och varf�r hon inte hade kommit hem natten innan. Han var arg.</p><p>�Erika, g�r aldrig om det d�r. Du vet att det inte har n�got med Mikael att g�ra, men jag har varit i uppl�sningstillst�nd i natt. Jag var livr�dd att n�got hade h�nt. Du m�ste ringa och ber�tta om du inte kommer hem. Du f�r inte gl�mma en s�dan sak.�</p><p>Greger Backman var helt inf�rst�dd med att Mikael Blomkvist var hans frus �lskare. Deras aff�r skedde med hans medgivande och goda minne. Men varje g�ng hon tidigare hade beslutat sig f�r att sova hos Mikael hade hon alltid ringt sin man f�rst och f�rklarat l�get. Den h�r g�ngen hade hon g�tt till Hilton utan en tanke p� n�got annat �n att f� sova.</p><p>�F�rl�t�, sa hon. �Jag d�ckade helt enkelt i g�r.�</p><p>Han grymtade en stund.</p><p>�Var inte arg, Greger. Jag orkar inte med det just nu. Du kan f� sk�lla p� mig i kv�ll.�</p><p>Han grymtade lite mindre och lovade att sk�lla d� han fick tag p� henne.</p><p>�Okej. Hur �r det med Blomkvist?�</p><p>�Han sover.� Hon skrattade pl�tsligt. �Tro det eller ej, men vi somnade inom fem minuter efter att vi lagt oss. Det har aldrig tidigare h�nt.�</p><p>�Erika, det d�r �r allvarligt. Du borde kanske bes�ka en l�kare.�</p><p>N�r hon avslutat samtalet med sin man ringde hon till v�xeln p� SMP och l�mnade ett meddelande till redaktionssekreterare Peter Fredriksson. Hon f�rklarade att hon hade f�tt f�rhinder och skulle komma in lite senare �n vanligt. Hon bad honom avboka ett tidigare planerat m�te med kultursidans medarbetare.</p><p>D�refter letade hon r�tt p� sin axelremsv�ska och gr�vde fram en tandborste och gick till badrummet. Sedan gick hon tillbaka till s�ngen och v�ckte Mikael.</p><p>�Hej�, mumlade han.</p><p>�Hej�, sa hon. �Skynda dig till badrummet och vaska av dig och borsta t�nderna.�</p><p>�Va� vad?�</p><p>Han satte sig upp och s�g sig s� f�rvirrat omkring att hon fick lov att p�minna honom om att han befann sig p� Hilton vid Slussen. Han nickade.</p><p>�S�. G� till badrummet.�</p><p>�Varf�r?�</p><p>�D�rf�r att s� fort du kommer tillbaka vill jag ha sex med dig.�</p><p>Hon tittade p� sitt armbandsur.</p><p>�Och skynda dig. Jag har ett m�te klockan elva och det tar �tminstone en halvtimme f�r mig att f� p� mig ansiktet. Och s� m�ste jag hinna k�pa ett rent linne p� v�gen till jobbet. Det ger oss bara drygt tv� timmar att ta igen en massa f�rlorad tid.�</p><p>Mikael gick till badrummet.</p><empty-line/><p>Jerker Holmberg parkerade sin pappas Ford p� g�rdsplanen hos f�rre statsministern Thorbj�rn F�lldin i �s strax utanf�r Ramvik i H�rn�sands kommun. Han klev ur bilen och s�g sig omkring. Det var torsdag f�rmiddag. Det duggregnade och f�lten var ordentligt gr�na. Vid 79 �rs �lder var F�lldin inte l�ngre en aktiv jordbrukare och Holmberg undrade vem som s�dde och sk�rdade. Han visste att han var iakttagen fr�n k�ksf�nstret. Det tillh�rde regelverket p� landsbygden. Han var sj�lv uppvuxen i H�lledal utanf�r Ramvik, n�gra stenkast fr�n Sand�bron, en av v�rldens vackraste platser. Ans�g Jerker Holmberg.</p><p>Han promenerade upp till farstutrappan och knackade p�.</p><p>Den f�rre centerledaren s�g gammal ut, men han tycktes fortfarande vital och kraftfull.</p><p>�Hej Thorbj�rn. Jag heter Jerker Holmberg. Vi har tr�ffats f�rr, men det �r n�gra �r sedan sist. Min pappa �r Gustav Holmberg som satt i fullm�ktige f�r centern p� 1970- och 1980-talet.�</p><p>�Hej. Jo, jag k�nner igen dig, Jerker. Du �r v�l polis nere i Stockholm, om jag inte misstar mig. Det m�ste vara en tio femton �r sedan sist.�</p><p>�Jag tror att det till och med �r l�ngre �n s�. F�r jag komma in?�</p><p>Han slog sig ned vid k�ksbordet medan Thorbj�rn F�lldin h�llde upp kaffe.</p><p>�Jag hoppas att allt �r v�l med din pappa. Det �r inte d�rf�r du kommit?�</p><p>�Nej. Pappa m�r bra. Han �r ute och spikar tak i stugan.�</p><p>�Hur gammal �r han nu?�</p><p>�Han fyllde 71 f�r tv� m�nader sedan.�</p><p>�Jaha�, sa F�lldin och satte sig. �S� vad handlar det h�r bes�ket om d�?�</p><p>Jerker Holmberg tittade ut genom k�ksf�nstret och s�g en skata sl� sig ned intill hans bil och unders�ka marken. D�refter v�nde han sig till F�lldin.</p><p>�Jag kommer objuden och med ett stort problem. Det �r m�jligt att n�r det h�r samtalet �r �ver s� kommer jag att f� sparken fr�n jobbet. Jag �r allts� h�r � yrkets v�gnar, men min chef, kriminalintendent Jan Bublanski p� v�ldet i Stockholm, k�nner inte till det h�r bes�ket.�</p><p>�Det l�ter allvarligt.�</p><p>�Jag �r allts� ute p� mycket tunn is om mina �verordnade skulle f� reda p� det h�r bes�ket.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Men jag �r r�dd f�r att om jag inte agerar s� finns det risk f�r ett fruktansv�rt r�tts�vergrepp, och det f�r andra g�ngen i ordningen.�</p><p>�Det �r nog b�st att du f�rklarar.�</p><p>�Det r�r en man vid namn Alexander Zalachenko. Han var spion f�r ryska GRU och hoppade av till Sverige p� valdagen 1976. Han fick asyl och b�rjade arbeta f�r S�po. Jag har orsak att tro att du k�nner till den historien.�</p><p>Thorbj�rn F�lldin betraktade uppm�rksamt Jerker Holmberg.</p><p>�Det h�r �r en l�ng historia�, sa Holmberg och b�rjade ber�tta om den f�runders�kning han varit inblandad i de senaste m�naderna.</p><empty-line/><p>Erika Berger v�ltrade sig �ver p� mage och vilade huvudet mot knogarna. Hon log pl�tsligt.</p><p>�Mikael, har du aldrig funderat �ver om inte vi tv� egentligen �r spritt spr�ngande?�</p><p>�Hur s�?�</p><p>��tminstone �r det s� f�r mig. Jag f�r ett om�ttligt beg�r efter dig. Jag k�nner mig som en galen ton�ring.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Och sedan vill jag �ka hem och ligga med min man.�</p><p>Mikael skrattade.</p><p>�Jag k�nner en bra terapeut�, sa han.</p><p>Hon petade honom i midjan med ett finger.</p><p>�Mikael, det b�rjar k�nnas som om det h�r med SMP var ett enda j�vla stort misstag.�</p><p>�Snack. Det �r en j�ttechans f�r dig. Om n�gon kan bl�sa liv i det kadavret s� �r det du.�</p><p>�Ja, kanske det. Men det �r just det som �r problemet. SMP k�nns som ett kadaver. Och sedan droppade du den d�r godbiten om Magnus Borgsj� i g�r kv�ll. Jag begriper inte vad jag har d�r att g�ra.�</p><p>�L�t saker och ting s�tta sig.�</p><p>�Jo. Men det h�r med Borgsj� �r inte kul. Jag har inte den blekaste om hur jag ska hantera det.�</p><p>�Jag vet inte heller. Men vi f�r fundera ut n�got.�</p><p>Hon l�g tyst en stund.</p><p>�Jag saknar dig.�</p><p>Han nickade och tittade p� henne.</p><p>�Jag saknar dig ocks�, sa han.</p><p>�Hur mycket skulle det kr�vas f�r att du skulle komma �ver till SMP och bli nyhetschef?�</p><p>�Aldrig i livet. �r inte vad han nu heter Holm nyhetschef?�</p><p>�Jo. Men han �r en idiot.�</p><p>�Det har du r�tt i.�</p><p>�K�nner du honom?�</p><p>�Jo visst. Jag jobbade tre m�nader som vikarie under honom i mitten av 1980-talet. Han �r en skitst�vel som spelar ut folk mot varandra. Dessutom ��</p><p>�Dessutom vad d�?�</p><p>��sch. Det var inget. Jag vill inte springa med skvaller.�</p><p>�S�g.�</p><p>�En tjej som hette Ulla-n�gonting som ocks� var vikarie h�vdade att han utsatte henne f�r sexuella trakasserier. Jag vet inte vad som var sant och falskt, men fackklubben gjorde inget och hon fick inte f�rl�ngt kontrakt som hade varit aktuellt.�</p><p>Erika Berger tittade p� klockan och suckade, sl�ngde benen �ver s�ngkanten och f�rsvann in i duschen. Mikael hade inte r�rt sig d� hon kom ut och torkade sig och drog p� sig kl�derna.</p><p>�Jag ligger kvar en stund�, sa han.</p><p>Hon pussade honom p� kinden och vinkade och f�rsvann.</p><empty-line/><p>Monica Figuerola parkerade tjugo meter fr�n G�ran M�rtenssons bil p� Luntmakargatan, strax intill Olof Palmes gata. Hon s�g M�rtensson promenera drygt sextio meter till automaten och betala parkeringsavgiften. Han gick till Sveav�gen.</p><p>Monica Figuerola struntade i parkeringsavgiften. Hon skulle tappa bort honom om hon sprang och betalade. Hon f�ljde efter M�rtensson upp till Kungsgatan d�r han vek av till v�nster. Han f�rsvann in p� Kungstornet. Hon muttrade, men hade inget val och v�ntade tre minuter innan hon f�ljde efter honom in p� caf�et. Han satt p� bottenv�ningen och samtalade med en man i 35-�rs�ldern. Han var blond och s�g hyfsat v�ltr�nad ut. En snut, t�nkte Monica Figuerola.</p><p>Hon identifierade honom som den man Christer Malm hade fotograferat utanf�r Copacabana p� f�rsta maj.</p><p>Hon k�pte en kaffe och satte sig i andra �nden av fiket och slog upp <emphasis>Dagens Nyheter</emphasis>. M�rtensson och hans s�llskap talade l�gm�lt. Hon kunde inte h�ra ett ord av vad de sa. Hon tog upp sin mobiltelefon och l�tsades ringa ett samtal � vilket var on�digt eftersom ingen av m�nnen tittade p� henne. Hon tog en bild med mobilen som hon visste skulle vara i 72 dpi och f�ljaktligen av f�r l�g kvalit� f�r att vara publicerbar. D�remot kunde den anv�ndas som bevis f�r att m�tet hade �gt rum.</p><p>Efter drygt femton minuter reste sig den blonde mannen och l�mnade Kungstornet. Monica Figuerola svor inv�rtes. Varf�r hade hon inte stannat utanf�r. Hon skulle ha k�nt igen honom d� han l�mnade caf�et. Hon ville resa sig och omedelbart ta upp jakten. Men M�rtensson satt lugnt kvar och avslutade sitt kaffe. Hon ville inte dra uppm�rksamheten till sig genom att resa sig och f�lja efter hans oidentifierade s�llskap.</p><p>Efter ungef�r fyrtio sekunder reste sig M�rtensson och gick till toaletten. S� fort han st�ngt d�rren kom Monica Figuerola p� f�tter och stegade ut p� Kungsgatan. Hon spanade fram och tillbaka men den blonde mannen hade hunnit f�rsvinna.</p><p>Hon gjorde en chansning och rusade upp till korsningen av Sveav�gen. Hon kunde inte se honom n�gonstans och stressade ned i tunnelbanan. Det var hoppl�st.</p><p>Hon gick tillbaka till Kungstornet. M�rtensson hade ocks� f�rsvunnit.</p><empty-line/><p>Erika Berger svor besinningsl�st d� hon �terkom till den plats tv� kvarter fr�n Samirs gryta d�r hon hade parkerat sin BMW kv�llen innan.</p><p>Bilen stod kvar. Men under natten hade n�gon punkterat samtliga fyra bild�ck. J�vla f�rbannade pissr�ttor, svor hon f�r sig sj�lv medan hon kokade.</p><p>Det fanns inte s� m�nga alternativ. Hon ringde b�rgning och f�rklarade sin bel�genhet. Hon hade inte tid att stanna och v�nta, utan placerade bilnyckeln i avgasr�ret s� att b�rgarna kunde ta sig in i bilen. D�refter gick hon ned till Mariatorget och flaggade en taxi.</p><empty-line/><p>Lisbeth Salander gick in p� Hacker Republics n�tsida och konstaterade att Plague var inloggad. Hon pingade p� honom.</p><p>&lt;Hej Wasp. Hur �r Sahlgrenska?&gt;</p><p>&lt;Rogivande. Jag beh�ver din hj�lp&gt;</p><p>&lt;Kors&gt;</p><p>&lt;Jag trodde aldrig att jag skulle fr�ga&gt;</p><p>&lt;Det m�ste vara allvarligt&gt;</p><p>&lt;G�ran M�rtensson, bosatt i V�llingby. Jag beh�ver tillg�ng till hans dator&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;Allt material ska �verf�ras till Mikael Blomkvist p� <emphasis>Millennium</emphasis>&gt;</p><p>&lt;Okej. Jag fixar&gt;</p><p>&lt;Storebror har koll p� Kalle Blomkvists telefon och f�rmodligen hans e-post. Du ska skicka allt material till en hotmailadress&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;Om jag inte finns tillg�nglig kommer Blomkvist att beh�va din hj�lp. Han m�ste kunna kontakta dig&gt;</p><p>&lt;Hmm&gt;</p><p>&lt;Han �r lite fyrkantig men du kan lita p� honom&gt;</p><p>&lt;Hmm&gt;</p><p>&lt;Hur mycket vill du ha?&gt;</p><p>Plague var tyst n�gra sekunder.</p><p>&lt;Har det h�r med din situation att g�ra?&gt;</p><p>&lt;Ja&gt;</p><p>&lt;Kan det hj�lpa dig?&gt;</p><p>&lt;Ja&gt;</p><p>&lt;D� bjuder jag p� det h�r&gt;</p><p>&lt;Tack. Men jag betalar alltid mina skulder. Jag kommer att beh�va din hj�lp fram till r�tteg�ngen. Jag betalar 30&#x2008;000&gt;</p><p>&lt;Har du r�d?&gt;</p><p>&lt;Jag har r�d&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;Jag tror att vi kommer att beh�va Trinity. Tror du att du kan locka honom att komma till Sverige?&gt;</p><p>&lt;Och g�ra vad?&gt;</p><p>&lt;Det han �r b�st p�. Jag betalar honom standardarvode + omkostnader&gt;</p><p>&lt;Okej. Vem?&gt;</p><p>Hon f�rklarade vad hon ville ha gjort.</p><empty-line/><p>Doktor Anders Jonasson s�g bekymrad ut d� han p� fredagsmorgonen artigt betraktade en synnerligen irriterad kriminalinspekt�r Hans Faste p� andra sidan skrivbordet.</p><p>�Jag beklagar�, sa Anders Jonasson.</p><p>�Jag begriper inte det h�r. Jag trodde att Salander var �terst�lld. Jag har kommit ned till G�teborg dels f�r att kunna f�rh�ra henne och dels f�r att f�rbereda s� att vi ska kunna flytta henne till en cell i Stockholm, d�r hon h�r hemma.�</p><p>�Jag beklagar�, sa Anders Jonasson p� nytt. �Jag vill v�ldigt g�rna bli av med henne, f�r vi har sannerligen inget �verfl�d av v�rdplatser. Men ��</p><p>�Det kan inte vara s� att hon simulerar?�</p><p>Anders Jonasson skrattade.</p><p>�Det tror jag inte �r sannolikt. Du m�ste f�rst� f�ljande. Lisbeth Salander har blivit skjuten i huvudet. Jag opererade ut en kula ur hennes hj�rna och i det l�get var det n�rmast ett lotteri om hon skulle �verleva eller inte. Hon �verlevde och hennes prognos har varit utomordentligt tillfredsst�llande � s� bra att jag och mina kollegor f�rberedde oss f�r att skriva ut henne. Sedan intr�ffade en tydlig f�rs�mring i g�r. Hon klagade �ver kraftig huvudv�rk och har pl�tsligt utvecklat feber som pendlar fram och tillbaka. I g�r kv�ll hade hon 38 graders feber och kr�kningar vid tv� tillf�llen. Under natten gick febern ned och hon var n�stan feberfri och jag trodde att det var n�got tillf�lligt. Men d� jag unders�kte henne p� morgonen hade hon g�tt upp till n�stan 39 grader, vilket �r allvarligt. Nu p� dagen har febern �ter minskat.�</p><p>�S� vad �r det f�r fel?�</p><p>�Det vet jag inte, men att hennes temperatur pendlar antyder att det inte �r influensa eller n�got liknande. Exakt vad det beror p� kan jag dock inte svara p�, men det kan vara s� enkelt att hon �r allergisk mot n�gon medicin eller mot n�got annat som hon kommit i kontakt med.�</p><p>Han plockade fram en bild i datorn och visade sk�rmen f�r Hans Faste.</p><p>�Jag har beordrat skallr�ntgen. Som du kan se finns ett m�rkare parti h�r i omedelbar anslutning till hennes skottskada. Jag kan inte avg�ra vad det �r. Det kan vara �rrbildning i samband med l�kningen, men det kan ocks� vara en mindre bl�dning som har uppst�tt. Men till dess att vi har utrett vad det �r f�r fel s� kommer jag inte att sl�ppa ut henne, hur angel�get det �n �r.�</p><p>Hans Faste nickade uppgivet. Han visste b�ttre �n att argumentera med en l�kare eftersom de hade makt �ver liv och d�d och var det n�rmaste Guds st�llf�retr�dare som fanns p� jorden. Poliser m�jligen undantagna. I vilket fall hade han varken kompetens eller kunskap att avg�ra hur illa d�ran Lisbeth Salander var.</p><p>�Och vad h�nder nu?�</p><p>�Jag har beordrat fullst�ndig vila och att hennes terapi avbryts � hon beh�ver sjukgymnastik p� grund av skottskadorna i skuldran och h�ften.�</p><p>�Okej � jag m�ste kontakta �klagare Ekstr�m i Stockholm. Det h�r var lite av en �verraskning. Vad kan jag s�ga till honom?�</p><p>�F�r tv� dagar sedan var jag beredd att godk�nna en f�rflyttning kanske i slutet av denna vecka. Som l�get �r nu kommer det att dr�ja ytterligare en tid. Du f�r f�rbereda honom p� att jag nog inte kommer att fatta n�got beslut inom den kommande veckan och att det kanske dr�jer upp till tv� veckor innan ni f�r ta henne till h�ktet i Stockholm. Det beror alldeles p� hur hon utvecklas.�</p><p>�R�tteg�ngsdatum �r satt till i juli ��</p><p>�Om inget of�rutsett intr�ffar s� b�r hon vara p� benen i god tid till dess.�</p><empty-line/><p>Kriminalinspekt�r Jan Bublanski betraktade misst�nksamt den muskul�sa kvinnan p� andra sidan caf�bordet. De satt p� utomhusserveringen nere p� Norr M�larstrand och drack kaffe. Det var fredag den 20 maj och sommarvarmt i luften. Hon hade legitimerat sig som Monica Figuerola fr�n RPS/S�k och f�ngat upp honom klockan fem, precis d� han var p� v�g hem. Hon hade f�reslagit ett enskilt samtal �ver en kopp kaffe.</p><p>Bublanski hade f�rst varit motstr�vig och butter. Efter en stund hade hon tittat honom i �gonen och sagt att hon inte hade n�got officiellt uppdrag att f�rh�ra honom och att han naturligtvis inte beh�vde s�ga n�got till henne om han inte ville. Han hade fr�gat vad hon hade f�r �rende och hon hade �ppenhj�rtigt f�rklarat att hon hade f�tt i uppdrag av sin chef att inofficiellt skapa sig en bild av vad som var sant och falskt i den s� kallade Zalachenkohistorien, som stundom omn�mndes som Salanderhistorien. Hon f�rklarade ocks� att det inte var helt s�kert att hon ens hade r�tt att st�lla fr�gor till honom och att han fick avg�ra hur han ville g�ra.</p><p>�Vad vill du veta?� fr�gade Bublanski slutligen.</p><p>�Ber�tta vad du vet om Lisbeth Salander, Mikael Blomkvist, Gunnar Bj�rck och Alexander Zalachenko. Hur passar bitarna ihop?�</p><p>De pratade i mer �n tv� timmar.</p><empty-line/><p>Torsten Edklinth funderade l�nge och v�l p� hur han skulle g� vidare. Efter fem dagars spaningar hade Monica Figuerola gett honom en rad tydliga indikationer p� att n�got var kolossalt p� tok inom RPS/S�k. Han ins�g behovet av att agera varsamt innan han hade tillr�ckligt p� f�tterna. Som situationen nu var befann han sig sj�lv i en viss konstitutionell n�d eftersom han inte hade befogenhet att bedriva operativa utredningar i hemlighet och s�rskilt inte gentemot sina egna medarbetare.</p><p>F�ljaktligen m�ste han finna en formel som gjorde hans �tg�rder legitima. I ett krisl�ge kunde han alltid h�nvisa till sin polislegitimation och att det alltid var polismannens plikt att utreda brott � men nu var brottet av s� extremt k�nslig konstitutionell natur att han sannolikt skulle f� sparken om han trampade fel. Han tillbringade fredagen med enskilt grubbel p� sitt tj�nsterum.</p><p>De slutsatser han dragit var att Dragan Armanskij hade r�tt, hur osannolikt det �n kunde l�ta. Det existerade en konspiration inom RPS/S�k d�r ett antal personer agerade utanf�r eller vid sidan om den ordinarie verksamheten. Eftersom denna verksamhet p�g�tt i m�nga �r � �tminstone sedan 1976 d� Zalachenko anl�nde till Sverige � s� m�ste verksamheten vara organiserad och sanktionerad uppifr�n. Hur h�gt upp konspirationen ledde hade han ingen aning om.</p><p>Han pr�ntade tre namn p� ett block p� skrivbordet.</p><cite><p>G�ran M�rtensson, personskyddet. Kriminalinspekt�r</p><p>Gunnar Bj�rck, bitr. chef p� utl�nningsroteln. Avliden. (Sj�lvmord?)</p><p>Albert Shenke, kanslichef, RPS/S�k</p></cite><p>Monica Figuerola hade dragit slutsatsen att �tminstone kanslichefen m�ste ha h�llit i tr�darna d� M�rtensson p� personskyddet flyttades till kontraspionaget utan att egentligen g�ra det. Han �gnade sig ju �t att �vervaka journalisten Mikael Blomkvist, vilket inte hade ett dyft med kontraspionagets verksamhet att g�ra.</p><p>Till f�rteckningen skulle �ven fogas ytterligare namn utanf�r RPS/S�k.</p><cite><p>Peter Teleborian, psykiatriker</p><p>Lars Faulsson, l�ssmed</p></cite><p>Teleborian hade anlitats av RPS/S�k som psykiatrisk konsult vid n�gra enstaka tillf�llen i slutet av 1980-talet och b�rjan av 1990-talet. Det hade skett vid noga r�knat tre tillf�llen, och Edklinth hade granskat rapporterna fr�n arkivet. Det f�rsta tillf�llet hade varit extraordin�rt: kontraspionaget hade identifierat en rysk informat�r inom svensk teleindustri, och spionens bakgrund ingav farh�gor att han eventuellt skulle vara sj�lvmordsben�gen i h�ndelse av avsl�jande. Teleborian hade gjort en uppseendev�ckande bra analys som innebar att informat�ren kunde v�ndas till att bli dubbelagent. De �vriga tv� tillf�llen som Teleborian anlitats hade handlat om betydligt mindre utv�rderingar, dels av en anst�lld inom RPS/S�k som hade alkoholproblem, dels av ett m�rkligt sexuellt beteende hos en diplomat fr�n ett afrikanskt land.</p><p>Men varken Teleborian eller Faulsson � i synnerhet inte Faulsson � hade n�gon tj�nst inom RPS/S�k. �nd� var de genom sina uppdrag knutna till � till vad?</p><p>Konspirationen var intimt f�rbunden med framlidne Alexander Zalachenko, avhoppad rysk GRU-operat�r som enligt uppgift hade anl�nt till Sverige p� valdagen 1976. Och som ingen hade h�rt talas om. <emphasis>Hur var det m�jligt?</emphasis></p><p>Edklinth f�rs�kte f�rest�lla sig vad som rimligen kunde ha h�nt om han sj�lv hade suttit i chefsposition p� RPS/S�k 1976 d� Zalachenko hade hoppat av. Hur skulle han ha agerat? Absolut sekretess. Det hade varit n�dv�ndigt. Avhoppet kunde bara vara k�nt av en liten exklusiv krets om inte informationen skulle riskera att l�cka tillbaka till ryssarna och � Hur liten krets?</p><p>En operativ avdelning?</p><p>En ok�nd operativ avdelning?</p><p>Om allting hade varit koscher borde Zalachenko ha hamnat under kontraspionaget. Helst borde han ha hamnat under den milit�ra underr�ttelsetj�nsten, men de hade varken resurser eller kompetens att bedriva den sortens operativa verksamhet. Allts� S�k.</p><p>Men kontraspionaget hade aldrig haft honom. Bj�rck var nyckeln; han hade uppenbarligen varit en av de personer som hanterat Zalachenko. Men Bj�rck hade aldrig haft n�got med kontraspionaget att g�ra. Bj�rck var ett mysterium. Formellt hade han haft en tj�nst p� utl�nningsroteln sedan 1970-talet, men i verkligheten hade han knappt varit synlig p� avdelningen f�rr�n p� 1990-talet d� han pl�tsligt blev bitr�dande chef.</p><p>�nd� var Bj�rck den huvudsakliga k�llan till Blomkvists information. Hur hade Blomkvist kunnat f�rm� Bj�rck att avsl�ja s�dan dynamit? F�r en journalist?</p><p>Hororna. Bj�rck sprang hos ton�riga horor och <emphasis>Millennium</emphasis> t�nkte avsl�ja honom. Blomkvist m�ste ha utpressat Bj�rck.</p><p>Sedan kom Lisbeth Salander med i bilden.</p><p>Framlidne advokat Nils Bjurman hade arbetat p� utl�nningsroteln samtidigt som framlidne Bj�rck. Det var de som tog hand om Zalachenko. Men vad gjorde de av honom?</p><p>N�gon m�ste ha fattat besluten. Med en avhoppare av s�dan dignitet m�ste ordern ha kommit fr�n allra h�gsta ort.</p><p>Fr�n regeringen. Det m�ste ha varit f�rankrat. Allt annat var ot�nkbart.</p><p>Eller hur?</p><p>Edklinth k�nde kalla k�rar av obehag. Allt detta var formellt begripligt. En avhoppare av Zalachenkos dignitet m�ste behandlas med st�rsta m�jliga sekretess. Det var vad han sj�lv skulle ha beslutat. Det var vad regeringen F�lldin m�ste ha beslutat. Det var helt rimligt.</p><p>Men det som h�nde 1991 var orimligt. Bj�rck hade anlitat Peter Teleborian f�r att sp�rra in Lisbeth Salander p� ett mentalsjukhus f�r barn under f�rev�ndningen att hon var psykiskt sjuk. Det var ett brott. Det var ett s� grovt brott att Edklinth fick nya k�rar av obehag.</p><p>N�gon m�ste ha fattat besluten. I det fallet kunde det helt enkelt inte vara regeringen � Ingvar Carlsson hade varit statsminister, f�ljd av Carl Bildt. Men ingen politiker skulle ens v�ga g� i n�rheten av ett s�dant beslut som gick tv�rt emot all lag och r�ttvisa och som skulle resultera i en katastrofal skandal om det n�gonsin blev k�nt.</p><p>Om regeringen var inblandad var Sverige inte en millimeter b�ttre �n vilken diktatur som helst i v�rlden.</p><p>Det var inte m�jligt.</p><p>Och d�refter h�ndelserna p� Sahlgrenska den 12 april. Zalachenko l�mpligt m�rdad av en psykiskt sjuk r�ttshaverist i samma stund som ett inbrott skedde hos Mikael Blomkvist och Annika Giannini �verf�lls. I b�da fallen stals Gunnar Bj�rcks m�rkliga rapport fr�n 1991. Det var information som Dragan Armanskij hade bidragit med helt <emphasis>off the record</emphasis>. Det f�rel�g ingen polisanm�lan.</p><p>Och samtidigt g�r Gunnar Bj�rck och h�nger sig. Den person som Edklinth mer �n n�gon annan �nskade att han kunde ha ett allvarligt samtal med.</p><p>Torsten Edklinth trodde inte p� en slump i ett s�dant megaformat. Kriminalinspekt�r Jan Bublanski trodde inte p� en s�dan slump. Mikael Blomkvist trodde inte p� det. Edklinth fattade filtpennan ytterligare en g�ng.</p><cite><p>Evert Gullberg, 78 �r. Skattejurist. ???</p></cite><p><emphasis>Vem fan var Evert Gullberg?</emphasis></p><p>Han �verv�gde att ringa till chefen f�r RPS/S�k, men avh�ll sig fr�n det av den enkla anledningen att han inte visste hur h�gt upp i organisationen konspirationen str�ckte sig. Han visste kort sagt inte vem han kunde lita p�.</p><p>Efter att ha avf�rdat m�jligheten att v�nda sig till n�gon inom RPS/S�k funderade han en stund p� att v�nda sig till den �ppna polisen. Jan Bublanski var spaningsledare f�r utredningen om Ronald Niedermann och borde sj�lvfallet vara intresserad av all kringinformation. Men rent politiskt var det en om�jlighet.</p><p>Han k�nde en stor tyngd p� sina axlar.</p><p>Slutligen �terstod bara ett alternativ som var konstitutionellt riktigt och som m�jligen kunde inneb�ra ett skydd om han hamnade i politisk on�d i framtiden. Han m�ste v�nda sig till <emphasis>chefen</emphasis> och skaffa politisk f�rankring f�r det han sysslade med.</p><p>Han tittade p� klockan. Strax f�re fyra p� fredagseftermiddagen. Han lyfte telefonen och ringde justitieministern som han k�nde sedan flera �r och hade tr�ffat vid �tskilliga f�redragningar p� departementet. Han fick honom faktiskt p� tr�den redan inom fem minuter.</p><p>�Hej Torsten�, h�lsade justitieministern. �Det var l�nge sedan sist. Vad g�ller saken?�</p><p>��rligt talat, jag tror att jag ringer f�r att unders�ka hur stor trov�rdighet jag har hos dig.�</p><p>�Trov�rdighet. Det var en lustig fr�ga. Vad mig anbelangar s� har du stor trov�rdighet. Vad f�ranleder en s�dan fr�ga?�</p><p>�Den f�ranleds av en dramatisk och extraordin�r beg�ran � Jag m�ste f� ett m�te med dig och statsministern och det br�dskar.�</p><p>�Hoppsan.�</p><p>�Om du urs�ktar skulle jag g�rna v�nta med att f�rklara n�got tills vi kan sl� oss ned och prata mellan fyra �gon. Jag har ett �rende p� mitt bord som �r s� anm�rkningsv�rt att jag anser att b�de du och statsministern m�ste informeras.�</p><p>�Det l�ter allvarligt.�</p><p>�Det �r allvarligt.�</p><p>�Har det n�got med terrorister och hotbilder att g�ra ��</p><p>�Nej. Det �r allvarligare �n s�. Jag s�tter hela mitt anseende och min karri�r p� spel genom att ringa till dig med denna beg�ran. Jag skulle inte f�ra det h�r samtalet om jag inte ans�g att situationen var s� allvarlig att det var n�dv�ndigt.�</p><p>�Jag f�rst�r. D�rav din fr�ga om du �r trov�rdig eller inte � Hur snabbt m�ste du tr�ffa statsministern?�</p><p>�Redan i kv�ll om det �r m�jligt.�</p><p>�Nu blir jag orolig.�</p><p>�Du har dessv�rre anledning att vara det.�</p><p>�Hur l�ng tid kommer m�tet att ta?�</p><p>Edklinth funderade.</p><p>�Det kommer nog att ta en timme att summera alla detaljer.�</p><p>�L�t mig ringa tillbaka om en stund.�</p><p>Justitieministern ringde tillbaka inom femton minuter och f�rklarade att statsministern hade m�jlighet att ta emot Torsten Edklinth i sin bostad klockan 21.30 samma kv�ll. Edklinth hade handsvett d� han lade p� luren. <emphasis>Okej � i morgon bitti kan min karri�r vara �ver</emphasis>.</p><p>Han lyfte luren igen och ringde till Monica Figuerola.</p><p>�Hej Monica. Klockan 21.00 i kv�ll ska du inst�lla dig f�r tj�nstg�ring. Du ska vara prydligt kl�dd.�</p><p>�Jag �r alltid prydligt kl�dd�, sa Monica Figuerola.</p><empty-line/><p>Statsministern betraktade chefen f�r f�rfattningsskyddet med en blick som n�rmast kunde beskrivas som misstrogen. Edklinth fick en k�nsla av att kugghjul roterade med h�g frekvens bakom statsministerns glas�gon.</p><p>Statsministern flyttade blicken till Monica Figuerola som inte sagt n�got under den timsl�nga f�redragningen. Han s�g en ovanligt l�ng och muskul�s kvinna som tittade tillbaka p� honom med artigt f�rv�ntansfull blick. D�refter v�nde han sig till justitieministern som hade blivit aningen blek under tiden som f�redragningen hade p�g�tt.</p><p>Slutligen drog statsministern ett djupt andetag och tog av sig glas�gonen och stirrade en l�ng stund i fj�rran.</p><p>�Jag tror att vi beh�ver lite mer kaffe�, sa han till sist.</p><p>�Ja tack�, sa Monica Figuerola.</p><p>Edklinth nickade och justitieministern serverade fr�n en bordstermos.</p><p>�L�t mig summera s� att jag �r absolut s�ker p� att jag har f�rst�tt dig r�tt�, sa statsministern. �Du misst�nker att det finns en konspiration inom S�kerhetspolisen som agerar utanf�r dess konstitutionella uppdrag och att denna konspiration under �rens lopp har bedrivit n�got som kan betecknas som kriminell verksamhet.�</p><p>Edklinth nickade.</p><p>�Och du kommer till mig d�rf�r att du inte har f�rtroende f�r S�kerhetspolisens ledning?�</p><p>�Nja�, svarade Edklinth. �Jag beslutade att v�nda mig direkt till dig d�rf�r att den h�r sortens verksamhet bryter mot f�rfattningen, men jag k�nner inte till konspirationens syfte eller om jag misstolkat n�got. Verksamheten kanske i sj�lva verket �r legitim och sanktionerad fr�n regeringen. D� riskerar jag att agera p� felaktig eller missf�rst�dd information och d�rmed r�ja en p�g�ende hemlig operation.�</p><p>Statsministern tittade p� justitieministern. B�gge f�rstod att Edklinth garderade sig.</p><p>�Jag har aldrig h�rt talas om n�got liknande. K�nner du till n�got om detta?�</p><p>�Absolut inte�, svarade justitieministern. �Det finns ingenting i n�gon rapport fr�n S�kerhetspolisen som jag har sett som skulle kunna ha n�gon b�ring p� detta.�</p><p>�Mikael Blomkvist tror att det �r en intern fraktion inom S�po. Han kallar det f�r <emphasis>Zalachenkoklubben</emphasis>.�</p><p>�Jag har aldrig ens h�rt talas om att Sverige skulle ha tagit emot och underh�llit n�gon rysk avhoppare av denna dignitet � Han hoppade allts� av under F�lldinregeringen ��</p><p>�Jag har sv�rt att tro att F�lldin skulle ha m�rkat en s�dan h�r sak�, sa justitieministern. �Ett s�dant avhopp borde ha varit en extremt prioriterad uppgift att l�mna �ver till n�stkommande regering.�</p><p>Edklinth harklade sig.</p><p>�Den borgerliga regeringen l�mnade �ver till Olof Palme. Det �r ingen hemlighet att n�gra av mina f�retr�dare p� RPS/S�k hade en besynnerlig uppfattning om Palme ��</p><p>�Du menar att n�gon gl�mde bort att informera den socialdemokratiska regeringen ��</p><p>Edklinth nickade.</p><p>�Jag vill p�minna om att F�lldin satt tv� mandatperioder. B�gge g�ngerna sprack regeringen. F�rst l�mnade han �ver till Ola Ullsten som hade en minoritetsregering 1979. Sedan sprack regeringen en g�ng till d� moderaterna hoppade av och F�lldin regerade tillsammans med fp. Gissningsvis befann sig regeringskansliet i ett visst m�tt av kaos under �verl�mningarna. Det �r till och med m�jligt att en s�dan sak som Zalachenko helt enkelt h�lls inom en s� sn�v krets att statsminister F�lldin inte hade n�gon riktig insyn och att han d�rigenom aldrig hade n�got att �verl�mna till Palme.�</p><p>�Vem �r i s� fall ansvarig?� sa statsministern.</p><p>Alla utom Monica Figuerola skakade p� huvudet.</p><p>�Jag antar att det h�r ofr�nkomligen kommer att l�cka till massmedia�, sa statsministern.</p><p>�Mikael Blomkvist och <emphasis>Millennium</emphasis> kommer att publicera. Vi befinner oss med andra ord i en tv�ngssituation.�</p><p>Edklinth var noga med att l�gga in ordet <emphasis>vi</emphasis>. Statsministern nickade. Han ins�g situationens allvar.</p><p>�D� f�r jag b�rja med att tacka dig f�r att du kom till mig med detta �rende s� snabbt som du gjorde. Jag brukar inte ta emot den h�r sortens snabbp�kallade bes�k, men justitieministern sa att du var en f�rst�ndig m�nniska och att n�got extraordin�rt m�ste ha intr�ffat om du ville bes�ka mig utanf�r alla normala kanaler.�</p><p>Edklinth andades ut en aning. Vad som �n h�nde skulle inte statsministerns vrede drabba honom.</p><p>�Nu m�ste vi bara besluta hur vi ska hantera detta. Har du n�gra f�rslag?�</p><p>�Kanske�, svarade Edklinth tveksamt.</p><p>Han f�rblev tyst s� l�nge att Monica Figuerola harklade sig.</p><p>�Kan jag f� s�ga n�gonting?�</p><p>�Var s� god�, sa statsministern.</p><p>�Om det �r s� att regeringen inte k�nner till denna operation s� �r den olaglig. Den som �r ansvarig i s�dana fall �r brottslingen, det vill s�ga den eller de statstj�nstem�n som �vertr�tt sina befogenheter. Om vi kan verifiera alla de p�st�enden som Mikael Blomkvist g�r betyder det att en grupp anst�llda inom S�k har �gnat sig �t kriminell verksamhet. Detta problem faller d�refter ut i tv� bitar.�</p><p>�Hur menar du?�</p><p>�F�r det f�rsta m�ste fr�gan besvaras om hur detta har varit m�jligt. Vems �r ansvaret? Hur har en s�dan konspiration kunnat uppst� inom ramen f�r en etablerad polisorganisation? Jag vill p�minna om att jag sj�lv arbetar f�r RPS/S�k, och jag �r stolt �ver att g�ra det. Hur har det kunnat p�g� s� l�nge? Hur har verksamheten kunnat d�ljas och finansieras?�</p><p>Statsministern nickade.</p><p>�Vad g�ller den biten kommer det att skrivas b�cker om det h�r�, fortsatte Monica Figuerola. �Men en sak �r klar � det m�ste finnas en finansiering och det m�ste handla om �tminstone flera miljoner kronor �rligen. Jag har tittat p� S�kerhetspolisens budget och hittar inget som skulle kunna rubriceras som Zalachenkoklubben. Men som du vet finns det ett antal dolda fonder som kanslichefen och budgetchefen har insyn i men som jag inte kommer �t.�</p><p>Statsministern nickade dystert. Varf�r skulle alltid S�po vara en s�dan mardr�m att administrera?</p><p>�Den andra biten handlar om vilka som �r inblandade. Eller mer exakt vilka personer som b�r gripas.�</p><p>Statsministern trutade med l�pparna.</p><p>�Fr�n min synvinkel �r alla dessa fr�gor avh�ngiga det beslut du personligen fattar de n�rmaste minuterna.�</p><p>Torsten Edklinth h�ll andan. Om han hade kunnat sparka Monica Figuerola p� smalbenet skulle han ha gjort det. Hon hade pl�tsligt skurit genom all retorik och p�st�tt att statsministern var personligen ansvarig. Han hade sj�lv t�nkt komma till samma slutsats, dock f�rst efter en l�ngvarig diplomatisk rundvandring.</p><p>�Vilket beslut tycker du att jag ska fatta?� undrade statsministern.</p><p>�Fr�n v�r sida har vi gemensamma intressen. Jag har arbetat p� f�rfattningsskyddet i tre �r och jag anser att det �r en uppgift av central betydelse f�r svensk demokrati. S�kerhetspolisen har sk�tt sig i konstitutionella sammanhang de senaste �ren. Jag vill sj�lvfallet inte att skandalen ska drabba RPS/S�k. F�r oss �r det viktigt att framh�lla att detta handlar om en brottslig verksamhet som bedrivs av enskilda individer.�</p><p>�Verksamhet av det slaget �r definitivt inte sanktionerad av regeringen�, sa justitieministern.</p><p>Monica Figuerola nickade och funderade n�gra sekunder.</p><p>�Fr�n er sida antar jag att det �r angel�get att skandalen inte drabbar regeringen � vilket kommer att bli fallet om regeringen f�rs�ker m�rka historien�, sa hon.</p><p>�Regeringen brukar inte m�rka brottslig verksamhet�, sa justitieministern.</p><p>�Nej, men l�t oss hypotetiskt anta att regeringen skulle vilja g�ra det. I s� fall kommer det att bli en skandal av enorma m�tt.�</p><p>�Forts�tt�, sa statsministern.</p><p>�Situationen just nu kompliceras av att vi p� f�rfattningsskyddet i praktiken �r tvungna att bedriva en regelvidrig verksamhet f�r att alls kunna utreda den h�r historien. Vi vill allts� att det ska g� juridiskt och konstitutionellt r�tt till.�</p><p>�Det vill vi alla�, sa statsministern.</p><p>�I s� fall f�resl�r jag att du � i din egenskap av statsminister � beordrar f�rfattningsskyddet att snarast utreda denna h�rva. Ge oss en skriftlig order och ge oss de befogenheter som beh�vs.�</p><p>�Jag �r inte s�ker p� att det du f�resl�r �r lagligt�, sa justitieministern.</p><p>�Jo. Det �r lagligt. Regeringen har makt att vidta l�ngtg�ende �tg�rder i den h�ndelse att konstitutionen hotas av �ndring p� ett illegitimt s�tt. Om en grupp milit�rer eller poliser b�rjar bedriva en sj�lvst�ndig utrikespolitik har de facto en statskupp �gt rum i landet.�</p><p>�Utrikespolitik?� fr�gade justitieministern.</p><p>Statsministern nickade pl�tsligt.</p><p>�Zalachenko var avhoppare fr�n fr�mmande makt�, sa Monica Figuerola. �Den information han bidrog med l�mnades enligt Mikael Blomkvist till utl�ndska underr�ttelsetj�nster. Om regeringen inte var informerad har en statskupp �gt rum.�</p><p>�Jag f�rst�r din tankeg�ng�, sa statsministern. �L�t mig nu s�ga mitt.�</p><p>Statsministern reste sig och vandrade ett varv runt salongsbordet. Till sist stannade han framf�r Edklinth.</p><p>�Du har en beg�vad medarbetare. Dessutom �r hon rakt p� sak.�</p><p>Edklinth svalde och nickade. Statsministern v�nde sig till sin justitieminister.</p><p>�Ring din statssekreterare och r�ttschefen. I morgon bitti vill jag ha ett dokument som ger f�rfattningsskyddet extraordin�ra maktbefogenheter att agera i den h�r aff�ren. Uppdraget best�r i att kartl�gga sanningshalten i de p�st�enden vi diskuterat, samla dokumentation om dess omfattning samt identifiera de personer som �r ansvariga eller inblandade.�</p><p>Edklinth nickade.</p><p>�Dokumentet ska inte fastsl� att du bedriver en f�runders�kning � jag kan ha fel men jag tror att det endast �r Riks�klagaren som kan utse en f�runders�kningsledare i det h�r l�get. D�remot kan jag ge dig i uppdrag att leda en enmansutredning f�r att utr�na sanningen. Det du g�r �r allts� en SOU. F�rst�r du?�</p><p>�Ja. Men jag ber att f� p�peka att jag faktiskt sj�lv �r gammal �klagare.�</p><p>�Hmm. Vi f�r be r�ttschefen titta p� det d�r och best�mma exakt vad som �r formellt riktigt. Du �r i vilket fall ensam ansvarig f�r denna utredning. Du utser sj�lv de medarbetare du beh�ver. Om du hittar bel�gg f�r brottslig verksamhet ska du �verl�mna denna information till Riks�klagaren som beslutar om �tal.�</p><p>�Jag m�ste sl� upp exakt vad som g�ller, men jag tror att du m�ste informera riksdagens talman och konstitutionsutskottet � det h�r kommer att l�cka snabbt�, sa justitieministern.</p><p>�Med andra ord m�ste vi arbeta snabbt�, sa statsministern.</p><p>�Hmm�, sa Monica Figuerola.</p><p>�Vad?� undrade statsministern.</p><p>�Tv� problem �terst�r � F�r det f�rsta kan <emphasis>Millenniums</emphasis> publicering kollidera med v�r utredning, och f�r det andra s� b�rjar r�tteg�ngen mot Lisbeth Salander om ett par veckor.�</p><p>�Kan vi ta reda p� n�r <emphasis>Millennium</emphasis> kommer att publicera?�</p><p>�Vi kan m�jligen fr�ga�, sa Edklinth. �Det absolut sista vi vill g�ra �r att l�gga oss i medias verksamhet.�</p><p>�Vad g�ller den h�r flickan Salander ��, b�rjade justitieministern. Han funderade en stund. �Det vore f�rf�rligt om hon utsatts f�r de �vergrepp som <emphasis>Millennium</emphasis> h�vdar � kan det verkligen vara m�jligt?�</p><p>�Jag fruktar det�, sa Edklinth.</p><p>�I s� fall m�ste vi se till att hon f�r uppr�ttelse och framf�r allt att hon inte uts�tts f�r ett nytt �vergrepp�, sa statsministern.</p><p>�Och hur ska det g� till?� undrade justitieministern. �Regeringen kan under inga omst�ndigheter ingripa i ett p�g�ende �tal. Det vore ett lagbrott.�</p><p>�Kan vi prata med �klagaren ��</p><p>�Nej�, sa Edklinth. �Som statsminister f�r du inte p�verka den juridiska processen i n�got avseende.�</p><p>�Salander m�ste med andra ord g� sin match i r�tten�, sa justitieministern. �F�rst om hon f�rlorar r�tteg�ngen och �verklagar till regeringen kan regeringen ingripa f�r att ben�da henne eller beordra R� att unders�ka om det finns grund f�r ny r�tteg�ng.�</p><p>Sedan lade han till en sak.</p><p>�Men det g�ller allts� bara om hon d�ms till f�ngelse. Om hon d�ms till sluten psykiatrisk v�rd kan regeringen inte g�ra ett dyft. D� �r det en medicinsk fr�ga, och statsministern besitter inte kompetens att avg�ra om hon �r frisk.�</p><empty-line/><p>Klockan tio p� fredagskv�llen h�rde Lisbeth Salander nyckeln i d�rren. Hon st�ngde omedelbart av handdatorn och stack in den under kudden. D� hon tittade upp s�g hon Anders Jonasson st�nga d�rren.</p><p>�God kv�ll, fr�ken Salander�, h�lsade han. �Och hur m�r du i kv�ll?�</p><p>�Jag har en spr�ngande huvudv�rk och k�nner mig febrig�, sa Lisbeth.</p><p>�Det l�ter ju inte bra.�</p><p>Lisbeth Salander s�g ut som om hon inte var n�mnv�rt pl�gad av vare sig feber eller huvudv�rk. Doktor Anders Jonasson �gnade tio minuter �t att unders�ka henne. Han konstaterade att febern under kv�llen �ter g�tt upp kraftigt.�</p><p>�Det var ju tr�kigt att vi skulle drabbas av detta d� du tillfrisknat s� bra de senaste veckorna. Nu kan jag dessv�rre inte sl�ppa dig p� �tminstone drygt tv� veckor.�</p><p>�Tv� veckor borde vara tillr�ckligt.�</p><p>Han gav henne en l�ng blick.</p><empty-line/><p>Avst�ndet mellan london och Stockholm landv�gen �r grovt r�knat 180 mil, vilket i teorin tar ungef�r tjugo timmar att avverka. I verkligheten hade det tagit n�rmare tjugo timmar att ens n� gr�nsen mellan Tyskland och Danmark. Himlen var fylld av blytunga �skmoln, och d� mannen som kallades Trinity p� m�ndagen befann sig mitt p� �resundsbron b�rjade det sp�regna. Han saktade farten och slog p� vindrutetorkarna.</p><p>Trinity ans�g att det var ett helvete att k�ra bil i Europa eftersom hela det kontinentala Europa envisades med att k�ra p� fel sida av v�gen. Han hade packat sin sk�pbil p� l�rdag morgon och tagit bilf�rjan mellan Dover och Calais och d�refter korsat Belgien via Li�ge. Han hade passerat tyska gr�nsen vid Aachen och d�refter tagit Autobahn norrut mot Hamburg och vidare till Danmark.</p><p>Hans kompanjon Bob the Dog slumrade i baks�tet. De hade turats om att k�ra, och bortsett fr�n n�gra timsl�nga stopp p� matst�llen l�ngs v�gen hade de stadigt h�llit omkring nittio kilometer i timmen. Sk�pbilen var arton �r gammal och f�rm�dde inte prestera s� mycket h�gre hastighet.</p><p>Det fanns enklare s�tt att ta sig mellan London och Stockholm, men dessv�rre var det osannolikt att han skulle kunna f�ra in drygt trettio kilo elektronisk utrustning i Sverige p� en regulj�r flight. Trots att de hade passerat sex nationsgr�nser under f�rden hade han inte blivit stoppad av en enda tullare eller passkontroll. Trinity var en varm anh�ngare av EU, vars regler f�renklade hans kontinentala bes�k.</p><p>Trinity var 32 �r gammal och f�dd i staden Bradford, men hade bott i norra London sedan han var barn. Han hade en usel formell utbildning, en yrkesskola d�r han hade f�tt intyg p� att han var utbildad teletekniker, och i tre �r fr�n det att han hade fyllt 19 hade han ocks� arbetat som installat�r f�r British Telecom.</p><p>I verkligheten hade han en teoretisk kunskap i elektronik och datavetenskap som innebar att han utan vidare kunde ge sig in i diskussioner d�r han �vertr�ffade vilken snobbig professor som helst i �mnet. Han hade levt med datorer sedan han var i 10-�rs�ldern och hade hackat sin f�rsta dator d� han var 13. Det hade gett mersmak, och d� han var 16 �r gammal hade han utvecklats till den grad att han t�vlade med de b�sta i v�rlden. Det fanns en period d� han tillbringade varje vaken minut framf�r datorsk�rmen, skrev egna program och placerade f�rs�tliga slingor p� n�tet. Han n�stlade sig in hos BBC, hos engelska f�rsvarsdepartementet och hos Scotland Yard. Han lyckades till och med, flyktigt, ta kommandot �ver en brittisk atomub�t p� patrull i Nordsj�n. Turligt nog h�rde Trinity till det nyfikna snarare �n det ondsinta slaget av datamarod�rer. Hans fascination upph�rde i det �gonblick han hade kn�ckt och skaffat sig tilltr�de till en dator och tillskansat sig dess hemligheter. P� sin h�jd utf�rde han ett eller annat practical joke, till exempel att ge instruktionen till en dator i atomub�ten att f�resl� att kaptenen skulle torka sig i r�ven d� han bad om en positionsangivelse. Den sistn�mnda incidenten gav upphov till en rad krism�ten p� f�rsvarsministeriet, och efterhand b�rjade Trinity inse att det kanske inte var den klokaste av id�er att skryta med sina kunskaper, om staten menade allvar med hotelserna att d�ma hackers till m�ng�riga f�ngelsestraff.</p><p>Han utbildade sig till teletekniker eftersom han redan visste hur telefonn�tet fungerade, konstaterade att det var hoppl�st �lderdomligt och sadlade om till privat s�kerhetskonsult som installerade larmsystem och tittade �ver inbrottsskydd. Till s�rskilt utvalda klienter kunde han ocks� erbjuda s�dana finesser som �vervakning och telefonavlyssning.</p><p>Han var en av grundarna av Hacker Republic. Och Wasp var en av medborgarna.</p><p>D� han och Bob the Dog n�rmade sig Stockholm var klockan halv �tta p� s�ndagskv�llen. N�r de passerade IKEA vid Kungens kurva i Sk�rholmen �ppnade Trinity sin mobiltelefon och slog ett nummer han memorerat.</p><p>�Plague�, sa Trinity.</p><p>�Var �r ni?�</p><p>�Du sa att jag skulle ringa d� vi passerade IKEA.�</p><p>Plague beskrev v�gen till vandrarhemmet p� L�ngholmen d�r han hade bokat in kollegorna fr�n England. Eftersom Plague n�stan aldrig l�mnade sin l�genhet gjorde de upp om att tr�ffas hemma hos honom klockan tio n�stkommande morgon.</p><p>Efter en stunds eftertanke beslutade sig Plague f�r att g�ra en stor anstr�ngning och diska, torka rent och v�dra ut innan g�sterna anl�nde.</p></section></section><section><title><p>DEL 3: DISC CRASH</p><p>27 MAJ � 6 JUNI</p></title><section><cite><p>Historikern Diodorus fr�n Sicilien, 100-talet f.Kr. (som av andra historiker anses op�litlig som k�lla), beskriver amasoner i Libyen, vilket p� den tiden var ett samlingsnamn f�r hela Nordafrika v�ster om Egypten. Detta amasonv�lde var en gynokrati, det vill s�ga enbart kvinnor fick inneha offentliga, inklusive milit�ra, befattningar. Enligt legenden styrdes riket av en drottning Myrina, som med 30&#x2008;000 kvinnliga soldater och 3&#x2008;000 kvinnliga kavallerister svepte genom Egypten och Syrien och �nda upp till Egeiska havet, och kuvade en rad manliga arm�er l�ngs v�gen. N�r drottning Myrina slutligen stupade skingrades hennes arm�.</p><p>Myrinas arm� satte dock sp�r i regionen. Kvinnorna i Anatolien grep till vapen f�r att krossa en invasion fr�n Kaukasus, sedan de manliga soldaterna utpl�nats i ett omfattande folkmord. Dessa kvinnor tr�nades i alla former av vapenbruk, d�ribland pilb�ge, spjut, stridsyxa och lansar. De kopierade bronsbrynjor och rustningar fr�n grekerna.</p><p>De avf�rdade �ktenskap som underkastelse. F�r att avla barn beviljades tj�nstledighet, under vilken de hade samlag med slumpvis valda anonyma m�n fr�n n�rliggande byar. Endast den kvinna som d�dat en man i strid fick ge upp sin oskuld.</p></cite></section><section><title><p>KAPITEL 16: FREDAG 27 MAJ � TISDAG 31 MAJ</p></title><p>Mikael Blomkvist l�mnade <emphasis>Millenniums</emphasis> redaktion halv elva p� fredagskv�llen. Han gick ned till bottenv�ningen i trapphuset, men ist�llet f�r att g� ut p� gatan sv�ngde han v�nster och gick genom k�llarplanet och ut p� innerg�rden och genom grannfastighetens utg�ng mot H�kens gata. Han m�tte en grupp ungdomar p� v�g fr�n Mosebacke, men ingen �gnade honom n�gon uppm�rksamhet. En �vervakare skulle tro att han som vanligt �vernattade p� <emphasis>Millenniums</emphasis> redaktion. Han hade etablerat det m�nstret redan i april. I sj�lva verket var det Christer Malm som hade nattskiftet p� redaktionen.</p><p>Han anv�nde femton minuter till att promenera sm�gator och promenadv�gar kring Mosebacke innan han styrde stegen till Fiskargatan 9. Han �ppnade med r�tt portkod och tog trapporna till takv�ningen d�r han anv�nde Lisbeth Salanders nycklar till hennes l�genhetsd�rr. Han st�ngde av larmet. Han k�nde sig alltid lika f�rvirrad d� han klev in i Lisbeth Salanders l�genhet som bestod av tjugoett rum, varav tre var m�blerade.</p><p>Han b�rjade med att brygga en kanna kaffe och g�ra sm�rg�sar innan han gick in i Lisbeths arbetsrum och startade hennes PowerBook.</p><p>Fr�n det �gonblick i mitten av april d� Bj�rcks rapport stulits och Mikael hade blivit varse att han stod under �vervakning hade han uppr�ttat sitt privata h�gkvarter i Lisbeths bostad. Han hade �verf�rt all v�sentlig dokumentation till hennes skrivbord. Han tillbringade flera n�tter i veckan i hennes l�genhet, sov i hennes s�ng och arbetade vid hennes dator. Hon hade t�mt datorn p� all information innan hon rest till Gosseberga f�r uppg�relsen med Zalachenko. Mikael gissade att hon f�rmodligen inte hade planerat att �terv�nda. Han hade anv�nt hennes systemskivor till att �terst�lla datorn i fungerande skick.</p><p>Sedan april hade han inte ens pluggat in bredbandskabeln i sin egen dator. Han loggade upp sig p� hennes bredband och startade ICQ och pingade upp den adress som hon skapat f�r honom och meddelat via yahoogruppen [Stolliga�Bordet].</p><empty-line/><p>&lt;Hej Sally&gt;</p><p>&lt;Ber�tta&gt;</p><p>&lt;Jag har arbetat om de tv� kapitel vi diskuterade tidigare i veckan. Ny version ligger p� Yahoo. Hur g�r det f�r dig?&gt;</p><p>&lt;Klar med sjutton sidor. L�gger upp dem till Stolliga Bordet nu&gt;</p><p><emphasis>Pling</emphasis>.</p><p>&lt;Okej. Har dem. L�t mig l�sa s� pratar vi sedan&gt;</p><p>&lt;Jag har mer&gt;</p><p>&lt;Vad?&gt;</p><p>&lt;Jag har skapat ytterligare en yahoogrupp under namnet Riddarna&gt;</p><p>Mikael log.</p><p>&lt;Okej. Riddarna av det Stolliga Bordet&gt;</p><p>&lt;L�sen yacaraca12&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;Fyra medlemmar. Du, jag och Plague och Trinity&gt;</p><p>&lt;Dina mystiska n�tkompisar&gt;</p><p>&lt;Gardering&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;Plague har kopierat information fr�n �klagare Ekstr�ms dator. Vi hackade den i april&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;Om jag f�rlorar handdatorn kommer han att h�lla dig informerad&gt;</p><p>&lt;Bra. Tack&gt;</p><empty-line/><p>Mikael kopplade ned ICQ och gick in p� den nyskapade yahoogruppen [Riddarna]. Allt han hittade var en l�nk fr�n Plague till en anonym http-adress som enbart bestod av siffror. Han kopierade in adressen i Explorer och slog returtangenten och kom genast in p� en hemsida n�gonstans p� internet som inneh�ll de sexton Gigabyte som utgjorde �klagare Richard Ekstr�ms h�rddisk.</p><p>Plague hade uppenbarligen gjort det enkelt f�r sig genom att kopiera Ekstr�ms h�rddisk rakt av. Mikael �gnade �ver en timme �t att sortera inneh�llet. Han ratade systemfiler, programvaror och o�ndliga m�ngder f�runders�kningar som tycktes str�cka sig flera �r bak�t i tiden. Till sist laddade han ned fyra mappar. Tre av dessa var d�pta till [F�rUnd/Salander], [Slask/Salander] respektive [F�rUnd/Niedermann]. Den fj�rde mappen var en kopia av �klagare Ekstr�ms mailfolder fram till klockan 14.00 f�reg�ende dag.</p><p>�Tack, Plague�, sa Mikael Blomkvist f�r sig sj�lv.</p><p>Han anv�nde tre timmar till att l�sa Ekstr�ms f�runders�kning och strategi inf�r r�tteg�ngen mot Lisbeth Salander. Inte ov�ntat kretsade mycket kring hennes mentala tillst�nd. Ekstr�m beg�rde en stor sinnesunders�kning och hade skickat en m�ngd mail som syftade till att f� henne �verf�rd till Kronobergsh�ktet s� fort som m�jligt.</p><p>Mikael konstaterade att Ekstr�ms spaningar efter Niedermann tycktes st� och stampa p� en och samma fl�ck. Bublanski var spaningsledare. Han hade lyckats fastst�lla en viss teknisk bevisning mot Niedermann i fr�ga om morden p� Dag Svensson och Mia Bergman, liksom i fallet med mordet p� advokat Bjurman. Mikael Blomkvist hade sj�lv vid tre l�nga f�rh�r i april bidragit med en stor del av denna bevisning, och om Niedermann n�gonsin greps s� skulle han tvingas vittna. Sent omsider hade DNA fr�n n�gra svettdroppar och tv� h�rstr�n fr�n Bjurmans l�genhet kunnat paras ihop med DNA fr�n Niedermanns rum i Gosseberga. Samma DNA hade �ven �terfunnits i riklig m�ngd p� kvarlevorna av Svavelsj� MC:s finansielle expert Viktor G�ransson.</p><p>D�remot hade Ekstr�m f�runderligt lite information om Zalachenko.</p><p>Mikael t�nde en cigarett, st�llde sig vid f�nstret och tittade ut mot Djurg�rden.</p><p>Ekstr�m ledde f�r n�rvarande tv� f�runders�kningar som separerats fr�n varandra. Kriminalinspekt�r Hans Faste var spaningsledare i alla �renden som r�rde Lisbeth Salander. Bublanski sysselsatte sig enbart med Niedermann.</p><p>Det naturliga f�r Ekstr�m d� namnet Zalachenko d�k upp i f�runders�kningen hade varit att kontakta generaldirekt�ren f�r S�kerhetspolisen och st�lla fr�gor om vem Zalachenko egentligen var. N�gon s�dan kontakt kunde Mikael inte finna i Ekstr�ms mail, diarium eller anteckningar. D�remot var det uppenbart att han hade en viss information om Zalachenko. Bland anteckningarna hittade han flera kryptiska formuleringar.</p><p>Salanderutredningen ett falsarium. Bj�rcks original st�mmer ej med Blomkvists version. Hemligst�mpel.</p><p>Hmm. D�refter en serie anteckningar som h�vdade att Lisbeth Salander var paranoid schizofren.</p><p>Korrekt att l�sa in Salander 1991.</p><p>Det som l�nkade ihop utredningarna hittade Mikael i Lisbeth Salanders slask, det vill s�ga den kringinformation som �klagaren bed�mt som irrelevant f�r f�runders�kningen och som f�ljaktligen inte skulle dras i r�tteg�ngen eller ing� i beviskedjan mot henne. Dit h�rde i stort sett allt som hade med Zalachenkos f�rflutna att g�ra.</p><p>Utredningen var totalt underm�lig.</p><p>Mikael undrade hur mycket av detta som var en slump och hur mycket som var arrangerat. Var gick gr�nsen? Och var Ekstr�m medveten om att det existerade en gr�ns?</p><p>Eller kunde det vara s� att n�gon medvetet f�rs�g Ekstr�m med trov�rdig men vilseledande information?</p><p>Slutligen loggade han in p� hotmail och anv�nde de kommande tio minuterna till att kontrollera ett halvdussin anonyma e-postkonton han skapat. Han hade troget kontrollerat den hotmailadress han hade gett till kriminalinspekt�r Sonja Modig varje dag. Han hade ingen st�rre f�rhoppning om att hon skulle h�ra av sig. Han var d�rf�r milt f�rv�nad d� han knackade upp brevl�dan och hittade ett mail fr�n &lt;ressallskap9april@hotmail.com&gt;. Meddelandet bestod av en enda rad.</p><cite><p>[Caf� Madeleine, �vre plan, kl 11.00 l�rdag.]</p></cite><p>Mikael Blomkvist nickade eftert�nksamt.</p><empty-line/><p>Plague pingade p� Lisbeth Salander vid midnatt och avbr�t hennes skrivande mitt i en formulering om hennes liv med Holger Palmgren som f�rvaltare. Hon tittade irriterat p� displayen.</p><empty-line/><p>&lt;Vad vill du?&gt;</p><p>&lt;Hej Wasp, trevligt att h�ra av dig ocks�&gt;</p><p>&lt;Ja ja. Vad?&gt;</p><p>&lt;Teleborian&gt;</p><p>Hon satte sig upp i s�ngen och tittade sp�nt p� handdatorns sk�rm.</p><p>&lt;Ber�tta&gt;</p><p>&lt;Trinity fixade det p� rekordtid&gt;</p><p>&lt;Hur?&gt;</p><p>&lt;Tokdoktorn h�ller sig inte stilla. Han reser mellan Uppsala och Stockholm hela tiden och vi kan inte g�ra en <emphasis>hostile takeover</emphasis>&gt;</p><p>&lt;Jag vet. Hur?&gt;</p><p>&lt;Han spelar tennis tv� g�nger i veckan. Drygt tv� timmar. L�mnade datorn i bilen i ett parkeringsgarage&gt;</p><p>&lt;Aha&gt;</p><p>&lt;Trinity hade inga problem att nollst�lla billarmet och plocka ut datorn. Han beh�vde bara trettio minuter att kopiera allt via Firewire och l�gga in Asphyxia&gt;</p><p>&lt;Var?&gt;</p><p>Plague l�mnade http-adressen till den server d�r han f�rvarade doktor Peter Teleborians h�rddisk.</p><p>&lt;F�r att citera Trinity � <emphasis>This is some nasty shit</emphasis>&gt;</p><p>&lt;?&gt;</p><p>&lt;Kolla hans h�rddisk&gt;</p><p>Lisbeth Salander kopplade ned Plague och gick ut p� internet och letade r�tt p� den server som Plague angett. Hon �gnade de kommande tre timmarna �t att granska mapp efter mapp i Teleborians dator.</p><p>Hon hittade korrespondens mellan Teleborian och en person som hade en hotmailadress och skickade krypterade mail. Eftersom hon hade tillg�ng till Teleborians PGP-nyckel hade hon inga problem att l�sa korrespondensen i klartext. Hans namn var Jonas, efternamn saknades. Jonas och Teleborian hade ett oh�lsosamt intresse f�r Lisbeth Salanders brist p� v�lbefinnande.</p><p><emphasis>Yes � vi kan bevisa att det finns en konspiration</emphasis>.</p><p>Men det som verkligen intresserade Lisbeth Salander var fyrtiosju mappar som inneh�ll 8&#x2008;756 bilder f�rest�llande grov barnpornografi. Hon �ppnade bild efter bild efter bild som visade barn i uppskattningsvis �ldern 15 �r eller yngre. Ett antal bilder f�rest�llde barn i mycket l�g �lder. Merparten av bilderna f�rest�llde flickor. Flera av bilderna var sadistiska.</p><p>Hon hittade l�nkar till �tminstone ett dussin personer i flera l�nder som bytte barnporr med varandra.</p><p>Lisbeth bet sig i underl�ppen. I �vrigt var hennes ansikte uttrycksl�st.</p><p>Hon mindes de n�tter d� hon var 12 �r gammal och hade legat b�ltad i ett stimulifritt rum p� S:t Stefans barnpsykiatriska klinik. Teleborian hade g�ng p� g�ng kommit till dunklet i hennes rum och betraktat henne i nattlampans sken.</p><p>Hon visste. Han hade aldrig r�rt henne, men hon hade alltid vetat.</p><p>Hon f�rbannade sig sj�lv. Hon skulle ha tagit itu med Teleborian f�r flera �r sedan. Men hon hade f�rtr�ngt honom och ignorerat hans existens.</p><p>Hon hade l�tit honom h�llas.</p><p>Efter en stund pingade hon upp Mikael Blomkvist p� ICQ.</p><empty-line/><p>Mikael Blomkvist tillbringade natten i Lisbeth Salanders l�genhet p� Fiskargatan. F�rst halv sju p� morgonen st�ngde han av datorn. Han somnade med bilder av grov barnpornografi p� n�thinnan och vaknade kvart �ver tio och kastade sig upp ur Lisbeth Salanders s�ng, duschade och best�llde en taxi som h�mtade honom utanf�r S�dra teatern. Han stannade p� Birger Jarlsgatan fem minuter i elva och promenerade till Caf� Madeleine.</p><p>Sonja Modig v�ntade p� honom framf�r en svart kopp kaffe.</p><p>�Hej�, sa Mikael.</p><p>�Jag tar en stor risk h�r�, sa hon utan att h�lsa. �Jag f�r sparken och kan bli �talad om det n�gonsin kommer ut att jag har tr�ffat dig.�</p><p>�Ingen kommer att f� veta det fr�n mig.�</p><p>Hon verkade stressad.</p><p>�En kollega till mig bes�kte nyligen f�rre statsministern Thorbj�rn F�lldin. Han �kte privat och hans jobb ligger ocks� under yxan.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Jag kr�ver allts� anonymitetsskydd f�r oss b�da.�</p><p>�Jag vet inte ens vilken kollega du talar om.�</p><p>�Jag kommer att ber�tta det. Jag vill att du lovar att ge honom k�llskydd.�</p><p>�Du har mitt ord.�</p><p>Hon sneglade p� klockan.</p><p>�Har du br�ttom?�</p><p>�Ja. Jag ska tr�ffa min man och mina barn i Sturegallerian om tio minuter. Min man tror att jag �r inne p� jobbet.�</p><p>�Och Bublanski vet inget om detta.�</p><p>�Nej.�</p><p>�Okej. Du och din kollega �r k�llor och har fullst�ndigt k�llskydd. B�da tv�. Det g�ller till graven.�</p><p>�Min kollega �r Jerker Holmberg som du tr�ffade nere i G�teborg. Hans pappa �r centerpartist och Jerker k�nner F�lldin sedan han var barn. Holmberg �kte p� privat bes�k och fr�gade om Zalachenko.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>Mikaels hj�rta bultade pl�tsligt kraftigt.</p><p>�F�lldin verkar vara en hygglig karl. Holmberg ber�ttade om Zalachenko och bad att f� veta vad F�lldin k�nde till om avhoppet. F�lldin sa ingenting. Sedan ber�ttade Holmberg om att vi misst�nker att Lisbeth Salander blev insp�rrad p� psyket av dem som skyddade Zalachenko. F�lldin blev mycket uppr�rd.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�F�lldin ber�ttade att d�varande chefen f�r S�po och en kollega kom och bes�kte honom kort efter att han blivit statsminister. De ber�ttade en fantastisk spionhistoria om en rysk avhoppare som kommit till Sverige. F�lldin fick veta att det var den k�nsligaste milit�ra hemlighet som Sverige hade � att det inte fanns n�got i hela det svenska totalf�rsvaret som var ens i n�rheten i betydelse.�</p><p>�Okej.�</p><p>�F�lldin sa att han inte visste hur han skulle hantera �rendet. Han var nybliven statsminister och det fanns ingen erfarenhet i regeringen. Sossarna hade ju haft regeringsmakten i �ver fyrtio �r. Han fick veta att han hade det personliga ansvaret att ensam fatta beslut och att om han konsulterade regeringskollegorna s� skulle S�po avs�ga sig ansvaret. Han upplevde det hela som obehagligt och visste helt enkelt inte hur han skulle g�ra.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Till sist ans�g han sig tvungen att g�ra som herrarna fr�n S�po f�reslog. Han utf�rdade ett direktiv som gav S�po ensamt omv�rdnad om Zalachenko. Han f�rband sig att aldrig diskutera �rendet med n�gon. F�lldin fick aldrig ens veta namnet p� avhopparen.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�D�refter h�rde F�lldin i stort sett ingenting om �rendet under sina tv� mandatperioder. D�remot gjorde han n�got utomordentligt klokt. Han insisterade p� att en statssekreterare skulle invigas i hemligheten och fungera som <emphasis>go between</emphasis> mellan regeringskansliet och de som skyddade Zalachenko.�</p><p>�Jas�?�</p><p>�Statssekreteraren heter Bertil K. Janeryd och �r i dag 63 �r och Sveriges generalkonsul i Amsterdam.�</p><p>��h fan.�</p><p>�D� F�lldin f�tt klart f�r sig hur allvarlig den h�r f�runders�kningen �r s� satte han sig och skrev ett brev till Janeryd.�</p><p>Sonja Modig sk�t ett kuvert �ver bordet.</p><cite><p>K�re Bertil,</p><p>Den hemlighet vi b�da skyddade under min regeringsperiod �r nu f�rem�l f�r mycket allvarliga fr�getecken. Den person �rendet ber�rde �r numera avliden och kan ej l�ngre komma till skada. D�remot kan andra m�nniskor skadas.</p><p>Det �r av stor vikt att vi f�r svar p� n�dv�ndiga fr�gor.</p><p>Den person som b�r detta brev arbetar inofficiellt och har mitt f�rtroende. Jag ber dig att lyssna till hans historia och svara p� de fr�gor han st�ller.</p><p>Anv�nd ditt omvittnat goda omd�me.</p><p>/TF</p></cite><p>�Det h�r brevet syftar allts� p� Jerker Holmberg.�</p><p>�Nej. Holmberg bad F�lldin att inte skriva n�got namn. Han sa uttryckligen att han inte visste vem som skulle �ka till Amsterdam.�</p><p>�Du menar ��</p><p>�Jag och Jerker har pratat igenom saken. Vi �r redan ute p� s� tunn is att vi beh�ver paddlar snarare �n isdubbar. Vi har absolut inget bemyndigande att �ka till Amsterdam och f�rh�ra generalkonsuln. D�remot kan du g�ra det.�</p><p>Mikael vek ihop brevet och b�rjade stoppa det i kavajfickan d� Sonja Modig grep hans hand. Hennes grepp var h�rt.</p><p>�Information f�r information�, sa hon. �Vi vill veta vad Janeryd ber�ttar f�r dig.�</p><p>Mikael nickade. Sonja Modig reste sig.</p><p>�V�nta. Du sa att F�lldin fick bes�k av tv� personer fr�n S�po. Den ene var S�pochefen. Vem var kollegan?�</p><p>�F�lldin tr�ffade honom vid detta enda tillf�lle och kunde inte komma ih�g hans namn. Det f�rdes inga anteckningar vid m�tet. Han minns honom som en mager man med en smal mustasch. D�remot presenterades han som chefen f�r Sektionen f�r s�rskild analys eller n�got liknande. F�lldin tittade senare p� en organisationsplan �ver S�po och kunde inte hitta den avdelningen.�</p><p><emphasis>Zalachenkoklubben</emphasis>, t�nkte Mikael.</p><p>Sonja Modig satte sig igen. Hon tycktes v�ga sina ord.</p><p>�Okej�, sa hon till sist. �Med risk f�r att jag kommer att bli arkebuserad. Det fanns en anteckning som varken F�lldin eller bes�karna t�nkte p�.�</p><p>�Vad?�</p><p>�F�lldins bes�ksdiarium p� Rosenbad.�</p><p>�Och?�</p><p>�Jerker beg�rde fram diariet. Det �r en offentlig handling.�</p><p>�Och?�</p><p>Sonja Modig tvekade �n en g�ng.</p><p>�Diariet anger bara att statsministern tr�ffade S�pochefen plus en kollega f�r att diskutera allm�nna fr�gor.�</p><p>�Fanns det n�got namn?�</p><p>�Ja. E. Gullberg.�</p><p>Mikael k�nde hur blodet rusade till huvudet.</p><p>�Evert Gullberg�, sa han.</p><p>Sonja Modig s�g sammanbiten ut. Hon nickade. Hon reste sig och gick.</p><p>Mikael Blomkvist satt fortfarande kvar p� Caf� Madeleine d� han �ppnade sin anonyma mobiltelefon och bokade en flygbiljett till Amsterdam. Planet gick fr�n Arlanda klockan 14.50. Han promenerade till Dressmann p� Kungsgatan och k�pte en ren skjorta och ett ombyte underkl�der, d�refter gick han till apoteket i Klara d�r han k�pte tandborste och toalettsaker. Han s�g noga till att han inte var �vervakad d� han sprang till Arlanda Express. Han hann till flyget med tio minuter tillgodo.</p><p>18.30 checkade han in p� ett luggslitet hotell i <emphasis>Red Light district</emphasis> drygt tio minuters promenad fr�n centralstationen i Amsterdam.</p><p>Han tillbringade tv� timmar med att lokalisera Sveriges generalkonsul i Amsterdam och fick telefonkontakt vid niotiden. Han anv�nde all sin �vertalningsf�rm�ga och understr�k att han hade ett �rende av h�gsta vikt som han var tvungen att diskutera utan dr�jsm�l. Konsuln gav slutligen med sig och gick med p� att tr�ffa Mikael klockan tio p� s�ndagsmorgonen.</p><p>D�refter gick Mikael ut och �t en l�tt middag p� en restaurang intill hotellet. Han somnade redan vid elvatiden p� kv�llen.</p><empty-line/><p>Generalkonsul Bertil K. Janeryd var f�ga talf�r d� han bj�d p� kaffe i sin privata bostad.</p><p>�Jaha � Vad �r det som �r s� angel�get?�</p><p>�Alexander Zalachenko. Den ryske avhopparen som kom till Sverige 1976�, sa Mikael och �verl�mnade noten fr�n F�lldin.</p><p>Janeryd s�g h�pen ut. Han l�ste brevet och lade det f�rsiktigt �t sidan.</p><p>Mikael �gnade den kommande halvtimmen �t att f�rklara vari problemet bestod och varf�r F�lldin hade skrivit brevet.</p><p>�Jag � jag kan inte diskutera det �rendet�, sa Janeryd till sist.</p><p>�Jo, det kan du.�</p><p>�Nej, jag kan bara diskutera det inf�r konstitutionsutskottet.�</p><p>�Sannolikheten �r stor att du kommer att f� g�ra det. Men det st�r i brevet att du ska anv�nda ditt omd�me.�</p><p>�F�lldin �r en hederlig m�nniska.�</p><p>�Jag har inte minsta tvivel om den saken. Och jag �r inte ute efter vare sig dig eller F�lldin. Du beh�ver inte avsl�ja minsta milit�ra hemlighet som Zalachenko eventuellt avsl�jade.�</p><p>�Jag k�nner inte till n�gon hemlighet. Jag visste inte ens att hans namn var Zalachenko � Jag k�nde bara till honom under ett t�cknamn.�</p><p>�Vilket?�</p><p>�Han kallades Ruben.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Jag kan inte diskutera det.�</p><p>�Jo, det kan du�, upprepade Mikael och satte sig till r�tta. �Det �r n�mligen s� att hela den h�r historien kommer att bli offentlig inom kort. Och n�r det sker s� kommer media att antingen avr�tta dig eller beskriva dig som en hederlig statstj�nsteman som gjorde det b�sta av en usel situation. Det var du som hade F�lldins uppdrag att vara mellanhanden mellan honom och dem som sk�tte Zalachenko. Det vet jag redan.�</p><p>Janeryd nickade.</p><p>�Ber�tta.�</p><p>Janeryd var tyst i n�stan en minut.</p><p>�Jag fick aldrig n�gon information. Jag var ung � jag visste inte hur jag skulle hantera saken. Jag tr�ffade dem ungef�r tv� g�nger per �r under de �r det var aktuellt. Jag fick veta att Ruben � Zalachenko var vid liv och h�lsa, att han samarbetade och att den information han l�mnade var ov�rderlig. Jag fick aldrig veta detaljer. Jag hade <emphasis>inte behov</emphasis> av att f� veta.�</p><p>Mikael v�ntade.</p><p>�Avhopparen hade opererat i andra l�nder och visste ingenting om Sverige och d�rf�r blev han aldrig n�gon stor fr�ga f�r v�r s�kerhetspolitik. Jag informerade statsministern vid ett par tillf�llen, men det fanns ofta inget att s�ga.�</p><p>�Okej.�</p><p>�De sa alltid att han hanterades p� sedvanligt s�tt och att den information han gav processades via v�ra vanliga kanaler. Vad skulle jag s�ga? Om jag fr�gade vad det innebar s� log de och sa att det l�g utanf�r min s�kerhetsniv�. Jag k�nde mig som en idiot.�</p><p>�Du reflekterade aldrig �ver att n�got var fel med arrangemanget?�</p><p>�Nej. Det var inget fel med arrangemanget. Jag f�rutsatte ju att S�po visste vad de gjorde och hade n�dv�ndig rutin och erfarenhet. Men jag kan inte diskutera saken.�</p><p>Janeryd hade vid det laget diskuterat saken i flera minuter.</p><p>�Allt detta �r ov�sentligt. Det enda v�sentliga just nu �r en enda sak.�</p><p>�Vad?�</p><p>�Namnen p� de personer du tr�ffade.�</p><p>Janeryd tittade fr�gande p� Mikael.</p><p>�De personer som sk�tte Zalachenko har g�tt l�ngt utanf�r alla rimliga befogenheter. De har bedrivit grov kriminell verksamhet och m�ste bli f�rem�l f�r f�runders�kning. Det �r d�rf�r F�lldin skickade mig till dig. F�lldin kan inte namnen. Det var du som tr�ffade dem.�</p><p>Janeryd blinkade och bet ihop l�pparna.</p><p>�Du tr�ffade Evert Gullberg � det var han som var huvudman.�</p><p>Janeryd nickade.</p><p>�Hur m�nga g�nger tr�ffade du honom?�</p><p>�Han var med vid samtliga m�ten utom ett. Det var ett tiotal m�ten under de �r F�lldin var statsminister.�</p><p>�Var tr�ffades ni?�</p><p>�I lobbyn p� n�got hotell. Oftast Sheraton. En g�ng p� Amaranten p� Kungsholmen och n�gra g�nger p� Continentals pub.�</p><p>�Och vilka fler var med p� m�tena?�</p><p>Janeryd blinkade resignerat.</p><p>�Det �r s� l�nge sedan � jag kommer inte ih�g.�</p><p>�F�rs�k.�</p><p>�Det var en � Clinton. Som den amerikanske presidenten.�</p><p>�F�rnamn?�</p><p>�Fredrik Clinton. Honom tr�ffade jag fyra fem g�nger.�</p><p>�Okej � fler?�</p><p>�Hans von Rottinger. Honom k�nde jag till genom min mor.�</p><p>�Din mor?�</p><p>�Ja, min mor k�nde familjen von Rottinger. Hans von Rottinger var en trevlig m�nniska. Innan han pl�tsligt d�k upp p� ett m�te tillsammans med Gullberg hade jag ingen aning om att han arbetade f�r S�po.�</p><p>�Det gjorde han inte�, sa Mikael.</p><p>Janeryd bleknade.</p><p>�Han arbetade f�r n�got som hette Sektionen f�r s�rskild analys�, sa Mikael. �Vad fick du veta om den gruppen?�</p><p>�Ingenting � jag menar, det var ju de som hade hand om avhopparen.�</p><p>�Jo. Men visst �r det lustigt att de inte finns n�gonstans i S�pos organisationsplan?�</p><p>�Det �r ju absurt ��</p><p>�Ja, inte sant? Hur gick det till d� ni best�mde m�ten? Ringde de dig eller ringde du dem?�</p><p>�Nej � tid och plats f�r varje m�te best�mdes p� f�reg�ende m�te.�</p><p>�Vad h�nde om du beh�vde f� kontakt med dem? Till exempel f�r att �ndra m�testid eller n�got s�dant.�</p><p>�Jag hade ett telefonnummer att ringa.�</p><p>�Vilket nummer?�</p><p>�Det kommer jag �rligt talat inte ih�g.�</p><p>�Vem gick numret till?�</p><p>�Det vet jag inte. Jag anv�nde aldrig numret.�</p><p>�Okej. N�sta fr�ga � vem l�mnade du �ver till?�</p><p>�Hur menar du?�</p><p>�N�r F�lldin avgick. Vem tog din plats?�</p><p>�Det vet jag inte.�</p><p>�Skrev du n�gon rapport?�</p><p>�Nej, allt var ju hemligt. Jag fick inte ens f�ra minnesanteckningar.�</p><p>�Och du briefade aldrig n�gon eftertr�dare?�</p><p>�Nej.�</p><p>�S� vad h�nde?�</p><p>�Tja � F�lldin avgick ju och l�mnade �ver till Ola Ullsten. Jag fick informationen att vi skulle avvakta till efter n�sta val. D� blev F�lldin omvald och v�ra m�ten �terupptogs. Sedan blev det val 1982 och sossarna vann. Och jag antar att Palme uts�g n�gon som eftertr�dde mig. Sj�lv b�rjade jag p� UD och blev diplomat. Jag blev stationerad i Egypten och d�refter Indien.�</p><p>Mikael fortsatte att st�lla fr�gor i ytterligare n�gra minuter men han var �vertygad om att han redan f�tt allt som Janeryd hade att ber�tta. Tre namn.</p><p>Fredrik Clinton.</p><p>Hans von Rottinger.</p><p>Och Evert Gullberg � mannen som sk�t Zalachenko.</p><p>Zalachenkoklubben.</p><p>Han tackade Janeryd f�r informationen och tog en taxi tillbaka till centralstationen. Det var f�rst d� han satt i taxin som han �ppnade kavajfickan och st�ngde av bandspelaren. Han landade p� Arlanda halv �tta p� s�ndagskv�llen.</p><empty-line/><p>Erika Berger betraktade tankfullt bilden p� sk�rmen. Hon h�jde blicken och granskade den halvtomma redaktionen utanf�r glasburen. Anders Holm var ledig. Hon s�g ingen som visade intresse f�r henne, vare sig �ppet eller i smyg. Hon hade heller ingen orsak att misst�nka att n�gon p� redaktionen ville henne illa.</p><p>Mailet hade anl�nt en minut tidigare. Avs�ndaren var &lt;redax@aftonbladet.com&gt;. <emphasis>Varf�r just Aftonbladet?</emphasis> Adressen var fejkad.</p><p>Dagens meddelande inneh�ll ingen text. D�r fanns enbart en jpg-bild som hon �ppnade i Photoshop.</p><p>Bilden var pornografisk och f�rest�llde en naken kvinna med exceptionellt stora br�st och hundkoppel runt halsen. Hon stod p� alla fyra och blev p�satt bakifr�n.</p><p>Kvinnans ansikte var utbytt. Det var ingen skicklig retuschering, vilket f�rmodligen inte var avsikten. Ist�llet f�r originalansiktet hade Erika Bergers ansikte klistrats in. Bilden var hennes egen gamla byline fr�n <emphasis>Millennium</emphasis> och kunde laddas ned fr�n n�tet.</p><p>I bildens nederkant hade ett ord textats med sprejfunktionen i Photoshop.</p><p><emphasis>Hora</emphasis>.</p><p>Det var det nionde anonyma meddelande hon f�tt som inneh�ll ordet �hora� och som tycktes ha en avs�ndare p� ett stort k�nt medief�retag i Sverige. Hon hade uppenbarligen f�tt en <emphasis>cyber stalker</emphasis> p� halsen.</p><empty-line/><p>Telefonavlyssningen var ett besv�rligare kapitel �n data�vervakningen. Trinity hade inga sv�righeter med att lokalisera kabeln till �klagare Ekstr�ms hemtelefon; problemet var f�rst�s att Ekstr�m s�llan eller aldrig anv�nde den f�r arbetsrelaterade samtal. Han brydde sig inte ens om att f�rs�ka bugga Ekstr�ms arbetstelefon i polishuset p� Kungsholmen. Det skulle ha fordrat tillg�ng till det svenska kabeln�tet i en utstr�ckning som Trinity inte hade.</p><p>D�remot �gnade Trinity och Bob the Dog merparten av en vecka �t att identifiera och urskilja Ekstr�ms mobiltelefon i bakgrundsbruset fr�n n�rmare 200&#x2008;000 andra mobiltelefoner inom en kilometerstor radie fr�n polishuset.</p><p>Trinity och Bob the Dog anv�nde en teknik som kallades Random Frequency Tracking System, RFTS. Tekniken var inte ok�nd. Den hade utvecklats av amerikanska National Security Agency, NSA, och fanns inbyggd i ett ok�nt antal satelliter som punktbevakade s�rskilt intressanta krish�rdar och huvudst�der runt om i v�rlden.</p><p>NSA f�rfogade �ver enorma resurser och anv�nde en stor h�v f�r att f�nga upp ett stort antal mobilsamtal i en viss region samtidigt. Varje enskilt samtal separerades och processades digitalt genom datorer som var programmerade att reagera p� vissa ord, till exempel terrorist eller kalasjnikov. Om ett s�dant ord tycktes f�rekomma skickade datorn automatiskt ut ett larm, vilket innebar att n�gon operat�r gick in manuellt och avlyssnade samtalet f�r att bed�ma om det var av intresse eller inte.</p><p>Ett sv�rare problem var att identifiera en specifik mobiltelefon. Varje mobiltelefon har en egen unik signatur � ett fingeravtryck � i form av telefonnumret. Med exceptionellt k�nslig apparatur kunde NSA fokusera p� ett specifikt omr�de och urskilja och avlyssna mobilsamtal. Tekniken var enkel men inte hundraprocentigt s�ker. Utg�ende samtal var s�rskilt sv�ra att identifiera, medan d�remot ett inkommande samtal enklare gick att identifiera eftersom det inleddes med just det fingeravtryck som skulle f�rm� den aktuella telefonen att snappa upp signalen.</p><p>Skillnaden mellan Trinitys och NSA:s ambitioner i avlyssnande var ekonomisk. NSA hade en �rsbudget p� flera miljarder amerikanska dollar, n�rmare 12&#x2008;000 heltidsanst�llda agenter och tillg�ng till den absoluta spetsteknologin inom data och telefoni. Trinity hade sin sk�pbil med motsvarande ungef�r trettio kilo elektronisk utrustning varav en stor del bestod av hembyggen som Bob the Dog satt ihop. NSA kunde genom den globala satellit�vervakningen fokusera extremt k�nsliga antenner mot en specifik byggnad var som helst i hela v�rlden. Trinity hade en antenn som Bob the Dog konstruerat och som hade en effektiv r�ckvidd p� cirka 500 meter.</p><p>Den teknik som Trinity f�rfogade �ver innebar att han m�ste parkera sk�pbilen p� Bergsgatan eller n�gon av de n�rliggande gatorna och m�dosamt kalibrera utrustningen till dess att han identifierat det fingeravtryck som utgjorde �klagare Richard Ekstr�ms mobilnummer. Eftersom han inte kunde svenska m�ste han dirigera samtalen via en annan mobil hem till Plague som stod f�r sj�lva lyssnandet.</p><p>Under fem dygn hade en allt mer h�l�gd Plague lyssnat sig f�rd�rvad p� ett mycket stort antal samtal till och fr�n polishuset och omgivande byggnader. Han hade h�rt brottstycken ur p�g�ende utredningar, avsl�jat planerade k�rleksm�ten och bandat ett stort antal samtal som inneh�ll ointressant nonsens. Sent p� kv�llen den femte dagen skickade Trinity en signal som en digitaldisplay omedelbart identifierade som �klagare Ekstr�ms mobilnummer. Plague l�ste parabolantennen p� den exakta frekvensen.</p><p>Tekniken med RFTS fungerade huvudsakligen p� ing�ende samtal till Ekstr�m. Trinitys parabol snappade helt enkelt upp den s�kning av Ekstr�ms mobilnummer som skickades i etern i hela Sverige.</p><p>I och med att Trinity kunde b�rja banda samtal fr�n Ekstr�m fick han �ven r�stavtryck av Ekstr�m som Plague kunde bearbeta.</p><p>Plague k�rde Ekstr�ms digitaliserade r�st genom ett program som hette VPRS och skulle uttolkas Voiceprint Recognition System. Han specificerade ett dussintal vanligt f�rekommande ord, till exempel �okej� eller �Salander�. D� han hade fem separata exempel p� ett ord kartlades det med avseende p� den tid det tog att uttala, vilket r�stdjup och frekvensomf�ng det hade, hur �ndelsen betonades och ett dussin andra mark�rer. Resultatet blev en grafisk kurva. D�rmed hade Plague m�jlighet att �ven avlyssna utg�ende samtal fr�n �klagare Ekstr�m. Hans parabol lyssnade st�ndigt efter ett samtal d�r just Ekstr�ms grafiska kurva f�r n�got av ett dussintal vanligt f�rekommande ord �terkom. Tekniken var inte perfekt. Men uppskattningsvis femtio procent av alla samtal som Ekstr�m ringde p� sin mobil fr�n n�gon plats i polishusets n�rmaste omgivning avlyssnades och bandades.</p><p>Dessv�rre hade tekniken en uppenbar nackdel. S� fort �klagare Ekstr�m l�mnade polishuset upph�rde m�jligheten att avlyssna mobilen, f�r s� vitt inte Trinity visste var han befann sig och kunde parkera i mobilens omedelbara n�rhet.</p><empty-line/><p>Med order fr�n h�gsta ort hade Torsten Edklinth �ntligen kunnat uppr�tta en liten men legitim operativ avdelning. Han handplockade fyra medarbetare och valde medvetet yngre talanger med bakgrund i den �ppna polisen som relativt nyligen rekryterats till RPS/S�k. Tv� hade bakgrund hos bedr�geriroteln, en hos finanspolisen och en kom fr�n v�ldsroteln. De kallades in till Edklinths tj�nsterum och fick en f�redragning om uppdragets art och behovet av absolut sekretess. Han understr�k att utredningen skedde p� direkt beg�ran av statsministern. Monica Figuerola blev deras chef och styrde utredningen med en kraft som motsvarade hennes yttre.</p><p>Men utredningen gick l�ngsamt, vilket till st�rsta delen berodde p� att ingen var riktigt s�ker p� vem eller vilka som skulle utredas. Vid mer �n ett tillf�lle �verv�gde Edklinth och Figuerola att helt sonika gripa M�rtensson och b�rja st�lla fr�gor. Men vid varje s�dant tillf�lle beslutade de att avvakta. Ett gripande skulle inneb�ra att hela utredningen blev vid�ppen.</p><p>F�rst p� tisdagen, elva dagar efter m�tet med statsministern, knackade Monica Figuerola p� d�rren till Edklinths tj�nsterum.</p><p>�Jag tror att vi har n�got.�</p><p>�S�tt dig.�</p><p>�Evert Gullberg.�</p><p>�Ja?�</p><p>�En av v�ra spanare hade ett prat med Marcus Erlander som sk�ter utredningen om mordet p� Zalachenko. Enligt Erlander tog RPS/S�k kontakt med G�teborgspolisen redan tv� timmar efter mordet och �verl�mnade information om Gullbergs hotbrev.�</p><p>�Det var snabbt marscherat.�</p><p>�Ja. Lite f�r snabbt. RPS/S�k faxade �ver nio brev till G�teborgspolisen, som Gullberg uppges ha f�rfattat. Det �r bara ett problem med den saken.�</p><p>�Vad?�</p><p>�Tv� av breven var st�llda till justitiedepartementet � till justitieministern och demokratiministern.�</p><p>�Jaha. Det vet jag redan.�</p><p>�Jo, men brevet till demokratiministern diarief�rdes inte f�rr�n n�stkommande dag p� departementet. Det anl�nde med en senare post.�</p><p>Edklinth stirrade p� Monica Figuerola. F�r f�rsta g�ngen k�nde han verklig r�dsla att alla hans misstankar skulle visa sig befogade. Monica Figuerola fortsatte ob�nh�rligt.</p><p>�Med andra ord skickade RPS/S�k en faxkopia p� ett hotbrev som �nnu inte hade kommit fram till adressaten.�</p><p>�Herregud�, sa Edklinth.</p><p>�Det var en medarbetare p� personskyddet som faxade breven.�</p><p>�Vem?�</p><p>�Jag tror inte att han har n�got med saken att g�ra. Han fick breven p� sitt skrivbord p� morgonen och fick kort efter mordet i uppdrag att kontakta G�teborgspolisen.�</p><p>�Vem gav honom det uppdraget?�</p><p>�Kanslichefens sekreterare.�</p><p>�Herregud, Monica � F�rst�r du vad det inneb�r?�</p><p>�Jo.�</p><p>�Det betyder att RPS/S�k var inblandade i mordet p� Zalachenko.�</p><p>�Nej. Men det betyder definitivt att personer <emphasis>inom</emphasis> RPS/S�k hade k�nnedom om mordet innan det begicks. Fr�gan �r bara vilka?�</p><p>�Kanslichefen ��</p><p>�Ja. Men jag b�rjar misst�nka att den h�r Zalachenkoklubben finns utanf�r huset.�</p><p>�Hur menar du?�</p><p>�M�rtensson. Han flyttades fr�n personskyddet och arbetar p� egen hand. Vi har haft honom under �vervakning p� heltid den g�ngna veckan. Han har inte haft kontakt med n�gon inne i huset vad vi vet. Han f�r samtal p� en mobiltelefon som vi inte kan avlyssna. Vi vet inte vilket nummer det �r, men det �r inte hans egen mobil. Han har tr�ffat den d�r blonde mannen som vi inte kunnat identifiera �n.�</p><p>Edklinth lade pannan i djupa veck. I samma �gonblick knackade Anders Berglund p� d�rren. Han var den medarbetare som rekryterats till den nystartade operativa avdelningen och som tidigare arbetat inom Finanspolisen.</p><p>�Jag tror att jag har hittat Evert Gullberg�, sa Berglund.</p><p>�Kom in�, sa Edklinth.</p><p>Berglund lade ett kantst�tt svartvitt fotografi p� skrivbordet. Edklinth och Figuerola betraktade bilden. Den f�rest�llde en man som b�gge omedelbart k�nde igen. Han f�rdes genom en d�rr�ppning av tv� bastanta civilkl�dda poliser. Den legendariske spion�versten Stig Wennerstr�m.</p><p>�Den h�r bilden kommer fr�n �hl�n &amp; �kerlunds f�rlag och publicerades i tidningen <emphasis>Se</emphasis> p� v�ren 1964. Den togs i samband med r�tteg�ngen d� Wennerstr�m d�mdes till livstids f�ngelse.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�I bakgrunden ser du tre personer. Till h�ger kriminalkommissarie Otto Danielsson, som allts� var den som grep Wennerstr�m.�</p><p>�Ja ��</p><p>�Titta p� mannen som st�r snett till v�nster bakom Danielsson.�</p><p>Edklinth och Figuerola s�g en l�ng man med en smal mustasch och hatt. Han p�minde vagt om f�rfattaren Dashiell Hammett.</p><p>�J�mf�r ansiktet med den h�r passbilden p� Gullberg. Han var 66 �r d� passbilden togs.�</p><p>Edklinth rynkade �gonbrynen.</p><p>�Jag skulle nog inte kunna sv�ra p� att det �r samma person ��</p><p>�Men det kan jag�, sa Berglund. �V�nd p� bilden.�</p><p>Baksidan hade en st�mpel som f�rklarade att bilden tillh�rde �hl�n &amp; �kerlunds f�rlag och att fotografens namn var Julius Estholm. Texten var skriven i blyerts. <emphasis>Stig Wennerstr�m flankerad av tv� poliser p� v�g in i Stockholms tingsr�tt. I bakgrunden O. Danielsson, E. Gullberg och H.W. Francke.</emphasis></p><p>�Evert Gullberg�, sa Monica Figuerola. �Han var RPS/S�k.�</p><p>�N�, sa Berglund. �Rent tekniskt sett var han inte det. �tminstone inte d� den h�r bilden togs.�</p><p>�Jas�?�</p><p>�RPS/S�k grundades f�rst fyra m�nader senare. P� den h�r bilden tillh�rde han fortfarande Hemliga statspolisen.�</p><p>�Vem �r H.W. Francke?� undrade Monica Figuerola.</p><p>�Hans Wilhelm Francke�, sa Edklinth. �Han dog i b�rjan av 1990-talet men var bitr�dande chef f�r Hemliga statspolisen i slutet av 1950-talet och b�rjan av 1960-talet. Han var lite av en legend, precis som Otto Danielsson. Jag har faktiskt tr�ffat honom ett par g�nger.�</p><p>�Jas�, sa Monica Figuerola.</p><p>�Han l�mnade RPS/S�k i slutet av 1960-talet. Francke och P.G. Vinge kom aldrig �verens och han fick v�l n�rmast sparken d� han var ungef�r 50�55 �r. Han �ppnade eget.�</p><p>��ppnade eget?�</p><p>�Jo, han blev r�dgivare i s�kerhetsfr�gor f�r den privata industrin. Han hade ett kontor vid Stureplan, men han h�ll ocks� f�rel�sningar d� och d� vid internutbildningen p� RPS/S�k. Det var s� jag tr�ffade honom.�</p><p>�Jag f�rst�r. Vad gr�lade Vinge och Francke om?�</p><p>�De drog inte j�mnt. Francke var lite av en cowboy som s�g KGB-agenter �verallt och Vinge var en byr�krat av den gamla skolan. Sedan fick ju Vinge sparken kort d�refter, lite ironiskt, f�r att han trodde att Palme jobbade f�r KGB.�</p><p>�Hmm�, sa Monica Figuerola och betraktade bilden d�r Gullberg och Francke stod sida vid sida.</p><p>�Jag tror att det �r dags att vi tar ett nytt samtal med justitie�, sa Edklinth till henne.</p><p>�<emphasis>Millennium</emphasis> utkom i dag�, sa Monica Figuerola.</p><p>Edklinth gav henne ett skarpt �gonkast.</p><p>�Inte ett ord om Zalachenkoaff�ren�, sa hon.</p><p>�Det betyder att vi troligen har en m�nad p� oss till n�sta nummer. Sk�nt att veta. Men vi m�ste ta itu med Blomkvist. Han �r som en os�krad handgranat mitt i den h�r r�ran.�</p></section><section><title><p>KAPITEL 17: ONSDAG 1 JUNI</p></title><p>Mikael Blomkvist fick ingen f�rvarning om att n�gon befann sig i trapphuset d� han sv�ngde runt den sista kr�ken i trappan utanf�r sin vindsv�ning p� Bellmansgatan 1. Klockan var sju p� kv�llen. Han tv�rstannade d� han s�g en blond kvinna med kort lockigt h�r sitta p� det �versta trappsteget. Han identifierade henne omedelbart som Monica Figuerola, RPS/S�k, fr�n den passbild Lottie Karim hade plockat fram.</p><p>�Hej Blomkvist�, h�lsade hon glatt och slog ihop en bok som hon hade suttit och l�st. Mikael sneglade p� boken och konstaterade att den var p� engelska och handlade om antikens gudsuppfattning. Han h�jde blicken och granskade sitt ov�ntade bes�k. Hon reste sig. Hon var kl�dd i en vit kort�rmad sommarkl�nning och hade lagt en tegelr�d skinnjacka �ver kanten av trappr�cket.</p><p>�Vi skulle beh�va prata med dig�, sa hon.</p><p>Mikael Blomkvist betraktade henne. Hon var l�ng, l�ngre �n han, och intrycket f�rst�rktes av att hon stod tv� trappsteg ovanf�r honom. Han betraktade hennes armar och s�nkte blicken till hennes ben och ins�g att hon hade betydligt mer muskler �n han.</p><p>�Du tillbringar ett par timmar i veckan p� gymmet�, sa han.</p><p>Hon log och plockade fram sin legitimation.</p><p>�Jag heter ��</p><p>�Du heter Monica Figuerola och �r f�dd 1969 och bosatt p� Pontonj�rgatan p� Kungsholmen. Du �r ursprungligen fr�n Borl�nge men har jobbat som polis i Uppsala. Sedan tre �r jobbar du p� RPS/S�k, f�rfattningsskyddet. Du �r tr�ningsfanatiker och var en g�ng i tiden elitidrottare och kom s� n�r med i svenska OS-laget. Vad vill du mig?�</p><p>Hon blev �verraskad, men nickade och �terh�mtade sig snabbt.</p><p>�S� bra�, sa hon med l�tt r�st. �D� vet du vem jag �r och att du inte beh�ver vara r�dd f�r mig.�</p><p>�Inte?�</p><p>�Det �r n�gra som m�ste ha ett samtal med dig i lugn och ro. Eftersom din l�genhet och din mobil tycks vara avlyssnade och det finns orsak att vara diskret s� har jag blivit skickad f�r att bjuda in dig.�</p><p>�Och varf�r skulle jag �ka n�gonstans med en m�nniska som jobbar p� S�po?�</p><p>Hon funderade en stund.</p><p>�Tja � du kan f�lja med p� en v�nlig personlig inbjudan eller om det k�nns b�ttre f�r dig s� kan jag boja dig och ta med dig.�</p><p>Hon log s�tt. Mikael Blomkvist log tillbaka.</p><p>�Du, Blomkvist � jag begriper att du inte har s�rskilt m�nga sk�l att lita p� n�gon som kommer fr�n RPS/S�k. Men nu �r det s� h�r att alla som jobbar d�r inte �r dina fiender och det finns v�ldigt goda sk�l att du tar ett samtal med mina uppdragsgivare.�</p><p>Han avvaktade.</p><p>�S� hur vill du ha det? Bojad eller frivilligt?�</p><p>�Jag har redan blivit bojad av polisen en g�ng i �r. Det fyller min kvot. Vart ska vi?�</p><p>Hon k�rde en ny Saab 9-5 och hade parkerat runt h�rnet nere p� Pryssgr�nd. D� de klev in i bilen �ppnade hon sin mobiltelefon och slog ett nummer p� snabbvalet.</p><p>�Vi kommer om femton minuter�, sa hon.</p><p>Hon sa �t Mikael Blomkvist att sp�nna fast s�kerhetsb�ltet och tog v�gen �ver Slussen ned till �stermalm och parkerade p� en tv�rgata till Artillerigatan. Hon satt stilla en sekund och betraktade honom.</p><p>�Blomkvist � det h�r �r ett v�nligt upplockande. Du riskerar ingenting.�</p><p>Mikael Blomkvist sa ingenting. Han v�ntade med omd�men till dess att han visste vad det handlade om. Hon slog portkoden. De tog hissen till fj�rde v�ningen till en l�genhet med namnet Martinsson.</p><p>�Vi har bara l�nat l�genheten f�r kv�llens m�te�, sa hon och �ppnade d�rren. �Till h�ger, vardagsrummet.�</p><p>Den f�rste Mikael s�g var Torsten Edklinth, vilket inte var n�gon �verraskning eftersom S�po i allra h�gsta grad var inblandat i h�ndelsef�rloppet och Edklinth var Monica Figuerolas chef. Att chefen f�r f�rfattningsskyddet hade besv�rat sig med att h�mta in honom antydde att n�gon var orolig.</p><p>D�refter s�g han vid ett f�nster en figur som v�nde sig mot honom. Justitieministern. Vilket var �verraskande.</p><p>Sedan h�rde han ett ljud fr�n h�ger och s�g en oerh�rt v�lbekant person resa sig ur en f�t�lj. Han hade inte r�knat med att Monica Figuerola skulle h�mta honom till ett konspirativt kv�llsm�te med statsministern.</p><p>�God kv�ll, herr Blomkvist�, h�lsade statsministern. �F�rl�t att vi bad dig komma till det h�r m�tet med s� kort varsel, men vi har diskuterat situationen och �r �verens om att vi m�ste ha ett samtal med dig. Kan jag f� bjuda p� lite kaffe eller n�got att dricka?�</p><p>Mikael s�g sig omkring. Han s�g en matsalsm�bel i m�rkt tr� som var belamrad med glas, tomma kaffekoppar och resterna av en sm�rg�st�rta. De m�ste ha suttit d�r n�gra timmar redan.</p><p>�Raml�sa�, sa han.</p><p>Monica Figuerola serverade. De slog sig ned i en soffgrupp medan hon h�ll sig i bakgrunden.</p><p>�Han k�nde igen mig och visste vad jag heter, var jag bor, var jag arbetar och att jag �r tr�ningsnarkoman�, sa Monica Figuerola.</p><p>Statsministern tittade snabbt p� Torsten Edklinth och d�refter p� Mikael Blomkvist. Mikael ins�g pl�tsligt att han talade ur en styrkeposition. Statsministern beh�vde n�got av honom och hade f�rmodligen ingen aning om hur mycket Mikael Blomkvist visste eller inte visste.</p><p>�Jag f�rs�ker h�lla r�tt p� akt�rerna i den h�r soppan�, sa Mikael med l�tt r�st.</p><p><emphasis>Ska fan till att bluffa statsministern</emphasis>.</p><p>�Och hur k�nde du till Monica Figuerolas namn?� undrade Edklinth.</p><p>Mikael sneglade p� chefen f�r f�rfattningsskyddet. Han hade ingen aning om vad som hade f�ranlett statsministern att boka ett hemligt m�te med honom i en l�nad l�genhet p� �stermalm, men han k�nde sig inspirerad. Det kunde i praktiken inte ha g�tt till p� s� v�rst m�nga s�tt. Det var Dragan Armanskij som hade satt bollen i rullning genom att l�mna informationen till en person som han hade f�rtroende f�r. Vilken m�ste ha varit Edklinth eller n�gon n�rst�ende. Mikael chansade.</p><p>�En gemensam bekant pratade med dig�, sa han till Edklinth. �Du satte Figuerola p� att utreda vad som var p� g�ng och hon uppt�ckte att n�gra S�poaktivister bedriver olaga avlyssning och bryter sig in i min l�genhet och s�dant. Det betyder att du har bekr�ftat Zalachenkoklubbens existens. Det gjorde dig s� orolig att du k�nde ett behov att f�ra saken vidare, men du satt ett tag p� tj�nsterummet och visste inte riktigt �t vilket h�ll du skulle v�nda dig. S� du v�nde dig till justitieministern som v�nde sig till statsministern. Och nu sitter vi h�r. Vad vill ni?�</p><p>Mikael talade med en ton som antydde att han hade en centralt placerad k�lla och att han hade f�ljt varje steg Edklinth tagit. Han s�g att bluffen gick hem d� Edklinths �gon vidgades. Han fortsatte.</p><p>�Zalachenkoklubben spionerar p� mig, jag spionerar p� dem och du spionerar p� Zalachenkoklubben, och statsministern �r vid det h�r laget b�de f�rbannad och orolig. Han vet att i slutet av det h�r samtalet v�ntar en skandal som regeringen kanske inte �verlever.�</p><p>Monica Figuerola log pl�tsligt, men dolde leendet genom att h�ja ett glas med Raml�sa. Hon f�rstod att Blomkvist bluffade, och hon visste hur han hade kunnat �verraska henne med att k�nna till hennes namn och skonummer.