Morgan Rice �r den stors�ljande f�rfattaren av THE VAMPIRE JOURNALS, en serie f�r unga vuxna med hittills elva b�cker; THE SURVIVAL TRILOGY, en postapokalyptisk thriller med hittills tre b�cker, och den storslagna f�rs�ljningssucc�n, fantasyserien TROLLKARLENS RING, med hittills sjutton b�cker.

Morgans b�cker finns b�de som ljudb�cker och i tryck och har hittills �versatts till tyska, franska, spanska, portugisiska, japanska, kinesiska, svenska, holl�ndska, turkiska, ungerska, tjeckiska och slovakiska (och med �vers�ttningar till fler spr�k p� v�g).

OMV�ND (bok #1 av En vampyrs dagbok), ARENA ETT (bok #1 av �verlevnadstrilogin), HJ�LTARS V�G (bok #1 av Trollkarlens ring) och DRAKARS GRYNING (bok #1 av Konungar och h�xm�stare), kan alla laddas ned gratis!

Morgan �lskar att h�ra fr�n sina l�sare! Bes�k www.morganricebooks.com och skriv upp dig p� maillistan, f� en gratis bok och andra gratisprylar, ladda ned appen med de senaste, exklusiva nyheterna. H�ll kontakten p� Facebook och Twitter!

Copyright � 2011 av Morgan Rice

Alla r�ttigheter f�rbeh�lls. F�rutom vad som till�ts enligt the U.S. Copyright Act of 1976, f�r ingen del av denna publikation reproduceras, distribueras eller �verl�tas i n�gon form eller p� n�got s�tt, eller f�rvaras i n�gon databas eller informationss�kningssystem, utan f�rfattarens medgivande.

Denna e-bok �r endast �mnad f�r personlig njutning. Denna e-bok f�r inte vidares�ljas eller vidarebefordras till andra personer. Om du skulle vilja dela boken med n�gon, var sn�ll och k�p ytterligare en kopia f�r varje mottagare. OM du l�ser denna bok och inte har k�pt den, eller om den inte var ink�pt till dig, var v�nlig och �terl�mna den och k�p en egen kopia. Tack f�r att du respekterar f�rfattarens h�rda arbete.

Detta �r ett sk�nlitter�rt verk. Namn, karakt�rer, f�retag, organisationer, platser, h�ndelser, och incidenter, �r antingen en produkt av f�rfattarens fantasi eller anv�nds sk�nlitter�rt. Varje likhet med faktiska personer, levande eller d�da, �r en ren tillf�llighet

Jacket art �iStock.com /� lamia-ell

2009�hittades det f�rsta intakta liket av en f�rmodad vampyr, p� den lilla �n Lazzaretto Nuovo i Venedigs lagun. Vampyren, en kvinna som dog av pesten under 1700-talet, hittades begravd med en tegelsten i munnen, vilket st�djer den medeltida tron att vampyrer l�g bakom pl�gor som digerd�den.

Venedig p� 1700-talet var olik n�gon annan plats p� jorden. Folk str�mmade dit fr�n hela v�rlden f�r att delta i dess �verd�diga fester och baler, och f�r att kl� sig i avancerade kostymer och masker. Det var normalt f�r m�nniskor att g� p� gatorna i full kostym. F�r f�rsta g�ngen i historien fanns det inte l�ngre oj�mst�lldhet. Kvinnor, som tidigare h�llits nere av myndigheten, kunde nu kl� sig som m�n, och kunde d�rmed g� varhelst de ville �

Assisi, Umbrien (Italien)

(1790)

Caitlin Paine vaknade l�ngsamt, helt insvept i m�rkret. Hon f�rs�kte �ppna �gonen, f�r att f� p� var hon var, men det var inte till n�gon nytta. Hon f�rs�kte att flytta h�nderna och armarna, men det fungerade inte heller. Hon k�nde sig omfamnad, neds�nkt i en mjuk konsistens, och hon kunde inte komma p� vad det var. Det var tungt och v�gde ner p� henne, och med varje �gonblick tycktes det bli tyngre.

She tried to breathe, but as she did, she realized her passageways were blocked.

Panicking, Caitlin tried to take a deep breath through her mouth, but when she did, she felt something get lodged deep in her throat. Its smell filled her nose, and she finally realized what it was: soil. She was immersed in soil, covering her face and eyes and nose, entering her mouth. She realized it was heavy because it was weighing down on her, getting heavier by the second, suffocating her.

Hon f�rs�kte andas men hon ins�g snabbt att hennes luftv�gar blockerades.

I panik f�rs�kte Caitlin ta ett djupt andetag genom munnen, men n�r hon gjorde det k�nde hon n�got fastna djupt i hennes hals. Dess doft fyllde hennes n�sa och hon ins�g vad det var: jord. Hon var neds�nkt i marken, som t�ckte hennes ansikte, �gon, n�sa och mun. Hon ins�g att det inte bara var tungt, utan ocks� att det blev tyngre och tyngre, och kv�vde henne.

Unable to breathe, unable to see, Caitlin entered into full-fledged panic. She tried to move her legs, her arms, but they, too, were weighed down. In a fit, she struggled for all she was worth, and finally managed to dislodge her arms just a bit; she eventually raised them up, higher and higher. Finally, she broke through the soil, and felt her hands make contact with the air. With a renewed strength, she flailed with all she had, frantically scraping and clawing the soil off of her.

Of�rm�gen att andas, of�rm�gen att se, fick Caitlin fullfj�drad panik. Hon f�rs�kte att flytta benen och armarna, men �ven de v�gdes ner. I ett anfall k�mpade hon f�r allt vad hon var v�rd och lyckades rubba armarna lite. Hon kunde s� sm�ningom h�ja dem, h�gre och h�gre. till slut br�t hon genom jorden och k�nde hennes h�nder f� kontakt med luften. Med en f�rnyad styrka, viftade hon med allt hon hade, skrapande och gr�vandes frenetiskt p� jordan ovan henne.

Caitlin lyckades �ntligen s�tta sig upp, medans jord h�lldes �ver henne. Hon borstade bort smutsen som klamrade sig fast vid hennes ansikte och hennes �gonfransar, och fick ut det som fanns i hennes mun och n�sa. Hon anv�nde b�da h�nderna, hysterisk, och till slut var det tillr�ckligt f�r att kunna andas igen.

Hyperventilerandes tog hon stora, djupa andetag, tacksam som aldrig f�rr f�r att kunna andas. N�r hon �terf�tt sin andan b�rjade hon hosta och spotta ut smuts fr�n hennes mun och n�sa.

Caitlin �ppnade �gonen, hennes �gonfransar satt fortfarande, men hon lyckades �ppna dem tillr�ckligt f�r att se var hon var. Det var solnedg�ng. P� landet. Hon l�g neds�nkt i en h�g av jord i en liten, lantlig kyrkog�rd. N�r hon tittade ut s�g hon f�rskr�ckta ansikten p� ett dussin �dmjuka bybor kl�dda i trasor och stirrandes ner p� henne i fullkomlig chock. Bredvid henne stod en d�dgr�vare, en biffig man, distraherad av hans skottande. Han m�rkte fortfarande ingenting, inte ens n�r hon str�ckte sig efter honom. Han lyfte �nnu en h�g av jord och kastade det �t hennes h�ll.

Innan Caitlin kunde reagera kom det nya spadtag av jord som tr�ffade henne rakt i ansiktet och t�ckte hennes �gon och n�sa igen. Hon slog bort det och satte sig upp rakare, vickandes p� hennes ben ett f�rs�k att lyfta dem fr�n den nya, tunga jorden.

D�dgr�varen m�rkte henne till slut. N�r han gick f�r att kasta �nnu ett spadtag s�g han henne och hoppade tillbaka. Skopan f�ll l�ngsamt fr�n hans h�nder och han tog flera steg tillbaka.

Ett skrik punkterad tystnaden. Det kom fr�n en av byborna. Ett g�llt skrik fr�n en gammal, vidskeplig kvinna, som stirrade ner p� vad som borde ha varit det f�rska liket av Caitlin, nu stiget fr�n jorden. Hon skrek och skrek.

De �vriga byborna delades i sina reaktioner. N�gra av dem v�nde och flydde, t�vlandes f�r att komma undan. Andra bara t�ckte munnen med sina h�nder, alltf�r m�ll�sa att s�ga n�got. Men n�gra av de m�n som h�ll facklorna tycktes vackla mellan r�dsla och ilska. De tog n�gra tvekande steg mot Caitlin och hon kunde se p� deras uttryck och p� deras upph�jda g�rdsredskap att de var redo att attackera.

Var �r jag? undrade hon desperat. Vilka �r dessa m�nniskor?

Trots att hon var s� desorienterad som hon var, hade Caitlin fortfarande sinnesn�rvaro att inse att hon var tvungen att agera snabbt.

Hon skrapade p� h�gen av jord som h�ll hennes ben nere. Men marken var v�t och tung, och det gick l�ngsamt. Det fick henne att minnas en tid med sin bror Sam, p� en strand n�gonstans, n�r han hade begravt henne upp till hennes huvud. Hon hade inte kunnat r�ra sig. Hon hade bett honom att befria henne, och han hade tvingat henne v�nta i timmar.

Hon k�nde sig s� hj�lpl�s, s� f�ngad, att hon trots sina f�rs�k att h�lla tillbaka b�rjade gr�ta. Hon undrade var hennes vampyrstyrka hade tagit v�gen. Var hon bara m�nniska igen? Det k�ndes s�. D�dlig. Svag. Precis som alla andra.

Hon k�nde sig pl�tsligt r�dd. Mycket, mycket r�dd.

"N�gon, sn�lla, hj�lp mig!" ropade Caitlin och f�rs�kte f� �gonkontakt med n�gon av kvinnorna i publiken, hoppandes p� ett sympatisk ansikte.

Men det fanns ingen. Ist�llet fanns bara chock och r�dsla.

Och ilska. En p�bel av m�n h�ll g�rdsredskapen h�gt medan de kr�p mot henne. Hon hade inte mycket tid.

Hon f�rs�kte v�nda sig direkt till dem.

"Sn�lla!" ropade Caitlin,"Det �r inte som ni tror! Jag vill er inget illa. Sn�lla, skada mig inte! Hj�lp mig h�rifr�n!"

Men det verkade bara st�rka dem.

"D�da vampyren" skrek en av byborna fr�n m�ngden."D�da henne igen!"

Ropet m�ttes av ett entusiastiskt vr�l. Folkmassan ville se henne d�d.

En av byborna, mindre r�dd �n de andra, en stor best till man, n�rmade sig henne. Han tittade ner p� henne i ett k�nslokallt raseri, innan han lyfte sin yxa h�gt. Caitlin kunde se att han siktade r�tt mot hennes ansikte.

"Du kommer att d� den h�r g�ngen!" Skrek han, medan han f�rberedde sig.

Caitlin sl�t �gonen, och fr�n n�gonstans, djupt inne i henne, framkallade hon ett raseri. Det var en primal ilska, fr�n n�gon del av henne som fortfarande existerade, och hon k�nde det stigande genom t�rna, genom hennes kropp, och upp genom hennes �verkropp. Hon brann med v�rme. Det var helt enkelt inte r�ttvist, att hon skulle d� s� h�r, att hon skulle attackeras, att hon var s� hj�lpl�s. Hon hade inte gjort dem n�got. Det var inte r�ttvist ekade genom hennes huvud om och om igen, medans hennes raseri steg mot h�gre niv�er.

Bybon svingade h�rt, med siktet r�tt mot Caitlins ansikte, och pl�tsligt k�nde hon den explosion av styrka hon beh�vde. I ett drag, hoppade hon upp ur jorden och upp p� hennes f�tter, f�ngade yxan vid sitt tr�handtag, i mitten av svinget..

Caitlin kunde h�ra en skr�ckslagen fl�mtning fr�n folkmassan � uppskr�mda tog de flera steg tillbaka. Fortfarande h�llandes i yxskaftet flyttade hon blicken f�r att se att mannens ansiktsuttryck hade �ndrats till ett av fullkomlig r�dsla. Innan han kunde reagera ryckte hon yxan ur hans hand, lutade sig tillbaka och sparkade honom h�rt i br�stet. Han fl�g bak�t, genom luften, en bra tjugo fot, och han landade i m�ngden av byborna, och puttade omkull flera av dem i processen..

Caitlin lyfte yxan h�gt, tog flera snabba steg mot dem, och med de vildaste uttrycket hon kunde uppb�da, fr�ste.

Byborna, livr�dd, lyfte sina h�nder mot deras ansikten och skrek. N�gra sprang mot skogen, och de som blev kvar kr�p ihop.

Det var effekten Caitlin �nskade. Hon hade skr�mt dem precis tillr�ckligt f�r att lamsl� dem. Hon sl�ppte yxan och sprang f�rbi dem, genom f�ltet, och in i solnedg�ngen.

Medan hon sprang v�ntade hon, hoppandes att hennes vampyrkrafter skulle komma tillbaka, att hennes vingar skulle v�xa, att hon skulle kunna helt enkelt lyfta och flyga l�ngt h�rifr�n.

Men hon var inte s� lyckligt lottade. Av n�gon anledning h�nde det inte.

Har jag f�rlorat dem? undrade hon. �r jag bara m�nniska igen?

Hon sprang med samma hastigheten som en vanlig m�nniska, och k�nde ingenting i ryggen, inga vingar, oavsett hur mycket hon ville det. Var hon nu lika svag och f�rsvarsl�s som alla andra?

Innan hon kunde ta reda p� svaret h�rde hon ett d�n stiga bakom henne. Hon s�g �ver hennes axel och s�g p�beln av byborna, som jagade efter henne. De skrek, b�randes facklor, g�rdsredskap, klubbor och plockade upp stenar, medan de jagade henne.

Sn�lla Gud, bad hon. L�t denna mardr�m ta slut. Bara l�nge nog f�r mig att ta reda p� var jag �r. F�r att bli stark igen.

Caitlin tittade ner och m�rkte vad hon hade p� sig f�r f�rsta g�ngen. Det var en l�ng, utarbetad svart kl�nning, vackert broderad, som gick fr�n halsen ner till t�rna. Den passade f�r en formell tillst�llning � som en begravning � men absolut inte f�r att springa i. Hennes ben var begr�nsade av den. Hon str�ckte sig ner och slet s�nder den ovanf�r kn�na. Det hj�lpte och hon sprang snabbare.

Men det var �nd� inte tillr�ckligt snabbt. Hon k�nde sig tr�tt snabbt och p�beln bakom henne verkade ha o�ndlig energi. De n�rmade sig snabbt.

Hon k�nde pl�tsligt n�got vasst p� baksidan av huvudet och hon vacklade fr�n sm�rtan. Hon snubblade fr�n slaget, och n�dde upp och r�rde platsen med handen. Hennes hand var t�ckt av blod. Hon hade tr�ffats av en sten.

Hon s�g flera stenar flyga f�rbi henne, v�nde sig om och s�g att de kastade stenar mot henne. En annan tr�ffade henne sm�rtsamt p� korsryggen. P�beln var nu bara p� 20 meters avst�nd.

P� avst�nd s�g hon en brant backe och p� dess topp en enorm, medeltida kyrka och kloster. Hon satsade p� det. Hon hoppades att om hon bara kunde ta sig dit kanske hon kunde finna en fristad fr�n dessa m�nniskor.

Men n�r hon tr�ffades igen, p� axeln, av en annan sten, ins�g hon att det inte skulle g�ra n�gon nytta. Kyrkan var f�r l�ngt bort och hon h�ll p� att f�rlora sin styrka och folkmassan b�rjade n�rma sig. Hon hade inget annat val �n att v�nda och sl�ss. Ironiskt, t�nkte hon. Efter allt hon g�tt igenom, efter alla strider mot vampyrer, efter att hon t.o.m. �verlevt en resa tillbaka i tiden, skulle hon kunnda bli d�dad av en dum folkmassa.

Caitlin stannade och v�nde sig mot p�beln. Om hon skulle d�, skulle hon �tminstone g�ra det i en strid.

Medan hon stod d�r sl�t hon �gonen och andades. Hon fokuserade och v�rlden omkring henne stannade. Hon k�nde hennes nakna f�tter i gr�set, rotade i jorden, och sakta men s�kert k�nde hon en primal styrka stiga upp och sk�lja �ver henne. Hon f�rs�kte att komma ih�g; att komma ih�g raseriet; att minnas hennes medf�dda, primala styrka. En g�ng i tiden hade hon tr�nat och k�mpat med en �verm�nsklig styrka. Hon f�rs�kte att komma tillbaka. Hon k�nde att n�gonstans, p� n�got s�tt, fanns det fortfarande djupt inne i henne.

N�r hon stod d�r t�nkte hon p� alla folkmassor i sitt liv, alla �versittare, alla idioter. Hon t�nkte p� sin mor, som inte unnade henne �ven den minsta v�nlighet; mindes �versittarna som hade jagat henne och Jonah ner f�r gr�nden i New York. Hon t�nkte p� �versittarna i ladan i Hudson Valley � Sams v�nner. Och hon mindes Cains introduktion p� Pollepel. Det verkade som att det alltid fanns �versittare, �versittare �verallt. Att springa fr�n dem hade aldrig gjort henne n�got gott. Som alltid skulle hon bara beh�va stanna och sl�ss.

N�r hon t�nkte p� or�ttvisan i det hela, steg ilskan och str�mmade genom henne. Den f�rdubblades och tredubblades, tills hon k�nde hennes vener sv�lla av det och k�nde hennes muskler snart brista.

I just det �gonblicket n�rmade sig p�beln. En bybo lyfte klubbann och svingade mot huvudet. Med sin nyfunna makt duckade Caitlin precis i tid, b�jde sig ner och kastade honom �ver axeln. Han fl�g flera meter i luften och landade p� rygg i gr�set.

En annan man lyfte en stor sten, redo att sl� ner den i hennes huvudet; men hon n�dde upp och tog tag i hans handled och vred den tillbaka. Han sj�nk ner p� kn�, skrikandes.

En tredje bybo sv�ngde mot henne med sin hacka, men hon var alltf�r snabb. Hon snurrade runt och tog den i mitten av svinget. Hon ryckte den ur hans h�nder, tog sats, och slog honom i huvudet.

Hackan, tv� meter l�ng, var precis vad hon beh�vde. Hon svingade den i en vid cirkel och slog ner alla inom r�ckh�ll. P� bara ett �gonblick hade hon skapat ett stort mellanrum mellan henne och byborna. Hon s�g en bybo ta sats med en stor sten, beredd att kasta den p� henne, och hon kastade hackan r�tt p� honom. Den tr�ffade honom i handen och slog stenen ur den.

Caitlin sprang in i den lamslagna publiken, tog en fackla fr�n handen av en gammal kvinna, och svingade den vilt. Hon lyckades t�nda eld p� en del av det h�ga, torra gr�s och det uppstod skrik n�r m�nga av byborna rusade tillbaka i skr�ck. N�r v�ggen av eld blev tillr�ckligt stor kastade hon facklan rakt mot folkmassan. Den fl�g genom luften och landade p� baksidan av en mans tunika och satte honom och personen bredvid honom i brand. folkmassan samlades snabbt runt dem f�r att sl�cka den.

Det tj�nade Caitlins syfte. Byborna var �ntligen distraherade nog f�r att ge henne det rum hon beh�vde f�r att ta sig d�rifr�n. Hon var inte intresserad av att skada dem. Hon ville bara att de skulle l�mna henne ifred. Hon beh�vde bara �terf� sin energi och r�kna ut var hon var.

Hon v�nde sig om och sprang tillbaka upp f�r kullen mot kyrkan. Hon k�nde en nyfunnen styrka och snabbhet, k�nde hur hon besteg kullen och visste att hon var p�v�g bort fr�n dem. Hon hoppades bara att kyrkan skulle vara �ppen och att de skulle sl�ppa in henne.

N�r hon sprang upp f�r backen k�nnde hon gr�set under hennes bara f�tter, skymningen f�ll och hon s�g flera facklor t�ndas p� torget och l�ngs med klostrets v�ggar. N�r hon kom n�rmare s�g hon en nattvakt h�gt uppe p� en balustrad. Han tittade ner p� henne och r�dsla sk�ljde �ver hans ansikte. Han h�ll en fackla �ver huvudet och skrek: "Vampyr! Vampyr!"

N�r han gjorde det b�rjade kyrkklockorna ringa.

Caitlin s�g facklor p� alla sidor omkring henne. Folk kom fr�n alla riktningar, allt eftersom vakten skrek och klockorna ringde. Det var en h�xjakt och alla verkade vara p� v�g direkt mot henne.

Caitlin �kade sin hastighet, s� h�rt att hennes revben gjorde ont. Kippandes efter andan n�dde hon ekd�rrarna till kyrkan precis i tid. Hon ryckte upp en av dem och sm�llde igen den bakom henne.

Inuti s�g hon sig frenetiskt runt och s�g en herdestav. Hon tog den och gled den �ver de dubbla d�rrarna f�r att sp�rra dem.

Just som hon gjorde det h�rde hon en enorm krasch vid d�rren, som om dussintals h�nder bankade p� den. D�rrarna skakade, men gav inte vika. staven h�ll �tminstone f�r nu.

Caitlin studerade snabbt rummet. Kyrkan var, tack och lov, tom. Den var enorm, dess v�lvda tak n�dde tiotals meter upp. Det var en kall, tom plats med hundratals b�nkar p� ett marmorgolv; p� andra sidan, ovanf�r altaret, h�ngde flera brinnande ljus.

Medan hon tittade kunde hon ha svurit att hon s�g r�relse vid den bortre �nden av rummet.

Bultandet v�xte mer intensivt och d�rren b�rjade skaka. Caitlin agerade genast och sprang ner i g�ngen, mot altaret. N�r hon n�dde det s�g hon att hon hade haft r�tt: det fanns n�gon d�r.

Tyst p� kn� stod han d�r, med ryggen mot henne, en pr�st.

Caitlin undrade hur han kunde bortse fr�n allt detta och ignorera hennes n�rvaro, hur han kunde vara s� djupt neds�nkt i b�n i en tid som denna. Hon hoppades att han inte skulle ge henne till folkmassan.

"Hall�?", Sa Caitlin.

Han v�nde sig inte om.

Caitlin skyndade �ver till andra sidan, med ansiktet mot honom. Han var en �ldre man, med vitt h�r, renrakad, och ljusbl� �gon som verkade stirra ut i rymden n�r han kn�b�jde i b�n. Han brydde sig inte om att titta upp p� henne. Det var n�got annat som hon anade om honom. �ven i sitt nuvarande tillst�nd kunde hon se att det fanns n�got annat om honom. Hon visste att han var hennes typ. En vampyr.

Bultandet blev v�rre och ett av g�ngj�rnen br�t och Caitlin tittade bak�t i skr�ck. Folkmassan verkade best�md och hon visste inte var annars hon kunde g�.

"Hj�lp mig, sn�lla!" manade Caitlin.

Han fortsatte sin b�n i n�gra �gonblick. Till slut, utan att titta p� henne, sade han: "Hur kan de d�da det som redan �r d�tt?"

Tr�flisor fl�g fr�n d�rren.

"Sn�lla", uppmanade hon."�verl�mna mig inte till dem."

Han reste sig l�ngsamt, tyst och sammansatt, och pekade p� altaret."D�r inne", sade han."Bakom rid�n. Det finns en lucka. G�!"

Hon f�ljde hans finger, men s�g bara ett stort podium, som omfattas av ett sidentyg. Hon sprang fram till det, drog bort duken, och s�g luckan. Hon �ppnade den, och kl�mde sig in i det lilla utrymmet.

Inst�ngd tittade hon ut genom den lilla sprickan. Hon s�g pr�sten skynda sig �ver till en sidod�rr, och sparka den �ppna med �verraskande kraft.

Just som han gjorde det gav de fr�mre d�rrarna vika f�r folkmassan och de kom rusandes ned f�r g�ngen.

Caitlin drog snabbt tillbaka gardinen hela v�gen. Hon hoppades att de inte hade uppt�ckt henne. Hon s�g genom en spricka i tr�et, och s�g precis tillr�ckligt f�r att se folkmassan skynda sig ner i g�ngen, till synes r�tt mot henne.

"Det h�llet!" Skrek pr�sten."Vampyren flydde �t det h�llet!"

Han p�pekade mot sidod�rren och folkmassan rusade f�rbi honom och tillbaka in i natten.

Efter n�gra sekunder hade den stora massan av folk l�mnat kyrkan och alla var �ntligen tyst.

Pr�sten st�ngde d�rren och l�ste den bakom dem.

Hon kunde h�ra hans fotsp�r, g�ende mot henne, och Caitlin skakade av r�dsla och med kallt, men �ppnade l�ngsamt luckan.

Han drog tillbaka gardinen och s�g ner p� henne.

Han str�ckte ut en varsam hand.

"Caitlin", sa han och log."Vi har v�ntat en mycket l�ng tid p� dig."

Rom, 1790

Kyle stod i m�rkret och andades tungt. Det fanns f� saker som han hatade mer �n tr�nga utrymmen, och n�r han str�ckte ut handen i m�rkret och k�nde stenen som omslut�t honom, b�rjade han svettas. Inst�ngd. Ingenting var v�rre f�r honom.

Han n�dde tillbaka och slog ett h�l rakt igenom stenen. Den splittrades i bitar, och han avsk�rmade blicken fr�n dagsljuset.

Om Kyle hatade n�got mer �n att bli inst�ngd var det att bli bl�ndad av dagsljus, i synnerhet utan hans hudskydd p�. Han hoppade snabbt genom spillrorna och tog skydd bakom en mur.

Kyle andades djupt och �vervakade sin omgivning, desorienterad, medan han torkade dammet ur �gonen. Detta var vad han hatade med tidsresor: han visste aldrig exakt var han skulle dyka upp. Han hade inte f�rs�kt sig p� det p� �rhundraden, och han skulle inte ha gjort det nu heller om det inte vore f�r den d�r taggen i hans sida, Caitlin.

