Till min familj.

WILL har varit spejare i m�nga �r och var en g�ng l�rling till den legendariske spejaren Halt. Han l�mnades till slottet i Redmont som sp�dbarn och k�nner inte till sina f�r�ldrars sanna historia. Som liten pojke dr�mde han om att bli riddare, men senare visade han sig vara som klippt och skuren f�r spejarlivet. Will �r k�nd f�r sin lojalitet och sitt mod och har g�tt segrande ur otaliga strider. I dag �r han vuxen och har nyligen drabbats av en personlig tragedi. Den en g�ng s� glade och livfulle unge mannen har blivit sv�rmodig och bister och fylls nu av en djup h�mndlystnad.

MADDIE, eller prinsessan Madelyn av Araluen som hon kal�las i formella sammanhang, �r prinsessregent Cassandras och Sir Horaces femton�riga dotter. Hon �r klipsk och munter och ger sig ofta ut och jagar i skogarna runt kungliga slottet trots sina f�r�ldrars f�rbud. Fast�n hon �r tronf�ljare har hon ingen lust att leva ett skyddat liv i en liten bubbla. Hon l�ngtar efter en chans att f� l�ra sig leda mannar i strid.

HALT �r en mycket v�lk�nd medlem i spejark�ren�� en mystisk figur som �r k�nd f�r att han aldrig l�ter sig hindras. Halt har en kraftig l�ngb�ge och �r en fenomenal skytt. Precis som alla spejare �r han livsfarligt snabb och n�stan �vernaturligt tr�ffs�ker med b�gen. Han visar s�llan sina k�nslor, men betraktar Will som sin son. Han har nu officiellt g�tt i pension, men utf�r fortfarande enstaka uppdrag �t spejark�rens storm�stare.

HORACE �r kungarikets f�rsteriddare. Precis som Will var han ett f�r�ldral�st barn som v�xte upp som myndling vid Redmonts slott. Som liten brukade han reta Will, men numera �r de goda v�nner som har hj�lpt varandra under otaliga �ventyr. Horace �r gift med prinsessan Cassandra, som en dag kommer att �rva Araluens tron, och deras dotter kommer en dag att bli drottning. Horace �r mycket lojal och f�ljer riddarnas hederskodex. Han �r ocks� k�nd f�r sin goda aptit.

GILAN var en g�ng Halts l�rling och �r den ende spejaren som b�r sv�rd. Till skillnad fr�n sin gamle l�rom�stare �r han l�ng och gladlynt. Han anses ofta vara k�rens m�stare p� att r�ra sig utan att synas. Trots sitt skojfriska s�tt tar Gilan spejarlivet p� stort allvar, och han har tack vare sina f�rdigheter snabbt kl�ttrat till spejark�rens toppskikt.

JORY RUHL �r en gammal legosoldat. Han leder ett g�ng med brottslingar som p� sistone har pl�gat byar i Anselm och n�rliggande landskap genom att f�ra bort barn och kr�va l�sesummor av deras f�r�ldrar. Ruhl har visat att han �r beredd att m�rda oskyldiga f�r att bevara sin frihet, och Will �r fast besluten om att stoppa honom och hans g�ng�� kosta vad det kosta vill.

Spejarna �r en speciell elitk�r i kungariket Araluen. De �r kungens �gon och �ron och har som uppgift att samla information, spana och l�sa problem.

Spejarna �r enast�ende b�gskyttar. Till deras vapen h�r �ven tv� knivar�� en kastkniv och en l�ng jaktkniv. De �r ocks� mycket skickliga p� att sp�ra, g�mma sig och smyga. P� grund av spejarnas f�rm�ga att bli s� gott som osynliga tror m�nga vanliga m�nniskor att de �r svartkonstn�rer och �r r�dda f�r dem.

D� och d� v�ljs en ung man som anses v�rdig ut f�r att utveckla sina naturliga f�rm�gor och under en fem�rsperiod f� l�ra sig spejarnas n�stan �vernaturliga f�rdigheter. L�rlingen ska vara �rlig, modig, vig och intelligent.

Om l�rlingen klarar sitt f�rsta �r bel�nas han med en bronsmedalj formad som ett ekl�v.

N�r han efter fem �r avl�gger sin examen byts bronsl�vet mot ett ekl�v av silver och l�rlingen upptas som fullv�rdig medlem i Araluens kungliga spejark�r.

Det hade varit ett d�ligt �r p� familjen Scanlons �gor. Efter en minst sagt torftig vetesk�rd hade tre fj�rdedelar av �pplena i tr�dg�rden ruttnat p� grenarna och f�rd�rvats.

H�rda tider v�ntade nu b�nderna, dr�ngarna, fruktodlarna och fruktplockarna. Hela tre m�nader �terstod till n�sta sk�rd, och maten skulle inte r�cka till dem alla.

Godsherre Dennis Scanlon var en man med gott hj�rta som dessutom var praktiskt lagd. Hans godhet fick honom att vilja hj�lpa de h�rt drabbade arrendatorerna, och med sitt praktiska sinnelag f�rstod han ocks� att det p� sikt skulle l�na sig f�r honom. Om hans b�nder och dr�ngar fick g� hungriga skulle de f�rmodligen flytta och s�ka sig till ett mindre utsatt omr�de. N�r tiderna sedan blev b�ttre skulle s� f� personer �terst� runt Scanlons gods att man skulle f� problem med att hantera sk�rdarna.

Dennis sj�lv hade blivit ganska rik under �rens lopp, s� honom skulle det f�rst�s inte g� n�gon n�d p�. Men hans arbetare var inte lika lyckligt lottade. Han best�mde sig d�rf�r att investera en del av sin f�rm�genhet i dem. Han slog upp ett soppk�k, som han sj�lv bekostade, och l�t alla de hungriga m�nniskorna som bodde p� hans mark komma dit och �ta. P� det s�ttet f�rs�krade han sig om att de fick minst ett ordentligt m�l mat om dagen. M�ltiderna var inte s�rskilt exklusiva�� oftast serverades det soppa eller havregrynsgr�t. Men maten var varm, nyttig och m�ttande, och Dennis visste att hans arrendatorers och dr�ngars lojalitet var v�rda priset han betalade.

Sj�lva k�ket hade rests i parken utanf�r godset. Det bestod av rader med l�ngbord och b�nkar samt en stor serveringsdisk. Ett tak av segelduk som sp�nts upp p� p�lar fick det hela att likna en stor paviljong med �ppna sidor. N�r v�dret var d�ligt kunde det bl�sa in regn runt borden, men b�nderna var garvade m�nniskor och de klagade inte. Det var mycket b�ttre att �ta under regnskyddet �n att sitta ute i det fria.

Att kalla det �k�k� var egentligen fel. Maten lagades i det j�ttelika k�ket inne i godset och bars sedan ut och serverades till de hungriga b�nderna och deras familjer. De som arbetade p� �gorna f�rstod att maten serverades gratis, men de som ans�g sig att ha r�d betalade ofta �nd� en liten summa av princip. F�r det mesta bestod betalningen av n�gra kopparmynt eller f�rn�denheter�� kanske n�gra kaniner eller en vildand fr�n sj�n.

K�ket var �ppet under tv� timmar f�re skymningen, s� ingen beh�vde g� och l�gga sig p� tom mage.

Det hade n�stan b�rjat skymma n�r fr�mlingen tr�ngde sig fram till serveringsdisken.

Det var en storvuxen man med axell�ngt, smutsblont h�r. Han var kl�dd i en l�derv�st av typen som kuskar brukade ha, och bredvid de tjocka handskarna som var nedtryckta i b�ltet h�ngde en skida med en tung dolk. Mannen flackade hit och dit med blicken och betedde sig som om n�gon jagade honom.

Godsherrens hovm�stare, som stod bakom disken, s�g misst�nksamt p� honom. Soppk�ket var avsett f�r traktens m�nniskor, inte resen�rer, och han hade aldrig sett den h�r mannen f�rut.

�Vad vill du?� fr�gade han med ett tonfall som inte var alltf�r v�nligt.

Kusken slutade f�r ett �gonblick pila fram och tillbaka med �gonen och f�ste blicken vid mannen framf�r sig. Han ville sk�lla ut honom och hota honom, men hovm�staren var en kraftigt byggd man och bredvid honom stod tv� starka tj�nare som uppenbarligen fungerade som ordningsvakter. Resen�ren nickade mot grytan med tjock soppa som h�ngde �ver elden bakom disken.

�Jag vill ha mat�, sa han bryskt. �Jag har inte �tit p� hela dagen.�

Hovm�staren rynkade pannan. �Du kan f� lite soppa, men du f�r betala f�r den�, sa han. �Det �r bara godsherrens b�nder och arbetare som �ter gratis h�r.�

Kusken s�g bister ut, men f�rde handen till en liten b�rs han hade h�ngande i b�ltet. Hovm�staren h�rde klirret av mynt n�r mannen rotade runt i den och till sist lade kusken tre pennig p� bordet.

�R�cker det?� fr�gade han. �Det �r allt jag har.�

Hovm�staren h�jde ett �gonbryn. Han hade tydligt h�rt att mannen hade fler mynt. Samtidigt hade det varit en l�ng dag, och han hade inte lust att br�ka. Det var lika bra att l�ta mannen �ta s� att de sedan kunde bli av med honom s� fort som m�jligt. Hovm�staren gjorde tecken till tj�nsteflickan vid soppan.

�Ge honom en sk�l�, sa han.

Hon slevade upp en ordentlig portion i en tr�sk�l och st�llde ned den framf�r nykomlingen tillsammans med en bit skorpartat br�d.

Kusken tittade p� borden runtomkring. M�nga av m�nniskorna som satt d�r hade �lsejdlar framf�r sig. Det var inget ovanligt med det. �l var relativt billigt, och godsherren ville att b�nderna skulle f� n�got att dricka till maten. Det stod ett fat bakom serveringsbordet, och det droppade l�ngsamt fr�n kranen. Kusken nickade mot det.

�Kan jag f� �l ocks�?� sa han str�vt.

Hovm�staren str�ckte lite p� sig. Han tyckte inte om hur den h�r mannen betedde sig. Han hade betalat f�r maten, men det var en liten summa och han hade redan f�tt v�ldigt mycket f�r pengarna.

�Det kostar extra�, sa han. �Tv� pennig till.�

Kusken muttrade och b�rjade gr�va p� nytt i sin b�rs. Det verkade inte g�ra honom det minsta generad att plocka fram fler mynt trots att han nyss sagt att han inte hade n�gra. Han lade pengarna p� bordet, och hovm�staren nickade mot en annan man bakom disken.

�Ge honom en sejdel�, sa han.

Kusken tog soppan, br�det och �let och v�nde sig om utan ett ord.

�Tack s� mycket�, sa hovm�staren syrligt, men den blonde mannen struntade i honom. Han banade sig fram mellan borden och studerade personerna som satt d�r. Hovm�staren blickade efter honom. Det var uppenbart att kusken letade efter n�gon, och lika uppenbart att det var n�gon han helst ville slippa.

Tj�naren som hade tappat upp �let kom fram till hovm�staren. �Han kommer att st�lla till med problem�, sa han l�gt.

Hovm�staren nickade. �Hoppas att han sticker n�r han har �tit. Ge honom inget mer, �ven om han erbjuder sig att betala.�

Tj�naren muttrade n�got och nickade innan han v�nde sig mot en bonde som kommit fram med sin familj och nu kastade hoppfulla blickar mot soppgrytan.

�Kom bara, Jem! H�r finns soppa till b�de dig och din familj. �t s� att du blir stor och stark!�

Kusken h�ll sk�len och sejdeln h�gt f�r att inte st�ta emot n�gon och styrde stegen mot paviljongens utkant, d�r han satte sig n�ra det stora godsets sandstensv�ggar. Han satt ensam vid det sista bordet och var v�nd s� att han skulle se nykomlingar s� fort de kom in. Han b�rjade �ta, men eftersom hans blick hela tiden gled till paviljongens framsida spillde han en hel del soppa i sk�gget och �ver kl�derna.

Han tog n�gra stora klunkar �l, men fortsatte att spana �ver tr�sejdelns kant. N�r han st�llde ned den �terstod bara en centimeter. En tj�nsteflicka som gick runt och samlade upp tomma tallrikar stannade och tittade ned i sejdeln. Eftersom den var n�stan tom str�ckte hon sig mot den, men kusken hejdade henne och grep tag om hennes handled med s�dan kraft att hon fl�mtade till.

�L�t den vara�, befallde han. �Jag �r inte f�rdig!�

Hon slet till sig handen och grimaserade mot honom. �Du var mig en h�rdh�nt typ. Drick upp dina sista droppar �l, d�!�

Hon gick argt iv�g och kastade en sista ilsken blick �ver axeln. Hon rynkade pannan. En gestalt med mantel och huva stod alldeles bakom kuskens stol. Hon hade inte sett honom komma. Ena stunden var ingen alls i n�rheten av kusken. Sedan stod den mantelkl�dde mannen pl�tsligt d�r, som om han hade rest sig ur marken. Hon skakade p� huvudet. Det var f�rst�s om�jligt. Men n�r hon funderade n�rmare p� den spr�ckliga gr�gr�na manteln �ndrade hon sig. Det var en spejarmantel, och det ryktades att spejarna hade �vernaturliga krafter�� att de kunde dyka upp ur tomma intet och f�rsvinna utan ett sp�r.

Spejaren stod alldeles bakom kuskens stol. �n s� l�nge hade den surmulne mannen ingen aning om att han var d�r. Huvan kastade en skugga �ver nykomlingens ansikte och allt som syntes var ett st�lgr�tt sk�gg. Sedan drog han bak huvan s� att ett bistert ansikte med m�rka �gon och gr�tt, tovigt h�r i samma f�rg som sk�gget blottades.

Samtidigt hade han fiskat upp en tung, l�ng kniv, och nu lade han mjukt flatsidan mot kuskens axel s� att mannen kunde se den ur �gonvr�n.

�V�nd dig inte om.�

Kusken stelnade till och satt k�pprak p� sin b�nk. Han b�rjade v�nda sig om f�r att se mannen bakom sig. Spejaren knackade knivbladet mot mannens axel, lite h�rdare den h�r g�ngen.

�V�nd dig inte om, sa jag.�

Tonfallet var best�mt, och nu blev vissa av m�nniskorna vid de n�rmaste borden medvetna om vad som p�gick. Det l�ga sorlet dog ut och en djup tystnad lade sig n�r fler och fler fick syn p� spejaren. Alla �gon riktades mot det innersta bordet, d�r kusken satt som f�rstenad.

N�gon k�nde igen den gr�spr�ckliga manteln och den l�nga kniven.

�Det �r en spejare.�

N�r kusken h�rde det sj�nk han ihop lite och fick ett pl�gat uttryck i ansiktet.

�Du �r Henry Wheeler�, sa spejaren.

Nu s�g den storvuxne mannen vettskr�md ut. Han skakade h�ftigt p� huvudet s� att det skv�tte saliv fr�n l�pparna.

�Nej! Jag heter Henry Carrier! Du har f�tt tag p� fel person! Jag sv�r!�

Spejarens l�ppar kr�ktes i vad som kunde ha varit ett leende. �Wheeler� Carrier. Det spelar ingen roll. Du borde ha bytt ut Henry ocks�.�

�Jag vet inte vad du pratar om!� spottade kusken fram. Han b�rjade v�nda sig mot sin angripare, men knivbladet piskades �n en g�ng mot hans axel.

�Jag sa ju att du inte ska v�nda dig om!�

�Vad vill du?� fr�gade kusken med g�ll r�st. De som betraktade dem var �vertygade om att mannen mycket v�l visste vad den bistre spejaren ville.

�Det kanske du sj�lv kan ber�tta?�

�Jag har inte gjort n�got! Jag vet inte vem den d�r Wheeler �r, men det �r inte jag! Jag lovar dig, du har hittat fel kille! L�t mig vara!�

Han f�rs�kte l�ta myndig, men misslyckades grovt. Det l�t inte som om han k�nde sig oskyldigt anklagad, utan snarare som om han tyngdes av skuldk�nslor och bad om n�d. Spejaren var tyst i n�gra sekunder. Sedan sa han tv� ord.

�V�rdshuset Lindormen.�

Nu gick det inte alls att ta miste p� mannens skyldiga, skr�ckslagna blick.

�Minns du, Henry? V�rdshuset Lindormen. I landskapet Anselm. F�r arton m�nader sedan. Du var d�r, eller hur?�

�Nej!�

�Och namnet Jory Ruhl�� s�ger det dig n�gonting, Henry? Det var han som ledde ert g�ng, inte sant?�

�Jag har aldrig h�rt talas om n�gon Jory Ruhl!�

�Det tror jag faktiskt att du har!�

�Nej, det har jag inte! Jag har aldrig varit p� Lindormen och har ingenting med��

Den store mannen avbr�t sig n�r han ins�g att han var p� v�g att f�rklara sig sj�lv skyldig.

�Du var inte d�r och hade ingenting med� med vad d� att g�ra, Henry?�

�Inget! Jag har inte gjort n�got! Du vr�nger ord. Jag var inte d�r! Jag vet ingenting om vad som h�nde!�

�Pratar du kanske om branden som du och Ruhl anstiftade p� v�rdshuset? Minns du att en kvinna dog i den branden? En kurir. Hon kom ut ur byggnaden. Men ett barn blev kvar d�rinne. Inte f�r att barnet var s�rskilt betydelsefullt�� det var bara en bondflicka. Jag misst�nker att du inte bryr dig det minsta om bondflickor.�

�Du hittar p�!� tj�t Wheeler.

Spejaren var obeveklig. �Men kuriren tyckte inte att hon var oviktig. Eller hur? Hon gick tillbaka in i den brinnande byggnaden f�r att r�dda henne. Hon knuffade ut barnet genom ett f�nster p� �vre v�ningen innan taket rasade �ver henne s� att hon dog. Nu minns du, va?�

�Jag har aldrig h�rt talas om v�rdshuset Lindormen! Jag har aldrig varit i Anselm! Du har hittat fel��

Kusken kastade sig upp p� f�tter och visade sig vara betydligt snabbare �n hans kroppshydda gav sken av n�r han snodde runt �t h�ger s� att han stod v�nd mot spejaren. N�r han inlett r�relsen hade han dragit en dolk som han nu svepte mot spejaren.

Men fast�n han var snabb var spejaren snabbare. Han hade lagt m�rke till Wheelers alltmer desperata tonfall och r�knat med ett pl�tsligt utfall av den h�r typen. Nu tog han raskt ett halvt steg bak�t och lyfte sin l�nga kniv f�r att blockera dolken. Det klingade och skrapade till n�r klingorna m�ttes och sedan kontrade spejaren kuskens anfall med ett eget. Han vred sig p� h�ger h�l och tvingade bort dolken �nnu l�ngre med sin kniv innan han slog ut med v�nsterhandens handflata och tr�ffade Wheeler p� hakan.

Kusken st�nade till och stapplade bak�t. Han snubblade �ver b�nken han hade suttit p� och ramlade sedan mot bordets kant innan han f�ll till marken med en duns.

Mannen l�g or�rlig. En olycksb�dande m�rk fl�ck b�rjade spridas �ver marken.

�Vad �r det som p�g�r?� Hovm�staren skyndade fram med sina tv� medhj�lpare i h�larna. Han s�g p� spejaren, som m�tte hans blick utan att blinka. Sedan ryckte spejaren p� axlarna och nickade mot gestalten p� marken. Hovm�staren sj�nk ned p� kn� och rullade runt den tunga kroppen.

Kusken hade vid�ppna �gon och ett chockat ansiktsuttryck. Hans egen dolk hade begravts djupt i br�stet.

�Han ramlade p� sin kniv�, konstaterade hovm�staren. �Han �r d�d.� Han blickade upp mot spejaren, vars m�rka �gon inte visade n�gra som helst tecken p� skuldk�nslor eller �nger.

�S� synd�, sa Will Treaty. Sedan svepte han manteln omkring sig, v�nde p� klacken och stegade ut ur t�ltet.

Horisonten i �st f�rgades av ett svagt gryningsljus. I parken runt Araluens kungliga slott b�rjade f�glarna kvittra f�r att h�lsa dagen v�lkommen�� f�rst n�gra stycken och snart en munter k�r. D� och d� korsade n�gon av dem de stora ytorna mellan tr�den p� jakt efter mat.

Slottets stora vindbrygga var uppdragen. Det var inget ovanligt med det. Den drogs upp varje kv�ll klockan nio, trots att det hade r�tt fred i Araluen under m�nga �r. De som styrde i slottet visste att freden n�r som helst kunde brytas utan f�rvarning. �Ingen har n�gonsin d�tt av att vara f�r f�rsiktig�, som kung Duncan hade sagt n�gra �r tidigare.

En liten tr�bro str�ckte sig �ver vallgraven. Det var inte mycket mer �n n�gra plankor med r�cken av rep, och den kunde l�tt dras undan i h�ndelse av ett anfall. L�ngst ut stod ett par soldater p� vakt. Det fanns naturligtvis fler vakter som h�ll utkik p� slottets murar. M�nga par �gon spanade st�ndigt ut �ver den v�lsk�tta parken som bredde ut sig i flera hundra meter p� slottets alla sidor och de tjocka skogarna l�ngre bort.

En av de tv� vakterna puffade till sin kollega.

�Nu kommer hon�, sa han.

En n�tt gestalt hade kommit ut mellan tr�den och promenerade nu upp l�ngs den gr�st�ckta, mjukt sluttande backen till slottet. Nykomlingen var kl�dd i en jakttunika som n�dde till l�ren och hade dragits �t med ett l�derb�lte i midjan. Hon hade en tjock, l�ng�rmad ylleskjorta och kn�byxor av samma material. Byxorna hade hon stoppat ned i ett par kn�h�ga st�vlar av mjukt, ogarvat l�der.

Det var inget med figuren som tydde p� att det var en flicka. Vakten visste det d�rf�r att han varit med om samma sak flera g�nger innan. Den femton�riga flickan sm�g till sina f�r�ldrars best�rtning ofta iv�g fr�n slottet f�r att jaga i skogen. Slottets vakter tyckte att det var ganska roligt. Hon var popul�r bland dem f�r att hon var s� smart och gladlynt, och f�r att hon alltid var beredd att dela med sig av bytet efter en lyckad jakt. Till f�ljd av det var de beredda att se mellan fingrarna p� hur hon kom och gick, �ven om de inte �ppet medgav det. Flickans mor var trots allt prinsessregent Cassandra, och det var inte bra f�r en vanlig soldat att komma p� kant med henne eller hennes make�� Sir Horace, kungarikets f�rsteriddare.

N�r Maddie�� eller prinsessan Madelyn av Araluen, som hon kallades i formella sammanhang�� kom n�rmare, k�nde hon igen m�nnen som stod p� vakt. Det var tv� av hennes favoriter, och hon sken genast upp.

�God morgon, Len! God morgon, Gordon! Jag ser att natten har varit lugn.�

Vakten som hette Gordon log tillbaka mot henne. �Den var lugn �nda tills en v�ldsam ung krigarkvinna kom rusande genom skogen f�r att inta slottet, ers h�ghet�, sa han.

Hon rynkade pannan. �Har du gl�mt vad vi har sagt om det d�r �ers h�ghet�? Vi beh�ver inte s�dana formaliteter klockan fem p� morgonen!�

Vakten nickade och r�ttade sig. �F�rl�t, prinsessan.�

Han kastade en blick mot slottets murar. En av vakterna vinkade f�r att visa att han och hans kolleger ocks� hade k�nt igen Madelyn. �Jag gissar att dina f�r�ldrar inte har n�gon aning om att du har varit ute p� jakt?�

Maddie rynkade p� n�san. �Jag ville inte st�ra dem�, sa hon oskyldigt. Gordon h�jde ett �gonbryn och log konspiratoriskt. �Jag �r helt oskadd, som ni ser.�

Vakten som hette Len ryckte tveksamt p� axlarna. �Det kan vara farligt i skogen, prinsessan. Man vet aldrig.�

Hennes leende blev bredare. �Inte f�r farligt f�r en v�ldsam ung krigarkvinna, v�l? Dessutom �r jag inte helt f�rsvarsl�s, som ni vet. Jag har min l�nga kniv och min slunga.�

Hon f�rde fingrarna till en l�ng l�derrem som h�ngde l�st runt hennes hals. Pl�tsligt kom hon att t�nka p� n�got och str�ckte sig efter den fullastade jaktv�skan hon bar �ver axeln.

�F�rresten, jag f�llde en hare och n�gra ringduvor. Har ni anv�ndning f�r dem?�

Vakterna s�g snabbt p� varandra. Om Maddie tog med sig nyskjutet sm�vilt in i slottet skulle m�nga undra var hon hade kommit �ver det. Och lite f�rskt k�tt skulle vara v�lkommet p� soldaternas bord.

Gordon tvekade. �Jag tackar g�rna ja till duvorna, prinsessan. Men jag vet inte vad jag ska s�ga om haren. Om folk fick nys om att min fru lagar hare skulle de tro att jag sysslar med tjuvjakt!�

Det var bara kungafamiljen samt h�gre �mbetsm�n och krigare som fick lov att jaga vilt som hare runt slottet. Spejarna jagade naturligtvis vad de ville och struntade helt i s�dana regler men vanligt folk fick bara jaga mindre djur som kanin, duva och and. En bonde eller soldat som sk�t en hare skulle bli b�tf�lld.

Maddie viftade avf�rdande med handen. �S�g att ni fick den av mig om n�gon fr�gar. Jag kommer att bekr�fta det.�

�Jag vill inte att du hamnar i on�d.� Gordon hade str�ckt handen halvv�gs efter haren, men s�g fortfarande tveksam ut.

Maddie skrattade trotsigt. �Det skulle inte vara f�rsta g�ngen. Och det skulle nog inte bli den sista heller. Ta den! Och du tar duvorna, Len.�

Vakterna gav slutligen med sig och tog emot bytet med �versvallande tacksamhet. Maddie viftade bort deras ord.

�T�nk inte p� det. Jag har ingen lust att l�ta s� h�r bra mat g� till spillo. Och tack vare er slipper jag f�rklara mig.�

Vakterna stuvade in djuren i den lilla vaktkuren d�r de brukade ta skydd vid d�ligt v�der. Maddie vinkade till dem och skyndade raskt �ver den smala g�ngbron innan hon f�rsvann genom den lilla sidod�rren bredvid stora porten. De tv� vakterna log mot varandra. Det h�r var en av f�rdelarna med att st� p� vakt utanf�r slottet.

�Hon �r en bra unge�, sa Len.

Gordon, som var n�gra �r �ldre �n sin kollega, nickade. �Som sin mor�, sa han. �Skillnaden �r att det var oss prinsessan Cassandra brukade smyga p� n�r hon tog sig ut ur slottet som barn.�

Len h�jde p� �gonbrynen. �Jas�? Det hade jag ingen aning om!�

�Jod�.� Gordon nickade. �Hon brukade �va genom att smyga p� vakterna. Sedan tog hon fram slungan och sk�t mot v�ra spjutspetsar. Hon h�ll p� att skr�mma vettet ur oss innan vi vande oss vid hennes busstreck.�

Len hade sv�rt att f�rest�lla sig att den nuvarande prinsessan Cassandra�� kungarikets riksf�rest�ndare�� en g�ng hade varit en vild, �ventyrslysten pojkflicka som skjutit prick p� slottets vakter.

�Det kunde jag aldrig tro. Hon som alltid upptr�der med s�dan elegans och v�rdighet.�

�VAR I HELA FRIDENS NAMN HAR DU VARIT?� r�t prinsessan Cassandra, som faktiskt l�ngt ifr�n alltid upptr�dde med elegans och v�rdighet.

Hennes ord ekade i den kungliga bostadens vardagsrum och fick Maddie att stelna till.

Hon hade tassat uppf�r torntrappan, lossat d�rrklinkan s� tyst som m�jligt och �ppnat d�rren snabbt f�r att f�rhindra ett utdraget gnissel fr�n g�ngj�rnen innan hon tyst smugit in i rummet. D�rinne var de tjocka gardinerna f�rdragna, och det var m�rkt s�n�r som p� n�gra gl�dande kol i eldstaden.

Alldeles innanf�r d�rren hade hon stannat f�r att f�rs�kra sig om att ingen annan var i rummet. Innan hon g�tt uppf�r trappan hade hon tagit av sig sina k�ngor, som hon nu h�ll i v�nster hand. N�r hon k�nt sig s�ker p� att hennes f�r�ldrar fortfarande sov i sitt rum hade hon f�rsiktigt smugit �ver den tjocka mattan mot sina egna gemak.

Det var d� hennes mor�� som var lika skicklig som alla andra m�drar p� att l�gga sig i bakh�ll�� hade skr�mt henne med sitt ursinniga, ekande vr�l.

Maddie stelnade till mitt i sin r�relse och stod med ena foten alldeles ovanf�r mattan. Hon s�g sig f�rtvivlat omkring i rummet. Hon hade varit �vertygad om att det varit tomt. Nu kunde hon urskilja sin mor i det svaga skenet. Hon satt i en stor f�t�lj med h�gt ryggst�d.

�Mamma!� utbrast hon efter att ha h�mtat sig. �Du skr�mmer livet ur mig!�

�Skr�mde jag dig?� Cassandra reste sig fr�n f�t�ljen och gick genom rummet till sin dotter. Hon var kl�dd i nattlinne och hade svept en tjock morgonrock omkring sig f�r att skydda sig fr�n kylan. De tv� kvinnorna var mycket lika. B�da var kortvuxna och smala och r�rde sig graci�st. B�da hade gr�na �gon och vackra drag. Och b�da hade lyft hakan p� samma trotsiga s�tt. De hade flera g�nger misstagits f�r systrar, och det var inte konstigt. B�da hade blont h�r, �ven om Cassandra hade f�tt enstaka gr� h�rstr�n efter att ha �gnat tre kr�vande �r �t att styra kungariket �t sin s�ngliggande far.

Hon st�llde sig framf�r sin dotter. �Skr�mde jag dig?� upprepade hon med stigande, klentroget tonfall.

�Jag trodde att du sov�, sa Maddie och f�rs�kte le oskyldigt. Hon hade faktiskt varit s�ker p� att hennes mor sovit n�r hon l�mnat bostaden flera timmar innan. Hon hade kikat in i det kungliga sovrummet f�r att f�rs�kra sig om det.

�Jag trodde att du sov�, svarade hennes mor. �Var det inte du som blev s� v�ldigt tr�tt n�gon g�ng vid niotiden?�

Hon g�spade stort. Maddie var obehagligt medveten om att det var en perfekt imitation av henne sj�lv kv�llen innan.

�Jag �r s� tr�tt!� sa Cassandra och h�rmade henne med �verdrivet barnslig r�st. �Jag m�ste nog g� och l�gga mig med en g�ng!�

��h� jo�, sa Maddie. �Men jag vaknade. Jag k�nde mig helt utsvulten, s� jag gick ned till k�ket f�r att �ta n�got.�

�Med k�ngorna i handen�, konstaterade Cassandra. Maddie s�g p� dem som om hon inte hade lagt m�rke till dem f�rr�n nu.

�Just det� Jag ville inte att mattan skulle bli lerig�, sa hon snabbt. F�r snabbt. Det slutar ofta illa om man pratar f�r snabbt.

�Lera fr�n k�ket�, sa Cassandra med j�mnt tonfall.

Maddie �ppnade munnen f�r att svara, men visste inte riktigt vad hon skulle s�ga. Hon st�ngde den igen.

�Madelyn, �r du fr�n vettet?� sa Cassandra. Hennes ilska forsade pl�tsligt fram med kraft, som om alla f�rd�mningar hade brustit. �Du �r prinsessa! Du st�r n�rmast efter mig i tronf�ljden! Du kan inte bara springa ut i skogen mitt i natten! Det �r alldeles f�r farligt!�

�Det �r bara en skog, mamma. Det �r inte farligt. Jag vet vad jag g�r.� Hon tystnade. �Jag s�g en gr�vling�, tillade hon som om det var en f�rmildrande omst�ndighet.

�Jas�, du s�g en gr�vling!� Cassandras syrlighet var som en piska. �D� �r allt f�rl�tet! Varf�r sa du inte det med en g�ng? Nu kan jag g� och l�gga mig igen och sova lugnt. Att du s�g en gr�vling f�r�ndrar ju allt!�

�Mamma��, b�rjade Maddie med ett tonfall som tydde p� att hon tyckte att hennes mor var or�ttvis. Maddie sa bara �mamma� n�r hon tyckte att Cassandra �verdrev och �verbeskyddade henne.

Det visste Cassandra, och hennes �gon blixtrade av ilska.

�Sluta mamma mig, Madelyn!� fr�ste hon.

Madelyn sp�nde axlarna och str�ckte p� sig. Hon var tv� centimeter kortare �n sin mor, vilket i s�dana h�r situationer k�ndes som en stor nackdel.

�Bara om du slutar Madelyna mig�, sa hon vasst. Cassandra anv�nde bara hennes fullst�ndiga, formella namn n�r hon tyckte att Maddie betedde sig ansvarsl�st, omoget och irriterande.

�Jag kallar dig Madelyn s� mycket jag vill, fr�ken!�

Maddie himlade med �gonen. �Ska du b�rja med �fr�ken� nu ocks�?� sa hon tr�tt. Hon viftade lite med h�nderna. �Kom igen�� sl�pp ut din ilska! Ber�tta om alla mina synder. Jag �r en f�rskr�cklig flicka! Jag tar inte mitt ansvar! Jag �r en skamfl�ck p� Araluens kungahus!�

Hon stod v�nd mot sin mor med ena handen p� h�ften. Bara ton�rsflickor som visste att de hade fel men v�grade erk�nna det kunde se s� arroganta och snorkiga ut.

Det ryckte i Cassandras hand och hon greps av en �verv�ldigande lust att ge sin dotter en �rfil. Hon tryckte ned h�nderna i morgonrockens fickor f�r att beh�rska sig, drog djupt efter andan och s�nkte r�sten.

�Det finns bj�rnar i skogen, Madelyn. Vad skulle du g�ra om du sprang p� en bj�rn?�

�Om man m�ter en bj�rn ska man huka sig ned, st� stilla och inte se den i �gonen. Det har Dondy sagt.� Dondy var den kunglige skogvaktaren och j�gm�staren.

�Han har ocks� sagt att det �r en sista utv�g och att det bara fungerar i h�lften av fallen.�

�D� f�r jag v�l springa �t ett annat h�ll. Eller kl�ttra upp i ett tr�d. Ett litet, smalt tr�d s� att bj�rnen inte kan kl�ttra efter mig.� Hon lade till det sista snabbt, innan Cassandra skulle p�peka att bj�rnar kunde kl�ttra.

Det var uppenbart att hon inte t�nkte ge sig. Cassandra bytte taktik. �Det finns brottslingar ocks�. Str�tr�vare, banditer och lagl�sa. De g�mmer sig i skogen.�

�Det finns inte s� m�nga kvar�, sa Maddie. �Det har pappa sett till.� Horace hade nyss genomf�rt en rad v�pnade aktioner f�r att driva bort de lagl�sa fr�n sina g�mst�llen i skogen.

�Det skulle r�cka med en. Du �r v�lk�nd. Han skulle r�va bort dig och beg�ra en l�sesumma f�r att sl�ppa dig.�

�F�rst skulle han bli tvungen att f�nga mig�, sa Maddie envist.

Cassandra v�nde sig om och h�ll f�rtvivlat upp h�nderna. �Och sedan m�ste vi vilja betala f�r att f� tillbaka dig ocks�, muttrade hon. Det l�t p� henne som om det var ytterst tveksamt.

D�rren till sovrummet �ppnades s� att en ljusstr�le f�ll genom det m�rka rummet. Horace kom in. Han var rufsig i h�ret och hade stoppat nattskjortan i pyjamasbyxorna. Han var barfota, och sv�rdet han h�ll i h�ger hand glittrade i skenet fr�n lyktan han bar med den andra. Reflektionerna dansade �ver v�ggarna.

�Vad st�r p�?� fr�gade han. N�r han s�g att bara hans hustru och dotter var i rummet lutade han sv�rdet mot v�ggen och h�jde lyktan f�r att se Maddie b�ttre.

�Du har varit ute och jagat igen, ser jag.� Han l�t b�de arg och uppgiven.

�Pappa, jag har bara varit ute i en timme��, b�rjade Maddie, som hoppades att hennes far skulle vara lite mer f�rst�ende �n Cassandra. Hon brukade oftast kunna f� �ver honom till sin sida.

�Jag har v�ntat i mer �n tv� timmar�, fr�ste Cassandra. �Din s�ng var tom, och jag har suttit h�r �nda sedan dess.�

Horace skakade p� huvudet. Det han sedan sa krossade alla f�rhoppningar om att han skulle vara mer f�rl�tande �n Cassandra.

��r du verkligen s� h�r dum, Maddie? Eller har du best�mt dig f�r att trotsa din mor och mig till varje pris? Det finns inga andra alternativ. Tala om f�r mig vilken f�rklaring som �r r�tt.�

Vuxna var inte r�ttvisa n�r de gav tv� lika d�liga alternativ och tvingade en att v�lja ett, t�nkte Maddie. Hon lade armarna i kors och drog undan �gonen fr�n sin fars arga blick.

�Jag vill ha ett svar�, sa Horace.

Maddie bet ihop. Hon bl�ngde p� sina arga f�r�ldrar, och de bl�ngde tillbaka. Till sist stod Cassandra inte ut med tystnaden.

�Maddie, du �r tronf�ljare�, sa hon. �En dag kommer du att styra Araluen��

Hennes dotter tog tillf�llet i akt. �Hur ska jag kunna g�ra det om ni h�ller mig inst�ngd som i en kokong? Om jag aldrig f�r l�ra mig n�gonting om att hantera faror, fatta beslut och t�nka snabbt?�

�Va?� sa hennes mor med rynkad panna. Men Maddie fortsatte.

�Om jag var pojke skulle pappa l�ra mig sl�ss, rida och leda soldater i strid��

�Jag har l�rt dig att rida�, sa Horace, men hon skakade ot�ligt p� huvudet.

�Om jag blev drottning, hur skulle jag kunna beordra m�n att sl�ss f�r mig om jag inte begrep n�gonting om det sj�lv?�

�Du kommer att ha r�dgivare�, sa Cassandra. �Folk som f�rst�r sig p� s�dant.�

�Men det �r inte samma sak! Man kommer att f�rv�nta sig att jag fattar beslut.� Hon pekade mot sin mor. �Du av alla m�nniskor borde f�rst� det! N�r du var i min �lder slogs du mot wargaler, kidnappades av skandier och ledde b�gskyttar i strid mot temujaierna! Du k�mpade vid pappas sida!�

�Det var av en ren olycksh�ndelse. Jag valde det inte frivilligt!�

�Men du valde frivilligt att resa till Arrida och sl�ss mot tualaghierna. Och att segla till Nihon-Ja f�r att r�dda pappa. Du d�dade den d�r sn�tigern��

�Det var Alyss�, sa Cassandra, men Maddie struntade i henne.

�Och s� brukade du smyga in i skogen och �va med slungan��

Cassandra v�nde sig h�ftigt mot henne. �Vem har ber�ttat det?�

�Morfar. Han brukade visst oroa ihj�l sig!�

�Din morfar pratar f�r mycket�, sa Cassandra. �Hur som helst, �ven om det vore sant s� betyder inte det att du ska g�ra samma sak.�

�Men folk har respekt f�r dig! De vet att du har upplevt faror! Det �r allt jag vill�� att de har samma respekt f�r mig! Och jag har tr�kigt! Jag vill ha lite sp�nning!�

�D� letar du p� fel st�llen!� sa Cassandra.

�Jas�? Och var ska jag leta? Jag har ingen lust att sitta dag ut och dag in med handarbete, geografil�xor och gallisk grammatik eller oregelbundna verb! Jag vill l�ra mig viktigare saker!�

�Vi kanske kan ordna n�got��, b�rjade Horace tveksamt. Det l�g n�gonting i det hans dotter sa.

Hon gav sig p� honom direkt. �Som vad d�? Vad kan vi ordna?�

Han slog ut med h�nderna och s�g hj�lpl�s ut. �Jag vet inte� n�gonting� vi f�r se!�

Maddie exploderade slutligen av ilska. �Str�lande! Vi f�r se. Som alla f�r�ldrar s�ger n�r de inte t�nker g�ra n�gonting alls! Lysande, pappa! Vi f�r se!�

�Tala inte med mig p� det d�r s�ttet�, sa Horace. Men han visste att hon hade r�tt�� uttrycket �vi f�r se� var faktiskt vanligtvis en bepr�vad taktik f�r f�r�ldrar som ville skjuta upp sv�ra beslut.

�Varf�r inte? Vad h�nder d�? �r det kanske s� att� vi f�r se?� Hon lutade sig mot honom med h�nderna i sidorna. Hon skakade i hela kroppen av ilska och frustration.

�Nu r�cker det�, sa Horace kort. �Du f�r stanna i dina rum i en vecka! Jag ska st�lla en vakt utanf�r d�rren som ser till att du inte kommer ut!�

Maddies kinder blossade r�da av vrede. �Det �r s� dumt!� tj�t hon. �Vi f�r se hur det g�r!�

�Det blir tv� veckor�, sa Horace, som var lika arg som hon. Hon drog efter andan f�r att svara och han lade huvudet p� sned. �Eller f�redrar du tre?�

Hon tvekade, men s�g blicken i hans �gon. Hon v�nde sig om och stormade ursinnigt in till sina egna gemak.

�Det �r s� or�ttvist!� ropade hon och slog igen d�rren efter sig.

Horace och Cassandra utv�xlade en l�ng blick. Horace skakade uppgivet p� huvudet och lade armen om sin hustrus axlar.

�Det h�r gick ju verkligen bra�, sa han.

Halt och Pauline h�ll in sina h�star d�r v�gen ledde ut mellan tr�den nedanf�r det kungliga slottet.

Ingen av dem hade f�reslagit det och de hade inte ens utv�xlat en blick. Det var bara deras naturliga reaktion n�r de pl�tsligt fick syn p� slottet med dess h�ga tinnar och torn och flaggor som fladdrade h�ftigt i vinden p� ett dussin h�ll utmed murarna.

�Visst �r det imponerande?� sa Pauline l�gt.

Halt sneglade p� henne med ett halvleende. �Det har det alltid varit�, sa han. �Men jag skulle aldrig vilja byta det mot Redmont.�

Byggnaden framf�r dem fick slottet i Redmont att framst� som en robust, funktionell borg utan charm och elegans. Men det var �nd� deras hem. Det var d�r Halt och Pauline tillbringat st�rre delen av sina liv, och det var d�r de till sist hade avsl�jat sin livsl�nga k�rlek till varandra.

Livet i Redmont var ocks� betydligt mindre formellt, vilket st�mde b�ttre �verens med Halts uppfattning om hur saker och ting borde vara. Han hade inte mycket till �vers f�r de str�nga rutinerna och ceremonierna i kungapalatset, d�r traditioner och titlar f�ljdes slaviskt. Han tyckte att s�dant var meningsl�sa dumheter och rynkade p� pannan varje g�ng han tvingades delta i formella tillst�llningar. Meddelandet han hade f�tt fr�n Gilan den h�r g�ngen tydde lyckligtvis p� att han skulle slippa formaliteter under det h�r bes�ket.

De red vidare i makligt tempo s� att h�starnas hovar slog upp sm� dammoln i den varma luften. De f�rdades ensamma, med bara en enda kl�vjeh�st och utan eskort. Inte f�r att de hade beh�vt livvakter. Fast�n Halt hade g�tt i pension och hans h�r nu snarare var silverf�rgat �n gr�spr�ckligt var han fortfarande kungarikets mest k�nde spejare�� en fruktansv�rd motst�ndare f�r en str�tr�vare. Den kraftiga l�ngb�gen som l�g �ver hans sadel vittnade tydligt om det.

�K�nns det m�rkligt att bli kallad till sin f�re detta l�rling?� fr�gade Pauline.

Halt sn�rpte p� munnen. �Man kan inte riktigt s�ga att han kallade p� mig�, konstaterade han. �Det var mer som att han bad mig komma.�

Det hade g�tt tre �r sedan Crowleys bortg�ng. Spejarnas storm�stare hade d�tt stillsamt i s�mnen. Det var ett ironiskt slut f�r Halts �ldste v�n. Efter ett liv fullt av strider, intriger och faror hade han en natt bara slutat andas. Man fann honom med �ppna �gon och ett mystiskt leende p� l�pparna. Det var i alla fall en sak som passade bra, t�nkte Halt. Crowley hade alltid varit k�nd f�r sin speciella humor. Han hade s�kert funderat p� n�got som roat honom i d�ds�gonblicket, och Halt tyckte att det var en tr�sterik tanke.

N�r Crowley d�tt hade de flesta utg�tt fr�n att Halt skulle bli spejark�rens nye storm�stare. Men han hade reagerat p� f�rslaget med f�rskr�ckelse.

�Pappersarbete, rapporter, administration, att sitta bakom ett skrivbord och lyssna p� allas problem och klagom�l! Passar det verkligen mig?� hade han fr�gat Pauline.

Hans hustru hade lett �t hans allvarliga ansiktsuttryck. �Jag tror inte det�, hade hon svarat.

I st�llet hade Gilan erbjudits posten�� till sin f�rv�ning. Han tyckte egentligen att han var alldeles f�r ung f�r jobbet. Samtidigt hade hans kolleger enh�lligt godk�nt f�rslaget. Gilan var tillsammans med Will Treaty en av k�rens b�st ansedda yngre medlemmar�� och en av de mest erfarna, i synnerhet n�r det g�llde internationella �renden. Gilan hade rest l�ngre och varit med om mer �n de flesta spejare.

Och han var dessutom van vid att vara n�ra maktens centrum. Hans far hade varit krigarskolans �verhuvud vid kungliga slottet och Gilan var en personlig v�n till prinsessan Cassandra och Sir Horace, kungarikets f�rsteriddare. Vad som var �nnu b�ttre i de andra spejarnas �gon var att han f�r l�nge sedan hade haft Halt som l�rom�stare.

Will kunde ha kommit p� fr�ga f�r jobbet, trots att han var yngre �n Gilan. Men fast�n han och Halt var mycket respekterade, till och med v�rdade, personer s� var det ett k�nt faktum att de f�redrog att agera p� egen hand och hade en f�rk�rlek f�r att bryta mot regler n�r det passade. Gilan var mer disciplinerad och organiserad och d�rf�r b�ttre l�mpad som ledare f�r Araluens femtio man starka spejark�r som var en brokig elitgrupp.

�Tror du han vill skicka ut dig p� ett nytt uppdrag?� fr�gade Pauline efter att de hade ridit n�gra minuter i tystnad. Trots att Halt hade g�tt i pension h�nde det fortfarande att han utf�rde uppdrag �t Gilan.

Halt funderade, men skakade p� huvudet.

�I s� fall hade han skrivit det i brevet�, svarade han. �Han skulle aldrig ha bett mig att resa hela den h�r l�nga v�gen om det funnits n�gon som helst risk att jag tackade nej. Och varf�r be dig f�lja med till kungliga slottet om han t�nkte skicka mig p� ett uppdrag? Nej, jag k�nner p� mig att det g�ller n�got personligt.�

�Tror du att Jenny till slut har g�tt med p� att gifta sig med honom?� fr�gade Pauline med ett leende. Det d�r var ytterligare en sak som hade f�rv�nat alla de senaste �ren. Jenny hade inte velat l�mna Redmont och sitt blomstrande v�rdshus f�r att f�lja med Gilan till det kungliga slottet. Alla visste att hon �lskade honom, men hon ville beh�lla sin frihet och sin karri�r.

�En dag kommer vi att gifta oss�, hade Jenny sagt till Gilan. �Men f�r tillf�llet �r du antingen ute p� uppdrag eller har h�nderna fulla med spejaradministration. Jag har ingen lust att vara storm�starens hustru!�

Gilan hade tagit lite illa upp. �T�nk om jag tr�ffar n�gon annan?� hade han fr�gat lite vasst.

Jenny hade ryckt p� axlarna. �D� f�r du g�ra som du vill. Men du kommer inte att tr�ffa n�gon som �r lika bra som jag.�

Hon hade haft r�tt. De hade fortsatt sitt f�rh�llande p� distans och Gilan bes�kte Redmont s� ofta han kunde f�r att tr�ffa henne. Varje g�ng de s�gs f�rklarade han att han ville gifta sig, och varje g�ng sk�t hon upp det.

�Knappast�, svarade Halt nu p� Paulines fr�ga. �Du k�nner ju Jenny. Om hon hade best�mt sig f�r att gifta sig med honom skulle hon ha varit n�ra att koka �ver av sp�nning.�

�Sant�, sa Pauline. �Tror du att vi har f�reg�tt med d�ligt exempel som v�ntade s� l�nge?�

�Det var inget d�ligt exempel alls�, svarade Halt. �Dessutom h�ll du dig i form genom att v�nta.�

Hon v�nde sig om i sadeln och gav honom en l�ng, forskande blick och Halt ins�g att hon skulle ge igen f�r den kommentaren. Kanske inte i dag eller i morgon. Men en dag�� f�rmodligen n�r han som minst anade det. Men det skulle vara v�rt det. Han vann s�llan ordstriderna med sin hustru. Hon hade �vat hela livet inom den diplomatiska tj�nsten.

De hade n�rmat sig vindbryggan. Den var s�nkt, precis som den brukade vara p� dagen, och tv� soldater stod p� vakt l�ngst ut. De st�llde sig i givakt n�r de fick syn p� de tv� ryttarna. Halt och Pauline beh�vde inte presentera sig. De var v�ntade, och alla i kungariket k�nde igen dem, i synnerhet i huvudstaden.

�Spejare Halt och lady Pauline!� sa den �ldre av de tv� vakterna. �V�lkomna till kungliga slottet.�

Han klev �t sidan och gjorde tecken �t dem att rida f�rbi.

Halt nickade mot de tv� m�nnen.

Pauline log varmt mot den �ldste vakten.

�Tack, korpral.� Hon b�jde sig fram och s�g lite n�rmare p� den andre. �Malcolm Landers, inte sant? Jag vill minnas att det var du som tog hand om min h�st senast jag var h�r.�

Mannens vardagliga ansikte sken upp. �Det st�mmer, lady Pauline�, sa han med ett leende. �Han hade tappat en sko om jag kommer ih�g saken r�tt.�

Halt skakade lite p� huvudet. Hans hustrus f�rm�ga att minnas namn och ansikten�� �ven p� vanliga soldater och knektar�� f�rbluffade honom st�ndigt. Det var v�l �terigen hennes diplomatiska utbildning som gjorde sig p�mind, t�nkte han. Men han r�ttade sig snabbt. Nej, Pauline hade faktiskt ett genuint intresse f�r m�nniskor. Hon gillade de flesta och gl�mde aldrig dem som hade hj�lpt henne. Han ins�g att hon precis hade vunnit en trogen beundrare genom att bara visa den h�r mannen att hon kom ih�g honom. Malcolm Landers skulle g�ra vad som helst f�r henne nu.

Det hj�lper f�rst�s att hon �r s� f�rkrossande vacker, viskade han tyst till sin h�st.

Till skillnad fr�n vissa andra, svarade Abelard.

�Sluta prata med h�sten, k�ra du�, sa Pauline n�r de klapprade �ver vindbryggan mot det h�jda f�llgallret.

Han undrade hur hon kunde veta vem han hade pratat med.

�Jag bara vet�, sa hon�� och gav honom en ny sak att undra �ver.

En ung spejarl�rling m�tte dem p� g�rdsplanen. Gilan hade skapat ett system d�r han �l�nade� spejare fr�n deras m�stare i tv� eller tre m�nader �t g�ngen s� att de kunde hj�lpa honom att utf�ra storm�starens sysslor.

�Det �r vettigt att ge dem lite inblick i hur k�ren �r organiserad�, hade han sagt till Halt. �Vem vet? En dag kanske en av de h�r pojkarna bli storm�stare!�

Halt himlade med �gonen vid tanken. �Gud f�rbjude�, muttrade han.

�God morgon, spejare Halt!� sa storm�starens nuvarande assistent. �God morgon, lady Pauline! Jag heter Kane och jag hj�lper storm�staren. Storm�staren h�lsar att han ber om urs�kt. Han �r just nu p� krigarskolan och h�ller tal f�r sista�rsl�rlingarna.� Han tittade nerv�st p� de tv� bes�karna. �Han bad mig att visa er till era rum, och l�ter h�lsa att han kommer till er s� fort han f�r m�jlighet.� Pojken s�g urs�ktande ut. �Han visste inte riktigt n�r ni skulle komma.�

Pauline log mot honom. �Det har vi full f�rst�else f�r. Gilan �r en upptagen man.�

Kane nickade mot en stallpojke som stod en bit bort och skruvade p� sig medan han v�ntade. �Kan jag l�ta Murray ta hand om era h�star?�

Halt tvekade. Pauline visste att han f�redrog att sk�ta om Abelard sj�lv. Men hon visste ocks� att den unge stallpojken skulle f� anledning att skryta i �ratal om han fick ta hand om Halts h�st.

�L�t Murray ta h�sten�, sa hon l�gt.

Abelard sl�ngde lite med huvudet. Jag h�ller med. Han skulle g�ra ett b�ttre jobb �n du. Han skulle visa mig betydligt st�rre respekt.

Ge dig fler �pplen, menar du.

�Prata inte med h�sten, �lskling�, sa Pauline l�gt. �Folk stirrar.�

Halt s�g f�rbryllat p� henne. �Hur kan du veta att det �r det jag g�r?�

Hon log mot honom. �Det rycker i dina n�sborrar�, sa hon.

Halt skakade p� huvudet och l�t stallpojken ta Abelards tyglar med ena handen. Han ledde Paulines h�st med andra handen och styrde stegen mot stallet. Halt och Pauline f�ljde med Kane upp i k�rntornet, d�r en bekv�m svit hade st�llts i ordning f�r dem. Kane kastade regelbundna blickar mot den ber�mde spejaren och fascinerades av hur han gick och n�p sig sj�lv i n�stippen med pekfingret och tummen.

S� snart de hade kommit fram till sviten f�rkunnade Pauline att hon t�nkte bada och skickade n�gra tj�nare f�r att h�mta varmt vatten.

�Jag ska h�lsa p� kung Duncan medan du badar�, sa Halt. Pauline, som h�ll p� att packa upp kl�nningar och h�nga dem i garderoben, nickade.

�Jag bes�ker honom sedan, n�r han har haft tid att f�rbereda sig.�

Duncan hade varit s�ngliggande i flera m�nader efter att ha f�tt en skada i benen som v�grade l�ka. Duncan hade en g�ng varit en kraftfull man som varit full av energi, men nu var han en skugga av sitt forna jag. Han hade tappat vikt och muskler, och Pauline, som visste vilken stolt man Duncan var, misst�nkte att han ville f�rbereda sig s� att han s�g s� bra ut som m�jligt innan en kvinna h�lsade p�. Halt nickade allvarligt.

�Bra id�, sa han. �Jag ska h�lsa honom det.�

Trots att Halt var f�rberedd var det en chock att komma in i kungens sovkammare. Det hade g�tt flera m�nader sedan han senast bes�kt Duncan, och det var nedsl�ende att se hur drastiskt kungens tillst�nd hade f�rs�mrats. Hans vaxartade kinder var insjunkna, och �gonen s�g blanka och febriga ut. Han var s� mager att skinnet tycktes h�nga fr�n kroppen. Det skadade benet hade lagts upp framf�r honom under en h�g med filtar.

De pratade om sm�saker i n�gra minuter. Duncan var m�rkbart glad att se Halt, som trots allt var en av hans �ldsta och trognaste v�nner, men blev snabbt uttr�ttad av samtalet. Halt best�mde sig f�r att avbryta bes�ket och s�ga farv�l, men Duncan gjorde tecken �t honom att komma n�rmare s�ngen. Kungen grep tag om Halts arm med en hand som liknade en klo och b�jde sig fram�t.

�H�ll ett �ga p� Cassandra, Halt. Det �r inte l�tt f�r henne att styra riket medan jag ligger h�r.�

Halt tvingade fram ett skratt. �Det ska jag, ers majest�t. Men det dr�jer s�kert inte s� l�nge f�rr�n du �r p� f�tter och kan ta bef�let igen.�

Duncan skakade p� huvudet redan innan Halt hade avslutat den meningen. �Knappast, Halt. Jag har inte l�ng tid kvar. Och n�r jag �r borta kommer hon verkligen att beh�va sina v�nner.� Han tystnade, sl�t �gonen och andades anstr�ngt. Sedan tittade han upp igen. �Tacka Gud f�r Horace. Hon hade inte kunnat hitta en b�ttre make.�

Den gamle spejaren log varmt vid tanken p� den �rlige unge riddaren som var s� tillgiven sin prinsessa. �S� sant som det �r sagt�, svarade Halt. Det var ironiskt, t�nkte han. Horace hade varit en f�r�ldral�s bondpojke. Nu satt han vid prinsessregenten Cassandras h�gra sida och var kungarikets m�ktigaste och mest inflytelserike man.

�Hon kommer att beh�va honom�, sa kungen. �Det �r inte l�tt f�r en kvinna att regera. M�nga kommer att avsky henne och f�rs�ka s�tta henne p� plats. Hon beh�ver all hj�lp hon kan f�. Fr�n Horace. Fr�n dig. Och fr�n Will.�

Halt nickade lugnande mot kungen. �Det f�r hon�, sa han. Sedan kunde han inte l�ta bli att le. �Men underskatta inte prinsessan, ers majest�t. Hon vet vad hon vill ha och hur hon ska f� det.�

Duncan log tr�tt. �Och det verkar som om hennes dotter �r likadan.� Han sl�ppte greppet om Halts arm och sj�nk tillbaka ned p� kuddarna som om anstr�ngningen sugit musten ur honom. Han vinkade matt mot Halt.

Halt gick tyst till d�rren, djupt f�rsjunken i tankar. N�r han lade handen p� d�rrklinkan v�nde han sig om f�r att kasta en blick mot kungen han hade tj�nat i s� m�nga �r. Duncan sov redan, och Halt kunde se hans br�stkorg h�vas och s�nkas oregelbundet under t�cket.

Halt l�mnade rummet med tungt hj�rta.

�Ingen av oss blir yngre�, mumlade han f�r sig sj�lv. Sedan log han. Abelard skulle ha gett honom svar p� tal.

Knappt tio minuter efter att Halt �terv�nt till g�strummen knackade Kane p� d�rren.

�Storm�staren �r antr�ffbar igen�, f�rklarade han. �Han h�lsar att ni �r v�lkomna till hans arbetsrum.�

Halt och Pauline f�ljde den unge spejaren nedf�r flera trappor till den administrativa delen av k�rntornet. De h�gre v�ningarna utgjordes mest av bostadsrum och sviter.

Gilans arbetsrum i k�rntornet var ljust och rymligt. Han hade �ppnat f�nsterluckorna p� vid gavel f�r att sl�ppa in frisk luft. Pauline visste att spejarna avskydde att k�nna sig inst�ngda. Ibland kunde deras f�rk�rlek f�r frisk luft bli lite extrem. Hon hade inget emot frisk luft, men frisk, kall luft var en annan sak. Eftersom hon k�nde till det typiska spejardraget hade hon f�rberett sig genom att svepa en varm sjal runt kl�nningen.

Gilan h�lsade muntert p� Halt och Pauline och kramade dem b�da och fick en puss p� kinden av Pauline. Hon tittade bel�tet p� honom. Hon kunde inte l�ta bli att se Halts tv� gamla l�rlingar som n�gon sorts s�ner. Hon m�rkte att hans vanligtvis bekymmersl�sa ansikte f�tt n�gra nya linjer sedan hon senast sett honom. Storm�starens ansvar v�ger tungt p� hans axlar, t�nkte hon.

Till skillnad fr�n Halt och Will var Gilan sl�trakad. Det gav honom ett ungdomligt utseende som st�mde d�ligt �verens med hans h�ga position i kungariket.

�Du ser bra ut, Gilan�, sa hon. Och bortsett fr�n rynkorna st�mde det.

Han log mot henne. �Och du blir vackrare f�r varje dag, Pauline�, svarade han.

�Jag, d�?� fr�gade Halt med l�tsat allvar. �Blir jag stiligare f�r varje dag? Eller mer imponerande?�

Gilan lade huvudet p� sned och s�g kritiskt p� honom innan han f�llde sitt omd�me.

�Sjabbigare�, sa han.

Halt h�jde p� �gonbrynen. �Sjabbigare?�

Gilan nickade. �Jag vet inte riktigt om du har h�ngt med i den senaste tidens tekniska utvecklingar, Halt�, sa han. �Det finns n�got som kallas sax. En fantastisk uppfinning. Man kan b�de klippa h�ret och trimma sk�gget med den.�

�Varf�r det?�

Gilan s�g v�djande p� Pauline. �Klipper han sig fortfarande med kniven?�

Pauline nickade och lade handen p� sin makes arm. �Om jag inte tar honom p� bar g�rning�, medgav hon. Halt gav dem en m�rdande blick. Den verkade inte ha n�gon effekt.

�Du saknar sannerligen all respekt f�r din gamle mentor�, sa han till Gilan.

Den yngre mannen ryckte p� axlarna. �Det passar n�r man har upph�jts till storm�stare.�

�Det passar inte mig�, sa Halt. �Jag har g�tt i pension!�

�Menar du att jag inte kan v�nta mig n�gon st�rre respekt fr�n ditt h�ll?� fr�gade Gilan med ett brett leende.

�Nej. Jag t�nker visa dig respekt� dagen du l�r din h�st att flyga bakl�nges runt slottet.�

Pauline visste att de tv� m�nnens godhj�rtade f�rol�mpningar kunde forts�tta i evigheter. Hon best�mde sig f�r att avbryta dem.

�Nu f�r du ber�tta varf�r du bj�d hit oss, Gil�, sa hon. �Hade du t�nkt stj�la min make igen?�

Gilan hade precis t�nkt kasta ur sig �nnu en noggrant utt�nkt gliring mot sin forne l�rare. Den raka fr�gan gjorde honom lite f�rvirrad.

�Va? �h� nej. Nej, absolut inte. Jag ville prata med er. B�da tv�.�

Pauline nickade mot ett l�gt bord med fyra bekv�ma stolar n�ra eldstaden. �Ska vi sl� oss ned?�

Men Gilan avb�jde. �Inte h�r. Jag vill prata med er tv� samt Cassandra och Horace. De v�ntar p� oss i de kungliga gemaken.�

Som spejarnas storm�stare kunde Gilan kalla Halt och Pauline till kungliga slottet. Men han kunde inte kalla p� prinsessregenten och hennes make, fast�n de var gamla v�nner. Han visade v�gen till d�rren, �ppnade den f�r Halt och Pauline, och gick sedan framf�r dem nedf�r trappan.

�En trappa upp, en trappa ned, en trappa upp�, klagade Halt. �Har du ingen f�rst�else alls f�r att vissa av oss har tr�tta gamla ben?�

Gilan traskade raskt uppf�r en av spiraltrapporna till tornets �vre v�ningar. �Ingen som helst�, sa han muntert �ver axeln.

Horace och Cassandra v�ntade i kungabostadens vardagsrum. Gilan knackade p� d�rren, och n�r han h�rde Cassandras svar �ppnade han d�rren och visade in sina tv� f�ljeslagare.

Cassandra reste sig och gick fram f�r att krama dem n�r hon fick syn p� dem.

�S� roligt att se er igen!� utbrast hon. Hon menade det verkligen. Att styra kungariket innebar ett stort ansvar, och en tung b�rda vilade p� hennes axlar. Och Halt och Pauline var mer �n vanliga bekanta�� de var trogna v�nner som skulle st�dja henne s� l�nge de levde. I synnerhet Halt, som varit hennes r�dgivare under m�nga �r och beskyddat henne i flera farliga situationer, fr�n Skandia till bergen i Nihon-Ja.

Horace v�ntade tills hans hustru hade v�lkomnat dem och omfamnade dem sedan sj�lv. Halt s�g uppm�rksamt p� honom.

�Hur trivs du med livet i det kungliga slottet?� fr�gade han. Horace, som aldrig dolde vad han k�nde, fick n�got bedr�vat i ansiktet.

�Bara bra�, sa han. �Men jag saknar den gamla goda tiden.�

�Menar du den tiden n�r du kunde sticka iv�g med den d�r skojaren till v�rldens alla h�rn och slippa ta ansvar f�r n�gonting?� fr�gade hans hustru.

�Precis�, sa Horace med s�dant eftertryck att alla brast i skratt.

Halt v�nde blicken mot prinsessan. �Om jag inte missminner mig var du ocks� ganska duktig p� att �sticka iv�g�.�

Hon viftade avf�rdande med handen. �Vi pratar inte om det nu�, sa hon.

Det knackade l�tt p� d�rren som ledde till Madelyns rum.

�Kom in�, ropade Cassandra. D�rren �ppnades och den unga prinsessan kom in.

�Halt. Lady Pauline. Underbart att se er.�

Madelyn tvekade en sekund, men verkade sedan best�mma sig. Hon gick genom rummet och kramade b�da tv�. Halt r�kade kasta en blick p� flickans f�r�ldrar medan hon kramade Pauline. Sp�nningen som uppst�tt i rummet gick inte att ta miste p�. Halt hade alltid haft l�tt att genomsk�da Cassandra och lade m�rke till hon rynkade pannan. Horace s�g ut att k�nna sig mycket illa till mods. Madelyn backade ett steg fr�n Pauline och nickade till h�lsning mot Gilan.

Horace harklade sig besv�rat. �S� d�r ja, Madelyn�, sa han. �Nu har du sagt hej. Du kan g�.� Han tecknade mot d�rren till hennes rum. Maddie log mot nykomlingarna och gick tillbaka samma v�g hon kommit.

�Vi kan talas vid lite senare�, ropade Halt efter henne. Han hade l�tt att prata med Maddie och hon hade visat stort f�rtroende f�r honom i det f�rflutna.

Hon gav honom ett bedr�vat litet leende. �Visst�, sa hon och st�ngde d�rren.

Halt s�g nyfiket p� sina tv� gamla v�nner. �Trubbel i paradiset?� sa han mjukt.

Cassandra ryckte irriterat p� axlarna. �Hon �r s� tr�ttsam, Halt!� sa hon. �Hon �r envis, ansvarsl�s och irriterande. Och s� fort man f�rs�ker prata med henne om saken b�rjar hon pusta, sucka och himla med �gonen. Det �r s� att man vill strypa henne!�

Halt gned sig tankfullt �ver sk�gget. �Det l�ter allvarligt�, sa han. �S�ger du att hon pustar, suckar och himlar med �gonen? Jag har aldrig h�rt talas om en ton�rsflicka som beter sig s�.�

�Det �r l�tt f�r dig att skoja om, Halt�, sa Horace. �Du beh�ver inte st� ut med henne. Cassandra har blivit sjuk av oro. Maddie brukar smyga iv�g ensam i skogen om n�tterna. Nu m�ste hon stanna p� sina rum i tv� veckor. F�rhoppningsvis l�r hon sig n�got av det.�

Det syntes p� Halts ansiktsuttryck att han betvivlade det. S�dant frihetsber�vande skulle bara g�ra en egensinnig flicka som Maddie �nnu mer envis.

Horace m�rkte hur skeptisk den gamle spejaren s�g ut. �Hon tar risker och utg�r fr�n att hon kommer att klara sig�, tillade han. �Det �r farligt i skogen!�

�I grund och botten �r hon �nd� en f�rst�ndig flicka�, sa Halt. �Och jag misst�nker att hon klarar sig ganska bra sj�lv. Hon har en l�ng kniv att f�rsvara sig med�� jag har sj�lv tr�nat henne. Jag har ocks� h�rt att hon �r ganska duktig p� att anv�nda sin slunga.�

�Vem har ber�ttat det?� fr�gade Cassandra vasst. Halt slog ut med h�nderna.

�Det kan ha varit din far�, sa han. �Jag pratade lite med honom f�r n�gon timme sedan.�

�Min pappa pratar f�r mycket�, sa Cassandra med rynkad panna.

Halt log f�rst�ende. En sak han hade l�rt sig under �rens lopp var att ingen brukade d�ma barn h�rdare �n deras egna f�r�ldrar. Farf�r�ldrar, morf�r�ldrar, farbr�der och morbr�der�� och Halt s�g sig sj�lv som Maddies hedersfarbror�� hade l�ttare att se helheten. De kunde urskilja mindre beteendeavvikelser och ta dem f�r vad de var.

Det visste �ven Pauline. Men hon visste ocks� hur irriterade f�r�ldrar kunde bli n�r n�gon talade om f�r dem att deras barn inte alls var lika besv�rliga som de p�stod.

�Vi kanske inte ska l�gga oss i, Halt��, b�rjade hon.

�Nej, det spelar ingen roll�, sa Cassandra.

�Vad g�r hon i skogen?� fr�gade Halt.

�Sp�rar djur. Och jagar.�

��r hon bra?�

Cassandra ryckte p� axlarna och s�g tveksam ut. Horace svarade innan han hunnit t�nka.

�Tydligen. Hon kommer visst aldrig tillbaka tomh�nt. Men hon ger bort allt hon skjuter till slottets vakter.�

�Och hur vet du det?� fr�gade hon.

Horace s�g f�rvirrad ut och drog undan blicken. �Jo, jag� jag kan ha h�rt n�gra vakter n�mna det.�

�Och du struntade i att ber�tta det f�r mig?�

�Det verkade inte vara n�gon id�. Jag visste att du bara skulle bli arg.�

�Det hade du helt r�tt i! Om du hade��

Pauline klappade skarpt i h�nderna. Bara en person med s� stark personlighet och s� gott sj�lvf�rtroende som hon kunde �terkalla prinsessan till ordningen p� ett s� abrupt s�tt. Och att Cassandra accepterade det visade hur djupt hon respekterade den l�nga, blonda kuriren.

�Horace! Cassandra! Det r�cker!� B�da tystnade och s�g p� Pauline, som fortsatte i lite mjukare ton. �Ni �r inte de f�rsta f�r�ldrarna som drivits till vansinne av sin ton�rsdotter. Inte de sista heller. Jag vet att det �r sv�rt. Men g�r inte en alltf�r stor grej av det h�r. Tappa inte perspektivet. Det �r b�ttre att ni visar upp en enad front �n gr�lar med varandra.�

Horace och Cassandra stirrade ned p� sina skor. Halt log f�r sig sj�lv. De s�g ut som olydiga barn som blivit utsk�llda av en arg f�r�lder.

�Dessutom �r hon inte den f�rsta prinsessan som vandrat ut i skogen om natten p� jakt efter �ventyr�, sa han.

Cassandra sn�rpte p� l�ppen. �B�rja inte med det d�r.�

�Det �r inget fel p� Maddie�, fortsatte han. �Hon �r smart, modig och p�hittig. Ni har uppfostrat henne s�.�

�Jaha�, sa Gilan lite ot�ligt. �Om ni �r klara med det d�r f�r stunden kanske vi kan diskutera sk�let till att jag ville tr�ffa er fyra.�

De v�nde sig mot honom och undrade vad han t�nkte s�ga. De beh�vde inte v�nta l�nge.

�Det g�ller Will�, sa han. �Jag �r djupt bekymrad �ver honom.�

Nu har det g�tt arton m�nader sedan Alyss dog�, sa Gilan. �Har n�gon av er sett Will skratta, eller ens le, under den tiden?�

De andra skakade sorgset p� huvudet och utv�xlade oroliga blickar. Till sist br�t Pauline tystnaden.

�Det �r f�rkrossande. Han var alltid s� glad och munter. Han hade n�ra till skratt och sk�mtade ofta. Det �r som om n�gonting har slocknat i honom.�

�Vi kan inte r�kna med att han kommer �ver det och blir sig sj�lv igen p� bara n�gra m�nader�, sa Halt. �Hon var hans sj�lsfr�nde. Det var en enorm chock f�r honom att f�rlora henne.�

Alla pratade i mun p� varandra.

�Madelyn?� tj�t Cassandra och reste sig till h�lften. �Menar du min Madelyn?�

�Du skojar, Halt!� sa Horace.

�Hon �r ju flicka!� Det d�r var Gilan.

Halt v�ntade tills alla hade tystnat och svarade dem sedan lugnt.

�Ja, Cassandra�� jag menar din Madelyn. Nej, jag skojar inte, Horace. Och Gilan�� jag k�nner till att Madelyn �r en flicka.�

Han lade m�rke till att hans hustru var den enda i rummet som inte hade sagt n�got. Han sneglade p� henne och blev inte s�rskilt f�rv�nad �ver att se henne nicka tankfullt. Han log hastigt mot henne. De andra var fortfarande f�rbryllade �ver f�rslaget. Cassandra hade sjunkit tillbaka ned i sin f�t�lj n�r hon f�rst�tt att Halt menade allvar.

�Evanlyn�, sa Halt till henne. Precis som Will s� anv�nde han ofta det namnet n�r han talade f�rtroligt med henne. Det var ett tecken p� hur v�l han k�nde henne. �L�t mig s�ga s� h�r: om du hade f�tt en son i st�llet f�r en dotter, vad hade han gjort nu?�

�Jag har ingen son��, b�rjade hon, men Halt h�ll upp h�nderna f�r att avbryta hennes protest.

�Rent hypotetiskt. F�rest�ll dig att du hade en son. Hur skulle du f�rbereda honom inf�r sin framtida roll som Araluens h�rskare?�

Cassandra bet sig i l�ppen. Hon f�rstod vart Halt ville komma och hade ingen lust att st�dja hans f�rslag.

Horace svarade �t henne. �Han skulle vara i arm�n�, sa han tonl�st.

Cassandra gav honom en h�ftig blick. �Horace!� sa hon anklagande, men den l�nge, praktiske och �rlige Horace bara ryckte p� axlarna. Det gick inte att fly ifr�n svaret.

Halt nickade lugnt och h�ll blicken f�st vid Cassandra n�r hon v�nde sig tillbaka mot honom. Hon rodnade. Han s�g att hon �ngrade den pl�tsliga ilskan hon riktat mot sin make.