</p><p><emphasis>Han s�g mig i bilen p� Bellmansgatan. Han �r v�ldigt vaksam. Han tog bilnumret och identifierade mig. Men resten �r gissningar</emphasis>.</p><p>Hon sa ingenting.</p><p>Statsministern s�g bekymrad ut.</p><p>��r det vad som v�ntar?� undrade han. �En skandal som kommer att f�lla regeringen?�</p><p>�Regeringen �r inte mitt problem�, sa Mikael. �Min arbetsbeskrivning best�r i att avsl�ja skit som Zalachenkoklubben.�</p><p>Statsministern nickade.</p><p>�Och mitt jobb best�r i att leda landet i enlighet med konstitutionen.�</p><p>�Vilket betyder att mitt problem i allra h�gsta grad �r regeringens problem. Dock inte tv�rtom.�</p><p>�Kan vi sluta tala i cirklar. Varf�r tror du att jag har arrangerat det h�r m�tet?�</p><p>�F�r att lista ut vad jag vet och vad jag t�nker g�ra.�</p><p>�Delvis r�tt. Men mer exakt �r att vi har hamnat i en konstitutionell kris. L�t mig f�rst f�rklara att regeringen inte har ett dugg med den h�r saken att g�ra. Vi �r fullst�ndigt tagna p� s�ngen. Jag har aldrig h�rt talas om den h�r � det du kallar f�r Zalachenkoklubben. Justitieministern har aldrig h�rt ett ord om saken. Torsten Edklinth som har en h�g befattning p� RPS/S�k och har jobbat inom S�po i m�nga �r har aldrig h�rt talas om den.�</p><p>�Det �r fortfarande inte mitt problem.�</p><p>�Jag vet. Det vi vill veta �r n�r du t�nker publicera din text och g�rna exakt vad du t�nker publicera. Jag st�ller den fr�gan. Den har inget med skadeverkningskontroll att g�ra.�</p><p>�Inte?�</p><p>�Blomkvist, det absolut s�msta jag kunde g�ra i det h�r l�get vore att f�rs�ka p�verka inneh�llet i din story. D�remot t�nker jag f�resl� ett samarbete.�</p><p>�F�rklara.�</p><p>�N�r vi nu f�tt bekr�ftat att det existerar en konspiration inom en exceptionellt k�nslig del av statsf�rvaltningen s� har jag beordrat en utredning.� Statsministern v�nde sig till justitieministern. �Kan du f�rklara exakt vad regeringens order �r.�</p><p>�Det �r mycket enkelt. Torsten Edklinth har f�tt i uppdrag att omedelbart utreda om det g�r att bekr�fta det h�r. Hans uppgift best�r i att samla information som kan �verl�mnas till Riks�klagaren som i sin tur har i uppgift att bed�ma om �tal ska v�ckas. Det �r allts� en mycket tydlig instruktion.�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Edklinth har under kv�llen rapporterat hur utredningen framskrider. Vi har haft en l�ng diskussion om konstitutionella ting � vi vill f�rst�s att det ska g� r�tt till.�</p><p>�Naturligtvis�, sa Mikael med en ton som antydde att han inte litade ett dugg p� statsministerns utf�stelser.</p><p>�Utredningen befinner sig nu i ett k�nsligt skede. Vi har �nnu inte identifierat exakt vilka som �r inblandade. Vi beh�ver tid att g�ra det. Och det �r d�rf�r vi skickade Monica Figuerola f�r att bjuda in dig till det h�r m�tet.�</p><p>�Det gjorde hon med besked. Jag hade inte s� mycket att v�lja p�.�</p><p>Statsministern rynkade �gonbrynen och sneglade p� Monica Figuerola.</p><p>�Gl�m det�, sa Mikael. �Hon uppf�rde sig exemplariskt. Vad vill du?�</p><p>�Vi vill veta n�r du t�nker publicera. Just nu bedrivs den h�r utredningen under stor sekretess, och om du agerar innan Edklinth �r klar s� kan du stj�lpa hela m�let.�</p><p>�Hmm. Och n�r vill du att jag ska publicera? Efter n�sta val?�</p><p>�Du best�mmer sj�lv. Det �r inget som jag kan p�verka. Det jag ber dig om �r att du ber�ttar n�r du t�nker publicera s� att vi vet exakt vilken deadline vi har f�r utredningen.�</p><p>�Jag f�rst�r. Du talade om samarbete ��</p><p>Statsministern nickade.</p><p>�Jag vill b�rja med att s�ga att jag i alla normala fall aldrig ens skulle ha dr�mt om att be en journalist komma till ett s�dant h�r m�te.�</p><p>�I vanliga fall skulle du f�rmodligen ha gjort allt f�r att h�lla journalister borta fr�n ett s�dant h�r m�te.�</p><p>�Ja. Men jag har f�rst�tt att du drivs av flera faktorer. Som journalist har du rykte om dig att inte l�gga fingrarna emellan d� det g�ller korruption. I det h�r fallet finns inga mots�ttningar mellan oss.�</p><p>�Inte?�</p><p>�Nej. Inte det minsta. Eller r�ttare sagt � de mots�ttningar som finns �r m�jligen av juridisk karakt�r, men inte vad g�ller m�ls�ttning. Om den h�r Zalachenkoklubben existerar s� �r den inte bara en helt kriminell sammanslutning utan ocks� ett hot mot rikets s�kerhet. De m�ste stoppas och de ansvariga st�llas till svars. P� den punkten borde du och jag vara �verens?�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Jag har f�rst�tt att du k�nner till mer om den h�r historien �n n�gon annan. Vi f�resl�r att du delar med dig av din kunskap. Om detta vore en regulj�r polisutredning kring ett vanligt brott skulle f�runders�kningsledaren kunna besluta att kalla dig till f�rh�r. Men det h�r �r som du f�rst�r en extrem situation.�</p><p>Mikael satt tyst och �verv�gde situationen en kort stund.</p><p>�Och vad f�r jag i geng�ld om jag samarbetar?�</p><p>�Ingenting. Jag k�psl�r inte med dig. Om du vill publicera i morgon bitti s� g�r du det. Jag t�nker inte bli inblandad i n�gon kohandel som kan vara konstitutionellt tveksam. Jag ber dig att samarbeta f�r nationens b�sta.�</p><p>�Ingenting kan vara r�tt mycket�, sa Mikael Blomkvist. �L�t mig f�rklara en sak � jag �r skitf�rbannad. Jag �r s� f�rbannad p� staten och regeringen och S�po och dessa j�vla skitst�vlar som helt utan grund sp�rrat in en 12-�rig flicka p� mentalsjukhus och sedan sett till att omyndigf�rklara henne.�</p><p>�Lisbeth Salander har blivit ett regerings�rende�, sa statsministern och log faktiskt. �Mikael, jag �r personligen mycket uppr�rd �ver vad som har h�nt henne. Och tro mig d� jag s�ger att de ansvariga kommer att st�llas till svars. Men innan vi kan g�ra det s� m�ste vi veta vilka som �r ansvariga.�</p><p>�Du har dina problem. Mitt problem �r att jag vill ha Lisbeth Salander frik�nd och myndigf�rklarad.�</p><p>�Det kan jag inte hj�lpa dig med. Jag st�r inte �ver lagen och kan inte dirigera vad �klagare och domstolar beslutar. Hon m�ste bli frik�nd i en domstol.�</p><p>�Okej�, sa Mikael Blomkvist. �Du vill ha ett samarbete. Ge mig insyn i Edklinths utredning s� ska jag ber�tta n�r och vad jag t�nker publicera.�</p><p>�Jag kan inte ge dig den insynen. Det vore att placera mig sj�lv i samma f�rh�llande till dig som justitieministerns f�retr�dare en g�ng stod till en viss Ebbe Carlsson.�</p><p>�Jag �r inte Ebbe Carlsson�, sa Mikael lugnt.</p><p>�Jag har f�rst�tt det. D�remot kan f�rst�s Torsten Edklinth sj�lv avg�ra vad han kan dela med sig av inom ramen f�r sitt uppdrag.�</p><p>�Hmm�, sa Mikael Blomkvist. �Jag vill veta vem Evert Gullberg var.�</p><p>En tystnad uppstod i soffgruppen.</p><p>�Evert Gullberg var f�rmodligen m�ng�rig chef f�r den avdelning inom RPS/S�k som du kallar f�r Zalachenkoklubben�, sa Edklinth.</p><p>Statsministern tittade skarpt p� Edklinth.</p><p>�Jag tror att han redan vet detta�, sa Edklinth urs�ktande.</p><p>�Det st�mmer�, sa Mikael. �Han b�rjade p� S�po p� 1950-talet och blev chef f�r n�got som kallas f�r Sektionen f�r s�rskild analys p� 1960-talet. Det var han som hade hand om hela Zalachenkoaff�ren.�</p><p>Statsministern skakade p� huvudet.</p><p>�Du vet mer �n du borde veta. Jag skulle bra g�rna vilja veta hur du har listat ut det. Men jag t�nker inte fr�ga.�</p><p>�Jag har h�l i min story�, sa Mikael. �Jag vill t�ppa igen de h�len. Ge mig information s� ska jag inte s�tta krokben f�r er.�</p><p>�Som statsminister kan jag inte l�mna ut den informationen. Och Torsten Edklinth balanserar p� en mycket slak lina om han g�r det.�</p><p>�Snacka inte skit. Jag vet vad ni vill ha. Du vet vad jag vill ha. Om ni ger mig information s� kommer jag att behandla er som k�llor, med all den anonymitet som det inneb�r. Missf�rst� mig inte, jag kommer att ber�tta sanningen som jag uppfattar den i mitt reportage. Om du �r inblandad s� kommer jag att h�nga ut dig och se till att du aldrig n�gonsin blir �tervald. Men i nul�get har jag inte orsak att tro att s� �r fallet.�</p><p>Statsministern sneglade p� Edklinth. Efter en kort stund nickade han. Mikael tog det som ett tecken p� att statsministern just hade beg�tt ett lagbrott � om �n av det mer akademiska slaget � och gett sitt tysta medgivande till att Mikael skulle f� ta del av sekretesskyddad information.</p><p>�Det h�r kan l�sas ganska enkelt�, sa Edklinth. �Jag �r enmansutredare och best�mmer sj�lv vilka medarbetare jag rekryterar till utredningen. Du kan inte vara anst�lld av utredningen eftersom det skulle inneb�ra att du tvingades underteckna en tystnadsf�rs�kran. Men jag kan anlita dig som extern konsult.�</p><empty-line/><p>Erika Bergers liv hade fyllts av o�ndliga m�ten och arbete dygnet runt d� hon f�tt kliva i avlidne chefredakt�r H�kan Moranders skor. Hon k�nde sig st�ndigt of�rberedd, otillr�cklig och oinsatt.</p><p>Det var f�rst p� onsdagskv�llen, n�stan tv� veckor efter att Mikael Blomkvist gett henne Henry Cortez researchmapp om styrelseordf�rande Magnus Borgsj�, som Erika hade tid att ta sig an problemet. N�r hon slog upp mappen ins�g hon att hennes senf�rdighet �ven berodde p� att hon faktiskt inte ville ta itu med �rendet. Hon visste redan att hur hon �n skulle hantera det s� skulle det sluta med katastrof.</p><p>Hon kom hem till villan i Saltsj�baden ovanligt tidigt vid sjutiden p� kv�llen, st�ngde av larmet i hallen och konstaterade f�rv�nat att hennes make Greger Backman inte var hemma. Det tog henne en stund att komma ih�g att hon hade pussat honom extra ordentligt p� morgonen d�rf�r att han skulle �ka till Paris f�r att h�lla n�gra f�rel�sningar och att han inte skulle vara tillbaka f�rr�n till helgen. Hon ins�g att hon inte hade en aning om vem han skulle f�rel�sa f�r, vad f�rel�sningen skulle handla om eller n�r den hade blivit aktuell.</p><p><emphasis>Allts�, f�rl�t, men jag har f�rlagt min make.</emphasis> Hon k�nde sig som en figur i en bok av doktor Richard Schwartz och undrade om hon beh�vde hj�lp av en psykoterapeut.</p><p>Hon gick upp till �verv�ningen, tappade upp badvatten och kl�dde av sig. Hon tog researchmappen med sig till badkaret och tillbringade den n�stkommande halvtimmen med att l�sa igenom hela storyn. D� hon var f�rdig kunde hon inte l�ta bli att le. Henry Cortez skulle bli en formidabel murvel. Han var 26 �r och hade arbetat p� <emphasis>Millennium</emphasis> i fyra �r, sedan han kom ut fr�n journalistutbildningen. Hon k�nde en viss stolthet. Hela storyn om toalettstolarna och Borgsj� hade <emphasis>Millenniums</emphasis> signum fr�n b�rjan till slut och varje rad var dokumenterad.</p><p>Men hon k�nde sig ocks� dyster till mods. Magnus Borgsj� var en bra m�nniska som hon faktiskt tyckte om. Han var l�gm�ld, lyh�rd, hade charm och k�ndes prestigel�s. Dessutom var han hennes chef och arbetsgivare. <emphasis>J�vla Borgsj�. Hur fan kunde du vara s� j�vla dum.</emphasis></p><p>Hon funderade en stund p� om det kunde finnas alternativa kopplingar eller f�rmildrande omst�ndigheter och visste redan att det inte skulle g� att bortf�rklara.</p><p>Hon placerade researchmappen p� f�nsterbr�dan och str�ckte ut sig i badkaret och funderade.</p><p>Att <emphasis>Millennium</emphasis> skulle publicera storyn var ofr�nkomligt. Hade hon sj�lv fortfarande varit chefredakt�r f�r tidningen skulle hon inte ha tvekat en sekund, och det faktum att <emphasis>Millennium</emphasis> hade l�ckt storyn till henne i f�rv�g var bara en personlig gest som markerade att <emphasis>Millennium</emphasis> i g�rligaste m�n ville mildra skadeverkningarna f�r henne personligen. Om situationen varit den omv�nda � om SMP hade hittat motsvarande skit om <emphasis>Millennium</emphasis>s styrelseordf�rande (vilket f�r all del r�kade vara Erika Berger) s� skulle hon inte heller ha tvekat om huruvida det skulle publiceras eller inte.</p><p>Publiceringen skulle skada Magnus Borgsj� allvarligt. Det allvarliga var egentligen inte att hans f�retag Vitavara AB best�llt toalettstolar fr�n ett f�retag i Vietnam som fanns p� FN:s svarta lista �ver f�retag som exploaterar barnarbetare � och i det h�r fallet dessutom slavarbetskraft i form av straff�ngar. Och s�kerligen skulle n�gra av dessa straff�ngar kunna definieras som politiska f�ngar. Det allvarliga var att Magnus Borgsj� k�nde till dessa f�rh�llanden och �nd� valt att forts�tta att best�lla toalettstolar fr�n Fong Soo Industries. Det var en girighet som i k�lvattnet av andra gangsterkapitalister, som Skandias avg�ngne vd, inte gick hem hos svenska folket.</p><p>Magnus Borgsj� skulle givetvis h�vda att han inte k�nt till f�rh�llandena p� Fong Soo, men Henry Cortez hade god dokumentation i det avseendet och i det �gonblick Borgsj� f�rs�kte dra den valsen skulle han dessutom avsl�jas som l�gnare. I juni 1997 hade n�mligen Magnus Borgsj� rest till Vietnam f�r att underteckna de f�rsta kontrakten. Han hade vid det tillf�llet tillbringat tio dagar i Vietnam och bland annat bes�kt f�retagets fabriker. Om han f�rs�kte p�st� att han aldrig begrep att flera av de arbetare som fanns p� fabriken bara var 12�13 �r s� skulle han framst� som en idiot.</p><p>Fr�gan om Borgsj�s eventuella brist p� kunskap avgjordes d�refter helt i och med att Henry Cortez kunde bevisa att FN:s kommission mot barnarbete 1999 hade infogat Fong Soo Industries p� listan �ver f�retag som utnyttjar barnarbetskraft. Detta hade d�refter blivit f�rem�l f�r tidningsartiklar samt att tv� av varandra oberoende ideella organisationer mot barnarbete, d�ribland den internationellt prestigefulla International Joint Effort Against Child Labour i London, hade skrivit en rad brev till f�retag som lade best�llningar hos Fong Soo. Inte mindre �n sju brev hade skickats till Vitavara AB. Tv� av dessa brev var adresserade till Magnus Borgsj� personligen. Organisationen i London hade med gl�dje l�mnat dokumentationen till Henry Cortez och samtidigt p�pekat att Vitavara AB inte vid n�got tillf�lle hade svarat p� breven.</p><p>D�remot hade Magnus Borgsj� rest till Vietnam ytterligare tv� g�nger, 2001 och 2004, f�r att f�rnya kontrakten. Detta utgjorde d�dsst�ten. Alla m�jligheter f�r Borgsj� att h�nvisa till okunnighet upph�rde d�rmed.</p><p>Den medieuppm�rksamhet som skulle f�lja kunde bara leda till en sak. Om Borgsj� var klok gjorde han avb�n och avgick fr�n sina styrelseposter. Om han satte sig till motv�rn skulle han f�rintas i processen.</p><p>Huruvida Borgsj� var eller inte var styrelseordf�rande i Vitavara AB brydde sig inte Erika Berger om. Det allvarliga f�r hennes vidkommande var att han �ven var ordf�rande f�r SMP. Publiceringen innebar att han skulle tvingas avg�. I en tid d� tidningen balanserade p� avgrunden och ett f�rnyelsearbete inletts, hade inte SMP r�d att h�lla sig med en ordf�rande med tvivelaktig vandel. Tidningen skulle lida skada. F�ljaktligen m�ste han bort fr�n SMP.</p><p>F�r Erika Bergers vidkommande uppstod d�rmed tv� alternativa handlingslinjer.</p><p>Antingen kunde hon g� till Borgsj�, l�gga korten p� bordet och visa dokumentationen och d�rigenom f�rm� honom att sj�lv dra slutsatsen att han m�ste avg� innan storyn publicerades.</p><p>Eller, om han trilskades, skulle hon blixtsammankalla styrelsen och informera om l�get och tvinga styrelsen att ge honom sparken. Och om styrelsen inte gick p� den linjen s� skulle hon sj�lv med omedelbar verkan tvingas avg� som chefredakt�r f�r SMP.</p><p>N�r Erika Berger hade funderat s� l�ngt var badvattnet kallt. Hon duschade och torkade sig och gick till sovrummet och satte p� sig en morgonrock. D�refter lyfte hon mobilen och ringde Mikael Blomkvist. Hon fick inget svar. Ist�llet gick hon ned till bottenv�ningen f�r att s�tta p� kaffet och f�r f�rsta g�ngen sedan hon b�rjat p� SMP unders�ka om det eventuellt gick n�gon film p� TV som hon kunde koppla av framf�r.</p><p>N�r hon passerade �ppningen till vardagsrummet k�nde hon en skarp sm�rta i foten och tittade ned och uppt�ckte att hon bl�dde kraftigt. Hon tog ytterligare ett steg och sm�rtan skar genom hela foten. Hon hoppade p� ett ben till en antik stol och satte sig. Hon lyfte foten och uppt�ckte till sin f�rf�ran att en glassk�rva hade tr�ngt in i hennes trampdyna under h�len. F�rst blev hon matt. Sedan st�lsatte hon sig och fattade tag i glasbiten och drog ut den. Det gjorde helvetiskt ont och blod formligen v�llde ut ur s�ret.</p><p>Hon slet upp en byr�l�da i hallen d�r hon hade scarfar och handskar och m�ssor. Hon hittade en scarf som hon snabbt lindade runt foten och kn�t �t h�rt. Den r�ckte inte och hon f�rst�rkte med ytterligare ett improviserat f�rband. Blodfl�det minskade n�got.</p><p>Hon tittade h�pet p� den blodiga glasbiten. <emphasis>Hur har den hamnat d�r?</emphasis> Sedan uppt�ckte hon flera glasbitar p� hallgolvet. <emphasis>Vad i helvete</emphasis><emphasis>�</emphasis> Hon reste sig och kastade en blick in i vardagsrummet och s�g att det stora perspektivf�nstret med utsikt mot Saltsj�n var krossat och att hela golvet var fyllt av glassplitter.</p><p>Hon backade till ytterd�rren och satte p� sig promenadskorna hon hade sparkat av sig d� hon kom hem. Det vill s�ga, hon satte p� sig den ena skon och satte ned den skadade fotens t�r i den andra och hoppade mer eller mindre enbent in i vardagsrummet och betraktade f�r�delsen.</p><p>Sedan uppt�ckte hon tegelstenen mitt p� vardagsrumsbordet.</p><p>Hon linkade fram till altand�rren och gick ut p� bakg�rden.</p><p>N�gon hade sprejat ett ord p� fasaden i meterh�ga bokst�ver.</p><empty-line/><p>Klockan var strax efter nio p� kv�llen d� Monica Figuerola h�ll upp bild�rren f�r Mikael Blomkvist. Hon gick runt bilen och satte sig i f�rars�tet.</p><p>�Ska jag skjutsa hem dig eller vill du bli avsl�ppt n�gon annanstans?�</p><p>Mikael Blomkvist tittade tomt framf�r sig.</p><p>��rligt talat � jag vet inte riktigt var jag befinner mig. Jag har aldrig pressat en statsminister f�rr.�</p><p>Monica Figuerola skrattade till.</p><p>�Du sk�tte dina kort r�tt bra�, sa hon. �Jag hade ingen aning om att du hade en s�dan talang f�r bluffpoker.�</p><p>�Jag menade vartenda ord.�</p><p>�Jo, men det jag syftade p� var att du l�tsades veta en hel del mer �n du i sj�lva verket vet. Det begrep jag n�r jag ins�g hur du hade identifierat mig.�</p><p>Mikael vred huvudet och tittade p� hennes profil.</p><p>�Du tog mitt bilnummer d� jag satt i backen utanf�r din bostad.�</p><p>Han nickade.</p><p>�Du fick det att framst� som om du visste vad som diskuterats p� statsministerns kansli.�</p><p>�Varf�r sa du ingenting?�</p><p>Hon gav honom ett snabbt �gonkast och sv�ngde ut p� Grev Turegatan.</p><p>�Spelets regler. Jag borde inte ha placerat mig d�r. Men det fanns inget annat st�lle d�r jag kunde parkera. Du h�ller j�rnkoll p� omgivningen, eller hur?�</p><p>�Du satt med en karta i frams�tet och pratade i telefon. Jag tog bilnumret och kollade rutinm�ssigt. Jag kollar alla bilar som jag reagerar p�. Det �r oftast nitlotter. I ditt fall uppt�ckte jag att du jobbade p� S�po.�</p><p>�Jag h�ll koll p� M�rtensson. Sedan uppt�ckte jag att du hade koll p� honom genom Susanne Linder p� Milton Security.�</p><p>�Armanskij har satt henne p� att dokumentera vad som h�nder kring min l�genhet.�</p><p>�Och eftersom hon f�rsvann in i din port s� antar jag att Armanskij har placerat n�gon form av dold �vervakning i din l�genhet.�</p><p>�Det st�mmer. Vi har en utm�rkt video p� hur de bryter sig in och g�r igenom mina papper. M�rtensson hade en portabel fotokopieringsapparat med sig. Har ni identifierat M�rtenssons kumpan?�</p><p>�Han �r oviktig. L�ssmed med ett kriminellt f�rflutet som f�rmodligen f�r betalt f�r att �ppna din d�rr.�</p><p>�Namn?�</p><p>�K�llskydd?�</p><p>�Sj�lvklart.�</p><p>�Lars Faulsson. 47 �r. Kallas Falun. D�md f�r en kassask�pskupp p� 1980-talet och lite annat sm�tt och gott. Har en butik vid Norrtull.�</p><p>�Tack.�</p><p>�Men l�t oss spara hemligheterna till m�tet i morgon.�</p><p>M�tet hade avslutats i en �verenskommelse som innebar att Mikael Blomkvist skulle bes�ka f�rfattningsskyddet n�stkommande dag f�r att inleda ett informationsutbyte. Mikael funderade. De passerade just Sergels torg.</p><p>�Vet du vad? Jag �r d�dligt hungrig. Jag �t sen lunch vid tv�tiden i eftermiddags och hade t�nkt fixa pasta d� jag kom hem och blev upplockad av dig. Har du �tit?�</p><p>�Ett tag sedan.�</p><p>�K�r oss till n�gon krog d�r man kan f� anst�ndig mat.�</p><p>�All mat �r anst�ndig.�</p><p>Han sneglade p� henne.</p><p>�Jag trodde att du var en s�dan d�r h�lsokostfanatiker.�</p><p>�Nej, jag �r tr�ningsfanatiker. Om man tr�nar s� kan man �ta vad man vill. Inom rimliga gr�nser, vill s�ga.�</p><p>Hon bromsade in p� Klarabergsviadukten och �verv�gde alternativen. Ist�llet f�r att sv�nga ned mot S�dermalm fortsatte hon rakt fram till Kungsholmen.</p><p>�Jag vet inte hur krogarna �r p� S�der, men jag k�nner till en utm�rkt bosnisk krog vid Fridhemsplan. Deras burek �r fantastisk.�</p><p>�L�ter bra�, sa Mikael Blomkvist.</p><empty-line/><p>Lisbeth Salander klickade fram bokstav f�r bokstav i sin redog�relse. Hon hade arbetat i genomsnitt fem timmar varje dygn. Hon formulerade sig exakt. Hon var mycket noga med att m�rka alla detaljer som kunde anv�ndas mot henne.</p><p>Det faktum att hon var inl�st hade blivit en v�lsignelse. Hon kunde arbeta n�rhelst hon var ensam i rummet och hon fick alltid en f�rvarning om att st�da bort handdatorn d� hon h�rde skrammel fr�n nyckelknippan eller en nyckel som sattes i l�set.</p><cite><p>[D� jag var p� v�g att l�sa Bjurmans stuga utanf�r Stallarholmen anl�nde Carl-Magnus Lundin och Sonny Nieminen p� motorcyklar. Eftersom de f�rg�ves hade s�kt mig en tid p� uppdrag av Zalachenko/Niedermann var de f�rv�nade att se mig p� platsen. Magge Lundin klev av motorcykeln och f�rklarade att �jag tror att flatan beh�ver lite kuk�. B�de han och Nieminen upptr�dde s� hotfullt att jag var tvungen att till�mpa n�dv�rnsr�tten. Jag l�mnade platsen p� Lundins motorcykel som jag sedan �vergav vid m�ssan i �lvsj�.]</p></cite><p>Hon l�ste igenom stycket och nickade godk�nt. Det fanns ingen orsak att dessutom ber�tta att Magge Lundin hade kallat henne hora och att hon i och med detta hade b�jt sig ned och plockat upp Sonny Nieminens P-83 Wanad och bestraffat Lundin genom att skjuta honom i foten. Det kunde polisen f�rmodligen r�kna ut, men det var deras sak att bevisa att s� var fallet. Hon �mnade inte underl�tta deras arbete genom att erk�nna n�got som skulle f�ranleda f�ngelsestraff f�r grov misshandel.</p><p>Texten hade vuxit till motsvarande trettiotre sidor och hon n�rmade sig slutet. Hon var i vissa partier synnerligen sparsam med detaljer och �gnade stor omsorg om att inte vid n�got tillf�lle f�rs�ka presentera n�gon bevisning som kunde styrka n�got av de m�nga p�st�enden hon framf�rde. Hon gick s� l�ngt att hon m�rkade vissa uppenbara bevis och ist�llet skruvade in texten p� n�sta l�nk i h�ndelsekedjan.</p><p>Hon funderade en stund och scrollade tillbaka och l�ste igenom texten i det avsnitt d�r hon redogjorde f�r advokat Nils Bjurmans grova och sadistiska v�ldt�kt. Det var det avsnitt hon hade lagt mest tid p� och ett av de f� partier som hon hade omformulerat flera g�nger innan hon var n�jd med slutresultatet. Avsnittet omfattade nitton rader i skildringen. Hon redogjorde sakligt f�r hur han hade slagit henne, vr�kt ned henne p� mage p� s�ngen, tejpat igen hennes mun och handbojat henne. Hon fastslog d�refter att han utf�rt upprepade sexuella v�ldshandlingar mot henne, vilka under nattens g�ng omfattade b�de anal och oral penetration. Hon redogjorde vidare f�r hur han vid ett tillf�lle under v�ldt�kten hade lindat ett kl�desplagg � hennes egen t-tr�ja � runt hennes hals och strypt henne under s� l�ng stund att hon tillf�lligt f�rlorat medvetandet. D�refter f�ljde ytterligare n�gra rader text d�r hon identifierade de redskap han anv�nt under v�ldt�kten, vilket inkluderade en kort piska, en analplugg, en grov dildo och kl�mmor som han f�st p� hennes br�stv�rtor.</p><p>Hon rynkade pannan och studerade texten. Till sist lyfte hon den elektroniska pennan och knackade fram ytterligare n�gra rader text.</p><cite><p>[Under ett tillf�lle d� jag fortfarande hade munnen igentejpad kommenterade Bjurman det faktum att jag hade ett flertal tatueringar och piercningar, d�ribland en ring i v�nster br�stv�rta. Han fr�gade om jag gillade att bli piercad och l�mnade d�refter rummet en kort stund. Han �terkom med en knappn�l som han tryckte genom min h�gra br�stv�rta.]</p></cite><p>Efter att ha l�st igenom den nya texten nickade hon godk�nnande. Den byr�kratiska tonen gav texten en s� surrealistisk pr�gel att den framstod som en orimlig fantasi.</p><p>Storyn l�t helt enkelt inte trov�rdig.</p><p>Vilket var Lisbeth Salanders avsikt.</p><p>I det �gonblicket h�rde hon skrammel fr�n Securitasvaktens nyckelknippa. Hon kn�ppte omedelbart av handdatorn och placerade den i nischen p� baksidan av s�ngbordet. Det var Annika Giannini. Hon rynkade �gonbrynen. Klockan var efter nio p� kv�llen och Giannini brukade inte dyka upp s� sent.</p><p>�Hej Lisbeth.�</p><p>�Hej.�</p><p>�Hur m�r du?�</p><p>�Jag �r inte f�rdig �n.�</p><p>Annika Giannini suckade.</p><p>�Lisbeth � de har fastst�llt r�tteg�ngsdatum till den 13 juli.�</p><p>�Det �r okej.�</p><p>�Nej, det �r inte okej. Tiden rinner iv�g och du anf�rtror dig inte �t mig. Jag b�rjar frukta att jag gjorde ett kolossalt misstag som �tog mig att vara din advokat. Om vi ska ha minsta chans s� m�ste du lita p� mig. Vi m�ste samarbeta.�</p><p>Lisbeth studerade Annika Giannini en l�ng stund. Till sist lutade hon huvudet bak�t och tittade upp i taket.</p><p>�Jag vet hur vi ska g�ra nu�, sa hon. �Jag har f�rst�tt Mikaels plan. Och han har r�tt.�</p><p>�Jag �r inte s� s�ker p� det�, sa Annika.</p><p>�Men jag �r s�ker.�</p><p>�Polisen vill f�rh�ra dig igen. En Hans Faste fr�n Stockholm.�</p><p>�L�t honom f�rh�ra mig. Jag kommer inte att s�ga ett ord.�</p><p>�Du m�ste komma med en redog�relse.�</p><p>Lisbeth tittade skarpt p� Annika Giannini.</p><p>�Jag upprepar. Vi ska inte s�ga ett ord till polisen. N�r vi kommer till den d�r r�tteg�ngssalen ska �klagaren inte ha en stavelse fr�n n�got f�rh�r att falla tillbaka p�. Allt de ska ha �r den redog�relse som jag nu h�ller p� att formulera och som i stora partier kommer att framst� som orimlig. Och den ska de f� n�gra dagar f�re r�tteg�ngen.�</p><p>�Och n�r ska du s�tta dig med en penna och formulera den redog�relsen?�</p><p>�Du kommer att f� den om n�gra dagar. Men den ska inte g� till �klagaren f�rr�n strax f�re r�tteg�ngen.�</p><p>Annika Giannini s�g tveksam ut. Lisbeth gav henne pl�tsligt ett f�rsiktigt skevt leende.</p><p>�Du pratar om f�rtroende. Kan jag lita p� dig?�</p><p>�Naturligtvis.�</p><p>�Okej, kan du smuggla in en handdator till mig s� att jag kan h�lla kontakt med folk via internet?�</p><p>�Nej. Naturligtvis inte. Om det uppt�cktes skulle jag bli �talad och f�rlora min advokatlicens.�</p><p>�Men om n�gon annan smugglar in en s�dan dator till mig, skulle du anm�la det till polisen?�</p><p>Annika h�jde �gonbrynen.</p><p>�Om jag inte k�nner till den ��</p><p>�Men om du k�nner till den. Hur skulle du agera?�</p><p>Annika funderade l�nge.</p><p>�Jag skulle blunda. Hur s�?�</p><p>�Den h�r hypotetiska datorn kommer snart att skicka ett hypotetiskt mail till dig. N�r du l�st det vill jag att du bes�ker mig igen.�</p><p>�Lisbeth ��</p><p>�V�nta. Det �r s� h�r. �klagaren k�r med en m�rkt kortlek. Jag befinner mig i underl�ge hur jag �n b�r mig �t och avsikten med r�tteg�ngen �r att f� mig intagen p� sluten psykiatrisk v�rd.�</p><p>�Jag vet.�</p><p>�Om jag ska �verleva m�ste jag ocks� sl�ss med ojusta metoder.�</p><p>Till sist nickade Annika Giannini.</p><p>�D� du kom till mig f�rsta g�ngen s� hade du en h�lsning fr�n Mikael Blomkvist. Han sa att han hade ber�ttat det mesta f�r dig med n�gra undantag. Ett undantag var de f�rdigheter han uppt�ckt hos mig d� vi var i Hedestad.�</p><p>�Ja.�</p><p>�Det han syftade p� �r att jag �r j�vligt bra p� datorer. S� bra att jag kan l�sa och kopiera vad som st�r i �klagare Ekstr�ms dator.�</p><p>Annika Giannini bleknade.</p><p>�Du kan inte bli inblandad i det. Du kan allts� inte anv�nda det materialet i r�tteg�ngen�, sa Lisbeth.</p><p>�Nej, knappast.�</p><p>�Allts� k�nner du inte till det.�</p><p>�Okej.�</p><p>�D�remot kan n�gon annan, l�t s�ga din bror, publicera valda delar av det materialet. Det m�ste du v�ga in d� du planerar v�r strategi inf�r r�tteg�ngen.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Annika, den h�r r�tteg�ngen kommer att handla om vem som anv�nder de tuffaste metoderna.�</p><p>�Jag vet.�</p><p>�Jag �r n�jd med dig som min advokat. Jag litar p� dig och jag beh�ver din hj�lp.�</p><p>�Hmm.�</p><p>�Men om du s�tter dig p� tv�ren f�r att jag ocks� anv�nder oetiska metoder s� kommer vi att f�rlora r�tteg�ngen.�</p><p>�Ja.�</p><p>�Och i s� fall vill jag veta det nu. D� m�ste jag avskeda dig och skaffa mig en annan advokat.�</p><p>�Lisbeth, jag kan inte beg� lagbrott.�</p><p>�Du ska inte beg� n�got brott. Men du m�ste blunda f�r att jag g�r det. Kan du g�ra det?�</p><p>Lisbeth Salander v�ntade t�lmodigt i n�stan en minut innan Annika Giannini nickade.</p><p>�Bra. L�t mig ber�tta huvuddragen i vad min redog�relse kommer att inneh�lla.�</p><p>De pratade i tv� timmar.</p><empty-line/><p>Monica Figuerola hade haft r�tt i att den bosniska restaurangens burek var fantastisk. Mikael Blomkvist sneglade f�rsiktigt p� henne d� hon �terkom fr�n ett toalettbes�k. Hon r�rde sig graci�st som en balettdans�s, men hade en kropp som � Mikael kunde inte hj�lpa att han blev fascinerad. Han undertryckte en impuls att str�cka fram handen och k�nna p� hennes benmuskler.</p><p>�Hur l�nge har du tr�nat?� undrade han.</p><p>�Sedan jag var ton�ring.�</p><p>�Och hur m�nga timmar i veckan l�gger du ned p� tr�ningen?�</p><p>�Tv� timmar om dagen. Ibland tre.�</p><p>�Varf�r? Jag menar, jag begriper varf�r man tr�nar, men ��</p><p>�Du tycker att det �r �verdrivet.�</p><p>�Jag vet inte riktigt vad jag menade.�</p><p>Hon log och verkade inte alls irriterad av hans fr�gor.</p><p>�Du kanske bara �r irriterad �ver att se en tjej med muskler och tycker att det �r avt�ndande och ofeminint?�</p><p>�Nej. Inte alls. Det passar dig p� n�got s�tt. Du �r v�ldigt sexig.�</p><p>Hon skrattade igen.</p><p>�Jag h�ller p� att tr�na ned mig nu. F�r tio �r sedan k�rde jag stenh�rd body building. Det var kul. Men nu m�ste jag vara f�rsiktig s� att inte alla muskler f�rvandlas till fett och jag blir plufsig. S� numera lyfter jag skrot en g�ng i veckan och �gnar resten av tiden �t l�ptr�ning, badminton, simning eller n�got s�dant. Det �r mera motion �n r�tr�ning.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Orsaken till att jag tr�nar �r att det �r sk�nt. Det �r ett vanligt fenomen bland extremtr�nare. Kroppen utvecklar ett sm�rtstillande medel som man blir beroende av. Efter ett tag f�r man abstinens om man inte springer varje dag. Det �r en enorm kick av v�lbefinnande att ge precis allt. N�stan lika h�ftigt som bra sex.�</p><p>Mikael skrattade.</p><p>�Du borde b�rja tr�na sj�lv�, sa hon. �Du fyller ut i midjan.�</p><p>�Jag vet�, sa han. �Ett st�ndigt d�ligt samvete. Jag f�r ryck ibland och b�rjar springa och blir av med ett par kilo och sedan blir jag upptagen med n�got och hinner inte g�ra det p� en m�nad eller tv�.�</p><p>�Du har varit r�tt upptagen de senaste m�naderna.�</p><p>Han blev pl�tsligt allvarlig. Sedan nickade han.</p><p>�Jag har l�st en massa om dig de senaste tv� veckorna. Du kl�dde polisen med flera h�stl�ngder d� du sp�rade Zalachenko och identifierade Niedermann.�</p><p>�Lisbeth Salander var snabbare.�</p><p>�Hur bar du dig �t f�r att hitta till Gosseberga?�</p><p>Mikael ryckte p� axlarna.</p><p>�Vanlig research. Det var inte jag som hittade honom utan v�r redaktionssekreterare, eller numera chefredakt�r Malin Eriksson som lyckades gr�va fram honom genom bolagsregistret. Han satt i styrelsen f�r Zalachenkos f�retag KAB.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Varf�r blev du S�poaktivist?� undrade han.</p><p>�Tro det eller ej, men jag �r faktiskt n�got s� otidsenligt som en demokrat. Jag menar att polisen beh�vs och att en demokrati beh�ver ett politiskt skyddsv�rn. D�rf�r �r jag mycket stolt �ver att f� arbeta �t f�rfattningsskyddet.�</p><p>�Hmm�, sa Mikael Blomkvist.</p><p>�Du gillar inte S�kerhetspolisen.�</p><p>�Jag gillar inte institutioner som st�r �ver normal parlamentarisk kontroll. Det �r en inbjudan till maktmissbruk alldeles oavsett hur goda intentionerna �r. Varf�r �r du intresserad av antikens gudstro?�</p><p>Hon h�jde �gonbrynen.</p><p>�Du satt och l�ste en bok med den titeln i min trappuppg�ng.�</p><p>�Ja visst ja. �mnet fascinerar mig.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Jag �r intresserad av ganska mycket. Jag har pluggat juridik och statskunskap under tiden som jag har varit polis. Och innan dess l�ste jag b�de id�historia och filosofi.�</p><p>�Har du inga svaga sidor?�</p><p>�Jag l�ser inte sk�nlitteratur, g�r aldrig p� bio och tittar bara p� nyheter p� TV. Du d�. Varf�r blev du journalist?�</p><p>�F�r att det finns institutioner som S�po d�r det saknas parlamentarisk insyn och som m�ste avsl�jas med j�mna mellanrum.�</p><p>Mikael log.</p><p>��rligt talat, jag vet inte riktigt. Men egentligen �r svaret detsamma som ditt. Jag tror p� en konstitutionell demokrati, och den m�ste stundom v�rnas.�</p><p>�Som du gjorde med finansmannen Hans-Erik Wennerstr�m.�</p><p>�N�got �t det h�llet.�</p><p>�Du �r ogift. H�nger du ihop med Erika Berger?�</p><p>�Erika Berger �r gift.�</p><p>�Okej. S� alla rykten om er �r bara trams. Har du flickv�n?�</p><p>�Ingen stadig.�</p><p>�S� de ryktena �r ocks� sanna.�</p><p>Mikael ryckte p� axlarna och log igen.</p><empty-line/><p>Chefredakt�r Malin Eriksson tillbringade kv�llen till l�ngt in p� sm�timmarna vid k�ksbordet i hemmet i �rsta. Hon satt b�jd �ver utskrifter av <emphasis>Millenniums</emphasis> budget och var s� upptagen att pojkv�nnen Anton efterhand gav upp f�rs�ken att f�ra ett normalt samtal med henne. Han diskade, lagade en sen nattmacka och gjorde kaffe. D�refter l�mnade han henne i fred och satte sig framf�r en TV-repris av <emphasis>CSI</emphasis>.</p><p>Malin Eriksson hade aldrig tidigare i sitt liv �gnat sig �t n�got mer avancerat �n en hush�llsbudget, men hon hade suttit tillsammans med Erika Berger och m�nadsbokslut och hon begrep principerna. Nu hade hon pl�tsligt blivit chefredakt�r och med detta kom �ven budgetansvar. N�gon g�ng efter midnatt beslutade hon att vad som �n h�nde skulle hon vara tvungen att f� en bisittare som hon kunde bolla med. Ingela Oscarsson som sk�tte bokf�ringen en dag i veckan hade inget eget budgetansvar och var inte det minsta behj�lplig d� det g�llde att fatta beslut om hur mycket en frilansare kunde avl�nas med eller om de hade r�d att k�pa en ny laserskrivare utanf�r den summa som var avsatt f�r tekniska f�rb�ttringar. Det var i praktiken en l�jlig situation � <emphasis>Millennium</emphasis> gick till och med med vinst, men gjorde det d�rf�r att Erika Berger st�ndigt hade balanserat p� nollbudget. En s� enkel sak som en ny f�rglaserskrivare f�r 45&#x2008;000 kronor fick bli en svartvit skrivare f�r 8&#x2008;000 kronor.</p><p>En sekund avundades hon Erika Berger. P� SMP hade hon en budget d�r en s�dan utgift skulle betraktas som kaffepengar.</p><p><emphasis>Millenniums</emphasis> ekonomiska l�ge hade varit gott p� den senaste �rsst�mman, men �verskottet i budgeten stammade huvudsakligen fr�n f�rs�ljningen av Mikael Blomkvists bok om Wennerstr�maff�ren. Det �verskott som avsatts f�r investeringar krympte orov�ckande snabbt. En bidragande orsak var de utgifter som Mikael dragit p� sig i samband med Salanderhistorien. <emphasis>Millennium</emphasis> hade inte de resurser som fordrades f�r att h�lla en medarbetare p� l�pande budget med allehanda utgifter i form av hyrbilar, hotellrum, taxiresor, ink�p av researchmaterial och mobiltelefoner och liknande.</p><p>Malin okejade en faktura fr�n frilansaren Daniel Olofsson i G�teborg. Hon suckade. Mikael Blomkvist hade godk�nt en summa av 14&#x2008;000 kronor f�r en veckas research till en story som inte ens skulle publiceras. Ers�ttning till en Idris Ghidi i G�teborg ingick i budgeten f�r arvode till anonyma k�llor som inte fick namnges, vilket innebar att revisorn skulle kritisera avsaknaden av kvitton och att det fick bli ett �rende som m�ste godk�nnas av ett styrelsebeslut. <emphasis>Millennium</emphasis> betalade dessutom ett arvode till Annika Giannini, som visserligen skulle f� pengar fr�n det allm�nna men som i alla fall beh�vde kontanter att betala t�gbiljetter och annat med.</p><p>Hon lade ifr�n sig pennan och betraktade de slutsummor som hon adderat fram. Mikael Blomkvist hade h�nsynsl�st br�nt �ver 150&#x2008;000 kronor p� Salanderstoryn, helt utanf�r budget. S� kunde det inte forts�tta.</p><p>Hon ins�g att hon var tvungen att prata med honom.</p><empty-line/><p>Erika Berger tillbringade kv�llen p� akuten p� Nacka sjukhus ist�llet f�r i TV-soffan. Glasbiten hade skurit in s� djupt att bl�dningen inte upph�rde och vid unders�kningen visade det sig att en avbruten spets av glasbiten fortfarande satt fast inne i hennes h�l och m�ste avl�gsnas. Hon fick lokalbed�vning och d�refter syddes s�ret med tre stygn.</p><p>Erika Berger svor sig igenom sjukhusbes�ket och f�rs�kte med j�mna mellanrum ringa till �msom Greger Backman och �msom Mikael Blomkvist. Varken hennes �kta man eller hennes �lskare behagade dock svara. Vid tiotiden p� kv�llen hade hon foten i ett kraftigt bandage. Hon fick l�na kryckor och tog taxi hem igen.</p><p>Hon �gnade en stund �t att linkande p� fot och t�spets sopa rent p� vardagsrumsgolvet och best�lla ett nytt f�nster fr�n Glasakuten. Hon hade tur. Det hade varit en lugn kv�ll i city och Glasakuten anl�nde inom tjugo minuter. Sedan hade hon otur. Vardagsrumsf�nstret var s� stort att det glaset inte fanns i lager. Hantverkaren erbj�d sig att provisoriskt t�cka f�nstret med plywood, vilket hon tacksamt accepterade.</p><p>Medan plywood sattes p� plats ringde hon till jourhavande p� det privata s�kerhetsf�retaget NIP, vilket skulle uttydas Nacka Integrated Protection, och fr�gade varf�r i helvete husets p�kostade inbrottslarm inte hade utl�sts d� n�gon singlade en tegelsten genom det st�rsta f�nstret i den 250 kvadratmeter stora villan.</p><p>En bil fr�n NIP kom f�r att titta p� saken och det konstaterades att den tekniker som installerat larmet flera �r tidigare tydligen hade gl�mt att koppla in tr�darna fr�n f�nstren i vardagsrummet.</p><p>Erika Berger var m�ll�s.</p><p>NIP erbj�d sig att �tg�rda saken redan n�stkommande morgon. Erika svarade att de inte skulle g�ra sig besv�r. Hon ringde ist�llet till Milton Securitys nattjour och f�rklarade sin bel�genhet och att hon ville ha ett komplett larmpaket s� snart som m�jligt. <emphasis>Ja, jag vet att kontrakt m�ste skrivas, men s�g till Dragan Armanskij att Erika Berger ringde och se till att larm installeras p� morgonen.</emphasis></p><p>Till sist ringde hon �ven till polisen. Hon fick beskedet att det inte fanns n�gon bil tillg�nglig som kunde avvaras f�r att ta upp anm�lan. Hon fick r�det att v�nda sig till n�rpolisstationen n�sta dag. <emphasis>Tack. Fuck off.</emphasis></p><p>D�refter satt hon ensam och kokade en l�ng stund innan adrenalinhalten b�rjade sjunka och hon ins�g att hon skulle sova ensam i en olarmad k�k samtidigt som n�gon som kallade henne hora och visade v�ldstendenser str�k omkring i terr�ngen.</p><p>En kort stund undrade hon om hon borde �ka in till stan och tillbringa natten p� hotell, men Erika Berger var nu en g�ng f�r alla en s�dan m�nniska som ogillade att bli utsatt f�r hotelser och �n mer ogillade att b�ja sig f�r hot. <emphasis>Ska fan till att l�ta n�gon j�vla skith�g k�ra ut mig ur mitt hem</emphasis>.</p><p>D�remot vidtog hon vissa enkla f�rsiktighets�tg�rder.</p><p>Mikael Blomkvist hade ber�ttat f�r henne hur Lisbeth Salander hade hanterat seriem�rdaren Martin Vanger med en golfklubba. Hon gick f�ljaktligen ut i garaget och �gnade tio minuter �t att leta reda p� sin golfbag som hon inte hade sett p� s� d�r femton �r. Hon valde den j�rnklubba som hade b�st schwung och placerade denna p� bekv�mt avst�nd fr�n s�ngen i sovrummet. Hon placerade en putter i hallen och en annan j�rnklubba i k�ket. Hon h�mtade en hammare fr�n verktygsl�dan i k�llaren och placerade den i badrummet intill sovrummet.</p><p>Hon plockade upp sin t�rgassprej fr�n axelremsv�skan och st�llde burken p� nattduksbordet. Slutligen letade hon r�tt p� en gummikil, st�ngde sovrumsd�rren och kilade fast den. D�refter hoppades hon n�stan att den j�vla idiot som kallade henne hora och smashade hennes f�nster skulle vara dum nog att �terkomma under natten.</p><p>N�r hon k�nde sig n�jaktigt f�rskansad var klockan ett p� natten. Hon skulle vara p� SMP klockan �tta. Hon konsulterade sin kalender och konstaterade att hon hade fyra m�ten inbokade med start klockan tio. Hennes fot �mmade kraftigt och hon haltade p� t�. Hon kl�dde av sig och kr�p ned i s�ngen. Hon �gde inget nattlinne och undrade om hon borde s�tta p� sig en t-tr�ja eller n�got, men eftersom hon hade sovit naken sedan hon var ton�ring s� beslutade hon att en tegelsten genom vardagsrumsf�nstret inte skulle f� �ndra p� hennes privata vanor.</p><p>D�refter l�g hon f�rst�s vaken och grubblade.</p><p><emphasis>Hora</emphasis>.</p><p>Hon hade f�tt nio mail som alla inneh�ll ordet hora och som tycktes komma fr�n olika k�llor inom media. Det f�rsta hade kommit fr�n hennes egen redaktion, men avs�ndaren var falsk.</p><p>Hon klev upp ur s�ngen och h�mtade sin nya Dell laptop som hon f�tt i och med anst�llningen p� SMP.</p><p>Det f�rsta mailet � som ocks� var det mest vulg�ra och hotfulla och d�r det f�reslogs att hon skulle bli knullad med en skruvmejsel � hade kommit den 16 maj, tio dagar tidigare.</p><p>Mail tv� hade kommit tv� dagar senare, den 18 maj.</p><p>D�refter en veckas uppeh�ll innan e-breven b�rjade komma p� nytt, nu med en periodicitet p� ungef�r tjugofyra timmar. D�refter attacken mot hennes hem. <emphasis>Hora</emphasis>.</p><p>Under tiden hade Eva Carlsson p� kulturen f�tt tokiga mail som Erika sj�lv till synes var upphovsman till. Och om Eva Carlsson f�tt tokig e-post s� var det fullt m�jligt att brevskrivaren hade varit flitig p� andra h�ll ocks� � att andra m�nniskor f�tt post fr�n �henne� som hon inte k�nde till.</p><p>Det var en obehaglig tanke.</p><p>Det mest orov�ckande var dock attacken mot huset i Saltsj�baden.</p><p>Den innebar att n�gon hade gjort sig besv�r med att ta sig dit, lokalisera hennes bostad och kasta en tegelsten genom f�nstret. Angreppet var f�rberett � angriparen hade plockat med sig en sprejflaska med f�rg. I n�sta �gonblick blev hon iskall n�r hon ins�g att hon m�jligen borde infoga ytterligare en attack i f�rteckningen. Hennes bil hade f�tt samtliga fyra d�ck punkterade d� hon hade �vernattat med Mikael Blomkvist p� Hilton vid Slussen.</p><p>Slutsatsen var lika obehaglig som uppenbar. Hon hade en stalker efter sig.</p><p>N�gonstans d�rute fanns nu en person som av ok�nd anledning �gnade sig �t att trakassera Erika Berger.</p><p>Att Erikas hem utsattes f�r en attack var begripligt � det l�g d�r det l�g och var sv�rt att g�mma eller flytta. Men om hennes bil utsattes f�r en attack d� den stod parkerad p� en slumpvis vald gata p� S�dermalm innebar det att hennes stalker alltid fanns i hennes omedelbara n�rhet.</p></section><section><title><p>KAPITEL 18: TORSDAG 2 JUNI</p></title><p>Erika Berger vaknade fem �ver nio av att mobilen ringde.</p><p>�God morgon, fr�ken Berger. Dragan Armanskij. Jag har f�rst�tt att n�got h�nt under natten.�</p><p>Erika f�rklarade vad som hade h�nt och fr�gade om Milton Security kunde ers�tta Nacka Integrated Protection.</p><p>�Vi kan i varje fall installera ett larm som fungerar�, sa Armanskij sarkastiskt. �Problemet �r att den n�rmaste bil vi har nattetid �r Nacka centrum. Utryckningstid �r ungef�r trettio minuter. Om vi tar jobbet m�ste jag l�gga ut ditt hus p� entreprenad. Vi har ett samarbetsavtal med ett lokalt s�kerhetsf�retag, Adam S�kerhet i Fisks�tra, som har en utryckningstid p� tio minuter om allt fungerar.�</p><p>�Det �r b�ttre �n NIP som inte dyker upp alls.�</p><p>�Jag vill informera dig om att det �r ett familjef�retag, best�ende av pappa, tv� s�ner och ett par kusiner. Greker, bra folk, jag k�nner pappan sedan m�nga �r. De har t�ckning cirka 320 dagar per �r. Dagar d� de inte har m�jlighet, p� grund av semestrar eller annat, kommer att meddelas i f�rv�g och d� �r det v�r bil i Nacka som g�ller.�</p><p>�Det funkar f�r mig.�</p><p>�Jag kommer att skicka en person nu p� f�rmiddagen. Han heter David Rosin och �r redan p� v�g ut till dig. Han kommer att g�ra en s�kerhetsanalys. Han beh�ver dina nycklar om du inte �r hemma och han m�ste ha ditt tillst�nd att g� igenom huset fr�n golv till vind. Han kommer att fotografera ditt hus, tomten och den n�rmaste omgivningen.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Rosin �r mycket erfaren och vi kommer att l�mna ett f�rslag p� s�kerhets�tg�rder. Vi kommer att ha en plan klar om n�gra dagar. Det omfattar �verfallslarm, brands�kerhet, utrymning och intr�ngsskydd.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Om n�got h�nder vill vi ocks� att du ska veta vad du ska g�ra under de tio minuter det tar f�r bilen fr�n Fisks�tra att n� fram till dig.�</p><p>�Ja.�</p><p>�Redan i eftermiddag kommer vi att installera larmet. D�refter m�ste vi underteckna ett kontrakt.�</p><p>Omedelbart efter samtalet med Dragan Armanskij ins�g Erika att hon hade f�rsovit sig. Hon lyfte mobilen och ringde till redaktionssekreterare Peter Fredriksson och f�rklarade att hon gjort sig illa och bad honom att avboka ett m�te klockan tio.</p><p>�M�r du inte bra?� undrade han.</p><p>�Jag har skurit s�nder foten�, sa Erika. �Jag haltar in s� fort jag kommit i ordning.�</p><p>Hon b�rjade med att g� till toaletten som l�g i anslutning till sovrummet. Sedan kl�dde hon sig i svarta byxor och l�nade en toffel fr�n sin man som hon kunde anv�nda f�r den skadade foten. Hon valde en svart blus och h�mtade kavajen. Innan hon plockade bort gummitriangeln fr�n sovrumsd�rren bev�pnade hon sig med t�rgaspatronen.</p><p>Hon gick vaksamt genom huset och satte p� kaffebryggaren. Hon �t frukost vid k�ksbordet, hela tiden uppm�rksam p� ljud i omgivningen. Hon hade precis h�llt upp en p�t�r d� David Rosin fr�n Milton Security knackade p� d�rren.</p><empty-line/><p>Monica Figuerola promenerade till Bergsgatan och samlade sina fyra medarbetare till en tidig morgonkonferens.</p><p>�Vi har en deadline nu�, sa Monica Figuerola. �V�rt arbete m�ste vara klart till den 13 juli d� r�tteg�ngen mot Lisbeth Salander startar. Det betyder att vi har en dryg m�nad p� oss. L�t oss g�ra en avst�mning och besluta vilka saker som �r viktigast just nu. Vem vill b�rja?�</p><p>Berglund harklade sig.</p><p>�Den blonde mannen som tr�ffar M�rtensson. Vem �r han?�</p><p>Alla nickade. Konversationen kom ig�ng.</p><p>�Vi har bilder p� honom, men inte en aning om hur vi hittar honom. Vi kan inte g� ut med en efterlysning.�</p><p>�Gullberg d�? Det m�ste finnas en historia som g�r att sp�ra. Vi har honom inom Hemliga statspolisen fr�n b�rjan av 1950-talet till 1964 d� RPS/S�k grundades. Sedan f�rsvinner han in i bakgrunden.�</p><p>Figuerola nickade.</p><p>�Ska vi dra slutsatsen att Zalachenkoklubben var n�got som grundades 1964? L�ngt innan Zalachenko hade kommit hit, allts�.�</p><p>�Syftet m�ste ha varit n�got annat � en hemlig organisation inom organisationen.�</p><p>�Det var efter Wennerstr�m. Alla var paranoida.�</p><p>�En sorts hemlig spionpolis?�</p><p>�Det finns faktiskt paralleller utomlands. I USA skapades en s�rskild grupp interna spionj�gare inom CIA p� 1960-talet. Den leddes av en James Jesus Angleton och h�ll n�stan p� att sabotera hela CIA. Angletons g�ng var fanatiker och paranoida � de misst�nkte varenda kotte inom CIA f�r att vara rysk agent. En effekt var att CIA:s verksamhet i stora avsnitt paralyserades.�</p><p>�Men det �r spekulationer ��</p><p>�Var samlas gamla personalakter?�</p><p>�Gullberg finns inte i dem. Jag har redan kollat.�</p><p>�Men budgeten d�? En s�dan operation m�ste finansieras p� n�got s�tt ��</p><p>Diskussionen fortsatte fram till lunch d� Monica Figuerola urs�ktade sig och gick till gymmet f�r att f� vara i fred och fundera.</p><empty-line/><p>Erika Berger haltade in p� SMP:s redaktion f�rst vid lunchtid. Hon hade s� ont i foten att hon �verhuvudtaget inte kunde s�tta ned fotsulan. Hon hoppade bort till glasburen och sj�nk l�ttad ned i sin kontorsstol. Peter Fredriksson s�g henne fr�n sin plats vid centraldesken. Hon vinkade in honom.</p><p>�Vad har h�nt?� undrade han.</p><p>�Jag trampade p� en glasbit som gick av och fastnade inne i h�len.�</p><p>�Det var ju inte s� bra.�</p><p>�Nej. Det var inte bra. Peter, har det kommit n�gon ny konstig e-post till n�gon?�</p><p>�Inte vad jag har h�rt.�</p><p>�Okej. H�ll �ronen �ppna. Jag vill veta om det sker n�got udda kring SMP.�</p><p>�Hur menar du?�</p><p>�Jag �r r�dd f�r att det �r n�gon d�re som h�ller p� att skicka giftiga mail och som har utsett mig till sitt offer. Jag vill allts� veta om du snappar upp att n�got �r p� g�ng.�</p><p>�Den typ av mail som Eva Carlsson fick?�</p><p>�Vad som helst som �r udda. Sj�lv har jag f�tt en dr�s tokiga mail som anklagar mig f�r att vara lite av varje och ger f�rslag p� diverse perverterade saker som borde g�ras med mig.�</p><p>Peter Fredriksson mulnade.</p><p>�Hur l�nge har det p�g�tt?�</p><p>�Ett par veckor. Ber�tta nu. Vad ska det st� i tidningen i morgon?�</p><p>�Hmm.�</p><p>�Vad d� hmm?�</p><p>�Holm och chefen f�r r�ttsredaktionen �r p� krigsstigen.�</p><p>�Jaha. Varf�r det?�</p><p>�P� grund av Johannes Frisk. Du har f�rl�ngt hans vikariat och gett honom ett reportageuppdrag, och han vill inte ber�tta vad det handlar om.�</p><p>�Han f�r inte ber�tta vad det handlar om. Mina order.�</p><p>�Han s�ger det. Vilket betyder att Holm och r�ttsred �r irriterade p� dig.�</p><p>�Jag f�rst�r. S�tt upp ett m�te med r�ttsredaktionen klockan tre i eftermiddag s� ska jag f�rklara l�get.�</p><p>�Holm �r r�tt sur ��</p><p>�Jag �r r�tt sur p� Holm, s� det j�mnar ut sig.�</p><p>�Han �r s� sur att han klagat hos styrelsen.�</p><p>Erika tittade upp. <emphasis>Fan. Jag m�ste ta itu med Borgsj�.</emphasis></p><p>�Borgsj� kommer in i eftermiddag och vill ha ett m�te med dig. Jag misst�nker att det �r Holms f�rtj�nst.�</p><p>�Okej. Vilken tid?�</p><p>�Klockan tv�.�</p><p>Han b�rjade dra lunch-PM.</p><empty-line/><p>Doktor Anders Jbes�kte Lisbeth Salander under lunchen. Hon sk�t ifr�n sig en tallrik med landstingets gr�nsaksstuvning. Som alltid gjorde han en kort unders�kning av henne, men hon noterade att han hade slutat l�gga ned sin sj�l i unders�kningarna.</p><p>�Du �r frisk�, konstaterade han.</p><p>�Hmm. Du m�ste g�ra n�got �t maten p� det h�r st�llet.�</p><p>�Maten?�</p><p>�Kan du inte fixa en pizza eller n�got.�</p><p>�Ledsen. Budgeten r�cker inte till.�</p><p>�Jag misst�nkte det.�</p><p>�Lisbeth. Vi kommer att ha en stor genomg�ng av ditt h�lsotillst�nd i morgon ��</p><p>�Jag f�rst�r. Och jag �r frisk.�</p><p>�Du �r tillr�ckligt frisk f�r att kunna flyttas till Kronobergsh�ktet i Stockholm.�</p><p>Hon nickade.</p><p>�Jag skulle f�rmodligen kunna dra ut p� flytten ytterligare n�gon vecka, men mina kollegor kommer att b�rja undra.�</p><p>�G�r inte det.�</p><p>�S�kert?�</p><p>Hon nickade.</p><p>�Jag �r redo. Och det m�ste ske f�rr eller senare.�</p><p>Han nickade.</p><p>�D�s�, sa Anders Jonasson. �Jag kommer att ge gr�nt ljus f�r flytten i morgon. Det betyder att du troligen kommer att flyttas ganska omg�ende.�</p><p>Hon nickade.</p><p>�Det �r m�jligt att det blir aktuellt redan i helgen. Sjukhusledningen vill inte ha dig h�r.�</p><p>�Det f�rst�r jag.�</p><p>�Eh � allts�, din leksak ��</p><p>�Den kommer att finnas i h�lrummet bakom s�ngbordet.�</p><p>Hon pekade.</p><p>�Okej.�</p><p>De satt tysta en kort stund innan Anders Jonasson reste sig.</p><p>�Jag m�ste se till andra patienter som har st�rre behov av min hj�lp.�</p><p>�Tack f�r allt. Jag �r skyldig dig en tj�nst.�</p><p>�Jag har bara gjort mitt jobb.�</p><p>�Nej. Du har gjort betydligt mer. Det ska jag inte gl�mma.�</p><empty-line/><p>Mikael Blomkvist gick in i polishuset p� Kungsholmen genom porten p� Polhemsgatan. Monica Figuerola tog emot honom och ledsagade honom upp till f�rfattningsskyddets lokaler. De sneglade p� varandra under tystnad i hissen.</p><p>��r det s� klokt att jag visar mig h�r i polishuset?� undrade Mikael. �N�gon kan ju f� syn p� mig och b�rja undra.�</p><p>Monica Figuerola nickade.</p><p>�Det blir enda m�tet h�r. I framtiden kommer vi att tr�ffas i en liten kontorslokal vi hyrt vid Fridhemsplan. Vi f�r tillg�ng till den i morgon. Men det h�r �r okej. F�rfattningsskyddet �r en liten och n�stan sj�lvf�rs�rjande enhet som ingen annan p� RPS/S�k bryr sig om. Och vi finns p� ett helt annat v�ningsplan �n resten av S�po.�</p><p>Han nickade till Torsten Edklinth utan att skaka hand och h�lsade p� tv� medarbetare som uppenbarligen ingick i Edklinths utredning. De presenterade sig som Stefan och Anders. Mikael noterade att de inte n�mnde n�gra efternamn.</p><p>�Var b�rjar vi?� undrade Mikael.</p><p>�Vad s�gs om att b�rja med att h�lla upp lite kaffe � Monica?�</p><p>�Ja tack�, sa Monica Figuerola.</p><p>Mikael noterade att chefen f�r f�rfattningsskyddet tvekade en sekund innan han reste sig och h�mtade kaffekannan och tog den till konferensbordet d�r porslin redan var framdukat. Torsten Edklinth hade f�rmodligen avsett att Monica Figuerola skulle servera kaffet. Mikael konstaterade �ven att Edklinth log f�r sig sj�lv, vilket Mikael tolkade som ett gott tecken. Sedan blev han allvarlig.</p><p>�Jag vet �rligt talat inte hur jag ska hantera den h�r situationen. Att en journalist sitter med p� arbetsm�ten inom S�kerhetspolisen �r f�rmodligen unikt. Det vi talar om nu �r allts� s�dant som i m�nga avseenden �r hemligst�mplade uppgifter.�</p><p>�Jag �r inte intresserad av milit�ra hemligheter. Jag �r intresserad av Zalachenkoklubben.�</p><p>�Men vi m�ste hitta en balans. F�r det f�rsta ska medarbetarna h�r inte namnges i dina texter.�</p><p>�Okej.�</p><p>Edklinth tittade f�rv�nat p� Mikael Blomkvist.</p><p>�F�r det andra ska du inte prata med n�gon annan medarbetare �n mig och Monica Figuerola. Det �r vi som avg�r vad vi kan ber�tta f�r dig.�</p><p>�Om du har en l�ng lista p� krav s� borde du ha n�mnt dem i g�r.�</p><p>�I g�r hade jag inte hunnit t�nka igenom saken.�</p><p>�D� ska jag avsl�ja n�got f�r dig. Det h�r �r f�rmodligen f�rsta och enda g�ngen i min yrkesverksamma karri�r som jag kommer att sitta och ber�tta inneh�llet i en opublicerad story f�r en polis. S� f�r att citera dig � jag vet �rligt talat inte hur jag ska hantera den h�r situationen.�</p><p>En kort tystnad l�grade sig �ver bordet.</p><p>�Vi kanske ��</p><p>�Vad s�gs om ��</p><p>Edklinth och Monica Figuerola b�rjade prata samtidigt och tystnade.</p><p>�Jag �r ute efter Zalachenkoklubben. Ni vill �tala Zalachenkoklubben. L�t oss h�lla oss till det�, sa Mikael.</p><p>Edklinth nickade.</p><p>�Vad har ni?�</p><p>Edklinth f�rklarade vad Monica Figuerola och hennes g�ng hade gr�vt fram. Han visade bilden av Evert Gullberg tillsammans med spion�versten Stig Wennerstr�m.</p><p>�Bra. Jag vill ha en kopia av den bilden.�</p><p>�Den finns i �hl�n &amp; �kerlunds arkiv�, sa Monica Figuerola.</p><p>�Den finns p� bordet framf�r mig. Med text p� baksidan�, sa Mikael.</p><p>�Okej. Ge honom en kopia�, sa Edklinth.</p><p>�Det betyder att Zalachenko m�rdades av Sektionen.�</p><p>�Mord och sj�lvmord av en man som sj�lv var d�ende i cancer. Gullberg lever �nnu, men l�karna ger honom h�gst n�gra veckor. Han har s�dana hj�rnskador efter sj�lvmordsf�rs�ket att han i princip �r en gr�nsak.�</p><p>�Och han var den person som var huvudansvarig f�r Zalachenko d� han hoppade av.�</p><p>�Hur vet du det?�</p><p>�Gullberg tr�ffade statsminister Thorbj�rn F�lldin sex veckor efter Zalachenkos avhopp.�</p><p>�Kan du bevisa det?�</p><p>�Yep. Regeringskansliets bes�ksdiarium. Gullberg kom tillsammans med d�varande chefen f�r RPS/S�k.�</p><p>�Som numera �r avliden.�</p><p>�Men F�lldin lever och �r beredd att ber�tta om saken.�</p><p>�Har du ��</p><p>�Nej, jag har inte pratat med F�lldin. Men n�gon annan har gjort det. Jag kan inte namnge personen. K�llskydd.�</p><p>Mikael f�rklarade hur Thorbj�rn F�lldin hade reagerat p� informationen om Zalachenko och hur han hade �kt till Holland och intervjuat Janeryd.</p><p>�S� Zalachenkoklubben finns n�gonstans i det h�r huset�, sa Mikael och pekade p� bilden.</p><p>�Delvis. Vi tror att det �r en organisation inom organisationen. Zalachenkoklubben kan inte existera utan bist�nd fr�n nyckelpersoner h�r i huset. Men vi tror att den s� kallade Sektionen f�r s�rskild analys etablerade sig n�gonstans utanf�r huset.�</p><p>�S� det fungerar allts� s� att en person kan vara anst�lld av S�po, f� sin l�n av S�po och sedan i sj�lva verket rapportera till en annan arbetsgivare.�</p><p>�Ungef�r s�.�</p><p>�S� vem i huset hj�lper Zalachenkoklubben?�</p><p>�Det vet vi inte �n. Men vi har n�gra misst�nkta.�</p><p>�M�rtensson�, f�reslog Mikael.</p><p>Edklinth nickade.</p><p>�M�rtensson jobbar f�r S�po och n�r han beh�vs hos Zalachenkoklubben blir han frikopplad fr�n ordinarie jobb�, sa Monica Figuerola.</p><p>�Hur kan det ske rent praktiskt?�</p><p>�Mycket bra fr�ga�, sa Edklinth och log svagt. �Du skulle inte ha lust att b�rja jobba �t oss?�</p><p>�Aldrig i livet�, sa Mikael.</p><p>�Jag sk�mtar bara. Men det �r den naturliga fr�gan. Vi har en misst�nkt, men vi kan inte leda misstankarna i bevis �nnu.�</p><p>�L�t se � det m�ste vara n�gon med administrativa befogenheter.�</p><p>�Vi misst�nker kanslichefen Albert Shenke�, sa Monica Figuerola.</p><p>�Och nu kommer vi till den f�rsta st�testenen�, sa Edklinth. �Vi har gett dig ett namn, men uppgiften �r odokumenterad. Hur t�nker du f�rfara med den saken?�</p><p>�Jag kan inte publicera ett namn som jag inte har dokumentation p�. Om Shenke �r oskyldig kommer han att st�mma <emphasis>Millennium</emphasis> f�r f�rtal.�</p><p>�Bra. D� �r vi �verens. Det h�r samarbetet m�ste handla om f�rtroende oss emellan. Din tur. Vad har du?�</p><p>�Tre namn�, sa Mikael. �De tv� f�rsta var medlemmar i Zalachenkoklubben p� 1980-talet.�</p><p>Edklinth och Figuerola lystrade genast.</p><p>�Hans von Rottinger och Fredrik Clinton. Rottinger �r d�d. Clinton �r pension�r. Men b�gge ingick i kretsen n�rmast Zalachenko.�</p><p>�Och det tredje namnet�, bad Edklinth.</p><p>�Teleborian �r l�nkad till en person som heter <emphasis>Jonas</emphasis>. Vi k�nner inte till efternamnet men vi vet att han �r med i Zalachenkoklubben �rg�ng 2005 � Vi har faktiskt spekulerat lite om att det kan vara han som �r med M�rtensson p� bilderna fr�n Copacabana.�</p><p>�Och i vilket sammanhang har namnet Jonas dykt upp?�</p><p>�Lisbeth Salander har hackat Peter Teleborians dator, och vi kan f�lja korrespondens som visar hur Teleborian konspirerar med Jonas p� samma s�tt som han konspirerade med Bj�rck 1991. Han ger Teleborian instruktioner. Och nu kommer vi till den andra st�testenen�, sa Mikael och log mot Edklinth. �Jag kan dokumentera mina p�st�enden, men jag kan inte ge er dokumentationen utan att r�ja en k�lla. Ni f�r acceptera det jag s�ger.�</p><p>Edklinth s�g fundersam ut.</p><p>�N�gon kollega till Teleborian i Uppsala kanske�, undrade han. �Okej. Vi b�rjar med Clinton och von Rottinger. Ber�tta vad du vet.�</p><empty-line/><p>Styrelseordf�rande Magnus Borgsj� tog emot Erika Berger p� sitt rum intill styrelsens sammantr�desrum. Han s�g bekymrad ut.</p><p>�Jag h�rde att du gjort dig illa�, sa han och pekade p� hennes fot.</p><p>�Det g�r �ver�, sa Erika och lutade kryckorna mot hans skrivbord d� hon slog sig ned i hans bes�ksstol.</p><p>�Jaha, det �r ju bra. Erika, du har nu varit h�r i en m�nad och jag ville att vi skulle f� en chans att st�mma av. Hur k�nns det?�</p><p><emphasis>Jag m�ste diskutera Vitavara med honom. Men hur? N�r?</emphasis></p><p>�Jag har b�rjat f� grepp om l�get. Det finns tv� sidor. � ena sidan har SMP ekonomiska problem och budgeten h�ller p� att strypa tidningen. � andra sidan har SMP en otrolig m�ngd d�dk�tt p� redaktionen.�</p><p>�Finns det inga positiva sidor?�</p><p>�Jo. En massa rutinerade proffs som vet hur jobbet ska g�ras. Problemet �r att vi har andra som inte l�ter dem g�ra jobbet.�</p><p>�Holm har pratat med mig ��</p><p>�Jag vet.�</p><p>Borgsj� h�jde �gonbrynen.</p><p>�Han har en hel del synpunkter p� dig. S� gott som alla �r negativa.�</p><p>�Det �r okej. Jag har en hel del synpunkter p� honom ocks�.�</p><p>�Negativa? Det �r inte bra om ni inte kan arbeta ihop ��</p><p>�Jag har inga problem med att arbeta ihop med honom. D�remot har han problem med mig.�</p><p>Erika suckade.</p><p>�Han driver mig till vansinne. Holm �r rutinerad och tvekl�st en av de mest kompetenta nyhetschefer jag har sett. Samtidigt �r han en skitst�vel. Han intrigerar och spelar ut folk mot varandra. Jag har jobbat i media i tjugofem �r och aldrig st�tt p� en liknande m�nniska i chefsposition.�</p><p>�Han m�ste ha h�rda nypor f�r att klara av jobbet. Han �r pressad fr�n alla h�ll och kanter.�</p><p>�H�rda nypor � ja. Men det betyder inte att han m�ste vara en idiot. Holm �r dessv�rre en katastrof och ett av de viktigaste sk�len till att det �r s� gott som om�jligt att f� medarbetarna att bedriva teamwork. Han tycks tro att hans arbetsbeskrivning best�r i att h�rska genom att s�ndra.�</p><p>�H�rda ord.�</p><p>�Jag ger Holm en m�nad till att komma p� b�ttre tankar. Sedan lyfter jag bort honom som nyhetschef.�</p><p>�Det kan du inte g�ra. Ditt jobb best�r inte i att slita s�nder arbetsorganisationen.�</p><p>Erika tystnade och studerade styrelseordf�randen.</p><p>�F�rl�t att jag p�pekar det, men det var exakt det som du anst�llde mig f�r. Vi har till och med formulerat ett kontrakt som ger mig fria h�nder att genomf�ra de redaktionella f�r�ndringar som jag anser n�dv�ndiga. Min arbetsbeskrivning best�r i att f�rnya tidningen och det kan jag bara g�ra genom att f�r�ndra organisationen och arbetsrutinerna.�</p><p>�Holm har vigt sitt liv �t SMP.�</p><p>�Jo. Och han �r 58 �r gammal och ska g� i pension om sex �r och jag har inte r�d att ha honom som belastning under den tiden. Missf�rst� mig inte, Magnus. Fr�n och med det �gonblick jag satte mig i glasburen d�rnere s� best�r min livsuppgift i att h�ja SMP:s kvalit� och h�ja upplagan. Holm har att v�lja mellan att g�ra saker p� mitt s�tt eller g�ra n�got annat. Jag kommer att k�ra �ver precis vem som helst som st�r i v�gen f�r den m�ls�ttningen eller som p� annat s�tt skadar SMP.�</p><p><emphasis>Fan � jag m�ste ta det h�r med Vitavara. Borgsj� kommer att f� sparken</emphasis>.</p><p>Borgsj� log pl�tsligt.</p><p>�Jag tror minsann att du ocks� har h�rda nypor.�</p><p>�Ja, det har jag, och i det h�r fallet �r det beklagligt eftersom det faktiskt inte borde beh�vas. Mitt jobb �r att g�ra en bra tidning och det kan jag bara g�ra om jag har en ledning som fungerar och medarbetare som trivs.�</p><p>Efter m�tet med Borgsj� haltade Erika tillbaka till glasburen. Hon k�nde sig obehaglig till mods. Hon hade pratat med Borgsj� i fyrtiofem minuter utan att med ett enda ord f�ra Vitavara p� tal. Med andra ord hade hon inte varit s�rskilt rak eller �rlig mot honom.</p><p>D� Erika Berger �ppnade sin dator hade hon f�tt ett mail fr�n &lt;MikBlom@millennium.nu&gt;. Eftersom hon mycket v�l visste att n�gon s�dan e-postadress inte existerade p� <emphasis>Millennium</emphasis> hade hon inga sv�righeter att r�kna ut att det var ett nytt livstecken fr�n hennes cyber stalker. Hon �ppnade mailet.</p><cite><p>[TROR DU ATT BORGSJ� SKA KUNNA R�DDA DIG, DIN LILLA HORA? HUR K�NNS DET I FOTEN?]</p></cite><p>Hon h�jde blicken och tittade spontant ut �ver redaktionen. Hennes blick f�ll p� Holm. Han tittade p� henne. Sedan nickade han mot henne och log.</p><p><emphasis>Det �r n�gon p� SMP som skriver mailen</emphasis>, t�nkte Erika.</p><empty-line/><p>M�tet p� f�rfattningsskyddet avslutades inte f�rr�n efter klockan fem. De kom �verens om att h�lla ett nytt m�te n�sta vecka och att Mikael Blomkvist skulle v�nda sig till Monica Figuerola om han beh�vde f� kontakt med RPS/S�k innan dess. Mikael tog sin datorv�ska och reste sig.</p><p>�Hur hittar jag ut h�rifr�n?� undrade han.</p><p>�Du f�r nog inte springa omkring p� egen hand�, sa Edklinth.</p><p>�Jag tar ut honom�, sa Monica Figuerola. �Dr�j n�gra minuter s� f�r jag plocka ihop p� mitt rum.�</p><p>De gjorde s�llskap genom Kronobergsparken mot Fridhemsplan.</p><p>�S� vad h�nder nu?� undrade Mikael.</p><p>�Vi h�ller kontakt�, sa Monica Figuerola.</p><p>�Jag b�rjar tycka om att ha kontakt med S�po�, sa Mikael och log mot henne.</p><p>�Har du lust att �ta middag senare i kv�ll?�</p><p>�Bosniska restaurangen igen?�</p><p>�N�, jag har inte r�d att �ta ute varje kv�ll. Jag t�nkte snarare n�got enkelt hemma hos mig.�</p><p>Hon stannade och log mot honom.</p><p>�Vet du vad jag skulle vilja g�ra just nu?� sa Monica Figuerola.</p><p>�Nej.�</p><p>�Jag har lust att ta hem dig nu och kl� av dig.�</p><p>�Det h�r kan bli kr�ngligt.�</p><p>�Jag vet. Jag t�nker inte precis ber�tta f�r min chef.�</p><p>�Vi vet inte hur den h�r storyn kommer att utvecklas. Vi kan hamna p� motsatta sidor av barrikaden.�</p><p>�Jag tar risken. Kommer du frivilligt eller m�ste jag boja dig?�</p><p>Han nickade. Hon tog honom under armen och styrde mot Pontonj�rgatan. De var nakna inom trettio sekunder efter att de st�ngt hennes l�genhetsd�rr.</p><empty-line/><p>David Rosin, s�kerhetskonsult p� Milton Security, v�ntade p� Erika Berger d� hon kom hem vid sjutiden p� kv�llen. Hennes fot �mmade kraftigt och hon linkade in i k�ket och sj�nk ned p� n�rmaste stol. Han hade bryggt kaffe och serverade henne.</p><p>�Tack. Ing�r kaffekokning i Miltons serviceavtal?�</p><p>Han log artigt. David Rosin var en rundn�tt man i 50-�rs�ldern med ett r�tt haksk�gg.</p><p>�Tack f�r att jag fick l�na k�ket under dagen.�</p><p>�Det var det minsta jag kunde erbjuda. Hur �r l�get?�</p><p>�Under dagen har v�ra tekniker varit h�r och installerat ett riktigt larm. Jag ska visa hur det fungerar alldeles strax. Jag har ocks� g�tt igenom din bostad fr�n k�llare till vind och tittat p� omgivningarna. Det som h�nder nu �r att jag kommer att diskutera din situation med kollegor p� Miltons, och om n�gra dagar kommer vi att ha en analys som vi vill g� igenom med dig. Men i v�ntan p� det finns en del saker vi b�r diskutera.�</p><p>�Okej.�</p><p>�F�r det f�rsta m�ste vi underteckna lite formalia. Det slutgiltiga kontraktet ska vi formulera senare � det beror p� vilka tj�nster vi kommer �verens om � men h�r finns en dokumentation p� att du ger Milton Security i uppdrag att installera det larm vi har installerat under dagen. Det �r ett �msesidigt standardkontrakt som inneb�r att vi p� Milton st�ller vissa krav p� dig och att vi �l�gger oss vissa saker, d�ribland tystnadsplikt och liknande.�</p><p>�Ni st�ller krav p� mig?�</p><p>�Ja. Ett larm �r ett larm och betyder ingenting om det st�r en tokig m�nniska med ett automatvapen i ditt vardagsrum. Om det ska vara meningsfullt med s�kerhet s� inneb�r det att vi vill att du och din make ska t�nka p� vissa saker och g�ra vissa rutin�tg�rder. Jag ska g� igenom punkterna med dig.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Jag ska inte f�regripa den slutliga analysen, men s� h�r uppfattar jag det allm�nna l�get. Du och din make bor i en villa. Ni har strand p� baksidan av huset och n�gra f� stora villor i den n�rmaste omgivningen. S� vitt jag kunnat se har dina grannar inte s�rskilt bra uppsikt �ver ditt hus, det �r relativt isolerat.�</p><p>�Det st�mmer.�</p><p>�Det betyder att en inkr�ktare har goda m�jligheter att n�rma sig din bostad utan att bli observerad.�</p><p>�Grannarna till h�ger �r bortresta stora delar av �ret, och till v�nster bor ett �ldre par som l�gger sig ganska tidigt.�</p><p>�Precis. Dessutom v�nder husen gavlarna mot varandra. Det finns f� f�nster och liknande. Om en inkr�ktare g�r in p� din tomt � det tar fem sekunder att sv�nga av fr�n v�gen och komma till baksidan av huset � s� upph�r insynen helt. Baksidan �r omg�rdad av en stor h�ck, garage och en stor frist�ende byggnad.�</p><p>�Det �r min makes atelj�.�</p><p>�Han �r konstn�r, har jag f�rst�tt.�</p><p>�Det st�mmer. Vidare?�</p><p>�Den inkr�ktare som krossade f�nstret och sprejade p� fasaden kunde g�ra det helt ost�rt. M�jligen tog han en risk att ljudet av krossat glas kunde ha h�rts och att n�gon reagerat, men huset �r vinklat och ljudet f�ngas upp av fasaden.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Den andra biten �r att du har ett stort hus p� cirka 250 kvadrat och d�rtill kommer vind och k�llare. Det �r elva rum f�rdelat p� tv� v�ningar.�</p><p>�Huset �r ett monster. Det �r Gregers f�r�ldrahem som han fick �verta.�</p><p>�Det finns ocks� m�ngder av olika s�tt att ta sig in i huset. Via entr�d�rren, via altanen p� baksidan, via verandan p� �verv�ningen och via garaget. Dessutom finns f�nster p� bottenv�ningen och sex k�llarf�nster som var helt olarmade. Slutligen kan jag bryta mig in genom att anv�nda brandstegen p� baksidan av huset och g� in genom takluckan till vinden som bara �r s�krad med en hasp.�</p><p>�Det l�ter som om det �r sv�ngd�rrar in i bostaden. Vad ska vi g�ra?�</p><p>�Det larm vi har installerat under dagen �r provisoriskt. Vi ska komma tillbaka n�sta vecka och g�ra en ordentlig installation med larm p� varje f�nster p� bottenv�ningen och i k�llaren. Det �r allts� ditt intr�ngsskydd i h�ndelse av att du och din make �r bortresta.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Men det aktuella l�get har uppst�tt p� grund av att du uts�tts f�r ett direkt hot fr�n en specifik individ. Det �r betydligt allvarligare. Vi vet inte ett dugg om vem den personen �r, vilka motiv han har och hur l�ngt han �r beredd att g�, men vi kan dra vissa slutsatser. Om det bara handlade om anonym hatpost skulle vi g�ra en l�gre hotbed�mning, men i det h�r fallet handlar det om en person som faktiskt har gjort sig besv�r med att �ka till din bostad � och det �r r�tt l�ng v�g till Saltsj�baden � och genomf�ra ett attentat. Det �r synnerligen illavarslande.�</p><p>�Det h�ller jag med om.�</p><p>�Jag har pratat med Armanskij under dagen och vi �r �verens om att det finns en klar och tydlig hotbild.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Till dess att vi vet mer om den som hotar m�ste vi ta det s�kra f�r det os�kra.�</p><p>�Vilket betyder ��</p><p>�F�r det f�rsta. Det larm vi har installerat under dagen inneh�ller tv� komponenter. Dels ett vanligt intr�ngslarm som �r p� d� du inte �r hemma, dels ett r�relsedetektorlarm f�r underv�ningen som du m�ste s�tta p� d� du befinner dig p� �verv�ningen p� n�tterna.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Det inneb�r kr�ngel eftersom du m�ste st�nga av larmet varje g�ng du g�r ned till bottenv�ningen.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�F�r det andra har vi bytt ut din sovrumsd�rr i dag.�</p><p>�Bytt sovrumsd�rren?�</p><p>�Ja. Vi har installerat en s�kerhetsd�rr i st�l. Oroa dig inte, den �r vitm�lad och ser ut som en vanlig sovrumsd�rr. Skillnaden �r att d�rren automatiskt g�r i l�s d� du st�nger den. F�r att �ppna d�rren fr�n insidan beh�ver du bara trycka ned handtaget som p� vilken d�rr som helst. Men f�r att �ppna d�rren utifr�n m�ste du sl� en tresiffrig kod p� en platta som sitter direkt p� handtaget.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Om du blir antastad i hemmet har du allts� ett s�kert rum du kan barrikadera dig i. Det �r stabila v�ggar och det kommer att ta en bra stund att bryta ned den d�rren �ven om man har verktyg till hands. F�r det tredje ska vi installera kamera�vervakning som inneb�r att du kan se vad som h�nder p� bakg�rden och p� bottenv�ningen d� du befinner dig i sovrummet. Det sker senare i veckan samtidigt som vi installerar r�relsedetektorer utanf�r huset.�</p><p>�Suck. Det l�ter som om sovrummet inte kommer att vara en s� romantisk plats i framtiden.�</p><p>�Det �r en liten monitor. Vi kan bygga in den i en garderob eller i ett sk�p s� du inte beh�ver ha den framme.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Senare i veckan vill jag byta d�rrar i arbetsrummet och i ett rum h�r nere ocks�. Om n�got h�nder s� ska du snabbt kunna s�ka skydd och l�sa d�rren medan du v�ntar p� assistans.�</p><p>�Ja.�</p><p>�Om du utl�ser inbrottslarmet av misstag s� ska du omedelbart ringa till Miltons larmcentral och avboka utryckningen. F�r att avboka m�ste du kunna uppge ett l�senord som finns registrerat hos oss. Om du gl�mmer l�senordet sker utryckningen i alla fall och d� kommer du att debiteras en summa pengar.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�F�r det fj�rde finns nu �verfallslarm p� fyra st�llen h�r i huset. H�r nere i k�ket, i hallen, i ditt arbetsrum p� �verv�ningen och i ert sovrum. �verfallslarmet best�r av tv� knappar som du trycker in samtidigt och h�ller intryckta i tre sekunder. Du kan g�ra det med en hand, men du kan inte g�ra det av misstag.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Om �verfallslarmet g�r inneb�r det tre saker. F�r det f�rsta rycker Miltons ut med bilar som kommer hit. Den n�rmaste bilen kommer fr�n Adam S�kerhet i Fisks�tra. Det �r tv� stadiga knektar som �r h�r inom tio till tolv minuter. Det andra �r att en bil fr�n Miltons kommer ned fr�n Nacka. D�r �r utryckningstiden i b�sta fall tjugo men troligare tjugofem minuter. F�r det tredje larmas polisen automatiskt. Det kommer med andra ord flera bilar till platsen med n�gra minuters mellanrum.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Ett �verfallslarm g�r inte att avboka p� samma s�tt som du kan avboka intr�ngslarmet. Du kan allts� inte ringa och s�ga att det var ett misstag. �ven om du m�ter oss p� uppfarten och s�ger att det var ett misstag s� kommer polisen att g� in i huset. Vi vill vara s�kra p� att ingen h�ller en pistol mot din makes huvud eller n�got s�dant. �verfallslarmet ska du endast anv�nda d� det verkligen �r fara p� f�rde.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Det beh�ver inte vara ett fysiskt �verfall. Det kan vara att n�gon f�rs�ker bryta sig in eller dyker upp p� bakg�rden eller liknande. Om du k�nner dig det minsta hotad s� ska du anv�nda larmet, men du ska g�ra det med omd�me.�</p><p>�Jag lovar.�</p><p>�Jag noterar att du har golfklubbor placerade lite h�r och var i huset.�</p><p>�Ja. Jag sov h�r ensam i g�r natt.�</p><p>�Sj�lv skulle jag ha tagit in p� hotell. Jag har inga problem med att du vidtar f�rsiktighets�tg�rder p� egen hand. Men jag hoppas att du har klart f�r dig att med en golfklubba kan du med l�tthet sl� ihj�l en angripare.�</p><p>�Hmm.�</p><p>�Och om du g�r det s� kommer du med st�rsta sannolikhet att bli �talad f�r dr�p. Om du uppger att du st�llt golfklubborna d�r i akt och mening att bev�pna dig s� kan det till och med rubriceras som mord.�</p><p>�S� jag ska allts� ��</p><p>�S�g inget. Jag vet vad du t�nker s�ga.�</p><p>�Om n�gon �verfaller mig s� t�nker jag nog sl� in skallen p� den m�nniskan.�</p><p>�Jag f�rst�r dig. Men hela po�ngen med att anlita Milton Security �r att du ska ha alternativ till det. Du ska kunna p�kalla hj�lp och framf�r allt ska du inte hamna i en situation d�r du m�ste sl� in skallen p� n�gon.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Och vad g�r du f�rresten med golfklubborna om han kommer med ett skjutvapen? Det s�kerhet handlar om �r att ligga ett steg f�re den som vill dig illa.�</p><p>�Hur g�r jag det om jag har en stalker efter mig?�</p><p>�Du ser till att han aldrig har en chans att komma dig inp� livet. I nul�get �r det s� att vi inte kommer att vara klara med installationerna h�r f�rr�n om ett par dagar, och d�refter m�ste vi ocks� ha ett samtal med din make. Han m�ste vara lika s�kerhetsmedveten som du.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Till dess vill jag egentligen inte att du ska bo h�r.�</p><p>�Jag har ingen m�jlighet att flytta n�gonstans. Min make �r hemma om ett par dagar. Men b�de han och jag reser ganska ofta och �r ensamma h�r tidvis.�</p><p>�Jag f�rst�r. Men det h�r handlar bara om n�gra dagar till dess att vi har alla installationer p� plats. Finns det ingen bekant du kan bo hos?�</p><p>Erika funderade ett �gonblick p� Mikael Blomkvists l�genhet men kom ih�g att det inte var n�gon bra id�.</p><p>�Tack � men jag vill nog bo h�r hemma.�</p><p>�Jag var r�dd f�r det. I s� fall vill jag att du ska ha s�llskap h�r under resten av veckan.�</p><p>�Hmm.�</p><p>�Har du n�gon bekant som kan komma och bo hos dig?�</p><p>�S�kert. Men inte halv �tta p� kv�llen om en galen m�rdare stryker omkring p� bakg�rden.�</p><p>David Rosin funderade en stund.</p><p>�Okej. Har du n�got emot att ha s�llskap av en medarbetare p� Miltons? Jag kan ringa ett samtal och h�ra om en tjej som heter Susanne Linder �r ledig i kv�ll. Hon skulle s�kert inte ha n�got emot att tj�na n�gra extra hundralappar vid sidan om.�</p><p>�Vad kostar det?�</p><p>�Det f�r du g�ra upp med henne. Det �r allts� utanf�r alla formella avtal. Men jag vill faktiskt inte att du ska vara ensam.�</p><p>�Jag �r inte m�rkr�dd.�</p><p>�Det tror jag inte heller. D� skulle du inte ha sovit h�r i g�r natt. Men Susanne Linder �r dessutom f�re detta polis. Och det �r bara h�gst tillf�lligt. Om vi ska arrangera livvaktsskydd s� blir det en helt annan sak � och det blir r�tt dyrt.�</p><p>David Rosins allvarliga tonl�ge p�verkade henne. Erika Berger ins�g pl�tsligt att han satt och nyktert diskuterade m�jligheten att det f�rel�g ett hot mot hennes liv. Var det �verdrivet? Skulle hon avf�rda hans professionella oro? Varf�r hade hon i s� fall alls ringt Milton Security och bett dem installera ett larm?</p><p>�Okej. Ring henne. Jag b�ddar i g�strummet.�</p><empty-line/><p>Det var f�rst vid tiotiden p� kv�llen som Monica Figuerola och Mikael Blomkvist svepte lakan omkring sig, gick till hennes k�k och snickrade ihop en kall pastasallad med tonfisk och bacon av rester i hennes kylsk�p. De drack vatten till middagen. Monica Figuerola fnittrade pl�tsligt.</p><p>�Vad?�</p><p>�Jag misst�nker att Edklinth skulle bli aningen st�rd om han s�g oss just nu. Jag tror inte att han menade att jag skulle ha sex med dig d� han sa att jag skulle h�lla n�ra koll p� dig.�</p><p>�Det var du som startade det h�r. Jag hade att v�lja p� att bli bojad eller komma med frivilligt.�</p><p>�Jag vet. Men du var inte alltf�r sv�r att �vertala.�</p><p>�Du kanske inte �r medveten om det, fast det tror jag, men du fullkomligt skriker sex. Vilken kille tror du kan motst� det?�</p><p>�Tack. Men fullt s� sexig �r jag inte. Och fullt s� ofta har jag inte sex.�</p><p>�Hmm.�</p><p>�Det �r sant. Jag brukar inte hamna i s�ng med s�rskilt m�nga killar. Jag har halvt om halvt varit ihop med en kille under v�ren. Men det tog slut.�</p><p>�Varf�r det?�</p><p>�Han var r�tt gullig men det blev en sorts tr�ttsam armbrytart�vling. Jag var starkare �n han och det t�lde han inte.�</p><p>�Okej.�</p><p>��r du en s�dan kille som kommer att vilja bryta arm med mig?�</p><p>�Du menar om jag �r en kille som har problem med att du �r mera v�ltr�nad och fysiskt starkare �n jag. Nej.�</p><p>��rligt talat. Jag har m�rkt att ganska m�nga killar �r intresserade, men sedan b�rjar de utmana mig och vill hitta p� olika s�tt att dominera mig. S�rskilt om de uppt�cker att jag �r snut.�</p><p>�Jag t�nker inte t�vla med dig. Jag �r b�ttre �n du p� det jag g�r. Och du �r b�ttre �n jag p� det du g�r.�</p><p>�Bra. Den attityden kan jag leva med.�</p><p>�Varf�r raggade du upp mig?�</p><p>�Jag brukar ge efter f�r impulser. Och du var en s�dan impuls.�</p><p>�Okej. Men du �r polis p� S�po av alla j�vla st�llen och mitt inne i en utredning d�r jag �r en akt�r ��</p><p>�Du menar att det var oprofessionellt av mig. Du har r�tt. Jag borde inte ha gjort det. Och jag skulle f� stora problem om det blev allm�nt k�nt. Edklinth skulle bli rasande.�</p><p>�Jag ska inte skvallra.�</p><p>�Tack.�</p><p>De var tysta en stund.</p><p>�Jag vet inte vad det kommer att bli av det h�r. Du �r en kille som brukar strula r�tt mycket har jag f�rst�tt. �r det en riktig beskrivning?�</p><p>�Jo. Dessv�rre. Och jag s�ker nog inte en stadig flickv�n.�</p><p>�Okej. Jag �r varnad. Jag s�ker nog inte en stadig pojkv�n heller. Kan vi h�lla det h�r p� ett v�nskapligt plan?�</p><p>�Helst. Monica, jag ska inte ber�tta f�r n�gon att vi haft ihop det. Men om det vill sig illa kan jag hamna i en j�vla konflikt med dina kollegor.�</p><p>�Jag tror faktiskt inte det. Edklinth �r renh�rig. Och vi vill verkligen nita den h�r Zalachenkoklubben. Det verkar fullkomligt vettl�st om dina teorier st�mmer.�</p><p>�Vi f�r se.�</p><p>�Du har haft ihop det med Lisbeth Salander ocks�.�</p><p>Mikael h�jde blicken och s�g p� Monica Figuerola.</p><p>�Du � jag �r inte en �ppen dagbok som alla f�r l�sa. Min relation till Lisbeth ang�r ingen.�</p><p>�Hon �r Zalachenkos dotter.�</p><p>�Ja. Och det m�ste hon leva med. Men hon �r inte Zalachenko. Det �r en j�vla skillnad.�</p><p>�Jag menade inte s�. Jag undrade �ver ditt engagemang i den h�r historien.�</p><p>�Lisbeth �r min v�n. Det r�cker som f�rklaring.�</p><p>susanne linder fr�n Milton Security var kl�dd i jeans, svart skinnjacka och l�parskor. Hon anl�nde till Saltsj�baden vid niotiden p� kv�llen och fick instruktioner av David Rosin och gick en runda i huset tillsammans med honom. Hon var bev�pnad med laptop, fj�derbatong, t�rgaspatron, handbojor och tandborste i en gr�n milit�rbag som hon packade upp i Erika Bergers g�strum. D�refter bj�d Erika Berger henne p� kaffe.</p><p>�Tack f�r kaffet. Du kommer att tycka att jag �r en g�st som du m�ste underh�lla p� alla s�tt och vis. I sj�lva verket �r jag inte alls en g�st. Jag �r ett n�dv�ndigt ont som pl�tsligt finns i ditt liv, �ven om det bara �r f�r ett par dagar. Jag jobbade som polis i sex �r och har jobbat f�r Milton Security i fyra �r. Jag �r utbildad livvakt.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Det finns en hotbild mot dig och jag �r h�r f�r att vara grindvakt s� att du ska kunna sova i lugn och ro eller arbeta eller l�sa en bok eller g�ra vad du har lust att g�ra. Om du har ett behov av att prata s� lyssnar jag g�rna. Annars har jag en bok med mig som jag kan syssels�tta mig med.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Det jag menar �r att du ska forts�tta med ditt liv och att du inte ska k�nna ett behov av att underh�lla mig. D� blir jag bara ett st�rande inslag i din vardag. S� det b�sta vore om du kunde se mig som en tillf�llig arbetskamrat.�</p><p>�Jag m�ste s�ga att jag �r ovan vid den h�r situationen. Jag har blivit utsatt f�r hotelser tidigare d� jag var chefredakt�r f�r <emphasis>Millennium,</emphasis> men d� var det p� en yrkesm�ssig niv�. H�r �r det en j�vligt obehaglig m�nniska ��</p><p>�Som har f�tt en <emphasis>hang up</emphasis> p� just dig.�</p><p>�N�got �t det h�llet.�</p><p>�Om vi ska ordna ett riktigt livvaktsskydd f�r dig s� kommer det att kosta v�ldigt mycket pengar och det m�ste du g�ra upp med Dragan Armanskij. Och om det ska vara l�nt s� m�ste det finnas en mycket tydlig och specifik hotbild. Det h�r �r bara ett extrakn�ck f�r mig. Jag tar 500 sp�nn per natt f�r att sova h�r veckan ut ist�llet f�r att sova hemma hos mig. Det �r billigt och l�ngt under vad jag skulle debitera om jag tog det h�r jobbet p� uppdrag av Miltons. �r det okej med dig?�</p><p>�Det �r helt okej.�</p><p>�Om n�gonting h�nder s� vill jag att du l�ser in dig i sovrummet och l�ter mig sk�ta tumultet. Ditt jobb �r att trycka p� �verfallslarmet.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Jag menar allvar. Jag vill inte ha dig under f�tterna om det blir n�got br�k.�</p><empty-line/><p>Erika Berger gick och lade sig vid elvatiden p� kv�llen. Hon h�rde klicket fr�n l�set d� hon st�ngde sovrumsd�rren. Hon kl�dde eftert�nksamt av sig och kr�p ned i s�ngen.</p><p>Trots att hon hade blivit manad att inte underh�lla sin g�st s� hade hon tillbringat tv� timmar med Susanne Linder vid k�ksbordet. Hon hade uppt�ckt att de kom alldeles utm�rkt �verens och att s�llskapet hade varit otvunget. De hade diskuterat den psykologi som f�ranleder vissa m�n att f�rf�lja kvinnor. Susanne Linder hade f�rklarat att hon struntade i psykologiskt mumbo jumbo. Hon menade att det viktiga var att stoppa d�rarna och att hon trivdes mycket v�l med sitt jobb p� Milton Security eftersom hennes arbetsuppgifter till stor del handlade om att vara mot�tg�rd mot d�rfinkar.</p><p>�Varf�r slutade du hos polisen?� undrade Erika Berger.</p><p>�Fr�ga hellre varf�r jag blev polis.�</p><p>�Okej. Varf�r blev du polis?�</p><p>�D�rf�r att d� jag var sjutton �r blev en n�ra v�ninna till mig r�nad och v�ldtagen av tre sluskar i en bil. Jag blev polis f�r att jag hade en romantisk bild av att polisen var till f�r att hindra s�dana brott.�</p><p>�Ja ��</p><p>�Jag kunde inte hindra ett j�vla skit. Som polis kom jag alltid till platsen efter att ett brott beg�tts. Jag pallade inte med den dumdryga jargongen i piketen. Och jag l�rde mig snabbt att vissa brott inte utreds. Du �r ett typexempel p� det. Har du f�rs�kt ringa polisen om vad som h�nt?�</p><p>�Jo.�</p><p>�Och polisen ryckte ut?�</p><p>�Inte precis. Jag blev uppmanad att g�ra en anm�lan p� n�rpolisstationen.�</p><p>�Okej. D� vet du. Nu jobbar jag f�r Armanskij och d�r kommer jag in i bilden innan brottet beg�tts.�</p><p>�Hotade kvinnor?�</p><p>�Jag jobbar med allt m�jligt. S�kerhetsanalyser, livvaktsskydd, �vervakning och s�dant. Men det handlar ofta om m�nniskor som hotas och jag trivs v�sentligt b�ttre d�r �n hos polisen.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Det finns f�rst�s en nackdel.�</p><p>�Vad d�?�</p><p>�Vi ger bara hj�lp till klienter som kan betala.�</p><p>D� hon hade lagt sig funderade Erika Berger p� vad Susanne Linder sagt. Alla m�nniskor har inte r�d med s�kerhet. Sj�lv hade hon utan att blinka accepterat David Rosins f�rslag till ett flertal d�rrbyten, hantverkare och dubbla larmsystem och allt annat. Summan f�r alla �tg�rder skulle komma att kosta uppemot 50&#x2008;000 kronor. Hon hade r�d.</p><p>Hon funderade en stund p� sin k�nsla att den som hotade henne hade n�got med SMP att g�ra. Personen i fr�ga hade vetat att hon gjort sig illa i foten. Hon funderade p� Anders Holm. Hon tyckte inte om honom, vilket bidrog till hennes misst�nksamhet mot honom, men nyheten att hon hade gjort sig illa i foten hade spridits snabbt fr�n den sekund d� hon kommit till redaktionen med kryckor.</p><p>Och hon m�ste ta itu med problemet med Borgsj�.</p><p>Hon satte sig pl�tsligt upp i s�ngen och rynkade �gonbrynen och s�g sig omkring i sovrummet. Hon undrade var hon hade lagt Henry Cortez mapp om Borgsj� och Vitavara AB.</p><p>Erika reste sig och drog p� sig morgonrocken och tog st�d av en krycka. D�refter �ppnade hon sovrumsd�rren och gick till sitt arbetsrum och t�nde takbelysningen. Nej, hon hade inte varit inne i arbetsrummet sedan hon � hon hade l�st mappen i badkaret kv�llen innan. Hon hade lagt den p� f�nsterbr�det.</p><p>Hon gick till badrummet. Mappen l�g inte i f�nstret.</p><p>Hon stod stilla en l�ng stund och grubblade.</p><p>Jag klev upp ur badkaret och gick f�r att s�tta p� kaffe och trampade p� glasbiten och fick annat att t�nka p�.</p><p>Hon hade inget minne av att hon hade sett mappen p� morgonen. Hon hade inte flyttat mappen n�gon annanstans.</p><p>Pl�tsligt blev hon iskall. Hon �gnade de n�rmast f�ljande fem minuterna �t att systematiskt s�ka igenom badrummet och v�nda upp och ned p� papperstravar och tidningsbuntar i k�ket och i sovrummet. Till sist tvingades hon konstatera att mappen var borta.</p><p>N�gon g�ng efter att hon trampade p� glasbiten och innan David Rosin d�k upp p� morgonen s� hade n�gon g�tt in i badrummet och tagit <emphasis>Millenniums</emphasis> material om Vitavara AB.</p><p>Sedan slog det henne att hon hade andra hemligheter i huset. Hon haltade snabbt tillbaka till sovrummet och �ppnade understa byr�l�dan vid sin s�ng. Hennes hj�rta sj�nk som en sten. Alla m�nniskor har hemligheter. Hon samlade sina i byr�n i sovrummet. Erika Berger skrev inte dagbok regelbundet, men det hade funnits perioder d� hon gjort det. D�r fanns sparade gamla k�rleksbrev fr�n ton�ren.</p><p>D�r fanns ett kuvert med bilder som hade varit kul n�r de togs men som inte l�mpade sig f�r allm�n publicering. D� Erika var i 25-�rs�ldern hade hon varit med i Club Xtreme som arrangerade privata dejtingfester f�r folk som lattjade med l�der och lack. D�r fanns bilder fr�n fester d� hon i nyktert tillst�nd skulle p�st� att hon inte hade sett riktigt klok ut.</p><p>Och mest katastrofalt � d�r fanns en video som tagits under en semester i b�rjan av 1990-talet d� hon och hennes make hade varit g�ster hos glaskonstn�ren Torkel Bollinger i hans sommarhus p� Costa del Sol. Under semestern hade Erika uppt�ckt att hennes man hade en klar bisexuell l�ggning, och de hade b�gge hamnat i s�ng med Torkel. Det hade varit en underbar semester. Videokameror hade fortfarande varit ett relativt nytt fenomen, och den film de lekfullt producerat var inte av det barntill�tna slaget.</p><p>Byr�l�dan var tom.</p><p><emphasis>Hur fan kunde jag vara s� j�vla korkad?</emphasis></p><p>P� botten av l�dan hade n�gon sprejat de v�lbekanta fyra bokst�verna.</p></section><section><title><p>KAPITEL 19: FREDAG 3 JUNI � L�RDAG 4 JUNI</p></title><p>Lisbeth Salander avslutade sin sj�lvbiografi vid fyratiden p� fredagsmorgonen och skickade en kopia till Mikael Blomkvist p� yahoogruppen [Stolliga�Bordet]. D�refter l�g hon stilla i s�ngen och stirrade upp i taket.</p><p>Hon konstaterade att hon p� valborgsm�ssoafton hade fyllt 27 �r men att hon inte ens hade reflekterat �ver att det varit hennes f�delsedag. Hon hade befunnit sig i f�ngenskap. Hon hade upplevt samma sak d� hon l�g p� S:t Stefans barnpsykiatriska klinik, och om saker och ting inte gick hennes v�g s� fanns en risk att hon skulle uppleva �tskilliga f�delsedagar fram�ver p� n�got d�rhus.</p><p>Vilket hon inte t�nkte acceptera.</p><p>F�rra g�ngen hon suttit insp�rrad hade hon knappt kommit upp i ton�ren. Nu var hon vuxen och hade en annan kunskap och kompetens. Hon undrade hur l�ng tid det skulle ta f�r henne att rymma och s�tta sig i s�kerhet n�gonstans utomlands och skaffa en ny identitet och ett nytt liv.</p><p>Hon reste sig fr�n s�ngen och gick till toaletten d�r hon tittade sig i spegeln. Hon haltade inte l�ngre. Hon k�nde med handen p� utsidan av h�ften d�r skotts�ret hade l�kts till ett �rr. Hon vred armarna och t�njde skuldran fram och tillbaka. Det stramade, men hon var i praktiken �terst�lld. Hon knackade sig p� huvudet. Hon antog att hennes hj�rna inte hade tagit n�gon st�rre skada av att bli perforerad av en helmantlad kula.</p><p>Hon hade haft tur som en tok.</p><p>Fram till dess att hon hade f�tt tillg�ng till sin handdator hade hon sysselsatt sig med att fundera ut hur hon skulle rymma fr�n det l�sta rummet p� Sahlgrenska sjukhuset.</p><p>D�refter hade doktor Anders Jonasson och Mikael Blomkvist rubbat hennes planer genom att smuggla in handdatorn. Hon hade l�st Mikael Blomkvists texter och grubblat. Hon hade gjort en konsekvensanalys och funderat �ver hans plan och v�gt sina m�jligheter. Hon hade beslutat att f�r en g�ngs skull g�ra som han f�reslog. Hon skulle testa systemet. Mikael Blomkvist hade �vertygat henne om att hon faktiskt inte hade n�got att f�rlora, och han erbj�d henne en m�jlighet att rymma p� ett helt annat s�tt. Och om planen misslyckades skulle hon helt enkelt tvingas planera sin rymning fr�n S:t Stefans eller n�got annat d�rhus.</p><p>Det som faktiskt hade f�tt henne att fatta beslutet att spela Mikaels spel var hennes h�mndlystnad.</p><p>Hon f�rl�t inget.</p><p>Zalachenko, Bj�rck och Bjurman var d�da.</p><p>Men Teleborian levde.