Det hade inte tagit l�ng tid efter att hon hade l�mnat New York f�r Kyle att inse att hans krig endast var delvis vunnet. Med henne fortfarande p� fri fot, s�kandes efter sk�lden, ins�g han att han aldrig skulle kunna vila. Han hade varit p� kanten till att vinna kriget, att f�rslava hela m�nskligheten, att bli den env�ldiga ledaren f�r vampyrerna. Men hon, denna patetiska lilla flickan, stoppade honom. S� l�nge sk�lden fanns d�r ute, kunde han inte f� absolut makt. Han hade inget annat val �n att sp�ra henne och d�da henne. Och om det innebar att g� tillbaka i tiden, d� var det vad han skulle g�ra.

Andandes tungt tog Kyle snabbt fram hudskydd och lindade hans armar, hals och br�st. Han s�g sig omkring och ins�g att han var i ett mausoleum. Det s�g Romerskt ut, fr�n sina markeringar. Rom.

Han hade inte varit h�r p� livstider. Han hade r�rt upp f�r mycket damm genom att krossa marmorn, och sedimentet h�ngde t�tt i dagsljus, vilket gjorde det sv�rt att avg�ra. Han tog ett djupt andetag, f�rberedde sig, och gick ut.

Han hade r�tt: det var Rom. Han blickade ut, s�g de italienska cypresserna, och visste att han inte kunde vara n�gon annanstans. Han ins�g att han stod p� toppen av det romerska forumet, dess gr�na gr�s, dess kullar och dalar och vittrande monument utstr�ckta framf�r honom i en svag lutning. Det f�rde tillbaka minnen. Han hade d�dat m�nga m�nniskor h�r, n�r det var i bruk, och han hade n�stan d�dats h�r en g�ng sj�lv. Han log vid tanken p� det. Det var hans typ av plats.

Och det var det perfekta st�llet att landa. Pantheon var inte l�ngt borta, och inom n�gra minuter, kunde han vara inff�r domarna av den romerska storr�det, dess mest kraftfulla samling, och ha alla svar han beh�vde. Han skulle snart veta var Caitlin var, och om allt gick bra, ha deras till�telse att d�da henne.

Inte f�r att han beh�vde det. Det var bara artighet, vampyretikett, en tusen-�rig tradition. Man s�kte alltid tillst�nd f�r att d�da i n�gon annans territorium.

Men om de v�grade, skulle han knappast backa. Det kan g�ra livet sv�rt, men han skulle d�da alla som stod i hans v�g.

Kyle andades djupt i den romerska luften, och han k�nde sig hemma. Det hade varit alltf�r l�nge sedan han hade varit tillbaka. Han hade blivit alldeles f�r fixerade vid att vara i New York, i vampyr politik, i en modern tid och plats. Detta var mer hans stil. Han kunde se h�starna i fj�rran, grusv�garna, och gissade att han var troligen p� sjuttonhundratalet. Perfekt. Rom var stadslikt, men fortfarande naivt, och de hade fortfarande 200 �r att ta igen.

Kyle hejdade sig och s�g han att han hade �verlevt resan tillbaka i tiden ganska v�l. I andra resor, hade han tagit betydligt mer stryk, beh�vt mer �terh�mtningstid. Men inte den h�r g�ngen. Han k�nde sig starkare �n han n�gonsin gjort, redo att g�. Han k�nde att hans vingar skulle gro direkt, att han kunde flyga direkt till Pantheon, om han ville, och satte sin plan i verket.

Men han var inte helt klar. Han hade inte haft en semester p� en l�ng tid, och det k�ndes bra att vara tillbaka. Han ville utforska lite, f�r att se och komma ih�g hur det hade varit att vara h�r.

Kyle fortsatte ner f�r backen med sin otroliga snabbhet och p� ingen tid alls, var han ur forumet och p� de livliga, tr�nga gatorna i Rom.

Han f�rundrade sig �ver att �ven 200 �r tidigare var Rom fortfarande lika tr�ngt som det bara kunde vara.

Kyle saktade hans takt allt som han sm�lte in i folkmassan och gick tillsammans med dem. Det var en otrolig m�ngd m�nniskor. Den breda gatan, fortfarande tillverkad av jord, samlade tusentals m�nniskor, skyndandes i alla riktningar. D�r fanns ocks� h�star i alla former och storlekar, tillsammans med h�stdragna k�rror och vagnar. Gatorna stank av kroppslukt och h�stg�dsel. Det b�rjade nu att komma tillbaka till Kyle, bristen p� r�rmokeri, bristen p� bad � stanken av gamla tider. Det gjorde honom sjuk.

Kyle k�nde sig puttad i alla riktningar, allt som folkmassan v�xte och v�xte, m�nniskor av alla raser och klasser hastade fram och tillbaka. Han f�rundrades �ver de primitiva skyltf�nstrena d�r det s�ldes gammaldags italienska hattar. Han f�rundrades �ver de sm� pojkarna, kl�dda i trasor, som sprang fram till honom och h�ll ut bitar av frukt f�r att s�lja. Vissa saker f�r�ndras aldrig.

Kyle gick in i en smal, sjaskig gr�nd, som han mindes v�l, i hopp om att den fortfarande var som den en g�ng varit. Han var glad �ver att finna att den var det: framf�r honom stod ett tiotal prostituerade, lutade mot v�ggarna, ropandes till honom n�r han gick f�rbi.

Kyle log brett.

N�r han n�rmade sig en av dem, en stor, fyllig kvinna med f�rgat, r�tt h�r och f�r mycket smink, n�dde hon upp och smekte hans ansikte med handen.

"Hej d�r, grabben", sade hon,"intresserad av en trevlig stund? Hur mycket har du?"

Kyle log, lade armen om henne och f�rde henne ned i en annan gr�nd.

Hon f�ljde gladeligen.

S� snart de sv�ngde runt h�rnet, sade hon,"Du svarade inte p� min fr�ga. Hur mycket har du-"

Det var en fr�ga som hon skulle fr�ga klart.

Innan hon kunde tala f�rdigt, hade Kyle redan sjunkit t�nderna djupt in i hennes hals.

Hon f�rs�kte skrika, men han t�ckte hennes mun med sin fria hand och drog henne n�rmare och fortsatte att dricka och dricka. Han k�nde blod rusa genom hans �dror, och k�nde sig upprymd. Han hade blivit uttorkad, utsvulten. Tidsresan hade utmattat honom, och detta var precis vad han beh�vde f�r att �terst�lla hans energi.

N�r han k�nde hennes kropp tappa greppet, s�g han mer och mer, och drack mer �n han kunde t�nkas beh�va. N�r han �ntligen var helt m�ttad, l�t han hennes slappa kropp falla till marken.

N�r han v�nde sig om och beredda sig p� att g� iv�g n�rmade sig en stor, orakad man, som saknade en tand. Han drog en dolk ur sitt b�lte.

Mannen tittade ner p� den d�da kvinnan, sedan upp p� Kyle, och grimaserade.

"Det var min egendom", sa mannen."B�st att du kan betala f�r det d�r."

Mannen tog tv� steg mot Kyle, och kastade sig mot honom med dolken.

Kyle, med sina blixtsnabba reflexer, undvek enkelt, tog mannens handled och drog tillbaka den i och br�t armen p� mitten. Mannen skrek, men innan han kunde avsluta, ryckte Kyle dolken fr�n hans h�nder och i samma r�relse skar han halsen av mannen. Han l�t den d�da kroppen falla till gatan.

Kyle tittade ner p� dolken, en konstig liten sak med ett elfenbenshandtag, och nickade. Den var inte s� d�lig. Han stoppade den i hans b�lte och torkade blodet ur munnen med baksidan av handen. Han andades djupt, och �ntligen n�jd, gick han ner f�r gr�nden och tillbaka ut p� gatan.

�h, hur han hade saknat Rom.

Caitlin gick med pr�sten ner f�r g�ngen i kyrkan, medan han avslutade att sp�rra ytterd�rren och st�ngde av alla andra ing�ngar. Solen hade g�tt ner, och han t�nde facklor medan han gick och belyste det stora rummet.

Caitlin tittade upp och m�rkt alla de stora korsen, och undrade varf�r hon k�nde sig s� lugn h�r. Borde inte vampyrer vara r�dda f�r kyrkor? F�r kors? Hon mindes den Vita Klanen hemma i New Yorks kloster, och korsen som hade t�ckt v�ggarna. Caleb hade ber�ttat f�r henne att vissa vampyrraser v�lkomnade kyrkor. Han hade inlett i en l�ng monolog om historien om vampyrer och dess f�rh�llande till kristendomen, men hon hade inte lyssnat noga p� den tiden, d� hon var alldeles f�r f�r�lskad i honom. Nu �nskade hon att hon hade gjort det.

Vampyrpr�sten ledde Caitlin genom en sidod�rr, och Caitlin blev m�tt av en stentrappa. De gick ner en v�lvd, medeltida passage, och han fortsatte att t�nda facklor medan han gick.

"Jag tror inte att de kommer tillbaka", sade han, och l�ste en annan ing�ng de passerat."De kommer att kamma landsbygden efter dig, och n�r de inte hittar dig, g� tillbaka till sina hem. Det �r vad de alltid g�r."

Caitlin k�nde sig s�ker h�r, och hon var s� tacksam f�r den h�r mannens hj�lp. Hon undrade varf�r han hade hj�lpt henne, varf�r han hade satt sitt liv p� spel f�r henne.

"Eftersom jag �r din sort", sade han och v�nde och s�g r�tt p� henne, hans genomtr�ngande bl� �gon stirrande genom henne.

Caitlin gl�mde alltid hur l�tt vampyrer kunde l�sa varandras tankar. Men f�r ett �gonblick hade hon gl�mt att han var en av hennes sort.

"Inte alla av oss �r r�dda kyrkor", sade han, som svar p� hennes tankar igen."Du vet att v�r ras �r splittrad. V�r typ � den v�lvilliga typ � beh�ver kyrkor. Vi trivs i dem."

N�r de v�nde ned mote en annan korridor, ned en annan liten trappa, undrade Caitlin vart han ledde dem. S� m�nga fr�gor rusade genom hennes huvud, att hon inte visste vad hon skulle fr�ga honom f�rst.

"Var �r jag?" Fr�gade hon, och ins�g samtidigt att det var det f�rsta hon sagt till honom sedan de tr�ffats. Alla hennes fr�gor str�mmade ut i en kappl�pning."Vilket land �r jag i? Vilket �r �r det?"

Han log medan de gick, �lderslinjer samlandes i hans ansikte. Han var en kort, br�cklig man, med vitt h�r, renrakad och ett gammalt ansikte. Han bar de genomarbetade plaggen av en pr�st, och �ven f�r en vampyr s�g han mycket gammal ut. Hon undrade hur m�nga �rhundraden han hade varit p� denna jord. Hon k�nde v�nlighet och v�rme utstr�la fr�n honom, och k�nde sig lugn runt honom.

"S� m�nga fr�gor", sa han till slut med ett leende."Jag f�rst�r. Det �r en hel del f�r dig. Till att b�rja med �r du i Umbrien. I den lilla staden Assisi."

Hon pl�gade hennes hj�rna, f�rs�ker r�kna ut var det var.

"Italien?" Fr�gade hon.

"I framtiden, ja, kommer detta omr�de att vara en del av ett land som heter Italien", sade han,"men inte nu. Vi �r fortfarande oberoende. Kom ih�g att" han log,"du �r inte l�ngre p� 2000-talet, som du kanske har gissat fr�n kl�derna och beteendet hos dessa bybor."

"Vilket �r �r det?" fr�gade Caitlin tyst, n�stan r�dd f�r att veta svaret. Hennes hj�rta b�rjade att sl� snabbare.

"Du befinner dig p� 1700-talet", svarade han."F�r att vara mer exakt: det �r 1790."

1790. Assisi. Umbrien. Italien.

Tanken p� det �verv�ldigade henne. Det hela k�ndes overkligt, som om hon var i en dr�m. Hon kunde knappt tro att det verkligen h�nde, att hon faktiskt var h�r, i denna tid och denna plats. Tidsresor fungerade verkligen.

Hon k�nde sig ocks� lite l�ttad: av alla tider och platser som hon kunde ha landat, l�t inte Italien �r 1790 alltf�r d�ligt. Det var inte som att landa i f�rhistorisk tid.

"Varf�r f�rs�kte de d�r m�nniskorna d�da mig? Och vem �r du?"

"Trots alla v�ra framsteg, �r detta fortfarande en ganska primitiv och vidskepliga tid", sade han."�ven i denna tid av lyx och dekadens, finns det, tyv�rr, fortfarande massor av ofr�lse som har mycket r�dsla f�r oss.

"Du f�rst�r, den lilla bergsbyn Assisi har alltid varit ett starkt f�ste f�r v�r typ. Det bes�ks av m�nga vampyrer, och alltid har gjort det. V�r typ av vampyr livn�rar sig bara p� boskap. �nd� b�rjar byborna l�gga m�rke till oss med tiden.

"Ibland kommer de att uppt�cka en av oss. Och n�r de g�r det, blir situationen oh�llbar. S� d� och d�, l�ter vi dem begrava oss. Vi l�ter dem g� igenom sina f�niga sm� m�nskliga ritualer, och l�ter dem k�nna sig som om de har blivit bli av med oss. Och n�r de inte �r ute, kan vi helt enkelt stiga igen och g� tillbaka till v�ra liv.

"Men ibland, stiger en vampyr tillbaka f�r tidigt, eller ses stiga tillbaka, och d� kommer p�beln. Det kommer att bl�sa �ver. Det g�r alltid det. Det ger o�nskad uppm�rksamhet till v�r typ, men bara tillf�lligt."

"Jag �r ledsen", sade Caitlin och k�nde sig d�lig.

"Oroa dig inte", sade han,"Det h�r var din f�rsta tidsresa. Du kan inte kontrollera det. Det tar lite tid att v�nja sig. �ven de b�sta av oss inte kan styra landningen s� v�l. Det �r alltid sv�rt att s�ga exakt n�r eller var vi kommer att hamna. Du gjorde bra ifr�n dig", sade han medan han f�rsiktigt placerade en hand p� hennes handled.

De gick ner f�r en annan korridor, en med l�ga v�lvda tak.

"Dessutom gjorde du inte s� illa ifr�n dig", tillade han."Du visste iallafall nog f�r att ta dig hit."

Caitlin mindes att hon sett kyrkan medan hon sprang genom f�ltet.

"Men det verkade bara som en logisk plats att g� till", svarade hon."Det var den f�rsta byggnaden jag s�g, och det verkade som en f�stning."

Han log och skakade p� huvudet."Det finns inget s�dant som slump i vampyrv�rlden", sade han."Allt �r f�rutbest�md. En byggnad som verkar s�ker f�r dig kan verka os�ker f�r n�gon annan. Nej, du valde denna plats av en anledning. En mycket speciell anledning. Och du blev ledd till mig."

"Men du �r en pr�st."

Han skakade p� huvudet en aning."Du �r fortfarande mycket ung, och du har fortfarande mycket att l�ra. Vi har v�r egen religion, v�r egen tro. Det �r inte mycket som skiljer sig fr�n kyrkan. Man kan vara en vampyr och fortfarande ha ett religi�st liv. Speciellt v�r typ av vampyr", sade han."Jag hj�lper �ven m�nniskorna i deras dagliga andliga liv. N�r allt kommer omkring, har jag nytta och visdom av tusentals �r p� den h�r planeten � till skillnad fr�n m�nskliga pr�ster. Lyckligtvis beh�ver m�nniskorna inte vet att jag inte �r en av dem. S� vitt de vet, �r jag den lokala pr�sten, och har alltid varit det."

Caitlins huvud snurrade n�r hon f�rs�kte pussla allt. Bilden av en vampyrpr�st verkade bara s� paradoxal f�r henne. Id�n om en religion f�r vampyrer, att det utf�rdes inom kyrkan � det hela verkade s� konstigt.

�ven om allt detta var fascinerande var vad hon egentligen ville veta inte om vampyrer, eller kyrkor eller religion. Hon ville veta om Caleb. Hade han �verlevt resan? Var han vid liv? Var var han?

Och hon ville desperat veta om deras barn. Var hon fortfarande gravid? Hade barnet �verlevt?

Hon t�nkte h�rt p� dessa fr�gor och hoppades att pr�sten skulle m�rka dem och svara henne.

Men det gjorde han inte.

Hon visste att han hade h�rt hennes tankar, och valde att inte svara. Han tvingade henne att st�lla fr�gorna h�gt. Och, som han s�kert visste, var de fr�gor som hon var r�dd f�r att st�lla.

"Och hur �r det med Caleb?" Fr�gade hon till slut med skakig r�st. Hon var f�r nerv�s f�r att fr�ga om sitt barn.

Hon s�g p� honom och s�g hans leende blekna, och den minsta ryckningen syntes i hans ansikte.

Hennes hj�rta sj�nk.

Sn�lla, t�nkte hon. Sn�lla ge mig inte d�liga nyheter.

"Vissa saker kommer du beh�va ta reda p� sj�lv", sade han l�ngsamt."Vissa saker �r jag inte �mnad att ber�tta. Det �r en resa som du m�ste g�ra sj�lv. Du, och endast du."

"Men �r han h�r?" Fr�gade hon hoppfullt."Klarade han sig?"

Pr�sten, som gick bredvid henne, knep ihop sina l�ppar. Han l�t hennes fr�gor h�nga i luften, obesvarade, f�r vad som k�ndes som en evighet.

Till slut stannade de framf�r en annan trappa, och han v�nde sig om och s�g p� henne."Jag �nskar att jag kunde ber�tta mer", sade han."Det g�r jag verkligen."

Han v�nde sig, lyfte facklan, och ledde v�gen ner f�r en annan liten trappa.

De gick in i en l�ng, v�lvd korridor, taken f�rgyllda och utf�rligt utformade. De var helt t�ckt med fresker, ljust utformade, och mellan dem var b�gar, kantade med guld. Taket lyste.

likas� gjorde golvet. Det var en vacker, rosa marmor, och s�g nyligen rengjort ut. Denna underjordiska v�ning i kyrkan var underbar och s�g ut som en gammal skattkammare.

"Wow," h�rde Caitlin sig sj�lv s�ga h�gt."Vad �r det h�r f�r st�lle?"

"Det �r en plats f�r mirakel. Du befinner dig i Franciskus av Assisis kyrka. Detta �r ocks� hans viloplats. Det �r en mycket helig plats i v�r religion. Folk � b�de m�nniskor och vampyrer � g�r pilgrimsf�rder hit, fr�n tusentals mil h�rifr�n, bara f�r att vara i det h�r l�get. Francis var djurens helgon, och han var ocks� alla levande varelser utanf�r den m�nskliga rasens helgon � inklusive v�r sort. Det s�gs att mirakel sker h�r. Vi skyddas h�r av hans energi.

"Du landade inte h�r av en slump", fortsatte han."Denna plats �r en portal f�r dig. Det �r en spr�ngbr�da f�r dig att b�rja din resa; din pilgrimsf�rd."

Han v�nde sig om och s�g p� henne.

"Vad du fortfarande inte ser", sade han,"�r att du �r p� en resa. Och n�gra pilgrimsf�rder ta �r, och m�nga, m�nga mil."

Caitlin t�nkte. Allt var �verv�ldigande f�r henne. Hon ville inte vara med p� en resa. Hon ville vara hemma, med Caleb, trygg och s�ker, p� 2000-talet, med hela den h�r mardr�mmen bakom henne. Hon var tr�tt p� att resa, att alltid vara p� flykt, att alltid s�ka. Hon ville bara ha ett normalt liv igen, livet av en ton�rsflicka.

Men hon hejdade sig fr�n sina tankar. Det var inte bra, visste hon. Saker har f�r�ndrats � permanent � och de skulle aldrig bli desamma igen. Hon p�minde sig att f�r�ndring var det nya normala. Hon var inte l�ngre samma gamla, vanliga, m�nskliga Caitlin. Hon var �ldre nu. Visare. Och vare sig hon gillade det eller inte, var hon p� ett s�rskilt uppdrag. Hon var bara tvungen att acceptera det.

"Men vad �r min pilgrimsf�rd?" Fr�gade Caitlin. "Vad �r min destination? Vart exakt �r det jag �r p� v�g?"

Han ledde henne till slutet av den sista korridoren, och de stannade framf�r en stor, utarbetad grav.

Caitlin kunde k�nna energin kommer ut ur graven, och hon visste genast att detta var sankt Francis grav. Hon k�nde sig �terh�mtad bara av att st� n�ra den, k�nde sig starkare, som om hon var sig sj�lv igen. Hon undrade igen om hon hade kommit tillbaka som en m�nniska eller som en vampyr. Hon saknade verkligen hennes krafter.

"Ja, du �r fortfarande en vampyr", sade han. "Oroa dig inte. Det tar bara tid f�r dig att bli dig sj�lv igen."

Hon blev generad att hon �terigen gl�mt att skydda sina tankar, men hon k�nde sig l�ttade av hans ord.

"Du �r en mycket speciell person, Caitlin", sade han. "V�r ras beh�ver dig. Utan dig skulle jag �ven g� s� l�ngt som att s�ga att hela v�r ras, och hela m�nskligheten, kommer att vara p� gr�nsen till utrotning. Vi beh�ver dig. Vi beh�ver din hj�lp."

"Men vad �r det meningen jag ska g�ra?" Fr�gade hon.

"Du m�ste hitta sk�lden", sade han. "Och f�r att hitta sk�lden, m�ste du hitta din far. Han, och bara han, h�ller den. Och f�r att hitta honom, m�ste du hitta din klan. Din sanna klan."

"Men jag har ingen aning om var jag ska b�rja", sade hon. "Jag vet inte ens varf�r jag �r p� denna plats och tid. Varf�r Italien? Varf�r 1790?"

"Svaren p� dessa fr�gor kommer du att beh�va ta reda p� sj�lv. Men jag kan f�rs�kra dig om att du har mycket speciella sk�l f�r att vara tillbaka i detta liv. S�rskilda m�nniskor att se, �tg�rder att uppfylla. Och att denna plats och tid kommer att leda dig till sk�lden."

Caitlin t�nkte.

"Men jag har ingen aning om var min far �r. Jag har ingen aning om var jag ska b�rja."

Han v�nde sig till henne och log."Men du," svarade han. "Det �r ditt problem. Du litar inte p� dina instinkter. Du m�ste l�ra dig att s�ka djupt inom dig sj�lv. Prova nu. Blunda, andas djupt."

Caitlin gjorde som han sa.

"Fr�ga dig sj�lv: vart beh�ver jag g� nu?"

Caitlin gjorde det och pinade hennes hj�rna. Ingenting h�nde.

"Lyssna p� ljudet av din andning. L�t ditt sinne lugnas."

N�r Caitlin gjorde det, och hon verkligen var fokuserad och avslappnad, b�rjade bilder synas i hennes sinne. Hon �ppnade �ntligen �gonen och s�g p� honom.

"Jag ser tv� st�llen", sade hon. "Florens och Venedig."

"Ja", sade han. "Mycket bra."

"Men jag �r f�rvirrad. Vart v�nder jag mig?"

"Det finns inga felaktiga val i en resa. Varje bana leder oss bara till en annan plats. Valet �r ditt. Du har ett mycket starkt �de, men du har ocks� fri vilja. Du kan v�lja varje steg. Nu, till exempel, st�r du inf�r ett viktigt val. I Florens, kommer du att uppfylla dina skyldigheter, n�rma dig sk�lden. Det �r vad som beh�vs av dig. Men i Venedig, kommer du att avklara dina hj�rtefr�gor. Du m�ste v�lja mellan ditt uppdrag och ditt hj�rta."

Caitlins hj�rta skj�t i h�jden.

Fr�gor om hj�rtat. Betydde detta att Caleb var i Venedig?

Hon k�nde hennes hj�rta dras till Venedig. Men intellektuellt, visste hon att Florens var d�r hon borde vara f�r att g�ra vad som f�rv�ntades av henne.

Hon k�nde sig redan os�ker.

"Du �r en vuxen kvinna nu", sade han. "Valet �r ditt att g�ra. Men om du f�ljer ditt hj�rta, kommer det att finnas hj�rtesorg", varnade han. "Hj�rtats v�g �r aldrig enkel. Och aldrig f�rv�ntad."

"Jag k�nner mig s� f�rvirrad", sade hon.

"Vi arbetar som b�st i dr�mmarna", sade han. "Det finns ett kloster h�r intill, och du kan sova h�r i natt, vila, och besluta dig imorgon. D� kommer du att ha �terh�mtat dig helt."

"Tack", sade hon, och n�dde ut f�r ta hans hand.

Han v�nde sig f�r att g�, och n�r han gjorde det, dunkade hennes hj�rta. Det fanns ytterligare en fr�ga som hon beh�vde fr�ga honom om, det viktigaste av allt. Men en del av henne var alltf�r r�dd f�r att st�lla den. Hon darrade. Hon �ppnade munnen f�r att tala, men inget kom ut.

Han gick ner i korridoren, p� v�g att v�nda sig bort, n�r hon slutligen samlade mod nog.

"V�nta!" Skrek hon. Sedan sade hon mjukare, "Sn�lla, jag har en fr�ga."

Han stannade, men h�ll ryggen mot henne. M�rkligt nog, v�nde han sig inte om, som om han k�nde vad hon var p� v�g att fr�ga.

"Mitt barn", sade hon, i en mjuk, darrande r�st. "�r han � hon � klaraade det sig? Klarade det resan? �r jag fortfarande gravid?"

Han v�nde sig l�ngsamt mot henne. Sedan s�nkte han blicken.

"Jag �r ledsen," sade han till slut, s� tyst att hon inte var s�ker p� om hon h�rde det. "Du har rest tillbaka i tiden. Barn kan bara g� fram�t. Ditt barn lever, men inte i denna tid. Endast i framtiden."