�Det st�mmer�, sa han. �Han skulle f�rmodligen vara vid n�got kavalleriregemente. Jag gissar att du redan skulle ha tr�nat honom i sv�rd och lans under n�gra �r, Horace?�

Horace nickade lite l�ngtansfullt. N�r Cassandra varit gravid hade han dr�mt om att f� en son som skulle f� l�ra sig rida och k�mpa med sv�rd och lans precis som sin far. N�r Cassandra f�tt en dotter hade han f�rst blivit chockad och f�rv�nad. Han hade aldrig ens t�nkt p� den m�jligheten. K�nslan hade snabbt ersatts av en djupg�ende, varaktig gl�dje �ver att f� uppfostra en dotter. Men nu kom han pl�tsligt ih�g de d�r dr�mmarna.

Halt fortsatte. �Han hade nog varit en yngre officer som just nu f�tt l�ra sig att leda en styrka i strid och fatta livsavg�rande beslut. F�rmodligen hade ni inte insisterat p� att han h�ll sig undan fr�n strid. Ni skulle ha f�rst�tt att han som ledare m�ste m�ta samma faror som sina mannar. Kanske skulle han tj�nstg�ra bland gr�nsvakterna som skyddar Araluen mot skotiska plundrare i norr. Eller patrullera vid kusten i sydv�st och sl�ss mot smugglare och nedanm�n.�

Han tystnade och s�g p� de tv� f�r�ldrarna. Horace s�g uppgiven ut, som om han h�ll med om att detta var precis vad hans son hade f�rv�ntats g�ra om han haft n�gon. Cassandra hade pressat ihop l�pparna till ett smalt streck.

�Han skulle inte sitta i ett stort, bekv�mt slott omgiven av hundratals livvakter utan att sj�lv ha n�gon aning om hur det k�nns att vara i fara eller besegra fiender.�

Gilan �ppnade munnen f�r att s�ga n�got, men Halt h�ll upp handen f�r att hejda honom. Han visste vilken Gilans inv�ndning var, men t�nkte komma till den saken om n�gra minuter.

�Varf�r skulle det vara annorlunda med er dotter?� fr�gade han. Cassandra v�nde sig mot honom med blixtrande �gon.

�F�r att hon �r min dotter!� sa hon h�ftigt. �Skulle hon ta v�rvning i arm�n och leda en kavalleristyrka?�

�Nej�, sa Halt lugnt. �Men att bli spejare �r ett logiskt alternativ. Hon skulle l�ra sig att f�ra bef�l, fatta beslut, g�ra bed�mningar och t�nka ut planer som passar f�r situationen. Och n�r det g�ller n�rstrid har vi spejare alltid f�redragit att h�lla oss undan och �verl�ta s�dant �t stora oxar som Horace. Med all respekt.� Han log lite.

Horace ryckte p� axlarna. �Jag har sett dig i stridslinjen m�nga g�nger, Halt.�

Halt nickade. �Visst. Men en spejare beh�ver inte st� d�r. Att jag var med hade mest med personlig f�f�nga att g�ra.�

�Men du medger att en spejare lever farligt?� sa Cassandra.

Halt s�g p� henne. �Det �r klart. Vi lever i en farlig v�rld. N�r du �r d�d och Madelyn �rver tronen kommer det att finnas personer som inte vill ha henne d�r. De kommer att ha sina egna motiv och vilja s�tta andra m�nniskor p� tronen. Om de tror att den nuvarande regenten �r en hj�lpl�s flicka kommer de att dra nytta av det. De skulle nog vara lite mer tveksamma om de visste att hon var utbildad spejare�� och hade hela spejark�ren bakom sig. Vi brukar ta hand om varandra, vet du.�

Cassandra funderade p� det han hade sagt. F�r tillf�llet r�dde det fred i Araluen, men hon var medveten om att det fanns personer i kungariket som skulle g�ra uppror s� fort h�rskaren visade minsta tecken p� svaghet. Och ett tronbyte kunde l�tt ge upphov till stridigheter bland maktlystna personer. Cassandras rykte och Horaces skicklighet som krigare h�ll f�r tillf�llet s�dana element p� avst�nd. Araluens inv�nare visste att deras framtida drottning inte skulle l�ta n�gon domdera �ver henne eller muta henne. Ett uppror var d�mt att misslyckas.

Men Maddie? Hur skulle det bli n�r hon fick tronen? Vad skulle hon ha f�r rykte? Hon ins�g att Halts beskrivning av henne som en hj�lpl�s flicka tyv�rr st�mde alltf�r v�l. Naturligtvis skulle hon ha r�dgivare och medhj�lpare. Men Cassandra visste hur viktigt det var att h�rskaren var en stark person med kompetens, sj�lvf�rtroende och f�rm�gan att hantera sv�ra, skr�mmande situationer. Samtidigt var det Maddie de pratade om�

�Farorna, Halt� Jag kan inte f�rs�tta min lilla flicka i fara. T�nk om hon blir skadad!� Cassandra l�t bedr�vad.

�T�nk om hon rusade till en broderilektion och snubblade i trappan p� sin l�nga, flickaktiga kl�nning och br�t nacken?� sa Halt. �Var inte sj�pig nu.�

Han tystnade och kom att t�nka p� sitt samtal med Duncan. �Din far sa att det kommer bli tufft f�r dig n�r du �rver tronen�, sa han. �Det l�r bli �nnu v�rre f�r Maddie. Hon kanske inte har st�d av n�gon som Horace.�

Halt b�jde sig fram och tog Cassandras h�nder.

�Hon skulle f� g� i l�ra hos Araluens st�rste, skickligaste spejare genom tiderna�, sa han l�gt. Han anade en viss f�rv�ning bland de andra och tittade upp p� dem.

�Will �r b�ttre �n jag n�gonsin har varit�, sa han med ett leende. En g�ng hade han varit f�r stolt f�r att medge det, men det k�ndes inte l�ngre det minsta sv�rt.

�Kanske inte b�ttre�, sa Gilan tveksamt. �Men definitivt lika bra.�

�Han �r dessutom yngre.� Pauline log.

�Tack f�r att du p�minde mig�, sa Halt. Sedan v�nde han sig p� nytt mot Horace och Cassandra. �T�nk p� saken. Skulle Maddie kunna vara i b�ttre h�nder? Will �lskar henne. Han �r hennes gudfar. Han ser henne som en brorsdotter eller till och med dotter. Han skulle inte l�ta n�gon kr�ka ett h�rstr� p� hennes huvud och skulle gladeligen offra livet f�r henne.�

�Och Will d�r inte i f�rsta taget�, sa Horace. Han b�rjade f�rst� logiken i Halts id�. Han visste att Maddie skulle vara i trygga h�nder om Will vakade �ver henne.

Halt anade f�r�ndringen i Horaces inst�llning och best�mde sig f�r att smida medan j�rnet var varmt.

�Dessutom har ni ju sj�lva sagt att hon �r rebellisk och sv�r. Hon kanske beh�ver disciplinen som kr�vs av en l�rling. Jag s�ger inte att hon beh�ver g� i l�ra i fem �r, f�r �vrigt. Det r�cker med ett, s� att hon f�r bronsl�vet. Den erfarenheten skulle vara v�ldigt nyttig f�r henne.�

Cassandra hade dragit efter andan f�r att svara, men avbr�t sig och fick n�got tankfullt i �gonen.

�Det �r sant�, sa hon l�gt. Hon f�rest�llde sig hur Maddie k�bblade med Will f�r att pr�va var gr�nserna gick. Will skulle inte tolerera n�gra dumheter, hur mycket han �n �lskade sin l�rling.

�Cassandra�, sa Pauline. Prinsessan s�g p� den vackra blonda kuriren och kunde f�r ett �gonblick se sin gamla v�n Alyss i hennes ansikte. �Jag kommer att t�nka p� ett samtal jag hade med din far n�r du ville f�lja med till Arrida f�r att befria Erak. Jag sa samma sak till honom som jag s�ger till dig nu: en blivande drottning m�ste g�ra s�dant h�r. Hon m�ste ta risker. Hon m�ste komma ut i v�rlden. Det g�r inte att styra fr�n ett elfenbenstorn. Det h�r �r p� alla s�tt och vis en god id�.�

Cassandra kom p� sig sj�lv med att nicka. Hon hade fattat ett beslut, v�nde blicken mot Horace och s�g att han h�ll med. Han visste som vanligt vad hon t�nkte.

�Ja�, sa hon kort.

�Det finns bara ett litet problem som ni tycks ha gl�mt bort�, sa Gilan. �Hon �r flicka. Vi har aldrig haft en flicka i spejark�ren.�

�D� kanske det �r dags�, sa Halt. Pauline s�g gillande p� honom och tyckte att hennes make, som inte alltid var f�r nymodigheter, hade kommit l�ngt.

�Men��, b�rjade Gilan. Han visste inte riktigt vad han skulle s�ga. �Hon �r liten. Hur skulle hon kunna sp�nna en b�ge med fyrtio kilos dragvikt? Och det �r v�rt huvudsakliga vapen.�

�Jag �r sj�lv kortvuxen�, sa Halt. �Will ocks�.�

�Men flickor �r inte byggda som pojkar�, sa Gilan. Han s�g urs�ktande p� Cassandra och Pauline. �Inget illa ment. Det �r bara ett fysiologiskt faktum. Pojkar har i allm�nhet kraftigare muskler. Och Maddie �r en ganska sp�d flicka. Jag vet inte om hon n�gonsin skulle kunna bygga upp muskelmassan som beh�vs f�r att skjuta l�ngb�ge.�

�Vi f�r helt enkelt hitta en v�g f�rbi det problemet�, sa Halt. �Kanske �ndra v�rt s�tt att t�nka en aning. Flickor �r l�ttare och tystare �n pojkar. Hon kommer att bli mycket bra p� att smyga och g�mma sig. Hon �r vig och flink. Allt det d�r �r egenskaper en spejare beh�ver.�

Han s�g att Gilan k�mpade f�r att v�nja sig vid tanken. Han log f�r sig sj�lv. Han hade faktiskt haft den h�r id�n i flera m�nader. Inte just om Maddie, men flickor i allm�nhet. Halt k�nde till det Gilan hade sagt f�r en stund sedan om att det r�dde brist p� l�mpliga l�rlingar. Och han hade b�rjat fundera p� om inte spejark�ren gjorde ett stort misstag som utesl�t flickor. H�lften av kungarikets femton�ringar var flickor, och det m�ste finnas l�mpliga spejare bland dem. Enda anledningen till att det inte fanns kvinnliga spejare var att det aldrig hade funnits n�gra. Det var inget bra sk�l. Kanske var det h�g tid att man bl�ste bort spindeln�ten och sl�ppte in nya tankar.

Och vem kunde vara b�ttre l�mpad som f�respr�kare f�r den nya id�n �n Halt? Det var trots allt han som tillsammans med Crowley hade reformerat k�ren m�nga �r tidigare. Nu var tiden mogen f�r nya f�r�ndringar.

N�r det g�llde Gilans inv�ndning�� att det skulle bli sv�rt att hitta en flicka som var stark nog f�r att sp�nna en l�ngb�ge�� fanns det en alternativ l�sning som Maddie kunde demonstrera.

�Skulle ni kunna sl�ppa ut er dotter fr�n sina rum i n�gon timme?� fr�gade Halt och s�g p� Cassandra och Horace. �Jag vill att hon visar Gilan en sak.�

Halt, Gilan och Maddie stod p� exercisplatsen vid Araluens krigarskola. Halt hade bett Horace och Cassandra att h�lla sig undan inf�r uppvisningen. Han visste vilket sp�nt l�ge som r�dde mellan flickan och hennes f�r�ldrar och ville inte att det skulle p�verka hennes koncentrationsf�rm�ga.

Maddie s�g nyfiket p� Halt. Hon visste inte riktigt vad han planerade, men hade sett hur han placerat tv� gamla turneringshj�lmar p� p�lar ungef�r sjuttio meter fr�n platsen d�r de stod nu. Han log mot henne.

�Gilan �r intresserad av ett t�nkbart nytt vapen f�r spejark�ren�, f�rklarade han. �Jag tyckte att du var b�st l�mpad att demonstrera det.�

�Menar du slungan?� fr�gade hon och tittade ned p� den dubbla l�derremmen hon h�ll i h�ger hand. N�r Halt ordnat s� att hon tillf�lligt sl�pptes ur sin f�ngenskap hade han bett henne ta med sig slungan och lite av ammunitionen hon brukade anv�nda.

�Precis. Gilan, h�ller du med om att det h�r vore ett optimalt avst�nd f�r att skjuta p� en bepansrad man?�

Gilan nickade. Man kunde naturligtvis skjuta mycket l�ngre �n sjuttio meter med en l�ngb�ge. Men p� det h�r avst�ndet skulle pilen tr�ffa med tillr�cklig kraft f�r att sl� igenom en fiendes st�lhj�lm. Och om skytten missade skulle han ha tid att avlossa en ny pil.

Inte f�r att spejarna missade s�rskilt ofta�� det h�nde n�stan aldrig.

�Visa mig�, sa Halt till Gilan.

Gilan h�jde b�gen, drog en pil ur kogret och lade den p� str�ngen i en enda automatisk r�relse som finslipats under m�nga �rs tr�ning. Det syntes inte ens att han siktade n�r han sp�nde b�gen och sk�t.

Det klingade ljudligt n�r pilen slog in i den v�nstra hj�lmen och tr�ngde igenom st�let som skulle ha skyddat pannan. Hj�lmen fl�g upp i luften, snurrade n�gra varv och slog i marken, d�r den rullade en bit i tr�ningsf�ltets damm.

�L�ngsamt�, sa Halt.

Gilan gav honom en pl�gad blick. �G�r det b�ttre sj�lv�, sa han utmanande.

Halt till�t sig sj�lv ett litet leende. �Jag har tyv�rr gl�mt b�gen i mitt rum�, sa han, och Gilan fn�s. Halt s�g p� Maddie. �Vi l�ter den unga damen h�r skjuta p� den andra m�ltavlan. Var s� god.�

Maddie lade �glan i slungans ena �nde runt h�gerhandens l�ngfinger och fattade sedan den andra remmens fl�tade �nde mellan tummen och pekfingret. Samtidigt tog hon upp ett blyskott ur en p�se i b�ltet och lade den i sk�len av l�der mitt p� slungan. Halt nickade gillande n�r han konstaterade att hon gjorde det utan att titta. Hennes �gon hade smalnat en aning och hennes blick var riktad mot hj�lmen p� andra sidan planen.

Hon st�llde sig p� sidan med v�nster ben n�rmast m�ltavlan och l�t blykulan dingla i �nden p� remmarna bakom sig. Hon svingade slungan i en l�ngsam pendelr�relse n�gra g�nger f�r att f�rs�kra sig om att kulan l�g ordentligt i sk�len. Sedan pekade hon med v�nster arm och hand mot m�ltavlan och piskade upp�t med h�gerarmen �ver huvudet. Armen r�rde sig i en snabb b�ge ungef�r tjugo grader fr�n vertikalt l�ge och hon l�t hela kroppen f�lja med. Vid exakt r�tt tillf�lle sl�ppte hon den fl�tade �nden med tummen och pekfingret s� att skottet l�mnade slungan. Kraften i kastr�relsen f�rst�rktes flera g�nger av slungans l�ngd och hastighet.

KLONG!

Den andra hj�lmen snurrade frenetiskt p� p�len innan den stannade i en vansinnig vinkel.

Gilan nickade imponerat. �Inte illa!�

Han gick f�re de andra till f�ltets motsatta sida f�r att unders�ka resultatet av Maddies skott. Hj�lmen hade f�tt en enorm buckla, �ven den ungef�r i pannan. Sp�r av silverf�rgad metall hade lagt sig �ver st�let.

�Den tr�ngde f�rst�s inte igenom�, sa han och bet sig tankfullt i l�ppen.

Halt petade p� den stora gropen i hj�lmen. �Nej. Men hade du velat ha huvudet i den h�r n�r skottet tr�ffade?�

�Det skulle jag inte ha m�tt s� bra av�, medgav Gilan. Han gned fingret �ver silverfl�ckarna. �Vad anv�nder du f�r ammunition?� fr�gade han. Maddie tog upp en ny projektil ur p�sen och gav den till honom. Gilan f�rv�nades �ver hur tung den var.

�Blyskott�, sa hon.

�Det verkar fungera bra.� Han h�ll ut handen och hon r�ckte �ver slungan. Gilan studerade den.

�Ett enkelt vapen�, konstaterade han. �Men �nd� livsfarligt.� Han l�mnade tillbaka den. �Du anv�nder en annan teknik �n din mor. Jag vill minnas att hon brukade svinga sin slunga v�gr�tt ovanf�r huvudet.� Han h�jde h�gerhanden och gjorde en cirkelr�relse.

Maddie fn�s och ryckte p� axlarna. �Ingen bra teknik�, sa hon. �Det �r ett under att hon tr�ffade n�got �verhuvudtaget. Det �r n�stan om�jligt att sl�ppa den vid r�tt tidpunkt n�r man snurrar p� det viset.�

�Nog brukade hon tr�ffa�, sa Halt. �Men hon fick �gna mycket tid �t att �va upp sin tr�ffs�kerhet.�

�Mitt s�tt �r b�ttre�, sa Maddie. �Dessutom�� om man st�r upp och svingar slungan ovanf�r huvudet tv� eller tre g�nger blir man en perfekt m�ltavla sj�lv.�

�Du har r�tt�, sa Halt. �Hur m�nga skott tror du att du kan skjuta p� en minut?�

Maddie sk�t fram underl�ppen lite och s�g tveksam ut. �Ingen aning. Jag har aldrig r�knat.�

�Vi provar.� Halt b�jde sig ned och plockade upp hj�lmen som Gilan hade tr�ffat. Han drog ut pilen och �verl�mnade den till storm�staren. Sedan satte han tillbaka hj�lmen p� p�len och gjorde tecken �t Maddie att �terv�nda till samma plats hon hade skjutit fr�n innan.

�V�xla mellan de tv� m�ltavlorna, s� f�r vi se hur snabb du �r. Men kom ih�g att snabbhet inte �r till n�gon hj�lp utan precision. Om en stor och elak iberisk pirat kommer rusande med en huggare hj�lper det inte att missa honom fem g�nger i rad. Det �r b�ttre att skjuta ett skott som tr�ffar.�

Hon log mot honom. �Uppfattat.� Hon st�llde sig med f�tterna som innan, str�ckte ned handen i p�sen och lade ett skott i slungsk�len. Hon l�t det pendla l�ngsamt fram och tillbaka i n�gra sekunder.

�B�rja!� ropade Halt. Gilans l�ppar r�rde sig n�r han tyst b�rjade r�kna sekunderna.

Hon skickade iv�g skottet och hade redan lagt n�sta i slungan innan det tr�ffat. Den h�r g�ngen brydde hon sig inte om att svinga vapnet p� prov, utan piskade fram med armen n�stan omedelbart. Samtidigt som hon skickade iv�g den nya projektilen h�rde de en ljudlig klang n�r det f�rsta skottet tr�ffade. Hon laddade om igen, svingade armen �ver huvudet och sk�t mot den f�rsta m�ltavlan igen.

KLONG! KLONG!� KLONG! KLONG!

�Sluta!� ropade Halt n�r Gilan lyfte handen. Hon hade skjutit sex skott under minuten, men det fj�rde hade missat.

�Fem av sex�, sa han tankfullt. �Inte d�ligt.�

Maddie v�nde sig mot de tv� spejarna med f�tterna is�r och h�nderna i sidorna. �T�nker ni tala om vad vi egentligen sysslar med nu?� ropade hon och s�g p� dem. Halt �ppnade munnen f�r att svara, men hon viftade med handen f�r att hejda honom.

�Och kom inte med n�gra skr�nor om att Gilan funderar p� att g�ra slungan till ett nytt spejarvapen. Om ni bara var intresserade av sj�lva vapnet, varf�r skulle ni d� bry er om hur snabbt jag skjuter?�

Maddie s�g hur Halt och Gilan utv�xlade en hastig blick, men ingen av de tv� spejarna sa n�got.

�Det �r uppenbarligen mig ni testar snarare �n vapnet. Fr�gan �r bara varf�r?�

�Dina f�r�ldrar kanske ska diskutera den saken med dig�, sa Halt till sist.

Maddie drog en djup suck. �Mamma och pappa? De vill bara st�nga in mig! Ni vet v�l att jag har uteg�ngsf�rbud i en vecka till?�

Det ryckte lite i Halts mungipor. �Jag h�rde n�got om det, ja. Jag f�rmodar att det bara blev s�, helt utan anledning?�

Maddie himlade med �gonen och suckade uppgivet. �Ja, ja. Jag sm�g iv�g n�gra g�nger f�r att jaga i skogen��

Halt h�jde ett �gonbryn.

�Fem eller sex g�nger, d�. Och sedan var jag kanske lite spydig n�r de pratade med mig om saken.�

Halts �gonbryn, som precis hade �terv�nt till sin normala position, h�jdes igen.

�Ja, ja�� kanske mer �n bara lite spydig�, medgav hon.

�De g�r vad de tror �r b�st f�r dig, Maddie�, sa Halt mjukt. Hon slog ned blicken och b�rjade sparka lite med k�ngan i sanden.

�Jag veeet�, sa hon olyckligt. �Men m�ste de behandla mig som en f�rbannad prinsessa?�

�Du �r prinsessa�, sa Halt. �Och du �r fruktansv�rt viktig f�r dem. F�r oss alla, faktiskt.�

Han tyckte om Maddie. Bandet mellan dem hade blivit starkt under �rens lopp. Det visste Gilan, och det var d�rf�r han �verl�t den h�r diskussionen �t Halt.

Maddie kunde inte l�ta bli att le. �Du lyckas alltid snacka in mig i ett h�rn!�

Halt tog hennes hand. �Jag s�ger bara att de bryr sig om dig. De menar inte att vara s� �verbeskyddande, men de har sv�rt att sl�ppa taget. Det vet de sj�lva ocks�. Men tro mig�� de f�rs�ker. Och nu har de f�tt en id�.�

�Som du inte t�nker avsl�ja?�

�Nej. Det kan jag inte g�ra. De f�r ber�tta sj�lva.�

Maddie drog efter andan. �D� f�r vi v�l g� tillbaka till k�rntornet�, sa hon. �F�rutsatt att jag klarade ert lilla prov?�

Halt s�g p� Gilan. �Jag tror att hon klarade det. Vad s�ger du?�

Gilan log mot den unga prinsessan. �Definitivt.�

Maddie blickade nerv�st fr�n Cassandra till Horace. Halt och Gilan hade l�mnat henne s� fort de n�tt d�rren till den kungliga bostaden.

�Nu m�ste du och dina f�r�ldrar talas vid�, hade Halt sagt. �Vi kan prata om saken lite senare.�

Nu stod hon tyst och v�ntade p� att de skulle s�ga n�got. Normalt sett var de v�ldigt pratsamma, t�nkte hon bistert. De kunde st� i evigheter och r�kna upp alla fel de tyckte att hon gjort. Nu verkade de os�kra och inte riktigt veta var de skulle b�rja. De s�g tveksamt p� varandra, som om de v�ntade p� att den andra skulle �ppna munnen. Sp�nningen b�rjade bli outh�rdlig. Maddie best�mde sig f�r att ta tjuren vid hornen. Om hennes f�r�ldrar hade d�liga nyheter�� vilket hon utgick fr�n�� var det lika bra att f� det h�r �verst�kat s� fort som m�jligt.

�Halt sa att ni ville ber�tta n�got�, sa hon.

De kastade �nnu en hastig blick p� varandra och sedan harklade sig hennes far.

�Ja� just det, �hm� jo�� din mor och jag ville prata med dig om din framtid.�

Maddies hj�rta k�ndes tungt. Om det g�llde hennes framtid anade hon vad de t�nkte s�ga. Det skulle alldeles s�kert handla om nya restriktioner. Fler regler, mindre frihet. De skulle f�rmodligen komma med l�nga utl�ggningar om hennes f�rpliktelser som tronf�ljare. De skulle instruera henne om vad hon fick g�ra�� och framf�r allt inte fick g�ra. Den kategorin var o�ndligt mycket st�rre �n den andra. Hon ville og�rna diskutera sin framtid med sina f�r�ldrar, men det verkade uppenbart att hon inte hade n�got val. Hon v�ntade lite till, och sedan tog �ntligen Cassandra till orda.

�Maddie, vi kan inte l�ta dig springa omkring p� det d�r viset och ta en massa on�diga risker.�

Maddie pressade ihop l�pparna. Nu hade hon till sist g�tt f�r l�ngt�� hon hade knuffat sina f�r�ldrar �ver gr�nsen. Det var f�r sent f�r de o�rliga sm� urs�kterna hon brukade anv�nda f�r att ta sig ur knipor. Hon hade anv�nt dem alldeles f�r ofta, och nu var hennes f�r�ldrars t�lamod slut.

�Du beh�ver lite ordning och disciplin i livet�, sa hennes far. �Du m�ste f� n�got meningsfullt att g�ra.�

Hennes axlar sj�nk ned lite. Ordning, disciplin� n�got meningsfullt att g�ra. Kunde det bli v�rre?

Hon funderade snabbt. Fanns det n�got hon kunde g�ra f�r att ta sig ur det h�r? N�got knep hon kunde anv�nda? Hon best�mde sig f�r att f�rs�ka.

�Mamma, pappa�� jag vet att jag har betett mig illa och f�rst�r att ni �r uppr�rda. Men jag��

Hennes mor avbr�t henne med en ot�lig gest. �Det �r f�r sent, Maddie. Vi har gett dig den ena chansen efter den andra, men du bara forts�tter att strunta i oss och g�ra som du behagar. Vi har tr�ttnat p� det. Vi har fattat ett beslut.�

S� var det med den saken, t�nkte Maddie. Hon k�nde sin mor och visste att Cassandra hade en vilja av j�rn. N�r hon v�l hade best�mt sig f�r n�got s� �ndrade hon sig inte. Maddie tog ett djupt andetag och f�rberedde sig p� det v�rsta.

�Vi har best�mt oss f�r att skicka dig till Will som l�rling�, sa Horace.

Maddies hj�rta tog ett spr�ng. Hon h�ll blicken s�nkt s� att de inte skulle se det pl�tsliga ljuset hon visste hade t�nts i hennes �gon. Hon v�ntade n�gra sekunder tills hon hade tyglat gl�djen och tittade sedan upp p� dem. En pl�tslig oro grep henne�� hade hon h�rt fel?

�Will�, sa hon f�rsiktigt. �Menar ni farbror Will?�

Will var hennes gudfar. Han hade varit med n�r hon d�pts och svurit att ta hennes f�r�ldrars plats om det n�gonsin blev n�dv�ndigt. Hon �lskade Will. Som barn hade hon ofta h�lsat p� honom i Redmont och bott i hans varma lilla stuga och jagat och t�ltat i skogen med honom. Will var rolig. Will och hon hade samma underfundiga humor.

Han hade f�rst�s varit ganska allvarlig sedan Alyss d�tt. Hon hade bara tr�ffat honom n�gra g�nger sedan dess, och han hade verkat bister och l�ttirriterad. Men det var inte s� konstigt. Han skulle s�kert snart bli sig sj�lv igen. Hon ins�g att hennes mor svarade p� fr�gan hon precis hade st�llt.

�Just det. Will. Din gudfar. Vi t�nker fr�ga om han vill ta emot dig som l�rling och tr�na dig till spejare.�

�Men� jag �r flicka�, sa Maddie tveksamt.

Hennes mor s�g surt p� henne. �Jag har ofta betvivlat att du f�rst�r det�, sa hon.

Maddie struntade i henne. �Jag menar� det finns inga flickor bland spejarna. Det har v�l aldrig funnits� eller?� Hon rynkade pannan och funderade p� om hon hade h�rt talas om en s�dan. Sedan skakade hon p� huvudet. Hon var s�ker p� att det aldrig hade funnits n�gon kvinnlig spejare.

�Du blir den f�rsta�, sa hennes far.

�Ska jag bo hos farbror Will? I Redmont?� fr�gade hon. De nickade, och hon kunde inte h�lla tillbaka det stora leendet som spreds �ver hennes ansikte.

Livet i Redmont var betydligt mindre stelt och formellt �n vid kungliga slottet. Baron Arald och hans hustru Sandra var utm�rkta v�rdar som alltid behandlade henne v�l. Och inte bara det�� hon hade h�gre status �n alla i Redmont, till och med baron Arald. Ingen d�r kunde best�mma �ver henne och s�ga hur hon skulle bete sig! Det h�r var fantastiska nyheter!

�Jag skulle nog inte kalla honom farbror Will om jag var du�, sa Horace varnande. �Du kommer att vara hans l�rling, vet du.�

�Visst.� Det snurrade i huvudet p� henne. Hon f�rest�llde sig en framtid med jaktfester, baler och picknickar vid slottet i Redmont�� och alltihop utan att hon beh�vde lyda sina f�r�ldrar. Den som skulle best�mma �ver andra var hon sj�lv.

Men hon skulle f�rst�s f� vara f�rsiktig s� att hon inte gick f�r l�ngt. Om det ryktades att hon hade f�r roligt skulle hennes f�r�ldrar s�kerligen kalla tillbaka henne.

�Livet som l�rling kommer inte att bli l�tt�, sa hennes mor och s�g allvarligt p� henne.

Maddie samlade sig och f�rs�kte se lagom nedslagen ut. �Jag vet�, sa hon. �Men jag ska g�ra mitt b�sta.�

Hon var �verlycklig. Will �lskade henne. N�stan dyrkade henne. Hon kunde linda honom runt lillfingret. Det hade hon alltid kunnat. Varf�r skulle det vara annorlunda nu?

�Du� g�r allts� med p� det h�r?� fr�gade Cassandra, och Maddie s�nkte blicken och nickade fogligt.

�Jag ska g�ra mitt b�sta�, sa hon igen. �Jag vill att ni ska vara stolta �ver mig.�

Det var tyst i stugan. Halt reste sig l�ngsamt upp med �gon som blixtrade av ilska. Han h�jde handen och pekade p� sin gamle l�rling. Hans r�st var inte mycket h�gre �n en viskning, men den var full av intensitet.

�Hur v�gar du s�ga s�?� v�ste han. �Hur v�gar du v�nda k�ren ryggen �gonblicket en personlig sorg drabbar dig? Jag �gnade inte flera �r �t att tr�na dig och bry mig om dig�� och g�ra dig till en man jag var stolt �ver�� bara f�r att se dig falla i bitar p� det h�r s�ttet! Du svor en ed n�r du gick med i k�ren. P� den tiden betydde den n�got f�r dig. Betyder den inte l�ngre n�gonting alls?�

Will skruvade besv�rat p� sig. �Nej, jag� jag bara��

�Will, jag s�rjer ocks� Alyss. Det g�r jag verkligen. Jag �lskade henne. Det gjorde vi alla.�

�Inte som jag�, sa Will bittert.

Halt nickade. �Nej. Det �r v�rre f�r dig. Sv�rare. Men du klarar det. Du m�ste klara det. Du m�ste g� vidare.�

Will v�nde sig h�ftigt mot honom. �S�ger du att jag bara ska gl�mma henne?�

�Nej! Jag vet att du aldrig kommer att gl�mma henne. Jag vill att du hedrar hennes minne. Men det inneb�r inte att du ska f�rsvinna i den h�r h�mndlystnaden tills du inte har plats f�r n�gonting annat i livet. Den h�ller p� att utpl�na dig, Will.�

�Jag vill bara hitta Ruhl�, sa Will med v�djande tonfall. �L�t mig hitta honom och f�ra honom inf�r r�tta. Sedan �r jag g�rna spejare igen.�

�Det funkar inte s�, sa Gilan argt. �Du �r spejare. Det inneb�r att du har vissa f�rpliktelser. Precis som alla andra spejare. Du kan inte bara strunta i dem n�r det passar dig och sedan forts�tta igen n�r du m�r b�ttre.

Du �r en av ett f�tal personer som kan g�ra skillnad h�r i v�rlden. Du �r en ledare. Du �r en hj�lte f�r tusentals vanliga m�nniskor. De ser upp till dig och respekterar dig! Du fyller dem med hopp och ger dem n�got att tro p�! Hur v�gar du fr�ns�ga dig ditt ansvar? Hur v�gar du kasta tillbaka deras respekt f�r dig rakt i ansiktet p� dem?�

�Jag struntar v�l i dem�, sa Will l�gt.

�D� �r du inte l�ngre samma person du var n�r jag l�rde dig vad heder och pliktk�nsla �r�, sa Halt. Will rodnade.

�Vi beh�ver dig, Will�, sa Gilan l�gt. Ilskan var borta nu. �K�ren beh�ver dig. Dina v�nner beh�ver dig.�

�Vilka v�nner?� fr�gade Will.

�Horace och Evanlyn�, sa Halt. �Dina f�rsta, b�sta v�nner. Mannen som har slagits vid din sida s� m�nga g�nger. Kvinnan som v�grade �verge dig n�r skandierna tillf�ngatog dig vid klyftan och n�r temujaierna gick till anfall i Skandia. De beh�ver din hj�lp. T�nker du s�ga nej? T�nker du g�mma dig i ett h�rn och tycka synd om dig sj�lv?�

�Beh�ver de mig?� Will l�t tveksam. �Vad har h�nt?�

�Det g�ller Maddie. Din guddotter. Hon hamnar st�ndigt i trubbel. Hon springer omkring och driver sina f�r�ldrar till vansinne. De �r mycket oroliga och vet inte hur de ska f� pli p� henne. De tror att du skulle kunna ordna det.�

Will rynkade pannan. �Jag? Vad i hela fridens namn kan jag g�ra? Hur skulle jag kunna f� ordning p� henne om de inte klarar av henne sj�lva?�

�De vill att hon g�r i l�ra hos dig�, sa Gilan.

Will ryckte bokstavligen till av f�rv�ning. �Maddie? En flicka?�

�Maddie�, upprepade Halt. �En flicka.� Han str�ckte in handen innanf�r tunikan och drog fram ett tygkuvert som han str�ckte �ver till Will. �De har skrivit till dig f�r att be om hj�lp.�

Will tog tankspritt emot kuvertet. Tankarna snurrade i huvudet p� honom. En flicka som l�rling? Det hade aldrig tidigare f�rekommit. Men varf�r inte? Han hade alltid varit �ppen f�r nya id�er. Evanlyn skulle ha blivit en utm�rkt spejare, t�nkte han. Hon var modig, snabbt�nkt och intelligent. Och hennes dotter var likadan. Han blickade ned p� kuvertet och s�g Evanlyns emblem i det r�da vaxsigillet.

�Ni ska f� mitt svar i morgon�, sa han.

Maddie infann sig p� den �verenskomna dagen vid Wills lilla stuga nedanf�r Redmonts slott f�r att p�b�rja sin tr�ning. Hon kom p� r�tt dag, men inte vid r�tt tid. Will hade v�ntat henne under morgonens nionde timme. N�r hon till sist red in i den lilla gl�ntan var det l�ngt efter middagstid och Will hade gett upp. Han hade �gnat hela tv� timmar �t att sitta p� verandan och f�rv�ntansfullt blicka l�ngs den smala stigen som f�rsvann bland tr�den.

Till sist muttrade han surt och gick tillbaka in i stugan f�r att l�sa h�gen med rapporter fr�n Gilan som kommit samma morgon. Regelbunden l�sning av rapporter fr�n andra landskap h�rde till spejarnas rutiner, men Will hade dessutom speciella intressen. N�r han l�ste igenom rapporterna, som skrivits av spejare i hela landet och handlade om olika lokala brott och ovanliga omst�ndigheter, h�ll han alltid utkik efter ledtr�dar som kunde hj�lpa honom att hitta Jory Ruhls g�mst�lle.

Den h�r g�ngen l�ste han rapporten fr�n landskapet Cordom med stor koncentration. D�r fanns en f�rjkarl som r�nade passagerarna han f�rde �ver Gadmunfloden och slet av dem allt de hade innan han knuffade dem i floden, som var mycket str�m. Han lade rapporten �t sidan och satte den i en l�dermapp som inneh�ll en liten bunt med andra rapporter som kunde ha med Jory Ruhl att g�ra.

�Det kan vara han�, sa han f�r sig sj�lv. �Det �r ju precis s�dant d�r han brukar syssla med.�

Sobel, som l�g bredvid honom p� golvet med hakan p� tassarna, �ppnade �gonen och s�g p� honom medan svansen piskade fram och tillbaka. Han skakade p� huvudet. �Jag pratar bara med mig sj�lv�, sa han. �Du kan sova vidare.�

Vilket hon genast gjorde.

N�gra minuter senare �ppnade hon �gonen igen och v�nde huvudet mot d�rren. Kort d�rp� kunde Will h�ra Tug gn�gga i stallet. Det var ett l�gt ljud som var t�nkt att varna Will, inte den h�ga h�lsningen han skickat till Abelard och Blaze n�r Halt och Gilan h�lsat p�. Det l�t inte p� Tugs signal som om n�gon fara var i n�rheten. Han ville bara meddela att n�gon n�rmade sig. Om det var en v�n eller fiende var om�jligt att veta.

Sobel reste sig med en grymtning, ruskade p� sig och tassade fram till d�rren med s�nkt huvud och nosen mot marken. Will lade ned rapporten, sk�t tillbaka stolen och reste sig ocks�. N�r springan var bred nog l�t han Sobel glida ut genom d�rren. Sedan klev han ut p� verandan och l�mnade skuggorna s� att han kunde st�lla sig vid kanten och luta sig mot en av pelarna.

Han kom precis i tid f�r att se Maddie rida fram mellan tr�den och in i den lilla gl�ntan utanf�r stugan. Hans h�gra �gonbryn h�jdes fr�gande n�r han ins�g att hon inte var ensam. En annan flicka i samma �lder red n�gra steg bakom henne. Men medan Maddie var liten och n�tt, med graci�sa r�relser, var den andra flickan lite �verviktig. Det syntes att hon inte alls k�nde sig bekv�m d�r hon satt i sadeln.

Det fanns fler skillnader mellan dem. Maddie red p� en sandf�rgad arridisk valack. Den hade fina linjer, sm�ckra ben och ett stolt, intelligent ansikte. Den stegade fram med v�rdighet och placerade hovarna i marken med stor elegans. Den andra flickan red p� en vanlig m�rr. Den var lite h�gre �n Maddies h�st och r�rde sig med sin grova benstomme inte alls lika mjukt och fint som den arridiska h�sten.

Deras kl�der var ocks� annorlunda. Maddie hade fina kn�byxor av ylle, med kn�h�ga ridst�vlar och en lila kort�rmad jacka gjord av samma smidiga l�der som handskar. Runt midjan hade hon ett b�lte av sammanfogade silverkedjor, och vid hennes sida h�ngde en l�ng dolk i en skida av dekorerat skinn.

Dessutom hade hon en midjel�ng mantel som h�ngde ned p� ena sidan och l�mnade h�ger arm och axel fri. Det var ett mode som blivit popul�rt bland v�lb�rgade unga kavalleriofficerare de senaste �ren.

Hennes f�ljeslagare var kl�dd i en enkel gr�n kl�nning under en funktionsduglig men osmyckad yllemantel. Hon verkade nyfiken men lite os�ker n�r hon s�g sig omkring, medan Maddie var sj�lvs�ker och obekymrad.

Vid Gorlogs andedr�kt, t�nkte Will. Hon har tagit med sig sin jungfru!

Och inte bara sin jungfru. En brun kl�vjeh�st traskade lydigt bakom de tv� ryttarna. Den hade korta ben, tunnformad kropp och k�mpade med n�gra tunga l�derv�skor som h�ngde fr�n packsadelns horn. Den s�g ut att b�ra en betydligt tyngre last �n de tv� andra h�starna.

Will tog ett djupt andetag. Hans f�rsta impuls var att gorma en rad arga fr�gor till Madelyn. Han ville b�rja med Vad sysslar du med? Forts�tta med Vem i hela fridens namn har du tagit med dig? och avsluta med Vad har du packat f�r? En tolv m�nader l�ng resa riket runt?

Men han beh�rskade sig och v�ntade tills Madelyn lade m�rke till honom d�r han stod p� verandan. Hon gav honom ett sj�lvs�kert leende.

�Hej, farbror Will! Jag s�g dig inte. Ni spejare kan verkligen r�ra er ljudl�st! Jag ser fram emot att l�ra mig mer om det under veckorna som kommer!�

Under veckorna som kommer, t�nkte Will. Hon hade ingen som helst aning om hur l�ng tid det h�r skulle ta. Hon trodde uppenbarligen att hon skulle f� springa runt i skogen i n�gon m�nad och sedan �ka hem igen.

Han hejdade de ursinniga orden han ville kasta ur sig.

�Du �r sen�, sa han str�vt.

Hon s�g f�rst lite f�rv�nad ut, men ryckte sedan p� axlarna. �Jas�? Det visste jag inte. Jag visste bara att jag skulle komma hit i dag. Skulle jag passa n�gon speciell tid?�

�Det skulle du. Du skulle ha kommit i nionde timmen, enligt Gilans order.�

Maddie rynkade pannan, men verkade ganska ober�rd �ver att komma f�r sent. �Order?� sa hon fr�gande. Hon s�g p� sin jungfru. �Rose-Jean, fick du n�gra order till mig fr�n storm�stare Gilan?�

Den andra flickan verkade f�rvirrad och orolig. �ven om inte Maddie hade lagt m�rke till Wills bistra min s� hade jungfrun det. Hon var trots allt tj�nare och van vid att h�lla �gonen p� sina herrars ansiktsuttryck.

�Nej, fr�ken. Han��

�Han l�r ha gett dem till dig, Maddie�, avbr�t Will barskt. �Du ska ha f�tt ett brev. I ett tjockt tygkuvert.�

�Jas� det d�r?� sa Maddie. Hon skrattade. �Jo, det har jag nog f�tt. Jag trodde att det bara var ett avskedsbrev�� ett litet kort eller n�got. Jag har inte l�st det �n.�

�Det kanske vore en god id� att g�ra det�, sa Will. Han talade farligt l�gt. Maddie m�rkte det inte, men det gjorde Rose-Jean. Hon s�g �nnu mer bekymrad ut.

�Jag kan l�sa det sedan�, sa Maddie med ett skratt. �Du kan s�kert ber�tta allt jag beh�ver veta.�

�En sak du beh�ver veta �r att du skulle ha varit h�r f�r �ver tre timmar sedan. Var har du h�llit hus?�

Maddie begrep fortfarande inte. Hennes jungfru s�g sig omkring som om hon f�rtvivlat letade efter n�got att g�mma sig bakom n�r stormen utbr�t�� som hon visste att den skulle g�ra. Hon hade ingen aning om varf�r den surmulne, sk�ggige spejaren var s� rasande. Madelyn hade sagt att de skulle p� semester i ett av rikets lantliga landskap. Nu anade hon att det egentligen bara var halva sanningen.

�Vi stannade till vid slottet f�r att tr�ffa Arald och Sandra�, sa Maddie nonchalant.

�Baron Arald och lady Sandra�, r�ttade Will.

Maddie ryckte p� axlarna och log brett. �Kanske f�r dig. Jag beh�ver bara kalla dem Arald och Sandra.�

Will blev �nnu argare. Han b�rjade f�rst� vad Evanlyn och Horace hade f�tt st� ut med. Men han gjorde en anstr�ngning f�r att beh�rska sig och tala l�gt och best�mt. Han hade ingen lust att gr�la med Madelyn, i synnerhet inte framf�r hennes jungfru. Han visste hur obehagligt det skulle k�nnas f�r henne.

�Nej�, sa han. ��ven du ska kalla dem baron Arald och lady Sandra. Det �r b�st att du v�njer dig vid det.�

Maddie lade huvudet p� sned med ett fr�gande leende p� l�pparna.

�Farbror Will, jag har alltid kallat dem Arald och Sandra. Du kanske inte riktigt f�rst�r det, men som prinsessa st�r jag �ver dem i rang.�

Will drog djupt efter andan. Han kastade en snabb blick p� tj�nsteflickan och s�g hur sp�nd hon var. Sedan andades han ut och pratade med lite lugnare ton: �Maddie, var sn�ll och sitt av och kom hit.� Han visade med handen att han ville att hon skulle komma upp p� verandan. Hon nickade, satt vant av och r�ckte tyglarna till den andra flickan.

�H�ll Soldansare �t mig en stund, Rose-Jean�, sa hon. Sedan gick hon genom den lilla gl�ntan och klev upp p� verandan. Will tog hennes armb�ge och ledde henne ytterligare n�gra steg bort.

�Jag m�ste s�ga att du beter dig lite konstigt, farbror Will�, sa Maddie. �Jag har aldrig sett dig s�dan h�r.�

�Maddie, det �r n�gra saker du m�ste f�rst�, sa Will l�gt n�r han hade f�rs�krat sig om att tj�nsteflickan inte kunde h�ra dem. �F�r det f�rsta �r du inte h�r p� n�gon sorts sk�n semester��

�Jag vet�, sa hon med en avf�rdande r�relse. �Mamma och pappa har f�tt den tokiga id�n att jag ska l�ra mig��

�Tyst!� fr�ste Will. Precis som innan talade han l�gt, men med ett mycket intensivt tonfall. Madelyn backade faktiskt ett halvt steg. Ingen hade n�gonsin tilltalat henne p� det s�ttet f�rut. Hennes f�r�ldrar kanske hade gjort det, men definitivt ingen av l�gre st�llning.

�Farbror Will��, b�rjade hon h�gdraget, men Will gjorde en huggande liten gest med h�gerhanden f�r att avbryta henne.

�Sluta kalla mig farbror Will. Vare sig du inser det eller inte s� �r du nu medlem i spejark�ren, och jag �r din l�rom�stare. Vi spejare tilltalar varandra med f�rnamnet. Du kallar mig Will�� inget annat. Jag �r inte din farbror. Jag �r inte din gudfar. Jag �r din l�rom�stare och instrukt�r. Och du, du �r min elev, min l�rling. Jag kallar dig Maddie eller Madelyn. Det finns inga speciella band mellan oss�� vi �r bara m�stare och l�rling. �r det uppfattat?�

Nu m�ttes Maddies �gonbryn i en trotsig min. Hon bl�ngde p� den gr�sk�ggige gestalten framf�r sig.

�Du tar dig stora friheter, farb� Will�, sa hon. �Gl�m inte att jag �r Araluens kronprinsessa!�

�Och jag �r kunglig spejare�, sa Will med j�mnt tonfall. Maddie s�g fr�gande ut. �Jag beh�ver inte lyda n�gon annan �n kungen�, f�rklarade han. �Eller kungens representant. Din mor, med andra ord.

�ven om vi s�llan skyltar med det s� har jag tekniskt sett h�gre st�llning �n alla utom kungen eller hans representanter. Jag st�r �ver b�de riddare och baroner och deras hustrur�� �ven kronprinsessor.�

�Det kan om�jligt st�mma!� protesterade Maddie. �Det har jag aldrig h�rt talas om!�

�Det �r som jag sa inget vi brukar g� runt och p�minna folk om. Men jag lovar dig att jag har r�tt. Dessutom har din mor och far gett mig fullt ansvar �ver dig medan du tr�nas. Din st�llning som prinsessa kommer inte att betyda n�gonting alls f�r mig eller n�gon annan.�

Maddies sj�lvs�kerhet b�rjade l�mna henne. Hon visste att spejarna hade stora, ofta mystiska befogenheter i kungariket. Hon var inte helt s�ker p� att det Will sa st�mde, men kunde samtidigt inte motbevisa honom.

�Du kommer under l�rlingstiden att bo h�r hos mig, inte i slottet�, fortsatte Will med lite lugnare ton. �Men vi f�r skicka hem din jungfru. Spejare har inga tj�nare. Speciellt inte spejarl�rlingar.�

Han l�mnade Maddie, som stod kvar med vid�ppen mun och tittade medan han gick tillbaka �ver verandan f�r att prata med Rose-Jean.

�Rose- Jean�, sa han. �Madelyn kommer att bo h�r i stugan medan hon utbildas till spejare. Som du ser har vi lite ont om plats. Det inneb�r att du m�ste rida tillbaka till slottet och tala om f�r baronens marskalk att du ska bo d�r tills du kan eskorteras tillbaka till kungliga slottet.�

Rose-Jean s�g p� Madelyn och var m�rkbart os�ker p� hur hon skulle reagera. Hon visste att hon riskerade Maddies vrede om hon lydde spejaren. Samtidigt f�rstod hon det farliga i att strunta i instruktioner fr�n en spejare�� i synnerhet en s� h�gt aktad spejare som Will Treaty. Will f�rstod vad hon t�nkte och klev fram till henne. Rose-Jean gjorde inget motst�nd n�r han tog tyglarna till Maddies h�st ur hennes hand.

�Oroa dig inte�, sa han lugnande. �Rid till slottet, bara. Alltihop kommer att ordna sig.�

�Rose-Jean��, b�rjade Maddie.

�Tyst!� sn�ste Will utan att v�nda sig om. Sedan gjorde han tecken till tj�nsteflickan att ge sig av. Rose-Jean fattade sitt beslut, v�nde p� h�sten och b�rjade rida tillbaka l�ngs v�gen mot slottet. Kl�vjeh�sten stod och tittade och verkade os�ker p� om den skulle f�lja efter eller inte. N�r den inte fick n�gra klara instruktioner b�jde den till sist ned huvudet och b�rjade beta bland det korta gr�set i utkanten av gl�ntan.

Will l�mnade �ver Soldansares tyglar till den f�rv�nade, modf�llda prinsessan.

�Du kan st�lla din h�st i stallet bakom stugan�, sa han. �Jag ska ta hand om din kl�vjeh�st.�

Madelyn gick fram f�r att ta tyglarna fr�n hans hand. �Det �r dock f�rsta och sista g�ngen�, tillade han.

S� snart h�starna stod i stallet tog Will med sig Madelyn och visade det lilla rummet hon skulle bo i. Han mindes sin egen f�rsta dag som l�rling och hade st�llt in en vas med vildblommor i klara f�rger, precis som Halt hade gjort f�r s� m�nga �r sedan. Det skulle f�rst�s beh�vas mer �n bara n�gra blommor f�r att hj�lpa Maddie komma �ver chocken och sina s�rade k�nslor.

Hon gick in i rummet och st�ngde d�rren bakom sig. N�r Will varit l�rling hade det bara funnits ett draperi, men han f�rstod att Madelyn beh�vde st�rre avskildhet n�r hon bodde hos honom och hade d�rf�r bett snickarna i Redmont att s�tta in en d�rr innan hon kom.

Han blickade mot den st�ngda d�rren och undrade om han skulle be henne komma ut. Men han misst�nkte att hon hade f�tt nog med �verraskningar f�r i dag och kunde beh�va n�gra timmar f�r att t�nka igenom allt.

Han lagade mat�� en v�lsmakande gryta med kyckling och potatis. N�r det skymde t�nde han lyktor i storstugan och gjorde upp eld i den �ppna spisen.

Det varma, gula skenet fr�n lyktorna och de flackande l�gorna spred ett muntert sken i rummet. N�r Will ans�g att hon haft tillr�ckligt med tid f�r att fundera knackade han f�rsiktigt p� hennes d�rr.

�Maddie�, sa han. �Middag.�

Maddies hunger fick t�vla med hennes stolthet. Efter n�gra minuter vann hungern och d�rren �ppnades. Hon kom ut med s� stor v�rdighet hon kunde och satte sig ned vid bordet medan Will serverade mat.

Hon �t hungrigt och f�rv�nades �ver hur uts�kt maten smakade. Hon hade ingen aning om att Will lagade s� h�r god mat. Men st�mningen mellan dem var fortfarande anstr�ngd, och de pratade bara om det allra n�dv�ndigaste�� som att be om br�d eller salt. N�r Maddie var f�rdig reste hon sig fr�n bordet.

�Jag g�r in p� mitt rum�, sa hon. Hon hade funderat p� att be om lov, men trotsigt slagit undan tanken.

Will m�tte hennes blick och s�g att hon fortfarande var arg. Hon beh�ver lite tid, t�nkte han.

�Bra id�, sa han och nickade. �Det �r en viktig dag i morgon.�

�r du inte lite v�l h�rd mot henne?� fr�gade Jenny.

Will funderade, men skakade sedan p� huvudet.

�Jag m�ste vara tuff, Jen�, sa han. �Hon �r bortsk�md, oresonlig och arrogant. Jag m�ste �ndra p� det d�r om jag ska ha n�gon chans att lyckas med min uppgift.�

De satt under ett solskydd p� uteserveringen utanf�r Jennys v�rdshus. Hon s�g forskande p� honom och nickade.

�Kanske. Men �verdriv inte. I grund och botten �r det nog inget fel p� henne.�

�Jag f�rs�ker minnas hur Halt behandlade mig�, sa Will. �Jag har hela tiden det som utg�ngspunkt.�

�Du brukade beklaga dig �ver hur hemsk han var mot dig�, sa hon med ett leende. �Och du var ingen prinsessa!�

�Det �r inte hon heller just nu. Det �r precis det jag m�ste minnas. Hon �r min l�rling, och �r varken mer eller mindre privilegierad �n alla andra l�rlingar. Hon kommer inte att s�rbehandlas.�

�Se bara till att det inte g�r f�r l�ngt �t andra h�llet�, sa Jenny varnande. �Var �r hon nu, f�rresten?�

�Hon �r hos fr�ken Buttersby, som tar m�tten f�r hennes kl�der�, sa Will och pekade med tummen mot huvudgatan. �R�ttare sagt s� visar hon Maddie hur hon kan �ndra kl�derna s� att de passar. Maddie f�r g�ra jobbet sj�lv. Hon kommer ju att stanna ett tag.� Will log snett.

Jenny s�g p� honom. Det h�r var det f�rsta sp�ret av humor hennes gamle v�n hade visat p� flera m�nader. Hon var klok nog att inte n�mna det, men best�mde sig f�r att ber�tta det f�r Gilan n�sta g�ng han kom till Redmont�� vilket han gjorde betydligt oftare �n han beh�vde. Jenny visste hur sm�rtsamt det hade varit f�r Will att f�rlora Alyss och tyckte det varit genialt att skicka Maddie till honom som l�rling. Hon kastade en blick mot gatan och pekade.

�Nu kommer hon.�

Maddie kom traskande mot dem uppf�r den inte s�rskilt branta sluttningen. Hon h�ll ett kl�dbylte i h�nderna, och �ver hennes axel l�g ett v�lbekant plagg�� den spr�ckliga gr�gr�na manteln som alla spejare och deras l�rlingar bar.

�Hon ser lite �verv�ldigad ut�, sa Jenny och log n�r Maddie tappade n�gra k�ngor och en l�derv�st. N�r hon b�jde sig ned f�r att plocka upp dem tappade hon �nnu fler kl�der. Hon hade f�tt tre kl�dupps�ttningar�� ylleskjortor och kn�byxor, l�dertunikan och tv� par k�ngor samt manteln�� och hade uppenbarligen sv�rt att b�ra allt.

�Hela dagen kommer att bli �verv�ldigande�, sa Will. Men han visade inga tecken p� att vilja resa sig och hj�lpa till. N�r Maddie n�rmade sig med traven med k�ngor, skjortor och kn�byxor greps Jenny av medlidande och klev hastigt �t sidan.

�Jag hj�lper dig�, sa hon. Maddie tittade tacksamt upp och �verl�mnade h�lften av kl�derna. Sedan gick hon efter Jenny in i v�rdshuset och sl�ppte ned resten av plaggen p� ett bord.

Maddie var lite andf�dd. �Hon gav mig de minsta kl�derna hon hade, men de �r �nd� f�r stora�, fl�mtade hon.

Jenny log. �Det �r inte s� konstigt. Du �r ju den f�rsta kvinnliga spejaren.�

�Visade hon hur du ska sy in dem?� fr�gade Will.

Maddie nickade. �Det kommer att ta flera timmar.�

�Du beh�ver bara en upps�ttning till att b�rja med. Det borde inte ta s� l�ng tid. Det kan du fixa i kv�ll efter maten�, sa Will. Han visste inte om hon hade fiskat efter medlidande, men han t�nkte inte visa henne n�got.

Jenny och Will hade druckit f�rskpressad fruktjuice. Jenny gjorde tecken �t en servit�r att h�mta ett tredje glas till Maddie, som tacksamt tog emot det och drack t�rstigt.

�Aah�, sa Maddie. �Underbart. Tack.�

�Det h�r m�ste k�nnas v�ldigt annorlunda och f�rvirrande f�r dig�, sa Jenny v�nligt. �Jag hoppas att Will inte �r f�r str�ng mot dig, Maddie. Jag heter Jenny, f�rresten.�

Hon str�ckte fram handen och log. Maddie s�g tveksamt p� den. Hon hade b�rjat v�nja sig vid det m�rkliga f�rh�llandet som nu r�dde mellan henne och Will. Han var, precis som han hade p�pekat, en av rikets h�gre officerare och hade tekniskt sett h�gre st�llning. Men inte Jenny. Hon var en vanlig ofr�lse. Hon var kock och hade knappast h�gre status �n tj�narna vid kungliga slottet. Maddie visste inte om det var l�mpligt att de bara anv�nde f�rnamnen n�r de pratade med varandra.

Men Jenny hade varit v�nlig och tillm�tesg�ende, och Maddie ville inte bli ov�n med henne. Hon gjorde sitt b�sta f�r att verka h�vlig�� men femton�ringars f�rs�k att vara artiga lyckas inte alltid s�rskilt v�l.

��h� jag vet inte riktigt om du kan kalla mig Maddie�, sa hon urs�ktande. �Du borde nog s�ga �ers h�ghet� eller �prinsessa�.�

Jennys leende f�rsvann och hon drog tillbaka handen. Wills ansikte m�rknade av vrede. Jenny reste sig. �Jag ska komma ih�g det�, sa hon kyligt. �Vi ses senare, Will�, sa hon och nickade kort. �Jag har mycket att g�ra.�

Hon gick ut ur v�rdshuset med rak rygg. Maddie s�g hj�lpl�st p� Will och slog ut med h�nderna.

�Va? Vad gjorde jag f�r fel nu, d�? Jag fattar att jag �r din l�rling och s�, men m�ste alla tilltala mig som om jag �r helt betydelsel�s? Hon �r bara en vanlig kock!�

�Jenny h�r till din fars�� och mina�� n�rmaste v�nner. Vi v�xte upp tillsammans. Och hon har k�nt din mor ocks� i m�nga �r. Din mor l�ter Jenny tilltala henne med f�rnamnet, s� jag f�rst�r inte varf�r inte du skulle g�ra det.�

�Men det var s� annorlunda p� den tiden! Jag menar, mamma reste omkring under falskt namn n�r hon tr�ffade er. D� kunde ni ju knappast tilltala henne med titel. Men jag, d�remot��

�� �r en bortsk�md, arrogant unge som beh�ver l�ra sig en l�xa. Jag hade hoppats att vi skulle slippa det h�r, men tyv�rr� var sn�ll och f�lj med mig.�

Han reste sig tv�rt och skyndade ut ur v�rdshuset. Maddie rusade efter med k�ngorna, tunikan och skjortorna i famnen.

�Och tappa inget!� fr�ste Will.

Hon st�rtade efter honom d�r han med l�nga kliv stegade l�ngs huvudgatan och b�rjade f�lja stigen genom skogen till stugan. N�r de kom fram slog Will upp d�rren och gick fram till skrivbordet vid bortre v�ggen, d�r han rotade igenom en bunt papper tills han hittade det han letade efter.

Maddie snubblade in efter honom och tappade i hasten flera plagg p� verandan och i storstugan. Hon s�g os�ker ut n�r han v�nde sig mot henne med ett kuvert i handen. Will drog ut pergamentet och str�ckte fram det till henne.

�L�s det h�r�, sa han.

Hon chockades djupt av de inledande orden. L�ngst ned fanns hennes mors och fars signaturer samt personliga sigill. Det r�dde ingen tvekan om att dokumentet var �kta. Hon �terv�nde med blicken till textens b�rjan och k�nde hur hon bleknade medan hon l�ste.

N�sta morgon vaknade Will till doften av nystekt bacon.

Han rynkade pannan och sniffade lite i luften f�r att bekr�fta att han verkligen k�nt r�tt. Det var verkligen lukten av bacon. Hans tomma mage kurrade hungrigt. Han svingade benen �ver s�ngkanten, kl�dde skyndsamt p� sig och �ppnade d�rren till storstugan.

Maddie stod f�rv�ntansfullt vid spisen med en stekpanna i ena handen och en stor gaffel i den andra. Hon log mot Will, som gnuggade s�mnen ur �gonen och gjorde sitt b�sta f�r att j�mna till sitt yviga h�r.

�Jag har gjort frukost�, f�rklarade hon. �Jag visste inte riktigt hur man g�r �ggr�ra, s� jag stekte �ggen i st�llet.� Hon gjorde tecken �t honom att s�tta sig vid bordet.

�Vilken �verraskning�, sa han n�r hon st�llde ned en fulllastad tallrik framf�r honom. �verraskningen v�xte n�r han tittade n�rmare p� maten och konstaterade att baconen hade stekts s� h�rt att den f�rvandlats till stenh�rda remsor.

�ggen var inte mycket b�ttre�� hon hade br�nt undersidorna, och gulorna var h�rda och uttorkade. Will s�g tveksamt p� dem, men tog sedan upp sina bestick och best�mde sig f�r att �ta �nd�.

Hon har i alla fall f�rs�kt, t�nkte han. Hon hade inte lyckats s�rskilt v�l, men hon hade f�rs�kt�� och han uppskattade det. Det var hennes s�tt att be om urs�kt, och det var mer meningsfullt �n att bara s�ga n�gra ord. Att slutresultatet var ganska o�tligt spelade inte s� stor roll.

Han tryckte ned gaffeln i en av baconremsorna, vilket gjorde att den omedelbart uppl�stes till en h�g vassa sm� flisor. Maddie iakttog honom uppm�rksamt, s� han stoppade n�gra av de br�nda sk�rvorna i munnen och s�g lite p� dem f�r att de skulle bli mjukare.

�Hur blev det?� fr�gade hon. �Jag har aldrig lagat bacon f�rut.�

�Anm�rkningsv�rt�, fick han fram mellan de f�rkolnade bitarna. �Ett ber�mv�rt f�rsta f�rs�k.�

Han svalde k�ttet med viss sv�righet och f�rs�kte sig sedan p� de h�rda, torra �ggen. Smaken av br�nd �ggvita var �verv�ldigande, men han tuggade och svalde.

�De blev lite svarta p� undersidan�, medgav hon oroligt.

�Det bidrar till smaken�, konstaterade Will. Han s�g att hon redan hade h�mtat dagens f�rska limpa fr�n bageriet. Han skyndade sig att riva av en bit, sm�ra den och �ta upp den. Han lade lite mer sm�r p� de h�rda �ggulorna. Det skulle nog g�ra dem mjukare.

Maddie satte sig mittemot honom och Will kastade en avundsjuk blick p� tallriken framf�r henne. P� den l�g ett �pple och n�gra stora, saftiga jordgubbar. Hon hade ocks� en tjock skiva br�d med sm�r och sylt. Hon tog en stor klunk mj�lk och en tugga br�d och sylt. Will ins�g att hans egen mun var torr och smakade br�nt.

Han fick syn p� tillbringaren med vatten och str�ckte sig efter den och ett glas, men hon hejdade honom.

�Jag har gjort kaffe�, sa hon.

�nnu en �verraskning. Will hade inte m�rkt ett sp�r av den mustiga doften av nybryggt kaffe. Men nu n�r hon n�mnde det blev han faktiskt medveten om en svag kaffelukt i k�ket.

Hans gamla kaffekittel stod p� plattan och det ringlade r�k ur pipen. Nu lyfte Maddie upp den. Hon hade lagt en k�kshandduk runt det varma handtaget f�r att skydda handen. Hon st�llde en mugg framf�r Will och b�rjade h�lla.

En tunn str�m av missf�rgat hett vatten rann ur pipen. De stirrade b�da tv� f�rv�nat p� den. Will visste inte riktigt vad det var, men han var s�ker p� att det inte var kaffe. Maddie rynkade pannan n�r hon drog samma slutsats.

�Det ser inte r�tt ut�, sa hon tveksamt. �Men jag �r s�ker p� att jag gjorde som man ska��

�Hur gjorde du?� fr�gade han och betraktade den brunaktiga v�tskan i muggen. Han sniffade p� den. Han kunde k�nna en viss kaffelukt. Den var svag, men han k�nde den.

�Jag fyllde kitteln med kallt vatten och l�t det koka upp p� plattan. N�r det kokade h�llde jag i tre r�gade skedar med kaffe. Det borde ha r�ckt, v�l?�

�Det borde det�, sa Will tankfullt. Tre skedar borde ha resulterat i ett fylligt svart kaffe. Inte det svaga r�vgiftet framf�r honom. Pl�tsligt kom han att t�nka p� n�got.

�Var fick du kaffet ifr�n?� fr�gade han. Kanske hade hon gjort kaffet med gammalt pulver som redan anv�nts. Men hon tecknade mot krukan p� �versta hyllan i k�ket, d�r Will f�rvarade sina kaffeb�nor.

�D�rifr�n�, sa hon. �Jag har ju sett att du sj�lv brukar ta kaffet d�r.�

Will b�rjade l�ngsamt f�rst�. �Och sedan� h�llde du bara tre skedar i kitteln?�

Hon nickade.

�Malde du b�norna f�rst?� fr�gade han f�rsiktigt.

Maddie rynkade pannan och verkade inte riktigt f�rst� vad han menade. �Malde dem?�

�Malde dem, ja. Jag brukar g�ra pulver av b�norna. Det �r d� kaffesmaken kommer fram, vet du.�

Hon h�ll fortfarande i kitteln. Han tog den, lyfte p� locket och kikade ned. Efter att det f�rsta �ngmolnet hade skingrats kunde han se ett antal sm� bruna f�rem�l flyta p� vattenytan.

Han brast i skratt. Han kunde inte l�ta bli, fast�n han ins�g att det var ett misstag. Han tvingade sig sj�lv att sluta, men skadan var redan skedd. Maddie s�g bedr�vat p� honom n�r hon ins�g hur grovt hon hade misslyckats. Hon hade velat g�ra en god frukost �t honom som ett s�tt att s�ga �vi b�rjar om�. Men det enda hon hade lyckats med var att f�rd�rva hans kaffe. Hon b�rjade �ven misst�nka att hennes bacon och �gg inte blivit perfekta heller.

Will lade handen f�r munnen och f�rs�kte sluta skratta.

�F�rl�t�, sa han �ngerfullt, men han kunde se besvikelsen i hennes ansikte. Han s�g p� hennes haka och hoppressade mun att hon k�mpade f�r att inte gr�ta.

�Jag f�rst�rde det, va?� sa hon. �Inte bara kaffet, utan alltihop.�

�L�t mig s�ga s� h�r� det var inte det b�sta jag har smakat. Baconen smakar lite som kruksk�rvor. Och �ggen f�rtj�nade ett b�ttre �de.�

Hon s�nkte blicken och verkade helt f�rkrossad. Hon avskydde att misslyckas.

�Men jag borde inte ha skrattat�, fortsatte han mjukt. �Du f�rs�kte, och det �r tanken som r�knas. Det var mycket l�nge sedan n�gon gjorde frukost till mig.�

�Jag f�rmodar att ingen har gjort en s�dan h�r frukost till dig�, sa hon, fortfarande med blicken s�nkt.

�F�rmodligen inte. Men man kan inte v�nta sig att allt blir r�tt f�rsta g�ngen. Har du stekt �gg och bacon f�rut?�

Hon v�gade inte �ppna munnen, utan skakade bara p� huvudet. Hon hade hoppats att en glad, f�rv�nad Will skulle s�tta sig ned vid bordet och hungrigt �ta frukosten och bel�tet smutta p� kaffet. Det var ett s�tt att be om urs�kt f�r hur hon hade behandlat Jenny. Blotta tanken p� den episoden fick henne redan att sk�mmas �gonen ur sig.

Och nu den h�r katastrofen! Hon tittade upp n�r hon k�nde Wills hand p� axeln. Hans �gon var fulla av v�rme och �mhet. Han s�g ut precis som den farbror Will hon mindes fr�n sin barndom.

�Maddie, du gjorde ett tappert f�rs�k och det �r det som �r huvudsaken. Och �ven om du inte serverade mig v�rldens godaste frukost s� gjorde du n�got annat f�r mig. N�gonting mycket, mycket viktigare.�

Hon lade huvudet p� sned och tittade nyfiket p� honom. �Vad d�?�

�Du fick mig att skratta. Och om det �r n�got jag inte har gjort p� l�nge s� �r det skrattat.�

Hon kunde inte slita blicken fr�n pilb�gen n�r Will tog upp den. Hon rynkade pannan. Den s�g inte ut som andra b�gar hon hade sett.

F�rst och fr�mst var den kort. Den var bara tv� tredjedelar s� l�ng som en vanlig l�ngb�ge. Och formen var minst sagt underlig. Den mittersta delen, som utgjorde ungef�r tv� tredjedelar av vapnets totala l�ngd, bestod av ett tjockt, m�rkt tr�stycke som inte var s�rskilt b�jt. I mitten av den fanns ett handtag av mjukt l�der som vadderats och formats f�r att passa handen. I �ndarna fanns tv� sektioner som sk�t ut fr�n b�gen s� att de pekade fram�t.

Will r�ckte �ver vapnet och hon synade det noggrant. De tv� bakv�nda styckena hade formats med omsorg f�r att passa perfekt vid mittensektionen�� som ocks� tycktes perfekt slipad och vinklad. Styckena hade f�rmodligen limmats och sedan bundits h�rt med virade sn�ren som sedan limmats ytterligare innan alltihop lackats flera g�nger f�r att �ka h�llbarheten.

B�gen liknade ett utdraget, tillplattat �W�. Vid f�rsta anblicken s�g det ut som om str�ngen skulle g� emellan de tv� yttersta segmenten, s� att b�gen p�minde om en vanlig l�ngb�ge eller kortb�ge n�r den sp�ndes. Men n�r Maddie tittade n�rmare kunde hon se att sk�rorna som skulle h�lla str�ngen p� plats var formade s� att b�gen m�ste b�jas tillbaka fr�n de tv� utskjutande delarnas riktning. D� skulle b�gens mittersta del bilda en kurva och de tv� slutsegmenten i b�da �ndarna sv�nga ut i motsatt riktning.

�Det �r en sammansatt b�ge�, f�rklarade Will n�r hon hade granskat vapnet i n�gra minuter. �Temujaierna anv�nder dem. Jag anv�nde sj�lv en under mina f�rsta �r som l�rling. De utsv�ngda segmenten ger pilen h�gre hastighet och b�gen l�gre dragvikt. Den h�r har ungef�r tjugofem kilos dragvikt. Det kommer du att klara efter lite styrketr�ning.�

Han f�rde fingret utmed b�gens utsida. �H�r har den f�rst�rkts med hjortsenor f�r �kad flexibilitet och styrka.�

�Vem har gjort den?� fr�gade hon. Hon v�nde och vred p� vapnet och kunde inte l�ta bli att beundra hantverket. Tr�et var omsorgsfullt format och hyvlat. N�r Will pekat ut det kunde hon se hjortsenorna. Hela b�gen hade lackats med m�rk lack s� att den f�tt en m�rkbrun nyans. Hon s�g att lacken var matt s� att inget ljus skulle reflekteras i den. L�derhandtaget k�ndes bekv�mt i handen, men n�r b�gen var ostr�ngad k�ndes den n�got obalanserad p� grund av de tv� utstickande slutstyckena.

�Jag�, sa Will. �Halt visade mig hur man g�r n�r jag sj�lv gick i l�ra.�

�Kan du visa mig hur man g�r?� fr�gade hon ivrigt. Det m�rktes �terigen att hon visste att uppskatta ett bra vapen, och Will nickade gillande.

�Vi har tid f�r det senare. F�rst m�ste du l�ra dig att skjuta med den. Har du anv�nt en pilb�ge f�rut?�

Hon nickade lite tveksamt. Hovdamerna vid kungliga slottet �gnade sig �t b�gskytte som en sorts social sport, och Maddie hade varit med n�gra g�nger. Men b�garna de anv�nde var inte alls som den h�r. De var enkla l�ngb�gar av l�tt tr�, med en dragvikt p� tio kilo eller mindre. De var utformade f�r mindre starka kvinnor. Att d�ma av det Will hade sagt skulle den h�r pilb�gen vara mer �n dubbelt s� sv�r att sp�nna.

�Inte en s�dan h�r�, sa hon. Hon vred den i h�nderna och funderade �ver hur hon skulle str�nga den. P� b�garna hon hade skjutit med innan hade det varit enkelt�� hon hade bara beh�vt s�tta ena �nden i marken, b�ja staven med kroppen och sedan f�ra in str�ngen i sk�ran. Men hon gillade inte tanken p� att trycka den h�r b�gens noggrant utformade �ndar mot marken. �Hur str�ngar man den?� fr�gade hon till sist.

Will str�ckte fram handen och tog b�gen.

�Man kan g�ra p� tv� s�tt. Antingen anv�nder man en b�gstr�ngare. En s�dan h�r, allts�.� Han tog upp ett tjockt sn�re ur tunikans ficka och rullade upp det. I sn�rets ena �nde fanns en liten hylsa och i den andra en stor l�derf�rst�rkt �gla. Will lade cylindern �ver b�gens �nde, d�r str�ngen redan satt i sin sk�ra, och lade sedan �glan �ver andra �nden ungef�r trettio centimeter fr�n st�llet d�r utsv�ngningen b�rjade. B�gstr�ngens andra �nde var redan lagd i en �gla �ver b�gsegmentet och sj�lva str�ngen h�ngde i en l�s kurva.