</p><p>Och det gjorde �ven hennes bror Ronald Niedermann. �ven om han i princip inte var hennes problem. Han hade visserligen hj�lpt till att m�rda och begrava henne, men han k�ndes perifer. <emphasis>Om jag springer ihop med honom n�gon g�ng f�r vi se, men till dess �r han polisens problem.</emphasis></p><p>Men Mikael hade r�tt i att det bakom konspirationen m�ste finnas andra ok�nda ansikten som hade bidragit till att forma hennes liv. Hon m�ste f� namn och personnummer p� dessa anonyma ansikten.</p><p>Allts� hade hon beslutat sig f�r att f�lja Mikaels plan. Och allts� hade hon skrivit den nakna och osminkade sanningen om sitt liv i form av en knastertorr sj�lvbiografi p� fyrtio sidor. Hon hade varit mycket noga med formuleringarna. Inneh�llet i varje mening var sant. Hon hade accepterat Mikaels resonemang att hon redan var uth�ngd i svensk massmedia med s� groteska p�st�enden att en portion sann d�rskap rimligen inte kunde skada hennes anseende.</p><p>D�remot var biografin ett falsarium i den bem�rkelsen att hon knappast ber�ttade <emphasis>hela</emphasis> sanningen om sig sj�lv och om sitt liv. Det hade hon ingen anledning att g�ra.</p><p>Hon gick tillbaka till s�ngen och kr�p ned under t�cket. Hon k�nde en irritation som hon inte kunde definiera. Hon str�ckte sig efter ett anteckningsblock som hon hade f�tt av Annika Giannini och som hon knappt hade anv�nt. Hon slog upp f�rsta sidan d�r hon hade skrivit en enda rad.</p><cite><p>(x<sup>3</sup>+y<sup>3</sup>=z<sup>3</sup>)</p></cite><p>Hon hade tillbringat flera veckor i Karibien den f�reg�ende vintern med att grubbla sig f�rd�rvad p� Fermats teorem. D� hon �terkom till Sverige och innan hon blev indragen i jakten p� Zalachenko hade hon fortsatt att leka med ekvationerna. Problemet var att hon hade en irriterande k�nsla av att hon hade sett en l�sning � <emphasis>att hon hade upplevt en l�sning</emphasis>.</p><p>Men att hon inte kunde komma ih�g den.</p><p>Att inte komma ih�g n�got var ett ok�nt fenomen f�r Lisbeth Salander. Hon hade testat sig sj�lv genom att g� in p� n�tet och plocka fram n�gra slumpvis valda HTML-koder som hon l�st i ett svep och memorerat och d�refter �tergivit exakt.</p><p>Hon hade inte f�rlorat sitt fotografiska minne som hon upplevde som en f�rbannelse.</p><p>Allt var som vanligt i huvudet.</p><p>Bortsett fr�n detta att hon trodde sig minnas att hon hade sett en l�sning p� Fermats teorem men inte kunde komma ih�g hur, n�r eller var.</p><p>Det v�rsta var att hon inte k�nde n�got som helst intresse f�r g�tan. Fermats teorem fascinerade henne inte l�ngre. Det var illavarslande. Det var precis s� hon brukade fungera. Hon fascinerades av en g�ta, men s� fort hon hade l�st den tappade hon intresset.</p><p>Och det var precis s� hon k�nde f�r Fermat. Han var inte l�ngre en dj�vul p� hennes axel som pockade p� uppm�rksamhet och retade hennes intellekt. Det var en platt formel, n�gra krumelurer p� ett papper, och hon k�nde ingen som helst lust att ta itu med g�tan.</p><p>Detta oroade henne. Hon lade ifr�n sig anteckningsblocket.</p><p>Hon borde sova.</p><p>Ist�llet plockade hon fram handdatorn igen och gick ut p� n�tet. Hon funderade en stund och gick d�refter in p� Dragan Armanskijs h�rddisk som hon inte hade bes�kt sedan hon fick handdatorn. Armanskij samarbetade med Mikael Blomkvist men hon hade inte haft n�got omedelbart behov av att l�sa om vad han sysslade med.</p><p>Hon l�ste f�rstr�tt hans e-post.</p><p>Sedan hittade hon den s�kerhetsanalys som David Rosin hade formulerat om Erika Bergers bostad. Hon h�jde �gonbrynen.</p><p><emphasis>Erika Berger har en stalker efter sig.</emphasis></p><p>Hon hittade ett PM fr�n medarbetaren Susanne Linder som tydligen hade bott hos Erika Berger f�reg�ende natt och som hade mailat in en rapport sent under natten. Hon tittade p� tidsangivelsen. Mailet hade skickats strax f�re tre p� morgonen och rapporterade att Berger hade uppt�ckt att personliga dagb�cker, brev och fotografier samt en video av h�gst personlig karakt�r hade stulits fr�n en byr� i hennes sovrum.</p><cite><p>[Efter att ha diskuterat saken med fru Berger konstaterade vi att st�lden m�ste ha skett under den tid hon befann sig p� Nacka sjukhus efter att ha trampat p� glassk�rvan. Det gav ett gap p� cirka 2,5 timmar d� huset stod obevakat och det bristf�lliga larmet fr�n NIP ej var inkopplat. Vid alla �vriga tidpunkter har antingen Berger eller David Rosin befunnit sig i huset till dess att st�lden uppt�cktes.</p><p>Det ger slutsatsen att hennes f�rf�ljare uppeh�ll sig i fru Bergers n�rhet och kunde observera att hon h�mtades med taxi och m�jligen ocks� att hon haltade och var skadad i foten. Han passade d� p� att g� in i bostaden.]</p></cite><p>Lisbeth kopplade ned Armanskijs h�rddisk och st�ngde eftert�nksamt av handdatorn. Hon upplevde motstridiga k�nslor.</p><p>Hon hade ingen orsak att �lska Erika Berger. Hon mindes fortfarande den f�rnedring hon hade upplevt d� hon sett henne f�rsvinna med Mikael Blomkvist p� Hornsgatan dagen f�re ny�rsafton ett och ett halvt �r tidigare.</p><p>Det hade varit hennes livs enfaldigaste �gonblick och hon skulle aldrig mer till�ta sig den sortens k�nslor.</p><p>Hon mindes det oresonliga hat hon hade k�nt och lusten att rusa i kapp dem och skada Erika Berger.</p><p>Pinsamt.</p><p>Hon var botad.</p><p>Men hon hade som sagt ingen orsak att �lska Erika Berger.</p><p>Efter en stund undrade hon vad Bergers video av <emphasis>h�gst personlig karakt�r</emphasis> inneh�ll. Hon hade sj�lv en video av h�gst personlig karakt�r som visade hur Nils Gubbslemmet Bjurman f�rgrep sig p� henne. Och den fanns nu i Mikael Blomkvists h�nder. Hon undrade hur hon skulle ha reagerat om n�gon hade brutit sig in hos henne och stulit filmen. Vilket Mikael Blomkvist per definition faktiskt hade gjort, �ven om hans syfte inte hade varit att skada henne.</p><p>Hmm.</p><p>Knepigt.</p><empty-line/><p>Det hade varit om�jligt f�r Erika Berger att sova under natten till fredagen. Hon haltade rastl�st fram och tillbaka genom villan medan Susanne Linder h�ll ett vakande �ga p� henne. Hennes �ngest l�g som en tung dimma i huset.</p><p>Vid halvtretiden p� morgonen lyckades Susanne Linder �vertala Berger att om inte sova s� �tminstone l�gga sig i s�ngen och vila. Hon hade dragit en suck av l�ttnad d� Berger st�ngde sin sovrumsd�rr. Hon hade �ppnat sin laptop och sammanfattat vad som hade h�nt i ett mail till Dragan Armanskij. Hon hade knappt hunnit peta iv�g mailet f�rr�n hon h�rde att Erika Berger var uppe och r�rde p� sig igen.</p><p>Vid sjutiden p� morgonen hade hon �ntligen f�tt Erika Berger att ringa till SMP och sjukskriva sig f�r dagen. Erika Berger hade motvilligt g�tt med p� att hon inte skulle vara till stor nytta p� sin arbetsplats om �gonen gick i kors. D�refter hade hon somnat i soffan i vardagsrummet, framf�r det plywoodt�ckta f�nstret. Susanne Linder hade h�mtat en filt och brett ut �ver henne. Hon hade d�refter gjort kaffe till sig sj�lv och ringt och pratat med Dragan Armanskij och f�rklarat sin n�rvaro p� platsen och hur hon hade blivit inkallad av David Rosin.</p><p>�Jag har inte heller sovit en blund i natt�, sa Susanne Linder.</p><p>�Okej. Stanna kvar hos Berger. G� och l�gg dig och sov ett par timmar�, sa Armanskij.</p><p>�Jag vet inte hur vi ska fakturera ��</p><p>�Det l�ser vi sedan.�</p><p>Erika Berger sov till halv tre p� eftermiddagen. Hon vaknade och hittade Susanne Linder sovande i en f�t�lj i andra �nden av vardagsrummet.</p><empty-line/><p>Monica Figuerola f�rsov sig p� fredagsmorgonen och hade inte tid att springa n�gon morgonrunda innan hon skulle inst�lla sig p� jobbet. Hon lastade Mikael Blomkvist f�r detta tillst�nd, duschade och sparkade upp honom ur s�ngen.</p><p>Mikael Blomkvist �kte ned till <emphasis>Millennium</emphasis> d�r alla var �verraskade att se honom uppe s� tidigt. Han muttrade n�got och h�mtade kaffe och samlade Malin Eriksson och Henry Cortez p� sitt rum. De �gnade tre timmar �t att g� igenom texter f�r det kommande temanumret och st�mma av hur bokproduktionen framskred.</p><p>�Dag Svenssons bok gick till tryckeriet i g�r�, sa Malin. �Vi g�r den i pocketformat.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Tidningen kommer att bli <emphasis>The</emphasis><emphasis>Lisbeth Salander Story</emphasis>�, sa Henry Cortez. �De h�ller p� att �ndra datum, men r�tteg�ngen �r nu fastst�lld till onsdag den 13 juli. Vi kommer att ha tidningen tryckt till dess men ligger p� distributionen till i mitten av veckan. Du best�mmer n�r den g�r ut.�</p><p>�Bra. D� �terst�r bara boken om Zalachenko, vilken just nu �r en mardr�m. Titeln blir <emphasis>Sektionen</emphasis>. F�rsta halvan av boken blir i praktiken det vi k�r i <emphasis>Millennium</emphasis>. Morden p� Dag Svensson och Mia Bergman �r utg�ngspunkt och d�refter jakten p� Lisbeth Salander, Zalachenko och Niedermann. Andra halvan av boken blir det vi vet om Sektionen.�</p><p>�Mikael, �ven om tryckeriet g�r allt f�r oss s� m�ste vi l�mna tryckf�rdiga original senast den sista juni�, sa Malin. �Christer beh�ver �tminstone ett par dagar till layout. Vi har drygt tv� veckor p� oss. Jag begriper inte hur vi ska hinna.�</p><p>�Vi hinner inte gr�va fram den fullst�ndiga historien�, medgav Mikael. �Men jag tror inte att vi skulle kunna g�ra det om vi s� hade ett �r p� oss. Det vi ska g�ra i den h�r boken �r att p�st� vad som har h�nt. Om vi saknar k�lla p� n�got s� skriver jag det. Om vi spekulerar s� ska det framg� klart och tydligt. Vi skriver allts� vad som har h�nt och som vi kan dokumentera, och s� skriver vi vad vi tror kan ha h�nt.�</p><p>�J�vligt svajigt�, sa Henry Cortez.</p><p>Mikael skakade p� huvudet.</p><p>�Om jag s�ger att en S�poaktivist bryter sig in i min l�genhet och att jag kan dokumentera det med en video s� �r det dokumenterat. Om jag s�ger att han g�r det p� uppdrag av Sektionen s� �r det spekulation, men i ljuset av alla avsl�janden vi g�r s� �r det en rimlig spekulation. F�rst�r du?�</p><p>�Okej.�</p><p>�Jag kommer inte att hinna skriva alla texter sj�lv. Henry, jag har en lista p� texter h�r som du m�ste snickra ihop. Det motsvarar drygt femtio sidor boktext. Malin, du �r backup f�r Henry, precis som d� vi redigerade Dag Svenssons bok. Alla tre namnen st�r som f�rfattare p� omslaget. �r det okej med er?�</p><p>�Visst�, sa Malin. �Men vi har en del andra problem.�</p><p>�Vad?�</p><p>�Medan du har slitit med Zalachenkohistorien har vi en j�vla massa jobb att g�ra h�r ��</p><p>�Och du menar att jag inte finns tillg�nglig?�</p><p>Malin Eriksson nickade.</p><p>�Du har r�tt. Jag �r ledsen.�</p><p>�Var inte det. Vi vet alla att n�r du blir besatt av en story s� finns inget annat. Men det funkar inte f�r oss andra. Det funkar inte f�r mig. Erika Berger hade mig att luta sig emot. Jag har Henry och han �r ett ess, men han jobbar lika mycket p� din story som du. �ven om man r�knar in dig s� �r vi helt enkelt tv� man kort p� redaktionen.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Och jag �r inte Erika Berger. Hon hade en rutin som jag saknar. Jag h�ller p� att l�ra mig jobbet. Monica Nilsson sliter h�cken av sig. Och det g�r Lottie Karim ocks�. Men ingen hinner stanna upp och t�nka.�</p><p>�Det h�r �r tillf�lligt. S� fort r�tteg�ngen startar ��</p><p>�Nej, Mikael. Det �r inte �ver d�. N�r r�tteg�ngen startar kommer det att bli ett rent helvete. Du minns hur det var under Wennerstr�maff�ren. Det betyder att vi inte kommer att se dig p� ungef�r tre m�nader medan du snurrar runt i TV-sofforna.�</p><p>Mikael suckade. Han nickade l�ngsamt.</p><p>�Vad f�resl�r du?�</p><p>�Om vi ska klara <emphasis>Millennium</emphasis> under h�sten m�ste vi nyanst�lla folk. Minst tv� personer, kanske fler. Vi har inte kapacitet f�r det vi f�rs�ker g�ra och ��</p><p>�Och?�</p><p>�Och jag �r inte s�ker p� att jag vill g�ra det.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Jag menar det. Jag �r en dj�vul p� att vara redaktionssekreterare och det �r en <emphasis>piece of cake</emphasis> med Erika Berger som chef. Vi sa att vi skulle prova �ver sommaren � okej, vi har provat. Jag �r ingen bra chefredakt�r.�</p><p>�Strunt�, sa Henry Cortez.</p><p>Malin skakade p� huvudet.</p><p>�Okej�, sa Mikael. �Jag h�r vad du s�ger. Men t�nk p� att det varit en extrem situation.�</p><p>Malin log mot honom.</p><p>�Du kan se det h�r som klagom�l fr�n personalen�, sa hon.</p><empty-line/><p>F�rfattningsskyddets operativa enhet �gnade fredagen �t att f�rs�ka f� r�tsida p� den information de hade f�tt av Mikael Blomkvist. Tv� av medarbetarna hade flyttat till ett tillf�lligt kontorsutrymme vid Fridhemsplan d�r all dokumentation samlades. Det var ol�gligt eftersom det interna datasystemet l�g i polishuset, vilket innebar att medarbetarna fick promenera fram och tillbaka n�gra g�nger varje dag. �ven om det bara var tio minuter s� var det ett irritationsmoment. Redan vid lunchtid hade de en omfattande dokumentation p� att b�de Fredrik Clinton och Hans von Rottinger hade varit anknutna till S�kerhetspolisen p� 1960-talet och b�rjan av 1970-talet.</p><p>von Rottinger kom ursprungligen fr�n den milit�ra underr�ttelsetj�nsten och arbetade i flera �r p� den byr� som koordinerade F�rsvarsmakten med S�kerhetspolisen. Fredrik Clinton hade en bakgrund inom flygvapnet och hade b�rjat arbeta f�r S�kerhetspolisens personalkontroll 1967.</p><p>B�gge hade dock l�mnat RPS/S�k i b�rjan av 1970-talet; Clinton 1971 och von Rottinger 1973. Clinton hade g�tt till det privata n�ringslivet som konsult och von Rottinger hade civilanst�llts f�r att g�ra utredningar �t det internationella atomenergiorganet. Han stationerades i London.</p><p>Det tog till l�ngt in p� eftermiddagen innan Monica Figuerola kunde knacka p� hos Edklinth och f�rklara att Clintons och von Rottingers karri�rer sedan de l�mnat RPS/S�k med st�rsta sannolikhet var falsarier. Clintons karri�r var sv�r att sp�ra. Att vara konsult f�r det privata n�ringslivet kan betyda i stort sett vad som helst och en s�dan har ingen skyldighet att redovisa sin praktiska verksamhet f�r staten. Av deklarationer framgick att han tj�nade bra med pengar; dessv�rre tycktes hans klienter huvudsakligen best� av anonyma f�retag baserade i Schweiz eller liknande l�nder. F�ljaktligen gick det inte riktigt att motbevisa att det var en bluff.</p><p>von Rottinger d�remot hade aldrig n�gonsin satt sin fot p� det kontor d�r han f�rv�ntades arbeta i London. 1973 hade n�mligen den kontorsbyggnad d�r han antogs ha arbetat i sj�lva verket rivits och ersatts med en utbyggnad av King�s Cross Station. Det var sannolikt n�gon som gjort en tabbe d� legenden etablerades. Under dagen hade Figuerolas team intervjuat flera pensionerade medarbetare vid internationella atomenergiorganet. Ingen av dessa hade n�gonsin h�rt talas om Hans von Rottinger.</p><p>�D� vet vi�, sa Edklinth. �D� m�ste vi bara ta reda p� vad de i sj�lva verket gjorde.�</p><p>Monica Figuerola nickade.</p><p>�Hur g�r vi med Blomkvist?�</p><p>�Hur menar du?�</p><p>�Vi lovade att ge honom feedback om vad vi hittade om Clinton och Rottinger.�</p><p>Edklinth funderade.</p><p>�Okej. Han kommer att gr�va fram det d�r sj�lv om han f�r h�lla p� ett tag. B�ttre att vi h�ller oss v�l med honom. Du kan ge honom det. Men anv�nd ditt omd�me.�</p><p>Monica Figuerola lovade. De �gnade n�gra minuter �t att diskutera helgen. Monica hade tv� medarbetare som skulle arbeta vidare. Sj�lv skulle hon vara ledig.</p><p>Hon st�mplade d�refter ut och gick till gymmet vid S:t Eriksplan och tillbringade tv� timmar med att ursinnigt ta igen f�rlorad tr�ningstid. Hon var hemma vid sjutiden p� kv�llen, duschade, lagade en enkel middag och satte p� TV:n f�r att lyssna p� nyheterna. Vid halv �tta var hon redan rastl�s och satte p� sig joggingkl�der. Hon stannade vid ytterd�rren och k�nde efter. <emphasis>J�vla Blomkvist</emphasis>. Hon �ppnade mobilen och ringde till hans T10.</p><p>�Vi har f�tt fram lite information om Rottinger och Clinton.�</p><p>�Ber�tta�, bad Mikael.</p><p>�Om du kommer �ver och h�lsar p� kan jag ber�tta.�</p><p>�Hmm�, sa Mikael.</p><p>�Jag har just bytt om till joggingkl�der f�r att arbeta av lite �verskottsenergi�, sa Monica Figuerola. �Ska jag ge mig av eller ska jag v�nta p� dig?�</p><p>��r det okej om jag dyker upp efter nio?�</p><p>�Det g�r alldeles utm�rkt.�</p><empty-line/><p>Vid �ttatiden p� fredagskv�llen fick Lisbeth Salander bes�k av doktor Anders Jonasson. Han slog sig ned i bes�ksstolen och lutade sig bak�t.</p><p>�Ska du unders�ka mig?� undrade Lisbeth Salander.</p><p>�Nej. Inte i kv�ll.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Vi gjorde utv�rderingen av dig i dag och har meddelat �klagaren att vi �r beredda att sl�ppa dig.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�De ville plocka �ver dig till h�ktet i G�teborg redan i kv�ll.�</p><p>�S� snabbt?�</p><p>Han nickade.</p><p>�Stockholm ligger tydligen p�. Jag sa att jag hade en del avslutande tester att g�ra p� dig i morgon och att jag inte sl�pper dig f�rr�n p� s�ndag.�</p><p>�Varf�r det?�</p><p>�Vet inte. Jag blev r�tt irriterad p� att de �r s� p�stridiga.�</p><p>Lisbeth Salander log faktiskt. Hon skulle nog kunna g�ra en god anarkist av doktor Anders Jonasson om hon fick n�gra �r p� sig. Han hade i vilket fall anlag f�r civil olydnad p� det privata planet.</p><empty-line/><p>�Fredrik Clinton�, sa Mikael Blomkvist och tittade upp i taket ovanf�r Monica Figuerolas s�ng.</p><p>�Om du t�nder den d�r cigaretten s� kommer jag att fimpa den i din navel�, sa Monica Figuerola.</p><p>Mikael tittade �verraskat p� den cigarett han hade plockat fram ur sin kavajficka.</p><p>�F�rl�t�, sa han. �Kan jag l�na balkongen?�</p><p>�Om du borstar t�nderna efter�t.�</p><p>Han nickade och svepte ett lakan runt kroppen. Hon f�ljde efter honom till k�ket och spolade upp ett stort glas kallt vatten. Hon lutade sig mot d�rrposten vid balkongen.</p><p>�Fredrik Clinton?�</p><p>�Han lever fortfarande. Han �r l�nken till det gamla.�</p><p>�Han �r d�ende. Han beh�ver en ny njure och tillbringar merparten av sin tid p� dialys eller n�gon annan behandling.�</p><p>�Men han lever. Vi skulle kunna kontakta honom och st�lla fr�gan direkt till honom. Han kanske vill prata.�</p><p>�Nej�, sa Monica Figuerola. �F�r det f�rsta �r det h�r en f�runders�kning och den sk�ter polisen. I den bem�rkelsen finns det inget �vi� i den h�r historien. F�r det andra f�r du information enligt din �verenskommelse med Edklinth, men du har f�rbundit dig att inte agera s� att du st�r utredningen.�</p><p>Mikael tittade p� henne och log. Han fimpade cigaretten.</p><p>�Ouch�, sa han. �S�kerhetspolisen rycker i kopplet.�</p><p>Hon s�g pl�tsligt bet�nksam ut.</p><p>�Mikael, det h�r �r inget sk�mt.�</p><empty-line/><p>Erika Berger �kte till <emphasis>Svenska Morgon-Posten</emphasis> p� l�rdagsmorgonen med en klump i magen. Hon k�nde att hon hade b�rjat f� kontroll �ver sj�lva tidningsmakeriet och hade egentligen planerat att kosta p� sig en ledig helg � den f�rsta sedan hon b�rjade p� SMP � men uppt�ckten att hennes mest personliga och intima minnen hade f�rsvunnit tillsammans med Borgsj�rapporten gjorde det om�jligt f�r henne att slappna av.</p><p>Under en s�mnl�s natt som till stor del tillbringats i k�ket tillsammans med Susanne Linder, f�rv�ntade sig Erika att <emphasis>Giftpennan</emphasis> skulle sl� till och att allt annat �n smickrande bilder av henne snabbt skulle spridas. Internet var ett suver�nt redskap f�r f�hundar. <emphasis>Gode gud, en j�vla video som visar hur jag knullar med min man och med en annan man � jag kommer att hamna i varenda kv�llstidning i hela v�rlden. Det mest privata.</emphasis></p><p>Hon hade k�nt panik och �ngest under natten.</p><p>Susanne Linder hade s� sm�ningom tvingat henne att g� och l�gga sig.</p><p>Klockan �tta p� morgonen klev hon upp och �kte in till SMP. Hon kunde inte h�lla sig borta. Om en storm v�ntade s� ville hon m�ta den f�rst av alla.</p><p>Men p� den halvbemannade l�rdagsredaktionen var allting normalt. Personalen h�lsade v�nligt d� hon gick f�rbi centraldesken. Anders Holm var ledig. Peter Fredriksson var nyhetschef.</p><p>�Morron, jag trodde att du skulle vara ledig i dag�, h�lsade han.</p><p>�Jag med. Men jag var ju opasslig i g�r och har lite att g�ra. H�nder det n�got?�</p><p>�Nej, det �r en tunn nyhetsmorgon. Det hetaste vi har �r att tr�industrin i Dalarna redovisar en uppg�ng och att det varit ett r�n i Norrk�ping d�r en person blivit skadad.�</p><p>�Okej. Jag sitter i glasburen och jobbar ett tag.�</p><p>Hon slog sig ned och lutade kryckorna mot bokhyllan och loggade in sig p� n�tet. Hon b�rjade med att kontrollera posten. Hon hade f�tt flera mail men ingenting fr�n Giftpennan. Hon rynkade �gonbrynen. Det var nu tv� dygn sedan inbrottet och �nnu hade han inte agerat p� vad som m�ste vara en fullkomlig skattkista av m�jligheter. <emphasis>Varf�r inte? T�nker han �ndra taktik? Utpressning? Vill han bara h�lla mig p� halster?</emphasis></p><p>Hon hade inget specifikt att arbeta med och slog upp det strategidokument f�r SMP hon h�ll p� att formulera. Hon satt och stirrade p� sk�rmen i femton minuter utan att se bokst�verna.</p><p>Hon hade f�rs�kt ringa till Greger, men hade inte f�tt kontakt med honom. Hon visste inte ens om hans mobil fungerade utomlands. Hon hade naturligtvis kunnat sp�ra honom om hon anstr�ngt sig, men hon k�nde sig fullst�ndigt h�gl�s. Fel, hon k�nde sig f�rtvivlad och paralyserad.</p><p>Hon f�rs�kte ringa Mikael Blomkvist f�r att informera om att Borgsj�mappen hade stulits. Han svarade inte p� mobilen.</p><p>Klockan tio hade hon �nnu inte f�tt n�got vettigt gjort och beslutade sig f�r att �ka hem. Hon str�ckte precis fram handen f�r att st�nga ned datorn d� hennes ICQ plingade. Hon tittade h�pet p� menyraden. Hon visste vad ICQ var men brukade s�llan chatta och hade aldrig anv�nt programmet sedan hon b�rjade p� SMP.</p><p>Hon klickade tveksamt p� Svara.</p><p>&lt;Hej Erika&gt;</p><p>&lt;Hej. Vem d�r?&gt;</p><p>&lt;Privat. �r du ensam?&gt;</p><p><emphasis>Ett trick? Giftpennan?</emphasis></p><p>&lt;Ja. Vem �r du?&gt;</p><p>&lt;Vi tr�ffades i Kalle Blomkvists bostad d� han kom hem fr�n Sandhamn&gt;</p><p>Erika Berger stirrade p� sk�rmen. Det tog henne flera sekunder att g�ra kopplingen. <emphasis>Lisbeth Salander. Om�jligt.</emphasis></p><p>&lt;�r du kvar?&gt;</p><p>&lt;Ja&gt;</p><p>&lt;Inga namn. Vet du vem jag �r?&gt;</p><p>&lt;Hur vet jag att det inte �r en bluff&gt;</p><p>&lt;Jag k�nner till hur Mikael fick sitt �rr p� halsen&gt;</p><p>Erika svalde. Fyra personer i hela v�rlden visste hur det hade uppst�tt. Lisbeth Salander var en av dem.</p><p>&lt;Okej. Men hur kan du chatta med mig?&gt;</p><p>&lt;Jag �r r�tt bra p� datorer&gt;</p><p><emphasis>Lisbeth Salander �r en dj�vul p� datorer. Men hur fan hon b�r sig �t f�r att kommunicera fr�n Sahlgrenska d�r hon legat isolerad sedan i april begriper jag inte</emphasis>.</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;Kan jag lita p� dig?&gt;</p><p>&lt;Hur menar du?&gt;</p><p>&lt;Det h�r samtalet f�r inte l�cka&gt;</p><p><emphasis>Hon vill inte att polisen ska veta att hon har tillg�ng till n�tet. Naturligtvis inte. S� d�rf�r chattar hon med chefredakt�ren f�r en av Sveriges st�rsta tidningar</emphasis>.</p><p>&lt;Inga problem. Vad vill du?&gt;</p><p>&lt;Betala&gt;</p><p>&lt;Hur menar du?&gt;</p><p>&lt;<emphasis>Millennium</emphasis> har backat upp mig&gt;</p><p>&lt;Vi har gjort v�rt jobb&gt;</p><p>&lt;Det har inte andra tidningar&gt;</p><p>&lt;Du �r inte skyldig till det du anklagats f�r&gt;</p><p>&lt;Du har en stalker efter dig&gt;</p><p>Erika Berger fick pl�tsligt hj�rtklappning. Hon tvekade en l�ng stund.</p><p>&lt;Vad vet du?&gt;</p><p>&lt;Stulen video. Inbrott&gt;</p><p>&lt;Ja. Kan du hj�lpa?&gt;</p><p>Erika Berger trodde inte sj�lv att det var hon som skrev fr�gan. Det var fullkomligt vettl�st. Lisbeth Salander l�g p� rehabilitering p� Sahlgrenska och hade sj�lv problem upp �ver �ronen. Hon var den mest osannolika person som Erika kunde v�nda sig till med n�gon sorts f�rhoppning om hj�lp.</p><p>&lt;Vet inte. L�t mig f�rs�ka&gt;</p><p>&lt;Hur?&gt;</p><p>&lt;Fr�ga. Du tror att f�hunden finns p� SMP?&gt;</p><p>&lt;Jag kan inte bevisa det&gt;</p><p>&lt;Varf�r tror du det?&gt;</p><p>Erika funderade en l�ng stund innan hon svarade.</p><p>&lt;En k�nsla. Det b�rjade d� jag b�rjade p� SMP. Andra personer p� SMP har f�tt obehagliga mail fr�n Giftpennan som tycks komma fr�n mig.&gt;</p><p>&lt;Giftpennan?&gt;</p><p>&lt;Mitt namn p� f�hunden&gt;</p><p>&lt;Okej. Varf�r har just du blivit f�rem�l f�r Giftpennans uppm�rksamhet?&gt;</p><p>&lt;Vet inte.&gt;</p><p>&lt;Finns det n�got som tyder p� att det �r personligt?&gt;</p><p>&lt;Hur menar du?&gt;</p><p>&lt;Hur m�nga anst�llda p� SMP?&gt;</p><p>&lt;Drygt 230 inklusive f�rlaget&gt;</p><p>&lt;Hur m�nga k�nner du personligen?&gt;</p><p>&lt;Vet inte riktigt. Har tr�ffat flera journalister och medarbetare genom �ren i olika sammanhang&gt;</p><p>&lt;N�gon som du br�kat med tidigare?&gt;</p><p>&lt;Nej. Inte specifikt&gt;</p><p>&lt;N�gon som kan t�nkas vilja h�mnas p� dig?&gt;</p><p>&lt;H�mnd? F�r vad?&gt;</p><p>&lt;H�mnd �r en stark drivkraft&gt;</p><p>Erika tittade p� sk�rmen medan hon f�rs�kte f�rst� vad Lisbeth Salander syftade p�.</p><p>&lt;�r du kvar?&gt;</p><p>&lt;Ja. Varf�r fr�gar du om h�mnd?&gt;</p><p>&lt;Jag har l�st Rosins lista p� alla incidenter du kopplar till Giftpennan&gt;</p><p><emphasis>Varf�r �r jag inte f�rv�nad</emphasis>.</p><p>&lt;Okej???&gt;</p><p>&lt;K�nns inte som en stalker&gt;</p><p>&lt;Hur menar du?&gt;</p><p>&lt;En stalker �r en person som drivs av sexuell besatthet. Det h�r k�nns som n�gon som imiterar en stalker. Skruvmejsel i fittan � hall�, rena parodin&gt;</p><p>&lt;Jas�?&gt;</p><p>&lt;Jag har sett exempel p� riktiga stalkers. De �r betydligt mer perverterade, vulg�ra och groteska. De uttrycker k�rlek och hat p� en och samma g�ng. Det h�r k�nns inte r�tt&gt;</p><p>&lt;Du tycker inte att det �r vulg�rt nog&gt;</p><p>&lt;Nej. Mail till Eva Carlsson helt fel. N�gon som vill j�vlas&gt;</p><p>&lt;Jag f�rst�r. Har inte t�nkt p� det viset&gt;</p><p>&lt;Inte stalker. Personligt mot dig&gt;</p><p>&lt;Okej. Vad f�resl�r du?&gt;</p><p>&lt;Litar du p� mig?&gt;</p><p>&lt;Kanske&gt;</p><p>&lt;Jag beh�ver tillg�ng till SMP:s datan�t&gt;</p><p>&lt;Sakta i backarna&gt;</p><p>&lt;Nu. Jag kommer snart att bli f�rflyttad och f�rlora internet&gt;</p><p>Erika tvekade i tio sekunder. L�mna ut SMP till � vad? En komplett galning? Lisbeth kanske var oskyldig till mord men hon var definitivt inte som normala m�nniskor.</p><p>Men vad hade hon att f�rlora?</p><p>&lt;Hur?&gt;</p><p>&lt;Jag m�ste f� in ett program i din dator&gt;</p><p>&lt;Vi har brandv�ggar&gt;</p><p>&lt;Du m�ste hj�lpa till. Starta internet&gt;</p><p>&lt;Redan ig�ng&gt;</p><p>&lt;Explorer?&gt;</p><p>&lt;Ja&gt;</p><p>&lt;Jag skriver ut en adress. Kopiera och klistra in i Explorer&gt;</p><p>&lt;Gjort&gt;</p><p>&lt;Nu ser du ett antal program i en lista. Klicka p� <emphasis>Asphyxia Server</emphasis> och ladda hem&gt;</p><p>Erika f�ljde instruktionen.</p><p>&lt;Klart&gt;</p><p>&lt;Starta Asphyxia. Klicka p� installera och v�lj Explorer&gt;</p><p><emphasis>Det tog tre minuter</emphasis>.</p><p>&lt;Klart. Okej. Nu m�ste du starta om datorn. Vi f�rlorar kontakt en stund&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;N�r vi kommer ig�ng igen kommer jag att �verf�ra din h�rddisk till en server p� n�tet&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;Starta om. Vi h�rs strax&gt;</p><p>Erika Berger tittade fascinerat p� sk�rmen medan hennes dator l�ngsamt startade om. Hon undrade om hon var riktigt klok. Sedan pingade hennes ICQ.</p><p>&lt;Hej igen&gt;</p><p>&lt;Hej&gt;</p><p>&lt;Det g�r snabbare om du g�r det. Starta internet och kopiera in den adress jag mailar&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;Nu f�r du upp en fr�ga. Klicka p� Start&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;Nu f�r du upp en fr�ga om att d�pa h�rddisken. Kalla den SMP-&#x200A;2&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;G� och h�mta kaffe. Det h�r kommer att ta en stund&gt;</p><empty-line/><p>Monica Figuerola vaknade vid �ttatiden p� l�rdagsmorgonen, drygt tv� timmar senare �n hennes normala revelj. Hon satte sig upp i s�ngen och betraktade Mikael Blomkvist. Han snarkade. <emphasis>Well. Nobody is perfect.</emphasis></p><p>Hon undrade vart historien med Mikael Blomkvist skulle leda. Han var inte den trofasta sorten som man kunde planera ett mer l�ngsiktigt f�rh�llande med � s� mycket hade hon f�rst�tt av hans biografi. Hon var � andra sidan inte s�ker p� att hon verkligen s�kte ett stabilt f�rh�llande med pojkv�n och kylsk�p och barn. Efter ett dussin misslyckade f�rs�k sedan ton�ren hade hon allt mer b�rjat luta �t teorin att stabila f�rh�llanden var �verskattade. Hennes l�ngsta f�rh�llande hade varit ett tv��rigt samboskap med en kollega i Uppsala.</p><p>Hon var � andra sidan inte en s�dan tjej som �gnade sig �t <emphasis>one night stands</emphasis>, �ven om hon ans�g att sex var underskattat som terapeutiskt medel mot i stort sett alla �kommor. Och sex med Mikael Blomkvist var helt okej. Mer �n okej, faktiskt. Han var en bra m�nniska. Han gav mersmak.</p><p>Sommarromans? F�r�lskelse? Var hon f�r�lskad?</p><p>Hon gick till badrummet och sk�ljde av ansiktet och borstade t�nderna och satte d�refter p� sig l�parshorts och en tunn jacka och tassade ut ur l�genheten. Hon stretchade och gjorde en fyrtiofem minuters l�prunda f�rbi R�lambshovs sjukhus runt Fredh�ll och tillbaka via Smedsudden. Hon var tillbaka klockan nio och konstaterade att Blomkvist fortfarande sov. Hon b�jde sig ned och bet honom i �rat till dess att han f�rvirrat slog upp �gonen.</p><p>�God morgon, �lskling. Jag beh�ver n�gon som skrubbar mig p� ryggen.�</p><p>Han tittade p� henne och muttrade n�got.</p><p>�Vad sa du?�</p><p>�Du beh�ver inte duscha. Du �r redan sj�bl�t.�</p><p>�Jag har sprungit en runda. Du borde h�nga med.�</p><p>�Jag misst�nker att om jag f�rs�kte h�lla ditt tempo s� skulle du f� ringa efter r�ddningstj�nsten. Hj�rtstillest�nd p� Norr M�larstrand.�</p><p>�Nonsens. Kom nu. Dags att vakna.�</p><p>Han skrubbade henne p� ryggen och tv�lade in axlarna. Och h�fterna. Och magen. Och br�sten. Och efter ett tag hade Monica Figuerola helt tappat intresset f�r duschande och drog tillbaka honom till s�ngen igen. De drack kaffe p� serveringen vid Norr M�larstrand f�rst vid elvatiden.</p><p>�Du skulle kunna bli en ovana�, sa Monica Figuerola. �Vi har bara k�nt varandra i n�gra dagar.�</p><p>�Jag �r v�ldigt attraherad av dig. Men det tror jag att du redan vet.�</p><p>Hon nickade.</p><p>�Varf�r �r du det?�</p><p>�Sorry. Jag kan inte svara p� fr�gan. Jag har aldrig begripit varf�r jag pl�tsligt �r attraherad av en viss kvinna och helt ointresserad av en annan.�</p><p>Hon log eftert�nksamt.</p><p>�Jag �r ledig i dag�, sa hon.</p><p>�Inte jag. Jag har ett berg av arbete fram till dess att r�tteg�ngen startar och jag har tillbringat de senaste tre n�tterna hos dig ist�llet f�r att jobba.�</p><p>�Synd.�</p><p>Han nickade och reste sig och gav henne en kyss p� kinden. Hon grep tag i hans skjort�rm.</p><p>�Blomkvist, jag vill g�rna forts�tta att umg�s med dig.�</p><p>�Samma h�r�, nickade han. �Men det kommer att vara lite upp och ned till dess att vi �r i hamn med den h�r storyn.�</p><p>Han f�rsvann upp mot Hantverkargatan.</p><empty-line/><p>Erika Berger hade h�mtat kaffe och betraktade sk�rmen. Under femtiotre minuter h�nde absolut ingenting utom att hennes sk�rmsl�ckare med j�mna mellanrum gick ig�ng. Sedan plingade hennes ICQ igen.</p><p>&lt;Klart. Du har v�ldigt mycket skit p� din h�rddisk, d�ribland tv� virus&gt;</p><p>&lt;Sorry. Vad �r n�sta steg?&gt;</p><p>&lt;Vem �r admin f�r SMP:s datan�t?&gt;</p><p>&lt;Vet inte. F�rmodligen Peter Fleming som �r teknikchef&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;Vad ska jag g�ra?&gt;</p><p>&lt;Ingenting. G� hem&gt;</p><p>&lt;Bara s� d�r?&gt;</p><p>&lt;Jag h�r av mig&gt;</p><p>&lt;Ska jag l�mna datorn p�?&gt;</p><p>Men Lisbeth Salander var redan borta fr�n hennes ICQ. Erika Berger stirrade frustrerat p� sk�rmen. Till sist st�ngde hon av datorn och gick ut f�r att leta r�tt p� ett caf� d�r hon kunde sitta och fundera i lugn och ro.</p></section><section><title><p>KAPITEL 20: L�RDAG 4 JUNI</p></title><p>Mikael Blomkvist klev av bussen vid Slussen, tog Katarinahissen upp till Mosebacke och promenerade till Fiskargatan 9. Han hade handlat br�d, mj�lk och ost i n�rlivsbutiken framf�r Landstingshuset och b�rjade med att s�tta in varorna i kylen. D�refter slog han p� Lisbeth Salanders dator.</p><p>Efter en stunds eftertanke slog han �ven p� sin bl� Ericsson T10. Han struntade i sin normala mobil eftersom han i vilket fall inte ville tala med n�gon som inte hade med Zalachenkohistorien att g�ra. Han konstaterade att han hade f�tt sex samtal under det g�ngna dygnet, varav tre var fr�n Henry Cortez, tv� fr�n Malin Eriksson och ett fr�n Erika Berger.</p><p>Han b�rjade med att ringa Henry Cortez som befann sig p� ett caf� i Vasastan och hade en del sm�plock att avhandla men inget som var akut.</p><p>Malin Eriksson hade bara h�rt av sig f�r att h�ra av sig.</p><p>D�refter ringde han Erika Berger och fick upptagetton.</p><p>Han �ppnade yahoogruppen [Stolliga�Bordet] och hittade slutversionen av Lisbeth Salanders biografi. Han nickade leende och printade ut dokumentet och b�rjade genast l�sa.</p><empty-line/><p>Lisbeth Salander knappade p� sin Palm Tungsten T3. Hon hade �gnat en timme �t att penetrera och kartl�gga datan�tet p� SMP med hj�lp av Erika Bergers konto. Hon hade inte gett sig i kast med Peter Flemings konto eftersom det inte var n�dv�ndigt att skaffa sig fullst�ndiga administrat�rsr�ttigheter. Det hon var intresserad av var tillg�ng till SMP:s administration med personalfiler. Och d�r hade Erika Berger redan fulla r�ttigheter.</p><p>Hon �nskade intensivt att Mikael Blomkvist kunde ha haft godheten att smuggla in hennes PowerBook med ett riktigt tangentbord och 17-tumssk�rm ist�llet f�r bara handdatorn. Hon laddade hem en f�rteckning p� alla som arbetade p� SMP och b�rjade beta av listan. Det var 223 personer, varav 82 var kvinnor.</p><p>Hon b�rjade med att stryka alla kvinnor. Hon undantog inte kvinnor fr�n d�rskap, men statistik h�vdade att det absoluta flertalet personer som trakasserade kvinnor var m�n. D� �terstod 141 personer.</p><p>Statistiken talade ocks� f�r att flertalet giftpennor befann sig antingen i ton�ren eller i medel�ldern. Eftersom SMP inte hade n�gra ton�ringar bland sina anst�llda gjorde hon en �lderskurva och str�k alla personer �ver 55 och under 25. D� �terstod 103 personer.</p><p>Hon funderade en stund. Hon hade ont om tid. Kanske mindre �n tjugofyra timmar. Hon fattade ett snabbt beslut. Med ett sv�rdshugg str�k hon samtliga anst�llda inom distribution, annons, bild, vaktm�steri och teknik. Hon fokuserade p� gruppen journalister och redaktionspersonal och fick ihop en lista best�ende av 48 personer som var m�n i �ldern 26 till 54 �r.</p><p>D�refter h�rde hon rassel fr�n nyckelknippan. Hon st�ngde omedelbart av handdatorn och placerade den under t�cket mellan sina l�r. Hennes sista l�rdagslunch p� Sahlgrenska hade anl�nt. Hon tittade uppgivet p� k�lstuvningen. Efter lunchen visste hon att hon inte skulle kunna jobba ost�rt under en stund. Hon placerade handdatorn i h�lrummet bakom s�ngbordet och v�ntade medan tv� kvinnor fr�n Eritrea damms�g och b�ddade om �t henne.</p><p>En av tjejerna hette Sara och hade regelbundet smusslat till Lisbeth enstaka Marlboro Light den senaste m�naden. Hon hade ocks� f�tt en cigarett�ndare som hon g�mde bakom s�ngbordet. Lisbeth tog tacksamt emot tv� cigaretter som hon �mnade r�ka i v�dringsf�nstret nattetid.</p><p>F�rst vid tv�tiden var allt lugnt igen. Hon plockade fram handdatorn och kopplade upp sig. Hon hade t�nkt g� direkt tillbaka till SMP:s administration, men ins�g att hon �ven hade egna problem att hantera. Hon gjorde det dagliga svepet och b�rjade med att g� in p� yahoogruppen [Stolliga�Bordet]. Hon konstaterade att Mikael Blomkvist inte hade lagt upp n�got nytt p� tre dygn och undrade vad han sysslade med. <emphasis>Fanskapet �r s�kert ute och strular med n�gon bimbo med stora br�st.</emphasis></p><p>Hon gick vidare till yahoogruppen [Riddarna] och unders�kte om Plague hade l�mnat n�got bidrag. Det hade han inte.</p><p>D�refter kontrollerade hon h�rddiskarna hos �klagare Richard Ekstr�m (mindre intressant korrespondens om den kommande r�tteg�ngen) samt doktor Peter Teleborian.</p><p>Varje g�ng hon gick in p� Teleborians h�rddisk k�nde hon det som om hennes kroppstemperatur sj�nk med n�gra grader.</p><p>Hon hittade den r�ttspsykiatriska utredning om henne som han redan hade formulerat men som officiellt inte skulle skrivas innan han haft m�jlighet att unders�ka henne. Han hade gjort flera f�rb�ttringar i prosan, men p� det hela taget var det inget nytt. Hon laddade ned utredningen och petade iv�g den till [Stolliga�Bordet]. Hon kontrollerade Teleborians e-post f�r de senaste tjugofyra timmarna genom att klicka fr�n mail till mail. Hon h�ll s� n�r p� att missa betydelsen av det kortfattade mailet.</p><cite><p>[L�rdag, 15.00 vid ringen p� Centralen. /Jonas]</p></cite><p><emphasis>Fuck. Jonas. Han har f�rekommit i en m�ngd mail till Teleborian. Anv�nde ett hotmailkonto. Oidentifierad</emphasis>.</p><p>Lisbeth Salander v�nde blicken till digitalklockan p� s�ngbordet. 14.28. Hon pingade omedelbart upp Mikael Blomkvists ICQ. Hon fick ingen respons.</p><p>Mikael Blomkvist hade printat ut de 220 sidor av manuskriptet som var f�rdiga. D�refter hade han st�ngt av datorn och satt sig vid Lisbeth Salanders k�ksbord med en korrekturpenna.</p><p>Han var n�jd med storyn. Men det st�rsta h�let gapade. Hur skulle han kunna hitta �terstoden av Sektionen? Malin Eriksson hade r�tt. Det var om�jligt. Han befann sig i tidsn�d.</p><p>Lisbeth Salander svor frustrerat och f�rs�kte pinga upp Plague p� ICQ. Han svarade inte. Hon sneglade p� klockan. 14.30.</p><p>Hon satte sig p� s�ngkanten och framkallade ICQ-konton ur minnet. Hon f�rs�kte f�rst med Henry Cortez och d�refter Malin Eriksson. Ingen svarade. <emphasis>L�rdag. Alla lediga</emphasis>. Hon sneglade p� klockan. 14.32.</p><p>D�refter f�rs�kte hon n� Erika Berger. Ingen framg�ng. <emphasis>Jag sa till henne att g� hem. Fan.</emphasis> 14.33.</p><p>Hon skulle kunna skicka ett sms till Mikael Blomkvists mobil � men den var avlyssnad. Hon bet sig i underl�ppen.</p><p>Till sist v�nde hon sig desperat till s�ngbordet och ringde p� sk�terskan. Klockan var 14.35 d� hon h�rde nyckeln s�ttas i d�rren, och en syster Agneta som var i 50-�rs�ldern tittade in till henne.</p><p>�Hej. Har du problem?�</p><p>�Finns doktor Anders Jonasson p� avdelningen?�</p><p>�M�r du inte bra?�</p><p>�Jag m�r bra. Men jag skulle beh�va v�xla n�gra ord med honom. Om det �r m�jligt.�</p><p>�Jag s�g honom f�r en kort stund sedan. Vad g�ller det?�</p><p>�Jag m�ste f� tala med honom.�</p><p>Syster Agneta rynkade �gonbrynen. Patienten Lisbeth Salander hade s�llan ringt p� sk�terskorna om hon inte haft sv�r huvudv�rk eller n�got annat akut problem. Hon hade aldrig tjafsat om n�got och aldrig tidigare bett att f� tala med en specifik l�kare. Syster Agneta hade dock noterat att Anders Jonasson tagit sig tid med den h�ktade patienten som annars brukade vara fullst�ndigt sluten mot omv�rlden. Det var m�jligt att han hade etablerat n�gon sorts kontakt.</p><p>�Okej. Jag ska h�ra om han har tid�, sa syster Agneta v�nligt och st�ngde d�rren. Och l�ste. Klockan var 14.36 och slog just �ver till 14.37.</p><p>Lisbeth reste sig fr�n s�ngkanten och gick fram till f�nstret. Med j�mna mellanrum sneglade hon p� klockan. 14.39. 14.40.</p><p>Klockan 14.44 h�rde hon steg i korridoren och rasslet fr�n Securitasvaktens nyckelknippa. Anders Jonasson gav henne ett fr�gande �gonkast och stannade d� han s�g Lisbeth Salanders desperata blick.</p><p>�Har det h�nt n�got?�</p><p>�N�got h�nder just nu. Har du en mobiltelefon p� dig?�</p><p>�Vad?�</p><p>�En mobil. Jag m�ste ringa ett samtal.�</p><p>Anders Jonasson sneglade tveksamt mot d�rren.</p><p>�Anders � Jag beh�ver en mobil. Nu!�</p><p>Han h�rde desperationen i hennes r�st och stoppade handen i en innerficka och l�mnade �ver sin Motorola. Lisbeth formligen rev den fr�n hans h�nder. Hon kunde inte ringa Mikael Blomkvist eftersom han antogs vara avlyssnad av fienden. Problemet var att han aldrig hade gett henne numret till sin anonyma bl� Ericsson T10. Det hade aldrig varit aktuellt eftersom han aldrig f�rv�ntat sig att hon skulle kunna ringa honom fr�n sin isolering. Hon tvekade en tiondels sekund och slog Erika Bergers mobilnummer. Hon h�rde tre signaler g� fram innan hon svarade.</p><empty-line/><p>Erika Berger befann sig i sin BMW en kilometer fr�n hemmet i Saltsj�baden d� hon fick ett samtal hon inte f�rv�ntat sig. Men Lisbeth Salander hade � andra sidan redan �verraskat henne p� morgonen.</p><p>�<emphasis>Berger.</emphasis>�</p><p>�Salander. Hinner inte f�rklara. Har du numret till Mikaels anonyma telefon. Den som inte �r avlyssnad.�</p><p>�Ja.�</p><p>�Ring honom. <emphasis>Nu!</emphasis> Teleborian m�ter Jonas vid ringen p� Centralen klockan 15.00.�</p><p>�Vad �r ��</p><p>�Skynda. Teleborian. Jonas. Ringen p� Centralen. 15.00. Han har en kvart p� sig.�</p><p>Lisbeth st�ngde mobilen f�r att inte Erika skulle frestas att sl�sa sekunder p� on�diga fr�gor. Hon sneglade p� klockan som just slog �ver till 14.46.</p><p>Erika Berger bromsade och parkerade vid v�gkanten. Hon str�ckte sig efter telefonboken i v�skan och bl�ddrade fram det nummer han gett henne kv�llen de tr�ffats p� Samirs gryta.</p><p>Mikael Blomkvist h�rde pipandet fr�n mobiltelefonen. Han reste sig fr�n k�ksbordet och gick tillbaka till Lisbeth Salanders arbetsrum och plockade upp mobilen fr�n skrivbordet.</p><p>�Ja?�</p><p>�Erika.�</p><p>�Hej.�</p><p>�Teleborian m�ter Jonas vid ringen p� Centralen klockan 15.00. Du har n�gra minuter p� dig.�</p><p>�Vad? Va?�</p><p>�Teleborian ��</p><p>�Jag h�rde. Hur vet du n�got om det?�</p><p>�Sluta diskutera och l�gg p� en rem.�</p><p>Mikael sneglade p� klockan. 14.47.</p><p>�Tack. Hej.�</p><p>Han grabbade sin datorv�ska och tog trapporna ist�llet f�r att v�nta p� hissen. Samtidigt som han sprang slog han numret till Henry Cortez bl� T10.</p><p>�Cortez.�</p><p>�Var befinner du dig?�</p><p>�P� Akademibokhandeln.�</p><p>�Teleborian m�ter Jonas vid ringen p� Centralen klockan 15.00. Jag �r p� v�g men du �r n�rmare.�</p><p>��h fan. Jag drar.�</p><p>Mikael joggade ned till G�tgatan och satte h�gsta fart mot Slussen. Han sneglade p� sitt armbandsur d� han andf�tt n�dde Slussplan. Monica Figuerola hade kanske en po�ng med tjatet om att b�rja l�ptr�na. 14.56. Han skulle inte hinna. Han spanade efter en taxi.</p><p>Lisbeth Salander l�mnade tillbaka mobilen till Anders Jonasson.</p><p>�Tack�, sa hon.</p><p>�Teleborian?� fr�gade Anders Jonasson. Han hade inte kunnat undg� att h�ra namnet.</p><p>Hon nickade och m�tte hans blick.</p><p>�Teleborian �r en riktigt riktigt ful fisk. Du anar inte.�</p><p>�Nej. Men jag anar att n�gonting h�nder just nu som gjort dig mer upphetsad �n jag har sett dig vara under den tid du varit i min omv�rdnad. Jag hoppas att du vet vad du g�r.�</p><p>Lisbeth log ett skevt leende mot Anders Jonasson.</p><p>�Du torde f� svaret p� den fr�gan inom en n�ra framtid�, sa hon.</p><empty-line/><p>Henry Cortez sprang ut fr�n Akademibokhandeln som en d�re. Han korsade Sveav�gen p� viadukten vid M�ster Samuelsgatan och fortsatte rakt ned till Klara Norra d�r han sv�ngde upp p� Klarabergsviadukten och �ver Vasagatan. Han passerade �ver Klarabergsgatan mellan en buss och tv� bilar som frenetiskt signalerade p� honom och gled in genom d�rrarna till centralstationen d� klockan var exakt 15.00.</p><p>Han tog rulltrappan ned till centralgolvet med tre trappsteg �t g�ngen och joggade f�rbi Pocketshop innan han saktade farten f�r att inte v�cka uppm�rksamhet. Han stirrade intensivt p� m�nniskorna i n�rheten av ringen.</p><p>Han kunde inte se Teleborian eller den man som Christer Malm hade fotograferat utanf�r Copacabana och som de trodde var Jonas. Han tittade p� klockan. 15.01. Han andades som om han hade sprungit Stockholm maraton.</p><p>Han chansade och skyndade genom hallen och ut genom d�rrarna mot Vasagatan. Han stannade och s�g sig omkring och tittade p� person efter person s� l�ngt hans �gon str�ckte sig. Ingen Peter Teleborian. Ingen Jonas.</p><p>Han v�nde och hastade in p� Centralen igen. 15.03. Det var tomt vid ringen.</p><p>Sedan lyfte han blicken och fick en sekundsnabb skymt av Peter Teleborians rufsiga profil och haksk�gg d� han kom ut fr�n entr�n till Pressbyr�n p� andra sidan hallen. I n�sta sekund materialiserade sig mannen fr�n Christer Malms bilder vid hans sida. <emphasis>Jonas</emphasis>. De korsade centralgolvet och f�rsvann ut p� Vasagatan vid den norra porten.</p><p>Henry Cortez andades ut. Han torkade svett fr�n pannan med handflatan och b�rjade f�lja efter de b�da m�nnen.</p><p>Mikael Blomkvist anl�nde till Stockholms central i taxi klockan 15.07. Han skyndade in i centralhallen men kunde varken se Teleborian eller Jonas. Eller Henry Cortez, f�r den delen.</p><p>Han lyfte sin T10 f�r att ringa Henry Cortez i samma �gonblick som mobilen ringde i hans hand.</p><p>�Jag har dem. De sitter p� puben Tre Remmare p� Vasagatan vid nedg�ngen till Akallalinjen.�</p><p>�Tack, Henry. Var finns du?�</p><p>�Jag st�r vid baren. Dricker mellis. Har f�rtj�nat den.�</p><p>�Okej. De k�nner igen mig, s� jag h�ller mig utanf�r. Du har ingen m�jlighet att h�ra vad som s�gs, antar jag.�</p><p>�Inte en chans. Jag ser ryggen p� Jonas och den d�r j�vla Teleborian mumlar bara d� han pratar, s� jag kan inte ens se l�ppr�relser.�</p><p>�Jag fattar.�</p><p>�Men vi kan ha ett problem.�</p><p>�Vad?�</p><p>�Den d�r Jonas har lagt sin pl�nbok och sin mobil p� bordet. Och han lade ett par bilnycklar p� pl�nboken.�</p><p>�Okej. Jag l�ser det.�</p><p>monica figuerolas mobil gick ig�ng med en polyfonisk signal som utgjorde ledmotivet fr�n <emphasis>Harmonica � en h�mnare</emphasis>. Hon lade ned boken om den antika gudsuppfattningen som hon aldrig tycktes bli klar med.</p><p>�Hej. Det �r Mikael. Vad g�r du?�</p><p>�Jag sitter hemma och sorterar samlarbilder p� gamla �lskare. Jag blev sn�pligt �vergiven tidigare i dag.�</p><p>�F�rl�t. Har du din bil i n�rheten?�</p><p>�Sist jag kollade stod den p� parkeringen utanf�r.�</p><p>�Bra. Har du lust att ta en tur p� stan?�</p><p>�Inte s�rskilt. Vad h�nder?�</p><p>�Peter Teleborian dricker just �l med Jonas nere p� Vasagatan. Och eftersom jag samarbetar med Stasibyr�kratin p� S�po t�nkte jag att du kanske var intresserad av att haka p�.�</p><p>Monica Figuerola var redan uppe fr�n soffan och str�ckte sig efter sina bilnycklar.</p><p>�Du sk�mtar inte?�</p><p>�Knappast. Och Jonas har lagt ett par bilnycklar p� bordet framf�r sig.�</p><p>�Jag �r p� v�g.�</p><p>malin eriksson svarade inte i telefon, men Mikael Blomkvist hade tur och fick tag p� Lottie Karim som just befann sig p� �hl�ns f�r att handla en f�delsedagspresent till sin make. Mikael beordrade �vertid och bad henne skyndsamt bege sig till puben som f�rst�rkning till Henry Cortez. D�refter ringde han tillbaka till Cortez.</p><p>�Det h�r �r planen. Jag har en bil p� plats om fem minuter. Vi parkerar p� J�rnv�gsgatan nedanf�r puben.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Lottie Karim dyker upp hos dig om n�gra minuter som f�rst�rkning.�</p><p>�Bra.�</p><p>�D� de l�mnar puben hakar du p� Jonas. Du f�ljer honom till fots och meddelar mig p� mobilen var ni finns. S� fort du ser honom n�rma sig en bil m�ste vi f� veta det. Lottie hakar p� Teleborian. Om vi inte hinner fram tar du hans bilnummer.�</p><p>�Okej.�</p><empty-line/><p>Monica Figuerola parkerade vid Nordic Light Hotel utanf�r Arlanda Express. Mikael Blomkvist �ppnade d�rren p� f�rarsidan en minut efter att hon parkerat.</p><p>�Vilken pub sitter de p�?�</p><p>Mikael f�rklarade.</p><p>�Jag m�ste best�lla f�rst�rkning.�</p><p>�Oroa dig inte. Vi har dem under uppsikt. Fler kockar kan riskera att strula till det hela.�</p><p>Monica Figuerola tittade misstroget p� honom.</p><p>�Och hur fick du veta att det h�r m�tet skulle �ga rum?�</p><p>�Sorry. K�llskydd.�</p><p>�Har ni n�gon egen j�vla underr�ttelsetj�nst p� <emphasis>Millennium</emphasis>?� utbrast hon.</p><p>Mikael s�g n�jd ut. Det var alltid kul att br�cka S�po p� deras eget omr�de.</p><p>I sj�lva verket hade han inte den blekaste aning om hur det kunde komma sig att Erika Berger hade ringt honom som en blixt fr�n en klar himmel och meddelat att Teleborian och Jonas skulle tr�ffas. Hon hade inte haft insyn i det redaktionella arbetet p� <emphasis>Millennium</emphasis> sedan den 10 april. Hon k�nde f�rst�s till Teleborian, men Jonas hade dykt upp i handlingen i maj och s� vitt Mikael visste hade Erika inte ens en aning om hans existens, �n mindre att han var f�rem�l f�r grubblerier hos b�de <emphasis>Millennium</emphasis> och S�po.</p><p>Han skulle beh�va ha ett ordentligt samtal med Erika Berger inom en mycket snar framtid.</p><empty-line/><p>Lisbeth Salander trutade med l�pparna och betraktade sk�rmen p� sin handdator. Efter samtalet p� doktor Anders Jonassons mobil hade hon skjutit alla tankar p� Sektionen �t sidan och fokuserat p� Erika Bergers problem. Efter moget �verv�gande hade hon strukit samtliga m�n i gruppen 26�54 �r som var gifta. Hon visste att det var att jobba med v�ldigt bred pensel och att det knappast var n�got rationellt statistiskt, vetenskapligt resonemang som l�g till grund f�r beslutet. Giftpennan kunde utan tvekan vara �kta make med fem barn och hund. Det kunde vara en person som arbetade p� vaktm�steriet. Det kunde till och med vara en kvinna, �ven om hon inte trodde det.</p><p>Hon ville helt enkelt ha ned antalet namn i listan och hennes grupp hade med det senaste beslutet minskat fr�n 48 till 18 individer. Hon konstaterade att urvalet till stor del bestod av mer betydelsefulla reportrar, chefer eller mellanchefer i �ldern 35 plus. Om hon inte hittade n�got intressant bland dem s� kunde hon vidga n�tet igen.</p><p>Klockan fyra p� eftermiddagen gick hon in p� Hacker Republics hemsida och lade upp listan till Plague. Han pingade henne n�gra minuter senare.</p><p>&lt;18 namn. Vad?&gt;</p><p>&lt;Litet sidoprojekt. Se det som en �vningsuppgift&gt;</p><p>&lt;Okej?&gt;</p><p>&lt;Ett av namnen tillh�r en f�hund. Hitta honom&gt;</p><p>&lt;Vad �r det f�r kriterier?&gt;</p><p>&lt;M�ste jobba snabbt. I morgon drar de ut pluggen f�r mig. Innan dess m�ste vi ha hittat honom.&gt;</p><p>Hon f�rklarade situationen med Erika Bergers giftpenna.</p><p>&lt;Okej. Finns det n�gon profit i det h�r?&gt;</p><p>Lisbeth Salander funderade en sekund.</p><p>&lt;Jo. Jag kommer inte ut till Sumpan och anstiftar mordbrand hos dig&gt;</p><p>&lt;Skulle du det?&gt;</p><p>&lt;Jag betalar dig varje g�ng jag ber dig g�ra n�got f�r mig. Det h�r �r inte f�r mig. Se det som skatteindrivning&gt;</p><p>&lt;Du b�rjar uppvisa tecken p� social kompetens&gt;</p><p>&lt;N�?&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>Hon laddade �ver accesskoder till SMP:s redaktion och kopplade ned ICQ.</p><empty-line/><p>Klockan hade hunnit bli 16.20 innan Henry Cortez ringde.</p><p>�De visar tecken p� att b�rja r�ra p� sig.�</p><p>�Okej. Vi �r beredda.�</p><p>Tystnad.</p><p>�De skiljs �t utanf�r puben. Jonas g�r norrut. Lottie hakar p� Teleborian s�derut.�</p><p>Mikael h�jde ett finger och pekade d� Jonas skymtade f�rbi p� Vasagatan. Monica Figuerola nickade. N�gra sekunder senare kunde Mikael ocks� se Henry Cortez. Monica Figuerola startade motorn.</p><p>�Han korsar Vasagatan och forts�tter mot Kungsgatan�, sa Henry Cortez i mobilen.</p><p>�H�ll avst�ndet s� han inte uppt�cker dig.�</p><p>�R�tt mycket folk ute.�</p><p>Tystnad.</p><p>�Han g�r norrut p� Kungsgatan.�</p><p>�Norrut p� Kungsgatan�, sa Mikael.</p><p>Monica Figuerola lade in en v�xel och sv�ngde upp p� Vasagatan. De fastnade en stund i r�dljusen.</p><p>�Var �r ni nu?� fr�gade Mikael d� de sv�ngde in p� Kungsgatan.</p><p>�I h�jd med PUB. Han h�ller rask takt. Hall�, han g�r in p� Drottninggatan norrut.�</p><p>�Drottninggatan norrut�, sa Mikael.</p><p>�Okej�, sa Monica Figuerola och gjorde en illegal sv�ng �ver p� Klara Norra och k�rde fram till Olof Palmes gata. Hon sv�ngde upp och bromsade in framf�r SIF-huset. Jonas korsade Olof Palmes gata och gick upp mot Sveav�gen. Henry Cortez f�ljde efter p� andra sidan gatan.</p><p>�Han sv�ngde �sterut ��</p><p>�Det �r okej. Vi ser er b�da.�</p><p>�Han viker in p� Holl�ndargatan � <emphasis>Hall�</emphasis> � Bil. R�d Audi.�</p><p>�Bil�, sa Mikael och antecknade det bilnummer som Cortez hastigt rabblade.</p><p>��t vilket h�ll �r han parkerad?� fr�gade Monica Figuerola.</p><p>�Fronten mot s�der�, rapporterade Cortez. Han kommer ut framf�r er p� Olof Palmes gata � nu.�</p><p>Monica Figuerola var redan i r�relse och passerade Drottninggatan. Hon signalerade och viftade undan ett par fotg�ngare som f�rs�kte smita mot r�d gubbe.</p><p>�Tack, Henry. Vi tar honom h�rifr�n.�</p><p>Den r�da Audin �kte s�derut p� Sveav�gen. Monica Figuerola f�ljde efter samtidigt som hon klickade upp sin mobil med v�nsterhanden och slog ett nummer.</p><p>�Kan jag f� en slagning p� ett bilnummer, r�d Audi�, sa hon och rabblade det nummer som Henry Cortez rapporterat.</p><p>�Jonas Sandberg, f�dd -71. Vad sa du � Helsing�rsgatan, Kista. Tack.�</p><p>Mikael antecknade de uppgifter som Monica Figuerola fick.</p><p>De f�ljde den r�da Audin via Hamngatan till Strandv�gen och d�refter omedelbart upp p� Artillerigatan. Jonas Sandberg parkerade ett kvarter fr�n Arm�museum. Han korsade gatan och f�rsvann in genom porten i ett sekelskifteshus.</p><p>�Hmm�, sa Monica Figuerola och sneglade p� Mikael.</p><p>Han nickade. Jonas Sandberg hade �kt till ett hus som l�g ett kvarter ifr�n den port d�r statsministern hade l�nat en l�genhet f�r ett privat m�te.</p><p>�Snyggt jobbat�, sa Monica Figuerola.</p><p>I samma �gonblick ringde Lottie Karim och ber�ttade att doktor Peter Teleborian hade promenerat upp till Klarabergsgatan via rulltrapporna p� Centralen och d�refter fortsatt till polishuset p� Kungsholmen.</p><p>�Polishuset. Klockan 17.00 en l�rdagskv�ll?� undrade Mikael.</p><p>Monica Figuerola och Mikael Blomkvist tittade tvivlande p� varandra. Monica grubblade intensivt i n�gra sekunder. Sedan lyfte hon sin mobil och ringde till kriminalinspekt�r Jan Bublanski.</p><p>�Hej. Monica, RPS/S�k. Det var vi som tr�ffades p� Norr M�larstrand f�r en tid sedan.�</p><p>�Vad vill du?� sa Bublanski.</p><p>�Har du n�gon p� helgjour?�</p><p>�Sonja Modig�, sa Bublanski.</p><p>�Jag skulle beh�va en tj�nst. Vet du om hon finns i polishuset?�</p><p>�Det tvivlar jag p�. Det �r str�lande v�der och l�rdagskv�ll.�</p><p>�Okej. Skulle du kunna f�rs�ka n� henne eller n�gon annan i utredningen som skulle kunna g�ra sig ett �rende till �klagare Richard Ekstr�ms korridor. Jag undrar om det p�g�r ett m�te hos honom nu.�</p><p>�M�te?�</p><p>�Jag hinner inte f�rklara. Jag skulle beh�va f� veta om han tr�ffar n�gon just nu. Och i s� fall vem.�</p><p>�Du vill att jag ska spionera p� en �klagare som �r min �verordnade?�</p><p>Monica Figuerola h�jde �gonbrynen. D�refter ryckte hon p� axlarna.</p><p>�Ja�, sa hon.</p><p>�Okej�, sa han och lade p� luren.</p><empty-line/><p>Sonja Modig befann sig faktiskt n�rmare polishuset �n Bublanski hade befarat. Hon satt med sin man och drack kaffe p� balkongen hemma hos en v�ninna som var bosatt i Vasastan. De hade barnledigt sedan Sonjas f�r�ldrar tagit ungarna under en semestervecka, och planerade att g�ra n�got s� gammalmodigt som att �ta en bit mat och g� p� bio.</p><p>Bublanski f�rklarade sitt �rende.</p><p>�Och vad har jag f�r f�rev�ndning att st�vla in till Ekstr�m?�</p><p>�Jag hade lovat att skicka en uppdatering p� Niedermann till honom i g�r men jag gl�mde faktiskt att l�gga in den till honom innan jag gick. Den finns p� mitt skrivbord.�</p><p>�Okej�, sa Sonja Modig.</p><p>Hon tittade p� sin man och sin v�ninna.</p><p>�Jag m�ste in till <emphasis>Huset</emphasis>. Jag l�nar bilen, med lite tur �r jag tillbaka om en timme.�</p><p>Hennes man suckade. V�ninnan suckade.</p><p>�Jag har faktiskt helgjour�, urskuldade sig Sonja Modig.</p><p>Hon parkerade p� Bergsgatan och �kte upp till Bublanskis rum och h�mtade de tre A4 som utgjorde det magra resultatet av spaningarna p� efterlyste polism�rdaren Ronald Niedermann. <emphasis>Inte mycket att h�nga i julgranen</emphasis>, t�nkte hon.</p><p>D�refter gick hon ut i trapphuset och en v�ning upp. Hon stannade vid korridord�rren. Det var n�stan �dsligt tomt i polishuset denna sommarkv�ll. Hon sm�g inte. Hon gick bara v�ldigt tyst. Hon stannade utanf�r Ekstr�ms st�ngda d�rr. Hon h�rde r�ster och bet sig i underl�ppen.</p><p>Helt pl�tsligt avtog modet och hon k�nde sig f�nig. I alla normala situationer skulle hon ha knackat p� d�rren och skjutit upp den och utbrustit <emphasis>Hall�, jas� du �r kvar</emphasis> och seglat in. Nu k�ndes det fel.</p><p>Hon s�g sig omkring.</p><p>Varf�r hade Bublanski ringt henne? Vad handlade m�tet om?</p><p>Hon sneglade tv�rs �ver korridoren. Mitt emot Ekstr�ms rum fanns ett litet konferensrum med plats f�r tio personer. D�r hade hon sj�lv suttit p� ett antal f�redragningar.</p><p>Hon gick in i konferensrummet och st�ngde tyst d�rren. Persiennerna var st�ngda och glasv�ggen mot korridoren var t�ckt av gardiner. Det var skumt i rummet. Hon drog fram en stol och slog sig ned och vek upp gardinen s� att hon fick en smal glipa mot korridoren.</p><p>Hon k�nde sig obehaglig till mods. Om n�gon �ppnade d�rren skulle hon f� mycket sv�rt att f�rklara vad hon gjorde d�r. Hon lyfte mobilen och tittade p� klockan i displayen. Strax f�re sex. Hon st�ngde av ringsignalen och lutade sig mot ryggst�det och betraktade den st�ngda d�rren till Ekstr�ms rum.</p><empty-line/><p>Klockan sju p� kv�llen pingade Plague upp Lisbeth Salander.</p><p>&lt;Okej. Jag �r admin f�r SMP&gt;</p><p>&lt;Var&gt;</p><p>Han laddade �ver en http-adress.</p><p>&lt;Vi kommer inte att hinna p� 24 timmar. �ven om vi har e-posten f�r alla 18 s� kommer det att ta dagar att hacka deras hemdatorer. De flesta �r f�rmodligen inte ens uppe p� n�tet en l�rdagskv�ll&gt;</p><p>&lt;Plague, koncentrera dig p� deras hemdatorer s� k�r jag deras SMP-datorer&gt;</p><p>&lt;Jag t�nkte det. Din handdator �r lite begr�nsad. N�gon du vill att jag ska fokusera p�?&gt;</p><p>&lt;Nej. Vem som helst av dem&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;Plague&gt;</p><p>&lt;Ja&gt;</p><p>&lt;Om vi inte hittar n�got till i morgon s� vill jag att du forts�tter&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;I s� fall betalar jag dig&gt;</p><p>&lt;�sch. Det h�r �r bara kul&gt;</p><p>Hon kopplade ned ICQ och gick till den http-adress d�r Plague hade laddat ned alla administrat�rsr�ttigheter f�r SMP. Hon b�rjade med att titta efter om Peter Fleming var upploggad och n�rvarande p� SMP. Det var han inte. D�rmed l�nade hon hans beh�righet och gick in i SMP:s mailserver. Hon kunde d�rmed l�sa all aktivitet som n�gonsin f�rekommit p� mailen, allts� �ven mail som sedan l�nge var raderade fr�n enskilda konton.</p><p>Hon b�rjade med Ernst Teodor Billing, 43 �r, en av nattcheferna p� SMP. Hon �ppnade hans mail och b�rjade klicka sig bak�t i tiden. Hon �gnade ungef�r tv� sekunder �t varje mail, tillr�ckligt f�r att hon skulle f� ett begrepp om vem som skickat och vad det inneh�ll. Efter n�gra minuter hade hon l�rt sig vad som var rutinpost i form av dag-PM, tidplaner och annat ointressant. Hon b�rjade scrolla f�rbi dessa.</p><p>Hon gick mail f�r mail tre m�nader tillbaka i tiden. D�refter hoppade hon m�nad f�r m�nad och l�ste enbart rubrikraden och �ppnade endast mailen om det var n�got hon reagerade p�. Hon l�rde sig att Ernst Billing umgicks med en kvinna som hette Sofia och som han hade en otrevlig ton mot. Hon konstaterade att detta inte var anm�rkningsv�rt eftersom Billing hade en otrevlig ton mot de flesta han skrev n�got personligt till � reportrar, layoutare och andra. Hon ans�g att det trots detta var anm�rkningsv�rt att en man med sj�lvklarhet adresserade sin flickv�n med orden <emphasis>j�vla tjockis, j�vla pappskalle</emphasis> eller <emphasis>j�vla fitta</emphasis>.</p><p>N�r hon g�tt ett �r tillbaka i tiden avbr�t hon. Hon gick ist�llet in p� hans Explorer och b�rjade kartl�gga hur han surfade p� n�tet. Hon noterade att i likhet med flertalet m�n i hans �ldersgrupp passerade han med j�mna mellanrum porrsidor, men att merparten av hans surfande tycktes arbetsrelaterad. Hon konstaterade �ven att han hade ett intresse f�r bilar och ofta bes�kte sajter d�r nya bilmodeller visades.</p><p>Efter drygt en timmes rotande st�ngde hon ned Billing och str�k honom fr�n listan. Hon gick vidare till Lars �rjan Wollberg, 51 �r, veteranreporter p� r�ttsredaktionen.</p><empty-line/><p>Torsten Edklinth kom in till polishuset p� Kungsholmen vid halv �tta p� l�rdagskv�llen. Monica Figuerola och Mikael Blomkvist v�ntade p� honom. De satt vid samma konferensbord d�r Blomkvist suttit dagen innan.</p><p>Edklinth konstaterade att han var ute p� mycket tunn is och att ett antal interna regler hade brutits d� han gett Blomkvist tilltr�de till korridoren. Monica Figuerola hade definitivt inte r�tt att bjuda in honom p� eget bev�g. I vanliga fall fick inte ens fruar eller �kta m�n komma in till de hemliga korridorerna p� RPS/S�k � de fick sn�llt v�nta i trapphuset om de skulle tr�ffa sin partner. Och Blomkvist var till r�ga p� allt en journalist. I framtiden skulle Blomkvist bara f� komma till den tillf�lliga lokalen vid Fridhemsplan.</p><p>Men � andra sidan brukade utomst�ende springa i korridorerna p� s�rskild inbjudan. Utl�ndska g�ster, forskare, akademiker, tillf�lliga konsulter � han placerade Blomkvist i facket tillf�lliga konsulter. Allt detta tjafs med s�kerhetsklassificering var trots allt bara ord. N�gon m�nniska beslutade att en viss person skulle f� en beh�righetsniv�. Och Edklinth hade beslutat att om kritik uppstod skulle han h�vda att han personligen gett Blomkvist beh�righetsniv�.</p><p>Om det inte skar sig, vill s�ga. Edklinth slog sig ned och tittade p� Figuerola.</p><p>�Hur fick du reda p� m�tet?�</p><p>�Blomkvist ringde mig vid fyratiden�, svarade hon med ett leende.</p><p>�Och hur fick du reda p� m�tet?�</p><p>�K�lla tipsade�, sa Mikael Blomkvist.</p><p>�Ska jag dra slutsatsen att du har n�gon sorts �vervakning p� Teleborian?�</p><p>Monica Figuerola skakade p� huvudet.</p><p>�Det var min f�rsta tanke ocks�, sa hon med munter r�st som om Mikael Blomkvist inte ens befunnit sig i rummet. �Men det h�ller inte. �ven om n�gon skuggat Teleborian p� Blomkvists uppdrag s� skulle den personen inte i f�rv�g ha kunnat r�kna ut att han skulle tr�ffa just Jonas Sandberg.�</p><p>Edklinth nickade l�ngsamt.</p><p>�S� � vad �terst�r? Olaga avlyssning eller n�got?�</p><p>�Jag kan f�rs�kra dig om att jag inte bedriver olaga avlyssning av n�gon och inte ens h�rt talas om att n�got s�dant skulle p�g�, sa Mikael Blomkvist f�r att p�minna om att han faktiskt befann sig i rummet. �Var realistisk. Olaga avlyssning �r s�dant som statliga myndigheter �gnar sig �t.�</p><p>Edklinth trutade med l�pparna.</p><p>�Du vill allts� inte ber�tta hur du fick information om m�tet.�</p><p>�Jo. Jag har redan ber�ttat. En k�lla tipsade. K�llan har k�llskydd. Vad s�gs om att vi koncentrerar oss p� frukterna av tipset?�</p><p>�Jag gillar inte l�sa tr�dar�, sa Edklinth. �Men okej. Vad vet vi?�</p><p>�Han heter Jonas Sandberg�, sa Monica Figuerola. �Utbildad attackdykare och gick polisskolan i b�rjan av 1990-talet. Arbetade f�rst i Uppsala och d�refter i S�dert�lje.�</p><p>�Du kommer fr�n Uppsala.�</p><p>�Ja, men vi missade varandra med n�got �r. Jag b�rjade just d� han drog till S�dert�lje.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Han rekryterades till RPS/S�k kontraspionaget 1998. Omplacerades i hemlig befattning utomlands 2000. Han befinner sig enligt v�ra egna papper officiellt p� ambassaden i Madrid. Jag har kollat med ambassaden. De har ingen aning om vem Jonas Sandberg �r.�</p><p>�Precis som M�rtensson. Officiellt �verflyttad n�gonstans d�r han inte befinner sig.�</p><p>�Det �r bara kanslichefen som har m�jlighet att g�ra n�got s�dant h�r systematiskt och f� det att fungera.�</p><p>�Och i vanliga fall skulle allting avf�rdas som strul i pappershanteringen. Vi m�rker det d�rf�r att vi specifikt tittar p� det. Och om n�gon b�rjar tjata s� s�ger man bara <emphasis>Hemligt</emphasis>, eller att det har med terrorism att g�ra.�</p><p>�Det finns fortfarande en hel del budgetarbete att kolla upp.�</p><p>�Budgetchefen?�</p><p>�Kanske.�</p><p>�Okej. Mer?�</p><p>�Jonas Sandberg �r bosatt i Sollentuna. Han �r ogift men har barn med en l�rarinna i S�dert�lje. Inga prickar i protokollet. Licens f�r tv� handeldvapen. Sk�tsam och helnykterist. Det enda lite udda �r att han tycks vara troende och var med i Livets Ord p� 1990-talet.�</p><p>�Var har du f�tt det ifr�n?�</p><p>�Jag pratade med min gamla chef i Uppsala. Han kommer mycket v�l ih�g Sandberg.�</p><p>�Okej. En kristen attackdykare med tv� vapen och en unge i S�dert�lje. Mer?�</p><p>�Vi id:ade honom f�r drygt tre timmar sedan. Det h�r �r r�tt snabbt jobbat i alla fall.�</p><p>�F�rl�t. Vad vet vi om huset p� Artillerigatan?�</p><p>�Inte s� mycket �n. Stefan fick jaga upp n�gon p� stadsbyggnadskontoret. Vi har ritningar p� fastigheten. Bostadsr�tt fr�n f�rra sekelskiftet. Sex v�ningar med sammanlagt tjugotv� l�genheter plus �tta l�genheter i ett litet g�rdshus. Jag har slagit p� hyresg�sterna men hittar inget riktigt uppseendev�ckande. Tv� av de som bor i fastigheten �r d�mda f�r brott.�</p><p>�Vilka?�</p><p>�En Lindstr�m p� f�rsta v�ningen. 63 �r. D�md f�r f�rs�kringsbedr�gerier p� 1970-talet. �En Wittfelt p� tredje v�ningen. 47 �r. Vid tv� tillf�llen d�md f�r misshandel av sin f�re detta fru.�</p><p>�Hmm.�</p><p>�De som bor d�r �r v�lsorterad medelklass. Det �r bara en l�genhet som v�cker fr�getecken.�</p><p>�Vad?�</p><p>�L�genheten l�ngst upp i huset. Elva rum och lite av en paradv�ning. Den �gs av ett f�retag som heter Bellona AB.�</p><p>�Och vad sysslar de med?�</p><p>�Gudarna vet. De utf�r marknadsanalyser och har en oms�ttning p� drygt trettio miljoner kronor �rligen. Samtliga �gare till Bellona �r bosatta utomlands.�</p><p>�Aha.�</p><p>�Vad d� aha?�</p><p>�Bara aha. G� vidare p� Bellona.�</p><p>I samma �gonblick kom den tj�nsteman som Mikael endast k�nde under namnet Stefan in genom d�rren.</p><p>�Hej chefen�, h�lsade han Torsten Edklinth. �Det h�r �r kul. Jag har kollat p� historien bakom Bellonas l�genhet.�</p><p>�Och?� undrade Monica Figuerola.</p><p>�F�retaget Bellona grundades p� 1970-talet och k�pte l�genheten fr�n d�dsboet efter den f�rre �garen, en kvinna vid namn Kristina Cederholm, f�dd 1917.�</p><p>�Jaha?�</p><p>�Hon var gift med Hans Wilhelm Francke, cowboyen som br�kade med P.G. Vinge d� RPS/S�k grundades.�</p><p>�Bra�, sa Torsten Edklinth. �Mycket bra. Monica, jag vill ha bevakning p� fastigheten dygnet runt. Ta reda p� vilka telefoner som finns d�r. Jag vill veta vem som g�r in och ut genom porten, vilka bilar som bes�ker adressen. Det vanliga.�</p><p>Edklinth sneglade p� Mikael Blomkvist. Han s�g ut som om han t�nkte s�ga n�got men hejdade sig. Mikael h�jde p� �gonbrynen.</p><p>��r du n�jd med informationsfl�det?� undrade Edklinth till sist.</p><p>�Helt okej. �r du n�jd med <emphasis>Millenniums</emphasis> bidrag?�</p><p>Edklinth nickade l�ngsamt.</p><p>�Du �r medveten om att jag kan f� fan f�r det h�r?� sa han.</p><p>�Inte fr�n min sida. Jag betraktar den information jag f�r h�r som k�llskyddad. Jag kommer att �terge fakta, men inte tala om hur jag f�tt den. Innan jag g�r i tryck kommer jag att g�ra en formell intervju med dig. Om du inte vill svara s� s�ger du bara <emphasis>Inga kommentarer</emphasis>. Eller s� kan du l�gga ut texten om vad du tycker om Sektionen f�r s�rskild analys. Det avg�r du sj�lv.�</p><p>Edklinth nickade.</p><p>Mikael var n�jd. Inom loppet av n�gra timmar hade Sektionen pl�tsligt f�tt fysisk form. Det var ett riktigt genombrott.</p><empty-line/><p>Sonja Modig hade frustrerat konstaterat att m�tet i �klagare Ekstr�ms rum drog ut p� tiden. Hon hade hittat en kvargl�md flaska Loka mineralvatten p� konferensbordet. Hon hade ringt sin make tv� g�nger och meddelat att hon var f�rsenad och lovade att kompensera honom med en trevlig kv�ll s� fort hon kom hem. Hon b�rjade bli rastl�s och k�nde sig som en inkr�ktare.</p><p>F�rst vid halv �tta var m�tet �ver. Hon var helt of�rberedd d� d�rren �ppnades och Hans Faste kom ut i korridoren. Han f�ljdes omedelbart av doktor Peter Teleborian. D�refter kom en �ldre gr�h�rig man som Sonja Modig aldrig tidigare hade sett. Slutligen kom �klagare Ekstr�m och satte p� sig en kavaj samtidigt som han sl�ckte takbelysningen och l�ste d�rren.</p><p>Sonja Modig h�jde sin mobiltelefon i glipan i gardinen och tog tv� l�guppl�sta bilder av samlingen utanf�r Ekstr�ms d�rr. De dr�jde n�gra sekunder innan de satte sig i r�relse genom korridoren.</p><p>Hon h�ll andan d� de passerade det konferensrum d�r hon hukade sig. Hon ins�g att hon var kallsvettig d� hon �ntligen h�rde d�rren till trapphuset sl� igen. Hon reste sig p� svaga kn�n.</p><empty-line/><p>Bublanski ringde till Monica Figuerola strax efter �tta p� kv�llen.</p><p>�Du ville veta om Ekstr�m hade n�got m�te.�</p><p>�Ja�, sa Monica Figuerola.</p><p>�Det avslutades alldeles nyss. Ekstr�m tr�ffade doktor Peter Teleborian och min f�rre medarbetare kriminalinspekt�r Hans Faste, samt en �ldre person som vi inte k�nner igen.�</p><p>�Ett �gonblick�, sa Monica Figuerola, lade handen �ver telefonluren och v�nde sig till de �vriga. �V�rt hugskott gav frukt. Teleborian �kte direkt till �klagare Ekstr�m.�</p><p>��r du kvar?�</p><p>�F�rl�t. Har vi n�got signalement p� den ok�nde tredje mannen?�</p><p>�B�ttre �n s�. Jag skickar en bild p� honom.�</p><p>�Bild. Vackert, jag �r skyldig dig en stor tj�nst.�</p><p>�Det skulle underl�tta om jag fick veta vad som var p� g�ng.�</p><p>�Jag �terkommer.�</p><p>De satt tysta runt konferensbordet i n�gon minut.</p><p>�Okej�, sa Edklinth slutligen. �Teleborian tr�ffar Sektionen och �ker d�refter direkt till �klagare Ekstr�m. Jag skulle ge en hel del f�r att f� veta vad som avhandlades.�</p><p>�Du kan ju fr�ga mig�, f�reslog Mikael Blomkvist.</p><p>Edklinth och Figuerola tittade p� honom.</p><p>�De tr�ffades f�r att finslipa detaljerna i strategin f�r hur de ska nita Lisbeth Salander i r�tteg�ngen mot henne om en m�nad.�</p><p>Monica Figuerola betraktade honom. Sedan nickade hon l�ngsamt.</p><p>�Det �r ett antagande�, sa Edklinth. �S�vida du inte har paranormala g�vor.�</p><p>�Det �r inget antagande�, sa Mikael. �De tr�ffades f�r att dra detaljerna i den r�ttspsykiatriska utredningen om Salander. Teleborian har just avslutat den.�</p><p>�Nonsens. Salander har inte ens blivit unders�kt.�</p><p>Mikael Blomkvist ryckte p� axlarna och �ppnade sin datorv�ska.</p><p>�S�dant har inte hindrat Teleborian tidigare. H�r �r den senaste versionen av den r�ttspsykiatriska utredningen. Som ni kan se �r den daterad samma vecka som r�tteg�ngen ska b�rja.�</p><p>Edklinth och Figuerola betraktade papperen framf�r dem. Till sist tittade de l�ngsamt p� varandra och d�refter p� Mikael Blomkvist.</p><p>�Och var har du f�tt tag p� den h�r?� undrade Edklinth.</p><p>�Sorry. K�llskydd�, sa Mikael Blomkvist.</p><p>�Blomkvist � vi m�ste kunna lita p� varandra. Du h�ller inne med information. Har du fler �verraskningar av det h�r slaget?�</p><p>�Ja. Naturligtvis har jag hemligheter. Liksom jag �r �vertygad om att du inte har gett mig carte blanche att titta p� allt som ni har h�rinne p� S�po. Eller hur?�</p><p>�Det �r inte samma sak.�</p><p>�Jo. Det �r precis samma sak. Det h�r arrangemanget inneb�r ett samarbete. Precis som du s�ger m�ste vi lita p� varandra. Jag m�rkar inte n�gonting som kan bidra till din utredning att kartl�gga Sektionen eller identifiera olika brott som beg�tts. Jag har redan l�mnat �ver material som visat att Teleborian begick brott tillsammans med Bj�rck 1991 och jag har ber�ttat att han kommer att anlitas f�r att g�ra samma sak nu. Och h�r �r dokumentet som visar att det �r p� det viset.�</p><p>�Men du har hemligheter.�</p><p>�Sj�lvfallet. Du f�r antingen avbryta samarbetet eller leva med det.�</p><p>Monica Figuerola h�ll upp ett diplomatiskt finger.</p><p>�F�rl�t, men betyder det h�r att �klagare Ekstr�m arbetar f�r Sektionen?�</p><p>Mikael rynkade �gonbrynen.</p><p>�Det vet jag inte. Jag f�r mer en k�nsla av att han �r en nyttig idiot som Sektionen utnyttjar. Han �r en karri�rist, men jag uppfattar honom som hederlig och lite korkad. D�remot ber�ttade en k�lla att han svalde det mesta som Teleborian ber�ttade om Lisbeth Salander vid en f�redragning under den tid som jakten p� henne fortfarande p�gick.�</p><p>�Det beh�vs inte mycket f�r att manipulera honom, menar du?�</p><p>�Exakt. Och Hans Faste �r en idiot som tror att Lisbeth Salander �r en lesbisk satanist.�</p><empty-line/><p>Erika Berger satt ensam hemma i villan i Saltsj�baden. Hon k�nde sig paralyserad och of�rm�gen att koncentrera sig p� n�got vettigt arbete. Hela tiden v�ntade hon att n�gon skulle ringa och ber�tta att bilder av henne l�g ute p� n�gon sajt p� internet.</p><p>Hon ertappade sig sj�lv med att g�ng p� g�ng t�nka p� Lisbeth Salander och ins�g att hon hade f�f�nga f�rhoppningar knutna till henne. Salander l�g inl�st p� Sahlgrenska. Hon hade bes�ksf�rbud och fick inte ens l�sa dagstidningar. Men hon var en m�rkligt resursstark flicka. Trots isoleringen hade hon kunnat kontakta Erika p� ICQ och d�refter p� telefon. Och hon hade p� egen hand f�rintat Wennerstr�ms imperium och r�ddat <emphasis>Millennium</emphasis> tv� �r tidigare.</p><p>Klockan �tta p� kv�llen knackade Susanne Linder p� d�rren. Erika ryckte till som om n�gon hade avlossat ett pistolskott inne i rummet.</p><p>�Hall�, Berger. H�r sitter du i dunklet och ser dyster ut.�</p><p>Erika nickade och t�nde belysningen.</p><p>�Hej. Jag ska s�tta p� kaffe ��</p><p>�Nej. L�t mig g�ra det. Har det h�nt n�got nytt?�</p><p><emphasis>Jovars. Lisbeth Salander har h�rt av sig och tagit kontroll �ver min dator. Och ringt om att Teleborian och n�gon som heter Jonas tr�ffades p� Centralen i eftermiddags</emphasis>.</p><p>�Nej. Inget nytt�, sa hon. �Men jag har en sak jag skulle vilja prova p� dig.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Vad tror du om m�jligheten att det h�r inte �r en stalker utan n�gon som finns i min bekantskapskrets som vill j�vlas med mig?�</p><p>�Vad �r skillnaden?�</p><p>�En stalker �r en f�r mig ok�nd person som blivit fixerad vid mig. Den andra varianten �r en person som vill h�mnas p� mig eller sabotera mitt liv av personliga sk�l.�</p><p>�Intressant tanke. Hur har den uppst�tt?�</p><p>�Jag � diskuterade situationen med en person i dag. Jag kan inte namnge henne, men hon f�reslog att hotelser fr�n en riktig stalker skulle se annorlunda ut. Framf�r allt att en stalker aldrig skulle ha skrivit mailen till Eva Carlsson p� kulturen. Det �r en helt ovidkommande handling.�</p><p>Susanne Linder nickade l�ngsamt.</p><p>�Det ligger n�got i det. Vet du, jag har faktiskt aldrig l�st de mail det handlar om. Kan jag f� se dem?�</p><p>Erika plockade fram sin laptop och st�llde den p� k�ksbordet.</p><empty-line/><p>Monica Figuerola eskorterade Mikael Blomkvist ut fr�n polishuset vid tiotiden p� kv�llen. De stannade p� samma plats i Kronobergsparken som f�reg�ende dag.</p><p>�S� var vi h�r igen. T�nker du f�rsvinna och arbeta eller vill du g� hem till mig och ha sex?�</p><p>�Tja ��</p><p>�Mikael, du beh�ver inte k�nna dig pressad av mig. Om du beh�ver jobba, s� g�r det.�</p><p>�H�r du, Figuerola, du �r j�vligt beroendeframkallande.�</p><p>�Och du vill inte vara beroende av n�got. �r det s� du menar?�</p><p>�Nej. Inte p� det s�ttet. Men jag har en m�nniska jag m�ste prata med i natt och det kommer att ta ett tag. S� innan jag �r klar kommer du att ha somnat.�</p><p>Hon nickade.</p><p>�Vi syns.�</p><p>Han kysste henne p� kinden och gick upp mot bussh�llplatsen vid Fridhemsplan.</p><p>�Blomkvist�, ropade hon.</p><p>�Vad?�</p><p>�Jag �r ledig i morgon bitti ocks�. Kom �ver och �t frukost om du hinner.�</p></section><section><title><p>KAPITEL 21: L�RDAG 4 JUNI � M�NDAG 6 JUNI</p></title><p>Lisbeth Salander fick en rad illavarslande vibrationer d� hon betade av nyhetschefen Anders Holm. Han var <emphasis>58</emphasis> �r och f�ll d�rmed egentligen utanf�r gruppen men Lisbeth hade inkluderat honom i alla fall eftersom han och Erika Berger hade varit i luven p� varandra. Han var en intrigmakare som skrev mail till olika personer och ber�ttade om hur n�gon hade gjort ett uselt jobb.</p><p>Lisbeth konstaterade att Holm inte tyckte om Erika Berger och att han �gnade v�sentligt utrymme �t att komma med passningar om att nu har <emphasis>fruntimret</emphasis> sagt si eller gjort s�. Han n�tsurfade uteslutande p� arbetsrelaterade sidor. Om han hade andra intressen s� sk�tte han s�dant p� fritiden och p� n�gon annan dator.</p><p>Hon beh�ll honom som en kandidat till rollen som Giftpennan, men han var en h�goddsare. Lisbeth funderade en stund p� varf�r hon inte riktigt trodde p� honom och kom fram till att Holm var s� j�vla dryg att han inte beh�vde g� omv�gen f�rbi anonyma mail. Om han ville kalla Erika Berger f�r hora s� skulle han g�ra det �ppet. Och han k�ndes inte som typen som skulle g�ra sig besv�r med att smyga in i Erika Bergers bostad mitt i natten.</p><p>Vid tiotiden gjorde hon en paus och gick in p� [Stolliga�Bordet] och konstaterade att Mikael Blomkvist �nnu inte �terkommit. Hon k�nde en svag irritation och undrade vad han sysslade med och om han hade hunnit i tid till Teleborians m�te.</p><p>D�refter �tergick hon till SMP:s server.</p><p>Hon gick till n�sta namn p� listan, vilket var redaktionssekreteraren p� sporten Claes Lundin, 29. Hon hade precis �ppnat hans mail d� hon hejdade sig och bet sig i underl�ppen. Hon st�ngde ned Lundin och gick ist�llet till Erika Bergers e-post.</p><p>Hon scrollade tillbaka i tiden. Det var ett j�mf�relsevis kort filindex eftersom hennes e-postkonto hade �ppnats den 2 maj. Det allra f�rsta mailet var ett morgon-PM som skickats ut av redaktionssekreteraren Peter Fredriksson. Under den f�rsta dagen hade flera personer mailat och �nskat henne v�lkommen till SMP.</p><p>Lisbeth l�ste noga varje mail som kommit till Erika Berger. Hon kunde se hur det redan fr�n dag ett hade funnits en fientlig underton i korrespondensen med nyhetschefen Anders Holm. De tycktes inte kunna dra j�mnt i n�gon fr�ga, och Lisbeth konstaterade att Holm f�rsv�rade f�r henne genom att skicka tv� tre mail �ven om bagateller.</p><p>Hon hoppade �ver reklam, spam och rena nyhets-PM. Hon fokuserade p� all form av personligt h�llen korrespondens. Hon l�ste interna budgetkalkyler, resultat fr�n annons och marknad, en mailv�xling med ekonomidirekt�ren Christer Sellberg som str�ckte sig �ver en vecka och som n�rmast kunde beskrivas som ett stormgr�l om personalnedsk�rningar. Hon fick irriterade mail fr�n chefen f�r r�ttsredaktionen om n�gon vikarie vid namn Johannes Frisk som Erika Berger uppenbarligen satt att arbeta p� n�gon story som inte uppskattades. Bortsett fr�n de f�rsta v�lkomstmailen tycktes det som om inte en enda medarbetare p� chefsniv� s�g n�got positivt i n�got av Erikas argument eller f�rslag.</p><p>Efter en stund scrollade hon tillbaka till b�rjan och gjorde en statistisk ber�kning i huvudet. Hon konstaterade att av alla h�gre chefer p� SMP som Erika hade omkring sig var det bara fyra personer som inte �gnade sig �t att underminera hennes position. Det var styrelseordf�randen Borgsj�, redaktionssekreterare Peter Fredriksson, chefen f�r ledarsidan Gunnar Magnusson och chefen f�r kultursidan Sebastian Strandlund.</p><p><emphasis>Hade de aldrig h�rt talas om kvinnor p� SMP? Alla chefer var ju m�n.</emphasis></p><p>Den person som Erika Berger hade minst att g�ra med var chefen f�r kultursidan. Under hela den tid Erika arbetat d�r hade hon bara v�xlat tv� mail med Sebastian Strandlund. De v�nligaste och uppenbart mest sympatiska mailen kom fr�n ledarredakt�ren Magnusson. Borgsj� var kortfattad och k�rv. Samtliga andra chefer �gnade sig �t �ppet krypskytte.</p><p><emphasis>Varf�r i helvete hade denna grupp karlar alls anst�llt Erika Berger om den enda syssels�ttningen tycktes vara att slita henne s�nder och samman</emphasis>.</p><p>Den person hon tycktes ha mest att g�ra med var redaktionssekreteraren Peter Fredriksson. Han var inbokad som en skugga att vara bisittare vid m�ten. Han f�rberedde PM, briefade Erika om olika texter och problem, satte snurr p� arbetet.</p><p>Han v�xlade mail med Erika ett dussintal g�nger varje dag.</p><p>Lisbeth samlade ihop alla Peter Fredrikssons mail till Erika och l�ste dem ett efter ett. Vid ett antal tillf�llen hade han inv�ndningar mot n�got beslut som Erika fattat. Han redogjorde f�r saksk�len. Erika Berger tycktes ha f�rtroende f�r honom eftersom hon ofta �ndrade beslut eller accepterade hans resonemang. Han var aldrig fientlig. D�remot fanns inte minsta antydan till n�gon personlig relation till Erika.</p><p>Lisbeth st�ngde Erika Bergers mail och funderade en kort stund.</p><p>Hon �ppnade Peter Fredrikssons konto.</p><empty-line/><p>Plague hade utan st�rre framg�ng mixtrat med hemdatorerna hos diverse medarbetare p� SMP hela kv�llen. Han hade lyckats ta sig in hos nyhetschefen Anders Holm eftersom denne hade en �ppen lina till sitt skrivbord p� jobbet f�r att n�r som helst under dygnet kunna g� in och styra upp n�got arbete. Holms privata dator var en av de tr�kigaste Plague n�gonsin hackat. D�remot hade han misslyckats med �terstoden av de arton namnen p� den lista Lisbeth Salander f�rsett honom med. En bidragande orsak var att ingen av de personer han knackade p� hos var online en l�rdagskv�ll. Han hade vagt b�rjat tr�ttna p� den om�jliga uppgiften d� Lisbeth Salander pingade honom halv elva p� kv�llen.</p><p>&lt;Vad?&gt;</p><p>&lt;Peter Fredriksson&gt;</p><p>&lt;Okej&gt;</p><p>&lt;Strunta i andra. Fokusera p� honom&gt;</p><p>&lt;Varf�r?&gt;</p><p>&lt;En k�nsla&gt;</p><p>&lt;Det h�r kommer att ta tid&gt;</p><p>&lt;Det finns en genv�g. Fredriksson �r redaktionssekreterare och jobbar med ett program som heter Integrator f�r att kunna h�lla koll p� vad som sker i hans dator p� SMP hemifr�n&gt;</p><p>&lt;Jag vet inget om Integrator&gt;</p><p>&lt;Litet program som kom f�r ett par �r sedan. Numera helt ute. Integrator har en bugg. Finns i arkivet p� Hacker Rep. Du kan i teorin v�nda programmet och g� in i hans hemdator fr�n jobbet&gt;</p><p>Plague suckade. Hon som en g�ng varit hans elev hade b�ttre koll �n han.</p><p>&lt;Okej. Ska f�rs�ka&gt;</p><p>&lt;Om du hittar n�got � ge det till Kalle Blomkvist om jag inte �r online l�ngre&gt;</p><p>Mikael Blomkvist var tillbaka i Lisbeth Salanders l�genhet vid Mosebacke strax f�re tolv. Han var tr�tt och b�rjade med att duscha och s�tta p� kaffebryggaren. Sedan �ppnade han Lisbeth Salanders dator och pingade hennes ICQ.</p><p>&lt;Det var p� tiden&gt;</p><p>&lt;Sorry&gt;</p><p>&lt;Var har du varit de senaste dygnen&gt;</p><p>&lt;Haft sex med en hemlig agent. Och jagat Jonas&gt;</p><p>&lt;Hann du till m�tet?&gt;</p><p>&lt;Ja. Du tipsade Erika???&gt;</p><p>&lt;Enda s�ttet att n� dig&gt;</p><p>&lt;Smart&gt;</p><p>&lt;Jag flyttas till h�ktet i morgon&gt;</p><p>&lt;Jag vet&gt;</p><p>&lt;Plague kommer att bist� med n�tet&gt;</p><p>&lt;Utm�rkt&gt;</p><p>&lt;D� �terst�r bara finalen&gt;</p><p>Mikael nickade f�r sig sj�lv.</p><p>&lt;Sally � vi kommer att g�ra det vi ska&gt;</p><p>&lt;Jag vet. Du �r f�ruts�gbar&gt;</p><p>&lt;Du �r som alltid ett charmtroll&gt;</p><p>&lt;�r det n�got mer jag b�r veta?&gt;</p><p>&lt;Nej&gt;</p><p>&lt;I s� fall har jag en del sista n�tarbete att sk�ta&gt;</p><p>&lt;Okej. Ha det s� bra&gt;</p><empty-line/><p>Susanne Linder vaknade med ett ryck av att det pep i hennes �ronsn�cka. N�gon hade utl�st r�relselarmet hon hade placerat i hallen p� bottenv�ningen i Erika Bergers villa. Hon reste sig p� armb�gen och s�g att klockan var 05.23 p� s�ndagsmorgonen. Hon gled tyst upp ur s�ngen och drog p� sig jeans och t-tr�ja och joggingskor. Hon stoppade t�rgasen i bakfickan och tog fj�derbatongen med sig.</p><p>Hon passerade ljudl�st d�rren till Erika Bergers sovrum och konstaterade att den var st�ngd och d�rmed l�st.</p><p>D�refter stannade hon vid trappan och lyssnade. Hon h�rde pl�tsligt ett svagt klickande och r�relse fr�n bottenv�ningen. Hon gick l�ngsamt nedf�r trappan och stannade �ter i hallen och lyssnade.</p><p>En stol skrapade i k�ket. Hon h�ll batongen i ett fast grepp och gick ljudl�st till k�ksd�rren och s�g en skallig och orakad man som satt vid k�ksbordet med ett glas apelsinjuice och l�ste SMP. Han uppfattade hennes n�rvaro och h�jde blicken.</p><p>�Och vem fan �r du?� undrade han.</p><p>Susanne Linder slappnade av och lutade sig mot d�rrposten.</p><p>�Greger Backman, f�rmodar jag. Hej. Jag heter Susanne Linder.�</p><p>�Jaha. Ska du sl� mig i skallen med batongen eller vill du ha ett glas juice?�</p><p>�G�rna�, sa Susanne och lade ifr�n sig batongen. �Juice, allts�.�</p><p>Greger Backman str�ckte sig efter ett glas fr�n diskst�llet och h�llde upp fr�n en tetrapak till henne.</p><p>�Jag jobbar f�r Milton Security�, sa Susanne Linder. �Jag tror att det �r b�st att din fru f�r f�rklara min n�rvaro.�</p><p>Greger Backman reste sig.</p><p>�Har n�got h�nt med Erika?�</p><p>�Din fru �r okej. Men det har varit lite obehag. Vi har s�kt dig i Paris.�</p><p>�Paris. Jag har f�r fan varit i Helsingfors.�</p><p>�Jas�. F�rl�t, men din fru trodde det var Paris.�</p><p>�Det �r n�sta m�nad.�</p><p>Greger gick mot d�rren.</p><p>�Sovrumsd�rren �r l�st. Du beh�ver en kod om du ska �ppna�, sa Susanne Linder.</p><p>�Kod?�</p><p>Hon gav honom de tre siffror han skulle sl� f�r att �ppna sovrumsd�rren. Han sprang uppf�r trappan till �verv�ningen. Susanne Linder str�ckte sig �ver bordet och plockade upp hans kvarl�mnade SMP.</p><empty-line/><p>Klockan tio p� s�ndagsmorgonen kom doktor Anders Jonasson in till Lisbeth Salander.</p><p>�Hej Lisbeth.�</p><p>�Hej.�</p><p>�Ville bara f�rvarna om att polisen kommer vid lunchtid.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Du verkar inte s�rskilt oroad.�</p><p>�Nej.�</p><p>�Jag har en present till dig.�</p><p>�Present? Varf�r det?�</p><p>�Du har varit en av mina mest underh�llande patienter p� l�nge.�</p><p>�Jas�, sa Lisbeth Salander misst�nksamt.</p><p>�Jag har f�rst�tt att du �r fascinerad av DNA och genetik.�</p><p>�Vem har skvallrat � den d�r psykologtanten, antar jag.�</p><p>Anders Jonasson nickade.</p><p>�Om du f�r tr�kigt p� h�ktet � h�r �r senaste skriket inom DNA-forskningen.�</p><p>Han gav henne en tegelsten som hette <emphasis>Spirals � Mysteries of</emphasis><emphasis>DNA,</emphasis> f�rfattad av en professor Yoshito Takamura vid Tokyo universitet. Lisbeth Salander �ppnade boken och studerade inneh�llsf�rteckningen.</p><p>�Vackert�, sa hon.</p><p>�N�gon g�ng skulle det vara intressant att f� h�ra hur det kommer sig att du l�ser uppsatser av forskare som inte ens jag begriper.�</p><p>S� fort Anders Jonasson hade l�mnat rummet plockade Lisbeth fram handdatorn. Sista rycket. Fr�n SMP:s personalavdelning hade Lisbeth listat ut att Peter Fredriksson hade arbetat p� SMP i sex �r. Under den tiden hade han varit sjukskriven under tv� l�ngre perioder. Tv� m�nader 2003 och tre m�nader 2004. Fr�n personalfilerna kunde Lisbeth dra slutsatsen att orsaken vid b�gge tillf�llena varit utbr�ndhet. Erika Bergers f�retr�dare H�kan Morander hade vid ett tillf�lle ifr�gasatt om Fredriksson verkligen kunde kvarst� som redaktionssekreterare.</p><p>Prat. Prat. Prat. Inget konkret att g� p�.</p><p>Kvart i tolv pingade Plague upp henne.</p><p>&lt;Vad?&gt;</p><p>&lt;�r du kvar p� Sahlgrenska?&gt;</p><p>&lt;Gissa&gt;</p><p>&lt;Det �r han&gt;</p><p>&lt;�r du s�ker?&gt;</p><p>&lt;Han gick in i sin dator p� jobbet fr�n hemmet f�r en halvtimme sedan. Jag passade p� att g� in i hans hemmadator. Han har bilder av Erika Berger scannade p� h�rddisken&gt;</p><p>&lt;Tack&gt;</p><p>&lt;Hon ser r�tt l�cker ut&gt;</p><p>&lt;Plague&gt;</p><p>&lt;Jag vet. Vad ska jag g�ra?&gt;</p><p>&lt;Har han lagt ut bilder p� n�tet?&gt;</p><p>&lt;Inte vad jag kan se&gt;</p><p>&lt;Kan du minera hans dator?&gt;</p><p>&lt;Redan gjort. Om han f�rs�ker maila bilder eller l�gga upp n�got som �r st�rre �n tjugo kilobyte p� n�tet kommer hans h�rddisk att krascha&gt;</p><p>&lt;Snyggt&gt;</p><p>&lt;Jag t�nker sova. Sk�ter du dig sj�lv nu?&gt;</p><p>&lt;Som alltid&gt;</p><p>Lisbeth kopplade ned ICQ. Hon kastade en blick p� klockan och ins�g att det strax var lunch. Hon komponerade snabbt ett meddelande som hon adresserade till Yahoogruppen [Stolliga�Bordet].</p><cite><p>[Mikael. Viktigt. Ring omedelbart Erika Berger och ge henne beskedet att Peter Fredriksson �r Giftpennan.]</p></cite><p>I samma �gonblick som hon skickade meddelandet h�rde hon r�relse i korridoren. Hon h�jde sin Palm Tungsten T3 och pussade sk�rmen. Sedan st�ngde hon av datorn och placerade den i h�lrummet bakom s�ngbordet.</p><p>�Hej Lisbeth�, sa hennes advokat Annika Giannini fr�n d�rren.</p><p>�Hej.�</p><p>�Polisen h�mtar dig om en stund. Jag har med mig kl�der till dig. Jag hoppas att storleken passar.�</p><p>Lisbeth tittade misst�nksamt p� ett urval prydliga m�rka byxor och ljusa blusar.</p><empty-line/><p>Det var tv� kvinnliga uniformer fr�n G�teborgspolisen som h�mtade Lisbeth Salander. Hennes advokat f�ljde med till h�ktet.</p><p>D� de promenerade fr�n hennes rum genom korridoren noterade Lisbeth att flera ur personalen nyfiket betraktade henne. Hon nickade v�nligt till personalen och n�gon vinkade tillbaka. Som av en h�ndelse stod Anders Jonasson vid receptionen. De tittade p� varandra och nickade. Redan innan de hunnit sv�nga runt h�rnet noterade Lisbeth att Anders Jonasson hade satt sig i r�relse mot hennes rum.</p><p>Under hela h�mtningen och transporten till h�ktet sa Lisbeth Salander inte ett ord till polisen.</p><p>Mikael Blomkvist hade st�ngt sin iBook och slutat arbeta klockan sju p� s�ndagsmorgonen. Han satt en stund vid Lisbeth Salanders skrivbord och stirrade tomt framf�r sig.</p><p>Sedan gick han ut till hennes sovrum och tittade p� hennes gigantiska dubbels�ng. Efter en stund gick han tillbaka till arbetsrummet och �ppnade mobilen och ringde till Monica Figuerola.</p><p>�Hej. Det �r Mikael.�</p><p>�Hall� d�r. �r du redan uppe?�</p><p>�Jag har precis slutat jobba och ska g� och l�gga mig. Ville bara ringa och s�ga hej.�</p><p>�Karlar som bara ringer och s�ger hej har baktankar.�</p><p>Han skrattade.</p><p>�Blomkvist, du kan komma hit och sova om du vill.�</p><p>�Jag kommer att vara tr�kigt s�llskap.�</p><p>�Jag v�njer mig.�</p><p>Han tog en taxi till Pontonj�rgatan.</p><empty-line/><p>Erika Berger tillbringade s�ndagen i s�ngen med Greger Backman. De l�g och pratade eller halvsov. P� eftermiddagen kl�dde de p� sig och gick en l�ng promenad ned till �ngb�tsbryggan och runt samh�llet.</p><p><emphasis>�</emphasis>SMP var ett misstag�, sa Erika Berger d� de kom hem.</p><p>�S�g inte s�. Det �r tufft nu, men det visste du. Det kommer att plana ut n�r du blivit varm i kl�derna.�</p><p>�Det �r inte jobbet. Det kan jag sk�ta. Det �r attityden.�</p><p>�Hmm.�</p><p>�Jag trivs inte. Men jag kan inte hoppa av efter n�gra veckor.�</p><p>Hon satte sig dystert vid k�ksbordet och stirrade h�gl�st framf�r sig. Greger Backman hade aldrig tidigare sett sin fru s� uppgiven.</p><empty-line/><p>Kriminalinspekt�r Hans Faste tr�ffade f�r f�rsta g�ngen Lisbeth Salander vid halv ett p� s�ndagen d� en kvinnlig polis fr�n G�teborg f�rde in henne till Marcus Erlanders rum.</p><p>�Du var en sv�r j�vel att f� tag p�, sa Hans Faste.