"Men �" b�rjade hon, darrande, "Jag trodde vampyrer bara kunde resa tillbaka i tiden, inte fram�t."

"Det �r sant", sade han. "Jag �r r�dd att ditt barn lever i en tid och plats utan dig." Han s�nkte blicken igen. "Jag �r s� ledsen", tillade han.

Med dessa sista ord, v�nde han sig och gick.

Och Caitlin k�nde sig som om en dolk hade borrats in i hennes hj�rta.

Caitlin satt i det kala rummet i Francisklostret och tittade ut genom det �ppna f�nstret, ut i natten. Hon hade �ntligen slutat gr�ta. Det hade varit timmar sedan hon l�mnat pr�sten, efter hon h�rt nyheten om hennes f�rlorade barn. Hon hade inte kunnat stoppa t�rarna, eller sluta t�nka p� det liv hon skulle ha lett. Det var alltf�r sm�rtsamt.

Men efter m�nga timmar, hade hon gr�tit ut, och nu var allt som var kvar torkade t�rar p� kinderna. Hon tittade ut genom f�nstret och f�rs�kte distrahera sig sj�lv, och andades djupt.

Umbriens landsbygd bredde ut sig framf�r henne, och fr�n denna utsiktspunkt, h�gt uppe p� en kulle, kunde hon se de b�ljande kullarna i Assisi. Det var fullm�ne, och tillr�ckligt med ljus f�r henne att se att detta verkligen var en vacker landsbygd. Hon s�g sm� stugor utspridda �ver landskapet, r�k stigande ur skorstenarna, och hon kunde redan k�nna att detta var en tystare, mer avslappnad tid i historien.

Caitlin v�nde sig och kollade runt hennes lilla rum, endast upplyst av m�nsken och ett litet ljus brinnandes p� en v�ggskans. Det var helt gjort i sten, med endast en enkel b�dd i h�rnet. Hon f�rundrades �ver hur det tycktes vara hennes �de att alltid hamna i ett kloster. Denna plats kunde inte vara mer annorlunda �n Pollepel, men p� samma g�ng, p�minde det lilla medeltida rummet henne om rummet hon hade haft d�r. Det var avsett f�r introspektion.

Caitlin unders�kte det sl�ta stengolvet och s�g, n�ra f�nstret, tv� sm� avtryck, n�gra centimeter is�r, i form av ett kn�. Hon undrade hur m�nga nunnor hade bett h�r, kn�b�jda framf�r f�nstret. Detta rum hade f�rmodligen sett hundratals �r av anv�ndning.

Caitlin gick �ver till den lilla s�ngen och lade sig ner. Det var bara en stenh�ll, egentligen, med den minsta bit av halm. Hon f�rs�kte g�ra sig bekv�m och rullade �ver p� sidan � och d� k�nde hon n�got. Hon n�dde �ver och drog ut det och ins�g med gl�dje vad det var: hennes journal.

Hon h�ll upp den, s� glad att ha den vid hennes sida. Hennes gamla p�litliga v�n, det verkade vara det enda som hade �verlevt resan tillbaka. Att h�lla den, denna verkliga, konkreta sak, fick henne att inse att detta inte var en dr�m. Hon var verkligen h�r. Allt hade verkligen h�nt.

En modern penna gled ur sidorna och landade p� hennes kn�. Hon h�ll upp och unders�kte den och t�nkte.

Ja, best�mde hon sig. Det var precis vad hon beh�vde g�ra. Att skriva. F�r att bearbeta. Allt hade h�nt s� fort, hon hade knappt haft tid att �terf�r andan. Hon beh�vde �teruppleva allt i hennes huvud, beh�vde t�nka tillbaka, beh�vde komma ih�g. Hur hade hon kommit hit? Vad hade h�nt? Vart skulle hon?

Hon var inte s�ker p� om hon visste svaren sj�lv l�ngre. Men genom att skriva, hoppades hon att hon kunde minnas.

Caitlin v�nde de sk�ra sidorna �ver tills hon hittade en tom sida. Hon satte sig upp och lutade sig mot v�ggen, med ett b�jt kn� mot br�stet och b�rjade skriva.

Hur hamnade jag h�r? I Assisi? I Italien? 1790? � ena sidan, k�nns det inte som l�nge sedan som jag var p� 2000-talet, i New York, och levde ett normalt ton�rsliv. � andra sidan k�nns det som en evighet� Hur b�rjade det?

Jag minns, f�rst, hungerkvalen. Hur jag inte f�rstod vad de var. Jona. Carnegie Hall. F�rsta g�ngen jag livn�rade mig. Min of�rklarliga f�rvandling till en vampyr. Halvblod var vad de kallade mig. Jag hade k�nt mig som om jag hade velat d�. Allt jag n�gonsin ville var att vara som alla andra.

Sedan var det Caleb. Han r�ddade mig fr�n den onda klanen. Hans klan i klostrena. Men de kastade ut mig, eftersom relationer mellan m�nniska och vampyr var f�rbjudet. Jag var sj�lv igen, det vill s�ga fram till att Caleb r�ddade mig igen.

Mitt s�kande efter min far, efter det mytiska sv�rdet som kunde r�dda m�nskligheten fr�n ett vampyrkrig, ledde Caleb och mig �verallt, fr�n en historisk plats till en annan. Vi hittade sv�rdet, men det togs ifr�n oss. Som alltid, v�ntade Kyle f�r att f�rst�ra saker.

Men inte innan jag hade tid att inse vad jag h�ll p� att bli. Och inte f�rr�n Caleb och jag hade tid att hitta varandra. Efter att de stal sv�rdet, efter att de h�gg mig, eftersom jag var d�ende, �ndrade han mig och r�ddade mig �n en g�ng.

Men det blev inte som jag hade t�nkt. Jag s�g Caleb med hans ex-fru, Sera, och jag f�rest�llde mig det v�rsta. Jag hade fel, men det var f�r sent. Han flydde, l�ngt ifr�n mig, mot fara. P� Pollepel �terh�mtade jag mig och tr�nade, och fick nya v�nner � vampyrer � n�rmare v�nner �n jag n�gonsin hade haft. Speciellt Polly. Och Blake � s� mystiskt, s� vacker. Han stal n�stan mitt hj�rta. Men jag kom till mina sinnen precis i tid. Jag fick reda � att jag var gravid, och jag ins�g att jag var tvungen att hitta och r�dda Caleb fr�n vampyrkriget.

Jag gav mig av f�r att r�dda Caleb, men det var f�r sent. Min egen bror Sam, lurade oss. Han f�rr�dde mig, fick mig att tro att han var n�gon annan. Det var p� grund av honom som jag trodde att Caleb var n�gon annan, och jag d�dade honom, min k�rlek. Med sv�rdet. Med mina egna h�nder. Jag kan fortfarande inte f�rl�ta mig sj�lv.

Men jag tog Caleb tillbaka till Pollepel. Jag f�rs�kte �teruppliva honom, f�r att f� honom tillbaka, om det fanns n�got s�tt. Jag hade sagt till Aiden att jag skulle g�ra vad som helst, offra vad som helst. Jag fr�gade honom om han kunde skicka oss tillbaka i tiden.

Aiden hade varnat mig att det inte skulle fungera. Och att om det gjorde det, kanske vi inte skulle vara tillsammans. Men jag hade insisterat. Jag var tvungen.

Och nu, h�r �r jag. Ensam. P� en fr�mmande plats och tid. Mitt barn �r borta. Och kanske �r till och med Caleb borta.

Gjorde jag ett misstag med att komma tillbaka?

Jag vet att jag m�ste hitta min far, f�r att hitta sk�lden. Men utan Caleb vid min sida, vet jag inte om jag kommer att ha styrkan att g� vidare.

Jag k�nner mig s� f�rvirrad. Jag vet inte vad jag ska g�ra h�rn�st.

Sn�lla Gud, hj�lp mig �

N�r solen steg som en stor boll �ver horisonten, sprang Caitlin genom gatorna i New York. Det var apokalypsen. Bilar var v�lta, kroppar l�g utspridda, och det fanns f�r�delse �verallt. Hon sprang och sprang, ned v�gar som aldrig tycktes ta slut.

N�r hon sprang, verkade v�rlden snurra runt sin axel; och n�r den gjorde det tycktes byggnaderna f�rsvinna. Landskapet f�r�ndrades, gatorna f�rvandlas till grusv�gar, betongen f�rvandlas till b�ljande kullar. Hon k�nde sig som on hon sprang tillbaka i tiden, fr�n en modern tid till ett annat �rhundrade. Hon k�nde att om hon bara sprang snabbare, kunde hon hitta sin far, hennes sanna far, n�gonstans vid horisonten.

Hon sprang genom sm� byar p� landet, och s�g �ven dessa bleknat bort.

Snart var allt som var kvar ett f�lt av vita blommor. N�r hon gick genom dem var hon glad �ver att se att han var d�r, v�ntande vid horisonten. Hennes far.

Som alltid syntes endast hans siluett mot solen, men den h�r g�ngen k�ndes han n�rmare �n vanligt. Den h�r g�ngen, kunde hon se hans ansikte, hans anisktsuttryck. Han log, v�ntandes p� henne, med armarna utstr�ckta f�r en kram.

Hon n�dde honom. Hon omfamnade honom, och han kramade henne h�rt medan han h�ll henne i sin muskul�sa famn.

"Caitlin", sade han, hans r�st full av k�rlek. "Vet du hur n�ra du �r? Vet du hur mycket jag �lskar dig?"

Innan hon kunde svara, s�g hon n�got vid sidan och s�g att Caleb stod p� andra sidan av f�ltet. Han h�ll ut handen mot henne.

Hon tog flera steg mot honom, men stannade och v�nde sig mot sin far.

Ocks� han h�ll ut en hand.

"Hitta mig i Florens," sade hennes far.

Hon v�nde sig till Caleb.

"Hitta mig i Venedig", sade Caleb.

Hon s�g fram och tillbaka mellan de tv�, os�ker �ver vilken v�g att g�.

Caitlin vaknade med ett ryck, och satte sig uppr�tt i s�ngen.

Hon s�g sig omkring det lilla rummet, desorienterad.

Till slut ins�g hon att det var en dr�m.

Solen steg, och hon gick fram till f�nstret och s�g ut. Assisi i det tidiga morgonljuset var s� stilla, s� vackert. Alla var fortfarande inomhus, och r�k steg fr�n enstaka skorstenar. En tidig morgondimma h�ngde �ver f�lten som ett moln och br�t ljuset.

Caitlin hoppade till n�r hon pl�tsligt h�rde ett knarrande ljud, och beredde sig n�r hon s�g att hennes d�rr b�rjade �ppna sig. Hon kn�t n�varna i f�rberedelse f�r en o�nskad bes�kare.

Men n�r d�rren �ppnades tittade hon ner, och hennes �gon blev vid�ppna i gl�dje.

Det var Rose, som �ppnade d�rren med sin nos.

"Rose!" Skrek hon.

Rose sk�t d�rren �ppen hela v�gen, sprang in och hoppade upp i Caitlins armar. Hon slickade hennes ansikte �verallt, medan Caitlin gr�t av gl�dje.

Caitlin drog henne tillbaka och s�g �ver henne. Hon hade v�xt, blivit st�rre.

"Hur hittade du mig?" Fr�gade Caitlin.

Rose slickade henne tillbaka, gn�llande.

Caitlin satt p� s�ngkanten och klappade henne och t�nkte noga, f�rs�kte rensa sitt sinne. Om Rose hade klarat sig tillbaka, kanske Caleb ocks� hade det. Hon k�nde sig uppmuntrad.

Intellektuellt visste hon att hon beh�vde g� till Florens. F�r att forts�tta s�kningen. Hon visste att nyckeln till att hitta sin far, och sk�lden, fanns d�r.

Men hennes hj�rta drog henne till Venedig.

Om det fanns bara en liten chans att Caleb kunde vara d�r, var hon tvungen att ta reda p� det. Hon var bara tvungen.

Hon best�mde sig. Hon plockade upp Rose h�rt i sina armar, tog sats, och hoppade ut genom f�nstret.

Hon visste att hon �terh�mtat sig nu, att hennes vingar skulle gro.

Visst nog gjorde de det.

Och p� bara n�gra �gonblick fl�g Caitlin genom den tidiga morgonluften, �ver kullarna i Umbrien, och norrut, p� v�g till Venedig.

Kyle gick ner f�r de smala gatorna i den gamla stadsdelen i Rom. Runt omkring honom st�ngde folk butiker, och drog sig tillbaka f�r dagen. Skymningen hade alltid varit hans favorita tid p� dagen, d� han b�rjade k�nna sig som starkast. Han k�nde sitt blod pulsera snabbare, k�nde sig allt starkare med varje steg. Han var s� glad �ver att vara tillbaka i de tr�nga gatorna i Rom, s�rskilt i detta �rhundrade. Dessa patetiska m�nniskor var fortfarande flera hundra �r borta fr�n all typ av teknik, n�gon typ av �vervakning. Han kunde riva denna plats med ett avslappnat och l�tt hj�rta, och inte beh�ver oroa sig f�r att bli uppt�ckt.

Kyle sv�ngde ner mot Via Del Seminario, och inom kort, �ppnades det upp, och han befann sig p� ett stort, gammalt torg, Piazza della Rotonda.

Och d�r stod det. Kyle stod d�r, sl�t �gonen och andades djupt. Det k�ndes s� bra att vara tillbaka. Mittemot honom var en plats som han hade kallat hem under �rhundraden, en av de viktigaste huvudkontoren f�r vampyrer i v�rlden: Pantheon.

Kyle var glad att se att Pantheon stod som den alltid gjort, som en massiv, gammal stenbyggnad, med den bakre delen skjutandes ut i en cirkul�r form, och dess fr�mre del skymd av enorma, imponerande stenpelare. P� dagen var det fortfarande �ppet f�r turister, �ven under detta �rhundrade. Den h�ll otaliga antal m�nniskor.

Men p� natten, efter d�rrarna st�ngts f�r allm�nheten, kom de riktiga �garna, de riktiga innehavarna av denna byggnad, ut: det stora Vampyrr�det.

Vampyrer fr�n stora och sm� klaner, fr�n alla h�rn av v�rlden, str�mmade hit, f�r att delta i varje m�te, hela natten l�ng. R�det best�mde i alla fr�gor, gav tillst�nd, eller nekade det. Ingenting h�nde i vampyrv�rlden utan att de visste om det, och i de flesta fall, utan deras godk�nnande.

Allt passade s� perfekt. Denna byggnad hade ursprungligen byggts som ett tempel till de hedniska gudarna. Det hade alltid varit en plats f�r tillbedjan, att samlas i, f�r de m�rka vampyrkrafterna. F�r alla med �gon att se, var det sj�lvklart: det fanns oden till hedniska gudar, fresker, m�lningar och statyer �verallt. Alla m�nskliga turister som tog sig tid att l�sa denna plats mission, kunde bara inse vad det verkliga syftet var.

Och om inte det vore nog, fanns ocks� alla stora vampyrer begravda h�r. Det var ett levande mausoleum, den perfekta platsen f�r Kyle och hans sort att kalla hem.

N�r Kyle besteg stegen, k�ndes det som en hemkomst. Han gick rakt fram till de enorma dubbla j�rnd�rrarna, sm�llde metallkl�ppen fyra g�nger � signalen f�r vampyrer � och v�ntade.

N�gra �gonblick senare, gled de tunga d�rrarna upp, bara en bit, och Kyle s�g ett obekant ansikte. D�rren �ppnades bredare, precis tillr�ckligt f�r att l�ta Kyle in, och sedan sm�lldes den snabbt igen bakom honom.

Den massiva vakten, �nnu st�rre �n Kyle, tittade ner.

"F�rv�ntar de dig?" Fr�gade han f�rsiktigt.

"Nej."

Kyle ignorerade vakten och tog flera steg mot kammaren, n�r pl�tsligt, k�nde han ett kallt, isigt grepp om hans arm och stannade. Kyle flammade upp och brann med ilska.

Vampyrvakten stirrade ner p� honom med samma ilska.

"Ingen kommer in utan tidsbest�llning," sn�ste han. "Du m�ste l�mna och komma tillbaka en annan g�ng."

"Jag g�r varhelst jag �nskar" sn�ste Kyle tillbaka. "Och om du inte tar bort handen fr�n min handled, kommer du att drabbas h�rt."

Vakten stirrade tillbaka, och de var i ett d�dl�ge.

"Jag ser att vissa saker aldrig f�r�ndras," h�rdes en r�st. "Det �r okej, du kan l�ta honom g�."

Kyle k�nde greppet sl�ppa, och v�nde sig om och s�g ett bekant ansikte: det var Lore, en av de fr�msta r�dgivarna till r�det. Han stod d�r och stirrade p� Kyle, leende, sakta skakande p� huvudet.

"Kyle", sade han, "Jag trodde aldrig att jag skulle se dig igen."

Kyle, fortfarande uppspelt fr�n vakten, r�ttade till sin jacka och nickade l�ngsamt. "Jag har aff�rer med r�det", sade han. "Det kan inte v�nta."

"Jag �r ledsen, gamle v�n", fortsatte Lore, "det �r ett fullspeckat schema f�r i dag. N�gra av dem har v�ntat i flera m�nader. Viktiga vampyraff�rer i varje h�rn av v�rlden, verkar det som. Men om du kommer tillbaka n�sta vecka tror jag att jag skulle kunna ordna� "

Kyle steg fram�t. "Du f�rst�r inte", sade han sp�nt, "Jag kom inte fr�n denna tid. Jag kom fr�n framtiden. Tv� hundra �r fram�t i tiden. Fr�n en v�ldigt annorlunda v�rld. Den slutliga domen har kommit. Vi �r p� kanten till seger � total seger. Och om jag inte tr�ffar dem direkt, kommer det att finnas allvarliga konsekvenser f�r oss alla."

Lore stirrade tillbaka och tappade sitt leende n�r han ins�g allvaret; Slutligen, efter flera sp�nda �gonblick, harklade han sig. "F�lj mig."

Han v�nde sig om och stegade ut, och Kyle f�ljde t�tt p� h�larna.

Kyle gick ner f�r en l�ng, bred korridor, och inom kort, kom han in i den stora, �ppna kammaren. Den var enorm, vid�ppen, med ett skyh�gt, cirkul�rt tak och gl�nsade golv av marmor. Rummet var formad som en cirkel, och dess periferi fylldes med utsmyckade pelare och statyer som tittade ner p� rummet, monterade p� piedestaler.

St�ende l�ngs periferin av rummet var hundratals vampyrer, av alla m�jliga raser och samlingar. Kyle visste att dessa var mestadels legosoldater, alla lika onda som honom. De s�g alla p� t�lmodigt medan R�det, p� andra sidan av rummet, satt bakom sin b�nk och gav ut sina domar. Han k�nde sp�nningen i rummet.

Kyle gick in och tog in allt. G� till r�det var r�tt sak att g�ra. Han kunde ha f�rs�kt att ignorera dem, kunde bara ha jagat Caitlin p� egen hand, men r�det hade information som kunde leda honom till henne snabbare. �nnu viktigare, beh�vde han sin officiella sanktion. Att hitta Caitlin var inte bara en personlig fr�ga, utan en fr�ga av yttersta vikt f�r vampyrrasen. Om r�det godk�nde honom, vilket han var s�ker p� att de skulle, skulle han inte bara ha sin sanktion, utan ocks� deras resurser. Han kunde d�da henne snabbare och vara hemma snabbare, redo att avsluta sitt krig.

Utan deras sanktion, skulle han bara vara �nnu en falsk, legosoldat till vampyr. Kyle hade inga problem med det, men han ville inte tillbringa sin tid med att titta sig om ryggen: om han agerade utan deras sanktion, kunde de skicka vampyrer ut f�r att d�da honom. Han k�nde sig s�ker p� att han kunde hantera sig sj�lv, men han ville inte beh�va sl�sa sin tid och energi p� det s�ttet.

Men om de f�rkastade hans krav, var han fullt beredd att g�ra vad han var tvungen f�r att jaga henne.

Det var i slut�ndan bara en formalitet i en �ndl�s str�m av formaliteter. Denna etikett var det lim som h�ll dem alla tillsammans, men det irriterade honom ocks� n�got fruktansv�rt.

N�r Kyle gick djupare in i kammaren, s�g han p� r�det. De var precis som han mindes dem. P� den bortre sidan av kammaren, satt de 12 domarna i det stora r�det p� ett upph�jt podium. De var kl�dda i skarpa, svarta skrudar, alla b�rande svarta huvor som t�ckte deras ansikten. Kyle visste �nd� vilka dessa m�n var. Han hade tr�ffat dem m�nga g�nger under �rhundradena. En g�ng, och endast en g�ng, hade de dragit tillbaka sina huvor och han hade faktiskt sett deras groteska, gamla ansikten, ansikten som hade vandrat p� jorden i miljontals �r. Han ryckte vid minnet. De var hemska varelser av natten.

�nd� var de det Stora r�det av denna tid, och de hade alltid bott h�r �nda sedan Pantheon byggdes. Det var verkligen en del av dem, denna byggnad, och ingen av hans sort, inte ens Kyle, v�gade g� emot dem. Deras befogenheter var alldeles f�r stora, och de resurser som de hade f�r m�nga. Kyle kunde kanske komma undan med att d�da en eller tv� av dem, men de arm�er som de kunde tillkalla, fr�n varje h�rn av v�rlden, skulle s� sm�ningom jaga honom.

De hundratals vampyrerna i rummet kom f�r att bevittna r�dets domar, och att inv�nta sin audiens. De st�llde alltid upp sig prydligt l�ngs sidorna, stod i givakt, i en stor cirkel, i utkanten, och l�mnade mitten av rummet helt �ppet. F�rutom en person. Det var alltid den person som beh�vde st� inf�r dem f�r sin dom.

Just nu var det n�gra stackare, st�ende f�r sig sj�lv, darrande av r�dsla medan han stod mitt emot dem och stirrade p� deras outgrundliga huvar, i v�ntan p� deras dom. Kyle hade varit d�r f�rr. Det var inte trevligt. Om de inte gillade det du tog upp inf�r dem, kunde de, p� ett infall, d�da dig p� fl�cken. Du var aldrig s�ker inf�r dem, det var alltid en fr�ga om liv och d�d.

"V�nta h�r", viskade Lore till Kyle, n�r han nickade ut i folkmassan. Kyle stod p� periferin, tittandes.

Som Kyle s�g, nickade en domare, ytterst lite, och tv� vampyrsoldater d�k upp fr�n b�da sidor. De greppade varsin arm av person inf�r r�det.

"Nej! NEJ!" Skrek han.

Men det gjorde honom inte n�got gott. De sl�pade bort honom, medan han skrek och k�mpade, att veta att han fick b�ras till d�den, och att veta att inget han sade eller gjorde skulle g�ra n�got bra. Han m�ste ha bett dem om n�got de inte hade godk�nt, ins�g Kyle, medan vampyrens skrik ekade i hela kammaren. Till slut �ppnades en d�rr, han leddes utanf�r, och d�rren bakom honom igen. Rummet tystnade igen.

Kyle kunde k�nna sp�nningen i luften, medan de andra vampyrerna s�g p� varandra, fruktandes f�r tiden f�r deras audiens.

Kyle s�g Lore n�rma sig en sk�tare, n�ra r�det, och viska i hans �ra. Sk�taren i sin tur gick upp till en domare, kn�b�jde och viskade i hans �ra.

Domaren v�nde huvudet ytterst lite, och mannen pekade r�tt mot Kyle. �ven fr�n detta stora avst�nd kunde Kyle k�nna domarens �gon, g�mda i huvan, tr�nga igenom. Trots sig sj�lv k�nde Kyle en rysning. Till slut var han i n�rvaro av sann ondska.

Sk�taren nickade, och det var Kyles tur.

Kyle tr�ngde sig genom folkmassan, och gick r�tt ut till mitten av den tomma v�ningen. Han stod i den lilla cirkeln i mitten av rummet � platsen. Han visste att om han s�g upp, direkt ovanf�r hans huvud skulle det vara h�l i taket, en oculus, �ppen mot himlen. P� dagarna sl�ppte det in en pelare av solljus; nu, vid solnedg�ngen, var ljuset filtrerat, och mycket svagt. Rummet lystes mestadels upp av facklor.

Kyle kn�b�jde och bugade och v�ntade p� dem att ta itu med honom, d� det var etikett.

"Kyle av Blacktide-klanen", meddelade en domare l�ngsamt. "Du �r modig att n�rma dig oss utan f�rvarning. Om din beg�ran inte uppfyller v�rt godk�nnande, vet du att du riskerar d�dsstraff."

Det var inte en fr�ga; Det var ett uttalande. Kyle visste konsekvenserna. Men han inte r�dd f�r resultatet.

"Jag �r medveten om det, min herre", sade Kyle, och v�ntade.

Till slut, efter ett svagt prasslande, kom det ett annat uttalande: "Tala d� om vad du beg�r av oss."

"Jag har kommit fr�n en annan tid. Tv� hundra �r i framtiden. "

En h�gljudd fl�mtning ekade i hela rummet. En sk�tare slog p� golvet med sina stav tre g�nger, och skrek, "Tystnad!"

Till slut f�ll lugnet �ver rummet igen.

Kyle fortsatte. "Jag tidsreser inte utan goda sk�l, likas� g�r ingen av oss. Detta �r br�dskande. I framtiden, i den tid som jag lever i, kommer det att bli ett krig � ett underbart vampyrkrig. Det kommer att inledas i New York och sprida sig d�rifr�n. Det �r vampyrernas apokalyps som vi har dr�mt om. V�r typ kommer �ntligen att segra. Vi kommer att utpl�na hela m�nskligheten och f�rslava dem. Vi kommer ocks� att utpl�na v�lvilliga vampyrklander, alla som st�r i v�r v�g .

"Jag vet, eftersom jag �r ledare f�r detta krig."

Det uppstod �nnu en h�gljudd fl�mtning, f�ljt av bankandet av staven.