Will fattade tag i b�gen s� att str�ngen h�ngde ned och trampade p� det tjocka sn�rets l�nga �gla s� att den h�lls fast vid marken. Sedan b�rjade han att tvinga b�gen upp�t och anv�nde musklerna i ryggen, armarna och benen f�r att b�ja segmenten. L�derf�rst�rkningen i b�gstr�ngarens �nde hindrade den fr�n att halka ned �ver b�gsegmentet n�r han tog i med allt st�rre kraft. B�gen knarrade lite n�r den b�jdes mer och mer, och till sist sk�t Will upp b�gstr�ngens lilla �gla l�ngs b�gsegmentet, f�rbi utsv�ngningen, tills den gick in i sk�ran som hade skurits ut i slutet av b�gen.

�Se till att den sitter ordentligt innan du sl�pper trycket�, sa han. �Det vore dumt om den gled ut igen.�

Han studerade str�ngen f�r att f�rs�kra sig om att den var ordentligt f�st och sl�ppte sedan trycket p� b�gstr�ngaren. Han f�rde den breda, l�derf�rst�rkta �glan �ver b�gens �nde, tog av hylsan fr�n andra �nden och l�mnade tillbaka vapnet, som nu var ordentligt str�ngat och klart f�r anv�ndning.

�Det d�r s�g ganska sv�rt ut�, sa hon tveksamt. Hon hade m�rkt hur Will f�tt anstr�nga sig f�r att b�ja b�gen.

Han ryckte p� axlarna. �Det �r inte l�tt. Men du kommer att l�ra dig.�

Hon tyckte om hur b�gen k�ndes nu n�r den var str�ngad. Den var definitivt b�ttre balanserad �n innan. Hon drog lite i str�ngen och h�jde p� �gonbrynen n�r hon k�nde motst�ndet. N�r hon h�rt b�gskyttar prata om dragvikt hade det aldrig sagt henne s� mycket. Nu f�rstod hon hur sv�rt det var att sp�nna en b�ge med tjugofem kilos dragvikt. Hon fylldes av tvivel. Skulle hon verkligen klara det?

�Det g�ller att l�ra sig tekniken�, sa Will som om han hade l�st hennes tankar. �Man m�ste utnyttja de stora musklerna i ryggen, axlarna och armarna. N�r du skjutit tidigare har du alltid sp�nt b�gen med armen, va?�

Hon nickade och han tecknade �t henne att inta skjutposition med b�gen. Hon h�ll den med helt utstr�ckt arm, och Will kom fram f�r att r�tta henne.

�B�rja med att h�lla handen med b�gen n�ra kroppen, inte utstr�ckt. Sedan pressar du b�gen ifr�n dig samtidigt som du drar str�ngen mot dig med andra handen. P� det s�ttet utnyttjar du musklerna i b�da armarna i st�llet f�r bara den ena.�

Hon nickade tankfullt och f�rde b�gen n�rmare kroppen. Sedan anstr�ngde hon sig f�r att skjuta ifr�n sig och dra. Hon lyckades sp�nna str�ngen till ungef�r tv� tredjedelar innan det blev f�r tungt och hon tvingades ge upp.

�Jag kan inte�, sa hon och grymtade av anstr�ngningen.

�Jod�.� Det h�rdes p� Wills korthuggna svar att han inte t�nkte acceptera n�got annat.

Hon s�g p� honom. Om hon v�ntade sig n�gon sorts medlidande hittade hon inte vad hon s�kte. Hon ins�g att Will skulle vara mer f�rst�ende och hj�lpsam om hon anstr�ngde sig och verkligen gjorde ett f�rs�k. D�remot gillade han inte att hon bara gav upp. Hon tog ett djupt andetag och b�rjade sp�nna b�gen p� nytt.

�T�nk p� hur du trycker skulderbladen mot varandra n�r du pressar och drar. D� anv�nder du de stora musklerna i ryggen och axlarna.�

Hon gjorde som han sa och den h�r g�ngen lyckades hon sp�nna str�ngen lite l�ngre, �nda tills hon hade h�ger tumme bara n�gra centimeter fr�n n�san.

�Bra�, sa Will. �Nu f�rs�ker du igen och ser om du kan f� tummen hela v�gen till n�san.�

Hon gjorde som han sa och uppbringade all styrka hon hade i armarna och ryggen. F�r ett kort �gonblick nuddade tummen vid n�san. Sedan f�rde hon tillbaka str�ngen igen.

Hon skakade lite p� h�gerhanden. Str�ngen hade skurit in i fingrarna. N�r Will s�g hennes r�relse str�ckte han ned handen i fickan och fiskade upp n�got som han r�ckte �ver till henne.

�Det d�r k�nns i fingrarna, ja. Prova den h�r.�

F�rem�let han �verl�mnade s�g ut som ett mjukt l�derstycke format som en liten vante. I den smala �nden var ett h�l stort nog f�r ett finger utskuret i l�dret. Stycket blev bredare och delades sedan i tv� delar�� en liten och en st�rre�� med en sk�ra emellan. Will visade hur man kunde f�ra l�ngfingret genom h�let s� att l�derlappen l�g utmed handens insida. Den mindre delen var avsedd f�r pekfingret och den st�rre f�r l�ngfingret och ringfingret. De skildes �t av sk�ran mellan dem.

�H�r l�gger du pilen�, sa Will och pekade p� sk�ran. �Resten skyddar dina fingrar fr�n str�ngen.�

Hon provade igen och drog tillbaka str�ngen lite. Han hade r�tt, l�dret skyddade hennes fingrar och hon f�rstod genast hur pilen skulle ligga i sk�ran�� med pekfingret ovanf�r och de tv� andra fingrarna nedanf�r.

�Anv�nder du sj�lv en s�dan h�r?� fr�gade hon.

Han skakade p� huvudet. �I en riktig stridssituation skulle de vara f�r klumpiga. Jag har l�tit f�rst�rka fingerspetsarna p� mina handskar i st�llet. Vi ska se till att du f�r likadana. Fram till dess duger den d�r. F�rs�k igen nu. T�nk p� det jag sa om att pressa skulderbladen mot varandra.�

Hon h�jde b�gen. Pressa, sp�nn. Tryck ihop skulderbladen. Tummen nuddade l�tt vid n�san och sedan f�rde hon tillbaka str�ngen.

�Sk�nt att se att du begriper tillr�ckligt f�r att inte bara sl�ppa str�ngen utan en pil p� str�ngen�, grymtade Will.

Hon log lite. Hon visste att det kunde skada b�gen att sp�nna och sl�ppa str�ngen utan en pil. �M�ster Parker brukade hota damerna med allvarliga p�f�ljder om de gjorde det.�

Will nickade. �Bra. Och ju kraftigare b�gen �r, desto v�rre blir f�rst�s skadan. Nu ska vi se hur du klarar dig med en pil.�

Det l�g flera pilar i oljeduken. Will tog upp en och r�ckte �ver den till Maddie, som nickade bel�tet �t tuppfj�dern och lade pilen p� str�ngen. Will mindes att Halt hade f�tt l�ra honom allt om pilb�gar fr�n grunden. Maddie lade pilen p� str�ngen alldeles nedanf�r den markerade punkten och s�g kritiskt p� pilen.

��r den inte lite kort?� sa hon.

Han nickade. �Den har ungef�r r�tt l�ngd f�r att du ska kunna dra den till n�san. Det �r ingen mening med att skjuta en l�ngre pil �n man kan sp�nna. Det blir on�digt tungt utan att kraften i skottet blir st�rre.�

Hon funderade. Det verkade rimligt. Hon st�llde sig f�r att sp�nna b�gen, men tvekade.

�Var �r m�ltavlan?�

Will pekade p� en h�bal ungef�r tjugo meter bort.

�Den d�r borde bli bra�, sa han. Hon s�g p� balen, nickade och st�llde sig med sidan v�nd mot den. Hon h�ll f�rst b�gen s�nkt med pilen p� str�ngen. Den smala sk�ran h�ll pilen p� plats och �ppningen i skjuthandsken passade perfekt d�r hon h�ll pekfingret ovanf�r pilen och l�ngfingret samt ringfingret nedanf�r. Det k�ndes bra att skydda handen med l�der, t�nkte hon. Hon b�rjade h�ja b�gen, men hejdade sig.

�Har du ett armskydd?� fr�gade hon. En svag besvikelse drog �ver Wills ansikte, men den f�rsvann snabbt och han b�rjade rota bland utrustningen i oljeduken. Han fick tag p� ett armskydd av l�der och r�ckte �ver det. Hon drog det �ver v�nster arm.

�Str�ngen p� en s�dan h�r b�ge tr�ffar som en pisksn�rt�, sa hon. �Det �r b�st att anv�nda ett armskydd.�

Will grymtade och hon s�g uppm�rksamt p� honom.

�Du hade inget armskydd f�rsta g�ngen du sk�t med en s�dan h�r b�ge. Eller hur?�

Han bl�ngde p� henne och hon kunde inte l�ta bli att k�nna sig lite bel�ten.

�Det hade du inte, va?� fr�gade hon igen.

Han nickade stelt mot m�ltavlan. �Bara skjut!�

Hon skakade klentroget p� huvudet. �Du m�ste ju ha varit bra dum, allts�.�

�Skjut nu.�

Hon st�llde sig p� plats och h�jde b�gen. Hon kunde inte l�ta bli en sista gliring:

�Men jag sl�r vad om att du hade ett armskydd andra g�ngen!�

�S�tt ig�ng!� fr�ste Will.

Hon sp�nde musklerna i axeln och ryggen och sp�nde b�gen s� l�ngt hon kunde innan hon siktade och avlossade pilen. Den slog i marken ungef�r en meter framf�r h�balen.

Hon rynkade pannan, lade en ny pil p� str�ngen och sk�t igen. Med samma resultat. Hon sneglade p� Will.

�Vad g�r jag f�r fel?�

Han lade huvudet p� sned. �Tror du att en s� dum person som jag vet det?� fr�gade han med �verdrivet mjuk r�st.

Hon suckade och himlade med �gonen. Det d�r gick inte riktigt att svara p�, s� hon best�mde sig f�r att l�ta honom f� sista ordet. N�r Will fortsatte var det med raskt, sakligt tonfall.

�Du �r inte van vid b�gens dragtyngd och sl�pper str�ngen f�r snabbt. Det inneb�r att du s�nker b�gen samtidigt som du skjuter, vilket resulterar i ett f�r l�gt skott. Fatta b�gen stadigt och h�ll den lite l�ngre. Inte f�r l�nge, f�rst�s, f�r d� b�rjar du darra i armen. Men forts�tt att h�lla den i ett ordentligt grepp efter att du har skjutit. N�r du har sl�ppt pilen har du kvar b�gen i skjutpositionen och r�knar till tv�.�

Hon f�rs�kte p� nytt och k�mpade f�r att h�lla b�gen ordentligt i n�gra sekunder till. Den h�r g�ngen s�g hon pilen fara iv�g och darrande sl� in i h�balens v�nstra sida. Hon log bel�tet.

�Inte illa�, sa Will.

Hon kunde inte d�lja hur uppr�rd hon var. �Inte illa? Inte illa? Jag tr�ffade p� tredje f�rs�ket! Det �r v�l lite b�ttre �n �inte illa�?�

�Om det d�r hade varit en m�nniska s� hade du tr�ffat i v�nster axel�, sa Will och nickade mot m�ltavlan. �Om det hade varit en riddare skulle han ha haft sin sk�ld d�r. Pilen skulle bara ha nuddat vid honom och han skulle f�rmodligen inte ha p�verkats alls. �Inte illa� �r med andra ord inte bra nog. �Inte illa� kan vara livsfarligt.�

De s�g p� varandra i n�gra sekunder. Hon bl�ngde ilsket och han hade h�jt ena �gonbrynet. Till sist nickade han mot m�ltavlan.

�Tjugo pilar till�, sa han. �Vi f�r se om du kan g� vidare till �n�stan godtagbart�.�

Hon st�nade l�gt och b�rjade sp�nna b�gen p� nytt. Det v�rkte redan i axlarna och ryggen.

Jag borde inte ha retat honom, t�nkte hon. Men den insikten kom lite f�r sent, som den ofta g�r.

De tjugo pilarna blev fyrtio. Sedan gav sig till sist Will och l�t Maddie vila resten av dagen.

Hennes axlar, rygg och �verarmar gjorde ont n�r hon l�g och v�nde och vred sig i sin s�ng och f�rs�kte sova. Att d�ma av ljuset i springan under hennes d�rr var Will fortfarande vaken. Efter en timme reste hon sig, tassade fram till d�rren och �ppnade den p� gl�nt. Hennes l�rom�stare satt vid elden med en trave pergament i kn�et. Hon visste att det var rapporter fr�n rikets olika landskap. Medan hon tittade tog Will upp en av dem och lade den i en l�dermapp p� det lilla bordet bredvid honom.

�Det skulle kunna vara han�, muttrade Will l�gt. Sedan tog han upp n�sta rapport och lutade sidan s� att han kunde se den tydligt i vaxljusens sken.

Maddie rynkade pannan, st�ngde f�rsiktigt d�rren och gick tillbaka till sin s�ng.

Vad sysslade Will med? F�rmodligen skulle det vara ett misstag att fr�ga honom om saken.

Dagen d�rp� fortsatte �vningarna n�r hon var f�rdig med hush�llsarbetet. Hon fick skjuta tjugo pilar, vila i tio minuter och sedan skjuta tjugo till. Hennes rygg och axlar skrek av sm�rta, men hon st�lsatte sig och fortsatte. I slutet av veckan tyckte hon att det b�rjade bli lite l�ttare att sp�nna b�gen till pilens fulla l�ngd. Hennes teknik hade blivit b�ttre och hennes muskler lite starkare. Sm�rtan hade blivit en svag v�rk som var mer uth�rdlig �n den pl�gsamma krampen hon k�nt de f�rsta dagarna. Den blev faktiskt lindrigare f�r varje dag som gick nu.

Hon m�rkte vid flera tillf�llen att Will tankfullt studerade rapporter fr�n spejare i andra landskap. Han kunde sitta med ryggen mot ett tr�d och med stort intresse l�sa rapporter han precis hade f�tt. Hon hade f�rst�tt att det h�rde till spejarnas arbete att f�lja nyheter fr�n hela landet. Men hon anade att det var n�got mer som motiverade Will. D� och d� lade han till en sida eller tv� till den allt tjockare bunten i l�dermappen.

Efter tv� veckor m�rkte hon att hon kunde sp�nna b�gen ganska enkelt och h�lla den stadigt i flera sekunder. D� �kade ocks� hennes tr�ffs�kerhet, och snart tr�ffade hon i mitten av h�balen mer �n h�lften av g�ngerna. Det blev alltmer ovanligt att hon missade.

N�r Will ans�g att hon hade f�rb�ttrat sin teknik och styrka tillr�ckligt b�rjade de arbeta p� hennes precision.

�Sikta inte utmed pilskaftet�, sa han. �Du m�ste l�ra dig att k�nna vart pilen kommer att flyga. Du m�ste se allt ur en sorts helhetsperspektiv�� h�balen, b�gen och pilspetsen. Det g�ller att f�rst� vart pilen kommer att flyga.�

Hon rynkade pannan. �Hur d�?�

�Det finns bara ett s�tt. Genom �vning. Det g�ller att �va och �va tills du kan lita p� dina instinkter. N�r du har sett tillr�ckligt m�nga pilar flyga kommer du att veta hur du ska h�lla b�gen n�r du siktar. Allteftersom avst�ndet �kar m�ste du ocks� bed�ma hur mycket du ska h�ja b�gen�� hur l�ngt ovanf�r m�ltavlan du beh�ver sikta f�r att tr�ffa mitt i prick.�

B�gskytte var naturligtvis inte det enda hon fick �va p�. Will l�t henne ocks� �va med den l�nga kniven och kastkniven. Hon fick kasta mot en tr�skiva han hade lutat mot en tr�dstam. N�r hon blev b�ttre �kade han avst�ndet s� att knivarna hon kastade m�ste snurra tv� varv innan de tr�ffade.

De �vningarna gav henne �tminstone ingen pl�gsam muskelv�rk. Efter ett tag fick hon medge att det inte fanns n�got b�ttre ljud i hela v�rlden �n det ljudliga smackandet n�r en kniv satte sig i tr�m�ltavlan.

Och antagligen inget tr�kigare ljud �n slamret n�r en kniv studsade mot m�ltavlan och f�rsvann in mellan tr�den.

Hon hade andra lektioner ocks�. Will visade henne hur mantlarnas spr�ckliga tyg gjorde det l�ttare att sm�lta in i skogen och g�mma sig.

�Det oregelbundna m�nstret g�r det sv�rare att urskilja kroppens konturer�, f�rklarade han. �M�nstret �r slumpartat till sin natur och f�rgerna st�mmer �verens med de gr� och gr�na tonerna som finns i terr�ngen.

Men det allra viktigaste �r att st� helt stilla. De flesta avsl�jar sig eftersom de r�r sig n�r de tror att n�gon har sett dem. Det �r den r�relsen som f�rst�r allt. Om du i st�llet st�r blickstilla kommer du att f�rv�nas �ver hur n�ra n�gon kan komma utan att m�rka dig. Kom alltid ih�g regel nummer ett: lita p� manteln.�

Orden ekade i hans tankar n�r han sa dem. Han mindes hur m�nga g�nger Halt hade sagt det d�r till honom. Det var n�gonting mycket tillfredsst�llande med att f�ra den kunskapen vidare till en yngre person�� i synnerhet n�gon som Maddie, som var s� ivrig att l�ra sig. Spejarnas f�rdigheter fascinerade henne. Hon hade en �ventyrares sj�l, precis som sin mor, och var mycket mer intresserad av att smyga och skjuta �n av att sy eller brodera.

Hennes attityd beh�vde f�rst�s fortfarande f�r�ndras. Hon var bortsk�md och van vid att andra lydde hennes minsta vink. Allt m�ste g� precis som hon ville. Om n�got inte gick bra med en g�ng blev hon ot�lig och frustrerad.

Och �ven om hon var en betydligt trevligare person �n hon f�rst hade varit s� kunde hon vara ganska grinig. Precis som sin mor, t�nkte Will och mindes hur Evanlyn hade varit under den f�rsta tiden de tillbringat tillsammans p� Eraks fartyg och Skorghijl.

Men Maddie var ocks� m�lmedveten, vilket p� ett s�tt var rena motsatsen. Det gillade Will. �ven n�r hon inte sk�t kunde hon ibland str�nga b�gen och �gna bortemot en halvtimme �t att bara l�ngsamt sp�nna och f�ra tillbaka str�ngen f�r att bygga upp sina muskler.

En dag kom Will fram till henne n�r hon stod bakom stugan och k�mpade f�r att b�ja b�gen och str�nga den med b�gstr�ngaren.

�Det finns ett annat s�tt att g�ra det d�r p�, sa han. �Du beh�ver inte ha med dig en str�ngare hela tiden.�

Han h�ll fram handen och hon r�ckte �ver den ostr�ngade b�gen. Han lossade b�gstr�ngaren och l�mnade tillbaka den.

�Jag tror att du har blivit stark nog att prova det h�r�, sa han.

Will lade ett av b�gens slutsegment som en krok runt framsidan av v�nster fotled och f�rde sedan h�ger fot genom �ppningen mellan den l�sa str�ngen och b�gen. N�r han h�ll b�gen ordentligt p� plats med v�nster fotled anv�nde han hela sin tyngd och styrkan i ryggen och h�gerarmen f�r att b�ja b�gen fram�t med h�ger l�r som st�d.

B�gstr�ngen gled mjukt upp l�ngs b�gen och han f�ste den ordentligt i sk�ran. Sedan reste han sig och l�mnade tillbaka den str�ngade b�gen.

�S� d�r�, sa han. �Man tar loss str�ngen p� samma s�tt. F�rs�k sj�lv nu.�

Hon st�llde sig p� samma s�tt och pressade p� f�r att b�ja b�gen och lossa str�ngens �gla fr�n �nden. F�rst var det mycket anstr�ngande, men n�r hon utnyttjade sina nytr�nade muskler i axlarna och armarna blev det l�ttare.

Hon log triumferande mot honom. Will nickade utan att le, men Maddie l�t sig inte p�verkas. Hon satte b�gen stadigt mot v�nster fotled och b�jde f�r att s�tta fast str�ngen. Hon fick ta i ordentligt de sista centimetrarna, men k�nde sig mycket bel�ten n�r �glan till sist gled p� plats.

��r det s� h�r du sj�lv brukar g�ra?� fr�gade hon. Hon kunde inte minnas att hon n�gonsin hade sett honom str�nga sin b�ge. Han ryckte p� axlarna.

�Ibland. Det �r l�ttare med den sammansatta b�gen�� den �r enklare att h�lla p� plats med benet. En vanlig l�ngb�ge slinter l�tt i det kritiska �gonblicket. Nej, f�r det mesta anv�nder jag den h�r.�

Han pekade p� sin h�gra fot och hon lade m�rke till en liten l�der�gla alldeles bakom h�len.

�Jag s�tter ena �nden av b�gen i den h�r �glan och anv�nder sedan hela kroppen f�r att b�ja b�gen �ver ryggen s� att jag kan s�tta fast str�ngen.�

Hon nickade tankfullt n�r hon f�rstod hur det fungerade.

�Det g�ller allts� att anv�nda alla muskler man har n�r man b�jer b�gen�, sa hon. �I ryggen, benen och armarna.�

�Ja, det �r b�sta s�ttet. Om man anv�nder allt man har beh�ver man inte �veranstr�nga n�gon muskel. M�nga spejare �r r�tt sm� till v�xten, s� den h�r metoden passar dem.�

Hon s�g nyfiket p� honom. Hon hade aldrig t�nkt p� att Will var speciellt kortvuxen. Men nu ins�g hon att han faktiskt var betydligt kortare �n hennes far�� och de flesta andra riddare och krigare hon hade sett. Men fast�n han var kortare s� var han lika bred �ver axlarna och br�stkorgen. Han hade trots allt anv�nt en l�ngb�ge med fyrtio till femtio kilos dragvikt st�rre delen av livet, och hon gissade att det hade byggt upp hans muskler.

Will verkade �n en g�ng f�rst� vad hon t�nkte p�.

�Det finns m�nga f�rdelar med att vara liten till v�xten�, sa han. �Ju st�rre man �r, desto sv�rare �r det till exempel att g�mma sig.�

Han nickade mot b�gen som hon fortfarande h�ll i handen.

�L�t mig inte hindra dig fr�n att �va�, sa han och traskade iv�g. En brevb�rare hade kommit med en bunt rapporter tidigare under morgonen, och han beh�vde l�sa igenom dem.

Maddie b�rjade sp�nna b�gen. Hon pressade ut�t och drog str�ngen mot sig, precis som Will hade l�rt henne. Nu kunde hon dra str�ngen f�rbi n�san s� att pekfingret n�stan nuddade vid mungipan.

�Jag kanske beh�ver g�ra lite l�ngre pilar till dig�, h�rde hon honom s�ga. Hon tittade f�rv�nat upp. Hon trodde att Will hade g�tt, men han hade stannat vid stugknuten f�r att iaktta henne.

�Forts�tt �va�, sa han och traskade vidare.

Maddie �vade med slungan. Det hade g�tt en vecka sedan det f�rsta �vningstillf�llet och Will hade sett till att hon tr�nade varje dag. F�rst fick hon �gna en timme �t b�gen. Sedan en �t knivarna. D�refter f�ljde en lunchrast och efter den, p� eftermiddagen, brukade Will s�ga �t henne att �va p� slungan.

Hon anv�nde fortfarande de fem gamla hj�lmarna som m�ltavlor, men Will flyttade p�larna varje dag s� att m�nstret aldrig var likadant.

�Det �r inte bra att haka upp sig p� n�gra speciella avst�nd och vinklar�, f�rklarade han, och Maddie f�rstod. Hennes tr�ffs�kerhet hade �kat. Nu tr�ffade hon alla fem hj�lmarna tre g�nger av fyra. Men hon hade �nnu inte uppn�tt det perfekta resultat Will ville se.

Hon hade lagt m�rke till ett intressant fenomen. Varje g�ng hon sk�t de fem skotten blev hon mer och mer nerv�s allteftersom hon tr�ffade de fem m�ltavlorna. N�r hon skulle avfyra det femte och avg�rande skottet var musklerna stenh�rt sp�nda. D�rf�r f�rhastade hon sig ofta eftersom hon ville f� det hela �verst�kat s� snabbt som m�jligt. Det ledde i regel till att hon missade.

Hon ber�ttade om saken f�r Will, som nickade.

�Det �r en naturlig reaktion�, sa han. �N�r du n�rmar dig fem av fem blir du nerv�s. F�rs�k att beh�rska dig. Slappna av. Stressa inte. Vi kan jobba p� din snabbhet senare, men just nu �r det b�ttre att du tar lite l�ngre tid p� dig och tr�ffar alla m�ltavlor �n att du f�rhastar dig och missar en.�

Hon var p� sin andra skottserie. Den f�rsta hade varit perfekt. Fem skott och fem utm�rkta tr�ffar. Nu hade hon f�tt in fyra tr�ffar till och skulle avlossa det femte skottet. Hon stod stilla och f�rs�kte andas lite lugnare. Hon kunde k�nna sp�nningen stiga och frestades att skynda p� f�r att bli klar. Men hon lyckades motst� den impulsen.

Det var b�ttre att tr�ffa fienden sent �n inte alls, t�nkte hon. Hon sneglade p� Will. Han satt l�ngre bort med ryggen mot ett tr�d och benen utstr�ckta framf�r sig. F�r ovanlighets skull hade han inte med sig h�gen med rapporter eller l�dermappen. N�r hon t�nkte n�rmare p� saken ins�g hon att det hade g�tt flera dagar sedan hon senast sett l�dermappen. Will hade dragit upp huvan s� att ansiktet skymdes, och det verkade som om han sov. Hon kunde sl� vad om att han egentligen var klarvaken.

Hon tog ett djupt andetag, st�llde sig till r�tta, synade m�ltavlan och f�rs�kte tvinga sina muskler att slappna av. Sedan svingade hon slungan �ver huvudet och tog ett steg fram�t med h�ger fot.

SSSSSS�. KLANG!

Sm�llen fick hj�lmen att flyga flera centimeter upp i luften innan den landade p� p�len igen och snurrade n�gra varv.

�Tio tr�ffar i rad�, konstaterade hon.

Will sa inget. Hon s�g p� honom igen. Han hade inte r�rt sig. Hon suckade och gick fram till p�larna. Tv� av hj�lmarna hade slagits av sina p�lar, s� hon satte tillbaka dem. Hon tog upp blyskotten som l�g p� marken och synade dem. De var missformade efter att ha tr�ffat hj�lmarna. Antingen hade de plattats till p� ena sidan eller f�tt djupa jack d�r de tr�ffat hj�lmarnas vassa kanter. Hon skulle inte kunna anv�nda dem igen, men d�remot sm�lta ned dem och tillverka nya skott. Hon tog upp kulorna och lade dem i fickan innan hon gick tillbaka till linjen.

Hon skickade iv�g ytterligare fem skott. Hon r�rde sig smidigt och graci�st och hade god kontroll �ver kraften och hastigheten i varje skott.

Fem tr�ffar.

Hon k�nde sp�nningen stiga. Tre serier utan en enda miss. Hon hade aldrig f�tt tre perfekta resultat i rad f�rut.

Om jag missar nu f�rd�rvar jag alltihop, t�nkte hon.

Den negativa tanken sm�g sig in som en tjuv. Hon sk�t den ilsket �t sidan och tog n�gra steg fram och tillbaka. Hon andades djupt och skakade lite p� h�nderna och armarna f�r att bli av med den sp�nda k�nslan.

Hon rullade lite med nacken och axlarna f�r att mjuka upp musklerna. Hon f�rest�llde sig hur hon sk�t n�sta skott. Ett perfekt koordinerat, kraftfullt skott som tr�ffade mitt i prick. F�r sin inre syn kunde hon se den suddiga blykulan fara genom gl�ntan och sl� in i n�sta m�ltavla.

F�rst ser du det du ska g�ra, hade Will sagt. Sedan g�r du vad du ser. Hon nickade f�r sig sj�lv och lade omsorgsfullt ett skott i slungsk�len.

Hon placerade v�nster fot framf�r sig och l�t slungan h�nga p� h�ger sida. Det laddade vapnet gungade stillsamt fram och tillbaka som en pendel.

Will hade sagt �t henne att skjuta p� m�ltavlorna i omv�nd ordning i och med varje ny serie. Under f�rsta serien b�rjade hon med den n�rmaste p�len och fortsatte tills hon sk�t det femte skottet mot p�len l�ngst bort. Under andra serien b�rjade hon i st�llet med den mest avl�gsna m�ltavlan.

�D� kan du f�rest�lla dig att de springer sin v�g�, hade Will sagt.

Under tredje serien �tergick hon till den ursprungliga ordningen och sedan bytte hon igen.

Nu inledde hon den fj�rde omg�ngen, s� det var hj�lmen l�ngst bort som stod p� tur.

Den sv�raste f�rst, t�nkte hon. Men hon sk�t �terigen bort den negativa tanken. Hon tr�ngde undan allt on�digt och koncentrerade sig enbart p� m�ltavlan. Sedan for hon fram med slungan och avlossade skottet i precis r�tt �gonblick.

Hon visste att skottet skulle tr�ffa n�r hon avlossade det. Hon h�ll �gonen f�sta vid m�ltavlan.

SSSSSS�. KLANG!

Hj�lmen snurrade v�ldsamt och hon log. Fr�n och med nu skulle det bli l�ttare och l�ttare f�r varje skott.

SSSSSS�. KLANG!

Det andra skottet tr�ffade hj�lmen med s�dan kraft att p�len faktiskt b�rjade luta lite. Hon laddade om och st�llde sig med sidan mot n�sta m�ltavla, som var den l�ngst till v�nster.

SSSSSS�. KLANG!

�nnu en perfekt tr�ff. Hon laddade om. Tv� tr�ffar till s� skulle hon f� ett perfekt resultat. Bara tv� till! Hon andades h�ftigare och k�nde hur hj�rtat slog fortare. Hon tvingade sig sj�lv att lugna sig och slappna av i samtliga muskler. Sedan laddade hon om, intog sin position och sk�t.

SSSSSS�� KLANG!

Lite n�rmare kanten p� hj�lmen, men �nd� en d�dlig tr�ff. Den h�r g�ngen var det n�stan ingen paus mellan vinandet n�r skottet for iv�g och klangen n�r det tr�ffade hj�lmen.

Fyra av fyra. Nitton av tjugo. Hon hade aldrig varit s� h�r n�ra. Hon fumlade lite i p�sen tills hon fick fram en ny kula som hon lade i slungsk�len. Hon var n�ra att tappa den och ins�g att hennes h�nder darrade. Hon andades �terigen djupt och f�rs�kte tvinga hj�rtat att sl� l�ngsammare. Hon s�kte efter lugnet som hon visste att hon beh�vde inf�r det sista skottet.

Hon blev n�stan f�rv�nad �ver att hon hittade det. Hennes andh�mtning och puls saktade in n�r hon f�rest�llde sig det sista skottet. Ett perfekt och h�rt skott som tr�ffade mitt i prick. Hon st�llde sig l�ngsamt tillr�tta och f�ste blicken vid m�ltavlan. Hennes instinkter och minnet av hundratals liknande skott tog bef�let. Hon skulle klara det h�r. Hon st�llde sig med balansen p� h�ger fot, svingade slungan och l�t den l�sa �nden glida mellan fingrarna i precis r�tt �gonblick.

SSSSSS�� KLANG!

Projektilen tr�ffade rakt i en spricka i den gamla hj�lmen. Skottet slog ett stort h�l i hj�lmens framsida innan den studsade mot dess andra sida och ramlade ned i sanden. Hj�lmen fl�g bak�t och h�ll p� att flyga av p�len.

Maddie drog en djup suck av l�ttnad. Hon hade ett stort leende p� ansiktet n�r hon stegade fram f�r att studera konsekvenserna av sitt sista skott.

Fyra serier. Tjugo tr�ffar. Det var ett helt perfekt resultat. �va tills det inte blir fel, hade Will sagt. Orden ekade i huvudet p� henne.

Hon hade klarat det, t�nkte hon. Hon kastade en blick p� sin l�rom�stare. Han satt fortfarande lutad mot tr�det, men han hade dragit bak sin huva och s�g nu p� henne med stadig blick.

�Det d�r l�t som full pott�, sa han.

Hon nickade ivrigt. �Det var det. Tjugo av tjugo! Jag klarade det!�

�Hm�, grymtade han och grimaserade lite. �Ja, vi f�r se om du klarar samma sak i morgon igen.�

Han reste sig upp och hon s�g lite bedr�vat p� honom. Var det d�r allt? Vi f�r se om du klarar samma sak i morgon igen�? Hon hade �vat i flera veckor! Var det d�r det enda han kunde s�ga?

Will anade hennes missn�je och hans tonfall blev lite mildare. �Det d�r gjorde du bra�, sa han. �Men l�t inte dina framg�ngar stiga dig �t huvudet. Du m�ste vara s� bra som m�jligt. Och jag tror att du kan bli v�ldigt, v�ldigt bra.�

��h�, sa hon och tittade ned i marken. Hon rotade runt lite med t�n i sanden. Det var sv�rt att k�nna sig s�rad n�r han sa s� d�r. �Jag antar det��

�S� forts�tt att �va veckan ut�, fortsatte han. �Sedan �r det dags att skaffa dig en h�st.�

Hon tog ett steg bak�t och s�g lite fr�gande p� honom.

�Jag har redan en h�st�, sa hon. �Har du gl�mt Soldansare?�

Soldansare var den arridiska valacken hon ridit p� fr�n kungliga slottet till Redmont. Den stod just nu bredvid Tug i stallet bakom stugan.

�Du m�ste ha en spejarh�st�, sa Will.

Maddie sk�t trotsigt fram hakan. �En s�dan d�r liten luden ponny som du har?� sa hon nedl�tande. �Soldansare �r o�ndligt mycket b�ttre �n de d�r fyrbenta tunnorna.�

�Verkligen?� Wills �gon smalnade. �Vi f�r se. Och s�g inte s� d�r n�r Tug kan h�ra dig.�

�Varf�r inte det?� fr�gade hon syrligt. �Blir han s�rad d�, eller?�

Will lade huvudet p� sned och var tyst i n�gra sekunder.

�Kanske�, sa han. �Men framf�r allt kan du g�ra honom irriterad. Och det �r aldrig bra.�

Han v�nde sig om och b�rjade g� mot stugans baksida. Hon f�ljde lite tveksamt efter.

�Vad ska vi g�ra?� fr�gade hon.

�Sadla h�starna�, sa han. �Vi ska ta en liten ridtur. Jag ser fram emot att j�mf�ra din f�rtr�ffliga h�st med min lilla fyrbenta tunna.�

Hon traskade efter och hade en obehaglig k�nsla av att hon beg�tt n�got sorts misstag.

�Det �r b�st att vi tar med oss lite proviant�, ropade Will till henne. �Vi blir borta till i morgon.�

�Vart ska vi?� fr�gade hon.

�Till Derrylons vadst�lle�, sa han. �Det tar bara en dag att rida dit. Vi tar med oss t�lt och rider tillbaka i morgon. Soldansare kommer att f� m�nga m�jligheter att visa vad han g�r f�r.�

Maddie hade �terigen k�nslan av att hon gjort ett misstag.

Ett stort misstag.

De sadlade h�starna i stallet. Sedan tog Will ned en stor rulle av segelduk fr�n v�ggen och band fast den bakom sadeln. En annan likadan rulle h�ngde bredvid den f�rsta och Will tecknade �t Maddie att ta ned den.

�Bind den bakom sadeln�, sa han.

Hon lossade kroken och tittade intresserat p� det tunga byltet. �Vad �r det?�

�L�gerutrustning. En vattent�t duk som kan anv�ndas som enmanst�lt, en filt och lite andra grejer.�

Hon log uppnosigt. �Jag trodde att vi bara skulle svepa mantlarna om oss och sova under en buske�, sa hon. Will k�nde lite p� seldonen�� Tug gillade att ta ett djupt andetag medan sadelgjorden sp�ndes och sedan andas ut igen s� att remmarna blev l�sare.

�Du f�r g�rna sova under en buske�, sa Will. �Sj�lv f�redrar jag att h�lla mig varm och torr. Och det ser ut att bli regn.�

Hon band fast tygrullen. Will ledde Tug runt stugan, gick in och gjorde i ordning en s�ck med proviant�� kaffe, br�d, ost, �pplen, torkat k�tt och n�gra gr�nsaker. Om de ville ha f�rskt k�tt kunde han skicka ut Maddie p� jakt med slungan, t�nkte han. Till sist packade han ned sin vanliga upps�ttning kryddor, s�ser och andra matlagningsingredienser innan han gick ut till sin l�rling.

Det h�ngde tv� vattenskinn bredvid pumpen. Han nickade mot dem.

�Du kan fylla dem�, sa han. Maddie gjorde som han sa medan han svingade sig upp i sadeln. Det ryckte lite i Tugs �ron och den lilla h�sten s�g fr�gande ut, men Will skakade p� huvudet.

�Senare�, grymtade han.

Maddie tittade upp och blev v�t �ver hela �rmen n�r hon lyfte blicken fr�n det forsande vattnet. �Sa du n�got?�

Han skakade p� huvudet. �Jag bara harklade mig.�

Hon r�ckte �ver ett vattenskinn och band fast ett annat vid sin egen sadel. Sedan satt hon upp p� h�sten. Soldansare tog n�gra steg och verkade redo att springa. Han hade inte varit ute p� flera dagar och var full av energi och entusiasm�� precis som sin ryttare. Tug, � andra sidan, stod helt or�rlig.

�D� ger vi oss av�, sa Will. Tug b�rjade r�ra sig i lugnt, skuttande trav. Maddie drog i tyglarna och hennes h�st b�rjade r�ra sig fram�t, ivrig att galoppera. Men hon hejdade honom och tvingade h�sten att h�lla Tugs tempo.

�Ska vi inte rida fortare?�

Will v�nde sig i sadeln och s�g p� henne. Soldansare hade l�ngre ben �n Tug, s� han fick titta upp f�r att m�ta hennes blick.

�Nej�, svarade han.

Maddie fn�s lite f�raktfullt. �Det �r allts� d�rf�r det kommer att ta hela dagen.� Han svarade inte. �Du vet att Soldansare �r ett arridiskt fullblod, va?�

Han nickade. �Arridiska h�star �r fina.�

�Och de springer fort! M�nga s�ger att de �r v�rldens snabbaste h�star.�

Tug ruskade lite p� sin korta man och gav ifr�n sig ett l�te som l�t som en rapning. Maddie gav h�sten en f�rv�nad blick. Det var n�stan som om den hade svarat p� det hon hade sagt. Men det var f�rst�s om�jligt.

�Visst, de �r inte direkt sniglar�, sa Will lugnt. De red vidare i tystnad under n�gra minuter. Soldansare var fortsatt ivrig och Maddie fick g�ra sitt b�sta f�r att hejda honom. Tug traskade p� i lugnt och stadigt tempo.

Han �r som en gungh�st, t�nkte Maddie och s�g p� Tugs stadiga, mjuka r�relser. Hon vred sig lite ot�ligt i sadeln. Hon k�nde energin Soldansare hade byggt upp och l�ngtade efter att f� galoppera och visa Will hur en riktig h�st kunde springa.

�Var ligger det d�r vadst�llet?� fr�gade hon.

Will pekade mot syd�st. �Vi f�ljer landsv�gen i ungef�r tjugo kilometer. Sedan tar vi av mot ett samh�lle som kallas Kullarna. N�r vi har kommit igenom den byn forts�tter vi till Derrylonfloden. V�gen leder rakt fram till vadst�llet.� Han s�g fundersam ut. �Det �r ordentligt skyltat hela v�gen.�

Hon nickade. Det l�t n�stan som om han gav henne tillst�nd att rida i f�rv�g. Hon log mot honom.

�D� v�ntar jag p� dig d�r!�

Hon satte h�larna i Soldansares sidor och fattade tyglarna i ett l�sare grepp. Valacken tog ett spr�ng fram�t och fick upp farten redan efter n�gra meter. Hovarna smattrade snart mot v�gen s� att dammet yrde.

Maddies mantel och h�r b�ljade bakom henne i vinden och Will kunde h�ra hennes upprymda skratt.

�Han �r verkligen snabb�, sa Will.

Tug v�nde p� huvudet och s�g p� honom med v�nster �ga.

Inte lika snabb som Sandstorm.

�Kanske inte. Men springa kan han.�

Jag var snabbare �n Sandstorm.

�Visst, jag minns det. Men bara under de sista metrarna.�

Den lilla h�sten frustade nedl�tande. Jag bara spelade.

�Klart att du gjorde.�

Han k�nde hur Tug b�rjade str�va mot tyglarna. Will h�ll honom under kontroll.

Vill du att jag springer ifatt honom?

Will skuggade �gonen och blickade efter Maddie. Hon och Soldansare var som prickar p� horisonten. Ett stort dammoln l�g i luften bakom dem. Efter en liten stund rundade de en kr�k i v�gen och f�rsvann bakom tr�den. Enda sp�ret efter dem var dammolnet som l�ngsamt h�ll p� att l�gga sig.

�Inte �n�, sa Will. �Om en stund.�

Vi beh�ver h�star med speciella egenskaper�, f�rklarade Will.

Det hade g�tt tre dagar sedan de �terv�nt fr�n vadst�llet. Soldansare hade klarat sig fint. Tug var helt ober�rd�� f�r honom h�rde l�nga ridturer till vardagen. Nu red de bredvid varandra, men Will hade �nnu inte ber�ttat vart de var p� v�g. Maddie visste inte om hon inbillade sig, men hon tyckte att Soldansare hade b�rjat bete sig mer respektfullt mot Wills lilla gr� h�st.

�Vad d� f�r egenskaper?� fr�gade hon.

�Snabbhet, f�rst�s�, sa Will. �Och det har ju din arridier ingen brist p�. Det �r mycket m�jligt att han kan sl� Tug p� kortare str�ckor.�

Tug ruskade p� manen och frustade. Will log och klappade honom p� nacken.

�Han �r absolut snabbare�, sa Maddie. �Han sprang ifr�n er f�r n�gra dagar sedan. Det s�g du ju sj�lv!�

�Ja, det gjorde jag�, sa Will lugnt. �Men Tug sprang inte den g�ngen. Han bara lunkade p� utan att f�rbruka sina krafter.�

�Men hur snabbt kan han springa, d�?� fr�gade hon och v�nde lite p� sig f�r att studera den lilla h�sten. Tug s�g inte ett dugg mer imponerande ut �n han hade gjort f�rra g�ngen hon tittat.

Till hennes stora f�rv�ning ryckte Will p� axlarna. �Vet inte.�

Hon s�g skeptiskt p� honom. �Har du aldrig sett honom springa?�

Will skakade p� huvudet. �Jag har sett honom springa m�nga g�nger. Och varje g�ng sprang han s� fort han beh�vde. Om han sprang s� fort han kunde vet jag d�remot inte. Men jag betvivlar det.�

Maddie rynkade pannan. Hon f�rstod inte riktigt det h�r.

Ber�tta om Sandstorm.

Will funderade lite och nickade.

�F�r en del �r sedan var vi i Arrida�, b�rjade han. �I �knen.�

Maddie nickade ivrigt. �Ja. N�r min mamma gav sig av f�r att r�dda den skandiske �verjarlen, va?� Hon hade h�rt om det d�r, men varken hennes mor eller hennes far hade ber�ttat n�gra detaljer. Nu anade hon att hon skulle f� h�ra mer om de �ventyren och v�nde intresserat p� sig s� att hon kunde se Will medan han ber�ttade.

�Precis. Hur som helst, vid ett tillf�lle var jag tvungen att l�ta Tug t�vla mot en arridisk hingst som hette Sandstorm. Fantastisk h�st�� kanske den finaste bedullinerna hade.�

�Bedullinerna?� sa hon os�kert. Hon hade aldrig h�rt talas om dem.

�Det �r ett nomadfolk i Arrida. De �r fantastiska ryttare och utm�rkta h�stuppf�dare. En av de yngre m�nnen blev v�ldigt f�rtjust i Tug.�

Det hade naturligtvis varit den nuvarande Tugs f�reg�ngare som st�llt upp i den kappl�pningen, men Will t�nkte inte g� in p� det d�r nu. Han ans�g att h�stens personlighet hade �verf�rts fr�n en inkarnation till n�sta, men visste inte riktigt om han skulle lyckas f�rklara det ordentligt.

�Jag och Tug tappade bort varandra. Lustigt nog var det p� grund av en sandstorm. Den unge bedullinen hittade Tug n�r han irrade omkring i �knen och blev omedelbart intresserad.�

Maddie kastade en ny blick p� den lilla h�sten. �Varf�r det?� fr�gade hon odiplomatiskt.

Will s�g p� henne i n�gra sekunder och skakade p� huvudet. N�r han svarade l�t han ganska irriterad.

�Han hade �ga f�r h�star�, sa han kort. �Han f�rstod att d�r fanns mer �n vad man kan ana vid f�rsta anblicken.�

Jag har ett s� vackert inre.

Will gav Tug en ny f�rstr�dd klapp p� nacken. �Hur som helst, Sandstorm var den finaste h�sten de hade. Det var ledarens h�st. Jag lyckades f� dem att st�lla upp p� en t�vling. Om jag och Tug slog Sandstorm i en kappridning skulle jag f� beh�lla Tug.�

�Varf�r beh�ll de honom inte bara �nd�? Varf�r t�vla mot dig?�

�Den unge mannen i fr�ga hade sv�rt att rida p� Tug. Jag gick med p� att l�ra honom om han vann.�

Hon fn�s f�raktfullt. �Han kan inte ha varit n�gon vidare ryttare�, sa hon. �Att rida p� Tug kan inte vara n�gon konst.�

Will skulle precis svara, men hejdade sig. Han greps av en pl�tslig, elak impuls. Maddie var s� sj�lvs�ker och snabb med att f�rkasta Tug. Snart skulle det vara dags att sticka h�l p� den ballongen.

�Vi �terkommer till den saken�, sa han. �I vilket fall som helst s� stack Sandstorm iv�g som en pil. Tug rusade efter, men under de f�rsta femtio metrarna drog Sandstorm ifr�n honom.�

�Det �r klart�, sa Maddie omedelbart.

�Saken var att jag hela tiden visste att Tug skulle orka l�ngre �n Sandstorm. V�ra spejarh�star �r framavlade f�r uth�llighet och jag s�g till att det blev ett l�ngdistanslopp. Under t�vlingens andra halva b�rjade vi knappa in. Vi n�rmade oss l�ngsamt och till sist red vi sida vid sida. D� var det knappt tre hundra meter kvar till m�llinjen.�

Will blickade iv�g i fj�rran, och i sina tankar kunde han tydligt se den d�r �kent�vlingen p� nytt trots att s� m�nga �r hade f�rflutit.

�Jag har aldrig sett Tug springa s� fort. Men Sandstorm var en fantastisk h�st. Han h�ll v�rt tempo. D� och d� drog vi ifr�n med n�gon meter. Sedan var det hans tur att komma ikapp och rida f�rbi.�

Han tystnade och mindes.

Maddies �gon lyste av sp�nning. �Vad h�nde sedan?�

�Snart fick Tug �vertaget. Pl�tsligt �kade han farten drastiskt och l�mnade den andra h�sten bakom sig. Men Sandstorm tog igen det, och den h�r g�ngen kunde jag k�nna hur Tug r�rde sig l�ngsammare n�r den andra h�sten n�rmade sig.�

�Du drev honom f�r h�rt�, sa hon och mindes hur hon hade gjort samma sak med Soldansare tre dagar innan. Sedan rynkade hon pannan. Tug var ju h�r med dem! Det m�ste ju betyda att Will hade vunnit kappridningen.

�Det trodde jag ocks�. Men n�r Sandstorm s�g hur Tug verkade vara n�ra att tr�ttna gav han allt han hade. Han drog ifr�n oss p� nytt. Han sprang som vinden.

Men sedan n�dde han sin gr�ns. Tug �terh�mtade sig, �kade farten och rusade f�rbi. Jag hade ingen aning om att Tug kunde vara s� snabb. Men vad som var �nnu mer imponerande var att han hade f�tt den andra h�sten att �veranstr�nga sig genom att lura den. Han hade avsiktligen minskat farten f�r att Sandstorm skulle ge j�rnet.�

Will log brett mot sin h�st och b�jde sig lite fram f�r att klia den mellan �ronen.

�Vi beh�ver h�star som �r b�de uth�lliga och snabba. Du kommer att f� se att en spejarh�st kan vara otroligt snabb. Men den kan ocks� traska p� i ett lugnt men stadigt tempo i timme efter timme utan att vila.

Det �r perfekt f�r oss. Vi f�rdas ensamma. Om vi r�kar i knipa �r det viktigt att v�ra h�star orkar mer �n fiendens h�star�� �ven om de byter h�st. Vi har bara en h�st, s� vi m�ste kunna lita p� den.

V�ra h�star m�ste vara smarta och listiga. Och snabba. De ska kunna springa hela dagen utan uppeh�ll. Och det kan de. De �r framavlade f�r det. V�ra h�stuppf�dare har f�rfinat dessa egenskaper under flera generationer.�

�Och vart �r vi p� v�g nu?� fr�gade hon. Hon anade vad svaret skulle bli, och det Will sa h�rn�st bekr�ftade hennes misstankar.

�Vi ska h�lsa p� unge Bob. Det �r v�r fr�mste h�stuppf�dare. Han kommer att ha en spejarh�st klar �t dig.�

Kom ned nu s� ska jag sadla honom �t dig�, sa unge Bob. �Jag f�rmodar att du vill anv�nda din egen sadel?�

Hon nickade och gled ned fr�n Soldansare. En sadel var ett mycket personligt f�rem�l. Hon hade vant sig vid den h�r och satt bekv�mt i den.

�Ja, tack�, sa hon. Unge Bob b�rjade g� mot Soldansare, men Will h�ll upp handen.

�Vi kan l�ta Maddie sadla h�sten sj�lv�, sa han. �Eftersom hon kommer att g�ra det i forts�ttningen �r det lika bra att hon v�njer sig vid det. Vi har inga stallpojkar vid stugan.�

Maddie hade inget emot att sadla och f�rbereda riddjuret. Hon hade flera �rs erfarenhet av att ta hand om h�star. Unge Bob hoppade bort till staketet och h�mtade ett rep att binda Soldansare med medan Maddie lossade seldonen.

�Fin h�st�, sa Bob och s�g gillande p� Soldansare. �Snabba djur, arridierna. Och j�mna i hum�ret ocks�. Synd att han �r valack!�

Maddie lade betslet �ver Bumpers huvud. Den lilla h�sten s�nkte faktiskt huvudet f�r att hj�lpa henne. Hon stannade till och s�g intresserat p� unge Bob.

�Varf�r det?� fr�gade hon.

�Det hade inte varit dumt att f� l�na honom i ett �r. Vi kunde ha nytta av honom i h�stuppf�dningen.�

��r han inte lite f�r finlemmad f�r en spejarh�st?� fr�gade Will. Han hade under sitt liv som spejare kastat m�nga ryttare ur sadeln genom att helt enkelt l�ta Tug st�rta rakt in i deras h�star. Den arridiska h�stens ben verkade alldeles f�r sk�ra f�r s�dant, t�nkte han.

Bob kliade sig tankfullt p� n�san. �Kanske. Men han springer fort. Om vi korsade honom med en lite kraftigare h�st skulle vi f� ett djur med b�de snabbhet och kraft.�

Maddie hade lagt p� betslet. Bumper �ppnade och st�ngde munnen och tuggade tills bettet k�ndes bekv�mt f�r honom. Maddie sp�nde snabbt loss sadeln fr�n Soldansare och bar �ver den till Bumper.

Den fl�ckiga h�sten sk�t fram huvudet f�r att syna sadeln. Hon k�nde hans varma andedr�kt p� h�nderna n�r han nosade och frustade lite. Hon kunde se n�sborrarna utvidgas och dras ihop n�r han andades in och ut. Efter n�gra sekunder str�ckte han p� sig igen och sl�ngde lite med huvudet som om han ville ge sitt godk�nnande.

Hon lade ned sadeln och gick och h�mtade sadelfilten fr�n Soldansares rygg. �n en g�ng l�t hon Bumper syna den f�r att han skulle godk�nna den. Sedan lade hon den �ver djurets rygg och str�k den s� att den inte var skrynklig eller veckad n�gonstans. Hon b�jde sig ned, grymtade lite av anstr�ngning och lyfte upp sadeln p� djurets rygg.

Bumper vred p� huvudet och s�g nyfiket p� henne. Hon log brett.

�K�nns det bra?� fr�gade hon, och han ruskade n�gra g�nger p� manen. Hon str�ckte sig ned under djurets mage f�r att ta den h�ngande sadelgjorden. N�r hon hade f�tt tag i den tryckte hon upp sadelk�pan och stigbygeln en aning f�r att blotta sp�nnet. N�r hon hade f�rt igenom sadelgjorden drog hon �t ett extra sn�pp f�r att sadeln skulle sitta ordentligt. Hon reste sig upp och betraktade Bumper f�r att se om h�sten t�nkte andas ut�� hon hade flera g�nger lagt m�rke till Tugs knep n�r hon sett Will sadla sin h�st de senaste veckorna. Men Bumper f�rs�kte inte lura henne. Hon klappade honom uppskattande p� halsen och han gav henne en ny blick. Han nickade lite. Det var n�stan som om han f�rs�kte s�ga henne n�got. Hon skakade p� huvudet och slog undan tanken.

Hon drog ned k�pan och stigbygeln igen och s�g p� de tv� m�nnen som betraktade henne. Det var n�got� f�rv�ntansfullt med hur de tittade p� henne. Hon studerade deras ansikten. Hon anade att de visste n�got som inte hon visste.

�Innan du sitter upp��, b�rjade unge Bob�� men Will avbr�t honom snabbt.

��r det n�got du undrar?� fr�gade han. �N�got du beh�ver veta?�

De tv� m�nnen utv�xlade en blick. Hon lade huvudet p� sned och log. Leendet var lite �verl�gset.

�Jag har ridit f�rut, vet du�, sa hon.

Will nickade. �Jag vet.�

�Och den h�r h�sten ser ganska lugn och foglig ut.�

Will pressade ihop l�pparna och s�g tankfull ut. �Lugn� ja, det st�mmer nog. Men jag vet inte om foglig �r r�tt ord.�

Hon log bel�tet och s�g p� Bumper som stod helt or�rlig, utan att trampa och skruva p� sig som de flesta nysadlade h�star gjorde.

�Jag �r r�tt s�ker p� att han �r foglig�, sa hon sj�lvs�kert.

Will gjorde en svepande r�relse med h�ger hand. �Ja, d� �r det v�l bara att s�tta i g�ng.�

Hon s�g p� unge Bob, som ryckte p� axlarna. Maddie tog tyglarna i v�nster hand och vred stigbygeln s� att hon kunde placera v�nster fot i den. Bumper vred �n en g�ng lite p� huvudet f�r att se p� henne. Hon tyckte att �ven han hade n�got lite f�rv�ntansfullt i blicken. Hon skakade p� huvudet. H�star kunde inte se f�rv�ntansfulla ut.

Hon m�rke att Bumper stod blickstilla. F�r det mesta f�rs�kte h�star glida �t sidan n�r en ryttare satt upp. Hon nickade.

�Duktig pojke�, sa hon och svingade sig upp i sadeln.

Det var som om en storm brakade loss.

Bumper tycktes kasta sig upp i luften med alla fyra benen. Han sk�t upp ryggen s� att hon kom i obalans. Sedan landade han med en duns som fick hennes t�nder att skallra innan han tryckte ned huvudet och h�ftigt sn�rtade upp�t med baken.

Maddie var en skicklig ryttare, men hon hade aldrig varit med om att en h�st betett sig s� h�r. Hon hade inte satt sig ordentligt �n och k�nde hur hon kanade lite till h�ger.

Bumper exploderade igen och gjorde ett nytt vansinneshopp. Men den h�r g�ngen gled han �t v�nster. Maddie ins�g att hon aldrig skulle hamna r�tt i sadeln och l�sgjorde v�nster fot fr�n stigbygeln. Det var uppenbart att hon skulle ramla av. Bumper b�rjade stegra p� bakbenen. Hon b�jde sig fram�t f�r att kompensera, men ins�g alltf�r sent att h�sten lurades.

Han s�nkte huvudet igen och slog upp med baken i luften som en h�stkatapult.

Hon k�nde hur hon l�mnade sadeln och fl�g upp�t och fram �ver h�sten. Hon vred sig i luften och hoppades att hon p� n�got s�tt skulle landa p� f�tterna. Det var n�ra att hon klarade det men hon var f�r obalanserad f�r att lyckas helt, och hon kraschade ner i dammet p� g�rdsplanen. Kraften i fallet fick henne att tappa andan.

Hon l�g rakl�ng p� marken och kippade efter andan. N�r hon �ppnade �gonen ins�g hon att Bumper hade kommit fram och nu tittade ned p� henne med fr�gande blick. Han frustade lite och hon k�nde hans varma andedr�kt i ansiktet. Det var n�stan som om h�sten ville kolla att hon var oskadd.

Hon rullade p� sidan, reste sig p� ett kn� och blickade ut �ver stallbacken. Unge Bob och Will stod och s�g menande p� henne. Soldansare verkade ganska sk�rrad. Tug tycktes le tyst.

Maddie reste sig p� darrande ben och bl�ngde p� dem.

�Ni visste att han skulle g�ra s�, sa hon anklagande.

Will funderade i n�gra sekunder. Sedan nickade han.

�Ja, faktiskt�, sa han. Han v�ntade tills Maddie hade borstat av kl�derna och fortsatte sedan. �Du har ju uttalat dig lite� nedl�tande om v�ra h�star�, f�rklarade han. �Jag tyckte att det kunde vara nyttigt f�r dig att se att de inte bara �r lydiga, fogliga och p�litliga djur. Att de i sj�lva verket har en v�ldig gl�d.�

Hon masserade sin �mma rygg. �Minst sagt�, sa hon. Hon bl�ngde p� Bumper, som kom fram och puffade till henne med pannan. Det fanns inga sp�r av elakhet eller upproriskhet i hans �gon. De var stora, m�rka, klara och v�nliga.

�Varf�r gjorde du s�?� fr�gade hon.

�F�r att han har tr�nats till det�, f�rklarade unge Bob.

Hon s�g klentroget p� honom. �Har du tr�nat honom f�r att kasta av mig n�r jag f�rs�ker sitta upp?� Hon f�rstod verkligen inte po�ngen med att ha en h�st som betedde sig s�.

Men unge Bob skakade p� huvudet. �Han har tr�nats f�r att kasta av alla som inte kan l�senordet.�

Hon rynkade pannan.

�Alla v�ra h�star har ett l�senord�, f�rklarade Will. �Om man anv�nder det f�r man sitta upp p� h�sten och rida utan problem. Om man d�remot inte g�r det s� kommer den att bete sig som sj�lvaste Gorlog tills ryttaren flyger av. Vilket i det h�r fallet inte dr�jde s�rskilt l�nge.�

�Gorlog?� muttrade hon. �Vem �r det?�

�En mycket anv�ndbar skandisk halvgud�, f�rklarade Will.

Maddie f�rs�kte fortfarande sm�lta det han nyss hade sagt. �Spejarh�starna kan allts� speciella l�senord? Det har jag aldrig h�rt talas om.�

�Du har nog aldrig h�rt talas om n�gon som har stulit en spejarh�st heller�, sa unge Bob med ett muntert skratt.

�Det har r�ddat mig m�nga g�nger�, sa Will.

Maddie rynkade pannan och visste inte riktigt om hon v�gade tro p� vad de sa. Det l�t v�ldigt l�ngs�kt. �Jag m�ste allts� s�ga ett speciellt� l�senord� varje g�ng jag t�nker sitta upp p� h�sten?�

Unge Bob skakade p� huvudet. �Bara f�rsta g�ngen. Sedan minns han dig.�

�Jaha. Vad s�ger man, d�?� Hon riktade fr�gan till Will, som pekade p� unge Bob.

�Det varierar fr�n h�st till h�st�, f�rklarade Will. �Till Tug s�ger man �F�r jag lov�. Det skadar inte att du k�nner till det, eftersom det inte �r om�jligt att du n�gon g�ng beh�ver rida p� honom.�

Maddie s�g p� unge Bob. Hon visste fortfarande inte riktigt om hon trodde p� detta. Hon undrade om Bumper �n en g�ng skulle kasta av henne s� att hon tappade andan.

�N�?� fr�gade hon.

Unge Bob lade pannan i djupa veck innan han till sist svarade. �Till Bumper s�ger man �Var r�dd om mig�.�

Hon stirrade klentroget p� honom. �Var r�dd om mig?�

�S�g det inte till oss�� s�g det till h�sten!� sa Will och Bob i k�r. De l�t lite triumferande.

�Man viskar det i h�stens �ra innan man sitter upp�, f�rklarade Will. Nu mindes hon att Bumper faktiskt hade v�nt sig mot henne som om han v�ntat p� n�got. Kanske talade de tv� m�nnen sanning trots allt.

Hon gick fram till den spr�ckliga lilla h�sten p� nytt och lade tyglarna i kors �ver sadelknappen. Hon v�ntade i n�gra sekunder och sedan v�nde Bumper �terigen huvudet mot henne. Hon st�llde sig p� t� och viskade i hans �ra:

�Var r�dd om mig.�

Bumper nickade bel�tet. Sedan satte hon v�nster fot i stigbygeln och svingade sig upp i sadeln innan han hann �ndra sig.

Hon befarade det v�rsta och v�ntade sp�nt. Det gick fem sekunder. Sedan tio. Bumper stod lika or�rlig som en tr�h�st. Till sist ins�g hon att Will och Bob faktiskt hade talat sanning.

Hon lovade sig sj�lv att en dag ge igen f�r det h�r.

�Rid lite�, sa unge Bob. �S� att du l�r k�nna honom.�

Hon nuddade Bumper med h�larna och den lilla h�sten vaknade omedelbart till liv. De skrittade runt lite i inh�gnaden och hon f�rundrades �ver h�stens l�tta, studsande steg. Hon hade alltid tyckt att de sm� spejarh�starna verkat s� tunga och klumpiga. Men nu n�r hon sj�lv satt p� en ins�g hon hur fel hon hade haft.

Bumper r�rde sig mjukt och ivrigt. Hon beh�vde bara dra l�tt i tyglarna eller �ka trycket med kn�na en aning f�r att han skulle svara.

�Pressa med v�nster kn�, ropade Will. Det gjorde hon�� men bara l�tt, f�r hon hade b�rjat l�ra sig hur Bumper reagerade.

H�sten dansade omedelbart �t sidan. N�r hon tryckte p� med h�ger kn� tog han n�gra steg i andra riktningen. N�r hon sedan anv�nde b�da kn�na fortsatte han rakt fram.

Vad hon hade sett�� eller trodde sig ha sett�� och vad hon nu var med om var tv� helt olika saker. N�r hon red runt g�rdsplanen gick unge Bob f�rbi henne och �ppnade grinden mot v�gen som ledde till de �ppna f�lten utanf�r.

�Prova att galoppera�, sa han.

Hon red genom grinden och f�rde h�larna till h�stens sidor samtidigt som hon l�ttade sp�nningen i tyglarna.

H�sten reagerade direkt. Bumper for iv�g som en pil fr�n en b�ge med s�dan fart att hon n�stan l�mnades kvar. Men han k�nde hur hon tillf�lligt kom i obalans och saktade in lite s� att hon kunde s�tta sig tillr�tta. Sedan skyndade han vidare med framstr�ckt hals. Han tog stora, hoppande steg.

Han var otroligt snabb. Hon hade aldrig ridit s� h�r fort i hela sitt liv.

Det trodde du inte, va?

�Nej�, sa hon. Hon ins�g till sin f�rv�ning att hon pratade med sin h�st. Vad som var �nnu mer f�rv�nande var att det hade k�nts som om h�sten pratat med henne.

Will och unge Bob stod kvar p� paddocken och s�g h�sten och ryttaren f�rsvinna l�ngre och l�ngre bort.

�Den d�r har du lyckats bra med, Bob�, sa Will.

Bob skuggade �gonen med handen i det klara solskenet. �Hon �r en duktig ryttare. Sitter balanserat i sadeln och har mjukt, fint handlag. Det ser man inte minst p� arridierns mun.�

De var tysta en stund och tittade p� h�sten och ryttaren. De kunde h�ra det svaga smattret av Bumpers hovar mot gr�set.

��r Bellerofon h�r, f�rresten?� fr�gade Will med en l�tsad nonchalans som unge Bob inte l�t sig luras av. Han brast ut i ett h�gt, muntert skratt.

�Jag undrade n�r du skulle fr�ga! Han st�r i stallet.�

Maddie �gnade ytterligare tv� timmar �t att l�ra k�nna sin nya h�st. Bob l�rde henne n�gra av de viktigaste orden spejarh�starna hade tr�nats att reagera p�. Han visade bland annat hur hon kunde byta g�ngart och f� h�sten att trycka f�tterna h�rdare mot marken s� att en eventuell f�rf�ljare inte skulle se p� sp�ren att spejaren l�mnat h�sten. H�sten kunde ocks� m�nga r�relser som skulle vara anv�ndbara i en strid�� den kunde kliva �t sidan, backa, stegra sig, g�ra ett slags piruett, sparka ut mot en fiende med framhovarna och sparka ut med b�da bakbenen.

Alla spejarh�star var tr�nade i dessa grundl�ggande r�relser�� och m�nga fler. Maddie nj�t av Bumpers �gonblickliga svar n�r hon gav signalerna med h�nder, kn�n och f�tter som unge Bob hade l�rt henne. Det var n�stan som om hon bara beh�vde t�nka p� vad hon ville. Bumper lydde innan hon ens t�nkt f�rdigt tanken.

Hon fortsatte att f�rv�nas �ver hans l�tta steg. Hon fascinerades g�ng p� g�ng �ver hur snabbt han r�rde sig, hur raskt han bytte riktning och hur han kunde accelerera fr�n stillast�ende l�ge till full galopp p� bara n�gra sekunder.

Soldansare var utan tvekan en mycket fin h�st. Men Bumper k�ndes som en f�rl�ngning av henne sj�lv. Han visste precis vad hon ville och han utf�rde det snabbt och smidigt.

Maddie red genom f�lt och skogar tillsammans med Bob, som f�ljt med p� en pensionerad spejarh�st. N�r Bob ans�g att hon hade l�rt sig tillr�ckligt f�r i dag red de tillbaka i stadig kort galopp tills de var ungef�r en halv kilometer fr�n sitt m�l. P� Bobs signal satte Maddie sedan av i full galopp s� att manteln och h�ret b�ljade i vinden efter henne.

Jag m�ste klippa mig, t�nkte hon innan hon h�nrycktes fullst�ndigt av Bumpers fantastiska hastighet, kraft och s�kerhet.

Hon saktade ned n�r de n�rmade sig stugan. Till sin f�rv�ning s�g hon att Tug stod p� paddocken medan Will red omkring barbacka �ver det angr�nsande f�ltet p� en gammal gr� h�st. N�r han s�g henne vinkade han och red fram till henne. Bumper gn�ggade till h�lsning och den gamla gr� h�sten svarade. N�r de kom n�rmare s�g hon att h�sten var vith�rig runt mulen. Samtidigt var det n�got med den som k�ndes vagt bekant.

�Vem �r det h�r?� fr�gade hon n�r hon h�ll in h�sten bredvid Will. Han lutade sig leende fram�t och drog fingrarna genom h�stens lurviga man.

�En gammal v�n�, f�rklarade han. �Han heter Bellerofon. Jag brukar ta tillf�llet i akt och h�lsa p� honom varje g�ng jag kommer hit. Nu hade jag inte sett honom p� l�nge. Vi har faktiskt inte tr�ffats sedan��

Hans ord f�rsvann och hans leende bleknade. Maddie f�rstod mycket v�l vad han hade varit p� v�g att s�ga: sedan Alyss dog. Hon gjorde sitt b�sta f�r att forts�tta samtalet.

�Han ser p� n�got s�tt� bekant ut�, sa hon.

Will nickade och pekade p� Tug, som stod l�ngre bort.

�Han ser ut som Tug�, sa han. Hon nickade och ins�g likheterna nu n�r han p�pekade dem. H�sten var �ldre och det gr� h�ret runt nosen hade vitnat. Men kroppen var i stort sett identisk. Och han stod p� exakt samma s�tt, med huvudet lite p� sned n�r han lyssnade, precis som hon hade sett Tug g�ra.

�Det var min f�rsta spejarh�st�, f�rklarade Will. �Min f�rsta h�st �verhuvudtaget, faktiskt. Jag hade ingen rik mamma och pappa�� och ingen fin arridisk h�st att rida p�.�

Kommentaren var ett litet experiment. Will ville se om hon blev arg n�r han n�mnde hennes f�r�ldrar och mindes att de hade fr�ntagit henne alla privilegier. Han blev mycket bel�ten n�r hon log tillbaka.

Intressant, t�nkte han. Hon kanske menar det hon sa till unge Bob. Hon kanske b�rjar gilla allt det h�r.

�Hur l�nge sedan var det?� fr�gade Maddie.

Will skakade p� huvudet. �Jag v�gar knappt t�nka p� det. Men jag minns att jag tyckte precis lika mycket om honom som du verkar tycka om Bumper h�r.�

Bumper frustade och ruskade lite p� manen n�r han h�rde sitt namn. Maddie klappade honom p� nacken.

�Han �r fantastisk�, sa hon. �Man tror knappt sina �gon.�

�Jag kan t�nka mig det�, sa Will gravallvarligt.

Unge Bob red l�ngsamt fram till dem. Hans ansikte sprack upp i det v�lbekanta leendet n�r han s�g att Will red p� Bellerofon.

�Hur �r han?� fr�gade han.

Will blickade ned p� h�sten och studerade det bleknade hemska �rret p� dess h�gra skuldra.

�Som om vi aldrig hade skilts �t�, konstaterade han.

Unge Bob skrattade. Han hade tillbringat hela livet tillsammans med spejarna och deras h�star och han gillade alltid n�r de �terf�renades. �Visst �r han fortfarande snabb?�

Will skakade p� huvudet. �Jag ville inte driva honom f�r h�rt�, sa han. �Jag vill inte att han stukar foten eller skadar musklerna eller n�got.�

�Inte han, inte�, sa h�stuppf�daren. �Han kan fortfarande springa som tusan. Han skulle visa de h�r yngre h�starna var sk�pet ska st�.�

B�de Bumper och Tug h�jde sina huvuden och frustade och stampade lite till protest. Bellerofon s�g p� dem och gn�ggade lite, och Maddie tyckte det l�t som om han skrockade lite.

De borstade och vattnade h�starna och �t sedan lunch med unge Bob. Will hade tagit med sig nybakat frasigt br�d och stark ost och n�gra tjocka skivor skinka. Bob hade f�rsk sallad och r�disor fr�n sitt lilla gr�nsaksland. Bob och Will drack kaffe som de hade s�tat med honung. Maddie drack mj�lk, precis som alltid.

Unge Bob s�g p� henne och skakade p� huvudet.

�Jag vet inte om jag n�gonsin har h�rt talas om en spejare som inte dricker kaffe�, sa han tveksamt.

Will ryckte p� axlarna. Han hade b�rjat v�nja sig vid tanken p� att Maddie v�grade dricka den traditionella spejardrycken.

�Tiderna f�r�ndras, Bob�, sa han. �Det �r nog bara att anpassa sig.�

�Inte jag. Tradition �r tradition. F�r mig �r det en tillr�cklig f�r�ndring att du har en flicka som l�rling. Att hon dessutom inte dricker kaffe� det �r f�r mycket p� en g�ng!�

�Urs�kta mig�, sa Maddie. �M�ste ni prata om mig och vad jag dricker medan jag sitter h�r?�

De tv� m�nnen s�g p� henne i n�gra sekunder och utv�xlade sedan en blick.

�Ja�, sa de i k�r.

Maddie himlade med �gonen och str�ckte sig efter sitt mj�lkglas. Hon tog en stor klunk av den f�rska, svala v�tskan.

�Du f�rst�r inte vad du g�r miste om�, sa hon till Will.

�Jag vet inte om jag vill f�rst�, sa han.

N�r de var f�rdiga dukade Will och Maddie av bordet och diskade av alla tallrikar och knivar. Unge Bob urs�ktade sig och gick ut. Han hade blivit lite tyst mot slutet av m�ltiden, och Maddie s�g fr�gande p� Will.

�Han s�ger adj� till Bumper�, f�rklarade han. �Bob blir v�ldigt f�st vid sina h�star. Ibland misst�nker jag att han anser att han bara l�nar ut dem till oss. Vilket kanske p� ett s�tt st�mmer.�

Hon gick fram till f�nstret och tittade ut. Den lille hjulbente mannen stod bredvid Bumper s� att hans huvud n�stan vidr�rde h�stens. Hon s�g hur han r�rde p� l�pparna, men hon kunde inte h�ra vad han sa. Hon b�rjade rent instinktivt g� mot d�rren, men Will hejdade henne.

�L�t dem vara�, sa han. �Det skulle vara genant f�r dem b�da om de s�g dig titta.�

Hon nickade, ins�g att han hade r�tt och gick tillbaka till k�ksbordet. Will hade diskat tallrikarna och hon torkade dem med en liten handduk innan hon st�llde undan dem. Efter n�gra minuter kom Bob tillbaka in i stugan och log mot dem.

�Jag gav bara n�gra sista instruktioner till grabben�, sa han. �Jag vill inte att han kastar av dig igen�� s� l�nge du inte har gjort dig f�rtj�nt av det, vill s�ga.�

De tog farv�l av unge Bob och gick ut till sina h�star. Sedan satt de upp och red iv�g. Maddie ledde Soldansare i ett l�tt rep. Den arridiska h�sten verkade inte ha n�got emot att traska efter dem. Han tycktes inte vara det minsta svartsjuk p� den lilla svartvita lurviga h�sten som Maddie red p�. Men Soldansare och Maddie hade aldrig haft den sortens f�rh�llande som redan b�rjade formas mellan henne och Bumper. Hon sm�pratade muntert medan de red och skr�t om h�stens utm�rkta egenskaper.