</p><p>Lisbeth Salander granskade honom med ett l�ngt �gonkast och beslutade att han var en idiot och att hon inte �mnade �gna m�nga sekunder �t att bekymra sig om hans existens.</p><p>�Polisinspekt�r Gunilla W�ring f�ljer med under transporten till Stockholm�, sa Erlander.</p><p>�Jaha�, sa Faste. �D� �ker vi p� en g�ng. Det �r ett antal personer som vill prata allvar med dig, Salander.�</p><p>Erlander sa adj� till Lisbeth Salander. Hon ignorerade honom.</p><p>De hade beslutat att f�r enkelhets skull sk�ta f�ngtransporten med tj�nstebil till Stockholm. Gunilla W�ring k�rde. I b�rjan av f�rden satt Hans Faste i passagerars�tet med huvudet v�nt mot baks�tet medan han f�rs�kte prata med Lisbeth Salander. I h�jd med Alings�s hade han b�rjat utveckla nacksp�rr och gav upp.</p><p>Lisbeth Salander betraktade landskapet utanf�r sidorutan. Det tycktes som om Faste inte alls existerade i hennes sinnev�rld.</p><p><emphasis>Teleborian har r�tt. Hon �r ju f�r fan efterbliven,</emphasis> t�nkte Faste<emphasis>. Det ska vi nog �ndra p� i Stockholm.</emphasis></p><p>Han sneglade med j�mna mellanrum p� Lisbeth Salander och f�rs�kte bilda sig en uppfattning om den kvinna han jagat under s� l�ng tid. �ven Hans Faste k�nde tvivel d� han s�g den sp�da flickan. Han undrade hur mycket hon egentligen v�gde. Han p�minde sig om att hon var lesbisk och f�ljaktligen inte en riktig kvinna.</p><p>D�remot var det v�l m�jligt att det d�r med satanismen var en �verdrift. Hon s�g inte s�rskilt satanisk ut.</p><p>Ironiskt nog ins�g han att han mycket hellre hade gripit henne f�r de tre mord som hon ursprungligen var misst�nkt f�r, men d�r verkligheten nu hade hunnit i kapp hans utredning. En pistol kan �ven en sp�d flicka hantera. Nu var hon gripen f�r grov misshandel av h�gsta ledningen f�r Svavelsj� MC, d�r hon utan tvekan var skyldig och d�r det dessutom f�rel�g teknisk bevisning f�r den h�ndelse att hon �mnade neka.</p><empty-line/><p>Monica Figuerola v�ckte Mikael Blomkvist vid ettiden p� eftermiddagen. Hon hade suttit p� balkongen och l�st f�rdigt boken om antikens gudsuppfattning medan hon lyssnat till Mikaels snarkningar fr�n sovrummet. Det hade varit fridfullt. D� hon gick in och tittade p� honom blev hon medveten om att hon var mer attraherad av Mikael �n hon varit av n�gon annan man p� flera �r.</p><p>Det var en behaglig men oroande k�nsla. Mikael Blomkvist k�ndes inte som ett stabilt inslag i hennes tillvaro.</p><p>N�r de vaknat gick de ned till Norr M�larstrand och drack kaffe. D�refter drog hon hem honom och hade sex med honom under �terstoden av eftermiddagen. Han l�mnade henne vid sjutiden p� kv�llen. Hon k�nde saknad i samma �gonblick som han pussade henne p� kinden och st�ngde ytterd�rren.</p><empty-line/><p>Vid �ttatiden p� s�ndagskv�llen knackade Susanne Linder p� hos Erika Berger. Hon skulle inte sova hos Berger eftersom Greger Backman hade kommit hem, s� bes�ket l�g helt utanf�r jobbet. De f� dygn hon hade bott som nattg�st hos Erika hade de kommit n�ra varandra under de l�nga samtalen i k�ket. Hon hade uppt�ckt att hon tyckte bra om Erika Berger, och hon s�g en f�rtvivlad kvinna som maskerade sig och ober�rt �kte till jobbet men som i sj�lva verket var en vandrande �ngestp�se.</p><p>Susanne Linder misst�nkte att �ngesten inte enbart hade med Giftpennan att g�ra. Men hon var inte kurator, och Erika Bergers liv och livsproblem var inte hennes sak. Ist�llet k�rde hon ut till Berger bara f�r att s�ga hej och fr�ga om allt stod r�tt till. Hon fann Erika och hennes make l�gm�lda och d�mpade i k�ket. Det tycktes som om de hade tillbringat s�ndagen med att diskutera allvarliga ting.</p><p>Greger Backman satte p� kaffe. Susanne Linder hade bara varit hemma hos henne i n�gra minuter d� Erikas mobil b�rjade ringa.</p><empty-line/><p>Erika Berger hade besvarat varje samtal under dagen med en k�nsla av f�rest�ende underg�ng.</p><p>�Berger.�</p><p>�Hej Ricky.�</p><p><emphasis>Mikael Blomkvist. Helvete. Jag har inte ber�ttat att Borgsj�mappen �r f�rsvunnen</emphasis>.</p><p>�Hej Micke.�</p><p>�Salander har �verf�rts till h�ktet i G�teborg i kv�ll i v�ntan p� transport till Stockholm i morgon.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Hon har skickat ett � meddelande till dig.�</p><p>�Jas�?�</p><p>�Det �r mycket kryptiskt.�</p><p>�Vad?�</p><p>�Hon s�ger att Giftpennan �r Peter Fredriksson.�</p><p>Erika Berger satt tyst i tio sekunder medan tankarna rusade genom hennes huvud. <emphasis>Om�jligt. Peter �r inte s�dan. Salander m�ste ha fel.</emphasis></p><p>�N�got mer?�</p><p>�Nej. Det �r hela meddelandet. Begriper du vad det handlar om?�</p><p>�Ja.�</p><p>�Ricky, vad har du och Lisbeth ihop egentligen? Hon ringde dig f�r att tipsa mig om Teleborian och ��</p><p>�Tack, Micke. Vi pratar sedan.�</p><p>Hon hade st�ngt mobilen och tittat p� Susanne Linder med �gon som var alldeles vilda.</p><p>�Ber�tta�, sa Susanne Linder.</p><empty-line/><p>Susanne Linder upplevde mots�gelsefulla k�nslor. Erika Berger hade pl�tsligt f�tt beskedet att hennes redaktionssekreterare Peter Fredriksson var Giftpennan. Orden hade n�stan forsat ur henne n�r hon ber�ttade detta. Sedan hade Susanne Linder fr�gat <emphasis>hur</emphasis> hon visste att Fredriksson var hennes stalker.</p><p>Erika Berger hade pl�tsligt blivit helt tyst. Susanne hade iakttagit hennes �gon och sett hur n�got skiftade i chefredakt�rens attityd. Erika Berger hade pl�tsligt sett helt f�rvirrad ut.</p><p>�Jag kan inte ber�tta ��</p><p>�Vad menar du?�</p><p>�Susanne, jag vet att Fredriksson �r Giftpennan. Men jag kan inte ber�tta hur jag har f�tt informationen. Vad ska jag g�ra?�</p><p>�Du m�ste ber�tta f�r mig om jag ska kunna hj�lpa dig.�</p><p>�Jag � jag kan inte. Du f�rst�r inte.�</p><p>Erika Berger reste sig och st�llde sig vid k�ksf�nstret med ryggen mot Susanne Linder. Slutligen v�nde hon sig om.</p><p>�Jag �ker hem till den j�veln.�</p><p>�S� fan heller. Du ska inte �ka n�gonstans, allra minst hem till en person som vi tror drivs av ett v�ldsamt hat mot dig.�</p><p>Erika Berger s�g kluven ut.</p><p>�S�tt dig. Ber�tta vad som har h�nt. Det var Mikael Blomkvist som ringde.�</p><p>Erika nickade.</p><p>�Jag � har under dagen bett en hacker g� igenom personalens hemdatorer.�</p><p>�Aha. Du har d�rmed f�rmodligen gjort dig skyldig till grovt databrott. Och du vill inte ber�tta vem hackern �r.�</p><p>�Jag har lovat att aldrig ber�tta � Det g�ller andra m�nniskor. N�got som Mikael jobbar p�.�</p><p>�K�nner Blomkvist till Giftpennan?�</p><p>�Nej, han framf�rde bara meddelandet.�</p><p>Susanne Linder lade huvudet p� sned och granskade Erika Berger. Pl�tsligt bildades en associationskedja i hennes huvud.</p><p><emphasis>Erika Berger. Mikael Blomkvist. Millennium. Skumma poliser som br�t sig in och avlyssnade Blomkvists l�genhet. Susanne Linder �vervakade �vervakarna. Blomkvist jobbade som besatt p� en story om Lisbeth Salander</emphasis>.</p><p>Att Lisbeth Salander var en j�vel p� datorer var allm�nt k�nt p� Milton Security. Ingen begrep hur hon hade f�tt sin kunskap och Susanne hade aldrig h�rt n�got rykte om att Salander skulle vara en hacker. Men Dragan Armanskij hade vid ett tillf�lle sagt n�got om att Salander levererade helt f�rbluffande rapporter d� hon gjorde personunders�kningar. En hacker �</p><p><emphasis>Men Salander ligger f�r fan isolerad i G�teborg</emphasis>.</p><p>Det var vettl�st.</p><p>��r det Salander vi pratar om?� undrade Susanne Linder.</p><p>Erika Berger s�g ut som om hon tr�ffats av blixten.</p><p>�Jag kan inte diskutera varifr�n informationen kommer. Inte med ett ord.�</p><p>Susanne Linder fnittrade pl�tsligt.</p><p><emphasis>Det var Salander. Bergers bekr�ftelse kunde inte ha varit tydligare. Hon �r helt ur balans</emphasis>.</p><p><emphasis>Men det �r ju om�jligt</emphasis>.</p><p><emphasis>Vad fan p�g�r egentligen?</emphasis></p><p>Under f�ngenskapen skulle allts� Lisbeth Salander ha �tagit sig uppgiften att utr�na vem som var Giftpennan. Ren galenskap.</p><p>Susanne Linder funderade intensivt.</p><p>Hon hade ingen aning om vad som var vad i historien om Lisbeth Salander. Hon hade tr�ffat henne kanske fem g�nger under de �r som hon hade arbetat p� Milton Security och hade aldrig v�xlat s� mycket som ett personligt ord med henne. Hon uppfattade Salander som en trulig och socialt avvisande m�nniska med ett s� h�rt skal att inte ens en slagborr kunde penetrera det. Hon hade ocks� konstaterat att Dragan Armanskij hade lagt sina beskyddande vingar �ver Lisbeth Salander. Eftersom Susanne Linder respekterade Armanskij antog hon att han hade goda sk�l f�r sin attityd mot den truliga flickan.</p><p><emphasis>Giftpennan �r Peter Fredriksson</emphasis>.</p><p>Kunde hon ha r�tt? Fanns det n�gra bevis?</p><p>Susanne Linder �gnade d�refter tv� timmar �t att f�rh�ra Erika Berger om allt hon visste om Peter Fredriksson, vilken hans roll p� SMP var och hur deras f�rh�llande under hennes chefskap hade varit. Hon blev inte klokare av svaren.</p><p>Erika Berger hade varit frustrerat tveksam. Hon hade pendlat mellan en lust att �ka hem till Fredriksson och konfrontera honom och tvivel p� att det kunde vara riktigt. Till sist hade Susanne Linder �vertygat henne om att hon inte kunde st�rta in hos Peter Fredriksson och framf�ra anklagelser � om han var oskyldig skulle Berger framst� som en fullst�ndig idiot.</p><p>F�ljaktligen hade Susanne Linder lovat att titta p� saken. Det var ett l�fte hon �ngrade i samma �gonblick som hon uttalade det eftersom hon inte hade en aning om hur hon skulle b�ra sig �t.</p><p>Men nu parkerade hon sin begagnade Fiat Strada s� n�ra Peter Fredrikssons hyresr�tt i Fisks�tra som hon kunde komma. Hon l�ste bild�rrarna och s�g sig omkring. Hon var inte riktigt s�ker p� vad hon sysslade med, men antog att hon var tvungen att knacka p� hos honom och p� n�got s�tt f�rm� honom att besvara ett antal fr�gor. Hon var akut medveten om att detta var en syssels�ttning som l�g helt utanf�r hennes arbete p� Milton Security och att Dragan Armanskij skulle bli rasande p� henne om han visste vad hon sysslade med.</p><p>Det var ingen bra plan. Och i vilket fall sprack den innan hon ens hunnit s�tta den i verket.</p><p>I samma �gonblick som hon kom upp p� g�rdsplanen och n�rmade sig Peter Fredrikssons port �ppnades den. Susanne Linder k�nde omedelbart igen honom fr�n den bylinebild som fanns i hans personalfil som hon studerat i Erika Bergers dator. Hon fortsatte fram�t och de passerade varandra. Han f�rsvann mot parkeringsgaraget. Susanne Linder stannade tvekande och tittade efter honom. Sedan tittade hon p� klockan och konstaterade att den var strax f�re elva p� kv�llen och att Peter Fredriksson var p� v�g n�gonstans. Hon undrade vart han var p� v�g och sprang tillbaka till sin bil.</p><empty-line/><p>Mikael Blomkvist satt l�nge och tittade p� sin mobil sedan Erika Berger ringt av. Han undrade vad som var p� g�ng. Han betraktade frustrerat Lisbeth Salanders dator, men vid det h�r laget hade hon flyttats till h�ktet i G�teborg och han hade ingen m�jlighet att fr�ga henne.</p><p>Han �ppnade sin bl� T10 och ringde Idris Ghidi i Angered.</p><p>�Hej. Mikael Blomkvist.�</p><p>�Hej�, sa Idris Ghidi.</p><p>�Jag ville bara ringa och meddela att du kan avbryta arbetet du gjort f�r mig.�</p><p>Idris Ghidi nickade tyst. Han hade redan r�knat ut att Mikael Blomkvist skulle ringa eftersom Lisbeth Salander hade f�rts till h�ktet.</p><p>�Jag f�rst�r�, sa han.</p><p>�Du kan beh�lla mobilen som vi kom �verens om. Jag skickar en slutbetalning i veckan.�</p><p>�Tack.�</p><p>�Det �r jag som ska tacka f�r din hj�lp.�</p><p>Han slog upp sin iBook och b�rjade jobba. De senaste dygnens utveckling innebar att en v�sentlig del av manuskriptet m�ste revideras och att en helt ny story med stor sannolikhet m�ste infogas.</p><p>Han suckade.</p><empty-line/><p>Kvart �ver elva parkerade Peter Fredriksson tre kvarter fr�n Erika Bergers bostad. Susanne Linder visste redan vart han var p� v�g och hade sl�ppt honom f�r att inte v�cka hans uppm�rksamhet. Hon passerade hans bil mer �n tv� minuter efter att han parkerat. Hon konstaterade att bilen var tom. Hon passerade Erika Bergers hus och fortsatte en bit och parkerade utom synh�ll. Hon hade handsvett.</p><p>Hon �ppnade en dosa Catch Dry och lade in en p�se snus.</p><p>D�refter �ppnade hon bild�rren och s�g sig omkring. S� fort hon hade insett att Fredriksson var p� v�g mot Saltsj�baden hade hon vetat att Salanders information var korrekt. Hur Salander hade burit sig �t visste hon inte, men hon tvivlade inte l�ngre p� att Fredriksson var Giftpennan. Hon antog att han inte hade �kt ut till Saltsj�baden f�r skojs skull, utan att n�got var i g�rningen.</p><p>Vilket var alldeles utm�rkt om hon kunde ta honom p� bar g�rning.</p><p>Hon plockade upp en teleskopbatong fr�n sidofacket i bild�rren och v�gde den i handen en kort stund. Hon tryckte p� sp�rren i handtaget och sk�t ut den tunga fj�drande st�lkabeln. Hon bet ihop t�nderna.</p><p>Det var d�rf�r hon hade slutat p� S�dermalmspiketen.</p><p>Hon hade f�tt ett enda galet utbrott av raseri vid ett enda tillf�lle d� piketen f�r tredje g�ngen p� lika m�nga dagar hade �kt till en adress i H�gersten sedan samma kvinna hade ringt polisen och skrikit p� hj�lp d�rf�r att hennes man hade misshandlat henne. Och precis som vid de tv� f�rsta tillf�llena hade situationen lugnat ned sig innan piketen hunnit anl�nda.</p><p>De hade rutinm�ssigt plockat ut hennes karl i trapphuset medan kvinnan hade h�rts. <emphasis>Nej, hon ville inte g�ra polisanm�lan. Nej, det hade varit ett misstag. Nej, han var sn�ll � det var i sj�lva verket hennes fel. Hon hade provocerat honom �</emphasis></p><p>Och hela tiden hade f�hunden st�tt och flinat och tittat Susanne Linder rakt i �gonen.</p><p>Hon kunde inte f�rklara varf�r hon hade gjort det. Men helt pl�tsligt hade n�got brustit och hon hade plockat fram batongen och slagit honom �ver munnen. Det f�rsta slaget hade saknat kraft. Hon hade gett honom en fl�skl�pp och han hade hukat sig. Under de f�ljande tio sekunderna � till dess att kollegor hade grabbat tag i henne och med v�ld burit ut henne ur trappuppg�ngen � hade hon l�tit batongslagen regna �ver hans rygg, njurar, h�fter och axlar.</p><p>Det hade aldrig blivit n�got �tal. Hon hade sagt upp sig samma kv�ll och �kt hem och gr�tit i en vecka. Sedan hade hon tagit sig samman och g�tt och knackat p� hos Dragan Armanskij. Hon hade ber�ttat vad hon hade gjort och varf�r hon slutat vid polisen. Hon hade s�kt jobb. Armanskij hade varit tveksam och bett att f� fundera p� saken. Hon hade gett upp hoppet d� han ringt henne sex veckor senare och sagt att han var beredd att testa henne.</p><p>Susanne Linder gjorde en bister grimas och stoppade teleskopbatongen under b�ltet i ryggslutet. Hon kontrollerade att hon hade burken med t�rgas i h�ger jackficka och att remmarna i gymnastikskorna var ordentligt knutna. Hon promenerade tillbaka till Erika Bergers hus och gled in p� tomten.</p><p>Hon visste att r�relselarmet p� bakg�rden �nnu inte var installerat och r�rde sig ljudl�st p� gr�smattan l�ngs h�cken vid tomtgr�nsen. Hon kunde inte se honom. Hon gick runt huset och stod stilla. Hon s�g honom pl�tsligt som en skugga i dunklet vid Greger Backmans atelj�.</p><p><emphasis>Han inser inte hur korkat det �r av honom att �terkomma hit. Han kan inte h�lla sig borta</emphasis>.</p><p>Han satt p� huk och f�rs�kte titta genom en glipa i en gardin i ett s�llskapsrum i anslutning till vardagsrummet. D�refter f�rflyttade han sig upp p� altanen och tittade genom springan av nedf�llda persienner bredvid det stora perspektivf�nstret som fortfarande t�cktes av plywood.</p><p>Susanne Linder log pl�tsligt.</p><p>Hon sm�g �ver g�rden fram till husknuten medan han hade ryggen mot henne. Hon g�mde sig bakom ett par vinb�rsbuskar vid gaveln och v�ntade. Hon kunde se en skymt av honom genom grenverket. Fr�n sin plats borde Fredriksson kunna se genom hallen och in i en bit av k�ket. Han hade hittat n�got intressant att titta p� och det dr�jde tio minuter innan han r�rde sig igen. Han n�rmade sig Susanne Linder.</p><p>D� han vek runt h�rnet och passerade henne reste sig Susanne Linder och talade med l�g r�st.</p><p>�Hall� d�r, Fredriksson.�</p><p>Han tv�rstannade och snurrade runt mot henne.</p><p>Hon s�g �gon glimma i m�rkret. Hon kunde inte se hans ansiktsuttryck, men h�rde att han h�ll andan i chock.</p><p>�Vi kan g�ra det h�r p� ett enkelt s�tt eller p� ett sv�rt s�tt�, sa hon. �Vi ska g� till din bil och ��</p><p>Han v�nde och b�rjade springa.</p><p>Susanne Linder h�jde teleskopbatongen och slog ett f�r�dande sm�rtfyllt slag mot utsidan av hans v�nstra kn�sk�l.</p><p>Han f�ll med ett halvkv�vt ljud.</p><p>Hon h�jde batongen f�r ytterligare ett slag men hejdade sig. Hon k�nde Dragan Armanskijs �gon i nacken.</p><p>Hon b�jde sig ned och v�ltrade �ver honom p� mage och satte ett kn� i hans ryggslut. Hon grabbade tag i hans h�gerhand och tvingade upp den p� ryggen och bojade honom. Han var svag och gjorde inget motst�nd.</p><empty-line/><p>Erika Berger sl�ckte lampan i vardagsrummet och haltade upp till �verv�ningen. Hon beh�vde inte l�ngre kryckorna, men fotsulan �mmade fortfarande d� hon satte tyngden p� den. Greger Backman sl�ckte i k�ket och f�ljde efter sin fru. Han hade aldrig tidigare sett Erika Berger s� olycklig. Ingenting han sa tycktes kunna lugna henne eller mildra den �ngest hon upplevde.</p><p>Hon kl�dde av sig och kr�p ned i s�ngen med ryggen mot honom.</p><p>�Det �r inte ditt fel, Greger�, sa hon d� hon h�rde honom komma ned i s�ngen.</p><p>�Du m�r inte bra�, sa han. �Jag vill att du stannar hemma n�gra dagar.�</p><p>Han lade en arm runt hennes axlar. Hon f�rs�kte inte skjuta bort honom, men hon var helt passiv. Han b�jde sig fram och kysste henne f�rsiktigt p� halsen och h�ll om henne.</p><p>�Det finns ingenting du kan s�ga eller g�ra f�r att mildra situationen. Jag vet att jag beh�ver en paus. Jag k�nner mig som om jag har klivit p� ett sn�llt�g och uppt�ckt att jag befinner mig p� fel sp�r.�</p><p>�Vi kan �ka ut och segla n�gra dagar. Komma bort fr�n allting.�</p><p>�Nej. Jag kan inte komma bort fr�n allting.�</p><p>Hon v�nde sig mot honom.</p><p>�Det v�rsta jag kunde g�ra nu vore att fly. Jag m�ste l�sa problemen. Sedan kan vi �ka.�</p><p>�Okej�, sa Greger. �Jag �r visst inte till mycket hj�lp.�</p><p>Hon log svagt.</p><p>�Nej. Det �r du inte. Men tack f�r att du �r h�r. Jag �lskar dig vettl�st, det vet du.�</p><p>Han nickade.</p><p>�Jag kan inte tro att det �r Peter Fredriksson�, sa Erika Berger. �Jag har aldrig uppfattat minsta fientlighet fr�n honom.�</p><empty-line/><p>Susanne Linder undrade om hon skulle ringa p� hos Erika Berger d� hon s�g belysningen p� bottenv�ningen sl�ckas. Hon tittade ned p� Peter Fredriksson. Han hade inte sagt ett ord. Han var helt passiv. Hon funderade en l�ng stund innan hon best�mde sig.</p><p>Hon b�jde sig ned, grabbade tag i handbojorna och drog upp honom p� f�tter och lutade honom mot gaveln.</p><p>�Kan du st�?� fr�gade hon.</p><p>Han svarade inte.</p><p>�Okej, d� g�r vi det enkelt f�r oss. Om du g�r minsta motst�nd f�r du precis samma behandling p� h�gra benet. Och g�r du mera motst�nd s� kn�cker jag dina armar. F�rst�r du vad jag s�ger?�</p><p>Hon uppfattade att han andades h�ftigt. R�dsla?</p><p>Hon knuffade honom framf�r sig och ledde honom till gatan och bort till hans bil tre kvarter bort. Han haltade. Hon st�ttade honom. D� de kom fram till bilen m�tte de en nattvandrare med hund som stannade och betraktade den bojade Peter Fredriksson.</p><p>�Det h�r �r ett polis�rende�, sa Susanne Linder med best�md r�st. �G� hem.�</p><p>Hon placerade honom i baks�tet och k�rde honom hem till Fisks�tra. Klockan var halv ett p� natten och de m�tte ingen m�nniska d� de gick till hans port. Susanne Linder fiskade upp hans nycklar och ledde honom uppf�r trappan till hans l�genhet p� tredje v�ningen.</p><p>�Du kan inte g� in i min l�genhet�, sa Peter Fredriksson.</p><p>Det var det f�rsta han sagt sedan hon bojat honom.</p><p>Hon �ppnade l�genhetsd�rren och knuffade in honom.</p><p>�Du har ingen r�tt. Du m�ste ha tillst�nd f�r husrannsakan ��</p><p>�Jag �r inte polis�, sa hon med l�g r�st.</p><p>Han stirrade p� henne med misstro.</p><p>Hon grabbade tag i hans skjorta och knuffade honom f�re sig in i vardagsrummet och ned i en soffa. Han hade en prydligt st�dad trerummare. Sovrum till v�nster om vardagsrummet, k�k p� andra sidan hallen, ett litet arbetsrum i anslutning till vardagsrummet.</p><p>Hon tittade in i arbetsrummet och drog en suck av l�ttnad. <emphasis>The smoking gun.</emphasis> Hon s�g omedelbart bilder fr�n Erika Bergers fotoalbum utbredda p� ett arbetsbord intill en dator. Han hade n�lat upp ett trettiotal bilder p� v�ggen runt datorn. Hon betraktade vernissagen med h�jda �gonbryn. Erika Berger var en f�rbannat vacker kvinna. Och hon hade ett roligare sexliv �n Susanne Linder.</p><p>Hon h�rde Peter Fredriksson r�ra sig och gick tillbaka till vardagsrummet och f�ngade upp honom. Hon gav honom ett rapp och drog in honom i arbetsrummet och satte honom p� golvet.</p><p>�Sitt stilla�, sa hon.</p><p>Hon gick ut i k�ket och hittade en papperskasse fr�n Konsum. Hon plockade ned bild efter bild fr�n v�ggen. Hon hittade det slaktade fotoalbumet och Erika Bergers dagb�cker.</p><p>�Var finns videon?� fr�gade hon.</p><p>Peter Fredriksson svarade inte. Susanne Linder gick ut i vardagsrummet och slog p� TV:n. Det satt en film i videon, men det tog en stund innan hon hittade videokanalen p� fj�rrkontrollen.</p><p>Hon plockade ut videon och �gnade en l�ng stund �t att kontrollera att han inte hade gjort n�gra kopior.</p><p>Hon hittade Bergers ton�riga k�rleksbrev och rapporten om Borgsj�. D�refter riktade hon intresset mot Peter Fredrikssons dator. Hon konstaterade att han hade en Microtek scanner kopplad till en IBM PC. Hon lyfte p� locket till scannern och hittade en kvargl�md bild f�rest�llande Erika Berger p� en fest hos Club Xtreme, ny�ret 1986 enligt en banner p� v�ggen.</p><p>Hon startade datorn och uppt�ckte att den var l�senordsskyddad.</p><p>�Vad har du f�r l�sen?� fr�gade hon.</p><p>Peter Fredriksson satt tjurigt stilla p� golvet och v�grade att prata med henne.</p><p>Susanne Linder k�nde sig pl�tsligt helt lugn. Hon visste att hon tekniskt sett hade beg�tt brott efter brott under kv�llen, inklusive n�got som skulle kunna rubriceras som olaga tv�ng och till och med grovt m�nniskorov. Hon brydde sig inte. Hon k�nde sig tv�rtom n�rmast upprymd.</p><p>Efter en stund ryckte hon p� axlarna och gr�vde i fickan och plockade fram sin schweiziska arm�kniv. Hon lossade alla kablar fr�n datorn, v�nde bakstycket mot sig och anv�nde stj�rnmejseln till att �ppna. Det tog femton minuter att plocka is�r datorn och lyfta ut h�rddisken.</p><p>Hon s�g sig omkring. Hon hade f�tt med sig allt, men gjorde f�r s�kerhets skull en grundlig genomg�ng av skrivbordsl�dor och pappersbuntar och hyllor. Pl�tsligt f�ll hennes blick p� en gammal skolkatalog som l�g p� f�nsterbr�dan. Hon konstaterade att den var fr�n Djursholms gymnasium 1978. <emphasis>Kom inte Erika Berger fr�n Djursholms �verklass �</emphasis> Hon �ppnade katalogen och b�rjade g� igenom avg�ngsklass efter avg�ngsklass.</p><p>Hon hittade Erika Berger, 18 �r gammal, ikl�dd studentm�ssa och ett soligt leende med skrattgropar. Hon var kl�dd i en tunn vit bomullskl�nning och hade en blomsterkvast i handen. Hon s�g ut som sinnebilden av en oskyldig ton�ring med toppbetyg.</p><p>Susanne Linder missade n�stan kopplingen men den fanns p� n�sta sida. Hon skulle aldrig ha k�nt igen honom fr�n bilden, men texten gav inte utrymme f�r tvivel. Peter Fredriksson. Han hade g�tt i en parallellklass till Erika Bergers klass. Hon s�g en tanig pojke med allvarlig min som tittade in i kameran under sk�rmm�ssan.</p><p>Hon lyfte blicken och m�tte Peter Fredrikssons �gon.</p><p>�Hon var en hora redan d�.�</p><p>�Fascinerande�, sa Susanne Linder.</p><p>�Hon knullade med varenda grabb p� skolan.�</p><p>�Det tvivlar jag p�.�</p><p>�Hon var en j�vla ��</p><p>�S�g det inte. Vad h�nde? Fick du inte komma innanf�r hennes trosor?�</p><p>�Hon behandlade mig som luft. Hon skrattade �t mig. Och d� hon b�rjade p� SMP s� k�nde hon inte ens igen mig.�</p><p>�Ja ja�, sa Susanne Linder tr�tt. �Du hade s�kert en tr�kig uppv�xt. Ska vi prata allvar nu?�</p><p>�Vad vill du?�</p><p>�Jag �r inte polis�, sa Susanne Linder. �Jag �r en s�dan som tar hand om s�dana som du.�</p><p>Hon v�ntade och l�t hans fantasi g�ra arbetet.</p><p>�Jag vill veta om du lagt ut bilder av henne n�gonstans p� internet.�</p><p>Han skakade p� huvudet.</p><p>��r det s�kert?�</p><p>Han nickade.</p><p>�Erika Berger f�r sj�lv avg�ra om hon vill l�mna polisanm�lan mot dig f�r trakasserier, olaga hot och hemfridsbrott eller om hon vill g�ra upp i godo.�</p><p>Han sa ingenting.</p><p>�Om hon beslutar sig f�r att strunta i dig � och det tycker jag �r ungef�r den anstr�ngning som du �r v�rd � s� kommer jag att h�lla ett �ga p� dig.�</p><p>Hon h�ll upp teleskopbatongen.</p><p>�Om du n�gonsin g�r i n�rheten av Erika Bergers hem eller skickar n�got mail till henne eller p� annat s�tt ofredar henne s� kommer jag tillbaka till dig. Jag kommer att sl� dig s�nder och samman s� att inte ens din mor k�nner igen dig. F�rst�r du?�</p><p>Han sa ingenting.</p><p>�Du har allts� en m�jlighet att p�verka hur den h�r historien slutar. �r du intresserad?�</p><p>Han nickade l�ngsamt.</p><p>�I s� fall kommer jag att rekommendera Erika Berger att hon l�ter dig l�pa. Du beh�ver inte bry dig om att komma in p� jobbet n�got mer. Du �r uppsagd med omedelbar verkan.�</p><p>Han nickade.</p><p>�Du f�rsvinner ut ur hennes liv och bort fr�n Stockholm. Jag skiter i vad du g�r och var du hamnar. S�k jobb i G�teborg eller Malm�. Sjukskriv dig igen. G�r vad du vill. Men l�mna Erika Berger i fred.�</p><p>Han nickade.</p><p>��r vi �verens?�</p><p>Peter Fredriksson b�rjade pl�tsligt gr�ta.</p><p>�Jag menade inget illa�, sa han. �Jag ville bara ��</p><p>�Du ville bara f�rvandla hennes liv till ett helvete och du har lyckats. Har jag ditt ord?�</p><p>Han nickade.</p><p>Hon b�jde sig fram och v�nde honom p� mage och l�ste upp handf�ngslet. Hon tog Konsumkassen med Erika Bergers liv och l�mnade honom p� golvet.</p><empty-line/><p>Klockan var halv tre p� m�ndagsmorgonen d� Susanne Linder klev ut genom Fredrikssons port. Hon �verv�gde att l�ta saken bero till morgondagen men ins�g att om det hade handlat om henne sj�lv s� skulle hon ha velat ha besked redan under natten. Dessutom stod hennes bil fortfarande parkerad ute i Saltsj�baden. Hon ringde efter en taxi.</p><p>Greger Backman �ppnade redan innan hon hunnit trycka p� d�rrklockan. Han hade jeans p� sig och s�g inte yrvaken ut.</p><p>��r Erika vaken?� fr�gade Susanne Linder.</p><p>Han nickade.</p><p>�Har det h�nt n�got nytt?� undrade han.</p><p>Hon nickade och log mot honom.</p><p>�Kom in. Vi sitter i k�ket och pratar.�</p><p>De gick in.</p><p>�Hall�, Berger�, sa Susanne Linder. �Du m�ste l�ra dig att sova d� och d�.�</p><p>�Vad har h�nt?�</p><p>Hon str�ckte fram Konsumkassen.</p><p>�Peter Fredriksson lovar att l�mna dig i fred i framtiden. Fan vet om jag skulle lita p� det, men om han h�ller sitt ord s� �r det sm�rtfriare �n att br�ka med polisanm�lan och r�tteg�ng. Du best�mmer sj�lv.�</p><p>�Det <emphasis>�r</emphasis> han?�</p><p>Susanne Linder nickade. Greger Backman serverade kaffe, men Susanne ville inte ha. Hon hade druckit alldeles f�r mycket kaffe de senaste dygnen. Hon slog sig ned och ber�ttade vad som hade h�nt utanf�r deras hus under natten.</p><p>Erika Berger satt tyst en l�ng stund. Sedan reste hon sig och gick till �verv�ningen och kom tillbaka med sin kopia av skolkatalogen. Hon betraktade l�nge Peter Fredrikssons ansikte.</p><p>�Jag kommer ih�g honom�, sa hon till sist. �Men jag hade ingen aning om att han var den Peter Fredriksson som jobbade p� SMP. Jag mindes inte ens hans namn f�rr�n jag tittade h�r i skolkatalogen.�</p><p>�Vad h�nde?� undrade Susanne Linder.</p><p>�Ingenting. Absolut ingenting. Han var en tyst och helt ointressant kille i en parallellklass. Jag tror att vi hade n�got �mne gemensamt. Franska, om jag minns r�tt.�</p><p>�Han sa att du behandlat honom som luft.�</p><p>Erika nickade.</p><p>�Det gjorde jag f�rmodligen. Han var ingen jag k�nde och han var inte med i v�rt g�ng.�</p><p>�Mobbade ni honom eller n�got s�dant?�</p><p>�Nej, f�r guds skull. Jag har aldrig gillat mobbning. Vi hade kampanjer mot mobbning p� gymnasiet och jag var elevr�dsordf�rande. Jag kan bara inte komma ih�g att han n�gonsin tilltalat mig eller att jag v�xlat ett enda ord med honom.�</p><p>�Okej�, sa Susanne Linder. �Han hade uppenbarligen ett horn i sidan till dig i alla fall. Han har varit sjukskriven tv� l�nga perioder f�r stress och f�r att ha g�tt in i v�ggen. Det kanske fanns andra sk�l f�r sjukskrivningarna som vi inte k�nner till.�</p><p>Hon reste sig och satte p� sig skinnjackan.</p><p>�Jag beh�ller hans h�rddisk. Den �r tekniskt sett st�ldgods och b�r inte finnas hos dig. Du beh�ver inte vara orolig, jag ska destruera den d� jag kommer hem.�</p><p>�V�nta, Susanne � Hur ska jag n�gonsin kunna tacka dig?�</p><p>�Tja, du kan h�lla mig om ryggen d� Armanskijs vrede kommer att drabba mig som en �skknall fr�n skyn.�</p><p>Erika betraktade henne allvarligt.</p><p>��r du illa ute f�r det h�r?�</p><p>�Jag vet inte � jag vet faktiskt inte.�</p><p>�Kan vi betala dig f�r ��</p><p>�Nej. Men Armanskij kanske fakturerar f�r den h�r natten. Jag hoppas att han g�r det, f�r det betyder att han godk�nt vad jag gjort och att han d�rmed inte g�rna kan ge mig sparken.�</p><p>�Jag ska se till att han fakturerar.�</p><p>Erika Berger reste sig och gav Susanne Linder en l�ng kram.</p><p>�Tack, Susanne. Om du n�gonsin beh�ver hj�lp s� har du en v�n i mig. Vad det �n g�ller.�</p><p>�Tack. L�t inte de d�r bilderna ligga och skr�pa. Aprop� det kan Milton Security erbjuda installation av mycket tuffa s�kerhetssk�p.�</p><p>Erika Berger log.</p></section><section><title><p>KAPITEL 22: M�NDAG 6 JUNI</p></title><p>Erika Berger vaknade klockan sex p� m�ndagsmorgonen. Trots att hon knappt sovit mer �n n�gon timme k�nde hon sig m�rkligt utvilad. Hon antog att det var en fysisk reaktion av n�got slag. F�r f�rsta g�ngen p� flera m�nader satte hon p� sig joggingkl�der och gjorde en ursinnig l�prunda ned till �ngb�tsbryggan. Den var dock enbart ursinnig i drygt hundra meter innan hennes skadade h�l v�rkte s� att hon slog av p� takten och sprang vidare i maklig takt. Hon nj�t av sm�rtan i foten f�r varje steg hon tog.</p><p>Hon k�nde sig p�nyttf�dd. Det var som om liemannen hade passerat framf�r hennes d�rr och i sista stund �ndrat sig och g�tt vidare till grannhuset. Hon kunde inte ens begripa att hon hade haft s�dan tur att Peter Fredriksson hade legat p� hennes bilder i fyra dygn utan att g�ra n�got. Scannandet antydde att han hade planerat n�got men �nnu inte kommit till skott.</p><p>Vad som �n h�nde skulle hon ge Susanne Linder en dyr och �verraskande julklapp detta �r. Hon skulle fundera ut n�got s�rskilt.</p><p>Klockan halv �tta l�t hon Greger sova vidare och satte sig i sin BMW och k�rde till SMP:s redaktion vid Norrtull. Hon parkerade i garaget, tog hissen till redaktionen och satte sig i glasburen. Hennes f�rsta �tg�rd var att ringa en vaktm�stare.</p><p><emphasis>�</emphasis>Peter Fredriksson har sagt upp sig p� SMP med omedelbar verkan�, sa hon. �Skaffa fram en flyttkartong och t�m hans skrivbord p� personliga f�rem�l och se till att det blir budat hem till honom redan p� f�rmiddagen.�</p><p>Hon betraktade nyhetsdesken. Anders Holm hade just kommit in. Han m�tte hennes blick och nickade till henne.</p><p>Hon nickade tillbaka.</p><p>Holm var en skitst�vel, men efter deras sammandrabbning n�gra veckor tidigare hade han slutat kr�ngla. Om han fortsatte att visa samma positiva inst�llning s� skulle han kanske �verleva som nyhetschef. Kanske.</p><p>Hon k�nde att hon skulle kunna v�nda skutan.</p><p>Klockan 08.45 s�g hon Borgsj� skymta d� han kom ut ur hissen och f�rsvann uppf�r interntrappan till sitt rum en v�ning upp. <emphasis>Jag m�ste ta ett snack med honom redan i dag.</emphasis></p><p>Hon h�mtade kaffe och �gnade en stund �t morgon-PM. Det var en h�ndelsefattig nyhetsmorgon. Den enda texten av intresse var en notis som sakligt meddelade att Lisbeth Salander under s�ndagen flyttats till h�ktet i G�teborg. Hon okejade storyn och mailade den till Anders Holm.</p><p>Klockan 08.59 ringde Borgsj�.</p><p>�Berger. Kom upp till mitt rum p� en g�ng.�</p><p>D�refter lade han p� luren.</p><p>Magnus Borgsj� var vit i ansiktet d� Erika Berger �ppnade hans d�rr. Han stod upp och v�nde sig mot henne och dr�mde en pappersbunt i skrivbordet.</p><p>�Vad i helvete �r detta f�r n�gonting?� vr�lade han mot henne.</p><p>Erika Bergers hj�rta sj�nk som en sten. Hon beh�vde bara kasta en blick p� omslaget f�r att veta vad Borgsj� hade hittat i morgonposten.</p><p>Fredriksson hade inte hunnit g�ra n�got av bilderna. Men han hade hunnit skicka Henry Cortez story till Borgsj�.</p><p>Hon satte sig lugnt framf�r honom.</p><p>�Det d�r �r en text som reportern Henry Cortez skrivit och som tidningen <emphasis>Millennium</emphasis> hade planerat att k�ra i det nummer som kom ut f�r en vecka sedan.�</p><p>Borgsj� s�g desperat ut.</p><p>�Hur i helvete underst�r du dig. Jag plockade in dig till SMP och det f�rsta du g�r �r att b�rja intrigera. Vad �r du f�r sorts mediehora?�</p><p>Erika Bergers �gon smalnade och hon blev iskall. Hon hade f�tt nog av ordet hora.</p><p>�Tror du verkligen att n�gon kommer att bry sig om det h�r? Tror du att du kan f�lla mig genom skitprat? Och varf�r i helvete skicka den anonymt till mig?�</p><p>�Det �r inte s� det ligger till, Borgsj�.�</p><p>�Ber�tta hur det ligger till i s� fall.�</p><p>�Den som skickat den d�r texten till dig anonymt �r Peter Fredriksson. Han fick sparken fr�n SMP i g�r.�</p><p>�Vad fan pratar du om?�</p><p>�L�ng historia. Men jag har suttit p� texten i mer �n tv� veckor och f�rs�kt komma p� hur jag ska kunna ta upp det med dig.�</p><p>�Du ligger bakom den d�r texten.�</p><p>�Nej, det g�r jag inte. Henry Cortez researchade och skrev texten. Jag hade inte en aning om det.�</p><p>�Och det vill du att jag ska tro p�.�</p><p>�S� fort mina kollegor p� <emphasis>Millennium</emphasis> ins�g att du d�k upp i texten stoppade Mikael Blomkvist publiceringen. Han ringde mig och gav mig en kopia. Det var av omsorg om mig. Den stals fr�n mig och har nu hamnat hos dig. <emphasis>Millennium</emphasis> ville att jag skulle f� en chans att prata med dig innan de publicerade. Vilket de �mnar g�ra i augustinumret.�</p><p>�Jag har aldrig tidigare tr�ffat en mer samvetsl�s journalist. Du tar priset.�</p><p>�Okej. Nu, d� du har l�st reportaget, kanske du har �gnat igenom researchbiten ocks�. Cortez har en story som h�ller hela v�gen till tryck. Det vet du.�</p><p>�Vad fan ska det betyda?�</p><p>�Om du �r kvar som styrelseordf�rande d� <emphasis>Millennium</emphasis> g�r i tryck s� kommer det att skada SMP. Jag har grubblat mig f�rd�rvad och f�rs�kt hitta en utv�g, men jag hittar ingen.�</p><p>�Vad menar du?�</p><p>�Du m�ste g�.�</p><p>�Sk�mtar du? Jag har inte gjort n�got som helst som bryter mot lagen.�</p><p>�Magnus, inser du verkligen inte vidden av det h�r avsl�jandet? L�t mig slippa kalla in styrelsen. Det blir bara pinsamt.�</p><p>�Du ska inte kalla in n�gonting alls. Du �r f�rdig p� SMP.�</p><p>�Sorry. Det �r bara styrelsen som kan ge mig sparken. Du f�r nog lov att kalla in dem till ett extra sammantr�de. Jag skulle f�resl� redan i eftermiddag.�</p><p>Borgsj� gick runt skrivbordet och st�llde sig s� n�ra Erika Berger att hon k�nde hans andedr�kt.</p><p>�Berger � du har en chans att �verleva det h�r. Du ska g� till dina j�vla kompisar p� <emphasis>Millennium</emphasis> och se till att den h�r storyn aldrig n�gonsin kommer i tryck. Om du sk�ter det snyggt s� kan jag t�nka mig att gl�mma vad du har gjort.�</p><p>Erika Berger suckade.</p><p>�Magnus, du f�rst�r helt enkelt inte allvaret. Jag har inget som helst inflytande �ver vad <emphasis>Millennium</emphasis> kommer att publicera. Den h�r storyn kommer att bli offentlig vad jag �n s�ger. Det enda jag �r intresserad av �r hur den p�verkar SMP. D�rf�r m�ste du avg�.�</p><p>Borgsj� satte h�nderna p� stolsryggen och b�jde sig ned mot henne.</p><p>�Dina polare p� <emphasis>Millennium</emphasis> kanske t�nker sig f�r om de vet att du f�r sparken h�r i samma �gonblick som de l�cker det h�r skitsnacket.�</p><p>Han reste sig igen.</p><p>�Jag ska iv�g p� ett m�te i Norrk�ping i dag.� Han tittade p� henne och lade d�refter till ett ord med eftertryck. �SveaBygg.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�D� jag kommer tillbaka i morgon ska du rapportera till mig att den h�r saken �r avklarad. Har du f�rst�tt?�</p><p>Han satte p� sig kavajen. Erika Berger betraktade honom med halvslutna �gon.</p><p>�Sk�t det h�r snyggt s� kanske du �verlever p� SMP. F�rsvinn fr�n mitt rum nu.�</p><p>Hon reste sig och gick tillbaka till glasburen och satt alldeles stilla p� sin stol i tjugo minuter. Sedan lyfte hon luren och bad Anders Holm komma till hennes rum. Han hade l�rt sig av misstagen och d�k upp inom en minut.</p><p>�S�tt dig.�</p><p>Anders Holm h�jde ett �gonbryn och satte sig.</p><p>�Jaha, vad har jag gjort f�r fel nu d�?� undrade han ironiskt.</p><p>�Anders, det h�r �r min sista arbetsdag p� SMP. Jag s�ger upp mig p� st�ende fot. Jag kommer att kalla in vice ordf�rande och resten av styrelsen till ett lunchm�te.�</p><p>Han stirrade p� henne med of�rst�lld h�pnad.</p><p>�Jag kommer att rekommendera att du blir tillf�rordnad chefredakt�r.�</p><p>�Vad?�</p><p>��r det okej med dig?�</p><p>Anders Holm lutade sig bak�t i stolen och betraktade Erika Berger.</p><p>�Jag har f�r helvete aldrig velat bli chefredakt�r�, sa han.</p><p>�Jag vet det. Men du har tillr�ckligt h�rda nypor. Och du g�r �ver lik f�r att kunna publicera en bra story. Jag �nskar bara att du hade mer f�rst�nd i skallen �n du har.�</p><p>�Vad har h�nt egentligen?�</p><p>�Jag har en annan stil �n du. Du och jag har hela tiden gr�lat om hur saker och ting ska vinklas och vi kommer aldrig att komma �verens.�</p><p>�Nej�, sa han. �Det kommer vi aldrig att g�ra. Men det �r m�jligt att min stil �r �lderdomlig.�</p><p>�Jag vet inte om �lderdomlig �r r�tt ord. Du �r en j�vla bra nyhetsm�nniska men du beter dig som en skitst�vel. Det �r helt on�digt. Men det vi varit mest oense om �r att du hela tiden h�vdat att du som nyhetschef inte kan l�ta personliga h�nsyn p�verka nyhetsbed�mningen.�</p><p>Erika Berger log pl�tsligt elakt mot Anders Holm. Hon �ppnade sin v�ska och plockade fram originalet till Borgsj�storyn.</p><p>�L�t oss d� testa din k�nsla f�r nyhetsv�rdering. Jag har en story h�r som vi f�tt fr�n Henry Cortez, medarbetare p� tidningen <emphasis>Millennium</emphasis>. Mitt beslut nu p� morgonen �r att vi k�r den h�r texten som dagens toppstory.�</p><p>Hon kastade foldern i Holms kn�.</p><p>�Du �r nyhetschef. Det ska bli intressant att h�ra om du delar min nyhetsv�rdering.�</p><p>Anders Holm �ppnade mappen och b�rjade l�sa. Redan i ingressen vidgades hans �gon. Han satte sig k�ppr�tt upp i stolen och stirrade p� Erika Berger. Sedan s�nkte han blicken och l�ste igenom hela texten fr�n b�rjan till slut. Han slog upp dokumentationen och l�ste den noga. Det tog tio minuter. D�refter lade han l�ngsamt ifr�n sig mappen.</p><p>�Det h�r kommer att ta hus i helvete.�</p><p>�Jag vet. Det �r d�rf�r det h�r �r min sista arbetsdag h�r. <emphasis>Millennium</emphasis> t�nkte k�ra storyn i juninumret men Mikael Blomkvist satte stopp. Han gav mig texten f�r att jag skulle kunna prata med Borgsj� innan de k�r storyn.�</p><p>�Och?�</p><p>�Borgsj� har beordrat mig att tysta ned storyn.�</p><p>�Jag f�rst�r. S� d� t�nker du som trots k�ra den i SMP?�</p><p>�Nej. Inte som trots. Det finns ingen annan utv�g. Om SMP k�r storyn s� har vi en chans att komma ur det h�r med hedern i beh�ll. Borgsj� m�ste g�. Men det betyder ocks� att jag inte kan stanna kvar efter det h�r.�</p><p>Holm satt tyst i tv� minuter.</p><p>�Fan, Berger � Jag trodde inte att du var s� tuff. Jag trodde aldrig att jag skulle s�ga det, men om du har s� mycket skinn p� n�san s� beklagar jag faktiskt att du slutar.�</p><p>�Du skulle kunna stoppa publiceringen, men om b�de du och jag okejar den � T�nker du k�ra storyn?�</p><p>�Visst fan k�r vi storyn. Den kommer att l�cka i vilket fall.�</p><p>�Exakt.�</p><p>Anders Holm reste sig och stod os�kert vid hennes skrivbord.</p><p>�G� och jobba�, sa Erika Berger.</p><p>hon v�ntade fem minuter efter att Holm l�mnat rummet innan hon lyfte luren och ringde till Malin Eriksson p� <emphasis>Millennium</emphasis>.</p><p>�Hej Malin. Har du Henry Cortez i n�rheten?�</p><p>�Jo. Vid sitt skrivbord.�</p><p>�Kan du kalla in honom p� ditt rum och koppla p� h�gtalartelefonen. Vi m�ste konferera.�</p><p>Henry Cortez var p� plats inom femton sekunder.</p><p>�Vad h�nder?�</p><p>�Henry, jag har gjort n�got omoraliskt i dag.�</p><p>�Jas�?�</p><p>�Jag har gett din story om Vitavara till Anders Holm, nyhetschef h�r p� SMP.�</p><p>�Jas� ��</p><p>�Jag har beordrat honom att k�ra storyn i SMP i morgon. Din byline. Och du f�r sj�lvfallet ers�ttning. Du kan s�tta din egen prislapp.�</p><p>�Erika � vad fan �r p� g�ng?�</p><p>Hon summerade vad som hade h�nt de g�ngna veckorna och ber�ttade hur Peter Fredriksson s� n�r f�rintat henne.</p><p>�Fy fan�, sa Henry Cortez.</p><p>�Jag vet att det h�r �r din story, Henry. Jag har bara inget val. Kan du g� med p� det h�r?�</p><p>Henry Cortez satt tyst i n�gra sekunder.</p><p>�Tack f�r att du ringde, Erika. Det �r okej att k�ra storyn med min byline. Om det �r okej med Malin, vill s�ga.�</p><p>�Det �r okej med mig�, sa Malin.</p><p>�Bra�, sa Erika. �Kan ni meddela Mikael, jag antar att han inte �r inne �nnu.�</p><p>�Jag ska prata med Mikael�, sa Malin Eriksson. �Men Erika, inneb�r det h�r att du �r arbetsl�s fr�n och med i dag?�</p><p>Erika skrattade.</p><p>�Jag ska ha semester �ret ut har jag beslutat. Tro mig, n�gra veckor p� SMP var tillr�ckligt.�</p><p>�Jag tycker inte att du ska b�rja planera f�r semester�, sa Malin.</p><p>�Varf�r inte?�</p><p>�Kan du komma ned till <emphasis>Millennium</emphasis> i eftermiddag?�</p><p>�Varf�r?�</p><p>�Jag beh�ver hj�lp. Om du vill �terg� till att vara chefredakt�r h�r s� kan du b�rja i morgon bitti.�</p><p>�Malin, du �r <emphasis>Millennium</emphasis>s chefredakt�r. N�got annat kan inte komma i fr�ga.�</p><p>�Okej. D� kan du b�rja som redaktionssekreterare�, skrattade Malin.</p><p>�Menar du allvar?�</p><p>�F�r helvete, Erika, jag saknar dig s� mycket att jag h�ller p� att d�. Jag tog jobbet p� <emphasis>Millennium</emphasis> bland annat f�r att jag skulle f� en chans att jobba ihop med dig. Och nu �r du pl�tsligt p� fel tidning.�</p><p>Erika Berger var tyst i en minut. Hon hade inte ens hunnit reflektera �ver m�jligheten att g�ra comeback p� <emphasis>Millennium</emphasis>.</p><p>�Skulle jag vara v�lkommen tillbaka?� fr�gade hon l�ngsamt.</p><p>�Vad tror du? Jag misst�nker att vi skulle b�rja med en brakfest, och jag kommer att vara huvudarrang�r. Och du kommer tillbaka precis lagom till att vi publicerar du vet vad.�</p><p>Erika tittade p� klockan p� sitt skrivbord. Fem i tio. Inom loppet av en timme hade hela hennes v�rld v�nts upp och ned. Hon k�nde pl�tsligt hur otroligt mycket hon l�ngtade efter att f� g� uppf�r trapporna till <emphasis>Millennium</emphasis> igen.</p><p>�Jag har lite att st� i h�r p� SMP de n�rmaste timmarna. �r det okej om jag tittar f�rbi vid fyratiden?�</p><empty-line/><p>Susanne Linder s�g Dragan Armanskij rakt i �gonen medan hon ber�ttade exakt vad som hade h�nt under natten. Det enda hon utel�mnade var hennes pl�tsliga �vertygelse om att hackandet av Fredrikssons dator hade med Lisbeth Salander att g�ra. Hon avstod av tv� sk�l. Dels tyckte hon att det l�t f�r overkligt. Dels visste hon att Dragan Armanskij var djupt involverad i Salanderaff�ren tillsammans med Mikael Blomkvist.</p><p>Armanskij lyssnade uppm�rksamt. D� Susanne Linder hade avslutat ber�ttelsen satt hon tyst och v�ntade p� hans reaktion.</p><p>�Greger Backman ringde f�r n�gon timme sedan�, sa han.</p><p>�Jaha.�</p><p>�Han och Erika Berger kommer f�rbi senare i veckan f�r att underteckna kontrakt. De vill tacka f�r Miltons insats och framf�r allt f�r din insats.�</p><p>�Jag f�rst�r. Sk�nt med n�jda kunder.�</p><p>�Han vill ocks� best�lla ett s�kerhetssk�p till hemmet. Vi ska installera och g�ra larmpaketet f�rdigt senare denna vecka.�</p><p>�Bra.�</p><p>�Han vill att vi ska fakturera f�r din insats under helgen.�</p><p>�Hmm.�</p><p>�Det blir med andra ord en rej�l r�kning vi skickar till dem.�</p><p>�Jaha.�</p><p>Armanskij suckade.</p><p>�Susanne, du �r medveten om att Fredriksson kan g� till polisen och anm�la dig f�r en m�ngd saker.�</p><p>Hon nickade.</p><p>�Han �ker visserligen sj�lv dit s� det visslar, men han kanske tycker att det �r v�rt det.�</p><p>�Jag tror inte att han har stake nog att g� till polisen.�</p><p>�Det m� s� vara, men du har agerat helt utanf�r alla instruktioner jag har gett dig.�</p><p>�Jag vet�, sa Susanne Linder.</p><p>�S� hur tycker du att jag ska reagera p� det?�</p><p>�Det kan bara du avg�ra.�</p><p>�Men hur tycker du att jag borde reagera?�</p><p>�Vad jag tycker h�r inte till saken. Du kan ju alltid ge mig sparken.�</p><p>�Knappast. Jag har inte r�d att f�rlora en medarbetare av din kaliber.�</p><p>�Tack.�</p><p>�Men om du g�r n�got s�dant h�r i forts�ttningen s� kommer jag att bli mycket arg.�</p><p>Susanne Linder nickade.</p><p>�Vad har du gjort av h�rddisken?�</p><p>�Den �r f�rst�rd. Jag satte fast den i ett skruvst�d i morse och pressade den till sm�smulor.�</p><p>�Okej. D� drar vi ett streck �ver det h�r.�</p><empty-line/><p>Erika Berger tillbringade f�rmiddagen med att ringa runt till styrelsemedlemmarna p� SMP. Hon hittade vice ordf�randen i sin sommarstuga vid Vaxholm och fick honom att s�tta sig i bilen och ta sig till redaktionen med h�gsta fart. Efter lunch tr�ffades en starkt decimerad styrelse. Erika Berger �gnade en timme �t att redog�ra f�r hur Cortezmappen hade uppst�tt och vilka konsekvenser den hade f�tt.</p><p>N�r hon hade talat f�rdigt kom de f�rv�ntade f�rslagen p� att man kanske kunde hitta n�gon alternativ l�sning. Erika f�rklarade att SMP �mnade k�ra storyn i morgondagens nummer. Hon f�rklarade ocks� att det var hennes sista arbetsdag och att hennes beslut var o�terkalleligt.</p><p>Erika fick styrelsen att godk�nna och protokollf�ra tv� beslut. Att Magnus Borgsj� skulle ombes att med omedelbar verkan st�lla sin plats till f�rfogande och att Anders Holm skulle utses till tillf�rordnad chefredakt�r. D�refter urs�ktade hon sig och l�mnade styrelsen att sj�lva diskutera situationen.</p><p>Klockan 14.00 gick hon ned till personalavdelningen och uppr�ttade ett kontrakt. D�refter gick hon upp till kulturredaktionen och bad att f� tala med kulturchefen Sebastian Strandlund och reportern Eva Carlsson.</p><p>�Som jag fattat det anser ni p� kulturen att Eva Carlsson �r en bra och beg�vad reporter.�</p><p>�Det st�mmer�, sa kulturchefen Strandlund.</p><p>�Och ni har i budgetans�kan de senaste tv� �ren beg�rt att redaktionen ska f�rst�rkas med minst tv� personer.�</p><p>�Ja.�</p><p>�Eva. Med tanke p� den korrespondens som du blev utsatt f�r kanske det uppst�r obehagliga rykten om jag ger dig fast anst�llning. �r du fortfarande intresserad?�</p><p>�Sj�lvfallet.�</p><p>�I s� fall blir mitt sista beslut p� SMP att skriva p� det h�r anst�llningsavtalet.�</p><p>�Sista?�</p><p>�L�ng historia. Jag slutar i dag. Kan ni tv� vara sn�lla och h�lla tyst om det i n�gon timme.�</p><p>�Vad ��</p><p>�Det kommer ett PM om en stund.�</p><p>Erika Berger skrev p� kontraktet och sk�t det �ver bordet till Eva Carlsson.</p><p>�Lycka till�, sa hon och log.</p><empty-line/><p>�Den �k�nde �ldre man som deltog i m�tet hos Ekstr�m i l�rdags heter Georg Nystr�m och �r kommissarie�, sa Monica Figuerola och placerade spaningsbilderna p� skrivbordet framf�r Torsten Edklinth.</p><p>�Kommissarie�, muttrade Edklinth.</p><p>�Stefan identifierade honom i g�r kv�ll. Han bes�kte v�ningen p� Artillerigatan och k�rde bil.�</p><p>�Vad vet vi om honom?�</p><p>�Han kommer fr�n den �ppna polisen och har jobbat p� RPS/S�k sedan 1983. Sedan 1996 har han tj�nst som utredare med eget ansvar. Han g�r interna kontroller och granskningar av �renden som S�k avslutat.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Sedan i l�rdags har sammanlagt sex personer av intresse passerat genom porten. F�rutom Jonas Sandberg och Georg Nystr�m finns Fredrik Clinton i fastigheten. Han �kte sjuktransport till dialys i morse.�</p><p>�Vilka �r de andra tre?�</p><p>�En herre som heter Otto Hallberg. Han har arbetat p� RPS/S�k p� 1980-talet men �r egentligen knuten till F�rsvarsstaben. Han tillh�r marinen och den milit�ra underr�ttelsetj�nsten.�</p><p>�Jaha. Varf�r �r jag inte f�rv�nad.�</p><p>Monica Figuerola lade fram en ny spaningsbild.</p><p>�Den h�r killen har vi inte identifierat. Han gick p� lunch tillsammans med Hallberg. Vi f�r se om vi kan identifiera honom d� han g�r hem i kv�ll.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Mest intressant �r dock denna person.�</p><p>Hon placerade ytterligare en bild p� skrivbordet.</p><p>�Honom k�nner jag igen�, sa Edklinth.</p><p>�Han heter Wadensj��.�</p><p>�Just det. Han jobbade p� terroristroteln f�r s� d�r femton �r sedan. Skrivbordsgeneral. Han var en av kandidaterna till befattningen som h�gre chef h�r p� Firman. Jag vet inte vad som h�nde med honom.�</p><p>�Han sa upp sig 1991. Gissa vem han �t lunch med f�r n�gon timme sedan.�</p><p>Hon placerade den sista bilden p� skrivbordet.</p><p>�Kanslichefen Albert Shenke och budgetchefen Gustav Atterbom. Jag vill ha spaning p� de h�r figurerna dygnet runt. Jag vill veta exakt vilka de tr�ffar.�</p><p>�Det �r inte rimligt. Jag har bara fyra man till f�rfogande. Och n�gra av dem m�ste jobba med dokumentation.�</p><p>Edklinth nickade och n�p sig eftert�nksamt i underl�ppen. Efter en stund tittade han upp p� Monica Figuerola.</p><p>�Vi beh�ver mer folk�, sa han. �Tror du att du kan kontakta kriminalinspekt�r Jan Bublanski lite diskret och fr�ga om han skulle kunna t�nka sig att �ta middag med mig efter jobbet i dag. S�g vid sjutiden.�</p><p>Edklinth str�ckte sig efter telefonluren och slog ett nummer som han hade i huvudet.</p><p>�Hej Armanskij. Det �r Edklinth. Skulle jag kunna f� �terg�lda den trevliga middagen du bj�d p� h�romsistens � nej, jag insisterar. Ska vi s�ga vid sjutiden?�</p><empty-line/><p>Lisbeth Salander hade tillbringat natten i Kronobergsh�ktet i en cell som var ungef�r tv� g�nger fyra meter. M�blemanget var inte mycket att orda om. Hon hade somnat inom fem minuter efter att hon hade blivit inl�st och vaknat tidigt p� m�ndagsmorgonen och lydigt gjort de t�nj- och str�ck�vningar som terapeuten p� Sahlgrenska hade ordinerat. D�refter hade hon f�tt frukost och suttit tyst p� sin brits och stirrat framf�r sig.</p><p>Klockan halv tio f�rdes hon till ett f�rh�rsrum i andra �nden av korridoren. Vakten var en �ldre kortvuxen skallig farbror med runt ansikte och hornb�gade glas�gon. Han behandlade henne korrekt och godmodigt.</p><p>Annika Giannini hade h�lsat v�nligt p� henne. Lisbeth hade ignorerat Hans Faste. D�refter hade hon f�r f�rsta g�ngen tr�ffat �klagare Richard Ekstr�m och tillbringat den kommande halvtimmen med att sitta p� en stol och stirra stint i v�ggen p� en punkt en bit ovanf�r Ekstr�ms huvud. Hon sa inte ett ord och r�rde inte en muskel.</p><p>Klockan tio avbr�t Ekstr�m det misslyckade f�rh�ret. Han var irriterad �ver att han inte lyckats locka ur henne minsta respons. F�r f�rsta g�ngen blev han os�ker d� han betraktade den tunna dockliknande flickan. Hur var det m�jligt att hon hade kunnat misshandla Magge Lundin och Sonny Nieminen i Stallarholmen? Skulle r�tten ens tro p� den storyn, ens om han hade �vertygande bevisning?</p><p>Klockan tolv fick Lisbeth en enkel lunch och anv�nde den kommande timmen till att l�sa ekvationer i huvudet. Hon fokuserade p� ett avsnitt om sf�risk astronomi i en bok som hon l�st tv� �r tidigare.</p><p>Klockan 14.30 f�rdes hon �ter tillbaka till f�rh�rsrummet. Vakten som ledsagade henne var denna g�ng en yngre kvinna. F�rh�rsrummet var tomt. Hon satte sig p� en stol och fortsatte att meditera �ver en s�rdeles intrikat ekvation.</p><p>Efter tio minuter �ppnades d�rren.</p><p>�Hej Lisbeth�, h�lsade Peter Teleborian v�nligt.</p><p>Han log. Lisbeth Salander fr�s till is. Best�ndsdelarna i den ekvation hon hade konstruerat i luften framf�r sig ramlade till golvet. Hon h�rde hur siffror och tecken studsade och rasslade som om de hade haft fysisk form.</p><p>Peter Teleborian stod stilla i n�gon minut och betraktade henne innan han satte sig mitt emot henne. Hon fortsatte att stirra in i v�ggen.</p><p>Efter en stund flyttade hon blicken och m�tte hans �gon.</p><p>�Jag �r ledsen att du har hamnat i den h�r situationen�, sa Peter Teleborian. �Jag ska f�rs�ka hj�lpa dig p� alla s�tt och vis. Jag hoppas att vi ska kunna skapa ett f�rtroende oss emellan.�</p><p>Lisbeth granskade varje centimeter av honom. Det toviga h�ret. Sk�gget. Den lilla glipan mellan hans framt�nder. De tunna l�pparna. Den bruna kavajen. Skjortan som var �ppen i halsen. Hon h�rde hans lena och f�rr�diskt v�nliga r�st.</p><p>�Jag hoppas ocks� att jag ska kunna hj�lpa dig b�ttre �n f�rra g�ngen vi tr�ffades.�</p><p>Han placerade ett litet anteckningsblock och en penna p� bordet framf�r sig. Lisbeth s�nkte blicken och betraktade pennan. Den var ett spetsigt silverf�rgat r�r.</p><p>Konsekvensanalys.</p><p>Hon undertryckte en impuls att str�cka fram handen och slita till sig pennan.</p><p>Hennes �gon s�kte sig till hans v�nstra lillfinger. Hon s�g en svag vit rand p� den punkt d�r hon femton �r tidigare hade huggit fast sina t�nder och l�st k�karna s� h�rt att hon n�stan hade bitit av fingret. Tre v�rdare hade f�tt hj�lpas �t f�r att h�lla fast henne och b�nda upp hennes k�kar.</p><p><emphasis>Den g�ngen var jag en liten r�dd flicka som knappt kommit upp i ton�ren. Nu �r jag vuxen. Jag kan d�da dig n�r jag vill</emphasis>.</p><p>Hon placerade stadigt blicken p� en punkt p� v�ggen bakom Teleborian och plockade upp de siffror och matematiska tecken som rasat till golvet och b�rjade p� nytt rada upp ekvationen.</p><p>Doktor Peter Teleborian betraktade Lisbeth Salander med neutralt ansiktsuttryck. Han hade inte blivit en internationellt respekterad psykiatriker f�r att han saknade insikter om m�nniskor. Han hade en god f�rm�ga att l�sa k�nslor och sinnesst�mningar. Han upplevde att en kylig skugga drog genom rummet, men han tolkade detta som ett tecken p� att patienten k�nde r�dsla och skam under den orubbliga ytan. Han tog detta som ett positivt tecken p� att hon trots allt reagerade p� hans n�rvaro. Han var ocks� n�jd med att hon inte hade �ndrat sitt beteende. Hon kommer att h�nga sig sj�lv i tingsr�tten.</p><empty-line/><p>Erika Bergers sista �tg�rd p� SMP var att s�tta sig i glasburen och skriva ett PM till medarbetarna. Hon var t�mligen irriterad d� hon b�rjade skriva, och mot b�ttre vetande blev det tv� hela A4 d�r hon f�rklarade varf�r hon slutade p� SMP och angav vad hon ans�g om vissa personer. Hon raderade hela texten och b�rjade om fr�n b�rjan i ett sakligare tonl�ge.</p><p>Hon n�mnde inte Peter Fredriksson. Om hon gjorde det skulle allt intresse fokuseras p� honom och de verkliga sk�len drunkna i rubriker om sextrakasserier.</p><p>Hon angav tv� sk�l. Det viktigaste var att hon hade m�tt ett massivt motst�nd inom ledningen f�r sitt f�rslag att chefer och �gare skulle sk�ra ned l�ner och vinstbonus. Ist�llet skulle hon ha tvingats inleda sin tid p� SMP med kraftiga nedsk�rningar av personalen, vilket hon ans�g inte bara var ett brott mot de f�respeglingar som gjorts henne n�r hon accepterade jobbet utan �ven skulle om�jligg�ra alla f�rs�k till l�ngsiktiga f�r�ndringar och st�rkning av tidningen.</p><p>Det andra sk�let var avsl�jandet om Borgsj�. Hon f�rklarade att hon hade blivit beordrad att m�rka historien och att detta inte ingick i hennes arbetsbeskrivning. Det innebar dock att hon inte hade n�got val utan ans�g att hon m�ste l�mna redaktionen. Hon avslutade med att konstatera att SMP:s problem inte var ett personalproblem utan ett ledningsproblem.</p><p>Hon l�ste igenom PM:et en g�ng, r�ttade ett stavfel och mailade ut det till samtliga medarbetare inom koncernen. Hon gjorde en kopia och skickade till <emphasis>Pressens tidning</emphasis> och fackorganet <emphasis>Journalisten</emphasis>. Sedan packade hon ned sin laptop och gick ut till Anders Holm.</p><p>�Hej d�, sa hon.</p><p>�Hej d�, Berger. Det var ett el�nde att jobba ihop med dig.�</p><p>De log mot varandra.</p><p>�Jag har en sista grej�, sa hon.</p><p>�Vad?�</p><p>�Johannes Frisk har jobbat p� en story f�r min r�kning.�</p><p>�Och ingen j�vel vet vad han sysslar med.�</p><p>�Ge honom uppbackning. Han har kommit r�tt l�ngt redan och jag kommer att h�lla kontakt med honom. L�t honom avsluta jobbet. Jag lovar att du kommer att vinna p� det.�</p><p>Han s�g bet�nksam ut. D�refter nickade han.</p><p>De skakade inte hand med varandra. Hon l�mnade passerkortet till redaktionen p� Holms skrivbord och �kte ned till parkeringsgaraget och h�mtade sin BMW. Strax efter fyra parkerade hon i n�rheten av <emphasis>Millenniums</emphasis> redaktion.</p></section></section><section><title><p>DEL 4: REBOOTING SYSTEM</p><p>1 JULI - 7 OKTOBER</p></title><section><cite><p>Trots den rikhaltiga floran av amasonlegender fr�n antikens Grekland, Sydamerika, Afrika och andra st�llen, finns bara ett enda historiskt dokumenterat exempel p� kvinnokrigare. Detta �r den kvinnoarm� som existerade bland folkgruppen fon i v�stafrikanska Dahomey, nuvarande Benin.</p><p>Dessa kvinnliga krigare n�mns aldrig i den offentliga milit�rhistorien, inga romantiserande filmer har gjorts om dem och i dag f�rekommer de p� sin h�jd som utsuddade historiska fotnoter. Ett enda vetenskapligt arbete har skrivits om dessa kvinnor, <emphasis>Amazons of Black Sparta</emphasis> av historikern Stanley B. Alpern (Hurst &amp; Co Ltd, London 1998). �nd� var det en arm� som kunde m�ta sig med vilken d�tida h�r som helst av manliga elitsoldater fr�n ockupationsmakterna.</p><p>Det �r oklart exakt n�r fons kvinnoarm� bildades, men vissa k�llor daterar h�ren till 1600-talet. Den var ursprungligen ett kungligt livgarde men utvecklades till ett milit�rt kollektiv best�ende av 6&#x2008;000 soldater med en halvt gudomlig status. Deras syfte var inte att vara ornament. I drygt 200 �r utgjorde de fons spjutspets mot invaderande europeiska kolonisat�rer. De var fruktade av den franska milit�ren som besegrades vid flera f�ltslag. F�rst 1892 kunde kvinnoarm�n sl�s ner sedan Frankrike skeppat �ver moderna trupper med artilleri, fr�mlingslegion�rer, ett marint infanteriregemente samt kavalleri.</p><p>Det �r ok�nt hur m�nga av de kvinnliga krigarna som stupade. �verlevande fortsatte under flera �r att bedriva gerillakrig och veteraner fr�n arm�n levde, intervjuades och fotograferades s� sent som p� 1940-talet.</p></cite></section><section><title><p>KAPITEL 23: FREDAG 1 JULI � S�NDAG 10 JULI</p></title><p>Tv� veckor f�re r�tteg�ngen mot Lisbeth Salander avslutade Christer Malm layouten p� den 364 sidor tjocka bok som hade den k�rva titeln <emphasis>Sektionen</emphasis>. Omslaget gick i bl�tt. Texten var gul. Christer Malm hade placerat sju frim�rksstora svartvita portr�tt av svenska statsministrar l�ngst ned p� sidan. �ver dem sv�vade en bild av Zalachenko. Han hade anv�nt Zalachenkos passfoto som illustration och �kat kontrasten s� att endast de m�rkaste partierna framtr�dde som en skuggbild �ver hela omslaget. Det var inte n�gon sofistikerad design, men den var effektiv. Som f�rfattare namngavs Mikael Blomkvist, Henry Cortez och Malin Eriksson.</p><p>Klockan var halv sex p� morgonen och Christer Malm hade arbetat hela natten. Han var vagt illam�ende och k�nde ett desperat behov av att f� g� hem och sova. Malin Eriksson hade suttit med honom hela natten och gjort slutkorrektur p� sida efter sida som Christer okejat och printat ut. Hon hade redan somnat p� soffan inne p� redaktionen.</p><p>Christer Malm samlade ihop dokumentet med bilder och typsnitt i en folder. Han startade programmet Toast och br�nde tv� cd-skivor. Den ena placerade han i redaktionens s�kerhetssk�p. Den andra kom en s�mndrucken Mikael Blomkvist in och h�mtade strax f�re sju.</p><p>�G� hem och sov�, sa han.</p><p>�Jag �r p� v�g�, svarade Christer.</p><p>De l�t Malin Eriksson sova vidare och kopplade p� d�rrlarmet. Henry Cortez skulle komma in klockan �tta f�r att ta n�sta skift. De gjorde <emphasis>high five</emphasis> och skiljdes utanf�r porten.</p><empty-line/><p>Mikael Blomkvist promenerade till Lundagatan d�r han �terigen olovandes l�nade Lisbeth Salanders bortgl�mda Honda. Han k�rde personligen upp cd-skivan till Jan K�bin, chef f�r Hallvigs Reklamtryckeri som l�g i en oansenlig tegelbyggnad intill j�rnv�gen i Morgong�va utanf�r Sala. Leveransen var ett uppdrag han inte ville anf�rtro posten.</p><p>Han k�rde l�ngsamt och utan att stressa och stannade en stund medan tryckeriet kontrollerade att skivan fungerade. Han f�rs�krade sig om att boken verkligen skulle ligga f�rdig den dag r�tteg�ngen startade. Problemet var inte trycket utan bokbindandet, som kunde dra ut p� tiden. Men Jan K�bin utlovade att minst 500 exemplar av en f�rsta upplaga p� 10&#x2008;000 skulle levereras p� utsatt datum. Boken skulle g�ras i storpocketformat.</p><p>Mikael f�rvissade sig �ven om att alla var inf�rst�dda med att st�rsta m�jliga sekretess g�llde. Det var sannolikt en �verloppsg�rning. Hallvigs hade tv� �r tidigare under snarlika omst�ndigheter tryckt Mikaels bok om finansmannen Hans-Erik Wennerstr�m. De visste att b�cker som kom fr�n det lilla f�rlaget Millennium utlovade n�got extra.</p><p>D�refter �terv�nde Mikael i maklig takt till Stockholm. Han parkerade utanf�r sin bostad p� Bellmansgatan och gjorde ett kort bes�k i sin l�genhet och h�mtade en v�ska d�r han packade ned ombyte av kl�der, rakhyvel och tandborste. Han fortsatte ut till Stavsn�s brygga i V�rmd� d�r han parkerade och tog f�rjan ut till Sandhamn.</p><p>Det var f�rsta g�ngen sedan julhelgen som han hade varit ute i stugan. Han skruvade upp f�nsterluckorna och sl�ppte in frisk luft och drack en Raml�sa. Som alltid d� han avslutat ett jobb och texten g�tt till tryckeriet och inget kunde �ndras k�nde han sig tom.</p><p>D�refter tillbringade han en timme med att sopa, dammtorka, skura inne i duschrummet, dra ig�ng kylsk�pet, kontrollera att vattnet fungerade och byta s�nglinne uppe p� sovloftet. Han gick till Ica-butiken och handlade allt som skulle beh�vas f�r en helgvistelse. Sedan startade han kaffebryggaren och satte sig ute p� verandad�cket, r�kte en cigarett och t�nkte inte p� n�got s�rskilt.</p><p>Strax f�re fem gick han ned till �ngb�tsbryggan och m�tte Monica Figuerola.</p><p>�Jag trodde inte att du skulle kunna ta ledigt�, sa han och kysste henne p� kinden.</p><p>�Det trodde inte jag heller. Men jag sa till Edklinth som det var. Jag har jobbat varje vaken minut de senaste veckorna och b�rjar bli ineffektiv. Jag beh�ver tv� dagar ledigt f�r att ladda batterierna.�</p><p>�I Sandhamn?�</p><p>�Jag sa inte vart jag t�nkte �ka�, sa hon och log.</p><p>Monica Figuerola �gnade en stund �t att snoka omkring i Mikaels tjugofem kvadratmeter stora stuga. Hon utsatte kokvr�n, hygienutrymmet och sovloftet f�r en kritisk granskning innan hon nickade godk�nt. Hon tv�ttade av sig och bytte till en tunn sommarkl�nning medan Mikael stekte lammkotletter i r�dvinss�s och dukade upp ute p� d�cket. De �t under tystnad medan de betraktade str�mmen av segelb�tar som var p� v�g till eller fr�n g�sthamnen i Sandhamn. De delade p� en flaska vin.</p><p>�Det �r en underbar stuga. �r det hit du tar alla dina flickbekanta?� undrade Monica Figuerola pl�tsligt.</p><p>�Inte alla. Bara de viktigaste.�</p><p>�Erika Berger har varit h�r?�</p><p>�Flera g�nger.�</p><p>�Och Lisbeth Salander?�</p><p>�Hon bodde h�r ute i n�gra veckor d� jag skrev boken om Wennerstr�m. Och vi tillbringade julhelgen tillsammans h�r f�r tv� �r sedan.�</p><p>�S� b�de Berger och Salander �r viktiga i ditt liv?�</p><p>�Erika �r min b�sta v�n. Vi har varit v�nner i drygt tjugofem �r. Lisbeth �r en helt annan historia. Hon �r mycket speciell och den mest asociala m�nniska jag tr�ffat. Man kan s�ga att hon gjorde ett stort intryck p� mig d� vi f�rst tr�ffades. Jag gillar henne. Hon �r en v�n.�</p><p>�Du tycker synd om henne?�</p><p>�Nej. Hon har sj�lv valt en massa skit som hon drabbats av. Men jag k�nner en stor sympati och samh�righet med henne.�</p><p>�Men du �r inte k�r i vare sig henne eller Berger?�</p><p>Han ryckte p� axlarna. Monica Figuerola betraktade en senkommen Amigo 23 med t�nda lanternor som puttrade f�rbi p� en utombordare p� v�g mot g�sthamnen.</p><p>�Om k�rlek �r att tycka om n�gon v�ldigt mycket s� antar jag att jag �r k�r i flera m�nniskor�, sa han.</p><p>�Och nu i mig?�</p><p>Mikael nickade. Monica Figuerola rynkade �gonbrynen och betraktade honom.</p><p>�St�r det dig?� undrade han.</p><p>�Att du haft kvinnor h�r tidigare? Nej. Men det st�r mig att jag inte riktigt vet vad som h�nder mellan oss. Och jag tror inte att jag kan ha ett f�rh�llande med en kille som knullar runt som det passar honom ��</p><p>�Jag t�nker inte be om urs�kt f�r mitt liv.�</p><p>�Och jag antar att jag p� n�got s�tt faller f�r dig d�rf�r att du �r den du �r. Det �r l�tt att ha sex med dig d�rf�r att det inte �r n�got tjafs, och jag k�nner mig trygg med dig. Men det h�r b�rjade d�rf�r att jag gav efter f�r en galen impuls. Det h�nder inte s�rskilt ofta och jag hade inte planerat n�got. Och nu har vi kommit till det stadium att jag blivit en av brudarna som blir inbjuden hit.�</p><p>Mikael satt tyst en stund.</p><p>�Du beh�vde inte komma.�</p><p>�Jo. Det beh�vde jag. Fan, Mikael ��</p><p>�Jag vet.�</p><p>�Jag �r olycklig. Jag vill inte bli k�r i dig. Det kommer att g�ra alldeles f�r ont d� det tar slut.�</p><p>�Jag fick den h�r stugan d� farsan dog och morsan flyttade hem till Norrland. Vi delade s� att syrran fick v�r l�genhet och jag fick stugan. Jag har haft den i snart tjugofem �r.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Bortsett fr�n n�gra tillf�lliga bekanta i b�rjan av 1980-talet s� �r det exakt fem tjejer som har varit h�r f�re dig. Erika, Lisbeth och min f�rra fru som jag var ihop med p� 1980-talet. En tjej som jag dejtade v�ldigt seri�st i slutet av 1990-talet, och en kvinna som �r lite �ldre �n jag som jag l�rde k�nna f�r tv� �r sedan och som jag tr�ffar lite d� och d�. Det �r lite s�rskilda omst�ndigheter ��</p><p>�Jas�.�</p><p>�Jag har den h�r stugan f�r att f� komma bort fr�n stan och f� vara i fred. Jag �r n�stan alltid h�r ensam. Jag l�ser b�cker, jag skriver och jag kopplar av och sitter p� bryggan och tittar p� b�tar. Det �r inte en ungkarls hemliga k�rleksn�ste.�</p><p>Han reste sig och h�mtade vinflaskan som han hade st�llt i skuggan p� d�cket utanf�r stugd�rren.</p><p>�Jag t�nker inte lova n�gonting�, sa han. �Mitt �ktenskap sprack f�r att jag och Erika inte kunde h�lla oss borta fr�n varandra. <emphasis>Been there, done that, got the t-shirt.�</emphasis></p><p>Han fyllde p� vinglasen.</p><p>�Men du �r den mest intressanta m�nniska jag tr�ffat p� mycket l�nge. Det �r som om v�rt f�rh�llande g�tt p� h�gvarv fr�n dag ett. Jag tror att jag f�ll f�r dig redan d� du plockade upp mig i mitt trapphus. De f� n�tter jag sovit hemma hos mig sedan dess vaknar jag mitt i natten och vill ha dig. Jag vet inte om jag vill ha stadigt s�llskap men jag �r livr�dd att f�rlora dig.�</p><p>Han tittade p� henne.</p><p>�S� vad tycker du att vi ska g�ra?�</p><p>�L�t oss fundera p� saken�, sa Monica Figuerola. �Jag �r ocks� f�rbannat attraherad av dig.�</p><p>�Det h�r b�rjar bli allvarligt�, sa Mikael.</p><p>Hon nickade och k�nde pl�tsligt ett stort vemod. Sedan sa de inte s� mycket p� en l�ng stund. D� det m�rknade st�dade de av bordet och gick in och st�ngde d�rren.</p><empty-line/><p>P� fredagen veckan f�re r�tteg�ngen stannade Mikael till utanf�r Pressbyr�n vid Slussen och tittade p� morgontidningarnas l�psedlar. <emphasis>Svenska Morgon-Postens</emphasis> vd och styrelseordf�rande Magnus Borgsj� hade kapitulerat och aviserat sin avg�ng. Han k�pte tidningarna och promenerade till Java p� Hornsgatan och �t en sen frukost. Borgsj� angav familjesk�l som orsak till sin pl�tsliga avg�ng. Han ville inte kommentera p�st�enden om att avg�ngen hade n�got att g�ra med det faktum att Erika Berger sett sig n�dsakad att avg� sedan han beordrat henne att m�rka historien om hans engagemang i grossistf�retaget Vitavara AB. I en spaltutfyllnad rapporterades dock att ordf�randen f�r Svenskt N�ringsliv beslutat att tills�tta en etikutredning som granskade hur svenska f�retag agerade gentemot f�retag i Sydostasien som h�ll sig med barnarbetskraft.</p><p>Mikael Blomkvist gapskrattade pl�tsligt.</p><p>D�refter vek han ihop morgontidningarna och �ppnade sin Ericsson T10 och ringde till Hon p� TV4 och avbr�t henne mitt i en lunchsm�rg�s.</p><p>�Hej �lskling�, sa Mikael Blomkvist. �Jag antar att du fortfarande inte vill dejta mig n�gon kv�ll.�</p><p>�Hej Mikael�, skrattade Hon p� TV4. �Sorry, men du �r ungef�r s� l�ngt fr�n min typ som man kan komma. Men du �r r�tt kul i alla fall.�</p><p>�Skulle du �tminstone kunna t�nka dig att �ta middag med mig f�r att diskutera jobb i kv�ll?�</p><p>�Vad har du p� g�ng?�</p><p>�Erika Berger gjorde en deal med dig f�r tv� �r sedan om Wennerstr�maff�ren. Det fungerade bra. Jag vill g�ra en liknande deal med dig.�</p><p>�Ber�tta.�</p><p>�Inte f�rr�n vi kommit �verens om villkoren. Precis som i samband med Wennerstr�m kommer vi publicera en bok tillsammans med ett temanummer av tidningen. Och den h�r storyn kommer att bli stor. Jag erbjuder dig exklusiv f�rhands till allt material mot att du inte l�cker n�got innan vi publicerar. Publiceringen �r i det h�r fallet extra komplicerad eftersom den m�ste ske p� en s�rskild dag.�</p><p>�Hur stor �r storyn?�</p><p>�St�rre �n Wennerstr�m�, sa Mikael Blomkvist. ��r du intresserad?�</p><p>�Skojar du? Var ska vi tr�ffas?�</p><p>�Vad s�gs om Samirs gryta? Erika Berger kommer ocks� att sitta med p� m�tet.�</p><p>�Vad �r storyn om Berger? �r hon tillbaka p� <emphasis>Millennium</emphasis> sedan hon fick sparken fr�n SMP?�</p><p>�Hon fick inte sparken. Hon sa upp sig p� st�ende fot efter meningsskiljaktigheter med Borgsj�.�</p><p>�Han verkar vara ett riktigt pucko.�</p><p>�Jo�, sa Mikael Blomkvist.</p><empty-line/><p>Fredrik Clinton lyssnade p� Verdi i sina h�rlurar. Musik var i stort sett det enda �terst�ende inslaget i hans tillvaro som f�rflyttade honom bort fr�n dialysapparater och en tilltagande v�rk i korsryggen. Han nynnade inte. Han blundade och f�ljde tonerna med h�gra handen som sv�vade och tycktes ha ett eget liv vid sidan av hans s�nderfallande kropp.</p><p>Det �r s� det �r. Vi f�ds. Vi lever. Vi blir gamla. Vi d�r. Han hade gjort sitt. Allt som �terstod var s�nderfallet.</p><p>Han k�nde sig besynnerligt tillfreds med tillvaron.</p><p>Han spelade f�r sin v�n Evert Gullberg.</p><p>Det var l�rdagen den 9 juli. Mindre �n en vecka �terstod till dess att r�tteg�ngen skulle inledas och Sektionen kunde b�rja l�gga den el�ndiga historien till handlingarna. Han hade f�tt beskedet p� morgonen. Gullberg hade varit seg som f�. N�r man avlossar en nio millimeters helmantlad kula mot sin egen tinning s� f�rv�ntar man sig att d�. �nd� hade det dr�jt tre m�nader innan Gullbergs kropp hade gett upp, vilket kanske mera berodde p� slump �n p� den envishet med vilken doktor Anders Jonasson hade v�grat se slaget f�rlorat. Det var cancern, inte kulan, som till sist hade avgjort utg�ngen.</p><p>D�endet hade dock varit f�renat med sm�rta, vilket gjorde Clinton sorgsen. Gullberg hade varit of�rm�gen att kommunicera med omv�rlden, men tidvis befunnit sig vid n�got slags medvetande. Han kunde f�rnimma omv�rlden. V�rdpersonalen noterade att han log d� n�gon str�k honom �ver kinden och grymtade d� han tycktes uppleva obehag. Ibland kommunicerade han med v�rdpersonalen genom att f�rs�ka formulera ord som ingen riktigt begrep.</p><p>Han saknade sl�ktingar och ingen av hans v�nner bes�kte honom vid sjukb�dden. Hans sista f�rnimmelse av livet var en eritreanskf�dd nattsk�terska vid namn Sara Kitama som vakade vid hans b�dd och h�ll hans hand d� han somnade in.</p><p>Fredrik Clinton ins�g att han snart skulle f�lja sin forne vapenbroder. D�rom r�dde ingen tvekan. Sannolikheten att han skulle kunna genomg� en transplantation av den njure han s� desperat beh�vde minskade f�r var dag, och s�nderfallet av hans kropp fortgick. Hans lever- och tarmfunktioner blev s�mre f�r varje unders�kning.</p><p>Han hoppades �verleva julen.</p><p>Men han var n�jd. Han upplevde en n�stan �versinnlig kittlande tillfredsst�llelse av att hans sista tid s� �verraskande och pl�tsligt hade inneburit en �terg�ng i tj�nst.</p><p>Det var en f�rm�n som han aldrig hade f�rv�ntat sig.</p><p>De sista tonerna fr�n Verdi avklingade precis d� Birger Wadensj�� �ppnade d�rren till Clintons lilla vilokammare vid Sektionens h�gkvarter p� Artillerigatan.</p><p>Clinton �ppnade �gonen.</p><p>Han hade kommit till insikt om att Wadensj�� var en belastning. Han var direkt ol�mplig som chef f�r det svenska totalf�rsvarets viktigaste spjutspets. Han kunde inte begripa att han sj�lv och Hans von Rottinger en g�ng hade gjort en s� fundamental missbed�mning att de betraktat Wadensj�� som den sj�lvklare arvtagaren.</p><p>Wadensj�� var en krigare som beh�vde medvind. I krisens �gonblick var han svag och of�rm�gen att fatta beslut. En l�ttvindsseglare. En r�ddh�gsen belastning som saknade st�l i ryggraden och som om han hade f�tt best�mma skulle ha suttit handlingsf�rlamad och l�tit Sektionen g� under.</p><p>Det var s� enkelt.</p><p>Somliga hade det. Andra skulle alltid svika i sanningens �gonblick.</p><p>�Du ville tala med mig?� sa Wadensj��.</p><p>�S�tt dig�, sa Clinton.</p><p>Wadensj�� satte sig.</p><p>�Jag befinner mig i den �lder d� jag inte l�ngre har tid att dra saker i l�ngb�nk. Jag ska g� rakt p� sak. D� det h�r �r �ver vill jag att du l�mnar ledarskapet f�r Sektionen.�</p><p>�Jas�?�</p><p>Clinton mildrade tonen.</p><p>�Du �r en bra m�nniska, Wadensj��. Men du �r dessv�rre helt ol�mplig att axla ansvaret efter Gullberg. Du borde aldrig ha f�tt det ansvaret. Det var mitt och Rottingers misstag att vi inte tydligare tog itu med tronf�ljden d� jag blev sjuk.�</p><p>�Du har aldrig tyckt om mig.�</p><p>�D�r har du fel. Du var en utm�rkt administrat�r d� jag och Rottinger ledde Sektionen. Vi skulle ha varit hj�lpl�sa utan dig, och jag har stort f�rtroende f�r din patriotism. Det �r din f�rm�ga att fatta beslut som jag misstror.�</p><p>Wadensj�� log pl�tsligt bittert.</p><p>�Efter det h�r vet jag inte om jag vill stanna p� Sektionen.�</p><p>�Nu n�r Gullberg och Rottinger �r borta m�ste jag ensam fatta de avg�rande besluten. Du har konsekvent obstruerat varje beslut jag fattat under de g�ngna m�naderna.�</p><p>�Och jag upprepar att de beslut du fattar �r vettl�sa. Det kommer att sluta med en katastrof.�</p><p>�Det �r m�jligt. Men din brist p� beslut hade garanterat underg�ngen. Nu har vi i alla fall en chans, och det verkar g� v�gen. <emphasis>Millennium</emphasis> �r handlingsf�rlamad. De kanske misst�nker att vi finns n�gonstans h�r ute men de saknar dokumentation och de har ingen m�jlighet att hitta vare sig den eller oss. Vi har j�rnkoll p� allt de f�retar sig.�</p><p>Wadensj�� tittade ut genom f�nstret. Han s�g tak�sarna p� n�gra fastigheter i grannskapet.</p><p>�Det enda som �terst�r �r Zalachenkos dotter. Om n�gon b�rjar rota i hennes historia och lyssnar p� vad hon har att s�ga kan vad som helst h�nda. Men r�tteg�ngen b�rjar om n�gra dagar och sedan �r det �ver. Den h�r g�ngen m�ste vi begrava henne s� djupt att hon aldrig n�gonsin �terkommer och sp�kar f�r oss.�</p><p>Wadensj�� skakade p� huvudet.</p><p>�Jag f�rst�r inte din attityd�, sa Clinton.</p><p>�Nej. Jag f�rst�r att du inte begriper. Du har nyss fyllt 68 �r. Du �r d�ende. Dina beslut �r inte rationella, men �nd� tycks du ha lyckats f�rtrolla Georg Nystr�m och Jonas Sandberg. De lyder dig som om du vore Gud fader.�</p><p>�Jag <emphasis>�r</emphasis> Gud fader i allt som har med Sektionen att g�ra. Vi arbetar efter en plan. V�r beslutskraft har gett Sektionen en chans. Och det �r med stor beslutsamhet som jag s�ger att Sektionen aldrig n�gonsin ska hamna i ett s� h�r utsatt l�ge igen. N�r det h�r �r �ver ska vi genomf�ra en total �versyn av verksamheten.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Ny chef blir Georg Nystr�m. Han �r egentligen f�r gammal, men han �r den ende som kan komma i fr�ga och han har lovat att stanna i minst sex �r till. Sandberg �r f�r ung och, p� grund av ditt styre, f�r oerfaren. Han borde ha varit full�rd vid det h�r laget.�</p><p>�Clinton, inser du inte vad du har gjort. Du har m�rdat en m�nniska. Bj�rck arbetade f�r Sektionen i trettiofem �r och du beordrade hans d�d. F�rst�r du inte ��</p><p>�Du vet mycket v�l att det var n�dv�ndigt. Han hade f�rr�tt oss och han skulle aldrig ha klarat pressen d� polisen b�rjade sn�rja honom.�</p><p>Wadensj�� reste sig.</p><p>�Jag �r inte klar �n.�</p><p>�D� f�r vi ta det senare. Jag har ett jobb att sk�ta medan du ligger h�r och fantiserar om att du �r den allsm�ktige.�</p><p>Wadensj�� gick mot d�rren.</p><p>�Om du �r s� moraliskt uppr�rd, varf�r g�r du inte till Bublanski och erk�nner dina brott?�</p><p>Wadensj�� v�nde sig mot sjuklingen.</p><p>�Tanken har slagit mig. Men vad du �n tror v�rnar jag Sektionen av all min kraft.�</p><p>Just d� han �ppnade d�rren m�tte han Georg Nystr�m och Jonas Sandberg.</p><p>�Hej Clinton�, sa Nystr�m. �Vi m�ste prata om n�gra saker.�</p><p>�Kom in. Wadensj�� skulle just g�.�</p><p>Nystr�m v�ntade till dess att d�rren var st�ngd.</p><p>�Fredrik, jag k�nner en stor oro�, sa Nystr�m.</p><p>�Varf�r det?�</p><p>�Sandberg och jag har funderat. Det h�nder saker som vi inte begriper. Nu p� morgonen har Salanders advokat �verl�mnat hennes sj�lvbiografi till �klagaren.�</p><p>�<emphasis>Vad?</emphasis>�</p><empty-line/><p>Kriminalinspekt�r Hans Faste betraktade Annika Giannini medan �klagare Richard Ekstr�m h�llde upp kaffe fr�n en bordstermos. Ekstr�m var f�rbluffad �ver det dokument han hade f�tt sig serverat d� han anl�nde till arbetet p� morgonen. Tillsammans med Faste hade han l�st de fyrtio sidor som utgjorde Lisbeth Salanders redog�relse. De hade diskuterat det m�rkliga dokumentet en l�ng stund. Till sist hade han k�nt sig tvungen att be Annika Giannini bes�ka honom f�r ett informellt samtal.</p><p>De slog sig ned vid ett litet konferensbord p� Ekstr�ms tj�nsterum.</p><p>�Tack f�r att du ville titta f�rbi�, b�rjade Ekstr�m. �Jag har l�st den h�r � hmm, redog�relsen som du l�mnade in i morse och jag k�nner ett behov av att r�ta ut n�gra fr�getecken ��</p><p>�Ja?� undrade Annika Giannini hj�lpsamt.</p><p>�Jag vet faktiskt inte i vilken �nde jag ska b�rja. Jag kanske borde b�rja med att f�rklara att b�de jag och kriminalinspekt�r Faste �r djupt f�rbluffade.�</p><p>�Jas�?�</p><p>�Jag f�rs�ker f�rst� dina intentioner.�</p><p>�Hur menar du?�</p><p>�Den h�r sj�lvbiografin eller vad man ska kalla den. Vad �r syftet med den?�</p><p>�Det torde v�l vara uppenbart. Min klient vill redog�ra f�r sin version av h�ndelsef�rloppet.�</p><p>Ekstr�m skrattade godmodigt. Han str�k sig �ver haksk�gget i en v�lbekant gest som Annika av n�gon anledning hade b�rjat irritera sig p�.</p><p>�Jo, men din klient har haft flera m�nader p� sig att f�rklara sig. Hon har inte sagt ett ord under alla f�rh�r som Faste f�rs�kt h�lla med henne.�</p><p>�S� vitt jag vet finns det ingen lagstiftning som kan tvinga henne att tala n�r det passar kriminalinspekt�r Faste.�</p><p>�Nej, men jag menar � om tv� dagar b�rjar r�tteg�ngen mot Salander och i elfte timmen kommer hon med det h�r. Jag k�nner p� n�got s�tt ett ansvar h�r som �r lite bortom min plikt som �klagare.�</p><p>�Jaha?�</p><p>�Jag vill under inga omst�ndigheter uttrycka mig p� ett s�tt som du tolkar som f�rol�mpande. Det �r inte min avsikt. Vi har en r�tteg�ngsordning i det h�r landet. Men fru Giannini, ni �r kvinnor�ttsadvokat och har aldrig representerat en klient i ett brottm�l tidigare. Jag har inte �talat Lisbeth Salander d�rf�r att hon �r kvinna utan d�rf�r att hon beg�tt grova v�ldsbrott. Jag tror att �ven du m�ste ha f�rst�tt att hon �r allvarligt psykiskt sjuk och beh�ver omv�rdnad och hj�lp fr�n samh�llet.�</p><p>�L�t mig hj�lpa dig�, sa Annika Giannini v�nligt. �Du �r r�dd att jag inte kommer att ge Lisbeth Salander ett fullgott f�rsvar.�</p><p>�Det �r inget neds�ttande i detta�, sa Ekstr�m. �Jag ifr�gas�tter inte din kompetens. Jag p�pekar bara att du �r oerfaren.�</p><p>�Jag f�rst�r. L�t mig d� s�ga att jag �r helt �verens med dig. Jag �r v�ldigt oerfaren n�r det g�ller brottm�l.�</p><p>�Och �nd� har du konsekvent tackat nej till den hj�lp som erbjudits fr�n betydligt mer erfarna advokater ��</p><p>�Enligt min klients �nskem�l. Lisbeth Salander vill ha mig som sin advokat och jag kommer att representera henne i r�tten om tv� dagar.�</p><p>Hon log artigt.</p><p>�Okej. Men jag undrar om du p� fullaste allvar t�nker presentera inneh�llet i den h�r uppsatsen inf�r r�tten?�</p><p>�Sj�lvfallet. Det �r Lisbeth Salanders historia.�</p><p>Ekstr�m och Faste sneglade p� varandra. Faste h�jde �gonbrynen. Han begrep inte vad Ekstr�m egentligen tjafsade om. Om Giannini inte begrep att hon var p� v�g att totalt s�nka sin klient s� var det v�l f�r dj�vulen inte �klagarens sak. Det var bara att tacka och ta emot och l�gga fallet till handlingarna.</p><p>Att Salander var spritt spr�ngande hyste han inga tvivel om. Han hade med uppb�dande av alla sina f�rdigheter f�rs�kt f�rm� henne att �tminstone tala om var hon bodde. Men i f�rh�r efter f�rh�r hade den f�rbannade flickan suttit mol tyst och betraktat v�ggen bakom Hans Faste. Hon hade inte r�rt sig en millimeter. Hon hade v�grat att ta emot cigaretter som han erbj�d eller kaffe eller kylda drycker. Hon hade inte reagerat d� han v�djat till henne eller i stunder av stor irritation h�jt r�sten.</p><p>Det var f�rmodligen de mest frustrerande f�rh�r kriminalinspekt�r Hans Faste n�gonsin h�llit.</p><p>Han suckade.</p><p>�Fru Giannini�, sa Ekstr�m till sist. �Jag anser att din klient borde slippa den h�r r�tteg�ngen. Hon �r sjuk. Jag har en mycket kvalificerad r�ttspsykiatrisk utredning att falla tillbaka p�. Hon borde f� den psykiatriska omv�rdnad som hon har beh�vt i m�nga �r.�</p><p>�I s� fall f�rmodar jag att du kommer att framf�ra detta i tingsr�tten.�</p><p>�Det kommer jag att g�ra. Jag har inte i uppgift att tala om f�r dig hur du ska sk�ta hennes f�rsvar. Men om detta �r den linje du p� allvar kommer att f�ra s� �r situationen helt absurd. Den h�r sj�lvbiografin inneh�ller ju helt vettl�sa och obestyrkta anklagelser mot en rad personer � inte minst mot hennes f�rre f�rvaltare advokat Bjurman och doktor Peter Teleborian. Jag hoppas att du inte p� allvar tror att r�tten kommer att godta n�gra resonemang som utan tillstymmelse till bevis misst�nkligg�r Teleborian. Detta dokument kommer ju att utg�ra den sista spiken i din klients kista, om du urs�ktar liknelsen.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Du kan under r�tteg�ngen f�rneka att hon �r sjuk och kr�va en kompletterande r�ttspsykiatrisk utredning och �rendet kan �verl�mnas till bed�mning av R�ttsmedicinalverket. Men �rligt talat, med den h�r redog�relsen fr�n Salander r�der det ingen tvekan om att alla andra r�ttspsykiatriker kommer att komma fram till samma slutsats som Peter Teleborian. Hennes egen ber�ttelse styrker ju all dokumentation om att hon �r en schizofren paranoiker.�</p><p>Annika Giannini log artigt.</p><p>�Det finns ju ett alternativ�, sa hon.</p><p>�Vad d�?� undrade Ekstr�m.</p><p>�Tja. Att hennes redog�relse �r helt sann och att r�tten kommer att v�lja att tro p� den.�</p><p>�klagare Ekstr�m s�g h�pen ut. Sedan log han artigt och str�k haksk�gget.</p><empty-line/><p>Fredrik Clinton hade satt sig vid det lilla sidobordet vid f�nstret i sitt rum. Han lyssnade uppm�rksamt p� Georg Nystr�m och Jonas Sandberg. Hans ansikte var f�rat men hans �gon var fokuserade och vaksamma pepparkorn.</p><p>�Vi har haft koll p� telefontrafik och e-post f�r de viktigaste medarbetarna p� <emphasis>Millennium</emphasis> sedan april�, sa Clinton. �Vi har konstaterat att Blomkvist och Malin Eriksson och den h�r Cortez �r i det n�rmaste uppgivna. Vi har l�st layoutversionen av n�sta nummer av <emphasis>Millennium</emphasis>. Det tycks ju som om Blomkvist sj�lv har backat till en position d�r han anser att Salander trots allt �r tokig. D�r finns ett socialt h�llet f�rsvar f�r Lisbeth Salander � han argumenterar att hon inte f�tt det samh�llets st�d som hon egentligen borde ha f�tt och att det d�rf�r p� n�got s�tt inte �r hennes fel att hon f�rs�kt m�rda sin far � men det �r ju en �sikt som inte betyder ett dyft. Det finns inte ett ord om inbrott i hans l�genhet eller om �verfallet p� hans syster i G�teborg och f�rsvunna utredningar. Han vet att han inte kan bevisa n�got.�</p><p>�Det �r det som �r problemet�, sa Jonas Sandberg. �Blomkvist m�ste rimligen veta att n�got �r p� tok. Men han ignorerar helt och h�llet alla s�dana fr�getecken. F�rl�t mig, men det verkar inte alls vara <emphasis>Millenniums</emphasis> stil. Dessutom �r Erika Berger tillbaka p� redaktionen. Hela det h�r numret av <emphasis>Millennium</emphasis> �r s� tomt och inneh�llsl�st att det tycks vara ett sk�mt.�</p><p>�S� vad menar du � att det �r en fejk?�</p><p>Jonas Sandberg nickade.</p><p>�<emphasis>Millenniums</emphasis> sommarnummer skulle egentligen ha utkommit sista veckan i juni. Enligt vad vi kan utl�sa fr�n Malin Erikssons e-post till Mikael Blomkvist s� kommer det h�r numret att tryckas p� ett f�retag i S�dert�lje. Men d� jag kollade med f�retaget tidigare i dag hade de inte ens f�tt in n�got tryckoriginal. Allt de f�tt �r en offertf�rfr�gan f�r en m�nad sedan.�</p><p>�Hmm�, sa Fredrik Clinton.</p><p>�Var har de tidigare tryckt?�</p><p>�P� n�got som heter Hallvigs Reklamtryckeri i Morgong�va. Jag ringde och fr�gade hur l�ngt de hade kommit i trycket � jag l�tsades att jag arbetade p� <emphasis>Millennium</emphasis>. Chefen p� Hallvigs ville inte s�ga ett ord. Jag t�nkte �ka upp dit i kv�ll och ta mig en titt.�</p><p>�Jag f�rst�r. Georg?�</p><p>�Jag har g�tt igenom all tillg�nglig telefontrafik fr�n den senaste veckan�, sa Georg Nystr�m. �Det �r m�rkligt, men ingen av de anst�llda p� <emphasis>Millennium</emphasis> diskuterar n�got som har med r�tteg�ngen eller Zalachenkoaff�ren att g�ra.�</p><p>�Ingenting?�</p><p>�Nej. Det n�mns d� n�gon av de anst�llda diskuterar med folk utanf�r <emphasis>Millennium</emphasis>. Lyssna p� det h�r, till exempel. Mikael Blomkvist blir uppringd av en reporter p� <emphasis>Aftonbladet</emphasis> som undrar om han har n�gra kommentarer till den stundande r�tteg�ngen.�</p><p>Han satte fram en bandspelare.</p><p><emphasis>�Sorry, men jag har inga kommentarer.�</emphasis></p><p><emphasis>�Du har ju varit med i den h�r storyn sedan starten. Det var ju du som hittade Salander nere i Gosseberga. Och du har inte publicerat ett enda ord �n. N�r t�nker du publicera?�</emphasis></p><p><emphasis>�N�r det �r l�mpligt. F�rutsatt att jag har n�got att publicera.�</emphasis></p><p><emphasis>�Har du det?�</emphasis></p><p><emphasis>�Tja, du f�r v�l k�pa</emphasis> Millennium <emphasis>och ta reda p� det.�</emphasis></p><p>Han st�ngde av bandspelaren.</p><p>�Vi har egentligen inte funderat p� det h�r tidigare, men jag gick tillbaka och lyssnade lite slumpvis. Det har varit s� d�r hela tiden. Han diskuterar n�stan aldrig Zalachenkoaff�ren, annat �n i h�gst allm�nna ordalag. Han diskuterar det inte ens med sin syster som �r Salanders advokat.�</p><p>�Han kanske faktiskt inte har n�got att s�ga.�</p><p>�Han v�grar konsekvent att spekulera om n�gonting. Han tycks bo dygnet runt p� redaktionen och �r n�stan aldrig hemma i bostaden p� Bellmansgatan. Om han jobbar dygnet runt s� borde han ha �stadkommit n�got som �r b�ttre �n det som finns i n�sta nummer av <emphasis>Millennium</emphasis>.�</p><p>�Och vi har fortfarande inte m�jlighet att avlyssna redaktionen?�</p><p>�Nej�, br�t Jonas Sandberg in. �Det �r n�gon inne p� redaktionen dygnet runt. �ven det �r signifikativt.�</p><p>�Hmm?�</p><p>�Fr�n det att vi gjorde inbrottet i Blomkvists l�genhet och fram�t s� har det varit n�gon inne p� redaktionen. Blomkvist f�rsvinner upp p� redaktionen och belysningen i hans rum �r st�ndigt p�. Om det inte �r han s� �r det Cortez eller Malin Eriksson eller den d�r b�gen � �h, Christer Malm.�</p><p>Clinton str�k sig �ver hakan. Han funderade en stund.</p><p>�Okej. Slutsatser?�</p><p>Georg Nystr�m tvekade en stund.</p><p>�Nja � om jag inte visste b�ttre s� skulle jag tro att de spelar teater f�r oss.�</p><p>Clinton k�nde en kall k�re i nacken.</p><p>�Varf�r har vi inte m�rkt det h�r tidigare?�</p><p>�Vi har lyssnat p� det som s�gs, inte p� det som inte s�gs. Vi har varit n�jda d� vi h�rt deras f�rvirring eller sett den i e-posten. Blomkvist begriper att n�gon stal Salanderrapporten fr�n 1991, b�de av honom och av hans syster. Men vad fan ska han g�ra �t den saken?�</p><p>�De har inte polisanm�lt �verfallet?�</p><p>Nystr�m skakade p� huvudet.</p><p>�Giannini har suttit med p� f�rh�ren med Salander. Hon �r artig men s�ger ingenting av vikt. Och Salander s�ger definitivt ingenting.�</p><p>�Men det spelar oss i h�nderna. Ju mer k�ft hon h�ller, desto b�ttre. Vad s�ger Ekstr�m?�</p><p>�Jag tr�ffade honom f�r tv� timmar sedan. Det var d� han hade f�tt den h�r utsagan fr�n Salander.�</p><p>Han pekade p� kopian som l�g i Clintons kn�.</p><p>�Ekstr�m �r f�rvirrad. Det �r tur att Salander inte har f�rm�ga att uttrycka sig i skrift. F�r den oinsatte framst�r den d�r redog�relsen som en fullst�ndigt sinnesrubbad konspirationsteori med pornografiska inslag. Men hon skjuter v�ldigt n�ra m�let. Hon ber�ttar exakt hur det gick till d� hon blev inl�st p� S:t Stefans, hon h�vdar att Zalachenko jobbade f�r S�po och liknande. Hon n�mner att hon anser att det handlar om en liten sekt inom S�po, vilket antyder att hon misst�nker att det finns n�gonting som motsvarar Sektionen. P� det hela taget �r det en v�ldigt exakt beskrivning av oss. Men den �r som sagt inte trov�rdig. Ekstr�m �r f�rvirrad eftersom det h�r ocks� tycks vara Gianninis f�rsvar i r�tteg�ngen.�</p><p>�Fan�, utbrast Clinton.</p><p>Han lutade huvudet fram�t och t�nkte intensivt i flera minuter. Till sist tittade han upp.</p><p>�Jonas, �k upp till Morgong�va i kv�ll och unders�k om n�got �r p� g�ng. Om de trycker <emphasis>Millennium</emphasis> s� vill jag ha en kopia.�</p><p>�Jag tar Falun med mig.�</p><p>�Bra. Georg, jag vill att du g�r till Ekstr�m och k�nner honom p� pulsen i eftermiddag. Allting har g�tt som p� r�ls fram till nu, men jag kan inte avf�rda det ni s�ger.�</p><p>�Okej.�</p><p>Clinton satt tyst ytterligare en stund.</p><p>�Det b�sta vore om det inte blev n�gon r�tteg�ng ��, sa han till sist.</p><p>Han h�jde blicken och tittade Nystr�m i �gonen. Nystr�m nickade. Sandberg nickade. D�r fanns ett tyst samf�rst�nd.</p><p>�Nystr�m, kan du unders�ka vilka m�jligheter som finns.�</p><empty-line/><p>Jonas Sandberg och l�ssmeden Lars Faulsson, mer k�nd som Falun, parkerade en bit fr�n j�rnv�gen och promenerade genom Morgong�va. Klockan var halv nio p� kv�llen. Det var f�r ljust och f�r tidigt att g�ra n�got, men de ville rekognoscera och skaffa sig en �verblick.</p><p>�Om st�llet �r larmat vill jag inte ge mig p� det�, sa Falun.</p><p>Sandberg nickade.