"Men mitt krig �r inte komplett," skrek Kyle �ver upproret. "Det �terst�r bara en tagg i min sida, en person som kan f�rst�ra allt vi har uppn�tt, som kan f�rst�ra denna str�lande framtid f�r v�r ras. Hon kommer fr�n en speciell h�rstamning, och hon har rest tillbaka i tiden, troligen f�r att fly mig. Jag har kommit tillbaka f�r att hitta henne, och f�r att d�da henne en g�ng f�r alla. Tills jag g�r det �r framtiden fortfarande oviss f�r oss alla.

"Jag st�r framf�r er i dag f�r att be om lov f�r att d�da henne, h�r i er tid och plats. Jag skulle ocks� vilja ha er hj�lp att hitta henne. "

Kyle s�nkte huvudet igen och v�ntade. Hans hj�rta b�rjade sl� snabbare, medan han v�ntade sin dom. Naturligtvis skulle det vara i deras intresse att hj�lpa honom, och han kunde inte se n�gon anledning till varf�r de inte skulle. Men � andra sidan var dessa varelser, som levt i miljontals �r, �ldre �n honom, och var helt of�ruts�gbara. Han visste aldrig vad f�r agenda de tolv av dem hade, och deras avg�randen verkade alltid lika godtyckliga som vinden.

Han v�ntade i den tjocka tystnaden.

Till slut h�rdes ett harklande.

"Vi vet vem du talar om, naturligtvis," h�rdes den grusiga r�sten av en domare. "Du talar om Caitlin. Som kommer att vara av Pollepel-klanen. Men som egentligen �r av en annan, och betydligt mer kraftfull klan. Ja, hon anl�nde till v�r tid ig�r. Naturligtvis vet vi redan. Och om vi ville d�da henne sj�lva, tror du inte att vi skulle ha gjort det redan? "

Kyle visste b�ttre �n att svara. De beh�vde deras lilla stund av stolthet. Han skulle bara l�ta dem avsluta sina tal.

"Men vi beundrar din beslutsamhet, och ditt framtida krig," fortsatte domaren. "Ja, vi beundrar det mycket."

Det uppstod �nnu en tjock tystnad.

"Vi kommer att l�ta dig sp�ra henne", fortsatte domaren "men om du hittar henne, kommer du inte d�da henne. Du kommer att f�nga henne levande och f�ra henne tillbaka till oss. Vi skulle hellre njuta av att d�da henne sj�lva och se henne d� l�ngsamt. Hon kommer att vara en perfekt kandidat f�r spelen. "

Kyle k�nde sig sjuda av ilska. Spelen. Sj�lvklart. Det var allt som dessa sjuka, gamla vampyrer n�gonsin brytt sig om. Han mindes nu. De omvandlade Colosseum till en arena f�r deras sport, satte vampyr mot vampyr, vampyr mot m�nniska, vampyr mot djur, och �lskade att titta p� dem alla slita varandra i bitar. Det var grymt, och p� sitt eget s�tt, beundrade Kyle det.

Men det var inte vad han ville med Caitlin. Han ville att hon dog. Punkt slut. Inte f�r att han nekade henne tortyr. Men han ville inte sl�sa n�gon tid, att l�mna n�got utrymme f�r slumpen. Naturligtvis hade ingen n�gonsin rymt eller �verlevt spelen. Men samtidigt, visste man aldrig vad som skulle kunna h�nda.

"Men, mina herrar," protesterade Kyle, "Caitlin, som ni sa, kommer fr�n en kraftfull h�rstamning, och hon �r mycket farligare och sv�rf�ngad �n ni tror. Jag ber om er till�telse att d�da henne omedelbart. Det �r f�r mycket som st�r p� spel. "

"Du �r fortfarande ung," sade en annan domare, "och d�rf�r kommer vi att f�rl�ta att du ifr�gas�tter v�r dom. Vilken annan person som helst skulle vi d�dat p� plats."

Kyle s�nkte huvudet. Han ins�g att han hade g�tt f�r l�ngt. Ingen har n�gonsin ifr�gasatt domarna.

"Hon �r i Assisi. Det �r dit du kommer att resa h�rn�st. R�r dig fort, och dr�j inte. Nu n�r du har n�mnt det, ser vi faktiskt fram emot att se henne d� framf�r v�ra �gon. "

Kyle v�nde f�r att g�.

"Och Kyle," kallade en av dem.

Han v�nde sig om.

Huvuddomaren drog tillbaka sin huva och avsl�jade det mest groteska ansikte Kyle n�gonsin hade sett, full av bucklor, linker, och v�rtor. Han �ppnade munnen och log ett ot�ckt leende och visade sina gula, vassa t�nder, och skinande svarta �gon. Han flinade �nnu bredare: "N�sta g�ng du kommer hit oanm�ld, kommer det vara du som d�r l�ngsamt."

Caitlin fl�g �ver det idylliska landskapet Umbrien, passerade �ver kullar och dalar, tittandes p� det gr�nskande landskapet i det tidiga morgonljuset. Utspritt under henne var sm� jordbrukssamh�llen och sm� stenstugor omgivna av hundratals hektar mark, r�k stigande fr�n deras skorstenar.

N�r hon r�rde sig norrut, f�r�ndrades landskapet, och �ndrades till bergen och dalarna i Toscana. S� l�ngt hon s�g fanns det ving�rdar, planterade i b�ljande kullar, och arbetstagare med stora str�hattar redan p� jobbet, som tog hand om vinrankorna tidigt p� morgonen. Detta land var otroligt vackert, och en del av henne �nskade att hon bara kunde landa h�r, sl� sig ner och g�ra sig hemma i n�gon av dessa sm� stugor.

Men hon hade arbete att g�ra. Hon fortsatte att flyga l�ngre norrut, och h�ll Rose t�tt, hopkrupen inne i hennes tr�ja. Caitlin kunde k�nna att Venedig n�rmade sig, och hon k�nde sig dragen till det. Ju n�rmare hon kom, ju mer kunde hon k�nna hennes hj�rtslag i v�ntan; hon kunde redan k�nna av m�nniskorna d�r hon en g�ng k�nt. Hon var fortfarande os�ker om vem. Hon kunde fortfarande inte k�nna av om Caleb var d�r, eller om han �nnu var vid liv.

Caitlin hade alltid dr�mt om att �ka till Venedig. Hon hade sett bilder p� dess kanaler, gondoler, och hade alltid trott sig komma dit en dag, kanske med n�gon hon �lskade. Hon hade till och med f�rest�lla sig att bli friad till p� en av gondolerna. Men hon hade aldrig f�rv�ntat sig att �ka s� h�r.

N�r hon fl�g och fl�g, och komm allt n�rmare, slog det henne att det Venedig hon skulle bes�ka nu, �r 1790, kunde vara mycket annorlunda fr�n det Venedig hon hade sett bilder av p� 2000-talet. Det skulle f�rmodligen vara mindre �n hon trott, mindre utvecklat, mer lantligt. Hon f�rest�llde sig ocks� att det inte skulle vara s� tr�ngt.

Men hon ins�g snart att hon inte kunde ha mer fel.

N�r Caitlin �ntligen n�tt utkanten av Venedig, var hon chockad �ver att se, �ven fr�n denna h�jd, att staden under henne var f�rbluffande lik bilderna fr�n modern tid. Hon k�nde igen den historiska, ber�mda arkitekturen, alla sm� broar, samma v�ndningar i kanalerna. I sj�lva verket var hon chockad att inse att Venedig 1790 var inte, �tminstone till utseendet, olikt det Venedig fr�n 2000-talet.

Ju mer hon t�nkte p� det, desto mer logiskt var det. Venedigs arkitektur var inte bara 100 eller 200 �r gammal: det var hundratals �r gamla. Hon mindes en historia lektion, i en av hennes m�nga gymnasieskolor, undervisning om Venedig, om n�gra av dess kyrkor, byggd p� 1100-talet. Nu �nskade hon att hon hade lyssnat mer noggrant. Det Venedig under henne, en spretig, uppbyggd massa av byggnader, var inte en helt ny stad. Den var redan �r 1790, redan flera hundra �r gammal.

Caitlin k�nde sig tr�stad av detta faktum. Hon hade trott att �r 1790 skulle vara som en annan planet, och hon var l�ttad �ver att veta att vissa saker faktiskt inte hade f�r�ndrats s� mycket. Detta s�g ut att vara i stort sett samma stad hon skulle ha bes�kt p� 2000-talet. Den enda omedelbara skillnaden hon kunde se var att dess vattenv�gar inte inneh�ll en enda motorb�t, s� klart. Det fanns inga motorb�tar, inga stora f�rjor, inga kryssningsfartyg. Ist�llet var vattenv�garna packad med stora segelfartyg, deras master flera meter h�ga.

Caitlin blev ocks� f�rv�nad av massorna. Hon d�k l�gre, nu bara n�gra meter �ver staden, och kunde se att �ven nu, tidigt p� morgonen, var gatorna helt packade med folk. Och att vattenv�garna var helt packade med b�ttrafik. Hon var chockad. Denna stad var mer �verbelastad �n Times Square. Hon hade alltid trott att �ka tillbaka i historien skulle inneb�ra f�rre m�nniskor, mindre tr�ngsel. Hon gissade att hon hade fel om det ocks�.

N�r hon fl�g �ver det, och cirklade det om och om igen, var det som f�rv�nade henne mest, att Venedig inte bara var en stad, bara en � � den spreds ut �ver m�nga �ar, dussintals �ar som str�cker sig i varje riktning, var och en med sina egna byggnader, en egen liten stad. �n som Venedig satt p� h�ll tydligt de flesta byggnaderna, och var den mest bebyggda. Men de dussintals andra �arna verkade alla sammanl�nkade, en viktig del av staden.

Den andra saken som f�rv�nade henne var f�rgen p� vattnet: en gl�dande, turkos. Det var s� l�tt, s� overkligt, den typ av vatten som hon skulle ha f�rv�ntat sig att hitta n�gonstans i V�stindien.

N�r hon cirkulerade �ver �arna, om och om igen, f�rs�kte hon orientera sig, att r�kna ut var hon skulle landa, och hon �ngrade att aldrig ha bes�kt det p� 2000-talet. �tminstone skulle hon ha en chans nu.

Caitlin var ocks� lite �verv�ldigad. Det verkade som en s� stor, spretigt plats. Hon hade ingen aning om var hon skulle landa, var hon ens skulle b�rja leta efter de m�nniskor hon kanske en g�ng hade k�nt � om de ens var h�r. Hon hade d�raktigt trott att Venedig var mindre, mer pittoreskt. �ven h�r uppifr�n, kunde hon redan nu s�ga att hon kunde g� i denna stad i dagar och inte g� fr�n ena �nden till den andra.

Hon ins�g att det inte skulle finnas n�gon plats att s�tta ned obem�rkt p� sj�lva �n Venedig. Det var alltf�r tr�ngt, och det fanns inget s�tt att n�rma sig det utan att vara i�gonfallande. Hon ville inte kalla till sig den typen av uppm�rksamhet. Hon hade ingen aning om vilka andra klaner var d�r nere, och hur territoriella de var; Hon hade ingen aning om ifall den var sn�lla eller illvilliga; och hon hade ingen aning om m�nniskorna h�r, som de i Assisi, var p� jakt efter vampyrer, och skulle jaga henne. Det sista hon beh�vde var en annan p�bel.

Caitlin beslutat att landa p� fastlandet, l�ngt fr�n �n. Hon m�rkte stora b�tar, fyllda med m�nniskor, som verkade vara att segla ut fr�n fastlandet, och hon t�nkte att det skulle vara den b�sta startpunkten. �tminstone skulle b�tarna ta henne r�tt in i hj�rtat av staden.

Caitlin landade obem�rkt bakom en skogsdunge, p� fastlandet, inte alltf�r l�ngt fr�n b�tarna. Hon satte ner Rose, som genast sprang till n�rmaste buske och l�ttade sig sj�lv. N�r hon var klar, tittade Rose upp p� Caitlin och gn�llde. Caitlin kunde se i hennes �gon att hon var hungrig. Hon h�ll med: det var hon ocks�.

Flygandet hade tr�ttat ut henne, och Caitlin ins�g att hon inte hade helt �terh�mtat sig �nnu. Hon ins�g ocks� att hon hade f�tt en aptit. Hon ville �ta. Och inte p� vanlig mat.

Hon s�g sig omkring och s�g ingen r�djur i sikte. Det fanns inte tid att g� och let. En h�gljudd visselpipa kom fr�n b�ten, och hon k�nde att det var p� v�g att avvika. Hon och Rose skulle beh�va v�nta, och r�kna ut det senare.

Med ett pang, k�nde Caitlin heml�ngtan, saknade s�kerheten och komforten i Pollepel, saknade att vara vid Calebs sida, hur han l�rde henne hur man jagade, och hans v�gledning. Vid hans sida, hade hon alltid k�nt att allt skulle bli bra. Nu, p� egen hand, var hon inte s� s�ker.

Caitlin gick med Rose vid hennes sida, till n�rmaste b�t. Det var en stor b�t med en l�ngt repramp som ledde ner till stranden, och n�r hon tittade upp, s�g hon att det var helt packat med folk. De sista passagerarna var p� v�g uppf�r rampen, och Caitlin skyndade upp, med Rose, skyndandes f�r att hinna innan den seglade.

Men hon blev �verraskad av en stor, biffiga hand, som slog henne h�rt p� br�stet, n�dde ut och stoppade henne.

"Biljett" h�rdes r�sten.

Caitlin tittade och s�g en stor, muskul�s man stirra ner p� henne. Han var ouppfostrad och orakad, och han luktade �ven h�rifr�n.

Caitlins vrede steg. Hon var redan p� kanten fr�n att inte �ta, och hon tyckt illa om att hans hand stoppade henne.

"Jag har inte n�gon" sn�ste Caitlin. "Kan du inte bara l�ta oss g� p�?"

Mannen skakade p� huvudet ordentligt och v�nde sig bort, f�r att ignorera henne. "Ingen biljett, ingen tur", sade han.

Hennes ilska steg ett sn�pp, och hon tvingade sig att t�nka p� Aiden. Vad skulle han ha sagt till henne? Andas djupt. Koppla av. Anv�nd ditt sinne, inte din kropp. Han skulle ha p�mint henne om att hon var starkare �n denna m�nniska. Han skulle ha sagt till henne att centrera sig sj�lv. Att fokusera. Att anv�nda hennes inre talanger.

Hon sl�t �gonen och f�rs�kte fokusera p� sin andning. Hon f�rs�kte samla sina tankar, att rikta dem mot den h�r mannen.

Du kommer att l�ta oss p� b�ten, t�nkte hon. Du kommer att g�ra det utan att vi betalar dig.

Caitlin �ppnade �gonen och f�rv�ntade honom att st� d�r, och erbjuda henne passage. Men, till sitt f�rtret, gjorde han inte det. Han ignorerade henne fortfarande, och tog loss det sista av repen.

Det fungerade inte. Antingen hade hon f�rlorat sina hj�rntv�ttningskrafter, eller s� hade de helt enkelt inte kommit tillbaka �nnu. Eller kanske var hon alldeles f�r uppspelt, inte centrerad nog.

Hon mindes pl�tsligt n�got. Hennes fickor. Hon s�kte snabbt igenom dem, undrande vad, om n�got, hon hade f�rt tillbaka fr�n 2000-talet. Hon hittade n�got, och var l�ttad �ver att se att det var en $20 sedel.

"H�r", sa hon och r�ckte den till honom.

Han tog den, skrynklade till den och h�ll upp den f�r att granska den.

"Vad �r det h�r?", Fr�gade han. "Jag k�nner inte igen det h�r."

"Det �r en $20 sedel," f�rklarade Caitlin och ins�g, �ven n�r hon f�rklarade det, hur dum det l�t. Sj�lvklart. Varf�r skulle han k�nna igen den? Den var amerikansk. Och den skulle inte existera p� ytterligare tv� hundra �r.

Med ett pang av r�dsla, ins�g Caitlin pl�tsligt att alla pengar hon hade p� henne skulle vara meningsl�sa.

"Skr�p", sade han, och knuffande tillbaka den i hennes hand.

Caitlin tittade bort och s�g med ett pang av r�dsla att de lossade repen, att b�ten h�ll p� att f�rbereda att avg�. Hon t�nkte snabbt och n�dde �terigen in i hennes fickor, och drog ut lite sm�mynt. Hon tittade ner och str�ckte ut handen och gav den till honom.

Han tog den, mer intresserad, och h�ll upp den mot ljuset. Men han var inte �vertygad.

Han sk�t tillbaka den i hennes hand.

"Kom tillbaka med riktiga pengar", sade han; Han tittade ocks� p� Rose, och tillade, "och inga hundar."

Caitlins sinne v�nde sig till Caleb. Han kanske var d�r, precis utom r�ckh�ll, p� �n i Venedig, bara en b�ttur bort. Hon k�nde sig rasande att den h�r mannen h�ll henne fr�n honom.

Hon hade pengar � bara inte hans pengar. Plus, b�ten s�g knappt sj�duglig ut, och den h�ll hundratals m�nniskor. Gjorde en mer biljett verkligen s� stor skillnad? Det var bara inte r�ttvist.

N�r han satte pengarna i Caitlins hand, kn�t han pl�tsligt sin stora, svettig hand �ver hennes, och tog tag i hennes handled. Han sneglade ner och visade ett stort, snett leende, och avsl�jade flera saknade t�nder. Hon k�nde hans d�lig andedr�kt.

"Om du inte har n�gra pengar, kan du betala mig p� andra s�tt", sade han, och bredde ut sitt kusliga leende, och n�dde samtidigt upp med sin andra hand och r�rde vid hennes kind.

Caitlin reflexer reagerade, och hon slog automatiskt bort hans hand, h�rt, och drog hennes handled ur hans grepp. Hon blev f�rv�nad �ver sin egen styrka.

Han s�g tillbaka p� henne, uppenbarligen chockad �ver att en s� liten flicka skulle ha s�dan kraft, och hans leende v�nde sig till en uppr�rd bister uppsyn. Han harklade upp n�got fr�n halsen, och spottade det sedan vid hennes f�tter. Caitlin tittade ner och s�g det landa p� skorna, och blev �cklad.

"Du har tur att jag inte nitar dig", sa han grymtade �t henne, sedan v�nde pl�tsligt ryggen till och gick tillbaka till att knyta upp repen.

Caitlin k�nde hennes kinder rodna, allt eftersom hennes ilska steg. Var m�n densamma �verallt? I varje tid och �lder? Var detta en f�rhandsvisning av vad hon kunde f�rv�nta sig f�r behandling av kvinnor i denna tid och plats? Hon t�nkte p� alla de andra kvinnorna d�r ute, p� allt de m�ste ha haft att st� ut med i denna tid, och hon k�nde hennes ilska v�xa. Hon k�nde sig som hon beh�vde st� upp f�r dem alla.

Han stod fortfarande b�jt och kn�t upp repen, och hon lutade sig tillbaka och sparkade honom h�rt, precis p� hans rumpa. Sparken fick honom att flyga �ver bryggan, huvudet f�rst, r�tt ner i vattnet, ett par meter ner. Han landade med ett h�gt plask.

Caitlin gick snabbt upp f�r rampen, Rose vid hennes sida, och tr�ngde sig p� det stora segelfartyget, packat med folk.

Det hade h�nt s� fort, ingen, hoppades hon, hade sett det. Det verkade vara fallet, eftersom bes�ttningen drog in g�ngbryggan, och fartyget b�rjade s�tta segel.

Caitlin skyndade till kanten och tittade ner: hon kunde se honom plaska i vattnet, guppa med huvudet upp och ner, medan han satte upp en n�ve p� b�ten.

"Stoppa b�ten! Stoppa b�ten!" skrek mannen.

Hans rop drunknade ut, tack vare de hundratals glada passagerare som jublade vid b�tens avf�rd.

En av bes�ttningen m�rkte honom, dock, och sprang �ver till den sidan av b�ten, f�ljande mannens finger, som pekade mot Caitlin.

Caitlin v�ntade inte f�r att se vad som h�nde. Hon d�k snabbt in i den tjocka publiken, Rose vid hennes sida, smet och v�vde hit och dit, tills hon var djupt i mitten av b�ten, i mitten av den tjocka folksamlingen. Hon knuffade sig in djupare, och h�ll sig i r�relse. Det fanns hundratals m�nniskor som tr�ngdes, och hon hoppades att de inte skulle uppt�cka henne, eller Rose.

Inom n�gra minuter var b�ten allt snabbare. Efter ett tag, kunde Caitlin �ntligen andades djupt. Hon ins�g att ingen skulle komma efter henne, eller, s� vitt hon kunde avg�ra, s�ka efter henne.

Hon b�rjade lugnt tr�nga sig fram genom folkmassan, Rose bredvid henne, p� v�g mot den bortre sidan av b�ten. Hon kom till slut fram, tr�ngde sig fram till r�cket, och lutade sig �ver och kollade.

P� avst�nd var mannen fortfarande guppande i vattnet, och drog sig upp p� bryggan, men nu var han bara en prick vid horisonten. Caitlin log. Det f�rtj�nade han.

Hon v�nde �t andra h�llet och s�g att Venedig v�ntade rakt fram.

Hon log bredare, lutad �ver och k�nde det svala havsvattnet trycka tillbaka h�ret. Det var en varm dag i maj, och temperaturen var perfekt, och luften uppfriskande. Rose hoppade upp bredvid henne, tryckte hennes tassar p� kanten av r�cket och s�g ut och luktade ocks� p� luften.

Caitlin hade alltid �lskat b�tar. Hon hade aldrig bes�kt en autentisk historisk segelfartyg � �n mindre seglat en. Hon log och korrigerade sig: det var inte l�ngre ett historiskt fartyg. Det var ett modernt. Det var ju fortfarande 1790. Hon skrattade n�stan h�gt vid tanken.

Hon tittade upp p� den h�ga tr�masten, stigande mot himlen. Hon tittade p� n�r sj�m�nnen stod uppradade och h�vde de tjocka repen och hur n�r de gjorde det lyftes stora ytor av segel h�gt, och hon kunde h�ra flaxandet av materialet. Det s�g tungt ut och matroserna svettades i solen, d�r de drog i repen med allt de hade bara f�r att h�ja duken n�gra centimeter.

S� det h�r var hur det gjordes. Caitlin var imponerad av effektiviteten i det hela, hur smidigt det fungerade. Hon kunde inte tro hur snabbt denna enorma, tr�ngt b�t r�rde sig, s�rskilt utan hj�lp av moderna motorer. Hon undrade vad kaptenen p� fartyget skulle g�ra om hon ber�ttade f�r honom om 2000-talets motorer, om hur mycket snabbare han kunde �ka. Han skulle nog tro att hon var galen.

Hon tittade ner och s�g omkring 5 meter under vattnet som rusade f�rbi henne, de sm� v�gorna som slog mot sidan av b�ten. Vattnet var s� l�tt, s� bl�tt, det var magiskt.

Runt omkring henne, pressades m�nniskor, alla f�rs�kte att ta sig till r�cket och titta ut. Hon s�g sig omkring och ins�g hur enkelt de flesta av dem var kl�dda, m�nga i tunikor och sandaler, och en del barfota. Andra var elegant kl�dda, och verkade f�rs�ka h�lla sig borta fr�n massorna. N�gra personer hade utarbetade masker, med en l�ng, n�bb till n�sa. De skrattade och tr�ngdes med varandra, och verkade berusade.

I sj�lva verket, n�r hon tittade efter, m�rkte hon att en stor del av passagerarna drack fr�n vinflaskor och verkade berusade, s�h�r tidigt p� morgonen. Hela b�ten, nu n�r hon m�rkte det, hade en festlig, br�kig atmosf�r, som om de alla var p� v�g till en gigantisk fest.

Caitlin tr�ngde sig l�ngs r�cket, genom folkmassan, f�rbi f�r�ldrar som h�ll sina barn, och sakta men s�kert tog hon sig till fronten. Till slut hade hon utsikten hon ville. Hon lutade sig �ver kanten och tittade p� n�r b�ten banade v�g direkt mot Venedig.

Den ohindrade vyn av staden l�mnade henne m�ll�s. Hon kunde se dess kontur, de vackra, historiska byggnaderna, alla uppradade prydligt bredvid varandra, alla byggda f�r att m�ta vattnet. N�gra av fasaderna var riktigt stora, utsmyckade, deras vita fasader t�ckta i alla typer av lister och detaljer. M�nga hade v�lvda v�ggar och v�lvda f�nster �ppna mot vattnet, och f�rv�nansv�rt nog hade de deras huvudsing�ng precis vid vattenytan. Det var otroligt. Man kunde bokstavligen dra �nda fram till sin ytterd�rr med b�t och stiga in.

Mitt bland alla byggnader fanns spiror stigande fr�n kyrkor, och enstaka kupoler som punkterade horisonten. Detta var en stad med magnifik arkitektur, av en stor, utsmyckande stil, och det hela verkade utformat f�r att m�ta vattnet. Det inte bara samexisterade med vattnet, utan omfamnade det ocks�.

Och l�ngs med det hela, som f�rbinder den ena sidan av staden till den andra, var sm�, v�lvda g�ngbroar, med trappsteg upp p� varje sida och en bred plat� i mitten. Dessa var fulla med folk som gick upp och ner eller bara satt p� kanten och tittade p� alla fartyg som �kte f�rbi.

Och �verallt � �verallt � fanns fartyg. Kanalerna var helt fullproppad med trafik, med fartyg i alla former och storlekar, s� m�nga att hon knappt kunde se vattnet. De ber�mda gondolerna fanns ocks� �verallt, med deras roddare st�ende p� kanten och styrde dem i vattnet. Hon blev f�rv�nad �ver hur l�nga de var, n�gra tycktes str�cka sig n�stan 10 meter. Mellan dessa var mindre fartyg och b�tar av alla slag, en del f�r att leverera mat, en del f�r att ta ut avfall. Denna plats levde, den var livlig. Hon hade aldrig sett n�got liknande i hela sitt liv.