Will svarade mestadels med enstaviga grymtningar, men hon brydde sig inte om hans bristande entusiasm �ver hennes h�st och allt den kunde g�ra.

�Han r�r sig s� l�tt och mjukt!� utbrast hon. �Man tror knappt att hovarna nuddar marken n�r man galopperar! Och snabb �r han ocks�. Jag har aldrig sett en h�st springa s� fort som han. Han �r helt fantastisk! En g�ng kom vi fram till ett dike som jag inte ens hade sett�� men han bara st�lsatte sig och hoppade rakt �ver det! Allts�, allvarligt talat�� det var precis som om han fl�g! Ena sekunden galopperade vi och i n�sta bara vi susade rakt �ver diket.�

Tug vred lite p� huvudet och s�g p� Will. Will ryckte p� axlarna. Tug sl�ppte v�der, men Maddie verkade inte m�rka det. Hon f�rstod i alla fall inte att ljudet var menat som ett inl�gg i samtalet.

�Och sedan visade Bob hur jag kan f� honom att trampa h�rdare s� att en f�rf�ljare inte ska se att jag har suttit av. Visste du att de kan g�ra s�?�

�Jag h�rde n�gon n�mna det en g�ng�, sa Will torrt. Han anade att Tug t�nkte g�ra ett nytt otrevligt ljud och petade till honom f�r att hejda honom.

�Det kan de�, sa Maddie. �Och han visade en massa andra sm� knep ocks�. Bumper �r verkligen enast�ende!�

Den b�sta h�sten genom tiderna.

Will pressade �t mjukt med l�ren f�r att visa Tug att han h�rde honom. Maddie skulle nog tycka att det var konstigt om han b�rjade prata med sin h�st. Den tanken fick fr�gan hon st�llde h�rn�st att verka �nnu mer anm�rkningsv�rd.

�Will�, b�rjade hon. �F�r jag fr�ga en sak?�

�Det gjorde du ju precis�, svarade han. En nostalgisk k�nsla fyllde honom. Hur m�nga g�nger hade inte han och Halt haft samma diskussion? Han m�rkte till sin gl�dje att Maddie blev lika f�rbryllad �ver svaret som han sj�lv en g�ng hade blivit.

�Va? Ja� jo. Ja, det kanske jag gjorde. F�r jag fr�ga en sak till�� Hon avbr�t sig n�r hon ins�g att Will skulle svara p� samma s�tt igen. �Om du inte har n�got emot det t�nker jag st�lla en fr�ga�, sa hon till sist.

Will nickade. �Det g�r bra.�

�Jo, det �r det att� det h�r kanske l�ter dumt��

�Inte om�jligt.�

Hon bl�ngde p� honom. Hon ville f�rtvivlat st�lla sin fr�ga, men ville inte verka korkad. Will gjorde tecken �t henne att forts�tta, och hon drog djupt efter andan.

�Jag menar� har du n�gonsin haft k�nslan av att din h�st pratar med dig?�

Will satte sig k�pprak i sadeln. Kommunikationen mellan honom och Tug var en sak han aldrig hade diskuterat med n�gon. Han hade l�nge misst�nkt att Halt och Abelard hade ett liknande band. Maddie k�nde tydligen redan av det med Bumper.

Vi gjorde nog r�tt som valde henne till k�ren, t�nkte han. �En h�st?� sa han h�gt. �En pratande h�st? Menar du allvar?�

Maddie blev v�ldigt r�d i ansiktet och tittade skyndsamt bort.

�Ja, nej� Det var bara en kn�pp k�nsla jag hade. Gl�m att jag sa n�got!�

Han nickade. Men han gl�mde det inte. Det hon hade sagt stannade i hans tankar till sent p� kv�llen.

Maddies tr�ning fortsatte, men nu hade ett nytt element tillkommit p� schemat. Ut�ver de andra lektionerna red hon nu varje dag p� Bumper s� att det redan starka bandet mellan henne och h�sten st�rktes ytterligare. En djup f�rst�else r�dde snart mellan dem.

Precis som hon redan hade m�rkt b�rjade Bumper bli som en f�rl�ngning av henne sj�lv. Han svarade p� minsta signal och f�rstod omedelbart vad hon f�rv�ntade sig av honom. Hon l�rde sig dessutom att tolka alla djurets signaler�� varningar f�r eventuella faror och signaler som betydde att en ok�nd person eller ett farligt djur var i n�rheten.

Hon fick ocks� bygga upp sin kondition genom att springa l�nga str�ckor �ver landsbygden eller f�lja en hinderbana som Will gjort i ordning. Han varvade den tr�ningen med grundl�ggande stridstr�ning. Han l�rde henne att sl� med nedre delen av handflatan i st�llet f�r med knytn�ven. �D� slipper du bryta fingrarna�, sa han. Han visade ocks� hur hon kunde dra nytta av sin kroppsvikt och hastighet i en rad enkla men effektiva r�relser.

Hon fick �ven lektioner i att sp�ra och g�mma sig. Will och Maddie red genom hela Redmont p� jakt efter djursp�r som de sedan identifierade. De f�ljde efter lyckligt ovetande resen�rer som aldrig uppt�ckte dem. Ibland fick Maddie st� insvept i manteln vid v�gkanten medan m�nniskor passerade bara n�gra meter bort utan att m�rka henne.

�Lita p� manteln�, sa Will vid flera tillf�llen. �Och r�r dig inte. Inte ens om du tror att n�gon har sett dig.�

Dagarna var fullsp�ckade och om kv�llarna var hon f�r utmattad f�r att g�ra n�got annat �n att l�gga sig ned och sova djupt till n�sta morgon.

Hon begav sig fortfarande till Wensley varje morgon f�r att h�mta nybakat br�d och mj�lk. Men numera red hon snarare �n gick.

Will hade f�rbjudit henne att rida p� Soldansare till byn. �Han �r alldeles f�r exotisk f�r v�ra trakter�, sa han kryptiskt. Men nu n�r hon hade Bumper h�vde han f�rbudet. �En spejare ska ha med sig sin h�st�, f�rklarade han.

Maddie var inte riktigt s�ker p� vad det var f�r skillnad, men hon �lskade att rida p� Bumper. Hon brukade klappa honom, prata med honom och njuta av hans s�llskap i st�rsta allm�nhet under deras morgonutflykter. Till och med n�got s� vardagligt som att h�mta br�d och mj�lk blev roligt n�r Bumper var med. Det kanske var det Will visste.

Byborna b�rjade snart v�nja sig vid �synen av den lilla mantelkl�dda gestalten med pilb�ge �ver sadeln som kom ridande varje morgon p� sin lurviga svartvita h�st. Maddie k�nde sig f�rst f�rv�nad och sedan lite smickrad n�r hon f�rstod att hon hade blivit n�got av en k�ndis bland byns ton�ringar. Som spejare var hon en mystisk och sp�nnande figur�� och det hela blev �nnu intressantare av att hon var den f�rsta flickan n�gonsin som tr�nats till spejare.

Det fanns ungef�r ett halvdussin pojkar och flickor i hennes egen �lder i byn. De betraktade henne med f�rundran och stor respekt�� och viss avundsjuka. Deras egna liv var inrutade och f�ljde alltid samma rutiner. Livet i en liten by som Wensley var inte s�rskilt sp�nnande, men den nya flickan var spejarl�rling. Hon hade en pilb�ge och de visste att hon kunde anv�nda den. Vid n�gra tillf�llen hade de smugit genom skogen f�r att titta p� medan hon �vade.

De b�rjade ropa till Maddie och h�lsa p� henne varje g�ng hon red genom byn. D� och d� h�ll hon in Bumper f�r att prata lite med dem. Ungdomarna, i synnerhet de unga flickorna, s�g upp till henne och betraktade henne som en hj�lte och Maddie nj�t av det. Det var m�nskligt. Att vara en respekterad figur var roligt och tillfredsst�llande, men hon hade l�rt sig att inte l�ta det stiga henne �t huvudet.

Naturligtvis hade hon haft en stor skara beundrare och bekanta vid Araluens kungliga slott. Men hon hade f�rst�tt att de flesta av dem var mer imponerade av hennes titel och status �n hennes personliga f�rm�ga. Vid slottet var hon prinsessa och det var egentligen det enda sk�let till att folk t�vlade om hennes uppm�rksamhet. Ingen av dem hade n�gon djupare �nskan att bli v�n med henne.

H�r var det annorlunda. Ut�ver en liten grupp personer�� Jenny, baron Arald, lady Sandra, Halt och lady Pauline�� k�nde ingen till Maddies riktiga identitet. Will tyckte att det var b�st att inte avsl�ja att hon var dotter till Cassandra och Horace.

Maddie trivdes allts� med den beundran och v�nskap de unga m�nniskorna i Wensley visade henne. S� fort hennes fullmatade schema till�t det red hon till byn f�r att umg�s med dem. Hon tr�nade n�gra av pojkarna i b�gskytte och fiskade med dem i floden. Det h�nde att de lekte kurrag�mma, men Maddie vann s� ofta att de andra snart f�rbj�d henne att anv�nda manteln.

Will f�ljde aktiviteterna noga och med viss oro. �Bli inte f�r god v�n med dem�, varnade han. �Spejare m�ste h�lla visst avst�nd till vanliga m�nniskor. Det �r en f�rdel om de inte riktigt f�rst�r allt om oss. Det �r viktigt att bevara mystiken.�

Men han tyckte samtidigt att det var nyttigt f�r henne att l�ra sig relatera till vanligt folk�� och inte bara de dryga �dlingarna som r�rde sig i kungliga slottet. Will konstaterade bel�tet att hon inte l�ngre verkade h�gdragen eller �verl�gsen. Hon gillade att bli respekterad f�r sina f�rm�gor, men han s�g inget st�rre fel med det.

�Det �r b�ttre att vinna respekt f�r att man kan n�got �n f�r att man r�kar ha r�tt f�r�ldrar�, sa han till Jenny vid ett tillf�lle. Hans v�n s�g p� honom och lade m�rke till hur han f�ljde Maddie med blicken medan hon skrattade och sk�mtade med n�gra av traktens ton�ringar.

Sm�rtan efter Alyss d�d syntes fortfarande i hans ansikte, men sp�ren hade mjuknat en aning och Will verkade inte l�ngre fullt s� bister som han hade varit. Ibland tycktes han n�stan vara n�ra ett leende. Han betraktade sin guddotter med mycket varm blick, men skyndade sig att d�lja den n�r Jenny tittade p� honom.

Det h�r g�r honom gott, t�nkte Jenny och log f�r sig sj�lv. Hon hade f�r l�nge sedan f�rl�tit Maddie f�r hennes klumpiga kommentar. Efter ungef�r en vecka hade flickan kommit till Jennys stuga med en blombukett i handen och ett mycket �ngerfullt ansikte. Hon hade bett om urs�kt. Jenny var en varmhj�rtad, f�rl�tande person och hade omedelbart godtagit urs�kten. De hade blivit v�nner och Jenny var alltid beredd att lyssna p� Maddie n�r hon beklagade sig �ver vilken talangl�s b�gskytt hon var�� vilket Jenny visste var en grovt felaktig beskrivning av hennes f�rm�ga.

�Jag har alltid anv�ndning f�r f�rskt vilt�, f�rklarade hon f�r Maddie. �Du kan ha det i �tanke om du beh�ver �va ute i skogen.�

Under veckorna som f�ljde hade hon f�tt en stadig str�m av kaniner, harar och vilda f�glar som Maddie antingen skjutit med b�gen eller f�llt med sin slunga. Det var uppenbart att Maddie, som var van vid att andra st�ndigt dansade efter hennes pipa, nj�t av att f�r omv�xlings skull f� g�ra n�got f�r vanliga m�nniskor.

Och Jenny var mer �n n�jd med att vara en s�dan vanlig m�nniska s� l�nge hennes f�rr�d fylldes p� s� tillf�rlitligt.

Det var fredag morgon. Maddie satt i sadeln och var p� v�g tillbaka fr�n mj�lkbonden l�ngst bort i byn. En s�ck varma limpor h�ngde fr�n sadeln och doften av nybakat br�d p�minde hennes mage om att hon inte hade �tit frukost �n. Tv� av byns ton�ringar vinkade till henne och hon h�ll in Bumper och h�lsade p� dem n�r de kom fram.

�God morgon, Gordon. God morgon, Lucy.� Det h�r var tv� av hennes favoriter. Lucy var dotter till fr�ken Buttersby, s�mmerskan i Wensley. Hon var g�nglig och fr�knig och n�got av en pojkflicka. Gordon hade m�rkt h�r och luriga bl� �gon. Han var lite illmarig till s�ttet, men Maddie visste att han aldrig skulle g�ra n�gon illa.

Nu s�g han sig omkring f�r att f�rs�kra sig om att ingen lyssnade. Sedan s�nkte han r�sten.

�Vad ska du g�ra i morgon?�

Hon rynkade pannan och funderade. �Inget�, svarade hon. Hon skulle ha en ledig l�rdag f�r f�rsta g�ngen p� flera veckor. Will skulle rida till slottet f�r att �ta middag med Halt, Pauline, baron Arald och lady Sandra. �Hur s�?�

Lucy sm�skrattade. �Vi ska ha fest�, sa hon med konspiratoriskt tonfall.

Maddie lade huvudet p� sned. Att de skulle ha fest f�rklarade inte varf�r de s�nkte r�sterna och s�g sig omkring p� det d�r viset. Det m�ste vara n�got mer.

�Jaha� bara en fest, allts�?� fr�gade hon.

Lucy fnittrade och Gordon log brett. Han hade ett v�ldigt tilltalande leende, t�nkte Maddie. Det var liksom fullt av j�kelskap.

�En� en speciell fest�, f�rklarade han. �Bakom stallet vid g�stgiveriet. Lucy ska ta med sig pajer och lammspett. Och s� ska vi baka potatis i elden.�

Lucy arbetade som tj�nsteflicka p� Jennys v�rdshus. D� och d� bel�nade Jenny henne med extra fin mat fr�n menyn. Och ibland bel�nade Lucy sig sj�lv. Maddie f�rmodade att det var s� det l�g till den h�r g�ngen. Det kunde f�rklara hennes och Gordons beteende.

�Och Martin har f�tt tag p� ett helt fat!� utbrast Lucy. Hon kunde inte l�ngre beh�rska sig, utan fnissade s� att hon var n�ra att explodera.

�Ett fat?� sa Maddie. Hon b�rjade ana vad Lucy pratade om. �Ett fat med vad d�?�

�Vin!� sa Gordon triumferande. �Och bra vin �r det ocks�! Kommer du?�

Maddie tvekade. Hon misst�nkte att hon inte borde tacka ja. Men hon hade arbetat h�rt i flera veckor och haft v�ldigt f� avbrott och lediga stunder. Hon visste inte riktigt om hon gillade vin eller inte. Men hon uppskattade �ventyr och var fortfarande n�got av en rebell. Hon f�rtj�nade en chans att slappna av, t�nkte hon. Och ingen skulle f� veta n�got.

�Varf�r inte?� sa hon.

Jag kommer inte hem s� sent�, sa Will och stannade till i d�rren. �Halt och Pauline �r inte l�ngre n�gra nattugglor.�

Maddie blickade upp fr�n sin mat. Will k�nde sig lite skyldig n�r han t�nkte p� att han snart skulle bjudas p� en m�ltid tillagad i m�ster Chubbs k�k i slottet. Maddie hade l�rt sig mycket, men hennes matlagningsf�rdigheter l�mnade fortfarande en del att �nska. Will hade d�rf�r best�llt lite mat till henne fr�n Jennys v�rdshus.

Hon stoppade �nnu en tugga av den uts�kt kryddade k�ttgrytan i munnen och nickade.

�Jag sover s�kert �nd� vid det laget�, sa hon. �Jag ser fram emot att l�gga mig tidigt.�

Dagen hade varit slitsam. De hade ridit l�ngt och �vat p� att smyga och sp�ra ut�ver de vanliga lektionerna med pilb�ge, kniv och slunga. Hon l�tsades g�spa.

Will tog ned sin mantel fr�n h�ngaren innanf�r d�rren och sl�ngde den �ver axlarna.

�Sobel �r i alla fall h�r om du beh�ver henne�, sa han. �H�ll d�rren reglad fr�n insidan.�

Maddie nickade. Det fanns en dold mekanism som kunde anv�ndas f�r att l�sa upp d�rren utifr�n, men en vanlig bes�kare eller inkr�ktare skulle inte k�nna till den. Hon viftade lite avf�rdande med handen n�r hon m�rkte hur og�rna Will ville l�mna henne ensam.

�Du kan k�nna dig helt lugn�, sa hon. �Jag klarar mig.�

Han fattade sitt beslut. �Bra�, sa han och gick ut.

Maddie h�rde hans l�tta fotsteg p� verandan n�r han gick runt stugan till h�starna. Tug h�lsade med en l�g gn�ggning. N�gra minuter senare h�rde hon den lilla h�stens hovar n�r Will red f�rbi stugan och ut p� stigen mot Redmonts slott. S� snart ljudet hade f�rsvunnit och hon var s�ker p� att Will var l�ngt borta �vergav hon sin l�tsade tr�tthet och b�rjade r�ra sig med st�rre iver. Hon reste sig upp, tog med sig den halv�tna sk�len med gryta till k�ksb�nken och skrapade ut resterna i sophinken. Hon s�g fram emot pajerna och lammspetten Lucy hade utlovat. Grytan hade varit v�lsmakande, men hon ville g�rna vara lite hungrig n�r hon tr�ffade sina v�nner.

Hon blickade ned i soporna och konstaterade att k�ttgrytan fortfarande var f�r synlig. Den l�g l�ngst upp, och det var uppenbart att hon hade �tit v�ldigt lite av den. Hon tog sleven fr�n k�rlet med resten av k�ttgrytan och r�rde runt lite tills maten hon hade sl�ngt inte l�ngre var lika synlig.

Hon tog sedan ett kliv tillbaka och nickade bel�tet �t sitt verk. Hon skyndade in i sitt rum, tog upp byltet med l�gerutrustning och rullade ihop det. Hon tryckte ned det i s�ngen och lade t�cket ovanp�. Sedan lade hon huvudet p� sned och betraktade s�ngen. Alltihop s�g lite f�r stelt och regelbundet ut. Hon drog tillbaka t�cket, b�jde byltet lite p� mitten och rullade sedan ihop sin reservjacka och lade den nedanf�r byltet s� att det skulle se ut som om en person med b�jda kn�n l�g i s�ngen. Det h�r var betydligt mer realistiskt. Hon drog t�cket h�gt upp p� kudden f�r att d�lja att det faktiskt inte l�g n�got huvud d�r. Om Will tittade in n�r han kom hem skulle han bara kasta en snabb blick, t�nkte hon. Det skulle duga bra med byltet och den hoprullade jackan.

Hon bl�ste ut lyktan i sitt rum och skyndade sig till ytterd�rren. Att sl�nga manteln �ver axlarna innan hon gick ut hade blivit n�got hon gjorde reflexm�ssigt. D�rrens enkla regel klickade p� plats bakom henne. Hon v�nde sig mot stallet utan att t�nka, men hejdade sig. Will red p� Tug, vilket innebar att han skulle st�lla tillbaka sin h�st i stallet n�r han kom hem. Om Bumper inte var d�r skulle det vara ett solklart tecken p� att hon inte var hemma. Hon v�nde sig om. Bumper, som m�rkt att hon hade n�rmat sig, gn�ggade besviket n�r hon v�nde om.

�F�rl�t, min v�n�, sa hon l�gt. �Du kan inte f�lja med i kv�ll.�

Sobel l�g med huvudet p� tassarna l�ngst ut p� verandan. Hunden b�rjade resa sig f�rv�ntansfullt, men Maddie gjorde tecken �t henne att ligga kvar.

�Inte du heller�, sa hon. �Ligg kvar.� Sobel lade sig ned p� nytt. Hon kanade med tassarna och f�ll de sista centimetrarna samtidigt som hon st�nade l�gt.

Maddie s�g sig omkring en sista g�ng. Lyktan bredvid d�rren lyste svagt, precis som Will brukade l�mna den p� kv�llarna. P� det viset spreds precis tillr�ckligt mycket ljus�� om det skulle dyka upp en ov�ntad bes�kare. Hon v�nde sig om och skyndade l�ngs den m�rka stigen mellan tr�den mot Wensley.

Hon h�ll sig i skuggorna bredvid huvudgatan n�r hon n�rmade sig. Jennys v�rdshus var en av de f�rsta byggnaderna l�ngs gatan. Det lyste klart i f�nstren och hon h�rde ett h�gt sorl av r�ster inifr�n. V�rdshuset var en av byns mest popul�ra platser och p� l�rdagskv�llar brukade m�nga komma dit fr�n landsbygden runt byn. Maddie h�ll sig l�ngt fr�n v�rdshuset och svepte manteln omkring sig n�r hon gick genom skuggorna.

Lita p� manteln, brukade Will s�ga. Hon visste f�rst�s inte riktigt om det r�det var t�nkt att hj�lpa henne p� den typ av �ventyr hon var ute p� nu.

S�vitt hon kunde se hade ingen lagt m�rke till henne. Det var inte s�rskilt f�rv�nande. V�rdshusets g�ster var fullt upptagna av sin mat och sina samtal. Dessutom satt de i ett starkt upplyst rum. Det var h�gst osannolikt att n�gon m�rkte den suddiga skepnaden som gled genom skuggorna p� andra sidan gatan.

N�r hon n�rmade sig g�stgiveriet dog sorlet av r�ster ut och ersattes av ett nytt ljud. En kringresande trubadur hade kommit till g�stgiveriet och h�ll p� att spela f�r folk som g�tt dit den h�r kv�llen. Hon h�rde hur musiken tystnade och f�ljdes av appl�der. Hennes v�nner hade valt en bra kv�ll f�r sin fest, t�nkte hon. Det var s� mycket annat som p�gick i byn att ingen skulle m�rka dem.

N�r hon blickade mot stallet bakom g�stgiveriet kunde hon se det svaga skenet av en liten eld �terspeglas i v�ggarna. Hon skyndade sig till g�rdsplanen utanf�r stallet. Lucy, Gordon och en annan v�n, Martin, satt runt en liten eld l�ngst bort p� en undanskymd plats som inte gick att se fr�n gatan. Om hon inte k�nt till den hemliga festen skulle hon aldrig ha sett de svaga reflektionerna p� v�ggarna.

Doften av grillat lamm gick inte att ta miste p�. Hennes v�nner h�lsade glatt p� henne n�r hon n�rmade sig.

�Du �r sen�, sa Martin muntert.

Hon ryckte urs�ktande p� axlarna. �Jag var tvungen att v�nta tills Will hade g�tt. Det tog en evighet!�

�Du har lite att ta igen�, sa Gordon. Han tog tv� knastrande lammspett fr�n elden, lade dem p� en tr�tallrik och r�ckte den till Lucy. Lucy lade en bit viltpaj p� tallriken innan hon �verl�mnade den. Maddie satte sig med benen i kors vid elden och tog emot tallriken. Lammet doftade uts�kt och hon k�nde hur det vattnades i munnen. Hon bet f�rsiktigt i k�ttet eftersom hon visste att det skulle vara varmt.

�Mmmm! Det smakar underbart, Lucy!� sa hon gillande. Komplimangen fick hennes v�n att str�la av bel�tenhet.

�De l�g i marinad i n�stan �tta timmar�, sa hon. �De �r fina och m�ra.�

�H�r�, sa Martin och r�ckte �ver en tr�mugg. �Det h�r �r perfekt att sk�lja ned det med!�

Maddie tog emot muggen. Hennes hj�rta slog lite fortare n�r hon luktade p� inneh�llet. Hon kunde tacka nej och d� skulle ingen skada vara skedd. Att smyga iv�g f�r att tr�ffa v�nner var en sm�sak. Men att dricka vin var v�rre. Om hon gjorde det skulle hon g� �ver n�gon sorts gr�ns och f�rmodligen hamna i on�d.

Gordon s�g hur hon tvekade. �Han kommer inte att m�rka n�got�, sa han och log utmanande.

Hon fattade sitt beslut snabbt och tog en stor klunk vin. Det hade en tung, lite sur smak.

�Mmm, vilket gott vin�, sa hon och gjorde sitt b�sta f�r att verka sofistikerad och insatt. Egentligen hade hon ingen som helst aning om huruvida vinet var gott eller inte. Hon hade druckit vin f�rut, under offentliga tillst�llningar p� slottet n�r man sk�lat f�r n�gon. Men det vinet hade varit utsp�tt och inte alls smakat som det h�r.

�Jag skaffar bara fram bra vin�, sa Martin och nickade glatt. Han visste inte heller vad han pratade om. Faktum var att vinet var ganska d�ligt. Men precis som Maddie ville han verka som om han knappt gjorde n�got annat �n drack vin och var mycket kunnig p� omr�det. �Vars�god�, sa han. �P�fyllning.�

Han fyllde p� ett krus fr�n ett litet vinfat och lutade sig sedan fram f�r att h�lla upp lite mer i Maddies mugg. Han blinkade �t henne med ena �gat.

�Botten upp�, sa han och f�r ett �gonblick k�nde hon sig f�rvirrad och undrade vad hon skulle g�ra. Sedan ins�g hon att han pratade om muggen. Hon lyfte den och tog n�gra stora klunkar. Smaken k�ndes inte l�ngre lika sur, men hon kunde inte p�st� att den var s�rskilt njutbar.

�ven Lucy och Gordon drack djupt ur sina muggar. Maddie �t lite mer lamm och tog en stor tugga av pajen. Bottnen var spr�d och delikat, och den kryddiga fyllningen tycktes explodera i smaker p� tungan. Hon undrade om vin fick mat att smaka b�ttre. Det kanske var d�rf�r folk stod ut med den sura smaken.

Senare p� kv�llen m�rkte hon �ven att vinet hade andra egenskaper. Det tycktes f�rb�ttra hennes f�rm�ga att prata och s�ga roliga saker. Hon skrattade gott �t Gordons syrligheter och gav igen med samma mynt.

Jag har aldrig n�gonsin varit s� h�r rolig, t�nkte hon. Hon hade precis sagt n�got om g�stgiveriets �gare och hans f�rk�rlek f�r stekt mat. Det var en hysteriskt rolig iakttagelse. Hennes tre v�nner skrattade s� att t�rarna rann och hon sj�lv f�ll snart in i skrattet.

Hon plirade mot Gordon p� andra sidan elden och hade lite sv�rt att fokusera blicken p� hans ansikte. Det m�ste bero p� l�gorna, t�nkte hon.

�Finns det n�got vin kvar?� fr�gade hon Martin. Han str�ckte sig efter kruset, tappade balansen och var n�ra att falla p� sidan rakt in i elden. Alla tj�t av skratt. Maddie f�rde ett varnande finger till l�pparna.

�Sch!� sa hon. �N�gon kan h�ra osch!�

Hon tystnade och k�nde sig lite f�rvirrad. �Scha jag osch?� fr�gade hon.

�Visscht�, sa Gordon.

�Och scha�, tillade Lucy. Alla exploderade i skratt igen. Maddie gungade lite fram och tillbaka och var n�ra att sj�lv tappa balansen. Till sist f�ll hon omkull och blev liggande p� den trampade jorden alldeles utanf�r stallet. Det k�ndes f�r jobbigt att resa sig igen, s� hon svepte manteln omkring sig och sl�t �gonen.

�Ingen scher mig�, fnittrade hon. �Lita p� manteln!�

Vilket var �nnu en festlig kommentar som framkallade nya skratt.

�Vad i hela fridens namn sysslar du med?�

Wills iskalla, arga r�st skar som en kniv genom skratten. Hon �ppnade �gonen, tittade upp och s�g hans silhuett avteckna sig mot den m�rka natthimlen. Han hade dragit upp huvan och stod lutad �ver henne. Maddie h�rde Lucy fl�mta till av fasa. Vanliga bybor visste hur farligt det var att irritera en spejare. Gordon och Martin hade tystnat och satt och stirrade skr�ckslaget p� den m�rka gestalten som s� pl�tsligt hade uppenbarat sig. Huvans skuggor dolde Wills ansikte och fick honom att verka �nnu mer mardr�mslik. De hade naturligtvis sett honom m�nga g�nger f�rut, n�r han hade ridit genom byn eller suttit p� Jennys v�rdshus. Men n�r han stod h�r insvept i sin mantel och talade med r�sten fylld av vrede k�ndes han som en verkligt fasansfull figur.

�Sitt upp, Maddie�, beordrade han med kall r�st.

Hon k�mpade f�r att f� grepp, men sn�rjde bara in sig i manteln. Till sist lyckades hon s�tta sig upp, men hon svajade farligt fr�n sida till sida.

Alla fyra ton�ringarna blickade oroligt upp p� spejaren. Will h�ll ut handen och kn�ppte med fingrarna �t Gordon.

�Ge mig det d�r fatet�, sa han. Gordon skyndade sig att lyda och r�rde sig s� snabbt att han var n�ra att tappa vinfatet. Will klev fram och tog emot det. Han skakade det lite p� prov. Det skvalpade lite�� mindre �n en fj�rdedel av inneh�llet �terstod.

Utan f�rvarning lyfte Will fatet ovanf�r huvudet och kastade det i marken s� h�rt han kunde. Fatet fl�g i bitar s� att sm� tr�flisor fl�g upp och det kvarvarande vinet skv�tte i en liten kaskad. R�relsen var s� ov�ntad och v�ldsam att Lucy gnydde till av skr�ck. De tv� pojkarna ryckte ocks� till. Will pekade p� de tre ungdomarna och s�g p� dem i tur och ordning.

�Era f�r�ldrar ska f� h�ra om det h�r�, sa han.

Lucy reste sig p� kn� och tittade v�djande p� honom medan t�rarna b�rjade rinna. �Sn�lla, spejare Will� s�g inget till min mamma! Hon kommer att prygla mig om hon f�r h�ra om det h�r!�

Det var t�nkt att v�cka medlidande, men f�rs�ket misslyckades. Will bara bl�ngde p� henne och nickade. �Bra�, sa han. Sedan tittade han ned p� Maddie som satt och gungade lite.

�Upp och hoppa, Maddie�, sa han. �Dags att g� hem.�

Hon reste sig p� ostadiga ben. Det hade varit sv�rt att s�tta sig upp, men att st�lla sig var �nnu v�rre. Hon k�mpade desperat f�r att h�lla balansen. Det var n�stan om�jligt. Hela v�rlden snurrade runt henne. Hon ins�g att hon stod p� kn� p� sin mantel, s� hon drog den �t sidan och tog n�gra stapplande steg. Will gjorde tecken mot grinden med tummen.

�Fram�t marsch�, sa han. Sedan kastade han en blick p� de andra. �Ni tre ska ocks� hem. Med en g�ng!�

De lydde. Lucy snyftade fortfarande f�rkrossat. S� snart de hade sm�lt in i skuggorna gick Will fram till Tug, som stod och v�ntade. Han svingade sig upp i sadeln s� att l�dret knarrade och pekade l�ngs huvudgatan.

�R�r p� p�karna�, sa han surt.

Maddie k�nde att t�rarna var n�ra, men skakade argt p� huvudet. R�relsen fick v�rlden att snurra �nnu fortare, och hon tog n�gra vacklande steg. Sedan b�rjade hon f�lja gatan. N�gra m�nniskor var p� v�g hem fr�n Jennys v�rdshus och stirrade n�r de s�g en flicka i spejarmantel som vinglade fram l�ngs gatan medan en bister spejare red bakom och uppmanade henne att g� fortare. Maddie rodnade av skam. Hon hade b�rjat vinna lite prestige i byn. Nu betraktade man henne pl�tsligt med ogillande. Hon var i sj�lva verket inget annat �n en f�nig liten flicka.

De passerade genom byn och f�ljde den smala stigen mellan tr�den till stugan. Hon snubblade n�gra g�nger p� den oj�mna marken. Vid ett tillf�lle ramlade hon s� att en vass sten stack henne i kn�et och gjorde en reva i byxorna. Hon tj�t till av sm�rta och k�nde det varma blodet rinna �ver benet. Hon f�rs�kte st� upp, men misslyckades. Det snurrade i huvudet.

Sedan k�nde hon hur det v�nde sig i magen och hon b�rjade kr�kas v�ldsamt. Hon stod p� h�nder och kn�n och hulkade tills magen k�ndes helt tom.

Will, som satt p� Tug, tornade upp sig ovanf�r henne. Han tittade likgiltigt p� medan hon hulkade och snyftade.

�Det d�r var bra f�r dig�, sa han till sist. �Upp och hoppa igen.�

Hon hatade honom, men hatade sig sj�lv �nnu mer. Till sist k�mpade hon sig upp p� f�tter och fortsatte l�ngs den m�rka stigen mot stugan. Sobel kom f�r att h�lsa p� henne med svansen vaggande fr�n sida till sida. Maddie klev upp p� verandan och tog tag i en av pelarna f�r att h�lla balansen.

Will kn�ppte med fingrarna och sa n�gra ord. Hunden backade och lade sig tillr�tta p� nytt. Maddie snyftade. Till och med Sobel, som alltid var f�rst�ende och aldrig kritiserade henne, sk�mdes �ver henne.

�G� och l�gg dig�, sa Will och v�nde Tug mot stallet bakom stugan. �Vi f�r prata om det h�r i morgon.�

Maddie vaknade och var fruktansv�rt t�rstig. Munnen var torr och smakade f�rf�rligt�� en blandning av maten hon hade spytt upp och vinets sura eftersmak. Hon st�nade, satte sig upp i s�ngen och �nskade omedelbart att hon l�tit bli.

R�relsen gjorde henne medveten om en bultande huvudv�rk som bankade som en hammare mot skallens insida. Det k�ndes v�rst bakom v�nster �ga, men sm�rtan fyllde hela huvudet som en m�rk fl�ck p� en matta.

Hon begravde ansiktet i h�nderna och suckade l�gt. �gonen stack och var torra, som om n�gon kastat en n�ve sand i dem. Magen k�ndes tom och obehaglig, och f�r ett �gonblick undrade hon om hon skulle kr�kas igen. Hon k�mpade emot impulsen och kastade en blick p� nattduksbordet, d�r det brukade st� ett glas kallt vatten. Det var tomt och l�g p� golvet. Hon hade ett svagt minne av att hon hade vaknat n�gon g�ng under natten, h�llt i sig vattnet och sedan somnat igen.

Hon var i desperat behov av kallt vatten. Hon kom att t�nka p� regntunnan utanf�r stugan, nedanf�r ett av stupr�ren. S� h�r dags skulle vattnet k�nnas f�rskt och gott. Hon skulle kunna k�ra ned hela huvudet i vattnet och l�ta kylan lindra hennes huvudv�rk.

F�rst g�llde det f�rst�s att komma dit.

Hon reste sig f�rsiktigt. Hennes huvud bultade till, men k�nslan ersattes snabbt av en mer l�gm�ld men malande huvudv�rk. Magen protesterade, och hon fick �terigen k�mpa emot impulsen att kr�kas. Sedan tog hon n�gra vingliga steg till rummets d�rr. Hon lutade sig mot d�rrkarmen i ett par sekunder f�r att �terf� balansen och gick sedan ut i storstugan. Hon f�rs�kte g� med s� l�tta steg som m�jligt. Varje steg tycktes eka i hennes huvud.

Will stod vid k�ksb�nken med ryggen mot henne. N�r han h�rde d�rren vred han lite p� huvudet och s�g p� henne med rynkad panna. Hon ins�g att hon hade p� sig samma kl�der som kv�llen innan�� allt utom manteln. Hennes byxor misspryddes av en reva och n�gra torkade blodfl�ckar. Hon hade spytt p� v�nster �rm. Vad hon inte kunde se var att hennes h�r dessutom var i fullst�ndig oordning och stod ut �t alla h�ll som ett f�rd�rvat f�gelbo.

�Frukosten �r n�stan klar�, sa Will. Han l�t varken f�rd�mande eller f�rl�tande. Hans tonfall var helt neutralt. Hon skakade p� huvudet, men stannade till n�r sm�rtan kom tillbaka.

�Jag tror inte att jag kan �ta�, sa hon hest.

Han h�jde ett �gonbryn. �Det �r nog b�st. Du beh�ver f� n�got i magen.�

Taken p� hennes mage gav henne kv�ljningar. Hon vacklade till.

�M�ste dricka�, sa hon. �Vatten!�

Han nickade l�ngsamt. �Kan tro det.� Han tecknade mot d�rren med huvudet och hon v�nde sig om och gick fram till den med bultande huvud. Av n�gon anledning verkade det sv�rare �n normalt att dra upp den. Hon grimaserade n�r underkanten skrapade mot golvet, men lyckades �nd� �ppna den och ta sig ut p� verandan. Hon h�ll ena handen mot stugans v�gg f�r att h�lla balansen.

Vattentunnan var n�stan full. Det hade regnat eftermiddagen innan, s� vattnet borde vara f�rskt och rent.

Och kallt. Det var lite frost p� marken. Temperaturen hade uppenbarligen sjunkit till fryspunkten tidigt p� morgonen. Hon tog n�gra f�rsiktiga steg ned fr�n verandan. Det var ungef�r femtio centimeter mellan marken och verandan, och normalt sett var det inga problem att kliva ned. I dag k�ndes det som att hoppa fr�n en klippa. Hennes huvud sm�rtade n�r hon landade i det v�ta gr�set.

Hon gnydde l�gt. En skopa h�ngde bredvid tunnan och hon tog ivrigt ned den och f�rde lite kallt vatten till l�pparna. Hon l�t det rinna genom sin illasmakande mun och tunga och ned genom sin torra strupe. Hon t�mde hela skopan i en enda stor klunk och stod sedan stilla med h�rt bultande hj�rta.

F�rst f�rsvann den fruktansv�rda t�rsten. Sedan k�ndes det som om hon inte druckit n�gonting alls. Den gr�sliga smaken och torra k�nslan kom tillbaka. Hon fyllde skopan p� nytt och drack. Sedan gjorde hon samma sak en g�ng till.

Det kalla vattnet smakade utm�rkt, men effekten varade inte mer �n trettio sekunder. Hon s�g p� vattnet en liten stund och sedan grep hon om tunnans sidor och k�rde ned hela ansiktet i vattnet.

Kylan var chockartad, men den tycktes rensa hennes huvud och f� �gonen att k�nnas mindre grumliga. Hon lyfte huvudet s� att det skv�tte vatten �t alla h�ll och n�gra droppar rann ned under hennes krage. Hon fl�mtade och spottade, men k�nde sig lite b�ttre.

I n�gra sekunder.

Sedan �terv�nde den skoningsl�sa huvudv�rken, torkan i munnen och den obehagliga k�nslan i magen. Hon blickade mot tr�den n�gra meter fr�n stugan och funderade p� att springa in i skogen och kr�kas. Kanske l�gga sig ned och sova lite. Hon var fruktansv�rt tr�tt.

Sedan ins�g hon att det enda hon hade i magen var vatten, och tanken p� att bara sitta och hulka blev n�stan f�r mycket f�r henne. Hennes huvud skulle spr�ngas.

�Kom och �t lite nu.�

Will stod i den �ppna d�rren. Hon s�g utmattat p� honom. Han hade fortfarande inget medlidande i r�sten, men tycktes inte f�rd�ma henne heller. Hon skakade l�ngsamt p� huvudet.

�G�r inte�, kraxade hon. Men han tecknade �t henne att komma in.

�Du m�ste�, sa han. �Tro mig.�

Hon tittade upp p� verandan. Vanligtvis brukade hon hoppa upp d�r med ett l�tt litet spr�ng. I dag k�ndes det som om benen var gjorda av bly. Blotta tanken p� att ta ett spr�ng fick henne att m� illa. Hon traskade fram med s�nkt huvud och lyckades till sist ta ett tungt kliv uppf�r trappsteget.

Will hade st�llt fram en enkel frukost �t henne. Han hade rostat tv� skivor br�d och lagt p� lite sm�r och fruktmarmelad. Ett glas mj�lk stod bredvid tallriken.

Hon satte sig ned och vilade huvudet i h�nderna i n�gon minut. Hon anade att Will stod bakom hennes stol. Han lutade sig fram och sk�t tallriken med sm�rg�sar lite n�rmare henne.

�Kom igen�, sa han. �Sockret i marmeladen hj�lper. Mj�lken kommer att lugna ned magen.�

Hon tog en klunk mj�lk. Den hade st�tt vid f�nstret �ver natten och k�ndes sval och sk�n. N�r hon s�g p� de rostade br�dskivorna greps hon av motstridiga k�nslor. � ena sidan var hon vr�lhungrig. � andra sidan verkade det riskabelt att �ta. Hennes mage var orolig och i uppror. Men n�r hon fick i sig mer mj�lk k�nde hon den v�rsta oron i magen f�rsvinna.

Hon tog en f�rsiktig tugga br�d. Marmeladen var gjord av b�r och fyllde snabbt hennes mun med stark s�tma som tycktes ta bort den hemska sura smaken hon fortfarande kunde k�nna. Hon tog ett bett till och sedan lite mer mj�lk. Will hade r�tt. Maten och mj�lken lugnade ned magen och gjorde smaken i munnen mer uth�rdlig.

Det hj�lpte f�rst�s inte mot huvudv�rken. Den bara fortsatte att mala. Nu var den som v�rst i tinningarna, som hade b�rjat bulta pl�gsamt. Hon ins�g att hon dessutom svettades ymnigt. Hon tittade upp p� Will med tr�tt blick. Han betraktade henne fortfarande med neutralt ansikte.

�Varf�r g�r folk det h�r?� fr�gade hon. Hennes r�st var fortfarande sprucken, trots mj�lkens lindrande effekt.

�F�r att de �r dumma�, sa Will. N�r han hade f�rvissat sig om att hon skulle klara sig v�nde han sig om igen.

�Skynda dig och �t upp�, sa han �ver axeln. �Du m�ste duscha och byta om. Dina kl�der stinker.�

Hon f�rde �rmen till n�san och sniffade f�rsiktigt. Han hade r�tt. Lukten av gammal r�k och grillat k�tt hade satt sig djupt i kl�derna, och hon k�nde �ven en sur lukt av spyor och utspillt vin.

�Urk�, muttrade hon. Hon �t upp br�det och mj�lken. Hon m�dde lite b�ttre och gick och h�mtade rena kl�der och en handduk fr�n badrummet innan hon gick runt stugan till tv�ttrummet. Hon kastade en hoppfull blick p� den lilla kaminen som anv�ndes f�r att v�rma upp vatten, men den var inte t�nd. Hon ins�g bedr�vat att hon skulle f� duscha i iskallt vatten.

Efter att ha �tit och tv�ttat sig�� trots att vattnet var kallt�� k�nde hon sig betydligt b�ttre. Men hon m�dde fortfarande inte bra. Huvudet gjorde fortfarande ont och hon svettades kopi�st. Dessutom hade hon av n�gon anledning ont i armarna, benen och hakan.

Jag m�ste ha sp�nt mig i s�mnen, t�nkte hon. N�r hon kom tillbaka till stugan v�ntade Will ot�ligt p� verandan.

�B�gskytte�, sa han kort och pekade mot stigen som ledde till skjutbanan. Maddie st�nade. Tanken p� att sikta p� en m�ltavla och sp�nna en b�ge med tjugofem kilos dragvikt var inte s� tilltalande. Men hon ryckte p� axlarna. Hon hade inte r�knat med att Will skulle g�ra livet l�ttare f�r henne bara f�r att hon inte m�dde bra.

Hon sk�t fruktansv�rt illa. Hennes h�nder darrade n�r hon f�rs�kte l�gga pilen p� str�ngen, och det var n�stan om�jligt att fokusera blicken och sikta. Hon sl�ppte pilarna f�r tidigt och f�rs�kte tr�ffa mitt i prick utan att riktigt orka anv�nda n�gon av teknikerna hon hade l�rt sig.

Pilarna slog emot m�ltavlans kant och for iv�g upp i tr�den. Efter femtio pilar hade hon inte lyckats tr�ffa mitt i prick en enda g�ng. Pilarna stack anklagande ut ur m�ltavlans kanter. Det var bara tre som hade tr�ffat innanf�r cirkeln som markerade m�ltavlans centrum. Will fn�s f�raktfullt.

�Det verkar som om du beh�ver en enklare syssla�, sa han. �F�lj med.�

Han gick f�re henne runt stugan till den lilla gl�ntan p� framsidan. D�r fanns en stor vedtrave och en yxa.

�De h�r vedkubbarna �r f�r breda f�r v�r kamin�, f�rklarade han. �Klyv dem och g�r mindre stycken av dem.�

Hon gick in och stuvade undan b�gen och kogret, som nu saknade ett halvdussin pilar hon inte hade lyckats hitta. Hon visste att hon skulle f� �gna flera kv�llar �t att g�ra nya. Sedan �terv�nde hon till gl�ntan. Will satt p� en tygstol p� verandan och gick igenom rapporter som Gilan hade skickat. N�r hon kom fram till honom stannade hon till. Hon lade m�rke till att Will inte hade l�dermappen med sig.

�Hur visste du egentligen att jag var borta i g�r kv�ll?� fr�gade hon.

Han tittade upp fr�n rapporten.

�Om du f�rs�ker smyga iv�g g�r du b�st i att l�mna kvar manteln�, sa han k�rvt.

Hon formade ett tyst O med munnen och mindes hur hon hade tagit manteln fr�n kroken innan hon l�mnat stugan. Det var n�got hon numera gjorde rent reflexm�ssigt n�r hon gick.

�Det var dumt och olydigt av dig att smyga iv�g p� det d�r viset�, fortsatte Will. �Att du tog med dig manteln var dock enbart korkat. Jag vet inte vilket som gjorde mig mest besviken.�

Hon tittade skamset ned. Hon avskydde n�r han var s�dan h�r�� kylig och of�rst�ende. Under perioden hon tillbringat h�r hade han l�ngsamt blivit varmare, och han kunde numera vara ganska uppmuntrande n�r hon k�mpade f�r att l�ra sig de olika spejarf�rdigheterna. Men nu verkade det som om de var tillbaka p� ruta ett�� och alltihop p� grund av en enda idiotisk h�ndelse.

Det var uppenbarligen allt som kr�vdes f�r att f�rd�rva hans f�rtroende f�r henne.

�De d�r vedtr�na kommer inte att klyva sig sj�lva�, sa Will och �tergick till sin rapport.

Hon traskade fram till vedstapeln och b�rjade dela veden. Varje g�ng yxan tr�ffade k�ndes det som om hon slog sig sj�lv i huvudet. Men hon fortsatte ih�rdigt och gjorde sitt b�sta f�r att undertrycka illam�endet som hela tiden hotade att �verv�ldiga henne. Varje hugg fick det att vibrera i kroppen och hon st�nade l�gt. Will iakttog henne med rynkad panna. En g�ng nickade han n�r han s�g hur hon fortsatte trots pl�gorna. Hon hade kastat undan manteln och tunikan, och linneskjortan var m�rk av svett.

Efter fyrtio minuter ropade han �t henne att sluta. Hon s�nkte yxan och sj�nk tacksamt ned p� stubben hon hade kluvit veden mot.

�Jaha�, sa Will skarpt. �Nu kan du snabbt springa hinderbanan en g�ng innan du tar rast. Efter att du har tv�ttat, allts�.�

Hon s�g p� honom med fasa i blicken. Will hade byggt hinderbanan f�r konditionstr�ning. Den inneh�ll bland annat h�ga palissader som man var tvungen att kl�ttra p� och smala stockar �ver gropar med lera och �nnu v�rre saker. P� ett st�lle fick man svinga sig �ver en b�ck med ett rep och p� ett annat krypa under ett n�t trettio centimeter ovanf�r marken. Alltihop gick p� tid och hon visste att det i dag inte skulle g� �snabbt�. Om hon inte lyckades inom en viss tid skulle hon f� b�rja om fr�n b�rjan.

Blotta tanken gjorde henne illam�ende. Att sedan faktiskt springa hinderbanan var �nnu v�rre. Hon ramlade fr�n stocken rakt ned i leran och fick krypa ut ur den stinkande, klibbiga s�rjan som fastnat p� hennes kl�der. N�r hon skulle svinga sig �ver floden ramlade hon ned i det midjeh�ga vattnet. Sanden i timglaset hade f�r l�nge sedan runnit ut n�r hon var klar, s� Will gjorde utan ett ord tecken �t henne att b�rja om. Hon s�g inte hur han lade timglaset p� sidan s� att inga sandkorn skulle rinna fr�n det �vre glaset till det nedre.

Hon fumlade sig igenom banan igen och stapplade till sist fram till honom. Hon kr�p de sista tio metrarna p� h�nder och kn�n efter att ha snubblat. Hon s�g till sin l�ttnad att n�gra sandkorn �terstod i timglasets �vre del och lade sig rakl�ng p� marken.

�Upp och hoppa�, sa Will. Hon gnydde och sl�pade sig upp.

�Varf�r g�r du s� h�r mot mig?� fr�gade hon ynkligt.

Han s�g p� henne i n�gra sekunder. �Jag har inte gjort n�got, Maddie. Det �r vinet. Kom ih�g det.�

Hon reste sig utmattat upp, satte h�nderna i sidorna och tittade ned. �Jag ska aldrig dricka vin igen�, sa hon.

Han fortsatte att iaktta henne. �F�rhoppningsvis inte.� Sedan v�nde han sig mot stugan och gjorde tecken �t henne att f�lja med. Hon traskade efter med bultande huvud och k�nde �n en g�ng hur det v�nde sig i magen. Den hemska smaken hade kommit tillbaka i munnen.

N�r de klev in i stugan blev hon medveten om en v�lbekant lukt. V�lbekant�� och p� n�got s�tt m�rkligt tilltalande. Det var den mustiga doften av nybryggt kaffe. Will hade g�tt in i stugan och gjort i ordning det medan hon sprungit hinderbanan. Nu hj�lpte han henne att s�tta sig ned innan han h�llde upp en mugg som han st�llde ned framf�r henne.

�Jag dricker inte kaffe�, sa hon automatiskt. Men n�r hon andades in �ngorna undrade hon om hon inte misstog sig. Will h�llde i lite mj�lk samt n�gra skedar m�rk honung och r�rde om.

�Drick�, sa han och hon undrade kort om det p� n�got s�tt ingick i bestraffningen. Sedan tog hon en klunk av den varma, s�ta drycken och k�nde hur den fyllde henne med kraft. Huvudv�rken tycktes l�gga sig och mattheten f�rsvann. Hon tog en ny, st�rre klunk och suckade bel�tet.

�Jag kanske kan v�nja mig vid det h�r�, sa hon.

Will h�jde ett �gonbryn. ��n finns det hopp�, sa han.

Maddie lyckades p� n�got s�tt ta sig igenom resten av den f�rf�rliga dagen.

Hon duschade p� nytt bakom stugan. Den h�r g�ngen hade hon haft tid att t�nda den lilla kaminen, s� vattnet som sk�ljde �ver henne var varmt. Hon fl�mtade till och spottade n�r hon lutade spannen och l�t vattnet regna ned. Det varma vattnet mot nacken fick det mesta av den gr�sliga, bultande huvudv�rken att f�rsvinna.

N�r hon hade torkat sig och tagit p� sig rena kl�der var den s� gott som f�rsvunnen.

Will betraktade henne n�r hon gick tillbaka fr�n tv�ttrummet. Kanske hade hon l�rt sig sin l�xa. Baksm�llor brukade l�ra folk att det inte alltid var n�gon god id� att dricka alkohol. Efter att ha drivit henne s� h�rt med vedklyvningen, hinderbanan och skjut�vningarna blev han lite mildare, och hennes eftermiddag blev lugnare. Hon fick tv�tta kl�der�� hon hade g�tt igenom tv� kl�dombyten den dagen och hennes smutsiga kl�der var fl�ckade av svett och annat. Hon fick sy igen revan i byxorna och tv�tta bort blodet som hade torkat d�r. Efter det b�rjade han f�rklara kurirernas kod f�r henne och visade en tabell med bokst�ver och gav henne n�gra �vningar.

Symbolerna p� sidan framf�r henne snurrade lite och huvudv�rken hotade att tr�nga fram p� nytt n�r hon f�rs�kte koncentrera sig. Men det hela var i alla fall b�ttre �n de fysiskt anstr�ngande �vningarna under f�rmiddagen.

Maddie gjorde f�rdigt kod�vningarna och l�mnade dem till Will. Han gick igenom dem snabbt, r�ttade p� n�gra st�llen och grymtade. Hon var lite missn�jd. Vanligtvis brukade han ge henne ber�m n�r hon lyckades bra med en uppgift�� och hon tyckte att hon hade klarat den h�r fint.

Men inte i dag.

Han har tappat f�rtroendet f�r mig, t�nkte hon el�ndigt. Hon undrade om v�rmen mellan dem n�gonsin skulle komma tillbaka. F�rmodligen inte, t�nkte hon bedr�vat.

En besv�rlig situation uppstod lite senare p� eftermiddagen. Solen hade g�tt ned bakom tr�dtopparna och Maddie hade just t�nt stugans tre oljelampor. N�r hon justerade veken p� den sista tog Will till orda.

�Det �r en sak jag m�ste veta�, sa han. �Jag skulle vilja ha namnen p� dina kamrater i g�r kv�ll.�

Hon tittade sk�rrat upp. Hans ansikte s�g h�rt och best�mt ut men det h�r var en order hon inte kunde lyda.

�Det� jag kan inte avsl�ja dem f�r dig�, sa hon. �Straffa mig om du vill. Det spelar ingen roll. Jag kan inte svika mina v�nner!�

Han s�g allvarligt p� henne i n�gra sekunder innan han l�ngsamt nickade.

�Du �r anm�rkningsv�rt lojal gentemot dina kamrater�, sa han. �Det �r bra. D�remot �r du inte s�rskilt f�rst�ndig. Jag f�rmodar att det inte var du som stod f�r vinet i g�r kv�ll?�

Hon skakade p� huvudet. Det kunde hon avsl�ja utan att f�rr�da de andra. Men hon t�nkte inte ber�tta vem som hade tagit med sig vinfatet.

�Den som gjorde det m�ste straffas�, sa han. Hon skakade �terigen p� huvudet.

�Jag t�nker inte skvallra�, sa hon.

�Hm�, sa han bistert. Egentligen beh�vde hon inte avsl�ja n�gra namn. Det skulle ta Will mindre �n en halvtimme att hitta ungdomarna. Han mindes tydligt deras ansikten. N�r han s�g dem skulle han k�nna igen dem och han t�nkte informera deras f�r�ldrar. De m�ste straffas, precis som Maddie.

Men han gillade att hon inte hade f�rs�kt fj�ska f�r honom genom att svika de andra. Hennes v�gran att skvallra var i det h�r fallet of�rst�ndig, men den tydde ocks� p� stark karakt�r.

�En sak du b�r f�rst�, Maddie, �r att vi spejare m�ste vara lite� reserverade n�r vi har med andra att g�ra.�

Hon lade huvudet p� sned. �Reserverade?�

�Spejarna omges av en speciell mystik�, f�rklarade han. �Den m�ste bevaras. Det �r mycket viktigt att folk har respekt f�r oss. Visst kan man ha v�nner, men en dag kan du bli tvungen att tillr�ttavisa n�gon av ungdomarna som var med dig i g�r. Eller f�ra bef�l �ver dem och ge dem order. D� m�ste de se dig som spejaren Maddie och vara beredda att lyda dig omedelbart, utan att t�nka. De f�r inte minnas dig som den d�r fnittriga flickan de s�p sig fulla med.�

Hon t�nkte p� saken. �Menar du att jag inte kan ha n�gra v�nner?�

Han t�nkte s�ga nej, men �ndrade sig. �P� s�tt och vis g�r jag det. Du kan vara deras v�n, men de f�r inte l�ra k�nna dig f�r v�l. Det �r en av de uppoffringar vi g�r som spejare. V�ra n�rmaste v�nner �r andra spejare.�

�Men min pappa och mamma �r dina v�nner�, p�pekade hon. Will nickade.

�Vi var med om en massa faror tillsammans. Vi var tvungna att lita p� varandra. Din far r�ddade livet p� mig flera g�nger. Din mor ocks�. Det �r en mer stabil grund f�r v�nskap �n att man delade p� ett stulet vinfat bakom g�stgiveriet.�

�Jag antar det�, sa hon. Hon f�rstod vad han menade. Hon uppskattade den prestige och respekt hon hade vunnit som spejarl�rling. Hon hade m�rkt hur folk s�g upp till henne. Och hon f�rstod att dumma p�hitt som g�rdagens uppt�g kunde f�rst�ra den respekten.

�Du m�ste v�xa upp, Maddie�, sa han.

�Jag antar det�, sa hon igen.

Hon gick och lade sig tidigt den kv�llen, efter att de hade �tit en enkel m�ltid med grillat k�tt och kokt, sm�rad potatis. Will gjorde ocks� i ordning en sallad med beska gr�na blad och en l�tt, lite str�v dressing.

Det var enkel, n�ringsrik mat som drev bort det sista av hennes hemska baksm�lla. N�r hon blev f�rdig och bar sin tallrik till k�ksb�nken nickade Will mot kaffekitteln.

�Vill du ha en kopp?� fr�gade han.

Hon tvekade och mindes sedan den fantastiska k�nslan av v�lbehag hon hade f�tt av det s�ta kaffet med mj�lk tidigare under dagen. �Varf�r inte?� sa hon.

Han v�nde sig om, dolde ett leende och h�llde upp lite kaffe som han blandade med mj�lk och honung.

Hon drack ur muggen och f�rundrades �ver hur drycken jagade iv�g allt som �terstod av huvudv�rken. Sedan g�spade hon.

�Jag tror att jag kryper till kojs�, sa hon.

Han nickade. Han satt i sin stol framf�r elden och blickade in i de dansande l�gorna.

�God natt.�

Hon gick tillbaka till sitt rum och kunde inte sluta g�spa. S�ngen hade aldrig verkat s� v�lkomnande.

M�nga �r senare funderade Maddie ofta p� vilka djupg�ende konsekvenser en liten h�ndelse kunde f�. Nu hade det g�tt fyra dagar sedan hon vaknat med den v�ldsamma baksm�llan. Hennes unga, starka kropp var fri fr�n gifterna hon hade f�tt i sig och nu var hon �ter redo f�r alla aktiviteter.

Men fast�n hon m�dde fysiskt b�ttre hade hon kvar minnet av baksm�llan, och hon hade svurit att aldrig dricka alkohol igen.

Hon hade bett Will s� mycket om urs�kt f�r hur hon hade betett sig och han hade nickat tyst. De visste f�rst�s b�da att det d�r bara var ord och det var l�tt att prata. Det var sv�rare att oms�tta ord till handling, och hon hade best�mt sig f�r att visa att hon menade allt hon sa. Hon gick in f�r sin tr�ning och sina lektioner med f�rnyad flit.

Will m�rkte det, men sa inget. Han ville v�nta och se hur l�nge den nya energin varade. �n kunde han inte vara s�ker.

En dag hade de precis �tit lunch n�r det knackade p� stugans d�rr. N�gra minuter innan hade Tug och Bumper gn�ggat varnande fr�n stallet n�r de k�nt p� sig att n�gon n�rmade sig. De visste inte om det var en v�n eller fiende, s� varningen l�t neutral. � andra sidan l�g Sobel tyst och stilla p� sin vanliga plats. Det tolkade Will som att bes�karen inte hade onda avsikter.

Han reste sig upp och gick fram till d�rren. I sista �gonblicket ruskade han manteln �t sidan f�r att frig�ra den l�nga knivens skaft. Sedan �ppnade han regeln med v�nster hand och slog upp d�rren p� vid gavel. Det var en utstuderat pl�tslig r�relse som skulle ge honom omedelbar uppsikt �ver hela verandan�� ifall n�gon f�rs�kte g�mma sig p� sidorna. Djuren hade inte uppt�ckt n�gon fara, men de var ju ocks� bara djur. De var inte ofelbara.

Den h�r g�ngen hade de dock haft r�tt. Personen som stod utanf�r d�rren kunde knappast beskrivas som hotfull. Han tog ett f�rv�nat spr�ng bak�t n�r d�rren fl�g upp, m�rkbart skr�md av den h�ftiga r�relsen.

Det var en liten man. Han var kortare �n Will och fruktansv�rt mager. Hans armar var som pinnar, men de saknade inte muskler. Det syntes att han f�rtj�nade sitt levebr�d genom h�rt kroppsarbete. Hans axlar h�ngde lite och h�ret hade b�rjat glesna ovanf�r pannan. Han hade ett f�rat ansikte. Maddie gissade att mannen var runt sextio och hade �gnat st�rre delen av sitt liv �t arbete utomhus under sv�ra omst�ndigheter�� i regn, hagel och stark sol. Han var kl�dd som en bonde, och kl�derna var slitna och lappade p� m�nga st�llen. I h�nderna h�ll han en oformlig filthatt.

�Vad har du p� hj�rtat?� fr�gade Will.

Mannen r�rde nerv�st p� huvudet. Han hade aldrig tidigare varit s� h�r n�ra en spejare och k�nde sig lite illa till mods.

�Jo, �h� f�rl�t att jag st�r, spejare. Jag vill inte vara till besv�r�� Han s�g os�ker ut.

Om du inte vill st�ra, varf�r knackar du d� p� min d�rr? t�nkte Will�� men h�ll tyst. Ett s�dant svar skulle bara g�ra mannen �nnu mer f�rvirrad och nerv�s.

�Beh�ver du hj�lp med n�got?� undrade Will.

Bonden funderade och skruvade lite p� hatten han h�ll i h�nderna.

�Jag heter Arnold, spejare. Arnold Clum. Fr�n Kluvna ekens g�rd.� Han gjorde en r�relse snett bak�t med huvudet. �Ungef�r tio kilometer s�derut.�

Arnolds kl�der och m�rkbara n�ringsbrist fick Will att misst�nka att g�rden inte var lika storslagen som sitt namn. Will f�rstod att Arnold, precis som m�nga m�nniskor fr�n landsbygden, var typen som kunde ge mycket l�nga svar p� fr�gor.

�Jag har bott d�r i st�rre delen av mitt liv�, fortsatte Arnold Clum och bekr�ftade Wills misstanke. �Inte f�r att det �r n�gon s�rskilt stor g�rd. Nej, den �r faktiskt r�tt liten. Vi odlar gr�nsaker. Inte s� m�nga, f�rst�s. Marken �r ganska stenig. F�r har vi ocks�. Men det viktigaste �r h�norna. Det �r frugan som sk�ter dem.�

Maddie hade rest sig upp fr�n bordet och st�llt sig lite bakom Will. Arnold Clum nickade n�r han s�g henne och f�rde handen till pannan. Han hade gl�mt att han h�ll hatten i handen.

�God eftermiddag, fr�ken�, sa han artigt. Han s�g lite f�rvirrat p� henne. Hon var kl�dd som en spejare, men var utan tvekan en flicka. Det gick inte riktigt ihop i hans huvud.

�Det h�r �r Maddie�, f�rklarade Will. �Hon �r min l�rling. Du kan kalla henne �spejare Maddie�.�

�Jaha, hm� hej, spejare Maddie�, sa Arnold.

Maddie log mot honom. Hon gillade att bli kallad spejare Maddie. Det verkade ge henne pondus. Hon visste inte riktigt vad pondus var, men hade h�rt ordet n�gra g�nger och f�rmodade att det hade med prestige att g�ra.

�Vi har ungef�r tjugo, trettio h�nor och en tupp�, fortsatte Arnold och v�nde sig mot Will igen. �S� �gg har vi gott om. I undantagsfall tar vi en till grytan. Inte dumt att f� lite k�tt ibland.� Tanken p� mat fick honom att omedvetet slicka sig om munnen. Han s�g s� l�ngtansfull ut att Will misst�nkte att �ibland� i det h�r fallet inte var oftare �n en g�ng i m�naden.

�Det �r f�rdelen med kyckling�, sa Will och hoppades att mannen skulle komma till saken snart.

Arnold Clum nickade. �Precis. De �r anv�ndbara djur, kycklingar. Man kan f�da upp dem n�stan var som helst, dessutom.�

�Jag har aldrig provat�, sa Will.

Arnold ryckte p� axlarna och tittade upp p� honom med huvudet lite p� sned.

�Jas�? Vet du vad�� det borde du! H�nor �r s� l�ttsk�tta! Man beh�ver bara en liten pl�tt d�r de kan g� och picka. De gillar att g� omkring s�d�r. Sedan kan du mata dem med vilka rester som helst, och��

�Har du n�gra problem med h�norna?� fr�gade Will.

Arnold avbr�t sig sj�lv mitt i meningen och s�g p� honom med halv�ppen mun. �Hur visste du det?�

Will suckade. Mannen hade sagt att han beh�vde hj�lp, och det m�rktes att h�norna h�rde till det viktigaste i hans liv. Det var en logisk gissning. F�rmodligen hade problemet med n�got rovdjur att g�ra. Om h�norna var sjuka skulle Arnold knappast ha bett en spejare om hj�lp. Det hade varit b�ttre att g� till en apotekare.

��r det kanske n�got djur som tar dina h�nor?� fr�gade Will.

Arnold �ppnade munnen �nnu mer. �Ni spejare �r kusliga!� sa han. �Du har helt r�tt! Jag kom hit f�r att be om hj�lp och du f�rstod med en g�ng att ett djur tar mina h�nor�� och �ter �ggen.�

Inte riktigt med en g�ng, t�nkte Will. Men att f�rlora h�nor och �gg var mycket allvarligt f�r en person som Arnold. Att d�ma av hans magra kroppsbyggnad levde han p� mycket torftig mat.

�Jag har sett det n�gra g�nger�, fortsatte Arnold. �F�r det mesta i skymningen. Det �r ungef�r lika stort som en liten hund. Och snabbt som en orm. Jag hade inte en chans att stoppa det. Jag har ett gammalt spjut, ser du, men jag �r inget vidare p� att anv�nda det. Odjuret kommer och g�r som det vill. Den skojaren �r inte det minsta r�dd f�r mig. Min hustru Aggie sa �t mig att h�mta hj�lp. �G� och h�mta spejaren�, sa hon. �Han vet vad som m�ste g�ras!��

�Det �r nog en vessla eller en hermelin�, sa Will tankfullt. Han kunde f�rest�lla sig hur sv�rt det var f�r Arnold att d�da ett s� snabbt djur med ett gammalt spjut i sina darrande h�nder.

�Kanske�, sa Arnold. �Men den �r stor. Och det �r inte s� konstigt, med tanke p� hur m�nga av mina �gg den har �tit!� Han l�t lite uppr�rd nu.

Will nickade f�rst�ende. �Vi ska se vad vi kan g�ra. Vi kommer under eftermiddagen. Du ska inte beh�va bli av med fler �gg. Tala bara om exakt var din g�rd ligger.�

Arnold gav honom en v�gbeskrivning och gick sedan. Han red p� en knotig plogh�st utan sadel. H�sten s�g lika sliten och benig ut som sin �gare.

�Det �r b�st att han rider f�re�, sa Will till Maddie. �B�nder �lskar att prata n�r de tr�ffar nya m�nniskor. P� det h�r s�ttet slipper vi lyssna.�

��r det verkligen v�rt besv�ret?� fr�gade Maddie. �Att rida �nda dit bara f�r n�gra �gg, menar jag?�

�F�r oss �r det bara n�gra �gg. F�r honom handlar det om skillnaden mellan att �ta och sv�lta. Och att d�ma av hur han ser ut har han ofta f�tt g� hungrig.�

Maddie s�g tankfull ut. �Jaha. Jag f�rst�r.�

�Det h�r h�r till v�rt jobb, Maddie�, f�rklarade Will. �Vi hj�lper m�nniskor med problem. Oavsett om det handlar om att sp�ra upp str�tr�vare, gripa m�rdare eller r�dda en bondes �gg. Spejarnas uppgift �r att hj�lpa andra.�

�Jag har aldrig t�nkt p� det p� det s�ttet�, sa hon. �Ska vi ge oss av, d�?�

Will skakade p� huvudet. �Inte riktigt �n. Jag vill inte rida ifatt honom. Jag t�nker hj�lpa honom, men jag orkar inte lyssna p� honom.�

De kom fram till bondg�rden en timme f�re skymningen. De red in p� den stora g�rdsplanen och s�g p� den lilla, illa medfarna huvudbyggnaden. Den var gjord av bark och fl�tverk med p�kletad lera. Halmtakets kanter var knappt h�gre �n Maddie. En spiral av r�k ringlade fr�n skorstenen.

Maddie gjorde en liten r�relse som tydde p� att hon t�nkte svinga sig ned fr�n sadeln, men Will h�ll upp handen f�r att hejda henne.

�V�nta tills de bjuder in oss�, sa han tyst.

Maddie nickade. Som prinsessa hade hon naturligtvis aldrig k�nt n�got behov av att bli inbjuden. Hon bara utgick fr�n att hon var v�lkommen vart hon �n gick. Nu satt hon i st�llet kvar och v�ntade medan Arnold och en kvinna som uppenbarligen var hans hustru kom ut ur huset.

�V�lkommen, spejare! V�lkommen, v�lkommen. Det h�r �r min fru Aggie. Aggie, det h�r �r spejaren. Och detta �r spejare Maddie.�

Aggie gjorde en l�tt nigning. Hon hade slitit h�rt i m�nga �r och hennes rygg v�rkte. Hon hade gr�tt h�r och var lika smal som sin make. Sp�ren efter m�nga �rs hunger syntes lika tydligt i hennes ansikte som i Arnolds.

�V�lkomna, spejare. Sitt av. Vill ni ha lite te? N�got att �ta, kanske?�

�Det �r sn�llt av frun, men nej tack�, sa Will. De h�r m�nniskorna hade ont om mat och han ville inte belasta dem. �L�t oss ta en titt p� er h�nsg�rd.�

Han och Maddie satt av. De l�t tyglarna h�nga, precis som de brukade. Det fanns ingen anledning att tjudra spejarh�star. S� l�nge ryttarna var i n�rheten stannade de p� samma plats.

Arnold och Aggie Clum ledde dem till en relativt stor inh�gnad ungef�r femton meter fr�n huset. Staketet var tv� och en halv meter h�gt och gjort av smala pilgrenar som stuckits ned i marken och fl�tats med v�gr�ta grenar. Varannan eller var tredje meter stod mer robusta stolpar. Innanf�r fanns ett fallf�rdigt h�nshus byggt av timmer och bark. En ramp ledde upp till ing�ngen.

Huset var t�nkt att h�lla h�norna skyddade under natten. Inte f�r att det verkade fungera, t�nkte Maddie.

De gick in i inh�gnaden och Maddie b�jde sig ned f�r att titta in i h�nshuset. Hon kunde se rader med holkar d�r inne och h�rde svaga kluckanden n�r h�norna m�rkte hennes r�relser och st�rdes.

Arnold pekade p� staketet l�ngst bort fr�n g�rdshuset.

�D�r tar den sig �ver, snabbt som blixten�, f�rklarade han. �Det finns inget jag kan g�ra f�r att stoppa den.�

Will gick fram till platsen som bonden hade pekat ut. D�r stod en vattenho som inte var helt vattent�t. Marken hade blivit fuktig och mjuk av vattnet som l�ngsamt sipprade ut. Han granskade sp�ren i leran och vinkade till sig Maddie.

�Titta d�r. Vad tror du?�

Hon rynkade pannan. Will hade visat henne flera dussin slags sp�r de senaste m�naderna. Hon var inte riktigt s�ker.

�Kanske en vessla?� f�reslog hon. Det var mest en gissning�� hon visste att det var ett rovdjur och att en r�v knappast hade kunnat kl�ttra upp f�r staketet. Will drog sin l�nga kniv och pekade p� sp�ren.

�Ser du sp�ren av klor l�ngst fram p� tassarna?�

Hon s�g p� honom och undrade vad hon skulle s�ga. Han ins�g att han inte hade f�rklarat det h�r f�r henne innan.

�Det �r en m�rd�, ber�ttade han t�lmodigt. �Den p�minner om en vessla eller mink, men det finns en viktig skillnad: en m�rd kan bara dra in klorna halvv�gs. Det �r d�rf�r de syns p� sp�ren. Det h�r verkar dessutom vara ett stort djur.�

�Visst �r den stor�, sa Aggie med avsky i r�sten. �Och riktigt snabb.�

�Vi ska se om vi kan sakta ned den lite�, sa Will.

Den lilla stugan skymdes fortfarande av tr�den n�r Tug lyfte huvudet och gn�ggade muntert. Bumper tittade upp. Fr�n stugan h�rdes en ny gn�ggning, som l�t som ett svar p� h�lsningen.

�Det verkar som om vi har s�llskap�, sa Will.

Maddie s�g fr�gande p� honom, men han sa inget mer. Han tyckte att han k�nde igen den fr�mmande h�stens l�te, men var inte helt s�ker. Eftersom han kunde ha fel f�redrog han att inte uttala sig alls.

Det visade sig dock att han hade r�tt. N�r de red in i gl�ntan s�g de ett brunt sto vid verandan. Det vred lite p� huvudet och gn�ggade p� nytt n�r de kom n�rmare. B�de Bumper och Tug svarade.

Maddie tittade fr�gande p� sin h�st. �K�nner Bumper henne?� fr�gade hon.

Will kastade en blick p� henne. �Spejarh�star brukar k�nna igen varandra. �ven om de aldrig har tr�ffats.�

�S� besynnerligt�, ropade en munter r�st fr�n verandan. �Hur kan man k�nna igen n�gon man inte ens har tr�ffat?�

Will ryckte p� axlarna. �Fr�ga inte mig. Jag �r ingen h�st.�

Verkligen inte, sa Tug torrt.

Gilan satt l�ngst ut p� verandan och kliade Sobel bakom �ronen. Hunden hade lagt huvudet p� sned och slutit �gonen. Sobel �lskade att bli klappad och kliad p� den tjocka p�lsen runt �ronen och p� halsen.