</p><p>�D� �r det b�ttre att kolla genom f�nstren. Om det ligger n�got framme s� hivar du en sten genom rutan och grabbar det du ska ha och springer som satan.�</p><p>�Det �r bra�, sa Sandberg.</p><p>�Om det bara �r ett exemplar av tidningen du beh�ver s� kan vi kolla om det finns sopcontainrar p� baksidan. Det m�ste finnas spill och provtryck och s�dant.�</p><p>Hallvigs tryckeri fanns i en l�g tegelbyggnad. De n�rmade sig fr�n s�der p� andra sidan gatan. Sandberg var precis p� v�g att korsa gatan d� Falun grep honom i armb�gen.</p><p>�Forts�tt fram�t�, sa han.</p><p>�Vad?�</p><p>�Forts�tt fram�t som om vi �r ute p� en kv�llspromenad.�</p><p>De passerade Hallvigs och gjorde en tur runt kvarteret.</p><p>�Vad �r det fr�gan om?� undrade Sandberg.</p><p>�Du m�ste ha �gonen med dig. St�llet �r inte bara larmat. Det stod en bil parkerad vid sidan av byggnaden.�</p><p>�Du menar att n�gon �r d�r?�</p><p>�Det var en bil fr�n Milton Security. Tryckeriet �r ju f�r fan h�rdbevakat.�</p><p>�Milton Security�, utbrast Fredrik Clinton. Han k�nde chocken i mellang�rdet.</p><p>�Om det inte hade varit f�r Falun s� hade jag g�tt rakt i armarna p� dem�, sa Jonas Sandberg.</p><p>�Det �r n�got fanstyg p� g�ng�, sa Georg Nystr�m. �Det finns inget som helst rimligt sk�l att ett litet tryckeri i landsorten skulle hyra in Milton Security f�r fast bevakning.�</p><p>Clinton nickade. Hans mun var ett stramt streck. Klockan var elva p� kv�llen och han beh�vde vila.</p><p>�Och det betyder att <emphasis>Millennium</emphasis> har n�got p� g�ng�, sa Sandberg.</p><p>�Jag har begripit det�, sa Clinton. �Okej. L�t oss analysera situationen. Vad �r v�rsta t�nkbara scenario? Vad kan de veta?�</p><p>Han tittade uppfordrande p� Nystr�m.</p><p>�Det m�ste vara Salanderrapporten fr�n 1991�, sa han. �De h�jde s�kerheten efter att vi stulit kopiorna. De m�ste ha gissat att de �r �vervakade. I v�rsta fall har de ytterligare en kopia av rapporten.�</p><p>�Men Blomkvist har ju varit f�rtvivlad �ver att de f�rlorat rapporten.�</p><p>�Jag vet. Men vi kan ha g�tt p� en bl�sning. Vi kan inte blunda f�r den m�jligheten.�</p><p>Clinton nickade.</p><p>�Vi utg�r fr�n det. Sandberg?�</p><p>�Vi k�nner faktiskt till Salanders f�rsvar. Hon ber�ttar sanningen som hon upplever den. Jag har l�st den h�r s� kallade sj�lvbiografin en g�ng till. Den spelar oss faktiskt i h�nderna. Den inneh�ller s� grova anklagelser om v�ldt�kt och r�tts�vergrepp att det helt enkelt kommer att framst� som trams fr�n en mytoman.�</p><p>Nystr�m nickade.</p><p>�Hon kan dessutom inte bevisa ett dugg av sina p�st�enden. Ekstr�m kommer att anv�nda redog�relsen mot henne. Han kommer att f�rinta hennes trov�rdighet.�</p><p>�Okej. Teleborians nya rapport �r utm�rkt. Sedan finns f�rst�s m�jligheten att Giannini plockar fram en egen expert som p�st�r att Salander inte �r tokig och att det hela hamnar hos R�ttsmedicinalverket. Men �terigen � om Salander inte �ndrar taktik s� kommer hon att v�gra prata med dem ocks� och d� kommer de att dra slutsatsen att Teleborian har r�tt och att hon �r tokig. Hon �r sin egen v�rsta fiende.�</p><p>�Det skulle fortfarande vara lugnast om det aldrig blev n�gon r�tteg�ng�, sa Clinton.</p><p>Nystr�m skakade p� huvudet.</p><p>�Det �r n�stan om�jligt. Hon sitter p� Kronobergsh�ktet och har inga kontakter med andra f�ngar. Hon har en timmes motion varje dag i t�rtbiten p� taket, men vi kommer inte �t henne d�r. Och vi har inga kontakter bland h�ktespersonalen.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Om vi ville agera mot henne s� borde vi ha gjort det d� hon l�g p� Sahlgrenska. Nu m�ste det ske �ppet. Sannolikheten att m�rdaren �ker dit �r n�stan hundraprocentig. Och var hittar vi en <emphasis>shooter</emphasis> som g�r med p� det? Med s� h�r kort varsel g�r det inte att arrangera ett sj�lvmord eller en olycksh�ndelse.�</p><p>�Jag misst�nkte det. Och ov�ntade d�dsfall har en tendens att skapa fr�gor. Okej, vi f�r se hur det g�r i r�tteg�ngen. I sak har ju ingenting f�r�ndrats. Vi har hela tiden f�rv�ntat oss att de ska g�ra ett motdrag och uppenbarligen �r det den h�r s� kallade sj�lvbiografin.�</p><p>�Problemet �r <emphasis>Millennium</emphasis>�, sa Jonas Sandberg.</p><p>Alla nickade.</p><p>�<emphasis>Millennium</emphasis> och Milton Security�, sa Clinton eftert�nksamt. �Salander har arbetat �t Armanskij, och Blomkvist har haft ihop det med henne. Ska vi dra slutsatsen att de har slagit sina p�sar ihop?�</p><p>�Tanken f�refaller ju inte orimlig om Milton Security bevakar det tryckeri d�r <emphasis>Millennium</emphasis> trycks. Det kan inte vara en slump.�</p><p>�Okej. N�r t�nker de publicera? Sandberg, du sa att de �r snart tv� veckor �ver tiden. Om vi antar att Milton Security bevakar tryckeriet f�r att se till att ingen kommer �t <emphasis>Millennium</emphasis> i f�rtid s� betyder det dels att de t�nker publicera n�got som de inte vill avsl�ja i f�rtid, dels att tidningen f�rmodligen redan �r tryckt.�</p><p>�I samband med r�tteg�ngen�, sa Jonas Sandberg. �Det �r det enda rimliga.�</p><p>Clinton nickade.</p><p>�Vad kommer att st� i tidningen? Vad �r v�rsta scenariot?�</p><p>Alla tre funderade en l�ng stund. Det var Nystr�m som br�t tystnaden.</p><p>�I v�rsta fall har de som sagt kvar en kopia av rapporten fr�n 1991.�</p><p>Clinton och Sandberg nickade. De hade kommit till samma slutsats.</p><p>�Fr�gan �r hur mycket de kan g�ra med den�, sa Sandberg. �Rapporten implicerar Bj�rck och Teleborian. Bj�rck �r d�d. De kommer att g� h�rt fram med Teleborian, men han kan h�vda att han bara gjorde en helt vanlig r�ttspsykiatrisk unders�kning. Ord kommer att st� mot ord och han kommer naturligtvis att vara helt of�rst�ende inf�r alla anklagelser.�</p><p>�Hur ska vi agera om de publicerar rapporten?� undrade Nystr�m.</p><p>�Jag tror att vi har trumf p� hand�, sa Clinton. �Om det blir jidder med rapporten s� kommer fokus att ligga p� S�po, inte p� Sektionen. Och n�r journalister b�rjar st�lla fr�gor plockar S�po fram den ur arkivet ��</p><p>�Och det �r f�rst�s inte samma rapport�, sa Sandberg.</p><p>�Shenke har lagt den modifierade versionen i arkivet, allts� den version som �klagare Ekstr�m f�tt l�sa. Den har f�tt ett diarienummer. H�r kan vi ganska snabbt l�gga ut en m�ngd desinformation till media � Vi har ju originalet som Bjurman fick tag p� och <emphasis>Millennium</emphasis> har bara en kopia. Vi kan till och med sprida ut information som antyder att Blomkvist sj�lv har f�rfalskat originalrapporten.�</p><p>�Bra. Vad mer kan <emphasis>Millennium</emphasis> k�nna till?�</p><p>�De kan inte veta n�got om Sektionen<emphasis>.</emphasis> Det �r om�jligt. De kommer allts� att fokusera p� S�po, vilket inneb�r att Blomkvist kommer att framst� som en konspirationsteoretiker och att S�po kommer att h�vda att han �r en tok.�</p><p>�Han �r r�tt k�nd�, sa Clinton l�ngsamt. �Efter Wennerstr�maff�ren har han h�g trov�rdighet.�</p><p>Nystr�m nickade.</p><p>�Kan man s�nka den trov�rdigheten p� n�got s�tt?� undrade Jonas Sandberg.</p><p>Nystr�m och Clinton utbytte blickar. Sedan nickade b�gge. Clinton tittade p� Nystr�m.</p><p>�Tror du att du skulle kunna f� tag p� � l�t s�ga femtio gram kokain?�</p><p>�Kanske fr�n juggarna.�</p><p>�Okej. G�r ett f�rs�k. Men det br�dskar. R�tteg�ngen b�rjar om tv� dagar.�</p><p>�Jag f�rst�r inte ��, sa Jonas Sandberg.</p><p>�Det �r ett trick som �r lika gammalt som yrket. Men fortfarande v�ldigt effektivt.�</p><empty-line/><p>�Morgong�va?� undrade torsten Edklinth och rynkade �gonbrynen. Han satt i morgonrock hemma i soffan och h�ll f�r tredje g�ngen p� att l�sa igenom Salanders sj�lvbiografi d� Monica Figuerola ringde. Eftersom det var en bra stund efter midnatt antog han att det var n�got dj�vulskap p� g�ng.</p><p>�Morgong�va�, upprepade Monica Figuerola. �Sandberg och Lars Faulsson k�rde upp dit vid sjutiden i kv�ll. Curt Svensson fr�n Bublanskis g�ng hade span p� dem hela v�gen, vilket underl�ttas av att vi har en sp�rs�ndare i Sandbergs bil. De parkerade i n�rheten av gamla j�rnv�gsstationen och promenerade d�refter n�gra kvarter och sedan tillbaka till bilen och �terv�nde till Stockholm.�</p><p>�Jag f�rst�r. Tr�ffade de n�gon eller �?�</p><p>�Nej. Det var det som var s� besynnerligt. De klev ur bilen och gick en runda och sedan tillbaka till bilen och hem till Stockholm.�</p><p>�Jaha. Och varf�r ringer du mig halv ett p� natten och ber�ttar detta?�</p><p>�Det tog ett tag innan vi kom p� det. De promenerade f�rbi en byggnad som hyser Hallvigs Reklamtryckeri. Jag pratade med Mikael Blomkvist om saken. Det �r d�r <emphasis>Millennium</emphasis> trycks.�</p><p>��h fan�, sa Edklinth.</p><p>Han ins�g omedelbart implikationerna.</p><p>�Eftersom Falun var med antar jag att de t�nkte g�ra ett sent bes�k p� tryckeriet, men avbr�t expeditionen�, sa Monica Figuerola.</p><p>�Varf�r det?�</p><p>�D�rf�r att Blomkvist har bett Dragan Armanskij bevaka tryckeriet fram till dess att tidningen ska distribueras. De s�g f�rmodligen bilen fr�n Milton Security. Jag antog att du ville ha den h�r informationen omedelbart.�</p><p>�Du har r�tt. Det betyder att de b�rjat ana ugglor i mossen ��</p><p>�Om inte annat s� m�ste larmklockor ha b�rjat ringa d� de s�g bilen. Sandberg sl�ppte av Faulsson i city och �terv�nde d�refter till adressen p� Artillerigatan. Vi vet att Fredrik Clinton finns d�r. Georg Nystr�m kom dit ungef�r samtidigt. Fr�gan �r hur de kommer att agera.�</p><p>�R�tteg�ngen b�rjar p� tisdag � Kan du ringa till Blomkvist och be honom sk�rpa s�kerheten p� <emphasis>Millennium</emphasis>. F�r alla eventualiteters skull.�</p><p>�De har redan en r�tt bra s�kerhet. Och s�ttet de bl�st r�kringar kring sina avlyssnade telefoner �r i proffsklass. Faktum �r att Blomkvist �r s� pass paranoid att han har utvecklat metoder f�r avledande man�vrar som vi skulle kunna ha nytta av.�</p><p>�Okej. Men ring honom i alla fall.�</p><empty-line/><p>Monica Figuerola st�ngde sin mobiltelefon och lade den p� s�ngbordet. Hon h�jde blicken och betraktade Mikael Blomkvist, som l�g naken lutad mot fot�ndans s�nggavel.</p><p>�Jag ska ringa dig och f�resl� att du h�jer s�kerheten p� <emphasis>Millennium</emphasis>�, sa hon.</p><p>�Tack f�r tipset�, sa han torrt.</p><p>�Jag menar allvar. Om de b�rjar ana ugglor i mossen finns det risk att de agerar ogenomt�nkt. Och d� kan ett inbrott vara p� g�ng.�</p><p>�Henry Cortez sover d�r i natt. Och vi har �verfallslarm direkt till Milton Security som finns tre minuter bort.�</p><p>Han satt tyst en sekund.</p><p>�Paranoid�, muttrade han.</p></section><section><title><p>KAPITEL 24: M�NDAG 11 JULI</p></title><p>Klockan var sex p� m�ndagsmorgonen d� Susanne Linder fr�n Milton Security ringde p� Mikael Blomkvists bl� T10.</p><p>�Sover du aldrig?� undrade Mikael s�mndrucket.</p><p>Han sneglade p� Monica Figuerola som redan var uppe och hade bytt om till joggingshorts men �nnu inte f�tt p� sig t-tr�jan.</p><p>�Jo. Men jag blev v�ckt av nattjouren. Det tysta larmet vi installerat i din l�genhet gick klockan tre i morse.�</p><p>�Jaha?�</p><p>�S� jag fick �ka ned och titta vad som hade h�nt. Det h�r �r klurigt. Kan du komma f�rbi p� Milton Security nu p� morgonen? R�tt omg�ende.�</p><empty-line/><p>�Det h�r �r allvarligt�, sa Dragan Armanskij.</p><p>Klockan var strax efter �tta d� de tr�ffades framf�r en TV-monitor i ett konferensrum p� Milton Security. M�tet bestod av Armanskij, Mikael Blomkvist och Susanne Linder. Armanskij hade ocks� kallat in Johan Fr�klund, 62 �r, en f�re detta kriminalinspekt�r vid Solnapolisen som var chef f�r Miltons operativa enhet, och den f�rre kriminalinspekt�ren Sonny Bohman, 48 �r, som f�ljt Salanderaff�ren fr�n starten. Samtliga begrundade den �vervakningsfilm som Susanne Linder just visat f�r dem.</p><p>�Det vi ser �r att Jonas Sandberg �ppnar d�rren till Mikael Blomkvists l�genhet klockan 03.17 nu p� morgonen. Han har egna nycklar � Ni kommer ih�g att den d�r l�ssmeden Faulsson gjorde avtryck av Blomkvists reservnycklar f�r flera veckor sedan d� han och G�ran M�rtensson gjorde inbrott i l�genheten.�</p><p>Armanskij nickade bistert.</p><p>�Sandberg uppeh�ller sig i l�genheten i drygt �tta minuter. Under den tiden vidtar han f�ljande �tg�rder. Dels h�mtar han en liten plastp�se fr�n k�ket som han fyller. Sedan skruvar han loss bakstycket i en h�gtalare som du har i vardagsrummet, Mikael. Det �r d�r han placerar p�sen.�</p><p>�Hmm�, sa Mikael Blomkvist.</p><p>�Detta att han h�mtar en p�se fr�n ditt k�k �r signifikativt.�</p><p>�Det �r en p�se fr�n Konsum som jag haft sm�baguetter i�, sa Mikael. �Jag brukar spara dem f�r att stoppa ost och s�dant i.�</p><p>�Jag g�r samma sak hemma hos mig. Och det signifikativa �r f�rst�s att p�sen har dina fingeravtryck. D�refter h�mtar han en gammal SMP fr�n din skr�pp�se i hallen. Han anv�nder en sida fr�n tidningen till att sl� in ett f�rem�l som han placerar �verst i din garderob.�</p><p>�Hmm�, sa Mikael Blomkvist igen.</p><p>�Det �r samma sak d�r. Tidningen har dina fingeravtryck.�</p><p>�Jag f�rst�r�, sa Mikael Blomkvist.</p><p>�Jag �kte �ver till din l�genhet vid femtiden. Jag hittade f�ljande. I din h�gtalare finns nu ungef�r 180 gram kokain. Jag tog ett prov p� ett gram som finns h�r.�</p><p>Hon placerade en liten bevisp�se p� konferensbordet.</p><p>�Vad finns i garderoben?� undrade Mikael.</p><p>�Ungef�r 120&#x2008;000 kronor i kontanter.�</p><p>Armanskij pekade �t Susanne Linder att st�nga av TV:n. Han tittade p� Fr�klund.</p><p>�Mikael Blomkvist �r allts� inblandad i kokainhandel�, sa Fr�klund godmodigt. �Uppenbarligen har de b�rjat k�nna n�gon sorts oro f�r vad Blomkvist sysslar med.�</p><p>�Det h�r �r ett motdrag�, sa Mikael Blomkvist.</p><p>�Motdrag?�</p><p>�De uppt�ckte Miltons s�kerhetsvakter i Morgong�va i g�r kv�ll.�</p><p>Han ber�ttade vad han hade f�tt veta av Monica Figuerola om Sandbergs utflykt till Morgong�va.</p><p>�En flitig liten rackare�, sa Sonny Bohman.</p><p>�Men varf�r just nu?�</p><p>�De �r uppenbarligen oroliga f�r vad <emphasis>Millennium</emphasis> kan komma att st�lla till med d� r�tteg�ngen b�rjar�, sa Fr�klund. �Om Blomkvist grips f�r kokainhandel s� kommer hans trov�rdighet att sjunka dramatiskt.�</p><p>Susanne Linder nickade. Mikael Blomkvist s�g tveksam ut.</p><p>�S� hur ska vi hantera det h�r?� undrade Armanskij.</p><p>�Vi g�r ingenting i det h�r l�get�, f�reslog Fr�klund. �Vi sitter med trumf p� hand. Vi har en utm�rkt dokumentation p� hur Sandberg placerar bevismaterialet i din l�genhet, Mikael. L�t f�llan sl� igen. Vi kommer omedelbart att kunna bevisa din oskuld och dessutom kommer det h�r att bli ytterligare ett bevis f�r Sektionens kriminella beteende. Jag skulle g�rna vara �klagare n�r de d�r gynnarna ska st�llas inf�r skranket.�</p><p>�Jag vet inte�, sa Mikael Blomkvist l�ngsamt. �R�tteg�ngen b�rjar i �vermorgon. <emphasis>Millennium</emphasis> utkommer p� fredag, r�tteg�ngens tredje dag. Om de t�nker s�tta dit mig f�r kokainhandel s� b�r det ske innan dess � och jag kommer inte att kunna f�rklara hur det har g�tt till f�rr�n tidningen kommer. Det betyder att jag riskerar att sitta h�ktad och missar upptakten p� r�tteg�ngen.�</p><p>�Det finns med andra ord sk�l f�r dig att h�lla dig osynlig denna vecka�, f�reslog Armanskij.</p><p>�Nja � jag m�ste jobba ihop med TV4 och g�ra en del andra f�rberedelser. Det skulle vara ol�gligt ��</p><p>�Varf�r just nu?� undrade pl�tsligt Susanne Linder.</p><p>�Hur menar du?� fr�gade Armanskij.</p><p>�De har haft tre m�nader p� sig att smutskasta Blomkvist. Varf�r agerar de just nu? Vad de �n g�r s� kommer de inte att hindra publiceringen.�</p><p>De satt tysta runt bordet en stund.</p><p>�Det kan bero p� att de inte f�rst�tt vad du kommer att publicera, Mikael�, sa Armanskij l�ngsamt. �De vet att du har n�got p� g�ng � men de kanske tror att du bara har Bj�rcks utredning fr�n 1991.�</p><p>Mikael nickade tveksamt.</p><p>�De har inte begripit att du t�nker rulla upp hela Sektionen. Om det bara handlar om Bj�rcks utredning s� r�cker det med att skapa misstro mot dig. Dina eventuella avsl�janden kommer att drunkna i att du grips och h�ktas. Stor skandal. Den k�nde reportern Mikael Blomkvist gripen f�r grovt narkotikabrott. Sex till �tta �rs f�ngelse.�</p><p>�Kan jag f� tv� kopior p� �vervakningsfilmen?� bad Mikael.</p><p>�Vad ska du g�ra?�</p><p>�En kopia till Edklinth. Och sedan ska jag tr�ffa TV4 om tre timmar. Jag tror att det �r bra om vi har f�rberett oss p� att k�ra det h�r p� TV d� allting brakar loss.�</p><empty-line/><p>Monica Figuerola st�ngde av dvd-spelaren och lade fj�rrkontrollen p� bordet. De tr�ffades i det tillf�lliga kontoret vid Fridhemsplan.</p><p>�Kokain�, sa Edklinth. �De spelar med tuffa metoder.�</p><p>Monica Figuerola s�g bet�nksam ut. Hon sneglade p� Mikael.</p><p>�Jag tyckte att det var b�st att ni var informerade�, sa han med en axelryckning.</p><p>�Jag gillar inte det h�r�, sa hon. �Det h�r antyder en desperation som inte �r riktigt genomt�nkt. De m�ste v�l inse att du inte bara kommer att l�ta dig buras in p� Kumlabunkern i godan ro om du grips f�r narkotikabrott.�</p><p>�Jo�, sa Mikael.</p><p>��ven om du skulle bli d�md s� finns en �verh�ngande risk att folk faktiskt tror p� vad du s�ger. Och dina kollegor p� <emphasis>Millennium</emphasis> kommer inte att h�lla tyst.�</p><p>�Dessutom kostar det h�r en hel del�, sa Edklinth. �De har allts� en budget som inneb�r att de utan att blinka kan l�gga ut 120&#x2008;000 kronor plus vad kokainet �r v�rt.�</p><p>�Jag vet�, sa Mikael. �Men planen �r faktiskt riktigt bra. De r�knar med att Lisbeth Salander ska hamna p� psyket och att jag ska f�rsvinna i ett moln av misst�nkligg�randen. Dessutom tror de att all eventuell uppm�rksamhet kommer att fastna p� S�po � inte p� Sektionen. De har ett r�tt bra utg�ngsl�ge.�</p><p>�Men hur ska de �vertala narkotikaroteln att g�ra husrannsakan hemma hos dig? Jag menar, det r�cker v�l inte med ett anonymt tips f�r att n�gon ska sparka in d�rren hos en k�ndisjournalist. Och om det h�r ska fungera s� m�ste du misst�nkligg�ras under de n�rmaste dygnen.�</p><p>�Tja, vi vet ju inte n�got om deras tidsplaner�, sa Mikael.</p><p>Han k�nde sig tr�tt och �nskade att allting skulle vara �ver. Han reste sig.</p><p>�Vart ska du nu?� undrade Monica Figuerola. �Jag vill g�rna veta var du kommer att befinna dig den n�rmaste tiden.�</p><p>�Ska tr�ffa TV4 vid lunchtid. Och d�refter Erika Berger �ver en lammgryta p� Samirs klockan sex. Vi ska finslipa pressmeddelandet vi ska g� ut med. Resten av kv�llen finns jag p� redaktionen, antar jag.�</p><p>Monica Figuerolas �gon smalnade en aning d� han n�mnde Erika Berger.</p><p>�Jag vill att du h�ller kontakten under dagen. Helst vill jag att du h�ller n�ra kontakt till dess att r�tteg�ngen kommit ig�ng.�</p><p>�Okej. Jag kanske kan flytta hem till dig ett par dagar�, sa Mikael och log som om han sk�mtade.</p><p>Monica Figuerola m�rknade. Hon sneglade hastigt p� Edklinth.</p><p>�Monica har r�tt�, sa Edklinth. �Jag tror att det skulle vara b�st om du h�ller dig relativt osynlig till dess att det h�r �r �ver. Om du grips av narkotikapolisen s� m�ste du h�lla tyst till dess att r�tteg�ngen kommit ig�ng.�</p><p>�Lugn�, sa Mikael. �Jag t�nker inte gripas av panik och spr�cka n�got i det h�r l�get. Sk�t er bit s� sk�ter jag min.�</p><empty-line/><p>Hon p� tv4 kunde knappt d�lja sin upphetsning �ver det nya bildmaterial som Mikael Blomkvist levererade. Mikael log �t hennes hunger. I en vecka hade de slitit som djur f�r att s�tta ihop ett begripligt material om Sektionen f�r TV-bruk. B�de hennes producent och nyhetschefen p� TV4 hade insett vilket scoop storyn skulle bli. Storyn producerades i st�rsta hemlighet med bara n�gra f� inblandade. De hade accepterat Mikaels krav att storyn skulle g� f�rst p� kv�llen p� r�tteg�ngens tredje dag. De hade beslutat att g�ra ett timsl�ngt extrainsatt <emphasis>Nyheterna</emphasis>.</p><p>Mikael hade gett henne ett stort antal stillbilder att leka med, men inget g�r upp mot r�rliga bilder i TV. En video med knivskarp sk�rpa som visar hur en namngiven polis planterar kokain i Mikael Blomkvists l�genhet fick henne att n�stan g� ned i brygga.</p><p>�Det h�r �r lysande TV�, sa hon. �Vinjettbild � H�r planterar S�po kokain i reporterns l�genhet.�</p><p>�Inte S�po � Sektionen�, r�ttade Mikael. �G�r inte misstaget att blanda ihop de tv�.�</p><p>�Sandberg jobbar f�r fan p� S�po�, protesterade hon.</p><p>�Jo, men han �r i praktiken att betrakta som infiltrat�r. H�ll gr�nsdragningen knivskarp.�</p><p>�Okej. Det �r Sektionen som �r storyn h�r. Inte S�po. Mikael, kan du f�rklara f�r mig hur det kommer sig att du alltid blir inblandad i s�dana h�r kioskv�ltare? Du har r�tt. Det h�r kommer att bli st�rre �n Wennerstr�maff�ren.�</p><p>�Ren talang, antar jag. Ironiskt nog b�rjar den h�r storyn ocks� med en Wennerstr�maff�r. Spionaff�ren p� 1960-talet, allts�.�</p><p>Klockan fyra p� eftermiddagen ringde Erika Berger. Hon befann sig p� ett m�te med Tidningsutgivarna f�r att redovisa sin syn p� de planerade nedsk�rningarna p� SMP, n�got som hade lett till en skarp facklig konflikt sedan hon sagt upp sig. Hon f�rklarade att hon var f�rsenad till deras �verenskomna middagstr�ff p� Samirs gryta klockan sex och inte skulle ha tid att dyka upp f�rr�n halv sju.</p><empty-line/><p>Jonas Sandberg assisterade Fredrik Clinton d� han flyttade sig fr�n rullstolen till britsen i det vilorum som utgjorde Clintons kommandocentral i Sektionens h�gkvarter p� Artillerigatan. Clinton hade just �terkommit efter att ha befunnit sig p� dialysen under hela f�rmiddagen. Han k�nde sig ur�ldrig och o�ndligt tr�tt. Han hade knappt sovit n�gonting under de senaste dygnen och �nskade att allting �ntligen skulle vara �ver. Han hade bara hunnit s�tta sig till r�tta i s�ngen d� Georg Nystr�m ansl�t.</p><p>Clinton fokuserade sina krafter.</p><p>��r det klart?� undrade han.</p><p>Georg Nystr�m nickade.</p><p>�Jag har just tr�ffat br�derna Nikolic�, sa han. �Det kommer att kosta femtio tusen.�</p><p>�Vi har r�d�, sa Clinton.</p><p><emphasis>Fan om man vore ung igen</emphasis>.</p><p>Han vred huvudet och studerade i tur och ordning Georg Nystr�m och Jonas Sandberg.</p><p>�Inga samvetsbet�nkligheter?� undrade han.</p><p>B�gge skakade p� huvudet.</p><p>�N�r?� fr�gade Clinton.</p><p>�Inom tjugofyra timmar�, sa Nystr�m. �Det �r sv�rt som fan att f� korn p� var Blomkvist h�ller hus, men i v�rsta fall g�r de det utanf�r redaktionen.�</p><p>Clinton nickade.</p><p>�Vi har en m�jlig �ppning redan i kv�ll, om tv� timmar�, sa Jonas Sandberg.</p><p>�Jas�?�</p><p>�Erika Berger ringde honom f�r en stund sedan. De ska �ta middag p� Samirs gryta i kv�ll. Det �r en krog i n�rheten av Bellmansgatan.�</p><p>�Berger ��, sa Clinton dr�jande.</p><p>�Jag hoppas f�r guds skull att hon inte ��, sa Georg Nystr�m.</p><p>�Det vore inte helt fel�, avbr�t Jonas Sandberg.</p><p>B�de Clinton och Nystr�m tittade p� honom.</p><p>�Vi �r �verens om att Blomkvist �r den person som utg�r st�rsta hotet mot oss och att det �r sannolikt att han kommer att publicera n�got i n�sta nummer av <emphasis>Millennium</emphasis>. Vi kan inte hindra publiceringen. Allts� m�ste vi f�rinta hans trov�rdighet. Om han m�rdas i vad som tycks vara en uppg�relse i den undre v�rlden och polisen d�refter hittar narkotika och pengar i hans l�genhet s� kommer utredningen att dra vissa slutsatser. I vilket fall kommer de inte i f�rsta hand att s�ka konspirationer med anknytning till S�kerhetspolisen.�</p><p>Clinton nickade.</p><p>�Erika Berger �r faktiskt Blomkvists �lskarinna�, sa Sandberg med eftertryck. �Hon �r gift och otrogen. Om hon ocks� hastigt avlider kommer det att leda till en m�ngd andra spekulationer ocks�.�</p><p>Clinton och Nystr�m utv�xlade �gonkast. Sandberg var en naturbeg�vning d� det g�llde att skapa r�krid�er. Han l�rde sig snabbt. Men b�de Clinton och Nystr�m k�nde ett �gonblick av tvekan. Sandberg var alltf�r bekymmersl�s d� han beslutade om liv eller d�d. Det var inte bra. Den extrema �tg�rd som ett mord utgjorde var inte n�got som skulle till�mpas bara f�r att m�jligheten uppenbarade sig. Det var ingen patentl�sning utan en �tg�rd som endast fick tillgripas d� inga andra alternativ existerade.</p><p>Clinton skakade p� huvudet.</p><p><emphasis>Collateral damage</emphasis>, t�nkte han. Han k�nde pl�tslig avsmak f�r hela hanteringen.</p><p><emphasis>Efter ett liv i rikets tj�nst sitter vi h�r som simpla l�nnm�rdare.</emphasis> Zalachenko var n�dv�ndigt. Bj�rck var � beklagligt, men Gullberg hade r�tt. Bj�rck skulle ha fallit till f�ga. Blomkvist �r � f�rmodligen n�dv�ndigt. Men Erika Berger var bara en oskyldig �sk�dare.</p><p>Han sneglade p� Jonas Sandberg. Han hoppades att den unge mannen inte skulle utvecklas till en psykopat.</p><p>�Hur mycket vet br�derna Nikolic?�</p><p>�Ingenting. Om oss vill s�ga. Jag �r den ende de tr�ffat, jag har anv�nt en annan identitet och de kan inte sp�ra mig. De tror att mordet har n�got med trafficking att g�ra.�</p><p>�Vad h�nder med br�derna Nikolic efter mordet?�</p><p>�De l�mnar Sverige omedelbart�, sa Nystr�m. �Precis som efter Bj�rck. Om sedan polisutredningen inte ger n�gra resultat s� kan de f�rsiktigt �terkomma om n�gra veckor.�</p><p>�Och planen?�</p><p>�Siciliansk modell. De g�r bara fram till Blomkvist, t�mmer ett magasin och g�r d�rifr�n.�</p><p>�Vapen?�</p><p>�De har ett automatvapen. Jag vet inte vilken typ.�</p><p>�Jag hoppas att de inte t�nker spreja hela restaurangen ��</p><p>�Ingen fara. De �r kalla och vet vad de ska g�ra. Men om Berger sitter vid samma bord som Blomkvist ��</p><p><emphasis>Collateral damage</emphasis>.</p><p>�H�r p�, sa Clinton. �Det �r viktigt att Wadensj�� inte f�r reda p� att vi har n�gon inblandning i det h�r. S�rskilt inte om Erika Berger blir ett av offren. Han �r redan nu sp�nd till bristningsgr�nsen. Jag �r r�dd f�r att vi m�ste pensionera honom d� det h�r �r �ver.�</p><p>Nystr�m nickade.</p><p>�Det betyder att d� vi f�r budet att Blomkvist blivit m�rdad s� ska vi spela teater. Vi ska kalla till ett krism�te och verka fullst�ndigt �verraskade av h�ndelseutvecklingen. Vi ska spekulera i vem som kan ligga bakom mordet men inte s�ga n�got om narkotika och s�dant innan polisen hittat bevismaterialet.�</p><p>Mikael Blomkvist skiljdes fr�n Hon p� TV4 strax f�re fem. De hade �gnat hela eftermiddagen �t att g� igenom oklara punkter i materialet och d�refter hade Mikael blivit sminkad och utsatts f�r en l�ng bandad intervju.</p><p>Han hade f�tt en fr�ga som han hade haft sv�rt att besvara p� ett begripligt s�tt och de hade tagit om repliken flera g�nger.</p><p><emphasis>Hur kan det komma sig att tj�nstem�n i svensk statsf�rvaltning g�r s� l�ngt som till att beg� mord?</emphasis></p><p>Mikael hade grubblat p� fr�gan l�ngt innan Hon p� TV4 st�llde den. Sektionen m�ste ha uppfattat Zalachenko som ett enast�ende hot, men det var �nd� inte ett tillfredsst�llande svar. Det svar han slutligen l�mnade var heller inte tillfredsst�llande.</p><p>�Den enda rimliga f�rklaring jag kan ge �r att Sektionen under �rens lopp kommit att utvecklas till en sekt i ordets riktiga bem�rkelse. De har blivit som Knutby eller pastor Jim Jones eller n�got liknande. De skriver sina egna lagar d�r begrepp som r�tt och fel upph�rt att vara relevanta och d�r de verkar helt isolerade fr�n det normala samh�llet.�</p><p>�Det l�ter som en sorts sinnessjukdom?�</p><p>�Det �r inte en helt felaktig beskrivning.�</p><p>Han tog tunnelbanan till Slussen och konstaterade att det var f�r tidigt att g� till Samirs gryta. Han stod en kort stund p� S�dermalmstorg. Han k�nde sig bekymrad, men samtidigt k�ndes helt pl�tsligt livet r�tt igen. Det var f�rst sedan Erika Berger �terkommit till <emphasis>Millennium</emphasis> som han ins�g hur katastrofalt mycket han hade saknat henne. Dessutom hade inte hennes �tertagande av rodret lett till n�gon intern konflikt d� Malin Eriksson �tergick till positionen som redaktionssekreterare. Tv�rtom var Malin n�rmast �verlycklig �ver att livet (som hon uttryckte det) kunde �terg� till ordningen.</p><p>Erikas �terkomst hade ocks� inneburit att alla uppt�ckt hur fruktansv�rt underbemannade de varit under de g�ngna tre m�naderna. Erika fick �terintr�da i tj�nst p� <emphasis>Millennium</emphasis> med en rivstart och tillsammans hade hon och Malin Eriksson lyckats bem�stra en del av den organisatoriska arbetsb�rda som uppst�tt. De hade ocks� haft ett redaktionsm�te d�r de beslutat att <emphasis>Millennium</emphasis> m�ste expandera och anst�lla minst en och f�rmodligen tv� nya medarbetare. Hur de skulle hitta en budget f�r detta hade de dock ingen aning om.</p><p>Slutligen gick Mikael och handlade kv�llstidningarna och drack kaffe p� Java p� Hornsgatan f�r att sl� ihj�l tiden till dess att han skulle tr�ffa Erika.</p><empty-line/><p>�klagare Ragnhild Gustavsson fr�n Riks�klagar�mbetet lade ned sina l�sglas�gon p� konferensbordet och betraktade f�rsamlingen. Hon var 58 �r gammal och hade ett f�rat men �ppelkindat ansikte och gr�nande kortklippt h�r. Hon hade varit �klagare i tjugofem �r och arbetat p� R� sedan b�rjan av 1990-talet.</p><p>Det hade bara g�tt tre veckor sedan hon pl�tsligt blivit kallad till Riks�klagarens �mbetsrum f�r att tr�ffa Torsten Edklinth. Den dagen hade hon varit i f�rd med att avsluta n�gra rutin�renden och inleda en sex veckor l�ng semester i stugan ute p� Husar�. Ist�llet hade hon f�tt uppdraget att leda utredningen mot en grupp myndighetspersoner som gick under namnet Sektionen. Alla semesterplaner hade hastigt skrinlagts. Hon hade f�tt veta att detta skulle bli hennes huvudsakliga arbetsuppgift under �versk�dlig framtid och hon hade f�tt n�rmast fria h�nder att sj�lv utforma sin arbetsorganisation och fatta n�dv�ndiga beslut.</p><p>�Detta kommer att bli en av de mest uppseendev�ckande brottsutredningarna i svensk historia�, hade Riks�klagaren sagt.</p><p>Hon var ben�gen att inst�mma.</p><p>Hon hade med stigande h�pnad lyssnat p� Torsten Edklinths summering av �rendet och den utredning som han hade genomf�rt p� statsministerns uppdrag. Utredningen var inte klar, men han ans�g att han hade kommit s� l�ngt att han m�ste presentera saken f�r en �klagare.</p><p>F�rst hade hon skaffat sig en �verblick �ver det material som Torsten Edklinth levererade. N�r vidden av brottsf�rteckningen b�rjade klarna hade hon insett att allt hon gjorde och alla beslut hon fattade skulle nagelfaras i framtida historieb�cker. Sedan dess hade hon �gnat varje vaken minut �t att f�rs�ka �verblicka det n�rmast ofattbara brottsregister hon hade att hantera. Fallet var unikt i svensk r�ttshistoria och eftersom det handlade om att kartl�gga brottslighet som p�g�tt i minst trettio �r ins�g hon behovet av en speciell arbetsorganisation. Hennes tankar gick till de statliga antimaffiautredare i Italien som hade tvingats arbeta n�stan underjordiskt f�r att �verleva under 1970- och 1980-talet. Hon f�rstod varf�r Edklinth hade tvingats arbeta i hemlighet. Han visste inte vem han kunde lita p�.</p><p>Hennes f�rsta �tg�rd var att kalla in tre medarbetare fr�n R�. Hon valde personer som hon hade k�nt i m�nga �r. D�refter anlitade hon en k�nd historiker som arbetade p� Brottsf�rebyggande r�det att bist� med kunskap om de s�kerhetspolisi�ra makternas framv�xt genom decennierna. Slutligen uts�g hon formellt Monica Figuerola till spaningsledare.</p><p>D�rmed hade utredningen om Sektionen f�tt en konstitutionellt giltig form. Det var nu att betrakta som vilken polisutredning som helst, �ven om det r�dde totalt yppandef�rbud.</p><p>Under de g�ngna tv� veckorna hade �klagare Gustavsson kallat ett stort antal personer till formella men mycket diskreta f�rh�r. F�rh�ren omfattade f�rutom Edklinth och Figuerola �ven kriminalinspekt�rerna Bublanski, Sonja Modig, Curt Svensson och Jerker Holmberg. D�refter hade hon kallat Mikael Blomkvist, Malin Eriksson, Henry Cortez, Christer Malm, Annika Giannini, Dragan Armanskij, Susanne Linder och Holger Palmgren. Bortsett fr�n representanterna f�r <emphasis>Millennium</emphasis>, som av princip inte svarade p� fr�gor som kunde identifiera k�llor, hade samtliga beredvilligt l�mnat utf�rliga redog�relser och dokumentation.</p><p>Ragnhild Gustavsson hade inte varit det minsta road av det faktum att hon presenterades en tidtabell som beslutats av <emphasis>Millennium</emphasis> och som innebar att hon skulle vara tvungen att h�kta ett antal personer p� ett givet datum. Hon ans�g att hon skulle ha beh�vt flera m�naders f�rberedelser innan utredningen kom till det l�get, men i det h�r fallet hade hon inte haft n�got val. Mikael Blomkvist p� tidningen <emphasis>Millennium</emphasis> hade varit omedg�rlig. Han lydde inte under n�gra statliga f�rordningar eller reglementen och han �mnade publicera storyn p� dag tre av r�tteg�ngen mot Lisbeth Salander. D�rmed var Ragnhild Gustavsson tvungen att anpassa sig och sl� till samtidigt f�r att inte misst�nkta personer och eventuellt bevismaterial skulle hinna f�rsvinna. Blomkvist fick dock ett besynnerligt st�d fr�n Edklinth och Figuerola, och efterhand hade �klagaren b�rjat inse att den Blomkvistska modellen hade vissa givna f�rdelar. Som �klagare skulle hon f� precis den v�lregisserade mediala uppbackning som hon beh�vde f�r att driva �talet. Dessutom skulle processen g� s� snabbt att den vanskliga utredningen inte skulle ha tid att l�cka ut i byr�kratins korridorer och d�rmed riskera att hamna hos Sektionen.</p><p>�F�r Blomkvist handlar det i f�rsta hand om att ge Lisbeth Salander uppr�ttelse. Att nita Sektionen �r bara en konsekvens av det�, konstaterade Monica Figuerola.</p><p>R�tteg�ngen mot Lisbeth Salander skulle inledas p� onsdagen, tv� dagar senare, och m�tet denna m�ndag hade handlat om att g�ra en stor genomg�ng av tillg�ngligt material och f�rdela arbetsuppgifter.</p><p>Tretton personer hade deltagit i konferensen. Fr�n R� hade Ragnhild Gustavsson tagit med sig sina tv� n�rmaste medarbetare. Fr�n f�rfattningsskyddet hade spaningsledaren Monica Figuerola deltagit tillsammans med medarbetarna Stefan Bladh och Anders Berglund. F�rfattningsskyddets chef Torsten Edklinth hade suttit med som observat�r.</p><p>Ragnhild Gustavsson hade dock beslutat att ett �rende av denna dignitet inte med trov�rdighet kunde begr�nsas till RPS/S�k. Hon hade d�rf�r kallat kriminalinspekt�r Jan Bublanski och hans grupp best�ende av Sonja Modig, Jerker Holmberg och Curt Svensson fr�n den �ppna polisen. Dessa hade ju arbetat med Salander�rendet sedan p�skhelgen och var v�l inf�rst�dda med historien. Dessutom hade hon kallat �klagare Agneta Jervas och kriminalinspekt�r Marcus Erlander fr�n G�teborg. Utredningen om Sektionen hade en direkt anknytning till utredningen om mordet p� Alexander Zalachenko.</p><p>N�r Monica Figuerola n�mnde att f�rre statsministern Thorbj�rn F�lldin eventuellt m�ste h�ras som vittne skruvade poliserna Jerker Holmberg och Sonja Modig oroligt p� sig.</p><p>Under fem timmar hade namn efter namn p� personer som hade identifierats som aktivister i Sektionen nagelfarits, varefter brott konstaterats och beslut om gripanden fattats. Sammanlagt hade sju personer identifierats och kopplats till l�genheten p� Artillerigatan. D�rut�ver hade hela nio personer identifierats som ans�gs ha anknytning till Sektionen, men som aldrig bes�kte Artillerigatan. De arbetade huvudsakligen p� RPS/S�k p� Kungsholmen men hade tr�ffat n�gon av aktivisterna i Sektionen.</p><p>�Det �r fortfarande om�jligt att s�ga hur omfattande konspirationen �r. Vi vet inte under vilka omst�ndigheter dessa personer tr�ffar Wadensj�� eller n�gon annan. De kan vara informat�rer eller ha f�tt intrycket att de arbetar f�r internutredningar eller liknande. Det finns allts� en os�kerhet om deras inblandning som bara kan l�sas d� vi f�r m�jlighet att h�ra personerna i fr�ga. Detta �r dessutom endast de personer vi noterat under de veckor som spaning p�g�tt; det kan allts� finnas fler personer som vi inte k�nner till �nnu.�</p><p>�Men kanslichefen och budgetchefen ��</p><p>�Dessa kan vi med s�kerhet p�st� arbetar f�r Sektionen.�</p><p>Klockan var sex p� m�ndagskv�llen d� Ragnhild Gustavsson beslutade om en timsl�ng middagspaus varefter f�redragningarna skulle �terupptas.</p><p>Det var i det �gonblick som alla reste sig och b�rjade r�ra p� sig som Monica Figuerolas medarbetare Jesper Thoms p� f�rfattningsskyddets operativa enhet s�kte hennes uppm�rksamhet f�r att avrapportera vad som framkommit under de senaste timmarnas spaning.</p><p>�Clinton har befunnit sig p� dialys en stor del av dagen och �terv�nde till Artillerigatan vid femtontiden. Den ende som gjort n�got av intresse �r Georg Nystr�m, fast vi �r inte riktigt s�kra p� vad han gjorde.�</p><p>�Jaha�, sa Monica Figuerola.</p><p>�Klockan 13.30 i dag �kte Nystr�m ned till Centralen och m�tte tv� personer. De promenerade till hotell Sheraton och drack kaffe i baren. M�tet varade i drygt tjugo minuter, varefter Nystr�m �terv�nde till Artillerigatan.�</p><p>�Jaha. Vilka tr�ffade han?�</p><p>�Det vet vi inte. Det �r nya ansikten. Tv� m�n i 35-�rs�ldern som utseendem�ssigt tycks vara av �steuropeiskt ursprung. Men v�r spanare tappade dessv�rre bort dem d� de gick till tunnelbanan.�</p><p>�Jaha�, sa Monica Figuerola tr�tt.</p><p>�H�r �r portr�tten�, sa Jesper Thoms och gav henne en serie spaningsbilder.</p><p>Hon tittade p� f�rstoringar av ansikten som hon aldrig tidigare sett.</p><p>�Okej, tack�, sa hon och lade bilderna p� konferensbordet och reste sig f�r att g� och hitta n�got att �ta.</p><p>Curt Svensson stod alldeles intill och betraktade bilderna.</p><p>��h fan�, sa han. �Har br�derna Nikolic med det h�r att g�ra?�</p><p>Monica Figuerola stannade.</p><p>�Vem?�</p><p>�Det d�r �r tv� riktigt fula fiskar�, sa Curt Svensson. �Tomi och Miro Nikolic.�</p><p>�Du vet vilka de �r?�</p><p>�Jo. Tv� br�der fr�n Huddinge. Serber. Vi hade span p� dem vid �tskilliga tillf�llen d� de var i 20-�rs�ldern och jag var p� g�ngenheten. Miro Nikolic �r den farlige av br�derna. Han �r f�rresten lyst sedan n�got �r f�r en grov misshandel. Men jag trodde att b�gge hade f�rsvunnit till Serbien och blivit politiker eller n�t.�</p><p>�Politiker?�</p><p>�Jo. De �kte ned till Jugoslavien under f�rsta halvan av 1990-talet och hj�lpte till att bedriva etnisk rensning. De jobbade f�r maffialedaren Arkan som drev n�gon sorts privat fascistmilis. De fick rykte om sig att vara <emphasis>shooters</emphasis>.�</p><p>�<emphasis>Shooters</emphasis>?�</p><p>�Ja, allts� lejda m�rdare. De har fladdrat lite fram och tillbaka mellan Belgrad och Stockholm. Deras farbror har en krog p� Norrmalm som de officiellt jobbat f�r lite d� och d�. Vi har haft flera uppgifter om att de varit delaktiga i �tminstone tv� mord i samband med interna uppg�relser i det s� kallade cigarettkriget bland juggarna, men vi har aldrig kunnat s�tta dit dem f�r n�got.�</p><p>Monica Figuerola betraktade stumt spaningsbilderna. Sedan blev hon pl�tsligt likblek. Hon stirrade p� Torsten Edklinth.</p><p>�Blomkvist�, skrek hon med panik i r�sten. �De t�nker inte n�ja sig med att skandalisera honom. De t�nker d�da honom och l�ta polisen hitta kokainet under utredningens g�ng och dra sina egna slutsatser.�</p><p>Edklinth stirrade tillbaka p� henne.</p><p>�Han skulle tr�ffa Erika Berger p� Samirs gryta�, sa Monica Figuerola. Hon grep Curt Svensson i axeln.</p><p>��r du bev�pnad?�</p><p>�Ja ��</p><p>�F�lj mig.�</p><p>Monica Figuerola satte h�gsta fart ut ur konferensrummet. Hennes arbetsrum l�g tre d�rrar l�ngre ned i korridoren. Hon l�ste upp och h�mtade sitt tj�nstevapen fr�n skrivbordsl�dan. Mot allt reglemente l�mnade hon d�rren till sitt arbetsrum ol�st och p� vid gavel d� hon satte fart mot hissarna. Curt Svensson stod obeslutsam n�gon sekund.</p><p>�G�, sa Bublanski till Curt Svensson. �Sonja � f�lj med dem.�</p><empty-line/><p>Mikael Blomkvist anl�nde till Samirs gryta tjugo �ver sex. Erika Berger hade precis kommit och hittat ett ledigt bord intill bardisken i n�rheten av entr�d�rren. Han pussade henne p� kinden. De best�llde var sin stor stark och lammgryta och fick �len serverad.</p><p>�Hur var Hon p� TV4?� undrade Erika Berger.</p><p>�Lika kylig som alltid.�</p><p>Erika Berger skrattade.</p><p>�Om du inte passar dig kommer du att bli besatt av henne. T�nk, det finns en tjej som inte faller f�r Blomkvists charm.�</p><p>�Det finns faktiskt flera tjejer som inte fallit genom �ren�, sa Mikael Blomkvist. �Hur har din dag varit?�</p><p>�Bortkastad. Men jag har tackat ja till att sitta med i en debatt om SMP p� Publicistklubben. Det f�r bli mitt sista inl�gg i fr�gan.�</p><p>�H�rligt.�</p><p>�Det �r bara s� j�vla sk�nt att vara tillbaka p� <emphasis>Millennium</emphasis>�, sa hon.</p><p>�Du anar inte s� sk�nt jag tycker att det �r att du �r tillbaka. K�nslan har �nnu inte lagt sig.�</p><p>�Det �r roligt att g� till jobbet igen.�</p><p>�Mmm.�</p><p>�Jag �r lycklig.�</p><p>�Och jag m�ste g� p� muggen�, sa Mikael och reste sig.</p><p>Han tog n�gra steg och kolliderade n�stan med en man i 35-�rs�ldern som precis kom in genom entr�d�rren. Mikael noterade att han hade �steuropeiskt utseende och stirrade p� honom. Sedan s�g han k-pisten.</p><empty-line/><p>N�r de passerade Riddarholmen ringde Torsten Edklinth och f�rklarade att varken Mikael Blomkvist eller Erika Berger svarade p� sina mobiler. De hade m�jligen st�ngt av dem i samband med middagen.</p><p>Monica Figuerola svor och passerade S�dermalmstorg i en hastighet av n�rmare �ttio kilometer i timmen. Hon h�ll signalhornet nedtryckt och gjorde en skarp sv�ng in p� Hornsgatan. Curt Svensson var tvungen att ta st�d med handen mot bild�rren. Han hade plockat fram sitt tj�nstevapen och kontrollerade att det var laddat. Sonja Modig gjorde detsamma i baks�tet.</p><p>�Vi m�ste beg�ra f�rst�rkning�, sa Curt Svensson. �Br�derna Nikolic �r inte att leka med.�</p><p>Monica Figuerola nickade.</p><p>�S� h�r g�r vi�, sa hon. �Sonja och jag g�r direkt in p� Samirs gryta och hoppas att de sitter d�r. Du, Curt, k�nner igen br�derna Nikolic och stannar utanf�r och h�ller uppsikt.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Om allt �r lugnt tar vi Blomkvist och Berger ut till bilen p� en g�ng och k�r ned dem till Kungsholmen. Om vi anar minsta or�d stannar vi kvar inne p� restaurangen och beg�r f�rst�rkning.�</p><p>�Okej�, sa Sonja Modig.</p><p>Monica Figuerola befann sig fortfarande p� Hornsgatan d� det sprakade i polisradion under instrumentbr�dan.</p><p>Samtliga enheter. Larm om skottlossning p� Tavastgatan p� S�dermalm. Larmet g�ller restaurang Samirs gryta.</p><p>Monica Figuerola k�nde en pl�tslig kramp i mellang�rdet.</p><empty-line/><p>Erika Berger s�g Mikael Blomkvist st�ta ihop med en man i 35-�rs�ldern d� han gick mot toaletten vid entr�n. Hon rynkade �gonbrynen utan att riktigt veta varf�r. Hon upplevde att den ok�nde mannen stirrade p� Mikael med ett f�rv�nat ansiktsuttryck. Hon undrade om det var n�gon som Mikael k�nde.</p><p>Sedan s�g hon mannen ta ett steg bak�t och sl�ppa en v�ska p� golvet. Hon begrep f�rst inte vad hon s�g. Hon satt paralyserad d� han h�jde ett automatvapen mot Mikael Blomkvist.</p><p>Mikael Blomkvist reagerade utan att t�nka. Han sl�ngde ut v�nster hand och grep tag i pipan och vred den upp mot taket. Under en mikrosekund passerade mynningen framf�r hans ansikte.</p><p>Smattret fr�n k-pisten var �ronbed�vande i den tr�nga lokalen. Murbruk och glas fr�n takbelysningen regnade �ver Mikael d� Miro Nikolic avlossade elva skott. Under ett kort �gonblick stirrade Mikael Blomkvist rakt in i �gonen p� attentatsmannen.</p><p>Sedan tog Miro Nikolic ett kliv bak�t och ryckte till sig vapnet. Mikael var helt of�rberedd och tappade taget om pipan. Han ins�g pl�tsligt att han befann sig i livsfara. Utan att t�nka kastade han sig fram mot attentatsmannen ist�llet f�r att f�rs�ka ta skydd. Han ins�g senare att om han reagerat annorlunda, om han hade hukat sig eller backat, s� skulle han ha blivit skjuten p� fl�cken. Han fick p� nytt tag i k-pistens pipa. Han anv�nde sin kroppstyngd f�r att trycka upp attentatsmannen mot v�ggen. Han h�rde ytterligare sex eller sju skott avlossas och slet desperat i k-pisten f�r att rikta mynningen mot golvet.</p><empty-line/><p>Erika Berger hukade sig instinktivt d� den andra skottserien avlossades. Hon ramlade och slog huvudet i en stol. Sedan kr�p hon ihop p� golvet och h�jde blicken och s�g att tre kulh�l hade uppenbarat sig i v�ggen precis p� den plats hon alldeles nyss hade suttit.</p><p>Chockad vred hon huvudet och s�g Mikael Blomkvist brottas med mannen vid entr�n. Han hade halkat ned p� kn� och fattat tag i k-pisten med b�gge h�nderna och f�rs�kte vrida loss den. Hon s�g attentatsmannen k�mpa f�r att frig�ra sig. G�ng p� g�ng slog han sin knytn�ve mot Mikaels ansikte och tinning.</p><empty-line/><p>Monica Figuerola tv�rbromsade mitt emot Samirs gryta och kastade upp bild�rren och satte fart mot restaurangen. Hon hade sin Sig Sauer i handen och os�krade d� hon blev medveten om bilen som stod parkerad alldeles utanf�r restaurangen.</p><p>Hon s�g Tomi Nikolic bakom ratten och riktade sitt vapen mot hans ansikte p� andra sidan vindrutan.</p><p>�Polis. Visa h�nderna�, skrek hon.</p><p>Tomi Nikolic h�ll upp h�nderna.</p><p>�Kom ut ur bilen och ligg ned p� gatan�, vr�lade hon med ursinne i r�sten. Hon vred huvudet och gav Curt Svensson ett snabbt �gonkast. �Restaurangen�, sa hon.</p><p>Curt Svensson och Sonja Modig satte fart �ver gatan.</p><p>Sonja Modig t�nkte p� sina barn. Det var mot all polisinstruktion att rusa in i en byggnad med draget vapen utan att f�rst ha ordentlig f�rst�rkning p� plats och utan skyddsv�star och utan att ha ordentlig �verblick �ver situationen �</p><p>Sedan h�rde hon knallen n�r ett skott avlossades inne i restaurangen.</p><empty-line/><p>Mikael Blomkvist hade f�tt in sitt l�ngfinger mellan avtryckaren och bygeln d� Miro Nikolic b�rjade skjuta igen. Han h�rde glas krossas bakom sig. Han k�nde en f�rtvivlad sm�rta i fingret d� attentatsmannen g�ng p� g�ng tryckte p� avtryckaren och kl�mde ihop fingret, men s� l�nge fingret satt p� plats kunde inte vapnet avlossas. Knytn�vsslagen haglade �ver sidan av hans huvud och han k�nde pl�tsligt att han var 45 �r gammal och p� tok f�r otr�nad.</p><p><emphasis>Klarar inte det h�r. M�ste komma till avslut</emphasis>, t�nkte han.</p><p>Det var hans f�rsta rationella tanke sedan han uppt�ckt mannen med k-pisten.</p><p>Han bet ihop t�nderna och k�rde in fingret �nnu l�ngre bakom avtryckaren.</p><p>Sedan tog han spj�rn med f�tterna och tryckte skuldran mot attentatsmannens kropp och tvingade sig upp p� f�tter igen. Han sl�ppte taget om k-pisten med h�gra handen och tryckte upp armb�gen som skydd f�r knytn�vsslagen. Miro Nikolic slog honom ist�llet i armh�lan och mot revbenen. Under en sekund stod de �ga mot �ga igen.</p><p>I n�sta �gonblick k�nde Mikael hur attentatsmannen rycktes bort fr�n honom. Han k�nde en sista f�r�dande sm�rta i fingret och s�g Curt Svenssons v�ldiga gestalt. Svensson bokstavligen lyfte upp Miro Nikolic med ett stadigt grepp om nacken och dunkade in huvudet i v�ggen intill d�rrposten. Miro Nikolic rasade ihop som ett korthus.</p><p>�Ligg ner�, h�rde han Sonja Modig vr�la. �Det h�r �r polisen. Ligg stilla.�</p><p>Han vred huvudet och s�g henne st� bredbent med sitt vapen i dubbelhandsfattning medan hon f�rs�kte f� �verblick �ver den kaotiska situationen. Till sist h�jde hon vapnet mot taket och riktade blicken mot Mikael Blomkvist.</p><p>��r du skadad?� fr�gade hon.</p><p>Mikael tittade omtumlad p� henne. Han bl�dde fr�n �gonbrynen och n�san.</p><p>�Jag tror att jag har brutit fingret�, sa han och satte sig p� golvet.</p><empty-line/><p>Monica Figuerola fick assistans av S�dermalmspiketen mindre �n en minut efter att hon hade tvingat ned Tomi Nikolic p� trottoaren. Hon identifierade sig och �verl�t till uniformerna att ta hand om f�ngen och sprang d�refter in p� restaurangen. Hon stannade i entr�n och f�rs�kte skaffa sig en �verblick �ver situationen.</p><p>Mikael Blomkvist och Erika Berger satt p� golvet. Han var blodig i ansiktet och tycktes befinna sig i ett chocktillst�nd. Monica andades ut. Han levde i alla fall. D�refter rynkade hon �gonbrynen d� Erika Berger lade sin arm runt Mikaels skuldra.</p><p>Sonja Modig satt p� huk och granskade Blomkvists hand. Curt Svensson h�ll p� att boja Miro Nikolic, som s�g ut som om han hade tr�ffats av ett expresst�g. Hon s�g en k-pist av svensk arm�modell p� golvet.</p><p>Hon lyfte blicken och s�g chockad restaurangpersonal och skr�ckslagna g�ster och konstaterade krossat porslin, v�lta stolar och bord och f�r�delse efter ett flertal skott. Hon k�nde lukten av krutr�k. Men hon kunde inte se n�gon d�d eller skadad i restaurangen. Poliser fr�n piketen b�rjade tr�nga sig in i lokalen med dragna vapen. Hon str�ckte ut handen och r�rde vid Curt Svenssons axel. Han reste sig.</p><p>�Du sa att Miro Nikolic var lyst?�</p><p>�St�mmer. Grov misshandel f�r ungef�r ett �r sedan. Ett br�k nere i Hallunda.�</p><p>�Okej. Vi g�r s� h�r. Jag f�rsvinner snabbt som fan med Blomkvist och Berger. Du stannar. Storyn �r allts� att du och Sonja Modig gick hit f�r att �ta middag tillsammans och att du k�nde igen Nikolic fr�n din tid i g�ngenheten. D� du f�rs�kte gripa honom drog han vapen och pangade p�. Du buntade ihop honom.�</p><p>Curt Svensson s�g h�pen ut.</p><p>�Det kommer inte att h�lla � det finns vittnen.�</p><p>�Vittnena kommer att ber�tta att n�gon slogs och sk�t. Det beh�ver inte h�lla l�ngre �n till kv�llstidningarna i morgon. Storyn �r allts� att br�derna Nikolic greps av en ren slump d�rf�r att du k�nde igen dem.�</p><p>Curt Svensson s�g sig omkring i kaoset. Sedan nickade han kort.</p><p>monica figuerola banade v�g genom polisuppb�det p� gatan och placerade Mikael Blomkvist och Erika Berger i baks�tet i sin bil. Hon v�nde sig till piketbef�let och talade med l�g r�st till honom i trettio sekunder. Hon nickade mot bilen d�r Mikael och Erika satt. Bef�let s�g f�rvirrad ut men nickade till sist. Hon k�rde bort till Zinkensdamm och parkerade och v�nde sig om.</p><p>�Hur illa tilltygad �r du?�</p><p>�Jag fick n�gra snytingar. T�nderna sitter kvar. Jag har gjort mig illa i l�ngfingret.�</p><p>�Vi �ker till S:t G�rans akutmottagning.�</p><p>�Vad h�nde?� undrade Erika Berger. �Och vem �r du?�</p><p>�F�rl�t�, sa Mikael. �Erika, det h�r �r Monica Figuerola. Hon jobbar p� S�po. Monica, det h�r �r Erika Berger.�</p><p>�Jag hade listat ut det�, sa Monica Figuerola med neutral r�st. Hon tittade inte p� Erika Berger.</p><p>�Monica och jag har tr�ffats under utredningens g�ng. Hon �r min kontakt p� S�k.�</p><p>�Jag f�rst�r�, sa Erika Berger och b�rjade pl�tsligt skaka d� chocken satte in.</p><p>Monica Figuerola stirrade stint p� Erika Berger.</p><p>�Vad h�nde?� undrade Mikael.</p><p>�Vi misstolkade syftet med kokainet�, sa Monica Figuerola. �Vi trodde att de gillrat en f�lla f�r att skandalisera dig. I sj�lva verket t�nkte de d�da dig och l�ta polisen hitta kokainet d� de gick igenom din l�genhet.�</p><p>�Vilket kokain?� undrade Erika Berger.</p><p>Mikael blundade en stund.</p><p>�K�r mig till S:t G�ran�, sa han.</p><p>�gripna?� utbrast fredrik Clinton. Han k�nde ett fj�rilsl�tt tryck i hj�rttrakten.</p><p>�Vi tror att det �r lugnt�, sa Georg Nystr�m. �Det verkar ha varit en ren slump.�</p><p>�Slump?�</p><p>�Miro Nikolic var lyst f�r en gammal misshandelshistoria. En snut fr�n gatuv�ldet r�kade k�nna igen honom och grep honom d� han kom in p� Samirs gryta. Nikolic greps av panik och f�rs�kte skjuta sig fri.�</p><p>�Blomkvist?�</p><p>�Han blev aldrig inblandad. Vi vet inte ens om han befann sig p� Samirs gryta d� gripandet �gde rum.�</p><p>�Det h�r �r ju fan i mig inte sant�, sa Fredrik Clinton. �Vad vet br�derna Nikolic?�</p><p>�Om oss? Ingenting. De tror att b�de Bj�rck och Blomkvist var jobb som hade med trafficking att g�ra.�</p><p>�Men de vet att Blomkvist var m�ltavlan?�</p><p>�Visserligen, men de kommer knappast att b�rja pladdra om att de hade �tagit sig ett best�llningsmord. De kommer nog att knipa k�ft hela v�gen upp i tingsr�tten. De �ker dit f�r olaga vapen och, skulle jag gissa, v�ld mot tj�nsteman.�</p><p>�J�vla klantar�, sa Clinton.</p><p>�Jo, de gjorde bort sig. Vi f�r l�ta Blomkvist l�pa f�r �gonblicket, men ingen skada �r egentligen skedd.�</p><empty-line/><p>Klockan var elva p� kv�llen d� Susanne Linder och tv� stadiga biffar fr�n Milton Securitys personskydd h�mtade Mikael Blomkvist och Erika Berger p� Kungsholmen.</p><p>�Du �r verkligen ute och r�r p� dig�, sa Susanne Linder till Erika Berger.</p><p>�Sorry�, svarade Erika dystert.</p><p>Erika hade drabbats av p�taglig chock i bilen p� v�g till S:t G�rans sjukhus. Helt pl�tsligt hade det g�tt upp f�r henne att b�de hon och Mikael Blomkvist s� n�r hade blivit d�dade.</p><p>Mikael tillbringade en timme p� akutmottagningen med att bli ompl�strad i ansiktet, r�ntgas och f� v�nster l�ngfinger inpaketerat. Han hade kraftiga kl�mskador �ver den yttersta fingerleden och skulle sannolikt tappa nageln. Den allvarligaste skadan hade ironiskt nog intr�ffat d� Curt Svensson kommit till unds�ttning och ryckt bort Miro Nikolic fr�n honom. Mikaels l�ngfinger hade suttit fast i bygeln i k-pisten och han hade brutit fingret rakt av. Det gjorde helvetiskt ont men var knappast livshotande.</p><p>F�r Mikael kom inte chocken f�rr�n n�stan tv� timmar senare d� han redan hade anl�nt till f�rfattningsskyddet p� RPS/S�k och l�mnade en redog�relse till kriminalinspekt�r Bublanski och �klagare Ragnhild Gustavsson. Han fick pl�tsligt frossa och k�nde sig s� tr�tt att han h�ll p� att somna mellan fr�gorna. D�refter hade en viss palaver uppst�tt.</p><p>�Vi vet inte vad de planerar�, sa Monica Figuerola. �Vi vet inte om Blomkvist ensam var tillt�nkt offer eller om �ven Berger skulle d�. Vi vet inte om de t�nker f�rs�ka igen eller om n�gon annan p� <emphasis>Millennium</emphasis> ocks� �r hotad � Och varf�r inte d�da Salander som �r det verkligt allvarliga hotet mot Sektionen?�</p><p>�Jag har redan ringt runt och informerat medarbetarna p� <emphasis>Millennium</emphasis> medan Mikael blev ompl�strad�, sa Erika Berger. �Alla kommer att ligga mycket l�gt till dess att tidningen kommer ut. Redaktionen kommer att vara obemannad.�</p><p>Torsten Edklinths f�rsta reaktion hade varit att omedelbart ge Mikael Blomkvist och Erika Berger livvaktsskydd. D�refter ins�g b�de han och Monica Figuerola att det kanske inte var det allra smartaste draget att v�cka uppm�rksamhet genom att kontakta S�kerhetspolisens personskydd.</p><p>Erika Berger l�ste problemet genom att undanbe sig polisskydd. Hon lyfte luren och ringde Dragan Armanskij och f�rklarade l�get. Vilket f�ranledde Susanne Linder att sent p� kv�llen hastigt bli inkallad till tj�nstg�ring.</p><p>Mikael Blomkvist och Erika Berger inkvarterades p� �verv�ningen i ett <emphasis>safe house</emphasis> bel�get strax bortom Drottningholm p� v�gen till Eker� centrum. Det var en stor villa fr�n 1930-talet med sj�utsikt, imponerande tr�dg�rd och tillh�rande uthus och �gor. Fastigheten �gdes av Milton Security men beboddes av Martina Sj�gren, 68 �r, �nka till den m�ng�rige medarbetaren Hans Sj�gren, som f�rolyckades d� han femton �r tidigare i samband med ett tj�nste�rende trampade igenom ett murket golv i ett �dehus utanf�r Sala. Efter begravningen hade Dragan Armanskij pratat med Martina Sj�gren och anst�llt henne som hush�llerska och allm�n sk�tare av fastigheten. Hon bodde gratis i en tillbyggnad p� underv�ningen och h�ll �verv�ningen redo f�r de tillf�llen, n�gra g�nger varje �r, som Milton Security med kort varsel beh�vde stuva undan n�gon person som av verkliga eller inbillade sk�l fruktade f�r sin s�kerhet.</p><p>Monica Figuerola f�ljde med. Hon sj�nk ned p� en stol i k�ket och l�t Martina Sj�gren servera henne kaffe medan Erika Berger och Mikael Blomkvist installerade sig p� �verv�ningen och Susanne Linder kontrollerade larm och elektronisk �vervakningsutrustning kring fastigheten.</p><p>�Det finns tandborstar och hygienartiklar i byr�n utanf�r badrummet�, ropade Martina Sj�gren uppf�r trappan.</p><p>Susanne Linder och de tv� livvakterna fr�n Milton Security installerade sig i rum p� bottenv�ningen.</p><p>�Jag har varit ig�ng sedan jag blev v�ckt klockan fyra i morse�, sa Susanne Linder. Ni kan g�ra upp vaktschema, men l�t mig sova till �tminstone fem i morgon bitti.�</p><p>�Du kan sova hela natten s� sk�ter vi det h�r�, sa en av livvakterna.</p><p>�Tack�, sa Susanne Linder och gick och lade sig.</p><p>Monica Figuerola lyssnade f�rstr�tt medan de tv� livvakterna kopplade upp r�relselarm i tr�dg�rden och drog sticka om vem som skulle ta f�rsta passet. Den som f�rlorade gjorde i ordning en sm�rg�s och satte sig i ett TV-rum intill k�ket. Monica Figuerola studerade de blommiga kaffekopparna. Hon hade ocks� varit ig�ng sedan tidig morgon och k�nde sig lagom m�r. Hon funderade p� att �ka hem d� Erika Berger kom ned och h�llde upp en kopp kaffe. Hon slog sig ned p� andra sidan bordet.</p><p>�Mikael somnade som ett utbl�st ljus s� fort han kom i s�ng.�</p><p>�Reaktion p� adrenalinet�, sa Monica Figuerola.</p><p>�Vad h�nder nu?�</p><p>�Ni f�r h�lla er undan i n�gra dagar. Inom en vecka �r det h�r �ver, hur det �n slutar. Hur m�r du?�</p><p>�Jovars. Fortfarande lite skakig. Det �r inte varje dag n�got s�dant h�r h�nder. Jag har just ringt och f�rklarat f�r min make varf�r jag inte kommer hem i kv�ll.�</p><p>�Hmm.�</p><p>�Jag �r gift med ��</p><p>�Jag vet vem du �r gift med.�</p><p>Tystnad. Monica Figuerola gnuggade sig i �gonen och g�spade.</p><p>�Jag m�ste hem och sova�, sa hon.</p><p>�F�r guds skull. Sluta tjafsa och g� och l�gg dig hos Mikael�, sa Erika.</p><p>Monica Figuerola betraktade henne.</p><p>��r det s� tydligt?� undrade hon.</p><p>Erika nickade.</p><p>�Har Mikael sagt n�got ��</p><p>�Inte ett ord. Han brukar vara r�tt diskret d� det g�ller hans dambekanta. Men ibland �r han som en �ppen bok. Och du �r uppenbart fientlig d� du tittar p� mig. Ni f�rs�ker d�lja n�got.�</p><p>�Det �r min chef�, sa Monica Figuerola.</p><p>�Din chef?�</p><p>�Ja. Edklinth skulle bli vansinnig om han visste att jag och Mikael har ��</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>Tystnad.</p><p>�Jag vet inte vad som p�g�r mellan dig och Mikael, men jag �r inte din rival�, sa Erika.</p><p>�Inte?�</p><p>�Mikael �r min �lskare d� och d�. Men jag �r inte gift med honom.�</p><p>�Jag har f�rst�tt att ni har ett speciellt f�rh�llande. Han ber�ttade om er d� vi var ute i Sandhamn.�</p><p>�Har du varit ute i Sandhamn med honom. D� �r det allvarligt.�</p><p>�Driv inte med mig.�</p><p>�Monica � jag hoppas att du och Mikael � Jag ska f�rs�ka h�lla mig ur v�gen.�</p><p>�Och om du inte kan det?�</p><p>Erika Berger ryckte p� axlarna.</p><p>�Hans f�rra fru flippade helt d� Mikael var otrogen med mig. Hon sl�ngde ut honom. Det var mitt fel. S� l�nge Mikael �r singel och tillg�nglig s� t�nker jag inte ha n�gra samvetsbet�nkligheter. Men jag har lovat mig sj�lv att om han f�r ihop det p� allvar med n�gon s� ska jag h�lla mig p� avst�nd.�</p><p>�Jag vet inte om jag v�gar satsa p� honom.�</p><p>�Mikael �r speciell. �r du k�r i honom?�</p><p>�Jag tror det.�</p><p>�D� s�. S�ga honom inte i f�rtid. G� och l�gg dig nu.�</p><p>Monica funderade p� saken en stund. Sedan gick hon upp till �verv�ningen och kl�dde av sig och kr�p ned i s�ngen hos Mikael. Han mumlade n�got och lade en arm runt hennes midja.</p><p>Erika Berger satt ensam kvar i k�ket och funderade en l�ng stund. Hon k�nde sig pl�tsligt djupt olycklig.</p></section><section><title><p>KAPITEL 25: ONSDAG 13 JULI � TORSDAG 14 JULI</p></title><p>Mikael Blomkvist hade alltid undrat hur det kunde komma sig att h�gtalare i tingsr�tter var s� l�gm�lda och diskreta. Han hade sv�rt att h�ra orden i utropet som meddelade att f�rhandlingen i m�let mot Lisbeth Salander skulle inledas i sal 5 klockan 10.00. Han hade dock varit ute i god tid och placerat sig vid entr�n till tingsr�ttssalen. Han var en av de f�rsta som sl�pptes in. Han b�nkade sig p� �h�rarplatsen p� salens v�nstra sida d�r han skulle ha b�st utsikt mot svarandens bord. �h�rarplatserna fylldes snabbt. Medias intresse hade �kat gradvis tiden f�re r�tteg�ngen, och den senaste veckan hade �klagare Richard Ekstr�m intervjuats dagligen.</p><p>Ekstr�m hade varit flitig.</p><p>Lisbeth Salander stod �talad f�r misshandel och grov misshandel i fallet Carl-Magnus Lundin; f�r olaga hot, mordf�rs�k och grov misshandel i fallet med den framlidne Karl Axel Bodin, alias Alexander Zalachenko; f�r tv� fall av inbrott � dels i framlidne advokat Nils Bjurmans sommarstuga i Stallarholmen, dels i hans bostad vid Odenplan; f�r tillgrepp av fortskaffningsmedel � en Harley-Davidson �gd av en viss Sonny Nieminen, medlem i Svavelsj� MC; f�r tre fall av olaga vapeninnehav � en t�rgaspatron, en elpistol och en polsk P-83 Wanad som �terfunnits i Gosseberga; f�r st�ld eller undanh�llande av bevismaterial � formuleringen var oklar men syftade p� den dokumentation hon hittat i Bjurmans sommarstuga, samt f�r ett antal mindre f�rseelser. Sammanlagt hade Lisbeth Salander sexton �talspunkter mot sig.</p><p>Ekstr�m hade �ven l�ckt uppgifter som antydde att Lisbeth Salanders mentala tillst�nd l�mnade en del i �vrigt att �nska. Han �beropade dels den r�ttspsykiatriska utredning av doktor Jesper H. L�derman som framst�llts vid hennes 18-�rsdag, dels en utredning som efter tingsr�ttsbeslut vid en f�rberedande f�rhandling f�rfattats av doktor Peter Teleborian. Eftersom den sinnessjuka flickan sin vana trogen kategoriskt v�grade att tala med psykiatriker s� hade analysen gjorts med utg�ngspunkt fr�n �observationer�, vilka hade utf�rts sedan hon inkvarterats p� Kronobergsh�ktet i Stockholm m�naden f�re hennes r�tteg�ng. Teleborian, som hade m�ng�rig erfarenhet av patienten, fastslog att Lisbeth Salander led av en allvarlig psykisk st�rning och anv�nde ord som psykopati, patologisk narcissism och paranoid schizofreni.</p><p>Media hade �ven rapporterat att sju polisf�rh�r hade h�llits med henne. Vid samtliga hade den �talade v�grat att ens s�ga god morgon till f�rh�rsledarna. De f�rsta f�rh�ren hade h�llits av G�teborgspolisen medan �terstoden hade �gt rum p� polishuset i Stockholm. Bandupptagningarna fr�n f�rh�rsprotokollet avsl�jade lock och pock, v�nliga f�rs�k till �vertalning och upprepade envetna fr�gor men inte ett enda svar.</p><p>Inte s� mycket som en harkling.</p><p>Vid n�gra tillf�llen h�rdes Annika Gianninis r�st p� banden d� hon konstaterade att hennes klient uppenbarligen inte �mnade svara p� fr�gor. �talet mot Lisbeth Salander vilade f�ljaktligen uteslutande p� teknisk bevisning och de fakta som polisutredningen kunnat fastst�lla.</p><p>Lisbeths tystnad hade f�rsatt hennes f�rsvarsadvokat i en tidvis brydsam position eftersom hon tvingades vara n�stan lika tystl�ten som sin klient. Vad Annika Giannini och Lisbeth Salander diskuterade i enrum var konfidentiellt.</p><p>Ekstr�m gjorde heller ingen hemlighet av att han i f�rsta hand �mnade kr�va sluten psykiatrisk v�rd f�r Lisbeth Salander, och i andra hand ett k�nnbart f�ngelsestraff. Den normala g�ngen var den omv�nda, men han ans�g att i hennes fall f�rel�g s� tydliga psykiska st�rningar och ett s� tydligt r�ttspsykiatriskt utl�tande att han inte hade n�got alternativ. Det var ytterst ovanligt att en domstol gick emot ett r�ttspsykiatriskt utl�tande.</p><p>Han ans�g �ven att Salanders omyndighetsf�rklaring inte skulle h�vas. I en intervju hade han med bekymrad min f�rklarat att det i Sverige fanns ett antal sociopatiska personer med s� grava psykiska st�rningar att de utgjorde en fara f�r sig sj�lva och f�r andra, och att vetenskapen inte hade n�gra alternativ annat �n att h�lla dessa personer inl�sta. Han n�mnde fallet med den v�ldsamma flickan Anette som p� 1970-talet hade varit en f�ljetong i massmedia och som �nnu trettio �r senare v�rdades p� sluten anstalt. Varje f�rs�k att l�tta p� restriktionerna resulterade i att hon gick till besinningsl�sa och v�ldsamma angrepp mot sl�ktingar och v�rdpersonal, eller f�rs�k att skada sig sj�lv. Ekstr�m menade att Lisbeth Salander led av en liknande form av psykopatisk st�rning.</p><p>Medias intresse hade ocks� �kat av den enkla orsaken att Lisbeth Salanders f�rsvarsadvokat Annika Giannini inte hade uttalat sig i media. Hon hade konsekvent v�grat att l�ta sig intervjuas f�r att f� en m�jlighet att l�gga fram den andra sidans synpunkter. Media befann sig f�ljaktligen i en besv�rlig situation d�r �klagarsidan g�dslade med information medan f�rsvarssidan f�r ovanlighetens skull inte l�mnat minsta antydan om hur Salander st�llde sig till �talet och vilken strategi f�rsvaret skulle anv�nda.</p><p>Detta f�rh�llande kommenterades av den juridiske expert som var inhyrd att bevaka �rendet f�r en kv�llstidnings r�kning. Experten hade i en kr�nika konstaterat att Annika Giannini var en respekterad kvinnor�ttsadvokat men att hon helt saknade erfarenhet fr�n brottm�l utanf�r detta omr�de, och dragit slutsatsen att hon var ol�mplig att f�rsvara Lisbeth Salander. Fr�n sin syster hade Mikael Blomkvist ocks� f�tt veta att flera k�nda advokater hade kontaktat henne och erbjudit sina tj�nster. Annika Giannini hade p� uppdrag av sin klient v�nligt avb�jt alla s�dana f�rslag.</p><empty-line/><p>I v�ntan p� att r�tteg�ngen skulle inledas sneglade Mikael p� de andra �h�rarna. Han uppt�ckte pl�tsligt Dragan Armanskij p� platsen n�rmast utg�ngen.</p><p>Deras blickar m�ttes ett kort �gonblick.</p><p>Ekstr�m hade en f�rsvarlig papperstrave p� sitt bord. Han nickade igenk�nnande till n�gra journalister.</p><p>Annika Giannini satt vid sitt bord mitt emot Ekstr�m. Hon sorterade papper och sneglade inte �t n�got h�ll. Mikael tyckte att hans syster verkade en aning nerv�s. En sl�ng av rampfeber, t�nkte han.</p><p>D�refter kom r�ttens ordf�rande, bisittaren och n�mndem�nnen in i salen. R�ttens ordf�rande var domare J�rgen Iversen, en 57-�rig vith�rig man med avmagrat ansikte och sp�nst i stegen. Mikael hade sammanst�llt en bakgrund p� Iversen och konstaterat att han var k�nd som en mycket erfaren och korrekt domare som tidigare hade d�mt vid ett flertal uppm�rksammade r�tteg�ngar.</p><p>Slutligen f�rdes Lisbeth Salander in i tingsr�ttssalen.</p><p>Trots att Mikael var van vid Lisbeth Salanders f�rm�ga till f�rargelsev�ckande kl�dsel var han f�rbluffad �ver att Annika Giannini hade till�tit henne att dyka upp i r�ttssalen if�rd kort svart skinnkjol, som var trasig i f�llen, och ett svart linne med texten <emphasis>I am irritated</emphasis> som inte dolde s�rskilt mycket av hennes tatueringar. Hon hade k�ngor, nitb�lte och randiga kn�strumpor i svart och lila. Hon hade ett tiotal piercningar i �ronen och ringar genom l�pp och �gonbryn. Hon hade ett tre m�nader l�ngt spretigt svart stubb sedan skalloperationen. Dessutom var hon ovanligt h�rt sminkad. Hon hade ett gr�tt l�ppstift, m�lade �gonbryn och mer kolsvart mascara �n Mikael n�gonsin hade sett henne med. P� den tiden han umg�tts med henne hade hon snarast varit ointresserad av makeup.</p><p>Hon s�g aningen vulg�r ut, f�r att uttrycka saken diplomatiskt. N�rmast gotisk. Hon p�minde om en vampyr fr�n n�gon konstn�rlig pop art-film fr�n 1960-talet. Mikael m�rkte att n�gra av reportrarna i publiken h�pet drog efter andan och log roat d� hon uppenbarade sig. N�r de �ntligen fick se den skandalomsusade flickan som de skrivit s� mycket om levde hon upp till allas f�rv�ntningar.</p><p>Sedan ins�g han att Lisbeth Salander var utkl�dd. Normalt brukade hon kl� sig slarvigt och till synes utan smak. Mikael hade alltid antagit att hon inte kl�dde sig p� det s�ttet av moderiktiga sk�l utan f�r att markera en egen identitet. Lisbeth Salander markerade sitt privata revir som fientligt territorium. Han hade alltid uppfattat nitarna i hennes skinnjacka som samma f�rsvarsmekanism som en igelkotts taggar. Det var en signal till omgivningen. <emphasis>F�rs�k inte klappa mig. Det kommer att g�ra ont.</emphasis></p><p>N�r hon klev in i tingsr�tten hade hon dock accentuerat sin kl�dstil s� att det var en n�rmast parodisk �verdrift.</p><p>Han f�rstod pl�tsligt att det inte var n�gon slump utan en del av Annikas strategi.</p><p>Om Lisbeth Salander hade kommit vattenkammad och med knytblus och prydliga promenadskor skulle hon ha sett ut som en bedragare som f�rs�kte s�lja en story till r�tten. Det var en fr�ga om trov�rdighet. Nu kom hon som sig sj�lv och ingen annan. I n�got �verdrivet skick f�r tydlighetens skull. Hon l�tsades inte vara n�got som hon inte var. Hennes budskap till r�tten var att hon inte hade n�gon orsak att sk�mmas eller g�ra sig till f�r dem. Om r�tten hade problem med hennes utseende s� var det inte hennes problem. Samh�llet hade anklagat henne f�r saker och ting och �klagaren hade sl�pat henne till domstolen. Genom sin blotta uppenbarelse hade hon redan markerat att hon �mnade avf�rda �klagarens resonemang som trams.</p><p>Hon r�rde sig sj�lvs�kert och satte sig p� anvisad plats intill sin f�rsvarsadvokat. Hon l�t blicken svepa �ver �h�rarna. Det fanns ingen nyfikenhet i blicken. Det s�g snarast ut som om hon trotsigt noterade och bokf�rde de personer som redan hade d�mt henne p� medias nyhetssidor.</p><p>Det var f�rsta g�ngen Mikael sett henne sedan hon l�g som en blodig trasdocka p� sofflocket i k�ket i Gosseberga och mer �n ett och ett halvt �r sedan han sist tr�ffat henne under normala omst�ndigheter. Om nu uttrycket �normala omst�ndigheter� alls kunde anv�ndas i samband med Lisbeth Salander. Under n�gra sekunder m�ttes deras blickar. Hon dr�jde vid honom en kort stund och visade inget tecken p� igenk�nnande. D�remot studerade hon de kraftiga bl�m�rken som t�ckte Mikaels kind och tinning och den kirurgtejp som satt �ver hans h�gra �gonbryn. F�r en kort sekund tyckte sig Mikael ana en antydan till ett leende i hennes �gon. Han var inte s�ker p� om han inbillade sig eller inte. Sedan knackade domare Iversen i bordet och inledde f�rhandlingarna.</p><empty-line/><p>�h�rarna var n�rvarande i tingsr�ttssalen i sammanlagt trettio minuter. De fick lyssna till �klagare Ekstr�ms inledande sakframst�llan d�r han f�redrog de punkter som �talet g�llde.</p><p>Alla reportrar utom Mikael Blomkvist antecknade flitigt trots att de redan visste vad Ekstr�m �mnade �tala henne f�r. Mikael hade redan skrivit sin story och hade bara g�tt till tingsr�tten f�r att markera sin n�rvaro och m�ta Lisbeth Salanders blick.</p><p>Ekstr�ms inledande framst�llning tog drygt tjugotv� minuter. D�refter var det Annika Gianninis tur. Hennes replik tog trettio sekunder. Hennes r�st var stadig.</p><p>�Fr�n f�rsvarets sida avvisar vi samtliga �talspunkter utom en. Min klient erk�nner ansvar f�r olaga vapen avseende en t�rgassprej. I samtliga �vriga �talspunkter bestrider min klient ansvar eller brottsligt upps�t. Vi kommer att visa att �klagarens p�st�enden �r felaktiga och att min klient utsatts f�r grovt r�tts�vergrepp. Jag kommer att kr�va att min klient ska f�rklaras oskyldig, att hennes omyndigf�rklaring ska h�vas och att hon ska f�rs�ttas p� fri fot.�</p><p>Ett prasslande h�rdes fr�n reporterblocken. Advokat Gianninis strategi hade �ntligen uppdagats. Den var inte vad reportrarna hade f�rv�ntat sig. Den vanligaste gissningen hade varit att Annika Giannini skulle �beropa sin klients psykiska sjukdom och utnyttja den till sin f�rdel. Mikael log pl�tsligt.</p><p>�Jaha�, sa domare Iversen och gjorde en anteckning. Han tittade p� Annika Giannini. ��r du f�rdig?�</p><p>�Det �r min framst�llan.�</p><p>�Har �klagaren n�got att till�gga?� fr�gade Iversen.</p><p>Det var i det l�get som �klagare Ekstr�m beg�rde att f�rhandlingen skulle ske bakom lyckta d�rrar. Han �beropade att det handlade om en utsatt m�nniskas psykiska tillst�nd och v�lbefinnande, samt om detaljer som kunde vara av men f�r rikets s�kerhet.</p><p>�Jag antar att du syftar p� den s� kallade Zalachenkohistorien�, sa Iversen.</p><p>�Det �r riktigt. Alexander Zalachenko kom till Sverige som politisk flykting och s�kte skydd fr�n en fruktansv�rd diktatur. Det finns inslag i hanteringen, personsamband och liknande, som �nnu �r sekretessbelagda �ven om herr Zalachenko i dag �r avliden. Jag beg�r d�rf�r att f�rhandlingen ska h�llas bakom lyckta d�rrar och att tystnadsplikt ska g�lla f�r de avsnitt i f�rhandlingen som �r s�rskilt k�nsliga.�</p><p>�Jag f�rst�r�, sa Iversen och lade pannan i djupa veck.</p><p>�Dessutom kommer en stor del av f�rhandlingen att behandla den �talades f�rvaltarskap. Det r�r fr�gor som i alla normala fall �r sekretessbelagda n�stan per automatik och det �r av medk�nsla med den �talade som jag vill ha lyckta d�rrar.�</p><p>�Hur st�ller sig advokat Giannini till �klagarens beg�ran?�</p><p>�F�r v�rt vidkommande spelar det ingen roll.�</p><p>Domare Iversen funderade en kort stund. Han konsulterade sin bisittare och meddelade d�refter till de n�rvarande reportrarnas irritation att han h�rsammade �klagarens beg�ran. F�ljaktligen l�mnade Mikael Blomkvist salen.</p><p>dragan armanskij inv�ntade Mikael Blomkvist nedanf�r trappan till r�dhuset. Det var stekhett i juliv�rmen och Mikael k�nde att tv� svettfl�ckar omedelbart b�rjade bildas i armh�lorna. Hans tv� livvakter ansl�t d� han kom ut fr�n r�dhuset. De nickade till Dragan Armanskij och �gnade sig �t att studera omgivningen.</p><p>�Det k�nns m�rkligt att g� omkring med livvakter�, sa Mikael. �Vad kommer allt det h�r att kosta?�</p><p>�Det bjuder firman p�, sa Armanskij. �Jag har ett personligt intresse av att h�lla dig vid liv. Men vi har lagt ut f�r motsvarande 250&#x2008;000 kronor <emphasis>pro bono</emphasis> de senaste m�naderna.�</p><p>Mikael nickade.</p><p>�Kaffe�, undrade Mikael och pekade mot det italienska fiket p� Bergsgatan.</p><p>Armanskij nickade. Mikael best�llde en caffe latte medan Armanskij valde en dubbel espresso med en tesked mj�lk. De slog sig ned i skuggan p� trottoaren utanf�r caf�et. Livvakterna satte sig vid ett bord intill. De drack cola.</p><p>�Lyckta d�rrar�, konstaterade Armanskij.</p><p>�Det var v�ntat. Och det �r bara bra eftersom vi kan styra nyhetsfl�det b�ttre.�</p><p>�Ja, det spelar ingen roll, men jag b�rjar tycka allt s�mre om �klagare Richard Ekstr�m.�</p><p>Mikael inst�mde. De drack sitt kaffe och tittade mot r�dhuset d�r Lisbeth Salanders framtid skulle avg�ras.</p><p>�<emphasis>Custer�s last stand</emphasis>�, sa Mikael.</p><p>�Hon �r v�l f�rberedd�, tr�stade Armanskij. �Och jag m�ste s�ga att jag �r imponerad av din syster. D� hon b�rjade l�gga upp strategin trodde jag att hon sk�mtade, men ju mer jag t�nker p� det, desto mer f�rnuftigt verkar det.�</p><p>�Den h�r r�tteg�ngen kommer inte att avg�ras d�r inne�, sa Mikael.</p><p>Han hade upprepat de orden som ett mantra i flera m�nader.</p><p>�Du kommer att kallas som vittne�, sa Armanskij.</p><p>�Jag vet. Jag �r f�rberedd. Men det kommer inte att ske f�rr�n i �vermorgon. �tminstone spelar vi p� det.�</p><empty-line/><p>�klagare Richard Ekstr�m hade gl�mt sina bifokala glas�gon hemma och var tvungen att skjuta upp sina glas�gon i pannan och kisa f�r att kunna l�sa n�got finstilt i sina anteckningar. Han str�k sig hastigt �ver det blonda haksk�gget innan han �ter satte p� sig glas�gonen och s�g sig omkring i rummet.</p><p>Lisbeth Salander satt rak i ryggen och betraktade �klagaren med en outgrundlig blick. Hennes ansikte och �gon var or�rliga. Hon s�g inte ut att vara riktigt n�rvarande. Det var dags f�r �klagaren att inleda f�rh�ret med henne.</p><p>�Jag vill p�minna fr�ken Salander att ni talar under edsf�rs�kran�, sa Ekstr�m slutligen.</p><p>Lisbeth Salander r�rde inte en min. �klagare Ekstr�m tycktes f�rv�nta sig n�gon sorts respons och avvaktade n�gra sekunder. Han h�jde �gonbrynen.</p><p>�Du talar allts� under edsf�rs�kran�, upprepade han.</p><p>Lisbeth Salander lade huvudet lite p� sned. Annika Giannini var sysselsatt med att l�sa n�got i f�runders�kningsprotokollet och verkade ointresserad av �klagare Ekstr�ms f�rehavanden. Ekstr�m samlade ihop sina papper. Efter en stunds obekv�m tystnad harklade han sig.</p><p>�Jaha�, sa Ekstr�m resonabelt. �Ska vi g� direkt till h�ndelserna i framlidne advokat Bjurmans sommarstuga utanf�r Stallarholmen den 6 april i �r, som var utg�ngspunkten f�r min sakframst�llan nu p� morgonen. Vi ska f�rs�ka bringa klarhet i hur det kom sig att du �kte ned till Stallarholmen och sk�t Carl-Magnus Lundin.�</p><p>Ekstr�m tittade uppfordrande p� Lisbeth Salander. Hon r�rde fortfarande inte en min. �klagaren s�g pl�tsligt uppgiven ut. Han slog ut med h�nderna och v�nde blicken till r�ttens ordf�rande. Domare J�rgen Iversen s�g bet�nksam ut. Han sneglade p� Annika Giannini som fortfarande satt f�rsjunken i n�got papper, helt omedveten om omgivningen.</p><p>Domare Iversen harklade sig. Han flyttade blicken till Lisbeth Salander.</p><p>�Ska vi uppfatta din tystnad som att du inte vill svara p� fr�gor?� undrade han.</p><p>Lisbeth Salander vred huvudet och m�tte domare Iversens blick.</p><p>�Jag svarar g�rna p� fr�gor�, svarade hon.</p><p>Domare Iversen nickade.</p><p>�D� kanske du kan svara p� fr�gan�, sk�t �klagare Ekstr�m in.</p><p>Lisbeth Salander v�nde blicken mot Ekstr�m igen. Hon f�rblev tyst.</p><p>�Kan du vara v�nlig att svara p� fr�gan?� sa domare Iversen.</p><p>Lisbeth vred huvudet mot r�ttens ordf�rande igen och h�jde �gonbrynen. Hennes r�st var klar och tydlig.</p><p>�Vilken fr�ga? Hittills har han d�r� � hon nickade mot Ekstr�m � �gjort ett antal obestyrkta p�st�enden. Jag har inte uppfattat n�gon fr�ga.�</p><p>Annika Giannini h�jde blicken. Hon satte armb�gen p� bordet och lutade ansiktet i handflatan med pl�tsligt intresse i blicken.</p><p>�klagare Ekstr�m tappade tr�den i n�gra sekunder.</p><p>�Kan du vara v�nlig och repetera fr�gan?� f�reslog domare Iversen.</p><p>�Jag fr�gade om � du �kte ned till advokat Bjurmans sommarstuga i Stallarholmen i akt och mening att skjuta Carl-Magnus Lundin?�</p><p>�Nej, du sa att du ville f�rs�ka bringa klarhet i hur det kom sig att jag �kte ned till Stallarholmen och sk�t Carl-Magnus Lundin. Det var ingen fr�ga. Det var ett generellt p�st�ende d�r du f�regrep mitt svar. Jag �r inte ansvarig f�r vilka p�st�enden du g�r.�</p><p>�M�rk inte ord. Svara p� fr�gan.�</p><p>�Nej.�</p><p>Tystnad.</p><p>�Nej, vad d�?�</p><p>��r svaret p� fr�gan.�</p><p>�klagare Richard Ekstr�m suckade. Det skulle bli en l�ng dag. Lisbeth Salander betraktade honom f�rv�ntansfullt.</p><p>�Det �r kanske b�st att vi tar det h�r fr�n b�rjan�, sa han. �Befann du dig i framlidne advokat Bjurmans sommarstuga i Stallarholmen p� eftermiddagen den 6 april i �r?�</p><p>�Ja.�</p><p>�Hur tog du dig dit?�</p><p>�Jag �kte pendelt�g till S�dert�lje och tog bussen mot Str�ngn�s.�</p><p>�Av vilken orsak �kte du till Stallarholmen? Hade du st�mt tr�ff med Carl-Magnus Lundin och hans v�n Sonny Nieminen d�r?�</p><p>�Nej.�</p><p>�Hur kom det sig att de d�k upp d�r?�</p><p>�Det m�ste du fr�ga dem om.�</p><p>�Nu fr�gar jag dig.�</p><p>Lisbeth Salander svarade inte.</p><p>Domare Iversen harklade sig.</p><p>�Jag f�rmodar att fr�ken Salander inte svarar d�rf�r att du rent semantiskt �ter gjorde ett p�st�ende�, sa Iversen hj�lpsamt.</p><p>Annika Giannini fnissade pl�tsligt precis s� h�gt att det h�rdes. Hon tystnade omedelbart och tittade ned i sina papper igen. Ekstr�m tittade irriterat p� henne.</p><p>�Varf�r tror du att Lundin och Nieminen d�k upp vid Bjurmans sommarstuga?�</p><p>�Det vet jag inte. Jag gissar att de �kte dit f�r att anstifta mordbrand. Lundin hade en liter bensin i en petflaska i sadelv�skan p� sin Harley-Davidson.�</p><p>Ekstr�m trutade med l�pparna.</p><p>�Varf�r �kte du till advokat Bjurmans sommarstuga?�</p><p>�Jag s�kte information.�</p><p>�Vilken sorts information?�</p><p>�Den information som jag misst�nker att Lundin och Nieminen var d�r f�r att f�rst�ra, och som allts� kunde bidra till att bringa klarhet i vem som m�rdade f�hunden.�</p><p>�Du anser att advokat Bjurman var en f�hund? �r det korrekt uppfattat?�</p><p>�Ja.�</p><p>�Och varf�r anser du det?�</p><p>�Han var ett sadistiskt svin, ett kr�k och en v�ldt�ktsman, allts� en f�hund.�</p><p>Hon citerade den text som fanns tatuerad p� framlidne advokat Bjurmans mage och erk�nde d�rmed indirekt att hon var ansvarig f�r texten. Detta ingick dock inte i �talet mot Lisbeth Salander. Bjurman hade aldrig gjort n�gon anm�lan om misshandel och det var og�rligt att leda i bevis om han frivilligt l�tit sig tatueras eller om det hade skett med tv�ng.</p><p>�Du h�vdar med andra ord att din f�rvaltare skulle ha f�rgripit sig p� dig. Kan du ber�tta n�r dessa �vergrepp skulle ha �gt rum?�</p><p>�De skedde tisdagen den 18 februari 2003 och p� nytt fredagen den 7 mars samma �r.�</p><p>�Du har v�grat svara p� alla fr�gor fr�n de f�rh�rsledare som f�rs�kt prata med dig. Varf�r?�</p><p>�Jag hade inget att s�ga till dem.�</p><p>�Jag har l�st den s� kallade sj�lvbiografin som din advokat pl�tsligt levererade f�r n�gra dagar sedan. Jag m�ste s�ga att det �r ett m�rkligt dokument, det ska vi �terkomma till. Men i denna h�vdar du att advokat Bjurman vid det f�rsta tillf�llet ska ha tilltvingat sig oralsex och vid det andra tillf�llet under en hel natt ha utsatt dig f�r upprepade fullbordade v�ldt�kter och grov tortyr.�</p><p>Lisbeth svarade inte.</p><p>��r detta korrekt?�</p><p>�Ja.�</p><p>�Polisanm�lde du v�ldt�kterna?�</p><p>�Nej.�</p><p>�Varf�r inte?�</p><p>�Polisen har aldrig tidigare lyssnat d� jag har f�rs�kt ber�tta n�got f�r dem. Allts� var det inte meningsfullt att anm�la n�got till dem.�</p><p>�Diskuterade du �vergreppen med n�gon bekant till dig. N�gon v�ninna?�</p><p>�Nej.�</p><p>�Varf�r inte?�</p><p>�D�rf�r att det inte angick n�gon.�</p><p>�Okej, s�kte du kontakt med en advokat?�</p><p>�Nej.�</p><p>�V�nde du dig till n�gon l�kare f�r att f� v�rd f�r de skador som du p�st�r att du hade �dragit dig?�</p><p>�Nej.�</p><p>�Och du v�nde dig inte till n�gon kvinnojour.�</p><p>�Nu g�r du ett p�st�ende igen.�</p><p>�F�rl�t. V�nde du dig till n�gon kvinnojour?�</p><p>�Nej.�</p><p>Ekstr�m v�nde sig till r�ttens ordf�rande.</p><p>�Jag vill g�ra r�tten uppm�rksam p� att den tilltalade har uppgett att hon utsattes f�r tv� sexuella �vergrepp, varav det andra �r att betrakta som utomordentligt grovt. Hon h�vdar att den som gjorde sig skyldig till dessa v�ldt�kter var hennes f�rvaltare, framlidne advokat Nils Bjurman. Samtidigt b�r f�ljande fakta v�gas in i bilden ��</p><p>Ekstr�m fingrade p� sina papper.</p><p>�I den utredning som v�ldsroteln gjort framkommer ingenting i advokat Bjurmans f�rflutna som styrker trov�rdigheten i Lisbeth Salanders ber�ttelse. Bjurman har aldrig d�mts f�r n�got brott. Han har aldrig varit polisanm�ld eller f�rem�l f�r utredning. Han har tidigare varit f�rvaltare eller god man f�r flera andra ungdomar och ingen av dessa vill g�ra g�llande att de ska ha utsatts f�r n�gon form av �vergrepp. Tv�rtom, de h�vdar best�mt att Bjurman alltid upptr�tt korrekt och v�nligt gentemot dem.�</p><p>Ekstr�m v�nde blad.</p><p>�Det �r ocks� min uppgift att p�minna om att Lisbeth Salander har diagnostiserats som paranoid schizofren. Det �r en ung kvinna med dokumenterat v�ldsam l�ggning som sedan de allra tidigaste ton�ren haft allvarliga problem i sina kontakter med samh�llet. Hon har tillbringat flera �r p� barnpsykiatrisk anstalt och st�tt under f�rvaltarskap sedan hon var 18 �r. Hur beklagligt det �n �r finns det orsaker till detta. Lisbeth Salander �r farlig f�r sig sj�lv och f�r omgivningen. Det �r min �vertygelse att hon inte beh�ver f�ngelsestraff. Hon beh�ver v�rd.�</p><p>Han gjorde en konstpaus.</p><p>�Att diskutera en ung m�nniskas mentala tillst�nd �r en motbjudande uppgift. S� mycket �r integritetskr�nkande, och hennes sinnestillst�nd blir f�rem�l f�r tolkningar. I det h�r fallet har vi dock Lisbeth Salanders egen f�rvirrade v�rldsbild att ta st�llning till. Den framtr�der med all tydlighet i denna s� kallade sj�lvbiografi. Ingenstans framst�r hennes brist p� verklighetsf�rankring s� tydligt som h�r. I det h�r fallet beh�ver vi inga vittnen eller tolkningar d�r ord st�r mot ord. Vi har hennes egna ord. Vi kan sj�lva bed�ma trov�rdigheten i hennes p�st�enden.�</p><p>Hans blick f�ll p� Lisbeth Salander. Deras �gon m�ttes. Hon log pl�tsligt. Hon s�g ondskefull ut. Ekstr�m rynkade pannan.</p><p>�Har fru Giannini n�got att s�ga?� undrade domare Iversen.</p><p>�Nej�, svarade Annika Giannini. �Annat �n att �klagare Ekstr�ms slutsatser �r trams.�</p><empty-line/><p>Eftermiddagspasset inleddes med vittnesf�rh�r med Ulrika von Liebenstaahl fr�n �verf�rmyndarn�mnden, som Ekstr�m kallat f�r att f�rs�ka utr�na om det framkommit n�gra klagom�l mot advokat Bjurman. Detta f�rnekades kraftigt av von Liebenstaahl. Hon ans�g att s�dana p�st�enden var kr�nkande.</p><p>�Det finns en rigor�s kontroll av f�rvaltarskaps�renden. Advokat Bjurman har utf�rt uppdrag f�r �verf�rmyndarn�mnden i n�rmare tjugo �r innan han s� skamligt m�rdades.�</p><p>Hon betraktade Lisbeth Salander med en f�rintande blick, trots att Lisbeth inte var �talad f�r mord och att det redan klarlagts att Bjurman m�rdades av Ronald Niedermann.</p><p>�Under alla dessa �r har det aldrig f�rekommit n�gra klagom�l mot advokat Bjurman. Han var en samvetsgrann m�nniska som ofta visade djupt engagemang f�r sina klienter.�</p><p>�S� du tror inte att det �r sannolikt att han skulle ha utsatt Lisbeth Salander f�r grovt sexuellt v�ld?�</p><p>�Jag uppfattar p�st�endet som absurt. Vi har m�natliga rapporter fr�n advokat Bjurman och jag tr�ffade honom personligen vid flera tillf�llen f�r att g� igenom �rendet.�</p><p>�Advokat Giannini har framf�rt krav p� att Lisbeth Salanders f�rvaltarskap ska h�vas med omedelbar verkan.�</p><p>�Ingen blir gladare �n vi p� �verf�rmyndarn�mnden om ett f�rvaltarskap kan upph�vas. Dessv�rre har vi ett ansvar som inneb�r att vi m�ste f�lja g�llande regler. Fr�n n�mndens sida har vi st�llt kravet att Lisbeth Salander i vanlig ordning ska friskf�rklaras av psykiatrisk expertis innan det kan bli tal om f�r�ndringar i f�rvaltarskapet.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Det inneb�r att hon m�ste underkasta sig psykiatriska unders�kningar. Vilket hon som bekant v�grar g�ra.�</p><p>F�rh�ret med Ulrika von Liebenstaahl p�gick i drygt fyrtio minuter medan Bjurmans m�nadsrapporter granskades.</p><p>Annika Giannini st�llde en enda fr�ga precis innan f�rh�ret skulle avslutas.</p><p>�Befann du dig i advokat Bjurmans sovrum natten mellan den 7 och 8 mars 2003?�</p><p>�Naturligtvis inte.�</p><p>�S� du har med andra ord inte den blekaste aning om huruvida min klients uppgifter �r sanna eller falska?�</p><p>�Anklagelsen mot advokat Bjurman �r bef�ngd.�</p><p>�Det �r din �sikt. Kan du ge honom alibi eller p� annat s�tt dokumentera att han inte f�rgripit sig p� min klient?�</p><p>�Det �r naturligtvis om�jligt. Men sannolikheten ��</p><p>�Tack. Det var allt�, sa Annika Giannini.</p><p>Mikael Blomkvist tr�ffade sin syster p� Milton Securitys kontor vid Slussen vid sjutiden p� kv�llen f�r att summera dagen.</p><p>�Det var ungef�r som v�ntat�, sa Annika. �Ekstr�m har k�pt Salanders sj�lvbiografi.�</p><p>�Bra. Hur sk�ter hon sig?�</p><p>Annika skrattade pl�tsligt.</p><p>�Hon sk�ter sig utm�rkt och framst�r som en komplett psykopat. Hon upptr�der bara naturligt.�</p><p>�Hmm.�</p><p>�I dag har det huvudsakligen handlat om Stallarholmen. I morgon blir det Gosseberga, f�rh�r med folk fr�n tekniska roteln och liknande. Ekstr�m kommer att f�rs�ka bevisa att Salander �kte dit f�r att m�rda sin far.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Men vi kan f� ett tekniskt problem. P� eftermiddagen hade Ekstr�m kallat en Ulrika von Liebenstaahl fr�n �verf�rmyndarn�mnden. Hon b�rjade jiddra om att jag inte hade r�tt att representera Lisbeth.�</p><p>�Hur s�?�</p><p>�Hon menar att Lisbeth st�r under f�rvaltarskap och att hon inte har r�tt att sj�lv v�lja en advokat.�</p><p>�Jaha?�</p><p>�Allts� kan jag rent tekniskt sett inte vara hennes advokat om inte �verf�rmyndarn�mnden har godk�nt det.�</p><p>�Och?�</p><p>�Domare Iversen ska ha tagit st�llning till detta i morgon bitti. Jag pratade med honom som hastigast efter f�rhandlingarnas slut i dag. Men jag tror att han kommer att besluta att jag ska forts�tta att representera henne. Mitt argument var att �verf�rmyndarn�mnden har haft tre m�nader p� sig att protestera och att det �r lite �vermaga att komma med ett s�dant bud d� r�tteg�ngen redan startat.�</p><p>�P� fredag ska Teleborian vittna. Du m�ste vara den som f�rh�r honom.�</p><empty-line/><p>Efter att under torsdagen ha studerat kartbilder och fotografier och lyssnat p� m�ngordiga tekniska slutsatser om vad som hade utspelats i Gosseberga, hade �klagare Ekstr�m slagit fast att all bevisning tydde p� att Lisbeth Salander hade upps�kt sin far i syfte att d�da honom. Den starkaste l�nken i beviskedjan var att hon hade medf�rt ett skjutvapen, en polsk P-83 Wanad, till Gosseberga.</p><p>Det faktum att Alexander Zalachenko (enligt Lisbeth Salanders ber�ttelse) eller m�jligen polism�rdaren Ronald Niedermann (enligt det vittnesm�l som Zalachenko l�mnat innan han m�rdades p� Sahlgrenska sjukhuset) i sin tur f�rs�kt d�da Lisbeth Salander och att hon begravts i en grop i skogen mildrade p� inget s�tt det faktum att hon hade sp�rat sin far till Gosseberga i akt och mening att d�da honom. Hon hade dessutom s� n�r lyckats i det upps�tet d� hon hade dr�mt en yxa i hans ansikte. Ekstr�m kr�vde att Lisbeth Salander skulle d�mas till f�rs�k till mord alternativt f�rberedelse till mord, samt, i vilket fall, grov misshandel.</p><p>Lisbeth Salanders egen ber�ttelse var att hon hade �kt till Gosseberga f�r att konfrontera sin far och f�rm� honom att erk�nna morden p� Dag Svensson och Mia Bergman. Denna uppgift var av dramatisk betydelse i upps�tsfr�gan.</p><p>D� Ekstr�m hade avslutat f�rh�ret med vittnet Melker Hansson fr�n G�teborgspolisens tekniska rotel hade advokat Annika Giannini st�llt n�gra korta fr�gor.</p><p>�Herr Hansson, finns det n�got som helst i hela din utredning och i all den tekniska dokumentation som du sammanst�llt, som p� n�got s�tt skulle kunna fastsl� att Lisbeth Salander ljuger om sitt upps�t med bes�ket i Gosseberga? Kan du bevisa att hon �kte dit i syfte att m�rda sin far?�</p><p>Melker Hansson funderade en stund.</p><p>�Nej�, svarade han slutligen.</p><p>�Du kan allts� inte s�ga n�got om hennes upps�t?�</p><p>�Nej.�</p><p>��klagare Ekstr�ms slutsats, om �n v�ltalig och m�ngordig, �r f�ljaktligen en spekulation?�</p><p>�Jag antar det.�</p><p>�Finns det n�got i den tekniska bevisningen som mots�ger Lisbeth Salanders uppgift att hon tog med sig det polska vapnet, en P-83 Wanad, av en slump helt enkelt d�rf�r att den fanns i hennes v�ska och hon inte visste vad hon skulle g�ra av vapnet sedan hon dagen innan tagit det fr�n Sonny Nieminen i Stallarholmen?�</p><p>�Nej.�</p><p>�Tack�, sa Annika Giannini och satte sig. Det var hennes enda yttrande under den timme som Hansson hade vittnat.</p><empty-line/><p>Birger Wadensj�� l�mnade Sektionens fastighet p� Artillerigatan vid sextiden p� torsdagskv�llen med en k�nsla av att vara kringg�rdad av hotfulla orosmoln och en n�ra f�rest�ende underg�ng. Han hade sedan flera veckor insett att hans titel som direkt�r, allts� chef f�r Sektionen f�r s�rskild analys, bara var en meningsl�s formel. Hans �sikter, protester och v�djanden spelade ingen roll. Fredrik Clinton hade �vertagit allt beslutsfattande. Om Sektionen varit en �ppen och offentlig institution skulle detta inte ha spelat n�gon roll � han skulle bara ha v�nt sig till n�rmaste �verordnad och framf�rt sina protester.</p><p>Som l�get nu var existerade ingen att klaga hos. Han var ensam och utl�mnad p� n�d och on�d till en m�nniska som han uppfattade som sinnessjuk. Och det v�rsta var att Clintons auktoritet var absolut. Snorvalpar som Jonas Sandberg och trotj�nare som Georg Nystr�m � alla tycktes p� en g�ng r�tta in sig i ledet och lyda den d�dssjuke galningens minsta vink.</p><p>Han medgav att Clinton var en l�gm�ld auktoritet som inte arbetade f�r egen vinning. Han kunde till och med erk�nna att Clinton arbetade med Sektionens b�sta f�r �gonen, �tminstone det han uppfattade som Sektionens b�sta. Det var som om hela organisationen befann sig i fritt fall, i ett tillst�nd av kollektiv suggestion d�r garvade medarbetare v�grade inse att varje r�relse de gjorde, varje beslut som fattades och genomdrevs bara ledde dem n�rmare avgrunden.