N�r hon blickade ut �ver massorna, massorna av m�nniskor, k�nde hon en rysning, d� hon undrade om Caleb kunde vara bland dem. Kunde hon titta p� honom nu? Hon visste att det var dumt, speciellt p� s� l�ngt avst�nd, men �nd� f�rs�kte hon se, att skanna deras ansikten, f�r att se om kanske, bara kanske, hon kunde uppt�cka honom.

Medan Caitlin tog in storleken, o�ndligheten av staden, de tusentals m�nniskor som sv�rmade i alla riktningar, k�nde sig en del av henne, den intellektuella delen, hoppl�s. Hon ins�g att detta var ett meningsl�st uppdrag, att det inte fanns n�got s�tt hon n�gonsin kunde hitta Caleb bland alla dessa m�nniskor. Men en annan del av henne, den del av henne som trodde p� �det, k�nde sig glad, k�nde sig optimistisk, bara av att veta att p� n�got s�tt, innerst inne, om Caleb var h�r, s� skulle de finna varandra.

Och hur som helst, kunde hon inte l�ta bli att k�nna sp�nningen av �ventyr och sp�nning. Hon reste. F�rdades runt om i v�rlden. P� v�g att uppleva en ny stad.

Och kanske, bara kanske, skulle Caleb vara p� dess str�nder.

Caitlin klev av b�ten med hundratals andra passagerare och kl�mde sig mellan dem medan hon arbetade sig fram�t, med Rose bredvid henne, nedf�r den branta rampen. Det var fullst�ndigt kaos. Vid det h�r laget, hade de flesta, om inte alla, av passagerarna blivit berusade, och det var fritt fram f�r alla att komma till bryggan.

Caitlin var l�ttad n�r f�tterna r�rde marken, och hon guidade snabbt Rose med henne bort fr�n den tjocka folkmassan, fr�n bryggan, och in p� gatorna i Venedig.

Det var �verv�ldigande. Caitlin hade hoppats att n�r hon kom bort fr�n b�ten, att massorna skulle l�tta men det var knappast fallet. Det fanns folk �verallt. Hon blev knuffad �t v�nster och h�ger.

Hon befann sig p� en enorm �ppen plats, runt vilket det stod enorma byggnader. Hon l�ste skylten: Piazza San Marco. Markusplatsen. Dominerade torget gjorde en enorm kyrka, Basilica di San Marco och mittemot det var ett enormt, magert torn, som n�dde hundratals meter mot himlen, Campanile. Som p� en given signal, kl�mtade den stora kyrkklockan, och ljudet fyllde torget som en bomb.

Tusentals m�nniskor gick omkring och deltog i en svindlande m�ngd aktiviteter. N�r hon v�l v�gade sig ut p� torget, n�rmade sig fr�mlingar henne fr�n alla h�ll som alla f�rs�kte s�lja sina varor. De h�ll ut sm� tr�dockor, f�rgglada glas, vinflaskor, och mest av allt, masker. Vart hon �n tittade fanns det masker. �nnu konstigare var att �verallt runt omkring henne bar folk dessa masker. Den vanligaste masken var vit, med en l�ng, n�bb-lik n�sa, men det fanns masker av alla former och storlekar. �nnu konstigar var att m�nga m�nniskor gick omkring i full kostym, en del helt t�ckta av kappor. Det var som om hon hade kommit till en stor Halloween-fest. Hon hade ingen aning om vad tillst�llningen var. Kl�dde sig folket h�r alltid s�h�r?

Som om inte det vore nog verkade alla vara berusade, eller snabbt p� v�g att bli berusade. Folk skrattade f�r h�gt, sj�ng s�nger f�r sig sj�lva, tr�ngdes med varandra, och drack �ppet ur kannor med vin. Det var musik �verallt, endast ett par meter mellan varje gitarrist eller violinist, som satt p� en l�da eller pall, och spelade med en �ppen hatt och bad om pengar.

Scenen fullbordades med jongl�rer, komiker, clowner och artister av alla slag. Framf�r henne, jonglerade en man f�rgglada bollar, medan en annan man jonglerade facklor av eld. Caitlin stannade, i f�rundran, och tittade.

Hon blev knuffad, och v�nde sig f�r att se en stor man, kl�dd i en mantel och mask, berusad, snubblande, hans arm runt en omsorgsfullt kl�dd kurtisan. Medan Caitlin kollade, str�ckte han sig ner och tog tag i hennes bakdel, och hon skrek av skratt.

Denna stad var som en cirkus. Det var den vildaste, mest kaotiska plats hon n�gonsin hade sett. Hon f�rundrade sig �ver att alla dessa utsv�vningar kunde �ga rum just h�r, framf�r dessa kyrkor. Det var det m�rkligaste dikotomin hon n�gonsin hade sett. Var staden bara en o�ndlig fest? Eller hade hon anl�nt vid n�gon speciell tid?

Caitlin s�g en liten grupp av fint kl�dd kvinnor tr�nga sig igenom folkmassan. De var alla kl�dda i utarbetade kl�nningar, och k�mpade sig fram, och h�ll en liten p�se mot sina n�sor n�r de gick.

Caitlin undrade vad de h�ll i, och vid just det tillf�llet, slog det henne. Stanken. Hon hade varit alltf�r chockad f�r att m�rka det i b�rjan, men nu, n�r hon gick d�r, var hon �verv�ldigad av den fruktansv�rda lukten av allt och alla runt henne. Det luktade som om ingen h�r hade badat. N�gonsin.

Och sedan kom hon ih�g: naturligtvis hade de inte det. Det var 1790, trots allt. R�rmokeri hade inte uppfunnits �nnu. N�r solen steg h�gre, och temperaturen likas�, blev stanken �nnu v�rre. Caitlin h�ll f�r n�san, men oavsett vilken v�g hon v�nde, kunde hon inte komma ifr�n det. Det �r d�rf�r kvinnorna h�ll p�sarna mot sina n�sor: f�r att blockera lukten.

Caitlin k�nde sig pl�tsligt klaustrofobisk, och s�g vad s�g ut som en sidogata; hon tr�ngde sig igenom en grupp av jongl�rer och gitarrister, och n�r hon gick �ver torget, s�g hon att det fanns m�nga sidogator som ledde in och ut fr�n torget. De var mer som smala gr�nder, under v�lvda byggnader, och hon duckade in i den n�rmaste.

�ntligen kunde hon andas; Rose s�g ocks� l�ttad ut. De gick ner f�r den smala sidogatan, och v�vde sin v�g till v�nster och h�ger. Gatorna var s� smala, och byggnaderna blockerade ut det mesta av ljuset, att hon b�rjade k�nna sig inst�ngd i den h�r staden. Hon stod d�r och t�nkte efter vilken v�g att g�. Hon hade knappt g�tt n�gra kvarter, och hon k�nde sig redan desorienterad, omv�nd. Hon hade ingen aning om vart hon var p� v�g, eller var hon skulle leta efter Caleb � om han ens var h�r. Hon �nskade att hon hade en karta men sedan kom hon p� att hon inte hade n�gra pengar, eller �tminstone inte pengar som gick att betala med.

�nnu v�rre var att hon k�nde hungern gnaga p� henne igen, och k�nde sig allt mer irriterad. Rose, som om att ha l�st hennes tankar, gn�llde. Den stackaren var ocks� hungrig. Caitlin var fast besluten att hitta ett s�tt att f� dem b�de mat.

Hon h�rde pl�tsligt en tr�lucka �ppnas ovan, f�ljt av ett h�gljutt st�nk. Hon hoppade tillbaka, d� en hink med vatten slog i marken, n�ra henne, och skr�mde henne. Hon tittade upp och s�g en gammal kvinna, som saknade t�nder, titta ner n�r hon fortsatte att t�mma en hink, och sedan sm�llde igen luckorna.

Caitlin k�nde en hemsk stank, och beh�vde inte n�gon f�rklaring f�r vad kvinnan precis hade gjort: kastat en hink med urin ut genom f�nstret. Hon k�nde sig spyf�rdig. Hon h�rde en annan lucka �ppnas, i fj�rran, och tittade bort f�r att se n�gon annan g�ra samma sak. Hon tittade ner och ins�g att gatorna kantades av urin och avf�ring. Hon m�rkte ocks� av flera r�ttor som ilade fram och tillbaka. Hon kr�ktes n�stan. Det fick henne att, f�r f�rsta g�ngen, verkligen uppskatta de uppfinningarna och bekv�mligheter fr�n hennes tid som hon alltid hade tagit f�r givet. R�rmokeri. Avloppssystem. Hon l�ngtade efter renlighet, och k�nde mer heml�ngtan �n n�gonsin. Om detta var en f�rhandstitt p� stadslivet �r 1790, var hon inte s�ker p� att hon kunde hantera det.

Caitlin skyndade iv�g innan n�gra fler luckor �ppnades, och till slut s�g hon vad som s�g ut som en �ppning d�r framme. Hon hade n�tt slutet av gr�nden, och den �ppnade upp mot ett annat torg, detta mindre tr�ngt. Hon var l�ttad �ver att vara ute fr�n sidogatorna och tillbaka ut i det fria ljuset och luften igen.

Hon korsade torget, och satte sig p� kanten av den stora, runda font�nen, i en av de f� tomma platserna mitt i folkmassan. Rose hoppade upp bredvid henne och satt och s�g upp p� henne, gn�llande.

Medan Caitlin satt d�r och f�rs�kte samla sina tankar, n�rmade sig en person henne, h�ll fram en duk och pekade p� den med en pensel. Hon tittade upp p� honom, f�rbryllad, och han fortsatte peka. "Jag m�lar din bild", sade han. "Mycket vacker. Mycket fin. Du betalar mig. "

Caitlin skakade p� huvudet. "Jag �r ledsen", sade hon. "Jag har inte n�gra pengar."

Mannen skyndade snabbt iv�g. Caitlin s�g sig runt torget, och m�rkte gatukonstn�rer �verallt, alla f�rs�kte f� folk att betala dem. Och sedan m�rkte hon n�got som oroade henne: flockar med vilda hundar. De kammade l�ngs sidorna av torget, rotande genom skr�p, och hon s�g en hund stanna och se henne p� henne. Den tycktes fokusera p� Rose � och snart var det trav i deras riktning.

Rose m�ste ha k�nt det ocks�, eftersom hon v�nde sig l�ngsamt och stirrade p� djuret. Caitlin kunde k�nna Rose sp�nna sig, och hon sp�nde sig ocks�. Den stora, skabbiga hunden s�g ut som en sch�fer, och den kom upp till Rose och nosade p� henne. Rose nosade tillbaka, h�ret st�ende upp p� ryggen; n�r hunden f�rs�kte g� bakom Rose, brast Rose pl�tsligt och morrade med ett okristligt buller och visade t�nderna och bet hundens hals h�rt.

Hunden gnydde. �ven om den var st�rre, var Rose helt klart mer kraftfull och hon sl�ppte inte taget. Till slut sprang hunden iv�g.

Rose, uppspelt, satt d�r, morrandes, ett ont, okristligt ljud, och flera personer backade undan, vilket gav dem utrymme.

Caitlin var chockad. Hon hade aldrig sett Rose s� h�r innan. Det fick henne att inse att Rose inte var den lilla oskyldiga valp hon mindes; Hon hade v�xte upp, och snart skulle hon bli en fullfj�drar varg, och en kraft att r�kna med.

Caitlin k�nde ov�lkomna blickar i deras riktning, och best�mde sig f�r att g� vidare, innan n�gon ins�g att Rose inte bara var �nnu en hund. Det sista hon ville var att dra mer uppm�rksamhet till dem.

Caitlin reste sig och ledde Rose till den motsatta sidan av torget. Hon s�g p� alla sidogator och gr�nder som ledde till och fr�n torget, och k�nde sig �verv�ldigad. Hade hon varit dum att komma hit? Hur skulle hon n�gonsin m�jligen hitta Caleb bland dessa massor, i denna labyrint till stad? Kanske borde hon ha f�ljt pr�stens r�d, och g�tt till Florens i st�llet. Hade hon varit dum att f�lja sitt hj�rta?

Innan hon kunde avsluta sin tankeg�ng, f�ngade n�got hennes uppm�rksamhet. P� den bortre sidan av torget, m�rkte hon en flicka som drogs ned f�r en gr�nd, och h�rde hennes dova rop, innan en hand kn�ppte �ver hennes mun. Uppenbarligen var hon i trubbel.

Utan att t�nka, sprang Caitlin efter mot henne.

Hon sprang in i gr�nden, Rose vid sin sida, och fann snart sig sj�lv springandes ner f�r en upps�ttning av gr�nder. Hon h�rde dova rop i fj�rran, och v�nde ner f�r en annan gr�nd, sedan en annan, och gick vilse i en labyrint av smala sidogator.

Till slut s�g hon flickan d�r framme. Hon h�ll p� att dras av tre m�n i slutet av en gr�nd, en av dem med en hand �ver hennes mun, och de andra h�ll i varsin arm. De var stora m�n, alla skallig, t�ckta av �rr, och onda blickar.

Flickan stretade emot tappert, bet en av deras h�nder, �gonen �ppna breda i r�dsla medan hon ryckte i hennes armar och armb�gar och ben � men det var inte till n�gon nytta. Dessa m�n var klart starkare �n henne.

"L�t henne g�!" skrek Caitlin, n�r hon sprang mot dem och stannade.

De tre m�nnen stannade, v�nde sig om och s�g p� Caitlin. De m�ste ha varit chockade att se en enda tjej konfrontera dem. Till en b�rjan hade de inte vetat vad de ska g�ra.

"Jag sa, l�t henne g�," sade Caitlin med en l�g, h�rd r�st. "Jag t�nker inte s�ga det igen."

Caitlin t�nkte tillbaka p� alla de tider i hennes liv n�r hon hade varit nedtryckt, �vermannad, speciellt n�r hon hade varit m�nniska. Hon hatade �versittare, mer �n n�got annat. Och om det fanns n�got hon hatade mer �n det, s� var det att se en kille som f�rs�kete skada en flicka. Hon k�nde ilska �verv�ldiga henne, k�nde v�rmen stiga upp fr�n t�rna, upp genom benen och axlarna och h�nderna; Hon k�nde att det f�rvandlade henne, gav henne makt hon aldrig visste att hon hade. Det var bl�ndande, omfamnande. Hon hade inget annat val. Det styrde henne.

De tre idioterna tappade flickan, klumpigt, p� stenarna, log mot varandra, och v�nde sig om och gick mot Caitlin. Flickan kunde ha sprungit, men i st�llet stannade hon d�r hon var och s�g p�. Caitlin h�rde Rose morra bredvid henne.

Caitlin v�ntade inte. Hon tog tre steg fram�t, hoppade upp i luften, och satte tv� f�tter h�rt p� en av m�nnens br�st, och sparkade honom s� h�rt att han fl�g tillbaka flera meter.

Innan de andra kunde reagera armb�gade hon en av den h�rt i ansiktet, och spr�ckte hans k�ke med ett h�gt ljud, och skickade honom mot marken.

Den tredje mannen h�ll henne bakifr�n med allt han hade. Caitlin k�mpade, f�rv�nad ett �gonblick. Denna var mycket starkare �n hon hade v�ntat.

Just som hon var beredd att v�nda honom �ver axeln, h�rde hon ljudet av krossat glas, och k�nde honom sl�ppa sitt grepp.

Hon v�nde sig om och s�g flickan som stod bakom henne, med en trasig flaska i handen, och mannen liggande halt p� marken: hon hade uppenbarligen krossat en flaska �ver huvudet.

Innan Caitlin kunde tacka henne, var den f�rsta m�nniskan, tillbaka p� f�tter igen, och rusade mot henne igen. Men Rose var arg nu, och hon tog ledningen, anf�ll honom, hoppade i luften, och bet tag h�rt p� halsen. Mannen f�ll till marken, vred sig och skrek, men han kunde inte f� bort Rose.

Till slut svimmade han, och Rose �terv�nde till Caitlins sida.

Caitlin s�g �ver skadan: de tre m�nnen l�g medvetsl�sa.

Hon v�nde sig om och s�g p� flickan.

Flickan stirrade tillbaka, f�rvirrad och tacksam p� samma g�ng.

Caitlin stirrade tillbaka p� henne, och Caitlin blev chockad. Men inte p� grund av vad som hade h�nt.

Utan f�r att hon k�nde denna flicka.

Faktum var, detta hade varit hennes b�sta v�n.

Det var Polly.

Sam vaknade till ljudet av ringande kyrkklockor. Han visste inte att klockorna kunde ringa s� h�gt, och han k�nde sig som om han var inne i klockan sj�lv. Hela hans kropp skakade med ljudet, n�r han �ppnade �gonen mot totalt m�rker. Han str�ckte ut handen och k�nde stenen framf�r honom.

Han n�dde frenetiskt ut i alla riktningar, och k�nde sig innesluten i sten. Han var platt p� rygg. Han f�rs�kte att flytta fr�n sida till sida, men kunde inte, och det var d� han ins�g: han var i en kista.

I panik, n�dde Sam upp med all sin kraft, och efter n�gra sekunder, kunde han �ntligen flytta stenlocket; med ett skarpt buller, gled det bara n�gra centimeter, s� l�tt och frisk luft str�mmade in genom sprickan. Han andades djupt, och ins�g hur mycket han beh�vde det.

Han gled ett par fingrar genom sprickan, och med all sin kraft, sk�t han locket �t sidan. �terigen skrapade det, som i protest, men snart kunde han f� alla fingrarna mellan, och sen hans h�nder. Inom �gonblick, sk�t han stenlock av helt, och med en sista knuff, kraschade det i golvet, och krossades i en miljon bitar.

Han satt uppr�tt, kippade efter andan, och avsk�rmade �gonen fr�n ljuset.

Sam hoppade upp ur kistan och, snubblande p� sina svaga ben, och kilade �ver till h�rnet f�r att g�mma sig fr�n direkt solljus. Han s�kte igenom sina fickor, och hittade snabbt sina hudskydd, och lindade sina armar och axlar. Han hittade �gondroppar i fickan, ocks�, och satte tv� i varje �ga.

Efter en stund, var hans andning avslappnad. Han b�rjade att lugna ner sig, att k�nna sig som sig sj�lv igen. Han s�g sig omkring.

Han var i en grav av n�got slag, en gammal, dammiga grav. Han s�g en �ppen d�rr, som ledde ut.

Sam st�lsatte sig och gick ut, i solljuset, och ins�g med en chock var han var. P� toppen av en kulle, blickande ut fr�n ett kyrkmausoleum, utspridda framf�r honom fanns hundratals trappsteg, som ledde ner till en stad. Rom. Hela staden l�g utspridd framf�r honom, och han hade en magnifik utsikt. Han v�nde sig om och unders�kte kyrkan han l�mnat, sedan v�nde han tillbaka och s�g �ter p� trappan. Det hela slog honom pl�tsligt. Han visste var han var. Han hade sett den h�r bilden m�nga g�nger p� vykort: Spanska trappan i Rom.

Hans tidresa hade fungerat. Han visste inte exakt varf�r det hade tagit honom till denna plats, eller vilket �r det var, men han hoppades att det skulle vara samma �r som Kyle hade �kt till. Sam kunde inte minnas mycket fr�n sin tid i New York som nu k�ndes dimmig, som en dr�m, men han kom ih�g en sak: hans m�lmedvetna str�van efter Kyle. Han mindes att han tagit reda p� att Kyle hade g�tt tillbaka i tiden f�r att d�da hans syster, och att n�r han l�rt sig detta, kunde han inte vila. Han var fast besluten att hitta Kyle, oavsett vad det tog, och d�da honom innan han kunde skada hans syster.

Innan han hade uppt�ckt denna nyhet, hade Sam varit deprimerad, i strid, i en djup f�rtvivlan f�r vad han hade gjort mot sin syster, och Caleb. Han hade aldrig menat n�got av det.

N�r han fick reda p� vad Kyle h�ll p� med, hade han sett detta som sin chans att gottg�ra f�r allt han hade gjort, och att h�mnas p� Kyle. Sam visste att han aldrig skulle kunna f�rv�nta sig f�rl�telse fr�n Caitlin. Men �tminstone, kanske han kunde hj�lpa henne p� sitt egen lilla s�tt.

N�r Sam gick ner f�r trapporna genom folkmassorna, m�rkte han att flera av dem flyttade f�r att breda v�g f�r honom, och s�g p� honom konstigt. N�gra av dem pekade p� honom, och tittade sedan upp f�r kullen. Han ins�g pl�tsligt att han m�ste ha gjort en udda scen, troligen t�ckt av damm fr�n graven. Och en del av dem kan ha sett honom l�mna mausoleet, och hade f�rmodligen h�rt splittringen av stenen.

Han skyndade sig, t�nkte att det var b�st att inte l�ta dem undra f�r mycket, och fortsatte ner f�r trapporna i en snabb joggingtur, tre trappsteg �t g�ngen.

Sam v�vde sin v�g genom folkmassan, undrande vilken v�g att g�. Han kunde k�nna Kyles n�rvaro starkt i staden. Det var sv�rt att inte k�nna den, mannen utstr�lade ondska, och l�mnade det som ett konkret sp�r. Sam f�ljde v�gen, efter sina sinnen, medan han navigerade ned f�r sidogatorna i Rom. Han tog knappt in n�got av scenen framf�r honom, eftersom han var s� m�lmedvetet fokuserad p� att slutf�ra sitt uppdrag.

Sam k�nde sig dras ner en viss gata, sedan ned en viss gr�nden.

Han stannade precis i tid och snubblade n�stan: det d�r, under honom, var tv� ruttnande lik, en s�g ut som en prostituerad, och den andra en man som s�g ut som hennes hallick. Han k�nde starkt att Kyle hade varit h�r, och hade gjort detta.

Sam f�ljde hans sinnen ned flera sidogator, och innan han visste det, fann han sig p� ett stort, gammalt torg: Piazza della Rotonda. Och d�r, framf�r honom, var platsen han s�kte: Pantheon.

Sam stirrade i f�rundran. Den var magnifik. Med sina enorma kolumner utspridda framf�r dess entr�, dess cirkul�ra kupol, var det b�de vackert och imponerande. Han hade sett det f�rut p� n�tet, men det hade inte varit n�gonting j�mf�rt med att se det s�h�r.

Online, t�nkte han, och skrattade n�stan h�gt. Han s�g sig omkring noggrant f�r f�rsta g�ngen och s�g m�nniskor kl�dda i gamla dr�kter, s�g avsaknaden av bilar och alla moderna bekv�mligheter, och f�rundrades �ver hur m�nga �r dessa m�nniskor var fr�n att veta vad n�tet var.

Sam fokuserad. Han k�nde Kyle bakom dessa v�ggar. Han kn�t n�ven, f�rberrede sig f�r strid.

Sam tog fart och sprang mot strukturen. Han k�nde innerst inne att han var minst lika stark som Kyle, och om han skulle d� i strid med honom, var det lika bra att f� det �verst�kat.

Sam sprang upp f�r trappan och lade sin axel mot de stora, �ppna d�rrar; konstigt, de var redan p� gl�nt, som om han v�ntades.

Han fortsatte springa l�ngs korridoren och r�tt in i centrum av det viktigaste, cirkul�ra rummet av Pantheon. Han beredde sig, redo f�r en kamp, redo att konfrontera Kyle, redo att g� ner i strid.

Men n�r han kom in i rummet, stannade och s�g sig omkring, s�g han till sin f�rv�ning att rummet var helt tomt. Hans fotsp�r ekade utanf�r murarna, utanf�r det stora kupoltaket, fr�n marmorgolvet, n�r han v�nde sig i alla riktningar, letandes efter Kyle, letandes efter n�gon motst�ndare.

Han blev chockad. Han hade varit s�ker p� att Kyle var h�r, och hade aldrig tidigare varit s� vilseledd av sina sinnen. Var detta n�got slags trick?

Innan han kunde avsluta tanken, k�nde Sam pl�tsligt n�got komma i hans riktning, om�jligt snabbt, och i sista sekunden, s�g han upp f�r att se vad det var. Hundratals vampyrer, deras vingar spred sig som fladderm�ss, d� de hade klamrat sig fast i taket och v�ntat p� honom.

De f�ll nu alla som spindlar, och d�k r�tt mot honom, hundratals av dem, bara p� meters avst�nd.

Det var f�r sent f�r honom att reagera. Allt Sam kunde se var den fruktansv�rda sv�rtan av hundratals fallande vampyrer, ivriga att sluka sitt byte. Deras skrik och grymtningar var hemska, och deras enorma vingar virade sig runt honom fr�n alla h�ll, han kunde inte l�ta bli att undra om det skulle bli det sista han s�g p� jorden.

Caitlin stod d�r, chockad. Hon kunde inte tro att det verkligen var Polly. Hon s�g exakt likadan ut som f�rut med sin distinkta genomskinliga vita hud, hennes ljusbruna h�r, och hennes bl� �gon, stora och gl�nsande. Hon s�g ocks� ut att vara samma �lder, n�gonstans runt 18. Rationellt sett, visste Caitlin att hon borde ha f�rv�ntat sig detta; men att se det ansikte mot ansikte var som en chock.

Polly visade ett brett leende, fr�n �ra till �ra, och visade hennes vackra, vita t�nder, exakt s� som Caitlin mindes. Det var kusligt. Och det k�ndes s� bra att k�nna igen n�gon. F�r f�rsta g�ngen k�nde sig Caitlin inte s� ensam.

"Du vet allt hur man sl�ss, eller hur?" Fr�gade Polly. Det var samma accent, samma r�st, samma man�r. Polly blickade �ver Caitlin f�r ett �gonblick, och n�got liknande igenk�nnande verkade korsa hennes ansikte, och sedan snabbt f�rsvinna.

"Jag �r Polly", sade hon, och str�ckte fram hennes hand. "Och vem har jag n�jet att tr�ffa?"