Will satt av och bl�ngde p� Sobel med l�tsad besvikelse.

�Du var mig en usel vakthund�, sa han. �Du skulle ha slitit honom i stycken!�

Sobel daskade med svansen mot verandan som om hon h�ll med. Gilan gav djuret en sista klapp innan han reste sig.

�Hej, Maddie. Hur g�r det med tr�ningen?�

Hon log lite n�r hon satt av. �Vissa dagar k�nns det som om jag h�ller p� att bli b�ttre. Andra dagar �r det v�rre.�

Gilan h�jde ett �gonbryn och s�g p� Will. Han hade aldrig h�rt Maddie uttala sig s� sj�lvkritiskt f�rut. Halts id� kanske fungerade. Will s�g blicken och nickade kort n�r han gissade vad Gilan t�nkte.

�Ska jag f�ra h�starna till stallet?� fr�gade hon, och Gilans f�rv�ning tilltog ytterligare. Att Maddie frivilligt erbj�d sig att g�ra n�gon en tj�nst hade s�vitt han visste heller aldrig h�nt f�rut.

�Ja tack�, sa Will. �Blaze ocks�.� Han s�g p� Gilan. �Jag gissar att du stannar h�r? Eller bor du i slottet?�

�Nej, jag stannar h�r om jag �r v�lkommen�, sa Gilan hastigt. �Det �r alldeles f�r mycket kr�ngel och formaliteter i slottet.�

�Och s� �r det f�rst�s n�rmare till v�rdshuset�, sa Will.

Gilan till�t sig sj�lv ett leende. �Det ocks�, sa storm�staren. �Jag kanske tar en sv�ng dit och �ter frukost i morgon.�

�Jenny kommer bli glad �ver att se dig�, sa Will. F�r ett �gonblick s�g han lite sorgsen ut. Jenny och Gilan hade visserligen inte gift sig, men de hade �nd� fortfarande varandra.

Han gick in och gick fram till k�ksb�nken, d�r han fyllde kaffekitteln fr�n ett stort k�rl med vatten. Han fr�gade inte om Gilan ville ha kaffe. Han var spejare. En spejare ville alltid ha kaffe.

Doften fyllde Gilans n�sborrar n�r Will b�rjade mala b�norna. Tanken p� f�rskt kaffe fick det att vattnas i munnen p� honom. Han satte sig ned vid bordet och sk�t undan en trave med dokument. N�r han kastade en snabb blick p� dem k�nde han igen flera av veckorapporterna han hade skickat till rikets spejare. Det fanns �ven flera brev, och l�ngst ned l�g en l�dermapp med ytterligare papper. Han knackade l�tt p� den.

�Vad �r det h�r?� fr�gade han. Will v�nde sig om och fick syn p� l�dermappen.

��h� bara ett projekt jag h�ll p� med�, svarade han besv�rat. �Det �r inte s� viktigt just nu.� Han tog mappen och tryckte in den i en bokhylla l�ngs storstugans ena v�gg. Det var n�got slutgiltigt med r�relsen, t�nkte Gilan. Han ryckte p� axlarna. Kommentaren om mappen hade egentligen bara varit sm�prat.

�Har det funkat bra med Maddie?� fr�gade han f�r att byta samtals�mne. Will, som hade malt f�rdigt b�norna, v�nde sig mot honom.

�F�rv�nansv�rt bra�, sa han. �Hon �r snabb och klipsk. Och hon har l�tt f�r att l�ra sig. Hon gillar att vara ute i naturen och k�nna sig fri. Min gissning �r att hon gjorde uppror mot alla f�rbud i kungliga slottet. Nu n�r hon inte l�ngre �r prinsessa verkar hon intressera sig mer f�r folk runt omkring henne.�

Gilan s�g intresserad ut. �Anv�nde du brevet?� fr�gade han. Han k�nde till brevet fr�n Cassandra och Horace som fr�ntog Maddie alla privilegier och titlar.

Will nickade och v�nde sig tillbaka mot kaffet.

�Jag var tvungen. Hon beh�vde den chocken. Hon beh�vde f� veta att hon inte var s� m�rkv�rdig som hon trodde. Det har fungerat.�

�P� vilket s�tt d�?�

Will funderade medan han st�llde kitteln p� plattan. Han �ppnade kaminen och lade i lite ved innan han drog ut spj�llet l�ngst ned.

�Det som h�nde i dag �r ett bra exempel. En bonde i trakten hade problem med en m�rd som tog �gg och d�dade h�nor.�

�Jaha. Och ni tog itu med den?�

�Ja, Maddie ordnade det. Hon sk�t den med sin slunga. Hon �r ruskigt tr�ffs�ker med den. Sedan tog det henne bara n�gon minut att skinnfl� den.�

Gilan s�g imponerad ut. �De har fina p�lsar s� h�r �rs.�

Will nickade och h�llde lite kaffe i den kokande kitteln. �Verkligen. Den hade en riktigt vacker p�ls. Och det var precis det jag t�nkte komma till. Bonden och hans hustru var fattiga som kyrkr�ttor. Deras kl�der var slitna och d�liga. Maddie gav p�lsen till kvinnan s� att hon skulle f� det lite varmare till vintern.�

Gilan nickade. �Det l�ter som om hon har b�rjat l�gga m�rke till andra m�nniskor och deras behov. Vilket �r en bra egenskap f�r en spejare.�

�Hon har alltid i grund och botten varit en utm�rkt flicka�, sa Will. Han best�mde sig f�r att inte n�mna episoden med vinet. �Hon beh�vde bara minnas det.�

Gilan kliade sig tankfullt p� hakan. Nyheterna om Maddie var intressanta och h�gst v�lkomna. Ingen flicka hade tidigare g�tt i l�ra hos en spejare och de hade tagit en viss risk. Men det tycktes fungera fint.

Vad som var �nnu mer intressant var Wills attityd och beteende. Gilan anade en sorts d�mpad entusiasm n�r Will pratade om sin l�rling och hennes f�rm�ga. Den pl�gade blicken och besattheten av h�mnd som tagit �ver honom tycktes ha f�rsvunnit. Han var absolut inte sitt vanliga, glada jag. Men han hade definitivt blivit b�ttre.

Det verkar som om Halt visste vad han pratade om, t�nkte Gilan. Sedan undrade han varf�r han var s� f�rv�nad. Halt brukade veta vad han pratade om.

Han v�ntade medan Will st�llde en mugg med �ngande, v�ldoftande kaffe framf�r honom. �Tror du att hon �r redo att ge sig ut p� ett uppdrag med dig?� fr�gade han sedan.

Han sa det som i f�rbig�ende, men fr�gan var viktig. Will hade varit s� fylld av sorg och h�mndlystnad att han hade avb�jt Gilans tv� senaste uppdrag. Gilan k�nde sig l�ttad n�r han s�g sin v�n fundera �ver saken och nicka.

�Ja�, sa Will. �Jag tar g�rna med henne p� ett uppdrag. Det skulle nog vara utvecklande f�r henne.�

D�rren �ppnades och Maddie kom in i rummet. B�da v�nde sig om och tystnade, precis som alla g�r n�r personen de pratar om ov�ntat dyker upp. Maddie m�rkte att samtalet dog ut och s�g oroligt fr�n Will till Gilan. Hade Will ber�ttat f�r storm�staren om hennes f�rseelser?

�Jag gav Blaze tv� �pplen�, sa hon f�rsiktigt. �Hon verkade inte tycka att det r�ckte med ett, s� hon fick ett till.�

�Hon kommer att vara din trogna tj�nare resten av livet�, sa Gilan muntert.

Maddie slappnade av lite n�r hon h�rde hans v�nliga tonfall. Hon s�g oroligt p� Will, som anade vad hon oroade sig f�r och skakade p� huvudet. Han pekade p� en mugg p� bordet.

�Kaffet �r klart�, sa han och hon satte sig tacksamt ned med b�da h�nderna runt muggen.

�Jag har b�rjat dricka kaffe�, f�rklarade hon f�r Gilan.

Han nickade allvarligt. �Bra. Det �r en av grundf�ruts�ttningarna f�r att bli spejare.� Han s�g hur l�ttad hon verkade och hade lagt m�rke till de hastiga blickarna mellan henne och Will. Wills ansikte gick inte att l�sa. Det var s� uttrycksl�st att Gilan gissade att det var n�got han inte ber�ttade. Han best�mde sig f�r att strunta i det. Om Will inte ville ber�tta s� hade nog Gilan inte med saken att g�ra.

�Will s�ger att du �r redo att f�lja med honom p� ett uppdrag�, sa han. �Vad tror du om det?�

Hon s�g p� sin l�rom�stare och v�nde sig mot Gilan igen.

�Jag �r redo�, sa hon. �Vad �r det f�r uppdrag?�

Gilan gillade det svaret. Maddie l�t inte det minsta tveksam eller os�ker.

�Det g�ller landskapet Trelleth�, sa han. �Spejaren d�r har blivit m�rdad.�

Will tittade blixtsnabbt upp. �M�rdad?� utbrast han. �Av vem d�?�

Gilan skakade p� huvudet. �Vi har ingen misst�nkt. Han ramlade av sin h�st och br�t nacken.�

�S� det var en olycksh�ndelse?� fr�gade Maddie.

Gilan s�g skeptiskt p� henne. �Kanske. Det ser ju onekligen ut s�. Men jag tror inte riktigt p� olycksh�ndelser�� inte n�r den som dog var spejare.�

Will rynkade pannan och s�g tankfull ut. �Vem �r spejaren i Trelleth, nu igen?� fr�gade han. �Eller r�ttare sagt�� vem var det?�

I ett litet s�llskap som spejark�ren k�nde alla varandra, �tminstone till utseendet och namnet. M�nga var n�ra v�nner.

�Det var Liam�, sa Gilan. �Kommer du ih�g honom?�

Will nickade sorgset. Han hade varit med n�r Liam blivit fullv�rdig spejare och f�tt ekl�vet av silver. Det hade varit samma �r som han, Halt och Horace rest till Hibernia f�r att sp�ra upp sektledaren Tennyson.

�Ja. En fantastisk man.�

�Absolut. En av de b�sta yngre spejarna. Vi kommer att sakna honom djupt.�

�Vad vill du att vi g�r?� fr�gade Will.

�Jag vill att ni reser till Trelleth och h�r er f�r. F�rs�k att f� reda p� allt ni kan om hur han dog. Man har som sagt alltid anledning att bli misst�nksam n�r en spejare omkommer i en �olycka�.�

Will blickade mot en karta �ver Araluen som h�ngde p� v�ggen. Trelleth var ett medelstort landskap p� landets �stkust. Gilan f�ljde Wills blick.

�L�nsherren d�r borta heter baron Scully. Han skickade en brevduva med nyheten om Liams d�d. Det var tydligen en bonde som hittade kroppen. Wendell Gatt, heter han. Han har en stor g�rd ungef�r fem kilometer sydv�st om slottet i Trelleth.�

Will blickade mot kartan. Nyheten om olyckan gjorde honom lika misst�nksam som Gilan. Att Trelleth l�g vid havet gjorde inte saken b�ttre. L�ngs kusten h�rjade ibland smugglare, pirater och liknande. Det fanns gott om m�jligheter f�r inkr�ktare att st�lla till med oreda d�r.

�Just nu finns det inget som h�ller oss kvar h�r�, sa Will. �Vi kan ge oss av redan i morgon.�

Gilan nickade gillande. �Ju f�rr, desto b�ttre�, sa han. Den frasen kunde ha varit spejarnas officiella motto, t�nkte Will. �Unders�k saken och ta reda p� om det verkligen bara var en olycksh�ndelse.�

Will drog blicken fr�n kartan och s�g p� sin gamle v�n. �Och om det inte var det?�

Gilan viftade lite med handen. �Ta reda p� varf�r n�gon ville se spejaren d�d. Och vem denna n�gon i s� fall �r.�

De l�mnade stugan morgonen d�rp� efter att ha �tit en tidig frukost. Gilan drack kaffe med dem, men planerade att �ta frukost lite senare p� Jennys v�rdshus. Han lovade att meddela Jenny att de var bortresta s� att hon kunde l�ta n�gon st�lla fram mat och vatten till Sobel varje dag.

De red �t nord�st p� spejarnas vanliga s�tt. Efter att ha ridit i tjugo minuter satt de av och ledde h�starna i tio. Djuren kunde h�lla samma tempo timme ut och timme in, vilket gjorde att de snabbt n�rmade sig sitt m�l.

N�r kv�llen kom slog de l�ger, och tidigt n�sta eftermiddag red de in i Trelleth. En skylt bredvid v�gen visade att de var framme, men den saltst�nkta vinden var �nnu mer talande.

�Det luktar hav�, sa Maddie.

Will nickade. Han mindes f�rsta g�ngen han sj�lv hade upplevt den friska, doftrika luften. Det hade varit f�rsta g�ngen han ridit till spejarnas �rsting. Han suckade tyst. Det k�ndes som n�got som h�nt f�r mycket l�nge sedan. Han skakade p� huvudet. Det var mycket l�nge sedan.

�Vad ska vi g�ra nu?� fr�gade Maddie. Hon undrade hur en s�dan h�r utredning egentligen gick till.

�Vi b�rjar med att titta p� sj�lva platsen�, sa Will. �Vi letar upp den d�r bonden�� Han tystnade och letade efter namnet i minnet.

�Wendell Gatt�, sa Maddie.

Han s�g lite irriterat p� henne. �Jag vet.�

Hon gav honom en oskyldig blick. �Jag f�rs�kte bara hj�lpa till! Det verkade som om du hade gl�mt namnet.�

�Jag gl�mmer inget!�

Ha! Tug frustade till. Will best�mde sig f�r att strunta i honom. Man kunde aldrig f� sista ordet i en diskussion med n�gon som kunde fnysa, stampa i marken och ruska p� manen som Tug.

�Vid n�sta g�rd eller by vi kommer till fr�gar vi var Gatts g�rd ligger�, sa han.

De fortsatte p� v�gen och kom fram till en liten samling byggnader efter bara n�gra minuter. Det fanns en smedja, ett nedg�nget v�rdshus och n�gra bostadshus. N�r de n�rmade sig klev en man med l�derf�rkl�de och sotiga armar ut ur smedjan och h�lsade p� dem.

De fick veta att Gatts g�rd l�g n�gra kilometer l�ngre bort l�ngs v�gen de f�ljde. Will tackade smeden och skulle just rida tillbaka till v�gen n�r mannen ropade efter dem.

��r ni spejare?�

Vilken on�dig fr�ga, t�nkte Will. B�de han och Maddie hade mantlar, b�gar och ludna h�star. Han var fortfarande lite sur �ver att han inte hade kommit ih�g Gatts namn och att Maddie s� skyndsamt hj�lpt honom. Kunde hon inte ha gett honom n�gon minuts bet�nketid? Will k�nde sig inte s�rskilt pratsam och hade ingen lust att svara. Smeden var uppenbarligen f�rv�nad �ver Maddies kl�dsel och ville ha n�gon sorts f�rklaring.

�Nej, vi �r s�mmerskor�, ropade han och satte av i kort galopp med Maddie i h�larna.

Smeden sn�rpte surt p� munnen och torkade svetten ur pannan med �rmen.

�Det var bara en fr�ga�, muttrade han irriterat n�r de tv� ryttarna f�rsvann i fj�rran.

N�gra hundra meter senare red Maddie upp j�msides med Will, som hade saktat ned farten en aning.

�Borde vi inte prata med l�nsherren f�rst?� fr�gade hon f�rsiktigt. �Den d�r baron Scully?�

Hon hade en vag uppfattning om att det borde g� till p� det s�ttet. Hon hade bes�kt olika landskap med sin far och mor, och det f�rsta de gjort hade alltid varit att h�lsa p� baronen. Hon b�rjade f�rst� att spejarna inte brydde sig s�rskilt mycket om vanliga etikettsregler.

Will grymtade f�raktfullt. �Det kan vi g�ra senare. L�nsherrar brukar bara vara i v�gen n�r n�got ovanligt har intr�ffat i deras landskap. De vet att vi rapporterar direkt till kungen och g�r allt de kan f�r att inte framst� i d�lig dager.�

Maddie var f�rv�nad. Hon hade aldrig varit medveten om mots�ttningarna mellan l�nsherrarna och spejarna som arbetade i deras landskap.

�Inte alla, v�l?� fr�gade hon.

Will mjuknade lite. �Kanske inte. De flesta �r bra och p�litliga. Arald i Redmont �r till exempel en utm�rkt baron som �r l�tt att samarbeta med. Men vissa l�nsherrar g�r allt f�r att beh�lla sin v�rdighet och framh�va sin egen betydelse. Jag k�nner inte Scully, men det �r inte om�jligt att han h�r till den sorten, och jag vill inte ta n�gra risker. �tminstone inte f�rr�n vi har tagit en prelimin�r titt p� situationen.�

N�gra minuter senare kom de fram till Gatts g�rd. Skillnaden mellan den h�r g�rden och Arnold Clums g�rd kunde knappast ha varit st�rre. Ladug�rden och bostadshuset framf�r dem var stora, rymliga byggnader i gott skick som nyligen m�lats om.

Staketen var raka och v�lgjorda och allt verkade vara i god ordning. G�rdsplanen s�g st�dad ut, redskapen l�g prydligt sorterade och det stod en vagn utanf�r ladan. �ven den var nym�lad. Hjulen var i gott skick och axlarna hade smorts tills de gl�nste. N�gra h�star i hagen gick nyfiket fram f�r att titta n�r de uppt�ckte nykomlingarna. En bit bort stod en ensam mj�lkko tjudrad.

N�r de n�rmade sig huset �ppnades d�rren till vad som uppenbarligen var k�ket och en l�ng, v�ln�rd kvinna som s�g ut att vara runt fyrtio kom ut. Hon hade rena kl�der som s�g hemmagjorda men v�lsydda ut. Till skillnad fr�n Aggie Clums slitna kl�der var de inte lappade.

Hon hade bakat. Hon borstade undan en h�rlock fr�n ansiktet s� att lite mj�l fastnade.

Will och Maddie h�ll in h�starna, men satt inte av.

�God eftermiddag�, sa Will. �Fru Gatt, f�rmodar jag?�

�Det st�mmer�, sa hon och s�g nyfiket fr�n Maddie till Will. �V�lkomna till v�r g�rd. Var sn�lla och sitt av.�

�Tack�, sa Will. Han svingade sig ned fr�n sadeln och Maddie gjorde detsamma.

�Jag heter Will Treaty�, sa han. Att han var spejare beh�vde han inte n�mna. Det syntes p� hans kl�der och utrustning. �Det h�r �r Maddie, min l�rling.�

Maddie s�g hur kvinnan sp�rrade upp �gonen lite n�r hon h�rde Wills namn. Maddie visste att han var relativt v�lk�nd i Araluen�� han var trots allt den ber�mde spejaren som g�tt i l�ra hos den legendariske Halt. Vid det h�r laget hade Will n�stan �vertr�ffat sin l�rom�stares rykte. Fru Gatt neg skyndsamt.

�Vill ni ha n�got att �ta, spejare?� fr�gade hon. Hon s�g nyfiket p� Maddie n�r hon sa det sista ordet. Maddie hade snabbt b�rjat v�nja sig vid att folk reagerade s�. �Jag h�ller p� med en lammstek till karlarna och det kommer att bli mycket �ver.�

Will skakade p� huvudet. �Tack, vi vill inte vara till besv�r. Lite vatten r�cker fint.� Han nickade mot en v�lsk�tt pump n�ra k�ksd�rren och hon nickade.

�Sj�lvklart. Det �r bara att ta f�r sig. F�r man fr�ga vad ni har f�r �rende h�r p� Gatts g�rd? Har det att g�ra med spejaren� han som�� Hon tvekade och visste uppenbarligen inte riktigt om hon skulle s�ga �dog� eller �blev m�rdad�.

Will nickade. Han pumpade upp lite vatten i en vattenskopa, tog n�gra stora klunkar och torkade sk�gget med handen innan han l�mnade skopan till Maddie.

�Ja�, svarade han. �Jag h�rde att det var din make som hittade honom.�

Hon nickade. �Det st�mmer, det var Wendell. Men vid det laget kunde han ingenting g�ra. Det var f�r sent. Han sa att karln hade varit d�d i flera timmar.� Hon blickade ut mot f�lten. �Han och de andra h�ller p� att ta in det sista av h�et. Han kommer och �ter middag om n�gon timme. Kan ni t�nka er att v�nta p� honom?�

Will skakade p� huvudet. �Nej, vi letar upp honom med en g�ng. Jag beh�ver st�lla n�gra fr�gor.�

Fru Gatt skruvade besv�rat p� sig och s�g orolig ut. Will skyndade sig att lugna henne.

�Det �r absolut inte s� att vi misst�nker din make, frun. Jag vill bara att han visar oss var han hittade Liam. Spejaren.� Han lade till det sista ordet f�r att f�rtydliga. Oron f�rsvann ur hennes ansikte och hon pekade ut �ver �krarna.

�Han �r tv� �krar bort �t det h�llet, bakom skogsdungen.�

�D� rider vi dit och pratar med honom�, sa Will. Han nickade �t Maddie att f�lja med och de satt upp p� h�starna. Han f�rde ett finger till pannan.

�Tack f�r hj�lpen, fru Gatt�, sa han. �Det �r v�l b�st att du g�r in och h�ller uppsikt �ver br�det.�

Han hade lagt m�rke till en uts�kt doft i luften. Det var f�rmodligen br�d eller paj som snart var klar. Hon formade munnen till ett O och s�g f�rv�nad ut. Hon hade helt gl�mt bort att hon bakade. Hon v�nde sig om och skyndade tillbaka in i huset n�r de red iv�g.

�Hon var hj�lpsam�, konstaterade Maddie n�r de red �ver �krarna.

�L�t oss hoppas att hennes man ocks� �r det�, sa Will.

Wendell Gatt visade sig vara betydligt mindre hj�lpsam. Han var en storvuxen man med r�tt ansikte som gick kl�dd i kn�byxor och en bl� arbetsjacka. Hans kl�der var v�lsydda och i gott skick, precis som hans hustrus. Gatt var i f�rd med att g�ra h�balar tillsammans med tre dr�ngar.

Han ruskade h�ftigt p� huvudet n�r Will fr�gade om han kunde visa var han hade hittat Liam.

�Jag �r upptagen. Det h�r �r viktiga saker. Vi m�ste ta in h�et innan det b�rjar regna.�

�Det tar inte mer �n en halvtimme�, sa Will lugnt. �M�nnen h�r kan s�kert forts�tta utan dig en stund.�

�Nej, nej, nej�, svarade Gatt. �Jag vill att det h�r g�r r�tt till. Jag m�ste h�lla �gonen p� dem.� Han sa det tillr�ckligt h�gt f�r att de andra skulle h�ra honom. Tv� av dem s�g lite irriterat p� honom och den tredje ignorerade honom.

Will studerade m�nnen. Han nuddade l�tt vid Tugs sidor med h�larna och red fram till dr�ngarna.

�Vem av er �r �ldst och har st�rst erfarenhet av det h�r?� fr�gade han. En av m�nnen h�jde handen. Det var en kraftig man som s�g ut att vara runt fyrtio �r gammal. Han s�g ganska duglig ut, t�nkte Will. Och att g�ra h�balar var inte v�rldens mest komplicerade uppgift.

�Det �r jag, herr spejare�, sa mannen. �Jag heter Lionel Foxtree.�

�Skulle du klara att sk�ta det h�r jobbet utan hj�lp, Lionel? Din husbonde kommer att vara borta i flera dagar.�

Gatt exploderade av vrede. �Flera dagar?� r�t han. �Nyss sa du ju en halvtimme!�

Will v�nde sig i sadeln och tittade p� honom med kylig blick.

�Det var n�r jag ville att du visade oss var spejare Liam dog�, sa han. �Men eftersom du v�grade hj�lpa oss i utredningen blir jag dessutom tvungen att gripa dig och st�lla dig inf�r r�tta. Det kan ta ett par dagar. Kanske till och med en vecka.�

Gatt spottade ursinnigt och letade efter n�got att s�ga. Dr�ngarna v�nde sig om och Will s�g hur de f�rs�kte d�lja sina leenden. Gatt var uppenbarligen en man som gillade att best�mma.

�Gripa mig?� sa han. �Du kan inte gripa mig! Jag �r en fri man!�

�Det kan jag visst. Jag �r en kunglig spejare. Du v�grade att hj�lpa mig med min utredning, vilket i princip �r detsamma som att obstruera utredningen. Jag har ingen st�rre lust att g�ra det. Helst vill jag bara att du visar mig var du hittade Liam. Men om jag blir tvungen kommer jag att arrestera dig.�

Deras blickar m�ttes. Gatt var ursinnig. Will s�g kall och obeveklig ut. Till sist gav bonden med sig.

�Ja, ja. Som du vill! Jag ska visa var jag hittade honom.�

�Det �r r�tta takter�, sa Will. Han nickade mot h�sten som var fastsp�nd vid h�k�rran. �D�r har du en h�st.�

Gatt gjorde vad han kunde f�r att d�lja sin irritation n�r han ledde dem till platsen d�r han hade funnit den d�de spejaren. Det var p� en smal men v�l synlig stig som kantades av spridda, l�ga sn�r. Marken var mjuk, men inte s� l�s att en h�st skulle snubbla eller tappa fotf�stet. Will svingade sig ned och synade marken.

�Har det regnat p� sistone?� fr�gade han.

Gatt skakade p� huvudet. �Inte sedan jag hittade liket. Men marken �r ofta mjuk h�r. F�rutom p� h�gsommaren n�r den torkar, f�rst�s.�

�Det �r inte h�gsommar nu�, sa Will f�r sig sj�lv och r�rde sig lite l�ngs stigen. Den h�r str�ckan var rak. Det fanns ingen bra f�rklaring till varf�r Liam hade ramlat fr�n sin h�st.

�Var exakt l�g han?� fr�gade Will.

Gatt red fram n�gra meter. �H�r. Vid sidan av stigen, alldeles f�rbi de tv� tr�den h�r.�

De tv� stora tr�den tornade upp sig h�gt �ver undervegetationen av buskar och sn�r. Det var ungef�r fem meter mellan dem och de stod p� var sin sida av stigen. Will granskade dem. Det fanns inga l�ga grenar som kunde sl� en of�rsiktig ryttare ur sadeln.

�Jag antar att han ramlade ur sadeln och br�t nacken�, sa Gatt.

Will pressade ihop l�pparna. �Osannolikt�, sa han. Alla spejare var utm�rkta ryttare.

Gatt ryckte p� axlarna. �Hans h�st kanske snubblade��, f�reslog han.

Tug, som stod en liten bit bort, ruskade h�ftigt p� manen. Spejarh�star snubblar inte.

�Eller s� hade han druckit�, sa Gatt.

Will s�g surt p� honom. �Liam drack inte�, sa han. Gatt ryckte p� axlarna.

�Om du s�ger det, s�. Det var bara en gissning.�

Will svarade inte. Han stegade tillbaka l�ngs stigen fr�n platsen d�r Liam p�tr�ffats och synade h�stsp�ren. Eftersom det inte hade regnat de senaste dagarna och marken var mjuk syntes de fortfarande tydligt. Maddie hade suttit av och satt sig p� kn� bredvid ett av tr�den f�r att studera stammen.

Will v�nde sig mot Gatt. �Tack f�r hj�lpen, herr Gatt. Vi ska inte besv�ra dig mer nu. Du kan �terg� till ditt arbete.�

Gatt s�g f�rv�nad ut och blev p� lite b�ttre hum�r. Han hade v�ntat sig att spejaren skulle h�lla honom kvar i flera timmar och st�lla meningsl�sa fr�gor. Nu kunde han pl�tsligt �terv�nda hem. Men han hade blivit nyfiken, och n�r han s�g hur Will granskade sp�ren kunde han inte b�rga sig.

�Vad tror du?� fr�gade han. �F�rst�r du vad som kan ha h�nt?�

Will skakade p� huvudet. �Det �r s�kert som du s�ger. Hans h�st m�ste ha snubblat s� att han ramlade. Det var nog en olycksh�ndelse.�

�Jas� jaha�, sa Gatt. Han verkade fortfarande tveksam, som om han inte ville g� miste om n�got intressant.

Will nickade mot honom. �Vi vill inte vara till mer besv�r nu�, sa han.

�D� s�ger vi v�l s�, sa Gatt. Han v�nde p� h�sten och b�rjade rida tillbaka mot sin g�rd. Han v�nde sig flera g�nger om i sadeln f�r att titta p� dem. Will vinkade till honom varje g�ng. Till sist rundade han en kr�k i stigen och f�rsvann utom synh�ll.

�Har du hittat n�got?� fr�gade Maddie.

Will nickade och gjorde tecken �t henne att f�lja med. De gick tillbaka ungef�r tio meter l�ngs stigen, d�r han stannade och pekade p� marken. �Titta p� Acorns sp�r.�

�Acorn?� sa Maddie fr�gande.

�Liams h�st. Titta h�r. Fram till tr�den r�r han sig j�mnt och regelbundet. Att d�ma av sp�rens djup och avst�ndet mellan dem skulle jag gissa att han galopperade. Men n�r de passerar tr�den blir det kaos. Sp�ren �r �verallt. Han m�ste ha tappat balansen och ramlat.�

Tug fn�s och Will s�g p� honom. �S�dant h�nder�, sa han. Maddie hade satt sig p� ett kn� f�r att studera sp�ren n�rmare och m�rkte inte att han hade riktat kommentaren till h�sten. Hon reste sig upp och v�nde sig mot det n�rmaste av de tv� tr�den.

�Jag lade m�rke till n�got p� ett av tr�den�, sa hon. �Det kanske inte �r s� viktigt, men jag vill �nd� visa dig det.�

�Det kan mycket v�l vara v�rdefullt�, sa Will. Han f�ljde henne och tittade p� det hon pekade ut. Ungef�r en halvmeter ovanf�r marken fanns ett svagt sp�r i tr�dets bark.

�N�got har skurit in i barken d�r�, sa hon.

Will h�jde p� �gonbrynen. �Det var skickligt observerat.�

Hon tittade upp p� honom. �Jag brydde mig f�rst inte om det, men sedan sa du att Acorn tycks ha snubblat.� Hon v�nde sig om och gick bort till tr�det mittemot. �Jag undrar om det h�r tr�det har ett likadant m�rke.�

Det hade det, men det var mycket svagt. Om de inte hade vetat vad de letade efter skulle de f�rmodligen aldrig ha hittat det. Will str�ckte sig fram och k�nde lite p� tr�det. N�gra vita tr�dar satt fast p� barken.

�De h�r skulle kunna komma fr�n ett rep�, sa han och drog loss dem. Han blickade ut �ver stigen och s�g sedan p� tr�det p� andra sidan. �L�t oss s�ga att Liam kommer galopperande l�ngs stigen i full fart��

�Han kanske jagar n�gon�, f�reslog Maddie. Will nickade.

�Inte om�jligt. Och l�t oss s�ga att n�gon har sp�nt ett rep rakt �ver stigen mellan de h�r tv� tr�den. Han rider rakt in i repet och Acorn snubblar till. Han lyckas med n�d och n�ppe h�lla balansen.�

�Men det r�cker f�r att Liam ska flyga ur sadeln�, fortsatte Maddie. �Han landar h�r borta�� Hon stegade fram till platsen d�r Gatt sa att han hade hittat Liam. �Och sl�r sig s� allvarligt att han d�r.�

�Det skulle f�rklara m�rkena p� tr�den�, sa Will tankfullt. �Repet m�ste ha skurit sig in i barken n�r Acorn sprang p� det.�

De s�g p� varandra och var tysta en liten stund.

�N�gon ville se Liam d�d�, sa Will l�gt.

Maddie knep ihop l�pparna. �Han kunde ha �verlevt den h�r f�llan.�

�Sant. Men han skulle �nd� ha omt�cknats och kanske slagits medvetsl�s av fallet. M�rdaren v�ntade s�kert i n�rheten, redo att hugga ihj�l honom.�

�Vi kan f�rst�s inte vara helt s�kra�, sa Maddie. �Det �r bara n�gra r�riga fotsp�r och ett svagt m�rke p� ett tr�d. Det kan ha orsakats av vad som helst.�

�Vi skulle beh�va titta n�rmare p� Acorn�, sa Will. �Om han sprang emot repet i h�g hastighet m�ste han ha skadat benen.�

�Var �r han nu?� fr�gade Maddie.

�F�rmodligen i stallet vid Trelleths slott�, sa Will. �Jag gissar att stallm�staren tog hand om honom efter Liams d�d.� Han lutade sig bak�t och str�ckte lite p� sig. Han hade b�jt sig och st�tt p� kn� s� mycket att ryggen b�rjat v�rka lite.

�Det kanske �r dags att h�lsa p� baron Scully�, sa han.

Han best�mde sig f�r att bes�ka slottet ensam och l�mna Maddie i den lilla spejarstugan i skogen nedanf�r slottet.

�Jag k�nner inte den d�r Scully�, f�rklarade han. �Men det �r inte om�jligt att han har bes�kt kungliga slottet, och d� kan det h�nda att han k�nner igen dig. I s� fall kommer han att st�lla till med fest och s�dant. Inom tjugofyra timmar skulle alla i hela landskapet veta att du �r h�r.�

Maddie nickade. �Det skulle f�rsv�ra utredningen.�

�Absolut. Det �r b�st att vi ligger l�gt. Dessutom vill jag inte att f�r m�nga f�r reda p� vem du egentligen �r. Av s�kerhetssk�l.�

�L�ter bra�, sa Maddie. Faktum var att hon b�rjade tr�ttna p� hur folk stirrade p� henne n�r de s�g att hon var flicka�� och spejarl�rling. Hon visste inte riktigt vad som skulle h�nda om de ins�g att hon dessutom var prinsessa. �Jag stannar i stugan.�

�Du kan v�l ta en titt p� Liams papper medan du �r h�r�, sa Will. �Se om du hittar n�gra ledtr�dar. F�rs�k ta reda p� vad han har sysslat med p� sistone.�

Det fanns i princip tv� typer av spejarstugor. Liams var n�stan likadan som den Maddie och Will bodde i, och hon k�nde sig ganska bekv�m d�r inne. Hon f�ljde Wills instruktioner och gick igenom dokumenten p� Liams lilla skrivbord f�r att se om hon kunde hitta n�gon f�rklaring till det som hade h�nt. Men hon hittade ingenting. Det hade n�stan m�rknat n�r hon h�rde Bumper gn�gga i stallet bakom stugan. Sedan svarade Tug, och n�gra minuter senare kom Will ridande mellan tr�den.

�Acorn haltade n�r de hittade honom�, bekr�ftade han. �Han hade ett sk�rs�r p� h�ger framben. Stallm�staren gissade att Acorn hade snubblat och skadat sig och att Liam d� ramlat av. Men s�ret kan mycket v�l ha orsakats av ett rep.�

�Liams d�d var allts� definitivt ingen olycksh�ndelse�, sa hon.

�Det verkar inte s�. Nu blir n�sta steg att ta reda p� varf�r n�gon ville d�da honom. Han m�ste ha varit n�gonting p� sp�ren.�

�Ska vi informera Gilan?� fr�gade hon och Will nickade.

�Jag ska skicka en brevduva fr�n slottet i morgon. Men jag vet vad han kommer att s�ga. Han l�r vilja att vi nystar i saken och tar reda p� vad som har h�nt. Det tj�nar ingenting till att skicka hit m�ngder av folk. D� skulle m�rdaren fatta att vi har tagit upp jakten p� honom. Det �r b�ttre att vi g�r det h�r s� tyst och obem�rkt som m�jligt.�

Han gjorde en paus och fick syn p� skrivbordet.

�Har du hittat n�got?� fr�gade han.

Maddie skakade p� huvudet. �Inget som verkar intressant.�

�Inte s�rskilt f�rv�nande. Om han var n�gonting p� sp�ren skulle han inte l�mna de viktiga dokumenten fullt synliga. Han har f�rmodligen g�mt dem.�

Maddie s�g sig omkring i den lilla storstugan. Hon kunde inte se n�got som skulle fungera som g�mst�lle.

�Var d�?� fr�gade hon.

Will reste sig upp och gick fram till mitten av rummet. Han tittade ned och studerade golvtiljorna. Efter en liten stund stannade han och stirrade p� en punkt till v�nster. Han b�jde sig ned p� ett kn� och drog sin l�nga kniv.

Han knackade l�tt med knivskaftet mot golvet och f�rflyttade handen i en halvcirkel. Fj�rde knackningen l�t lite annorlunda �n de tidigare och Will grymtade bel�tet. Han stack in knivspetsen mellan tv� br�dor och b�nde l�tt.

Det knakade av tr� mot tr� och Will lyfte upp en liten lucka. Nedanf�r fanns ett dolt utrymme med tr�v�ggar. Will tittade upp och m�tte Maddies blick.

�Alla spejarstugor har ett s�dant h�r g�mst�lle�, f�rklarade han. �Det g�ller bara att hitta det.�

Han b�jde sig ned och tog fram en liten pappersbunt. Dokumenten l�g i en mapp med ett gr�nt band runt.

�Nu ska vi se�, sa Will.

De gick fram till bordet och satte sig bredvid varandra. Will lade fram det han hade funnit i det hemliga utrymmet.

Det f�rsta var en grov kartskiss �ver omr�det runt Trelleths slott. Kartan var hastigt ritad, kanske av Liam sj�lv, och det fanns inte m�nga landm�rken p� den. Men tre byar var markerade en bit fr�n slottet. Bredvid varje by hade kartritaren med prydliga bokst�ver skrivit namnet p� en person.

Maddie st�dde sig med armb�garna mot bordet och lutade sig fram f�r att l�sa namnet n�rmast henne.

�Boylby, Peter Williscroft�, l�ste hon. �Vem �r Peter Williscroft och vad har han med Boylby att g�ra?�

Will skakade p� huvudet. �Och vem �r Carrie Clover, och vad g�r hon i Danverfors? Och vad har Maurice Spoker med Esseldon att g�ra?�

De s�g p� kartan i n�gra sekunder, som om de v�ntade sig att den skulle svara.

�Det kanske �r byns �verhuvud?� f�reslog Maddie.

Will pekade p� det andra namnet. �Carrie Clover �r en kvinna�, sa han.

Maddie grymtade. Hon hade aldrig h�rt talas om en kvinnlig by�ldste, men f�rmodade att det fanns. �Det kanske var hans hustru?�

�Kanske.� Will l�t inte �vertygad. De satt tysta och funderade. �Fanns det n�got mer i mappen?� fr�gade hon.

Den inneh�ll tv� dokument till. Will tog fram det f�rsta. Det var en lista �ver de tre byarna p� kartan med uppgifter om deras storlek.

�Alla tre �r ungef�r lika stora�, sa han. �Ganska stora byar, men inte stora nog att kallas st�der. Eller ha sheriffer.�

N�r byar v�xte till st�der blev de mer organiserade. En sheriff uts�gs f�r att bevara freden och en stadsvakt brukade bildas. Den lydde under sheriffen. N�gon s�dan hierarki fanns dock inte i mindre samh�llen.

�Jag antar att det kan ha betydelse�, sa Maddie. �Vad st�r det p� det sista pappret?�

Will vecklade ut det sista dokumentet och h�jde p� �gonbrynen n�r han l�ste det. Han flyttade lite p� listan �ver byar f�r att studera kartan och lutade sig sedan bak�t p� stolen, djupt f�rsjunken i tankar.

Maddie lutade sig fram f�r att granska det sista dokumentet.

�De h�r namnen� det �r personerna som n�mns p� kartan�, sa hon.

�Och de �r inte byarnas ledare�, konstaterade Will. �Titta: Peter Williscroft, tolv, och s� ett datum f�r tre veckor sedan. Carrie Clover, fjorton, och ett annat datum. Fem dagar efter datumet bredvid Peter Williscroft.�

�Och s� Maurice Spoker�, sa Maddie. �Fyra dagar efter Carrie. Han �r elva.�

�Vad kan det h�r vara f�r datum?� muttrade Will.

�F�delsedagar, kanske?� sa Maddie.

Will s�g tveksam ut. �Kanske. D� f�ddes de under samma tid p� �ret, fast olika �r.�

�N�got kanske h�nde med de h�r barnen�, f�reslog Maddie.

Will s�g p� henne. �Vad d�?�

Hon ryckte p� axlarna. �Vet inte. De kanske dog. Eller f�rsvann. N�got s�dant.�

�Kanske. Vi lever i en farlig v�rld. Det finns vargar i den h�r delen av landet. En och annan bj�rn ocks�.�

�S� anta att min gissning st�mmer�, sa Maddie. �Att de �r d�da eller saknade. Varf�r har ingen sett ett samband mellan att tre barn fr�n tre byar i samma landskap har f�rsvunnit inom loppet av tv� veckor?�

�F�rmodligen f�r att de inte k�nner till det. Byarna ligger ganska l�ngt ifr�n varandra. M�nniskorna i Danverfors �r s�kert uppr�rda �ver det som h�nde med Carrie Clover, men de har nog ingen aning om att tv� andra barn i ungef�r samma �lder har f�rsvunnit fr�n andra byar. S�dana h�r byar har inte mycket kontakt med varandra.�

�Hur k�nde Liam till saken?� fr�gade Maddie.

Will ryckte p� axlarna. �Det h�r till en spejares jobb att h�lla koll p� det som h�nder i landskapet. Vi reser runt i byarna och samlar nyheter och information. Alla h�ndelser som avviker fr�n det normala �r intressanta f�r oss. Liam lade v�l helt enkelt m�rke till det h�r m�nstret.�

�Och sedan blev han m�rdad innan han kunde g�ra n�gonting �t det�, sa Maddie.

Will h�ll upp en varnande hand. �Nu utg�r du fr�n att de h�r tre barnen har f�rsvunnit eller d�tt eller r�kat illa ut p� n�got annat s�tt. Det kan finnas m�nga andra f�rklaringar till datumen.�

�Som vad d�?�

�Jag vet inte.�

�T�nk p� saken, Will. Det m�ste vara n�got i den stilen. Liam g�mde trots allt namnen och datumen i l�nnutrymmet. S� de m�ste vara viktiga. Och sedan blev han d�dad. Han m�ste ha st�llt fr�gor om de tre barnen. N�gon fick nys om det�� och s�g till att han r�kade ut f�r en �olycka�.�

�Det �r ingen dum hypotes�, sa Will. �Men det �r �nd� bara en gissning.� Maddie hade livlig fantasi och han m�rkte att han fick tygla den lite. I s�dana h�r situationer var det alltid frestande att anpassa bevisen till teorin och strunta i s�dant som inte verkade passa in.

�Vi ska inte dra n�gra f�rhastade slutsatser�, fortsatte han. �Det �r dags att forts�tta utredningen. Jag ska bara inf�rskaffa lite utrustning i slottet.�

Danverfors l�g, precis som namnet antydde, vid en liten flod. Maddie hade v�ntat sig att det skulle finnas ett vadst�lle d�r, men vattnet var djupt och str�mt. F�r att ta sig �ver fick man f�rdas p� en stor, flatbottnad f�rja som l�pte i tjocka rep som f�sts p� flodbankarna.

Sj�lva byn s�g trevlig ut. Dungar med piltr�d lutade sig ut �ver vattnet och spred behaglig skugga �ver bankarna. Var man �n stod h�rde man den porlande floden i bakgrunden. Maddie tyckte att ljudet k�ndes lugnande.

Ut�ver f�rjan var byn ganska typisk. Det fanns en smedja, ett v�rdshus, ett litet garveri, ett snickeri med s�g samt en handelsbod d�r en k�pman s�lde uts�de och spannm�l. Eftersom Danverfors l�g vid floden var det inte konstigt att det dessutom fanns en mj�lkvarn. De v�ldiga skovelhjulen drevs fram av det snabbfl�dande vattnet. B�nder fr�n trakten forslade sina r�varor till kvarnen s� att de kunde malas till fint mj�l.

Ut�ver detta fanns det m�nga bostadshus. De flesta var sm� byggnader, samtliga med en enda v�ning. De var byggda av fl�tverk med p�kletad lera och hade brant sluttande halmtak. De stod p� b�da sidor om huvudgatan. Mellan dem ledde smala sidogator till ladug�rdar, skjul och liknande byggnader. Sammanlagt fanns det kanske trettio s�dana bost�der.

Garveriet stod n�ra slutet av bygatan. Maddie rynkade p� n�san n�r de traskade f�rbi.

�Fy. Vad �r det som luktar s� f�rf�rligt?� fr�gade hon.

Will, som b�jde sig fram och h�ll i k�rrans handtag, tittade upp. �Det vill du inte veta�, sa han.

Den f�rsta byggnaden i sj�lva byn stod p� visst avst�nd fr�n garveriet. Det var smedjan, och de h�rde ett dovt klingande av en hammare mot metall d�rifr�n. B�lgen mullrade rytmiskt n�r smedens medarbetare h�ll luften fl�dande under den gl�dande kolb�dden. Det hela var ett logiskt arrangemang som �terkom i de flesta byar. Garveriet och smedjan l�g p� betryggande avst�nd fr�n resten av byn, med krogarna och v�rdshusen, p� grund av den otrevliga lukten och brandrisken.

Ett f�tal bybor var ute p� gatorna. De tittade nyfiket och i n�gra fall lite misst�nksamt p� nykomlingarna. En eller tv� av dem nickade och Will svarade genom att f�ra handen till sin slitna hatt.

N�r de kom l�ngre in i byn tittade han upp och fick syn p� ett tv�v�ningshus med ett imponerande l�ge bredvid floden.

�Det d�r m�ste vara v�rdshuset�, sa han tyst till Maddie. �I s�dana h�r byar brukar de vara krog och v�rdshus i ett. L�t oss b�rja d�r.�

Danverfors var ett f�r litet samh�lle f�r att ha b�de en krog och ett v�rdshus, precis som han hade misst�nkt. Byggnaden vid floden fyllde b�da funktionerna. Det fanns ett l�ngt sk�nkrum d�r m�ltider serverades samt n�gra sovrum som kunde hyras p� �verv�ningen. Utanf�r fanns en gr�smatta d�r v�rdshusv�rden kunde st�lla fram bord om v�dret till�t. D�r kunde g�sterna avnjuta �l och mat medan de hade utsikt �ver floden.

Will stannade utanf�r byggnaden och str�ckte tacksamt p� sig. Han masserade korsryggen med n�varna. K�rran var lite f�r l�g och han hade varit tvungen att huka sig. Han tog av sig hatten och torkade svetten ur pannan. Maddie v�ntade ot�ligt medan han l�ngsamt s�g sig om �ver byn och floden.

�Vad g�r vi nu?� fr�gade hon. Han s�g p� henne och skakade l�ngsamt p� huvudet.

�Du beh�ver bara slappna av och lukta p� blommorna�, sa han. �Lantbor har aldrig br�ttom.�

Hon s�g sig omkring. �Blommorna? Jag ser inga blommor. Och det enda jag k�nner lukten av �r h�stdynga.�

Det fanns ett stall med stallbacke bredvid huset. Det var uppenbarligen t�nkt f�r v�rdshusets g�ster. Det syntes att m�nga djur hade st�tt d�r p� sistone.

�Det var inte bokstavligt menat�, sa Will. �Borde jag ha sagt �slappna av och lukta p� dyngan�, tycker du?�

Maddie drog lite p� l�pparna. �Det d�r �r tv� saker som inte g�r ihop.�

Will nickade lite tankfullt. �Nu kanske vi har slappnat av tillr�ckligt. Vi g�r in.� De n�rmade sig d�rren. �L�t mig sk�ta snacket�, tillade han.

�Det har du redan sagt�, sa Maddie. �Flera g�nger.�

Han s�g p� henne. �Jag vill bara f�rs�kra mig om att du verkligen har f�rst�tt�, sa han och gick f�re henne in.

Det var m�rkt i sk�nkrummet. Endast ett litet f�nster lyste upp det. Fyra lyktor h�ngde fr�n en takbj�lke som gick genom rummets centrum, och en eld fladdrade i en kraftig eldstad l�ngre bort. Maddie f�rmodade att den var avsedd lika mycket f�r matlagning som f�r att sprida v�rme.

Det var l�gt i tak, och till och med Will, som inte direkt var reslig, fick huka sig lite n�r de gick fram till bardisken. V�rdshusv�rden tittade upp p� dem med viss nyfikenhet. Han h�ll p� att torka sejdlar.

�F�r det vara n�got att dricka?� fr�gade han. �Kanske en bit mat?�

Will rynkade pannan. �Ja till drickan. �l till mig. Svag�l, allts�.�

Svag�l var �l som hade blandats med en lika stor m�ngd vatten. �tminstone om kr�garen var �rlig. Ofta inneh�ll drycken betydligt mer vatten �n �l. Men det var det billigare alternativet, och det var d�rf�r Will valde det.

�Mat ocks�?� fr�gade v�rdshusv�rden n�r han st�llde sejdeln framf�r Will. �Vi har en utm�rkt kycklinggryta i dag. Kyckling med knyten och gr�nsaker samt en frasig limpa f�r bara tre pennig per portion.�

Will sn�rpte p� l�pparna. �Vi delar en�, sa han. Priset var riktigt f�rm�nligt, men han spelade trots allt rollen av en kringresande arbetare. S�dana personer fick vara sparsamma med pengarna.

�Det blir en extra pennig f�r den andra tallriken och skeden�, sa v�rden.

Will rynkade pannan. �Hmf�, fn�s han. �Jaha, jag f�rmodar att jag inte har n�got val. Som du vill.�

V�rdshusv�rden nickade mot Maddie. �Vill hon ha n�got att dricka? Jag har f�rsk cider om hon vill ha det.�

�Det g�r bra med vatten�, sa Will. Det var b�st att verka fortsatt sparsam. V�rdshusv�rden h�llde upp ett glas vatten �t Maddie och vidarebefordrade matbest�llningen till personalen som arbetade i k�ket bakom honom. Mannen st�dde armb�garna mot bardisken n�r Will och Maddie slog sig ned mittemot honom.

��r ni p� genomresa?� fr�gade han.

Han verkade relativt v�nlig. Will misst�nkte att han undrade om de ville hyra ett rum.

�Jo�, svarade Will. �Kanske. Om jag inte hittar n�got jobb drar vi vidare.�

�Jag f�rst�r�, sa v�rdshusv�rden. �Vad �r det f�r sorts jobb du letar efter?�

Will ryckte p� axlarna. �Vad som helst. Jag klarar det mesta. Jag kan arbeta p� �krar, bygga staket, snickra, reparera saker� det spelar ingen roll.�

�Det �r nog inte m�nga b�nder som beh�ver hj�lp just nu�, sa v�rdshusv�rden. �Men jag har faktiskt ett visst behov av reparationer h�r p� v�rdshuset. Lite snickerijobb och m�larjobb ocks�.�

Will tittade intresserat upp. �Jag hj�lper dig�, sa han. Han str�ckte fram handen. �Jag heter William. William Accord. Det h�r �r min dotter Maddie.�

De skakade hand. �God dag, Maddie�, sa v�rdshusv�rden. Sedan v�nde han sig mot Will igen. �Jag heter Rob. Rob Danvers.�

Will h�jde intresserat p� �gonbrynen. �Danvers? �r byn uppkallad efter dig?�

Rob Danvers skakade p� huvudet. �Efter min farfars far�, f�rklarade han. �Det var han som byggde den f�rsta f�rjan �ver floden. P� den tiden fanns det fullt av str�tr�vare och banditer i de h�r trakterna. Det var inte riktigt som i dag.�

�Jo, saker och ting tycks ha lugnat ned sig lite p� sistone�, sa Will. �Hur m�nga dagars arbete tror du att du har f�r mig?�

Danvers ryckte p� axlarna. �Kanske tv� eller tre. Men om du h�ller dig runt v�rdshuset har du nog goda m�jligheter att f� mer. Jag ska l�gga ett gott ord f�r dig. Du skulle kunna hyra ett rum h�r �t dig och din dotter, s� har du n�ra till allt.�

Will rynkade p� n�san vid tanken p� priset. �Om du inte har n�got emot det skulle jag f�redra att sova i stallet�, sa han.

Danvers ryckte p� axlarna. �G�r som du vill. Det blir ju billigare. Men betydligt dragigare.�

�Det �r inget man inte kan l�sa med filtar�, sa Will. �F�rresten, jag vill g�rna att n�gon tar hand om Maddie h�r medan jag arbetar. Jag vill inte att hon driver omkring vind f�r v�g i byn. Finns det kanske n�gon av traktens kvinnor som kan hj�lpa mig med det?�

En ung kvinna kom ut ur k�ket med deras mat. Will tog ett bett och tuggade lite. Maddie h�gg in med god aptit. De hade ridit hela f�rmiddagen, och kycklinggrytan smakade uts�kt. Kvinnan s�g p� dem.

�Jag h�rde i en annan by att det finns en familj h�r d�r dottern har flyttat�, sa Will. �De kanske skulle vara intresserade?� Han gjorde en paus och l�tsades s�ka i minnet efter namnet. �Just det, ja. Clover. S� hette hon. Flickan var visst i Maddies �lder.�

Rob Danvers ansikte m�rknade. Han reste sig h�ftigt.

�Carrie Clover flyttade inte�, sa han kort.

Will h�jde f�rv�nat p� �gonbrynen. �Hon �r allts� fortfarande kvar?�

Danvers skakade p� huvudet. �Hon �r f�rsvunnen. Det h�nde f�r n�gra veckor sedan. En natt var hon bara borta.�

�Rymde hon hemifr�n?� fr�gade Will.

V�rdshusv�rden var tyst en stund innan han svarade. �Det skulle inte f�rv�na mig. Hennes f�r�ldrar behandlade henne inte s�rskilt v�l. Hon hade ofta bl�m�rken i ansiktet. Eller r�dgr�tna �gon. Det �r djupt beklagligt�� jag gillade den t�sen.�

�Hon kanske tr�ffade en pojke och rymde tillsammans med honom? Det skulle inte vara f�rsta g�ngen n�got s�dant h�nde.�

Men Danvers skakade �terigen p� huvudet. �Hon hade en pojkv�n h�r i byn. Han �r kvar. Nej, jag tror att hon blev tr�tt p� att f� stryk och stack.� Han lutade sig n�rmare och s�nkte r�sten. �Om ingen r�vade bort henne, f�rst�s.�

�R�vade bort henne? Varf�r skulle n�gon g�ra det?�

Danvers skakade p� huvudet. �Jag vet faktiskt inte. F�r att beg�ra en l�sesumma, kanske?�

��r hennes familj rik?� fr�gade Will, men Danvers skakade �terigen p� huvudet som om han f�rkastade sin egen teori.

�Hennes far �r pl�jare. Han har sv�rt att f� pengarna att g� ihop. Han skulle aldrig ha r�d att betala en l�sesumma.�

�Varf�r skulle n�gon i s� fall f�ra bort henne?�

Danvers r�rde huvudet tankfullt fr�n sida till sida medan han funderade p� fr�gan. Han hade inte t�nkt s� noga p� saken f�rut. Han hade bara vant sig vid att med dystert tonfall f�rklara att Carrie blivit bortr�vad.

�Ingen aning. Allt jag vet �r att hon �r borta.� Han gjorde en paus. �Om jag vore du skulle jag inte prata med hennes familj om saken. Clover �r en r�tt otrevlig typ. Han skulle explodera om han fick f�r sig att man beskyller honom f�r flickans f�rsvinnande.�

Will funderade p� saken i n�gra sekunder och nickade.

�Tack f�r varningen�, sa han. �Jag ska inte n�mna det om jag ser honom.� Han tystnade och l�tsades fundera mer p� saken medan han �t upp maten.

�Rappa p�, gumman�, sa han till Maddie. �Vi m�ste f� in v�ra grejer i stallet. Det kommer att b�rja regna innan dagen �r �ver.�

Han drack upp �let, nickade till Danvers och b�rjade g� mot d�rren med Maddie.

De stannade tv� dagar till i Danverfors, men fick inte reda p� s�rskilt mycket mer om Carrie Clovers f�rsvinnande.

Medan Will var p� v�rdshuset och utf�rde m�leriarbete och reparationer gick Maddie omkring i byn och f�rs�kte l�ra k�nna traktens ungdomar. De visade sig vara varken v�nliga eller ov�nliga, men eftersom hon var ny i byn var de ganska nyfikna.

Det var l�ttare f�r Maddie att ta upp fr�gan om den saknade flickan. Will, som redan hade diskuterat saken med Danvers, v�gade inte visa fortsatt intresse f�r henne. Det skulle v�cka misstanke. I st�llet f�rs�kte han �gna kv�llarna i v�rdshuset �t att lyssna p� samtalen runt omkring i hopp om att n�gon skulle ber�tta n�got av intresse. Det var dessv�rre fruktl�st.

Barn hade d�remot l�ttare att g� rakt p� sak, s� det var inte alls lika sv�rt f�r Maddie att fr�ga om Carries f�rsvinnande. Hon sa att hon hade h�rt sin far prata om henne med v�rdshusv�rden. Hon v�ntade tills hon hade tr�ffat ungdomarna vid tv� olika tillf�llen innan hon tog upp �mnet.

�Min pappa sa n�got om att en flicka h�rifr�n har f�rsvunnit�, sa hon. �Han sa att jag skulle vara f�rsiktig s� att jag inte r�kar ut f�r samma sak.�

Det var sent p� eftermiddagen och hon satt nere vid floden tillsammans med ett halvdussin bybor som varierade i �lder mellan �tta och femton. Barnen s�g lite os�kert p� varandra och var tysta en stund. Maddie l�tsades inte m�rka dem, utan fortsatte.

�Vad h�nde med henne?� fr�gade hon. �Vart tog hon v�gen?�

Barnen utv�xlade fler blickar. Sedan tog en av de �ldre pojkarna till orda.

�Du menar Carrie Clover�, sa han.

Maddie ryckte p� axlarna. �Jag vet inte vad hon hette. Hon rymde allts�?�

M�nga i s�llskapet skakade p� huvudet. Det var en tio�rig pojke med ljust, tovigt h�r som svarade henne.

�Hon rymde inte. Jag tror att hon blev bortr�vad.�

Maddie lutade sig n�rmare och l�tsades se f�rv�nad ut. �Bortr�vad? Av vem d�?�

�H�ll tyst, Clem�, sa den �ldre pojken snabbt. Han s�g p� Maddie. �Vi pratar inte om det.�

�Varf�r inte?� fr�gade hon. �Vem r�vade bort henne?� Det verkade logiskt att vara nyfiken och st�lla fler fr�gor.

Pojken s�g p� de andra barnen. Alla verkade besv�rade med undantag f�r Clem, som var sur f�r att han hade tillr�ttavisats inf�r den fr�mmande flickan.

Till sist svarade den �ldre pojken. �En flodgast tog henne.�

Maddie s�g p� resten av barnen och m�rkte hur f�rv�nade flera av dem s�g ut innan de dolde det.

�Ja, Simon har r�tt�, sa en flicka som var ett par �r yngre �n Maddie. �Det var en flodgast som tog henne.� Hon nickade h�ftigt.

�Vad �r en flodgast?� fr�gade Maddie. Hon hade aldrig h�rt ordet f�rut och var mycket f�rbryllad.

Den �ldre pojken, Simon, tvekade i n�gra sekunder. Hon hade en k�nsla av att han fantiserade ihop ett svar.

�Det �r en flodande�, sa han. �En ond flodande. De ligger p� lur under ytan d�r vattnet �r djupt och ibland n�r m�nniskor kommer i n�rheten st�rtar de fram och griper tag i dem.�

�Vi �r ju ganska n�ra floden just nu�, p�pekade Maddie.

Simon kastade en blick p� vattnet och ins�g att hon hade r�tt.

�Ja. Vi kanske borde flytta oss innan n�gon av oss blir tagen.� Han b�rjade resa sig och gjorde tecken �t de andra att f�lja hans exempel. De reste sig lite motvilligt.

Han ljuger, t�nkte Maddie. Han hittar p� alltihop. Men varf�r?

Clem, den unge pojken som hade talat f�rst, ruskade avf�rdande p� huvudet.

�Flodgastar�, muttrade han. �Det finns inga�� Men flickan som hade h�llit med Simon grep tag i hans arm och drog honom �t sidan.

�H�ll klaffen, Clem!� v�ste hon. �Kom ih�g vad Sagofarbrorn sa��

Hon hade viskat lite h�gre �n hon t�nkt, och Maddie h�rde vartenda ord. Tankarna snurrade genom huvudet p� henne. Sagofarbrorn? Vem var det? Hon undrade om det var ett namn eller en beskrivning. Hon l�tsades som om hon inte hade h�rt n�got.

Simon v�nde sig mot flickan. �H�ll tyst! B�da tv�!� Han ins�g att Maddie stirrade p� honom. �Det �r b�st att alla g�r hem nu. Det f�r otur med sig att prata om flodgastar.�

De andra mumlade till medh�ll och gruppen skingrades. Barnen b�rjade g� hem, och n�gra av dem kastade blickar �ver axeln mot Maddie, som stannade kvar ensam vid floden. Hon gick fram till vattnet och blickade ned i det str�mma vattnet som om hon f�rs�kte se om det faktiskt fanns en flodgast i vattnet. Hon hade ingen aning om hur en s�dan varelse kunde t�nkas se ut. Ett moln drog f�rbi solen, och floden, som �gonblicket innan hade glimmat s� muntert, fick en tung, blygr� nyans. Kalla k�rar drog utmed hennes ryggrad och hon v�nde sig om och skyndade tillbaka till bygatan och stallet d�r hon och Will bodde.

Esseldon var en lite mindre by �n Danverfors. Den l�g inte vid n�gon flod, s� det fanns ingen kvarn eller andra byggnader som h�ngde samman med mj�lnarverksamhet, och heller inga hantverkare s�som s�ckmakare. Och det fanns naturligtvis heller ingen f�rja.

Men det var en trevlig liten by som p� m�nga s�tt p�minde om det f�rra samh�llet Will och Maddie hade bes�kt. Det fanns en huvudgata som kantades av bostadshus och butiker. L�ngst bort l�g ett v�rdshus p� toppen av en liten kulle. Oavsett hur litet ett samh�lle var s� fanns det alltid ett st�lle dit byborna kunde g� f�r att slappna av, �ta och dricka. Och ofta fanns d�r dessutom n�gra rum som resen�rer kunde hyra.

Will bad precis som f�rra g�ngen att f� sova i v�rdshusets stall. Han hade f�tt bra betalt av Rob Danvers och hade egentligen r�d att boka ett rum. Men han ville forts�tta att spela rollen av vandrande arbetare. En s�dan man skulle inte sl�sa bort sina surt f�rv�rvade pengar p� dyra v�rdshusrum. Det r�ckte med tak �ver huvudet och lite f�rsk halm att sova p�.

N�r det g�llde jobb gick det s�mre. V�rdshusv�rden Jerome skakade tveksamt p� huvudet n�r Will fr�gade.

�Knappast p� g�rdarna�, konstaterade han. �Sk�rdeperioden �r �ver, s� det l�r inte beh�vas n�gra arbetare p� f�lten f�rr�n om flera m�nader. Och om n�got beh�ver lagas kan de flesta b�nder fixa det sj�lva. Jag ocks�. Du kan naturligtvis h�ra dig f�r, men hoppas inte p� f�r mycket.�

Will nickade dystert. �Jag befarade det�, sa han. �N�v�l, jag stannar nog en dag eller tv� och ser vad som finns. Det �r b�st att vi tar in v�ra saker i stallet nu.�

Han tog tag i k�rrans handtag och rullade in den p� stallbacken och sedan in i sj�lva stallbyggnaden. Han s�g sig omkring och fick syn p� lite f�rskt h�.

�Sprid ut lite av det d�r s� att vi kan sova�, sa han.

Maddie hittade en h�tjuga av tr� och skyfflade ut h� p� en torr del av det h�rda jordgolvet. Hon arbetade s� energiskt att ett moln av fina partiklar steg fr�n h�et och dansade runt i solskenet som strilade in genom springorna i v�ggarna. Det enda djuret i stallet var en gammal kl�vjeh�st. Efter att Maddie hade lagt ut tillr�ckligt med h�, och nyst flera g�nger, tog Will h�tjugan fr�n henne. Det var mitt p� eftermiddagen. Om Esseldon var som andra byar hade barnen befriats fr�n sina sysslor och skulle nu ha n�gra timmars fritid innan det var dags f�r kv�llssysslorna.

Det fanns givetvis ingen skola i en s� h�r liten by. Det barnen l�rde sig l�rde de sig av sina f�r�ldrar. F�r det mesta innebar det att de inte fick n�gon formell utbildning alls. Det var inte m�nga som kunde l�sa och skriva.

�Har du lust att g� och bekanta dig med traktens ungdomar?� fr�gade Will.

Maddie borstade bort dammet, n�s n�gra g�nger och avstyrde ytterligare en nysning genom att trycka fingret mot n�san.

�Ska jag fr�ga om Maurice Spoker?� Maurice Spoker var pojken fr�n Esseldon som hade omn�mnts i Liams anteckningar. Will funderade i n�gra sekunder, men skakade sedan p� huvudet.

�Inte omedelbart. Det kan du g�ra i morgon. D� kan du s�ga samma sak som sist�� att jag h�rde talas om hans f�rsvinnande p� v�rdshuset och sa �t dig att vara f�rsiktig. Du kan b�rja med att kolla om det finns n�gon ber�ttare h�r i Esseldon.�

Han lade pannan i djupa veck. Hade det funnits en ber�ttare i Danverfors trots allt? Barnen hade ju n�mnt honom. Och att d�ma av det Maddie hade h�rt s� gjorde han dem nerv�sa. Det var m�rkligt att inte Danvers hade vetat n�got om honom. Sedan kom han att t�nka p� n�got. Han hade fr�gat om det fanns en ber�ttare i Danverfors. Personen som barnen hade pratat om kunde mycket v�l ha varit en kringresande ber�ttare som bes�kt byn. Det kanske var det Rob Danvers hade t�nkt s�ga n�r han blivit avbruten.

�Under tiden ska jag g� runt bland husen i byn och se om det finns jobb�, sa Will. Han tystnade och kastade en blick p� sin v�nstra hand, som var f�rsedd med bandage efter att han skadat den med ett huggj�rn dagen innan. �F�rhoppningsvis finns det inget.�

Maddie nickade och gick ut genom stallets d�rr. Hon f�rmodade att det fanns n�gon speciell plats d�r traktens barn samlades�� kanske en stallbacke eller allm�nning. Det visade sig st�mma. Barnen f�redrog den stora gr�splanen mitt i byn, d�r alla bybor hade r�tt att l�ta kor och f�r g� p� bete eller sl�ppa sina h�nor och ankor fria. I mitten fanns en damm som djuren kunde dricka fr�n.

Ungef�r ett halvdussin ungdomar satt ute p� gr�set. N�r hon kom n�rmare reste sig en av dem, lyfte armen och kastade en sten i dammen.

Maddie s�g hur den f�ll i vattnet med ett plask. En liten barkb�t guppade p� vattnet, och det var uppenbarligen den han hade siktat p�. De andra buade eller hurrade n�r de s�g hur han missade med ungef�r en meter. Han log brett och satte sig ned. En annan pojke st�llde sig p� samma plats och betraktade m�ltavlan noga innan han sj�lv h�jde armen och kastade.

Han missade ocks�, vilket ledde till en ny k�r av burop. Pojken s�g sig om och fick syn p� Maddie som var p� v�g mot dem. Han sa n�got till de andra, som allihop v�nde sig om f�r att titta p� henne. Hon vinkade blygt och satte sig ned p� gr�set ungef�r fem meter bort med uppdragna kn�n.

S�llskapet best�mde sig f�r att det inte var n�gon mening med att stirra p� Maddie, s� de �tergick till vad de hade sysslat med. Det var uppenbart att de fyra pojkarna i gruppen h�ll p� att t�vla. En yngre pojke gick fram f�r att kasta. Hans sten tr�ffade n�gra centimeter fr�n m�let s� att den lilla b�ten b�rjade gunga. De tv� flickorna hurrade. De andra pojkarna bl�ngde p� honom. Den fj�rde gick fram och kastade, men hade f�r br�ttom. Hans sten n�dde inte hela v�gen fram, och studsade en g�ng p� vattnet innan den sj�nk. Den yngre pojken skrattade.

Maddie fingrade lite p� slungan som hon bar runt midjan. N�r hon s�g sig omkring fick hon syn p� flera blanka stenar i gr�set bredvid henne. Hon tog upp tv� av dem och gick fram till gruppen. Den f�rste pojken reste sig upp f�r att kasta en ny sten. Det lyckades lite b�ttre, och barkb�ten f�rsattes �terigen i gungning. N�r han m�rkte att Maddie hade kommit fram v�nde han sig mot henne och gav henne en nyfiken blick.

�Bra kastat�, sa hon och pekade p� m�ltavlan som guppade upp och ned p� det krusade vattnet. �F�r jag prova?�

�Flickor kan inte kasta�, sa han. Han l�t inte f�raktfull eller h�nfull. Det var bara ett konstaterande av vad han s�g som fakta.

Maddie log. �Jag �r flicka. Och jag kan kasta!�

Hela s�llskapet hade v�nt sig mot henne. En av de �ldre pojkarna skakade p� huvudet och log �verseende. De tv� flickorna verkade ganska intresserade. De s�g inte ut att tro henne, men de verkade g�rna vilja se henne f�rs�ka och hoppades nog att hon hade r�tt.

�L�t henne f�rs�ka, David�, sa en av dem.

Pojken s�g fr�n henne till Maddie och ryckte p� axlarna.

�Varf�r inte? Men det kostar tv� pennig att vara med. Den som f�rst tr�ffar vinner hela potten.�

Maddie fortsatte att le mot honom medan hon str�ckte ned handen i sin myntb�rs och tog fram tv� sm� kopparmynt som hon r�ckte �ver till honom.

��r du s�ker p� att du vill f�rlora dem?� fr�gade pojken och log.

Maddie tog fram slungan och lade en sten i slungsk�len. Sedan, innan n�gon s�g precis vad hon gjorde, tog hon ett snabbt steg fram�t. Hon satte v�nsterfoten fr�mst och l�t slungan h�nga ned fr�n sin utstr�ckta h�gerarm innan hon svingade den och f�ljde med i r�relsen med hela kroppen. Stenen susade iv�g.

Den tr�ffade med s�dan kraft att den lilla b�ten krossades och en kaskad av vatten och sm� tr�bitar fl�g upp i luften.

Barnen fr�n byn hoppade upp p� f�tter, f�rbluffade �ver Maddies snabbhet och tr�ffs�kerhet. Den yngste pojken, som var den som hittills lyckats b�st, stirrade med stora �gon p� den n�stan f�rst�rda barkb�ten. Sedan fick han syn p� slungan som h�ngde fr�n Maddies h�gerhand.

�Vad �r det d�r?� fr�gade han. Hon h�ll upp slungan s� att de kunde se den.

�Det �r en slunga�, sa hon. Hon log. �Oroa er inte, ni kan beh�lla era pengar. Jag hade en or�ttvis f�rdel.�

David gick fram och h�ll fram handen med rynkad panna. Maddie r�ckte fram slungan.

�Det �r ju bara n�gra sn�ren och en l�derp�se�, konstaterade han.

�Det st�mmer. Men det r�cker f�r att man ska f� ordentlig kraft i sitt kast. Vill du prova?�

Han nickade och hon visade honom hur slungan laddades och hur man st�llde sig p� sidan med slungan dinglande fr�n h�gerhanden bakom ryggen.

�L�t den gunga fram och tillbaka n�gra g�nger s� att du f�r k�nsla f�r den�, sa hon. �Sedan sn�rtar du till med den �ver huvudet, och n�r den pekar mot m�let sl�pper du ena �nden.�

Hans f�rsta f�rs�k misslyckades grovt eftersom han sl�ppte antingen f�r tidigt eller f�r sent. Stenarna for h�gt upp i luften eller landade med ett plask n�gra meter fr�n vattenbrynet. Men till sist b�rjade han f�rst�.

�F�rs�k att peka mot m�let precis n�r du sl�pper�, sa Maddie. David f�ljde r�det och skickade iv�g en sten genom luften s� att en stor font�n slog upp alldeles till v�nster om resterna av barkb�ten. Han s�g p� henne med ett leende.

�Vilken fantastisk grej!� utbrast han.

�Med lite �vning kommer du att tr�ffa det du siktar p�, sa hon. Den unge pojken som hade varit b�st p� att kasta str�ckte sig efter slungan.

�Jag vill prova!� sa han. Maddie l�rde honom tekniken och tittade n�r han kastade. Hans f�rs�k var b�ttre �n Davids. Pojken kastade tre stenar till. Tv� av dem tr�ffade vattnet n�ra den krossade m�ltavlan. N�r han kastade sin tredje sten var han lite f�r ivrig. Han sl�ppte f�r sent, och stenen slog i marken n�ra kanten av dammen.

Maddie s�g p� flickorna. �Vill ni prova?�

De s�g tveksamt p� varandra. �Klarar tjejer det?� fr�gade en av dem.

David pekade med tummen p� Maddie. �Hon �r tjej och hon klarar det!� Han flinade. De tv� flickorna, som hette Eve och Joscelyn, turades om att prova slungan. Eve f�rstod snabbt principen och kunde snart kasta med stor tr�ffs�kerhet. Joscelyn l�rde sig inte lika snabbt, men gjorde flera hyfsade kast. Alla barnen fascinerades av det enkla vapnet och hur l�tt det var att skjuta kraftfulla skott med det.

�Vi skulle kunna jaga med en s�dan h�r�, sa David och beundrade slungan lite till innan han l�mnade tillbaka den till Maddie.

Hon nickade. �Ja. Det �r l�tt att f�lla kaniner och f�glar med den.� Hon s�g sig omkring. �Vet ni vad, vi kan tr�ffas igen i morgon, s� ska jag l�ra er att g�ra egna slungor. Ta med er n�gra remmar och en bit l�der f�r slungsk�len.�

De nickade och b�rjade prata ivrigt med varandra. Maddie h�ngde tillbaka slungan och satte sig ned med de andra.