</p><p>Wadensj�� k�nde ett tryck �ver br�stet d� han promenerade in p� Linn�gatan d�r han hade hittat parkeringsplats denna dag. Han st�ngde av billarmet, fiskade upp nycklarna och var precis p� v�g att �ppna bild�rren d� han h�rde r�relse bakom sig och v�nde sig om. Han kisade i motljuset. Det dr�jde n�gra sekunder innan han k�nde igen den reslige mannen p� trottoaren.</p><p>�God kv�ll, herr Wadensj���, sa Torsten Edklinth, chef f�r f�rfattningsskyddet. �Jag har inte varit ute p� f�ltet p� tio �r, men i dag k�nde jag att det skulle passa med min n�rvaro.�</p><p>Wadensj�� tittade f�rvirrat p� de tv� civilkl�dda poliser som flankerade Edklinth. Det var Jan Bublanski och Marcus Erlander.</p><p>Pl�tsligt ins�g han vad som skulle h�nda.</p><p>�Jag har den trista plikten att meddela att Riks�klagaren har beslutat att du ska h�ktas f�r en s� l�ng rad brott att det s�kerligen kommer att ta veckor att sammanst�lla en korrekt brottskatalog.�</p><p>�Vad �r det h�r?� sa Wadensj�� uppr�rt.</p><p>�Det h�r �r det �gonblick d� du blir gripen p� sannolika sk�l misst�nkt f�r delaktighet i mord. Du �r ocks� misst�nkt f�r utpressning, mutbrott, olaga avlyssning, flera fall av grov urkundsf�rfalskning och grov f�rskingring, delaktighet i inbrott, myndighetsmissbruk, spioneri och en hel del annat sm�tt och gott. Nu ska vi tv� �ka in till Kungsholmen och ha ett riktigt allvarligt samtal i lugn och ro i kv�ll.�</p><p>�Jag har inte beg�tt n�got mord�, sa Wadensj�� andl�st.</p><p>�Det f�r utredningen avg�ra.�</p><p>�Det var Clinton. Det var hela tiden Clinton�, sa Wadensj��.</p><p>Torsten Edklinth nickade bel�tet.</p><empty-line/><p>Varje polis �r v�l f�rtrogen med det faktum att det finns tv� klassiska s�tt att bedriva f�rh�r av en misst�nkt. Den elake polisen och den sn�lle polisen. Den elake polisen hotar, sv�r, sl�r n�ven i bordet och upptr�der allm�nt burdust i syfte att skr�mma en gripen till underkastelse och erk�nnande. Den sn�lle polisen, g�rna en lite gr�h�rig farbror, bjuder p� cigaretter och kaffe och nickar sympatiskt och anv�nder en resonabel ton.</p><p>Flertalet poliser � men inte alla � vet ocks� att den sn�lle polisens f�rh�rsteknik �r den �verl�gset b�sta rent resultatm�ssigt. Den h�rdf�re veterantjuven blir inte det minsta imponerad av den elake polisen. Och den os�kre amat�r som eventuellt skr�ms att erk�nna av en elak polis skulle med st�rsta sannolikhet i vilket fall ha erk�nt alldeles oavsett f�rh�rsteknik.</p><p>Mikael Blomkvist lyssnade till f�rh�ret med Birger Wadensj�� fr�n ett angr�nsande rum. Hans n�rvaro hade varit f�rem�l f�r en del interna dispyter innan Edklinth beslutat att han f�rmodligen kunde ha nytta av Mikaels iakttagelser.</p><p>Mikael konstaterade att Torsten Edklinth anv�nde en tredje variant av polisf�rh�r, den ointresserade polisen, som i just detta fall tycktes fungera �nnu b�ttre. Edklinth kom in i f�rh�rsrummet, serverade kaffe i porslinsmuggar, kopplade p� bandspelaren och lutade sig bak�t i stolen.</p><p>�Det �r s� h�r att vi redan har all t�nkbar teknisk bevisning mot dig. Vi har �verhuvudtaget inte intresse av att ta del av din historia annat �n som en ren bekr�ftelse av s�dant vi redan vet. Och den fr�ga vi m�jligen vill ha svar p� �r: Varf�r? Hur kunde ni vara s� d�raktiga att ni fattade beslutet att b�rja likvidera m�nniskor i Sverige precis som om vi hade befunnit oss i Chile under Pinochetdiktaturen? Bandspelaren rullar. Om du vill s�ga n�got s� �r tillf�llet nu. Om du inte vill prata s� st�nger jag av bandspelaren och sedan plockar vi av dig slips och skosn�ren och inkvarterar dig uppe i h�ktet i v�ntan p� advokat, r�tteg�ng och dom.�</p><p>Edklinth tog d�refter en klunk kaffe och satt fullst�ndigt tyst. N�r inget hade sagts p� tv� minuter str�ckte han fram handen och st�ngde av bandspelaren. Han reste sig.</p><p>�Jag ska se till att du blir h�mtad om ett par minuter. God kv�ll.�</p><p>�Jag har inte m�rdat n�gon�, sa Wadensj�� d� Edklinth redan hade �ppnat d�rren. Edklinth hejdade sig p� tr�skeln.</p><p>�Jag �r inte intresserad av att f�ra n�got allm�nt resonemang med dig. Om du vill f�rklara dig s� s�tter jag mig och kopplar p� bandspelaren. Hela Myndighetssverige � inte minst statsministern � v�ntar ivrigt p� att f� h�ra vad du har att s�ga. Om du ber�ttar s� kan jag �ka �ver till statsministern redan i kv�ll och ge din version av h�ndelsef�rloppen. Om du inte ber�ttar s� kommer du i alla fall att bli �talad och d�md.�</p><p>�S�tt dig�, sa Wadensj��.</p><p>Det undgick ingen att han redan hade resignerat. Mikael andades ut. Han hade s�llskap av Monica Figuerola, �klagare Ragnhild Gustavsson, den anonyme S�pomedarbetaren Stefan samt ytterligare tv� helt anonyma personer. Mikael misst�nkte att �tminstone en av dessa anonyma personer representerade justitieministern.</p><p>�Jag hade inget med morden att g�ra�, sa Wadensj�� d� Edklinth startat bandspelaren igen.</p><p>�Morden�, sa Mikael Blomkvist till Monica Figuerola.</p><p>�Ssssch�, svarade hon.</p><p>�Det var Clinton och Gullberg. Jag hade ingen aning om vad de t�nkte g�ra. Jag sv�r. Jag var fullst�ndigt chockerad d� jag fick h�ra att Gullberg skjutit Zalachenko. Jag kunde inte tro att det var sant � jag kunde inte tro det. Och n�r jag fick h�ra om Bj�rck var det som om jag skulle f� en hj�rtattack.�</p><p>�Ber�tta om mordet p� Bj�rck�, sa Edklinth utan att �ndra tonl�ge. �Hur gick det till?�</p><p>�Clinton anlitade n�gon. Jag vet inte ens hur det gick till men det var tv� jugoslaver. Serber om jag inte misstar mig. Det var Georg Nystr�m som gav uppdraget och betalade dem. N�r jag v�l fick veta f�rstod jag att det skulle sluta med katastrof.�</p><p>�Ska vi ta det h�r fr�n b�rjan�, sa Edklinth. �N�r b�rjade du arbeta f�r Sektionen?�</p><p>N�r Wadensj�� b�rjade ber�tta s� gick han inte att hejda. F�rh�ret p�gick i n�stan fem timmar.</p></section><section><title><p>KAPITEL 26: FREDAG 15 JULI</p></title><p>Doktor Peter Teleborian upptr�dde f�rtroendeingivande i vittnesb�set i tingsr�tten p� fredagsf�rmiddagen. Han h�rdes av �klagare Ekstr�m i drygt nittio minuter och svarade med lugn auktoritet p� alla fr�gor. Han hade ett stundom bekymrat och stundom roat ansiktsuttryck.</p><p>�F�r att summera ��, sa Ekstr�m och bl�ddrade i sitt manuskript. �Det �r din bed�mning som m�ng�rig psykiatriker att Lisbeth Salander lider av paranoid schizofreni?�</p><p>�Jag har hela tiden sagt att det �r ytterst sv�rt att g�ra en exakt bed�mning av hennes tillst�nd. Patienten �r som bekant n�rmast autistisk i sin relation till l�kare och auktoriteter. Min bed�mning �r att hon lider av en sv�r psykisk sjukdom, men i nul�get kan jag inte ge en exakt diagnos. Jag kan heller inte avg�ra i vilket stadium av psykos hon befinner sig utan betydligt mer omfattande studier.�</p><p>�Du anser i vilket fall inte att hon �r psykiskt frisk.�</p><p>�Hela hennes historia �r ju ett mycket talande bel�gg f�r att s� inte �r fallet.�</p><p>�Du har f�tt ta del av den s� kallade <emphasis>sj�lvbiografi</emphasis> som Lisbeth Salander har f�rfattat och som hon har l�mnat till tingsr�tten som f�rklaring. Hur vill du kommentera den?�</p><p>Peter Teleborian slog ut med h�nderna och ryckte p� axlarna.</p><p>�Men hur bed�mer du trov�rdigheten i ber�ttelsen?�</p><p>�Det finns ingen trov�rdighet. Det finns en rad p�st�enden om olika personer, den ena historien mer fantastisk �n den andra. P� det hela taget styrker hennes skriftliga f�rklaring misstankarna att hon lider av paranoid schizofreni.�</p><p>�Kan du n�mna n�got exempel?�</p><p>�Det mest uppenbara �r ju skildringen av den s� kallade v�ldt�kten som hon h�vdar att hennes f�rvaltare Bjurman gjort sig skyldig till.�</p><p>�Kan du utveckla detta?�</p><p>�Hela skildringen �r utomordentligt detaljerad. Den �r ett klassiskt exempel p� den sortens groteska fantasier som barn kan uppvisa. Det finns gott om liknande fall fr�n k�nda incestm�l d�r barnet l�mnat skildringar som faller p� sin egen orimlighet och d�r det helt saknas teknisk bevisning. Det �r allts� erotiska fantasier som �ven barn i mycket l�g �lder kan �gna sig �t � Ungef�r som om de tittade p� en skr�ckfilm p� TV.�</p><p>�Nu �r ju Lisbeth Salander inte ett barn utan en vuxen kvinna�, sa Ekstr�m.</p><p>�Ja, och det �terst�r v�l att avg�ra p� exakt vilken mental niv� hon befinner sig. Men i sak har du r�tt. Hon �r vuxen och f�rmodligen tror hon p� den skildring hon l�mnat.�</p><p>�Du menar att det �r l�gn.�</p><p>�Nej, om hon tror p� det hon s�ger s� �r det inte l�gn. Det �r en historia som visar att hon inte kan s�rskilja fantasi fr�n verklighet.�</p><p>�Hon har allts� inte blivit v�ldtagen av advokat Bjurman?�</p><p>�Nej. Den sannolikheten m�ste betraktas som obefintlig. Hon beh�ver kvalificerad v�rd.�</p><p>�Du f�rekommer sj�lv i Lisbeth Salanders ber�ttelse ��</p><p>�Ja, det �r ju lite pikant. Men det �r �terigen den fantasi som hon ger uttryck f�r. Om vi ska tro den arma flickan s� �r jag n�rmast en pedofil ��</p><p>Han log och fortsatte:</p><p>�Men det h�r �r uttryck f�r exakt vad jag har talat om hela tiden. I Salanders biografi f�r vi veta att hon misshandlades genom att h�llas i sp�nnb�lte st�rre delen av tiden p� S:t Stefans och att jag kom till hennes rum p� n�tterna. Det h�r �r n�stan ett klassiskt fall av hennes of�rm�ga att tolka verkligheten, eller r�ttare sagt, det �r s� hon <emphasis>tolkar</emphasis> verkligheten.�</p><p>�Tack. Jag l�mnar till f�rsvaret om fr�ken Giannini har n�gra fr�gor.�</p><p>Eftersom Annika Giannini knappt haft n�gra fr�gor eller inv�ndningar under de tv� f�rsta r�tteg�ngsdagarna f�rv�ntade sig alla att hon �ter skulle st�lla n�gra pliktskyldiga fr�gor och d�refter avbryta f�rh�ret. <emphasis>Det �r ju en pinsamt usel insats fr�n f�rsvaret</emphasis>, t�nkte Ekstr�m.</p><p>�Jo. Det har jag�, sa Annika Giannini. �Jag har faktiskt ett antal fr�gor och det kommer m�jligen att dra ut p� tiden en smula. Klockan �r halv tolv. Jag f�resl�r att vi bryter f�r lunch och att jag f�r genomf�ra mitt vittnesf�rh�r oavbrutet efter lunch.�</p><p>Domare Iversen beslutade att r�tten skulle ta lunch.</p><empty-line/><p>Curt Svensson hade s�llskap av tv� uniformer d� han exakt klockan 12.00 lade sin v�ldiga n�ve p� kommissarie Georg Nystr�ms axel utanf�r restaurang M�ster Anders p� Hantverkargatan. Nystr�m tittade h�pet upp p� Curt Svensson som satte sin polislegitimation under Nystr�ms n�sa.</p><p>�God dag. Du �r h�ktad som misst�nkt f�r delaktighet i mord och mordf�rs�k. �talspunkter kommer att meddelas dig av Riks�klagaren vid en h�ktningsf�rhandling nu p� eftermiddagen. Jag f�resl�r att du villigt f�ljer med�, sa Curt Svensson.</p><p>Georg Nystr�m s�g ut som om han inte begrep det spr�k som Curt Svensson talade. Men han konstaterade att Curt Svensson var en person som man skulle f�lja med utan att protestera.</p><empty-line/><p>Kriminalinspekt�r Jan Bublanski hade s�llskap av Sonja Modig och sju uniformerade poliser d� medarbetaren Stefan Bladh vid f�rfattningsskyddet exakt klockan 12.00 sl�ppte in dem p� den slutna avdelning som utgjorde S�kerhetspolisens dom�ner p� Kungsholmen. De stegade genom korridorerna till dess att Stefan stannade och pekade p� ett rum. Kanslichefens sekreterare s�g fullst�ndigt perplex ut d� Bublanski h�ll upp sin polislegitimation.</p><p>�<emphasis>Var v�nlig och sitt still. Det h�r �r ett polisingripande.</emphasis>�</p><p>Han trampade fram till den inre d�rren och avbr�t kanslichef Albert Shenke mitt i ett telefonsamtal.</p><p>�Vad �r detta?� undrade Shenke.</p><p>�Jag heter kriminalinspekt�r Jan Bublanski. Du �r gripen f�r brott mot svensk grundlag. Du kommer att delges en l�ng rad enskilda �talspunkter under eftermiddagen.�</p><p>�Det h�r �r ju oerh�rt�, sa Shenke.</p><p>�Ja, visst �r det�, sa Bublanski.</p><p>Han l�t f�rsegla Shenkes tj�nsterum och placerade tv� uniformer som vakt utanf�r d�rren med en f�rmaning att inte sl�ppa n�gon �ver tr�skeln. De hade tillst�nd att anv�nda batong och till och med dra sina tj�nstevapen om n�gon med v�ld f�rs�kte tr�nga sig in.</p><p>De fortsatte processionen genom korridoren till dess att Stefan pekade p� ytterligare en d�rr och upprepade proceduren med budgetchefen Gustav Atterbom.</p><empty-line/><p>Jerker Holmberg hade S�dermalmspiketen som uppbackning d� han exakt klockan 12.00 bankade p� d�rren till ett tillf�lligt hyrt kontorsutrymme p� tredje v�ningen tv�rs �ver gatan fr�n tidskriften <emphasis>Millennium</emphasis>s redaktionslokal p� G�tgatan.</p><p>Eftersom ingen �ppnade d�rren beordrade Jerker Holmberg att S�dermalmspolisen skulle bryta upp den, men innan br�ckj�rnet hade hunnit komma till anv�ndning �ppnades en springa i d�rren.</p><p>�Polis�, sa Jerker Holmberg. �Kom ut med h�nderna v�l synliga.�</p><p>�Jag �r polis�, sa polisinspekt�r G�ran M�rtensson.</p><p>�Jag vet. Och du har licens p� en j�vla massa skjutvapen.�</p><p>�Ja men, jag �r polis p� tj�nste�rende.�</p><p>�S� fan heller�, sa Jerker Holmberg.</p><p>Han fick assistans att luta M�rtensson mot v�ggen och plocka av honom tj�nstevapnet.</p><p>�Du �r gripen f�r olaga avlyssning, grovt tj�nstefel, upprepade hemfridsbrott hos journalisten Mikael Blomkvist p� Bellmansgatan och f�rmodligen ytterligare �talspunkter. Boja honom.�</p><p>Jerker Holmberg gjorde en snabb inspektionsrunda i kontorsutrymmet och konstaterade att d�r fanns elektronik nog att starta en inspelningsstudio. Han avdelade en polis som vakt i rummet med instruktioner att sitta stilla p� en stol och inte l�mna fingeravtryck.</p><p>D� M�rtensson f�rdes ut genom porten till fastigheten h�jde Henry Cortez sin digitala Nikon och tog en serie om tjugotv� bilder. Han var f�rvisso ingen proffsfotograf och bilderna l�mnade en del i �vrigt att �nska i kvalit�. Men rullen s�ldes n�stkommande dag till en kv�llstidning f�r en rent ut sagt hutl�s summa.</p><empty-line/><p>Monica Figuerola var den enda av de poliser som deltog i dagens razzior som drabbades av en incident utanf�r planerna. Hon hade uppbackning av Norrmalmspiketen och tre kollegor fr�n RPS/S�k d� hon exakt klockan 12.00 gick in genom porten till fastigheten p� Artillerigatan och avverkade trapporna till den l�genhet p� �versta v�ningen som �gdes av f�retaget Bellona.</p><p>Operationen hade planerats med kort varsel. S� fort styrkan hade samlats utanf�r d�rren till l�genheten gav hon klartecken. Tv� stadiga uniformer fr�n Norrmalmspiketen lyfte en fyrtiokilos murbr�cka i st�l och �ppnade d�rren med tv� v�lriktade knackningar. Piketstyrkan, f�rsedd med skyddsv�star och f�rst�rkningsvapen, ockuperade l�genheten under loppet av cirka tio sekunder efter att d�rren forcerats.</p><p>Enligt den spaning som skett sedan gryningen hade fem personer som identifierats som medarbetare i Sektionen passerat in genom porten p� morgonen. Samtliga fem uppbringades inom loppet av n�gra sekunder och belades med handf�ngsel.</p><p>Monica Figuerola var if�rd skyddsv�st. Hon gick genom den l�genhet som hade varit Sektionens h�gkvarter sedan 1960-talet och sl�ngde upp d�rr efter d�rr. Hon konstaterade att hon skulle beh�va en arkeolog som hj�lpreda f�r att sortera den m�ngd papper som fyllde rummen.</p><p>�nnu bara n�gra sekunder efter att hon passerat in genom ytterd�rren �ppnade hon d�rren till ett mindre utrymme l�ngt in i l�genheten och uppt�ckte att det var ett �vernattningsrum. Hon befann sig pl�tsligt �ga mot �ga med Jonas Sandberg. Han hade utgjort ett fr�getecken vid morgonens f�rdelning av arbetsuppgifter. Under g�rdagskv�llen hade den spanare som var satt att �vervaka Sandberg tappat bort honom. Hans bil hade varit parkerad p� Kungsholmen och han hade inte varit synlig i sin bostad under natten. P� morgonen hade man inte vetat hur han skulle kunna lokaliseras och gripas.</p><p>De har nattbemanning av s�kerhetssk�l. Naturligtvis. Och Sandberg sover efter nattskiftet.</p><p>Jonas Sandberg hade bara kalsonger p� sig och tycktes yrvaken. Han str�ckte sig efter ett tj�nstevapen p� nattduksbordet. Monica Figuerola b�jde sig fram och vispade ned vapnet p� golvet, bort fr�n Sandberg.</p><p>�Jonas Sandberg, du �r anh�llen som misst�nkt f�r delaktighet i morden p� Gunnar Bj�rck och Alexander Zalachenko, samt delaktighet i mordf�rs�k p� Mikael Blomkvist och Erika Berger. S�tt p� dig byxorna.�</p><p>Jonas Sandberg riktade ett knytn�vsslag mot Monica Figuerola. Hon parerade n�rmast som en eftert�nksam reflex.</p><p>�Sk�mtar du?� sa hon. Hon grep tag i hans arm och vred om handleden s� kraftigt att Sandberg tvingades bakl�nges ned p� golvet. Hon v�ltrade �ver honom p� mage och placerade sitt kn� �ver hans ryggslut. Hon bojade honom sj�lv. Det var f�rsta g�ngen sedan hon b�rjat p� RPS/S�k som hon faktiskt hade utnyttjat handbojorna i ett tj�nste�rende.</p><p>Hon �verl�t Sandberg till en uniform och gick vidare. Slutligen �ppnade hon den sista d�rren l�ngst in i l�genheten. Enligt de ritningar som h�mtats fr�n stadsbyggnadskontoret var det ett litet krypin mot g�rden. Hon stannade p� tr�skeln och tittade p� den mest utm�rglade f�gelskr�mma hon n�gonsin sett. Att hon stod framf�r en d�dssjuk m�nniska betvivlade hon inte f�r en sekund.</p><p>�Fredrik Clinton, du �r gripen f�r delaktighet i mord, mordf�rs�k och en l�ng rad andra brott�, sa hon. �Ligg stilla i s�ngen. Vi har kallat p� en ambulanstransport f�r att forsla dig till Kungsholmen.�</p><empty-line/><p>Christer Malm hade placerat sig omedelbart utanf�r entr�n p� Artillerigatan. Till skillnad fr�n Henry Cortez kunde han hantera sin digitala Nikon. Han anv�nde ett kort teleobjektiv och bilderna var av proffsklass.</p><p>De visade hur medlemmarna i Sektionen en efter en f�rdes ut genom porten och placerades i polisbilar, och hur slutligen en ambulans h�mtade Fredrik Clinton. Hans �gon m�tte kameraobjektivet i just det �gonblick Christer kn�ppte. Han s�g orolig och f�rvirrad ut.</p><p>Bilden vann senare pris som �rets Bild.</p></section><section><title><p>KAPITEL 27: FREDAG 15 JULI</p></title><p>Domare Iversen knackade klubban i bordet klockan 12.30 och f�rklarade att tingsr�ttsf�rhandlingarna d�rmed �terupptagits. Han kunde inte undg� att notera att en tredje person pl�tsligt dykt upp vid Annika Gianninis bord. Holger Palmgren satt i rullstol.</p><p>�Hej Holger�, sa domare Iversen. �Det var inte i g�r som jag s�g dig i en r�tteg�ngssal.�</p><p>�God dag, domare Iversen. En del m�l �r ju s� komplicerade att juniorerna beh�ver lite assistans.�</p><p>�Jag trodde att du hade upph�rt att vara aktiv advokat?�</p><p>�Jag har varit sjuk. Men advokat Giannini har anlitat mig som sin bisittare i detta �rende.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>Annika Giannini harklade sig.</p><p>�Till saken h�r ocks� att Holger Palmgren i m�nga �r representerat Lisbeth Salander.�</p><p>�Jag t�nker inte orda om den saken�, sa domare Iversen.</p><p>Han nickade till Annika Giannini att b�rja. Hon reste sig. Hon hade alltid ogillat den svenska ovanan att bedriva domstolsf�rhandlingar i en informell ton sittandes runt ett intimt bord, n�stan som om tillst�llningen var en middagsbjudning. Hon k�nde sig mycket b�ttre till mods d� hon fick tala st�ende.</p><p>�Jag tror att vi kanske ska b�rja med de avslutande kommentarerna fr�n i f�rmiddags. Herr Teleborian, varf�r underk�nner ni s� konsekvent alla utsagor som kommer fr�n Lisbeth Salander?�</p><p>�D�rf�r att de �r s� uppenbart osanna�, svarade Peter Teleborian.</p><p>Han var lugn och avslappnad. Annika Giannini nickade och v�nde sig till domare Iversen.</p><p>�Herr domare, Peter Teleborian p�st�r att Lisbeth Salander ljuger och fantiserar. Nu ska f�rsvaret visa att vartenda ord som st�r i Lisbeth Salanders sj�lvbiografi �r sant. Vi kommer att visa dokumentation p� detta. Grafisk, skriftlig och genom vittnesm�l. Vi har nu kommit till den punkt i den h�r r�tteg�ngen d� �klagaren framlagt huvuddragen i sin talan. Vi har lyssnat och vet nu hur de exakta anklagelserna mot Lisbeth Salander ser ut.�</p><p>Annika Giannini var pl�tsligt torr i munnen och k�nde att hon darrade p� handen. Hon tog ett djupt andetag och drack en klunk Raml�sa. D�refter placerade hon h�nderna i ett stadigt tag p� stolsryggen s� att de inte skulle avsl�ja hennes nervositet.</p><p>�Av �klagarens framst�llan kan vi dra slutsatsen att han har gott om �sikter men f�rf�rligt ont om bevis. Han tror att Lisbeth Salander sk�t Carl-Magnus Lundin i Stallarholmen. Han p�st�r att hon �kte till Gosseberga f�r att d�da sin far. Han f�rmodar att min klient �r paranoid schizofren och p� alla s�tt och vis sinnessjuk. Och han bygger detta f�rmodande p� uppgifter fr�n en enda k�lla, n�mligen doktor Peter Teleborian.�</p><p>Hon gjorde en paus och h�mtade andan. Hon tvingade sig att tala l�ngsamt.</p><p>�Bevisl�get �r nu s�dant att �klagarens m�l vilar uteslutande p� Peter Teleborian. Om han har r�tt �r allt gott och v�l; d� torde min klient m� b�st av att f� den kvalificerade psykiska v�rd som b�de han och �klagaren efterlyser.�</p><p>Paus.</p><p>�Men om doktor Teleborian har fel kommer saken i ett helt annat l�ge. Om han dessutom medvetet ljuger s� handlar det om att min klient i detta nu �r utsatt f�r ett r�tts�vergrepp, ett �vergrepp som p�g�tt i m�nga �r.�</p><p>Hon v�nde sig till Ekstr�m.</p><p>�Det vi ska g�ra under eftermiddagen �r att visa att ditt vittne har fel och att du som �klagare har blivit lurad att k�pa dessa falska slutsatser.�</p><p>Peter Teleborian log roat. Han slog ut med h�nderna och nickade inbjudande mot Annika Giannini. Hon v�nde sig �ter till Iversen.</p><p>�Herr domare. Jag kommer att visa att Peter Teleborians s� kallade r�ttspsykiatriska utredning �r bluff fr�n b�rjan till slut. Jag kommer att visa att han medvetet ljuger om Lisbeth Salander. Jag kommer att visa att min klient utsatts f�r ett grovt r�tts�vergrepp. Och jag kommer att visa att hon �r lika klok och f�rst�ndig som n�gon annan i detta rum.�</p><p>�F�rl�t, men ��, b�rjade Ekstr�m.</p><p>�Ett �gonblick.� Hon h�jde ett finger. �Jag har l�tit dig prata ost�rt i tv� dagar. Nu �r det min tur.�</p><p>Hon v�nde sig till domare Iversen igen.</p><p>�Jag skulle inte framf�ra en s� allvarlig anklagelse inf�r en domstol om jag inte hade starka bel�gg.�</p><p>�F�r all del, forts�tt�, sa Iversen. �Men jag vill inte veta av n�gra vidlyftiga konspirationsteorier. H�ll i minne att du kan �talas f�r �rekr�nkning �ven f�r p�st�enden som g�rs inf�r r�tta.�</p><p>�Tack. Det ska jag h�lla i minnet.�</p><p>Hon v�nde sig till Teleborian. Han tycktes fortfarande road av situationen.</p><p>�F�rsvaret har vid upprepade tillf�llen bett att f� ta del av Lisbeth Salanders journal fr�n den tid d� hon i unga ton�r l�g insp�rrad hos dig p� S:t Stefans. Varf�r har vi inte f�tt den journalen?�</p><p>�D�rf�r att en tingsr�tt beslutat att den �r hemligst�mplad. Det beslutet har allts� fattats av omsorg om Lisbeth Salander, men om en h�gre r�tt upph�ver beslutet kommer jag naturligtvis att �verl�mna journalen.�</p><p>�Tack. Hur m�nga n�tter under de tv� �r som Lisbeth Salander tillbringade p� S:t Stefans l�g hon i sp�nnb�lte?�</p><p>�Det kan jag inte komma ih�g p� rak arm.�</p><p>�Hon h�vdar sj�lv att det handlar om 380 av de sammanlagt 786 dygn hon tillbringade p� S:t Stefans.�</p><p>�Jag kan inte svara p� exakt antal dagar, men det �r en fantastisk �verdrift. Var kommer siffran ifr�n?�</p><p>�Fr�n hennes sj�lvbiografi.�</p><p>�Och du menar att hon i dag skulle komma ih�g exakt varje natt i sp�nnb�lte. Det �r ju orimligt.�</p><p>��r det? Hur m�nga n�tter kommer du ih�g?�</p><p>�Lisbeth Salander var en mycket aggressiv och v�ldsben�gen patient, och hon fick onekligen l�ggas i ett stimulifritt rum vid ett antal tillf�llen. Jag kanske ska f�rklara vad syftet med ett stimulifritt rum �r ��</p><p>�Tack, men det beh�vs inte. Det �r enligt teorin ett rum d�r en patient inte ska f� n�gra sinnesintryck som kan skapa oro. Hur m�nga dygn l�g 13-�riga Lisbeth Salander b�ltad i ett s�dant rum?�</p><p>�Det handlar om � p� en h�ft kanske ett trettiotal tillf�llen under den tid hon l�g p� sjukhuset.�</p><p>�Trettio. Det �r ju en br�kdel av de 380 tillf�llen hon sj�lv h�vdar.�</p><p>�Onekligen.�</p><p>�Mindre �n tio procent av den siffra hon uppger.�</p><p>�Ja.�</p><p>�Skulle hennes journal kunna ge ett mer exakt besked?�</p><p>�Det �r m�jligt.�</p><p>�Utm�rkt�, sa Annika Giannini och plockade upp en f�rsvarlig pappersbunt ur sin portf�lj. �D� ska jag be att f� �verl�mna till r�tten en kopia p� Lisbeth Salanders journal fr�n S:t Stefans. Jag har r�knat ihop antalet anteckningar om sp�nnb�lte och finner att siffran �r 381, allts� till och med mer �n min klient h�vdar.�</p><p>Peter Teleborians �gon vidgades.</p><p>�Stopp � det d�r �r sekretessbelagd information. Var har du f�tt den ifr�n?�</p><p>�Jag har f�tt den fr�n en reporter p� tidskriften <emphasis>Millennium</emphasis>. Den �r allts� inte mer hemlig �n att den ligger p� tidningsredaktioner och skr�par. Jag kanske ska s�ga att utdrag ur journalen �ven publiceras av tidningen <emphasis>Millennium</emphasis> i dag. Jag tror allts� att �ven denna tingsr�tt b�r f� m�jlighet att titta p� den.�</p><p>�Detta �r olagligt ��</p><p>�Nej. Lisbeth Salander har gett tillst�nd att publicera utdragen. Min klient har n�mligen inget att d�lja.�</p><p>�Din klient �r omyndigf�rklarad och har inte r�tt att fatta n�got s�dant beslut p� egen hand.�</p><p>�Vi ska �terkomma till hennes omyndighetsf�rklaring. Men f�rst ska vi studera vad som skedde med henne p� S:t Stefans.�</p><p>Domare Iversen rynkade �gonbrynen och tog emot journalen som Annika Giannini l�mnade �ver.</p><p>�Jag har inte gjort n�gon kopia till �klagaren. Han fick � andra sidan dessa integritetskr�nkande dokument redan f�r en m�nad sedan.�</p><p>�Hur sa?� undrade Iversen.</p><p>��klagare Ekstr�m fick en kopia av den h�r hemligst�mplade journalen av Teleborian vid ett m�te p� hans tj�nsterum klockan 17.00 l�rdag den 4 juni i �r.�</p><p>��r det riktigt?� undrade Iversen.</p><p>�klagare Richard Ekstr�ms f�rsta impuls var att f�rneka. Sedan ins�g han att Annika Giannini kanske hade dokumentation.</p><p>�Jag beg�rde att under tystnadsplikt f� l�sa delar av journalen�, erk�nde Ekstr�m. �Jag var tvungen att f�rvissa mig om att Salander hade den historia hon uppges ha.�</p><p>�Tack�, sa Annika Giannini. �Det betyder att vi har f�tt en bekr�ftelse p� att doktor Teleborian inte bara far med osanning utan �ven beg�tt ett lagbrott genom att l�mna ut en journal som han sj�lv h�vdar �r sekretessbelagd.�</p><p>�Vi noterar detta�, sa Iversen.</p><empty-line/><p>Domare Iversen var pl�tsligt mycket vaken. Annika Giannini hade just p� ett mycket ovanligt s�tt genomf�rt ett h�rt angrepp p� ett vittne och redan smulat s�nder en viktig del i hans vittnesm�l. <emphasis>Och hon p�st�r att hon kan dokumentera allt hon s�ger.</emphasis> Iversen r�ttade till sina glas�gon.</p><p>�Doktor Teleborian, utifr�n denna journal som du sj�lv har f�rfattat, kan du nu tala om f�r mig hur m�nga dygn Lisbeth Salander l�g i sp�nnb�lte?�</p><p>�Jag har inget minne av att det skulle ha varit s� h�r omfattande, men om det �r vad journalen anger s� m�ste jag tro p� den.�</p><p>�381 dygn. �r inte det exceptionellt mycket?�</p><p>�Det �r ovanligt mycket, ja.�</p><p>�Hur skulle du uppfatta det om du var 13 �r och n�gon band fast dig i en l�dersele i en s�ng med st�lramar i mer �n ett �r? Som tortyr?�</p><p>�Du m�ste f�rst� att patienten var farlig f�r sig sj�lv och f�r andra ��</p><p>�Okej. Farlig f�r sig sj�lv � har Lisbeth Salander n�gonsin skadat sig sj�lv?�</p><p>�Det fanns s�dana farh�gor ��</p><p>�Jag upprepar fr�gan: Har Lisbeth Salander n�gonsin skadat sig sj�lv? Ja eller nej?�</p><p>�Som psykiatriker m�ste vi l�ra oss att tolka helhetsbilden. Vad g�ller Lisbeth Salander kan du till exempel se p� hennes kropp en m�ngd tatueringar och piercningar, vilket ocks� �r ett sj�lvdestruktivt beteende och s�tt att skada sin kropp. Det kan vi tolka som ett utslag av sj�lvhat.�</p><p>Annika Giannini v�nde sig till Lisbeth Salander.</p><p>��r dina tatueringar ett utslag av sj�lvhat?� undrade hon.</p><p>�Nej�, sa Lisbeth Salander.</p><p>Annika Giannini v�nde sig till Teleborian igen.</p><p>�S� du menar att jag som b�r �rh�ngen och faktiskt ocks� har en tatuering p� ett h�gst privat st�lle �r farlig f�r mig sj�lv?�</p><p>Holger Palmgren fnissade till, men omvandlade fnisset till en harkling.</p><p>�Nej, inte s� � tatueringar kan ocks� vara en del av en social ritual.�</p><p>�Du menar allts� att Lisbeth Salander inte omfattas av denna sociala ritual?�</p><p>�Du kan sj�lv se att hennes tatueringar �r groteska och t�cker v�sentliga delar av hennes kropp. Det �r ingen normal sk�nhetsfetischism eller kroppsdekoration.�</p><p>�Hur m�nga procent?�</p><p>�F�rl�t?�</p><p>�Vid hur m�nga procent tatuerad kroppsyta upph�r det att vara en sk�nhetsfetischism och �verg�r i att vara en sinnessjukdom?�</p><p>�Du f�rvr�nger mina ord.�</p><p>�G�r jag? Hur kommer det sig att det enligt din mening �r en del av en helt acceptabel social ritual d� det g�ller mig eller andra ungdomar, men att det l�ggs min klient till last d� det g�ller att bed�ma hennes psykiska tillst�nd?�</p><p>�Som psykiatriker m�ste jag som sagt titta p� helhetsbilden. Tatueringarna �r bara en mark�r, en av m�nga mark�rer som jag m�ste ta h�nsyn till d� jag bed�mer hennes tillst�nd.�</p><p>Annika Giannini tystnade n�gra sekunder och fixerade Peter Teleborian med blicken. Hon talade l�ngsamt.</p><p>�Men doktor Teleborian, du b�rjade b�lta min klient d� hon var 12 �r och skulle fylla 13. P� den tiden hade hon inte en enda tatuering, eller hur?�</p><p>Peter Teleborian tvekade n�gra sekunder. Annika tog ordet igen.</p><p>�Jag antar att du inte b�ltade henne d�rf�r att du f�rutsp�dde att hon �mnade b�rja tatuera sig n�gon g�ng i framtiden.�</p><p>�Nej, naturligtvis inte. Hennes tatueringar hade inte med hennes tillst�nd 1991 att g�ra.�</p><p>�D�rmed �r vi tillbaka vid min ursprungliga fr�ga. Har Lisbeth Salander n�gonsin skadat sig sj�lv p� ett s�tt som kan motivera att du h�ll henne bunden i en s�ng i ett �rs tid? Har hon till exempel skurit sig sj�lv med kniv eller rakblad eller n�got liknande?�</p><p>Peter Teleborian s�g os�ker ut en sekund.</p><p>�Nej, men vi hade anledning att tro att hon var farlig f�r sig sj�lv.�</p><p>�Anledning att tro. S� du menar att du band henne d�rf�r att du gissade n�gonting ��</p><p>�Vi g�r bed�mningar.�</p><p>�Jag har nu st�llt samma fr�ga i ungef�r fem minuter. Du h�vdar att min klients sj�lvdestruktiva beteende var en orsak till att hon b�ltades av dig i sammanlagt mer �n ett �rs tid av de tv� �r hon befann sig i din omv�rdnad. Kan du vara v�nlig och �ntligen ge mig n�gra exempel p� det sj�lvdestruktiva beteende hon hade vid 12 �rs �lder.�</p><p>�Flickan var till exempel extremt undern�rd. Detta berodde bland annat p� att hon matv�grade. Vi misst�nkte anorexi. Vi var tvungna att tv�ngsmata henne vid flera tillf�llen.�</p><p>�Vad berodde det p�?�</p><p>�Det berodde naturligtvis p� att hon v�grade �ta.�</p><p>Annika Giannini v�nde sig till sin klient.</p><p>�Lisbeth, �r det riktigt att du matv�grade p� S:t Stefans?�</p><p>�Ja.�</p><p>�Varf�r det?�</p><p>�D�rf�r att den d�r f�hunden blandade psykofarmaka i min mat.�</p><p>�Jaha. Doktor Teleborian ville allts� ge dig medicin. Varf�r ville du inte �ta den?�</p><p>�Jag tyckte inte om medicinen jag fick. Den gjorde mig sl�. Jag kunde inte t�nka och jag var bortdomnad stora delar av den tid jag var vaken. Det var obehagligt. Och f�hunden v�grade tala om f�r mig vad psykofarmakan inneh�ll.�</p><p>�Allts� v�grade du �ta medicin?�</p><p>�Ja. D� b�rjade han ist�llet placera skiten i min mat. Allts� slutade jag �ta. Varje g�ng n�got hade placerats i min mat matv�grade jag i fem dagar.�</p><p>�S� du gick allts� hungrig?�</p><p>�Inte alltid. Flera av v�rdarna smusslade till mig sm�rg�sar vid olika tillf�llen. S�rskilt en v�rdare gav mig mat sent p� n�tterna. Det skedde vid flera tillf�llen.�</p><p>�S� du menar att v�rdpersonalen p� S:t Stefans upplevde att du var hungrig och gav dig mat f�r att du inte skulle beh�va sv�lta?�</p><p>�Det var under den period jag krigade med f�hunden om psykofarmaka.�</p><p>�S� det fanns ett helt rationellt sk�l till att du matv�grade?�</p><p>�Ja.�</p><p>�Det berodde allts� inte p� att du inte ville ha mat?�</p><p>�Nej. Jag var ofta hungrig.�</p><p>��r det riktigt att p�st� att det uppstod en konflikt mellan dig och doktor Teleborian?�</p><p>�Det kan man s�ga.�</p><p>�Du hamnade p� S:t Stefans d�rf�r att du hade kastat bensin p� din far och t�nt eld.�</p><p>�Ja.�</p><p>�Varf�r gjorde du det?�</p><p>�D�rf�r att han misshandlade min mor.�</p><p>�F�rklarade du n�gonsin detta f�r n�gon?�</p><p>�Jo.�</p><p>�Vilka d�?�</p><p>�Jag ber�ttade f�r de poliser som f�rh�rde mig, socialn�mnden, barnav�rdsn�mnden, l�kare, en pr�st och f�r f�hunden.�</p><p>�Med f�hunden avser du �?�</p><p>�Han d�r.�</p><p>Hon pekade p� doktor Peter Teleborian.</p><p>�Varf�r kallar du honom f�hund?�</p><p>�D� jag f�rst kom till S:t Stefans f�rs�kte jag f�rklara vad som hade h�nt f�r honom.�</p><p>�Och vad sa doktor Teleborian?�</p><p>�Han ville inte lyssna p� mig. Han p�stod att jag fantiserade. Och som bestraffning skulle jag b�ltas till dess att jag slutade fantisera. Och sedan f�rs�kte han trycka i mig psykofarmaka.�</p><p>�Det h�r �r trams�, sa Peter Teleborian.</p><p>��r det d�rf�r du inte pratar med honom?�</p><p>�Jag har inte sagt ett ord till honom sedan natten d� jag fyllde 13 �r. D� l�g jag ocks� b�ltad. Det var min f�delsedagspresent till mig sj�lv.�</p><p>Annika Giannini v�nde sig till Teleborian igen.</p><p>�Doktor Teleborian, det l�ter som att orsaken till att min klient matv�grade var att hon inte accepterade att du gav henne psykofarmaka.�</p><p>�Det �r m�jligt att det �r s� hon uppfattar det.�</p><p>�Och hur uppfattar du det?�</p><p>�Jag hade en patient som var exceptionellt besv�rlig. Jag h�vdar att hennes beteende visade att hon var farlig f�r sig sj�lv, men det �r m�jligen en tolkningsfr�ga. D�remot var hon v�ldsam och hade ett psykotiskt beteende. Det r�der ingen tvekan om att hon var farlig f�r andra. Hon kom faktiskt till S:t Stefans sedan hon f�rs�kt m�rda sin far.�</p><p>�Vi kommer till det. Du var ansvarig f�r hennes v�rd i tv� �r. Under 381 av dessa dygn h�ll du henne bunden i sp�nnb�lte. Kan det ha varit s� att du anv�nde b�ltningen som bestraffningsmetod d� min klient inte gjorde som du sa?�</p><p>�Det �r rent nonsens.�</p><p>��r det? Jag noterar att enligt din patientjournal skedde den absoluta merparten av b�ltningarna under det f�rsta �ret � 320 av 381 tillf�llen. Varf�r upph�rde b�ltningarna?�</p><p>�Patienten utvecklades och blev mer harmonisk.�</p><p>��r det inte s� att dina �tg�rder bed�mdes som on�digt brutala av annan v�rdpersonal?�</p><p>�Hur menar du?�</p><p>��r det inte s� att personalen framf�rde klagom�l mot bland annat tv�ngsmatningen av Lisbeth Salander?�</p><p>�Det finns naturligtvis alltid olika bed�mningar man kan g�ra. Det �r inget ovanligt. Men det blev en belastning att tv�ngsmata henne d�rf�r att hon gjorde s� v�ldsamt motst�nd ��</p><p>�D�rf�r att hon v�grade �ta psykofarmaka som gjorde henne sl� och passiv. Hon hade inga problem att �ta d� hon inte blev drogad. Skulle det inte ha varit en mer rimlig behandlingsmetod att avvakta med tv�ngs�tg�rder?�</p><p>�Med f�rlov sagt, fru Giannini. Jag �r faktiskt l�kare. Jag misst�nker att min medicinska kompetens �r aningen st�rre �n din. Det �r min uppgift att bed�ma vilka medicinska �tg�rder som ska s�ttas in.�</p><p>�Det �r riktigt att jag inte �r l�kare, doktor Teleborian. D�remot �r jag faktiskt inte helt utan kompetens. Vid sidan av min titel som advokat �r jag n�mligen utbildad psykolog vid Stockholms universitet. Det �r n�dv�ndig kunskap i mitt yrke.�</p><p>Det blev kn�pptyst i tingsr�ttssalen. B�de Ekstr�m och Teleborian stirrade med f�rv�ning p� Annika Giannini. Hon fortsatte ob�nh�rligt.</p><p>��r det inte korrekt att dina metoder att behandla min klient efterhand ledde till kraftiga mots�ttningar mellan dig och din chef, d�varande �verl�karen Johannes Caldin?�</p><p>�Nej � det �r inte korrekt.�</p><p>�Johannes Caldin �r sedan flera �r avliden och kan inte vittna h�r i dag. Men vi har i tingsr�tten i dag en person som vid flera tillf�llen tr�ffade �verl�kare Caldin. N�mligen min bisittare Holger Palmgren.�</p><p>Hon v�nde sig till honom.</p><p>�Kan du ber�tta hur det kom sig?�</p><p>Holger Palmgren harklade sig. Han led fortfarande av sviterna efter sin hj�rnbl�dning och var tvungen att koncentrera sig f�r att formulera ord utan att b�rja sluddra.</p><p>�Jag uts�gs till god man f�r Lisbeth d� hennes mor blev s� sv�rt misshandlad av hennes far att hon blev handikappad och inte l�ngre kunde sk�ta om dottern. Hon fick best�ende hj�rnskador och upprepade hj�rnbl�dningar.�</p><p>�Du talar allts� om Alexander Zalachenko?�</p><p>�klagare Ekstr�m lutade sig uppm�rksamt fram�t.</p><p>�Det �r riktigt�, sa Palmgren.</p><p>Ekstr�m harklade sig.</p><p>�Jag ber att f� notera att vi nu �r inne p� ett �mne d�r det r�der en h�g sekretess.�</p><p>�Det kan v�l knappast vara n�gon hemlighet att Alexander Zalachenko under en l�ng rad av �r misshandlade Lisbeth Salanders mor�, sa Annika Giannini.</p><p>Peter Teleborian lyfte handen.</p><p>�Saken �r nog inte helt s� sj�lvklar som fru Giannini framst�ller det.�</p><p>�Hur menar du?�</p><p>�Det �r utan tvivel s� att Lisbeth Salander bevittnade en familjetragedi, att det var n�got som utl�ste en sv�r misshandel 1991. Men det finns faktiskt ingen dokumentation som styrker att detta skulle ha varit en situation som p�g�tt i m�nga �r, som fru Giannini h�vdar. Det kan ha varit ett enstaka tillf�lle eller ett gr�l som gick helt �ver styr. Om sanningen ska fram finns det inte ens dokumentation p� att det faktiskt var herr Zalachenko som misshandlade modern. Vi har uppgifter om att hon var prostituerad, och det kan finnas andra m�jliga g�rningsm�n.�</p><empty-line/><p>Annika Giannini tittade h�pet p� Peter Teleborian. Hon verkade f�r en kort stund m�ll�s. Sedan blev hennes blick fokuserad.</p><p>�Kan du utveckla det?� bad hon.</p><p>�Vad jag menar �r att vi i praktiken endast har Lisbeth Salanders p�st�enden att g� p�.�</p><p>�Och?�</p><p>�F�r det f�rsta var det tv� syskon. Lisbeths syster, Camilla Salander, har aldrig framf�rt den sortens p�st�enden. Hon f�rnekade att s�dant p�gick. Sedan �r det ju s� att om det verkligen f�rekommit misshandel i den omfattning som din klient g�r g�llande skulle det naturligtvis ha uppm�rksammats i sociala utredningar och liknande.�</p><p>�Finns det n�got f�rh�r med Camilla Salander tillg�ngligt som vi kan f� ta del av?�</p><p>�F�rh�r?�</p><p>�Har du n�gon dokumentation som visar att Camilla Salander ens blivit tillfr�gad om vad som h�nde i hemmet?�</p><p>Lisbeth Salander skruvade pl�tsligt p� sig d� hennes syster kom p� tal. Hon sneglade p� Annika Giannini.</p><p>�Jag f�ruts�tter att socialen gjorde en utredning ��</p><p>�Alldeles nyss h�vdade du att Camilla Salander aldrig framf�rt n�gra p�st�enden om att Alexander Zalachenko misshandlade deras mor, att hon tv�rtom f�rnekade det. Det var ett kategoriskt uttalande. Var har du f�tt den uppgiften fr�n?�</p><p>Peter Teleborian satt pl�tsligt tyst n�gra sekunder. Annika Giannini s�g att hans �gon f�r�ndrades d� han ins�g att han hade gjort ett misstag. Han f�rstod vad hon skulle skjuta in sig p� men det fanns inget s�tt att undvika fr�gan.</p><p>�Jag vill minnas att det framkom i polisutredningen�, sa han till sist.</p><p>�Du vill minnas � Sj�lv har jag med ljus och lykta s�kt en polisutredning om h�ndelsen p� Lundagatan d� Alexander Zalachenko blev sv�rt br�nd. Det enda som finns tillg�ngligt �r de knapph�ndiga rapporter som skrevs av poliserna p� plats.�</p><p>�Det �r m�jligt ��</p><p>�S� jag skulle vilja veta hur det kommer sig att du l�st en polisutredning som inte finns tillg�nglig f�r f�rsvaret?�</p><p>�Det kan jag inte svara p�, sa Teleborian. �Jag fick ta del av utredningen i samband med att jag 1991 gjorde en r�ttspsykiatrisk utredning om henne efter mordf�rs�ket p� hennes far.�</p><p>�Har �klagare Ekstr�m f�tt ta del av denna utredning?�</p><p>Ekstr�m skruvade p� sig och drog sig �ver haksk�gget. Han hade redan insett att han hade underskattat Annika Giannini. D�remot hade han ingen anledning att ljuga.</p><p>�Ja, jag har tagit del av den.�</p><p>�Varf�r har inte f�rsvaret f�tt tillg�ng till det materialet?�</p><p>�Jag bed�mde den inte som intressant f�r r�tteg�ngen.�</p><p>�Kan du vara v�nlig och tala om f�r mig hur du fick ta del av denna utredning. D� jag v�nt mig till polisen f�r jag bara beskedet att n�gon s�dan utredning inte existerar.�</p><p>�Utredningen gjordes av S�kerhetspolisen. Den �r hemligst�mplad.�</p><p>�S�po har allts� utrett en grov kvinnomisshandel och beslutat att hemligst�mpla utredningen?�</p><p>�Det beror p� f�r�varen � Alexander Zalachenko. Han var politisk flykting.�</p><p>�Vem gjorde utredningen?�</p><p>Tystnad.</p><p>�Jag h�r inget. Vilket namn stod det p� f�rs�ttsbladet?�</p><p>�Den gjordes av Gunnar Bj�rck p� utl�nningsroteln p� RPS/S�k.�</p><p>�Tack. �r det samme Gunnar Bj�rck som min klient p�st�r har samarbetat med Peter Teleborian f�r att fejka den r�ttspsykiatriska utredningen om henne 1991?�</p><p>�Jag antar det.�</p><p>Annika Giannini v�nde uppm�rksamheten till Peter Teleborian igen.</p><p>�1991 fattade en tingsr�tt beslutet att sp�rra in Lisbeth Salander p� en barnpsykiatrisk klinik. Varf�r fattade tingsr�tten det beslutet?�</p><p>�Tingsr�tten gjorde en omsorgsfull bed�mning av din klients g�rningar och psykiska tillst�nd � hon hade trots allt f�rs�kt m�rda sin far med en brandbomb. Det �r inte en syssels�ttning som normala ton�ringar �gnar sig �t, oavsett om de �r tatuerade eller inte.�</p><p>Peter Teleborian log artigt.</p><p>�Och vad baserade tingsr�tten sin bed�mning p�? Om jag f�rst�tt saken r�tt s� hade de ett enda r�ttsmedicinskt utl�tande att g� p�. Det hade f�rfattats av dig och en polis vid namn Gunnar Bj�rck.�</p><p>�Det h�r handlar om fr�ken Salanders konspirationsteorier, fru Giannini. H�r m�ste jag ��</p><p>�F�rl�t mig, men jag har inte st�llt n�gon fr�ga �nnu�, sa Annika Giannini och v�nde sig p� nytt till Holger Palmgren. �Holger, vi pratade om att du tr�ffade doktor Teleborians chef, �verl�kare Caldin.�</p><p>�Ja. Jag hade ju utsetts till att vara god man f�r Lisbeth Salander. Jag hade d� inte ens tr�ffat henne mer �n som hastigast. Jag hade som alla andra f�tt intrycket att hon var sv�rt psykiskt sjuk. Men eftersom det var mitt uppdrag s� f�rh�rde jag mig om hennes allm�nna h�lsotillst�nd.�</p><p>�Och vad sa �verl�kare Caldin?�</p><p>�Hon var ju doktor Teleborians patient, och doktor Caldin hade inte �gnat henne n�gon speciell uppm�rksamhet mer �n som �r brukligt vid utv�rderingar och liknande. Det var f�rst efter mer �n ett �r som jag b�rjade diskutera hur hon skulle rehabiliteras tillbaka till samh�llet. Jag f�reslog en fosterfamilj. Jag vet inte exakt vad som h�nde internt p� S:t Stefans, men n�gon g�ng d� Lisbeth legat p� S:t Stefans i drygt ett �r b�rjade doktor Caldin intressera sig f�r henne.�</p><p>�Hur yttrade det sig?�</p><p>�Jag upplevde att han gjorde en annan bed�mning �n doktor Teleborian. Han ber�ttade vid ett tillf�lle f�r mig att han beslutat om �ndrade rutiner i hennes v�rd. Jag f�rstod inte f�rr�n senare att det r�rde sig om den s� kallade b�ltningen. Caldin beslutade helt enkelt att hon inte skulle b�ltas. Han menade att det inte fanns n�gra sk�l att g�ra det.�</p><p>�Han gick allts� emot doktor Teleborian?�</p><p>�F�rl�t, men detta �r h�rs�gen�, inv�nde Ekstr�m.</p><p>�Nej�, sa Holger Palmgren. �Inte enbart. Jag beg�rde att f� ett utl�tande om hur Lisbeth Salander skulle kunna slussas tillbaka till samh�llet. Doktor Caldin skrev det utl�tandet. Jag har kvar det.�</p><p>Han gav ett papper till Annika Giannini.</p><p>�Kan du ber�tta vad som st�r h�r?�</p><p>�Det �r ett brev fr�n doktor Caldin till mig. Det �r daterat i oktober 1992, allts� d� Lisbeth befunnit sig p� S:t Stefans i tjugo m�nader. H�r skriver doktor Caldin uttryckligen att citat �mitt beslut att patienten ej f�r b�ltas eller tv�ngsmatas har ocks� gett som synbarlig effekt att hon �r lugn. Det finns ej behov av psykofarmaka. Patienten �r dock extremt sluten och inbunden och beh�ver fortsatta st�d�tg�rder�. Slut citat.�</p><p>�Han skriver allts� uttryckligen att det var hans beslut.�</p><p>�Det �r riktigt. Det var ocks� doktor Caldin personligen som fattade beslutet att Lisbeth skulle kunna slussas ut i samh�llet via en fosterfamilj.�</p><p>Lisbeth nickade. Hon mindes doktor Caldin p� samma s�tt som hon mindes varje detalj av vistelsen p� S:t Stefans. Hon hade v�grat prata med doktor Caldin, han var tokdoktor, ytterligare en i raden av vita rockar som ville rota i hennes k�nslor. Men han hade varit v�nlig och godmodig. Hon hade suttit p� hans rum och lyssnat till honom d� han f�rklarat sin syn p� henne.</p><p>Han hade verkat s�rad d� hon inte ville prata med honom. Till sist hade hon tittat honom i �gonen och f�rklarat sitt beslut. �Jag kommer aldrig n�gonsin att prata med dig eller n�gon annan tokdoktor. Ni lyssnar inte p� vad jag s�ger. Ni kan h�lla mig insp�rrad h�r till dess att jag d�r. Det f�r�ndrar inte saken. Jag kommer inte att prata med er.� Han hade tittat p� henne med f�rv�ning i blicken. Sedan hade han nickat som om han begrep n�got.</p><p>�Doktor Teleborian � Jag konstaterade att du sp�rrade in Lisbeth Salander p� en barnpsykiatrisk klinik. Det var du som tillhandah�ll tingsr�tten den utredning som utgjorde deras enda underlag. �r detta korrekt?�</p><p>�Det �r korrekt i sak. Men jag anser ��</p><p>�Du kommer att f� god tid att f�rklara vad du anser. D� Lisbeth Salander skulle fylla 18 �r ingrep du �ter i hennes liv och f�rs�kte p� nytt f� henne insp�rrad p� en klinik.�</p><p>�Den g�ngen var det inte jag som gjorde den r�ttsmedicinska utredningen ��</p><p>�Nej, den f�rfattades av en doktor Jesper H. L�derman. Som av en h�ndelse var han din doktorand vid denna tid. Du var hans handledare. Det var allts� dina bed�mningar som innebar att utredningen godk�ndes.�</p><p>�Det finns inget oetiskt eller inkorrekt i dessa utredningar. De har skett efter konstens alla regler.�</p><p>�Nu �r Lisbeth Salander 27 �r och f�r tredje g�ngen befinner vi oss i situationen att du f�rs�ker �vertyga en tingsr�tt om att hon �r sinnessjuk och m�ste tas in till sluten psykiatrisk v�rd.�</p><empty-line/><p>Doktor Peter Teleborian tog ett djupt andetag. Annika Giannini var v�l f�rberedd. Hon hade �verraskat honom med ett antal f�rs�tliga fr�gor d�r hon lyckades f�rvr�nga hans svar. Hon gick inte p� hans charm och hon ignorerade helt hans auktoritet. Han var van att m�nniskor nickade inst�mmande d� han talade.</p><p><emphasis>Hur mycket vet hon?</emphasis></p><p>Han sneglade p� �klagare Ekstr�m men ins�g att han inte kunde f�rv�nta sig hj�lp fr�n det h�llet. Han m�ste sj�lv rida ut stormen.</p><p>Han p�minde sig om att han trots allt var en auktoritet.</p><p><emphasis>Det spelar ingen roll vad hon s�ger. Det �r min bed�mning som g�ller</emphasis>.</p><p>Annika Giannini lyfte upp hans r�ttspsykiatriska utredning fr�n bordet.</p><p>�L�t oss titta n�rmare p� din senaste utredning. Du �gnar en hel del energi �t att analysera Lisbeth Salanders sj�lsliv. En hel del handlar om dina tolkningar av hennes person, hennes upptr�dande och hennes sexualvanor.�</p><p>�Jag har i denna utredning f�rs�kt ge en helhetsbild.�</p><p>�Bra. Och utifr�n denna helhetsbild kommer du fram till att Lisbeth Salander lider av paranoid schizofreni.�</p><p>�Jag vill inte binda mig till en exakt diagnos.�</p><p>�Men denna slutsats har du allts� inte kommit fram till genom samtal med Lisbeth Salander, eller hur?�</p><p>�Du vet mycket v�l att din klient konsekvent v�grar att svara p� fr�gor d� jag eller n�gon myndighetsperson f�rs�ker tala med henne. Redan detta beteende �r ju synnerligen talande. Det kan tolkas som att patientens paranoida drag framtr�der s� kraftigt att hon bokstavligen inte f�rm�r f�ra ett enkelt samtal med en myndighetsperson. Hon tror att alla �r ute efter att skada henne och k�nner en s� stor hotbild att hon sluter sig inom ett ogenomtr�ngligt skal och bokstavligen blir stum.�</p><p>�Jag noterar att du uttrycker dig mycket f�rsiktigt. Du s�ger att detta kan tolkas som ��</p><p>�Ja, det �r riktigt. Jag uttrycker mig f�rsiktigt. Psykiatri �r ingen exakt vetenskap och jag m�ste vara f�rsiktig med mina slutsatser. Samtidigt �r det inte s� att vi psykiatriker g�r n�gra l�sa antaganden.�</p><p>�Du �r mycket noga med att gardera dig. I verkligheten �r det ju s� att du inte v�xlat ett enda ord med min klient sedan natten d� hon fyllde 13 �r, eftersom hon konsekvent v�grat att tala med dig.�</p><p>�Inte bara med mig. Hon klarar inte av att f�ra ett samtal med n�gon psykiatriker.�</p><p>�Det betyder att, som du skriver h�r, dina slutsatser bygger p� erfarenhet och p� observationer av min klient.�</p><p>�Det �r riktigt.�</p><p>�Vad kan man l�ra sig av att studera en flicka som sitter med korslagda armar p� en stol och v�grar prata?�</p><p>Peter Teleborian suckade och s�g ut som om han tyckte att det var tr�ttsamt att beh�va f�rklara sj�lvklarheter. Han log.</p><p>�Av en patient som sitter kn�pptyst kan man bara l�ra sig att det �r en patient som �r bra p� att sitta kn�pptyst. Redan detta �r ett st�rt beteende, men jag baserar allts� inte mina slutsatser p� detta.�</p><p>�Jag ska i eftermiddag kalla en annan psykiatriker. Han heter Svante Brand�n och �r �verl�kare p� R�ttsmedicinalverket och specialist p� r�ttspsykiatri. K�nner du till honom?�</p><p>Peter Teleborian k�nde sig s�ker igen. Han log. Han hade f�rutsatt att Giannini skulle plocka fram en annan psykiatriker f�r att f�rs�ka ifr�gas�tta hans egna slutsatser. Det var en situation han var f�rberedd p�, och d�r skulle han utan problem kunna m�ta varje inv�ndning ord f�r ord. Det skulle snarast vara enklare att hantera en akademisk kollega i v�nskaplig munhuggning �n en s�dan som advokat Giannini som inte hade n�gra h�mningar och som var beredd att raljera med hans ord.</p><p>�Ja. Han �r en erk�nt duktig r�ttspsykiatriker. Men ni f�rst�r, fru Giannini, att g�ra en utredning av detta slag �r en akademisk och vetenskaplig process. Du kan vara oense med mig om mina slutsatser och en annan psykiatriker kan tolka ett agerande eller en h�ndelse p� ett annat s�tt �n jag g�r. D� handlar det om olika syns�tt eller kanske rentav hur v�l en l�kare k�nner sin patient. Han kanske kommer fram till en helt annan slutsats om Lisbeth Salander. Det �r inte alls n�got ovanligt inom psykiatrin.�</p><p>�Det �r inte d�rf�r jag kallar honom. Han har inte tr�ffat eller unders�kt Lisbeth Salander och kommer inte att dra n�gra som helst slutsatser om hennes psykiska tillst�nd.�</p><p>�Jaha ��</p><p>�Jag har bett honom l�sa din utredning och all dokumentation som du formulerat om Lisbeth Salander och titta p� hennes journal fr�n de �r hon l�g p� S:t Stefans. Jag har bett honom g�ra en bed�mning � inte om min klients h�lsotillst�nd, utan om det ur rent vetenskaplig synvinkel finns t�ckning f�r dina slutsatser i det material du redovisat.�</p><p>Peter Teleborian ryckte p� axlarna.</p><p>�Med all respekt � jag tror att jag har b�ttre kunskap om Lisbeth Salander �n n�gon annan psykiatriker i landet. Jag har f�ljt hennes utveckling sedan hon var 12 �r gammal och dessv�rre �r det ju s� att mina slutsatser hela tiden bekr�ftats av hennes agerande.�</p><p>�S� bra�, sa Annika Giannini. �D� ska vi titta p� dina slutsatser. I ditt utl�tande skriver du att behandlingen avbr�ts d� hon var 15 �r och placerades i en fosterfamilj.�</p><p>�Det �r riktigt. Det var ett allvarligt misstag. Om vi hade f�tt slutf�ra behandlingen hade vi kanske inte suttit h�r i dag.�</p><p>�Du menar att om du hade f�tt m�jlighet att h�lla henne i sp�nnb�lte i ytterligare ett �r skulle hon kanske ha blivit fogligare?�</p><p>�Det d�r var en ganska billig kommentar.�</p><p>�Jag ber om urs�kt. Du citerar utf�rligt den utredning som din doktorand Jesper H. L�derman gjorde d� Lisbeth Salander skulle fylla 18 �r. Du skriver att �hennes sj�lvdestruktiva och antisociala beteende bekr�ftas genom missbruk och den promiskuitet som hon uppvisat sedan hon sl�pptes fr�n S:t Stefans�. Vad avser du med detta?�</p><p>Peter Teleborian satt tyst i n�gra sekunder.</p><p>�Ja � nu m�ste jag g� tillbaka h�r en smula. Sedan Lisbeth Salander sl�ppts fr�n S:t Stefans fick hon � som jag f�rutsp�tt � missbruksproblem med alkohol och droger. Hon greps av polisen vid upprepade tillf�llen. En social utredning fastslog ocks� att hon hade ett okontrollerat sexuellt umg�nge med �ldre m�n och att hon sannolikt �gnade sig �t prostitution.�</p><p>�L�t oss bena upp det d�r. Du s�ger att hon blev alkoholmissbrukare. Hur ofta var hon berusad?�</p><p>�F�rl�t?�</p><p>�Var hon full varje dag fr�n det att hon sl�pptes och till dess att hon fyllde 18 �r? Var hon full en g�ng i veckan?�</p><p>�Det kan jag f�rst�s inte svara p�.�</p><p>�Men du har ju fastslagit att hon �gnade sig �t alkoholmissbruk?�</p><p>�Hon var minder�rig och greps vid upprepade tillf�llen av polisen f�r fylleri.�</p><p>�Det �r andra g�ngen du anv�nder uttrycket att hon greps vid upprepade tillf�llen. Hur ofta skedde det? Var det en g�ng i veckan eller en g�ng varannan vecka �?�</p><p>�Nej, s� m�nga enskilda tillf�llen handlar det inte om ��</p><p>�Lisbeth Salander greps vid tv� tillf�llen f�r fylleri d� hon var 16 respektive 17 �r. Vid ett av dessa tillf�llen var hon s� redl�s att hon skickades till sjukhus. Detta �r allts� de upprepade tillf�llen du syftar p�. Var hon berusad vid fler �n dessa tillf�llen?�</p><p>�Det vet jag inte, men man kan befara att hennes beteende var ��</p><p>�F�rl�t, h�rde jag r�tt? Du vet allts� inte om hon varit berusad vid fler �n tv� tillf�llen under sin ton�rsperiod, men du befarar att s� var fallet. �nd� fastsl�r du att Lisbeth Salander befinner sig i en ond cirkel av alkohol och droger?�</p><p>�Detta �r ju socialtj�nstens uppgifter. Inte mina. Det handlade om hela den sammanlagda livssituation som Lisbeth Salander befann sig i. Hon hade inte ov�ntat en dyster prognos sedan behandlingen avbrutits och hennes liv blev en cirkel av alkohol, polisingripanden och okontrollerad promiskuitet.�</p><p>�Du anv�nder uttrycket okontrollerad promiskuitet.�</p><p>�Ja � det �r en term som antyder att hon inte hade kontroll �ver sitt eget liv. Hon hade sexuellt umg�nge med �ldre m�n.�</p><p>�Det �r inte ett lagbrott.�</p><p>�Nej, men det �r ett abnormt beteende av en 16-�rig flicka. Det kan allts� ifr�gas�ttas om hon deltog i detta umg�nge av fri vilja eller befann sig i en tv�ngssituation.�</p><p>�Men du h�vdade att hon var prostituerad.�</p><p>�Det var kanske en naturlig konsekvens av att hon saknade utbildning, var of�rm�gen att klara undervisningen och studera vidare och d�rf�r inte kunde f� arbete. Det �r m�jligt att hon s�g �ldre m�n som fadersfigurer och att ekonomisk ers�ttning f�r sexuella tj�nster bara var en bonus. I vilket fall upplever jag det som ett neurotiskt beteende.�</p><p>�Du menar att en 16-�rig flicka som har sex �r neurotisk?�</p><p>�Du f�rvr�nger mina ord.�</p><p>�Men du vet inte om hon n�gonsin f�tt ekonomisk ers�ttning f�r sexuella tj�nster?�</p><p>�Hon har aldrig gripits f�r prostitution.�</p><p>�Vilket hon knappast kan gripas f�r eftersom det inte �r ett lagbrott.�</p><p>�Eh, det �r riktigt. Vad det handlar om i hennes fall �r ett tv�ngsm�ssigt neurotiskt beteende.�</p><p>�Och du har inte tvekat att dra slutsatsen att Lisbeth Salander �r sinnessjuk utifr�n detta tunna material. N�r jag var 16 �r s�p jag mig redl�st berusad p� en halvpanna vodka som jag stal av min pappa. Menar du att jag d�rmed �r sinnessjuk?�</p><p>�Nej, sj�lvfallet inte.�</p><p>�St�mmer det inte att d� du sj�lv var 17 �r var du p� en fest d�r du blev s� fruktansv�rt berusad att ni gav er ut p� stan och pangade rutor nere vid torget i Uppsala. Du greps av polisen och fick nyktra till och fick sedan ett straff�rel�ggande.�</p><p>Peter Teleborian s�g h�pen ut.</p><p>�Eller hur?�</p><p>�Jo � man g�r s� mycket dumt d� man �r 17 �r. Men ��</p><p>�Men det f�ranleder inte dig att dra n�gra slutsatser om att du har en allvarlig psykisk sjukdom?�</p><empty-line/><p>Peter Teleborian var irriterad. Den f�rbannade � advokaten vred hela tiden p� hans ord och sk�t in sig p� enskilda detaljer. Hon v�grade se helhetsbilden. Hon f�rde in ovidkommande resonemang om att han sj�lv hade varit berusad � <emphasis>hur fan hade hon f�tt tag i den uppgiften?</emphasis></p><p>Han harklade sig och h�jde r�sten.</p><p>�Socialtj�nstens rapporter var entydiga och bekr�ftade i allt v�sentligt att Lisbeth Salander hade en livsf�ring som r�rde sig kring alkohol, droger och promiskuitet. Socialtj�nsten fastslog �ven att Lisbeth Salander var prostituerad.�</p><p>�Nej. Socialtj�nsten har aldrig p�st�tt att hon var prostituerad.�</p><p>�Hon greps vid ��</p><p>�Nej. Hon greps inte. Hon avvisiterades i Tantolunden d� hon var 17 �r och befann sig i s�llskap med en v�sentligt �ldre man. Samma �r plockades hon in f�r fylleri. �ven d� i s�llskap med en v�sentligt �ldre man. Socialtj�nsten befarade att hon kanske �gnade sig �t prostitution. Men n�gra bel�gg f�r den misstanken har aldrig framkommit.�</p><p>�Hon hade ett mycket vidlyftigt sexuellt umg�nge med ett stort antal personer, b�de pojkar och flickor.�</p><p>�I din egen utredning, jag citerar fr�n sidan fyra, uppeh�ller du dig vid Lisbeth Salanders sexualvanor. Du h�vdar att hennes f�rh�llande med v�ninnan Miriam Wu bekr�ftar farh�gorna om en sexuell psykopati. Hur d�?�</p><p>Peter Teleborian blev pl�tsligt tyst.</p><p>�Jag hoppas innerligt att du inte t�nker h�vda att homosexualitet �r en sinnessjukdom. Det kan n�mligen vara ett straffbart p�st�ende.�</p><p>�Nej, naturligtvis inte. Jag syftar p� inslagen av sexuell sadism i f�rh�llandet.�</p><p>�Du menar att hon �r en sadist?�</p><p>�Jag ��</p><p>�Vi har Miriam Wus vittnesm�l fr�n polisen. Det f�rekom inget v�ld i deras relation.�</p><p>�De �gnade sig �t BDSM-sex och ��</p><p>�Nu tror jag minsann att du f�rl�st dig p� kv�llstidningar. Lisbeth Salander och hennes v�ninna Miriam Wu �gnade sig vid n�gra tillf�llen �t sexuella lekar som innebar att Miriam Wu band min klient och gav henne sexuell tillfredsst�llelse. Det �r varken s�rskilt ovanligt eller f�rbjudet. �r det d�rf�r du vill sp�rra in min klient?�</p><p>Peter Teleborian viftade avv�rjande med handen.</p><p>�Om jag f�r vara lite personlig. D� jag var 16 �r s�p jag mig redl�st berusad. Jag var berusad vid �tskilliga fler tillf�llen under den tid d� jag gick p� gymnasiet. Jag har provat droger. Jag har r�kt marijuana och jag har till och med provat kokain vid ett tillf�lle f�r ungef�r tjugo �r sedan. Jag gjorde min sexualdebut med en klasskompis d� jag var 15 �r och jag hade ett f�rh�llande med en kille som band mina h�nder i s�nggaveln d� jag var i 20-�rs�ldern. D� jag var 22 �r hade jag ett flera m�nader l�ngt f�rh�llande med en man som var 47 �r gammal. �r jag med andra ord sinnessjuk?�</p><p>�Fru Giannini � ni raljerar om detta, men dina sexuella erfarenheter �r ovidkommande i det h�r fallet.�</p><p>�Varf�r det? D� jag l�ser din s� kallade psykiatriska utv�rdering av Lisbeth Salander s� hittar jag punkt efter punkt som l�sryckta ur sitt sammanhang st�mmer in p� mig sj�lv. Varf�r �r jag frisk och sund och Lisbeth Salander en allm�nfarlig sadist?�</p><p>�Det �r inte dessa detaljer som avg�r. Du har inte f�rs�kt m�rda din far vid tv� tillf�llen ��</p><p>�Doktor Teleborian, verkligheten �r den att det inte ang�r dig vem Lisbeth Salander vill ha sex med. Det ang�r inte dig vilket k�n hennes partner har eller under vilka former de bedriver sitt sexuella umg�nge. Men �nd� rycker du loss detaljer i hennes liv och anv�nder det som bel�gg f�r att hon �r sjuk.�</p><p>�Hela Lisbeth Salanders liv fr�n det att hon gick i sm�skolan �r en serie journalanteckningar om omotiverade v�ldsamma vredesutbrott mot l�rare och klasskamrater. �</p><p>�Ett �gonblick ��</p><p>Annika Gianninis r�st var pl�tsligt som en isskrapa p� ett bilf�nster.</p><p>�Titta p� min klient.�</p><p>Alla tittade p� Lisbeth Salander.</p><p>�Min klient har vuxit upp i en situation med vederv�rdiga familjef�rh�llanden, med en far som konsekvent under en rad �r �gnade sig �t grov misshandel av hennes mor.�</p><p>�Det �r ��</p><p>�L�t mig tala till punkt. Lisbeth Salanders mor var livr�dd f�r Alexander Zalachenko. Hon v�gade inte protestera. Hon v�gade inte g� till l�kare. Hon v�gade inte g� till en kvinnojour. Hon maldes ned och misshandlades till sist s� grovt att hon fick best�ende hj�rnskador. Den person som fick ta ansvaret, den enda person som f�rs�kte ta ansvaret f�r familjen l�ngt innan hon ens kommit upp i ton�ren var Lisbeth Salander. Det ansvaret fick hon ta p� egen hand eftersom spionen Zalachenko var viktigare �n Lisbeths mor.�</p><p>�Jag kan inte ��</p><p>�Vi fick en situation d� samh�llet �vergav Lisbeths mor och barnen. �r du f�rv�nad �ver att Lisbeth hade problem i skolan? Titta p� henne. Hon �r liten och spinkig. Hon har alltid varit den minsta flickan i klassen. Hon var inbunden och udda och saknade v�nner. Vet du hur barn brukar behandla klasskamrater som �r avvikande?�</p><p>Peter Teleborian suckade.</p><p>�Jag kan g� tillbaka till hennes skoljournaler och bocka av situation efter situation d� Lisbeth blev v�ldsam�, sa Annika Giannini. �De f�regicks av provokationer. Jag k�nner s� v�l igen tecken p� mobbning. Vet du n�got?�</p><p>�Vad?�</p><p>�Jag beundrar Lisbeth Salander. Hon �r tuffare �n jag. Om jag hade blivit lagd i sp�nnb�lte i ett �rs tid d� jag var 13 �r s� skulle nog jag ha brutit samman fullst�ndigt. Hon slog tillbaka med det enda vapen hon hade till f�rfogande. N�mligen sitt f�rakt f�r dig. Hon v�grar tala med dig.�</p><empty-line/><p>Annika Giannini h�jde pl�tsligt r�sten. All nervositet hade sl�ppt sedan l�nge. Hon k�nde att hon hade kontroll.</p><p>�I ditt vittnesm�l tidigare i dag talade du en hel del om fantasier, till exempel fastslog du att hennes beskrivning av advokat Bjurmans v�ldt�kt �r en fantasi.�</p><p>�Det st�mmer.�</p><p>�Vad baserar du den slutsatsen p�?�</p><p>�Min erfarenhet av hur hon brukar fantisera.�</p><p>�Din erfarenhet av hur hon brukar fantisera � Hur avg�r du d� n�r hon fantiserar? D� hon s�ger att hon legat i sp�nnb�lte i 380 dygn s� �r det enligt din mening en fantasi, trots att din egen journal visar att s� var fallet.�</p><p>�Det h�r �r n�got helt annat. Det finns inte tillstymmelse till teknisk bevisning f�r att Bjurman beg�tt en v�ldt�kt mot Lisbeth Salander. Jag menar, n�lar genom br�stv�rtan och s� grovt v�ld att hon utan tvekan borde ha f�rts i ambulans till ett sjukhus � Det s�ger sig sj�lvt att detta inte kan ha �gt rum.�</p><p>Annika Giannini v�nde sig till domare Iversen. �Jag bad att f� ha en projektor f�r datapresentation fr�n en cd-skiva till hands i dag ��</p><p>�Den finns p� plats�, sa Iversen.</p><p>�Kan vi dra f�r gardinerna.�</p><p>Annika Giannini �ppnade sin PowerBook och pluggade in kablarna till bildkanonen. Hon v�nde sig till sin klient.</p><p>�Lisbeth. Vi kommer att titta p� en film. �r du beredd p� det?�</p><p>�Jag har redan upplevt den�, svarade Lisbeth Salander torrt.</p><p>�Och jag har ditt godk�nnande att visa det h�r?�</p><p>Lisbeth Salander nickade. Hon fixerade hela tiden Peter Teleborian med blicken.</p><p>�Kan du ber�tta n�r filmen gjordes?�</p><p>�Den 7 mars 2003.�</p><p>�Vem spelade in filmen?�</p><p>�Det gjorde jag. Jag anv�nde en dold kamera som �r standardutrustning p� Milton Security.</p><p>�Ett �gonblick�, ropade �klagare Ekstr�m. �Det h�r b�rjar likna cirkuskonster.�</p><p>�Vad �r det vi ska titta p�?� fr�gade domare Iversen med sk�rpa i r�sten.</p><p>�Peter Teleborian h�vdar att Lisbeth Salanders ber�ttelse �r en fantasi. Jag kommer att visa dokumentation p� att den tv�rtom �r sann ord f�r ord. Filmen �r nittio minuter l�ng, jag kommer att visa ett antal avsnitt. Jag varnar f�r att den inneh�ller en del obehagliga scener.�</p><p>��r det h�r n�gon sorts trick?� undrade Ekstr�m.</p><p>�Det finns ett bra s�tt att ta reda p� det�, sa Annika Giannini och startade cd-skivan i datorn.</p><p>�Har du inte ens l�rt dig klockan?� h�lsade advokat Bjurman sn�sigt. Kameran gick in i hans l�genhet.</p><p>Efter nio minuter slog domare Iversen klubban i bordet i ett �gonblick d� advokat Nils Bjurman f�revigades d� han med v�ld tryckte upp en dildo i Lisbeth Salanders anal�ppning. Annika Giannini hade satt p� h�g volym. Lisbeths halvkv�vda skrik genom den tejp som t�ckte hennes mun h�rdes i hela tingsr�ttssalen.</p><p>�St�ng av filmen�, sa Iversen med mycket h�g och best�md r�st.</p><p>Annika Giannini tryckte p� stopp. Takbelysningen t�ndes. Domare Iversen var r�d i ansiktet. �klagare Ekstr�m satt som f�rstenad. Peter Teleborian var likblek.</p><p>�Advokat Giannini, hur l�ng �r den h�r filmen sa du?� sa domare Iversen.</p><p>�Nittio minuter. Sj�lva v�ldt�kten p�gick i omg�ngar i drygt fem sex timmar men min klient har endast en vag tidsuppfattning om de sista timmarnas v�ld.� Annika Giannini v�nde sig mot Teleborian. �D�remot finns den scen d�r Bjurman trycker en knappn�l genom min klients br�stv�rta och som doktor Teleborian h�vdar �r ett uttryck f�r Lisbeth Salanders vidlyftiga fantasi. Det sker under den sjuttioandra minuten och jag erbjuder mig att visa episoden h�r och nu.�</p><p>�Tack, men det beh�vs inte�, sa Iversen. �Fr�ken Salander ��</p><p>Han kom av sig f�r en sekund och visste inte hur han skulle forts�tta.</p><p>�Fr�ken Salander, varf�r spelade du in den d�r filmen?�</p><p>�Bjurman hade redan utsatt mig f�r en v�ldt�kt och kr�vde mer. Vid den f�rsta v�ldt�kten tvingades jag suga av gubbslemmet. Jag trodde att det skulle bli en repris och att jag d�rmed skulle kunna skaffa s� bra dokumentation p� vad han gjorde att jag skulle kunna utpressa honom att h�lla sig borta fr�n mig. Jag hade missbed�mt honom.�</p><p>�Men varf�r har du inte gjort en polisanm�lan om grov v�ldt�kt d� du har en s� � �vertygande dokumentation?�</p><p>�Jag pratar inte med poliser�, sa Lisbeth Salander entonigt.</p><empty-line/><p>Helt pl�tsligt reste sig Holger Palmgren fr�n rullstolen. Han tog st�d mot bordskanten. Hans st�mma var mycket tydlig.</p><p>�V�r klient talar av princip inte med poliser eller andra myndighetspersoner och allra minst med psykiatriker. Orsaken �r enkel. Fr�n det att hon var barn f�rs�kte hon g�ng p� g�ng tala med poliser och kuratorer och myndigheter och f�rklara att hennes mor misshandlades av Alexander Zalachenko. Resultatet blev vid varje tillf�lle att hon bestraffades d�rf�r att statliga tj�nstem�n hade beslutat att Zalachenko var viktigare �n Salander.�</p><p>Han harklade sig och fortsatte.</p><p>�Och d� hon slutligen ins�g att ingen lyssnade p� henne var hennes enda utv�g att f�rs�ka r�dda sin mor att ta till v�ld mot Zalachenko. Och d� skrev den d�r f�hunden som kallar sig doktor� � han pekade p� Teleborian � �en fejkad r�ttspsykiatrisk diagnos som f�rklarade henne sinnessjuk och gav honom m�jlighet att h�lla henne b�ltad p� S:t Stefans i 380 dygn. Fy fan.�</p><p>Palmgren satte sig. Iversen s�g �verraskad ut �ver Palmgrens utbrott. Han v�nde sig till Lisbeth Salander.</p><p>�Vill du kanske ha en paus ��</p><p>�Varf�r det?� undrade Lisbeth.</p><p>�Jaha, d� forts�tter vi. Advokat Giannini, videon ska granskas och jag vill ha ett tekniskt utl�tande p� att den �r autentisk. Men nu g�r vi vidare i f�rhandlingarna.�</p><p>�G�rna. Jag tycker ocks� att detta �r obehagligt. Men sanningen �r att min klient har utsatts f�r fysiska, psykiska och r�ttsliga �vergrepp. Och den person som mest av allt kan lastas f�r detta �r Peter Teleborian. Han svek sin l�kared och han svek sin patient. Tillsammans med Gunnar Bj�rck, en medarbetare i en illegal grupp inom S�kerhetspolisen, totade han ihop ett r�ttspsykiatriskt utl�tande i akt och mening att kunna l�sa in ett besv�rligt vittne. Jag tror att detta fall m�ste vara unikt i svensk r�ttshistoria.�</p><p>�Det h�r �r oerh�rda anklagelser�, sa Peter Teleborian. �Jag har p� b�sta s�tt f�rs�kt hj�lpa Lisbeth Salander. Hon f�rs�kte m�rda sin far. Det �r ju sj�lvklart att n�got var fel p� henne ��</p><p>Annika Giannini avbr�t honom.</p><p>�Jag vill nu f�sta r�ttens uppm�rksamhet p� doktor Teleborians andra r�ttspsykiatriska utl�tande om min klient. Det utl�tande som f�redragits i denna r�tteg�ng i dag. Jag h�vdar att det �r en l�gn, precis som falsariet fr�n 1991.�</p><p>�Ja, men det h�r �r ju ��</p><p>�Domare Iversen, kan du uppmana vittnet att sluta avbryta mig.�</p><p>�Herr Teleborian ��</p><p>�Jag ska vara tyst. Men det h�r �r oerh�rda anklagelser. Det �r inte s� underligt att jag blir uppr�rd ��</p><p>�Herr Teleborian, var tyst till dess att du f�r en fr�ga. Forts�tt, advokat Giannini.�</p><p>�Detta �r det r�ttspsykiatriska utl�tande som doktor Teleborian f�relagt r�tten. Det bygger p� s� kallade observationer av min klient som ska ha �gt rum sedan hon flyttades till Kronobergsh�ktet den 6 juni, och unders�kningen ska ha avslutats den 5 juli.�</p><p>�Ja, s� har jag f�rst�tt det�, sa domare Iversen.</p><p>�Doktor Teleborian, �r det korrekt att du inte haft m�jlighet att utf�ra n�gra tester eller observationer av min klient f�re den 6 juni? Dessf�rinnan l�g hon som bekant isolerad p� Sahlgrenska sjukhuset.�</p><p>�Ja�, sa Teleborian.</p><p>�Du gjorde vid tv� tillf�llen f�rs�k att f� tillg�ng till min klient p� Sahlgrenska. B�gge g�ngerna nekades du tilltr�de. �r det riktigt?�</p><p>�Ja.�</p><p>Annika Giannini �ppnade sin portf�lj igen och drog fram ett dokument. Hon gick runt bordet och l�mnade det till domare Iversen.</p><p>�Jaha�, sa Iversen. �Det h�r �r en kopia av doktor Teleborians utredning. Vad ska det bevisa?�</p><p>�Jag vill kalla tv� vittnen som v�ntar utanf�r tingsr�ttsd�rren.�</p><p>�Vilka �r dessa vittnen?�</p><p>�Det �r Mikael Blomkvist fr�n tidskriften <emphasis>Millennium</emphasis> och kommissarie Torsten Edklinth, chef f�r f�rfattningsskyddet p� S�kerhetspolisen.�</p><p>�Och de v�ntar utanf�r?�</p><p>�Ja.�</p><p>�Visa in dem�, sa domare Iversen.</p><p>�Det h�r �r irregulj�rt�, sa �klagare Ekstr�m som varit v�ldigt tyst en l�ng stund.</p><empty-line/><p>Ekstr�m hade chockad insett att Annika Giannini h�ll p� att smula hans nyckelvittne s�nder och samman. Filmen var f�rintande. Iversen ignorerade Ekstr�m och vinkade till vaktm�staren att �ppna d�rren. Mikael Blomkvist och Torsten Edklinth kom in.</p><p>�Jag vill f�rst kalla Mikael Blomkvist.�</p><p>�D� f�r jag be Peter Teleborian kliva �t sidan en stund.�</p><p>��r ni f�rdiga med mig?� undrade Teleborian.</p><p>�Nej, inte p� l�nga v�gar�, sa Annika Giannini.</p><p>Mikael Blomkvist ersatte Teleborian i vittnesstolen. Domare Iversen drog snabbt formalia och Mikael l�mnade sin edsf�rs�kran att tala sanning.</p><p>Annika Giannini gick till Iversen och bad att f� l�na tillbaka den r�ttspsykiatriska unders�kning som hon nyss l�mnat till honom. Hon gav kopian till Mikael.</p><p>�Har du sett det h�r dokumentet tidigare?�</p><p>�Ja, det har jag. Jag har tre versioner i min �go. Den f�rsta fick jag omkring den 12 maj, den andra den 19 maj och den tredje � vilket �r denna � den 3 juni.�</p><p>�Kan du ber�tta hur du fick tag p� den h�r kopian?�</p><p>�Jag fick den i egenskap av journalist av en k�lla som jag inte �mnar namnge.�</p><p>Lisbeth Salander fixerade Peter Teleborian med blicken. Han var pl�tsligt likblek.</p><p>�Vad gjorde du med utredningen?�</p><p>�Jag gav den till Torsten Edklinth p� f�rfattningsskyddet.�</p><p>�Tack, Mikael. Jag vill d�rmed kalla Torsten Edklinth�, sa Annika Giannini och tog tillbaka utredningen. Hon gav den till Iversen som tankfullt h�ll upp den.</p><p>Proceduren med edsf�rs�kran gjordes om.</p><p>�Kommissarie Edklinth, �r det korrekt att du fick en r�ttspsykiatrisk utredning om Lisbeth Salander fr�n Mikael Blomkvist?�</p><p>�Ja.�</p><p>�N�r fick du den?�</p><p>�Den �r diarief�rd p� RPS/S�k den 4 juni.�</p><p>�Och det �r samma utredning som jag just �verl�mnat till domare Iversen?�</p><p>�Om min signatur finns p� baksidan av rapporten s� �r det samma utredning.�</p><p>Iversen v�nde p� dokumentet och konstaterade att Torsten Edklinths namnteckning fanns d�r.</p><p>�Kommissarie Edklinth, kan du f�rklara f�r mig hur det kommer sig att du f�r en r�ttspsykiatrisk utredning i din hand som handlar om en person som fortfarande ligger isolerad p� Sahlgrenska sjukhuset.�</p><p>�Jo, det kan jag.�</p><p>�Ber�tta.�</p><p>�Peter Teleborians r�ttspsykiatriska utredning �r ett falsarium som han sammanst�llt tillsammans med en person vid namn Jonas Sandberg, precis som han 1991 producerade en liknande fejk tillsammans med Gunnar Bj�rck.�</p><p>�Det �r en l�gn�, sa Teleborian svagt.</p><p>��r det en l�gn?� undrade Annika Giannini.</p><p>�Nej, inte alls. Jag kanske ska n�mna att Jonas Sandberg �r en av ett tiotal personer som p� Riks�klagarens beslut anh�llits i dag. Han �r anh�llen f�r delaktighet i mordet p� Gunnar Bj�rck. Han ing�r i en illegal grupp som opererat inom S�kerhetspolisen och som beskyddat Alexander Zalachenko sedan 1970-talet. Det var samma grupp som l�g bakom beslutet att sp�rra in Lisbeth Salander 1991. Vi har gott om bevisning liksom erk�nnanden fr�n chefen f�r denna grupp.�</p><p>Det blev d�dstyst i r�tteg�ngssalen.</p><p>�Vill Peter Teleborian kommentera det som sagts?� undrade domare Iversen.</p><p>Teleborian skakade p� huvudet.</p><p>�I s� fall kan jag meddela att du riskerar att bli anm�ld f�r mened och eventuellt andra �talspunkter�, sa domare Iversen.</p><p>�Om ni urs�ktar ��, sa Mikael Blomkvist.</p><p>�Ja?� undrade Iversen.</p><p>�Peter Teleborian har st�rre problem �n s�. Utanf�r d�rren st�r tv� poliser som vill ta in honom till f�rh�r.�</p><p>�Ska jag be dem komma in, menar du?� sa Iversen.</p><p>�Det vore nog en god id�.�</p><p>Iversen vinkade till vaktm�staren som sl�ppte in kriminalinspekt�r Sonja Modig och en kvinna som �klagare Ekstr�m omedelbart k�nde igen. Hennes namn var Lisa Collsj�, kriminalinspekt�r vid roteln f�r s�rskilda objekt, den enhet inom Rikspolisstyrelsen som bland annat hade i uppgift att hantera sexuella �vergrepp mot barn och barnpornografi.</p><p>�Och vad har ni f�r �rende?� undrade Iversen.</p><p>�Vi �r h�r f�r att gripa Peter Teleborian s� fort vi f�r tillf�lle utan att det st�r r�ttens f�rhandlingar.�</p><p>Iversen sneglade p� Annika Giannini.</p><p>�Jag �r inte riktigt klar med honom, men l�t g�.�</p><p>�Vars�god�, sa Iversen.</p><p>Lisa Collsj� stegade fram till Peter Teleborian.</p><p>�Du �r anh�llen f�r grovt brott mot lagen om barnpornografi.�</p><p>Peter Teleborian satt andl�s. Annika Giannini konstaterade att allt ljus tycktes ha sl�ckts i hans �gon.</p><p>�N�rmare best�mt f�r innehav av drygt 8&#x2008;000 barnpornografiska bilder som finns i din dator.�</p><p>Hon b�jde sig ned och lyfte hans datorv�ska som han hade med sig.</p><p>�Den h�r �r tagen i beslag�, sa hon.</p><p>Hela tiden medan han leddes ut genom d�rren till tingsr�tten br�nde Lisbeth Salanders blick som eld i Peter Teleborians rygg.</p></section><section><title><p>KAPITEL 28: FREDAG 15 JULI � L�RDAG 16 JULI</p></title><p>Domare J�rgen Iversen knackade med pennan i bordskanten f�r att tysta det mummel som uppst�tt i k�lvattnet av Peter Teleborians bortf�rande. D�refter satt han tyst en l�ng stund, synbarligen os�ker p� hur proceduren skulle forts�tta. Han v�nde sig till �klagare Ekstr�m.</p><p>�Har du n�got att till�gga till vad som skett under den g�ngna timmen?�</p><p>Richard Ekstr�m hade ingen aning om vad han skulle s�ga. Han reste sig och tittade p� Iversen och d�refter p� Torsten Edklinth innan han vred huvudet och m�tte Lisbeth Salanders skoningsl�sa blick. Han f�rstod att slaget redan var f�rlorat. Han flyttade blicken till Mikael Blomkvist och ins�g med pl�tslig f�rf�ran att han sj�lv riskerade att hamna i tidskriften <emphasis>Millennium</emphasis> � Vilket skulle inneb�ra en f�r�dande katastrof.</p><p>D�remot begrep han inte vad som hade h�nt. Han hade inlett r�tteg�ngen i f�rvissning om att han visste vad som var vad i historien.</p><p>Han hade f�rst�tt den delikata balans som rikets s�kerhet fordrade efter de m�nga �ppenhj�rtiga samtalen med kommissarie Georg Nystr�m. Han hade ju f�tt f�rs�kringar om att Salanderrapporten fr�n 1991 var f�rfalskad. Han hade f�tt den insidesinformation han beh�vde. Han hade st�llt fr�gor � hundratals fr�gor � och f�tt svar p� allt. En bluff. Och nu var Nystr�m gripen, enligt vad advokat Giannini h�vdade. Han hade litat p� Peter Teleborian som verkat s� � s� kompetent och s� kunnig. S� �vertygande.</p><p><emphasis>Herregud. Vad har jag hamnat i f�r soppa?</emphasis></p><p>Och d�refter.</p><p><emphasis>Hur fan ska jag komma ur den h�r soppan?</emphasis></p><p>Han str�k sig �ver haksk�gget. Han harklade sig. Han tog l�ngsamt av sig glas�gonen.</p><p>�Jag beklagar, men det tycks mig som om jag blivit felunderr�ttad p� ett antal v�sentliga punkter i den h�r utredningen.�</p><p>Han undrade om han kunde skylla p� polisutredarna och s�g pl�tsligt kriminalinspekt�r Bublanski framf�r sig. Bublanski skulle aldrig backa upp honom. Om Ekstr�m satte foten fel s� skulle Bublanski sammankalla en presskonferens. Han skulle s�nka honom.</p><p>Ekstr�m m�tte Lisbeth Salanders blick. Hon satt t�lmodigt avvaktande med en blick som avsl�jade b�de nyfikenhet och h�mndlystnad.</p><p>Inga kompromisser.</p><p>Han kunde fortfarande f� henne f�lld f�r grov misshandel i Stallarholmen. Han kunde troligen f� henne f�lld f�r f�rs�k till mord p� sin far i Gosseberga. Det innebar att han m�ste �ndra hela sin strategi p� st�ende fot och sl�ppa allt som hade med Peter Teleborian att g�ra. Det innebar att alla f�rklaringar som h�vdade att hon var en tokig psykopat skulle falla, men det innebar ocks� att hennes story skulle st�rkas �nda tillbaka till 1991. Hela omyndighetsf�rklaringen skulle falla och d�rmed �</p><p>Och hon hade den d�r f�rbannade filmen som �</p><p>Sedan drabbades han av insikten.</p><p><emphasis>Herregud. Hon �r oskyldig</emphasis>.</p><p>�Herr domare � jag vet inte vad som har h�nt, men jag inser att jag inte l�ngre kan lita p� de papper jag har i min hand.�</p><p>�N�ha�, sa Iversen med torr r�st.</p><p>�Jag tror att jag m�ste beg�ra en paus eller att r�tteg�ngen avbryts till dess att jag hunnit utreda exakt vad som har h�nt.�</p><p>�Fru Giannini?� sa Iversen.</p><p>�Jag beg�r att min klient frik�nns p� samtliga �talspunkter och f�rs�tts p� fri fot med omedelbar verkan. Jag beg�r ocks� att tingsr�tten tar st�llning till fr�gan om fr�ken Salanders omyndighetsf�rklaring. Jag anser att hon b�r f� uppr�ttelse f�r de kr�nkningar hon utsatts f�r.�</p><p>Lisbeth Salander v�nde blicken mot domare Iversen.</p><p>Inga kompromisser.</p><p>Domare Iversen tittade p� Lisbeth Salanders sj�lvbiografi. Han flyttade blicken till �klagare Ekstr�m.</p><p>�Jag tror ocks� att det �r en god id� att utreda exakt vad som har h�nt. Men jag �r r�dd f�r att ni nog inte �r r�tt person att g�ra den utredningen.�</p><p>Han funderade en stund.</p><p>�Under alla mina �r som jurist och domare har jag aldrig varit med om n�got som ens p�minner om r�ttsl�get i detta m�l. Jag m�ste erk�nna att jag k�nner mig st�lld. Jag har aldrig ens h�rt talas om att �klagarens huvudvittne grips inf�r sittande r�tt och att vad som framstod som en ganska �vertygande bevisning visar sig vara ett falsarium. Jag vet �rligt talat inte vad som �terst�r av �klagarens �talspunkter i detta l�ge.�</p><p>Holger Palmgren harklade sig.</p><p>�Ja?� undrade Iversen.</p><p>�Som representant f�r f�rsvaret kan jag inte annat �n dela dina k�nslor. Ibland m�ste man ta ett kliv tillbaka och l�ta klokskap styra det formella. Jag vill framh�lla att du som domare bara sett b�rjan p� en aff�r som kommer att skaka Myndighetssverige. Under dagen har ett tiotal poliser inom S�po gripits. De kommer att �talas f�r mord och en s� l�ng r�cka brott att det kommer att ta avsev�rd tid att slutf�ra utredningen.�</p><p>�Jag antar att jag m�ste besluta om en paus i den h�r r�tteg�ngen.�</p><p>�Om du urs�ktar s� tror jag att det skulle vara ett olyckligt beslut.�</p><p>�Jag lyssnar.�</p><p>Palmgren hade uppenbart sv�rt att formulera orden. Men han talade l�ngsamt och stakade sig inte.</p><p>�Lisbeth Salander �r oskyldig. Hennes fantasifulla sj�lvbiografi, som herr Ekstr�m s� f�raktfullt avf�rdade hennes ber�ttelse, �r faktiskt sann. Och den kan dokumenteras. Hon har utsatts f�r ett skandal�st r�tts�vergrepp. Som domstol kan vi nu antingen h�lla p� det formella och driva r�tteg�ngen vidare i en tid innan frik�nnandet kommer. Alternativet �r uppenbart. Att l�ta en helt ny utredning ta �ver allt som r�r Lisbeth Salander. Den utredningen p�g�r redan som en del av den s�rja som Riks�klagaren har att utreda.�</p><p>�Jag f�rst�r vad du menar.�</p><p>�Som domare kan du nu g�ra ett val. Det kloka i det h�r fallet �r att underk�nna �klagarens hela f�runders�kning och uppmana honom att g�ra om heml�xan.�</p><p>Domare Iversen betraktade tankfullt Ekstr�m.</p><p>�Det r�ttvisa �r att f�rs�tta v�r klient p� fri fot med omedelbar verkan. Hon f�rtj�nar dessutom en urs�kt, men uppr�ttelsen kommer att ta tid och vara avh�ngig den �vriga utredningen.�</p><p>�Jag f�rst�r dina synpunkter, advokat Palmgren. Men innan jag kan f�rklara din klient oskyldig s� m�ste jag ha f�tt hela historien klar f�r mig. Det kommer nog att ta en liten tid ��</p><p>Han tvekade och betraktade Annika Giannini.</p><p>�Om jag beslutar att r�tteg�ngen tar en paus till p� m�ndag och tillm�tesg�r er s� l�ngt att jag beslutar att det inte finns sk�l att h�lla din klient h�ktad l�ngre, vilket betyder att ni kan f�rv�nta er att hon i varje fall inte kommer att d�mas till f�ngelse, kan du d� garantera att hon infinner sig till fortsatta f�rhandlingar d� hon blir kallad?�</p><p>�Sj�lvfallet�, sa Holger Palmgren snabbt.</p><p>�Nej�, sa Lisbeth Salander med skarp r�st.</p><p>Allas blickar v�ndes mot den person som dramat handlade om.</p><p>�Vad menar du?� undrade domare Iversen.</p><p>�I det �gonblick du sl�pper mig s� kommer jag att resa bort. Jag t�nker inte �gna en enda ytterligare minut av min tid �t den h�r r�tteg�ngen.�</p><p>Domare Iversen tittade h�pet p� Lisbeth Salander.</p><p>�Du v�grar infinna dig?�</p><p>�Det �r riktigt. Om du vill att jag ska svara p� fler fr�gor s� f�r du beh�lla mig i h�kte. I det �gonblick du sl�pper mig s� �r den h�r historien utagerad f�r min del. Och det inkluderar inte att under en ospecificerad tid finnas till hands f�r vare sig dig, Ekstr�m eller n�gra poliser.�</p><p>Domare Iversen suckade. Holger Palmgren s�g omtumlad ut.</p><p>�Jag �r �verens med min klient�, sa Annika Giannini. �Det �r stat och myndigheter som f�rbrutit sig mot Lisbeth Salander, inte tv�rtom. Hon f�rtj�nar att g� ut genom den d�r d�rren med ett frik�nnande i bagaget och kunna l�gga den h�r historien bakom sig.�</p><p>Inga kompromisser.</p><p>Domare Iversen sneglade p� sitt armbandsur.</p><p>�Klockan �r strax efter tre. Det betyder att du tvingar mig att beh�lla din klient i h�ktet.�</p><p>�Om det �r ditt beslut s� accepterar vi det. Som Lisbeth Salanders ombud beg�r jag att hon frik�nns fr�n de brott som �klagare Ekstr�m anklagar henne f�r. Jag beg�r att du f�rs�tter min klient p� fri fot utan restriktioner och med omedelbar verkan. Och jag kr�ver att den tidigare omyndighetsf�rklaringen av henne upph�vs och att hon omedelbart �terf�r sina medborgerliga r�ttigheter.�</p><p>�Fr�gan om omyndighetsf�rklaring �r en betydligt l�ngre process. Jag m�ste f� utl�tanden fr�n psykiatrisk expertis som unders�ker henne. Det kan jag inte besluta om i en handv�ndning.�</p><p>�Nej�, sa Annika Giannini. �Det godtar vi inte.�</p><p>�Hur sa?�</p><p>�Lisbeth Salander ska ha samma medborgerliga r�ttigheter som alla andra svenskar. Hon har utsatts f�r ett brott. Hon har falskeligen omyndigf�rklarats. Falsariet kan styrkas. Beslutet att s�tta henne under f�rvaltarskap saknar d�rmed juridisk grund och ska ovillkorligen upph�vas. Det finns inget som helst sk�l f�r min klient att underkasta sig en r�ttspsykiatrisk utredning. Ingen ska beh�va bevisa att de inte �r tokiga n�r de uts�tts f�r brott.�</p><p>Iversen �verv�gde saken en kort stund.</p><p>�Fru Giannini�, sa Iversen. �Jag inser att detta �r ett exceptionellt l�ge. Jag �mnar nu utlysa en paus p� femton minuter s� att vi f�r str�cka p� benen och samla oss en smula. Jag har ingen �nskan att beh�lla din klient i h�kte i natt om hon �r oskyldig, men det betyder att den h�r r�tteg�ngsdagen kommer att forts�tta till dess att vi �r klara.�</p><p>�Det l�ter bra�, sa Annika Giannini.</p><empty-line/><p>Mikael Blomkvist kysste sin syster p� kinden i pausen.</p><p>�Hur gick det?�</p><p>�Mikael, jag var lysande mot Teleborian. Jag fullkomligt f�rintade honom.�</p><p>�Jag sa ju att du skulle vara oslagbar i den h�r r�tteg�ngen. N�r allt kommer omkring handlar den h�r storyn inte i f�rsta hand om spioner och statliga sekter utan om vanligt v�ld mot kvinnor och de m�n som g�r det m�jligt. Av det lilla jag s�g s� var du fantastisk. Hon kommer allts� att bli friad.�</p><p>�Ja. Det �r ingen tvekan l�ngre.�</p><empty-line/><p>Efter pausen knackade domare Iversen i bordet.</p><p>�Kan du vara sn�ll och dra den h�r historien fr�n b�rjan till slut s� att jag f�r klart f�r mig vad som egentligen har h�nt.�</p><p>�S� g�rna�, sa Annika Giannini. �Ska vi b�rja med den f�rbluffande historien om en grupp s�kerhetspoliser som kallar sig Sektionen och som fick hand om en sovjetisk avhoppare i mitten av 1970-talet? Hela storyn �r publicerad i tidskriften <emphasis>Millennium</emphasis> som kom ut i dag. Gissningsvis kommer det att vara huvudnyhet under alla nyhetss�ndningar i kv�ll.�</p><empty-line/><p>Vid sextiden p� kv�llen beslutade domare Iversen att f�rs�tta Lisbeth Salander p� fri fot och h�va hennes omyndigf�rklaring.</p><p>Beslutet fattades dock p� ett villkor. Domare J�rgen Iversen kr�vde att Lisbeth skulle underkasta sig ett f�rh�r d�r hon formellt vittnade om sin kunskap om Zalachenkoaff�ren. Lisbeth tv�rv�grade f�rst. Denna v�gran f�ranledde en stunds munhuggande till dess att domare Iversen h�jde r�sten. Han lutade sig fram och sp�nde blicken i henne.</p><p>�Fr�ken Salander, om jag upph�ver ditt f�rvaltarskap s� inneb�r det att du har exakt samma r�ttigheter som alla andra medborgare. Men det inneb�r ocks� att du har samma skyldigheter. D�rmed �r det din f�rbannade plikt att sk�ta din ekonomi, betala skatt, vara laglydig och bist� polisen vid utredningar om grova brott. Du kallas allts� till f�rh�r som vilken medborgare som helst som har upplysningar att l�mna i en utredning.�</p><p>Logiken i argumentet tycktes bita p� Lisbeth Salander. Hon sk�t ut underl�ppen och s�g missn�jd ut, men hon slutade argumentera.</p><p>�N�r polisen har f�tt ditt vittnesm�l s� g�r f�runders�kningsledaren � i det h�r fallet Riks�klagaren � en bed�mning om du ska kallas som vittne i en eventuell framtida r�tteg�ng. Som alla andra svenska medborgare kan du v�gra att h�rsamma en s�dan kallelse. Hur du agerar ang�r inte mig, men du har inget frikort. Om du v�grar att infinna dig kan du i likhet med alla andra myndiga personer d�mas f�r lagtrots eller mened. D�r finns inga undantag.�</p><p>Lisbeth Salander mulnade ytterligare.</p><p>�Hur ska du ha det?� fr�gade Iversen.</p><p>Efter en minuts bet�nketid nickade hon helt kort.</p><p><emphasis>Okej. En liten kompromiss</emphasis>.</p><p>Under aftonens genomg�ng av Zalachenkoaff�ren gick Annika Giannini h�rt �t �klagare Ekstr�m. Efterhand medgav Ekstr�m att det g�tt till p� ungef�r det s�tt som Annika Giannini beskrev. Han hade f�tt bist�nd i f�runders�kningen av kommissarie Georg Nystr�m och tagit emot information fr�n Peter Teleborian. I Ekstr�ms fall fanns ingen konspiration. Han hade g�tt Sektionens �renden i god tro i egenskap av f�runders�kningsledare. N�r vidden av vad som hade skett p� allvar gick upp f�r honom beslutade han att l�gga ned m�let mot Lisbeth Salander. Beslutet innebar att en hel del byr�kratisk formalia kunde l�ggas �t sidan. Iversen s�g l�ttad ut.</p><p>Holger Palmgren var utmattad efter sin f�rsta dag i r�tten p� flera �r. Han var tvungen att �terv�nda till s�ngen p� Ersta rehabiliteringshem. Han k�rdes av en uniformerad v�ktare fr�n Milton Security. Innan han skulle g� lade han sin hand p� Lisbeth Salanders axel. De tittade p� varandra. Efter ett tag nickade hon och log lite.</p><empty-line/><p>Klockan sju p� kv�llen ringde Annika Giannini hastigt till Mikael Blomkvist och meddelade att Lisbeth Salander friats p� alla punkter men att hon skulle vara kvar i polishuset i ytterligare n�gra timmar f�r f�rh�r.</p><p>Beskedet kom d� samtliga medarbetare befann sig p� <emphasis>Millennium</emphasis>s redaktion. Telefonerna hade ringt oavbrutet sedan de f�rsta exemplaren vid lunchtid b�rjat distribueras med bud till andra tidningsredaktioner i Stockholm. Under eftermiddagen hade TV4 g�tt ut med de f�rsta extras�ndningarna om Zalachenko och Sektionen. Det var en medial julafton.</p><p>Mikael st�llde sig mitt p� golvet och satte fingrarna i munnen och busvisslade helt kort.</p><p>�Jag har just f�tt besked att Lisbeth friats p� alla punkter.�</p><p>Det uppstod en spontan appl�d. Sedan fortsatte alla att prata i respektive telefon som om ingenting hade h�nt.</p><p>Mikael h�jde blicken och studerade den p�slagna TV:n mitt i redaktionslokalen. <emphasis>Nyheterna</emphasis> p� TV4 drog just ig�ng. P�annonsen var en kort snutt av filmen som visade Jonas Sandberg d� han planterade kokain i l�genheten p� Bellmansgatan.</p><p>�H�r planterar en S�poanst�lld kokain hos journalisten Mikael Blomkvist p� tidskriften <emphasis>Millennium</emphasis>.�</p><p>Sedan kom nyhetsankaret i bild.</p><p>�Ett tiotal anst�llda vid S�kerhetspolisen har under dagen gripits f�r grov brottslighet, som bland annat omfattar mord. V�lkomna till denna f�rl�ngda nyhetss�ndning.�</p><p>Mikael kn�ppte av ljudet d� Hon p� TV4 kom i bild och han s�g sig sj�lv i en studiof�t�lj. Han visste redan vad han hade sagt. Han flyttade blicken till det skrivbord som Dag Svensson hade l�nat och arbetat vid. Sp�ren efter hans reportage om trafficking hade f�rsvunnit och skrivbordet hade �ter b�rjat bli en avstj�lpningsplats f�r tidningar och osorterade pappersh�gar som ingen riktigt ville k�nnas vid.</p><p>Det var vid det skrivbordet Zalachenkoaff�ren hade b�rjat f�r Mikaels del. Han �nskade pl�tsligt att Dag Svensson hade f�tt uppleva slutet. N�gra exemplar av hans nytryckta bok om trafficking fanns uppst�llda tillsammans med boken om Sektionen.</p><p><emphasis>Du skulle ha gillat det h�r</emphasis>.</p><p>Han h�rde att telefonen p� hans rum ringde, men orkade inte ta samtalet. Han sk�t igen d�rren och gick in till Erika Berger och sj�nk ned i de bekv�ma f�t�ljerna vid det lilla f�nsterbordet. Erika pratade i telefon. Han s�g sig omkring. Hon hade varit tillbaka en m�nad men �nnu inte hunnit belamra rummet med alla personliga f�rem�l som hon st�dat bort d� hon slutade i april. Bokhyllan var fortfarande synlig och hon hade inte hunnit h�nga n�gra tavlor.</p><p>�Hur k�nns det?� undrade hon d� hon lade p� luren.</p><p>�Jag tror att jag �r lycklig�, sa han.</p><p>Hon skrattade.</p><p>�<emphasis>Sektionen</emphasis> blir en kioskv�ltare. De �r alldeles tokiga p� varenda redaktion. Har du lust att �ka till <emphasis>Aktuellt</emphasis> klockan nio och prata?�</p><p>�N�.�</p><p>�Jag misst�nkte det.�</p><p>�Vi kommer att f� snacka om det h�r i flera m�nader. Det br�dskar inte.�</p><p>Hon nickade.</p><p>�Vad ska du g�ra senare i kv�ll?�</p><p>�Jag vet inte.�</p><p>Han bet sig i underl�ppen.</p><p>�Erika � jag ��</p><p>�Figuerola�, sa Erika Berger och log.</p><p>Han nickade.</p><p>�Det �r p� allvar?