Caitlin visste inte vad hon skulle s�ga. Hon var verkligen chockad. Om det fanns n�got mer kuslig �n att se Polly igen, var det att inte Polly k�nde igen henne, som om hon vore en fullst�ndig fr�mling, som om de aldrig hade tr�ffats, aldrig delat n�gra av deras upplevelser p� Pollepel.

Naturligtvis visste Caitlin att det inte fanns n�gon anledning att Polly skulle minnas henne; trots allt, hade Caitlin rest tillbaka i tiden, inte fram�t. �nd� hade Caitlin k�nt henne s� v�l, s� v�ldigt v�l. Det var verkligen kusligt. Hon undrade n�stan om Polly skojade, bara f�r att testa henne?

Caitlin str�ckte ut handen och skakade hand.

"Polly", sade hon, "det �r jag. Caitlin."

Polly stirrade tillbaka, och hennes ansikte skrynklades i f�rvirring. Till slut ins�g Caitlin att det var sant: Polly hade verkligen ingen aning om vem hon var.

"Jag �r ledsen," svarade Polly: "Har vi tr�ffats? Jag �r r�dd att jag inte minns. F�rl�t mig om vi har det. Jag �r fruktansv�rd med namn och ansikten. S� Caitlin �r ditt namn? Det �r fint. Hur som helst nu n�r vi officiellt har tr�ffats, �r jag verkligen glad att f� tr�ffa dig. Du r�ddade mig verkligen", sade Polly och kollade p� de tre medvetsl�sa odjuren, som fortfarande l�g i gr�nden." De var en usel sort. "

Rose kom springandes �ver till Polly, gn�llande och viftande med svansen hysteriskt.

Pollys �gon var vid�ppna i gl�dje n�r hon b�jde sig och klappade henne. "Och vad har vi h�r?" Fr�gade hon.

"Hennes namn �r Rose", sa Caitlin. Det stod klart att Rose mindes Polly, och det var lika klart att Polly inte mindes henne.

�nd� visade Polly Rose lika mycket k�rlek som hon en g�ng hade.

"Rose", sade Polly och kramade henne medan Rose slickade hennes kind. "Vilket underbart namn." Polly skrattade. "S� ja, Rose", sade Polly. "Herregud, hon �r s� glad! Man skulle kunna tro att hon k�nde mig! "

Caitlin log. "Ja, man skulle kunna tro det", sade hon.

En av de medvetsl�sa m�nen st�nade och Polly kollade pl�tsligt �ver gr�nden. "L�t oss g� ut h�rifr�n", sade hon, och tog Caitlins arm, och v�gledde henne ur gr�nden, med Rose vid deras sida.

De gick arm i arm, som nya b�sta v�nner, ned f�r sidogatorna i Venedig, med Polly i t�ten. Polly var s� glad, hon hoppade praktiskt taget och Caitlin var stolt �ver att se hur glad Rose var. �ven om Polly inte kom ih�g, k�ndes det fortfarande som om de k�nt varandra f�r evigt. Precis som den f�rsta g�ngen de hade tr�ffats i Pollepel.

"Jag vet inte hur jag ska �terbetala dig", sade Polly. "Dessa m�n ville mig inte det b�sta, s� att s�ga. Det �r mitt eget fel, verkligen. Aiden varnade oss f�r att aldrig ge oss ut ensamma. S�kerhet i antal, det �r vad han sa. Jag �r stark � tro inte att jag inte �r det � men idag �r jag inte i min full styrka, och de �verrumplade mig. Jag �r mycket starkare p� natten. Det skulle ha slutat illa, jag �r s�ker p� det. �tminstone skulle det ha ber�vat mig kommissionen f�r ikv�ll, och det g�r helt enkelt inte."

Caitlin f�rs�kte h�nga med. Precis som hon mindes, pratade Polly s� fort, hon kunde knappt f� ett ord in. Det v�rmde hennes hj�rta att vara tillbaka med henne, att vara tillbaka vid sin b�sta v�ns sida, �ven om Polly inte kunde komma ih�g. Hon hoppades att kanske, med tiden, skulle Polly komma ih�g. Om inte, skulle hon mer �n g�rna b�rja deras v�nskap igen.

�nnu viktigare var att Caitlin slogs av hennes referens. Hade hon sagt Aiden? Kunde det st�mma?

"Sa du Aiden?" Fr�gade Caitlin.

"Ja", sade Polly. "K�nner du honom? Naturligtvis g�r du inte det. Du har inte varit p� v�r � inna, eller hur? Nej, nej, sj�lvklart inte. Jag skulle ha k�nt det, naturligtvis. Men du f�r se den nu. Jag m�ste presentera dig f�r alla. M�nniskor �r inte till�tet, naturligtvis. Bara v�r typ" sade Polly och tittade p� Caitlin. "Naturligtvis kan jag k�nna att du �r en av oss. Jag visste det innan jag s�g dig."

Caitlin f�rs�kte tala, men Polly avbr�t henne.

"Du har inte en klan h�r, eller hur? Naturligtvis har du inte det. Jag k�nner varenda vampyr i stan." Hon tog tag i hennes arm, och bad, "Du m�ste g� med i v�r. Du m�ste! Jag ska prata med Aiden. Jag �r s�ker p� att han kommer att sl�ppa in dig, s�rskilt efter att han h�r hur du r�ddade mig. �h, jag kan inte tacka dig nog! Snacka om timing. Det �r som om det var menat."

Polly ledde dem ner f�r en gr�nd, till ett annat litet torg, sedan ned en annan sidogata, och under ett liten, stenvalv. Caitlin fann sig passerande �ver en bro �ver en smal kanal, och sedan tillbaka ner p� andra sidan. Polly verkade verkligen veta gatorna.

Caitlin t�nkte. Det var alltid sv�rt att samla sina tankar kring Polly.

"Polly", sade hon och f�rs�kte f�nga hennes andan, "du sa att du k�nner varenda vampyr i stan?"

"Tja, jag skulle inte s�ga alla, men de flesta av dem, definitivt. Venedig �r st�rre �n du tror. Det finns massor och massor av �ar, och en del, har jag h�rt, g�mmer sig p� sm� �ar jag har aldrig h�rt talas om. "

Caitlins hj�rta dunkade av upphetsning. "Har du h�rt talas om Caleb?" Fr�gade hon.

Polly rynkade pannan.

"Caleb � Jag �r ledsen, det ringer ingen klocka � Nej, kan inte s�ga att jag k�nner honom."

Caitlins hj�rta sj�nk. Kanske han verkligen inte hade �verlevt resan. Kanske hade v�nnerna hon k�nnt i Venedig bara varit Polly. Kanske Caleb verkligen var borta.

"S�, kommer du?" Fr�gade Polly

Caitlin s�g p� henne, f�rbryllad. "Kommer jag vad?"

"Komma med mig? Till v�r �? Det skulle vara s� roligt. Sn�lla. Jag skulle beh�va s�llskap. Det blir s� tr�kigt d�r. Och jag kan knappast l�ta dig g�, s�rskilt efter allt det d�r. Kom igen, du har v�l ingen annanstans att g�? Sn�lla, g�r en flicka glad. "

Caitlin t�nkte. Hon kunde inte komma p� varf�r inte. N�r allt kommer omkring, hade hon ingen annanstans att g�. Och hon ville verkligen tillbringa mer tid med Polly, och tr�ffa Aiden igen.

Caitlin log. "Visst. Jag skulle �lska det."

Polly skrek av f�rtjusning. "Perfekt! Vi har ett extra rum, bara f�r dig. Fantastisk utsikt �ver vattnet. Alldeles intill mig. Och Rose," tillade Polly b�jd och klappade henne, "naturligtvis, finns det ett rum f�r dig ocks�. "

Rose viftade p� svansen, och b�rjade sedan gn�lla hysteriskt.

"�h, stackars liten," Polly sade, "hon �r utsvulten, �r hon inte? Och du ser ocks� utsvulten ut."

Polly ryckte henne ned f�r en sidogr�nd, och Caitlin var desorienterad, kunde knappt h�lla j�mna steg med alla v�ndningar. Hon undrade hur hon skulle ha hittat h�r i Venedig utan henne.

Polly stannade framf�r en bybo som grillade en gris, skivade av bitar och s�lde dem till kunder.

Rose slickade l�pparna vid �synen.

"Tv�, tack," sade Polly och n�dde in i hennes ficka och gav kvinnan ett mynt. "Och en kanna av din specialitet." Hon blinkade.

Kvinnan nickade tillbaka medvetet. Hon skivade av tv� enorma bitar av k�tt, och �verl�mnade dem till Caitlin. Hon gav sedan Caitlin en liten kanna.

Caitlin n�dde ner och matade Rose med remsorna.

Rose, utsvulten, kunde knappt v�nta. Hon hoppade upp och �t dem i luften, och slukade dem, sm�llde med hennes l�ppar. Hon gn�llde omedelbart om mer och stirrade hopfullt p� Caitlin.

Polly skrattade. "OK, Rose, jag fattar", sade hon, och gav kvinnan ett till mynt. En �nnu st�rre del av k�ttet kom fr�n grisen och Polly gav det till Rose med ett skratt.

Caitlin kollade p� kannan. Den var fylld med en m�rk, tjock v�tska.

"Drick det," sade Polly. "Du kommer vara glad att du gjorde det. Det �r bara f�r v�r sort."

"Vad �r det?" fr�gade Caitlin os�ker.

"Blod", svarade Polly. "Inte fr�n m�nniskor, oroa dig inte. Fr�n r�djur. Kvinnan har ett lager bara f�r oss."

Caitlin gillade inte lukten, men hon var �verv�ldigad av hunger, och till slut lutade hon sig tillbaka och drack.

N�r blodet str�mmade genom hennes kropp, k�nde hon sig f�rnyad. Hon ins�g hur utsvulten hon hade varit. Hon lutade sig tillbaka och slukade det, drack och drack, of�rm�gen att stoppa sig sj�lv. Det droppade ner fr�n hakan, n�r hon var klar med hela kannan.

Polly skrattade.

Caitlin torkade hennes mun, sj�lvmedveten.

"F�rl�t", sade Caitlin. "Jag antar att jag var hungrig."

Caitlin k�nde hennes fulla styrka �terv�nda, pulserande i varje por av hennes kropp. Hon k�nde sig p�nyttf�dd.

"Det �r det minsta jag kan g�ra", sade Polly. "N�r allt kommer omkring, r�ddade du mitt liv."

Polly ledde Caitlin genom gata efter gata i Venedig, och till slut, var d�r en �ppen himmel. Caitlin var m�ll�s n�r hon befann sig vid vattnet, och tittade p� den stora kanalen i Venedig, livlig med b�ttrafik i alla riktningar. Salta vindar svepte �ver hennes ansikte och h�r, och det k�ndes uppfriskande.

Polly sl�sade inte n�gon tid. Hon skyndade till vattnet, och b�rjade knyta upp ett rep som h�ll p� plats en l�ng, svart, gondol.

"Hoppa in!", Sade Polly.

Caitlin tvekade, os�ker. Det var en s� l�ng och smal b�t, s� l�gt i vattnet, och den gungade vilt i vattnet, som fylldes med enorma fartyg som r�rde sig snabbt i alla riktningar. Hon kunde l�tt f�rest�lla sig att en av dem ramlade av.

"�h, det �r lugnt", sade Polly efter att ha l�st hennes tankar, "Jag anv�nder den hela tiden. B�sta transports�ttet, du vet."

Polly h�ll ut handen, och Caitlin tog den medan hon balanserade, och klev i b�ten; Den gungade vilt n�r hon gjorde det.

Caitlin gled upp, och satt tveksamt p� plankan, lite v�t fr�n all vattendimma.

Polly skrattade. "Du kan ta itu med en gr�nd full av m�n, men du �r r�dd f�r en liten b�t?" Sedan tillade hon, "Kom igen Rose! Din tur! "

Rose, fortfarande os�ker, stod p� kajkanten, och stirrade p� Caitlin f�r trygghet.

Caitlin nickade, och Rose sprang och hoppade i b�ten, som gungande igen.

Hon fick sin p�ls v�t, och hon skakade den vilt, och skv�tte p� b�de Caitlin och Polly.

De b�da skrattade.

Polly kn�t loss b�ten, hoppade i och stod p� baksidan av den. Hon tog den l�nga �ran, och sk�t bort.

De var snart ute och gled genom vattnet, och Caitlin var f�rv�nad �ver b�tens sj�duglighet. De var s� l�gt i vattnet, det verkade som om havet kunde komma in n�r som helst, och �nd� m�ste b�ten vara v�l utformats, eftersom de r�rde sig med mycket fart, medan Polly rodde. Caitlin satte sig till r�tta, och trots de starla v�grona, f�rs�kte koppla av.

Ett stort skepp seglade f�rbi dem, p� bara n�gra meters avst�nd, och l�mnade en stor v�g efter sig. Gondolen skakade �nnu och Caitlin satte sig upp igen.

Polly skrattade. "Du v�njer dig", sade hon.

Caitlin b�rjade undra exakt hur l�ngt de skulle �ka.

"Vart ska vi, exakt?" Fr�gade Caitlin

"Jag bor p� Isola di San Michele" sade Polly, "�ven k�nd som de d�das �. Det �r en av de yttre �arna i Venedig, i lagunen. Inte alltf�r l�ngt. Ingen st�r oss d�r, och vi st�r inte n�gon. Plus, vi har massor av boskap att livn�ra oss p�. "

De d�das �, t�nkte Caitlin. Det var intressant att se att Pollys klan fortfarande levde p� en �, �ven hundratals �r tillbaka. Hon undrade om det var n�got liknande Pollepel. Om det var det, skulle hon vara stolt �ver att vara d�r.

"S� varf�r var du i Venedig idag?" Fr�gade Caitlin.

Polly suckade. "Mitt fel. Jag borde ha haft backup. Aiden varnade oss att inte resa ensamma. Men jag var tvungen att skaffa n�got f�r kv�llens fest och ingen var tillg�nglig. Jag var bara tvungen att hitta r�tt kl�nning. Jag har absolut ingenting f�rutom slitage. Jag menar, jag har det, men ingenting spektakul�rt nog, �tminstone inte f�r ikv�ll. Jag menar den h�r balen kommer bara en g�ng om �ret. "

"Bal?" Fr�gade Caitlin.

"Hur kan du inte veta!?" fr�gade Polly m�ll�st. "Det �r den stora balen. Jag har sett fram emot den hela �ret. Jag ville bara smyga in till stan f�r att se om jag kunde hitta n�got b�ttre. Jag �r svagare i dag. Jag �r fortfarande i tr�ning. Om dessa killar tagit mig p� natten, skulle de ha betalat. Men som sagt, de �verrumplade mig. Hur som helst, var har du l�rt dig att sl�ss s� d�r? "

"�h," sade Caitlin leende, "Jag l�rde mig n�gra trick p� en � en g�ng."

Hon hoppades att Polly skulle plocka upp p� hennes referens, skulle komma ih�g. Men det gjorde hon inte.

"En �? K�nner jag till den? N�ra Venedig?

Caitlin log.

"Inte direkt", sade hon.

De �kte resten av v�gen i tystnad, Rose vilade huvudet i Caitlins kn�.

Caitlin f�rs�kte samla sina virvlande tankar medan hon ivrigt s�g ut mot horisonten, v�ntade p� det f�rsta tecknet p� land. Hon var mycket glada �ver att se var Polly levde, sp�nnande att se om det fanns n�gon annan d�r som hon mindes. Hon hoppades, bad, att en av dem hade h�rt n�got, vad som helst, om Caleb.

Det var eftermiddag n�r de n�dde den lilla �n, och den l�s upp i ett mjukt, oranget sken. Caitlin visste redan att det var vackert. Det var knappast st�rre �n Pollepel, och str�ckte sig bara en halv mil i varje riktning, men till skillnad fr�n Pollepel, var den platt som en pannkaka. Tr�den h�r var ocks� annorlunda, med de h�ga, smala italienska Cypresserna utspridda �ver �n, utspridda �verallt mitt i lummiga, gr�nskande gr�s. Det fanns inget storslaget slott, heller, men i st�llet, fanns d�r en stor kyrka, med gl�dande vit fasad byggd r�tt upp mot vattnet, mot kanalen. Det m�rktes att den var flera hundra �r gammal. Dess ing�ng var r�tt framf�r vattnet, och man kunde dar b�ten �nda fram till d�rrarna och stiga r�tt in. Hon hade sett detta med andra byggnader i Venedig, men det var fortfarande f�rv�nande att hon kunde �ppna en d�rr och stiga r�tt ut i vattnet.

Intill kyrkan var ett enormt kloster, som str�ckte sig s� l�ngt tillbaka som Caitlin kunde se, med ett sluttande, r�tt tegeltak, och dussintals v�lvda v�ggar och pelare. Caitlin kunde redan k�nna att Pollys klan bodde h�r.

Det var fortfarande sv�rt f�r Caitlin att f� ihop id�n om vampyrer som lever i en kyrka, eller kloster. Hon undrade varf�r de hade valt denna plats, denna � i mitten av ingenstans. Hon t�nkte att de kunde ha valt varsomhelst i Venedig att leva.

"Eftersom den h�ller oss anonyma," sade Polly som l�st hennes tankar. Caitlin rodnade, gl�mde alltid hur skickliga vampyrer var p� tankel�sning.

"Att vara h�r h�ller oss utanf�r folks v�gar" fortsatte Polly. "Venetianarna vandrar s�llan ut hit, och n�r vi bes�ker dem, h�ller vi en l�g profil. Det passar oss b�da perfekt. Vi h�ller oss borta fr�n varandra."

De n�rmade sig en l�g, portad entr�, p� vilken det stod flera vampyrvakter, p� vakt. Polly tittade upp och vinkade, men de stirrade ner, utan att r�ra en min. Caitlin tittade n�rmare, men k�nde inte igen n�gon av dem.

"�ppna porten" sade Polly irriterat.

"Vem �r hon?" Fr�gade en av dem och nickade mot Caitlin.

"Hon �r en av oss", sade Polly.

"Jag k�nner inte igen henne," sade den andra.

"�ppna bara porten" sn�ste Polly. "Jag s�ger ju att det �r lugnt. Om du har ett problem med det, s� ta upp det med Aiden."

De b�da pausade, tittade p� varandra, os�kra. Till slut drog en av dem i en spak, och j�rngrinden steg l�ngsamt upp.

De styrde b�ten rakt igenom, och till den andra sidan.

Caitlin s�g sig omkring i f�rv�ning. Denna plats var vacker. Inom omr�det kunde hon se dussintals vampyrer tr�na sig i strid.

"Varf�r denna �?" Fr�gade Caitlin.

Polly s�g p� henne.

"Jag menar, det verkar som Venedig har dussintals �ar att v�lja mellan."

"Detta �r en mycket speciell plats", sade Polly. "Vi har begravt v�ra d�da h�r i tusentals �r. Det �r de d�das � f�r fler �n en anledningar."

Polly gjorde ett sista h�rt tag, och deras gondol drog r�tt upp till kyrkporten, dess l�nga tr�kant sl�ende i stenen med en sm�ll som skakade hela b�ten.

Rose sprang ner l�ngs den, och hoppade upp p� bryggan. Polly kastade ett rep p� en balk, drog in dem, och band fast b�ten. Caitlin st�dde sig f�r att st� upp, d� den vaggade, och hon kl�ttrade upp p� stranden.

Rose sprang till n�rmaste buske och l�ttade sig sj�lv, medan Polly smidigt klev ur b�ten och fortsatte binda b�ten. Hon �ppnade sedan hela den stora kyrkod�rren och steg �t sidan f�r dem att komma in.

Caitlin klev innanf�r, och var �verv�ldigad. Liksom kyrkan i Assisi, hade denna h�gt i tak, dekorerat med fresker, och det �ppna rummet var enormt. Ljus str�mmade in genom de blyinfattade f�nster och n�r de gick ner f�r marmorg�ngen, ekade deras fotsp�r runt dem.

"San Micheles kyrkan" sade Polly, medan de gick. "Dess namne �r, naturligtvis, St Michael, innehavaren av skalorna p� domedagen. Legenden s�ger att St Michael �r v�ktare av s�mn f�r de troende d�da. Man kan knappast hitta en l�mpligare plats f�r oss."

Polly ledde dem till baksidan av kyrkan, genom en bakd�rr, och den �ppnades upp mot en stor, medeltida g�rd. Pelare str�ckte sig i alla riktningar. Det var h�gtidligt, och mycket fredligt, med undantag f�r de tv� vampyrerna som f�ktades i centrum, och slogs med tr�sv�rd, ljudet av deras sv�rd ekande utanf�r murarna.

Caitlin stirrade p� dem, och kunde inte tro det: Tyler och Taylor. Tvillingarna. De s�g precis ut som de hade gjort p� Pollepel, en identisk bror och syster, uppseendev�ckande attraktiva, de s�g fortfarande ut att vara kanske 16.

"De d�r tv�", sade Polly. "De f�ktas alltid. Alldeles likadana."

Tvillingarna, som k�nde n�gons n�rvaro, slutade och gick mot dem, andf�dda. De tittade p� Polly i f�rvirring, och undrade vem deras nya g�st var.

"Jag vet, det �r inte ofta som vi f�r bes�kare," sa Polly, "men den h�r �r speciell. Caitlin heter hon. V�nligen f� henne att k�nna sig v�lkomen. Hon r�ddade mig fr�n n�gra skojare i Venedig. Vi �r skyldiga henne det. Eller, jag �r skyldig henne det, i alla fall. "

"Har du klargjort det med Aiden?" Fr�gade Tyler.

Polly pausade, och Caitlins mage drog ihop sig. Hon hoppades att hon inte inkr�ktade.

"Inte �nnu", sade Polly. "Han �r ute n�gonstans. Men jag �r s�ker p� att han kommer att vara medvillig. Hur kunde han inte vara det? Hon �r urs�t. Vi skulle kunna anv�nda n�gon som henne. F�r att inte tala om att rummet bredvid mitt �r tomt."

"Jag �r Taylor", sade hon, och str�ckte ut handen med ett varmt, v�nligt leende.

Caitlin var frestad att s�ga, jag vet.

I st�llet str�ckte hon bara ut handen och tog hennes hand.

Taylors hand, kall och fast, k�ndes mycket verklig, och hj�lpte till att f�ra henne tillbaka till verkligheten.

"Ett n�je att tr�ffa dig", sa Caitlin.

"Och vad har vi h�r?" fr�gade Taylor n�r hon str�ckte sig ner och klappade Rose. "�h, hon �r bed�rande."

"Jag �r Tyler," sade han, och armb�gade sig fram, och log ner mot Caitlin. N�r hon skakade hans hand, kunde hon k�nna hans dragning till henne, och hon mindes f�rsta g�ngen de hade tr�ffats i Pollepel. Vissa saker f�r�ndras aldrig.

Tyler skrek pl�tsligt och hoppade till.

Taylor stod bakom honom, leende, som precis hade slagit honom h�rt med sitt tr�sv�rd p� baksidan av benet. "Sluta l�jla dig", sade hon. "Vi har en dans att g�ra oss redo f�r."

Tyler hoppade tillbaka in i kampen, sv�ngde vilt mot henne, men hon parerade slag f�r slag.

Polly fortsatte ner i korridoren, och Caitlin f�ljde.

"Det �r d�r vi bor och tr�nar", sade Polly. "Vi har varit h�r i hundratals �r. Jag kan inte f�rest�lla mig att beh�va l�mna det h�r st�llet, om det inte var en riktigt bra anledning."

Caitlin t�nkte p� framtiden, och f�r ett �gonblick, debatterade att ber�tta f�r Polly att hon skulle verkligen en dag l�mna denna plats. Men hon ins�g att om hon gjorde det skulle Polly tro att hon var helt galen. Dessutom, varf�r g�ra henne besviken henne?

�nd� var det konstigt, att veta vad som v�ntade Polly i framtiden n�r Polly sj�lv inte ens visste. Det fick Caitlin att inse att vi alla k�nde oss s� s�kra p� att saker aldrig skulle f�r�ndras, men s� sm�ningom, blir alla v�ra planer aldrig riktigt s� som vi trott.

"Det �r vanligtvis fullpackat h�r," sade Polly, medan de fortsatte ned f�r korridoren. "Men inte i dag. De flesta av oss sover. G�r sig redor f�r den stora kv�llen."

Caitlin tittade �verallt, och t�nkte p� tvillingar, och undrade om de �vriga klanmedlemmarna. Fanns det n�gon annan hon skulle k�nna? Hennes hj�rta slog snabbare, eftersom hon pl�tsligt mindes: Blake. Hon var n�stan r�dd f�r att fr�ga.

"Bland dina klanmedlemmar, �r det n�gon h�r som heter Blake?"

"Ingen Blake h�r", sade Polly. "Vad� d�?"

Caitlin drog en suck av l�ttnad. Hon var p� kanten nog som det var bara av att leta efter Caleb. Med Blake skulle det bara vara f�r mycket.

"Ingen anledning", sade hon, sedan bytte hon snabbt �mne. "S� vad �r denna bal, exakt?"

Polly s�g p� henne, �gonen sp�nda. "Det �r bara den st�rsta natten p� �ret. Jag har v�ntat i evigheter. Alla, och jag menar alla, kommer att vara d�r. Inte bara m�nniskor, utan alla vampyr ocks�. Alla har en date. Alla ser fantastiska ut", sa hon, och blev mer upphetsad n�r hon gick.

Caitlin t�nkte. Alla. Hon undrade om det innebar Caleb.

"S�, �r det � vampyrer fr�n alla klaner?" Fr�gade Caitlin.

"Alla som �r n�gon i vampyrv�rlden", sade Polly. "Inte bara de omgivande klanerna � de kommer fr�n hela Europa. Det �r det b�sta av h�gsamh�llet. Inte bara det, det �r ocks� en maskerad. Du skulle inte tro det, men de �r de mest genomarbetade kostymer. Du kan inte komma in utan en mask. Och det h�ller p� i timmar. Ingen vet vem som �r vem. Det �r alltid n�gon annan �n du tror. "

"Finns det fester h�r hela tiden?" Caitlin fr�gade. "Hela staden verkar som om den �r full."