Bra, t�nkte hon. De har godk�nt mig. Hon str�ckte armarna �ver huvudet och l�t blicken vandra �ver det idylliska lilla samh�llet.

�Vad brukar ni hitta p� f�r kul i den h�r byn?� fr�gade hon.

David skakade p� huvudet och de andra mumlade oh�rbart. Maddie misst�nkte att livet i Esseldon inte var s�rskilt sp�nnande.

��h, inget speciellt�, svarade han. �Det h�nder inte s� mycket h�r.�

�Vad trist. Har ni ingen historieber�ttare eller n�got s�dant?� Hon f�rs�kte l�ta som om hon bara sm�pratade, men studerade i sj�lva verket de andra noggrant. Deras reaktion gick inte att ta miste p�. De tittade f�rst p� varandra och sedan p� henne. De verkade r�dda.

�Vad d� f�r historieber�ttare, menar du?� fr�gade Joscelyn.

David kastade en varnande blick p� henne, men det var f�r sent.

Maddie ryckte p� axlarna. �En sagober�ttare eller n�got. N�gon som kan ber�tta sp�khistorier vid elden om kv�llarna.�

En l�ng tystnad f�ljde. Det var uppenbart att de andra k�nde sig v�ldigt illa till mods. Maddie fortsatte p� samma oskyldiga s�tt som innan.

�Vi var precis i Danverfors�, f�rklarade hon. �Barnen d�r sa att en ber�ttare hade varit d�r n�gra veckor tidigare.� Hon l�tsades studera sina skosn�ren. �Han var tydligen r�tt duktig. Historierna han ber�ttade var riktigt l�skiga.�

Det blev �terigen tyst. �Det finns ingen ber�ttare h�r�, sa Eve till sist.

Maddie ryckte p� axlarna som om det inte spelade n�gon roll.

�Inte det? Det var ju trist. Men strunt samma.� Hon kastade en blick mot solen ovanf�r tr�dtopparna i v�st f�r att bed�ma hur sent det var. �Jag m�ste nog g� nu�, sa hon. �Vi ses i morgon. Gl�m inte att ta med remmar och l�der s� att vi kan g�ra slungor!�

Nu n�r hon hade bytt samtals�mne och verkade ha tappat intresset f�r ber�ttare blev st�mningen mindre sp�nd. Ungdomarna gick ivrigt med p� att tr�ffas igen dagen efter f�r att g�ra slungor.

Maddie reste sig upp och borstade bort lite gr�s fr�n kl�nningen. Hon lade slungan runt midjan, f�ste den och vinkade hejd� med fingrarna.

�D� ses vi h�r i morgon vid samma tid!�

Efter att Maddie hade sagt adj� gick hon tillbaka �ver gr�smattan till stallet d�r hon och Will bodde.

�Utan n�gon som helst tvekan�, mumlade hon f�r sig sj�lv.

Hon k�nde sig helt s�ker: Sagofarbrorn, vem det nu var, hade varit i byn.

Nej�, sa v�rdshusv�rden som svar p� Wills fr�ga. �Vi har ingen ber�ttare h�r i byn.�

�Tr�kigt att h�ra�, sa Will och smuttade p� sitt kaffe. �Min dotter f�rtj�nar lite underh�llning. Det �r inte l�tt f�r henne att j�mt och st�ndigt vara p� resande fot och aldrig ha n�gra n�ra v�nner.�

V�rdshusv�rden nickade medlidsamt. �Det f�rst�r jag. Vet du vad, det var faktiskt en ber�ttare h�r f�r n�gra veckor sedan. Ni skulle ha varit h�r d�. Barnen �lskade honom.�

Will tittade upp och f�rs�kte verka artigt intresserad, men inte mer.

�Jag h�rde n�got om en kringresande ber�ttare n�r vi var i Danverfors nyligen�, sa Will. Han str�k sig p� hakan och l�tsades fundera. �Vad var det han kallade sig, nu igen?�

�Sagofarbrorn, tror jag�, sa Jerome. Will ville sl� sig sj�lv i huvudet n�r han ins�g att Sagofarbrorn faktiskt var ett namn.

�Just det�, sa han. �Sagofarbrorn. Precis.�

�Det var en ganska f�rgstark figur. Han gick kl�dd i en klarbl� mantel och r�da skor.� V�rdshusv�rden rynkade pannan vid minnet. �Han k�ndes egentligen lite mysko. Men jag antar att det h�r till jobbet.�

�Mysko?� Nu var Will riktigt intresserad, men han f�rs�kte l�ta s� lugn som m�jligt. �Hur menar du d�?�

Jerome viftade lite med handen. �Jag menar� inte p� n�got negativt s�tt. Han var liksom bara v�ldigt� teatralisk, kanske man kan s�ga. Han hade bj�llror p� armar och ben, s� man h�rde alltid n�r han kom. Och han ber�ttade visst sina historier med kolossal inlevelse.�

�Men du lyssnade inte sj�lv?�

Jerome skakade p� huvudet. �Han roade barnen. Jag gav min brorson en peng att ge honom. De satt borta vid dammen p� allm�nningen. Det var d�r han ber�ttade sina historier f�r dem.� V�rdshusv�rden log. �Jag tror att det var sp�khistorier. Barnen s�g ofta ganska sk�rrade ut efter att de hade lyssnat p� honom.�

�Barn gillar att bli skr�mda ibland�, sa Will. �Minns du n�r han var h�r?�

Jerome blickade upp mot taket medan han funderade.

�Det m�ste ha varit tv� eller tre veckor sedan. Bara n�gra dagar innan Spokers pojke f�rsvann.�

Will rynkade pannan och s�g lite bekymrad ut. �F�rsvann? H�nder det ofta att barn f�rsvinner h�r?�

Jerome skakade p� huvudet �t vad han tolkade som en f�r�lders �verdrivna oro. �Nej, nej! Det har aldrig h�nt f�rut s�vitt jag vet. Sj�lv tror jag att Maurice rymde. Jag tycker att han fick alldeles f�r mycket stryk av sin pappa.�

Will drack upp kaffet, st�llde ned muggen p� bardisken och nickade god natt till v�rdshusv�rden.

�Dags att krypa till kojs�, sa han. �Det blir en l�ng dag i morgon. Jag t�nker bes�ka bondg�rdarna i trakten och se om det finns n�got jobb f�r mig.�

�Det fanns allts� inget h�r i byn?� fr�gade Jerome. Will skakade nedslaget p� huvudet. V�rdshusv�rden log uppmuntrande. �Det f�rv�nar mig tyv�rr inte. Det har varit k�rva tider och folk har inte s� gott om pengar.�

�Jag f�rst�r, det har sannerligen inte jag heller�, sa Will. Han tvekade lite. �Jag undrade f�r �vrigt om jag kunde be dig om en tj�nst�, sa han f�rsiktigt.

Jeromes �gon smalnade. N�r n�gon bad honom om en tj�nst betydde det oftast att de ville l�na pengar.

�Det kan h�nda att jag blir borta en natt eller tv�. Jag undrar om Maddie kan f� bo i ett av dina rum under tiden. Det skulle k�nnas tryggast f�r mig. Det har ju f�rsvunnit barn h�r i byn och jag gillar inte att hon sover ensam i stallet.�

�Det var bara en enda pojke�, sa Jerome som om han ville f�rsvara sin by. Han mjuknade lite n�r han s�g Wills oroliga ansikte. Det var nog tufft f�r en ensamst�ende f�r�lder att leva ett s� kringflackande liv med sitt barn. Och det fanns faktiskt flera lediga rum p� v�rdshuset.

�Men visst�, sa han. �Hon kan f� sova p� vinden till samma pris som ni betalar f�r platsen i stallet.�

Will drog en l�ttnadens suck. �Tack f�r det. D� slipper jag oroa ihj�l mig medan jag �r borta.�

Han best�mde sig f�r att ge Jerome lite vilt som g�va. V�rdshusv�rden var en gener�s man och Will gillade honom.

R�varen i m�rkret rev av ett kycklingl�r och b�rjade slita loss k�ttet med t�nderna. Han grimaserade. F�geln var inte s�rskilt v�llagad och k�ttet var r�tt och blodigt n�rmast benet.

Han bl�ngde p� g�ngmedlemmen som hade tillrett kycklingen de stulit fr�n en bondg�rd kv�llen innan.

�Harold!� morrade R�varen. �Den h�r kycklingen �r r�! Var l�rde du dig att laga mat, egentligen?�

Harold, som var en kraftig man med svart h�r, tittade surt p� honom. �Jag har aldrig p�st�tt att jag kan laga mat�, muttrade han. Han hade spetsat f�geln p� en tr�dgren och h�ngt den �ver elden. Men han hade inte v�ntat p� att l�gorna skulle d� och l�mna en varm gl�db�dd, och skinnet hade blivit alldeles svart. Han hade f�rmodat att k�ttet innanf�r var f�rdiglagat och gett kycklingen till sin ledare.

R�varen kastade in kycklingl�ret i en buske. Sedan tog han upp resten av kycklingen och skickade iv�g den efter l�ret med stigande vrede.

�Ta fram ost och br�d�, befallde han. �Det kan v�l inte ens du misslyckas med. Lite �l ocks�.�

Harold muttrade surt f�r sig sj�lv, men sa inget. Han visste av erfarenhet hur lynnig och of�ruts�gbar R�varen var. Han hade ett alldeles fruktansv�rt temperament.

Kidnapparnas ledare var kl�dd helt i svart. Det var kl�dseln han brukade ha n�r han tog sig in i hus och r�vade bort barn. Han var �ver medell�ngd och kraftigt byggd, �ven om magen hade b�rjat puta ut p� sistone. Det en g�ng s� ljusa h�ret hade numera en smutsgr� ton och h�ngde ned �ver nacken i tjocka, matta testar. R�varen brukade inte tv�tta det alltf�r ofta.

Han hade ett ganska vardagligt utseende. Hakan hade en g�ng varit markerad, men avsl�jade nu att han b�rjat l�gga p� sig. Ansiktet skulle ha varit stiligt om det inte varit f�r �gonen och munnen. �gonen var bleka och lite gulnade. Han hade en g�ng f�tt h�ra att de liknade varg�ron�� men mannen som sagt det hade f�rst�s f�tt �ngra sina ord bara n�gra minuter senare. R�varens kyliga och grymma �gon passade perfekt till den tunna, blodl�sa munnen med ned�tb�jda mungipor. Ingen hade n�gonsin sett honom le.

Harold st�llde ned en tr�tallrik med stark ost och en stor br�dbit framf�r ledaren. R�varen grymtade, drog sin kniv och skar upp lite ost.

�Var �r �let?� fr�gade han. Hans f�ljeslagare v�nde sig snabbt tillbaka mot bordet och tappade upp lite �l fr�n ett fat. R�varen grymtade n�r mannen st�llde ned muggen framf�r honom. Ordet �tack� verkade inte ing� i hans ordf�rr�d.

De befann sig i l�gret som fungerade som deras tillf�lliga h�gkvarter. De var nio stycken om man r�knade in R�varen och den bl�kl�dde Sagofarbrorn. Dessutom fanns d�r fem barn i �ldrar mellan tio och fjorton. R�varen kastade en blick mot dem. De hade bundits med kedjor och satt nu hopkurade under ett stort tr�d. En trasig segelduk hade sp�nts fast ovanf�r deras huvud f�r att skydda dem mot eventuellt regn. Kidnapparna sj�lva bodde i sm� tv�manst�lt�� alla utom R�varen. Eftersom han var ledaren kr�vde han att f� bo i ett eget t�lt. Hans t�lt var st�rre �n f�ljeslagarnas, och till skillnad fr�n dem beh�vde han inte ligga p� filtar p� marken. I st�llet sov han p� en hopf�llbar s�ng.

G�nget hade f�rt bort barn fr�n sm� byar i Trelleth under flera m�nader. De gav sig huvudsakligen p� sm� samh�llen som l�g s� l�ngt ifr�n varandra att de inte hade n�gon kontakt. N�r byborna till slut fick veta att barn hade f�rsvunnit fr�n andra byar i landskapet var R�varen och hans f�lje redan l�ngt borta.

Systemet de hade t�nkt ut fungerade utm�rkt. Sagofarbrorn promenerade in i byn, vann barnens f�rtroende och valde ut ett barn som skulle kidnappas. Han valde alltid pojkar eller flickor som behandlades ovanligt illa av sina f�r�ldrar. N�r barnen f�rsvann utgick de andra i byn fr�n att de hade rymt. F�r�ldrarna kanske letade efter dem, men man organiserade s�llan n�gon skallg�ng.

S� snart Sagofarbrorn hade valt ut sitt m�l bytte han taktik. Hans ber�ttelser, som i b�rjan varit underh�llande och roliga, blev m�rkare och mer skr�mmande. Han beskrev den skr�ckinjagande gestalten som kallades R�varen, en skugglik figur som sm�g genom landet p� jakt efter barn han kunde f�ra med sig till sitt hem i underjorden. Han sa till barnen att de aldrig fick s�ga n�got till vuxna om de s�g R�varen i byn. De fick aldrig diskutera honom med sina f�r�ldrar eller n�gon annan vuxen.

Om de gjorde det skulle n�mligen R�varen f� reda p� det och utkr�va en fasansfull h�mnd.

Sagofarbrorn var skicklig p� att f�ngsla sina lyssnare. N�r han slutligen l�mnade en by var barnen i regel livr�dda.

Och n�r n�gon av dem f�rsvann kort d�rp� var det ingen som v�gade s�ga n�got. Det var en perfekt metod. I de fattigare byarna var det vanligt att m�nga barn sov i samma rum. Ett barn som vaknade och fick syn p� den svartkl�dde gestalten greps av s�dan skr�ck vid minnet av det Sagofarbrorn sagt att han eller hon h�ll tyst. Barnen var vettskr�mda och f�rstummade. De visste att de skulle g� samma �de till m�tes som sin kamrat om de ber�ttade n�got eller f�rs�kte sl� larm.

R�varens g�ng hade h�rjat p� det h�r s�ttet i tolv m�nader och r�rt sig fr�n omr�de till omr�de. F�r att f�rs�kra sig om att de styrande i landskapet inte fick veta n�got stannade de aldrig f�r l�nge p� samma plats.

S� fort de kom till ett nytt omr�de b�rjade de f�ra bort barn. N�r de sedan hade tillr�ckligt m�nga f�ngar�� vanligen tio eller tolv�� gick de vidare till n�sta etapp i planen.

R�varen h�rde ljudet av hovar och tittade upp. En av hans spanare hade ridit in i l�gret. Han var kl�dd som en bonde, i en lappad l�ng skjorta, och hade en oformlig hatt p� huvudet. Han sm�lte in perfekt i byarna och sm�samh�llena R�varens band hade bes�kt. Spanaren s�g sig omkring och skyndade fram till R�varen s� fort han fick syn p� honom.

�Jag har d�liga nyheter�, sa han kort. Han satte sig mittemot sin ledare och v�nde sig mot mannen som nyss hade serverat mat till R�varen. �Harold! Hit med lite �l!�

Harold mumlade n�got. Han gick fram till fatet och valde ut en mugg fr�n bordet. Det fanns en strikt hierarki i r�varbandet, och han sj�lv stod n�stan l�ngst ned i den.

R�varen rynkade pannan.

�Varifr�n?� fr�gade han. Spanaren h�ll upp handen medan Harold st�llde ned en �verfull sejdel framf�r honom. Det rann skum utmed sidorna, men spanaren struntade i det. Han drack t�rstigt och slog sedan muggen i bordet med en bel�ten grymtning.

�Esseldon�, sa han och rapade. R�varen rynkade pannan. De hade varit i Esseldon relativt nyligen. Han kastade en blick mot de unga f�ngarna under tr�det och f�rs�kte minnas vem av dem som kom fr�n den byn. Men de hade bes�kt s� m�nga byar de senaste veckorna att han inte riktigt var s�ker p� vem det var.

R�dslan f�r Sagofarbrorn som grep tag i byns barn var oftast s� stark att de inte sa n�gonting alls om R�varen till sina f�r�ldrar.

Oftast.

Det h�nde att ett barn, som var modigare eller dummare �n sina kamrater, sa n�got. D� kunde det h�nda att byborna inledde ett organiserat s�kande efter det saknade barnet. I s� fall var R�varen och hans f�ljeslagare tvungna att snabbt dra vidare till nya omr�den f�r att inte bli uppt�ckta. F�r att urskilja s�dana problem s� tidigt som m�jligt skickade R�varen regelbundet sina spanare tillbaka till byarna d�r de redan hade varit.

Och nu hade n�got uppenbarligen g�tt snett i Esseldon.

�Jag vet inte hur viktigt det h�r �r�, fortsatte spanaren. �Men det verkar som om en flicka d�r har b�rjat st�lla fr�gor.�

�Kommer hon fr�n byn?� fr�gade R�varen.

Den andre mannen skakade p� huvudet. �Nej. Hon �r p� genomresa med sin pappa. Han �r p� jakt efter arbete och de bor p� v�rdshuset. Jag h�rde hur hon fr�gade en annan unge om Sagofarbrorn�� och om pojken vi f�rde bort fr�n den byn. �n s� l�nge har hon inte f�tt reda p� n�got av v�rde, men jag tyckte �nd� att det h�r var v�rt att rapportera.�

R�varen kliade sig tankfullt p� hakan. Det fanns alltid en risk att n�got barn skulle avsl�ja n�got. Han hade gjort r�tt som skickat sin spanare f�r att kolla l�get i Esseldon.

�Det �r b�st att vi visar den h�r flickan vad som h�nder med barn som st�ller besv�rliga fr�gor�, sa han fundersamt. Han v�nde sig om mot m�nnen som satt i gr�set runt l�gerelden.

�Benito!� ropade han. �Kom hit. Jag har ett jobb �t dig.�

Benito var r�tt person f�r den h�r uppgiften. F�r n�gra �r sedan hade han f�tt en skada i halsen som gjorde att han bara kunde v�sa och viska. Benito hade blivit bitter och arg, och han st�llde alltid upp n�r R�varen beh�vde skr�mma n�got barn som hade trotsat Sagofarbrorns instruktioner.

Nu gick han fram till bordet och f�rde handen till pannan i ett slags honn�r.

�Vad �r det, jefe?� fr�gade han. Han anv�nde det iberiska ordet f�r chef eller ledare. Benitos starka iberiska brytning brukade i kombination med hans v�sande r�st skr�mma vettet ur barn.

�Det finns en flicka i Esseldon som har st�llt fr�gor. Robert h�r kan ber�tta hur hon ser ut och var du kan hitta henne.� R�varen nickade mot spanaren. �Jag vill att du tar dig till byn i kv�ll och skr�mmer iv�g henne. Eller d�dar henne.� Han viftade lite nonchalant med handen.

Ett elakt leende spred sig �ver Benitos ansikte.

�Med n�je, jefe.�

Tidigt p� eftermiddagen, flera timmar innan skuggorna b�rjade bli l�ngre, sm�g Maddie iv�g fr�n byn och promenerade till platsen d�r Bumper v�ntade. Will hade f�rst�s tagit med sig Tug, s� den svartvita h�sten stod ensam i den lilla gl�ntan n�ra v�gen. Det hade oroat henne lite, men Bumper verkade inte ha n�got emot att vara ensam.

Hon borstade honom och matade honom med tv� �pplen. Det rann en liten b�ck bredvid gl�ntan och hon fyllde p� vattenhinken �t honom. Han kunde naturligtvis sj�lv dricka fr�n b�cken, men eftersom den syntes fr�n v�gen skulle det finnas risk f�r att n�gon som r�kade passera s�g honom.

Eller n�gon som inte bara r�kade passera, t�nkte hon och mindes ber�ttelserna hon hade h�rt under det senaste dygnet. Hon var glad att hon hade promenerat till Bumper medan det fortfarande var ljust. Det skulle ha k�nts nerv�st att g� till gl�ntan efter m�rkrets inbrott. Hon skyndade sig tillbaka till byn innan det m�rknade.

N�r skymningen kom k�nde sig Maddie djupt tacksam �ver att hon skulle sova p� v�rdshusets vind. Ber�ttelserna om den ondskefulle och mystiske R�varen gjorde henne nerv�s. Vindsrummet d�r hon skulle sova hade en kraftig d�rr med ett ordentligt l�s. Det fick henne att k�nna sig relativt trygg. Men hon var fortfarande orolig, och minsta lilla ljud fick henne att hoppa till. Varje g�ng hon h�rde fotsteg i trappan stelnade hon till, lade huvudet p� sned och lyssnade uppm�rksamt. Fast�n hon visste att det f�rmodligen bara var Jerome eller hans hustru, eller n�gon annan fr�n v�rdshusets personal, s� h�ll hon handen p� den l�nga kniven hon hade h�ngt p� v�ggen ovanf�r s�ngen tills hon h�rde fotstegen f�rsvinna igen.

Hon gjorde som Will hade f�reslagit och bad att f� hj�lpa till i k�ket. Erbjudandet godtogs tacksamt. P� s� s�tt fick hon tillbringa n�gra timmar tillsammans med andra m�nniskor. K�kspersonalen hade alltid fullt upp och ljuden i k�ket var en v�lkommen omv�xling till det tysta lilla rummet ovanf�r trappan.

Jerome tittade gillande p� medan hon band upp h�ret under en sjal och tog p� sig ett f�rkl�de. Hon b�rjade skrapa rent de smutsiga tallrikarna och l�gga dem i en stor j�rnkittel med tv�lvatten ovanf�r k�kselden. D�refter skrubbade hon dem noggrant med en l�ng borste. Efter n�gra minuter var hon alldeles r�d i ansiktet fr�n �ngan och armarna var t�ckta med tv�ll�dder upp till armb�garna. N�r hon hade diskat f�rdigt sysselsatte hon sig med att sopa golvet i k�ket och sk�nkrummet. Hon h�ll fortfarande p� n�r de sista g�sterna ropade god natt till v�rdshusv�rden och gick. N�gra av dem mumlade artighetsfraser till henne ocks�. De hade sett hur h�rt hon arbetat och beundrade hennes flit.

Det var fortfarande relativt tidigt n�r g�sterna gick. Det var trots allt en vanlig veckodag, och lantbor brukade g� och l�gga sig tidigt.

N�r hon hade sopat f�rdigt kom Jerome in i sk�nkrummet och st�llde undan kvasten i ett sk�p. Han gick till ytterd�rren och l�ste den med tv� tunga j�rnreglar�� en n�ra d�rrens �verkant och en annan l�ngst ned. Han s�g p� henne och log lugnande.

�Jag kommer att l�sa k�ksd�rren ocks� n�r Emma och Ted har g�tt�, sa han. Han misst�nkte att hon var nerv�s nu n�r hennes pappa var borta och ville lugna henne. Han gillade henne. Hon hade arbetat flitigt hela kv�llen. Fast�n Will skulle betala samma pris f�r vindsrummet som f�r platsen i stallet�� deras k�rra och �godelar stod trots allt d�r�� hade han best�mt sig f�r att betala Maddie en slant f�r hennes insats.

Maddie log mot honom. D�rrarna var gjorda av kraftigt tr�. Insidan var f�rst�rkt med ett andra br�dlager som l�g diagonalt mot ytterlagret. Det fanns trots allt mycket av v�rde p� v�rdshuset�� vin, �l och mat, f�r att inte tala om alla pengar som hade betalats under kv�llen. Det h�r var f�rmodligen den s�kraste byggnaden i byn.

Kocken och k�kspersonalen, Emma och Ted, sa god natt och gick hem. Jerome gick in i k�ket och l�ste d�rren till stallbacken. Sedan gick han runt i det stora rummet med l�gt tak och sl�ckte alla ljus samt den stora lyktan i mitten. Nu kom det enda ljuset fr�n eldstaden. Elden var p� v�g att d� ut och skapade flackande skuggor i rummets h�rn. Jerome och hans fru Tildy var de enda som var kvar i v�rdshuset f�rutom Maddie. V�rdshusv�rden och hans hustru bodde i n�gra rum som upptog ungef�r h�lften av byggnadens nederv�ning. Ut�ver dem fanns det tre sovrum f�r g�ster. Maddies rum l�g ovanf�r, under det sluttande taket.

�S�ngdags, Maddie�, sa Jerome. �Ta det f�rsiktigt med vaxljuset. Se till att du har sl�ckt det innan du somnar.�

Efter kv�llens stoj och muntra ljud k�ndes det m�rkligt tyst i v�rdshuset n�r Maddie gick uppf�r trappan till sitt rum. Hon hade med sig ett ljus i en tennljusstake och skyddade l�gan med sin lediga hand. Det var en kylig natt och v�rdshuset var dragigt.

P� vinden var det verkligen iskallt. Ingen v�rme tycktes leta sig hit upp fr�n bottenv�ningen och hon ryste n�r hon drog kl�nningen �ver huvudet. Hon tvekade lite och b�rjade gr�va i sin v�ska tills hon hittade sina kn�byxor och en tunika. Hon tog p� sig dem ovanp� skjortan. Hon hade �ven med sig ett par tjocka strumpor, och hon drog p� sig dem ocks�. N�r hon till sist lade sig ned och drog upp de tv� tunna t�ckena till hakan fr�s hon inte l�ngre, �ven om hon inte direkt var varm. Vinden hade bl�st upp under kv�llen och tj�t runt knutarna. Den tycktes leta upp alla springor den kunde dra in genom och de h�rdare pustarna fick v�ggarna att skaka och det lilla vindsf�nstret att skallra.

�Sk�nt att slippa vara ute, i alla fall�, muttrade hon. Vinden satte naturligtvis ig�ng miljoner sm� ljud n�r den fick husets plankor att knarra och skrapa mot varandra. Varje g�ng hon tyckte att hon hade vant sig vid ljudens m�nster h�rde hon ett nytt ljud som fick henne att stelna till. D� l�g hon p� helsp�nn under t�ckena tills hon f�rstod att ljudet inte var n�got att oroa sig f�r.

Maddie l�g klarvaken medan vinden slog mot v�ggarna. Hon str�ckte sig upp mot v�ggen ovanf�r hennes huvud, d�r den l�nga kniven h�ngde. Hon lossade den och lade vapnet under kudden med handen p� knivskaftet.

K�nslan av det tunga vapnet lugnade henne, och till sist somnade hon.

Och vaknade.

Hon slog upp �gonen, men r�rde sig inte. F�rutom ett �gonblicks tvekan fortsatte hon att andas p� samma djupa, regelbundna s�tt som innan. Will hade l�rt henne att vid minsta tecken p� fara vakna p� ett s�dant s�tt att ingen skulle m�rka att hon var vaken. Hon sl�t snabbt �gonen s� att de blev till smala springor.

Hon anade en n�rvaro i rummet. N�gon eller n�got stod vid hennes s�ng. Hon l�g p� h�ger sida, v�nd fr�n d�rren, med h�ger hand p� knivskaftet under kudden.

Det som hade kommit in i rummet stod bakom henne, s� hon kunde inte se det. Hon visste inte riktigt hur hon kunde vara s� s�ker p� att det var d�r. Hon h�rde inga andetag eller sm� r�relser. Vinden utanf�r fick det fortfarande att skaka i v�ggarna och f�nstret.

Men n�gonting var i rummet. Det var i n�rheten. Och det var farligt.

�Du vaken, tjejen. Jag vet att du �r vaken. R�r dig inte. F�rs�k inte v�nda dig. Och sl�pp det du har under kudden.�

R�sten var som en raspig, v�sande viskning. Personen l�t utl�ndsk�� Maddie h�rde hans brytning och hade m�rkt att han sagt �du vaken� ist�llet f�r �du �r vaken�. Hon l�g stilla under t�ckena och v�gade inte r�ra sig. Hon ville sno runt, dra kniven och g� till anfall. Men hon kunde inte. Nu h�rde hon hur det rasslade svagt av kl�der n�r mannen n�rmade sig. Hur hade han kommit in? B�de ytterd�rren och k�ksd�rren var ordentligt l�sta. D�rren till hennes rum ocks�.

Hon ins�g att det inte tj�nade n�gonting till att fundera p� saken. Inkr�ktaren hade lyckats ta sig in, och det var det enda som spelade n�gon roll.

�Du st�llt fr�gor, tjejen�, kraxade r�sten. �Inte bra. Inte bra f�r dig. Inte bra f�r den d�r pojken du pratade med.�

Hennes hj�rta hoppade �ver ett slag av fasa. Hon oroade sig f�r b�de sig sj�lv och David. David var n�stan oskyddad. Hans f�r�ldrar var vanliga bybor. De var s�kert modiga, men de var inga krigare.

�Du vet vad som h�nder n�r folk pratar om R�varen. Du vill inte att det h�nder din v�n. Eller dig. S� du h�ller k�ft. Uppfattat?�

Hon ville inte avsl�ja att hon var vaken, s� hon sa inget. Tystnaden blev outh�rdlig.

�Jag sa uppfattat?� upprepade inkr�ktaren. Han v�ntade uppenbarligen p� ett svar. Hon f�rs�kte svara, men skr�cken gjorde henne alldeles torr i munnen.

�Uppfattat�, fick hon till sist fram. R�sten var knappt mer �n en viskning.

Hon h�rde �terigen hur n�got r�rde sig. Till sin l�ttnad ins�g hon att det var mannen som var p� v�g bort.

�Jag hoppas det�, sa den hemska r�sten. Hon h�rde ett l�gt klick n�r han tyst lyfte d�rrklinkan. Hon fylldes av l�ttnad n�r hon ins�g att han var p� v�g ut. Det knarrade lite om g�ngj�rnen.

�Leta inte efter mig och f�rs�k inte f�lja efter�, sa mannen. �Jag vet om du f�rs�ker. D� kommer R�varen till dig en m�rk natt.�

Hon ryste. Blotta tanken p� R�varen fick blodet att frysa till is. Sedan st�ngdes d�rren tyst och personen, vem han nu hade varit, var f�rsvunnen.

Hon l�g or�rlig i minst tjugo sekunder och var som f�rstenad av fasa. Sedan b�rjade skr�cken ers�ttas av vrede. Hon var inget hj�lpl�st barn som l�t sig skr�mmas av en r�st i m�rkret. Hon var spejarl�rling! Hon hade tr�nats i att anv�nda sin l�nga kniv, sin kastkniv, sin b�ge och sin slunga. Hon hade �vat p� att sl�ss utan vapen om det blev n�dv�ndigt. Hon var stolt medlem i en elitk�r. Och hon var den f�rsta kvinnliga medlemmen! Om ljudet av en hes fr�mling som inte v�gade visa ansiktet och hotade henne med n�gon luddig figur fr�n en skr�ckhistoria fick henne att ligga och darra under t�cket skulle hon g�ra k�ren besviken. Det fanns m�nga som betvivlade att flickor passade som spejare, och om hon betedde sig s� h�r skulle hon bara bevisa att de hade r�tt!

Den tanken fick henne att r�ra p� sig. Hon sv�ngde benen �ver s�ngkanten och drog fram kniven hon hade haft under kudden. Tack vare den kyliga nattluften var hon redan p�kl�dd. Hon b�rjade g� mot d�rren, men hejdade sig. Slungan och knivb�ltet h�ngde bredvid s�ngen. I b�ltet h�ngde ut�ver knivslidan �ven en p�se med tjugo blyskott till slungan. Hon tog upp b�da, lade b�ltet �ver axeln och satte den l�nga kniven p� sin plats. Slungan h�ll hon i h�ger hand, klar f�r anv�ndning. Samtidigt som hon �ppnade d�rren str�ckte hon ned v�nster hand i p�sen och fiskade upp en av de runda, tunga projektilerna.

Hon lade skottet i slungan och sm�g tyst nedf�r trappan. Hon h�ll sig n�ra v�ggarna f�r att det skulle knarra s� lite som m�jligt. N�r hon kom ned till sk�nkrummet s�g hon sig snabbt omkring. F�nstret stod vid�ppet. Det enkla l�set var b�jt och f�rvridet. Det var allts� den v�gen inkr�ktaren hade kommit in. �ven ytterd�rren stod lite p� gl�nt. Hon skyndade sig fram till den f�r att sl� upp den, men tvekade.

Hennes hj�rta bultade h�rt och hon visste att det skulle vara dumdristigt att st�rta ut genom d�rren. Mannen kanske stod och v�ntade f�r att se om hon f�ljde efter. I st�llet �ppnade hon d�rren f�rsiktigt, gled ut och h�ll sig n�ra v�ggen i de m�rka skuggorna under det l�ga takspr�nget.

Hon spanade ut �ver gatan och h�ll utkik efter r�relser. Hon kunde inte se n�got. Hon svor tyst. Hade mannen f�rsvunnit medan hon legat och darrat under t�cket? Nej, det var knappast troligt. Det hade inte tagit henne speciellt l�ng tid att fatta sitt beslut och f�lja efter honom. Hon spanade mot gatans skuggor och tyckte att hon s�g n�got som r�rde sig ungef�r fyrtio meter bort, i en smal gr�nd mellan tv� hus.

I samma �gonblick k�nde hon en sk�rande sm�rta i foten n�r hon trampade p� en vass sten som bet rakt igenom strumpan.

Hon fl�mtade till av sm�rta och b�jde sig reflexm�ssigt ned f�r att k�nna p� foten. Det var en r�relse som r�ddade livet p� henne.

N�got tungt kom vinande �ver huvudet p� henne och slog in i d�rrkarmen bakom. Nu kunde hon se angriparen: en m�rk skepnad som hade visat sig i �ppningen mellan tv� hus. Medan hon tittade lyfte han armen f�r att kasta en ny projektil.

Hennes tr�ning gjorde sig p�mind. Hon str�ckte p� sig och reagerade utan att t�nka. Hon lyfte armen, klev fram�t och sn�rtade till med slungan. Blyskottet for iv�g och en br�kdels sekund senare s�g hon mannens arm skjuta fram n�r han sj�lv kastade. Hon sl�ngde sig ned p� marken.

Blyskottet hade skjutits iv�g med enorm kraft och tr�ffade f�rst. Hon h�rde ett k�ttigt smackljud f�ljt av ett st�n. Sedan tog den m�rka gestalten n�gra stapplande steg, slog ut med armarna och ramlade omkull. Alldeles efter slog vapnet han hade kastat in i d�rren ungef�r en och en halv meter bakom platsen d�r hon l�g.

Hon reste sig upp och spanade mot den m�rka skepnaden. Hon laddade automatiskt slungan med ett nytt skott och r�rde sig f�rsiktigt mot mannen. Hon f�rs�kte f�ra s� lite ov�sen som m�jligt, men k�nde sig skr�mmande blottad ute p� den �ppna gatan som badade i m�nljus. Hon tog en omv�g och vek av till h�ger. P� det s�ttet skulle hon inte vara d�r mannen trodde att hon var om han bara lurades och pl�tsligt satte sig upp.

En del av henne f�rundrades �ver hur snabbt och effektivt hon hade agerat. Hon hade duckat precis n�r mannen kastat och r�rde sig nu i en halvcirkel med slungan redo f�r ett nytt skott. Alltihop var s�dant som Will hade pr�ntat in i huvudet p� henne om och om igen.

Mannen verkade helt livl�s. Maddie stannade n�gra meter bort. Han r�rde sig inte och hon s�g inga tecken p� att han fortfarande andades. Hon kom att t�nka p� hur v�rdel�s slungan var p� kort avst�nd. Hon tryckte snabbt ned den i fickan och drog sin l�nga kniv. Den mjuka v�sningen av st�l mot l�der k�ndes m�rkligt lugnande.

Hon kretsade runt mannen och n�rmade sig f�rsiktigt. Hon satte sig p� kn� bredvid och kunde nu se s�ret han hade f�tt i pannan. Hans �gon var vid�ppna och hon ins�g att han var d�d.

Hon k�nde sig alldeles stel av skr�ck. Sedan v�nde det sig i magen p� henne n�r hon ins�g att hon hade d�dat en m�nniska. Hon ville kr�kas, men beh�rskade sig och satte sig p� huk f�r att studera mannen. Hon hade reagerat helt reflexm�ssigt n�r hon kastat iv�g slungstenen. Det var en automatisk reaktion�� hon hade f�rsvarat sig av ren sj�lvbevarelsedrift. Hon hade inte haft tid att t�nka p� det m�jliga resultatet. Mannen hade redan gjort ett f�rs�k att d�da henne med den f�rsta projektilen han kastat. Han hade varit p� v�g att kasta en till. Om inte hon hade g�tt till motangrepp skulle det vara hon som var d�d nu. Hon mindes hur den andra projektilen hade susat �ver huvudet p� henne och slagit in i d�rren med ett ljudligt smackande.

Bara en av dem hade kunnat g� levande ur det h�r. Mannen hade hotat henne och f�rs�kt skr�mma henne till tystnad innan han gjort tv� f�rs�k att d�da henne. N�r hon t�nkte p� den saken var det sv�rare att �ngra det hon hade gjort. Hon hade bara gjort vad hon varit tvungen att g�ra.

Mannen var helt svartkl�dd. Han hade svart m�ssa, svarta byxor nedstoppade i svarta filtst�vlar och en svart ylleskjorta under en kort mantel med h�g krage. Runt midjan hade han ett svart l�derb�lte med en l�ng, kr�kt dolk. Mannen hade m�rkt h�r och en m�rk slokmustasch, vilket var ovanligt bland m�n i Araluen. Han hade svartmuskiga drag.

Under manteln gick ett diagonalt l�derband �ver mannens br�st. Hon drog undan manteln med knivsudden och s�g att han hade en platt l�derp�se p� sin v�nstra sida. Det fanns inget enkelt s�tt att ta bort den p� eftersom manteln l�g �ver den och mannen l�g p� den delen av bandet som korsade hans rygg.

Hon sk�t in kniven under remmen och skar l�tt igenom den innan hon drog till sig den lilla v�skan.

Den inneh�ll n�gra f� personliga �godelar: ett par mynt, en liten, kort kniv som kanske anv�ndes som matkniv, en j�rnsked samt ett elddon. Hon s�g ocks� tv� korsformade f�rem�l som gjorde henne nyfiken. Hon fiskade upp ett av dem och studerade det. Det s�g ut som en tung m�ssingsskiva med fyra knivar som stack ut som ett kors. Klingorna var ungef�r �tta centimeter l�nga. Eggarna var blanka och uddarna sylvassa.

�En quattro�, muttrade hon. Hon hade sett en s�dan i kungliga slottets rustkammare. Det var ett iberiskt kastvapen som anv�ndes av l�nnm�rdare. Det hade fyra klingor och var absolut livsfarligt n�r det snurrade genom luften med h�g hastighet. Hon ins�g att det var en s�dan h�r som hade farit �ver hennes huvud och slagit in i v�rdshusets ytterd�rr. Hon skakade l�ngsamt p� huvudet. Vilken innerlig tur att hon hade trampat p� den d�r vassa stenen!

N�r hon lade tillbaka quattron h�rde hon ett papper prassla. Det l�g i ett fack p� v�skans baksida som hon f�rst inte hade lagt m�rke till. Hon �ppnade f�r att titta. I facket fanns ett hopvikt dokument.

�Vi kan ta en titt p� det lite senare�, sa hon l�gt och reste sig upp. Hon funderade p� vad hon skulle g�ra med den d�de.

Till sist best�mde hon sig f�r att l�mna honom d�r han l�g.

Om hon v�ckte byborna skulle de st�lla fr�gor. Hur hade hon lyckats besegra en vuxen man�� som dessutom var bev�pnad med en l�ng dolk och d�dliga iberiska kastvapen? Vad gjorde hon egentligen i byn? Vad stod det i dokumenten hon hade hittat?

Det skulle oundvikligen sluta med att hennes och Wills identiteter avsl�jades. Det skulle bli uppenbart att han inte alls var n�gon kringresande arbetare utan en kunglig spejare. D� skulle R�varen och hans g�ng f�rst� att de var jagade.

I s�dana fall kanske de skulle dra vidare till n�got annat landskap och lyckas skaka av sig Will och Maddie.

Om hon l�mnade mannen h�r skulle hans kumpaner undra vad som hade h�nt med honom. De skulle f� h�ra att han hade hittats d�d p� bygatan, men ingen skulle ha n�gon aning om hur det hela hade g�tt till. Kanske skulle de ha misstankar�� men ingen kunde veta n�got.

Maddie fattade sitt beslut och s�g sig omkring p� marken tills hon s�g n�got glimma matt i m�nskenet. Det var blyskottet hon hade skjutit p� mannen. Hon tog upp det och gick tillbaka till v�rdshuset med raska steg. N�r hon kom fram stannade hon och lossade de tv� kastvapnen fr�n d�rren. Sedan gled hon tillbaka in, reglade ytterd�rren och gick tillbaka till sitt rum p� vinden.

Tidigt n�sta morgon v�cktes hon av ett sorl fr�n gatan utanf�r. N�r hon kikade ut genom det smala f�nstret kunde hon se en liten folksamling som hade samlats runt den svartkl�dda gestalten p� marken. En bonde hade hittat liket n�r han varit p� v�g f�r att mj�lka sina kor p� allm�nningen. Han hade slagit larm och nu hade �tta eller nio bybor samlats runt den mystiske d�de. De undrade var han hade kommit fr�n och vad han r�kat ut f�r. Att d�ma av hans svarta kl�der och vapen hade han haft onda avsikter.

Till sist lyfte de upp kroppen p� en b�r som de bar till ett av husen. De skulle ordna med begravning lite senare.

Varf�r mannen hade kommit till byn och hur han hade d�tt var ett mysterium. Och i en liten by d�r det s�llan h�nde n�got sp�nnande skulle man prata om det h�r i flera m�nader�� kanske flera �r.

Men �ven om byborna hade m�nga teorier s� var det ingen som n�gonsin s�g n�got samband mellan den d�de mannen och den unga kvinnan p� v�rdshusets vind.

Det hade redan m�rknat n�r Will st�llde Tug i den lilla gl�ntan utanf�r Esseldon och tog p� sig sina enkla arbetskl�der.

Han skyndade sig tillbaka till byn l�ngs v�gen. Till skillnad fr�n Maddie oroade han sig inte �ver de m�rka skuggorna under tr�den. Men han var inte dum, och han visste att m�rka krafter var verksamma i den h�r delen av v�rlden. D�rf�r h�ll han handen n�ra sin l�nga kniv d�r han gick. B�gen var ostr�ngad och invirad i en bit segelduk tillsammans med kogret.

Det var t�nt i v�rdshuset och han h�rde ett brus av r�ster fr�n det fullsatta sk�nkrummet. Det var helg och byborna slappnade av efter sex dagars h�rt arbete.

Will stuvade ned b�gen och kogret i botten av handk�rran. Lyktorna i stallet var sl�ckta och det var m�rkt. Maddie hade sovit i v�rdshuset under natten, s� det var logiskt att hon var d�r nu ocks�.

Han traskade bort till huvudbyggnaden, sk�t upp d�rren och m�ttes av en kakofoni av r�ster och doften av mat, vedr�k och utspillt �l. N�gra m�nniskor tittade upp, men tappade snabbt intresset n�r de k�nde igen mannen som hade bes�kt byn n�gra dagar tidigare p� jakt efter arbete. Vid det h�r laget k�nde de alla till hans ganska vardagliga ber�ttelse. Jerome stod bakom disken och h�ll p� att �verl�mna tv� fyllda sejdlar till en g�st. N�r han fick syn p� Will log han och vinkade honom till sig. Han fyllde en ny skummande sejdel n�r Will banade sig fram mellan borden och stolarna i det �verfulla, bullriga rummet.

Jerome st�llde ned sejdeln p� disken framf�r Will.

�V�lkommen tillbaka!� sa han muntert. �Hur gick det?�

Will grimaserade. �Inget vidare. Jag fr�gade p� m�nga g�rdar, men det fanns ingen som kunde erbjuda mig lite hederligt arbete.�

�Ohederligt, d�?� sa Jerome och flinade.

Will skakade p� huvudet och log lite. Han tog en stor klunk �l innan han svarade. Som han hade ber�ttat f�r Maddie s� brukade han inte dricka �l, men det skulle vara otypiskt f�r en lantarbetare att tacka nej till drycken.

�Inte det heller�, sa han. �Det �r h�rda tider just nu.�

�Det �r fel �rstid�, sa Jerome och nickade. �Vet du vad�� du gick miste om det sp�nnande som h�nde h�r i byn.�

Will lade huvudet p� sned och s�g nyfiken ut. �Sp�nnande? Vad h�nde?�

�En d�d man hittades p� gatan en liten bit h�rifr�n.�

�Vem var det?� fr�gade Will.

Jerome ryckte p� axlarna. �Ingen vet. Ingen hade ens sett honom innan Neville Malton hittade honom i g�r morse. Han l�g utfl�kt mitt p� gatan med ett gapande s�r i pannan.�

Den detaljen v�ckte Wills intresse. Det fanns flera vapen som kunde orsaka s�dana skador, men det han omedelbart kom att t�nka p� var en slunga. Han s�g sig omkring i rummet efter Maddie innan han v�nde sig tillbaka mot Jerome.

�Hur s�g han ut?� fr�gade han.

�Stor typ. M�rk. F�rmodligen utl�nning. Han hade en s�dan d�r l�ng slokmustasch som utl�nningar brukar ha. Och s� var han helt svartkl�dd. Jag sl�r vad om att han inte hade rent mj�l i p�sen och att det var d�rf�r n�gon gjorde slut p� honom.�

I det �gonblicket �ppnades d�rren till k�ket och Maddie kom ut med fyra rykande tallrikar med grillat k�tt och gr�nsaker. Hon banade sig fram genom tr�ngseln till ett bord. De fyra m�nnen som satt d�r hurrade n�r hon st�llde ned tallrikarna och skojade om att hon hade r�ddat dem fr�n att sv�lta ihj�l.

De var muntra och v�nliga och menade inget illa. Maddie log lite mot dem. Will tyckte att hon verkade bekymrad �ver n�got. L�ttnaden i hennes ansikte n�r hon tittade upp och fick syn p� sin l�rom�stare vid bardisken gick inte att ta miste p�.

�Du har en enast�ende dotter�, sa Jerome n�r han s�g blickarna mellan dem. �Hon arbetar h�rt och har utm�rkt hand med g�sterna. Du beh�ver inte betala mig f�r hennes rum. Det �r jag som ska betala henne. Faktum �r att ni kan anv�nda rummet i natt igen om ni vill.�

�Tack�, sa Will. �Det g�r vi g�rna.�

Maddie s�g menande p� honom och gjorde en liten r�relse med huvudet mot d�rren som ledde ut p� stallbacken. Will f�rstod vad hon menade.

Han drack upp �let och st�llde ned sejdeln. �Jag ska g� och prata lite med henne�, sa han och f�ljde med Maddie ut genom d�rren.

�S�g �t henne att hon beh�ver vila nu�, ropade Jerome efter honom. �Hon har slitit h�rt hela kv�llen. Hon �r den b�sta servitrisen jag n�gonsin har haft!� Han tyckte verkligen att det var beklagligt att inte Maddie och hennes far skulle stanna i byn.

Will log lite f�r sig sj�lv n�r han f�ljde efter Maddie ut i den kyliga luften. Prinsessan Maddie, den �verl�gsna, snobbiga unga damen fr�n kungliga slottet, hade visat sig vara en perfekt tj�nsteflicka.

Alltid ett alternativ om Evanlyn och Horace inte vill ge henne sina privilegier tillbaka, t�nkte han och skrattade till. Han stannade och k�nde sig lite f�rv�nad. Han ins�g att det var andra g�ngen p� ganska kort tid som han hade skrattat h�gt. Han ruskade p� huvudet och gick snabbt fram till platsen d�r hans l�rling v�ntade p� honom.

Han stannade n�gra steg fr�n henne. Hon var blek i ansiktet och hennes l�ppar darrade. N�r hon s�g p� honom fick hon t�rar i �gonen.

�Farbror Will, jag har d�dat n�gon�, sa hon.

Det ryckte i hennes axlar och sedan b�rjade hon snyfta okontrollerat. Han lade armarna om henne och mumlade lugnande till henne. Att hon hade sagt �farbror Will� avsl�jade allt om hur hon k�nde sig. Han ins�g att hon fortfarande var ett barn, trots sitt sj�lvf�rtroende och sitt �vermod. Och hon hade blivit tvungen att g�ra det mest fruktansv�rda man kunde g�ra�� att ta en annan m�nniskas liv. Han tvivlade inte det minsta p� att hon hade gjort det som varit n�dv�ndigt. Han f�rstod ocks� att det m�ste vara den mystiske svartkl�dde mannen som hittats p� gatan hon pratade om.

�Lugn, lugn�, sa han mjukt. �Ta det bara lugnt. Nu �r jag h�r igen och allt kommer att ordna sig. Kan du ber�tta vad som h�nde?�

Maddie redogjorde mellan djupa snyftningar f�r hur hon hade vaknat och m�rkt att n�gon tagit sig in i hennes rum. Mannen hade hotat henne och efter�t hade hennes skr�ck �verg�tt till vrede.

�F�ljde du efter honom?� fr�gade Will n�r hon ber�ttade hur hon hade tagit sig nedf�r trappan med slungan i handen. Hon str�k bort en t�r och nickade.

�Ja. Det k�ndes r�tt.�

Han hade sl�ppt greppet om henne n�r han st�llt fr�gan, men drog henne till sig igen.

�Du �r otroligt modig�, sa han och f�rundrades �ver hennes tapperhet.

Hon fortsatte med sin ber�ttelse och beskrev hur stenen hon hade trampat p� r�ddat livet p� henne n�r quattron flugit f�rbi. Sedan ber�ttade hon hur hon sett mannen f�rbereda ett nytt anfall och att hon hade reagerat genom att skicka iv�g ett slungskott bara en br�kdels sekund innan mannen kastat sitt vapen.

�V�nta lite nu�, sa Will. �Han kastade allts� en quattro mot dig. Han skulle precis kasta en till n�r du skickade iv�g ditt blyskott.�

T�rarna rann utf�r hennes kinder. �Jag t�nkte inte p� vad som skulle h�nda. Jag bara sk�t. Sedan kastade jag mig till marken.�

Will nickade f�rst�ende. �Det �r klart att du inte t�nkte. Du gjorde det du har l�rt dig att g�ra. Du reagerade p� en fara. Det som h�nde var inte ditt fel, min v�n.�

�Men han��

�Han arbetade uppenbarligen �t den d�r avskyv�rde R�varen. Han f�rs�kte d�da dig n�r du kom ut genom d�rren, och han var p� v�g att g�ra ett nytt f�rs�k n�r du reagerade. Sa du att han hade tv� s�dana vapen till i sin v�ska?�

Hon nickade utan att s�ga ett ord. Will viftade avf�rdande med handen.

�Du agerade i sj�lvf�rsvar och b�r ingen skuld f�r det intr�ffade. Mannen skulle utan tvekan ha gjort fler f�rs�k att d�da dig med sina �terst�ende vapen.�

�Jag antar det.� Hon hade f�rs�kt tr�sta sig med den saken om och om igen sedan h�ndelsen. Det var en stor l�ttnad att h�ra n�gon annan s�ga det�� i synnerhet Will.

�Torka t�rarna nu. Jag vet att det k�nns hemskt, men det du gjorde var n�dv�ndigt. Om du inte hade reagerat som du gjorde skulle du ha varit d�d nu. Det f�rst�r du, va?�

Hon nickade och str�k handen �ver ansiktet f�r att torka sina t�rar.

�Jag bara l�ngtade efter att f� ber�tta det h�r f�r dig. Jag har inte haft n�gon annan att prata med. Det k�ndes s� s� f�rf�rligt�, sa hon med liten r�st.

Will nickade. �Jag borde inte ha l�mnat dig. Om det �r n�gon som b�r skulden f�r detta s� �r det jag. Nu vill jag att du gl�mmer det h�r och inte t�nker mer p� det.�

�Ja. Det �r bara det att��

�Nej, nej. Inget mer. Bara gl�m det.�

�Men� han hade ett dokument i v�skan. Jag tror att det kan vara viktigt.�

Will tittade blixtsnabbt upp. �Dokument? Vad d� f�r dokument?�

�Jag vet inte riktigt. Det skulle kunna vara n�gon sorts karta. Jag har den i mitt rum.�

Han tog hennes hand och ledde henne mot v�rdshuset. �L�t oss ta en titt p� det.�

�Men� jag m�ste jobba�, protesterade hon.

Han skakade p� huvudet. �L�t Jerome och hans hustru ordna det. Han sa att du beh�ver vila lite. Det tycker jag ocks�.�

�Fick du reda p� n�got i Boylby?� fr�gade hon n�r de var p� v�g upp till rummet.

�Ja. Sagofarbrorn har f�rst�s varit d�r�� bara n�gra dagar innan Peter Williscroft f�rsvann.� Will funderade. ��ven den pojken blev misshandlad hemma. Precis som de andra.�

�Av sin far?�

Han skakade p� huvudet. �En �ldre bror. Han brukade visst j�klas med honom hela tiden. Det var ingen som blev s�rskilt f�rv�nad n�r Peter f�rsvann.�

N�r de kom upp till d�rren sk�t Will upp den, klev �t sidan och l�t Maddie g� f�re in i det lilla rummet.

�Nu ska vi se vad det �r f�r dokument du har hittat.�

De studerade f�rbryllat pappersarket. P� det fanns bara ett enda ord: Pueblos.

Och sex kors med siffror bredvid. Will kliade sig i huvudet. Det var n�got med ordningen p� tre av de d�r korsen som verkade bekant.

�Vad betyder pueblos?� fr�gade han. Han riktade fr�gan mer till sig sj�lv �n till Maddie.

�Jag tror att det �r iberiska�, svarade hon. �Men jag minns inte riktigt vad det betyder. �Ryttare�, kanske?� Hon s�g tankfull ut. Under sin utbildning vid kungliga slottet hade hon l�rt sig lite om fr�mmande spr�k, bland annat galliska och iberiska. Men hon hade inte riktigt brytt sig om de lektionerna�� eller n�gon annan lektion, f�r den delen.

Will muttrade n�got om f�rdelarna med en klassisk utbildning.

Maddie kliade sig i huvudet och k�mpade f�r att minnas vad ordet egentligen betydde. Det betydde inte ryttare. Hon hade det p� tungan. Det betydde�

�Byar!� utbrast hon triumferande. �Pueblo betyder by!�

Will ins�g genast varf�r han k�nde igen m�nstret p� tre av korsen. Han fiskade upp Liams karta ur sin innerficka och lade ut den p� bordet bredvid den nya kartan.

Sedan tog han upp en bit kol ur en ficka i b�ltet och ritade linjer mellan de tre byarna Danverfors, Boylby och Esseldon p� Liams karta. Linjerna bildade en sorts smal triangel. Efter�t tog han kartan som Maddie hade hittat och band ihop de tre f�rsta byarna p� den. Triangeln s�g likadan ut.

�Det d�r �r de tre byarna som barnen har f�rsvunnit fr�n�, sa han och lutade sig bak�t p� stolen.

Maddie pekade p� arket hon hade tagit fr�n fr�mlingen. �P� den h�r finns det tre till�, konstaterade hon.

Will rynkade pannan och drog en linje fr�n by nummer tre, Boylby, till byn som l�g l�ngst bort p� den d�des karta. Det var en ostnordostlig linje. Han m�tte avst�ndet och j�mf�rde det med avst�ndet mellan Esseldon och Boylby.

N�r Will bes�kt slottet i Trelleth hade han f�tt en detaljerad karta �ver landskapet. Han tog upp den, vecklade ut den och f�rde fingret i ostnordostlig riktning tills han hittade en by som p� ett ungef�r verkade st�mma �verens med den p� den svartkl�dde mannens karta.

�Pildalen�, sa han.

Maddie str�ckte lite p� halsen f�r att se b�ttre. �Varf�r intresserar du dig just f�r den?� fr�gade hon. �Varf�r inte nummer fyra eller fem?�

�F�r att det �r nummer sex. Det �r allts� den sista de t�nker bes�ka. Kanske har de inte varit d�r �n.� Han s�g tankfull ut. �Det skulle ta ungef�r en dag att rida dit.�

�Eller natt�, sa hon. �Vi vet trots allt inte hur mycket tid vi har p� oss.�

�Du har r�tt. Vi m�ste ge oss iv�g.�

V�rdshuset i Pildalen hette Den knubbiga ankan. �garen, Fernald Creasy, gnuggade sig i �gonen och g�spade. Han hade varit dum nog att h�lla sina g�ster s�llskap lite f�r l�nge kv�llen innan.

Vilket innebar att han hade druckit alldeles f�r mycket �l och raglat iv�g till sin s�ng utan att f�rst st�da undan alla smutsiga tallrikar och halvfulla sejdlar i sk�nkrummet. Han hade inte gjort rent kokk�rlen i k�ket heller.

Det borde egentligen hans k�kspojke ha gjort. Men han var en klyftig pojke, och n�r han sett Fernald dricka sin femte sejdel med s�llskapet vid det st�rsta bordet hade han tagit tillf�llet i akt och smugit iv�g. Nu var det tidig morgon, kort efter soluppg�ngen, och Fernald ins�g att han var tvungen att st�da upp oredan efter g�rdagen.

Han lastade en bricka full med smutsiga tallrikar, knivar, skedar och sejdlar och gick in i k�ket med en g�spning. Hans huvud bultade och han svor att aldrig mer dricka alkohol. Han s�g sig omkring i k�ket och grimaserade. K�ksb�nken var full av matrester och �nnu fler odiskade tallrikar och kokk�rl. Han hade mycket att g�ra innan han kunde g� och l�gga sig igen. Och sk�nkrummet var inte ens halvst�dat �n, t�nkte han bistert.

Han muttrade irriterat f�r sig sj�lv. Det fanns inte plats p� k�ksb�nken f�r brickan han bar p�. B�nken var redan �verfylld av br�te fr�n g�rdagen.

Han v�nde sig om f�r att st�lla ned brickan p� det l�nga k�ksbordet.

Mindre �n en meter bort stod en gestalt med huva�� en tyst, olycksb�dande uppenbarelse i den tidiga morgonens svaga ljus.

Fernald blev s� r�dd att han tappade brickan med en v�ldsam skr�ll. Han var s�ker p� att ingen hade varit inne i k�ket n�r han kommit dit fr�n sk�nkrummet. Och han hade inte h�rt n�gon komma.

�Vid Balaths svarta troll!� utbrast han och f�rde handen till hj�rtat, som bultade h�rt av skr�ck. �Var kom du ifr�n?�

�Mycket intressant svordom�, sa Will. �Det var l�nge sedan jag h�rde n�gon n�mna det svarta trollet. Jag f�rst�r att du f�ljer den gamla religionen.�

Fernald gned sig i ansiktet medan hans hj�rta l�ngsamt lugnade sig. Han blickade ned och fick syn p� en halvfull sejdel med avslaget �l p� bordet. Han lyfte den, h�llde i sig inneh�llet och grimaserade �t den unkna smaken.

�Jag gillar inte de d�r nya gudarna�, muttrade han vagt. Sedan ruskade han p� huvudet. �Men vem �r du? Och hur kom du in?�

�Jag �r en kunglig spejare, som du f�rmodligen redan har gissat. Och l�set p� din bakd�rr �r s� simpelt att en tre�ring kan dyrka upp det. Var s� god och sitt�� vi m�ste talas vid.�

Will hj�lpte Fernald till en b�nk, och v�rdshusv�rden satte sig ned. Han darrade fortfarande i kn�na efter det chockartade m�tet med spejaren.

Varf�r har han kommit hit? undrade han. Vad har jag gjort?

Svaret var �ganska mycket�. Fernald brukade ge sina g�ster s� lite som m�jligt f�r pengarna, och det h�nde att han sp�dde ut deras �l. Vid n�gra tillf�llen hade han smusslat in v�rdel�sa blyknappar bland v�xelpengarna han l�mnat tillbaka till tankspridda bes�kare. Han undrade hur spejaren kunde k�nna till det d�r.

�Jag beh�ver information�, sa Will. �F�r det f�rsta�� har n�got barn f�rsvunnit fr�n byn nyligen?�

Fernald rynkade pannan och verkade inte riktigt f�rst� fr�gan. �F�rsvunnit? Vad menar du?�

��r det n�got barn som saknas? Som har sprungit iv�g eller inte �r h�r l�ngre?�

�Hm�� Fernald funderade i n�gra sekunder och skakade sedan p� huvudet. �Det tror jag inte�, sa han. �Inte vad jag har h�rt, i alla fall.�

Will k�nde sig l�ttad. De hade kommit i tid. Om inte� Han tvekade kort innan han gick vidare till n�sta fr�ga. Det var en mycket viktig fr�ga.

�K�nner du till n�got barn som skulle rymma om han eller hon fick chansen? Kanske n�gon som behandlas illa av sina f�r�ldrar?�

Fernald nickade ivrigt redan innan Will var f�rdig med fr�gan.

�Visst, visst�� Violet Carter. En v�ldigt fin t�s. Bara tretton �r gammal. Men f�r�ldrarna br�kar hela tiden och tar ut sin frustration p� Violet. Den stackars flickan klarar n�stan ingenting l�ngre. Hon har f�tt bo h�r p� v�rdshuset n�gra g�nger n�r det har varit riktigt illa.�

Bra, t�nkte Will. En plan b�rjade ta form i hans huvud.

�Var bor hon?� fr�gade han.

Fernald nickade mot bygatan utanf�r. �I det tredje huset fr�n gatans slut �t det h�llet�, sa han. �Huset har en bl� d�rr som egentligen beh�ver m�las om. G�rdsplanen utanf�r �r belamrad med gamla vagndelar och s�dant�� hjul, axlar och seldon. Du l�r inte missa st�llet.�

�Utm�rkt, Fernald�, sa Will.

V�rdshusv�rden undrade hur spejaren kunde k�nna till hans namn. Han hade gl�mt att det stod p� skylten utanf�r d�rren.

�Nu har jag bara en sista fr�ga. Har det varit n�gon historieber�ttare h�r i Pildalen p� sistone?�

�Menar du Sagofarbrorn?� fr�gade Fernald, och Will k�nde hur hj�rtat slog fortare. �Skojaren med bl� mantel och r�da skor? Visst, han har varit h�r. Han gick f�r tv� dagar sedan. Hur s�? Vad har han gjort?�

Will struntade i fr�gan. Hans misstankar hade bekr�ftats. Pildalen var utan tvekan med p� banditernas lista. Sagofarbrorn hade varit h�r, men inte R�varen. Och det fanns ett sannolikt byte i form av Violet Carter.

Han hade tagit en risk som avsl�jat sin riktiga identitet och st�llt sina fr�gor s� rakt p� sak. Men de hade ont om tid. Nu g�llde det att f�rs�kra sig om att Fernald inte ber�ttade n�got om deras m�te. Det r�ckte att han h�ll tyst i n�gra dagar. R�varen skulle f�rmodligen sl� till mycket snart.

�Fernald, du har ber�ttat det jag beh�vde veta. Men du f�r inte tala om f�r n�gon att jag har varit h�r. Och ingen f�r veta vad vi pratade om. �r det uppfattat?�

Fernald nickade ivrigt och k�nde p� sig att den bistre gestalten snart skulle l�ta honom �terg� till st�dningen. Det h�r skulle bli en fantastisk historia att ber�tta i baren, t�nkte han. Men det spejaren sa sedan tvingade honom att sl� undan den tanken.

�Jag menar det verkligen. Du f�r inte ber�tta f�r n�gon att jag har varit h�r eller yppa s� mycket som ett ord om vad vi pratade om. F�rst�r du?�

�Hm? Ja, ja. Visst! Sj�lvklart!�

Will tog ett steg n�rmare och m�tte Fernalds blick. Fernald slog omedelbart undan blicken.

�G�r inte s�!� sa Will bryskt, och Fernald ryckte till som om n�got hade stungit honom. �Titta p� mig. Se mig i �gonen!�

Fernald lydde. Han gillade inte vad han s�g. Spejarens �gon var m�rka, n�stan svarta. Och de borrade sig in i honom utan n�gra tecken p� f�rst�else eller medlidande. De var som m�rka, hotfulla h�l.

�Om jag m�rker att du har avsl�jat s� mycket som ett ord av det h�r f�r n�gon�� eller ens antytt att vi har tr�ffats�� ska jag gripa dig och f�ra dig till Trelleths slott s� att du kan kastas i den djupaste, fuktigaste och mest stinkande f�ngelseh�lan som finns d�r. Begriper du?�

Fernald formade ordet �ja� med l�pparna, men fick inte fram ett ljud. Spejare, t�nkte han. Det �r b�st att inte komma p� kant med dem.

�Du skulle f� sitta i f�ngelse i fem �r, och jag skulle fr�nta dig din kr�garlicens�, fortsatte Will. Fernald s�g of�rst�ende ut och Will ins�g att v�rdshusv�rden inte f�rstod vad han talade om. �R�tten att driva ett v�rdshus�, f�rklarade han.

Fernald s�g skr�ckslagen ut n�r han f�rest�llde sig en fattig framtid d�r han saknade m�jlighet att f�rs�rja sig. Att vara v�rd var det enda han kunde. Vad skulle han g�ra utan Den knubbiga ankan? N�r Will fortsatte fick han Fernald att k�nna sig �nnu mer illa till mods.

�Jag skulle sedan �terv�nda hit och riva den h�r k�ken. Jag skulle ta ned varenda tegelsten och br�da och g�ra om platsen till en �ker. N�r du v�l kom ut ur f�ngelset skulle inte ett sp�r av huset finnas kvar. Tvivlar du p� att jag har befogenhet att g�ra detta?�

Fernald skakade p� huvudet. Han visste att spejare kunde g�ra allt de ville. En spejare skulle l�tt kunna kasta honom i f�ngelse och j�mna hans �lskade v�rdshus med marken.

�Nej, herr spejare�, sa han med ynklig r�st.

�D� g�r du b�st i att komma ih�g det jag har sagt.�

Fernald v�gade inte svara. Tanken p� att den h�r stenh�rde, obarmh�rtige mannen kunde ta ifr�n honom hans vackra v�rdshus fick honom att vilja gr�ta.

Will bl�ngde p� honom i n�gra sekunder. Egentligen avskydde han att beh�va bete sig p� det h�r viset. Men det var av yttersta vikt att ingen i byn fick reda p� att Will hade varit h�r och st�llt fr�gor. R�varen h�ll f�rmodligen Pildalen under bevakning och skulle s�kert m�rka minsta tecken p� fara. Han hade trots allt f�tt nys om att Maddie st�llt fr�gor. Om Will kunde hemligh�lla sin n�rvaro i n�gra dagar genom att skr�mma Fernald s� var han tvungen att g�ra det.

Han undrade f�r sig sj�lv om han verkligen skulle vara beredd att verkst�lla sitt hot om v�rdshusv�rden ber�ttade n�got om deras samtal. Med tanke p� omst�ndigheterna trodde han att han skulle det.

Han h�rde dem innan han s�g dem.

Ett svagt ljud letade sig fram fr�n det h�ga gr�set och de l�ga buskarna bakom honom. Will stelnade omedelbart till. Han andades s� l�ngsamt han kunde, s� att han inte skulle r�ra sig eller ge ifr�n sig minsta lilla ljud.

Han motstod frestelsen att v�nda sig om och titta. I st�llet spetsade han �ronen och lyssnade p� det svaga susandet av kl�der genom gr�set. De var tv� stycken, t�nkte han. Han var inte helt s�ker p� hur han kunde veta det. F�rmodligen berodde det p� hans m�ng�riga erfarenhet. Han hade trots allt �gnat n�stan hela livet �t att smyga och v�nta p� byten.

M�nnen, om de nu var m�n, var snett bakom honom och bara n�gra meter bort. Deras uppm�rksamhet var f�rmodligen riktad mot bostadshuset. Eftersom Will var insvept i sin mantel var det osannolikt att de hade sett honom. Vinden fick molnen att dra snabbt �ver himlen. Ena �gonblicket var m�nen skymd och i n�sta syntes den.

M�nnen stod stilla i n�gra sekunder och studerade f�rmodligen huset och byn.

�Kusten �r klar�, sa en r�st. Den var f�rbluffande n�ra Will, och hade det inte varit f�r hans tr�ning och sj�lvdisciplin hade han nog hoppat till av f�rv�ning. Personen som pratade kunde knappast vara mer �n tv� meter bort.

M�nnen fortsatte fram�t. De var s� n�ra att Will hade kunnat str�cka ut handen och r�ra dem. De var tv� stycken, precis som han hade gissat. Den ene var kl�dd i m�rk mantel. Den andre var helt svartkl�dd. N�r den mannen r�rde sig kunde Will se l�nga halvgenomskinliga remsor av svart tyg som h�ngde fr�n hans armar och axlar. De virvlade lite i vinden och fick mannen att se �vernaturlig ut�� som en varelse fr�n andra sidan graven.

N�r mannen med manteln hukade sig ned tog den andre fram en �tsittande luva som han drog �ver huvudet. Han sneglade p� sin f�ljeslagare och Will s�g att masken som han nu hade p� sig var m�lad med vit f�rg f�r att likna en d�dskalle. N�r mannen slutligen tog p� sig en svart hatt med brett br�tte s�g han ut som en riktig f�gelskr�mma. Han hukade sig ned och b�rjade r�ra sig mot huset genom det h�ga gr�set. Ett barn som vaknade och fick syn p� honom skulle skr�mmas fr�n vettet. Will f�rest�llde sig den fruktansv�rda skr�cken som skulle gripa Violet om bara n�gra minuter. Det var frestande att s�tta stopp f�r r�varnas operation med en g�ng och bespara henne det. Men han visste att om han f�ngade de h�r tv� m�nnen skulle resten av g�nget f�rsvinna tillsammans med barnen de redan hade f�rt bort. Will avskydde det, men var tvungen att l�ta stackars Violet uth�rda timmarna som f�ljde. Slavg�nget hade f�rmodligen ett g�mst�lle n�gonstans i n�rheten. Om han kunde f�rf�lja dem dit skulle han och Maddie kunna sl�ppa f�ngarna fria och utpl�na r�varbandet en g�ng f�r alla.

Den svarta gestalten hade kommit fram till huset och f�rsvann n�stan i skuggorna. Will undrade om Maddie hade sett de tv� m�nnen och hoppades att hon inte skulle f�rs�ka ge honom en signal. De hade kommit �verens om ett enkelt signalsystem, men det kunde bara anv�ndas n�r kidnapparna inte s�g Will eller Maddie. Den sp�klike inkr�ktaren stod vid husets sidof�nster. Will hade gissat att R�varen skulle ta sig in den v�gen. Han hade studerat huset kv�llen innan och h�llit utkik efter t�nkbara ing�ngar. F�nstret p� sidan var det mest l�mpliga. L�set var d�ligt och enkelt, och sj�lva f�nstret var sv�rt att se fr�n byns huvudgata.

Mannen med manteln stod hukad bara fem meter fr�n Will. Han skruvade oroligt p� sig och flyttade hela tiden �ver sin tyngd fr�n ena foten till andra. Det m�rktes att han var nerv�s och v�ntade p� att n�got skulle g� snett.

Figuren med sp�klik kl�dsel lirkade upp f�nstret. Han lade ena benet �ver f�nsterbr�dan och gled in i huset. Hans kumpan fortsatte att r�ra sig oroligt, som om han v�ntade p� ett skrik eller ljudet av en kamp inifr�n det m�rka huset. Men inget h�rdes.

Flera minuter f�rfl�t. Will h�ll blicken riktad mot det �ppna f�nstret, som s�g ut som en m�rk fyrkant p� husets sida. Till sist s�g han hur n�got r�rde sig. En liten gestalt i vitt nattlinne kl�ttrade ut genom f�nstret, f�ljd av den svarta f�gelskr�mman. Han h�ll henne i ena armen och sl�ppte aldrig taget. N�r de r�rde sig �ver f�ltet mot platsen d�r R�varens f�ljeslagare v�ntade snubblade flickan. Mannen som hade tillf�ngatagit henne ryckte upp henne p� f�tter, och nu s�g Will att hon hade en s�ck �ver huvudet.

Mannen med manteln reste sig upp f�r att h�lsa p� dem. Han skrattade l�gt n�r han s�g den vettskr�mda flickan snubbla genom m�rkret d�r den sp�klike mannen f�ste fram henne.

�Ta av henne s�cken�, sa R�varen. �Vi kan r�ra oss fortare om hon ser var hon g�r.�

�Hur gick det?� fr�gade hans v�n.

Den svartkl�dde mannen ryckte p� axlarna. �Hennes bror vaknade n�r jag kom in i rummet. Men s� snart han s�g vem jag var tystnade han och l�tsades l�gga sig och sova. Jag sa till honom att jag ska komma tillbaka och sk�ra �gonen ur skallen p� honom om han yppar s� mycket som ett ord om det han har sett i natt. Han blev livr�dd.�

Den andre gestalten lossade s�cken fr�n Violets huvud. Hon var en liten flicka med magert ansikte och brunt h�r som var d�ligt klippt. Hon hade en tygremsa som munkavle och Will s�g t�rar str�mma utmed hennes kinder. Men hon h�ll tyst och s�g med sina stora, skr�mda �gon fr�n den ene mannen till den andre.

Nu tog R�varen av sig sin mask. Han drog en l�ttnadens suck n�r han ruskade lite p� huvudet f�r att skaka ut h�ret som hade tryckts ned av den �tsittande masken.

�Det var b�ttre�, sa han. �Jag m�ste s�ga att Victor g�r ett bra jobb med att skr�mma barnen f�r R�varen. Det h�r var tredje g�ngen en av dem vaknade och omedelbart blev som paralyserad av skr�ck.� Han skrattade l�gt.

Avskum, t�nkte Will. Han f�rmodade att Victor var Sagofarbrorn som spred skr�ck bland barnen i byarna.