�</p><p>�Jag vet inte.�</p><p>�Hon �r j�vligt k�r i dig.�</p><p>�Jag tror att jag �r k�r i henne ocks�, sa han.</p><p>�Jag kommer att h�lla mig p� avst�nd till dess att du vet.�</p><p>Han nickade.</p><p>�Kanske�, sa hon.</p><empty-line/><p>Klockan �tta knackade Dragan Armanskij och Susanne Linder p� d�rren till redaktionen. De ans�g att tillf�llet fordrade champagne och hade med sig en systemkasse med flaskor. Erika Berger kramade om Susanne Linder och visade henne runt p� redaktionen medan Armanskij slog sig ned i Mikaels rum.</p><p>De drack. Ingen sa n�got p� en bra stund. Det var Armanskij som br�t tystnaden.</p><p>�Vet du vad, Blomkvist? D� vi f�rst tr�ffades i samband med den d�r historien i Hedestad s� tyckte jag hj�rtligt illa om dig.�</p><p>�Jas�.�</p><p>�Ni kom upp f�r att skriva kontrakt d� du anlitade Lisbeth som researcher.�</p><p>�Jag minns.�</p><p>�Jag tror att jag blev avundsjuk p� dig. Du hade k�nt henne i ett par timmar. Hon skrattade tillsammans med dig. Jag har i flera �r f�rs�kt vara Lisbeths v�n, men jag har aldrig ens f�tt henne att dra p� munnen.�</p><p>�Tja � jag har inte heller varit s� framg�ngsrik.�</p><p>De satt i tystnad en stund.</p><p>�Sk�nt att det h�r �r �ver�, sa Armanskij.</p><p>�Amen�, sa Mikael.</p><empty-line/><p>Det var kriminalinspekt�rerna Jan Bublanski och Sonja Modig som genomf�rde det formella vittnesf�rh�ret med Lisbeth Salander. De hade b�gge just kommit hem till sina respektive familjer efter en synnerligen l�ng arbetsdag och tvingades n�stan omg�ende �terv�nda till polishuset.</p><p>Salander bitr�ddes av Annika Giannini, som dock inte hade orsak att g�ra s�rskilt m�nga p�pekanden. Lisbeth Salander svarade med exakta formuleringar p� alla fr�gor som Bublanski och Modig st�llde.</p><p>Hon lj�g konsekvent p� tv� centrala punkter. I beskrivningen av vad som hade skett i samband med br�ket i Stallarholmen h�vdade hon envist att det var Sonny Nieminen som av misstag skjutit Carl-Magnus �Magge� i foten i samma �gonblick som hon nitat honom med en elpistol. Var hade hon f�tt elpistolen ifr�n? Hon hade konfiskerat den fr�n Magge Lundin, f�rklarade hon.</p><p>B�de Bublanski och Modig s�g tvivlande ut. Men det f�rel�g ingen bevisning och inga vittnen som kunde mots�ga hennes f�rklaring. M�jligen kunde Sonny Nieminen protestera, men han v�grade s�ga n�got om incidenten. Faktum var att han inte hade en aning om vad som hade skett sekunderna efter att han knockats av chocken fr�n elpistolen.</p><p>Vad g�llde Lisbeths f�rd till Gosseberga f�rklarade hon att hennes syfte hade varit att konfrontera sin far och �vertala honom att �verl�mna sig till polisen.</p><p>Lisbeth Salander s�g troskyldig ut.</p><p>Ingen kunde avg�ra om hon talade sanning eller inte. Annika Giannini hade ingen uppfattning i fr�gan.</p><p>Den ende som med s�kerhet visste att Lisbeth Salander hade �kt till Gosseberga i akt och mening att en g�ng f�r alla avsluta sina f�rehavanden med sin far var Mikael Blomkvist. Men han hade utvisats fr�n r�tteg�ngen kort efter att f�rhandlingarna �terupptagits. Ingen visste att han och Lisbeth Salander hade f�rt l�nga nattliga samtal via n�tet under den tid hon l�g isolerad p� Sahlgrenska.</p><empty-line/><p>Media missade helt frigivningen. Hade tidpunkten varit k�nd skulle ett st�rre medieuppb�d ha ockuperat polishuset. Men reportrarna var utmattade efter det kaos som utbrutit under dagen d� <emphasis>Millennium</emphasis> utkom och vissa s�kerhetspoliser gripits av andra s�kerhetspoliser.</p><p>Hon p� TV4 var den enda journalist som i vanlig ordning visste vad historien handlade om. Hennes timsl�nga inslag blev en klassiker som n�gra m�nader senare resulterade i pris f�r �rets b�sta nyhetsinslag i TV.</p><p>Sonja Modig slussade ut Lisbeth Salander fr�n polishuset genom att helt enkelt ta ned henne och Annika Giannini till garaget och k�ra dem till advokatens kontor vid Kungsholms Kyrkoplan. D�r bytte de till Annika Gianninis bil. Annika v�ntade till dess att Sonja Modig f�rsvunnit innan hon startade motorn. Hon styrde mot S�dermalm. N�r de passerade i h�jd med riksdagshuset br�t hon tystnaden.</p><p>�Vart?� fr�gade hon.</p><p>Lisbeth funderade n�gra sekunder.</p><p>�Du kan sl�ppa av mig n�gonstans p� Lundagatan.�</p><p>�Miriam Wu �r inte d�r.�</p><p>Lisbeth sneglade p� Annika Giannini.</p><p>�Hon �kte till Frankrike kort efter att hon kom ut fr�n sjukhuset. Hon bor hos sina f�r�ldrar om du vill ta kontakt med henne.�</p><p>�Varf�r ber�ttade du inte?�</p><p>�Du fr�gade aldrig.�</p><p>�Hmm.�</p><p>�Hon beh�vde f� distans. Mikael gav mig de h�r i morse och sa att du f�rmodligen ville ha tillbaka dem.�</p><p>Hon gav henne en nyckelknippa. Lisbeth tog stumt emot den.</p><p>�Tack. Kan du sl�ppa av mig n�gonstans p� Folkungagatan ist�llet.�</p><p>�Du vill inte ber�tta var du bor ens f�r mig?�</p><p>�Senare. Jag vill vara i fred.�</p><p>�Okej.�</p><p>Annika hade satt p� sin mobil d� de l�mnade polishuset efter f�rh�ret. Den b�rjade pipa d� hon passerade Slussen. Hon kikade p� displayen.</p><p>�Det �r Mikael. Han har ringt typ var tionde minut de senaste timmarna.�</p><p>�Jag vill inte prata med honom.�</p><p>�Okej. Men kan jag f� st�lla en personlig fr�ga till dig?�</p><p>�Ja?�</p><p>�Vad har egentligen Mikael gjort mot dig eftersom du hatar honom s� intensivt. Jag menar, om det inte vore f�r honom s� skulle du f�rmodligen ha sp�rrats in p� psyket i kv�ll.�</p><p>�Jag hatar inte Mikael. Han har inte gjort n�got mot mig. Jag vill bara inte tr�ffa honom just nu.�</p><p>Annika Giannini sneglade p� sin klient.</p><p>�Jag t�nker inte l�gga mig i dina relationer, men du f�ll f�r honom, eller hur?�</p><p>Lisbeth tittade ut genom sidorutan utan att svara.</p><p>�Min bror �r fullst�ndigt oansvarig n�r det g�ller relationer. Han knullar sig genom livet och begriper inte hur ont det kan g�ra f�r de kvinnor som ser honom som n�got mer �n ett h�gst tillf�lligt ragg.�</p><p>Lisbeth m�tte hennes blick.</p><p>�Jag vill inte diskutera Mikael med dig.�</p><p>�Okej�, sa Annika. Hon parkerade vid trottoarkanten strax f�re Erstagatan. �Blir det bra h�r?�</p><p>�Ja.�</p><p>De satt tysta en stund. Lisbeth gjorde ingen ansats att �ppna bild�rren. Efter en stund st�ngde Annika av bilmotorn.</p><p>�Vad h�nder nu?� fr�gade Lisbeth till sist.</p><p>�Det som h�nder nu �r att fr�n och med i dag st�r du inte l�ngre under f�rvaltarskap. Du kan g�ra vad du vill. �ven om vi framh�rdade i tingsr�tten i dag s� �terst�r faktiskt en hel del byr�krati. Det kommer att bli ansvarsutredningar inom �verf�rmyndarn�mnden och det kommer att bli fr�gor om kompensation och s�dant. Och brottsutredningen kommer att forts�tta.�</p><p>�Jag vill inte ha n�gon kompensation. Jag vill bli l�mnad i fred.�</p><p>�Jag f�rst�r. Men det spelar inte s� stor roll vad du tycker. Den h�r processen �r bortom dig. Jag f�resl�r att du skaffar dig en advokat som kan f�ra din talan.�</p><p>�Vill du inte forts�tta som min advokat?�</p><p>Annika gnuggade sig i �gonen. Efter dagens urladdning k�nde hon sig alldeles tom. Hon ville �ka hem och duscha och l�ta sin man massera hennes rygg.</p><p>�Jag vet inte. Du litar inte p� mig. Och jag litar inte p� dig. Jag har ingen lust att bli indragen i en l�ng process d�r jag bara blir m�tt av frustrerande tystnad d� jag kommer med f�rslag eller vill diskutera n�got.�</p><p>Lisbeth satt tyst en l�ng stund.</p><p>�Jag � jag �r inte bra p� relationer. Men jag litar faktiskt p� dig.�</p><p>Det l�t n�stan som en urs�kt.</p><p>�Det �r m�jligt. Men det �r inte mitt problem om du �r usel p� relationer. Det blir mitt problem om jag m�ste representera dig.�</p><p>Tystnad.</p><p>�Vill du att jag ska forts�tta som din advokat?�</p><p>Lisbeth nickade. Annika suckade.</p><p>�Jag bor p� Fiskargatan 9. Ovanf�r Mosebacke torg. Kan du k�ra mig dit?�</p><p>Annika sneglade p� sin klient. Till sist startade hon motorn. Hon l�t Lisbeth dirigera henne till r�tt adress. De stannade en bit fr�n huset.</p><p>�Okej�, sa Annika. �Vi g�r ett f�rs�k. H�r �r mina villkor. Jag kommer att representera dig. D� jag vill ha tag p� dig s� vill jag att du svarar. D� jag beh�ver veta hur du vill att jag ska agera s� vill jag ha tydliga svar. Om jag ringer upp dig och s�ger att du m�ste tr�ffa en polis eller en �klagare eller n�got annat som r�r brottsutredningen s� har jag gjort bed�mningen att det �r n�dv�ndigt. D� kr�ver jag att du infinner dig p� �verenskommen plats och vid r�tt tidpunkt och inte konstrar. Kan du leva med det?�</p><p>�Okej.�</p><p>�Och om du b�rjar kr�ngla s� upph�r jag att vara din advokat. Har du f�rst�tt?�</p><p>Lisbeth nickade.</p><p>�En sak till. Jag vill inte hamna i n�got drama mellan dig och min bror. Om du har problem med honom s� f�r du reda ut dem. Men han �r faktiskt inte din fiende.�</p><p>�Jag vet. Jag ska reda ut det. Men jag beh�ver tid.�</p><p>�Vad t�nker du g�ra nu?�</p><p>�Jag vet inte. Du kan n� mig via mailen. Jag lovar att svara s� fort jag kan, men jag kanske inte kollar den varje dag ��</p><p>�Du blir inte livegen bara f�r att du skaffat advokat. Vi n�jer oss med det s� l�nge. Ut ur min bil nu. Jag �r d�dstr�tt och vill �ka hem och sova.�</p><p>Lisbeth �ppnade d�rren och klev ut p� trottoaren. Hon hejdade sig d� hon skulle st�nga bild�rren. Hon s�g ut som om hon f�rs�kte formulera n�got men hittade inte orden. F�r ett �gonblick tyckte Annika att hon s�g n�stan s�rbar ut.</p><p>�Det �r okej�, sa Annika. �G� hem och l�gg dig. Och strula inte till n�got den n�rmaste tiden.�</p><p>Lisbeth Salander stod kvar p� trottoarkanten och tittade efter Annika Giannini till dess att baklyktorna f�rsvann runt h�rnet.</p><p>�Tack�, sa hon slutligen.</p></section><section><title><p>KAPITEL 29: L�RDAG 16 JULI � FREDAG 7 OKTOBER</p></title><p>Hon hittade sin Palm Tungsten T3 p� byr�n i hallen. D�r l�g hennes bilnycklar och den axelremsv�ska som hon f�rlorat d� Magge Lundin gav sig p� henne utanf�r porten p� Lundagatan. D�r fanns �ppnad och o�ppnad post som h�mtats fr�n boxen p� Hornsgatan. <emphasis>Mikael Blomkvist.</emphasis></p><p>Hon gick en l�ngsam runda genom den m�blerade delen av sin l�genhet. �verallt hittade hon sp�r efter honom. Han hade sovit i hennes s�ng och arbetat vid hennes skrivbord. Han hade anv�nt hennes skrivare och i papperskorgen hittade hon utkast till texterna om Sektionen och kasserade anteckningar och klotter.</p><p><emphasis>Han har k�pt en liter mj�lk, br�d, ost, kaviar och tio paket Billys Pan Pizza som han placerat i kylsk�pet</emphasis>.</p><p>P� k�ksbordet hittade hon ett litet vitt kuvert med hennes namn. Det var en lapp fr�n honom. Budskapet var kort. Hans mobilnummer. Inget annat.</p><p>Lisbeth Salander visste pl�tsligt att bollen l�g hos henne. Han t�nkte inte ta kontakt med henne. Han hade avslutat storyn, l�mnat tillbaka hennes l�genhetsnycklar och t�nkte inte h�ra av sig till henne. Om hon ville n�got s� kunde hon ringa. <emphasis>J�vla tjurskalle.</emphasis></p><p>Hon satte p� en kanna kaffe och gjorde fyra sm�rg�sar och satte sig i f�nstersmygen och tittade ut mot Djurg�rden. Hon t�nde en cigarett och grubblade.</p><p>Allting var �ver och �nd� k�ndes hennes liv pl�tsligt mer inst�ngt �n n�gonsin.</p><p>Miriam Wu hade �kt till Frankrike. <emphasis>Det var mitt fel att du n�stan dog.</emphasis> Hon hade b�vat f�r det �gonblick d� hon skulle bli tvungen att tr�ffa Miriam Wu, och hon hade beslutat sig f�r att det skulle bli hennes allra f�rsta h�llplats d� hon blev fri. <emphasis>Och s� hade hon �kt till Frankrike</emphasis>.</p><p>Hon stod pl�tsligt i skuld till m�nniskor.</p><p>Holger Palmgren. Dragan Armanskij. Hon borde kontakta dem och tacka. Paolo Roberto. Och Plague och Trinity. Till och med de j�vla poliserna Bublanski och Modig hade rent objektivt tagit hennes parti. Hon gillade inte att st� i skuld till n�gon. Hon k�nde sig som en bricka i ett spel som hon inte kunde kontrollera.</p><p>Kalle J�vla Blomkvist. Och kanske till och med Erika J�vla Berger med skrattgroparna och de vackra kl�derna och det sj�lvs�kra s�ttet.</p><p><emphasis>Det var �ver</emphasis>, hade Annika Giannini sagt d� de l�mnade polishuset. Jo. R�tteg�ngen var �ver. Det var �ver f�r Annika Giannini. Och det var �ver f�r Mikael Blomkvist som hade publicerat sin text och som skulle hamna i TV och s�kert inkassera n�got j�vla pris ocks�.</p><p>Men det var inte �ver f�r Lisbeth Salander. Det var bara den f�rsta dagen i resten av hennes liv.</p><empty-line/><p>Klockan fyra p� morgonen slutade hon t�nka. Hon sl�ngde sin punkutstyrsel p� golvet i sovrummet och gick till badrummet och duschade. Hon tv�ttade bort all makeup hon hade haft i r�tten och kl�dde sig i m�rka lediga linnebyxor, ett vitt linne och en tunn jacka. Hon packade en �vernattningsv�ska med ombyte, underkl�der och ett par linnen och satte p� sig enkla promenadskor.</p><p>Hon plockade med sig sin Palm och best�llde en taxi till Mosebacke torg. Hon �kte till Arlanda och var framme strax f�re klockan sex. Hon studerade tavlan med avg�ngar och bokade biljett p� den f�rsta ort som f�ll henne in. Hon anv�nde sitt eget pass under sitt eget namn. Hon h�pnade n�r ingen vid bokningen eller incheckningen tycktes k�nna igen henne eller reagerade �ver namnet.</p><p>Hon fick plats p� morgonflyget till Malaga och landade mitt p� dagen i stekhet v�rme. Hon stod os�kert kvar en stund vid terminalen. Till sist gick hon och tittade p� en karta och funderade �ver vad hon skulle g�ra i Spanien. Efter n�gon minut best�mde hon sig. Hon orkade inte �gna tid �t att fundera �ver busslinjer eller alternativa f�rds�tt. Hon k�pte ett par solglas�gon i en butik p� flygplatsen och gick ut till taxiterminalen och satte sig i baks�tet p� f�rsta lediga bil.</p><p>�Gibraltar. Jag betalar med kreditkort.�</p><p>F�rden tog tre timmar l�ngs den nya motorv�gen p� sydkusten. Taxin sl�ppte av henne vid passkontrollen p� gr�nsen till brittiskt territorium och hon promenerade upp till The Rock Hotel p� Europa Road en bit upp p� sluttningen p� den 425 meter h�ga klippan, d�r hon fr�gade om det fanns n�got rum ledigt. Det fanns ett dubbelrum. Hon bokade tv� veckor och l�mnade �ver kreditkortet.</p><p>Hon duschade och satte sig insvept i ett badlakan p� terrassen och tittade ut �ver Gibraltarsundet. Hon s�g lastfartyg och n�gra segelb�tar. Hon kunde vagt sk�nja Marocko i diset p� andra sidan sundet. Det var rofyllt.</p><p>Efter en stund gick hon in och lade sig och somnade.</p><empty-line/><p>N�sta morgon vaknade Lisbeth Salander halv sex. Hon klev upp, duschade och drack kaffe i hotellbaren p� bottenv�ningen. Klockan sju l�mnade hon hotellet och gick ut och handlade en kasse med mango och �pplen och tog taxi upp till The Peak och promenerade till aporna. Hon var s� tidigt ute att f� turister hade hunnit dyka upp, och hon var n�stan ensam med djuren.</p><p>Hon gillade Gibraltar. Det var hennes tredje bes�k p� den besynnerliga klippan med en absurt t�ttbefolkad engelsk stad vid Medelhavet. Gibraltar var en plats som inte riktigt liknade n�gon annan plats. Staden hade varit isolerad i decennier, en koloni som st�ndaktigt v�grade att inf�rlivas med Spanien. Spanjorerna protesterade naturligtvis mot ockupationen. (Lisbeth Salander ans�g dock att spanjorerna borde h�lla truten s� l�nge de besatte enklaven Ceuta p� marockanskt territorium p� den andra sidan av Gibraltarsundet.) Det var en plats som var lustigt avsk�rmad fr�n den �vriga v�rlden, en stad som bestod av en bisarr klippa och drygt tv� kvadratkilometer stadsyta och en flygplats som b�rjade och slutade i havet. Kolonin var s� liten att varje kvadratcentimeter utnyttjades och expansionen m�ste ske ut i havet. F�r att ens kunna komma in i staden var bes�karna tvungna att g� �ver landningsbanan p� flygplatsen.</p><p>Gibraltar gav begreppet <emphasis>compact living</emphasis> en ny inneb�rd.</p><p>Lisbeth s�g en kraftig aphanne h�va sig upp p� en mur intill promenadv�gen. Han bl�ngde p� henne. Han var en <emphasis>Barbary Ape</emphasis>. Hon visste b�ttre �n att f�rs�ka klappa n�got av djuren.</p><p>�Hej kompis�, sa hon. �Jag �r tillbaka igen.�</p><p>F�rsta g�ngen hon bes�kt Gibraltar hade hon inte ens h�rt talas om dess apor. Hon hade bara �kt upp till toppen f�r att titta p� utsikten och blev fullst�ndigt �verraskad d� hon f�ljde en grupp turister och pl�tsligt befann sig mitt i en flock apor som kl�ngde och kl�ttrade p� b�gge sidor av v�gen.</p><p>Det var en s�rskild k�nsla att vandra l�ngs en stig och pl�tsligt ha tv� dussin apor omkring sig. Hon betraktade dem med st�rsta misst�nksamhet. De var inte farliga eller aggressiva. D�remot hade de tillr�cklig styrka att orsaka f�r�dande bett om de blev uppretade eller k�nde sig hotade.</p><p>Hon hittade en av sk�tarna och visade sin kasse och fr�gade om hon fick ge frukten till aporna. Han sa att det var okej.</p><p>Hon plockade upp en mango och placerade den p� muren en liten bit fr�n hannen.</p><p>�Frukost�, sa hon, lutade sig mot muren och tog en tugga av ett �pple.</p><p>Aphannen stirrade p� henne, visade n�gra t�nder och plockade bel�tet upp mangon.</p><empty-line/><p>Vid fyratiden p� eftermiddagen, fem dagar senare, ramlade Lisbeth Salander av stolen i Harry�s Bar p� en sidogata till Main Street, tv� kvarter fr�n hennes hotell. Hon hade varit konstant berusad sedan hon l�mnade apberget och merparten av drickandet hade skett hos Harry O�Connell, som �gde baren och talade med en tillk�mpad irl�ndsk accent trots att han aldrig i hela sitt liv satt en fot i Irland. Han hade iakttagit henne med bekymrad min.</p><p>N�r hon hade best�llt den f�rsta drinken p� eftermiddagen fyra dagar tidigare hade han kr�vt henne p� legitimation eftersom hon s�g ut att vara betydligt yngre �n passet angav. Han visste att hon hette Lisbeth och kallade henne Liz. Hon brukade komma in efter lunchtid, s�tta sig p� en h�g pall l�ngst in i baren och luta sig mot v�ggen. D�refter �gnade hon sig �t att s�nka ett f�rsvarligt antal �l eller whisky.</p><p>D� hon drack �l brydde hon sig inte om m�rke eller sort; hon tog emot det han tappade upp. D� hon best�llde whisky valde hon alltid Tullamore Dew, utom vid ett tillf�lle d� hon studerat flaskorna bakom disken och f�reslagit Lagavulin. D� hon fick glaset luktade hon p� det. Hon h�jde �gonbrynen och tog d�refter en Mycket Liten Klunk. Hon st�llde ned glaset och stirrade p� det under en minut med ett ansiktsuttryck som antydde att hon betraktade inneh�llet som en hotfull fiende.</p><p>Slutligen sk�t hon glaset ifr�n sig och sa till Harry att ge henne n�gonting som hon inte kunde anv�nda till att tj�ra en b�t. Han h�llde upp Tullamore Dew igen och hon �tergick till sitt drickande. Under de g�ngna fyra dygnen hade hon ensam konsumerat drygt en flaska. Han hade inte h�llit r�kning p� �len. Harry var minst sagt f�rv�nad �ver att en flicka med hennes blygsamma kroppsvolym kunde h�lla i sig s� mycket, men han antog att om hon �nskade dricka sprit s� t�nkte hon g�ra det, vare sig det skedde i hans bar eller n�gon annanstans.</p><p>Hon drack l�ngsamt, pratade inte med n�gon och st�llde inte till med br�k. Hennes enda syssels�ttning, bortsett fr�n konsumtion av alkohol, tycktes vara att sitta och leka med en handdator som hon d� och d� kopplade till en mobiltelefon. Han hade vid n�gra tillf�llen f�rs�kt inleda samtal med henne men m�tts av en butter tystnad. Hon tycktes undvika s�llskap. Vid n�gra tillf�llen, d� det blev f�r mycket folk i baren, hade hon flyttat ut till gatuserveringen, och vid andra tillf�llen hade hon g�tt ned till en italiensk restaurang tv� d�rrar bort och �tit middag, varefter hon �terkommit till Harry och best�llt mer Tullamore Dew. Hon brukade l�mna baren vid tiotiden p� kv�llen och lulla iv�g norrut.</p><p>Just denna dag hade hon druckit mer och snabbare �n tidigare dagar och Harry hade b�rjat h�lla ett vakande �ga p� henne. N�r hon petat i sig sju glas Tullamore Dew p� drygt tv� timmar hade han beslutat att neka henne mera sprit. Innan han hann f�rverkliga beslutet h�rde han dock braket d� hon ramlade av stolen.</p><p>Han st�llde ned ett glas som han just h�ll p� att torka och gick runt bardisken och lyfte upp henne. Hon s�g f�rn�rmad ut.</p><p>�Jag tror att du har f�tt nog�, sa han.</p><p>Hon tittade ofokuserat p� honom.</p><p>�Jag tror att du har r�tt�, svarade hon med f�rv�nansv�rt tydlig r�st.</p><p>Hon h�ll sig i bardisken med ena handen och gr�vde fram sedlar ur br�stfickan och svajade iv�g mot utg�ngen. Han grep henne milt i axeln.</p><p>�V�nta en stund. Vad s�gs om att g� in i badrummet och spy upp den d�r sista spriten och sitta kvar i baren en stund. Jag vill inte g�rna sl�ppa iv�g dig i det d�r tillst�ndet.�</p><p>Hon protesterade inte d� han ledde henne till badrummet. Hon satte fingrarna i halsen och gjorde som han f�reslog. D� hon kom ut i baren igen hade han h�llt upp ett stort glas sodavatten �t henne. Hon drack upp hela glaset och rapade. Han spolade upp ytterligare ett glas.</p><p>�Du kommer att m� fan i morgon�, sa Harry.</p><p>Hon nickade.</p><p>�Det �r inte min sak, men om jag var du skulle jag h�lla mig nykter ett par dagar.�</p><p>Hon nickade igen. Sedan gick hon tillbaka till badrummet och spydde.</p><p>Hon stannade kvar i Harry�s Bar i ytterligare n�gon timme innan hennes blick hade klarnat s� pass att Harry v�gade sl�ppa iv�g henne. Hon l�mnade honom p� ostadiga ben, promenerade ned till flygplatsen och f�ljde stranden l�ngs marinan. Hon promenerade till dess att klockan var halv nio och marken hade slutat gunga. F�rst d� �terv�nde hon till hotellet. Hon gick upp till sitt rum och borstade t�nderna och sk�ljde av sig i ansiktet, bytte kl�der och gick tillbaka ned till hotellbaren i foaj�n och best�llde en kopp svart kaffe och en flaska mineralvatten.</p><p>Hon satt obem�rkt i tystnad vid en pelare och studerade m�nniskorna i baren. Hon s�g ett par i 30-�rs�ldern inbegripna i ett l�gm�lt samtal. Kvinnan var kl�dd i en ljus sommarkl�nning. Mannen h�ll hennes hand under bordet. Tv� bord l�ngre bort satt en svart familj, han med begynnande gr� tinningar, hon med en vacker f�rgsprakande kl�nning i gult, svart och r�tt. De hade tv� barn strax under ton�ren. Hon studerade en grupp aff�rsm�n i vita skjortor och slips med sina kavajer �ver stolsryggarna. De drack �l. Hon s�g ett s�llskap pension�rer som utan tvivel var amerikanska turister. M�nnen var kl�dda i basebollkepsar, tennistr�jor och lediga byxor. Kvinnorna hade designerjeans, r�da toppar och solglas�gon i snoddar. Hon s�g en man i ljus linnekavaj och gr� skjorta och m�rk slips som kom in fr�n gatan och h�mtade nycklar i receptionen innan han styrde �ver till baren och best�llde en �l. Hon satt tre meter fr�n honom och fokuserade blicken d� han lyfte en mobiltelefon och b�rjade prata p� tyska.</p><p><emphasis>�Hej, det �r jag � �r allt v�l? � det g�r bra, vi har n�sta m�te i morgon eftermiddag � nej, jag tror att det l�ser sig � jag blir kvar i minst fem eller sex dagar och �ker d�refter till Madrid � nej, jag �r inte hemma f�rr�n i slutet av n�sta vecka � jag med � jag �lskar dig � javisst � jag ringer senare i veckan � puss.�</emphasis></p><p>Han var 185 centimeter l�ng, drygt 50, kanske 55 �r, blond med gr�spr�ngt h�r som var lite l�ngre �n kortklippt, en vek haka och f�r mycket vikt runt midjan. �nd� t�mligen v�l bibeh�llen. Han l�ste <emphasis>Financial Times</emphasis>. N�r han avslutat sin �l och gick mot hissen reste sig Lisbeth Salander och f�ljde efter.</p><p>Han tryckte p� knappen till v�ning sex. Lisbeth tog plats bredvid honom och lutade bakhuvudet mot hissv�ggen.</p><p>�Jag �r berusad�, sa hon.</p><p>Han tittade p� henne.</p><p>�Jas�?�</p><p>�Ja. Det har varit en s�dan d�r vecka. L�t mig gissa. Du �r aff�rsman av n�got slag, kommer fr�n Hannover eller n�gonstans i norra Tyskland. Du �r gift. Du �lskar din fru. Och du m�ste stanna h�r i Gibraltar i ytterligare ett par dagar. S� mycket f�rstod jag av ditt telefonsamtal i baren.�</p><p>Han tittade f�rbluffad p� henne.</p><p>�Sj�lv �r jag fr�n Sverige. Jag k�nner ett oemotst�ndligt behov av att ha sex med n�gon. Jag skiter i om du �r gift och jag vill inte ha ditt telefonnummer.�</p><p>Han h�jde �gonbrynen.</p><p>�Jag bor p� rum 711, v�ningen ovanf�r dig. Jag t�nker g� upp p� mitt rum, kl� av mig, bada och l�gga mig i s�ngen. Om du vill g�ra mig s�llskap s� ska du knacka p� inom en halvtimme. Annars kommer jag att somna.�</p><p>��r det h�r n�gon sorts sk�mt?� fr�gade han d� hissen stannade.</p><p>�Nej. Jag ids inte tjafsa med att g� ut p� n�gon krog och ragga. Antingen knackar du p� hos mig eller s� f�r det vara.�</p><p>Tjugofem minuter senare knackade det p� d�rren p� Lisbeths hotellrum. Hon hade ett badlakan runt kroppen d� hon �ppnade.</p><p>�Kom in�, sa hon.</p><p>Han klev in och s�g sig misst�nksamt omkring i rummet.</p><p>�Det �r bara jag h�r�, sa hon.</p><p>�Hur gammal �r du egentligen?�</p><p>Hon str�ckte ut handen och plockade upp sitt pass som l�g p� en byr� och gav det till honom.</p><p>�Du ser yngre ut.�</p><p>�Jag vet�, sa hon och �ppnade badhandduken och sl�ngde den p� en stol. Hon gick till s�ngen och drog bort �verkastet.</p><p>Han stirrade p� hennes tatueringar. Hon sneglade �ver axeln.</p><p>�Det h�r �r ingen f�lla. Jag �r tjej, singel och h�r n�gra dagar. Jag har inte haft sex p� flera m�nader.�</p><p>�Varf�r valde du just mig?�</p><p>�D�rf�r att du var den ende i baren som s�g ut att inte vara i s�llskap.�</p><p>�Jag �r gift ��</p><p>�Och jag vill inte veta vem hon �r eller ens vem du �r. Och jag vill inte diskutera sociologi. Jag vill knulla. Kl� av dig eller g� ned till ditt rum igen.�</p><p>�Bara s� d�r?�</p><p>�Varf�r inte. Du �r vuxen och vet vad du f�rv�ntas g�ra.�</p><p>Han funderade i en halv minut. Han s�g ut som om han t�nkte g�. Hon satte sig p� s�ngkanten och v�ntade. Han bet sig i underl�ppen. Sedan tog han av sig byxorna och skjortan och stod tveksamt kvar i kalsongerna.</p><p>�Allt�, sa Lisbeth Salander. �Jag t�nker inte knulla med n�gon som har kalsongerna p� sig. Och du ska anv�nda kondom. Jag vet var jag har varit, men jag vet inte var du har varit.�</p><p>Han drog av sig kalsongerna och gick fram till henne och lade handen p� hennes axel. Lisbeth blundade d� han b�jde sig ned och kysste henne. Han smakade bra. Hon l�t honom luta ned henne p� s�ngen. Han var tung p� henne.</p><empty-line/><p>Jeremy Stuart MacMillan, advokat, k�nde nackh�ren resa sig i samma �gonblick som han �ppnade d�rren till sitt kontor i Buchanan House p� Queensway Quay ovanf�r marinan. Han k�nde tobaksr�k och h�rde att en stol knarrade. Klockan var strax f�re sju p� morgonen och hans f�rsta tanke var att han hade �verraskat en inbrottstjuv.</p><p>Sedan k�nde han en doft av kaffe fr�n bryggaren i pentryt. Efter n�gra sekunder klev han tveksamt �ver tr�skeln och gick genom hallen och kikade in i sitt rymliga och elegant m�blerade arbetsrum. Lisbeth Salander satt i hans kontorsstol med ryggen mot honom och f�tterna p� f�nsterbr�dan. Hans bordsdator var p�slagen och hon hade uppenbarligen inte haft n�gra problem med att forcera l�senordet. Hon hade heller inte haft n�gra problem med att �ppna hans s�kerhetssk�p. Hon hade en folder med hans h�gst privata korrespondens och bokf�ring i kn�et.</p><p>�God morgon, fr�ken Salander�, sa han till sist.</p><p>�Mmm�, svarade hon. �Det finns nybryggt kaffe och croissanter i pentryt.�</p><p>�Tack�, sa han och suckade uppgivet.</p><p>Han hade f�r all del k�pt kontoret med hennes pengar och p� hennes uppmaning, men han hade inte f�rv�ntat sig att hon skulle materialisera sig utan f�rvarning. Dessutom hade hon hittat och uppenbarligen l�st en b�gporrtidning som han hade haft g�md i en skrivbordsl�da.</p><p><emphasis>S� generande</emphasis>.</p><p>Eller kanske inte.</p><p>N�r det g�llde Lisbeth Salander upplevde han att hon var den mest d�mande m�nniska han n�gonsin tr�ffat d� det handlade om personer som irriterade henne men att hon aldrig n�gonsin ens h�jde �gonbrynen inf�r m�nniskors svagheter. Hon visste att han officiellt var heterosexuell men att hans m�rka hemlighet var att han attraherades av m�n och att han sedan skilsm�ssan femton �r tidigare g�tt in f�r att f�rverkliga sina mest privata fantasier.</p><p><emphasis>S� lustigt. Jag k�nner mig trygg med henne</emphasis>.</p><empty-line/><p>Eftersom hon �nd� befann sig i Gibraltar hade Lisbeth beslutat att bes�ka advokat Jeremy MacMillan som sk�tte hennes ekonomi. Hon hade inte varit i kontakt med honom sedan strax efter �rsskiftet och ville veta om han hade passat p� att ruinera henne under hennes fr�nvaro.</p><p>Men det hade inte br�dskat och var heller inte orsaken till att hon hade �kt direkt till Gibraltar d� hon frigavs. Det gjorde hon d�rf�r att hon k�nde ett intensivt behov av att komma bort fr�n allt, och i det avseendet var Gibraltar utm�rkt. Hon hade tillbringat n�stan en vecka med att vara berusad och d�refter ytterligare n�gra dagar med att ha sex med den tyske aff�rsmannen som sent omsider presenterat sig som Dieter. Hon tvivlade p� att det var hans riktiga namn men gjorde inga efterforskningar. Han tillbringade dagarna med att sitta i m�ten och kv�llarna med att �ta middag med henne innan de drog sig tillbaka till hans eller hennes rum.</p><p>Han var inte alls d�lig i s�ngen, konstaterade Lisbeth. M�jligen var han lite ovan och stundom on�digt h�rdh�nt.</p><p>Dieter hade verkat genuint h�pen �ver att hon p� ren impuls hade raggat upp en �verviktig tysk aff�rsman som inte ens hade varit ute och raggat. Han var mycket riktigt gift och brukade inte vara otrogen eller s�ka kvinnligt s�llskap p� sina aff�rsresor. Men d� m�jligheten serverades p� fat i form av en sp�d och tatuerad flicka hade han inte kunnat motst� frestelsen. Sa han.</p><p>Lisbeth Salander brydde sig inte s�rskilt mycket om vad han sa. Hon hade inte avsett mer �n rekreationssex, men �verraskades av att han faktiskt anstr�ngde sig f�r att tillfredsst�lla henne. Det var f�rst under den fj�rde natten, deras sista tillsammans, som han fick ett utbrott av panik�ngest och b�rjade grubbla �ver vad hans fru skulle s�ga. Lisbeth Salander ans�g att han borde h�lla truten och inte ber�tta n�got f�r sin fru.</p><p>Men hon sa inte vad hon t�nkte.</p><p>Han var vuxen och hade kunnat s�ga nej till hennes invit. Det var inte hennes problem om han drabbades av skuldk�nslor eller bek�nde n�got f�r sin fru. Hon hade legat med ryggen mot honom och lyssnat i femton minuter till dess att hon irriterat himlat med �gonen och v�nt sig om och satt sig grensle �ver honom.</p><p>�Tror du att du kan ta en paus med �ngesten en stund och tillfredsst�lla mig igen?� undrade hon.</p><p>Jeremy MacMillan var en helt annan historia. Han hade noll erotisk dragningskraft p� Lisbeth Salander. Han var en skurk. Han var lustigt nog utseendem�ssigt snarlik Dieter. Han var 48 �r gammal, charmig, lite �verviktig med gr�nande m�rkblont lockigt h�r som kammades bak�t �ver en h�g hj�ssa. Han hade tunna guldb�gade glas�gon.</p><p>En g�ng i tiden hade han varit en Oxbridgeutbildad aff�rsjurist och placerare i London. Han hade haft en lovande framtid och varit del�gare i ett advokatkontor som anlitades av storf�retag och penningstinna nyrika yuppies som �gnade sig �t fastighetsk�p och skatteplanering. Han hade tillbringat det glada 1980-talet med att umg�s med nyrika k�ndisar. Han hade kr�kat h�rt och snortat kokain tillsammans med m�nniskor som han egentligen inte ville vakna tillsammans med morgonen d�rp�. Han hade aldrig blivit �talad men hade f�rlorat sin fru och sina tv� barn och hade f�tt sparken efter att ha missk�tt aff�rerna och rumlat in berusad till en f�rlikningsprocess.</p><p>Utan n�gon st�rre eftertanke hade han nyktrat till och skamset flytt fr�n London. Varf�r han valt just Gibraltar visste han inte, men 1991 hade han slagit sig ihop med en lokal jurist och �ppnat ett anspr�ksl�st bakgatskontor som officiellt �gnade sig �t betydligt mindre glamour�sa bouppteckningar och testamentshandlingar. Lite mindre officiellt �gnade sig MacMillan &amp; Marks �t att etablera brevl�def�retag och fungera som m�lvakter f�r diverse obskyra figurer i Europa. Verksamheten hankade sig fram till dess att Lisbeth Salander hade valt Jeremy MacMillan att f�rvalta de 2,4 miljarder dollar som hon stulit fr�n finansmannen Hans-Erik Wennerstr�ms s�nderfallande imperium.</p><p>MacMillan var utan tvivel en skurk. Men hon betraktade honom som <emphasis>hennes</emphasis> skurk, och han hade �verraskat sig sj�lv genom att f�rbli oklanderligt hederlig gentemot henne. Hon hade f�rst anlitat honom f�r en enkel uppgift. Mot en blygsam summa hade han etablerat ett antal brevl�def�retag som hon kunde nyttja och som hon placerade en miljon dollar i. Hon hade kontaktat honom p� telefon och bara varit en r�st i fj�rran. Han fr�gade aldrig varifr�n pengarna kom. Han hade gjort det hon bad om och debiterat henne fem procent av summan. Kort d�refter hade hon slussat in en st�rre summa pengar som han skulle anv�nda f�r att etablera ett f�retag, Wasp Enterprises, som k�pte en bostadsr�tt i Stockholm. Kontakten med Lisbeth Salander hade d�rmed blivit lukrativ, �ven om det f�r hans del handlade om sm�pengar.</p><p>Tv� m�nader senare hade hon pl�tsligt kommit p� bes�k i Gibraltar. Hon hade ringt honom och f�reslagit en privat middag p� hennes rum p� The Rock, som var om inte det st�rsta s� det mest anrika hotellet p� Klippan. Han var inte s�ker p� vad han hade v�ntat sig, men han hade inte trott att hans klient skulle vara en dockliknande flicka som s�g ut att vara i de l�gre ton�ren. Han trodde att han var utsatt f�r n�gon sorts bisarrt sk�mt.</p><p>Han hade snabbt �ndrat uppfattning. Den underliga flickan pratade obekymrat med honom utan att n�gonsin le eller visa n�gon personlig v�rme. Eller f�r den delen kyla. Han hade suttit lamslagen d� hon under loppet av n�gra minuter helt raserat den yrkesm�ssiga fasad av v�rldsvan respektabilitet som han var s� m�n om att uppr�tth�lla.</p><p>�Vad vill du?� undrade han.</p><p>�Jag har stulit en summa pengar�, svarade hon med stort allvar. �Jag beh�ver en skurk som kan f�rvalta dem.�</p><p>Han hade undrat om hon var riktigt klok, men han spelade artigt med. Hon var potentiellt ett offer f�r en snabb dribbling som kunde rendera en liten inkomst. D�refter hade han suttit som tr�ffad av blixten d� hon f�rklarade vem hon stulit pengarna fr�n, hur det hade g�tt till och hur stor summan var. Wennerstroemaff�ren var det hetaste samtals�mnet i den internationella finansv�rlden.</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>M�jligheter gled genom hans hj�rna.</p><p>�Du �r en duktig aff�rsjurist och placerare. Om du vore en idiot s� skulle du aldrig ha f�tt de uppdrag som du fick p� 1980-talet. D�remot betedde du dig som en idiot och lyckades f� sparken.�</p><p>Han h�jde �gonbrynen.</p><p>�Jag kommer i framtiden att vara din enda klient.�</p><p>Hon hade tittat p� honom med de mest troskyldiga �gon han n�gonsin sett.</p><p>�Jag har tv� krav. Det ena �r att du aldrig n�gonsin beg�r ett brott eller blir inblandad i n�got som kan skapa problem f�r oss och fokusera myndigheternas intresse p� mina f�retag och konton. Det andra �r att du aldrig ljuger f�r mig. Aldrig n�gonsin. Inte en enda g�ng. Och inte av n�got sk�l. Om du ljuger s� upph�r v�r aff�rsrelation omedelbart och om du irriterar mig tillr�ckligt mycket s� kommer jag att ruinera dig.�</p><p>Hon h�llde upp ett glas vin �t honom.</p><p>�Det finns ingen orsak att ljuga f�r mig. Jag k�nner redan till allt som �r v�rt att veta om ditt liv. Jag vet hur mycket du tj�nar en bra m�nad och en d�lig m�nad. Jag vet hur mycket du g�r av med. Jag vet att du aldrig riktigt f�r pengarna att r�cka till. Jag vet att du har 120&#x2008;000 pund i skulder, b�de l�ngfristiga och kortfristiga s�dana, och att du st�ndigt m�ste ta risker och fiffla till dig pengar f�r att klara amorteringarna. Du kl�r dig elegant och f�rs�ker h�lla skenet uppe, men du �r p� dekis och har inte k�pt en ny kavaj p� flera m�nader. D�remot l�mnade du in en gammal kavaj f�r att lappa fodret f�r tv� veckor sedan. Du brukade samla p� s�llsynta b�cker men har s�lt dem undan f�r undan. F�rra m�naden s�lde du en tidig utg�va av <emphasis>Oliver Twist</emphasis> f�r 760 pund.�</p><p>Hon tystnade och fixerade honom med blicken. Han svalde.</p><p>�F�rra veckan gjorde du faktiskt ett klipp. Ett ganska sinnrikt bedr�geri mot den d�r �nkan som du representerar. Du roffade �t dig 6&#x2008;000 pund som hon knappast kommer att sakna.�</p><p>�Hur fan vet du det?�</p><p>�Jag vet att du varit gift, att du har tv� barn i England som inte vill tr�ffa dig och att du har tagit steget fullt ut sedan skilsm�ssan och i dag huvudsakligen har homosexuella f�rh�llanden. Du sk�ms f�rmodligen �ver det, eftersom du undviker b�gklubbarna och att bli sedd ute p� stan med n�gon av dina manliga v�nner och eftersom du ofta �ker �ver gr�nsen till Spanien f�r att tr�ffa m�n.�</p><p>Jeremy MacMillan satt f�rstummad av chock. Han var pl�tsligt skr�ckslagen. Han hade ingen aning om hur hon hade f�tt reda p� all information, men hon hade tillr�ckligt f�r att f�rinta honom.</p><p>�Och det h�r s�ger jag bara en g�ng. Jag skiter fullst�ndigt i vem du har sex med. Det ang�r inte mig. Jag vill veta vem du �r, men jag kommer aldrig att utnyttja min kunskap. Jag kommer inte att hota dig eller utpressa dig.�</p><p>MacMillan var ingen idiot. Han ins�g sj�lvfallet att den kunskap hon hade om honom innebar ett hot. Hon hade kontroll. Under ett �gonblick hade han �verv�gt att lyfta upp henne och kasta henne �ver kanten av terrassen, men han beh�rskade sig. Han hade aldrig tidigare varit s� r�dd.</p><p>�Vad vill du?� pressade han fram.</p><p>�Jag vill ha ett kompanjonskap med dig. Du ska upph�ra med alla andra aff�rer du sysslar med och arbeta exklusivt f�r mig. Du kommer att tj�na mer �n du n�gonsin kunnat dr�mma om.�</p><p>Hon f�rklarade vad hon ville att han skulle g�ra och hur hon ville att uppl�gget skulle se ut.</p><p>�Jag vill vara osynlig�, f�rklarade hon. �Du sk�ter mina aff�rer. Allt ska vara legitimt. Det jag strular till p� egen hand kommer aldrig att ber�ra dig eller kopplas till v�ra aff�rer.�</p><p>�Jag f�rst�r.�</p><p>�Jag kommer allts� att vara din enda klient. Du har en vecka p� dig att avveckla alla dina andra klienter och upph�ra med allt sm�fiffel.�</p><p>Han ins�g ocks� att han hade f�tt ett erbjudande som aldrig skulle �terkomma. Han hade funderat sextio sekunder och d�refter accepterat. Han hade bara en fr�ga.</p><p>�Hur vet du att jag inte bl�ser dig?�</p><p>�G�r inte det. Du kommer att �ngra dig resten av ditt miserabla liv.�</p><p>Det fanns ingen orsak att fiffla. Lisbeth Salander hade erbjudit honom ett uppdrag som potentiellt hade en s� stor guldkant att det hade varit absurt att riskera n�got f�r sm�pengar. S� l�nge han var n�gorlunda anspr�ksl�s och inte strulade till n�got s� hade han en tryggad framtid.</p><p>Han t�nkte f�ljaktligen inte bl�sa Lisbeth Salander.</p><p>Allts� blev han hederlig, eller �tminstone s� hederlig en utbr�nd advokat kunde anses vara d� han f�rvaltade ett st�ldgods av astronomiska proportioner.</p><p>Lisbeth var helt ointresserad av att sk�ta sin ekonomi. MacMillans uppgift var att placera hennes pengar och se till att det fanns t�ckning p� de kreditkort som hon anv�nde. De hade diskuterat i flera timmar. Hon hade f�rklarat hur hon ville att hennes ekonomi skulle fungera. Hans jobb var att se till att det fungerade.</p><p>En stor del av st�ldgodset hade placerats i stabila fonder som gjorde henne ekonomiskt oberoende resten av livet, �ven om hon skulle f� f�r sig att leva ett extremt utsv�vande och sl�saktigt liv. Det var fr�n dessa fonder som hennes kreditkort fylldes p�.</p><p>Resten av pengarna kunde han leka med och investera efter eget huvud, f�rutsatt att han inte investerade i n�got som kunde inneb�ra problem med polisen i n�gon form. Hon f�rbj�d honom att �gna sig �t f�niga sm�brott och dussinbedr�gerier som � om oturen var framme � kunde resultera i unders�kningar som i sin tur kunde s�tta henne under granskning.</p><p>Det som �terstod att fastst�lla var vad han skulle tj�na p� aff�ren.</p><p>�Jag betalar 500&#x2008;000 pund i ing�ngsarvode. D�rmed kan du l�sa alla dina skulder och �nd� f� en bra slant �ver. D�refter tj�nar du pengar �t dig sj�lv. Du startar ett f�retag med oss tv� som del�gare. Du f�r tjugo procent av all profit som f�retaget genererar. Jag vill att du ska vara tillr�ckligt rik f�r att inte frestas att b�rja med n�got fuffens, men inte s� rik att du inte anstr�nger dig.�</p><p>Han b�rjade sitt nya jobb den 1 februari. I slutet av mars hade han betalat alla sina personliga skulder och stabiliserat sin privatekonomi. Lisbeth hade insisterat p� att han skulle prioritera att sanera sin egen ekonomi s� att han var solvent. I maj br�t han partnerskapet med sin alkoholiserade kollega George Marks, den andra halvan av MacMillan &amp; Marks. Han k�nde ett styng av d�ligt samvete gentemot sin f�rra partner, men att blanda in Marks i Lisbeth Salanders aff�rer var uteslutet.</p><p>Han dryftade saken med Lisbeth Salander d� hon �terkom till Gibraltar p� ett spontanbes�k i b�rjan av juli och uppt�ckte att MacMillan arbetade hemifr�n sin l�genhet ist�llet f�r fr�n det bakgatskontor d�r han tidigare huserat.</p><p>�Min partner �r alkoholist och kommer inte att kunna hantera det h�r. Tv�rtom skulle han vara en enorm riskfaktor. Men f�r femton �r sedan r�ddade han mitt liv d� jag kom till Gibraltar och han tog in mig i sin verksamhet.�</p><p>Hon funderade i tv� minuter medan hon studerade MacMillans ansikte.</p><p>�Jag f�rst�r. Du �r en skurk med lojalitet. Det �r f�rmodligen en ber�mv�rd egenskap. Jag f�resl�r att du skapar ett litet konto som han kan f� fiffla med. Se till att han tj�nar n�gra tusenlappar i m�naden s� att han klarar sig.�</p><p>��r det okej med dig?�</p><p>Hon hade nickat och sett sig omkring i hans ungkarlslya. Han bodde i en etta med kokvr� i en av gr�nderna i n�rheten av sjukhuset. Det enda trivsamma var utsikten. Det var � andra sidan en utsikt som var sv�r att undvika i Gibraltar.</p><p>�Du beh�ver ett kontor och en b�ttre bostad�, sa hon.</p><p>�Jag har inte haft tid�, svarade han.</p><p>�Okej�, sa hon.</p><p>D�refter gick hon ut och shoppade ett kontor �t honom och valde 130 kvadrat med en liten terrass mot havet i Buchanan House p� Queensway Quay, vilket definitivt var <emphasis>upmarket</emphasis> i Gibraltar. Hon anlitade en inredare som renoverade och m�blerade.</p><empty-line/><p>MacMillan erinrade sig att medan han hade varit upptagen med pappersexercis hade Lisbeth personligen �vervakat installation av larmsystem, datautrustning och det s�kerhetssk�p som hon �verraskande satt och rotade i d� han kom in p� kontoret p� morgonen.</p><p>�Befinner jag mig i on�d?� undrade han.</p><p>Hon lade ned den p�rm med korrespondens som hon f�rdjupat sig i.</p><p>�Nej, Jeremy. Du befinner dig inte i on�d.�</p><p>�Bra�, sa han och gick och h�mtade kaffe. �Du har en f�rm�ga att dyka upp d� man minst v�ntar det.�</p><p>�Jag har varit upptagen den senaste tiden. Jag ville bara uppdatera mig om vad som h�nt.�</p><p>�Om jag f�rst�tt saken r�tt s� har du jagats f�r trippelmord, blivit skjuten i huvudet och �talats f�r en r�cka brott. Jag var riktigt orolig ett tag. Jag trodde att du fortfarande satt inburad. Har du rymt?�</p><p>�Nej. Jag frik�ndes p� alla punkter och har sl�ppts. Hur mycket har du h�rt?�</p><p>Han tvekade en sekund.</p><p>�Okej. Inga vita l�gner. N�r jag begrep att du satt mitt i skiten hyrde jag en �vers�ttningsbyr� som finkammade svenska tidningar och gav mig fortl�pande uppdateringar. Jag �r r�tt insatt.�</p><p>�Om du baserar din kunskap p� vad som st�tt i tidningarna s� �r du inte det minsta insatt. Men jag antar att du uppt�ckt en del hemligheter om mig.�</p><p>Han nickade.</p><p>�Vad h�nder nu?�</p><p>Hon tittade f�rv�nat p� honom.</p><p>�Ingenting. Vi forts�tter som tidigare. V�r relation har inget med mina problem i Sverige att g�ra. Ber�tta vad som h�nt medan jag varit borta. Har du sk�tt dig?�</p><p>�Jag dricker inte�, sa han. �Om det �r det du menar.�</p><p>�Nej. Ditt privatliv ang�r inte mig s� l�nge det inte st�r aff�rerna. Jag menar om jag �r rikare eller fattigare �n f�r ett �r sedan?�</p><p>Han drog ut bes�ksstolen och slog sig ned. P� n�got s�tt spelade det ingen roll att hon ockuperat <emphasis>hans</emphasis> plats. Det fanns ingen orsak att �gna sig �t prestigekamp med henne.</p><p>�Du levererade 2,4 miljarder dollar till mig. Vi satte in 200 miljoner i fonder �t dig. Du gav mig resten att leka med.�</p><p>�Ja.�</p><p>�Dina personliga fonder har inte f�r�ndrats med mycket mer �n r�ntan. Jag kan �ka profiten om ��</p><p>�Jag �r inte intresserad av att �ka profiten.�</p><p>�Okej. Du har gjort av med en struntsumma. De st�rsta enskilda utgifterna har varit den l�genhet jag k�pte �t dig och den v�lg�renhetsfond du startade f�r den d�r advokaten Palmgren. I �vrigt har du bara haft normalkonsumtion och inte en s�rskilt vidlyftig s�dan. R�ntorna har varit gynnsamma. Du ligger p� ungef�r plus minus noll.�</p><p>�Bra.�</p><p>��terstoden har jag investerat. I fjol tog vi inte in n�gra st�rre summor. Jag var ringrostig och �gnade tiden �t att l�ra mig marknaden igen. Vi har haft utgifter. Det �r f�rst i �r vi har b�rjat generera inkomster. Medan du suttit inburad har vi dragit in drygt sju miljoner. Dollar allts�.�</p><p>�Varav tjugo procent tillfaller dig.�</p><p>�Varav tjugo procent tillfaller mig.�</p><p>��r du n�jd med det?�</p><p>�Jag har tj�nat �ver en miljon dollar p� ett halv�r. Jo. Jag �r n�jd.�</p><p>�Du vet � gapa inte efter f�r mycket. Du kan dra dig tillbaka n�r du k�nner dig n�jd. Men forts�tt att sk�ta mina aff�rer n�gra timmar d� och d�.�</p><p>�Tio miljoner dollar�, sa han.</p><p>�Hur?�</p><p>�N�r jag f�tt ihop tio miljoner dollar l�gger jag av. Det var bra att du d�k upp. Vi har en del att diskutera.�</p><p>�Prata p�.�</p><p>Han slog ut med handen.</p><p>�Det h�r �r s� mycket pengar att det skr�mmer skiten ur mig. Jag vet inte hur jag ska hantera dem. Jag vet inte vad m�ls�ttningen med verksamheten �r mer �n att tj�na mer pengar. Vad ska pengarna anv�ndas till?�</p><p>�Jag vet inte.�</p><p>�Inte jag heller. Men pengarna kan bli ett sj�lv�ndam�l. Det �r rubbat. Det �r d�rf�r jag beslutat mig f�r att l�gga av d� jag tj�nat ihop tio miljoner. Jag vill inte ha ansvaret l�ngre.�</p><p>�Okej.�</p><p>�Innan jag l�gger av vill jag att du har best�mt hur du vill att den h�r f�rm�genheten ska f�rvaltas i framtiden. Det m�ste finnas ett syfte och riktlinjer och en organisation att l�mna �ver till.�</p><p>�Mmm.�</p><p>�Det �r om�jligt f�r en person att �gna sig �t aff�rer p� det h�r s�ttet. Jag har delat upp summan i l�ngsiktiga fasta investeringar � fastigheter, v�rdepapper och s�dant. Du har en komplett f�rteckning i datorn.�</p><p>�Jag har l�st den.�</p><p>�Den andra halvan �gnar jag �t spekulation, men det �r s� mycket pengar att h�lla r�tt p� att jag inte hinner med. Jag har d�rf�r startat ett investmentbolag i Jersey. Du har f�r n�rvarande sex anst�llda i London. Tv� skickliga unga placerare och kontorspersonal.�</p><p>�Yellow Ballroom Ltd? Jag undrade just vad det var f�r n�got.�</p><p>�V�rt f�retag. H�r i Gibraltar har jag anst�llt en sekreterare och en ung lovande jurist � de dyker f�rresten upp om n�gon halvtimme.�</p><p>�Jaha. Molly Flint, 41 �r, och Brian Delaney, 26.�</p><p>�Vill du tr�ffa dem?�</p><p>�Nej. �r Brian din �lskare?�</p><p>�Vad? Nej.�</p><p>Han s�g chockerad ut.</p><p>�Jag blandar inte ihop ��</p><p>�Bra.�</p><p>�F�rresten � jag �r inte intresserad av unga grabbar � oerfarna, menar jag.�</p><p>�Nej, du �r mer attraherad av grabbar med lite tuffare attityd �n en snorunge kan erbjuda. Det �r fortfarande inte n�got som ang�r mig, men Jeremy ��</p><p>�Ja?�</p><p>�Var f�rsiktig.�</p><empty-line/><p>Hon hade egentligen inte planerat att stanna i Gibraltar mer �n ett par veckor f�r att hitta en kompassriktning igen. Hon uppt�ckte pl�tsligt att hon inte hade en aning om vad hon skulle ta sig till eller vart hon borde �ka. Hon blev kvar i tolv veckor. Hon kontrollerade sin e-post en g�ng om dagen och svarade lydigt p� mail fr�n Annika Giannini vid de enstaka tillf�llen hon h�rde av sig. Hon ber�ttade inte var hon befann sig. Hon svarade inte p� n�gon annan e-post.</p><p>Hon fortsatte att bes�ka Harry�s Bar, men nu kom hon in bara f�r n�gon enstaka �l p� kv�llarna. Hon tillbringade st�rre delen av dagarna p� The Rock, antingen p� terrassen eller i s�ngen. Hon avverkade ytterligare en tillf�llig f�rbindelse med en 30-�rig officer i brittiska marinen, men det blev ett <emphasis>one night stand</emphasis> och var p� det hela taget en ointressant upplevelse.</p><p>Hon ins�g att hon var uttr�kad.</p><p>I b�rjan av oktober �t hon middag med Jeremy MacMillan. De hade bara tr�ffats n�gra enstaka tillf�llen under hennes vistelse. Det hade m�rknat och de drack ett fruktigt vitt vin och hade diskuterat vad de skulle anv�nda Lisbeths miljarder till. Pl�tsligt �verraskade han henne med att fr�ga vad som tryckte henne.</p><p>Hon hade betraktat honom och funderat p� saken. D�refter hade hon lika �verraskande ber�ttat om sitt f�rh�llande till Miriam Wu, hur hon misshandlats och n�stan m�rdats av Ronald Niedermann. Det hade varit hennes fel. Bortsett fr�n en h�lsning via Annika Giannini hade Lisbeth inte h�rt ett ord fr�n Miriam Wu. Och nu hade hon flyttat till Frankrike.</p><p>Jeremy MacMillan hade suttit tyst en l�ng stund.</p><p>��r du k�r i henne?� fr�gade han pl�tsligt.</p><p>Lisbeth Salander funderade p� svaret. Till sist skakade hon p� huvudet.</p><p>�Nej. Jag tror inte att jag �r typen som blir k�r. Hon var en v�n. Och hon var bra sex.�</p><p>�Ingen m�nniska kan undvika att bli k�r�, sa han. �Man kanske vill f�rneka det, men v�nskap �r nog den vanligaste formen av k�rlek.�</p><p>Hon tittade f�rbluffat p� honom.</p><p>�Blir du arg om jag blir personlig?�</p><p>�Nej.�</p><p>��k till Paris, f�r guds skull�, sa han.</p><empty-line/><p>Hon landade p� de Gaulle-flygplatsen halv tre p� eftermiddagen, tog flygbussen till Triumfb�gen och �gnade tv� timmar �t att vandra omkring i de n�rmaste kvarteren p� jakt efter ett ledigt hotellrum. Hon gick s�derut, mot Seine, och fick slutligen plats p� lilla Hotel Victor Hugo p� rue Copernic.</p><p>Hon duschade och ringde Miriam Wu. De tr�ffades vid niotiden p� kv�llen p� en bar i n�rheten av Notre-Dame. Miriam Wu var kl�dd i vit skjorta och kavaj. Hon s�g str�lande ut. Lisbeth blev omedelbart generad. De pussade varandra p� kinden.</p><p>�Jag �r ledsen att jag inte h�rt av mig och att jag inte kom till r�tteg�ngen�, sa Miriam Wu.</p><p>�Det �r okej. R�tteg�ngen var bakom lyckta d�rrar i vilket fall.�</p><p>�Jag l�g p� sjukhus i tre veckor och sedan var allting ett kaos d� jag kom hem till Lundagatan. Jag kunde inte sova. Jag dr�mde mardr�mmar om den d�r j�vla Niedermann. Jag ringde till mamma och sa att jag ville komma.�</p><p>Lisbeth nickade.</p><p>�F�rl�t mig.�</p><p>�Var inte en j�vla idiot. Det �r jag som kommit hit f�r att be <emphasis>dig</emphasis> om urs�kt.�</p><p>�Varf�r det?�</p><p>�Jag t�nkte inte. Det f�ll mig aldrig in att jag utsatte dig f�r livsfara genom att �verl�ta l�genheten men forts�tta att vara skriven d�r. Det var mitt fel att du n�stan blev m�rdad. Jag f�rst�r om du hatar mig.�</p><p>Miriam Wu s�g h�pen ut.</p><p>�Jag har inte ens t�nkt tanken. Det var Ronald Niedermann som f�rs�kte m�rda mig. Inte du.�</p><p>De satt tysta en stund.</p><p>�Jaha�, sa Lisbeth till sist.</p><p>�Jo�, sa Miriam Wu.</p><p>�Jag har inte f�ljt efter dig hit f�r att jag �r k�r i dig�, sa Lisbeth.</p><p>Miriam nickade.</p><p>�Du var j�vla bra sex, men jag �r inte k�r i dig�, understr�k hon.</p><p>�Lisbeth � jag tror ��</p><p>�Det jag ville s�ga var att jag hoppas att � fan.�</p><p>�Vad?�</p><p>�Jag har inte m�nga v�nner ��</p><p>Miriam Wu nickade.</p><p>�Jag blir kvar i Paris ett tag. Mina studier d�rhemma gick �t helvete och jag skrev in mig p� universitetet h�r ist�llet. Jag kommer att stanna minst ett �r.�</p><p>Lisbeth nickade.</p><p>�Sedan vet jag inte. Men jag kommer tillbaka till Stockholm. Jag betalar hyran f�r Lundagatan och jag t�nker beh�lla l�genheten. Om det �r okej med dig.�</p><p>�Det �r din l�genhet. G�r vad du vill med den.�</p><p>�Lisbeth, du �r v�ldigt speciell�, sa hon. �Jag vill g�rna forts�tta att vara din v�n.�</p><p>De pratade i tv� timmar. Lisbeth hade ingen anledning att d�lja sitt f�rflutna f�r Miriam Wu. Zalachenkoaff�ren var k�nd av alla som hade tillg�ng till en svensk tidning och Miriam Wu hade f�ljt aff�ren med stort intresse. Hon ber�ttade detaljerat om vad som hade h�nt i Nykvarn den natt Paolo Roberto hade r�ddat hennes liv.</p><p>Sedan �kte de hem till Miriams studentrum i n�rheten av universitetet.</p></section></section><section><title><p>EPILOG: BOUPPTECKNING</p><p>FREDAG 2 DECEMBER � S�NDAG 18 DECEMBER</p></title><p>Annika Giannini tr�ffade Lisbeth Salander i baren p� S�dra teatern vid niotiden p� kv�llen. Lisbeth drack stark�l och var p� v�g att avsluta sitt andra glas.</p><p>�Ledsen att jag �r sen�, sa Annika och sneglade p� sitt armbandsur. �Jag fick trassel med en annan klient.�</p><p>�Jaha�, sa Lisbeth.</p><p>�Vad firar du?�</p><p>�Inget. Jag har bara lust att bli full.�</p><p>Annika betraktade henne med skepsis medan hon slog sig ned.</p><p>�Har du ofta den lusten?�</p><p>�Jag s�p mig redl�s d� jag blev frisl�ppt, men jag har inga anlag f�r alkoholism om du tror det. Det slog mig bara att jag f�r f�rsta g�ngen i mitt liv �r myndig och har laglig r�tt att bli berusad h�r hemma i Sverige.�</p><p>Annika best�llde en campari.</p><p>�Okej�, sa hon. �Vill du dricka ensam eller vill du ha s�llskap?�</p><p>�Helst ensam. Men om du inte pratar s� mycket kan du sitta med. Jag antar att du inte har lust att h�nga med hem till mig och ha sex.�</p><p>�F�rl�t?� undrade Annika Giannini.</p><p>�N�, jag trodde v�l det. Du �r en s�dan d�r vanvettigt heterosexuell m�nniska.�</p><p>Annika Giannini s�g pl�tsligt road ut.</p><p>�Det �r f�rsta g�ngen n�gon av mina klienter f�reslagit sex.�</p><p>��r du intresserad?�</p><p>�Sorry. Inte det minsta. Men tack f�r erbjudandet.�</p><p>�Vad var det du ville, advokaten?�</p><p>�Tv� saker. Antingen avs�ger jag mig jobbet som din advokat h�r och nu eller s� b�rjar du svara i telefon d� jag ringer. Vi hade den h�r diskussionen d� du blev frisl�ppt.�</p><p>Lisbeth Salander tittade p� Annika Giannini.</p><p>�Jag har f�rs�kt f� tag p� dig i en vecka. Jag har ringt, skrivit och mailat.�</p><p>�Jag har varit bortrest.�</p><p>�Du har varit om�jlig att f� tag p� st�rre delen av h�sten. Det h�r fungerar inte. Jag har accepterat att vara ditt juridiska ombud i allt som har med dina mellanhavanden med staten att g�ra. Det betyder formalia och dokumentation som m�ste sk�tas. Papper m�ste undertecknas. Fr�gor m�ste besvaras. Jag m�ste kunna f� tag p� dig, och jag har ingen lust att sitta som en idiot och inte veta var du h�ller hus.�</p><p>�Jag f�rst�r. Jag har varit utomlands i tv� veckor. Jag kom hem i g�r och ringde dig s� fort jag h�rde att du s�kte mig.�</p><p>�Det duger inte. Du m�ste h�lla mig underr�ttad om var du finns och h�ra av dig minst en g�ng i veckan till dess att alla fr�gor om skadest�nd och s�dant �r klart.�</p><p>�Jag skiter i skadest�nd. Jag vill att staten l�mnar mig i fred.�</p><p>�Men staten kommer inte att l�mna dig i fred, hur mycket du �n vill. Ditt frik�nnande i tingsr�tten f�r en l�ng kedja av konsekvenser. Det handlar inte bara om dig. Peter Teleborian kommer att �talas f�r vad han gjorde mot dig. Det betyder att du m�ste vittna. �klagare Ekstr�m �r f�rem�l f�r en utredning om tj�nstefel och kan dessutom komma att �talas om det visar sig att han medvetet �sidosatt tj�nsteplikten p� uppdrag av Sektionen.�</p><p>Lisbeth h�jde �gonbrynen. F�r en sekund s�g hon n�stan intresserad ut.</p><p>�Jag tror inte att det kommer att leda till �tal. Han gick p� en bluff och har egentligen inget med Sektionen att g�ra. Men s� sent som f�rra veckan inledde en �klagare en f�runders�kning mot �verf�rmyndarn�mnden. D�r f�religger flera JO-anm�lningar och en anm�lan till justitiekanslern.�</p><p>�Jag har inte anm�lt n�gon.�</p><p>�Nej. Men det �r uppenbart att grova tj�nstefel har beg�tts och allt detta m�ste utredas. Du �r inte den enda person som n�mnden har ansvar f�r.�</p><p>Lisbeth ryckte p� axlarna.</p><p>�Det ang�r inte mig. Men jag lovar att h�lla b�ttre kontakt med dig �n tidigare. De h�r senaste tv� veckorna har varit ett undantag. Jag har jobbat.�</p><p>Annika Giannini tittade misst�nksamt p� sin klient.</p><p>�Vad jobbar du med?�</p><p>�Konsultverksamhet.�</p><p>�Okej�, sa hon till slut. �Det andra �r att bouppteckningen �r klar.�</p><p>�Vilken bouppteckning?�</p><p>�Efter din pappa. Statens advokat tog kontakt med mig eftersom ingen tycks veta hur de ska f� kontakt med dig. Du och din syster �r enda arvtagare.�</p><p>Lisbeth Salander betraktade Annika utan att r�ra en min. Sedan f�ngade hon servitrisens blick och pekade p� sitt glas.</p><p>�Jag vill inte ha n�got arv efter min far. G�r vad fan du vill med det.�</p><p>�Fel. <emphasis>Du</emphasis> kan g�ra vad du vill med arvet. Mitt jobb �r att se till att du har m�jlighet att g�ra det.�</p><p>�Jag vill inte ha ett �re efter det svinet.�</p><p>�Okej. Sk�nk pengarna till Greenpeace eller n�t.�</p><p>�Jag skiter i valarna.�</p><p>Annikas r�st blev pl�tsligt f�rnuftig.</p><p>�Lisbeth, om du nu ska vara myndig s� f�r du faktiskt b�rja bete dig som en s�dan. Jag skiter i vad du g�r med dina pengar. Skriv p� h�r att du har tagit emot s� kan du supa i fred sedan.�</p><p>Lisbeth sneglade under lugg p� Annika och tittade d�refter ned i bordet. Annika antog att det var en sorts urskuldande gest som eventuellt motsvarade en urs�kt i Lisbeth Salanders begr�nsade mimregister.</p><p>�Okej. Vad �r det?�</p><p>�R�tt hyfsat. Din pappa hade drygt 300&#x2008;000 i v�rdepapper. Fastigheten i Gosseberga kommer att ge uppskattningsvis runt 1,5 miljoner i f�rs�ljning � det ing�r lite skog. Dessutom �gde din far ytterligare tre fastigheter.�</p><p>�Fastigheter?�</p><p>�Ja. Det tycks som att han hade investerat en del pengar. Det �r inga dramatiskt v�rdefulla objekt. Han �ger ett mindre hyreshus i Uddevalla om sammanlagt sex l�genheter som svarar f�r en del hyresint�kter. Men fastigheten �r i d�ligt skick och han struntade i renoveringarna. K�ken har till och med varit uppe hos hyresn�mnden. Du blir inte rik men den kommer att inbringa en slant vid f�rs�ljning. Han �ger ett sommartorp i Sm�land som �r v�rderat till drygt 250&#x2008;000 kronor.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Sedan �ger han en fallf�rdig industrilokal utanf�r Norrt�lje.�</p><p>�Varf�r i hela friden hade han skaffat sig den skiten?�</p><p>�Det har jag ingen aning om. Uppskattningsvis kan arvet inbringa omkring fyra-n�gonting miljoner vid f�rs�ljning efter skatter och s�dant, men ��</p><p>�Ja?�</p><p>�Sedan ska arvet delas lika mellan dig och din syster. Problemet �r att ingen tycks veta var din syster befinner sig.�</p><p>Lisbeth betraktade Annika Giannini under uttrycksl�s tystnad.</p><p>�N�?�</p><p>�N�, vad d�?�</p><p>�Var finns din syster?�</p><p>�Jag har ingen aning. Jag har inte sett henne p� tio �r.�</p><p>�Hon har sekretesskyddade uppgifter, men jag har f�tt fram att hon �r antecknad som obefintlig i riket.�</p><p>�Jas�, sa Lisbeth med beh�rskat intresse.</p><p>Annika suckade uppgivet.</p><p>�Okej. D� skulle jag f�resl� att vi realiserar alla tillg�ngar och fonderar halva summan i bank till dess att din syster kan lokaliseras. Jag kan inleda f�rhandlingar om du ger mig klartecken.�</p><p>Lisbeth ryckte p� axlarna.</p><p>�Jag vill inte ha med hans pengar att g�ra.�</p><p>�Jag f�rst�r det. Men bokslutet m�ste i alla fall g�ras. Det �r en del av ditt ansvar som myndig.�</p><p>�S�lj skiten d�. S�tt in h�lften p� bank och sk�nk resten till vad du har lust med.�</p><p>Annika Giannini kr�kte ett �gonbryn. Hon hade f�rst�tt att Lisbeth Salander faktiskt hade pengar undanstoppade men inte insett att hennes klient hade det s� pass gott st�llt att hon kunde ignorera ett arv som uppgick till n�rmare tv� miljoner kronor och kanske mer. Hon hade heller ingen aning om varifr�n Lisbeth hade f�tt sina pengar eller hur mycket det handlade om. D�remot var hon intresserad av att f� den byr�kratiska proceduren avklarad.</p><p>�Sn�lla Lisbeth � Kan du l�sa igenom bouppteckningen och ge mig klartecken s� vi f�r saken ur v�rlden.�</p><p>Lisbeth muttrade en stund men gav till sist med sig och stoppade mappen i sin v�ska. Hon lovade att l�sa igenom och ge instruktioner om hur hon ville att Annika skulle agera. D�refter �gnade hon sig �t sin �l. Annika Giannini h�ll henne s�llskap i en timme och drack huvudsakligen mineralvatten.</p><empty-line/><p>Det var f�rst flera dagar senare d� Annika Giannini ringde och p�minde Lisbeth Salander om bouppteckningen som hon plockade upp och sl�tade ut de skrynkliga papperen. Hon satte sig vid k�ksbordet hemma i l�genheten vid Mosebacke och l�ste igenom dokumentationen.</p><p>Bouppteckningen omfattade �tskilliga sidor och inneh�ll uppgifter om allt m�jligt br�te � vilket porslin som funnits i k�kssk�pen i Gosseberga, kvarl�mnade kl�der, v�rdet p� kameror och andra personliga effekter. Alexander Zalachenko hade inte l�mnat mycket av v�rde efter sig och inget av f�rem�len hade minsta affektionsv�rde f�r Lisbeth Salander. Hon funderade en stund och beslutade d�refter att hon inte hade �ndrat attityd sedan hon tr�ffat Annika p� krogen. S�lj skiten och br�nn pengarna. Eller n�t. Hon var fullst�ndigt �vertygad om att hon inte ville ha ett �re efter sin far men misst�nkte ocks� p� goda grunder att Zalachenkos verkliga tillg�ngar l�g nedpl�jda n�gonstans d�r ingen bouppteckningsman hade s�kt.</p><p>Sedan �ppnade hon lagfarten �ver industrifastigheten i Norrt�lje.</p><p>Fastigheten var en industrilokal i tre byggnader om sammanlagt 20&#x2008;000 kvadratmeter i n�rheten av Skederid mellan Norrt�lje och Rimbo.</p><p>Bouppteckningsmannen hade gjort ett hastigt bes�k p� platsen och konstaterat att det var ett nedlagt tegelbruk som st�tt mer eller mindre �de sedan det lades ned p� 1960-talet och som anv�ndes som tr�varulager p� 1970-talet. Han hade konstaterat att lokalerna var i <emphasis>ytterst d�ligt skick</emphasis> och inte l�mpade sig f�r renovering f�r n�gon annan verksamhet. Det d�liga skicket innebar bland annat att det som beskrevs som �norra byggnaden� hade eldh�rjats och rasat ihop. Vissa reparationer hade dock utf�rts i �huvudbyggnaden�.</p><p>Det som fick Lisbeth Salander att haja till var historiken. Alexander Zalachenko hade skaffat sig fastigheten f�r en spottstyver den 12 mars 1984, men den som stod f�r k�pehandlingarna var Agneta Sofia Salander.</p><p>Lisbeth Salanders mor hade allts� �gt fastigheten. Redan 1987 hade dock hennes �gande upph�rt. Zalachenko k�pte ut henne f�r en summa om 2&#x2008;000 kronor. D�refter tycktes fastigheten ha st�tt oanv�nd i drygt femton �r. Bouppteckningen visade att den 17 september 2003 hade f�retaget KAB anlitat byggf�retaget NorrBygg AB att utf�ra renoveringsarbeten som bland annat omfattade reparationer av golv och tak, samt f�rb�ttringar av vatten och el. Reparationerna hade p�g�tt drygt tv� m�nader till den sista november och d�refter avbrutits. NorrBygg hade skickat en r�kning som hade betalats.</p><p>Av alla tillg�ngar i hennes fars kvarl�tenskap var detta det enda f�rbryllande inslaget. Lisbeth Salander rynkade �gonbrynen. �gandet av industrilokalen var begripligt om hennes far hade velat antyda att hans legitima f�retag KAB bedrev n�gon form av verksamhet eller �gde vissa tillg�ngar. Det var ocks� begripligt att han hade utnyttjat Lisbeths mor som bulvan eller frontfigur i k�pet och d�refter lagt beslag p� kontraktet.</p><p>Men varf�r i herrans namn hade han �r 2003 betalat n�rmare 440&#x2008;000 kronor f�r att renovera ett fallf�rdigt ruckel som enligt bouppteckningsmannen fortfarande 2005 inte anv�ndes till n�gonting alls?</p><p>Lisbeth Salander var konfunderad men inte �verdrivet intresserad. Hon vek ihop mappen och ringde Annika Giannini.</p><p>�Jag har l�st bouppteckningen. Mitt besked kvarst�r. S�lj skiten och g�r vad du vill med pengarna. Jag vill inte ha n�gonting efter honom.�</p><p>�Okej. D� ser jag till att halva summan fonderas f�r din systers r�kning. D�refter ska jag ge dig n�gra f�rslag p� olika �ndam�l du kan donera pengarna till.�</p><p>�Jaha�, sa Lisbeth och lade p� luren utan vidare prat.</p><p>Hon satte sig i f�nstersmygen och t�nde en cigarett och tittade ut mot Saltsj�n.</p><p>Lisbeth Salander tillbringade den kommande veckan med att bist� Dragan Armanskij i ett br�dskande �rende. Det handlade om att sp�ra och identifiera en person som misst�nktes vara inhyrd f�r att r�va bort ett barn i en v�rdnadstvist d�r en svensk kvinna hade skilt sig fr�n en libanesisk medborgare. Lisbeth Salanders insats inskr�nkte sig till att kontrollera e-posten f�r den person som antogs vara uppdragsgivaren. Uppdraget avbr�ts i samband med att parterna kom till en r�ttslig uppg�relse och f�rsonades.</p><p>Den 18 december var s�ndagen f�re jul. Lisbeth vaknade klockan halv sju p� morgonen och konstaterade att hon m�ste handla en julklapp till Holger Palmgren. Hon funderade en stund �ver om hon skulle k�pa julklappar till n�gon annan � m�jligen Annika Giannini. Hon gjorde sig ingen br�dska d� hon klev upp och duschade och �t frukost best�ende av kaffe och rostat br�d med ost och apelsinmarmelad.</p><p>Hon hade inget s�rskilt planerat f�r dagen och �gnade en stund �t att plocka bort papper och tidningar fr�n skrivbordet. Sedan f�ll hennes blick p� mappen med bouppteckningen. Hon slog upp den och l�ste om sidan med lagfarten till industrifastigheten i Norrt�lje. Till sist suckade hon. <emphasis>Okej. Jag m�ste f� veta vad tusan han hade p� g�ng.</emphasis></p><p>Hon satte p� sig varma kl�der och k�ngor. Klockan var halv nio p� f�rmiddagen d� hon sv�ngde ut den vinr�da Hondan fr�n garaget under Fiskargatan 9. Det var iskallt men vackert v�der med sol och pastellbl� himmel. Hon tog v�gen �ver Slussen och Klarabergsleden och snirklade sig upp p� E18 i riktning Norrt�lje. Hon hade ingen br�dska. Klockan var n�rmare tio p� f�rmiddagen d� hon sv�ngde upp till en OK-mack n�gra kilometer utanf�r Skederid f�r att fr�ga om v�gen till det gamla tegelbruket. I samma �gonblick som hon parkerade ins�g hon att hon inte skulle beh�va fr�ga.</p><p>Hon befann sig p� en liten h�jd med god utsikt �ver en s�nka p� andra sidan v�gen. Till v�nster p� v�gen mot Norrt�lje noterade hon ett f�rglager och n�gonting som hade med byggnadsmaterial att g�ra, samt en uppst�llningsplats f�r schaktmaskiner. Till h�ger i utkanten av industriomr�det, drygt 400 meter fr�n huvudv�gen, l�g en dyster tegelbyggnad med en raserad skorsten. Bruket l�g som en sista utpost i industriomr�det, lite isolerat p� andra sidan en v�g och en smal �. Hon betraktade eftert�nksamt byggnaden och undrade vad som hade f�rm�tt henne att �gna dagen �t att �ka till Norrt�lje kommun.</p><p>Hon vred huvudet och sneglade mot OK-macken d�r en TIR-skyltad l�ngtradare just stannade till. Hon ins�g pl�tsligt att hon befann sig p� huvudleden fr�n f�rjehamnen i Kapellsk�r d�r en stor del av godstrafiken mellan Sverige och baltstaterna passerade.</p><p>Hon startade bilen och k�rde tillbaka ut p� v�gen och sv�ngde upp till det �vergivna tegelbruket. Hon parkerade mitt p� tomten och klev ut ur bilen. Det var minusgrader i luften och hon satte p� sig en svart luva och svarta skinnhandskar.</p><p>Huvudbyggnaden hade tv� v�ningar. P� bottenv�ningen hade alla f�nster st�ngts till med plywood. P� �verv�ningen noterade hon ett stort antal trasiga f�nster. Tegelbruket var en betydligt st�rre byggnad �n hon hade f�rest�llt sig. Den tycktes om�ttligt f�rfallen. N�gra sp�r av reparationer kunde hon inte urskilja. Hon s�g inte en levande sj�l, men noterade att n�gon hade kastat en begagnad kondom mitt p� parkeringsplatsen och att en del av fasaden hade varit f�rem�l f�r angrepp fr�n graffitikonstn�rer.</p><p><emphasis>Varf�r i helvete hade Zalachenko �gt denna byggnad?</emphasis></p><p>Hon promenerade runt bruket och hittade den raserade flygeln p� baksidan. Hon konstaterade att alla d�rrar till huvudbyggnaden var l�sta med k�ttingar och h�ngl�s. Till sist studerade hon frustrerat en port p� gaveln. I samtliga d�rrar var h�ngl�sen fastsatta med kraftiga j�rnbultar och brytskydd. L�set p� gaveln tycktes vekare och var faktiskt endast fixerat med grov spik. <emphasis>�h, vad fan, jag �ger ju byggnaden.</emphasis> Hon s�g sig omkring och hittade ett smalt j�rnr�r i en h�g med br�te och anv�nde det som h�vst�ng f�r att kn�cka f�stet till h�ngl�set.</p><p>Hon kom in i ett trapphus med en �ppning till utrymmet p� bottenv�ningen. De f�rbommade f�nstren gjorde att det var n�stan kolsvart, med undantag f�r n�gra enstaka strimmor av ljus som letade sig in vid kanterna av plywooden. Hon stod stilla i flera minuter medan �gonen vande sig vid m�rkret och skymtade ett hav av skr�p, �vergivna tr�pallar, gamla maskindelar och virke i en hall som var fyrtiofem meter l�ng och kanske tjugo meter bred och h�lls p� plats av massiva pelare. De gamla ugnarna fr�n tegelbruket tycktes ha monterats ned och tagits bort. Fundamenten hade blivit vattenfyllda bass�nger och det var stora p�lar av vatten och m�gel p� golvet. Det luktade unket och ruttet fr�n br�ten. Hon rynkade n�san.</p><p>Lisbeth v�nde och gick uppf�r trappan. �verv�ningen var torr och bestod av tv� hallar i fil, drygt tjugo g�nger tjugo meter och minst �tta meter i takh�jd. H�ga f�nster fanns o�tkomliga uppe vid taket. De gav ingen utsikt men bidrog till ett vackert ljus p� �verv�ningen. Liksom bottenv�ningen var den fylld av br�te. Hon passerade dussintals meterh�ga packl�rar staplade p� varandra. Hon k�nde p� en av dem. Den gick inte att rubba. Hon l�ste texten <emphasis>Machine parts</emphasis> 0-A77. Under fanns motsvarande text p� ryska. Hon noterade en �ppen varuhiss mitt p� l�ngsidan i den yttre hallen.</p><p>Ett maskinlager av n�got slag som knappast kunde oms�tta n�gon st�rre f�rm�genhet s� l�nge det stod och rostade i det gamla tegelbruket.</p><p>Hon passerade entr�n till den inre hallen och ins�g att hon befann sig p� den plats d�r reparationsarbetet hade utf�rts. Hallen var fylld av br�te, l�rar och gamla kontorsm�bler placerade i n�gon sorts labyrintisk ordning. En sektion av golvet var frilagd och nya golvplankor hade lagts in. Lisbeth noterade att renoveringsarbetet tycktes ha avbrutits hastigt. Verktyg, en kap och en b�nks�g, spikpistol, kofot, j�rnspett och verktygsl�dor fanns fortfarande kvar. Hon rynkade �gonbrynen. <emphasis>�ven om arbetet hade avbrutits s� borde v�l byggf�retaget ha samlat ihop sin utrustning.</emphasis> Men �ven denna fr�ga fick sitt svar d� hon h�ll upp en skruvmejsel och konstaterade att texten p� skaftet var p� ryska. Zalachenko hade importerat verktygen och m�jligen �ven arbetskraften.</p><p>Hon gick fram till kaps�gen och vred om str�mbrytaren. En gr�n lampa t�ndes. Det fanns elektricitet. Hon vred av str�mbrytaren igen.</p><p>L�ngst in i hallen fanns tre d�rrar till mindre utrymmen, kanske det gamla kontoret. Hon k�nde p� handtaget p� den nordligaste d�rren. L�st. Hon s�g sig omkring och gick tillbaka till verktygen och h�mtade en kofot. Det tog henne en stund att bryta upp d�rren.</p><p>Det var kolsvart i rummet och luktade unket. Hon trevade med handen och hittade en str�mbrytare som t�nde en naken lampa i taket. Lisbeth s�g sig h�pet omkring.</p><p>M�blemanget i rummet bestod av tre s�ngar med solkiga madrasser och ytterligare tre madrasser placerade direkt p� golvet. Smutsigt s�nglinne l�g utspritt. Till h�ger fanns en kokplatta och n�gra kastruller intill en rostig vattenkran. I ett h�rn stod en pl�think och en rulle toalettpapper.</p><p>N�gon hade bott d�r. Flera personer.</p><p>Hon noterade pl�tsligt att handtag saknades p� insidan av d�rren. Hon k�nde en iskall k�re l�ngs ryggraden.</p><p>Det fanns ett stort linnesk�p l�ngst in i rummet. Hon gick tillbaka och �ppnade sk�pd�rren och hittade tv� resv�skor. Hon drog ut den �versta. Den inneh�ll kl�der. Hon rotade i v�skan och h�ll upp en kjol med en etikett och text p� ryska. Hon hittade en handv�ska och h�llde ut inneh�llet p� golvet. Bland smink och annan br�te hittade hon ett pass tillh�rande en m�rkh�rig kvinna i 20-�rs�ldern. Texten var p� ryska. Hon tolkade namnet till Valentina.</p><p>Lisbeth Salander gick l�ngsamt ut ur rummet. Hon fick en k�nsla av d�j� vu. Hon hade gjort samma brottsplatsunders�kning i en k�llare i Hedeby tv� och ett halvt �r tidigare. Kvinnokl�der. Ett f�ngelse. Hon stod stilla och funderade en l�ng stund. Det oroade henne att pass och kl�der fanns kvarl�mnade. Det k�ndes inte r�tt.</p><p>Sedan gick hon tillbaka till samlingen med verktyg och rotade omkring till dess att hon hittade en kraftig ficklampa. Hon kontrollerade att det fanns batterier och gick ned till bottenv�ningen och in i den stora hallen. Vatten fr�n p�larna p� golvet tr�ngde in genom k�ngorna.</p><p>Det luktade vederv�rdigt ruttet ju l�ngre in i hallen hon kom. Stanken tycktes vara v�rst i mitten av salen. Hon stannade vid ett av fundamenten till de gamla tegelugnarna. Fundamentet var vattenfyllt n�stan till br�dden. Hon lyste med stavlampan mot den kolsvarta vattenytan men kunde inte urskilja n�got. Ytan var delvis t�ckt av alger som bildade ett gr�nt slem. Hon s�g sig omkring och hittade ett tre meter l�ngt armeringsj�rn. Hon stack ned det i bass�ngen och r�rde om. Vattnet var bara n�gon halvmeter djupt. N�stan omedelbart st�tte hon p� motst�nd. Hon b�nde i n�gra sekunder innan kroppen kom upp till ytan, ansiktet f�rst, en grinande mask av d�d och f�rruttnelse. Hon andades genom munnen och betraktade ansiktet i skenet fr�n ficklampan och konstaterade att det tillh�rde en kvinna, kanske kvinnan p� passet p� �verv�ningen. Hon hade inga kunskaper om hastigheten av f�rruttnelse i kallt stillast�ende vatten men kroppen tycktes ha funnits i bass�ngen en l�ngre tid.</p><p>Hon s�g pl�tsligt att n�got r�rde sig p� vattenytan. Larver av n�got slag.</p><p>Hon l�t kroppen sjunka tillbaka under vattenytan och trevade vidare med armeringsj�rnet. I kanten av bass�ngen st�tte hon mot vad som f�ref�ll att vara ytterligare en kropp. Hon l�t den ligga och drog upp armeringsj�rnet och sl�ppte det p� golvet och stod tankfullt stilla vid bass�ngen.</p><p>Lisbeth Salander gick upp p� �verv�ningen igen. Hon anv�nde kofoten och br�t upp melland�rren. Rummet var tomt och tycktes inte ha anv�nts.</p><p>Hon gick till den sista d�rren och satte kofoten p� plats men innan hon hann bryta gled d�rren upp p� gl�nt. Det var ol�st. Hon petade upp d�rren med kofoten och s�g sig omkring.</p><p>Rummet var ungef�r trettio kvadratmeter stort. Det hade f�nster i normal h�jd med utsikt mot planen framf�r tegelbruket. Hon skymtade OK-macken p� h�jden ovanf�r v�gen. Det fanns en s�ng, ett bord och en diskb�nk med porslin. Sedan s�g hon en �ppen bag p� golvet. Hon s�g sedlar. Hon tog f�rbryllat tv� steg innan hon ins�g att det var varmt i rummet. Hennes blick drogs till ett elektriskt element mitt p� golvet. Hon s�g en kaffebryggare. Den r�da lampan lyste.</p><p><emphasis>Det var bebott. Hon var inte ensam i tegelbruket</emphasis>.</p><p>Hon tv�rv�nde och satte h�gsta fart genom den inre hallen, ut genom melland�rrarna och mot utg�ngen i den yttre hallen. Hon tv�rbromsade fem steg fr�n trapphuset n�r hon uppt�ckte att d�rren till utg�ngen hade st�ngts och f�rseglats med h�ngl�s. Hon var inl�st. Hon v�nde sig l�ngsamt om och tittade sig omkring. Hon kunde inte se n�gon.</p><p>�Hej syrran�, h�rde hon en ljus r�st fr�n sidan.</p><p>Hon vred huvudet och s�g Ronald Niedermanns v�ldiga gestalt materialisera sig i kanten av n�gra packl�rar med maskindelar.</p><p>Han hade en bajonett i handen.</p><p>�Jag hoppades att jag skulle f� tr�ffa dig igen�, sa Niedermann. �Det blev ju s� hastigt f�rra g�ngen.�</p><p>Lisbeth s�g sig omkring.</p><p>�Det �r ingen id�, sa Niedermann. �Det �r bara du och jag och ingen v�g ut f�rutom den l�sta d�rren bakom dig.�</p><p>Lisbeth v�nde blicken mot sin halvbror.</p><p>�Hur �r det med handen?� undrade hon.</p><p>Niedermann log fortfarande mot henne. Han h�jde h�gerhanden och visade. Lillfingret var borta.</p><p>�Det blev infekterat. Jag var tvungen att kapa det.�</p><p>Ronald Niedermann led av congenital analgesia och kunde inte k�nna sm�rta. Lisbeth hade kluvit hans hand med en spade utanf�r Gosseberga, sekunderna innan Zalachenko hade skjutit henne i huvudet.</p><p>�Jag skulle ha siktat p� skallen�, sa Lisbeth Salander med neutral r�st. �Vad fan g�r du h�r? Jag trodde att du hade f�rsvunnit utomlands f�r flera m�nader sedan.�</p><p>Han log mot henne.</p><empty-line/><p>Om Ronald Niedermann skulle ha f�rs�kt besvara Lisbeth Salanders fr�ga om vad han gjorde i det f�rfallna tegelbruket s� skulle han f�rmodligen ha blivit henne svaret skyldig. Han kunde inte ens f�rklara det f�r sig sj�lv.</p><p>Han hade l�mnat Gosseberga bakom sig med en k�nsla av befrielse. Han r�knade med att Zalachenko var d�d och att han skulle �verta f�retaget. Han visste att han var en utm�rkt organisat�r.</p><p>Han hade bytt bil i Alings�s och stuvat in den skr�ckslagna tandsk�terskan Anita Kaspersson i bagageutrymmet och k�rt mot Bor�s. Han hade ingen plan. Han improviserade l�ngs v�gen. Han hade inte reflekterat �ver Anita Kasperssons �de. Det angick inte honom om hon levde eller dog, och han antog att han skulle vara tvungen att g�ra sig av med ett besv�rligt vittne. N�gonstans i utkanten av Bor�s hade han pl�tsligt insett att han kunde anv�nda henne p� ett annat s�tt. Han styrde s�derut och hittade ett �dsligt skogsparti utanf�r Seglora. Han hade bundit henne i en lada och l�mnat henne. Han r�knade med att hon skulle kunna ta sig loss inom n�gra timmar och d�rmed leda polisen s�derut i spaningarna. Och om hon inte tog sig loss utan svalt eller fr�s ihj�l i ladan s� var det inte hans bekymmer.</p><p>I sj�lva verket hade han �kt tillbaka till Bor�s och styrt �sterut mot Stockholm. Han hade �kt raka v�gen till Svavelsj� MC men noga undvikit sj�lva klubbhuset. Det var irriterande att Magge Lundin satt inburad. Ist�llet hade han s�kt upp klubbens Sergeant-at-Arms Hans-�ke Waltari i hemmet. Han beg�rde bist�nd och ett g�mst�lle, vilket Waltari hade ordnat genom att skicka honom till Viktor G�ransson, klubbens kass�r och finansielle chef. D�r hade han dock bara stannat i n�gra timmar.</p><p>Ronald Niedermann hade i teorin inga st�rre ekonomiska bekymmer. Han hade visserligen l�mnat n�stan 200&#x2008;000 kronor efter sig i Gosseberga, men han hade tillg�ng till betydligt st�rre summor placerade i fonder utomlands. Problemet var bara att han hade f�rf�rligt ont om kontanter. G�ransson hade hand om Svavelsj� MC:&#x200A;s pengar och Niedermann hade insett att ett lyckosamt tillf�lle hade materialiserat sig. Det hade varit en smal sak att �vertala G�ransson att visa v�gen till kassask�pet i ladug�rden och f�rse sig med drygt 800&#x2008;000 kronor i kontanter.</p><p>Niedermann tyckte sig komma ih�g att det hade funnits en kvinna i huset ocks�, men han var inte s�ker p� vad han hade gjort med henne.</p><p>G�ransson bidrog ocks� med ett fordon som �nnu inte var lyst av polisen. Han styrde norrut. Han hade en vag plan om att s�ka sig till n�gon av Tallinks f�rjor som utgick fr�n Kappelsk�r.</p><p>Han �kte till Kappelsk�r och st�ngde av motorn p� parkeringsplatsen. Han satt i trettio minuter och studerade omgivningen. Det var nedlusat med poliser.</p><p>Han startade motorn och k�rde planl�st vidare. Han beh�vde ett g�mst�lle d�r han kunde ligga l�gt en tid. Strax utanf�r Norrt�lje kom han att t�nka p� det gamla tegelbruket. Han hade inte ens t�nkt p� byggnaden p� �ver ett �r, sedan det var aktuellt med reparationerna. Det var br�derna Harry och Atho Ranta som anv�nde tegelbruket som mellanlager f�r varor till och fr�n Baltikum, men br�derna Ranta hade befunnit sig utomlands i flera veckor, sedan journalisten Dag Svensson p� <emphasis>Millennium</emphasis> hade b�rjat snoka i hortraden. Tegelbruket var tomt.</p><p>Han hade g�mt G�ranssons Saab i ett skjul bakom tegelbruket och tagit sig in. Han hade varit tvungen att bryta upp en d�rr p� bottenv�ningen, men en av hans f�rsta �tg�rder hade varit att ordna en reservutg�ng genom en l�s plywoodskiva i bottenv�ningens gavel. Han hade senare ersatt det s�nderbrutna h�ngl�set. D�refter hade han inr�ttat sig i det ombonade rummet p� �verv�ningen.</p><p>Det hade dr�jt en hel eftermiddag innan han h�rt ljud fr�n v�ggarna. F�rst hade han trott att det var de vanliga sp�kena. Han hade suttit p� helsp�nn och lyssnat i n�gon timme innan han pl�tsligt rest sig och g�tt ut i stora hallen och lyssnat. Han h�rde ingenting men stod t�lmodigt kvar till dess att han h�rde ett skrapande.</p><p>Han hade hittat nyckeln p� diskb�nken.</p><p>Ronald Niedermann hade s�llan blivit s� �verraskad som d� han �ppnade d�rren och hittade de tv� ryska hororna. De var utm�rglade och hade varit utan mat, f�rstod han, i flera veckor sedan en kartong ris hade tagit slut. De hade levt p� te och vatten.</p><p>En av hororna var s� utmattad att hon inte orkade resa sig fr�n s�ngen. Den andra hade varit i b�ttre form. Hon talade bara ryska men han hade tillr�ckligt goda spr�kkunskaper f�r att f�rst� att hon tackade Gud och honom att de hade blivit r�ddade. Hon hade fallit p� kn� och slagit armarna runt hans ben. Han hade h�pet skjutit henne ifr�n sig och retirerat ut och l�st d�rren.</p><p>Han hade inte vetat vad han skulle ta sig till med hororna. Han hade kokat en soppa av konserverna han hittat i k�ket och serverat dem medan han funderade. Den mest utmattade kvinnan p� s�ngen tycktes �terf� en del krafter. Han hade tillbringat kv�llen med att f�rh�ra dem. Det hade tagit honom en stund att inse att de tv� kvinnorna inte var horor utan studenter som hade betalat br�derna Ranta f�r att kunna ta sig till Sverige. De hade utlovats arbets- och uppeh�llstillst�nd. De hade kommit fr�n Kappelsk�r i februari och direkt f�rts till lagret d�r de hade blivit inl�sta.</p><p>Niedermann hade mulnat. De f�rbannade br�derna Ranta hade haft en sidoinkomst som de inte redovisat f�r Zalachenko. Sedan hade de helt enkelt gl�mt bort kvinnorna eller kanske medvetet l�mnat dem �t sitt �de d� de br�dst�rtat l�mnat Sverige.</p><p>Fr�gan var bara vad han skulle ta sig till med kvinnorna. Han hade ingen orsak att g�ra dem illa. Han kunde inte g�rna sl�ppa dem fria med tanke p� att de med stor sannolikhet skulle leda polisen till tegelbruket. S� enkelt var det. Han kunde inte skicka tillbaka dem till Ryssland eftersom det innebar att han m�ste �ka ned till Kappelsk�r med dem. Det k�ndes f�r vanskligt. Den m�rkh�riga flickan vars namn var Valentina hade erbjudit honom sex mot att han hj�lpte dem. Han var inte det minsta intresserad av att ha sex med flickorna, men erbjudandet hade f�rvandlat henne till en hora. Alla kvinnor var horor. S� enkelt var det.</p><p>Efter tre dagar hade han tr�ttnat p� deras st�ndiga b�ner, tjat och knackningar i v�ggen. Han s�g ingen annan utv�g. Han ville bara vara i fred. Han hade f�ljaktligen l�st upp d�rren en sista g�ng och snabbt avslutat problemet. Han hade bett Valentina om urs�kt innan han str�ckt fram h�nderna och med ett enda grepp vridit av hennes nacke mellan andra och tredje nackkotan. D�refter hade han g�tt fram till den blonda flickan p� s�ngen vars namn han inte k�nde till. Hon hade legat passiv och inte gjort motst�nd. Han hade burit ned kropparna till bottenv�ningen och g�mt dem i en vattenfylld bass�ng. �ntligen kunde han k�nna en sorts frid.</p><empty-line/><p>Avsikten hade inte varit att stanna i tegelbruket. Han hade bara t�nkt stanna till dess att det v�rsta polisp�draget hade lagt sig. Han rakade av sig h�ret och l�t sk�gget v�xa ut en centimeter. Hans utseende f�r�ndrades. Han hittade en overall som tillh�rt n�gon av arbetarna fr�n NorrBygg och som n�stan var i hans egen storlek. Han satte p� sig overallen och en kvargl�md sk�rmm�ssa fr�n Beckers F�rg och stoppade en tumstock i en benficka och k�rde upp till OK-macken p� h�jden ovanf�r v�gen och handlade. Han hade gott om kontanter fr�n bytet hos Svavelsj� MC. Han handlade i kv�llningen. Han s�g ut som en vanlig knegare som stannade till p� v�gen hem. Ingen tycktes l�gga m�rke till honom. Han tog f�r vana att �ka och handla en eller tv� g�nger i veckan. P� OK-macken h�lsade de alltid v�nligt och k�nde snart igen honom.</p><p>Fr�n b�rjan hade han �gnat avsev�rd tid �t att f�rsvara sig mot de skepnader som befolkade byggnaden. De fanns i v�ggarna och kom ut nattetid. Han h�rde dem vandra runt ute i hallen.</p><p>Han barrikaderade sig p� sitt rum. Efter flera dagar fick han nog. Han bev�pnade sig med en bajonett som han hittade i en k�ksl�da och gick ut f�r att �ntligen konfrontera monstren. Det m�ste f� ett slut.</p><p>Helt pl�tsligt uppt�ckte han att de vek undan. F�r f�rsta g�ngen i sitt liv kunde han best�mma �ver deras n�rvaro. De flydde d� han n�rmade sig. Han kunde se deras svansar och deformerade kroppar slinka undan bakom packl�rar och sk�p. Han vr�lade efter dem. De flydde.</p><p>Han gick h�pet tillbaka till sitt ombonade rum och satt vaken hela natten i v�ntan p� att de skulle �terkomma. De gjorde en f�rnyad attack i gryningen och han konfronterade dem �n en g�ng. De flydde.</p><p>Han balanserade mellan panik och eufori.</p><p>I hela sitt liv hade han jagats av dessa varelser i m�rkret och f�r f�rsta g�ngen k�nde han att han beh�rskade situationen. Han gjorde ingenting. Han �t. Han sov. Han funderade. Det var rofyllt.</p><empty-line/><p>Dagarna blev till veckor och det blev sommar. Fr�n transistorradion och kv�llstidningarna kunde han f�lja hur jakten p� Ronald Niedermann avklingade. Han noterade med intresse rapporteringen om mordet p� Alexander Zalachenko. <emphasis>S� dr�pligt. Ett psykfall satte punkt f�r Zalachenkos liv.</emphasis> I juli v�cktes intresset p� nytt i och med r�tteg�ngen mot Lisbeth Salander. Han h�pnade d� hon pl�tsligt frik�ndes. Det k�ndes inte bra. Hon var fri medan han tvingades g�mma sig.</p><p>Han k�pte <emphasis>Millennium</emphasis> p� OK-macken och l�ste temanumret om Lisbeth Salander och Alexander Zalachenko och Ronald Niedermann. En journalist vid namn Mikael Blomkvist hade m�lat upp ett portr�tt av Ronald Niedermann som en patologiskt sjuk m�rdare och psykopat. Niedermann rynkade �gonbrynen.</p><p>Det var pl�tsligt h�st och han hade �nnu inte kommit iv�g. D� det blev kallare k�pte han ett elektriskt element p� OK-macken. Han kunde inte f�rklara varf�r han inte l�mnade fabriken.</p><p>Vid n�gra tillf�llen hade ungdomar k�rt upp p� planen framf�r bruket och parkerat, men ingen hade st�rt hans tillvaro eller brutit sig in i byggnaden. I september hade en bil parkerat p� planen framf�r bruket och en man i bl� vindjacka hade k�nt p� d�rrarna och vandrat omkring p� tomten och snokat. Niedermann hade betraktat honom fr�n f�nstret p� andra v�ningen. Med j�mna mellanrum hade mannen gjort anteckningar i ett block. Han hade stannat i tjugo minuter innan han sett sig omkring en sista g�ng och �ter satt sig i sin bil och l�mnat omr�det. Niedermann andades ut. Han hade ingen aning om vem mannen var och vilket hans �rende hade varit, men det tycktes som om han gjort en �versyn av fastigheten. Han t�nkte inte p� att Zalachenkos d�d hade inneburit en bouppteckning.</p><p>Han funderade mycket �ver Lisbeth Salander. Han hade inte v�ntat sig att n�gonsin m�ta henne igen, men hon fascinerade och skr�mde honom. Ronald Niedermann var inte r�dd f�r levande m�nniskor. Men hans syster � hans halvsyster � hade gjort ett f�runderligt intryck p� honom. Ingen annan hade besegrat honom p� det s�tt hon hade gjort. Hon hade �terkommit trots att han hade begravt henne. Hon hade �terkommit och jagat honom. Han dr�mde om henne varje natt. Han vaknade kallsvettig och ins�g att hon ersatt hans vanliga sp�ken.</p><p>I oktober best�mde han sig. Han skulle inte l�mna Sverige f�rr�n han hade s�kt upp sin syster och utpl�nat henne. Han saknade en plan, men hans liv fick �ter en m�ls�ttning. Han visste inte var hon fanns eller hur han skulle sp�ra henne. Han blev sittande i rummet p� andra v�ningen i tegelfabriken d�r han stirrade ut genom f�nstret, dag efter dag, vecka efter vecka.</p><p>Till dess att den vinr�da Hondan pl�tsligt parkerade utanf�r byggnaden och han till sin om�ttliga f�rv�ning s�g Lisbeth Salander kliva ut ur bilen. <emphasis>Gud �r n�dig</emphasis>, t�nkte han. Lisbeth Salander skulle g�ra de tv� kvinnorna vars namn han inte l�ngre kom ih�g s�llskap i bass�ngen p� bottenv�ningen. Hans v�ntan var �ver och han skulle �ntligen kunna g� vidare i sitt liv.</p><p>Lisbeth Salander v�rderade situationen och fann l�get vara allt annat �n under kontroll. Hennes hj�rna arbetade f�r h�gtryck. <emphasis>Klick, klick, klick</emphasis>. Hon h�ll fortfarande kofoten i handen men ins�g att det var ett br�ckligt vapen mot en man som inte kunde k�nna sm�rta. Hon var inl�st p� drygt tusen kvadrat tillsammans med en m�rdarrobot fr�n helvetet.</p><p>N�r Niedermann pl�tsligt r�rde sig mot henne kastade hon kofoten mot honom. Han vek lugnt undan. Lisbeth Salander sk�t fart. Hon satte foten p� en pall och svingade sig upp p� en packl�r och kl�ttrade som en spindel vidare ytterligare tv� packl�rar upp. Hon stannade och tittade ned p� Niedermann, drygt fyra meter under henne. Han hade stannat och avvaktade.</p><p>�Kom ned�, sa han lugnt. �Du kan inte fly. Slutet �r oundvikligt.�</p><p>Hon undrade om han hade n�got skjutvapen. <emphasis>Det</emphasis> skulle vara ett problem.</p><p>Han b�jde sig ned och lyfte en stol som han kastade. Hon duckade.</p><p>Niedermann s�g pl�tsligt irriterad ut. Han satte foten p� pallen och b�rjade kl�ttra efter henne. Hon v�ntade till dess att han var n�stan uppe innan hon tog sats med tv� snabba kliv och hoppade �ver mittg�ngen och landade p� ovansidan av en packl�r n�gra meter bort. Hon svingade sig ned p� golvet och h�mtade kofoten.</p><p>Niedermann var egentligen inte klumpig. Men han visste att han inte kunde riskera att hoppa fr�n packl�rarna och kanske bryta en fot. Han var tvungen att f�rsiktigt kl�ttra ned och st�lla foten p� golvet. Han var helt enkelt tvungen att r�ra sig l�ngsamt och metodiskt, och han hade �gnat en livstid �t att bem�stra sin kropp. Han hade n�stan n�tt golvet d� han h�rde steg bakom sig och hann precis vrida kroppen s� att han kunde parera slaget fr�n kofoten med axeln. Han tappade bajonetten.</p><p>Lisbeth sl�ppte kofoten i samma �gonblick som hon utdelade slaget. Hon hade inte tid att plocka upp bajonetten utan sparkade den ifr�n honom l�ngs pallarna, undvek en backhand fr�n hans v�ldiga n�ve och retirerade tillbaka upp p� packl�rarna p� andra sidan mittg�ngen. I �gonvr�n s�g hon Niedermann str�cka sig efter henne. Hon drog blixtsnabbt upp f�tterna. Packl�rarna stod i tv� rader, staplade i tre v�ningar n�rmast mittg�ngen och tv� v�ningar p� utsidan. Hon svingade sig ned p� tv�v�ningsh�jden och tog spj�rn med ryggen och anv�nde all sin benstyrka. Packl�ren m�ste ha v�gt minst 200 kilo. Hon k�nde hur den r�rde sig och v�lte ned mot mittg�ngen.</p><p>Niedermann s�g l�ren komma och hann precis kasta sig �t sidan. Ett h�rn av l�ren slog mot hans br�st men han klarade sig utan skador. Han stannade. <emphasis>Hon gjorde verkligen motst�nd</emphasis>. Han kl�ttrade upp efter henne. Han hade precis f�tt upp huvudet p� tredje v�ningen d� hon sparkade honom. K�ngan tr�ffade i pannan. Han grymtade och h�vde sig upp p� toppen av packl�rarna. Lisbeth Salander flydde genom att hoppa tillbaka till l�rarna p� andra sidan mittg�ngen. Hon v�lte sig omedelbart �ver kanten och f�rsvann ur hans synf�lt. Han h�rde hennes fotsteg och skymtade henne d� hon passerade d�rren till den inre hallen.</p><p>Lisbeth Salander s�g sig kalkylerande omkring. <emphasis>Klick.