"Du har verkligen aldrig varit h�r, har du?" Polly skakade p� huvudet i misstro. "Det �r karneval s�song. Det �r flera dagar av spel, fester, drickande, spelande� Det �r d�rf�r det �r ett s�dant d�rhus h�r. Jag menar, det �r alltid ett d�rhus i Venedig, men nu, speciellt. Alla �r i r�relse. De finaste kostymerna fr�n hela Europa, allt p� ett st�lle. Det �r som en stor fest, och det tar aldrig slut. Du kom i perfekt tid! Och mycket bekv�mt f�r vampyrer, kan jag till�gga: med alla i kostymer, t�nker ingen tv� g�nger om huruvida n�gon �r m�nsklig".

Polly �ppnade en v�lvd, ekd�rr in till ett litet rum, och l�mnade d�rren �ppen. Caitlin f�ljde t�tt med Rose.

Detta var helt klart Pollys sovrum. Det enkla stenrummet hade ett stort f�nster som tittade ut mot tr�den, och Polly hade en stor, bekv�m halm s�ng, t�ckt i ett rosa linne och i vad som s�g ut som halm nallar. Polly rodnade , och knuffade dem snabbt under kudden.

Det fanns kl�der str�dda �ver golvet, och hela hennes byr�. Polly f�rs�kte snabbt att st�da platsen.

"F�rl�t", sade hon, "mitt rum �r en s�dan r�ra. Jag hade inte f�rv�ntat mig n�gra g�ster. Aiden skulle d�da mig om han s�g det ut s� h�r. Men vad f�rv�ntar han sig? Kv�llens stora dans. Och jag har fortfarande absolut ingen aning om vad jag ska ha p� mig", sa hon, n�r hon skyndade genom rummet, f�rs�kte st�lla i ordning allt i kaoset.

Caitlin s�g flera genomarbetade kl�nningar l�ngs v�ggen, och flera detaljerade masker. Hon var f�rv�nad �ver deras hantverk. De s�g ut som konstverk. N�gra hade l�nga, b�jda n�sor, medan andra var sm�, inte mer �n bara en �gonmask. Det fanns guldmasker och silvermasker, n�gra enkla och andra omsorgsfullt smyckade. N�gra var illavarslande, n�gra jovialiska; n�gra hade fj�drar, andra var vanliga. Det var en fin samling.

Caitlin, fascinerad, gick �ver till v�ggen, och n�dde upp och r�rde vid en.

"Prova p�", sade Polly." Det �r roligt. Du kan vara vem du vill. Och du kan byta varje natt. Det �r vad Venedig handlar om."

Caitlin avl�gsnade f�rsiktigt en mask. Det var den mest ovanliga av dem alla. Den var utsmyckat med persiskt eller indiskt inflytande, och dess f�rger var koppar, guld och en br�nd orange. Ett m�nster av blommor satt �ver pannan och ner mellan �gonen, vilket gav det en kunglig kvalitet.

Caitlin n�dde upp och lade den f�rsiktigt p� hennes ansikte. Hon gick fram till spegeln, och mindes sedan. Ingen reflektion.

"Jag vet, det suger, eller hur?" fr�gade Polly. "Jag kan aldrig veta hur jag ser ut. Det �r s� frustrerande. Jag vet inte varf�r jag ens har en spegel. Jag antar att jag hoppas att en dag kommer det att fungera. Under tiden m�ste du bara l�ra dig att lita p� vad andra m�nniskor s�ger. "

Caitlin kunde inte se hur hon s�g ut, men hon k�nde sig annorlunda bara av att b�ra den. Hon k�nde sig som hon klev in i n�gon annans skor, som hon hade en licens f�r att vara vem som helst. Det k�ndes befriande.

"Den passar dig bra", sade Polly. "Du kan ha den i kv�ll."

Ett pang av r�dsla spreds genom Caitlin.

"Ikv�ll?" Fr�gade hon, hennes r�st sprack n�stan.

"Du kommer, eller hur?" sade Polly, sedan tog hon tag i hennes handled. "�h, du m�ste komma. Du m�ste bara. Hur kan du missa det? Sn�lla. Jag skulle kunna anv�nda f�rst�rkningen. Alla andra h�r �r s� tr�kiga, eller s� har de dater. Jag skulle �lska att ha dig med mig. De b�sta pojkarna, de allra b�sta pojkarna kommer att vara d�r, och det hj�lper att ha st�d. Det ska bli s� kul. Sn�lla, sn�lla" sade Polly, och grep tag i hennes arm.

Caitlin t�nkte. Det sista p� hennes tankar just nu skulle vara dans, eller letar efter pojkar. Allt som betydde n�got f�r henne var Caleb, och hon kunde helt enkelt inte l�ta sig sj�lv vila eller njuta, tills hon hittade honom.

Hon tog l�ngsamt bort masken och �verl�mnade den till Polly.

"Jag �r ledsen, Polly", sade hon. "Jag vill inte g�ra dig besviken. Men jag kan inte g�. Jag beh�ver verkligen fokusera p� att hitta n�gon."

"Den d�r killen du fr�gade om? Caleb? "Fr�gade Polly. "Tja, om s� �r fallet, m�ste du g�. Jag �r s�ker p� att han kommer att vara d�r. Om han �r en av oss, �r det d�r han ska vara. Du m�ste g�. F�r din egen skull."

Caitlin t�nkte p� det, och medan hon gjorde, ins�g hon att det var meningsfullt. Om Polly hade r�tt, om den h�r balen verkligen var en s� stor grej, kanske han skulle vara d�r. Dessutom hade hon inga andra ledtr�dar, inga andra id�er f�r var hon skulle s�ka efter honom. Kanske borde hon g�.

Men en annan oro slog henne: hon hade ingenting att ha p� sig. Hon var aldrig bra p� att g� till danser; Hon blev alltid s� nerv�s. Och detta l�t som den st�rsta och mest formell dans hittils. Dessutom var hon inte ens en bra dansare p� 2000-talet, hur kunde hon m�jligen dansa v�l p� 1700-talet? Hon skulle bara se klumpig, i�gonfallande, och dum ut.

"Oroa dig inte, danserna �r l�tta," sade Polly irriterande, n�r hon l�ste Caitlins tankar igen. "Jag ska l�ra dig, jag lovar. Bara ta handleden av personen bredvid dig, och s� leder de dig. Alla �r s� berusad �nd�, jag lovar att ingen kommer att m�rka."

"Berusade?" Fr�gade Caitlin. "L�ter de flickor i v�r �lder dricka? �r det ingen �ldersgr�ns?"

F�r ett kort �gonblick, blev Caitlin orolig �ver att komma in, om att ha ID.

Polly skrattade h�gt. "Skojar du? Detta �r Venedig. Ingen bryr sig. Sm�barn kan dricka om de vill."

"Men jag har inget att b�ra," protesterade Caitlin.

Pollys �gon l�s upp. "�h, men det har du!", sade hon. "Har du inte sett det h�r rummet? Jag har tillr�ckligt med kl�nningar h�r f�r att klara mig till femton baler. Och vi ser ut att vara samma storlek. Sn�lla, prova en. L�t oss ha kul! Det �r n�stan 1800-talet, trots allt! N�r annars kommer vi att f� en chans att leva s� h�r!?"

Caitlin t�nkte. Hon hade s�kert en po�ng. Om inte nu � n�r? Och hon hade alltid velat prova p� en av dessa utarbetade kl�nningarna.

F�r att inte tala om ifall Caleb var d�r, vilket b�ttre s�tt att m�ta honom igen �n i en vacker, utarbetad kl�nning?

Ju mer Caitlin t�nkte p� det, desto mer gillade hon id�n.

Kanske g� till balen skulle vara just det hon beh�vde.

Kyle, som fl�g �ver sluttningarna av Umbrien, d�k l�gre n�r han cirkulerade den lilla medeltida staden Assisi. Han fick en bra inblick i dess medeltida murar, av den enorma kyrkan som dominerade byn. I solnedg�ngens ljus, var byborna utspridda nedan, t�nde facklor, vallade sitt boskap, f�rde sina kycklingar och f�r inomhus. Alla skyndade fram och tillbaka, som om de f�rberedde sig: detta verkade som en stad som fruktade natten.

Kyle log. Han skulle ge dem en helt ny anledning att g�ra det.

Det fanns n�gra saker som Kyle gillade mer �n att skapa panik och r�dsla i hj�rtat p� de ofr�lse, vilket var att ge dem nya mardr�mmar att �lta f�r resten av deras liv. Han hatade den h�r typen av enkla folk. De hade f�rf�ljt hans sort s� l�nge han kunde minnas, och Kyle ans�g att det var f�r l�nge sedan de fick tillbaka. N�r han hittade m�jligheten, nj�t han av chansen.

Kyle d�k l�gre, siktade r�tt mot torget, inte l�ngt fr�n kyrkan, i hopp om att hans pl�tsliga och dramatiska landningen skulle r�ra upp viss aktivitet, kanske till och med locka ut Caitlin. Om den f�raktliga lilla flickan var h�r, ville han inte sl�sa n�gon tid med att f�nga henne. Han l�ngtade redan efter att g� tillbaka till 2000-talet, att forts�tta sitt krig, och g�ra sig av med denna lilla distraktion.

Naturligtvis hade han det stora r�det att st� till svars f�r, och de ville ha henne vid liv. Det var ett irritationsmoment, men ett n�dv�ndigt s�dant. Han kunde spela med, kunde f�nga henne f�r nu, bara f�r att tillfredsst�lla dem. Men han skulle personligen eskortera henne tillbaka, och han skulle inte l�mna tills han personligen s�g henne torteras och d�das. I sj�lva verket skulle han nog njuta av det. Men den h�r g�ngen skulle han inte l�mna n�got �t slumpen. Om de drog ut p� det skulle han avsluta henne sj�lv � med deras godk�nnande eller utan.

N�r Kyle landade med en duns p� torget, bredde hans svarta vingar ut sig, och skickade ut en vindpust som fick hundar att gny och h�ns att flyga, bybor �t alla h�ll br�t ut i skrik. Gamla damer kr�p ihopoch unga pojkar flydde f�r sina liv. Det var som om en bomb hade landat.

N�gra av de modigare tog g�rdsutrustning och styrde mot honom. Kyle log. Han �lskade dessa typer. Om de var hans sort, kunde han till och med bli v�n med dem.

Kyle duckade l�tt n�r en av dem sv�ngde sin hacka klumpigt mot huvudet sen n�dde han upp och i ett enkelt drag, slet han huvudet av hans kropp.

Kyle blev glad vid synen av blodet som v�llde ur mannen. Han b�jde sig och s�nkte t�nderna i det som var kvar av mannens hals, och drack girigt. Han k�nde blodet rusar genom hans �dror med sp�nning. Det var precis det mellanm�l han beh�vde.

De andra tv� byborna, efter att ha sett detta, fr�s bokstavligen i sina sp�r med r�dsla, och sl�ppte sina redskap. S� mycket enklare f�r Kyle.

Kyle gick upp och tog tag i deras halsar, lyfta dem fr�n marken, och krossade dem mot varandra med s�dan kraft att han d�dade dem p� fl�cken.

Skrik ekade genom g�rden och kyrkklockorna kl�mtade, medan alla flydde till sina hem, l�ste d�rrarna och st�ngde sina f�nster.

En p�bel av ett dussin m�n kom springande �ver kullen, alla bar jordbruksredskap, skrikande och sprang r�tt mot Kyle. Kyle log. De hade fortfarande inte l�rt sig sin l�xa.

Kyle v�ntade inte. Han sprang mot dem sj�lv, m�tte dem halvv�gs, och n�r de svingade mot honom, hoppade han pl�tsligt �ver hela gruppen, och landade bakom dem. Innan de hann reagera, tog han den n�rmaste i bakhuvudet, greppa hans h�r och lyfta honom fr�n marken. Han sv�ngde honom som en trasdocka, och sedan kastade han honom in i folkmassan. De gick ner som dominobrickor.

Innan de kunde komma upp igen, tog Kyle en av deras sk�ror och svingade vilt. Genom att anv�nda hans blixtsnabba vampyrhastiget attackerade han m�nnen som om de vore en bal med h�. Han hackade dem i bitar.

Inom �gonblick var de alla d�da.

Bytorget var nu ett blodindr�nkt slagf�lt, Kyle klev �ver de sargade kroppar, och gick nonchalant mot kyrkan. N�r han gjorde det, s�g han d�rrarna som sm�llde och bultade. Han log. Han undrade varf�r folk alltid trodde att bultade d�rrar skulle g�ra n�gon skillnad.

Kyle lutade sig tillbaka och sparkade in de stora kyrkod�rrarna, s� de lossnade fr�n sina g�ngj�rn.

Han gick in i den gamla kyrkan och �nda ner i g�ngen. Samtidigt slet han upp b�nk efter b�nk, kasta dem �ver rummet, h�gt upp, p� f�nstren, krossade det gamla m�lade glaset. Han str�ckte sig upp och tog ett stort kandelaber och kn�ppte bort dess rep, och svingade det �ver huvudet. N�r han sl�ppte fl�g det genom kyrkan, och krossade f�nster med m�lat glas p� den bortre v�ggen.

Kyle blickade �ver f�rst�relsen. Det var vackert. Det fanns f� saker som han gillade mer �n att sl� s�nder en kyrka.

Han k�nde Caitlins n�rvaro. Han f�ljde sina sinnen, och de ledde honom ner i en korridor, ned en trappa och in i de l�gre niv�erna av kyrkan. N�r han v�nde vid sista kurvan var han �verraskad av vad han s�g.

St�ende d�r fanns en liten, silverh�rig pr�st, som stirrade tillbaka p� honom. Kyle anade genast att den h�r mannen var av hans ras. Det f�rv�nade honom att se honom i en pr�sts dr�kt. Vilket helger�n f�r hans ras.

"Flickan du s�ker �r l�ngt borta", sade pr�sten, or�dd. Han stirrade p� Kyle med mod, orubblig.

"Och du kommer aldrig att hitta henne", sade han.

Kyle log.

"�r det s�?", Sade han.

Kyle tog flera steg mot honom, men mannen visade inga tecken p� att backa. Han var mycket modigare � eller dummare � �n Kyle trott.

"Du kan �vermanna mig", sa pr�sten, "men Gud �vermannar dig. Du kan d�da mig denna dag, men Gud kommer s�kert att d�da dig p� en annan, och jag kommer att h�mnas. D�den har ingen r�dsla �ver mig."

"Vem har sagt n�got om att d�da dig?" fr�gade Kyle, n�r han kom n�rmare. "Det skulle vara allt f�r v�nligt. Jag tror att jag ist�llet ska tortera dig l�ngsamt."

"Det g�r ingen st�rre skillnad f�r mig," sade mannen. "Det spelar ingen roll vad du g�r, du kommer aldrig att hitta henne."

Kyle stirrade ner p� mannen, p� bara meters avst�nd, och hoppade p� honom.

Men mannen �verraskade honom. I sista sekunden n�dde mannen tillbaka och kastade en handfull helig aska rakt in i Kyles �gon.

Kyle f�ll till marken, bed�vad, hans �gon brann. Helig aska. Ett l�mskt trick. Det gjorde ont som inget annat; Han hade inte haft det i �gonen p� �rhundraden.

"Jag avst�r dig i Satans namn" sade mannen. "L�t denna heliga aska f�rg�ra dig, och l�t den skicka dig tillbaka till den plats varifr�n du kom."

Han kastade handfull efter handfull av aska p� Kyles huvud.

Men Kyle �terfick pl�tsligt sin styrka och anf�ll mannen, tacklade honom h�rt, och skickade honom till marken.

Ovanp� honom, tog Kyle hans hals, och pressade.

Mannen stirrade tillbaka med �gonen vid�ppna, tydligt i chock.

"Dumma man" spottade Kyle. "Helig aska kan bara d�da de svaga i v�r ras. Jag utvecklade immunitet hundratals �r sedan."

Mannen k�mpade f�r andan, medan Kyle pressas.

Kyle flinade bredare.

"Och nu �r det min tur", sade Kyle. "Du och jag kommer att l�ra k�nna varandra. Mycket, mycket bra."

Medan Caitlin, uppkl�dd i en utarbetad kl�nning, f�ljde Polly genom d�rren, var hon tvungen att hejda sig i sista sekunden fr�n att kliva rakt in i vattnet. Hon kunde fortfarande inte komma �ver det faktum att d�rrarna �ppnades r�tt mot vattnet, att man kunde kliva in i vattnet s� l�tt som man skulle kliva upp p� en trottoar p� annat h�ll.

N�r Caitlin stod d�r vid vattnet, i det bleknande solskenet tittade hon ner p� vattnet, och till slut kunde hon se sin spegelbild.

"Titta!" sade Caitlin i f�rv�ning, och greppade Pollys arm, i chock att hon faktiskt kunde se sig sj�lv.

"Jag vet", sade Polly. "Vi anv�nder det hela tiden. Det �r v�rt enda s�tt att se oss sj�lva. Det �r inte precis en spegel, men det duger."

Caitlin blev �verraskad �ver hur hon s�g ut. Hon bar en enorm kl�nning, gul, guld och vit, festlig och flerskiktad, med blomm�nster �ver det. H�ret hade fl�tats av Polly och Caitlin avslutade sin dr�kt med hennes venetianska mask. Hon gillade speciellt masken. Bakom denna mask, kunde hon vara vem som helst. Med den p�, verkade hon s� mystiskt, s� kunglig, t.o.m. lite farligt.

Caitlin tittade upp och s�g att alla omkring henne, Pollys klanmedlemmar, massor av dem, var i vattnet, och f�rberedde sig f�r att g� ombord p� sina gondoler. Hon var imponerad av hur de s�g ut: de var alla s� uppkl�dda i kl�nningar och masker av alla f�rger och tyger och stilar. De hade tillbringat hela eftermiddagen med att f�rbereda sig, och de tog det p� allvar. Deras formalitet var s� annorlunda fr�n vad Caitlin var van vid. P� ett konstigt s�tt, var det uppfriskande. De var alla s� elegant, s� raffinerade. Caitlin t�nkte tillbaka p� hur det var att g� ut p� natten p� 2000-talet. Hon skulle spendera kanske 10 minuter att g�ra sig redo, kanske kasta p� sig ett par jeans och en polo. Att alla verkade s� tr�kiga, s� vanliga, bredvid detta. M�nniskorna i detta �rhundrade verkade verkligen leva livet till fullo.

Det var lite av en utmaning f�r Caitlin att komma in i den smala, gungande gondolen i hennes enorma kl�nning. Tyler, i en annan b�t, s�g henne k�mpa, och skyndade �ver och str�ckte fram handen f�r henne.

"Tack", sade hon och tog den.

Hon tog tv� steg in i den skrangliga b�ten som gungade och sedan balanserade sig sj�lv, eftersom b�ten gungade �verallt. Hon lyckades snabbt s�tta sig ner och stoppa in hennes kl�nning, strax innan den hamnade i vattnet.

Rose gn�llde, tittandes fr�n vattenkanten, uppenbarligen ville hon f�lja med.

"Tyv�rr, Rose," sa Caitlin. "Inte den h�r g�ngen. Oroa dig inte, jag kommer att vara tillbaka snart."

Rose fortsatte gn�lla, d� hon ville vara vid hennes sida, och Caitlin k�nde sig d�lig. Men p� samma g�ng, var hon glad vid tanken p� Rose p� denna �, trygg och s�ker.

Runt omkring dem, steg klanmedlemmar ombord p� sina gondoler.

Det fanns en liten flotta av omkring ett dussin gondoler, med tv� personer i varje, en sittandes ner, och den andra st�ende och rodde. Caitlin k�nde igen m�nga av dem: Taylor och Tyler, Kain och Barbara, Patrick, Madeline, Harrison� Polly hade introducerade henne till alla dem igen under dagen. Det var s� konstigt f�r henne att introduceras f�r alla dessa m�nniskor hon redan k�nde. Men hon gick med p� det, och allt hade g�tt smidigt. �ven Kain var sn�ll mot henne den h�r g�ngen.

De v�lkomnade alla henne som om hon hade varit d�r f�r evigt, och �n en g�ng k�nde hon sig hemma med dem. Hon b�rjade k�nna som om allt hon hade f�rlorat p� Pollepel l�ngsamt �terf�rdes till henne. �n en g�ng, b�rjade hon l�ngsamt k�nna som om hon var hemma. Men hon var r�dd f�r den k�nslan ocks�: det verkade som varje g�ng hon bosatte sig p� en plats, slutade det med att n�got h�nde f�r att f�rst�ra det.

B�tarna knuffades bort, skar sig igenom det klarbl� vattnet, lyste upp i skymningen av den stigande fullm�nen. Vattnet var tuffare nu, p� natten, �n det hade varit tidigare, och hennes b�t guppade upp och ner. Men det var en fredlig, repetitiv r�relse, och det satte henne till mods, liksom ljudet av v�gorna som slog mot den. Caitlin lutade sig tillbaka och sl�t �gonen, k�nde den salta luften i ansiktet, och andades djupt. Det var en varm natt, och hon k�nde sig helt avslappnad.

Hon h�rde en r�st bryta ut i s�ng, och �ppnade �gonen och tittade bort. En av hennes klanmedlemmar, i en grannb�t, sj�ng n�r rodde. Det var p� ett spr�k hon inte f�rstod och han sj�ng med en djup, melodisk r�st. Det var en l�ngsam, sorglig s�ng, som gick ihop med ljudet av v�gskvalp och en och annan f�gel som gr�t ovanf�r.

Caitlin sl�t �gonen igen och l�t sig sj�lv slappna av. �n en g�ng k�nde hon sig hemma, en k�nsla av l�tthet i v�rlden. Hennes sinne b�rjade att vandra, och att t�nka p� natten framf�r dem.

Trots alla de skarpa kulturella skillnaderna, trots att hon var kl�dd i en kostym och mask och var p� �r 1790 och p� v�g till en bal, k�nde Caitlin att saker och ting inte riktigt var s� annorlunda som de skulle varit hemma. Hon k�nde sig n�stan som om hon skulle kunna g� ut med v�nner p� en l�rdagsnatt, p� v�g till en dans. Utseendet var v�ldigt olikt, men i slut�ndan, innerst inne, var det samma sak. Att g� ut f�r natten med v�nner. Hoppas att ha en bra tid. Hoppas att tr�ffa n�gon. Det var fantastiskt f�r henne hur vissa saker aldrig f�r�ndrades.

I Caitlins fall, var den enda p� hennes tankar Caleb. Hon k�nde sitt hj�rta bulta av upphetsning med varje tag b�ten tog, i hopp om att det tog henne ett steg n�rmare att m�ta honom. Hon k�nde med hela sitt hj�rta att hon skulle f� se honom p� dansen ikv�ll. Hon ville det var fallet. Hon bad � hon verkligen bad � att han levde, att han hade �verlevt resan. Att han skulle vara d�r. Det verkade som den b�sta chansen hon hade.

Om han inte var h�r, om han inte hade gjort det, skulle hon krossas. Och om han var d�r� Visste Hon inte ens var hon skulle b�rja. Hon f�rs�kte f�rest�lla sig tillf�llet. Att se honom igen f�r f�rsta g�ngen. Hon bad att han skulle k�nna igen henne, att deras k�rlek skulle g�ra det m�jligt. Att n�r deras �gon l�st, skulle han omfamna henne, skulle komma ih�g allt. Han skulle tala om f�r henne hur han hade letat efter henne ocks�, och hur tacksam han var att f� henne tillbaka. Han skulle tacka henne f�r att ha �terupplivat honom. Han skulle tala om f�r henne hur glad han var att de kunde leva tillsammans nu, fri fr�n n�gon skada.

Caitlins hj�rta sv�llde n�r hon t�nkte p� det. Det var en chans att b�rja om med Caleb, och det var en chans att tr�ffa honom f�r f�rsta g�ngen igen. P� ett s�tt, skulle det vara en f�rsta dejt. Och kanske skulle det vara en f�rsta dans. Och en f�rsta kyss.

Och sedan� bara kanske, kunde de gifta sig den h�r g�ngen. Och ha ett barn igen.

Det var m�rkt n�r de kom till Venedig, och de rundade en kr�k och n�rmade sig staden, och Caitlin slogs av dess sk�nhet p� natten. Staden var upplyst, ljus i alla f�nster, och facklor p� varje b�t. Vattnet, fyllt med b�tar, var �nnu tr�ngare �n tidigare, lyste med reflektionen av tusentals facklor fr�n hundratals fartyg som gled genom natten. Om n�got, s�g staden �nnu festligare ut under natten �n under dagen. Caitlin var chockad �ver hur mycket de lyckats uppn� utan el.

Och, till Caitlins �verraskning, var det �nnu tr�ngare. �ven fr�n detta avst�nd, kunde hon h�ra skratt, s�ng, och mest av allt, musiken. I varje riktning, p� varje h�rn, i varje ruta, �ven i b�tarna, spelade m�nniskor musik, kn�ppte p� lutor, harpor, gitarrer� Det var som om de hade kommit till en stor fest.

Folk var ocks� �ppet dricka �verallt, och skratt fyllde luften. Det sv�vade �ver bullret, som om alla tycktes vara i ett anfall av hysteri �ver n�got.

Caitlin s�g fram emot att �ter komma in i staden, s�rskilt den h�r g�ngen, med alla sina nyfunna v�nner i sl�pt�g, men hon var fortfarande lite skr�md av en labyrint av gator och folkmassorna. Folk var �verallt, och med alla i kostymer, verkade det alldeles f�r l�tt att bli separerade och tappa bort sig.

Deras gondol leddes under en bro och drogs sedan upp till bryggan. Alla hennes klanmedlemmar hoppade ut, s�krade sina b�tar, och hj�lpte varandra.