�Det �r din f�rtj�nst. Det d�r med Sagofarbrorn var trots allt din id�. Han g�r bara det du bad honom att g�ra, Jory.�

Trots sin sj�lvbeh�rskning och spejartr�ning vred Will p� huvudet n�r han h�rde det namnet. Lyckligtvis stod de tv� m�nnen v�nda fr�n honom, s� ingen m�rkte n�got. Men �gonblicket efter v�nde sig R�varen om igen och drog fingrarna genom h�ret och kliade sig i huvudet. Samtidigt drog ett moln som hade skymt m�nen vidare s� att mannens ansikte lystes upp svagt.

Will mindes det ansiktet. Han hade bara sett det en g�ng f�rut. Han hade st�tt hj�lpl�s och kokat av ilska bredvid en flod medan en liten f�rja skjutit ut fr�n flodbanken. Ansiktet hade etsat sig fast i hans minne som om n�gon br�nt fast det med ett br�nnj�rn.

R�varen i m�rkret var Jory Ruhl.

Wills hand r�rde sig till den l�nga knivens handtag under manteln och sl�t sig runt det. En v�ldsam vrede fyllde honom och han ville kasta sig upp, dra undan manteln och g� till angrepp mot mannen som bar ansvaret f�r Alyss d�d. Han fick anv�nda all viljestyrka han hade f�r att beh�rska sig. Han tvingade sig sj�lv att andas l�ngsammare och ta kontroll �ver den blinda vreden som hotade att ta �verhanden. Nu hade han till sist hittat Ruhl�� och ironiskt nog hade det skett precis n�r han hade slutat leta. Ruhl sj�lv hade ingen aning om att Will hade funnit honom.

Men om Will d�dade Ruhl h�r och nu skulle han aldrig hitta de saknade barnen fr�n Danverfors, Boylby, Esseldon och andra byar i landskapet. Will m�ste f�rf�lja kidnapparen till hans bas. F�rmodligen l�g den n�gonstans vid kusten, d�r de tillf�ngatagna barnen kunde f�ras ombord p� ett iberiskt fartyg och s�ljas p� slavmarknaden i Socorro.

Will planerade att f�lja efter Ruhl till kusten, befria barnen och om m�jligt f�rst�ra fartyget.

Sedan skulle han d�da Ruhl.

N�r den fruktansv�rda vreden l�ngsamt avtog blev han medveten om vad Ruhl och hans kumpan sa.

�Hon �r den sista�, sa Ruhl och pekade med tummen mot den gr�tande lilla flickan. �Kontraktet med Eligio g�ller tio barn, s� nu �r det bara att samla ihop resten och sticka till H�kviken. Fartyget kommer om tre dagar.�

Hans f�ljeslagare nickade. �Det har varit en lyckad m�nad�, sa han. �Det var bara tv� byar som visade sig vara nitlotter.�

�Det hade varit �nnu b�ttre om inte den d�r spejaren b�rjat snoka. Det kostade fyra dagar av v�r v�rdefulla tid.� R�varen tog fram ett rep och b�rjade binda flickans h�nder bakom hennes rygg.

Liam, t�nkte Will. Nu visste han s�kert att det var slavhandlarna som hade d�dat den unge spejaren. Det ska du ocks� f� betala f�r, Ruhl, t�nkte han.

�Och jag undrar fortfarande vad som h�nde med Benito�, fortsatte Ruhl. �Det var meningen att han skulle skr�mma den d�r flickan, men han bara f�rsvann.�

Mannen med manteln ryckte p� axlarna. �Jag har alltid tyckt att han �r op�litlig. Han har s�kert supit sig redl�s eller hamnat i f�ngelse. Han st�ller bara till med problem.�

�En person mindre att dela vinsten med�, sa Ruhl. Han ryckte lite i repet runt Violets handleder f�r att prova knuten. Hon gnydde av sm�rtan. �Tyst�, befallde han. Sedan v�nde han sig mot sin kumpan igen. �Kom s� sticker vi. Vi har st�tt h�r l�nge nog.�

Han tog tag i flickans arm och b�rjade dra henne efter sig medan han joggade �ver det gr�st�ckta f�ltet mot det m�rka skogsbrynet i fj�rran. Den andre mannen f�ljde efter.

Will v�ntade tills de hade f�rsvunnit in i skogen. Det skulle inte bli sv�rt f�r honom att sp�ra dem, och dessutom visste han att de var p� v�g till ett st�lle som hette H�kviken. Han undrade vem Benito var.

�F�rmodligen den d�r typen som f�rs�kte d�da Maddie�, muttrade han f�r sig sj�lv.

N�r han var s�ker p� att m�nnen var borta och inte l�ngre kunde se honom reste han sig fr�n sitt g�mst�lle. Han hade suttit p� samma s�tt i flera timmar, och r�relsen fick det att v�rka lite i kn�na.

�Jag b�rjar bli f�r gammal f�r det h�r�, grymtade han. Han hade ingen aning om att han upprepade en fras som Halt hade anv�nt m�nga, m�nga g�nger.

Han tog upp sitt elddon ur p�sen i b�ltet. Han v�nde ryggen mot det h�ll Ruhl och den andre mannen hade flytt �t och h�ll ut manteln s� att den bildade en sorts sk�rm. Sedan slog han fram tv� gnistor fr�n flintan i snabb f�ljd.

Det var signalen han hade kommit �verens om med Maddie innan de hade inlett sin bevakning. Trots att gnistan var liten syntes den tydligt i m�rkret. Manteln skymde den s� att Ruhl inte skulle m�rka n�got om han blickade tillbaka mot huset.

N�gra �gonblick senare s�g han en m�rk skepnad glida ut ur gr�nden d�r Maddie hade g�mt sig. Hon h�ll sig i skuggorna under husen och r�rde sig tyst �t v�nster i ungef�r tjugo meter innan han f�rlorade henne med blicken. N�gra minuter senare steg hon ljudl�st ut fr�n en annan smal gata som gick parallellt med den bredvid familjen Carters hus. Hon skyndade sig fram till platsen d�r Will stod och v�ntade.

�Jag s�g dem�, sa hon. �Tog de flickan?�

Will nickade. �Ja. Nu �r de p� v�g tillbaka till sitt g�mst�lle. De ska till en plats som heter H�kviken.�

�Vet du var det ligger?�

Han skakade p� huvudet. �Inte �n. Vi f�r titta p� kartan och se om H�kviken finns med. Annars f�r vi helt enkelt f�lja Ruhls sp�r.�

Hon s�g lite f�rbryllat p� honom och lade huvudet p� sned. �Ruhl? Vem �r Ruhl?�

�R�varen�, f�rklarade Will. Men det var n�got i hans r�st som fick henne att rycka till.

�K�nner du honom?� fr�gade hon.

Will nickade bistert. �Han �r mannen som d�dade min hustru.�

Det var fyra timmar kvar till gryningen och Will best�mde att de skulle sova i n�gra timmar innan de tog upp jakten p� Ruhl och hans g�ng.

�Vi kan inte sp�ra dem i m�rkret och vi �r ganska tr�tta efter att ha h�llit Carters hus under bevakning i tv� n�tter�, sa han. �Nu g�r vi b�st i att sova lite medan vi har chansen. De l�r inte r�ra sig alltf�r snabbt. Ruhl sa att de skulle h�mta de andra barnen de har f�rt bort. Det kommer att ta lite tid.�

Maddie g�spade. Hon hade inga inv�ndningar mot Wills f�rslag.

De gick tillbaka till gl�ntan d�r de hade g�mt h�starna och rullade sedan ut sina filtar p� det mjuka gr�set. Maddie somnade s� fort hon sl�t �gonen. Ansp�nningen efter att ha h�llit vakt hela natten, och efter de senaste dagarnas h�ndelser, hade gjort henne b�de k�nslom�ssigt och fysiskt utmattad.

Hon vaknade till vad hon numera tyckte var den ljuvliga doften av nybryggt kaffe. N�r hon tittade upp s�g hon att Will satt bredvid en liten eld med kartan �ver landskapet Trelleth utbredd p� marken bredvid sig. N�r han h�rde henne r�ra sig tittade han upp och nickade mot kaffekitteln som stod p� kolen i utkanten av elden.

�Ta lite kaffe�, sa han. �Det finns br�d att rosta ocks�. Det tj�nar ingenting till att ge sig av p� tom mage.�

Hon spetsade en bit br�d p� ett spett som hon placerade ovanf�r de varma kolen innan hon h�llde upp lite kaffe. Det fanns ingen mj�lk, men hon hade l�rt sig att dricka kaffe svart s� l�nge det var s�tat med stora m�ngder honung. Hon smuttade uppskattande p� drycken och vred sitt spett innan br�det br�ndes vid. Sedan satte hon sig mittemot Will.

�Har du hittat H�kviken?� fr�gade hon.

Han nickade och pekade p� kartan.

�Det ligger en liten bit s�derut�, f�rklarade han. �Man ser hur st�llet har f�tt sitt namn.�

Hon blickade mot kartan med rynkad panna. �Verkligen? Jag tycker inte att det ser ut som n�gon h�k.�

Will s�g p� henne och h�jde ett �gonbryn. �Det kan bero p� att du betraktar kartan uppochned�, sa han t�lmodigt. �F�rresten, ditt br�d br�nner vid.�

Hon ryckte till sig br�dbiten och br�nde fingrarna s� att hon tappade den lite f�rkolnade skivan i gr�set. Hon gav ifr�n sig en ytterst ofin svordom som fick Will att h�ja p� b�da �gonbrynen.

�Inte riktigt vad man v�ntar sig av en prinsessa�, sa han. �Vem har l�rt dig det uttrycket?�

�Mamma�, sa hon kort.

Will nickade. �Det f�rklarar saken.�

�Dessutom �r jag ingen prinsessa l�ngre, som du kanske minns.�

Han gav henne en hastig blick. Det l�t som om hon konstaterade ett faktum, och det fanns ingen bitterhet i hennes r�st. Det l�t definitivt inte som om hon beklagade sig.

Hon f�redrar det h�r framf�r livet hon levde f�rut, t�nkte han. Det f�rv�nade honom. Men sedan skakade han p� huvudet. Varf�r inte? Nu hade hon ett m�l i livet och en k�nsla av att hon gjorde n�got vettigt som hon helt hade saknat i kungliga slottet.

Hon tog upp br�dskivan, sm�rade den och b�rjade hungrigt �ta. N�gra gr�sstr�n satt fast vid skivan, men hon petade bort dem och b�jde lite p� huvudet s� att hon kunde se kartan fr�n samma h�ll som Will.

�Hm�, sa hon motvilligt. �Ja, det kanske ser ut lite som ett h�khuvud n�r man tittar fr�n det h�r h�llet. Hur l�ngt �r det dit?�

�Det skulle ta ungef�r en dag att rida dit l�ngs landsv�gen�, sa Will. �Det kommer f�rmodligen att ta l�ngre tid f�r kidnapparna. De kommer att g� till fots och vara tvungna att undvika andra resen�rer. Det skulle vara sv�rt f�r dem att f�rklara varf�r de har med sig en massa tillf�ngatagna barn. Landsv�gen g�r genom ett halvdussin byar och st�der som de m�ste ta sig runt p� n�got s�tt.�

Han pekade p� en liten v�g p� kartan. �Det finns en smal v�g h�r som leder s�derut. Det blir en liten omv�g att ta den, men den ansluter efter ett tag till en annan v�g som g�r �sterut. Den v�gen �r ganska rak, till skillnad fr�n landsv�gen som ringlar fram och leder genom alla de h�r andra byarna.�

�Det skulle v�l vara smart av kidnapparna att ta den v�gen, d�?� fr�gade hon.

Men Will skakade p� huvudet. �De var p� v�g �sterut n�r de l�mnade byn. Det m�ste betyda att de t�nker ta landsv�gen. Det �r inte alls s�kert att de har den lilla v�gen p� sina kartor. Kartritaren vid slottet i Trelleth har varit mycket noggrann. Hans karta �r full av detaljer som m�nga andra skulle strunta i.�

�S� om vi tar den v�gen borde vi hinna fram till kusten f�re dem?� fr�gade Maddie.

�Precis. P� det s�ttet kan vi ta en titt p� omr�det f�rst. Kanske hittar vi kidnapparnas l�ger. Det �r inte om�jligt att fler personer fr�n g�nget �r d�r. Dessutom sa Ruhl att han v�ntar bes�k av ett iberiskt slavskepp om n�gra dagar. Det �r alltid en god id� att studera terr�ngen innan slaget b�rjar.�

Hon tittade upp p� honom. �Kommer det att bli strid?�

Wills ansikte var allvarligt. �H�gst sannolikt.�

De �t upp sin frukost och band sina filtar bakom sadlarna efter att ha rullat ihop dem. Tug och Bumper var rastl�sa och sp�nda. De hade inte r�rt sig ordentligt p� flera dagar och l�ngtade efter att f� springa.

Det k�ndes underbart att sitta i sadeln igen och Maddie nj�t av Bumpers entusiastiska r�relser. Tug betraktade den yngre h�sten med en lite �verl�gsen min.

�Du �r precis lika ivrig som han�, sa Will l�gt. Tug sl�ngde lite med huvudet. B�da h�starna var duktiga p� att avl�sa ryttarnas hum�r och de k�nde p� sig att Will och Maddie hade hittat vad de letade efter. De anade att n�got sp�nnande v�ntade�� och spejarh�star var tr�nade f�r handling.

De red �t v�stsydv�st i kort galopp tills de, ungef�r en timme f�re middagstid, kom fram till v�gen som ledde �sterut till havet. Will klev ned fr�n sadeln f�r att inspektera marken och kontrollera att ingen hade passerat nyligen. Det var l�tt att gissa att Ruhl och hans f�lje inte skulle ta den h�r v�gen, men det var b�st att vara p� den s�kra sidan.

�En bonde gick h�r med en kossa f�r ungef�r tv� dagar sedan�, konstaterade han. �Sedan dess tycks ingen ha varit h�r.�

�Du trodde ju inte att Ruhl skulle ta den h�r v�gen�, p�pekade Maddie.

Will gav henne en l�ng blick innan han svarade. �Och nu vet jag det s�kert�, sa han. Han svingade sig upp i sadeln och de fortsatte l�ngs v�gen. D� och d� fick de luta sig l�ngt fram i sadeln f�r att undvika tr�dgrenar.

�Det kan inte vara m�nga som anv�nder den h�r v�gen�, konstaterade Maddie.

Will sa inget.

Efter att ha lagt tv� tredjedelar av v�gen bakom sig kom de till sist ut ur den tjocka skogen. Nu red de �ver �ppna �krar, f�rbi bondg�rdar och enstaka skogsdungar. Det dr�jde inte l�nge f�rr�n Maddie k�nde en frisk saltdoft och f�rstod att de n�rmade sig havet.

Mitt p� eftermiddagen kom de fram till kustlandsv�gen. V�gen var upph�jd en aning �ver landskapet runt den och kantades av diken. Will tecknade �t Maddie att h�lla sig p� den l�gre marken bredvid v�gen d�r hon inte syntes s� bra. Sj�lv satt han av, tog n�gra steg l�ngs v�gen och blickade norrut och s�derut.

�Ingen person i sikte �t n�got h�ll�, konstaterade han. Sedan pekade han s�derut med tummen. �H�kviken ligger tre kilometer �t det h�llet. Dags att forts�tta.�

Landsbygden f�r�ndrades �terigen. De gr�na och noggrant sk�tta f�lten �vergick i en karg hed med knotiga, midjeh�ga buskar och ett f�tal vindpinade tr�d. Will blickade ut �ver landskapet och grimaserade.

�H�r finns inte m�nga g�mst�llen�, konstaterade han.

Maddie s�g p� honom. �D� ser vi ju n�r de kommer.�

�Jag �r mer bekymrad �ver att de kommer att se oss g�, sa han. �Vi kommer ju inte att vara ensamma. Vi har f�rhoppningsvis tio barn med oss. De �r lite sv�ra att d�lja.�

Hon sn�rpte p� l�pparna. Det hade hon inte riktigt t�nkt p�. Hon s�g fr�n sida till sida och spanade efter t�nkbara skydd. In�t landet, ungef�r en halv kilometer fr�n v�gen, reste sig en rad l�ga klippor fr�n heden. Nedanf�r dem l�g ett antal stora klippblock kringstr�dda. De hade f�rmodligen rasat fr�n de instabila klipporna i samband med ett skred. Maddie s�g flera m�rka punkter som kunde vara grottmynningar. Det betydde att de kanske �nd� skulle hitta ett bra g�mst�lle.

Om de beh�vde ett. Och hon b�rjade ana att de kanske skulle det.

Landsv�gen ledde s�derut utmed kusten. Bredvid dem stupade marken s� brant mot havet att det s�g ut som om n�gon hade skurit i den mjuka marken med en j�ttelik kniv. Vattnet var l�nggrunt och man s�g den sandiga bottnen tydligt genom det klargr�na vattnet.

�Vackert�, sa Maddie. Will f�ljde hennes blick och grymtade.

�Inte om man �r sj�man�, konstaterade han. �Det d�r vattnet �r grunt i ungef�r en kilometer. Man m�ste v�nta p� tidvattnet innan man kan g� iland.�

Han hade studerat kartan och lagt n�gra landm�rken p� minnet s� att han skulle veta n�r de n�rmade sig H�kviken. Nu red de f�rbi det sista�� en liten damm vid en dunge med l�ga tr�d.

�H�r l�mnar vi h�starna�, sa han. �Vi forts�tter till fots och rekognoscerar.�

De g�mde h�starna i skydd av tr�den och b�rjade vandra genom de midjeh�ga sn�ren mot n�sta udde. Enligt kartan skulle H�kviken ligga bortom den.

N�r de kom fram till kanten d�r marken stupade ned till havet h�ll Will ut handen med handflatan ned�t. Maddie hukade sig ned och b�rjade precis som Will krypa vidare genom de grova sn�ren p� alla fyra.

Om det fanns m�nniskor nedanf�r kunde det vara farligt att promenera �nda fram helt �ppet.

Will stannade och gjorde tecken �t henne att n�rma sig. Hon kr�p fram till honom s� tyst hon kunde. Nu l�g H�kviken framf�r dem.

Stupen var l�gre h�r. De var mellan tio och femton meter h�ga och inte lika branta som de tidigare. Det h�r s�g mer ut som klippor av sand och sten med gr�s och buskar inspr�ngt h�r och var. Nedanf�r kunde de se en halvcirkelformad strand med grov sand.

Tidvattnet var p� v�g tillbaka och hon kunde se krusningarna p� den sandt�ckta bottnen. Den grunda delen str�ckte sig minst n�gra hundra meter ut i havet.

P� mitten av stranden, en bra bit ovanf�r h�gvattenm�rket som bildades av ved och sj�gr�s som flutit i land, stod fyra stora t�lt. De slitna, gr� dukarna var uppsp�nda �ver timmerst�llningar. De hade st�tt d�r ett tag, t�nkte Maddie. Det h�r var ett permanent l�ger.

Tio meter fr�n t�lten fanns en stor eldstad. Den var tillr�ckligt l�ngt fr�n t�lten f�r att personerna d�r inne inte skulle st�ras av r�ken. Ett tak av tyg hade sp�nts upp �ver ett tr�bord och n�gra b�nkar. De fyra sidorna var �ppna.

Maddie s�g tv� m�n r�ra sig i l�gret, men det kunde mycket v�l finnas fler i t�lten. Eftersom det fanns fyra t�lt m�ste g�nget best� av minst sexton personer. Men hon r�ttade sig sj�lv snabbt. Det beh�vde ju plats f�r f�ngarna ocks�.

Will puffade till henne och pekade mot klipporna p� v�nster sida av bukten. Hon spanade �t det h�llet och fick syn p� en m�rk �ppning i klippan p� markniv�. N�r hon tittade n�rmare kunde hon urskilja ett st�ngt galler �ver �ppningen.

Hon var tvungen att �ndra sig igen. Det var f�rmodligen d�r inne f�ngarna f�rvarades.

Will hade ber�ttat vad Ruhl hade sagt�� att slavhandlarna hade tio f�ngar. Hon undrade hur m�nga av dem som redan var i grottan och hur m�nga som just nu var p� v�g hit tillsammans med R�varen och Sagofarbrorn.

Will lutade sig lite n�rmare. �Det finns en liten stig som leder ned l�ngs klippan till v�nster om grottan. Ser du den?�

Han viskade, fast�n den n�rmaste slavhandlaren var �ver hundra meter bort och fullt sysselsatt med att f�rs�ka f� liv i elden.

Maddie spanade mot klippan och kunde se stigen. Den ledde snett nedf�r stupet och sicksackade n�gra g�nger innan den n�dde stranden ungef�r tjugo meter fr�n den m�rka grott�ppningen. Hon h�jde tummen f�r att visa att hon hade sett den.

�N�r vi har f�tt ut barnen m�ste du f�ra dem upp l�ngs den stigen och i s�kerhet�, sa han.

Hon v�nde sig snabbt mot honom. �Ska jag? Och vad t�nker du g�ra?�

Han r�rde l�tt vid l�ngb�gen som l�g framf�r honom i gr�set.

�Jag t�nker se till att ingen ser er g�.�

Sent p� eftermiddagen kom slutligen slavgruppen.

F�ngarna traskade utmattat fram mitt p� v�gen med h�nderna bundna framf�r sig. De satt fast i varandra med tjocka rep som lagts runt halsen p� dem. Det var precis som Will hade misst�nkt. Det var sex stycken barn och alla s�g nedslagna och bedr�vade ut. Ruhl och tv� av hans mannar red p� sm� ponnyer och uppmanade hela tiden sina f�ngar att g� fortare. Will k�nde igen Ruhl och mannen med manteln som varit med honom n�r de r�vat bort Violet.

Den tredje ryttaren var att d�ma av den bl� manteln, den stora hatten och de r�da skorna Sagofarbrorn. Ut�ver honom, Ruhl och mannen med m�rk mantel fanns det sex andra m�n i s�llskapet.

Det klingade ljudligt om bj�llrorna p� Sagofarbrorns skor n�r gruppen passerade platsen d�r Will och Maddie l�g g�mda i det h�ga gr�set vid stupet.

Violet och de andra f�ngarna s�g fullst�ndigt kuvade ut. Will s�g hur de skruvade p� sig och drog sig undan varje g�ng Sagofarbrorn n�rmade sig. Vid ett tillf�lle skrattade den bl�kl�dda figuren h�gt n�r den andra flickan i gruppen, som Will f�rmodade var Carrie Clover fr�n Danverfors, ryggade tillbaka med ett f�rf�rat tjut. Will pressade ihop l�pparna.

De andra m�nnen i slavgruppen var tungt bev�pnade med en blandning av spjut, kn�lp�kar och yxor. Tv� av dem hade sv�rd i sina b�lten. Det var v�derbitna, sk�ggiga och ov�rdade typer som gick kl�dda i kl�der av grovt l�der och ylle. Samtliga bar p� korta rep med knutar som de anv�nde som piskor n�r de drev p� sina f�ngar.

�De �r nio stycken�, viskade Will.

�Och det �r minst tv� till i l�gret�, sa Maddie.

�Och det kommer att vara �nnu fler i fartygsbes�ttningen n�r skeppet kommer. Minst ett halvdussin till.�

Maddie bet sig tankfullt i l�ppen. Oddsen b�rjade se lite v�l d�liga ut. Det Will sa sedan f�rv�nade henne.

�Vi har dock mer �n tillr�ckligt m�nga pilar�, sa han bistert.

Ruhl och de tv� andra ryttarna satt av och b�rjade leda sina djur l�ngs stigen ned till stranden. Raden av f�ngar f�ljde efter. Det var uppenbarligen sv�rt att f�lja stigen med bundna h�nder. Barnen var hopbundna i varandra, och om n�gon ramlade drog han eller hon med sig de tv� som gick n�rmast. De k�mpade f�r att ta sig ned l�ngs den grova stigen. De �vriga m�nnen gick sist. Stigen var s� smal att de inte kunde g� bredvid f�ngarna. Det betydde �tminstone att de f�r tillf�llet inte kunde sl� barnen med sina knutna rep.

Efter en stunds halkande, kanande och snubblande n�dde till sist de tillf�ngatagna barnen stranden. Ruhl och de tv� andra ryttarna st�llde sig f�r att blockera v�gen s� att ingen skulle fly ut p� stranden. Sedan b�rjade de leda f�ngarna l�ngs klippv�ggen mot grottan.

De tv� m�nnen som redan var i l�gret tittade p� medan s�llskapet tog sig nedf�r stigen. Maddie noterade att ingen mer kom ut ur t�lten. Att d�ma av personerna de hade sett hittills bestod g�nget allts� av sammanlagt elva m�n. Mannen som hade suttit vid elden tog ned en stor nyckelring fr�n en av p�larna som bar upp tygtaket. Sedan grep han tag i en stor kn�lp�k som stod lutad mot ett bord och b�rjade lojt traska bort till grottan med gallret.

�Rappa p�, Donald!� ropade Ruhl ilsket. �Vi har inte hela dagen p� oss!�

�V�lkommen tillbaka, herr Ruhl�, svarade mannen surt. Men han �kade takten en aning.

Nykomlingarna r�rde sig nerv�st utanf�r den l�sta ing�ngen till grottan och undrade vad som skulle h�nda h�rn�st. Will s�g att repen mellan dem ledde genom metallringar i kraftiga l�derkragar med l�s. Nu l�ste mannen med nycklarna upp gallret. N�gon i grottan gjorde uppenbarligen ett f�rs�k att ta sig ut, f�r mannen grymtade till och h�tte med sin kn�lp�k mot m�rkret innanf�r.

N�r mannen, som uppenbarligen hette Donald, hade f�rs�krat sig om att inga fler flyktf�rs�k skulle g�ras v�nde han sig mot den f�rste f�ngen i ledet, l�ste upp pojkens krage och f�ste in honom i grottan med sin p�k.

Ruhl tittade p� medan Donald gjorde samma sak med de tv� n�sta f�ngarna. N�r Ruhl sedan k�nde sig s�ker p� att situationen var under kontroll gick han bort till k�kst�ltet och band h�sten vid en av p�larna. Han bl�ngde p� den andre mannen som varit i l�gret och nu stod och stirrade p� sin ledare med tom blick.

�Thomas!� spottade Ruhl ur sig. �Ge mig n�got att dricka, f�r tusan! Jag har suttit i sadeln hela dagen!�

�De gillar inte direkt varandra�, mumlade Will medan mannen skyndade iv�g f�r att h�mta ett m�rkt krus. Ruhl fyllde en b�gare, tog n�gra stora klunkar och drog en bel�ten suck. Sagofarbrorn och den andre ryttaren satt av och ansl�t sig. Det var uppenbart att de tre m�nnen utgjorde toppskiktet i g�ngets hierarki. Ruhl var utan tvekan ledaren, men Sagofarbrorn och mannen med manteln var hans n�rmaste m�n. De andra var vanliga fotsoldater.

Ruhl och hans tv� kumpaner slappnade av och drack ur sina b�gare, de sm�pratade med varandra och d� och d� skrattade de till. Donald och de andra m�nnen h�ll fortfarande p� att f�sa in barnen i grottan under h�gljudda svordomar.

�Det b�rjar nog bli fullt d�r inne�, viskade Maddie.

Will sneglade p� henne.

�Du sa ju att de �r sammanlagt tio stycken�, fortsatte hon. �Det beh�vs en ganska stor grotta f�r att alla ska f� plats. Och de flesta grottor �r ganska sm�.�

Den sista f�ngen knuffades bryskt in i grottan innan gallret slogs igen och l�stes. Maddie och Will kunde h�ra hur den tunga nyckeln vreds om. En av de tre m�nnen som vaktat f�ngarna p� v�gen till viken samlade ihop repen och l�derkragarna. R�varen med nycklarna, Donald, gick tillbaka till l�grets mittersta del och h�ngde tillbaka den stora nyckelringen p� p�len han hade tagit ned den fr�n.

�Fixa mat�, beordrade Ruhl.

Donald och Thomas sk�tte uppenbarligen de mer vardagliga sysslorna i l�gret. Will lade det p� minnet. Om en strid utbr�t kunde de sparas till sist. De var f�rmodligen varken s�rskilt aggressiva eller snabbt�nkta. S�dana personer brukade lyda order och t�nkte s�llan sj�lva. Och att d�ma av det Will hittills hade sett av Ruhl s� tycktes han inte vara den sortens ledare som uppmuntrade sina underordnade att ta egna initiativ.

Personerna i l�gret �tergick till sina vanliga rutiner. Vid sjutiden p� kv�llen gick mannen som Ruhl hade kallat Thomas till grottan med lite mat och vatten. Donald f�ljde med. Han l�ste upp d�rren och st�llde sig sedan bredvid f�r att se till att ingen f�rs�kte fly. Tidvattnet hade v�nt och vattnet h�ll p� att stiga �ver de stora ytorna av krusad sand som hade blottats.

Maddie och Will h�ll sig g�mda tills den sk�ggige spejaren till sist nuddade vid hennes axel och pekade med tummen mot den lilla dungen d�r de hade l�mnat sina h�star.

�De ser ut att ha g�tt och lagt sig. Vi kan lika g�rna g�ra detsamma. Vi kommer tillbaka hit f�re gryningen och listar ut n�got s�tt att befria barnen.�

�Bara vi? Mot elva m�n?� Maddie l�t tveksam.

Will tittade allvarligt p� henne och nickade. �Bara vi. Mot elva m�n.�

De r�rde sig ljudl�st tillbaka till dungen, men det fanns egentligen inget behov av att smyga. Slavhandlarna l�g och sov i sina t�lt och stranden l�g minst tjugo meter nedanf�r marken som Will och Maddie gick p�. De l�t h�starna dricka och tog av deras sadlar. Sedan �t de en kall m�ltid av torkat k�tt, frukt och oj�st br�d. Maddie lyfte den slitna gamla kaffekitteln, h�jde ett �gonbryn och s�g p� Will. Men han skakade p� huvudet.

�Vi kan inte t�nda n�gon eld�, sa han. �De skulle k�nna r�klukten. Och om de kom hit upp skulle de se den.�

De drack vatten fr�n sina flaskor. Det fanns inget str�mmande vatten i n�rheten och den lilla dammen de hade passerat var stillast�ende och grumlig. De rullade ut sina liggunderlag.

�Ska vi h�lla vakt?� fr�gade Maddie, och Will nickade.

�Vi m�ste h�lla ett �ga p� stranden s� att vi ser om n�got h�nder�, sa han. �Jag tar de f�rsta fyra timmarna.�

Hon r�knade snabbt. Det betydde att Will skulle f� tv� vaktpass och hon ett. Hon ryckte p� axlarna. Det verkade r�ttvist, t�nkte hon och kr�p ned under filten.

Hon s�g hans m�rka skepnad f�rsvinna i natten. N�gra minuter senare hade hon somnat. Hon oroade sig inte f�r att n�gon skulle smyga sig p� henne. Hon visste att Bumper och Tug skulle varna henne om n�gon n�rmade sig l�gret.

Men f�r att vara p� den s�kra sidan sov hon �nd� med slungan virad runt h�ger hand och p�sen med skott alldeles bredvid huvudet.

Maddie vaknade kort f�re gryningen. Hon kastade en blick mot Wills sovplats, som var �vergiven. Han var fortfarande p� klipporna och h�ll utkik �ver viken. Hon lade undan sin filt, st�nkte lite kallt vatten fr�n flaskan i ansiktet och drog p� sig k�ngorna.

Bumper mullrade l�gt n�r han m�rkte att hon r�rde sig. N�r hon s�g p� honom spetsade han �ronen. Han k�nde p� sig att hon var p� v�g n�gonstans och ville g�rna f�lja med. Hon skakade p� huvudet och lade fingret mot l�pparna.

�Inte nu, v�nnen�, sa hon. �Och var tyst!�

Han ruskade p� manen och fortsatte beta i det l�ga gr�set. Hon tyckte att han verkade besviken, men undrade om hon bara inbillade sig. Kunde h�star verkligen uttrycka besvikelse? Hon ins�g att hon hade kunnat fundera p� den saken hela dagen utan att komma fram till n�got vettigt svar.

Hon str�ngade b�gen och tog p� sig b�ltet med knivarna. Deras vikt balanserades av p�sen med slungskott som hon h�ngde p� andra sidan. D�refter h�ngde hon kogret p� ryggen och justerade det s� att pilarna stack upp ovanf�r axeln och var l�tta att n�. Slutligen tog hon p� sig manteln och �ppnade den lilla fliken p� h�ger sida s� att hon skulle komma �t pilarna.

Hon skyndade sig till dungens rand, sj�nk ned p� ett kn� och spanade ut �ver marken framf�r sig. Hon gjorde precis som Will hade l�rt henne. F�rst �verblickade hon helheten och sedan studerade hon en mindre del i taget tills hon var s�ker p� att ingen var i n�rheten.

Maddie hukade sig och planerade sin bana till klippan d�r Will h�ll vakt. Det var b�st att g� d�r sn�ren var som h�gst och skymde henne.

Hon r�rde sig mjukt och tyst och pr�vade hela tiden marken med f�tterna f�r att f�rs�kra sig om att hon inte skulle kn�cka en torr gren.

Man kan inte b�de smyga och ha br�ttom, hade Will sagt. Det �r alltid b�ttre att r�ra sig l�ngsamt och tyst �n att st�rta fram och f�ra ov�sen.

N�got r�rde sig i det h�ga gr�set till v�nster om henne. Det skulle snart gry och nattluften var helt stilla. Hon stelnade omedelbart till.

Lita p� manteln, t�nkte hon. Och r�r dig inte. Det var spejarnas tv� grundprinciper f�r hur man h�ll sig g�md.

Hon vred inte ens p� huvudet, utan r�rde bara �gonen mot platsen d�r hon hade sett n�got r�ra sig. Efter ungef�r trettio sekunder gled en stor r�v med l�ng, luden svans ut fr�n det h�ga gr�set och skyndade iv�g. Djuret hade inte ens m�rkt henne.

�Jag blir b�ttre och b�ttre p� det h�r�, mumlade hon f�r sig sj�lv. Hon �nskade att Will sett att r�ven inte hade m�rkt henne. Hon kunde f�rst�s ber�tta det f�r honom, men det var inte riktigt samma sak. Det skulle l�ta som skryt.

Det �r skryt, t�nkte hon.

N�r hon var ungef�r fyrtio meter fr�n klippkanten sj�nk hon ned och fortsatte p� h�nder och kn�n genom det h�ga gr�set. Fast�n hon visste var Will h�ll vakt kunde hon inte se honom. N�r hon lyfte huvudet f�r att spana mot terr�ngen framf�r sig var hon of�rsiktig och lade handen p� en tuva med styvt, tjockt gr�s som knastrade till.

Hon h�ll sig or�rlig. Ljudet hade varit s� obetydligt att hon var �vertygad om att ingen hade h�rt det. Tio meter bort h�jdes Wills huvud hastigt ovanf�r gr�set.

Han hade h�rt. Han visste att hon var p� v�g. Och han hade gett henne en signal.

Hon kr�p vidare och var noga med att inte ge ifr�n sig fler on�diga ljud. N�r hon var tv� meter fr�n Will kunde hon se den spr�ckliga manteln som t�ckte honom. N�r han v�nde lite p� sig kunde hon se hans sk�ggiga ansikte i den skuggiga huvan. Han h�ll sig s� stilla att det n�stan var ot�ckt, t�nkte hon. Om hon inte hade h�llit utkik efter honom skulle hon f�rmodligen aldrig ha lagt m�rke till honom, fast�n han nu var mycket n�ra.

�H�nder det n�got?� viskade hon.

�F�rutom att du snubblar omkring som en vilsen elefant, menar du?� fr�gade han med lika l�g r�st.

Hon accepterade piken och nickade. �F�rutom det, ja.�

Han nickade mot klippkanten ungef�r en meter bort. �Du kan sj�lv ta en titt�, sa han. �F�rsiktigt.�

Det var ett on�digt till�gg, t�nkte Maddie. Hon kastade en blick mot himlen f�r att avg�ra var solen stod. Den var n�ra horisonten, ovanf�r havet lite till v�nster om henne. Hon drog fram huvan f�r att f�rs�kra sig om att hennes ansikte doldes av skuggorna och n�rmade sig sedan f�rsiktigt klippkanten. Hon h�ll huvudet s�nkt s� att det inte skulle synas ovanf�r gr�set och gjorde f�rsiktigt en liten �ppning mellan str�na som hon kunde kika igenom.

Ett fartyg l�g p� stranden.

Det var ungef�r femton meter l�ngt och ganska smalt. Maddie misst�nkte att det hade byggts med snabbhet i �tanke. Skrovet hade en matt svart f�rg. Det var nog gjort f�r att det inte skulle synas. Skeppet hade tre �ror p� varje sida och ett fyrkantigt segel som hade rullats l�st runt en r�. Det s�g ut att vara gjort av svart tyg.

Bakom masten, mitt p� fartygsd�cket, stod en bur av tr�. Den upptog ungef�r en tredjedel av d�ckets l�ngd och slutade n�gra meter fr�n styrplattformen.

Will hade krupit fram s� ljudl�st att hon inte hade n�gon aning om att han n�rmat sig f�rr�n hon kunde se honom i �gonvr�n.

�Ser du den d�r buren?� viskade han. �Det �r d�r de t�nker f�rvara slavarna. Det finns j�rnringar och bojor d�rinne f�r att h�lla dem p� plats.�

�N�r kom skeppet?� fr�gade Maddie.

�F�r ungef�r tv� timmar sedan. Det kom in med floden, och nu h�ller tidvattnet p� att v�nda.�

Hon m�rkte att fartyget lutade lite p� ena sidan eftersom vattnet under inte riktigt r�ckte f�r att b�ra upp det. Vattnet drog sig tillbaka snabbt och fartygets f�r l�g redan i sanden.

�Vi beh�ver rappa p� om vi ska kunna stoppa det�, sa hon, men Will skakade p� huvudet.

�De beh�ver h�gvatten f�r att komma tillbaka ut till havs, och det blir det inte f�rr�n i sj�tte eller sjunde timmen i kv�ll. De kommer att ge sig av n�r vattnet r�cker f�r att b�ra fartyget. Och de l�r vilja v�nta till efter m�rkrets inbrott f�r att undvika eventuella patrullskepp.�

Maddie s�g att vattnet redan hade dragit sig f�rbi det sista av roddh�len i fartygets sidor.

�Hur m�nga �r det i bes�ttningen?� fr�gade hon.

�Sju�, sa Will. �Sex roddare och en styrman. Allihop �r i k�kst�ltet.�

Hon f�rflyttade blicken. Hon hade hittills varit helt koncentrerad p� fartyget.

�Det borde du ha sett sj�lv�, sa Will v�nligt.

Hon bet sig i l�ppen. Han hade l�rt henne att man alltid skulle f�rs�ka se helheten f�rst och titta p� detaljerna sedan. Men nu, n�r det f�r f�rsta g�ngen egentligen spelade n�gon roll, hade hon bara lagt m�rke till det svarta skeppet och gl�mt att bilda sig en helhetsuppfattning om stranden. Nu kunde hon se benen p� ett antal m�n som satt vid det grovhuggna bordet. Deras �verkroppar skymdes av tygtaket. Hon h�rde ett l�gt mummel av r�ster och enstaka skratt. Matlagningselden var t�nd och en r�kpelare ringlade lojt mot skyn.

Maddie rynkade pannan. Jag m�ste bli b�ttre p� det h�r, t�nkte hon. Att vara spejare handlade om mycket mer �n att vara en skicklig b�gskytt och r�ra sig tyst. Spejarens viktigaste uppgift var att observera och rapportera.

Will anade vad hon t�nkte p� och lade handen p� hennes arm.

�Oroa dig inte�, sa han. �L�r dig av ditt misstag. Ta en ordentlig titt p� l�gret nu. L�gg p� minnet var grottan och stigen �r. Studera det tills du kan blunda och tydligt f�rest�lla dig alltihop. Sedan g�r vi tillbaka till v�rt eget l�ger.�

Hon nickade och spanade mot stranden nedanf�r. Hon var s�rskilt noga med att studera grottan med det l�sta gallret och den steniga stigen som ledde nedf�r klippan. Hon noterade avst�nd, vinklar och st�llen man kunde ta skydd bakom p� str�ckan mellan stigen och grottan. Sedan gjorde hon samma sak med grottan och t�lten. Till sist tittade hon p� skeppet igen s� att hon skulle minnas hur det l�g i f�rh�llande till allt annat. N�r hon var s�ker p� att hon hade lagt allt p� minnet �lade hon bakl�nges fr�n klippkanten och nickade mot Will.

�Jag �r klar�, sa hon. Han s�g p� henne och lade huvudet p� sned.

�Hur l�ngt �r det mellan grottan och k�kst�ltet?� fr�gade han.

Hon t�nkte p� bilden av stranden som etsat sig fast i hennes minne. �Kanske trettiofem eller fyrtio meter.�

Han nickade. �Och till sovt�lten?�

�Tio meter till.�

�Hur l�ngt �r det till skeppet?�

�Hundratio meter. Det ligger lite till h�ger om l�gret.�

�Kan man se skeppet fr�n grotting�ngen?�

Hon rynkade pannan och tvekade. Den fr�gan hade hon inte r�knat med.

�Jag tror inte det�, sa hon l�ngsamt. �K�kst�ltet och sovt�lten �r i v�gen.�

�Duktig flicka.� Han klappade henne p� armen. �Nu g�r vi tillbaka till ett st�lle d�r vi kan prata h�gt s� att vi kan g� igenom kv�llens plan.�

�Har vi en plan f�r kv�llen?� fr�gade hon.

�Absolut.�

��r det en bra plan? Kommer jag att gilla den?� Hon gav honom ett uppnosigt leende.

Will s�g allvarligt p� henne. �Det �r en utm�rkt plan. Du kommer att �lska den.�

Hon funderade p� situationen. De var bara tv�, och fienderna var arton stycken nu n�r skeppet hade kommit. Tv� mot arton. Det l�t som ganska d�liga odds, hur m�nga pilar de �n hade.

Hon visste inte vad Will hade planerat, men betvivlade starkt att hon skulle �lska det.

Will rensade upp en liten jordpl�tt mellan dem och b�rjade rita med sin l�nga kniv.

�H�r �r stigen som leder nedf�r klippan ovanf�r grottan��, b�rjade han.

Maddie r�ttade honom. �Grottan �r ungef�r tio meter fr�n stigen.� Will bl�ngde p� henne. �Du sa ju att jag skulle studera detaljerna�, sa hon snabbt. �Det d�r �r en detalj!�

�Visst, visst.� Han r�ttade till kartskissen. �B�ttre s�?� Hon nickade. �H�r �r stigen. H�r �r grottan. Och h�r �r t�lten.� Han pekade. �Lite l�ngre bort l�ngs stranden ligger fartyget.�

Han tittade upp och m�tte hennes blick. �St�mmer det?� fr�gade han lite syrligt.

Hon viftade lite med handen. �Det ser bra ut.�

�N�gon g�ng under eftermiddagens fj�rde timme kommer vattenniv�n att stiga igen. Den kommer att forts�tta stiga till sjunde timmen, och sedan blir det ebb. Jag gissar att iberierna t�nker ta sig tillbaka ut p� sj�n med tidvattnet efter att det har m�rknat, kanske ungef�r en timme senare. D� kommer vattnet under fartyget att r�cka f�r att b�ra ut det till havs.�

�Varf�r v�ntar de tills det har m�rknat?� fr�gade Maddie.

�F�r att undvika patrullfartyget�, sa Will. �Skandierna har ett skepp i kungens tj�nst h�r p� �stkusten. Det patrullerar och h�ller utkik efter smugglare, pirater� och slavhandlare. Iberierna vill helst slippa det skeppet, s� d�rf�r v�ntar de till efter m�rkrets inbrott. Du s�g att fartyget �r helt svart, va?�

Hon nickade.

�Det beror p� att de f�redrar att f�rdas om natten. Grottan h�r ligger p� v�nster sida om viken sett fr�n land. Skeppet ligger lite till h�ger om strandens mitt. Jag t�nker ta mig ned f�r klipporna p� strandens h�gra sida tills jag �r ungef�r hundra meter fr�n skeppet��

�T�nk om det inte finns n�gon v�g ned?� fr�gade hon.

Han s�g p� henne en l�ng stund och tog sedan ett djupt andetag. �Det finns en v�g ned. Jag hittade en medan du l�g och snusade. Avbryt mig inte mer nu.�

�Du brukar s�ga att man ska ha en kritisk h�llning�, sa hon.

�Det st�mmer, men avbryt inte. Om du har fr�gor f�r du v�nta tills jag �r f�rdig. Hur som helst, n�r jag har kommit nedf�r klippan t�nker jag beskjuta skeppet med brandpilar.�

�Brandpilar?�

Han bl�ngde �terigen p� henne.

�Det� det var ingen fr�ga�, sa hon urs�ktande. �Det var mer av ett konstaterande.�

�Ingen kommentar. Ja, jag kommer att b�rja skjuta brandpilar. Om det finns n�gonting som f�r en sj�man att b�va s� �r det tanken p� ett brinnande skepp. Det brukar finnas fullt av tj�rade linor, torra segeldukar och tr� p� fartyg. Det fattar eld vid minsta gnista.�

�De kommer allts� att springa till fartyget f�r att sl�cka elden?� fr�gade Maddie.

Will nickade. �Och jag gissar att Ruhl och hans mannar kommer att hj�lpa dem. Om fartyget g�r f�rlorat har alltihop varit f�rg�ves. S� snart de b�rjar flockas runt fartyget kommer jag att plocka n�gra av Ruhls m�n. Det kommer att f�rb�ttra v�ra odds.�

�De kommer att ge sig p� dig med en g�ng�, sa hon. Tanken p� att Will skulle m�ta arton m�n ensam gjorde henne djupt bekymrad.

Han skakade avf�rdande p� huvudet. �Det �r det som �r tanken. Jag kommer att leda dem bort fr�n stranden, tillbaka uppf�r klipporna och mot sydv�st. De kommer inte att r�ra sig s�rskilt fort. Det finns inget som kan sakta ned folk som tanken p� att de kan f� en pil i sig vilken sekund som helst.� Will s�g bister ut.

�Och vad ska jag g�ra medan allt det h�r p�g�r?� fr�gade hon.

Han pekade med sin l�nga kniv p� kartskissen.

�Jag vill att du befinner dig p� stranden nedanf�r stigen n�r jag b�rjar. S� fort de b�rjar springa till fartyget sl�pper du ut barnen.� Han s�g forskande p� henne. �Vet du var nyckeln �r?�

Hon nickade. �Den h�nger p� en av k�kst�ltets p�lar.�

�Bra. Ta ut barnen ur grottan och led dem tillbaka upp l�ngs stigen. Skynda sedan norrut s� fort du kan. Med tanke p� all uppst�ndelse p� fartyget kommer f�rmodligen ingen att l�gga m�rke till er.�

�T�nk om de ser oss �nd�?�

�D� kommer du att ha hj�lp av all din tr�ning med b�gen och slungan. L�t dem inte komma f�r n�ra. De �r m�rdare och kommer inte att ge dig en andra chans. Om de n�rmar sig m�ste du skjuta dem utan att tveka.�

Hon funderade p� hans plan. Den verkade logisk. Den var enkel, men Will hade m�nga g�nger sagt att de enkla planerna var de b�sta. De inneh�ll f�rre moment som kunde g� snett.

�Jag f�rst�r�, sa hon till sist. �Tr�ffas vi h�r uppe sedan?�

Han skakade p� huvudet. �Du ska skynda norrut s� fort du bara kan. Jag drar som sagt med mig Ruhl och hans mannar �t sydv�st. Sedan skakar jag av mig dem och ansluter mig till dig.�

Han l�t mycket s�ker, men hon visste att det hela inte skulle bli lika l�tt som Will fick det att l�ta. Han anade hennes oro.

�Om n�got g�r fel, ta dig till Ambleton. Det �r en stor stad vid landsv�gen ungef�r femton kilometer upp l�ngs kusten. Det finns en sheriff d�r och du borde kunna k�nna dig s�ker. F�rr eller senare kommer jag dit.�

Hon s�g tveksamt p� honom. �Jag hoppas det.�

�Lita p� mig�, sa han. �En sak till. N�r jag har satt fyr p� fartyget �r det m�jligt att iberierna f�r ganska br�ttom. Det �r mycket m�jligt att de ger sig ut till havs. Om de f�rlorar sitt fartyg �r det ju ute med dem.�

�D� kommer det att dr�ja tio eller elva timmar innan de kan komma tillbaka till land�, sa Maddie.

�Precis. Antalet fiender skulle allts� minska. N�gra fr�gor?�

Hon s�g p� honom. Han skulle ta en enorm risk. Hennes uppgift var farlig, men det var Will som t�nkte blotta sig f�r fienden f�r att avleda deras uppm�rksamhet fr�n Maddie och f�ngarna n�r de tog sig norrut. Hon visste inte riktigt hur hon skulle uttrycka sin oro f�r Will.

�Nej�, sa hon till sist. �Jag tror att jag har f�rst�tt.�

�Bra. Nu har vi fem timmar p� oss innan vi m�ste s�tta ig�ng. Vi kan lika g�rna vila.�

Han lutade sig bak�t med huvudet mot sadeln, drog upp huvan f�r att d�lja ansiktet och lade armarna i kors �ver br�stet. Maddie hade fj�rilar i magen n�r hon t�nkte p� kv�llens �ventyr. Hon k�nde sig sp�nd som en b�gstr�ng.

�Hur kan du sova i en s�dan h�r situation?� fr�gade hon, men fick bara en l�ng snarkning till svar. Hon s�g misst�nksamt p� honom. Hon hade aldrig tidigare h�rt honom snarka. �Du bara l�tsas�, sa hon.

�Nej, jag sover som en stock�, kom svaret fr�n hans m�rka huva.

N�r Maddie kom fram till stigen som ledde ned till stranden hukade hon sig. Kidnapparna och fartygsbes�ttningen hade samlats i k�kst�ltet och h�ll p� att �ta kv�llsmat. Bordet var klart upplyst av ett halvdussin lyktor. Deras sken skulle det g�ra l�ttare f�r henne att h�lla sig dold eftersom det f�rd�rvade m�nnens m�rkerseende.

De flesta av dem satt runt bordet. Donald och Thomas, de tv� m�nnen som hade varit i l�gret n�r hon och Will f�rst kommit dit, f�rberedde och serverade maten. Sedan satte de sig ned p� marken med sin egen mat n�gra meter fr�n elden.

Kidnapparna och sj�m�nnen tycktes vara vid gott mod. Deras samtal var h�gljutt och livligt och de skrattade ofta. Maddie f�rmodade att de hade all anledning att vara n�jda. De hade ju tio f�ngar att s�lja p� slavmarknaden i Socorro.

M�nen gled upp �ver havet och badade vattnet i sitt silvriga sken. Fartyget avtecknade sig i skarp kontrast. Vattnet skvalpade runt skrovet och fartyget hade inte l�ngre slagsida.

Ingenting tydde p� att barnen i grottan hade f�tt mat. F�rmodligen fick de endast ett m�l om dagen. Ruhl var inte typen som sl�sade pengar p� att ge sina f�ngar mer mat �n vad som var absolut n�dv�ndigt.

Hon v�ntade med utstr�ckt hand och kisade mot m�nen tills den stod fyra fingrar ovanf�r horisonten. Det var tidpunkten hon och Will hade kommit �verens om. Vid det h�r laget hade han f�rmodligen tagit sig nedf�r sluttningarna p� udden norr om viken. Hon n�rmade sig f�rsiktigt platsen d�r stigen b�rjade. Hon stannade till och kastade �nnu en blick mot m�nnen i k�kst�ltet. Men de var fullt upptagna med att �ta. Och att d�ma av de h�gljudda och allt t�tare skratten drack de ocks�.

Hon lade ned b�gen. Den skulle bara vara i v�gen n�r hon tog sig nedf�r klippan, och i m�rkret skulle hon f�rmodligen beh�va b�da h�nderna fria. Hon lindade slungan runt h�ger hand och b�rjade f�lja stigen ned mot stranden.

Marken var oj�mn och hon r�rde sig l�ngsamt och k�nde hela tiden av marken framf�r sig med f�tterna innan hon satte ned dem. S� snart hon hade kommit nedanf�r klippans �vre kant skulle hon vara s� gott som osynlig mot den m�rka bakgrunden. Om hon halkade och ramlade var det dock troligt att m�nnen skulle h�ra henne. D� kanske n�gon skulle komma f�r att unders�ka var ljudet kom ifr�n.

Hon halkade till med foten p� n�gra l�sa sm�stenar. Flera av dem regnade ned �ver kanten bredvid stigen och studsade l�tt mot stenarna nedanf�r. Hon stelnade till med hj�rtat i halsgropen. F�r henne l�t det som en hel lavin. Hon f�rde v�nsterhanden till p�sen med ammunition och gjorde sig redo att ladda slungan.

Hon v�ntade i en hel minut. Ingenting tydde p� att n�gon hade h�rt henne. Maddie fortsatte ned�t med �nnu st�rre f�rsiktighet�� en svart, oregelbunden skugga som l�ngsamt tog sig fram l�ngs stigen och knappt gick att urskilja mot den m�rka klippv�ggen bakom.

Snart kom hon fram till den sicksackande stigens f�rsta sv�ng. Marken var oj�mn och t�ckt av stenblock som hon f�rsiktigt fick ta sig fram mellan. Hon kastade en blick �ver axeln mot k�kst�ltet. Slavhandlarna h�ll fortfarande p� att �ta och dricka. En ny skrattsalva h�rdes.

�Det �r bra, forts�tt s�, viskade hon till sig sj�lv. �Om ni f�r s� d�r mycket ov�sen kommer ni aldrig att h�ra mig.�

Den delen av stigen hon f�ljde nu k�ndes lite j�mnare under f�tterna. L�ngre upp hade hon f�tt g� hukad f�r att h�lla balansen, men nu str�ckte hon p� sig och gick lite fortare tills hon kom till n�sta kr�k. Hon tog sig f�rsiktigt runt den. Nu �terstod endast tjugo meter till stranden. Hon tvingade sig sj�lv att koncentrera sig. Det vore ett typiskt misstag att slappna av och b�rja slarva nu n�r slutet var i sikte. Men hon fortsatte lika l�ngsamt och f�rsiktigt som innan. Hon hukade sig �terigen. D� och d� k�nde hon st�rre stenar under f�tterna och p� n�gra st�llen fanns ov�ntade gropar i stigen. En av dem var djupare �n den s�g ut och hon k�nde ryggen sm�rta till n�r hon trampade i den. Hon st�nade l�gt och stelnade till. Men m�nnen vid bordet tycktes inte ha m�rkt n�got, s� hon fortsatte och kom snart ned p� den j�mna marken d�r stigen slutade.

Nu var hon tvungen att v�nta lite till. Det var precis som Will en g�ng hade sagt. Spejarens vardag brukade best� av timsl�ng v�ntan f�ljd av n�gra skr�mmande minuter i riktigt h�gt tempo.

Nu v�ntade hon p� de d�r hektiska minuterna. Det k�ndes som om en knut hade dragits �t i magen p� henne, och sp�nningen var n�stan olidlig. Hon visste inte om Will hade kommit fram till klipporna norr om viken. Kanske hade han ramlat och skadat sig. Om stigen liknade den hon sj�lv hade f�ljt kunde minsta felsteg leda till att man vrickade foten. Eller ramlade ned och slogs medvetsl�s.

Ju l�ngre hon v�ntade, desto hemskare blev bilderna i hennes fantasi. T�nk om Will inte lyckades med sin del av planen? T�nk om han l�g medvetsl�s n�gonstans�� hur skulle hon d� b�ra sig �t f�r att f�ra barnen i s�kerhet?

Det var f�r sent f�r att h�mta hj�lp. Ambleton var det n�rmaste st�rre samh�llet. Men om hon gick dit f�r att h�mta unds�ttning skulle slavhandlarna och barnen redan vara l�ngt borta n�r hon kom tillbaka hit. De unga f�ngarna skulle vara p� v�g mot slavmarknaden i Socorro och en fruktansv�rd framtid.

Skulle hon klara av att sj�lv s�tta eld p� fartyget och rusa tillbaka f�r att sl�ppa ut barnen? Hon slog bort id�n s� fort hon fick den. Det skulle vara om�jligt f�r henne att springa tillbaka �ver stranden utan att n�gon s�g henne. Och Will m�ste dra med sig f�rf�ljarna �t motsatta h�llet medan hon flydde med barnen.

Hon kom att t�nka p� ett annat alternativ. Hon hade tv� dussin pilar i kogret och visste att det satt arton m�n runt bordet. Om hon b�rjade beskjuta dem skulle de tas med �verraskning och kanske fly i panik.

Men n�r hon t�nkte n�rmare p� den planen ins�g hon att den inte h�ll. Hon kanske skulle lyckas skjuta tv� av m�nnen, eller till och med tre om hon var snabb nog. Men de var inga vanliga bybor och skulle f�rmodligen inte l�ta sig skr�mmas av ett �verraskningsanfall fr�n m�rkret. Det h�r var h�nsynsl�sa m�n med en investering att skydda, och Maddie f�rmodade att de var ganska erfarna k�mpar. F�rmodligen skulle de ta skydd bakom t�lten eller bordet, eller kanske n�gon utskjutande klippa. D�refter skulle de nog f�rs�ka omringa henne, och d� skulle hon inte ha n�gon chans.

Dessutom mindes hon att hon hade l�mnat b�gen ovanf�r klippan.

Hon suckade. Om Will inte lyckades ta sig till klipporna p� vikens sydsida fanns det ingenting hon kunde g�ra. Hon skulle bli tvungen att titta p� medan barnen f�stes ombord p� skeppet och f�rdes bort.

Sedan s�g hon det. En liten ljusglimt bland klipporna som snabbt f�rsvann. Will m�ste ha �ppnat panelen p� sin blindlykta f�r att t�nda en brandpil.

Nu tyckte hon att hon kunde se en ljusprick vid klipporna. Det m�ste vara pilens brinnande spets. Hon kastade en skr�ckslagen blick mot slavhandlarna, men de var omgivna av starkt ljus och hade inte m�rkt n�got.

Hon s�g hur den gula pricken for upp mot natthimlen och d�k ned mot det svarta skeppet. Den tycktes sl� ned alldeles bredvid masten. D�r stannade den, men s�g inte ut att bli st�rre. Kanske hade den tr�ffat en del av d�cket d�r det inte fanns n�gonting ant�ndligt. D� skulle pilen f�rmodligen slockna utan att tillfoga n�gon skada p� skeppet.

Hon svor tyst.

Ytterligare en ljuspunkt seglade upp i m�rkret och d�k ned. Den h�r fl�g lite h�gre �n den andra och tycktes sl� ned mitt i skeppets l�st hoprullade segel.

En av slavhandlarna s�g den.

�Vad var det d�r?� Den bl�kl�dde Sagofarbrorn, som var v�nd mot havet, satte sig k�pprak upp och pekade mot fartyget.

Ruhl s�g halvintresserat p� honom. �Va?� sa han. Han nj�t av maten och vinet och hade ingen lust att bli st�rd.

De andra vred lite p� huvudet f�r att se vad deras kumpan pekade p�.

�Det var ett ljus�, sa han. �Det s�g ut som ett stj�rnfall. Men det verkade landa p� skeppet. Titta�� d�r �r ett till!�

Han skrek de sista orden medan den tredje eldpilen ven �ver viken. Den landade n�ra masten samtidigt som Wills f�rra pil slutligen fick seglet att fatta eld. Gula l�gor slog ut fr�n den tj�rade segelduken.

�Brandpilar!� tj�t den iberiske kaptenen. �N�gon f�rs�ker s�tta eld p� La Bruja!�

M�nnen reste sig s� h�ftigt att de slog omkull stolarna. Den iberiska bes�ttningen reagerade snabbast och h�ll redan p� att rusa �ver sanden f�r att r�dda fartyget. Mer ljus syntes nu nedanf�r masten och snart gled en fj�rde ljuspunkt �ver skyn och slog in i skrovet fr�n sidan.

Det brann kraftigt i seglet och vid mastens fot, men branden hade �nnu inte f�tt upp den v�ldsamma intensiteten som skulle inneb�ra slutet f�r skeppet. Maddie kom att t�nka p� sina lektioner i iberiska.

�La Bruja�, muttrade hon. �H�xan.� Det var s� skeppet hette.

�Hj�lp oss!� ropade den iberiske kaptenen till slavhandlarna, som stod och tvekade vid bordet. Han vinkade ursinnigt med armen och gjorde tecken �t dem att komma. Hans egen bes�ttning hade redan kommit fram till skeppet och h�ll p� att skv�tta havsvatten p� l�gorna vid masten. Seglet, som hade b�rjat brinna h�ftigare, var utom r�ckh�ll f�r dem.

�Om vi f�rlorar skeppet f�rlorar vi allt!� ropade han, och Ruhl och hans mannar tycktes slutligen komma ur sin handlingsf�rlamning.

�Kom igen!� r�t R�varen och tog t�ten n�r hans g�ng b�rjade springa mot skeppet. Kaptenen ropade �t sina mannar och beordrade dem att sl�ppa ned r�n med det brinnande seglet s� att de kunde sl�cka elden med hinkar.

Medan de h�ll p� att verkst�lla ordern landade en ny brandpil i skeppets f�r, d�r flera l�ngder tj�rat rep l�g hoprullade. L�gorna slog upp n�stan direkt n�r tj�ran fattade eld.

�Sl�ck elden!� vr�lade kaptenen till Ruhl och hans mannar. Hans egen bes�ttning hade n�stan f�tt det brinnande seglet under kontroll. Maddie s�g hur de kastade n�gra brinnande rester �verbord. Det v�ste h�gt och ett moln av �nga slog upp. N�r Maddie ins�g att ingen l�ngre tittade mot l�gret l�mnade hon skuggorna och b�rjade springa mot k�kst�ltet med bordet och de omkullv�lta stolarna. I br�dskan sprang hon till fel p�le och greps n�stan av panik n�r hon inte s�g n�gra nycklar. Sedan tittade hon sig omkring och s�g nycklarna h�nga p� p�len bredvid. Hon ryckte dem till sig och b�rjade springa mot grottan.

Repet i skeppets f�r hade b�rjat brinna ordentligt och l�gorna spred sig nu till ett reservsegel som hade stuvats in under br�dg�ngen. Ruhl och hans mannar hade tagit av sig sina jackor och mantlar och b�rjat sl� mot l�gorna. De k�nde inte till skeppet och hade ingen aning om var hinkarna som bes�ttningsm�nnen anv�nde f�rvarades. N�r kaptenen ins�g det skickade han fram tv� av sina mannar med ett halvdussin hinkar. M�nnen b�rjade genast �sa vatten �ver l�gorna f�r att f� dem under kontroll.

Ruhl spanade frenetiskt ut i m�rkret f�r att f�rs�ka se var pilarna kom ifr�n.

�Vem �r det som skjuter p� oss?� vr�lade han ursinnigt. �gonblicket efter kom en ny pil susande, men det var ingen brandpil. Det var en stridspil, och den satte sig rakt i br�stet p� mannen bredvid Ruhl.

Kraften i skottet fick slavhandlaren att vackla till och ramla rakt p� det brinnande seglet s� att n�gra av l�gorna sl�cktes. Ruhl s�g sig omkring och fick syn p� n�sta brandpil i sista sekunden. Det var Wills sista, men det kunde inte de panikslagna m�nnen p� fartyget veta. �De �r bland stenbumlingarna nedanf�r stupen!� ropade Ruhl och pekade mot platsen han hade sett ljuspunkten komma fr�n. Han k�nde d�cket kr�nga till under f�tterna, och n�r han tittade upp s�g han att kaptenen hade kapat ankarlinan med en liten yxa. La Bruja b�rjade gunga p� vattnet. Ruhl sprang �ver d�cket och grep tag i kaptenens arm.

�Vad sysslar du med? �r du tokig?�

Kaptenen bl�ngde p� honom. Hans ansikte var m�rkt av aska fr�n det brinnande seglet och hans r�da arm t�cktes av bl�sor d�r l�gorna hade br�nt honom. Han var inte p� hum�r f�r att diskutera med Ruhl. Han visste hur snabbt elden kunde f�rst�ra hans fartyg.

�Jag t�nker f�ra skeppet ur farozonen. Hon �r en l�tt m�ltavla h�r och jag t�nker inte ta n�gra risker!�

Tidvattnet f�rde skeppet allt fortare fr�n land. Ruhl s�g sig f�rtvivlat omkring. �De g�mmer sig vid stupen! Skyttarna �r vid klipporna! Vi kan ta dem!�

�G�r det, d�!� ropade kaptenen. �Jag l�mnar tv� av mina mannar hos dig.� Kaptenen s�g sig om p� sin bes�ttning. �Enrico! Anselmo! F�lj med se�or Ruhl!� Han v�nde sig p� nytt mot Jory Ruhl. �Om du ska g� �r det b�st att du s�tter ig�ng. Vi kommer tillbaka i morgon.�

Ruhl tvekade ett �gonblick och fattade sedan sitt beslut. Han hoppade �ver relingen och landade med ett plask i vattnet, som n�dde honom till midjan. Han ropade �t m�nnen att f�lja efter och b�rjade sedan vada mot land. N�r han s�g sig om �ver axeln kunde han se sina mannar och de tv� iberiska sj�m�nnen k�mpa sig fram genom vattnet efter honom.

Ruhl stapplade upp p� torra land och snubblade till�� vilket r�ddade livet p� honom. En pil for genom luften alldeles ovanf�r huvudet p� honom. Han kastade en blick mot klipporna. Han hade ingen aning om hur m�nga skyttar som l�g g�mda d�r borta, men ins�g att han och hans mannar f�r tillf�llet bara var bev�pnade med knivar.

�H�mta era vapen!� ropade han n�r en ny pil tr�ffade mannen som stod n�rmast i �verarmen. Det blev bara ett k�tts�r, och en av mannens kumpaner band hastigt f�r det med sin halsduk.

�Det gick bra!� ropade han till Ruhl.

R�varen nickade och hukade sig sedan i ett f�rtvivlat f�rs�k att undvika n�sta pil. Sedan b�rjade han leda sina mannar l�ngs stranden mot l�gret.

Maddie hade kommit fram till grott�ppningen med det l�sta gallret. Nu fumlade hon med nyckelknippan tills hon hittade r�tt nyckel och kunde l�sa upp. N�gon ropade oroligt inifr�n grottan. F�ngarna trodde uppenbarligen att de skulle f�ras ombord p� skeppet nu. De kunde bara se en m�rk gestalt med mantel avteckna sig p� andra sidan gallret. N�gon b�rjade gr�ta.

�Tyst!� v�ste hon. �Jag �r h�r f�r att hj�lpa er! Jag��

Ljudet av snabba fotsteg bakom henne fick henne att sno runt. Ruhl och hans mannar kom rusande �ver sanden. F�r ett kort �gonblick trodde hon att de hade sett henne. Hon str�ckte sig snabbt efter ett skott att ladda slungan med, men h�rde sedan Ruhl ropa ut en rad order.

�Fram med vapnen! Brad, ta med dig armborstet! De g�mmer sig bland stenblocken nedanf�r stupet. Sprid ut er och anv�nd alla skydd ni hittar!�

Maddie tryckte sig mot den m�rka klippv�ggen bredvid �ppningen. Ett av barnen gr�t fortfarande. N�gon annan mumlade lugnande och f�rs�kte lugna sin kamrat. Hon �nskade f�rtvivlat att b�da tv� kunde h�lla tyst. Att n�gon i Ruhls g�ng kom f�r att se vad som p�gick var det sista hon beh�vde.

R�varen i m�rkret h�ll fortfarande p� att dela ut order, och hon v�nde sig tillbaka mot grottan och hoppades att slavhandlarnas ledare ropade s� h�gt att ingen skulle h�ra henne.

�Tyst!� v�ste hon p� nytt. �H�ll tyst, annars kommer jag in och sp�ar er!�

Hon gillade inte att beh�va hota de redan vettskr�mda barnen, men det tycktes ha �nskad effekt. De tystnade, och snart h�rdes bara enstaka d�mpade snyftningar. Hon ryckte p� axlarna. Hon kunde f�rklara sig senare f�r det olyckliga barnet.

De tio f�re detta f�ngarna satt hopkurade och v�ntade n�r Maddie kom upp. Hon plockade upp sin b�ge fr�n platsen i det h�ga gr�set d�r hon hade g�mt den. Hon skakade p� huvudet. Det k�ndes som om det hade g�tt flera dagar sedan hon f�rst b�rjat f�lja stigen, inte bara n�gra timmar.

�Vi m�ste bort fr�n kanten�, sa hon. Hon visste att Ruhl kunde ge upp jakten p� Will vilken sekund som helst. S� fort han kom tillbaka till l�gret skulle han m�rka att f�ngarna var borta. Och s� l�nge barnen avtecknade sig mot natthimlen skulle de vara l�tta att se nedifr�n stranden.

Barnen traskade n�gra meter bort fr�n stupet och st�llde sig i en halvcirkel. De s�g f�rv�ntansfullt p� Maddie. Det var sex pojkar och fyra flickor som verkade vara mellan tio och fjorton �r gamla. Hon s�g en blandning av skr�ck, f�rv�ning och l�ttnad i deras ansikten. Hon tog n�gra djupa andetag. Hennes hj�rta slog fortfarande snabbt efter m�tet med Sagofarbrorn, och hon visste att hennes r�st ofta blev g�ll n�r hon var orolig eller sp�nd. Hon var f�rst�ndig nog att inse att det f�rmodligen inte skulle ha n�gon lugnande effekt p� barnen om hon tilltalade dem med det tonfallet.

�S� d�r, ja�, sa hon n�r hon hade lugnat sig tillr�ckligt. �Det som h�nde var att ett g�ng slavhandlare tillf�ngatog er.�

�Det var R�varen i m�rkret som tog oss�, sa en av de yngre flickorna. �Han �r ett sp�ke.� Kommentaren fick de andra att se sig oroligt omkring och omedvetet r�ra sig lite n�rmare varandra.

Maddie skakade p� huvudet. �Han �r inget sp�ke och ni beh�ver inte l�ngre vara r�dda f�r honom�, sa hon t�lmodigt. �Han �r en helt vanlig m�nniska�� fast han �r v�ldigt elak, och han �r slavhandlare. Han hade t�nkt s�lja er som slavar.�

�Han sa att han t�nkte l�sa in oss i en djup, m�rk f�ngelseh�la full av r�ttor och monster som skulle bita av oss t�rna och dricka v�rt blod om n�tterna�, sa en av de yngre pojkarna. �Och om vi inte lydde honom skulle han sticka ut �gonen p� oss.� De andra mumlade till medh�ll. Maddie gjorde en lugnande gest.

�Det sa han bara f�r att skr�mmas�, f�rklarade hon. Och det fungerade, t�nkte hon. Hon mindes hur barnen hade reagerat p� Wills namn n�r hon yppat det tidigare under kv�llen. H�r g�ller det att bek�mpa monster med legender, t�nkte hon.

�Hur m�nga av er har h�rt talas om Will Treaty?� fr�gade hon.

Tio h�nder str�cktes upp, och hon kunde inte l�ta bli att le trots allvaret i situationen. Alla hade h�rt talas om Will.

�Will �r min l�rom�stare, och han kommer att hj�lpa oss.�

Orden fick dem naturligtvis att se sig omkring. �Han �r inte h�r nu�, sa Maddie lite irriterat. �Han h�ller p� att jaga iv�g R�varen och hans kumpaner.�

Det var f�rst�s inte riktigt sant, men den f�rklaringen fick duga s� l�nge. Ibland kunde man beh�va f�rgl�gga sanningen lite.

�Och n�r han griper R�varen kommer han att d�da honom�, fortsatte hon. Det tycktes ha en uppmuntrande effekt. De gillade tanken p� att den ber�mde Will Treaty skulle d�da mannen som hade pl�gat dem s�.

�Hur kommer han att d�da honom?� fr�gade pojken som nyss hade talat. Maddie s�g p� honom. Det var typiskt pojkar att intressera sig f�r blodiga detaljer. Sj�lv tyckte hon inte att det var l�ge f�r s�dant.

�Bry dig inte om det. Han kommer s�kert p� n�got bra s�tt.�

�Jag hoppas att han pl�gar honom!� sa pojken argt. �Jag hoppas att han verkligen pl�gar honom!�

�Det g�r han nog�, sa Maddie. �Vi kan fr�ga Will om saken n�r vi tr�ffar honom.� Sedan klappade hon i h�nderna f�r att f� dem att t�nka p� n�got annat �n R�varen och det h�rresande �de som v�ntade honom. �Dags att r�ra sig!� sa hon rappt. �Vi kan inte stanna h�r�� vi m�ste ta oss till Ambleton s� snabbt vi bara kan. Ni som �r lite st�rre kan g� till fots, men de mindre kan rida.�

Hon f�rde fingrarna till munnen och visslade l�gt. En gn�ggning h�rdes och sedan kom Tug och Bumper traskande ur m�rkret. Maddie och Will hade f�rt fram djuren tidigare under kv�llen eftersom de hade anat att vissa av barnen skulle beh�va rida.

Will hade inte tyckt att han sj�lv beh�vde ta med sig Tug.

�Jag vill att Ruhl ser mig n�r jag lockar iv�g honom. Om jag rider kommer han att ge upp. Och om jag sitter p� h�sten men inte lyckas skaka av mig honom kommer han att inse att jag luras. Nej, det �r b�ttre att du tar h�starna. De kan hj�lpa till att b�ra barnen.�

Hon s�g p� f�ngarna och valde ut de yngsta barnen.

�Ni tre�, sa hon och pekade p� en pojke och tv� flickor som s�g ut att vara runt tio �r gamla. �Vill ni rida p� Will Treatys ber�mda h�st Tug?�

Tug ruskade lite p� manen och tittade gillande p� henne. Dig har jag tyckt om fr�n f�rsta b�rjan!

Maddie h�rde honom naturligtvis inte. De tre barnen stirrade stor�gt p� den kraftiga gr� h�sten och nickade lite.