</emphasis> Hon visste att hon var chansl�s. S� l�nge hon kunde undvika Niedermanns v�ldiga n�var och h�lla sig p� avst�nd kunde hon �verleva, men s� fort hon gjorde ett misstag � vilket skulle ske f�rr eller senare � s� var hon d�d. Hon m�ste undvika honom. Han beh�vde bara f� tag i henne en enda g�ng f�r att striden skulle vara �ver.</p><p>Hon beh�vde ett vapen.</p><p><emphasis>En pistol. En k-pist. En sp�rljuspansarspr�nggranat. En trampmina</emphasis>.</p><p><emphasis>Vad fan som helst</emphasis>.</p><p>Men n�got s�dant fanns inte att tillg�.</p><p>Hon s�g sig omkring.</p><p>Det fanns inga vapen.</p><p>Bara verktyg. <emphasis>Klick.</emphasis> Hennes blick f�ll p� kaps�gen, men det skulle mycket till innan hon skulle kunna f�rm� honom att l�gga sig p� s�gb�nken. <emphasis>Klick.</emphasis> Hon s�g ett j�rnspett som skulle kunna fungera som spjut, men det var f�r tungt f�r henne att hantera p� ett effektivt s�tt. <emphasis>Klick.</emphasis> Hon kastade en blick genom d�rren och s�g att Niedermann hade tagit sig ned fr�n packl�rarna femton meter bort. Han var p� v�g mot henne igen. Hon b�rjade r�ra sig fr�n d�rren. Hon hade kanske fem sekunder p� sig innan Niedermann skulle vara framme. Hon kastade en sista blick p� verktygen.</p><p><emphasis>Ett vapen � eller ett g�mst�lle</emphasis>. Hon stannade pl�tsligt.</p><empty-line/><p>Niedermann gjorde sig ingen br�dska. Han visste att det inte fanns n�gon utv�g och att han f�rr eller senare skulle n� sin syster. Men hon var utan tvekan farlig. Hon var trots allt Zalachenkos dotter. Och han ville inte bli skadad. Det var b�ttre att l�ta henne jaga slut p� sina krafter.</p><p>Han stannade p� tr�skeln till den inre hallen och s�g sig omkring i br�ten av verktyg, halvlagda golvplankor och m�bler. Hon var osynlig.</p><p>�Jag vet att du finns h�r inne. Jag kommer att hitta dig.�</p><p>Ronald Niedermann stod stilla och lyssnade. Det enda han h�rde var sina egna andetag. Hon g�mde sig. Han log. Hon utmanade honom. Hennes bes�k hade pl�tsligt utvecklats till en lek mellan bror och syster.</p><p>Sedan h�rde han ett of�rsiktigt prasslande ljud fr�n en obest�md plats mitt inne i den gamla hallen. Han vred p� huvudet men kunde f�rst inte avg�ra varifr�n ljudet kom. Sedan log han igen. Mitt p� golvet en bit fr�n den �vriga br�ten stod en fem meter l�ng arbetsb�nk i tr� med en rad l�dor l�ngst upp och skjutd�rrar till sk�pen under.</p><p>Han gick fram till b�nksk�pet fr�n sidan och kastade en blick bakom sk�pet f�r att f�rs�kra sig om att hon inte f�rs�kte lura honom. Tomt.</p><p><emphasis>Hon hade g�mt sig inne i sk�pet. S� dumt</emphasis>.</p><p>Han slet upp den f�rsta sk�pluckan i sektionen l�ngst till v�nster.</p><p>Han h�rde omedelbart r�relse d� n�gon flyttade sig inne i sk�pet. Ljudet kom fr�n mittsektionen. Han tog tv� snabba steg och rev upp d�rren med ett triumferande ansiktsuttryck.</p><p><emphasis>Tomt</emphasis>.</p><p>Sedan h�rde han en serie skarpa sm�llar som l�t som pistolskott. Ljudet var s� omedelbart att han f�rst hade sv�rt att uppfatta varifr�n det kom. Han vred p� huvudet. Sedan k�nde han ett besynnerligt tryck mot den v�nstra foten. Han k�nde ingen sm�rta. Han tittade ned p� golvet just i tid f�r att se Lisbeth Salanders hand flytta spikpistolen till den h�gra foten.</p><p><emphasis>Hon fanns under sk�pet</emphasis>.</p><p>Han stod som f�rlamad de sekunder det tog f�r henne att s�tta mynningen mot hans k�nga och avfyra ytterligare fem stycken sjutums spik rakt genom hans fot.</p><p>Han f�rs�kte r�ra sig.</p><p>Det tog honom dyrbara sekunder att inse att hans f�tter var fastnaglade i det nylagda plankgolvet. Lisbeth Salanders hand flyttade tillbaka spikpistolen till den v�nstra foten. Det l�t som ett automatvapen som avlossade enstaka skott i snabb f�ljd. Hon hann avlossa ytterligare fyra sjutums spik som f�rst�rkning innan han kom sig f�r att agera.</p><p>Han b�rjade str�cka sig ned f�r att gripa tag i Lisbeth Salanders hand men tappade omedelbart balansen och lyckades �tervinna den genom att ta st�d mot b�nksk�pet medan han g�ng p� g�ng h�rde spikpistolen avfyras, <emphasis>ka-blam</emphasis>, <emphasis>ka-blam</emphasis>, <emphasis>ka-blam</emphasis>. Hon var tillbaka vid hans h�gra fot. Han s�g att hon avfyrade spikarna snett genom h�len och ned i golvet.</p><p>Ronald Niedermann vr�lade i pl�tsligt ursinne. Han str�ckte sig �ter mot Lisbeth Salanders hand.</p><p>Fr�n sin plats under sk�pet s�g Lisbeth Salander hans byxben glida upp som tecken p� att han h�ll p� att b�ja sig ned. Hon sl�ppte spikpistolen. Ronald Niedermann s�g hennes hand reptilsnabbt f�rsvinna under sk�pet just innan han n�dde fram.</p><p>Han str�ckte sig efter spikpistolen men i samma �gonblick som han n�dde den med en fingerspets halade Lisbeth Salander in sladden under sk�pet.</p><p>Mellanrummet mellan golvet och sk�pet var drygt tjugo centimeter. Med all kraft han kunde mobilisera vr�kte han b�nksk�pet �ver �nda. Lisbeth Salander tittade upp p� honom med stora �gon och ett f�ror�ttat ansiktsuttryck. Hon vred spikpistolen och avfyrade den fr�n en halvmeters avst�nd. Spiken tr�ffade mitt i skenbenet.</p><p>I n�sta �gonblick sl�ppte hon spikpistolen och rullade blixtsnabbt ifr�n honom och kom p� f�tter utanf�r hans r�ckvidd. Hon backade tv� meter och stannade.</p><p>Ronald Niedermann f�rs�kte flytta sig och tappade �ter balansen och svajade fram och tillbaka med armarna f�ktande i luften. Han �tervann balansen och b�jde sig ursinnigt ned.</p><p>Den h�r g�ngen n�dde han spikpistolen. Han h�jde den och riktade mynningen mot Lisbeth Salander. Han tryckte in avtryckaren.</p><p>Ingenting h�nde. Han tittade f�rbryllat p� spikpistolen. Sedan h�jde han blicken till Lisbeth Salander igen. Hon h�ll uttrycksl�st upp kontakten. I ursinne kastade han spikpistolen rakt mot henne. Hon vek blixtsnabbt �t sidan.</p><p>Sedan satte hon i kontakten i eldosan igen och halade in spikpistolen.</p><p>Han m�tte Lisbeth Salanders uttrycksl�sa �gon och k�nde pl�tslig f�rv�ning. Han visste redan att hon hade besegrat honom. <emphasis>Hon �r �vernaturlig.</emphasis> Instinktivt f�rs�kte han dra loss foten fr�n golvet. <emphasis>Hon �r ett monster.</emphasis> Han orkade lyfta foten n�gra millimeter innan spikhuvudena fastnade. Spikarna hade borrat sig in i hans f�tter i olika vinklar och f�r att kunna frig�ra sig m�ste han bokstavligen slita itu sina f�tter. Inte ens med sin n�rmast �verm�nskliga styrka orkade han dra sig loss fr�n golvet. N�gra sekunder svajade han fram och tillbaka som om han h�ll p� att svimma. Han kom inte loss. Han s�g att en blodp�l l�ngsamt bildades mellan hans skor.</p><p>Lisbeth Salander satte sig mitt framf�r honom p� en stol som saknade ryggst�d medan hon f�rs�kte urskilja tecken p� att han skulle orka slita loss sina f�tter fr�n golvet. Eftersom han inte kunde k�nna sm�rta var det bara en fr�ga om styrka om han skulle kunna dra spikhuvudena rakt genom foten. Hon satt blick stilla och betraktade hans kamp i tio minuter. Hela tiden var hennes �gon fullst�ndigt uttrycksl�sa.</p><p>Efter en stund reste hon sig och gick runt honom och satte spikpistolen mot hans ryggrad, strax nedanf�r nacken.</p><empty-line/><p>Lisbeth Salander funderade intensivt. Mannen framf�r henne hade importerat, drogat, misshandlat och s�lt kvinnor i parti och minut. Han hade m�rdat minst �tta m�nniskor, inklusive en polis i Gosseberga och en medlem i Svavelsj� MC. Hon hade ingen aning om hur m�nga andra liv hennes halvbror hade p� sitt samvete, men tack vare honom hade hon jagats genom Sverige som en galen hund, anklagad f�r tre av hans mord.</p><p>Hennes finger vilade tungt mot avtryckarknappen.</p><p>Han hade m�rdat Dag Svensson och Mia Bergman.</p><p>Tillsammans med Zalachenko hade han ocks� m�rdat <emphasis>henne</emphasis> och begravt <emphasis>henne</emphasis> i Gosseberga. Och nu hade han �terkommit f�r att m�rda henne igen.</p><p>Man kunde bli irriterad f�r mindre.</p><p>Hon s�g inget sk�l att l�ta honom leva vidare. Han hatade henne med en passion som hon inte begrep. Vad skulle h�nda om hon �verl�mnade honom till polisen? R�tteg�ng? Livstids f�ngelse? N�r skulle han f� permission? Hur snabbt skulle han rymma? Och nu d� hennes far �ntligen var borta � i hur m�nga �r skulle hon beh�va se sig om �ver axeln och v�nta p� den dag d� hennes bror pl�tsligt skulle dyka upp igen? Hon k�nde tyngden fr�n spikpistolen. Hon kunde avsluta saken en g�ng f�r alla.</p><p><emphasis>Konsekvensanalys</emphasis>.</p><p>Hon bet sig i underl�ppen.</p><p>Lisbeth Salander var inte r�dd f�r vare sig m�nniskor eller ting. Hon ins�g att hon saknade den fantasi som fordrades � det var ett bevis s� gott som n�got p� att det var n�got fel med hennes hj�rna.</p><p>Ronald Niedermann hatade henne och hon svarade med ett lika of�rsonligt hat mot honom. Han blev en i raden av m�n som Magge Lundin och Martin Vanger och Alexander Zalachenko och dussintals andra f�hundar som i hennes analys inte hade n�gon urs�kt att alls befinna sig bland de levande. Om hon kunde samla dem alla p� en obebodd � och avfyra ett k�rnvapen s� skulle hon vara n�jd.</p><p>Men mord? Var det v�rt det? Vad skulle ske med henne om hon d�dade honom? Vilka odds hade hon att undvika uppt�ckt? Vad var hon beredd att offra f�r tillfredsst�llelsen att avfyra spikpistolen en sista g�ng?</p><p><emphasis>Hon kunde h�vda sj�lvf�rsvar och n�dv�rnsr�tten</emphasis> � nej, knappast med hans f�tter fastnaglade vid plankgolvet.</p><p>Hon t�nkte pl�tsligt p� Harriet Vanger som ocks� hade pl�gats av sin far och sin bror. Hon mindes det replikskifte hon haft med Mikael Blomkvist d�r hon hade f�rd�mt Harriet Vanger i de skarpaste ordalag. Det var Harriet Vangers fel att hennes bror Martin Vanger fick forts�tta att m�rda �r efter �r.</p><p>�<emphasis>Vad skulle du g�ra?</emphasis>� hade Mikael fr�gat.</p><p>�<emphasis>Sl� ihj�l fanskapet</emphasis>�, hade hon svarat med en �vertygelse som kom fr�n djupet av hennes kalla sj�l.</p><p>Och nu stod hon i exakt den situation som Harriet Vanger hade befunnit sig i. Hur m�nga fler kvinnor skulle Ronald Niedermann d�da om hon l�t honom l�pa? Hon var myndig och socialt ansvarig f�r sina handlingar. Hur m�nga �r av sitt liv ville hon offra? Hur m�nga �r hade Harriet Vanger velat offra?</p><empty-line/><p>Sedan blev spikpistolen f�r tung f�r att hon skulle orka h�lla den mot hans ryggrad ens med b�da armarna.</p><p>Hon s�nkte vapnet och k�nde det som om hon �terkom till verkligheten. Hon uppt�ckte att Ronald Niedermann mumlade osammanh�ngande. Han talade p� tyska. Han pratade om en dj�vul som kommit f�r att h�mta honom.</p><p>Hon blev pl�tsligt medveten om att han inte pratade med henne. Han tycktes se n�gon i andra �nden av rummet. Hon vred huvudet och f�ljde hans blick. D�r fanns ingenting. Hon k�nde nackh�ren resa sig.</p><p>Hon v�nde p� klacken, h�mtade j�rnspettet och gick ut till den yttre hallen och letade r�tt p� sin axelremsv�ska. D� hon b�jde sig ned f�r att plocka upp v�skan s�g hon bajonetten p� golvet. Hon hade fortfarande handskarna p� sig och lyfte upp vapnet.</p><p>Hon tvekade en stund och placerade den synligt i mittg�ngen mellan packl�rarna. Hon anv�nde j�rnspettet och arbetade tre minuter med att hacka loss h�ngl�set som sp�rrade utg�ngen.</p><empty-line/><p>Hon satt stilla i sin bil och funderade en l�ng stund. Till sist �ppnade hon sin mobiltelefon. Det tog henne tv� minuter att lokalisera telefonnumret till Svavelsj� MC:s klubbhus.</p><p>�Ja�, h�rde hon en r�st i andra �nden.</p><p>�Nieminen�, sa hon.</p><p>�V�nta.�</p><p>Hon v�ntade i tre minuter innan Sonny Nieminen, <emphasis>acting president</emphasis> i Svavelsj� MC, svarade.</p><p>�Vem �r det?�</p><p>�Det ska du ge fan i�, sa Lisbeth med s� l�g r�st att han knappt kunde urskilja orden. Han kunde inte ens avg�ra om det var en man eller kvinna som ringde.</p><p>�Jaha. Vad vill du d�?�</p><p>�Du vill ha tips om Ronald Niedermann.�</p><p>�Vill jag?�</p><p>�Snacka inte skit. Vill du veta var han finns eller inte?�</p><p>�Jag lyssnar.�</p><p>Lisbeth l�mnade en v�gbeskrivning till den nedlagda tegelfabriken utanf�r Norrt�lje. Hon sa att han skulle vara kvar tillr�ckligt l�nge f�r att Nieminen skulle hinna fram om han skyndade sig.</p><p>Hon st�ngde mobilen och startade bilen och k�rde upp till OK-macken p� andra sidan v�gen. Hon parkerade s� att hon hade tegelbruket rakt framf�r sig.</p><p>Hon fick v�nta i mer �n tv� timmar. Klockan var strax f�re halv tv� p� eftermiddagen d� hon noterade en sk�pbil som l�ngsamt k�rde f�rbi p� v�gen nedanf�r henne. Den stannade p� en parkeringsficka, avvaktade i fem minuter, v�nde och sv�ngde upp p� uppfarten till tegelbruket. Det b�rjade skymma.</p><p>Hon �ppnade handskfacket och plockade fram en Minolta 2x8 kikare och s�g sk�pbilen parkera. Hon identifierade Sonny Nieminen och Hans-�ke Waltari och tre personer som hon inte k�nde igen. <emphasis>Prospects. De m�ste bygga upp verksamheten igen</emphasis>.</p><p>D� Sonny Nieminen och hans kumpaner hittade den �ppna porten p� gaveln �ppnade hon mobilen igen. Hon komponerade ett meddelande och mailade till polisens ledningscentral i Norrt�lje.</p><cite><p>[POLISM�RDAREN R. NIEDERMANN FINNS I GML TEGELBRUKET VID OK-MACKEN UTANF�R SKEDERID. HAN H�LLER JUST P� ATT BLI M�RDAD AV S. NIEMINEN &amp; MEDL. I SVAVELSJ� MC. D�D KVINNA I BASS�NG I BTNV�N.]</p></cite><p>Hon kunde inte se n�gon r�relse fr�n fabriken.</p><p>Hon tog tid.</p><p>Medan hon v�ntade plockade hon ut SIM-kortet fr�n telefonen och makulerade det genom att klippa itu kortet med en nagelsax. Hon vevade ned sidorutan och kastade bitarna. Sedan plockade hon upp ett f�rskt SIM-kort fr�n pl�nboken och satte in det i mobilen. Hon anv�nde Comviq kontantkort som var n�rmast om�jliga att sp�ra och kartl�gga. Hon ringde till Comviq och tankade upp 500 kronor p� det nya kortet.</p><p>Det tog elva minuter innan en piket utan sirener men med bl�ljusen p� kryssade mot fabriken fr�n Norrt�ljeh�llet. Piketen parkerade vid uppfartsv�gen. Den f�ljdes n�gon minut senare av tv� polisbilar. De konfererade och ryckte fram mot tegelbruket i samlad tropp och parkerade intill Nieminens sk�pbil. Hon h�jde kikaren. Hon s�g en av poliserna lyfta en komradio och rapportera in bilnumret p� sk�pbilen. Poliserna s�g sig omkring, men avvaktade. Tv� minuter senare s�g hon ytterligare en piket n�rma sig i h�g hastighet.</p><p>Hon ins�g pl�tsligt att allting �ntligen var �ver.</p><p>Den historia som hade b�rjat den dag hon f�ddes slutade p� tegelbruket.</p><p>Hon var fri.</p><p>N�r poliserna plockade fram f�rst�rkningsvapen fr�n piketen och satte p� sig kevlarv�star och b�rjade sprida ut sig p� fabriksomr�det gick Lisbeth Salander in p� bensinmacken och handlade en <emphasis>coffee to go</emphasis> och en sm�rg�s i plastf�rpackning. Hon �t st�ende vid ett barbord i serveringen.</p><p>Det var m�rkt d� hon gick tillbaka till bilen. Just d� hon �ppnade d�rren h�rde hon tv� avl�gsna knallar fr�n vad hon antog var handeldvapen p� andra sidan v�gen. Hon s�g flera svarta figurer som var poliser st� och trycka mot fasaden i n�rheten av entr�n p� gaveln. Hon h�rde sirener d� ytterligare en piket n�rmade sig fr�n Uppsalah�llet. N�gra personbilar hade stannat vid v�gkanten nedanf�r henne och betraktade sk�despelet.</p><p>Hon startade den vinr�da Hondan och sv�ngde ned p� E18 och styrde hem�t mot Stockholm.</p><p>klockan var sju p� kv�llen d� Lisbeth Salander till sin gr�nsl�sa irritation h�rde d�rrklockan ringa. Hon l�g i badkaret i vatten som fortfarande �ngade. I stort sett fanns rimligen bara en person som kunde ha orsak att knacka p� hennes d�rr.</p><p>Hon hade f�rst t�nkt att ignorera ringklockan, men vid tredje signalen suckade hon och svepte ett badlakan runt kroppen. Hon sk�t fram underl�ppen och droppade vatten p� hallgolvet.</p><p>�Hej�, sa Mikael Blomkvist n�r hon �ppnade.</p><p>Hon svarade inte.</p><p>�Har du lyssnat p� nyheterna?�</p><p>Hon skakade p� huvudet.</p><p>�Jag t�nkte att du kanske ville veta att Ronald Niedermann �r d�d. Han m�rdades av ett g�ng fr�n Svavelsj� MC uppe i Norrt�lje i dag.�</p><p>�Verkligen�, sa Lisbeth Salander med beh�rskad r�st.</p><p>�Jag pratade med vakthavande i Norrt�lje. Det verkar ha varit n�gon intern uppg�relse. Niedermann hade tydligen blivit torterad och uppspr�ttad med en bajonett. Det fanns en v�ska med flera hundra tusen kronor p� platsen.�</p><p>�Jas�.�</p><p>�G�nget fr�n Svavelsj� greps p� plats. De gjorde dessutom motst�nd. Det blev en eldstrid och polisen fick kalla in nationella insatsstyrkan fr�n Stockholm. Svavelsj� kapitulerade vid sextiden i kv�ll.�</p><p>�Jaha.�</p><p>�Din gamle kompis Sonny Nieminen fr�n Stallarholmen bet i gr�set. Han flippade helt och f�rs�kte skjuta sig fri.�</p><p>�Bra.�</p><p>Mikael Blomkvist stod tyst i n�gra sekunder. De sneglade p� varandra genom d�rrspringan.</p><p>�St�r jag?� fr�gade han.</p><p>Hon ryckte p� axlarna.</p><p>�Jag l�g i badkaret.�</p><p>�Jag ser det. Vill du ha s�llskap?�</p><p>Hon gav honom ett skarpt �gonkast.</p><p>�Jag menade inte i badkaret. Jag har bagels med mig�, sa han och h�ll upp en p�se. �Jag har dessutom k�pt espressokaffe. Om du har en Jura Impressa X7 i k�ket s� b�r du �tminstone l�ra dig att anv�nda den.�</p><p>Hon h�jde �gonbrynen. Hon visste inte om hon skulle vara besviken eller l�ttad.</p><p>�Bara s�llskap?� fr�gade hon.</p><p>�Bara s�llskap�, bekr�ftade han. �Jag �r en god v�n som bes�ker en annan god v�n. Om jag �r v�lkommen, vill s�ga.�</p><p>Hon tvekade n�gra sekunder. I tv� �r hade hon h�llit sig p� s� l�ngt avst�nd som m�jligt fr�n Mikael Blomkvist. �nd� tycktes han hela tiden fastna i hennes liv som ett tuggummi under skosulan, antingen p� n�tet eller i det verkliga livet. P� n�tet gick det bra. D�r var han bara elektroner och bokst�ver. I verkliga livet utanf�r hennes d�rr var han fortfarande den d�r j�vla attraktiva mannen. Och han k�nde till hennes hemligheter p� samma s�tt som hon k�nde till hans hemligheter.</p><p>Hon betraktade honom och konstaterade att hon inte l�ngre hade n�gra k�nslor f�r honom. �tminstone inga s�dana k�nslor.</p><p>Han hade faktiskt varit hennes v�n under det g�ngna �ret.</p><p>Hon litade p� honom. Kanske. Det irriterade henne att en av de f� m�nniskor hon litade p� var en man hon hela tiden undvek att tr�ffa.</p><p>Hon beslutade sig pl�tsligt. Det var f�nigt att l�tsas att han inte existerade. Det gjorde inte l�ngre ont att se honom.</p><p>Hon sk�t upp d�rren och sl�ppte in honom i sitt liv igen.</p></section></body><binary id="cover" content-type="image/jpeg">/9j/2wBDAAUDBAQEAwUEBAQFBQUGBwwIBwcHBw8LCwkMEQ8SEhEPERETFhwXExQaFRERGCEYGh0dHx8fExciJCIeJBweHx7/2wBDAQUFBQcGBw4ICA4eFBEUHh4eHh4eHh4eHh4eHh4eHh4eHh4eHh4eHh4eHh4eHh4eHh4eHh4eHh4eHh4eHh4eHh7/wAARCAJYAaIDASIAAhEBAxEB/8QAHQAAAAcBAQEAAAAAAAAAAAAAAAEDBAUGBwIICf/EAGgQAAEDAgMDBwULBQkJDQcEAwIBAwQABQYREhMhIgcUIzEyQUIIUVJhYhUzQ1NxcoGCkZKyFiShosIlNGNzk7GzwdIJFyZEVIOk0fAYJzU2RnSUlaPD0+HiN1dkZnWE8ThHVfJFVsT/xAAbAQACAwEBAQAAAAAAAAAAAAAAAgEDBAUGB//EADkRAAIBAwIFAwEGBAYCAwAAAAACAQMREgQhBRMiMUEyUWFCBhRScYGhI2KR8BUzcpKx4STBgtHx/9oADAMBAAIRAxEAPwDyeAqSCuXh6qcb0Hq+ilWg4B8+mjRMyy761maGG7i51xS+jNancNYWvOIYk6VbYquswGidkuIi6QREIsvl0iq0EkAm5KTccyWro3ybYhkX1myxJloflvQwmhs5vATZOCA78utdQEK+jxVJW3kmxNcG2Tgz7DNSQ+sdlI03NTJNnu4hHvdbH0syoiQkz3abqG03VcbfgO+znnWGyhMvNMMOmMh7RkTzZOAHVvdQAJS1Z6cu+iu/J1frbZ3rss2zS4jcfnInGl69o2uz3ju8O1b+9w66MrC43KeIuZ/6qVEXcvhfoq1HgHEke3pcF9zFZ5mUw0WaKGII0DmWXiLQ82WSZ9dRTlrnBh9i9qrHNH5LsZvjTUhtiJEhCiahTSXioIYhuKhxd9aDL5Mr9GYKQt0w/Jb2YONLHnZ7VotO4dQpnuMT4/Cufqog5NsQPS4kV2Ta2jlS5ENtJLxD0rTjgEmYiQ9bZad/6tAFBqdwD/w+38138NczcPTLa9BakpCdO5BqiuNyWzDZbUm9WrqHibLr8NSWHLbKtGLpFrlo1ziE680ek80VxssiyVKJ9MwHkuAqeSpqqt8oimNpjf8AOf2Sq0A335VXeUZE9yYyf/E/slRYe5KYbLKxwfNsBqUbLJd3nqIw4B+4UHL4gamGAUTTdvzoI7GUSN86T7Dx/jouAPn1P4QsN1xZjBuxWlIqzJ0h0G0fc0t6h1F1/VqzWzkaxzNgrKftkG2ZuSG2258rZG5sNW0IUy3imkt/qpr2K4W5mRoVEIlWkT+RzGUKdboj6WxXLnNahw0amiSSTcaFzW16TYiSai8OVOP7y+MhkXhl+Zh2H7jyBjynJVw0BqNsXW9K6d+oFzT5KTIbEzB1nVRNsoNXG94KvlnxbDwrMetY3KZsdkQyUVpNrp2ebijw56qn8S8i2L7FaZtxuSWNGbcy7Kd2c8T4G3dm4Ijl1gfDl6VTkTuZlzcPFwrRc2TPi40rVbZyF4+uUK3yoSWR1JzLTrbfuiGsEdAnG0VO4ybHUPy1zauRzlBn2SNcWYEZrnbLspiKcgQmE22otkSBp1JxEO710RKz6ZI6jMBjgvD5qVGOC8XmrTG+R/FLiuKsjD2zBZauOJcG0bbWOo7bUundlrH7acy+RbG8MHllvYdjk0exVHboCITibPhRct+najv76eWDf3Mx2CePsaaR4NeWmr9j7k0xJhGNHeuXuTIKa4AMjb5YvuKWnUJ6RTsqPZqDt2FL5cFlpGtTyORGXHyBxpwScFvRtABNPE4Po/pqLiyV0gyTTSRbuGrS1he5y8J3PFKJCGFbpbcWSiu5OIbvZ6P/AG7JVZLnyH40tsWTKny8PxmWchQnLiKazVsXdA+ctBiv00rSCxcy9RLOulRcq1qV5P8AygRpDjTsiworbDrjxpcUQGtns9epdPh2gUk3yD47OGMoZmGFjqWlFS7h755ux6PF82jIbEybRvpXRw1fbxyVYwtV2s9qlRoRSrzcHbfBBuUC6nWnNm4peiKF307Z5GsZybzc7XCOyznrbCbmOnHuAmCNntFEM1+E6MuGgMTMHESktNXV7k/v7F9wzZjjwCm4lYakWpsZQGhg4vR6/RzqYPkSx3z+bDag2x96DcY8CSjUzVsyfECZc6vey2g8VLkEIZjooZKndWrhyC45WPHdjv2BznDjQAjdyQ81dcJsC7O4ScFW8/SWia5DMcTEd5jOw5NVpBA0aug8RqBOC0O7taRc3LUZDYmUUKdswJTkRZKQp2zQstSRiUNyZlxZad3y1KWfC98uSvJHiEittE5lKaJkXAFxseEi3EXSD9WmC5AonrrkxqfueF7zByZftx5hq17NpXdIp58tWj61MDtFxbdNt2BOEmw1kPNHdbYdxEKjqQfXRcLkWo1zpq2O4ExUIuOMWeRLabb1mcYNro6Nx3i055cDZL9FMEwvfCiPyRtUlpGdG12iEJ8Wn4Mt+nizqbkkE5SbnVUn7i3h9d1muf8A0ZzSYj9FB2yXkGtolnuShpE1PmbmnSvr01FyYIpa5XqqTSzXxeqw3bLVs/3k52/Q6uuo6SLkdw2X2XWnwNAcbcHJRUaqGEct1cgKKtLac0rpplU30EiG+hTnZJQqNwzUkWBFGh82mu0BFWjbBdI7vD1UsLap3VpsZhIgqdtWKrracLXDD8AmwjzT1OEbYqWktCac8vRFR+utRBVJ2XD7l0gnKbnbPSWnQbS6qmVCGJkeUZ4bwzN/Ju1q0xbuYNs88kZoO02nvmvXkhbhTVwjwovfUnN5Ybi/G2LdkigqdSlNlHnkLY611OrqcHZN8a5quS+fdX/yLk/5dH+4VcxsJve6Lu3d6FvTxh2j4e6ksPcfMcpN3O8zrycOMUy5QWoTptuOM+9sbPVpBRQ8x3kC8OquGeUm5tW24QW4jAtyjFG0VHSBhoRZBA2ZZg5pBhsRVwT08XXnukhwzZFZ081cQ0+E2haqrtzwo8xJ/Mtq6y597Uvpf2qMSMiQfx/MesbVsct0dY7MJ2I0auuqomYtoToipKIr0Y9GPR9rhpmWJZhWwIuzY2nug5Mcd5u1x7RsWyTRp0IOke2gou+pO14ThA0iy0eec8YCai0n0U9lYUtTjKowJx3cuEkNSFPoplFObpyjypts9zWbNEZjAyrDeb7zhg2fbDUalmOW4dXvY9nKgHKS6EmRIWxsI5JuZXA1CXIDZFtDcHTpNNkSK4Sak6x4VReuqlcbe9AmHGe3EPUvcqeepKNhSZNjNP8APWdk5p0drvoxsTkJXjFD9ySMDkCCy2yLgGLbfvok+b2XFns8toQ9Ho3U9t91O84+mXZxlpg7iT8g2WTIm2ycVFUR1b/tpL8jZvVz2L90q6wvD5pi3mm1bccbAtZ+HVlQRkXRNyZZVVuUhTS2Rcg/xn9kqt/D5qrnKMGdti5L/jP7JVA3cdYaFz3CgfxA1MtZqXrzplhxpUskHzbAalGgFV3deqpDuUTAmIwwbjmPiRIAzpNtdeeajk6TYq4YqOpSHfu1Luzq9Q+XW9pBbS+2lm/S2leFqQ7LNrQ06wLBN6B4ewnX6S6vVWVqmcqVuzXbufiKrJZsNMvMNPXDaensezpH11ONyvIvJ8vU8khf4I2/9zXBkWltZLmiEYsc34fSHSRFpXvpAuXNZdunwrlga0ziuUdkZ68/dZGWrLezbUmx3ZZfB9motq02pvo27dF+7qrmRZLW6n70bDX4w4C/VqLDZDfGXKYziK82G5phC1wnrbMZkyHGpJ7aSLYti21tO0A6WhTdVou/L1IvMl9Lvge0TI7rRtOMyZzp7QCfF4hIl8OsR3dkR4azbEFgdtzPOmEcdjePX2mqirTb3Z9y5ntGgzAi1as+qm5Ycy3g13+/5cUYRYuELRAkbPZo7Fkuhs9MZxlomx7I7MHCpNjl8xU1EBbhFSfexakR2roslwDbB51si0tju4dm3pqhpg6b/wDyMT+TKlEwrL5+007Lb2WjWZ6KWxORbLvyx3K5WnFNvCxx2mb/ACkkOltiVWSVG0MAT0T2eap66d3zlun3aFiaKuF4ER7EDLjMl3nzpgmtptvUjZdGpILY6SqIj4aszSdI0bntuulUResNsoKvW7abT4ntfcoxIZhzceUB+44tw7fgsbLCWSC1BBjbmu0bbEgHi6xXIst2VWB3lVly0QvcJwHmonNI7iXh3owRS0lp7KucW88s19VZnEiq+803rUFcMB1ZcKavXVmDCUpCRFmt5fxRU2AuRK2jlChWsL+1MwNbLq1ebotycakyXVAD6TSOWniFNoXXnU07y8TCO5n+SEYSuLezdD3Te2ZCjDbO8F4VJG2+Ess9S1SZmErkogrc1vMiyLtJw0/jYUtzSfnSOSXfTM9I0rU4nuNDF2keUXdp9xSY/g6KpOsusqK3N8HQRwm9pk51gPRjwhVK/L+LGtXuOxha2tQ0xKGIG223jFoDHSItD/B5bs6b3HCsR396bWM74OPU2dVKQw4w64y6Cg4CojgqnmohLEsxoGLOV+4YovWH71PtAOO2O4OzGxSSaIYuOKezz7YomWQkPFVhHyh783MZkx8JWgCEmAedOQTzz7bW0ybJxzUSl0pcfXWfDg+U9G1JLjJnpUOuuPyQk98qP+tUYBmXAOWmJHk2abF5NbIE2zMBHhSXZZum22024DQcSLwjtSXLvp1D8onEEJWJcPDkCNcUWLz99twkCcLLZNiBN9loSEuoerLvrMLZYufXKXCZnNZxvnEJ8VSH5GyP8qD7q1MoTmXe28vkmDGhxmMD2n81Vrpecu9Js3SkCHmHpHM/1aJjl9lwJpyIOCYFv51Mbk3HK5OuHO0tON6XDLNVzFzr9kazi9WM7VD5w9NFUU0EQ2ZZrn/qoRcKPzozUtJzSNuJqRFBc6rxHyLDg7lJew5hpiyM2EXm2Z4ydSySTW1tNZMkneKopB8i+lU7A5aJscmDk4aZuEuOTjjUhyaaaEdc16R4eEU6stVVFnBsltP38C/UWmPuGfuyFr590hhnr2RaULLPTUwouRoI8s6DBYH3AOYawjhutOTXERtomybHS5xK4RtbyVRHiqqz+Ue+uYgxDeUaltyrtFSM0fPnNcAEdFzJsushzHTkvxhU3TBsjP8Afzf8mVJS8JTWNOzfbPWWk9KEmkfPTWIyLTceW64yxBBw4kFoWUaVtq5ubxUXh/8A+ov5MaJ7lxuEkEVjD8Zp0DBUcW4O9KG0bN4XEHIT17PT1JkhF11FwsI2ttn86RyS56amoitR96wiyTSrbtmyafBqakK1GJOVick8uN8esciC1bwhynBlC29GuDobJHTcJvTv+C2mQ8fhGpLEHLS4J29zDw3Mn0JmXLWVJcANbbhG42LepdQOasi/VrO7JhZ2UqSZ3Qtn8D2XF/s1OLhy0+9c0d+frXVS4lkFwjct1sVYRz27myTyyRno1IcybaJpsWxb7KESk3xFpDSnZzrF8XXk8Q4jnXl1jYHLdRxW9oR6UQRHtFvLs9a9dP8AE9iW19OwivROwfpAXrqv0KtiMgmgRaWyREo2m1SjcRUqdhbiPH6qFDV/BrQo2C7E0yOQp+ilEFdS0oAZZbvkroB6/wBNXdigT0b0Xuq14DFFjzcvjR/DVaIUy3VacBivNZmSfCh+GoZSV2LBoRPnUm9KixVbSS422p8IbV3Tqpzpz+WqLygbr80nmij+spUo5e1RFTdSZDvpOy6/cuGfbPYN6vu07b1Z9VFybDFmTGdlnDbmt7dr31oXd6U6AV7t6VnuE2ssSMu/CbRzX9bVWkCOS+ZKcXIq/KDH1RYsvxg5sz+Qv/xT/C4p+T8T5q/iKuMet/uF/wDdN06wswv5PxPmr+IqiVCGsPRFNedUvD4EuPppJ1I49V7Qd/VVNw+n+HE3P4x6pUG3Lem7fVe5QRH3JjKib+c/slVjUFzzTqqt49FUtUfPP98/slRKhcm8Oh+4cTP4gaeCioSU0sCn7hw88veBqSYAXMs86jEW5neGWWpmIFTLsOOGf1Cq8mOSZp6VVLBI/wCEM7d2Npp/lKuxBk3TQQNVQU35olGiLlmnVVX5RFdRqFGFXEAzdJ0U8WnTU7g/aPYeh7XacGodfsiVRKhkP3ABxo2TBFB1MnE9ISrPLBEci4vbip8A+4H1R1VpqBvqjQWv98Fz3v8Afbv4aJCxbW20+rQMgbbJ11WwAEzUlTdlTwAHPLLdUJjxsvyddXwq40P61RYm5JQHo8ppHWSA216iQs0Wnexz3ClV/k6ZFqFKQuxtBL9WreuzVNSJlU2IyMxvMXmmI3ml6Ns1F1r61aCqebdVLxr/AMZmvaZa/EVXnJV60ypictxo7tEPh2VNGZMaUriRpLbihwu7J3Vppxd/+DZfHxiy5p+7VL5Pv+El4+ImV1feSkxDIubQLq1L4ap+OoeynR5afCagP5w1fm2k05L31VuUVvKHCT+HL8NEqEySFoFfciH/ABTf4aVUcjWlLaCJaoa/wLf4aMhVXKll6gXvcz3ASqt9mEq9YOf0tXsck7+uqXgFtCvclPYc/pKvRNoiZUkjlK5SM1YgDlu2rn4RqQwQKe4LYqOfSufippykgWi3onxjn4RqVwU0qWFpct+0c/FUASmhcqpKtL/fC63f3yIforQEDdVHe/8AaF/94n4RplW4Fr2fEpUH+ja2iuaAAdRunu0pTtGl3lVdx425+Tsrfo17Mf8AtBoAfRX2psfaMutuBnucAtSLS+jhqs8nrStszk/iy/FVqz4aUkjbi5Cht7SRIBkT4WtoWWquXl3IqcdVLlKUyu8UPNH7PyktWWwkRWaEa/EDu+igZZDkxefRnYTnYJCEh+dWTi3kbo+JDRPsrYk608O5dNZOgojryr2toX89QDBJkI6l66avqSpn3U4c3rklIrvLR3UCqI6S9dCnOY+qhUFuY9jvyWzJDU3G9/CnhqTZNl4c2lLV5l7VRsd9spBoKmLvFw+lxUujOa5op6/TTrq1XxMzDw+BMlTKrVgH96y0/hW/w1TUfcEQF8dQ7+OrlyfqJMTEbXWG1b/DTT1KCllbTNM1qi49FFxAzn/k4/iKr2Y6WxVKouN0J3ETKIn+LD+IqRVCZLbad1th5J8C3+Gn7Ykq1zZ4+mzw1VPgW/w08HSOW6msRkZvhBr93GP44v2q0RQJ7i9GqJhBP3bj/wAcf7VaI2Counz1JKtYrmPRVMPLv+Gb/apfCaF+TsPf3F+MqPHzCJYF3/DN/tU7woyKYbh/IX4yoE+sdKIinElUvDgp+XU7NN20eq+qzuVFXOqVhwETG85P4R+msTmWwgTTVZ5Q2z9y4ujq5x+yVW3Z+ZM6r+Om09zYwqm/nP7JVEExI4w80o2WGi5+8DUsyJCo6cqQsrZJZ4er4gadsj0opQwFJwO3le5+7vc/pKuRAuWVVfBgZXqf/nP6SraQH2qiwuRRuUIeO2/Oc/ZqewaP+Dkf57n4qSxVZZVwWFzRG1Bja7XWentaakbHEciWpuNJ9/Q11CHF2iqbhEj3LqqjxRz5QH/+dF+Gr6qb6pUAc+UB/wD50X4agC5IKdeVQ+O0VMOnn8c3+Kp3Ldpy31C47yXD5p3bdv8AFQSwjgUTWJJ71Ug/DVqRkibQETfv31X8At5xJOXVqD8NXBpNmz1ItX2KsjNcZsf4Usr/AADX4iq6oyuS51XcVx9pidsvMy3+IqubzWQ7kpeUGXUV+/N/uTLXzR3PwrVO5O2M7jn52C/mGrzfA/cqaP8A8O7+FarXJ3GVJoFl8AX7NHLGdty3gIIK7qp3KSnQwcvji/DV7VrIC3VSeUpOig/x7n4aXELknbEzs0T+Jb/DSzbfFXNqy9yYqfwLf4aetN5klLM9RavpM/wAynuxJXLfoc/HV3dYTelVfk+ZzvEk9O7Q5+Kru8CKqrlSMuxCsUHlFbRUtyfwjn4RqdwSwH5OtEufvrv4qa49joo25cvhHPwjUvhJnKxgKbkR1xf1qeF6SMtxUgPaaUGqaUZx3lCIlTLTIH8I1fV3u7vNVVRrPHbm9f3wP4RohQl7FhJtc891VzHQL+Tkgky7Tf8ASDVsMBRMt9VvG4omHZCaV7Tf9INKyk5EFgBt3ObwufB9/wA6rO4mmoPAO5Ju74v9qp9zfSMSpnPKMKrfYyjv/N/2yqz4cT9woefxA/zVXsfjrvcfLf8Am/h/jCqyYfTTY4me7oB7VHeCz6xygF3VlLoN6393Hrc/nrWjUk7PpZVkLpua5G7j2jn4ipSJEyRM1KmznCiqnXT1RTL5abmypbqAgYZF5loVIbI/RShQNcbSzMpT+y4FF0s0Xv3rTy3zjzQXl0KibhWlZDcd6S+xLTYPi6WR9SLxUhNgm0iOP9eXAadVLMSs7Exgybk6wm269kir1ZeKrfgiNoZlbPg6VPw1msa6vQkTbM7ZPH4SrUOS+SEuBMcjGC9jMR7Y7qsWSllsTvz/AL1U7GW/EQZf5OP4irQ1b2jOfRp6XDWbY7efZxc06iNc15u3rPsiZalplYhlNBtAZ2uMn8C3+GnKgmWSb6Kx7J61x8uAxZa2oeIeCnas5ucO5KshciuGM3wk2fu5H3p78X7VaLsj+rVMwjGD3bj7/hi/arQ9kufVw1byitXKljxsvcESy632/wBqpHDAn7hR/Mgll94q7x42i4cTMet9vL9aneGQFbDGRU6hL8RU3LWwZdQCDdVKw8Apjibu37R6tDVhVTclUmxM/wCG03dvR17fS4DZFnbbXPJEqvcoIINti6k/xn9kqtYIor1b6rvKCmq2xdSf4z1/VKpxIZh5ZwytENRX4IadCmapXNnZFLPEyXLoRpcAVTFE81Iy9Q6tsVDAqL7tTv8AOf0lXTZiW6qfgQUS+T0X+E/pKvgtigakpsbi5DVWAZTXTPxaVpPFl4ctWw2cFuRtdfjUctOmqxKxVLZcUEtTW/f74VDU/kMi2OBu1DVKtjbn5dP/APOF/DTtvFM17Tlamt38IVd2EOe4rGYUfm5uGOsfay31KUyJYuAskib1SoLHLK/k84i702zf4qtLbKqv01E43jomHj3Zptm/xVCUuol26RDALAJCkrlu1D+GrUoDoyRN1QuB2kW3SVRMk1j+Gp9RJOrqq9lW1iuJ2KVidpG8RMoqdcdv8RVcHB1ak7s6rOLUE8SNZ9fNm/xFVvJpdKonXR9NgRtyCvo52ecA712Dv4Squ4DaUZYCqdbBfs1b7u0o2icSp/i7n4Vqq4IQkuAkvVsS/ZpUUhn6izSc0TTnVG5R21KLBRfj3Pw1e5YoqakXfVJ5RWzcZt+n44/w1U6lqsSFoFfc2KKJu2Lf4aloraZivrpvY4xlb4qKnwIfhqXFkW0FFSlVBsyi8nYiN3kJlkpC7+Krm633IlVnADQ+6T27qFzf9arsjGeRF1JVkxsVq+5Ssep0duXTlk45/MNOcL6zs7aIG/W5n96j5RUQ1tolwojrn4RqRwi0HuMiivjPKlx6QhuoUaZXVqyqruCi46cTL/GR/CNXwWetFTKqS8iDjt3v/OR/CNELaAZtyfMc1Tz1XMe6hw3J3ZcTf9INWghHNFSq3yhLqw3JTLxN/wBINUtvJcvYgcDHqGb/AJv9qrAQZ9VQOAA4Ju74v9qrSDaKWapSNsOpnWPmkS+RiXi/NupP4wqstpHKxwy0qqbEd1RGOwBL7HVN35t/3hVOWj/geIKrl0I0R6Q8nWXFvSsiNsOdPLp63XPxVsCAudZO40SyXMvjXPxVWOJKGvspSrYC2nEu6uwDJck3LSb24tmSZ51cVhcH+w0K5oUnMgcavzGX5MiLcA0oLpaXO/tUshSG2dm6nOISpuJN6pTvE9mNLjKIRzFHSyRPnLUTCmSbYaog7aPlxgvdSTErO48SjJsKtti8LQF73mmk/Mvmq6cmByoTU0miQVRxM2/Nw/11Xm4sS4RdtbnEbIVVTYLrz81Wbk+Z5w3PR1sxdBQQx7yTT/VU4x4IVpbuWu33eK7ObauCc3hGfGZH2aruNHvdS9xkjsbKGjA63HGx1GOpewn7RVPzLMbbzTZaW3CaElBerqTr9qqHi68vW/ETTJ5uNFGEVBevrLrqIawNSjwahbWNhbouwfd94b2fpBw9kvVVgtTzMtsml6KVlxh4T9aVA4flsybVCc1NovN2tS93Yp5IaV4NYFs3BRVbIU66uRsSllyIPCMX92Gf4wv2q0AWtNZryYXxmVc49uuStNTkcLQvhd7f61a0UfOtsWYyWZe8FSx61nYkTzPt/tU6w02PuPGHLrEs/vFRY9bT3GHJep9vP9anmHG/3HjZJ1iX4yqWWLB9Q42eSbkql2FlFxjNXLftXqvyCiJllvql2JF/LCbkm/avb6Byccb0uZd/mqs48HOBFEv8p/ZKri4GZZ5b6qfKCK8xibt/Oev6pUgEtaWhOzRF6uhGnDLYtmKome6uLOOVnhovxI04FN6ZJQ18iU7FNwQ3qvk9UT4z+kq7giKOhUqpYFb/AHZnL/Gf0lXJRXUuSVOLC2Kjj4RRy2p7Tn7NLQ8L22fCalapOZJ8YNN+UNFSVbU9pz9mrBhH/gln6/4qgJ7yRDeE4TSCqFJ3r8YNNEZZZxQ1EY2jmw069fEWrKtCbYAlEV6qojMb/Dx//nC/hplFktzAJoqOxe0hYbPJM+lb/FU1DaVV2Sj2eummNAQcNkopl0zf4qmCWbpG2CmFWHI3ZDqH8NTTzZCu7qphg0P3PkKvcY/hqTEduSmhcAllUtbIrVtinYnbH8rWhzTLmzf4iq5mLYlnnVTxQyn5VNF5ozf4iq4G2BJnq30zT4IhtyJv++zzck3c3c/CVU7BKqsxP4ov2auV8TK0TRz3c2c/CVVLBKNc6HJN+yL9mkjaSfqLG62pZ7qquNWVUIAqnwx/hq7oKZrUJjiKKhb1RE9+L8NRCljtio7s7QtW6N3rsh/DSspFUgypa3MIkKOpdzQ/hpcmG1ITzpWjclW6LlE5P2jS7SlXsoLn4qu0k1byREzRaqWAT0TZGlNSkLn4qtUhF1Iirv8ANTMT5KvjdEcdtikOebjm76o1O4XaEbSCIGSIZ1EYzJES25JxbRxP0DUrhpTZs3EefGf4qjHpF+oki7Oa1n73/tAeTPdzkfwjV6deFWujXOs8M/8AfBd1rl+cj+EaSw+JbkJERUWq7jtULDkn5zf9INTsnNAQg76r2NRcXD0gfOTf9INUuXKR+BARW5ehMk6P9qrIYkO5EzqJwBHJWpRLmPve771WN6MikvHxeahl3BWM15Qy03mLvyXm3/eFVhsIE7aIea59CNQ/KBGP3ciahTdG7/4wqtFhbQbPDLSnvI1ViMdLGJct1ZQ0yiSHtSdTrn4q2IVzJd9ZNpTaPLn8K5+KhQZhCQ0CDtMssqiXs0NVFc1WpR8tXDnupk6gt57s6JBRjsl89ClNbfncoUtiwuUnbMXCQEkdoCuLw+INVR91sjEptHIRazVtei8RaakGny5skh9FUUcdbMvEPSL1VJRYQ5bn/wA7y0Nn4YxatWkvbKteORkScTLXmXILuaqQOIW9E3Ki1ofJndpDyS0lNi2qaM3cu7T1/KtR12iJIkkkiIjb2fESp2l89SvJ3AfZefa2W36RMkXx8P8AMlZGpync0LUiexbbZoUmlcUC1OIaCfvZ5+Gs25YIq/lFuF7NpsepNZ6dRadXpDWsxYTj6uwmd7mgXG/DodH9iqljuO7OuTUyHrWW23kAdlzhJdQ/PpuXkHMsN7A49Ft8JzMfeGtS+Hs1aod4ZdAEzc6l1h4h/wDTRcxjv2Nn4F5tsdo2AaeLTxbu75tQ8iA7HAXDb60yA6RoxLlm5X7JDZeu0Yh69qeTidrxcVazhzE2X5lfXvRRt/wn8tYRgCfNtuL24a5vIw47tAXwaM61tQhzWM2lTZr2w0dI0VWLUKGpljx4x+4aKnUb4ZfrVJ4dbRLQyip2QL8VUq5Xd+Hhvm81XXokZ1o9p2jZb1fpStBsSNSLHH2LoOtmCmDja6kJC6q6FKotRbwYKq2kTfjjqzzqmYd/42Tf4xyr69HJERc6p1mhutY2uCOImQm679UuzUwtguThafpqq4+T9y42r/Kf2Sq5OgnGHjDxVWcdMq7a23E7DEkSd+QgKkgs8WFrWh+48XuXZDnTmOK7XMupFTKu47bjNqi6gy0sDqpwwC6M0TctT9YL6Cn4OVG7vN/hFcEPnC5VuJaocNZUC6yew2bMkjD79Xm3vNS2NpGVM17aeISqyVmEykVWu2JFXy0tXhGtbhNuNFm0fWOkqnbPCCHFCO3xg0Pa9KuG46qXmSpOJHQR4Xd9V2GhhcQFUFE3LVPtKNPYqkSfTknoP5tTeJbszBj80aXOYfvQp4dXeVM8GW91udHVevr11YqlLNYsItEm/LqqJx1x4by6umb/ABVYX00rl56iMZxNtY3ETrDQ6Z+oTpIgew2wgJcxfDLxJ+GpRs1HgRKSwgySwXnPOQ/qjvp+bYtrqXLfVjbCUm6Sl4t/42Nf83a/EVWlOJEqs4rbcXFUZU+HAWg+UTq1IwaJ150k7pcIIq+p+5U3+Ic0/dqtYEZzkN7vgS/Zq7XCK4cCSHjJlwQ+cQVV8CppVXF2m4MvvLRAMWIWRzSobHoCjNvVFXNZBZp9WrDFRdWrLPKo/HUZ024LmyTJt7f9I0iDsLRmFcgRtO7JsVX7K52JK1pQsiqSixiGIyji6dLY5/SldBHFDyJNyLT4EKxl2D2nWbwXtq4NXbY6uNV6qq0Jo41wkr0mtl8tQfNWrhHJlxsTbXU2Q5ZVNRLWGWpchMQ2v3SYayd6VpzWGvskJ07g2/ZR24vjDiPR6VSmzAG+rjpmM2Osk4LZoclvpHB9FCKqywSdDZgiDuJe0vnrPH2s8eSPYkjo+5Wj80ecXsPfbVe9y/8ADhz54n2PDsqhYyBmsLc2Ik09pPNlUfi6MTeG5SaVzIm95fxg1ceZkJaNk4K+llUNjmCTmGpYAh5jpPNfMhJSzSDIr+CydajvtiK5orelU+tUk+4425xfbTTBkVwosh3SenWIDl503/11IOhm5x5fNpGgdCgY5kJ7vQ0MdSKxv+8VWWwutOWSIStmBI2OWXmqv8oEZRucZ1W1IVYMd3cqF/51ZrG0LVoigYOCYsiJJVeHSWKOck7SLklZEQ7R1/RuHaOKn3q1Zw3NSZoiDWYKyrMiU25uNt9wVT61V2AZOtaQUzTfTCS4CpuVadXBHXTXZlmPmqNkMlmiLqz9VDDKc5D7H2UKLYl5j+yhVdxyZtmIYoytM1OiecdMC7g6ReupyQy889z63v5ynO35jH9uqNsNt0L38L97VXUW6zbISbFXnmu3o8P/AJVZFbFpixW1PIuKXhqepuXFrmrsMFN7LskQ+b7aXwK+jz8ya6Tpuu6kQNoSAw2Q+HzqVUu6XHne1GOw8iv7ve/SLs/Wq9WVVsqMwZFtZmQnou/00NstJE36Xnq5KlN/WVzTlewLazIhS2191H3VTVof2jml3L+ujxLAkQiTEcKQrrXCbjG0J3pfSqXyjvqlytUx3MffHgb2rSfPHz/OqWtiMPpvVlra6towp9Fxej5q0LTM3Mt4KRcVW6v89hXWXEmOJwE24RNGXtfOpO0FJky1s15J+Fte9XSANfpNl4S9S0vieyPW+4kdradEl4yIVUUX6OrOmMa9QrsCw7wyAJ2VR1NOa+fMd+qqW2NOVxO5YMmQLk6rk51p3udQ+E8/a8FNvcqfCkNPJdpm/wDhC76no12etatQn30u9t+rt2R/rSpP8ykSOhea2Tepz2QH/bw0RRRvAsVJgp63aRCkcxvb0t1n/KA1dn2h76uWG5j6dPhy6bdODaM7YgBz6vW2XrSou4DDmIrW02jng6NdX61NImG7bFTaN86aeTeLjbmzIV8+6iKcx2CWzNFtt2hXVdgt3mQ5fwkeQ4QEBeyXZX51OJDXNEdJJru1XgNzWuoxCsouXu2K57f3Qa8G0DS6H1q6i4ru7KpBYYeUF6ucaibDKrVrRPeDO2m+TRyCc5vW4yEQA48zMagr7f7VA6J+7uy+zmw24TvDq+7w1WbqzepPFiC5vso6mhptG9Aai8I+lS9rw1aAiP3qSvPYjLI5NK6PSGXZHhpmqM3pgmKVvJNpjS1XXawUu0uKqadm4+piJivzezpqTbGXkGq4ykQupUcJaoWEcLPXWBMnsQ4u1Zc2iN58Jkvh0+gNXrDExlGHHF6EuEpcZe0H8II+b5tFNpaevcarFuw+hQ3eM3HTcM+0ZJqKu3mDbIVB9xsx7JDwlU81EXuLJU68qZTY/S9rUS9WddCIWxhznMESffA65COp/DNCS0+SVf3R45Gyb/gGhFaQDcOld9PYjgZ7MOMOzScuB5qsI2e2AC7V5VccPiJVqQXaJnzbaJwdoaeMt+bseKuJkV1zo0T53S0KtiqHK+9Fdc/xqXx/wpUbMOU5u5zIcb8fSkVTQwsl7/op7Hi5J8L9FRhAc9xoLLiQVAXHGRy3aHCSoE4hkDiOT5iJnuRXSqyz0UW1Qe7qqLcUiFFVEX0kzolFJSo0EVFiOC8DpOk4Q9gldKjkA868RnJkovegOFUiZqo6ARESmmlVJc0qOUpObCPN5Lu7nU/+VOnTEV2LC2SK57Z9mibU2V1IO6nIqT47uBfPU4BzBjAgGS8c9/L1OklSqwTUmyOY+4CL1OOktN4TTqHmpIoerfUxHaM1RERFT1VOKg1RvIyvaq6gNi8+GhOtt0kqNagyDEiS4SOLzuEtT8uEaopKqfItJRGSVFAk05UYQLzY8kEyyrL/AMZ6Z9oqUVuXE6WI8rbh9rodQlU+UdGUUy+yo6ZxLmO71VESNkQs6diNwVaWa22hJ7401pWomHAVtVVt51XT7ZhmNWR1ojHf3cNIsxxZLf3bqpxLeYMo9tkns9M2YRr3i6WVOwiuw3CcOS7qLcpq6SrU9EAW2UQRLJN1NJzHeo5U/LWN4F5rMQrrTjxqYTJKL59sSVGTIb6iouTJRD5tqS51ZgjCoque/wA1NX4ykYAAE4ZbkEd60rJTXqYsWo/YrfN5rabNp82m07Wlwgz/ANdQ8tg2V0JPkO/I45nV4n2m5tMuK5AmA2wGozMFEWh9qoqUw20mtVb+lvUtZ6VSlXXKmyz/AKSxpak2LbFSfad63XXHA8GsyKmb6y3Hf327l7BqNS9xdTsaEDV4aQS0XuTHjNxbRONp/UbCgypbUR7WXpDWetVoU/U1i6krM1ivuOSkMQ90JOfXrUypo4R61QieMj7RmtOx055qa5j3LTWSZu6s1zTPclKxosMybd2yrmWQ9S0TTJOuLmip51yqTjttEiE4m5dyJ66dFFQARRBtUTrRM86OWRzMSL5l/CJ98aFSe09Tf8lQpOWLzCA2D7K7Z5Glbc+H8IZ+kPdSEpl5mPt0VlV/V01PW2cmnmU5hxqU38Zw62/66gr0L4qfNhZWMfG4wScTY+r5al1sWpOQthyMiw514k9CNuaNxr+Elue9/Z11ORr7zLmcS7bXZuR2323OLVxZ6q6IbenJwxsH1SaToOONK1xrqIuIR9H10nimDziyW9WeuM22DnsFQq4lbNkWVLdlE92rE/spR8bhNhwPNr4XB7K11brrDubyRJYNQJZ9ltT4HV9he75pVm9jvt1sZZMvqrXxbnvR1pNjuthxVGdZLJiY4jXQcOraoXaH060068t3KKiMnebkuxGdeYdtEsniMd4Oq3xqnny8WXo1WLng15FV5Jjstr4NzIdO+p/n10w5MZYko9crcCjsHPGzl6JeJPZKrmjEGTFlzoWTTapobhfC8Q7toPwXpVowh+5m5rJ6TFwhOWx4QdAHALrE+0tTbELYp7o7FxNppLR7NWWXaY86QrS7KFLa07Nt1vULxJ2iAvN7NLv2twW4jLjm1AU3fXop08ZuDVb+CItDrD35rkjTnb0Hp1Ol/t4aNYPTKq8Gjh0UlPbAXT1t6DFdy/MpLnzzzGxWW6kZf8a0anP/AOvtU8zFrSRZm9MDKdsttzZpdo+fYa9H53o0ynwndi1Kbc2bjHGLoeEqs6WxlthFib/HtO0R/wDqple+dIhtNs9H2dfqqqpTh4yktR5jYZ2xJDjFwxCycdZ1pZNHbWW8FjudHrjDxKhJ2iXw+Go++32PJwrh+324dPNYLQK440Otw8+L6qU2Vppl8JObjegslID0kuv0SpuzD2r+2X+KAPRGsjTPY2WLLyTq2zcXEeX39R1h6QnWk48wQzcIjcyA641OYTgeb4SrOsGMvJKc2Wy2eY6OqvQmGkSfZGke3uBuMPmVvpqsxZjlVqrQ118mJ4WxasFn3IxGitTI3RpI2eoVHw68ur51WwW0fTaoraofEBhxCQ/OqP5SsHvQ7ot1gi627H1bU2062v8AWNV62FOtdulXXDpKSxeO42lz3txr45vze0I1MNhsERmXBYrjaB29Zl2tNOIcXQes13eGk8G4mtWK7dlDVGJCLk5Cc7en0h86VY2Le2qajz0eFKuVsuxS2K9xMRRByRKdRkJUyypZ2MQ58PV2aUiMkpCqJu8VSV5DXYrtNRLTpQRBQkNd1OlABBVyTKo581ReughYGF04FIRTeu+oYnVQVVU3Luqcltq6SL6qj1hgupNe5KLlkQIo2roLkvX10mbZqQgu4R76kFYDJAaL5SpNzTp0ZZqi9dBIzSKbxqHUPnp0xblFUJF391SDSALIppzVOtafM7LZIaDvXqoIzIlqA4vhHPz1K22GbQ5GQ7t6LTwAU21NBRPVRi24o9nfRBAlJZ4ULoyWmwsEJ6lRM1qYjM5Km0Acq4nI04eTeYknmqIYm5Xrk2grxpmnmqMNAJezw1YpkRCzQizWmKRGwBVOotcnKxHNghB1b1/qrluIZHryzVf66lGoqeFPXTxloc9DaZn1VDTiNDDCPF2TeSrw1zLY4M8+GpWZAn8Gth0NXZ6PtV1zB/3lIh+3w+mNc/8AxXRea6/7i/7vW/C3+0rLzSIWnPf4vXTYGU59HQOM1eBB0efaDU9Jt0zpHWYhuoGrXw9kkqLft89Y3OUgyNABr22nh2eXaqutr9LWpNTmqtmjGer3LEoOjQ0q3+2S14ybJ6w4pHQez0x9oe16Jxvhz0+bSnapG72S3c6bYTD7H/CUcEc2OkdkaDqHVnqc9Ls1Rrzh2cclqJCalzXH2BecbVoxQRX1l11ErYcRy5DudvuTjkbds9TnQl/UtfNdF9nYoJ/C1kRE77/lEfi+P3PT1dezT1UoNIHDNhfmwtvhG2onuvIg9R+FsnBL5SypvYrW/sMHW921OIyyzcW9xOa2w1Js+Id+9N1UaBgu8y41umm8TMWVIINepx02VHPiIU+TTUUWGL6qvPQmLm9EhOOt7TS4IrkS6vapq3B6WpyorrN49/EzDR7/AD+w8a2ojQ3J/vYvtlwnY1wDHfewpAf/AHCdkuS3CLPnIp2S4vnFWBrDHMG21zTMNVawknG8PBL0JnCrLURYBMrN5o5tebF2i69PF59NUiFb01oGetvR96vTfZnRVab1Id1mZmLb39/6GDideGVYiLf/ABIuNbTIds87s2UXhBKcvMuN78lyROFUcqekRWtWrT0SJ2VqKmAGSpwjl50r1TU8VOTNTKSL2rfxIUKV1OfEj9q0KpsPchpyszY2xfVp1Wmx39nq9EqjsNA48byyW3pUU10G8g8TY+v5B4qSxJnmnN+i6AdfiLSg1fcEQZdqwwy9NZRXHXylON8OtUUeAR+jiqiIyYty5VP8iUuI2PE1sayVk4rSbNgGzFDZEfCHmqsXGDMhbUZe1lxHOqW2HFpT0xT8Q1aFg2+W2M+0qMSY5vMH4yHGd/jG/AXtDXMNi1zJvMZUUrLcnOEW25So077TbnZL5varoY5GRamPgzq4WVwA22/R22jDjTKoVyM8ye0RcjHiAw4VRa1u6YTegbVbWru5NbkSRxtGX/dn7Q1nmJrra2U0oy63L6nG92QVirUuWbKdTLwWHBmN2WFZYxSy7LaaUTac9r2/VVhxfiK0wZTt9jYj2UuS31N8Wv2SHzVg8u5uuIqJ0dR5OuGXEql8tUrq2WLFk6Kmxr2JeVxZ0dEj2qI0qdtT1Ojq9n0aZWfldubBi1PabmRe9vsqlZgvVXK9dR9+rxERkWfcqXsbeWPsOXxlpH05mqL72fCJ5+kXmrm44wsUVRZakI8I9WhKxOhT/f28wV/c0X0m42TFds5wgwJzja57mnOzxeapm/4osrUcVOU2CL78Jdrd5q88C66nUuVGrry9pVX5aaNfNrWBtDf6jWrmceamcJWXU62/EW4ad29rnKN9TmrSf3krIoUyTEc1R3VH1VPW3Fc2FbnYexaVV4Pa0pSLXhp3BtM0enc1bDCPzJMxiC9EY2Wn84c4tZL16R/arTuT68Xa0FlPVm5xOpzm/CbHtaPFWPclOIrROkOtXZWmezwbTQPDWqQ8T4UhLlb34ja+mm/9NdWi0tF5k5WpRka0walc7WzOFqY10jTibzDxCVZFjnC07Dd0/KK0ps0DSkkfRDwnp83pVebJjqA7sWecx9ifb3aasRTbTcR0tI08i6kVvhI9BeH2q0MuUGOlV5bZGOvYasd1i+6Eba2i5tptG5EIya0ukX4aKJjbEdskcwxEkR5xrcbmzcaecEfFu1DV8XDDMDo4PvK6gbbc7QDq/Zqo8oNmenvxEZRIiNIRtyPhRdX4T/0Usrbqj1e46vntPb2LPgvE0HE1tenQdszsXdm4256aj4S70KpkD05e311lXIVz21XS8WOdvR7SbbevV0o79p8hIWqtVMOv9FNTbJIafJFRZVpWAKiEmadkqbPN5d1OEJEHT1aaSNTN1Ey3VJXkIIhac1Dqps9HUGyLJE1VLtx9ZZZLl1rXMloXTRETIU3UDELsxRsRbRU85UoEVMskTP2qkHomldKJlp66dxYikHVklADKNE1KmlM/PUgxFyXeO9OqnMSKLS6s6egzq3dS0AMmo4PKmeaIm7dXbzDbTqCgmqJvzzp4+4DLehNH0U0V3UO8s1qLgAnWwRQ2fEu9FWmZgbiqu4c6UNVI+7OlUikialyVV7s6QkRRlvIiLemVRqtq64QqPR1NKwKAqIW/zUycFWSVSXd5qm4DQW0RVFE7q7ayakMu8aKBCu72aNwlRsVEVzXOicyVtCccIVFN9JXorWRqc+lth1qSsrKncq5RWn2nWQmL+6Ds5zoyHIdmo6fX9Wl8MqMiI2uuUi+6BOa1DVrEhXt+imVVy53BuMZ7Nf8A8VwttZvECz9IrDk+Y6y44gOauEHF0lvFMt1fMuOfZrh/DaC1ryt5tlO9rxfseq0XE9TqWnpyxJC34hsEF1snnZBOg/JFSFhxwEQjXLSWrJPs31Gs4osIQ4bKy7hmza3ojqoy4IoZ6Mi9rqogwuw7Lt0di5qrMxZAGWxVs02aqq5p1r8vdTBvCcZ4NqF5cGKsDnoFzbMkEFyVVTV6q5y0vs5O86qer+T84/D+ZrVuIR9K9PyO0xRb9Udrnc5GWrWEJwnIJGDhNl8IPXp+SnNvxLhUZc2f+foqzwcb5ztXuAWxHUI6uEtXevZGm8/CzMOHKdG7uy3oTTTmz5uQcDhbvZzp7hmPaAiSm3wiPXBXB0c4MhDTqTxeetL6XhUaN9XQrS6LZZ+L9v79iqK+smrFJ0VZ7/qIQr3Y+cwUU5yJEukiQv5sXSA4Tmn+k6q6tmIbNBaB2Qc9FgSJhttc2L84F4i2fqHtd9LxbLGk4hnR/c7m6tygRI2zde0NaRLVtBJEEFpCDhNl94Afu+yNyW7GbbbjkXSBq/qSsnL+z8RPOqSl/wB73mf+ZLYnWz9ESRw4mtDdoCHzuYmixHBNObuEG1LL7fFxVQmWijQx6V3NGt9XJrBEd2IEr3WfaknHkS229nqaVpstJal7uuqaoK7H2mT2RgJp8lez+zNLhkTVnh7s34sr/Pa5xuIPqZWI1KY/hI990ngUEJzT3KtNJDbxNZqOabyVV89TEqO66GTS7kyVERPRpibGgulE1FFVVH1V6p1MCQQupPjUoVL5teYPsoVVjJZzVKfydx1xRiN1mYjWy5vu2fDp0jw/2qvzFpmwsNNoqq1cYO15vtPenmnS3jq7iquYZR/DhQbjlmy80Dm5NAgZD70Xs+itabZrhbLyjitqm9NLzDwaXGi9oKXTpE3vO4leo0WhY2KBFuzVsXmT6O29W/e5Gz1tGft+arYKx75ZEC5sxHdOkDVOJpC9ISoX6wRXVyaTOqTf1nYZwy9sVeZa5w7tG9Gpo/Rqxoanu0bCK61Nlnc7x3jVcPRH7Xbbjz5Hk6PnPG9H9naeMfl4qxOQ8b7hOOKqkS5qqr10tcpjs2RtlppXFrVpefg7dGlFP8zmhqoqPTnVRYHRpurmhQB110M6JFol66ixJ1RKudDPdRJUgdDupQVpLOjRaAgcCqsb0X5lTeGMRz7BdWp0NRVRXiEkzRagCo2+umh8RJW57AwFjqz4ijMCDgC/l0jeQ6hKrhGdRCzRHGvqaa8OW24SLe82/FcNt1stQmJZKi1t3J7y2qmxgYkY2ycKc47J/Wrt0dbE7NscLV8OanF1m56atlzZe6F5Nq1r8bfFS18wtbLrGVWdq16Ho76ruEbtCnbN6E+y81I7HZ4vprQraxnb+hX2zDw+utbzitzAqmGFhe74av8AFkMpnnNabB3w7Ii06avcjo88+j0Hw1bL9b5HuFcDistm+zHKQxtOybgcQ/eyX7Kp0a5N3+3xbvEyWO+Gp1s+0DviD5w1FJ4l7QNU7DR8FJxNy5F307jMK2ms14R6lp4wxqBS08Kd1EYi70Yr8qVaUQIsNImah1rTlqJ1LllS8WOqKhad3dTkW3VRUJMvNUblvSMnWNSIqJ1U4ixC0qq5ondTyNH4cyXdTtppvJNRZUXGGMeMenuT5aTf6MskXNVqUdANC5VGvIHevVUETsRktVQUyXLV31zqYbBCIstPV66KZIY2uhOJU7qbuKhDkoVJXcNuQ266pCOSfz0+aLgzVN9NITYJ1D1d1OlDSqmpfRUNuPEnBkaLkiZItJOAKpmW9aWcIVbXMslqJmTwaRURVVe6gIgKZNbYRRQd/UlQNwkOOqq57k3/AC1zNk7UlU1poxHcdPea6UqSe5GyEed4z+yn0G83KLGgsAkHZQ3yeAzAiLaKhJn2vXSrkU89K/bXDMNXV6Pwfs1j13D9NrlmnqFyX2NdDUvRbKm2I5iXW7bRhzXFVGDcME2Rdo1VXF7XY30sky5vubPTEab5pzUASOWyBj0R4vxU+ixlFkGxbHMjFNKpuSp2fGGGyw45Bjqrc1ps0QNk1siH9ZM/EVeF45T4Rwt0Srpcspm2MX/vudrQvrNWl0qWWCpzbpMdGVHF6JlJbBhz83LVsm89Pi699dQLhdoMGUlvhxZUdUE5AvsbQeHs+jl1rViksxWL+xaEtyPPbKTJdVFHVpJzS3wllqyHVw0nOiOswMQMo2xsliR9YNiolvJc9ady+zXNnjPD0oJRpaayzMT32m0xEbWNTaHVZSzP1LYhhuuK0XUkcXX3pQOLtIxHxC2Oz2Y8Ph00qWJTgwmtk3leFluvONuROiAi1atO/cVTE6CyxODnEBof3SjR4rhDp162h2mXnyyLi76VtNiZcnSFftcPmrkuQB5htTUR1dZF739WuO/E+H1ohtRp8ViYaLb3tHbt4Nv3fUr/AJdX+pRI98v520oNrii7zeOYLM5vtXQBwuk8Wmqw0Ysxhb2YKmpFH6ta5Z4JBhsRj2wRFy1PbRzPpdpq97z+9WTK0ICjRGGaIih9Ya939ldbpNVzfu1JUiJW+287ztBwuKUKiYS9S7DafKNxFbz4M81FN3FTU2gJBVBXPvzp26y8ubhggkKZ5FuzWkUkr2SEQXLur2DHMWLCPNl9Fr7tCuOdp5v1aFJcnFyJ5uRYcg7dNbLTYRkkteBoh1NukPsFuL2a4s6pPzt75La7o1wNPNO9l3wiXpNl4fR7NCzXf3JdaiOooxZjIONknYQyHjFPPUrdbRHu8FqZZ12ksGlAHB96cBE97L+z3VnWLlt7ElYsTTRf5jeIKc6a1JtQ4Nen1Vm3LBjNidI9xLXsnYjfvjnhN3/00w5Q8Vvy47VqZR5lWt0tw9zpkPh+r6XirOVXPfnnWTU6mZTCDbptGqtlO4FXfQSuaPOubc3wBaMaKhQFg6CLRZ0FoAC0dEm+hnTEA76NaL10OugA0oUVGm+gDsV3USFvou6gKb6CRVHMqVF2mxpRhUElzwHj2/4Omo9bJKk0vbZc3iVexfJ35VLTjG2JbzJIlzj/AOL+cfZrwTvqRw/e7hYrrHulrkOxpccxNp1s1EhIepc62UtU/pb0mKtpKdS0+YPqYDOpsmdj1ov3a844QvEGw40kWK4baHDnyjbbz4QR0XOEvZ1Jw6q0nycuVeByl4VUZBoziCKApMjjw55fCB7JVmXKHbLfcLcUq8bGPJlzDbR1HSMY5jq0lp9FU3F96tenqbTMHMqU8WxNalxzb6NG0y7NcxISb806uzUNyN3s7/aHbTclRL1aEFmVnxE4G/ZuL6WaJ9GVX12M01luTh6q285W7GOaZGDGTSIqmWVE8wiFnnmlSCgi5otIm2mXCua0yywYqNWmgRst+7uzpsZZKqrvTuqSeZBptEXPLvqvXScSPKLaCoDTruLUbEec6bFcjpnd5LaNoLG5V66iZEpVFSTrKmpPudyrq7s6fAo5mR0DaIavOrl7PfSuvaiiakRO5KZOvALebhZknWtRvPyVxRazzXqWpILEr4st6lVMuqmky6N6UVF3jUNIN93gE109/wAtJMRDNzJSVdPaSoHgkkkuOu+PKluZuv8AW16Rh2RHSnz6SZjb0cz0B4hqWtrTX51vXpGCDXoRzxJ3Hw91V1HZFvBfTK/Isb/v2XRcPH87P/VUgljVnLaps3fHx+erGmT0ZGVfd+C6PLg6MTT9oTptc56JKd993at/ptaR6P2UKk5vwWcq/krlzhiy2qGYo4HciadNJYfiC64uhp1wy83FqqTauosXeRLR5x3ak2aH23UETBVH7BIaXtF2ElR8HZY57PWmXbLZtZufLwGH16GeokbqKtOPch7g4T680FA2eeRih6eGm8eGDU5WWoRlI16N6qrm01ZVJxZAs2vmml5eF1XN3DtCAUD9qnxTUYmbZraMk7KF7QGouEXQ7O/SPZ1cWriNaSra+6fuMtOfElVlbFG9TTI6U4jXfmdBiGE5G1ahhvc2YaFXe6v9dTASHSagNI866sdVVxzZ8OnV6PiX7vtUrHnx0kEjiS3fzht9Ecb9Ems9O/xaTHi1F7VLjSX0oOqz5kjbfASC+1Maajg82utvaqpgC0jeubt7VLkrjry6nHNWXvpb+zUxKvLbEJ5poXW3NLujd2HDA+yWvQiCZ6ezq4KjZ+IUd5w02Lik42oNuuNkehvSCactQ/rcNZ/uyzUl8e8WLbpbHLp9iBmQ0Bl45EV4EZLSSGWnfUC/2s4qcHaAO1UxcUZul4luvT3tLhke0c1EQjs+z9vDUIrrjK5K2222GnQAHq/WrZTVI7QUNc4urzkjWkgkaMB3NJ15VWXpBiXGioi9S1ISXFKQ+6DqoiLuNd66ahpLpuKiFxpnuWhnLqaim0X4xqhSGh34v9I0KQtsTGJ7FtbHDaREb2Wlxs/EGoUX9U6g4tzkQ4Xuhbj2LxuG3KjeDWPaEvlHeK/Vq/Y1RpixWicKqjfQBIDwm262ifz1i2MZKRucR3tsLrvRufw+kuEvnVkq9A9CM7lSxRdXr3fHpruSbRfmjUNRr10W6uU7ZNMnXXYKhQoUowKFDOhQAKOioUAChQoUCgoUKFTcA8qOiSjoAKugriuwqQDXroxoLRZ5UEig9dGqbsqIF4kpRctVBFiycmOL7ngPGMLEdqdUX2DyMc+Fxte2C+pUr03cZDOKLA7Ntb7roO3B+WJv6TFG3B2un6urTXjta3ryeJ8+RZJcCCrT0prU45GBfzh5pG+0Hn08XDWvRVP4lrGDWU+jK5cME4gkYSxVEnvrtWoS6HV4g27BfB/KPaGvTjMqJdLexPhSWn2HxEmybLUioXVXlHFSNusOZuKi+NFTTxUeA8WXTD07YsTXm2j7SKuoTH5K3q0LNzmtTZux6qNc+/qpNN67TzVmeAeVe032V7k3hhqz3DPolVzgcKtOcXMUVFzz7CpWi/sUYW7kfcpQtJnmu/2E3VVbq6r6qSEX82dSl8fIsxzT2uBd1ViVI0LkpDu7PrrVSXoMlR8pOnWzEULVlmnUlJOOIgIIrnv7/VRETrulVLT150zkuIzkqb6uEBIJVFVLLclIQ+F1NCqQl6qZPyCekIG8UyqyYbjCTaq4CZdWdVvsTAkLREGpNyU8hQiJrVnvz3U9eFppEUARUXfXbAtq2molTPzUpITFvbIdW5V/TThYSNRyUnF1deXqpJ49OWlSIvP1Ue0dbaI3m80689XdUQXXuNTffR0k2iqCdyeam8pwATJB1KXnpV423VUgTSi9aU00N5qJbVd+Y5UExNhpFibeWvE010ZOe9EfCPWvBqKpi3WkRixs1TKQ0rgOcXa1Nfb2xpmu2YRZcRcnFTIOAXNG+k2JUlqQvOCae6PR4QyHouvdv1IAjVVSZLacDg47rDBzFUW2hATFOkEz1bLTl98abSmWUjPPvSWUXm4m23syPtOAGnV2fFSTRkW4laVHNOtAAR1imWnMu0unSPaprLkSFz+DZb/g2xAOIOL5cwb4vZpMSZkfvQxZNtlJApKN5tsG0ac0qhtqal1assx7NNxikrKS0kM6lAi2fSa9219XoAdREqXKePVrb2aOC5o2DenUIkPV9Yq5kXCeCiqPuu7TVrc4dW/a/wBs6LSTcfT7dOFD2rzOQ7TW3tC2oaNrxdWjwHXIWUWRRlCF99t3Z7NVcPg2TjhEO7i4R7u14agxu12dV1OfPceruHsLtf7Z/ep2EqU6SbY20BNHBsA2enS6OnLs8Ws9Q0NcdRO52qYouxRkQ2nFTPQm04E1OoI7k08Wg6pqxFPQfSHq4tR1byfkMouweaXPT6PZEnf7Z1BrAkulnmjbfocVCyTkRciO2iIjpal6zAOqo6Rsm8xjsiKrvQu9Ksax2xcIW04+paj5ULiXQAlq3ESrllRjJKuQeprzufdGhT7mvr/WGhRiTmWTHbPPeT2U0nwMNpfrCAlXn/H+2dBma9/jjYn/AJweEq3c31kWltPgXUb/AKNBrBMTbdbeUJP8Vdd+dp1Vi1u8QX6HaoU+hXWXqrmuTJ2QUFoUVKTAKOhQoJBQoUKABQoUKCAUKFCggFHnRUKAOqMa5SjpgO864KjRaC0AdgnElKpnrzpEC30qBZqnrXKgk5fzRa0ryb8QBYOV+xyTJEblulFfVe5HRy/nqnYgs0u3iyriddM7I8cO5x5IKom0826i+ZRLL+emRsZEqU8kk+gPKDyfxrsDxxY6Mytlpc+dxV54vOHrwBOpsekaXUBh4q9iZ89gxZrS5hJaA93rbrJ5tuegTlf5uj+1Y1uN/wAEPC59Ye3XZROYtzz2eBjVrjw71+ZzUUX8ty9Rsuj/AFFV0wVj++4Sls2jEm1m2zqac+FYq9ycPWi7Wp6RGjM7fZkrbnY0DpHxJ6OnXWUXbLNYF8aRp7QJNO9sH2/CQmnCXzh4adUin2DmZm5vSGLnH53DVHWnE4/SGodbfvD8J1llgvU/DRM5EqstqPfwGJVqtovkS+RRfjuIBp740vWqr56106l5sYqlOwhcQBpdmIKIoiKi1BT8nF3pkqLkiVbXoTjxZZp9NQ1ytbSpqJ7JevdV6sVwRkJhtOMkQk7qlWpmyAUAUQUTJUpk4oMijab8k665ETJUDqVepalluR2JIZCvZIueSrmgpT6KpMIiKKafXTGEGzFFUkzTrKnzKOujnp2qIvXVIywKPbNMlIk1F3Z7qDrCkOZKGWXctO40RN+ttM1TdXL8YGjQVE0JetVSouXXI0GCBFRMkVV3JTec243xcKqi9WeVTmzEAQuos9yrTSYgGBZKHXvVU76FkghDNkWskJwc+pFHOuBYB7Jcnck69G6unB0mqIuSj1Iq03bM0NVFEzXrzOnncImwJ6NNpsi3dnWHiqOUiNVbRHPn9odNS1kdTnNwduCZloU23ngV9tr1uezTx6MI3RxZUH/FgMOY9gxIl6RVPSIV5XV/aejotVOmqrKqsXy8HVo8LqVaK1Eb1NjiVrmzqF0io6nnXv8AkononBmAqvqXtDVruLMVuJcYSDtNlMaDabPUekyD+1RS7Wy2sHYOvgEmYsUkUm1yJWyJT+TdlkVV0vtlomiZqK0L427/AJjvwStfokq/NU2G5E1+IvFUOm1GZl0msPq8NXVm3wnZURGrhKVl1x8HFJoELNsVXhTvTdScq12y7OQHRddajJbHJCKIti46upMkLwiu7rWslT7e8JRolZlo+q8env8A/RZHAtUyyswVVw2UQRbXQS92rP8ATTCUGSmTaKJ+fXn+irXPs+H2BvExbm841AaacTYaXffBXSO7Vv1cHDVSlKaRczbc16M3Q7XarvcI4xp+LU2ehltb1fnYyanQ1dMyrU+obbKSyquC2igXFqVeqmsuOEviKQuXXkC124RPw0JXHNK7lFO6mscXGXdWWYdQZV1sGKbQNOZRfMtCrIjaZe9t/ZQqcBeYUaz315i1QRvTDsJnZBspMVSMPD753t8NQ0y3xvyguzCKj7NwaNxrs8fi4Sp3YWobCxHVZbeZ5v0iOBq4tKUeMLcwxdY96sqsw9tqNG229YaRHpOj6uGuZfI33sYxcBJt4mzBQIVVFRe6mlWbGUY4twIjJs1c41Id4Ehd6L15VWa5lSDqJN4uChQoZ1UWAoUM6GdAAoUKFAAoUKFAAoUKFABrRUa0VBAaUFoJQWmIDTqoKtElBaADy7NLB2wBO4kWk8uzTqIGuY2npEg/rVCyB65xFyWwMS8nqCwn7oxogKwafGC3+1XkvmxRn9JIqEhE2rftite++Sudmw2KoyqOiifdSvPWP+SLE+KPKLxLh7DVvVqOEtt12SadCwDrQOKRfe3VbCWBqlz1xyZbWTyY4ecdVVcGAyhl8jaVHYqt3M1YnMJmkKQ6bvzC7X4qteE7EVgw/DtG12ox2GwU/OQgIL+GjugoqNuKm5dznzVro0ah56rTM7iJ7mXzm7X7yNHTj+hoIezVDLBkM7pNshE07EWQ6seO4vi7ezBztNKScXDwlWslZ1a2THfG17P22v8A06qp9yjts4kcguBp2jImjviFxvskK93yVt9RlhsDKcU4euOG2NtNjrMsXwchNKmwS+E8vxVX7fiF6z3JJMBXsm1H4TXxfNr0LHecIdJsMq5xNuxneNo/SEvnVieN8E3C03R+Ta47My0T3NpE2WkdmXxfsuD90qrlcJuXJU5ispsOEcUxb5Abkt7PUadJo7OqjvLbjmjZ1i/JZiVm0X9Il223NJLgt7fZ6CYd1aekHzD6Xhr0RPszjaIQkioSZkvaFdHo1elXIqejbyUmVCkOaUUss0+ylIVucaUc1It/21ZnLaeQkid3F6q7ZEGtKOOCOXZ3VfFUzYjGPa3dnmo/Vp1FbeaXJQ05Uq/KcBODJPXQjuun1rnUQWrYck8CZb9/fSTjZumpIGSdaKS0HERRXJUSuWmidFV17k89AS1zhpAZzUlBVLcudNH4xuAajpRU3pv3U6kNgLaCqqi502fVNBCvUqdedTe5WzEI8KKu5cyVf0UTERDdUQb1ofCI09cRrZtqIJrVN6+ql4LLW0FXVbcay0GB5aezWLiWpbTaOpVX1Kty7SUVq1lifLEWy5JjOKkFxkEXgcRdJCYhSxe6ooshXhdcnIIa3G2yA0HVwi32eGndqkwY8WA24sbS448272OwOvZ/ppva5Db4WLnSxtYRHkc3h74uWn9GVfMdd9oaNZ830qy/1TO849VvH8vb5PXUOHOi2iq2P0/6hkcuc86jSTdoL+h0tLICpZaUbzSmku53fgeSaIbJ7bKiRwRBcQDFM1qZZkIy4+udu523ahMw6MRN/i055cH3ab4WbbR9TfRl3aR1Vw3NIoZqnr6t9auHVuG1dLV1P3SI5cQtr94mbexRXTU06q0uc0zJGwZV5AmJ6zWh2Drxs5NN5o4Qqrma9We/s0zdn4mNxlQkC68cZxptoojYobKkme7qVPlqWwUqTrRFeu52l7nKSNbTTYgCGRdkicLUWXhyp1Yn05xYXnH4aIdpcbPe3xOjs8va8PZrA/HKSPUVNHTi979Pc2RoamKtNZt/kqT94kzIrzDtwQ+egO1/Nm9BiPZ0+ilRshlBdHfnrDxLV8gRQTCjjU33Mddct55B0YCj/wDOpa/R4aoMaIqE2493Amsg9qvbfZjW6TWTWTT0IprEbwsWy+DicTo1aSLLvlMkdNbLJFZzEA3Ci+albWjbxhpHSQrv1VJymWyZJFlEI5buHfppCFzUIutsnc88kIhyRUr1rIcnIl0Td1JQqO5yvxjP8nQqoUyq1TVhW9lLzBVprQ3lIb6VrSQ+LxJ9apW8sC1HPm7rT8ZSF6GbfZVzfR2x7VFa247NHY48YdXCPiGnp4bgz4vPLIT1vlm30mw42jLxag7P3ayLTOizGK4jdEnniEwa1rpRsN+lU8KL5qrPXVz5RLJItszbylZ6Zej2XY4R9HrGqZ31xKy9R2KEzNO8HK0VdLXNUloKFBKPKgAUKFCgAUKFCgAUKFCgAUKFCgUOhRUKYA0o6JKGdAHXeNTmEofP8WWmJ8dMZD7XBqE9GrXyVvw4/KDZZFw2XNGZQOua/VTKEn0dw3geNBtiRSBWEFB0CCZKKpVgw0IkyZGLW2B8m3XETJTJvhRV+rTRMTsFhFL7bcpu1aHmwN79aqO6lsEw5cSwMt3N5HZzm0clEPVtHF1Kn1ezVrXkyuStwTSguImaoua/JUZM0qyTR7xXgX5CqZlj0WlN+6oR1WzI2utR3VdRMdZSFYI1UmnU1SGVRVT4we79FRWKbSMg0ltN6nmE3L6al2k+slTLQo9JVhV2cllEQT84r1fdWnaC27Ezd3drWnor1D+mt2eJzcM4uZlcQEzb0LmTmQukviUez95N1NTROYmMgFKMeavplv37hL6epanr/b3m5LjStIIJkYZej3/dKopx9VMVfBEJ3MSDLcpdWVb/AFU7mVumbFHx/gWLe7K/cosbaX2C3tfzT/8AykX0vaIfveGoDk+5YZdijx7VdkZmsQ9bcCS9qza1fBOeLh/9NahapC2i6b/3k5qTf2kItPZplinBeGb2/t5tvaFySunnDXASKXZEvOBe1Wd6M+DQmoWPVsWnDuKbTiWfKhQtqzMjtC5zdxvTtGy6nm/SbL9WlprWlfTD0axDFFhxNyfzIWJrHJfn2qGht+Izhg52g4d5Dq7q1XkkxpBx/hpq5No0k1ro5La+B0fZ7tVTTfDae4VKfmPQPxaJ7cqbk7qVbE2y3hpWpNIbm0zBMs/0UusNRTIuL11dkhXypgiQDpNPXXWat5p1eqnytttalIh1d1MJTwuFpRA2ide+mgSw1nmZKiKQAnrqPMuAhHpMvP1U8ltmCjrbJSXqzTdTRR7aaEXz91HYVpI+Y4aZmKioIqKSD66aNvObLQZEQqhJpXup0sYzcVEJET10Ctri6jVSTfxKNPMQTncjQgNkTmlhtVUC1uOKLQAKeel5TDLENF2MRlzb7BwNoJHtE1cKj9WnQvoxv6Z5GtWzDZj77p4S0r2t9diKvozwsue+uLzhNWt09PEX0VSyltOZIo7SyyEUDBt5HhVxtBDUiCK0jKSSkbYjHJ1r1N6mjL+upHFE9+PbxZZF3cGjaa9GviAvpHgL71NWcT6UNh/astHtN+sl69t5urtjxDSK+3YuWnl5KbIguETssSb6IBM2kBALPVpp/EiP+6Dtt5kW0Q9Li+FHB8KlRpJRp28morMdmKatyNnsmjRwHUzyXq4zEvEXhqYhX5kUlLsHtTk4pLiuaeyrouf+mnmJntBZEKvqmxHRGBddFxYpo24iOipN6ujTxU4fa2vvTXR+M9HaqRdvkZtgIYjL2LcNQNvWI6yIWvF2uHRq1fq1H2znLjQN7TWYj9WraVvMGapCz6ZEihNEormiGSdlU8NN51ucQRRwh2YbxFO9Ksow3c2VUmVIt65r3V1NitPuigCikPVxbqaXKlkrSW6hVg2Kedr7lCqxzzXh/EKJEDZv5qICJgXZT/b1Varbe2EdUhcWI4ibjTqX6P8AXWWx2VWJmqZJmOentL/t6qk4Up9p0VeJHAVckz60rjU60qdupRyGXKfcXblcFPZEiJ1EPZVKo/n35eqtQnFCnsGmQo7loESqhXW1yIhk4TSo0q6RNerOslZcpubaDW2IqhQo0rMaAUKPKioAFGtFQoANaKjWglAASh30enioyTfQBzlvoLR0S0EBUKFCpuQdUFoUKkAm61nyYcNxsU8rMO2zkbKGjDpvgfeOnLd699ZMFeiPIdgvlj+83lsc0t1pdc+sqKqfgq2ntNxah6G5MsN3zCV8kYctt9g3DDDK7Vpt5stvHeLhcab9lP1a2qEmSZelxV5t5J8UympL/OOLbPK8p69WZEu/+ZK9H2l0XmgMe9K2VaeK3OXSqZOSTg5tZd9UfE8tLffo2/c6GrR7QrV8RMxyrNeVnolgy/hGHyD6pB/5VVpP8ywa21soJG6Ajot3GMXEGSmid6U4adblMc7ZVNDm50PWnVVaw9eQEQRxdQmmRj5kXqqSQxtNwF4cyiP71TuRa3PSlTm06uQpeLc3MFWk99BOAzrOZiPwJnN56daiafVLSX7J1q6iCjwLvNNbJel7NVXGtnYu0dmQiZPNbXZuJ4HVHJRL2S8VWUn8CuhV5LXPUdAWfet5hrpzGX3UtfMntqnOG9B+meQ6hL7ahefrGk83XrcQs2+IOMdOoacYcu7JEiImy2akfSeDJzirXJkWCx2AUuthUH2GpbEls2pLfpcOktXzqy67Qy5KbvzgHl9xrxKBYt0ROJom9WlqT7SauF3xDWpYQJGrnd7V1oEhwNn4g1FrqfvFmg3WJMsN3g87tMnSBsZcKNkPX7JIXfWGs3Vf3NtGLd+xH4YvzF7jOPMlEVQTj2DmoVFfP6FSD5FvT9Fea52EeUDkpxQq219p+3KR+58lxeBxsi7Dw9n53o9qtMwtynrPvbkC4wkt7JNtIcQ+CVDPxZem0XbFwfDT06lx6lPGxepICikRebs0zdTptyfWKnyyLfIYyjyGXla4HE2m8C9H1fWqPekfF+KtazcoY6eRBbzVBRfNUFOzRSRwkAFXrqQNDcVTJxFGkH2jdJG0bR1Fpyp5zEWSazTQ0Kkva7qWFQNMj6/RrtuPpBHCUAEusU3qlOmo7DippLLzLRkKqiEWM1stAqGerPTs6coKKqIif4vrzy0dLqP9XICqQZigw3rJV6s86h7i486rrbG02aBpP+L3/wCuqqmTemS+m6r6iHusAZ78xpZ2SNGIbTZket0iy7Po51Fx8OspnnOzVOPLZlq2entf+ip9Ak9sertF8urVXexeVdHS7/B9Gj8NEzUX6gWrHsQsezRcl1bZZOyLZh2WgcImNP3ddArFCTZ7J7gc17DoiMzEWxL2e1q7FWJYGSdbufY+YPCX7I/do46OL0m2cVzi4/aUUT+pKW9Tww+SP6lKwuHdvHdey6ZuPrPwaCEQdLh/iz7HpULZF7G7s9mpiVHeLPOQ7+b9jpOICQhX7eEaQYa2fRrtM14Q0ejViS31MVOJS2c1y6kTclNETIFzNzPqXfT6WKI2OpCUl71pkQGSqgInrzpysa5uf5OH36FOvc71n+rQo5i+41zzOlk79j2wb0fZSEi2KjgJshyRc1XvrV8O2yG7Ai57LPYNgf3QqQkYciuARI03n3KiVinTRJ0Y1zeTDpMMhzNB/TTPFsB96H0KO7LIT+ZnWzTMJNOoK6UyNd2QeluqOuOFsoCs9J2NHpFVb6Ta0D0tasNkx5oVMlVKFXTG+FXrXIzZR13aav1aphIo6c/FXHqUppzaTtUqy1VyU6aBTPJKVSMVK2wNTqpUorSJ3VUWEK7HIe6kCRUWp19oVTqpg8wmfVQAwyVa7EFWl1bRKNEySgAtFJGm+nHdSRJQAgvXQWjROJaLvoIkKjSgtBKCDoUzT6a6Lcp+tE/DRtJuP1Kn89cv7l3eamJA3XtHyALO0uAsW3gwRVlyRiIqp4RbVV/pK8XN+avdvIJKZwD5LVukvi6xIustx1rdq1qRdr5NIUyEMsT2MwtkiXZ7w/Fd3OMPK0fh4hJRr1LyVXoLhamxQtahXmHlKHnGJfd2P+87npf97+FQeMf2q0XkNxCbMtuMpaEP110VjNbHFrQ1FrSeoO6sz5aBMYMFU7CyOL5dJVocNzaxAc9MdVVnlPtp3TCU1hpOmDJ1v5R31loNg9zRqY5iYmV2V5UVUz6166uMF9JcJ2C/lrBMw9arWbWmVsT6VVUV6vVlVuZk7JWXkLNeta7lsjg+kslslGjHNTXPQWtkvRpV97NXJafXb8O7xVCnKFJrLmfEiav7Q1Iqu7otns36r5eJer3Mw5XXnoV/gzkTJFbc2mXjdQv2kKqjbcQ8xZvTSptmm5Li7P2SH/XWm4tgMXa2PWp95ltXPe5HjB34MvqruL2a89SXnrc5do8hXWpaOvhIbXwkNNLWiCaaZm2YYvrX98Ga8wSDtEbMM3OHZls/wqta6klieKKK++7WO59Xi/tV5As99dC/i9r0qWQJw7tC6c/0jWx4SxiqPux316L3Va2fzTbKqmXmEtGBql4s8a/4VWA+qPPJ71/GjWEXrDDImVuvSbA2nfzS4te/28/X8Y3q8K/VrQMTYh9ybFto5ZPRr2xtN/hJxoiH7DrnlL0zkh3iPkrEvUw788d32EnDRTjF8J7T3IqTmkTHcza7XDEdklx3sVoUG57NOaYgiOaYV1bH4N/4tzT2SX61XuRd3rbLt3PU5zCuIk6zIFrS402LeszcFFy0CniGpTCiRbla3bRcY6TYbXA5Gd4x0p4fq1WuUOzngyLHnJ7oScNBtkTZb3LcD+kXNWniJvT92nnKk0rEhE5lrQkIc46tEjuk23G+IVFa42klxdmnY8dYrgzFRYAvS2aVcVu2GZC/mErajraa8Ljfs+kNbpbnmZMZuVFcF2O8Cm06nUSFWhGyKai2OmIpZaiDUnnzpzFYInOJsQQezuyzoNGfZzyypw04a5ZGK6e+mAdTNksMU9f4agHiYWTcGVVpc0cDo2yAdSOHp+70eqp+UGcNPp1d9Q4sdL9mno6zquQ2WI3ce2Mcc9ltN4aNBajL10qMj85dVUaz2RbPwNatoun0u7TRuNIn9qm5iif66eKWXkbmT+EcI+G0YRxW9BgZrkGW9cs8jyXVw591IR3m9vH2Wz2YGhp0eW5G2+vcmri2lEiAybhsjpJwdKrnxUk65886RaMx5CXT2ClyI7LDOx2O1VXXPe9fEQn2vp2faqOcc2aZ9Seench1nLZNJ9fRxVFvoCfGInmKrFpYeSGbPwNX3nHDRU1EKL1UuUltltEMUXV1plTTaImtFVU7kJKSNxCEdThqqblVEq2xSk3FdR+gf20KQ5236H4aFQOedLBi2+QEZ2zLVxZ4e30TunT6VaPh7GtvuOz2Uvmruv3iVl+hezWaLas48RYT2zacjjs/GJ6Q4qb29Noy5tU6u2fo1yqdarT9R16lBH7m+pIN5NBqap4FTs0g9CCQ774eisdtuJbtaldS1zlWLwns3OlaAv8Ab0auOGuUe2qQsX1s4jpdRt8bX9oa2prKbdLbGGpo8d1FcTYfRyA60vUikAH2i46884riFBvElkmlRpHFFpVTLPKvVrfMbtGcdiOhJBd6K09rT7Kwrl7ipAxDGYFtEHZ7VN3XqqniCKywyya+GuyNhMFCsLaq44a9Qf11JkNJWFv8wccy3uf1U8Ia89kehXuMzFVpBxpVqQIUpMhpiLEabK0mreVSRh6qbuNL5qLhjAxNMuqk3E3U4cBUpufmWjYrEmffK4XrpRlMzWnEphUjNKn+2VADRE3Z1ynXSop+bGvmWuG04lpiA65p7Fj5znURM0aRwz+alMvFQA6jhtX222s9qRIIfOIq93X6PhSxWHCuHL3i+DabVZ4aArUh3W++4u8ujHMkROqvIXIfYPyj5U8PWsuEHJrakWXUgrqX9ArXsqZg7k7vWJUm3yPIk3U9znSiDeoiIhEva0l31Zy5qJKwSlZKTQzNb/2PMScm9skYHuEm2vpLgORHJrcnXkIEAa0L+qsS5Pbmse5tI0vSIvB7denca4Znz+S17DWCn2rd0Whttzva8Teru1elXk6OzLsV3ehzobkSXFe0vsn2gXz/ADfarTQnHY5erqcyJaT2tg2bt7GLzS93Y9Ak6xqRV5CF5F8B7/bEqpXJNcEkYfYzyXsp8o9xfV7NS91IoEnNVzaXU38rfaH7vElQ9PKpMiJUxWIMmujHubiS4W19HOarILZ+wJcaU5jrso/NOj2rfvbnhNunPKTk/eoryfCsD95CWouMSKA8Q5BuTNK61FrwceoS7bu0h68+kRdX9qpG3zf4tcvq1AAbbbq8Aak3rS2H2+d3Z+J6bTq6/aEd1aHthkUx3Ji7c3nJmisojmraB40dHtDWHcumH7rNJnEdot/Omo0Mm7k+10p6R96cIO0oZcJGNWVzEDwW8n+l43RjudJqLUo8BfKKjTmwYtG13GJLJcxAyGU328wcLirNVSWWxpoNg2R54i3MJMyOYOcKo2i+rOrXZby8JRl1bkkxl9rgAqunKHye4Uv0Qb1giRsZMeUce5k00SAGktQuvN7nQ4C4iFParKb1bL3gy6NQMRW5Ybi6XGn0425AaS0k24PC4PF3VhR8IsdTDM1jFWIm7jhK66hAhOXDmNFr39lsf6qVseJJblhkRCcMxG5OtoOnPLUJVmUW5nJsdxhkgmKMtC0QjlloMae2W6EzLeIzMmnLipIIllvRdP8AXWxanoMjUe5tuHcQQ7PdGJubWyd2RufV7XD/ABZfqVusNGp0FUURkxpCa2z86EPFXj8rgw3IaY6Xi1A57BAXD+gq0zkJxq5Hw+xbHXOOFMkRFBV6kUtTf2olLqUziJ8iUIwa435X+Qv9yZM3BUdH2ERXVtTrpAaOj8Q56Xsr2qzTkzxzfbC1HZPNLK09spTD3G5HPxEPiH2kOvXFgxFHm3yVAIk0Ew3MbD1EuS/YSVk3lI8kPuoL+OcLwdNwa6S4xmuqU0Pwgj8YPiH4QfarIuoq0p3k28uKhdYopIjBIEk0GmaKm9Fp0jTjnvmXB2NFYNyMcqpW66M2G/o07DdUWnG17h08LgftBW+LcYCSWWV2KJK/eLngfHT2RLvKt0Vbz2Oa1LHyLk2qiqKm5flpk62Ql1bqkCeFMkWkHjQs803VcpGBFyctWnfTfSq7st1OnMyJfD6qQd0iupBX5o91WlYatiLWZNAKr2lROpKiZL2k1QUNUz3ZU9fkEgrlrTV4ESo988hUjdbz7h71oEkRdRx1zUi6Q85U0lyD2Qg86pCBcKZVzLcMkREzypqQE4WpwiFB6s++pIyE35KCjjXWhLmK1BXB51HiI3F6upKlZ7ja5mShllkKJ11D5MK44p688uugZRHMP4H9ahTjZR/in/5ShUlhinJ48ip7lSPfe3D+dp3j9apFbO6zIntLu2gcCcPapOJb7ZeFYlYduSc+ZaB3ZZ6D1iPol/VVklJt0t16ehOtLrFuY32dBFwlXKprsdR3KSNtcFkJCIWzcQlHSG/OkVt7/fH6JzVocBCLqrQTt7TIG2u01sqRBpDdlSCc3YjOo+/LTaaT6PSXF+zQ2nsKtUottakxU53CnlElNB2mOiIx1fs1WuUi7XPEeI05+TbsptttgFTh16a0e5pCudslvbVBei6tofCjpj4S+eQ1nSw0Zkc4Jdq7xZZ+HNf7NZtREItpnY2aRM3v9RyDYssNsCm5scqTOlTrkhSuV2Oyq47jdUXOuVpY0rjTmtGQWgTVEo0bRU6qUUKNE3VGQMpGy2FTqSmDrdWAgRUyVKZyoiFvGnVoK2Qjra0LiuR18XV86pqNaH7rbdgwnTNbTo/H0QqpfoqIjtHHntOdyr+tW1clsVPylO8ZJklomuO+DZno0/roVNO4KpgC7lyp7bI+2R1/pOiTOmbvv7mXeS/z1OCmxw+kYckffd+tp0jw/SVMVHVteRjDd3ee3uydmw397aL/ADVBH56s2LozMB2NbY6NKMZpAdMfhHfGXzdWYp81arbiUSTJunkbw2ZPKj7oSEVNjb5KNLlu1kGzH7NpXoLFMd+yYogFHk84daggDvRD0hiPEPoufItUbkOsb2G+RYroqozcJmgWVa980Ocbn1tJN1dbKqqrDEr8/gr3u++Nn7XiEvaSurpKN1yv3OPrq1pjY13A89qdAV5snAXdmwerovZ4t9RvKrybwMaxFkAjMS8tJnHmI31/wbnpJ+GojCxR7ZNTfue6Np3Pxj8E4Ppf7DWqxV2o5r1ZadHeJVn1K4WF0vVMwefeSG43SxXC7WG9RlYft3SHF7ejT74617Kjxe1prUsQElxw68UfpnW0Jxv5w/7a6TxdZhkX6LdWURm7wtSRHOwMgC98ZIv1h9qoa0yitt5KyOL+ZTWvzXPt5iPZ+zUH+bGnTq3Kqi4lMuUjndmstwFczAX2z9SiWX9dIk50aEhJTV5VgxZMM89AXF9sE8yKgl/XSjOz2AdHwH6XFXRpnPqHMmTszB1w139qpnBb7K4ogsu/Co4yZ+0QrVcuHvCve3o0e1opzhNUS/wlVjap7430hAe1ESL9mrG9MyIq7lJxa1zGdebarZiu23Avh0n/AOdQzGtrITJnSG9EXvzqz8r3DjKTL3Ej67QfaEmkIarsloXoDEoVZ1q2SknyVRPaDcpfMCxoWIb1Jhbd20XmE0TtruMXhNkRTMmj1cJteyW6pNHmmrW/hvlJsVrm4YluHzO4xGSGJHMvgnPFFLXxCvV7VQvJVcEt+PLDI2yLtfzRxPO04P7J1r99bGyYxYimKFbMQKbTrSp0evT2SH1jqrPV9WI9PpPMXKZyVYgwULF9sLL1xw/Na2hgKi4UMhLVpc0++D/CpWa+6qizkqaSOY3mnmzKvZ98wfLw6khrCZNSbQ9q2+G5n72PV2hjudpgl9H3v5K828sMS3zklq/C9xr5bZYNyGZLOzkSIZcIk54XDbIRHaj2x4qqWTWs5EViUngugkyu6TDafb9h0RVCpbD1+ctl6uEkSyZfkMyELzam0X9FMcQhco7MGVcIysg6hJBe7bEj0tm56Qej2qgXnl2ObXoCP3FKr5qWkSKVz0DBxmVvxzaHEJUB5t6MRezmjifor0DZMSx5LbYrkqKmpU89eF5V9cKFb3CXpWZwmH8nWzYKxaoxmlz6jEPrHwVdKLV77GRoqU56d7mj405OMFvmzJetENppXdo3J4gNl0i1daaeHOmOIsPLhqKE92RIuVhadSQ5EkuFnbz8TrTw8TY/qfJQul7YuthuVpzeV2TC2jTniB1viqx8lmLouIMPbJzJuVFQGpLRd5afwklI1N6cbiLUhyHG6yWbvGk2JecWEk2cpp7jfjmPF0XpcPESZ/Nqw7dp5tXGnW3A7O0HsUU/C8eNLZWyZM5u7WKn+TuaewWn4Mv0VnV8ud0tWJGFO3LaLm6uzegPOjs5Ho7NzsuCvh6jHs1NF7kVEsX2Q5py3Z5Uyd1/e7NLwn0lsm4UV9oRQM1dDT2qazej/DprbczyNJZLvJokz68lWmDi7Qxdd6+rJKcOEm/IUKkkbI3Bb0CKdeedPBTI2kkKZLku6k5bS7LPZmqkm4VqdgWxoVzfNXM1z391dzVZXMdnmqbgVKiJGlLFIetzhI4bqCA5cKVFBFPXns3MupV7lq6SFHIkJU3LuSmTwjlknfT5EQQiDPy7v5KhU50PxjVCi8Fmb+548WJkoupqbdAByJtcl6qsdkxdeIMR2JMFq5xCBQcB9ONUXzOddPITMGREZbfFAMAHNs9ydXhL+1RzMLuHFVyMDii5xCCDxVwFWac3iTuyytsylitOJMO3bJiZdFtsvZiiJI96MkHr1/2qs4WgSj7YW2ic4s9musTrFXohqitky5qHhMNWRVNYZK+2lOdxZsqE16AL2h9sCrRGr94Kp0l/JP415oO007I1f068vMHp1QJZKruadVSt7lq7356+IzLtcVQRkS1yNS+b3OtpE5aAWkyWuiKk1KqDWdaqLrokroaBjpE3UMq6Si76UAxrpAz4q5LcmVdAW7KoGOHY7To6dOofNU7bL9Lt+G7vBZac20yGUcHEXqzL+zUW2iLupwDQKm+oh7eBWSPcoHNTbeyktm2Hnyp7aVRZbOa5o10n3R/qq5lHDLIgBxPMqZ0xesUUkXJtQVe9vfVq1Ikq5DFeuj6kxt13q6vRh6DadVR7SK/LBrLrJKsT+FZJrnHeRxPMvCqVYuSvBL1wxxBS9MOpBa6R329PFp+mtNL+I8KUVL01lpNcwrHKPb41uzXJlEc2Tsp0D1l+rurQMP8AP4ypmw9Lh/CON6XeH2h7f1/1qrUmzx89jGnS4e/ouPXwr7R6v1qlbJcLth0CcvLzsu3CSJz9hlSP/ONBxintDvr0MZL3g8sz5mm2NGJEVBkdLCdXonfMOrskXa3eEusDrQ8PSHkR21Tukda96d+PDwl87uKqJhiXablHKbGdalQ3BTp2XkUR+VV61+fu89XmEnOMmXffWukbcTsf/gvElc3Vz2NWk6biXKCi+4yTWEUHYyievxCPnqv35kcTYVZvMBlGrkwe0AE7YONlxD8uY1fJYiQoBqmzMURQXs76zTCjy2DGU6wu/vd7STfrE81aX6woQF5ibH0qz052NbxGU3KJcpkO4wJUsuiJ+WRh6PG0mr9eopp1xGcs+x6NT2O8PM2i+3NOm2Lv5/C+aXC639VdLlVdFzeb9YEOv5tdeg2SQxyKi4PKnHPHM3Irvvb/AG9fhLw0vh6c9DukJxWM+YydaufwRFxCVQ2IFbbVJPAHh10na5uyvKI0/ucDWHt6P9lq0hSZ5a4LTclkmtlxagb9LZB0ofoIqo9oJrmiCq8CGIF6sq1floj+6GAoVwZHpop73E9Q5hWK2+SIpIFew6bJp9aszGmnuTtpkPwbzGVOlSM+nztKEJV68xLamMTYZkxF6MzBHY594OimoC+ha8dMyHUngrPvqEmj0dQoqV6xtd4bRmM9nlGcEDc/izER1fe/FWaurPEYx2NFJ7VJ+RlZ7mN5wyxmuxfP81eBz4OU1w7MvndVQ2KMLWPGVmC1YkgjKFtszhvouT4NeIRc7SEnenf6q5Uo0PlJu+FH+gjYlic7h/8APWy0uafa4RdqWhyBuEVgM9jOTj+ZJaPS597xVQordJh0QP737D3Jri0GZ9hua88tF1lRRcjJl2tQ79m4PCOfg7VUzlA5IbhHu2vBKpPtNxa5zABJWs31EdTrTZdRkialEV3kPZr0xj3DZ4otIcwAWrhFNJtsP4qW31gvsmKkK/RWelhs71YI9zwWS4dlT1yKA6pcyj3Bovi+1Hc1dl1vcXiHips4naC5XseVjCS2bsaSBQnmnBBxqSmh0HB84rxVarXdthuaf+Kz9HVrrZ8f2m240tqx8b212wYzhNkjZ5Cjs1oeIlbd7LyBp6usaw/F+Dr5hOJ7ovC1PtLrgBz6I5tAbLtCLne2R9e+rac4DXzNGsWICX3OzXgWY6wv8WTdSEOW/aLqt4bXZJmMWY0i/Bashc+/xVkkS76WBXzO7T7WqvtllM3BHo+a7K4sm2nyq1tG/sLVXQpvzFuYKlO3k2WTjOdG2MgV1I5o+aBL/wCfBVqiXDDHKXhnmV8hIZjuNlzttmJdoS6/rVgcO6SLhhnJE2M6P0UpPbDh2v3tmtJYLv5N3/a85VGpzYvbPtDtR4TqK1Gm1tiqi0xc0O/O475M5bsx2At/wz3G04TxoBemPbEPvV3GxxDkW+JdWY3O7S46026bcgSOO24Wni8+lasNhxwkJNEtNuK7lRdPYqIuHJ7Yr0EvEWDJr0OXzg3nIvaYfIfA4xuEvZLctUr0dx16y1o006msQTLuo+ZB29FY/wC7mLrTPTFLJe6lrad2V1ty8Zx09lOAtPqMAc+WtYw7fLdiC0hcrQ+082Xeq5KFaFqFbU7HbxI0ipUPPeARVc6fTzQnVNVVMuuoacpODwEBItXFDSMZB5lmK71pu+jojqUt3y0s/qRE1EAqlMpEltvtkSotSCnOsPRc/lKFI+6aeZ2hQMeYYWI0VGRlsC2oiLaugmYLw+ep+wzHFVStEhxtBMUXQupF3eaoSx4UeeRp6dtWmeHQ34jq3CcaFFFthoQAEyQU3ZV59GlT0TUlYdPmbmh2cje0Dtn2d9QN2niIqgLnSVzu2dVyXIIjyRazVq7M03NNGiqydyn9a9dN880pJVVaLUtZTcqii0n30aLR0EhpXSVxqoIVBIsi10lIotdaqAOyXfXQJSSLnSgLuqAF21yWnLa50zEt9LAeSVGA2Q+Hr66UyHJKYC8g99dc53Ug0MS8dBReurHZSbFQXNftqnNSh89SMS5bEhyq6k9nK6sZQazapXRJs3XAD0FPUNWaJfXLY25JJ8UaAcz1JkmVY/DxDs/qUzxvjJXoDduR7389Z/NCupRrrF9zk6jTLe0wahYeUeDAununarF7nOOKO0Rtzc+Prb6uKtQw9y32IpKQWbDeNqvWDezMGPrah4a8esX9PO5Wv8mEmJFsu1XLnL57U8/R8NaX5VSImxgp0Wi9j1vCxPYLiLaMXJpDPwHwkn3qpPKi2truUC/tJmkQiVxU745qm1X6iCLo+bZlWdMXSM5wIredTIXqUcBYZPOOxlTLY9oaqSlKTuWVKbN6S74zYjXnDjklxc3di44yvoFp36fnVhqp0Dbm1d6Ptn8taZhi8MwrC3Y5KPKrbasNufwXh1fNTdWd3hMrtKaT3p5rUg1toxM3xOa9Nk9Q0vTIO2TWDe9oUXJV3akqBsLrY3iEUlQbEXF416siqbisbeCYHu1ATimi8OYpktU4nBYRp1RMyE9S7uHSi1ewKbdFkuE1BsNxcRuPd45QQJV3NvoPBmvm3Vig20IGKodqurBaWZSR3g16FVCc8/0Z1pPKA7KDBkuQCLz2zXGPLaJE3utEKKLifLnUZyqtJ7q2nHNqAXm3xaJ4NntEaeDLu8yqtYtYvNpfwvViW6Z8Z37C02y4Zj8okDCsexSEd5ybbjzV11poFsi1OCO9tzV8Evh4qv8AMmuwbVDt6CMiNcHFtrLqO+BWiLa6vZ0/frE7dyh4qk3yMSDYR/PFfVfcrSZubPRqLi3rl4qlcDX2W9abVFkXJjYW67SXMtno1mThdkvCPSdmvE6fhnE6lVGl5iFmJm02v+Z3q+o0nKbFN57bGnSnAxHb8M4jzfem2raSGgadEDceBvZk1xe0PFUs3eRbatl9WMwj0tHJ6so8J5HsuIRHtOZj2sqoNhlXKW86iyY7KWOc/GispF49brXvpel2qY8nsi53qDbpRXK1NzrBzttpluLpFdXRlw59Wkm6oq8H4zU1Dyj9DzMr8Te0/n2if1JTV6NVWGT0+rbwala8ayZrNjG3aUYuMFZoOu6TNoQVM9XpFxaaYXS4RLfHv16jdKtxVhx6I26OgzIxbE2y8OfCWdU/ksmXG7R3YhSrTBft0YjittwOsHeF3xdxD1U5xLaRtFuSzxn2zlT4OxCTIb1sk9GEnQa0+3kqj9NVpwfj0ZTLxEe3eW9t9rfuNOu4cqwrRb9C33efbL5dbrZL3bIU6DCbjbRZSjp2rocJD4my9aLqqs2pW8PYvXDNvtQlbm7McmWzLQnzcHUWlj0XMvX6XDUFbJ1yxfh124c6gAt1bbblttRdBooH0jerPtaS1DUnc4WI5v5RMRsQR27uEQG2pGyIFdhHqJmS2WrhJSIgc8y1FLhHHaCQ2URlvPnq8z/0WffNJUnde3wQdw5LsAwiv18G2voMWJzlLdz8gFs1aJwSHzCvVpXs7OoHkXtMa5Yclzbva3QnW65tbXaSSj6EMt2Wr0dP189PfWr4TgnjXDj9+t8yDCnnES2Sm5UAXjiG37425xdI3q89Zhytnyl4YRExNEgpYplwjbW626J0fRkOzEs11Nqitjwrwl6VaE0fFYqSjNbK2952t7eCJ1OlaJlVtO/Tb8u5Y8O4cw97pm0UaZ+eX9+0++kGzAWCLVp8XZqKawVYZdrsV4s0jmL6zHjlJKla84wuk246Po5aRWoXF+LMfYfuD95D8nZ9pOaMgbgNr4GzJoR4hzzBxR7+Ks8vWJr7crVaIMqa0jUSM/HTmwaNsLpoTuvLr1KNOvDOLRNlqzE+Jmcv22Ca2kiPTb9P+zdQhwVxve7VzCV7nWiG0ehHHHXX3D06V9LqqS5OppxMTYytW25uVtkgsVx13Lgcb6P/AFVht85UsW3GHckF+1Qef7BHHY0Uge0B2ekFfopxdeULEdzgSXXVtzS3ZWW5jkeHsj0tlmPHqqtNBxpomG1DZYY2v27WntvPcm+jn6P2/wCzd8RLbMR4mdtc6GdtnRorcpu6RlEHAdJSRALf0jfCuoSqDxXGiYSu0e/2yO/BdS6xWbrzV1wGJAONcRtt8Q7jIagbXfZsq/P32ZOacnmyDbTQN6QNpvP7dWdJ4jfvt5w9iGGM5hw7i6jptuNlobbbQdno4uiXh7XpV0f8L4nNOgmd2XLL+Zpm9oj3gwUtVpsnd16G9OxeMSYhK3JzNbflKevJQY2bmjWCALpOfcrh98hMh81Yvyj3bHs161zcQq1Fct6OFG2AadZKI5lq1ELm4auWFcSPPbGPeJMOWrjYOR5kdeiMiH3svMo9mu5wBK+noSupfJ8pvvE/8djn8TSnUdW0y2UtD/S/GbT0vDUe9HV/Xp8NPZTi5FTJ2TIR3jQzTs8W+vQrJzLWC5mfnGhXfO4/xLv20KnGBOY3uYD7pfm7PSfBj/NUbPnqqrx1ChKXYtJv7A/zUm69nnXk2qyx7JaSqOHpKl301MlLvpEjTz0EJPPWdy5RTUtdddJ6qNCoLLydouVdbRcqR1UEKgDvOjRaTrqmAUQq6QqRRa7RaUkVEkSjVxKTpMloJFtr66UB6mSqtdCq1NwHm1zSgDipTdCLvSu891QA5B2lhdLuWo9CVFpZo6MQJJuUaZ8XX11U7zPdfurhIW4eBPoqakuo0w653COdVFSUjIl6y301O8FNQfxX3XpDTWteMkRa1G0Xp1hpoEPcKIKVl9gaRyeJdzaZ/TVuYcRBVPpqWrsoUqUGkWzE7jbuZGlW2z4obJMiIvoWsQafJMlQ1qSg3NxpxE1HV9LVurCNpkPRVvusZ5vLaLnT9LY1dybiMtOOOudjR2tRVjuHb8evJXUr0L5PbrVwv7rqpmseLmJeslFK2LXWKWSmBqMZWkl8J8jTMUdpiC4vPuGnvUXJtsPp7S1LryK8nK5p7iurn1/nj39qtKVN3VWN8s/LS3ya4nttk9wHbqcppJD5g9o2TerTw7l1FuXdu6uuss1qlTvI8aain0k/f+S6yXKyybezIlRldtzcED169AtFm0WS9aj+mszxHyeXazYMftU99mYwmnZSW9TXFq4dQdy16IhSmpcJiWyupp4BMF9S9VUDyiJKxOS+Y4i5KcqO2i/OdFKejXZWtMCVdOrWuUXCfk/YSn2G23efPvLUx2OLjjbUhsWtRf5upqB5O+DIcd5oLrftLkg39e2a1IRae/Z+z+mr3yTq6XJ5ZDkHtHuZNia+dUSiu+ObbbeUGxYIdYkFcbyy8+2ojwNg0OaqS1U1R1naSynTpzTjYr1t5GMOQLvKuUe5XdCkpkYbYdPh9n2f00hhjkUw1h67OzoFwuq639tocdFciVFQ/D351q/dVMxXjm14bxphfDM5mQT2JHX2orzYooCbQiWRb+/VuqYrv7jclY7Fft3Ivhq23mTdYlwuwOvPOOqG2HQGt3aKIpp3Dmq7vXTWwYas2OLWUs50xpLZdjRs47g8BNF60KtaJN61hXkpX/n8XElnIeOLd5DxF59Tpj/3dOlerjPUVvpqKNEwpZMP8jOFrG06zBmXbYHK5yLTj4qILv4UTTuTIiT6aq3KzAjYKdw9d7aSvToz5ikVdOuZAIh5w1w9rTq2o+1W9V5i8qjFFyZ5SsNRoELMbK2ktxz01dLJQ+bpCim71GhZkKlJIXJoubJhXk1smHcQXG92yZcRK5giSYjhirBEnjyy1IX1qsEuwQZlufts0edw5AE2+y8iELgl3KlOMP3Bu62SFcmUzblMC6CiuaZKmab6ePOI20bipuESL7Kpdp8yWrRp+xltt5EMKQbPLsgTbs5aZC5hDceEhYXzAWnUierOoO5+TNgSW6D7Ui9w3BbBCFh9sW3HA8ahoyRS8WnTnV+5PMe2/GjTywrfNhuNNi4qSdGkkX0VElzq8Zpl1pTPUqTs0kLTRfRFj5ycrmFGsOcrNywJYBuMzZusNwwcTW+864205pTSgiu863nkt8l5oLYJ49u0h14tLhQYGlpsPZJxdRF9XTVhwtZnJXlaYpnyIyFEiQ2HG80Fel2YCJEhdS8R6VGvQFS9WVtYlEuZqxyIcnzTQClrfUwb2Ynzx7UifeqOn8hmHnEV+03K4W6QgEGlXNo2WfpCu9fvVGcvfL9B5K8UW6xHYX7q7LjjJdIJCNbNpXFHMU0lrLhLdu+WtmgyG5cJiW0ubbzYuCvqVM0oXUVl8kNp6bd4PNOOMF3bDEf90YLNzs/Cjjuz6L6R6wX2v1qoK4NsbsSatohtOPOa3G+lLatjp7LY9ha9H+U+brXIfiJ5hekAGCT+Xbry7brgcdhtwXVFxdLg6fDqrraOpzomW7nH1dBaM2UTwxjxbcw3b8So840i5NyFb1ZD/WlaLGmQ5UVuVFfB+O4mYuNrqRUrO7+zFvsV19YSOXFE6RvsBJT0v4z8VU3Dtzatc3KDen2Iaa8hjdvWPZQm3N3a7WqtU1MdimaeZuu2D/YaFZcnKw+m6RhWOrye+Ltesu/9NCn56lH3NzEEPow4u5K5M189JgqaUo1yryknsdgIuddDXIZZUdEhAqhJnQU6TTqoZ0toJyYU1UM6TVaCLUTNgv7i2qukXdSSdddIuVMTc7TOuqTQq7Qqmw0HSZ0S0eVFSkhZV0NChmlQB31rRrSer10FJc+ugk730YllXGquTNcuqpuAhe3tMEm0LeZZfRUGu4UypxcH9q+or1Iu6m+aZpViRNzI77k7hpvS0rqrvNd3yJU4GSb86ibTkMdvu3VICW+qHm7WNKdhxqroD0lTdC4q7TetQMTdpm7I+uvSPkoYhZDGZ2953I50Mgb9bgkJZfdzryw0aoW5cquGEb5KtU1iRElk2+zpcbMT0ntBLtVbTbfAqqU7Tc+j61QuUvk2w1jYmZV2ZfSbGAgakx3NBoK+HzEny1QcEcuj70VBxDbHHV/ymEiEv1gLT+rWl4dx3ha/K3FgXiOclfg3UVpzV8w0HP6tW7qZmhW7lBk8n3KnDkNJZuUyW5bAaNvm8hhsHR4cgyJBJF0/VrG+Ul/Hoo7acWYkubrLVxaSRHkNgAG3qRQcHIeJNY9oa9n91Zx5Q2Ho185Lry+rSLLgRylMH3joyIv0CtXU6lp3M70YntJJcn12tcXBdmGRdIMdUhN5o5IBF6vlqoYoONL8pjA823S25GVqmBI2TokmzUSVP0pXmO8jAugQpjkUXNo0TbmtVrZPJyteHZWKbZObaJu5wI74bQFIRNpR08adlatqaVlyqSUUtVvFOx6f8P0VhXL48xH5aOR5995tlsLpLVTNckTom63Xurzt5YFlhYgk4Us849lz1JrMd3PLYv6QJsvtTKslNc2sb2axuBYnw2qEH5Q2jNUVP363/arzl5GEhHccY6AMlaSS4bZoWaGKyHMlrDovJw9cYvPsOPtz5ERpef2qUWiUBt9rZF8IKjxDq9qtp8iaO5bsT4ttT8R6FJjR2NpHeDQbeZFlmndnktXzRamsyxVnDnq1U3V5a5XnRk+UTcMObRpt+XZIxxyP4wVcyT9WvUvdXhzyrJ7kLymjRt3ZOHaYytH5nBUyH+ZaXTvZ4kjUpmkr7nrTklRB5ObCgMqwKQW+j9Dd2Pq9n6Ks9xZWRGdaFciMCbRfnJVb5J7l7r8ndhuehAWVAZdIfaUUz/mqyvuiy0bh9kBU1+Qapf1yW091iTKuTHAGMMI4TC2FercswG1bR8G3CzzXtZEq76z4uUblLYxO/aX8RW7ZMyHYjjiwG9O1Ei0/QWWmrl/uluTDmTUspN42TpGIqNseLeP1awlZiyb3OvYsu8yuUt51HFBfeidImy0+knCtbqC53ygw18qdsZN15GWLqeO7xfLq+07NmMCkpWw0JmJII6U9HTl9Nbf3VjHIfdvda6vIqNo81FJuTp7nBcHevzk31svdWfVLg+Jdo2yTI8Z+VphosVeUPaLO2M5ZE/DiBEcjNa+kbdec06fEOQ1KN498p62tMWyPyfR9MUUaRxLa4baoIog8W0rUcUrFTynLCUpUHZWvWCquWRdMKfirZELNEVF3UjPaIixasXPFnKPjnl7u+BrjBxngxq3Wd1WueyEtzjWhsXEUV1K4WXFp8NUdmeLzJNkGRtILg6PEBBw/6q9c+VhtP9z/AIqRoSJ1WWNOnr/fDVeH7HdlQYqKjSKiEw6a9vev9utuhqY9Jl1qZRBb1fNkm5ii1lmIlv8ACfV92orE1igzJHPnGdi477443wEDnpevVTH3R4RbcFNHEJfWqUtlwSdbFhTOpOgNzx7QeyVdKHzOeq4Ff9zrn/lMf+VKhUisSei5Iwe6hVHK+BuYZUmaIPyV0K5pXI70H5KMdyVwT0MBpR55VxnQVaBriiklc5otc6koZpQKdJXWa+euM0o0TOpGiRRFrtV3UlXSVACoqmVGJJSeeSUBX1UmIWF07NBV6qJFzCgvVT2LbB1znRKtc50CZHee+gq764z9dDVvosGQoK0m65kB0ENM+um01xEbOkxvJLNZSHdLMq7a3uj8tc9fdSkcmxczXuq+d4M8E/HNUEURO6nLbnFvSodLiAbh31yV0dz4RSqJp7ly1MSwoQ0aOClVgrnJX4Rv6KSKZJL4Vz6KnlhnJcNonnT7a3HyMnIsvlhSO4AyE9yn12aoJ9k268sazXtOEXyrWveSZjqzcn3Kt7uYhJ0Lc/COETrYa9kbhhkRCm9R3LnlTwmJDPLH0lS329OqJHT5GhrFuW2U/Z8bWVW8L3C4W+THQNrFjbTQ7tOyWnq3FWu4cv1mxFBC4WK6Q7lCNOB6M6hiX0pUqu9PP9FMrYtElLRcaW7aLAZ2maHsx1J4hXKq7yuzmbdyVYqmSVRGmrTIUs/4sqtBEjQEZqIgnWpLkiV5d8qjlKhX7Db2DMMSFltOON+6UlriDZgWezEvFvHiplWZEZ1XvJlVpyKxsL3K3tG/nIOqtK8mtH/77IxUcd2SMOPOB4dKiqfiyrMMPPI9hmMie+R+A/qF/ZrfvJbaBMRX18VTPmrI7+7iKurVn/xzk0FvVg9B9SViHlJYYHE14warkmdDVl+SLb8VBUhcXZqKZFwlnoXcvmrbkX5aoXLnJKJgYXRVM/dCOPyZnXLpPapEHXqReJk8y3vC2N8DYibxFzcrrHiumbcq3tFpUHPfGnW/fW07+DWIlWxeTVfImI7hJuMMuci3a2Ir0hR4sxcd0NkvnEKtZR5Fxt7c9lwwJEVXfTIk8eXpj1pU1ydw1jWmVt4keK+cwjdOOwLW3JRHpC07iVfOldDUtenY5mnvnf2LkleAPLuCTB5fWp+wLSVrjk0SpwlkbiLX0AReqvJv90LLUuAAEc159IzVPN0Nc1e51ZN25Amla5GsJ5tONKVrZNQcDSSak1/tVb7oJHBlAA5krBoiekWmnarpURTJE81dZr6qUY8x+Rtg7F2G3LkeJsPSLZHVCCMssdm4ZEqFwj5uGvTGxDLLSP3UpTKiJN3XTM1ytUsYjgiYIeVBjeCjqIhwY6o37Qg3+ytbXXjfGmL3MGeVxiG/gBPAwccXWextGyjNg4I+fdpL5yV6rwpiWzYps7N2sM9qXEdASQs8iHUnUQ9Yl6lSmYVOm6mI+UNZ7+/yq2+fb7TIlw5NnSJtWmydFHUcdXSX3hr0Dao5RrZEjl1tx221+UUp3nmnVnQQkTrqXfJVX2IVMWlvczLyoWXJfITiVhl7YOK2xpcRM8l27fdXjHEOGpCWZLzOFYU2SmzSS010EvSPi9FzUOeS8Vek/Kc5W8FM4RuOC4V2an3yYoArcZdYRFFwTQnSHMR7OWXa9VZNa79Hgw2Jh7F+FckFibGcb1gjvdmPtVu0dO9zHrKuNjFufbYc3l2Th7nA/hB81OY0jKTss90kB/lRrRMaYIsvNPd3DTDztlluj7oWtONxr0XWyLf4uqs6O2c2JX48jnjMRwdo18O2heLT4vMXiGnZWp9pEWYcmUvL6JlmVCq0twiZ/vs/5OhRzp/GH3aPwlWBVyHd3UNVJC6GlOLurhXg9KuOdgWz3UarTZHwy7VDbh6VADhN1DOm6yQrlZI0xA5Su0KmKy/VQ50vmosBIak86UNaeeo0pbvsfRSayXVXr+yosTkS6uJRg4nqqGJ1xU6yrjWfnX7amFC5YkebFN5t/QtJOzWB+E+yoLOhRKQHMYk/dJn0TqawxYcT4pYlLhzD1yu/N9O25nFN7Z555Z6erPJevzVUs08y17H/ALm84KHjWOriIRczVG8965bbi0+bioIyPPP97XlR/wDdvir/AKse/s1HYiwfjXDtsS433Cl7tMLabNHpcM229Xo6iHtV9YM189ecP7oHKYHkRixHXQF128MqAqvEqIDmeVRYjI8CFIeXvpIjIl3rRLQ3U4D+329+bJaix23n5LrgtAyy2puGZbhER6yVfMlWj+9Pyn/+7zFH/VLn9mrL5IFj93PKFws2YamoT5zT9WybJwV++g19NkyXvWlA+Un96flP/wDd7ij/AKpc/s1CYnw3iDDEhqPiCx3K1OvBtGgmxiZIx86ISb6+u+7z15F/uj9k22HsKYiFFzjzHoRr6nA1j/RFQB41s9quV5uke12eBIuE6SWlmPHbU3DXzIib1q0/3ouVNFy/vdYq/wCqnv7NS/kuGMbl8weZEiD7oomar3qKpX1C7+taAPlR/ef5UU//AG6xV/1S5/qov703KeP/AO3WKP8Aqlz/AFV9WPp/TQ3KnX+mgD5NRFv+F7sKL7sWG4ou5OliufsrWk2TlD5SZCaG+UTEjIonVz0i/Ete8uUPBGHcd2E7NiKAEyOuatkSJrZL0gLrRa8BBhG5WzlSl8nm2UZ7dzGA2/s+E0JxNB/WEhKtWmdZezGTUriuUFow+WMcWYkiw7xfsQ4iThTYFIcdDTq7Wz7NawXJPiArG/DgYf2aux9CbRxto9f21vvJ9guyYGsLFqtDCJpFNs8SZuPF6RLVkcMATU4QiPnJckp21SxPRBVOllu8niW1clfKPaSfYn4VliJgpamlBwUX5WyKouWktmM9H282A63szc6Rxl0SEvF2Sr3kKZ7qp/KThCwYiscxLpbmHSZYcJt7Tk6CoKruProp6xrWaCW0t94k+eOL7verHi5l9m9ztLgC5o584TR9xd/i01695LbRh/HWFLbfY8i4SmX9Kutq644G1Hz6vRKvPXJNydx+VLHNmiPx84EEXJF12fB0aKOloflItP3q962O026yWhi02iGzBhRwRtllkEEQFO5ESlqVZovKqWLS5qQ1yvwrfLiy22xZccaHJol84eA/nD1F56g+UHDbl0tj1rBqQjbutWnGnSAQP4stPUheEvCVaWpgKoJHvXqRVrpcvVVXPfwL91XxJ5YwCwy8RWq6zbi7OYePZZy3dbgN++Ndr3xv9NQvLVyS2qRDYvlvlSz2q9FK52ZstKXvepss9y9ksq2HygoFnteF3sTsRWmbuMlhWJjXASv6tDerz+anXI/KhYzwz7qEyyVvkKBuQ3PgJCe+Bp9HVvGtXMpzF4ixnanVVsUk8X4awVywXu76LbaMXzWGXdm47tjBvhLwuOEIl96tQTkZ5StySLRe5bRoB5hdhA2DH3wU494kO8far2sIoiZDuTzJXG0b2itIY7TLNRz35fJWNatvB0Wp5Hzxx5gLlHwYr0i4LiN6C1r2klyWbWWlztCQkQlu3+lVQW8XCQiL7r3lNn743zw9egvZ1V9OZUZiVHcYkNA804mkgNMxVPNlXjPyh+TuzYZxPFt4R9harrrdtat9uI8374whfFqJCQp3dmrabZFVRbGcWnA+N5kaFc2MNYln56/zpYrrm0Ah1NuCXiqbh4N5S4wpMg4dxjCnNKQAceI804Y9adWn2q9m8joi1yV4XYF5HyZtcdo3EXrUWxRauOS9edRz2XsE0InvJ4QTFPKfOj81tmNMVJc23MghbVzWWRaSb09rV6NOVw7ytXuNssQM44neBxuWsjSXmLL2quPKXZ/yP8q2wz97NrxDNalo4vAAO7QRf4vlyL69ettOaZoWaL1LnTTWhWhogriizrKyx89ca8ml0sexvp2OfBhS9DbyvNEAtveH6rn4qQs7wmy5b57iA08GTijuPUnZL5BWvVHldzo0Xkl2D5NKUq4Msi2Tmkizz6vk6/oryRAkMtGcK4tbRxksnVLc5kvUXzSWtdCrlF8sTNWp2t5J7Bt3nWqS9Y7po1cWvadk0L0fOBU/vFojSZCo+iQXV3xZ6adqAj8E56Qh5lprGurE2y5sIjr8Vew4gumbX0+jRe6zM+Pm9NaVr2Oi0EPq7tNdBYie5iyf6ZsQK4Ql5r+eWdfXs3f7NCpvnr/+UwP1qFR93p+xP3ip7nnBKOiyo686egBR50VCgAUKFCgAUKFCgALRUdFuoJDRaFChQAKFChQQCt+8ggi/3QMYdS5LbJWaZ9fCNYDW/eQR/wDqDi//AEyV+EaUY+iqdVeJf7pKS/lBg0c1y5pKXL67de2krxH/AHSNFXEmDBTrWLKy/lG6APJFBK1OL5PvK/Ljsy4mCZb0Z5sXG3EksZEJIiovvnrqGxvyUY/wRagu2K8OSLXBcfGODzjrZoTiiRIPAS9wl9lAptX9zqs5SeU2/XrJdnCtWyz7tbjg5J9gFXt2+XAbbYrhczThhxnHy+QAUv6q82f3OqypE5NMQXrJNpOuiNIuXhbbT+s1rX/KNnv23kOxa9FB033bccZsGmtoSq7k3uT69AxZcCXz8pcE2PEKKGdxt8eUQh1CrjQmqfrVmvln2P3c8nnEGlM3bcrU9v8AzZpq/UI6deSNPlzuQPDrU1l5mRAB2E4DrZCSbN0kHr9nTWiY3tDeIMHXmwuJuuVvfib/AOEbIP66APkpbTdbmRybJUcR0dCou9FzSvsGyqq2ir16Rr4+xW3I10aZNOkbkIJp5lQsq+wLPvafNH+agDKPK8fdjeTxit9glbcFpjSaLlp/OGqoHkDYjv8Ae+Ty7xrxLlTY0SejMR18yPZiTYqrQkvcO5cu7VXoHFNhs+KLK/ZL/AZn22Qoq9HdzUT0khDnv84pXGFsNWLCVnCy4btUa2W5s1MGGG9I6l61XzqvnoAnK8U4hkxpHl9tKioo+6UVv/ODGEf569L8teNLvgjCT11s2FLniCSLbhIMVBUGch7Tm/Vl80V6t+Xf83rVi29Djr8sSkKt2S5e6KuL3u7TaKv20yldQ+sC5VlflG4Xv+LsBN2ywKRuNzQkPsCelXmxEt3r4lEsqmeSnlLw/wAoWHmbhaZbHOxZApcMnU2zBr2kJPR9EvF6qva0RsM2555wRyoWPkuwbDwxjYb5GmxVcERW3OKiNkSkAoXsjUpePKJ5N51kkR2Hb0qyWDAC9zTy4gVEX9NbNcYEO4R1YuERiWyvW2+2jgL8qKipWI8rHIzaX7C/NwRBW2y2c3Shtp0TyD1oI+EvR08NMs3krmLGe+Qi3zfFuIQd3OLbWlQV9HaV687q8G8k2NCwPjS34hJHXIBq7Dlp4iYdJDAkHzoo6q9tYdxDZ8QwG59kuEefFcTgeYcQhz8y+ZaasuLzBGmbKnBnHKfhS7XfHtvugk+5bo8YQDm7hbRpwSMs9PtbuKrJd+Umw2lwWJo3HaImS6IhlxVeAREprcbbBnt6JcZt8fbTOkhonvASkq0zEmFctuMrDjTArtit43LbuSGHOkjONcIOZ9qrB5KlulW3k9uDcsMieu7zwEnUQKAZL+inWO8PRrPF5zHFNhwg5u1GBFwiXzal+RQGgwxMRrvuDil8uQ1pqUYjTZRPdrmWnUadTuX/AL68L4fn3uF5ciOvzZLozr5JZbPWuRs5uJo+QctOmvdPeleOMFwGJHlKux57yIsbFcudan/FqVxzbMr87tfRWemt7m12tEHshOqvOXlsw4MnD2Fue84Z13U2W5LB5E0RNr1+dFy3/JXozOvP/lpBtcKYaaRc/wB0yJR86I0WdRTm82B+5P8Akp2tbXyTMw37gs1Oevm05oIS0KWekk7lRdVbF3VkXkoNGxyWk0Z6xG4PaC847q1zOoqRZpgijN0gwzy0sKFiHkdk3iE1qm4ecSa3l17PsvfYPF9Wtewq4TuGbW4a5mcJky+VWxp1c4Ea426VbpbQuxZTJMutKm4gIdKp9i0Vuhs2+3RYDGeiMwDI59ekUyT+alLTyn/dCSJJOB0RVy/O1y/kq883Kdt/c+6IrW12ewcDwnpr0J/dB1cW44Gaba16gm6vm9FnXmVh4HWXoqJp5wC6ALgJHBWtFNsYsZKi3JS2X5yHPbdy3axzOn1znJCk6oe+HK7Aeg76P1qpO1VN3pdupi2z2X43M3ve/H9XslWqm+xQyXa5N+6kbviyc/4yhUApyM9wbqFGYcv+UoWdHXNHnXPOgHQoko6ABQoUKABRLQWioAFChQoAFCjRaOgAUKFCgAVvvkGf/qDh/wD06V+EawKvVP8Ac7sLsTsaX3FxyMitUduK0x6Sv6tR/QgfppRj3V3V4j/uk3/GTBX/ADOV/SN17b7ty1mvKpyNYL5RrpaLjitiXJctaELTTTyttmhEKkh5cS56U8VAFs5PcvyCw/8A/TI39ENYL/dDt3Ita/8A643/AETtekIrDMaO3Hjti202KCAimSIlYT5a1pHEGCsHYfJ8mEumLocNXBHNR2oOt5/rUAWXyQ7N7i+T5hZskyclRyln69qZGP6pDWsL17qjrJa2LPZINniCgRYMduOwKJ2RbFBH9ApWVeVxYpF55GLjLiXiXa3bKpXNTYcIdsINmKtFkQ7i1/ooA2cfNRd9eafIPtNxXk6mYsuN9nXA7o/sEYkvk4LGxIk4M1XJV1for0x3UAfLHl0sK4c5eMTWtd2i9uOAn8G4SOh+qaV9SGveB+Qf6q8neVDyTWy8cu2DbkM5yKuK5fM5/Bq0bEBLUPrIU0160AUAEAepOqgDO+X/ABVdsEcj1/xTY+bJcLcLSsrJDWGZOtguabs9xVH+TXyiyuVHk3TEk+O3HmsTDgyAaz0EQCJoaIvnExWp/lpwyxjHktxBh2S+ccJMQi2gjnkocafpFKyL+53b+RO4eu+vL/2TNAHpNU3plXy/xrhqOflIXfCduVILMnExwmlyUgZFx/T1eZNVfT/vrwdy54ZZwx5ZWHnWHtr7t3WJc1HTlsick6VHr37wUs93Xl3U6isaDafJWxDbZAPt49ituN9hyNDcbcD5CFzVVrxCHKXyWWKNcHuUH8oWXZQxwjT4OrSqiRZ7RS2i9nq1d9ehKqfKRg62Y5w0tkuD7rIi+D7TzWWttwc8iT7aaK2TRDFbJbsHyYYncxfhCNen4/NnzzB9pC1CLidelfNVt3InVuWq3gTDEPCOF41igvOug0qmbriopGS9a1JYhu8GxWOZeLlIBiFBYJ95wlyQRFM1WkksiDxXhPAJYx5YsYYQh3Fu3xos+W6ybjKuKKNvKKDkhD56usfyXMYWm+LdsK8qr9meNcjWPFNtT+coucf00x8kC4neOV+93p8EF64xZUwv84+Bp+KvXvdV1ZrTEFFGNpk8mX/lS5UuSLlDiYVxRfLZjOIcAJpuOQ0ivICuGCoJhuzTRnxIXX3V6otstm4W6NOjlqZkNC62XnEkRUX7FrMeV3kTw1yj4ktl8uU64QpsJo2DKKSZOtKRFsyzTdvMt9ahAiNQYLMRnMWWGxbbH0REckT7KobeC+Cv8qsdt7k3xETngtzpj84U1j+kUqD8n99ZWARkr23JBEv2DTHyksUxsN8ldwaJ1Od3VUgRQ71U+2v1QQy+im/k0TxTCPuYpjtWtLmnv0kKb/tq6EvRaTM7411Q1xOtK8g4VFmR5Se3yXJrEczNU7nUcdT9avXuaJWcYd5K7XZMfXLFsW5T15/LcmHBJBJlHnO0XVq7XEno0tN4W9y2qstaxpC91ebvLslSYOGsIS4vvrV5IsvOmxOvSK9SV5J8vTEUZ66YXwmwaOS2drPktpvybIdmAr87pKhIvJL7RMmt+S4/FmcljcuIfQOS3FEPitw5t/VXhp55SWK38EcnLOKYymh2+7wnCQfG3thRwF+cCmP00Xkx4dZw/wAj1iRl/bc/Y90XFyyyN5BLT9VEQfop55QeHWcUckGIrW8440gRCliYhq4muNB+nLL6aSs15YamuJeLbPiXK2Q7lBeR6LMaB5k06iAh1Iv0pT2sC8ijGPu1ybLhiW9tJdhUQZz74h5q193I2/8AN1v1TKY7Ew1zyT5fUCTMu2C1ht65ANzNGne4nvXZTvrzDKBq5OK6aK3ObBNQJwEjgrx/er1j5a56L7gtwdxtc6dAk60JNn1fbWE3WPbrznz+Pkq9HtWu2wfsl6K1roU80Mlapg+NjK1XYKqZvPbb+D0Ghj2h0+ekweUFy0qi+arFi7Dki2qkmNm+ifC9g2yH0vS+VKjURi5gkxcnHdZbTpNLtQ1Jo7DQ1yP5096bn2UKX5hE/wD5EfujQpLDZFVo6KhVBeGq0dc11QAKFChQAS0E66C9dBKABlR5UKFAAoUKFAAoUKFAA763DyYeWy38kLeIhmWKRckupMEKMvo2jey15Z5iXXr/AEVh1BM6gY9tp5bliy/4gXP/AKwb/s0P925YV68AXP8A6wb/ALNeJaNKgD23/u28P5f8Q7p/04P7NUflU8p2043ZwuEfCE1lLLiCJdTV2UBbRGtWbY8PaLV191eXaFAHtpfLasOf/EK6f9Pb/s1XeUzytLHi3At9wvHwZcoTtzhuRRdclAQiRpkuodPmryPQoA9McgflKWvkx5N4uFJeF5VzdZfddV1qWLacS55ZKK/z1oX+7bw/1fkHdP8Ap4f2a8R0aUYgeo+UDyn7TinGWDL81haZHDDk5yWbRzAVX0INOlF07lq8f7tqw9+Arp/09v8As14loZHlnlklAHs+6+Wdh6db5MVMD3MFfZNrPnoLlqFUz7PrrMfJi8oKDyR4culkn2KTdGpUoZLSsvC3oLQglnmnfpSvPyIS9QrXWhV3Ii5/JUge1S8tmwquX5BXTf8A/Ht/2awDygeVYeUrlJtmLbTClWSRAhNx2sn9ZCYOGaOISImS8afZ11lItKuerPNO6lGGCcLcqpTLMAeteRXymsaC03a8R2mPiBhkEQpQObB8U7lLcon5u6ttgeUFhSQhidhxGLjYqZCDDR5Infucrw7hO6s2xpILAoquZK44orW48kMptHto+bao7qEGlHtV0KWlSpFmk5eo1L05upr9y8pXCjceQluw/iCbKjkIvNKy2Khq6lJdfV66wflp5Rsc8odv5pKaas1mbUXPc9tSLbd6E4fi+b2ab4yVjC/Kq3rbFbdcGNg4qCqojZF2vq1JFGK7QpmGXZQOyYO9p3JOkaLsKNFKhTzxtt7ivqarR3KlhS/3DD0li7YbfdhzGew57K+Eh7Kj7JVtGFfKmnx42nFmE+eK1pRyTanPD6Whz+1XnnaTIZuwnOBW1JD18Okq4WQ9Hf25EyYue+BpXSQr/aquotKfWWU2dfSer3vK25L23DZkQMUNPB2g5kC5f9pULiDytrIkVUw1hK7XBUQekmqLQcXVq0bRa8i46ZEvzmKRvsrpDaIK9jw6vWnVTvA8tDFlkicRJSHHdzFe32myrMqLnY1NUa14LVjDGWJuULE63jFcjPZqoxo4Lsm4zZeEB/rLiKtO5NsUz4SMzbfI2UwejaNeINJ+l50rEjVUmAidRdvf39dTWHLqUa4nmqJoXMeJewu9a3UKlGIMOpVmbI9B2Dys4cCS7BxnhWW1JZImzdtTgOAuRdrZuEJD94qsCeVzyXd0PE3/AEAf7deTuUqAyGJ3JWTgtymxeDIV7+uqohh2VTP1ViqrThjZSqSyQ9j1viPyrFnvlasF4UlsynUIGpN10i2Dmnh4G9Wf3q81YolXu7XmTiK+SjlXonfzvad6Z8OnPwp1ZD4a4F/aMRJyZM5AIda6toPiqx4ldS4JDxCLLWxcTZzAT41OFc/nVbRpos2n1FNSpPsbZh7yoLXhTC1isn5GT5DcWE0wroTQFFIBRF3aaGMfKliXOwXizngW5xznQnYu052JCIuAQo52d6cWf0V5tJlWdtbVycb9/icK9K2X7dRZSHdorbpIQ6cwRKpZacTv2/UuWq3k1LklxlK5LMSM4mSMs6CsXmcuI06IG4BcTZCXVuLf96tb/wB2TaUXfyf3f/p7X+qvNNrugSLWkSUZ6m+jcRR3qBe9l9Rd1QpsKBuxTRRUF08SZLTVEWWmewK1oNy5c+U/++bccOPwbDLtDcDbntHHRMXhd2WXUns1Q5LzTH56i7RpzoH2PM75/reGoHC9yFp33OeM1A/eHclyQvR+YVTtzRl4dydG5wGGv/bsnWuhKKvSZqjSLNzG5kM4cniJpNLxL1uD6afzVRnosWHeOaTB0suLm0ffv7K/RT4ZL7a5KqpKimrbi+dE7SfIvXS17ZC5wUkshm8CZtefPvSoZuYNSjldhitqez3Ol/2dCoxJslEy2h/ytCqubI+xVaNKKjSshsDoUKFAAoUKFABKlHQoUAChQoUAChQoUAChQoUAChQoUEwChQoUEh0dc11UWAKhQSjoAJaCUdBam5B0nfXozk6xRcYvkv4hltNwFetD6RYqlGBV0OECnq9JV1lvrzknfXojk0wvfp3kw4nhQrVKkvXSe09B0N57YBIEPSvq0LXJ45OnijTmvjbOPV+c9jXpb3a34ZKF5Ol3dtvKxamGgbVJ5JCe1ih9GZCpac+ouHrqwQW208rlW9mOz/KBzhy3Zai7qncCcmyYK/ITE98YnQbvLxJzV2M8iIDbeS6C+VakovJ9jBPKe/KD8nZnuV7tLIWXkmz2aqu/POubr69Bq1d6c7NSlYn3ne0fuWKjrCw0fUWLk9xXcrlyvcottej20mYTD7sRObhr1sFs28vS4ftqp3HlJxFI5OsRQeUKySoDk9psLU6NnRgNSFqIScyTiyGpfkZi3GTywcpt6tqPLD0So7Mlr/KSc1NCPtd9YhjbFuOrk4WHMV3q6SBiS12kWU7726PD95Kr0nDtO2pnptMKm/mPV2nx8+49SrUt6vf/ANHo7k25UGcdY6vsS3wWmLNFtRyYrUmEG0R4UHeRChcOa0lyd43PGDmD4d3hoM4bs4cl1lBANAtubPs/VqgeSHbLmWJsQzkjEsJba5D5xlwbQlAhb+cqU95PLFPuV2HDAXJ+x3Vp5VR3tnENvi7PDxcPpUy8F0DVdTnsyrFp/rcy1tRVWExW92NFxFjnENhutyduOFpkmyRUcE9nD4+L3t3UXhTxVXLBja6seTid3EIqTI0wbdm4IGuz4f1tJddXnk7THa3hBxesyRA0PtOrLaaDaaV4XfmqlZxZcJYol+T9Mt0ayuvy374siM001xuMi4PSD7PDXJV6FOryptsybw3e+XeP0/uxeiu8NMx9M+pfy+Tvkut8a5cqlmucmLt2Lgy5JVFTWG2Fr/ZafclfKBeMY8oEzC99j2120GErogjDrTZqunfVg5KMOvYPdw8VxV9i7ThlIkV7T0egC7PypVU5AsEYnsHKrNuN6ss6FbwCVnJNR0ZOKunfWvjOs02t1NdqbxeEjH87taY/p+xXoqdSnTVai736v9Pk45POUtlZGC8F2WA2uxkLCujktgDz6QtOzLPP7aSxnyox4N8xthC8QAe2MtAt/NGATZ6XRJzUXi4apHIlCn3HlPtvM4jjzbVwOY4434Gwcy2nyVF8tcG4Wrlku8iXDdabl3ApDZueNs1y2nyVd/hejq8ZmnUW8yuUe8NDd/78DRXaKLW/Fj+hu+DuUosX3vFci3wGmLXGtHPYDcqOGvWifCadWriqpYS5WFxDe8EReZAl1cuCtXB3mgbFwHOHox9LTSvk822bKs+KHY8F11pyC7Eac8KvkPvfy9RVQuSKxXReU6ywUgurLhXFtyW34mRac4yX5tInDdLNbUI6XVIjGb9+mbglZmSm34jYMT46xdauUN/nGHzLCcSUaSXW7ahmcYW+0JfLVGs3KyxCjQLPh6C0r79/dcddlww082cfJRAe8V4hq43iycpt85RsR2V+RfIeFpj2zbd4dAMkI6tPs1jEHDk9OVUMOWaO9OkQ7gjadnXobd4iL6o51HD9Fo9RSWa6xMrCt09tonv87jVqrU2lV7ZfUbHyk8pbWHuUDGOFLhBafhN24G4nNYYa23HGh4iItPCmqs35B5IysaWu13Hp4814No0rfBrESIS/VpTym4Vwt/LFcrnJhuDGktArDi7kcFtsRPL5CzSqtyYW+ViXH9ntcC5naHDeJWpQDqNoxbU9SdXo5ZeuuroNLSo8Paqk4wyxlPi1t/yKK7tNeIbfGTd3cf4usuNb8F5wZJfsdvN4WubW5OMBToyFwt3rqohio8EeT3Zb5h+Fb2p94ur6yXX4iOKmonN30aRSr5ycx+VuPjt0cSybo/aGSfaJ2XGbBuQgoWzdH5apt+w5ccSeT3Z7dh+3+6pM3uU4rUXTm2O1c0/V4hrzatRpaiNPMLjdL2nadm73+YNkXsz/AFQL3rFEh/CPJjjmXGgreZV2KI8QRh2SsmTgEOXycSeuk/KdsMa53kL9YY6G9Alpabg023xIbjYnHXd59plXF5sF7i8mHJXhaTb5bF192yMoZadps2ycNSy9kd/y02xrj6Rgjl+xW9zD3UgzRjtuRlc0ZONtNm2fUXEJVr094qxOn3eIqSq39UQ1rX8Rvt8iPtDLPnEsPKHzLA/k+3Gy2VqNzqHLbtU95UQ1M3B1Pafa6TrrEbddDlw0F1W9oicYeEqu0dm8X7yYMSykjPzZq4mObJcVepBbQnHPmpWSx15ubSqra7ROPRXo+BU5pw8NN2luqf8Ao5+uRWxmfTiSN+M2HAntDuJEaP8AhBTqL5e6ubXLcjvmjh6mnUTZ5L1LTjMZ0c4xb1Mehc7gOq+BGiKyqqLzBKiebr313obGDFTXIs/Moy71FKFV73UP42hU3DBirZUdEq0aVkNYKFChQAKFChQAKFBaCUAChQoUAChQoUAChQoUAChQoUEwChQoJQSGi0M6OhQAVHQoUACjRKKjSgiTup+34rxVb4TcO34kusOM32GGJbgNh8goqZVX6GVRMRO1rkrMx2Jq64mxHdhbG63y5XAGi1gEmW44gl6SZl10v+WeL9hsPypvWy7OnnznZ83XUBuobqjlL4iAyj3Jey4jvtmbMLXeblBR0tTiRpRtIa+ddK0wlTHpUxyVIddfdcIjNx01IyMuslXvpBN1dJvSrFVVm6xuRdr2LDhq/wB5srRx7VebnDZcXUYMSibRS8+6rxh6Xdo+1nDMlLIdadVyRtCF3aq32tfazrLoS9NWj4TmdGMVV7iH9Wtulo0YdpdFm8eYMeqlpWyNYkcEX/EFyZlwHsSXZzo9fSSHHdeXaGnGOJWIrYkNbXiS7tRHG9GwbmONNNup6u7VVKw5N5ldo0vPLZkqfPGtCvraXCxOxFXPZ7w9ICTiT9Sqaei080ZXlrb8hGr1VqZ5FAn3/EL70V+fiG7TH4p7Vl1+S4StH5x81WK9Xe/XO2JN/KW780kpokMc8cIQc9HLV1FUtyb4ewo9g3EWMcWW+dPg2hwGm4sV7R75p4v1hqSuM7kmDClvu9st7zOu4A1Otbs/XJ5umrU6I58Ph0lXAbiOlWo9NaTNKNjMwsTCzaJ/e50Jo1HiJifH4jOrRJmWZxX7TOlRpC8BuRnCbLQq+z3VFYnfulyf55c7jJnP9kCkuE4WhF9rur0Di2z8k+F8bQMLzsOXx56cMYmXW5RaMnXMh1b891JWvAWAxxdi3C1yss6d7jMrPad50XvJNiWy3adRZ6uKqo43p2/jclsrXvtvH9yWLomXbJTJMN3y8gL0a23ubBR1raZNOuBx6e1w+KpTC1vxVMYumKLZKeQrfH1ypTcom3OIvS7RZ8VWeJbOTnEXJ1fcUYUs91tU6wqBq3Jla9oBFlppDkhsFpuZX+dfyf8AcS3xg2zbbpBq1mmXV19XV31or66mlGrXlbMsxErPff8A5uVxp3WYWG2kr99e5QsIYzjwb9ia9sukgOuNpcHDyBzsl2qgZC3S1Yklzo90eS4K4S88SQQunq8WrtcVWnlVsFpwvyruxpYXGXbW9i6ok4pEsdUTh1rxbt41bOXnAFrgYStmLsOR3WI+lluW0TpGTbRgigaqv1RpKPEtMqUacxvVTJJtaJ82t4JqUKky0/hMdvUm8XR9XbreZty2IFsts8bhAK5dnV1Z5foSmEGXcbfMbm2912FJaVFF9g1BwdSdyp1Vs5YHwp+T3JxH5tNaumKnRRyU3KLRoE+k6MvEuodNOigcisXlDXBEvDt82qSeZuSluiAGsR8W/s0f4xTicMJmIvNoiIsqzZp79r/rv2GjSzKy2UeP3MfXFuLCRWJ2LLw6057425McITbL6ac2i+3ONa349mvc+Dv/AMWlOADntaRrUMNYa5MZWHMZXGfZZ05MOSndo61PLpGScIWxHf3IPXTcbJyay+TSbjTDtmukELRPZjyosqVrOQDhN6hHtadznXSrxWjeFii0xLKu0RMXntff8v6g2nmFlpbeO5k13vmI1uka7rfbs9MZ1bJ1ZTmtv0hEusc6ac4l3G5HPuc0psh3PaOvuqZkop16lrc+UOycj+DVs8a44VvTq3WKk1rZzy6MD8PEvXRscmnJu5yg3txvnxYbtFgCe5FZn63NZIupNp6kTqpdNx6hKw7U3pxEW6liMrTba0z5kd9JM/UY1LuF0hWx23sXWczDdQto01IIQcyHSWoc9K5ju6qiRHhRPV2q1a7f3obzydX24WSBNtl1h6Eixp9wzNwiIeJtvPiyGsh2/Bn+rXX0uoWvEyyMrZb5Rbvv4M9WkyWxm5Kx5my+/qD5wUL5sOcM3Rn3p33z2HE66i9p0vzKf7tLrK9TqbRv2HErZ3TEzsuLDfXBXwnQpjtU9FaFIPciaNKKjSqS0OjTqoqCUAGtFQWhQAS0ErpUrmgA6FChQAKFChQAKFChQAKFCjRKBgbqOiyo6ABQoUKACo6FCgA0o6JK7RKCAbqFBBrrTQQFRUa0EWgmwdChQotcOw4iroLP11bMGubS6x0z8Y/iqmgX89WXBpq3doi+d0fx1r0zdamSv/lsJSM2ri80u5RdNPulV4w1PR+IrJL0mX38uoqqWJ2UZxVcm+pBkup9pU7sC5Jss/aDRUw1qlyuVvBofJ9fL1hfCOI5P5IwsSYVdeBJYyjFsWz4dPpKvaHw0vj0cK4k5Dvy1t2EoWHLhEuYwtlF7CgXa1dn0qhLHyjXnCFtctkG02i4RJz+tznjamm0EUTs6hHupG+8rmI7s5a4zlqw/Ht0CY1J5sxC0NPuN9Wsc94ez+mvLVeH131U1eXvlfKJmzLEe3v4OtRrY0oRniNrdjTOW7G1owjjmxrIwVa75O9zGJDUqU6YGG9dI/Qo51D8heJpGI8a8oWLb1GzdesrjrjPFs1AfgvPp0jprOuVDlGvuPG4LN0tloiOwCNRkRmi1aCDTpIlUuEfNQwZylXfCGGrhZIdstMlq5AYvSH2y1oJN7PSJIo7vFlVacJeNBNGI65i17/Nyx9UjVrz6TQbTeoGLeRPHX5O4chYW5orLjrcBzMJAZ6tLmpM/D3U5wwxhaDyBGeKb0/aW8US0BHWWtZ6GtPDp9HUJVlHJ5yk3fA8C6wLZb7ZLYumjnATmicQtIknUhJ6S075QMZ3bGdotMeZb7fCZtiGLLMNrZgiFlnu+ioXhVaJeg3SjNDRN99oj3+YjuD142bvNrGgeUUFsu2GcK4stU1bhDlQnYRSVa2ZmTQoTOse4u1Vzvl/iscoNowfeVzsmIcMxY0nPwuEhbI/qlu+iscsXKPebVhL8kVgWqbb25Cvtc6ZI3A1ObTJeLT2lLu76aYtxjecV4qjzrpAhsFHZCI0EMVABASJU3EpelVUcIrvCUKkRELnabxfe0xP5xYidSis9TzNtv2NgxPZLhh7GHIvZpy5ORH3my+QVDi+mq7AkWF3ygb5h/EGErZc/de8kDUuS6qHGERLVpHxa6rmK+UDEd+u+HriT0RqdYkcOI+1q1uuppz2mrdqLd1+anh8uN+52ko8M4UWcnw3NC16x9rPPVWeOCa6jSvEQ9RkZZ6sbTLZX7f/ALYs+8pfviv5EpZIrFvwVy4xo0dWWWpSNtNNdjQLp6RqCwihJ5NGO1UVTOfEyz+c3Sdj5Yr/AGmLcGWbJh51LhMflSdrEItptSz0FxcQj3IudR9/5XcTXWztWZLPZIVuGS0+7HixdAPbMhURJM948PEnrrRT4frme2EYy6tll+HHb5vYmpVWN/5Zj+vk0flbxnbMMWnBbc3BNlvxFZWD2s/PMBQR4R9mq5g5nGvJ9iHEVzYwna7hBnWrns+3hJbEAiukpDpL1aS4cl4ajZ/L7e5jrTT2E8KvbHhbV+Eruhv0B1FuSkmOXXE54hlXdbTY1WRCCG4wrBbNQBVVN2r15ZUlHh2rpU+U1Lve92nfe/6A1Wm03WYn9CfWRgzH3JJjG9QuT+2YcnWJttxp2CqnmZL60H0eqsENdKIvXWk4m5X8R3fDkuwt2awWiHN0pJG3w9ltETu66zZ5NIgnXmldzhdGvQiYqxCxLdK3vtbff8zJqKkNax22tPGz2zZNaWtbfZ9dRwLSrZo24JIiZj110sjMyj3RF71b+yhSWtle9PsoU+RViV3KjoUKoNIKFChQAKFChQAKFChQAKFChQAKFChQAKFChQAErquaNFoGBR0KFAAoUKJKADoJ10KCUAHXQ0WVGiLQRIaUdFRpQQEldJ1VPzMHYqiWFq/P4fubVpdQSbnnDcSOoF2S2mnLfUFkvnSgY5oUFRfPTiDGfmzWIcVonn33BaabDeRmS5CKJ513fbQAjVowQ1trvFbTfkYr90qr0yPIhT5EGWyTMmM4rbzRbiAkXIkX1otXvk3ZctSS7oSo0622QNtut8YEXs1s0q3qQZNT00pGeP0yxZLe+M4/tGo+O4oixp689RfKHXU7jU0fSIStJns3A/2+9UXKiSLc+1HuEF1h16O0+3tOFVbdHUCovol56avGNWSqlN6UEhLBHY+adWWtv5C66gJu0R0PHV4bgc5w0zNDZFs9TbjabyqpXJnPqZdz4uri4RqtlBZI9CUSTfuyolQdK5Lv1VyWrSipllXab1JERM0pb2L4GMtzJ0C9Hd9lSEY1SA4ib9O/7abcwmXGfHgW2K9MlyC0NMMgpGZ+iKJvVadnbrra2Y8mbb5sNiUhiDrjekTQC0OZelpXctVS2IzKdtntBdbyRCNNaF60rp509auoiKqt6tWffUaWpl9lXM0JR16c+tFpZTXZII71z/RVitch1JtZLPAJlpCQKLqP4Nxeyq1zKEZCOEQoLjZIkoQ8Bp8KlRkAkfRYrqpx8Nd26S5DkqmzRXA6Nzf4Up1dY7lUKdE9lmp8TgpmY+kPpUi5sVXIfFvpe4tCzkbZITabwcz7C/FlSUiDco/MFkWyY37oNi7Dzb/fAKRDqb9MdQ5ZpS5DQsjKXvTMfFupun75/wBu0NOpbDsXMZTZsOJpXQ4KouRJmi5fJvpjJJM0yVN1VFy7Dt4eMXO4u186uH01Ki0o0QuRMtSZr1b/ABUmS5p8nXQTA1AlWjLOuUFRo9WdQB3ktCi1UKkCPoUKFIMChQoUAChQrqgDmhRrRUAChQoUAChRpR0Ac5UKOiyoAFGlFQSgYG+jSjoUACio6FAAoItHmldCqUAFnRoVHuo0RKCJCo06qCUO/dQQb9hTEOB2bBZG7xiiGqe4Ee0yITkJ9wm3BufOi2g5CBAgbiyOpkLVgK423EF4sFssE2JFhuOSnCtriALgwh4Wy2QoBbYXF8Orw+jWFxlwPzRnn35Rc60ptNhsdlr9WriypwP5CiKqn5UiK9aIUfJarlrD4Gx3e+ciq3HKKxhRIKyozTv7mPmfNSee2hD0QaSRsm+ri4e0pVScaTMDOsYObsEq1x5Mdxobk5FjO6UQQbzdccJpFLpBcXT0nzqqX+99/wDNH+j0P977/wCaP9HqOb8E4Gq4txNycuOYpvFnZwtOenqPMYtztjqv6yfPbum5py37TaCuoeHSOndWhRmcFzsO3PEqNWZywuXBNpcnLa4ZmpTW9WnUiEQo1u2erV7NeZ0XAGf/ACp/0erHZnMFI2jevEuhGzXTnHy4vVVy17fTP9Cl0+TUcXX3k5j+5+bWGrqw9Pic8aWA7rbjbIRkOtkLTenIxz0p2vRpjf8AFOApDcQ5x4VviaLdCNuPbHQ2cUdoL2x4A05am1FKoV8TBz1t23+EXRfF8276hEXBHX/hP/2FS9b4FSnfzB6CwRi7BMC5HEt0jDTbKyGn3HGLW40HE1Mb1NiQdpAcjauH0uuoW7XXAsdx2EcnDkOQludYbdbgOhm65AIHOyHF+caV3+GspsUvB0O6NPtriHevwnN/FUtjVMGPyG5rv5Q9Xg5v3VC6j4IZPmDScNxOTvFuLHWbFa8NTHI7xNNgFodRtYivQ+lJvZdrLnaZqPDq9HfUU1c+SkI0RHVwo3OjPP8AOGnbY72FbkDsi0AQnpc2GktZcKcOmsudTA6cSnioM04lFWEXVTAvyFAl0/lRn3583qPvH8s/0HVV9xzarpZzx1he8us2uyx0ujciTzVX8ooDJ18XaLhHs7Pw6a0qXjDk0xLckvt+h2tFWI/rjc2dNtt2PJ2kQG0LPZg81qbPItOotRZVkueAs/8AlR/o9HngLLL/AAp/0eqeb8FuBqR3/k2fs0RuY/hR2VMhx2JJ+5b+uMQwHAJGy2XRikjZ+907dvXJSdyRzVhHMSJthEtL2hc2oZaiDZ8RaglDmQr74K+qsh/wDy/5Uf6PRKmBEXNUxTn/APb0/O+CLFyx5fcFrcLCxh632JYLKg7LdajOsn76Wppzq2g6Nmu7MquN4unI++9cJUU8LI47HXS17mO6Mtm/oFshaTi1lHIlUQ4eHfWPbXAWeWeKM/N+b0aOYD/+aP8AR6Od8C8r5NMxTibk1k2y8xYjGG2QdGbzF2LbHWTzFxkouktlw5tbdN/i7VFYL9gU7FhWHerpZF9zWGnGpKwXzejmM5xxxrUKDqHQ4JZatParMy/IP/5p/wBHrn/APL/lTl/9vURW+CeV8myTsQcl6XGUQnhacL6iu1k2x17QY20g8TSaR50Le4PD4dNRU+5ck8i3yYhLhxpJgOuE4za31OI7zRkmxEsh0jtxkbkLxejWZ/4Bp/8A7R/o9Eq4C6v8KP8AR6Od8E2NkkXTkTSVMGOeHVB2Bstr7mu8DguPaSbb2OWpUJlO0BcPvlefBRRQhUs1VVqbX8gd+n8qc+73ioPINGrNdSVbTnIraBAyrka6dVEomzSoIBvoUetKFPkTiMaFChSDAoUKFAB5UKJFo6AAtDKjoUAFlQyoqNM6AD00NNDfQ30AChQWhQAVCjoUEwFktChnR0EgoqGVDKgA66FK5RK7GgDpESuxRK4yoxSoIAqJRdVdbqLJKkIAi10iZ0SIldJlRJISJXJV1nRKmdOxECsMNblXvkvVx7lFw7EbZSQnunGbNgmxMHgJ0dQmJcKjpReuqNELQa1I2YEemi0shuOpr767qRsfnKiLklWo2JW/c9H26DHxNyon+5Ml6NYnD2LTVniwimOtzGxcacbHWDgtg56OrZ9qs0wvanYPL3HhyMLuzY/um+41bdm0KPAjjg9GLmQFkTfCK8K7PTXGG7BFSYyT+MbAjfxbTx9ZD/FUxxHhdhq6KRYrsEcHNyZyXB7O74uqmqUG9LfsIst4g1m54FCdb8Qz7jbSOWxZmzZytMeE9GII5udIy3tBB0vOiiPYLeSZVJ3bkbsE9xBVzEAto5o0qQa0ETy54XRe95f/ANqwJuxx2SVxMWYa3KhallOlnl/m6tEhx+9OzJ13xlhqXcnXxecdaI20JNOnLSLQj3dw1EVk+nclobzBzgbBMC92K6zQmysQuwm2SZasaohsEYPHqd2zScKK2KFl8Z2u6r9duSTDuIcaXSZza8QGkdeCTFjIGnaNpD42xbbLSCpIcXZafg+0g1j9yw5FckKbWL8Lt59emS6mer/N0zTDjKGqJjPDSL50lu/+HS82lPksVX9jUFsdub5UcG2cbCT0QsLFtW0htbV/ONIJx33r3zPTvLNRKuGeTDDUayHLctl3nx3Yst+Em0ADMitbMlvpBTItmpOJpy3k39Ssx/JuMn/LTDGrqRecu5p/2dNUwnHQs/y0wxl3Jzl7/wAOlmpBbZvY2q48ieH7k9cplvbu9rt7N0bYaTnAPNBHJ2O2RdXmeccElLs+FR4qgMaYMh3DlSsNldst1tbJ4cSRzPQAS5BMMuFs+rQRuK2KZ6fq1mo4WZTcmNcMonm27/8A4dd/kowRIRYzwypImSKrz2af9nUS8E4t7G+Yo5MbPd7ncmkthwVk3p0tvGiMhswQ2wGO2WXC44hZjlw+zVDxPhWLO5VL7bBscmE2GE/dBphGQF0DC3tuanEFBHVr1IWQp0lZ6uE2kXP8tcNef98O/wDh0S4Yj61IsZ4YUlTJVV93PL+Toip8EWNN5KeTa0X7DlhxHJC4OuyLgkd1NKJH2RGQcIk30nnLpNXs6eKq9yi4BtuHMEsX6CF3CWJwBktTlBW1KRHJ3MRFBIdBtk3x551VEwvHUUEca4ZEU3oiSXf/AA65PCsZUyPGeGC+WS6v/d0vM+AxNzxTyTYdvWMpUzmt4hc7cReaxjaAAEnWw5y2Oz4Yw7Ql0+z2qiHeSHDka3uCjF4lPXC0CcVXXAZMHBkQxcdFsmx3CLzniIdPi9HJEwlEVc/y1wznll7+9/4dH+SUMv8AlthlcurN9/d/2dHM+AxNwtfI7bLHepJsQLtPytp7KM6yB7PaNTBJ1zU2OoUJlvTkg5E4PF6XmlgtC6V7kVP01NXbDbMCA5LHFFgmqKbmosh1XF+RCBKgWxyEV9VPDx4FYWdBeukt6UqRKSddIqi500TcU6oVzQoAb0KFCgAVKWuy3G5tzXoMVx9mBHWTLMRzRpvUI619WZCmfrqLTrq6YQxW/hQH5tqfzub47NRVrUAti4JEjnc4JCOkky6qCSGiYcucnmyNNbV2VnsGG11Olw56tHXp9dLng3EA3W2WxYSFJuun3PRt0DCVmWno3BVQLIt3aq0LjrD/AOXr91jWZ2HZ5lmW1uxhc1nHFyMrLitkvXkRKQ5+HhpTDmL7LZp2C44LNkW7DlyeuDzyiKOGTigqi23q3IgtD1rvJV6s6Ukqp4YvgXGNAKBqfksLIYRtwHBda4uMTFVBR4C36vCvmo7bhK/XKe7b4UIXpjaCWySQ1xCrZOqQrq0qKAKlu89WGXjCE/iCxX63XGbYJUWEoPNR4zZssOAhIOxbzRNm5mqk2XURudYrQi4psDHKcWI2YRQraUOS0saLHHe45EcZIxbzyAVMs9Ge4akCuN4Rv7rEyQzBE2YbgtSHecNaAIhIhHVqyUlECXJFXqrq34LxDcoEadb4POWZW15uoOCrj+y980BnrPL1DUnhLEFni4IvNiuMh2O7Mnx5DTg25uUiC22+JJxkmgukHJU9dSuFMXWS3WnBrzizkuOGJ7s5GUbFGpBKYG2O01ZimYcXCvX9sgVmDhK9XSyPXuNHZOFHVEffWS0OhSUtOoSJCTVpLTu4su6mcjDt0jWdq7PsIER5sXGy2gayEiIRLZ569KkBJq05buupOBiOP+R+LbdJRxJN3lxX2UHsIrauqWf30yp9PxLAe5PGrFIznSGdHMHXYrYLA3krzaOIRE42qlwovV2uHxAFEo6FCgAUKFCgAsqOhnQSgAUKPKglAA010iLRZ10i0AHktGmdFnRpQQdZJRKqUdFuoAGaUN1FuoUEgTrrtKLJK7FKYAx4adQS4lpp1rSrBaCpk9ZW3oLVZnxaMV+bVhukEL5bViKic6aTaMe24n9qqVHdyAVzq84fmNdFL6PPh0fUrcjZmGVxM6NNBFrRRMeoVTLJa22ZgnCrw2m22YFg3S7W+HNB+Xd9s23tIxPOi42IbRv+DXj1VlmNmdN8dkIx0U1donsEvaqea5WMcCLQFehHYi0DZBb4g8DQEDYEuy4hETJE1eesbIyzvBsRsliS1LyUsSMOz9N2hyZTVvGczOZk/mDLTclxt5wuDUQI03n6Wqs+xJgu42DCdrxQ/IgyoVwVEAGkdAwLQJ6S2jYp2S8KrUoOPsXW+1262QLukaHGRNiLcZpDDS4TqIp6dRCplqIVVULzJUTiLHWK71aWLRdLokqAwTSttJGbBBJsdKZEIoq5N8O/PdVcjJJq2K+RmzS9UTBwJGnBMQHVeuZTE2XNxc6QWw2jZ6iyFEBdQ6qoZ8kN1ZMElYmws1wOOPjzh1TjiDrjSkQ7PUQ62yTMEKmsjld5QpUkXpF/QlRCQxGFHQXc29mm0HRk5kPpoVd2DlKxDb8Rw7rdGxvTcaG7DRrZtNdEbm1y7CoWTnFxoVS2w0EmfIfiVgRclXzDbLRPuta9u6uWz22ostnv94c3JmvZ1JvqBw5geRc0vkePeIL71snRo+1akEbOTjhBtRIRVSD5vF7NOJPKri925Oy2ZrLAE+6821zJh3Zo444ZBrcAjUelcTJSXtVG4MxhMwlb7lDs7SNXGY4wYTc9zWyIiy0dks9WW/PJN1RiGROzeR6/RCnc7u9kYKLqMQNx1CfbFlp0jBNnuRBfbTI9K5rllXT/ACJYkaOUnulaVGLBGaZaX+MVJwchDZa+tpxNSig7k4t+7uFyy4iDDd3iz4qTJ00EbjzFFoObDs228haFvdkjQ5ZEnta6iHeV3Hrxa3ryyTiiQK57mxdaIW01KJbPMVXaub0VO1UDCWGOTu64gwwuIolwtkaEDotuLJV0dnm423rIhbUEHU4O7Vq9mlC5Nrw3jC34SflW9u7zW3XEaUj6DRtF0ucOaEQt5iiIueofPUXCxviiDhh7DMW6INpeF0DjnGaPJHFFT0mQqY5kAluVN6Z0lNx1imZjMsWyrmkq8kiIcmRHad15N7LeBCoLwbuqlsBdWORi4ypFst0O/wBscukw5DbkdWX02RNvA0Ke958Sn3omWW+lz5NbVIwHIucQVhzIVuhTp0mTJ6EBcWU25woOre4y0g5eJzTVdj8quP40tZjOIF26vK/qcitOcSuNu+IV6jabUfR07sqSe5UsbOsAwV5QGhAQUWobDesUFxNJaQTUPSuLpLNOLqoAmJvInf4DROXG/wCHYCJEGTnIedEeImx06tnl1utpqz08XarLENUJUVUVUXLdVyuXKRi642+XAm3ZHmJkYYz6c0YEnAEmy3kIISrqabXVnnw9dU1MiPUnVUkSKiu6h1LRio50DUaCAUKFCpAZ0KFCoAFGi5UVCgkPOjRaKhQFwLQ30aUeVAXCTOhQoUBcFdIu6uaNKAuBaFGqUSUADKjyo0olWgA0DNKCNZLQzJO+j1LQFwKmS0Fyyo0yVN9EipnQFwuuuxRE66CZdyUMqPzAPNO6lARxequAUUpRHFTqp4hPIjTI8jMQcum2u1pgvWtGq1yq76GZfcFuChQRKOkuPAYjnSiJklF1UWrOmyuAFSjQsq4Uq5XfQrAScNUVdOe6rVY3vzf4Tg4P16p0NCVEDPfVgF/YojTXV2dfpFWmj6Ykx1FzixYsURGX7Dn8Ixxh7Xp1Qch2lWtbgrsdWvAaaeKqiQltl+WirvNxkXEdieppU7krlrLWOvsUmyfaCiDUpaS6qoWCyDp5tGnk2QZoi6UT1UtoFRJox4V7qVBBURzXem7OgqCubarvXvq25GQzIWhTNO6mryiS7vlp5K2baZL301R1rzeqqmLFEdaKn6K5zRVy81KGIZ7vlohRE4vPVZYcOZddcIqLXSqi7q5RERaADzzrksl3V2SIiVx66AEl3UaJlQXetH3UESdg53UCTvpIU30opbqCA9VCi00KAEKV2Ej4hz7hUKFKMFzeR8S79xaHN5HxLv3FoUKABzeR8S79xaHN5HxLv3FoUKAOubu/FOfcWj5u78U79wqFCgAbNz4lz9NDZufEufpoUKAC5vI+Jd+4tDm8j4l37i0KFMANm58Uf2LQ2bvxLn2LQoUAdbB34lz7FobB34lz7FoUKABzd34p3+TKhzd34pz+TKhQoAPm7vxTv3Coubu/FO/yZUKFQB0rbnxLn61cK258U5+mhQqQOkbd+Kc/TRo278U5+tQoUEQHs3finfuFQ2bvxTn3CoUKCQbN34pz7hUNm78U59wqFCgDrZufFO/cKj2bnxTn8mVChQBykdz4pz9alEjufFOfrUKFMhEkhBbcaRS2Lusky7C1Ig265CINi7tD4/ey8NChWpShhpFdcQFHZOfcKm0htwTUtk5v9gqFCqYJCYBzbe9OfcKuzBza+9OfcWhQpoCA+k+Kc/TQ6TPPZn9i0KFEhBw5tHUy2Tn3Fpq4w4K+9OfcKhQpGGOeaSU+Cc+4VHs5I/BOfyZUKFVFpzs3PiXP5MqGzc+Jc/kyoUKAOSiOJ8E5+mkybcT4Fz9ahQoA5Vtz4lz9auVbd+Jc/TQoUoA2bvxLn6aPZu/FOfpoUKAOti58W59xf9VChQoA/9k=</binary>
<binary id="1" content-type="image/png">iVBORw0KGgoAAAANSUhEUgAAAWcAAAAmCAMAAAAvFarCAAAAAXNSR0IArs4c6QAAAARnQU1BAACxjwv8YQUAAAMAUExURQAAABERESIiIjMzM0RERFVVVWZmZnd3d4iIiJmZmaqqqru7u8zMzN3d3e7u7v///wAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAIqlLPkAAAAJcEhZcwAADsMAAA7DAcdvqGQAAAAYdEVYdFNvZnR3YXJlAFBhaW50Lk5FVCB2My4zNqnn4iUAAAUHSURBVGhD7VlZlqMwDHQg7ATuf9upkmSQ2XpL8+bNuD4S2xhZKpdkpzvMGXcg83wPMs/3IPN8DzLPQDNZ4/eQeZ7nLvw+C5lnIPN8D8LDGju8raBknoFzPb9N6ZnneX791zyP9v02nIbahtJaO4TBGj/F+3gOL2u8Bxci+x7acFZs29Baa4v3+eAMTXNfBKD8lpJeobHWAcbCGl9AEmNv3z/AEJK4nLfdqWrPD8ivwgVDjhVPG/kSrlLs+Q1deJ5TXX1m0/YLDqmDrleeeXf6YMFZIuyQBKMBDCFU0vgarnKs/dDhPRJ7fufr8LG6x9BZa0GfDjkjp54vD3qbXDl9d/TpyJVGxZrWfLfEutwVZXPNfT6oxbZLh2iuDJ7g4+ivcDBJqnCMf+R3r3I8y19HiMaWZLrU+4NlcLCUVahDypGbt74zXoQy4dnhkXJVbS7sneLgHS2kIYx9CXHWxe5EELcwBymZSuoZwoNZylH2TXMax177QlG9jutLNj2CWj4SV5wsnQjXc08QirX2YKhJpTPYOfhU59KN2Cz6GfT+XH2JOZzSyNtSGeoe/EyXkfI0YMMhBs+y0d6AOoAjvfYVJ2XIOf1AE6/IasuS5Fh5Liu/U3yPakzguv7RdtonIKWqhft0JMZj0JgD5YgZbHOinvknaeCPzim+LzGa6Wnc/QFIuyHUm1uhdCBpWrDx1L8j+AkF2kv/UajMOCA8YzF3M8Q6r2p3UXHGvOErL+oKJZppFZJTgCRiCBkZBSSjQo4crDICaqRy4bOVYRk9QDIsncmC6ddlh/Rde4df+9fxCbekr15cX18Lnyt4r4oGefeVewJFToOssq5+xJIU11K4jslFgFjM8LjNKuwXTUhq+tyG3xJHtF/Hekie5Zm0dEQqAKeye/gDJ3FTO3E5VTdVJBmywkqFeuFoBDX9VMl81JQJxCCXoPoLjMlxAy68ZNUd3vp0qbJ0D2G97KeONNkI4drpeMzJZJQYW6zQ6VnpGRL2RKnoDKFkiWKuAqibrBMsYow1kHRuH9tD5zdrhb5p0A6UIsFTSGZJlRWh0wYyWCc7oHMx276x4bGAHCgJ2NRXzU8bCjghaJx91XSiN/RVry/vgjOXCIvnjDbcDEVbJrqNCFiUC7CwileYYEvK0SUvRP/1gQgrqnADPOmaZ1FKBPpWqAvllRsmOtC0WCDx6t6Ouk7EVPe9CLwpt/ciEcwWmzELmNuqlE8wsuh5c+eI704+pZy90vGPH086HTZlYIGmK2jaPgiFZiLEC9lICRTXHvghL4c/2KY9Yb5SHyS7xdCGMQ5EoDOIZ5Cz9BTLQ4ejsY/QhUL152BeLhi0LvAMp3lwg1BZwRtwxiWbV7tI2ooZJbVmm3PKVywsJP5SiW5XhOaqB28TdOPSQvmXRq30EjHwVk3gJiYSbqrBDjCJZuQnhtleQHPlgCf1mmW8jK11cB7qJvGAGMrv/XUmBdlLsZYWvVbKIkwr+iMn1uq/dTHwXOuJi070pkCUYKXBvj3YdGBvwEw4sokobsgYXiQzkutBWUveObbOUN3wz9EzbEtLgq7e7S7hox3KZ13DffcHKkcid0CBnJ+UkOe2PnAQ8HXfoL8lgAt+hsOrxd+GbcF9B1KeF8g+dMpYehzHh/8uUPjeD2+z09qjF7D/FlNyVXwXfmPvMvbIPN+DzPM9yDzfg8zzPcg834PM8z3IPN+DzPMdmOc/lMviBicOiDMAAAAASUVORK5CYII=</binary>
</FictionBook>