�Kom d�.� Hon lyfte upp den f�rsta flickan f�r att s�tta henne i sadeln. Sedan kom hon att t�nka p� n�got och hejdade sig. Hon st�llde ned flickan, gick fram till Tug och s�kte i minnet efter l�senordet Will hade avsl�jat f�r henne n�r hon f�rst tr�ffat Bumper. Till sist mindes hon.

�F�r jag lov?� viskade hon. Hon hoppades att det skulle fungera att yttra frasen � n�gon annans v�gnar.

Tug s�g p� henne med sina intelligenta �gon och nickade.

F�rmodligen skulle han inte kasta av ett litet barn, men hon v�gade inte ta n�gra on�diga risker.

Hon lyfte flickan igen och hj�lpte henne upp i sadeln. Maddie h�ll ena handen p� hennes arm och s�g uppm�rksamt p� Tug.

�Du t�nker inte g�ra n�got dumt nu, va?� sa hon. Tug vred lite p� huvudet och m�tte hennes blick. Hon kunde sv�ra p� att han hade h�jt ett �gonbryn om han kunnat. Men han kastade inte av flickan. Maddie fylldes av l�ttnad och tog upp n�sta barn, pojken, och lyfte upp �ven honom p� djurets rygg. Tug stod stilla och Maddie ins�g att det hade g�tt bra. Slutligen lyfte hon upp det tredje barnet. Barnens sammanlagda vikt var ganska l�tt att b�ra f�r den kraftiga lilla h�sten. Hon nickade tacksamt till Tug och gick fram till Bumper.

�Vill du rida p� den h�r h�sten?� fr�gade hon ett annat av de mindre barnen.

Flickan nickade. �Vems ber�mda h�st �r det?�

Bumper gn�ggade. Det l�t som ett litet skratt. Maddie t�nkte snabbt.

�Har du h�rt talas om Will Treatys mycket k�nde v�n Sir Horace? �ven k�nd som riddaren av ekl�vet?�

Flickan nickade.

�Det h�r �r hans h�st.�

Absolut inte! Jag skulle aldrig l�ta en stor klumpeduns som han rida p� mig!

Hon gick lite n�rmare Bumper. �Var med p� noterna nu�, viskade hon. �Och f�rresten�� hur vet du att min pappa �r en stor klumpeduns?�

Han �r riddare. Alla riddare �r klumpedunsar. Men f�r all del, hj�lp henne upp.

�Var r�dd om henne�, sa Maddie. Hon visste inte riktigt om Bumper beh�vde h�ra l�senordet, men hon sa det �nd�.

Visst, visst.

Hon lyfte upp den lilla flickan i sadeln och s�g sig omkring efter n�got mer litet barn. Tim Stoker h�jde handen f�r att p�kalla hennes uppm�rksamhet.

�Fr�ken Maddie?�

Hon himlade med �gonen. Hon k�nde sig urgammal n�r han tilltalade henne s� d�r. �Du kan kalla mig Maddie, Tim. Vad �r det?�

�Rob h�r �r skadad i benet. Sagofarbrorn br�nde honom med ett gl�dande spett.�

Han nickade mot en annan pojke i ungef�r samma �lder. Rob var kortare �n Tim och lite kraftigare. Om han red p� Bumper skulle inget mer barn f� plats. Men hon ryckte p� axlarna. Alla de �vriga barnen var �ldre och st�rre. Hon nickade mot Rob.

�Du kan s�tta dig, Rob. Var r�dd om benet.�

Hon hj�lpte honom s�tta foten i stigbygeln. Nu s�g hon att han hade ordentliga bandage runt sitt h�gra ben. Pojken h�vde sig f�rsiktigt upp i sadeln bakom flickan.

Maddie v�nde sig mot de �terst�ende fem barnen. �D� sticker vi. Och det �r viktigt att vi raskar p� nu. Jag vet att vissa av er inte m�r bra och att ni inte har f�tt n�gon vidare mat p� flera dagar�� eller till och med veckor. Men ni m�ste k�mpa. S�g till om ni blir f�r tr�tta, s� f�r ni rida en liten stund. L�ter det bra?�

Alla nickade tyst.

�D� s�tter vi i g�ng. Vi joggar i tio minuter och g�r i tjugo. Vi ska f�rdas en ganska l�ng str�cka och det m�ste g� s� fort som m�jligt. �r ni klara? D� sticker vi!�

Hon b�rjade jogga med Bumper p� sin h�gra sida och Tug bredvid honom. Barnen tvekade och f�ljde sedan efter. Det toviga, h�ga gr�set prasslade snart av de m�nga f�tterna. N�r de kom fram till landsv�gen blev det lite l�ttare att g�. Maddie visste att de hade behandlats illa och led av n�ringsbrist. Men de var barn, och barn var oftast i god form. De skulle klara det h�r. De m�ste klara det. Hon m�rkte att n�gon sprang j�msides med henne. N�r hon vred lite p� huvudet s�g hon att det var Tim. Han hade rynkat pannan.

�Maddie�, sa han. Spr�ngmarschen fick det att l�ta lite ryckigt.

�Vad �r det, Tim?�

�Om Will Treaty verkligen jagar R�varen, varf�r m�ste vi d� fly h�rifr�n?�

Hon �ppnade munnen f�r att svara, men tvekade sedan och s�g sig omkring. Ingen av de andra tycktes ha h�rt fr�gan.

�H�ll den tanken f�r dig sj�lv�, sa hon.

Hon s�g att han f�rstod. Han nickade och �terv�nde till sin ursprungliga plats.

De tr�tta barnen k�mpade sig fram l�ngs v�gen. Det hade grytt f�r flera timmar sedan och de h�ll blicken f�st vid den dammiga v�gen n�gra meter framf�r sig.

Maddie hade �vergett alla f�rs�k att springa och g� om vartannat. Barnen kunde helt enkelt inte h�lla ett s�dant tempo, och varje g�ng de b�rjat springa hade de svagare barnen sackat efter tills hela s�llskapet r�rde sig i ett flera hundra meter l�ngt, oj�mnt led. Och ju l�ngre de sprang, desto l�ngre blev ledet eftersom de l�ngsammaste barnen bara hamnade l�ngre och l�ngre bak. Maddie blev r�dd att de skulle segna ned och kollapsa vid v�gkanten.

Eftersom det inte var om�jligt att n�gon hade tagit upp jakten p� dem kastade hon oroliga blickar mot horisonten i s�der f�r att se eventuella tecken p� f�rf�ljare. Fast�n hon hade enormt f�rtroende f�r Wills f�rm�ga att avleda m�nnens uppm�rksamhet kom hon att t�nka p� n�gonting han hade upprepat om och om igen under hennes tr�ning:

Alla planer kan g� snett�� och de flesta g�r f�rr eller senare i st�pet, hade han sagt. Var alltid beredd p� att n�got g�r snett. D� kommer du att vara redo n�r det h�nder. Om allt skulle g� v�gen f�r du i st�llet en trevlig �verraskning.

P� grund av r�dslan f�r f�rf�ljare ville hon ha barnen s� n�ra som m�jligt, d�r hon kunde se dem och skydda dem om n�gon fara visade sig.

Nu traskade de fram med tr�tta, sl�pande steg. Hon gick regelbundet runt i den lilla gruppen och uppmanade de l�ngsammare barnen att g� fortare. Ofta var hon tvungen att v�dja till dem, uppmuntra dem eller hota dem�� vad som helst f�r att de skulle forts�tta g�. Hon var sj�lv utmattad, men alldeles f�r stressad f�r att k�nna av det.

�Kom igen nu, Julia�, sa hon till en av de �ldre flickorna f�r kanske hundrade g�ngen. �Om de mindre barnen kan s� kan du!�

Julia brast som vanligt i gr�t, stannade och gnuggade sig i �gonen.

�Det �r or�ttvist�, tj�t hon. �Jag vill rida! Det �r min tur att rida!�

Maddie hade l�tit barnen turas om att rida. De fick sitta till h�st i en kvart �t g�ngen innan de blev avl�sta. Maddie visste att Julia hade varit med i gruppen innan och grymtande suttit av bara fem minuter tidigare. Det skulle inte bli hennes tur igen f�rr�n om minst tjugofem minuter.

Maddie bl�ngde p� henne. �Forts�tt�, beordrade hon.

Julia putade med l�pparna. �Varf�r kan inte Rob g�? Han f�r ju rida hela tiden. Det �r or�ttvist!�

Maddie hade god lust att sl� till Julia om hon sa �det �r or�ttvist� en g�ng till. Rob var pojken med br�nnskadan p� benet. Han hade erbjudit sig att g�, men haltade s� kraftigt att han hade sinkat hela gruppen. Maddie hade l�tit honom forts�tta rida medan de andra nio fick turas om.

�Rob har ont i benet�, sa hon.

Julia s�g surt p� henne. �B�da mina ben g�r ont. Jag vill ocks� rida!�

Rob hade h�rt dem. Det hade alla. Rob lutade sig fram mot Maddie.

�Jag g�r en stund�, sa han. �Hon kan f� rida.�

Maddie s�g allvarligt p� honom. �Nej�, sa hon best�mt. �Det �r inget fel p� hennes ben. Hon �r bara sj�lvisk.�

Julia snyftade. Hon var uppenbarligen �terigen n�ra t�rarna. Maddie gick lite n�rmare flickan och talade till henne med l�g r�st som ingen annan kunde h�ra.

�Ser du r�set d�r borta?� fr�gade hon. �Bakom busken med lila blad?� Julia vred lite p� huvudet och blickade mot platsen. Det s�g ut som en helt vanlig kulle. Flickan rynkade pannan, nickade och undrade varf�r Maddie hade pekat ut platsen f�r henne.

�Det �r ett gammalt gravkummel. Det finns m�nga s�dana h�romkring.�

Orden fick Julia att sp�rra upp �gonen. Hon s�g sig omkring och tittade slutligen p� Maddie.

�Det finns�� Maddie letade i huvudet efter n�gonting som kunde verka tillr�ckligt skr�mmande. Hon mindes samtalet vid floden i Danverfors. �Det finns gastar d�r inne. Du har v�l h�rt talas om kummelgastar?�

Julia skakade p� huvudet. Hon hade aldrig h�rt ordet, men tyckte inte att det l�t s�rskilt trevligt.

�Det �r en sorts onda andar som h�ller till i gravar. De har l�nga t�nder och fruktansv�rda klor. De anfaller folk som g�r f�rbi, drar in dem i sina kummel och g�r dem till nya gastar.�

Hennes fantasi b�rjade f� fart nu. Julias ocks�. Hon var alldeles blek i ansiktet.

�Det finns bara en sak som gastar �r r�dda f�r��, fortsatte Maddie. Hon s�g sig omkring och nickade mot Bumper och Tug. �H�star. De t�l inte h�star. S� l�nge Bumper och Tug �r med oss kan vi k�nna oss trygga.�

��r det sant?� fick Julia fram efter en stund. Hennes r�st l�t v�ldigt liten.

Maddie nickade allvarligt. �Helt�, sa hon. �Och om du inte slutar gn�lla och beklaga dig t�nker jag l�mna kvar dig h�r. D� kommer gastarna och tar dig s� fort de inte l�ngre kan se h�starna!�

Julia gnydde till av fasa. T�rarna fl�dade �terigen utmed hennes kinder, men nu gr�t hon av skr�ck snarare �n sj�lv�mkan. Hon var verkligen r�dd. Maddie suckade olyckligt. Hon avskydde egentligen att beh�va skr�mma Julia f�r att f� henne att forts�tta.

Jag �r inte ett dugg b�ttre �n Sagofarbrorn, t�nkte hon. Men hon var sj�lv bara n�gra �r �ldre �n Julia och ocks� n�ra utmattning. Hon visste inte vad annat hon kunde g�ra f�r att f� den andra flickan att traska vidare. Hon hade v�djat, lirkat och bett hela morgonen, men Julia hade inte lyssnat. Hon hade sjunkit djupt ned i sitt eget el�nde och Maddie hade inte kunnat g�ra n�got f�r att motivera henne. Skr�mseltaktiken var det enda som verkade fungera, och hon best�mde sig lite motvilligt f�r att forts�tta med den. Det h�r handlade trots allt om att r�dda livet p� flickan.

�Det �r d�rf�r du m�ste traska p�, sa hon. �Och du g�r b�st i att sluta klaga. Annars blir jag tvungen att l�mna dig hos gastarna. F�rst�r du?�

Julia s�g Maddie i �gonen. Hon kunde inte se n�got medlidande d�r, bara en h�rd beslutsamhet. Maddie skulle utan tvekan verkst�lla sitt hot. Julia torkade sig i �gonen och nickade.

�R�R P� P�KARNA D�!� r�t Maddie.

Vr�let och skr�cken f�r kummelgastar fick Julia att reagera. Hon �kade takten tills hon gick i t�ten f�r ledet och kastade hela tiden oroliga blickar mot kullen som om hon v�ntade sig att se sp�klika skepnader d�r borta n�r som helst. Men hon saktade aldrig ned, utan marscherade vidare med f�rnyad energi.

Pojken som hette Tim hade lyssnat intresserat p� ordv�xlingen mellan Maddie och Julia. Nu gick han lite n�rmare Maddie. Hans �gon var r�da av tr�tthet och ansiktet t�cktes av ett tunt lager av damm och torkad svett. Trots det s� log han.

�Kummelgastar och gravr�sen?� sa han l�gt. �Det d�r ser ut som en helt vanlig kulle, tycker jag.�

Maddie skakade tr�tt p� huvudet. �Hon bad om det.�

�Hon fick vad hon f�rtj�nade�, sa Tim och nickade.

De m�ste f� vila en l�ngre stund snart�, muttrade Maddie f�r sig sj�lv.

Hon hade precis gett order om en tio minuter l�ng rast, och barnen hade tr�tta och tacksamma sjunkit ned till marken bredvid v�gen. Maddie hj�lpte Rob ned fr�n sadeln. Han tackade henne och haltade fram till v�gkanten, d�r han satte sig ned med stor f�rsiktighet f�r att inte benet skulle sm�rta till.

�ven han var d�dstr�tt, och han hade ridit hela v�gen. De andra var tysta, n�stan f�rstummade. De hade vandrat i s� m�nga timmar att det k�ndes som om f�tterna och det ih�rdiga traskandet var det enda som spelade n�gon roll i deras liv. Maddie gick fram och lossade vattenskinnet fr�n Bumpers sadel. Det var n�stan f�r anstr�ngande f�r henne, och hon lutade huvudet mot h�stens svartvita p�ls i n�gra sekunder. Hennes ben v�rkte och f�tterna var �mma. Hon h�ll p� att f� en bl�sa p� h�ger h�l och undrade hur l�nge hon skulle orka forts�tta.

Ska du inte rida lite?

Hon tittade upp. Bumper hade vridit lite p� huvudet och betraktade henne nu med stora bruna �gon fulla av sympati och medlidande. Men hon skakade p� huvudet.

Det g�r inte. Jag m�ste forts�tta, annars tror de att de kan stanna.

Det darrade lite i huden och musklerna i Bumpers nacke. Maddie tyckte att det s�g ut som en axelryckning, men visste f�rst�s att h�star inte kunde rycka p� axlarna. Hon str�ckte sig efter vattenskinnet. Mindre �n h�lften av vattnet �terstod, trots att hon hade varit s� sparsam som m�jligt n�r hon delat ut det under resan. Ytterligare ett vattenskinn h�ngde fr�n Tugs sadel, men det var i stort sett tomt. Det var vattenskinnet hon hade anv�nt f�rst.

Hon tog en klunk av det ljumma, l�dersmakande vattnet innan hon sl�ngde skinnet �ver axeln och b�rjade g� omkring bland de tr�tta barnen. Hon gav dem vattenskinnet och l�t dem dricka, men f�rs�krade sig om att ingen drack mer �n sin ranson.

Hon hade precis f�tt tillbaka skinnet fr�n en av de yngsta flickorna n�r Tim Stoker, som stod p� ett litet kr�n mitt p� v�gen, ropade l�gt till henne.

�Maddie, det kommer n�gon.�

Hennes hj�rta hoppade �ver ett slag och hon skyndade fram till honom. Tim skuggade �gonen med h�gerhanden och spanade s�derut. Hon tittade uppm�rksamt �t samma h�ll.

Hon kunde urskilja en gestalt p� horisonten. Den var p� v�g fr�n samma riktning som Ruhl och hans g�ng f�rmodligen skulle komma fr�n�� om de hade gett upp jakten p� Will.

Det var ocks� samma h�ll som Will skulle komma fr�n. Hon mindes vad han brukade s�ga: R�kna alltid med det v�rsta, s� slipper du bli besviken.

Hon s�g p� barnen. F�rutom Tim verkade ingen intresserad av figuren i fj�rran. De satt vid v�gkanten med nedb�jda huvuden och armb�garna st�dda mot kn�na.

Hon visste hur n�ra utmattningens rand de var. Om skepnaden i fj�rran var en av Ruhls spanare skulle hon aldrig lyckas f� iv�g barnen snabbt nog. De skulle bli tillf�ngatagna p� nytt.

Hon blickade �terigen mot horisonten. Hon kunde inte se n�gra fler personer �n den f�rsta de hade sett och hoppet i hennes hj�rta b�rjade v�xa. F�r s�kerhets skull tog hon �nd� fram b�gen och sp�nde den n�gra g�nger p� prov f�r att v�rma upp musklerna. Dessutom drog hon undan fliken i manteln som skyddade hennes pilar fr�n d�ligt v�der.

�Vem �r det?� fr�gade Tim.

Hon kisade och f�rs�kte se figuren tydligare. Han var barhuvad, vilket inte var ett gott tecken. Will hade normalt sett huvan uppdragen. Hon f�rde automatiskt handen till kogret, drog en pil och lade den vant p� str�ngen.

�Jag vet inte�, sa hon. Men n�r gestalten n�rmade sig kunde hon urskilja fler detaljer. Personen hade en kraftig l�ngb�ge och hon kunde ana pilar som stack upp ovanf�r hans h�gra axel. Hon k�nde sp�nningen avta, och n�r figuren stannade och vinkade med l�ngb�gen uppstr�ckt ovanf�r huvudet b�rjade hon skratta.

�Det �r Will�, sa hon och andades ut. �Nu kommer Will Treaty�, ropade hon till barnen. �Han ska f�ra er hem!�

De flesta var f�r tr�tta f�r att reagera. N�gra tittade upp n�r de h�rde ordet �hem�. Men Tim log brett och s�g m�rkbart l�ttad ut. Han var den ende som hade f�rst�tt hennes oro f�r att kidnapparna skulle f�lja efter dem, och han var lika l�ttad som hon nu n�r de hade f�rst�tt vem personen som n�rmade sig var.

Maddie gick fram till Tim och lade armen runt hans magra axlar. Hon skakade p� huvudet och skrattade igen. Nu n�r Will var h�r skulle allt ordna sig.

Det var Rob som f�rst hade sett dem fr�n sin upph�jda position p� Bumpers rygg. Men efter bara n�gra sekunder kunde �ven Maddie, Will och resten av barnen se dem.

F�r tillf�llet s�g de bara ut som m�rka silhuetter mot himlen bakom. Maddie f�rs�kte r�kna dem, men det var sv�rt eftersom de r�rde sig. De verkade vara minst ett dussin stycken, och gruppen var p� v�g s�derifr�n.

En av dem gick lite framf�r de andra och vinkade d� och d� till de �vriga. Trots att de var l�ngt borta tyckte Maddie att det s�g ut som om han pekade mot platsen d�r hennes eget s�llskap stod.

Barnen b�rjade ropa f�rf�rat. De hade trott att de var s�kra. De hade faktiskt varit �vertygade om att de var s�kra. Nu var de �terigen i fara, och de kastade misst�nksamma blickar mot Will och Maddie. De f�rstod vem som f�rf�ljde dem.

�Det �r R�varen!� ropade en, och de andra gnydde av skr�ck.

�Du sa att han var borta!� ropade en av de �ldre pojkarna till Will.

Spejaren m�tte hans anklagande blick.

�Jag trodde det, ja�, sa han lugnt. �Men det verkar som om jag hade fel.� Han v�nde sig om igen f�r att iaktta f�rf�ljarna. Han spanade med rynkad panna mot mannen som ledde dem. Han mindes att den mannen hade hukat sig ned lite och studerat marken f�r en liten stund sedan.

�Jag hade nog fel i det d�r om att de inte har med sig en sp�rare�, sa han till Maddie. �Jag tror att mannen som leder dem har f�ljt v�ra sp�r.�

Maddie s�g p� honom med stigande panik. �Vad ska vi g�ra?� fr�gade hon. Hennes r�st h�ll p� att bli v�ldigt g�ll och var n�ra att svika henne. Hon k�mpade f�r att h�lla huvudet kallt. Will tog hennes handled i ett stadigt grepp. Det hade en lugnande effekt. Hon tog ett djupt andetag och s�g honom i �gonen.

�Ingen fara�, sa hon.

Will nickade. �Bra. Nu ska jag ber�tta vad du beh�ver g�ra. Du m�ste springa. Du m�ste f� barnen att springa s� fort de bara kan. Sj�lv stannar jag h�r och h�ller Ruhl och hans banditer p� avst�nd.�

Hon s�g sig oroligt omkring p� det �ppna landskapet.

�H�r?� sa hon best�rt. �Du kan inte stoppa dem h�r! Det �r ju �ppen mark �verallt! Du kan inte skydda dig fr�n sidorna. De kommer att omringa dig och d�da dig!�

Det var en god uppskattning av situationen, och Will nickade gillande. �Du har l�rt dig mycket om hur man bed�mer terr�ngen�, konstaterade han. �Men jag t�nker inte f�rs�ka hejda dem. Och jag t�nker absolut inte l�ta dem omringa mig. Jag t�nker bara sakta ned dem lite�� och kanske f�lla n�gra av dem. D�refter f�rflyttar jag mig en bit och g�r om det en g�ng till. Jag t�nker upprepa m�nstret tills ni har tagit er h�rifr�n.�

Han hade g�tt fram till Tug medan han pratat. Nu lossade han fodralet med pilar som h�ngde fr�n sadeln. Han tog ut ett dussin extrapilar och tryckte ned dem i kogret han bar p� ryggen.

Tug frustade nerv�st. Jag tycker inte om det h�r.

�Det kommer att g� bra�, sa Will l�gt. Maddie trodde att det var henne han pratade med och f�rs�kte lugna.

�Jag kan stanna med dig�, sa hon impulsivt. �Tillsammans kan vi kanske h�lla dem p� avst�nd.�

Men Will skakade p� huvudet. �De kommer �nd� att omringa oss. Och det �r dubbelt s� sv�rt f�r tv� personer att ta sig h�rifr�n obem�rkt. Det �r dessutom viktigt att barnen f�rs i s�kerhet. Om vi l�mnar dem h�r kommer de att ge upp efter n�gra kilometer. Du m�ste vara med och driva p� dem, Maddie. F� dem att springa. Hota dem och vr�la �t dem. G�r vad som m�ste g�ras f�r att de ska forts�tta.�

Han kastade en blick mot solen, som hade p�b�rjat sin bana ned�t i v�st.

�Det �r n�gra timmar kvar tills det m�rknar. Leta upp ett bra g�mst�lle en bit fr�n v�gen n�r det skymmer. L�t barnen vila en liten stund, men v�ck dem f�re gryningen s� att de kan forts�tta springa.�

�Men� sp�raren, d�?� fr�gade hon. �Han kan ju f�lja v�ra sp�r!�

Will h�jde p� �gonbrynen. �Han blir den f�rste jag plockar n�r de kommer n�rmare�, sa han.

Hon tittade med fasa p� de m�rka skepnaderna p� v�gen bakom dem. De h�ll redan p� att komma n�rmare.

�De kommer att d�da dig�, sa hon el�ndigt och fick t�rar i �gonen. Will skakade p� huvudet.

�Det har ingen lyckats med �n�, sa han. �Och tro mig, m�nga har f�rs�kt. Men iv�g med dig nu!�

Han kastade ur sig de sista orden med s�dan kraft att Maddie ryckte till. Hon lade handen p� hans arm och han nickade mot henne. Sedan v�nde hon sig om och ropade till barnen:

�Kom igen! Spring! Spring f�r livet!�

Barnen v�nde sig omedelbart om och b�rjade springa. De �ldsta tog t�ten och b�rjade snabbt dra ifr�n de mindre barnen. Bara ett av dem v�nde sig om. Det var den lille pojken som red framf�r Rob p� Bumper. Han tog tag i tyglarna och h�ll in h�sten.

�F�r jag stanna och titta p� medan Will Treaty d�dar R�varen?� fr�gade han.

�Nej! Skynda dig nu!� r�t Maddie till honom. �Spring, Bumper! Spring!�

Pojken sl�ppte motvilligt tyglarna och Bumper v�nde sig om och b�rjade traska l�ngs v�gen. Han kom snabbt ikapp de springande barnen.

�Sk�nt att h�ra att n�gon tror p� mig�, sa Will med ett litet leende. N�r han v�nde sig om s�g han Ruhls m�n sprida ut sig i en l�ng rad p� b�da sidor om v�gen. Han nickade f�r sig sj�lv. Maddie hade haft r�tt. Eftersom landskapet var �ppet skulle de f�rs�ka omringa honom. Han kunde inte g�ra s�rskilt mycket �t den saken.

Han r�knade m�nnen. De var elva stycken. De flesta r�rde sig nu genom det midjeh�ga gr�set. Bara tv� stycken var kvar p� sj�lva v�gen. Det var f�rmodligen Jory Ruhl och den mystiske sp�raren. Will undrade var han hade kommit ifr�n.

De tv� m�nnen gick fortfarande helt oskyddade p� v�gen, och f�r ett �gonblick k�nde Will sig frestad att f�rs�ka skjuta Ruhl trots det stora avst�ndet. Slavhandlaren hade ingen aning om vem han jagade och v�ntade sig nog inte att det var en spejare med n�stan �vernaturlig tr�ffs�kerhet.

Will sk�t motvilligt undan tanken. Det var viktigare att g�ra sig av med sp�raren s� att Maddie och barnen skulle ha l�ttare att fly. Hans egen h�mnd skulle f� v�nta en stund.

Will drog lugnt och utan br�dska en pil fr�n kogret. Han inspekterade den f�r att uppt�cka eventuella brister trots att han visste att det inte fanns n�gra. Sedan lade han den p� str�ngen.

Han st�llde sig p� sidan och h�ll den kraftiga l�ngb�gen redo utan att sp�nna den medan han bevakade den lilla gruppen som n�rmade sig. M�nnen p� sidorna r�rde sig l�ngsammare �n de tv� andra d�r de k�mpade sig fram genom det h�ga gr�set, och Ruhl och hans sp�rare hade snart kommit l�ngre. Will v�ntade lite till trots att han redan hade kunnat skjuta. Han missade s�llan, men ville vara helt s�ker p� att det h�r skottet tr�ffade. Han gick igenom skottet i tankarna och f�rest�llde sig hur han sp�nde, siktade och sk�t. N�r han var s�ker p� att pilen skulle tr�ffa sitt m�l�� och det visste han vanligtvis inom n�gra sekunder�� skulle han avlossa en andra pil mot Ruhl.

�Kom igen�, muttrade han. �Bara n�gra meter till.�

Och sedan var han redo. Han lyfte b�gen till skjutpositionen. Han f�rest�llde sig helheten, inklusive b�gens h�jd, pilens bana och den lilla m�ltavlan n�gra hundra meter bort. Han k�nde pekfingret nudda vid mungipan n�r han sp�nde den kraftiga b�gen av idegran med drygt fyrtio kilos dragvikt. Den tjocka str�ngen skar h�rt i de f�rst�rkta fingrarna p� hans handske.

Med en annan del av hj�rnan registrerade han att gestalten p� v�gen stannade som om den anade en �verh�ngande fara. F�r sent.

Pilen l�mnade b�gen. Will visste direkt att det var ett bra skott. Han hade redan dragit en ny pil och lagt den p� str�ngen. Nu sp�nde han b�gen p� nytt, siktade p� Jory Ruhl och sk�t.

Solen hade g�tt ned bakom horisonten i v�st och det b�rjade skymma �ver landskapet.

Maddie traskade vidare och drev barnen framf�r sig. Hon hade f�r l�nge sedan gett upp alla f�rs�k att f� dem att springa. Det gick inte. Hon skrattade bittert vid tanken. Hon klarade det ju inte sj�lv.

Hon tittade upp och r�knade barnen. Hon hade gripits av en fruktansv�rd skr�ck f�r att n�gon av dem skulle sjunka ihop i det h�ga gr�set bredvid v�gen utan att hon m�rkte det. Lyckligtvis var alla fortfarande med. Hon tvekade lite. Hade hon r�knat tio eller nio?

Hon f�rstod att hennes tr�tta hj�rna lurade henne. Hon hade blivit f�r utmattad f�r att t�nka klart. Och om hon var s� utpumpad m�ste det vara �nnu v�rre f�r barnen. Hon mindes vad Will hade sagt: Leta upp ett bra g�mst�lle en bit fr�n v�gen n�r det skymmer.

Det �r l�ttare sagt �n gjort, t�nkte hon. Var kunde de g�mma sig i det h�r �ppna landskapet? Hon v�nde sig om och spanade l�ngs v�gen bakom dem. N�gra f�rf�ljare syntes inte till. Och inte Will heller. Hon ville gr�ta n�r hon mindes hur hon hade l�mnat honom f�r att m�ta Ruhl och hans mannar ensam.

�Jag borde ha stannat med dig�, sa hon l�gt�� fast�n hon visste att Will aldrig hade till�tit det. Hon f�rest�llde sig hur slavhandlarna spred ut sig p� en l�ng rad s� att de kunde omringa Will. De skulle f�rmodligen v�nta tills han hade f�rbrukat sina pilar och sedan rusa fram f�r att d�da honom.

Hon undrade om det hela skulle sluta d�r. Den som hade satt k�ppar i hjulet f�r Jory Ruhl riskerade enligt barnens ber�ttelser att drabbas av hans vrede. Och Will hade definitivt grusat hans planer.

Kanske skulle de tortera honom innan de d�dade honom. Kanske h�ll de p� med det just nu.

Hon blickade �t v�nster och s�g en rad med l�ga klippor hon hade lagt m�rke till f�rsta g�ngen de f�rdats l�ngs den h�r v�gen. Hon stannade och f�rs�kte minnas. Det var n�gonting speciellt med de d�r klipporna, men vad? P� n�got s�tt h�ngde det ihop med Wills instruktioner. Det var n�got med att g�mma sig. Hon ins�g att hon stod och svajade av utmattning. �ven barnen hade stannat. N�gra av dem sj�nk ned till v�gen och somnade �gonblickligen p� den h�rda jorden och gruset. Tug och Bumper stannade till och s�g nyfiket p� henne i v�ntan p� nya instruktioner.

Klippor. G�mma sig i skymningen. Vad var det nu igen? Sedan mindes hon. Det hade funnits n�got som liknade grott�ppningar i de d�r klipporna. Det fanns grottor och stenbumlingar d�r borta. D�r kunde de g�mma sig under natten, och Ruhl och hans mannar skulle inte ha en chans att se dem fr�n v�gen om de passerade.

Ny energi fyllde henne och hon klev fram mellan barnen och ruskade eller petade p� alla som hade lagt sig ned.

�Upp och hoppa!� ropade hon. �Vakna! Vi ska l�mna v�gen nu!� Julia var givetvis ett av barnen som hade kollapsat och somnat. Hon j�mrade sig n�r Maddie tryckte b�gens ena �nde mot henne.

�Sluta! Det g�r ont! L�t mig vara!�

�Det skulle g�ra �nnu mer ont om jag anv�nde en pil�, sa Maddie surt. �Upp med dig!� Hon gav Julia en l�tt spark p� kn�et�� inte h�rd nog f�r att skada henne, men tillr�ckligt h�rd f�r att den skulle g�ra lite ont. Julia ylade i protest, men tog sig upp p� f�tter precis som de andra.

Maddie pekade mot klipporna i fj�rran. �D�r borta finns det grottor. Vi kan sova i dem. Ni kan sova s� l�nge ni vill n�r vi v�l kommer dit. Det enda som beh�vs �r en sista kraftanstr�ngning. Kom nu!�

Hon gick av v�gen och de andra f�ljde efter henne. N�r hon kom att t�nka p� att Ruhls sp�rare kanske fortfarande var i livet stannade hon dem. Tio personer som gick p� led skulle l�mna s� stora sp�r i gr�set att de gick att f�lja �ven i m�rker.

�Sprid ut er�, sa hon. �Det �r inte bra att alla g�r efter mig. Sprid ut er p� sidorna i st�llet.�

De lydde utan ett ord. L�ftet om att de snart skulle f� vila gav dem kraften de beh�vde f�r den sista etappen. Snart k�mpade de sig fram p� nytt genom gr�set mot klipporna. D� och d� snubblade n�gon eller ramlade rakl�ng, men alla lyckades p� n�got s�tt forts�tta.

Till sist kom de fram till de skyddande nedfallna stenblocken vid klippornas fot. Maddie hade valt ut en �ppning i klippv�ggen�� ett stort h�l som s�g ut att leda till en rymlig grotta. Dessv�rre visade det sig bara vara en tv� meter djup nisch i berget. F�r ett �gonblick var hon n�ra paniken. T�nk om alla grott�ppningar var likadana? Hon provade med en annan och blev lika besviken. Grottan var knappt fyra meter djup och mycket smal. Det fanns absolut inte plats d�r inne f�r tio barn, tv� h�star och en utmattad spejarl�rling.

Hon inspekterade ytterligare tre grottor�� med samma resultat. M�rkligt nog var det ett av de mindre h�len som till sist visade sig vara r�tt val. Det var inte mycket mer �n en smal, drygt tv� meter h�g sk�ra i klippv�ggen. Den ledde dock till ett rymligt utrymme med h�gt i tak. Golvet t�cktes av mjuk sand och det fanns plats f�r dem alla. Bumper och Tug hade sv�rt att pressa sig igenom ing�ngen, men klarade det. Maddie s�g sig bel�tet omkring. Det fanns till och med en m�jlighet att f�rf�ljarna, om de kom hit, skulle strunta i den obetydliga sprickan efter att ha tittat i de st�rre �ppningarna.

�Jag beklagar att vi inte har n�gon mat�, sa hon. Sedan ins�g hon att hon pratade med sig sj�lv. Hennes f�ljeslagare var inte det minsta intresserade av mat. Alla hade hittat platser i sanden och l�g redan och sov djupt.

�Jag f�rmodar att jag borde g�ra ett vaktschema�, mumlade hon. Hon visste f�rst�s att det inte fanns n�gon mer �n hon sj�lv som kunde h�lla vakt. Bumper frustade �t henne.

Sov. Vi varnar dig om n�gon kommer.

�Jag antar det�, sa hon. Sedan tog hon av sig manteln och rullade ihop den till en kudde. Hon lade sig ned i sanden och drog en djup suck. Hon hade somnat innan hon ens suckat f�rdigt.

Maddie v�cktes av att Bumper gav ifr�n sig ett dovt, mullrande l�te.

Hon hade sovit i tv� timmar�� en djup, tillfredsst�llande s�mn�� och k�nde sig utvilad. Men det varnande l�tet fr�n Bumper skar rakt genom dr�mmens v�ggar och fick henne att vakna med ett ryck.

Bumper och Tug stod v�nda mot den smala grott�ppningen. De hade spetsat �ronen, och Bumpers skuldror vibrerade l�tt. Det var ett varningstecken. H�starna hade m�rkt n�got.

Hon reste sig upp, klappade djuren och viskade lugnande till dem. Sedan sm�g hon fram till �ppningen och kikade f�rsiktigt runt kanten. Hon kunde varken se eller h�ra n�gon. Hon gled f�rsiktigt ut och b�rjade n�rma sig en stor stenbumling. Hon sj�nk ned bakom den och spanade mot landskapet runtomkring.

Nu kunde hon se tv� m�n p� v�gen. De hade passerat punkten d�r hon och barnen hade l�mnat landsv�gen och det verkade inte som om de hade uppt�ckt n�gra sp�r. Hon tackade tyst sig sj�lv f�r att hon f�tt id�n att l�ta barnen sprida ut sig. Om de hade r�rt sig i en samlad klunga skulle det inte ha kr�vts n�gon st�rre skicklighet f�r att hitta sp�ren genom gr�set.

Det kunde inte r�da n�gon tvekan om vilka m�nnen var. Maddie k�nde sig illa till mods. Om de hade kommit �nda hit s� m�ste de ha gripit Will. Han skulle aldrig frivilligt sl�ppa f�rbi dem. F�rmodligen l�g han d�d n�gonstans l�ngs v�gen. Hon fick t�rar i �gonen, men str�k argt bort dem. Hon ville veta vad som hade h�nt. Hon ville vara s�ker. Om Will var d�d skulle hon h�mnas p� Ruhl och hans g�ng�� och hon skulle b�rja med de tv� m�nnen p� v�gen.

De hade stannat och stod nu och tvekade. De blickade norrut l�ngs v�gen och s�g inga sp�r av de f�rrymda barnen. Maddie kunde h�ra det svaga ljudet av deras r�ster i fj�rran. M�nnen s�g sig omkring �ver landskapet och hon tvingade sig sj�lv att h�lla sig stilla. Minsta r�relse kunde avsl�ja hennes position. Nu var hon bara �nnu en m�rk h�g bland stenbumlingarna.

M�nnen h�jde r�sterna, som om de b�rjade gr�la. Hon kunde fortfarande inte uppfatta vad de sa, men deras tonl�ge talade sitt tydliga spr�k. En av m�nnen fortsatte att peka norrut. Han ans�g uppenbarligen att de borde forts�tta. Den andre h�ll upp h�nderna i en irriterad gest och b�rjade g� tillbaka �t s�der.

Hans kumpan ropade argt efter honom. Sedan ryckte han uppgivet p� axlarna och f�ljde efter. De gr�lade h�gljutt medan de v�nde tillbaka mot H�kviken.

Maddie v�ntade tills de hade f�rsvunnit utom synh�ll och skyndade sig sedan tillbaka in i grottan. Hon tvekade lite och funderade kort p� sina alternativ. Hennes instinkt sa henne att hon m�ste leta efter Will f�r att se om han var vid liv och beh�vde hj�lp. Men i s� fall skulle hon bli tvungen att �verge barnen.

Hon hade sv�rt att best�mma sig och vankade av och an p� grottans sandgolv i flera minuter. Hon visste att Will tyckte att det var hennes ansvar att ta hand om barnen. Men hon kunde inte h�lla med. Det h�r handlade om Will, hennes gudfar och mentor. Hon t�nkte p� alla timmar de hade tillbringat tillsammans i skogarna runt Redmont och alla timmar Will hade �gnat �t lugn, t�lmodig undervisning. Hon mindes hans tysta uppskattning n�r hon lyckades med uppgifterna han gett henne. Och hon visste att hon inte kunde �verge honom. �ven om han var d�d ville hon veta vad som hade h�nt�� och om hon l�mnade honom nu kanske hon aldrig skulle f� reda p� det.

N�r hon hade fattat sitt beslut s�g hon sig om efter Tim Stoker. Han l�g och sov djupt vid grottans ena v�gg. Hon gick fram till honom, sj�nk ned p� ett kn� och ruskade f�rsiktigt hans axlar. Pojken slog upp �gonen och s�g sig yrvaket omkring.

�Det �r ingen fara�, sa hon. �Det �r bara jag. Maddie.�

Paniken f�rsvann och pojken gnuggade sig s�mnigt i �gonen.

�Hur l�nge har jag sovit?� fr�gade han.

Maddie ryckte p� axlarna. Hon visste inte riktigt.

�Det �r fortfarande natt�, sa hon. �Jag vill att du tar bef�let h�r. Jag m�ste g� tillbaka och leta efter Will.�

�Vad har h�nt med honom?� fr�gade han. Det m�rktes p� hur han sp�nde kroppen och h�jde r�sten lite att han var orolig.

Hon skakade p� huvudet. �Jag vet inte. R�varen kan ha tagit honom.� Hon sa inte R�varen kan ha d�dat honom. Hon var r�dd att det p� n�got s�tt skulle bli verklighet om hon sa det.

Tim s�g sig omkring p� de sovande barnen. Det var m�rkt och stilla i grottan och allt som h�rdes var enstaka ljud n�r n�got av barnen r�rde sig i s�mnen.

�Ska jag v�cka dem?� fr�gade han, men Maddie skakade �terigen p� huvudet.

�L�t dem sova. Du kan ocks� sova vidare. Ni �r i s�kerhet h�r. Jag kommer tillbaka hit i morgon n�r jag har hittat Will.�

Han nickade os�kert. Han k�nde sig s�ker och skyddad n�r Maddie var med, men utan henne skulle han k�nna sig s�rbar och utsatt.

Hon klappade honom lugnande p� axeln. �Slappna av. Det kommer att g� bra.�

�Jag hoppas att du har r�tt�, mumlade han. Det h�rdes p� hans r�st att han inte riktigt trodde det.

Hon tog p� sig manteln och kontrollerade sina vapen innan hon ledde b�da h�starna ut genom den smala springan. Hon v�ntade med att sadla dem. Det var l�ttare f�r dem att komma ut genom �ppningen utan sadel. N�r de v�l hade kommit ut sadlade hon b�da djuren.

Hon kn�t Tugs tyglar runt halsen p� honom s� att han inte skulle snava �ver dem och svingade sig sedan upp i sadeln p� Bumper.

�F�lj efter oss, Tug�, beordrade hon. Den lilla gr� h�sten sl�ngde lite med manen. Hon nuddade l�tt vid Bumpers sidor med h�larna och b�rjade rida i kort galopp mot landsv�gen genom den �ppna terr�ngen. N�r hon kom upp p� den blickade hon s�derut. Hon kunde inte se de tv� m�nnen, men hade ingen lust att pl�tsligt hinna ifatt dem, s� hon saktade ned farten och l�t Bumper f�lja m�nnens sp�r i l�ngsammare tempo.

N�r de hade varit p� v�g i tjugo minuter s�g hon hur n�got reflekterades i m�nskenet och glimmade till i det h�ga gr�set bredvid v�gen. Hon satt av och gick f�r att se efter vad det var. Det var Wills b�ge. Om inte m�nskenet hade tr�ffat det vaxade tr�et skulle hon aldrig ha lagt m�rke till den. Hon k�nde sig nedslagen. Ruhl och hans mannar hade uppenbarligen drabbat samman med honom h�r. F�rmodligen hade han gjort slut p� sina pilar och sl�ngt b�gen �t sidan s� att r�varna inte skulle f� tag p� den. Hon tog upp vapnet och drog sorgset fingrarna utmed det j�mna, fina tr�et. Hon s�g sig omkring och k�nde en gnutta hopp igen n�r hon inte kunde se n�got lik.

Kanske hade de tillf�ngatagit honom. I s� fall var det m�jligt att han fortfarande levde.

Hon rusade tillbaka till h�starna och stack ned Wills b�ge i fodralet bakom Tugs sadel innan hon satt upp p� Bumper igen. Hon tog ned sin egen b�ge och f�rs�krade sig om att fliken i manteln f�r pilarna var �ppen. Nu skulle det inte l�ngre spela n�gon roll om hon hann ifatt de tv� kidnapparna. Hon hoppades faktiskt att hon skulle det.

Hon manade Bumper fram�t och han b�rjade omedelbart r�ra sig i full galopp. De n�stan fl�g fram l�ngs v�gen och h�stens hovar tycktes knappt r�ra vid den h�rt packade jorden. Tug sprang n�gra meter bakom dem och lite till h�ger. Han tyngdes inte ned av n�gon ryttare och kunde enkelt h�lla samma tempo.

M�nen sken �ver landskapet och fick v�gen att likna en blek remsa genom gr�set. De tv� sm� h�starna rusade vidare i perfekt harmoni s� att de l�t som en h�st snarare �n tv�.

Efter fem minuter kom hon upp p� ett kr�n och fick syn p� de tv� slavhandlarna l�ngre bort.

Kullen hade d�mpat ljudet av trummande hovar, men nu v�nde sig de b�da m�nnen om i panik. De var tv� hundra meter bort och hon �kade farten, lade ned tyglarna p� Bumpers nacke och fortsatte att styra med kn�na samtidigt som hon str�ckte sig efter en pil.

Mannen till h�ger hade ett armborst som han h�jde. Hon l�t honom sikta i n�gra sekunder innan hon fick Bumper att ta ett steg �t v�nster och sedan h�ger igen.

F�rflyttningen hade �nskat resultat. Mannen fick br�ttom, �verkompenserade och tryckte in avtryckaren f�r fort. Hon h�rde sk�ktan fara f�rbi som en arg geting till v�nster. Sedan reste hon sig upp i stigbyglarna och sp�nde b�gen. Hon nuddade Bumper l�tt med h�ger kn� och k�nde hur han r�rde sig lite �t h�ger, precis som han hade tr�nats till. P� s� s�tt fick hon m�jlighet att skjuta rakt fram.

N�r hon var �ttio meter fr�n m�nnen sl�ppte hon pilen. Hon hade inv�ntat ett �gonblick n�r ingen av h�stens fyra hovar vidr�rde marken. B�gstr�ngen sj�ng och hon s�g pilen susa iv�g. Armborstskytten h�ll p� att ladda om sitt vapen n�r pilen tr�ffade honom. Han tappade sitt vapen och tog n�gra stapplande steg innan han f�ll till marken.

Hans kamrat s�g skr�ckslaget p� honom. Sedan b�rjade han springa mot Maddie, och hon kunde se hur han str�ckte sig efter sitt kastspjut.

Hon lade lugnt en ny pil p� str�ngen och sk�t. Hennes b�ge var l�ttare �n Wills och pilarna tr�ffade inte alls med samma v�ldsamma kraft. Men mannen tappade spjutet, stannade till och stirrade chockat p� pilen som hade tr�ffat honom i sidan. Han tog sig f�r skadan och sj�nk ned p� kn�. Han snyftade av sm�rta n�r Maddie virvlade f�rbi honom i full galopp och l�mnade kvar honom i ett moln av damm.

Hon h�ll inte in h�sten f�rr�n hon var tre hundra meter fr�n H�kvikens klippor. D� saktade hon in farten och l�mnade f�rsiktigt v�gen s� att ljudet av hovarna d�mpades av det tjocka gr�set. N�r hon var ungef�r hundra meter fr�n kanten svingade hon sig ned fr�n sadeln medan Bumper fortfarande r�rde sig. Hon gjorde tecken �t de tv� h�starna att st� stilla och sprang sedan hukad till klippkanten. N�r bara n�gra meter �terstod sj�nk hon ned p� alla fyra och kr�p den sista biten. Hon var djupt oroad �ver vad hon skulle f� se.

Will var bunden vid en tjock p�le som hade tryckts djupt ned i den grova sandstranden.

Det var en av p�larna som hade burit upp k�kst�ltets tak, men Ruhl hade gett order om att hans mannar skulle ta upp den och s�tta den i sanden en bit bakom t�lten. Wills h�nder hade bundits h�rt bakom p�len och f�tterna knutits ihop nere vid fotlederna. Till sist hade han f�tt ett tredje rep runt halsen som skulle h�lla honom uppr�tt.

Slavhandlarna hade sedan lagt en stor rish�g runt hans f�tter. Den n�dde honom till kn�na. Tr�et var torrt som fn�ske och Ruhl hade dr�nkt det i olja f�r att det skulle fatta eld och b�rja brinna h�ftigt s� fort han t�nde p�. Den kv�ljande oljelukten n�dde Wills n�sborrar och fick honom att vilja hosta. Han motstod frestelsen eftersom han inte hade n�gon lust att gl�dja Ruhl.

Vid det h�r laget hade han st�tt bunden vid p�len i flera timmar, och hans h�nder och f�tter hade domnat. Will f�rs�kte g�ng p� g�ng tvinga is�r repen eller hitta n�gon svag punkt i sj�lva knutarna. Men det var l�nl�st. Han gjorde ett nytt f�rs�k, men kunde inte l�ngre k�nna h�nderna. Om man inte lossade repen snart och han �terfick blodcirkulationen i h�nder och f�tter skulle han f�rlora b�de fingrar och t�r, och kanske till och med hela h�nderna.

Men han hade f�rst�s allvarligare saker att oroa sig f�r just nu �n att f�rlora fingrarna.

L�ngre bort p� stranden, ungef�r tjugo meter fr�n p�len, satt Ruhl och de som �terstod av hans f�ljeslagare vid l�ger�elden och skickade runt en flaska iberisk brandy. Nu tog R�varen en stor klunk och st�llde undan flaskan.

Han reste sig lite vingligt, b�jde sig ned och tog upp ett brinnande vedtr� fr�n elden.

Ruhl banade sig sedan fram �ver stranden till p�len med den fastsurrade f�ngen. Will k�nde en h�rd knut dras �t i magen. Det h�r skulle vara tredje g�ngen Ruhl kom fram och l�tsades t�nda b�let.

Vid de tv� tidigare tillf�llena hade han retat Will genom att placera det brinnande tr�et bara n�gra centimeter fr�n rish�gen och sedan plocka upp det i sista �gonblicket. Sedan hade han upprepat det hela, s� Will kunde aldrig vara s�ker p� n�r hans sista stund verkligen hade kommit.

Skulle Ruhl verkst�lla hotet den h�r g�ngen?

Nu stod han framf�r sin f�nge p� ostadiga ben och med ansiktet r�tt av alkohol. Han lutade sig fram och kisade mot det sk�ggiga ansiktet i hopp om att se n�gra sp�r av r�dsla eller h�ra spejaren be om n�d.

�Vad s�ger du, Treaty, �r det dags nu? Dags att tr�ffa din vackra hustru igen? Vad tycker du?�

Han f�rde sitt brinnande vedtr� farligt n�ra den oljedr�nkta rish�gen. Will stirrade rakt fram och motstod den n�stan �verv�ldigande frestelsen att titta p� l�gorna som brann bara n�gra centimeter fr�n de staplade tr�dgrenarna.

�Eller t�nker du kanske tigga och be om att jag skonar dig, Treaty? I s� fall kanske jag ger dig en mindre pl�gsam d�d. D� skulle jag kunna t�nka mig att r�nna sv�rdet genom dig s� att du slipper oroa dig f�r elden.�

Han h�ll sitt brinnande tr� framf�r ansiktet p� spejaren. Will k�nde hur hettan stack i �gonen och visste att hans sk�gg och �gonbryn sveddes en aning.

�Har du ingenting alls att s�ga? Om n�gon minut kommer du att f�ra ett j�kla liv. N�r jag tappar den h�r facklan i elden� hoppsan!�

Han l�tsades tappa vedtr�et, men f�ngade det klumpigt igen i sista sekunden, precis innan det landade i riset. Will greps av en fruktansv�rd skr�ck, men visade det inte.

�Det var n�ra �gat, Treaty�, frustade Ruhl. Han sp�rrade upp �gonen och h�ll �terigen facklan i n�rheten av tr�et samtidigt som han nynnade en h�nfull liten melodi.

�Kom igen, Jory. Sluta retas! D�da honom s� att det blir gjort.�

En av slavhandlarna vid elden hade v�nt sig om f�r att betrakta Ruhls f�rest�llning. Han hade sett sin ledare pl�ga spejaren tv� g�nger innan, men den sk�ggige mannen hade inte visat n�gra tecken p� att han var r�dd. Slavhandlaren hade mot sin vilja f�tt stor respekt f�r spejaren�� samtidigt som hans aktning f�r Ruhl hade minskat. Jory nj�t alldeles f�r mycket av det h�r. Att d�da en fiende var en sak, men att h�na honom p� det h�r viset�� att retas och l�tsas t�nda b�let bara f�r att dra undan l�gan i sista �gonblicket�� tydde p� en ondska som till och med den mest f�rh�rdade brottsling kunde ha sv�rt att st� ut med.

Ruhl v�nde sig ursinnigt mot sin kumpan.

�Du best�mmer inte vad jag f�r och inte f�r g�ra, Anders!� r�t han. Hans tonfall steg till en n�stan hysterisk niv�. Han gick ilsket tillbaka �ver stranden mot l�gerelden och kastade vedtr�et �t sidan. Ruhl promenerade raka v�gen fram till mannen som hade ropat och b�rjade vr�la en l�ng rad gl�pord och svordomar. Will drog en l�ttnadens suck och sj�nk ihop lite i de h�rda repen som h�ll fast honom.

�Det �r min f�nge!� gormade Ruhl. �Och jag vill h�ra honom be om n�d! Jag vill att han ber mig visa barmh�rtighet! Och du�� du ska bara h�lla k�ften! Annars g�r jag samma sak med dig! Fattar du?�

Mannen makade sig bak�t. Han var i underl�ge eftersom han satt ned medan Ruhl stod upp. Och han visste att Ruhl mycket v�l skulle kunna verkst�lla sitt hot. Men mannen hade arbetat f�r R�varen i flera m�nader och f�rstod att det kunde vara livsfarligt att visa tecken p� svaghet. Ruhl utnyttjade varje svaghet han hittade. Dessutom tvivlade mannen p� att hans kamrater skulle st�dja Ruhl i det h�r.

�Knappast, Jory�, sa han bara. �Men jag tycker att du ska d�da honom nu s� att du f�r det h�r �verst�kat.�

�Jag d�dar honom n�r jag vill�, sa Ruhl med �verdrivet lugn. �Inte n�r n�gon v�rdel�s sm�tjuv som du s�ger �t mig att g�ra det. �r det uppfattat?�

Anders nickade. Han hade trotsat R�varen tillr�ckligt. �Som du vill, Jory�, muttrade han. Ruhl str�ckte sig f�rbi honom efter flaskan och satte sig tungt ned med ryggen v�nd mot f�ngen p� p�len. Han s�g inte l�ttnaden som fyllde Will n�r han f�rstod att han vunnit ytterligare en liten stund.

Och han m�rkte inte heller att en av de oformliga stenbumlingarna p� stranden bakom Will hade flyttat sig flera meter n�rmare spejaren medan Ruhl sk�llt ut sin medhj�lpare.

Will l�g utstr�ckt mot rish�gen. Han f�rs�kte resa sig, men grenarna rasade bara under hans h�nder.

Han kunde se Ruhl n�rma sig. Det brinnande vedtr�et i hans ansikte lyste upp honom med ett dj�vulskt sken och Will s�g att hans ansikte var f�rvridet av lika delar hat och h�mndlystnad. Snart skulle han kasta den flammande tr�biten mot p�len, och d� skulle l�gorna sl� upp p� alla h�ll runt Will.

Han f�rbannade den v�ldsamma, f�rlamande krampen i armarna och benen. Han kunde inte r�ra sig. Han gjorde ett nytt f�rs�k att resa sig, men misslyckades igen. I st�llet b�rjade han krypa till kanten av rish�gen. Han kl�ste med h�ger hand i sanden och fick tag p� ett bekant f�rem�l.

Det var skaftet p� Maddies l�nga kniv, som l�g i sanden d�r hon hade tappat den n�gra minuter innan. Han fattade klumpigt tag i kniven s� att han h�ll i bladet. Ruhl var bara n�gra meter bort nu. L�gorna slickade argt runt hans tr�stycke, redo att s�tta eld p� Will.

Will grimaserade av sm�rtan och kastade kniven.

N�r den fl�g fr�n hans hand visste han att det var det s�msta kastet han n�gonsin hade gjort. Hans stela muskler fick honom att g�ra en klumpig r�relse som helt saknade hans vanliga precision. Kniven tr�ffade Ruhl�� han var s� n�ra att det var om�jligt att missa�� men med handtaget f�rst. Han fick det i pannan alldeles ovanf�r h�ger �ga.

Det gjorde ont, men var l�ngt ifr�n d�dligt. Den tunga m�ssingsknappen skar honom lite i �gonbrynet s� att det sipprade ned blod i �gat. Ruhl ryckte till och trampade p� en tr�dgren som hade rullat ned fr�n h�gen runt p�len.

Det var en oj�mn, knotig gren som var b�jd ungef�r p� mitten. N�r Ruhl trampade p� den sv�ngde den runt s� att han snubblade bak�t. Han f�rs�kte �terf� balansen genom att b�ja sig fram�t.

Men blodet som hade droppat ned i hans �ga distraherade honom, och han tappade fotf�stet. Han ramlade rakt fram mot den oljedr�nkta veden runt p�len. De l�st staplade grenarna brakade till under honom och i samma �gonblick ins�g han att han fortfarande h�ll det brinnande vedtr�et i handen. Det var under honom.

En kort paus f�ljde medan han k�mpade f�r att f� grepp bland de f�rr�diska grenarna. Sedan fattade alltihop eld med ett �ronbed�vande, explosionsartat muller.

Ruhl vr�lade n�r l�gorna slog upp runt honom och fick f�ste i hans kl�der och h�r. Han k�mpade f�r att resa sig igen, men ramlade bara djupare ned i h�gen. Han tj�t p� nytt, och den heta luften och l�gorna br�nde hans strupe och lungor s� att det l�t som ett om�nskligt gurglande.

Will k�nde hettan fr�n de hungriga l�gorna p� andra sidan elden. Han undvek instinktivt att beg� samma misstag som Ruhl och f�rs�ka f� grepp bland grenarna. I st�llet rullade han f�rtvivlat �t sidan, bort fr�n l�gorna. N�r han k�nde sanden under sig fortsatte han att rulla s� att han kom l�ngre och l�ngre bort. Han hade br�nt sig i ansiktet. �gonbrynen var bortsvedda och han hade br�nt b�de h�ret och sk�gget. Men nu var han i alla fall p� s�kert avst�nd. Och k�nseln h�ll p� att �terv�nda till armarna och benen. Han sl�pade sig pl�gat ytterligare en liten bit fr�n elden och s�g f�rf�rat p� den svartnade silhuetten som v�nde sig och vred sig i l�gorna. Han f�rs�kte st�nga ute de hemska gurglingarna och st�nen.

Till slut tystnade de.

Will satte sig upp och str�ckte ut sina sm�rtande ben framf�r sig. Krampattackerna blev allt mindre pl�gsamma, men han kunde fortfarande bara r�ra sig med sv�righet. Nu n�r han kunde t�nka klart undrade han f�rvirrat vad som hade h�nt med Maddie. Han mindes att hon hade knuffat honom �t sidan, bort fr�n Ruhls kastspjut. Han hade inte sett vad som h�nt med henne efter det. Det var m�rkligt att hon inte hade f�rs�kt hj�lpa honom fly fr�n elden. Han vred p� huvudet och s�g sig omkring efter henne.

�Maddie?� kraxade han. Sedan fick han syn p� skepnaden som l�g utstr�ckt p� stranden bara n�gra meter bort.

Han tvingade sig sj�lv upp p� f�tter och k�mpade emot krampen som pl�tsligt �terv�nde och stack honom i musklerna n�r han r�rde sig f�r hastigt. Han skyndade fram till henne. Ett h�gt, ordl�st vr�l av sm�rta, vrede och sorg steg fr�n honom och ekade mot klippv�ggen.

Han sj�nk ned p� kn� och det var som om hans hj�rta stannade n�r han fick syn p� kastspjutet som stack ut ur hennes ben. Hennes kl�der var m�ttade av blod och glittrade svart i m�nskenet. Ansiktet var likblekt och han f�rstod att hon hade f�rlorat m�ngder av blod. Det fanns en viktig art�r i l�ret, men han ville minnas att den var p� insidan. Och blodet sipprade snarare �n sprutade som det brukade g�ra n�r en art�r hade kapats. Han kr�p fram p� h�nder och ben och f�rde fingrarna till hennes strupe f�r att k�nna efter pulsen.

Hon hade ingen.

Han gav ifr�n sig samma pl�gade vr�l av sorg och sm�rta som innan.

Sedan darrade det till under hans fingrar. Hennes hj�rta slog. Svagt. Men det slog. Maddie levde, och Will fylldes av l�ttnad.

Men sedan hoppade hans hj�rta �ver ett slag. Hon levde�� men hon var allvarligt skadad och hade tappat mycket blod. Hon f�rlorade fortfarande blod, och Will hade inte med sig n�gon l�karutrustning och hade inget s�tt att st�vja blodfl�det. Han skulle vara tvungen att ta bort kastspjutet, men han visste att blodet skulle fl�da ungef�r dubbelt s� snabbt n�r han hade tagit bort det.

Han kom att t�nka p� f�rsta hj�lpen-l�dan han hade i en sadelv�ska och blickade upp mot klipporna.

�Jag hoppas att du tog med dig h�starna, min v�n�, sa han och visslade.

Tio sekunder gick och sedan h�rdes en fr�gande, orolig gn�ggning. N�r han tittade upp kunde han se Bumper och Tug kika �ver kanten. Han hoppade upp p� f�tter och h�ll upp handen f�r att hindra dem fr�n att komma n�rmare.

�Stanna�, beordrade han. Han visste att de aldrig skulle klara av att g� ned f�r den grova, steniga stigen. Han skulle bli tvungen att b�ra upp Maddie. Hans hj�rna arbetade frenetiskt och en plan b�rjade ta form. Ruhl hade tagit Wills l�nga kniv och kastkniv, och Will mindes att han hade sett slavhandlaren sl�nga vapnen bredvid l�gerelden. Han skulle beh�va dem. Han v�nde sig om och grimaserade av sm�rta n�r han drabbades av ett nytt krampanfall. Varje g�ng han r�rde sig of�rsiktigt, r�kade str�cka en muskel eller v�nde sig �t fel h�ll slog krampen till. Men attackerna blev allt mindre kraftiga ju mer han r�rde sig och fick blodet att �terv�nda till musklerna. Han linkade l�ngs stranden till l�gerelden och gjorde sitt b�sta f�r att strunta i den hemska lukten av br�nt k�tt som l�g �ver elden runt p�len. Den brann mindre h�ftigt nu, och han kunde se den svartnade, oformliga skepnaden p� h�gen av gl�dande kol. Han skakade p� huvudet och v�nde sig om f�r att leta upp sina knivar. N�r han hade hittat dem tog han p� sig b�ltet och knivslidan och haltade tillbaka mot Maddie med sm�rtsamma steg.

Han drog sin l�nga kniv och skar loss en meterl�ng remsa fr�n hennes mantel. Den virade han flera varv runt hennes l�r, ovanf�r och nedanf�r kastspjutet. Han drog �t s� h�rt han kunde och gjorde en knut f�r att st�vja det stadiga blodfl�det.

Han satt p� huk och betraktade spjutets en och en halv meter l�nga skaft. Han skulle bli tvungen att ta bort det innan han f�rde henne h�rifr�n. Men han ville egentligen inte dra ut det f�rr�n han hade sin f�rsta hj�lpen-l�da till hands. Enda s�ttet skulle vara att bryta av spjutet, �ven om det f�rmodligen skulle g�ra otroligt ont f�r Maddie. Han tog n�gra djupa andetag och fattade sedan tag i spjutskaftet med b�da h�nderna. Han tryckte h�ftigt ned�t med v�nsterhanden samtidigt som han h�ll skaftet s� stadigt han kunde med sin h�gra hand.

Spjutet kn�ckte till och gick av. Maddie gav ifr�n sig ett litet tjut och tystnade sedan. Han studerade hennes ansikte. Hon var blek som ett sp�ke, men det ryckte i �gonlocken. Hon var fortfarande vid liv.

Han st�llde sig p� ett kn� och drog f�rsiktigt upp henne till sittande l�ge. Sedan b�jde han sig fram, tog tag i hennes b�lte och lyfte henne �ver h�ger axel s� att hennes huvud h�ngde ned p� hans rygg. Han tog ett l�ngt, djupt andetag f�r att f�rbereda sig och reste sig sedan. Han anv�nde de kraftiga musklerna i l�ren och vaderna f�r att lyfta.

En sk�rande kramp grep honom omedelbart. Musklerna i l�ren kn�t sig sm�rtsamt n�r de belastades. Will vr�lade av sm�rta, och Maddie skrek till. Nu stod han upp och gungade lite ostadigt fram och tillbaka med Maddie �ver ena axeln. Efter ett �gonblick tog han ett steg mot klippornas fot f�r att se om sm�rtan skulle explodera i hans pl�gade muskler p� nytt. Det gjorde den inte, s� han fortsatte. Den h�r g�ngen sm�rtade en muskel i l�ret till och han fl�mtade. Men han tvingade sig sj�lv att ta ytterligare ett steg, och sedan ett till.

Det hj�lpte att ge utlopp f�r sm�rtan, s� han skrek och ropade medan han stapplade �ver stranden mot den oj�mna stigen. Han snubblade, halkade och kanade, men lyckades p� n�got s�tt h�lla sig p� f�tter.

Han gick f�rbi de tv� kr�karna i sicksackv�gen och visste att han aldrig skulle klara det h�r om han tittade upp och s�g hur l�ng kl�ttringen var. I st�llet h�ll han blicken riktad mot de f�rr�diska stenarna som han hela tiden riskerade att snubbla �ver. Han traskade p� och ropade h�gt f�r att bli kvitt sm�rtan i benen. Ena foten framf�r den andra. Han kanade lite och �terfick balansen. Sedan n�sta fot. Ett steg till. Han halkade en liten bit. Forts�tt! Han b�rjade ropa det ordet i st�llet f�r att skrika av sm�rta. Nu h�rde han Tug gn�gga uppmuntrande, och det l�t som om h�sten var betydligt n�rmare �n han hade v�gat hoppas.

Till sist d�k stigens slut upp i hans synf�lt. Han kunde se det h�ga gr�set som v�xte utmed kanten och ins�g att han hade klarat kl�ttringen. Tug kom omedelbart fram och gn�ggade mjukt. Will grep tag om sadeln f�r att st�dja sig och styrde den lilla h�sten till en plats d�r han kunde l�gga ned Maddie. Han tog av henne manteln och rullade ihop den till en kudde som han placerade under hennes huvud. Sedan sprang han runt i omr�det och samlade ihop torra grenar till en eld.

Han kunde r�ra sig mycket mer ledigt nu, men det fanns fortfarande en risk att han utl�ste ett krampanfall med n�gon of�rsiktig r�relse, och han k�nde sig �m i varenda muskel. Det var som om han hade f�tt fruktansv�rda bl�m�rken. Han tog fram sin f�rsta hj�lpen-l�da och plockade ut ett l�ngt bandage och en liten dosa med den speciella s�rsalvan som alla spejare hade med sig. Sedan gjorde han i ordning en n�l med silkestr�d och lade den p� en duk han hade brett ut. N�r han v�l satte i g�ng skulle han vara tvungen att s� snabbt som m�jligt f� ut spjutspetsen, sm�rja med den helande salvan och slutligen sy ihop s�ret. Efter�t skulle han linda bandaget n�gra varv runt Maddies l�r. Det m�ste sitta tillr�ckligt h�rt f�r att st�vja blodfl�det men inte s� h�rt att blodcirkulationen till det skadade benet h�mmades. Han hade precis sj�lv f�tt nya insikter i hur illa det kunde g� om blodtillf�rseln str�ps.

N�r han var redo b�rjade han arbeta snabbt och best�mt. Han skar bort de bloddr�nkta byxorna med sin l�nga kniv s� att han kunde se den bara huden runt s�ret.

Hans kastkniv l�g med udden p� de gl�dande kolen vid elden. Helaren Malcolm hade m�nga �r tidigare l�rt honom att hettan d�dade de m�nga sm� organismer som kunde tr�nga in i s�ret och g�ra det infekterat. Will v�ntade tills kniven gl�dde i r�tt innan han tog upp den och drog den lite genom luften s� att den skulle svalna. Med v�nster hand lossade han f�rsiktigt det provisoriska bandaget runt Maddies l�r. Blodet b�rjade �terigen sippra fram. Han tog tag i det brutna spjutskaftet och ryckte varsamt i hopp om att spetsen skulle glida ut. Men hullingarna satt fast inuti s�ret och h�ll kvar den. Maddie r�rde lite p� sig och gnydde av sm�rta. Will bet ihop och f�rde in kastknivens spets i s�ret. Han h�ll bladet n�ra spjutspetsen och tryckte ned�t med kniven tills han k�nde hullingen. Sedan f�rs�kte han s� f�rsiktigt han kunde l�sg�ra den.

Spjutspetsen r�rde sig flera centimeter. Maddie gav ifr�n sig n�gra pl�gade skrik. Will torkade svetten ur pannan med v�nster hand och �tergick till arbetet. Han anv�nde knivbladet som sk�ld f�r hullingen s� att den inte skulle fastna igen. Till sist b�rjade han l�ngsamt f� ut spjutspetsen ur s�ret, men det var oundvikligt att den tillfogade mer skada p� v�gen ut. N�r den slutligen var helt ute tilltog blodfl�det. Will kastade spjutet �t sidan och torkade s�ret med en ren trasa. Han dr�nkte en bomullslapp med salva och baddade s�ret ordentligt s� att den l�kande blandningen spreds ut. Efter�t pressade han ihop s�rets kanter och b�rjade sy med n�len och silkestr�den. Maddie ryckte till och tj�t varje g�ng han stack n�len genom huden. Will skakade hj�lpl�st p� huvudet.

�F�rl�t, Maddie�, mumlade han. �F�rl�t. Det m�ste g�ras.�

N�r han hade sytt det sista stygnet lindade han bandaget han hade gjort i ordning runt benet. Blodet tr�ngde fortfarande l�ngsamt fram och f�rgade de f�rsta tyglagren r�da och de senare rosa. Men fl�det hade avtagit. Stygnen och bandaget st�vjade det, och Will visste att den helande salvan i s�ret snart skulle ha effekt.

Bara Maddie nu �verlevde chocken efter skadan och Wills �tg�rder.

Hon andades knappt. Pulsen var svag som en liten f�gels hj�rtslag. Will stod p� kn� bredvid henne och h�ll hennes hand med s�nkt huvud. H�starna stod och tittade med stora �gon fyllda av medlidande. Tug k�nde p� sig att Will var orolig. Bumper kunde k�nna Maddies sm�rta.

�D� inte, Maddie�, sa Will. �D� inte. Sn�lla. D� inte. D� inte. Jag skulle inte klara att f�rlora dig ocks�. Sn�lla, d� inte!�

Han upprepade maniskt orden om och om igen medan han vakade �ver den skadade flickan.

Hon r�ddade livet p� mig, t�nkte han. Hur skulle jag n�gonsin kunna se Horace och Evanlyn i �gonen igen om jag l�t henne d�? Sedan fortsatte han att mumla.

�D� inte, Maddie. D� inte, Maddie. Sn�lla.�

Han visste att det inte fanns n�got mer han kunde g�ra f�r henne. Allt han kunde g�ra var att v�nta och upprepa samma ord om och om igen. Han s�g p� hennes ansikte. Det var alldeles f�r blekt. Han var s� utmattad att han f�r ett kort �gonblick tyckte att det var Alyss livl�sa ansikte han s�g. Sedan klarnade allt och han visste att det var Maddie och att hon var n�ra att d�. Hans hj�rta k�ndes som en avgrund av sorg i br�stet. Maddie hade lindrat den fruktansv�rda sorgen som hade gripit honom efter att han f�rlorat sitt livs k�rlek, men nu var han p� v�g att f�rlora henne ocks�.

�D� inte, Maddie. D� inte, Maddie. Sn�lla Maddie�� d� inte!�

Han snubblade �ver orden tills allt blev en enda meningsl�s gr�t. Maddie l�g or�rlig med kritvitt ansikte. Will hade sett m�nga m�nniskor stupa p� slagf�lt och han visste att det var s� h�r d�den brukade se ut.

En f�rsta antydan till gryning syntes p� horisonten n�rmast havet i �st. N�gra f�glar b�rjade sjunga och flaxa genom de l�ga buskarna och h�ga gr�set eller prassla i l�ven p� jakt efter insekter. Det h�r var en helt vanlig dag, precis som g�rdagen. Samtidigt skulle han aldrig gl�mma den. Han skulle minnas den h�r dagen som dagen d� han f�rlorade Maddie.

�Jag �r hungrig�, sa hon. �Vad blir det till frukost?�

Han ryckte till och tittade p� henne. Hon hade �ppnat �gonen och log mot honom. Det var ett svagt leende, men �nd� ett leende. Hans hj�rta b�rjade sl� v�ldsamt i br�stet�� av hopp, l�ttnad och gl�dje.

�Vad� vad det blir till frukost?� sa han chockat. �Efter allt vi har g�tt igenom s� undrar du vad det blir till frukost�?�

Hon ryckte p� axlarna och grimaserade n�r s�ret sm�rtade till.

�Vad kan jag s�ga? Jag �r min fars dotter.�

Will brast i skratt. Vid n�got tillf�lle �vergick skrattet i gr�t och snart satt han och snyftade obeh�rskat. Han skakade i hela kroppen och en flod av t�rar str�mmade utmed hans kinder. Han visste att det h�r var t�rarna han aldrig hade kunnat f�lla f�r Alyss. De h�r t�rarna var f�r henne. Och f�r Maddie. Och honom sj�lv.

Kanske mest av allt f�r honom sj�lv.

Han satt b�jd �ver Maddie med str�mmande t�rar medan solen b�rjade stiga bakom honom. Till sist tog hon lite generat hans hand och f�rs�kte tr�sta honom.

�Ta det lugnt, Will. Det �r ingen fara. Det ordnar sig nu.�

Det var fullt dagsljus n�r Tim Stoker hittade dem. Han hade l�mnat grottan och gett sig ut f�r att leta. Efter ett tag hade han hittat liken av de tv� m�nnen Maddie hade hunnit ikapp under natten, och han hade tagit med sig spjutet den ene hade tappat. Han h�ll vapnet, som egentligen var alldeles f�r stort f�r honom, i h�nderna n�r han d�k upp i Wills och Maddies l�ger.

�Will Treaty�, sa han. �Hur �r det fatt med spejare Maddie?� Han l�t tveksam. Om hon m�dde bra skulle nog inte den sk�ggige spejaren sitta lutad �ver henne och gr�ta.

Will tittade upp p� hans bekymrade unga ansikte och log. Det var l�nge sedan han hade lett ett riktigt leende.

�Hon kommer att klara sig. Vem �r du?�

�Jag heter Tim. Kan du f�ra oss hem nu?