Innan Caitlin kunde ens st�, hade Tyler hoppat ur sin b�t, g�tt �ver till hennes, och kn�b�jt, och erbj�d henne hans hand.

"Ska du inte erbjuda mig en hand?" fr�gade Polly sk�mtsamt.

"Hon �r den nya tjejen," sade Tyler. "Hon beh�ver det."

Caitlin tog hans hand i hopp om att han inte t�nkte f�r mycket p� det, medan hon klev ut ur den gungande b�ten; med ett stort steg, lyfte han henne och hon hoppade upp p� stranden. Det var ingen enkel uppgift, och hon undrade hur hon n�gonsin skulle komma tillbaka in i den.

Innan Polly kunde komma ut, d�k Patrick pl�tsligt upp, sprang �ver till henne och r�ckte fram handen.

"Kan jag hj�lpa dig, Polly?" Fr�gade han, hoppfullt. Han stod d�r med sitt stora leende, stora �ron, och chock av r�tt h�r, och s�g ut precis som Caitlin mindes honom p� Pollepel.

"Tack �nd�," sade Polly, "men jag klarar mig."

Patrick v�nde sig bort, snopen.

Caitlin f�rundrades v�ndningar av �det. Hon mindes en tid d� Polly var desperat att uppvakta Patrick; Nu hade situationen tydligen f�r�ndrats.

Caitlin k�nde sig glad �ver att vara p� land, och stod d�r med alla sina nya v�nner, redo att se staden p� natten f�r f�rsta g�ngen. P� sin f�rsta resa h�r, hade hon k�nt sig s� f�rvirrad; nu, k�nde hon sig verkligen redo att ta in allt.

Deras grupp skyndade in i folkmassan, och Caitlin fastnade n�ra Pollys, noga med att inte tappa bort henne. Det borde inte vara alltf�r sv�rt, eftersom Pollys ljus-rosa och vita kl�nning � och matchande mask var sv�ra att missa. Polly n�dde �ver och tog Caitlins handled, medan de tr�ngda sig fram genom folkmassan.

"Venedig �r olik fr�n n�gon annan plats i v�rlden", sade Polly. "Staden �r p� tillbakag�ng, men ingen bryr sig egentligen. Den �r sjunkande, bokstavligen, ner i vattnet, men ingen verkar bry sig om det heller. De vill bara ha roligt.

M�nniskor kommer hit fr�n hela v�rlden f�r att delta i festligheterna och att skaka p� huvudet �t v�r livsstil." Polly ryckte p� axlarna. "Vi �r l�ngt ifr�n att det �r p� v�r � � men n�r vi kommer in, �r det alltid en god tid."

De v�nde alla ned f�r en sidogata, och sedan in p� ett stort torg, byggnader runt om det fr�n alla h�ll med genomarbetade, fasader av marmor. Det var vackert, och torget var helt fullsatt, med str�lande facklor.

Caitlin undrade om massorna n�gonsin skulle d� ut, p� n�got st�lle i den h�r staden.

Torget var kantat med kaf�er l�ngs ena sidan, hundratals m�nniskor satt vid sm� bord, mestadels i kostym och masker, smuttade p� koppar med kaffe eller vinglas. Skramlandet av bestick kunde h�ras fr�n l�ngt borta. Hundar str�vade bland dem, rotade igenom soporna.

N�r de korsade till den andra sidan av torget, s�g Caitlin att det var t�ckt av spelb�s: det fanns hundratals sm� bord, med spelledare bakom dem, som flyttade sm� sn�ckor eller erbj�d olika andra s�tt f�r intet ont anande offer att spela bort sina pengar. Tr�ngt kring dem fanns hundratals m�nniskor, som spelade bort sina pengar p� s�ker f�rlust.

Det fanns ett pl�tslig utbrott av skrik, d� ett av borden slogs �ver av en arg kund. Han kastade sig p� spelledaren, och de tv� av dem brottades till marken, boxandes och slog varandra, och ett tumult br�t ut.

Caitlin k�nde n�got dra i hennes arm och f�ljde Polly och gruppen som v�nde ner f�r en annan sidogata. Denna gr�nden var smal, knappt tillr�ckligt stor f�r att f� plats med ett f�tal personer sida vid sida, och den var m�rkare �n de andra. N�r de gick, �ppnades tr�luckor ovanf�r dem p� alla sidor, och flickor, inte mycket �ldre �n Caitlin, stack ut huvudet, log brett, och drog sina kl�nningar tillr�ckligt l�g f�r att avsl�ja sina br�st.

Caitlin var chockad.

"Vill du ha en bra tid?" Ropade en av dem.

"Hej �lskling!" Skrek en annan

"Jag �r tillg�nglig!" Skrek en annan.

Caitlin k�nde sig d�lig att flickor hennes �lder var tvungna att arbeta p� det s�ttet, och hon f�rundrade sig �ver or�ttvisan i v�rlden. Vissa saker tycktes aldrig �ndras.

De gick in p� ett annat torg, och detta var fyllt med jongl�rer, eldslukare och alla typer av spel. Musiken h�r var �nnu h�gre, eftersom ett helt band av artister spelade p� sina gitarrer och en k�r av m�nniskor sj�ng tillsammans.

"Drink? Drink?"

En kanna vin h�lls under Caitlins n�sa, d� flera k�pm�n tr�ngdes omkring dem, och knuffade det under deras ansikten. Hon f�rs�kte driva bort dem, men de fortsatte att n�rma sig. Till slut n�dde Polly �ver och knuffade dem h�rt, och de gick iv�g.

"Det �r det enda s�ttet att hantera dem", sade Polly.

Caitlin var f�rbluffad av grovheten hos denna plats. Det verkade som fullst�ndig f�r�delse.

N�r hon leddes djupare in i den tjocka publiken, b�rjade hon k�nna sig klaustrofobisk. Det blev sv�rare att r�ra sig, allt eftersom publiken tycktes v�xa �nnu tjockare, och folk str�mmade in p� torget fr�n alla h�ll. V�rre blev det n�r hon blev �verv�ldigad av stanken. Det verkade som att ingen badade, och att det n�rmaste de kom var att kasta p� sig billig parfym, som inte ens fungerade.

Caitlin tittade bort och m�rkte att Polly tog ut en liten p�se fr�n hennes ficka, och h�jde den till n�san.

"Vad �r det?" Fr�gade Caitlin.

Polly tittade bort, och ins�g att Caitlin inte hade n�gon, och n�dde in i fickan och gav henne en. Den k�ndes konstig i Caitlins hand, som en liten, sidenp�se med potpurri.

"H�ll den mot n�san," instruerade Polly. "Det hj�lper."

Caitlin h�ll upp den, och det hj�lpte genast. I st�llet f�r lukten av folket, inandas hon doften av rosor och parfym.

"Det �r verkligen om�jligt att ta sig igenom Venedig utan den."

Caitlin s�g �ver publiken, och s�g andra klanmedlemmar ocks� h�lla dem.

De l�mnade mot en sidogata, och n�r de gick, tog gatan slut mot en g�ngbro. De var tvungna att stiga upp, upp cirka 15 steg eller s�, innan bron plattades ut, �ver en kanal med vatten. Caitlin s�g till v�nster och h�ger, och s�g kanalen slingrar sig genom de smala sidogatorna i Venedig. Hon s�g vatten som, d�r det l�g i mitten av staden, verkligen var otroligt. Det var fantastiskt f�r henne att hon inte kunde ha fortsatt g� ned denna gata utan att korsa en liten bro.

De tog sig fram p� g�ngbron till den andra �nden, och v�nde ner f�r en annan sidogata, och gick genom �nnu ett kvarter. Torget var mycket mer elegant �n de andra, kantat med stora palats, utarbeta fasader i marmor, v�lvda d�rr�ppningar och stora v�lvda f�nster. Caitlin undrade om det var d�r kungligheterna bodde.

Just som hon var p� v�g att fr�ga Polly var de var, stannade gruppen framf�r en av de mer vackra byggnaderna, framf�r en ekd�rr. En av dem n�dde upp, tog metallkl�ppen, och sm�llde den med tre korta st�tar som ekade i hela torget.

Inom n�gra sekunder, �ppnade en omsorgsfullt kl�dd butler d�rren. Han b�jde huvudet och steg �t sidan.

"Precis i tid", sa han med ett leende.

Caitlin gick in i det enorma palatset, och h�ll sig n�ra Polly, och tittade upp p� sin omgivning i v�rdnad. Det var olikt n�gon annan plats hon n�gonsin hade varit p�. Detta enorma, �verd�diga palats var h�gt i tak, m�lat med fresker och fodrat med tjusiga lister. V�ggarna var t�ckta med oljem�lningar och enorma guldspeglar. En gigantisk ljuskrona h�ngde l�gt, och h�ll massor av ljus som lyste upp rummet. Under Caitlins f�tter var ett invecklat svartvitt klinkermarmorgolv, s� gl�nsande att hon n�stan kunde se sin spegelbild i den. Framf�r henne var en bred marmortrappa, som spred sig till v�nster och h�ger med ett utsmyckat r�cke och en frodig r�d matta r�tt ner i mitten.

Rummet var fullt av folk. Det var en annan typ av publik �n den som fyllde gatorna � h�r verkade folk raffinerade, eleganta, och var klart mycket, mycket rikare. De var alla t�ckta med smycken � n�gra av de mest briljanta och �verd�diga juveler Caitlin n�gonsin hade sett. Deras dr�kter var mer fantasifulla, mer utsmyckade, och alla bar masker, vissa t�ckta av juveler. Skrattet h�r var mer subtilt, och n�stan alla drack ur kristallglas. Det k�ndes som om hon var p� ett exklusivt cocktailparty i ett p�kostat museum. Det fanns hundratals m�nniskor s� l�ngt �gat kunde se.

Rummet var ocks� fyllt med musik. I h�rnet av rummet satt en str�kkvartett, med ljudet av fiol och cello ekandes bland de h�ga v�ggarna. Caitlin undrade vem som bodde h�r. Var det n�got slags regeringspalats? Eller var det en privat bostad?

"Det �r Dogens palats", sade Polly som svar p� hennes tankar, medan hon drog i hennes arm, och ledde henne genom folkmassan. "Han �r utvald h�rskare f�r m�nniskorna. Palatset anv�nds f�r fester av den rikaste familjen i Venedig. De har styrt denna stad i hundratals �r."

"Hur blev de s� rika?" Fr�gade Caitlin.

"Salt".

"Salt?" fr�gade Caitlin, i tron att hon h�rt fel.

"Det brukade vara en v�rdefull resurs. Det fanns en tid d� ingen i Europa kunde f� tag p� det. Och Venedig hade i h�gar av det. Har du inte sett vattnet? K�nnt lukten av luften? Den �r fylld med salt. Det �r d�rf�r alla byggnader ruttnar. Saltvatten fr�ter p� dess grundvalar.

"N�r de f�rsta venetianarna kom hit, ins�g de snabbt att de satt p� en guldgruva. Allt de beh�vde g�ra var att utvinna salt ur vattnet. Det var som att pr�gla pengar, och de skapade mer v�lst�nd �n du eller jag n�gonsin kunde f�rest�lla sig."

De fortsatte g� genom folkmassan.

"Men det �r en d�ende familj nu," fortsatte Polly. "Deras imperium krymper. �ttlingar �r inget som sina f�rf�der. Men en del av dem �r r�tt s�ta. Jag har mitt �ga p� en i synnerhet. Robert. Barnbarnet. Han �r i v�r �lder, och han har aldrig slagits. Han �r fantastisk", sa hon, och hennes �gon lyste upp. "Han b�r de mest uppr�rande dr�kterna. Jag tror att han gillar mig ocks�. Jag hoppas att han kommer att be mig att dansa i kv�ll. Varje g�ng jag ser honom, spenderar han pengar p� det mest l�jev�ckande, p�kostade s�tt."

De n�dde slutligen den bortre �nden av rummet och Polly �ppnade en stor d�rr, och n�r hon gjorde det tappade Caitlin hakan.

"Som att hyra Mozart", tillade Polly.

D�r p� andra sidan av rummet, vid kanten av ett enormt bankettbord, satt Wolfgang Amadeus Mozart.

Ikl�dd en vit peruk, kl�dd i en utarbetad dr�kt, var han den enda i rummet utan en mask � och den enda som inte beh�vde en. Hans personlighet var mer �n tillr�ckligt. Kort, knubbig och mycket blek, satt han bakom en cembalo, drack med ena handen och spelade med den andra. N�r han satte ned b�garen, br�t han in i ett vilt skratt, och fortsatte att spela med b�da h�nderna.

Trots hans l�ttsamhet, var hans musik intensiv, andlig. Det var olikt n�got Caitlin n�gonsin hade h�rt. Hon hade i sj�lva verket aldrig h�rt en cembalo i hennes liv. Den hade ett metalliskt ljud, och det var inte s� h�gt, men det resonerade verkligen p� sitt eget s�tt. Hans spelande var roligt, positivt, och lekfullt. Ungef�r som mannen sj�lv. Men �nd�, fanns det en understr�m till det, n�got djupare.

Vid bordet satt redan ett hundratal personer, och var halvfullt. Det �terstod ungef�r femtio tomma stolar och Caitlin fann sig ledd till bordet av sina klanmedlemmar. De satt alla tillsammans, fyllde bordet, och de andra g�sterna h�jde alla ett glas och jublade samtidigt. Caitlins grupp h�jde ocks� sina glas och n�r Caitlin h�jde henne, s�g hon att det redan bekv�mt fyllts med en r�d v�tska.

Caitlin satt i den lummiga, r�da sammetsf�t�ljen, sj�nk ner i den, och st�ttade armb�garna p� de enorma sidorna, och unders�kte hennes glas. Det var fin kristall, den r�da v�tskan belystes av den enorma kandelabren p� bordet. Hon hade en k�nsla av att hon visste vad det var, och n�r hon drack, ins�g hon att hon hade r�tt: blod. Det str�mmade genom hennes �dror och gav henne energi och hon ins�g att det var n�got annat blandat i, n�gon form av alkohol. Caitlin k�nde det g� r�tt till hennes huvud, och k�nde sig lite yr. Hon k�nde sig ocks� avslappnad. Hon ins�g hur p� kanten hon hade varit sedan hon hade kommit hit.

Eleganta tallrikar sattes framf�r henne, med en liten bit av r�tt k�tt. Liknande tallrikar placerades framf�r alla hennes klanmedlemmar. Flottan av servit�rer f�rsvann, och innan de ens hade l�mnat, kom en annan grupp, st�llde ner alla sorters delikatesser och k�tt p� bordet. I centrum satt en enorm uppstoppad gris, med ett �pple i munnen.

Det var mer mat p� bordet �n Caitlin n�gonsin hade sett, och varje sekund verkade det som om en annan tj�nare f�rde ut en ny matr�tt. Detta var ut�ver de dussintals servit�rer som cirklade runt dem, och st�ndigt fyllde p� allas glas. De fyllde Caitlins sida av bordet med m�rk v�tska, och fyllde alla andras med vad som s�g ut som champagne.

Caitlin ville fr�ga Polly vad det handlade om, varf�r de var h�r, vems hus det var, men hon var alltf�r h�nf�rd av Mozart. Caitlin f�rstod inte klassisk musik, och visste inte hur man uppskattade det, men �nd� blev det uppenbart, �ven f�r en lekman, att han spelade med en f�rdighet och passion olik n�got n�gon i rummet n�gonsin hade k�nt. Mannen var i brand. Musik tycktes str�mma direkt fr�n fingertopparna, och fylla den festliga st�mningen. Lika otroligt var att han skrattade och drack medan han spelade utan att missa en not.

Alla m�nniskor runt bordet drack och skrattade. D�rrarna till det stora rummet l�mnades vid�ppna, och andra m�nniskor str�mmade st�ndigt in och ut, festen str�ckte sig ut fr�n rummet och spreds ut runt dem. Det var mindre av en formell matsal �n det var ett matbord mitt i ett cocktailparty. Caitlin kunde knappt tro �verfl�det av denna plats.

"Vad �r det h�r?" fr�gade Caitlin Polly till slut. "Varf�r �r vi h�r? Vems hus �r det h�r? Jag trodde vi skulle g� till en bal?"

Polly hade en bit av r�tt k�tt i hennes mun, och s�g blod fr�n det, smaskade med varje bett. Hon svalde till slut och torkade munnen och s�g p� Caitlin.

"Detta �r Venedig, min k�ra", sade hon "Ingenting startar n�gonsin i tid och allt ska alltid f�reg�s av n�got annat. Vi skulle aldrig g� direkt till en bal innan det varit middag; Och innan det musik, och f�re det dricka, och innan dess spel. Livet h�r �r inte bara om att g� till en h�ndelse och l�mna, det handlar om att f� en h�ndelse att dr�ja hela natten."

Caitlin kunde redan tala om att s� var fallet. N�r hon tittade upp, s�g hon ett g�ng cirkusartister n�rma sig den bortre sidan av bordet, rullade vagnar med alla sorters bollar p� dem. En annan vagn rullade upp med skal p�. Medan bordet s�g p� blandade de skalen i alla riktningar.

"Den d�r!" skrek n�gon, n�dde ut och pekade med fingret �t ett skal.

Det var en tung kvinna, t�ckt med alltf�r mycket smink, sittande p� en mans kn�, och n�r hon skrek, n�dde hon �ver och knuffade till en stor h�g med guldmynt i mitten av bordet.

"Nej, nej, den!" Skrek n�gon annan, och knuffade sin egen h�g av mynt.

Efter en dramatisk paus, lyftes skalet och avsl�jade att det var tomt. Bordet utbrast i ett vr�l av gl�dje.

Kvinnan som hade gissat r�tt samlade sina mynt, och de andras, och lutade sig fram och kysste mannen hon var med.

Caitlin s�g runt bordet, och m�rkte att m�nga kvinnor satt i m�ns kn�n, och att vissa kysstes passionerat, i full syn av de andra. Ingen verkade bry sig.

"Tror du inte att han �r fantastisk?" Fr�gade Polly.

Caitlin f�ljde hennes blick till �nden av bordet. Sittandes d�r var en arrogant karl, kanske 18 �r, med sl�ende utseende. Han hade m�rkbrunt h�r, bruna �gon, var renrakad, och s�g ut som att han hade varit bortsk�mda hela sitt liv.

"Det �r han," fortsatte Polly: "Robert."

Polly hade r�tt: han var kl�dd sagolikt, och han var mycket tilltalande. Men han var inte Caitlins typ alls. Han verkade s� full av sig sj�lv. Han bar sin guldmask dras tillbakadragen, sittandes p� hans panna, och h�ll en rubin-t�ckt b�gare. Flera attraktiva kvinnor stod bakom honom, en med handen p� hans axel.

Han s�g pl�tsligt r�tt p� Caitlin, h�jde sitt glas och nickade.

"Herregud, s�g du det d�r?" Fr�gade Polly. "Han s�g r�tt p� oss! S� du!? Jag tror att han kollade p� mig! Jag hoppas verkligen att vi dansar i kv�ll."

Caitlin k�nde ett sting av nervositet i magen. Hon visste, utan tvekan, att Robert hade tittat p� henne, inte p� Polly. Hon var pl�tsligt r�dd att han gillade henne, och om s� �r fallet, att Polly skulle hata henne f�r det. Hon verkade alltid hamna i s�dana situationer.

Caitlin satte sig i sin �verfylla stol, och ins�g att det skulle bli en l�ng natt. � ena sidan, var det kul. Men � andra sidan, var det f�r mycket. �verdrivet. Dekadent. Det var alldeles f�r mycket av allt � f�r mycket mat, f�r mycket vin, alltf�r m�nga spel, alltf�r m�nga m�nniskor. Det verkade aldrig ta slut.

Allt hon ville var att se Caleb. Hon saknade honom desperat, nu mer �n n�gonsin, med varje por av hennes kropp. Hon hade t�nkt komma ut ikv�ll, g� rakt in p� balen och hitta honom direkt. Dessa drycker, dessa spel, denna middag, allt k�ndes som en distraktion. Det hindrade henne fr�n att se honom. Hon b�rjade bli ot�lig.

"S� n�r b�rjar dansen?" Fr�gade Caitlin.

"�h, aldrig f�re midnatt," sade Polly snabbt, och tog en klunk av sitt vin.

Midnatt, t�nkte Caitlin. Hon s�g �ver rummet, p� en stor farfarsklock och s�g att den bara hade slagit nio.

Det skulle verkligen bli en l�ng natt.

Caitlin satt s�ckigt i sin stol, med en k�nsla av yrsel fr�n de �ndl�sa glasen vin, fr�n det hysteriska skrattet fr�n alla h�ll som aldrig tog slut, fr�n matr�tt efter matr�tt som st�lldes framf�r henne. Det var en hedonistisk fest olikt allt hon n�gonsin upplevt. Hon kunde knappt tro att det bara var uppv�rmningen till natten.

Hon observerade allt noga, s� nyfiken p� hur m�nniskorna agerade och vad de talade om, i 1790. Hon kom fram till att en sup� var en mycket, mycket annorlunda upplevelse. Alla h�r verkligen engagerade sig i varandra, v�rderade varandras n�rvaro, var upptagna i samtal. Ingen satt med mobiltelefoner; ingen sms: ade, ingen kollade deras r�stmeddelanden eller Facebook-sida. Inga telefoner ringde; ingen elektronik surrade. Och mjuka ljus fanns d�r ist�llet f�r lampor. Det var s� mycket mer avslappnat, ett lugnare tempo, mer civilt. Ingen var i kappl�pning; alla verkade ha all tid i v�rlden. Kanske var det vad som h�nde, t�nkte hon, n�r du tog bort teknik.

Och �nd� var det inte osofistikerat: porslinet, kristallerna, besticken, de genomarbetade kl�nningenen, gourmetm�ltiderna, �rg�ngsvinerna� Det var som n�got fr�n en gourmetrestaurang p� 2000-talet.

Samtidigt verkade de inte ha s� stor respekt f�r deras h�lsa. Hade de n�gonsin h�rt talas om kolesterol? De drack och �t som om det inte fanns n�gra konsekvenser, som om de skulle alla d� imorgon. Och hon antog att de flesta av dessa m�nniskor aldrig hade sett ett gym � eller ens visste vad det var. Det var f�rbryllande.

N�r Caitlin sj�nk ytterligare, alldeles m�tt, b�rjade hennes �gon att st�ngas � och pl�tsligt ringde klockan.

Alla stod och Caitlin ins�g att den stora klockan hade slagit midnatt.

N�r alla stod upp, �ppnades en upps�ttning av dubbla d�rrar p� den bortre sidan av rummet, som ledde till balsalen.

Caitlin stod upp med de andra, Polly tog hennes arm ivrigt, och alla skyndade, med publiken, mot balsalen. Fler och fler m�nniskor str�mmade in fr�n alla rum, och inom �gonblick var det massiva rummet helt fullt.

Detta enorma rum var mycket som de andra: det hade ett svartvitt marmorgolv, en massiv �ppen spis, ljuskronor fyllda med brinnande ljus och guldspeglar p� varje v�gg, som reflekterade ljuset, vilket fick detta enorma rum att verka �nnu st�rre �n det var. Hundratals m�nniskor var redan d�r, och mer och mer str�mmade in genom d�rrarna. Rummet var s� brett, att Caitlin knappt kunde se den andra �nden d�r hon stod. Hon str�ckte p� hennes hals, s�kandes efter Caleb, men det var ingen id�. Det fanns ett hav av kroppar, och dessutom bar de alla masker.

Caitlin var nerv�s d� musiken b�rjade. Mozart satt vid den bortre �nden av rummet, p� ett litet podie och b�rjade spela cembalo; och n�r han gjorde det ansl�t sig cellister och violinister. Det var en snabb, formell vals.

Alla i rummet visste vad de skulle g�ra. Alla, det vill s�ga, f�rutom Caitlin. Hon stod vid sidan, k�nde sig som en idiot, n�r alla st�llde upp sig perfekt p� b�da sidorna. Hon letade efter Polly, tappade n�stan bort henne mitt i tr�ngseln, och skyndade till hennes sida.

"Oroa dig inte, det �r en enkel dans," sade Polly. "De b�rjar alltid med enkla s�dana."

Hela rummet r�rde sig perfekt synkroniserat, h�ll armarna ut �t sidorna, tog ett steg fram�t sedan tv� steg tillbaka, vred sig halft �t h�ger sen halft �t v�nster. Caitlin f�rs�kte h�nga med, och medan hon gjorde det, hade hon aldrig k�nt sig s� klumpig. Hon hade aldrig varit en bra dansare, och hon hade ingen aning om vilken typ av dans detta var. Hennes r�ddning var att tempot var l�ngsamt nog f�r henne att hinna ikapp de andra.

Caitlin blickade �ver folksamlingen igen, hoppades p� en glimt av Caleb. Men med alla kostymer och masker, var det om�jligt att ens avg�ra vem som var man eller kvinna. Ibland, h�ngde l�ngt h�r ut p� baksidan, och det gjorde det l�tt, men vissa kvinnor bar sitt h�r undang�mt, t�ckt av en h�g krage och kl�dda i kl�der f�r m�n. Och n�gra m�n, m�rkte Caitlin, konstigt nog, var kl�dda i kl�nningar; hon kunde bara se det tack vare musklerna p� deras vader. Hon hade aldrig trott att det skulle finnas n�gon cross-dressing i detta �rhundrade. Fanns det n�got tabu?

Caitlin b�rjade f� kl�m p� l�ten, n�r musiken pl�tsligt slutade. Mozart, med ett h�gt skratt, b�rjade pl�tsligt spela en ny l�t, den h�r med ett mycket snabbare tempo.

En ny dans b�rjade. En upps�ttning av fyra linjer bildades p� motsatta sidor av rummet, och rummet parades ihop, grep tag i varandra och valsade i vida kretsar i hela rummet.

"Herregud, det �r han," sade Polly och tittade Robert som dansade med en fyllig blondin. Caitlin tittade, men kunde inte se vad hon s�g i honom.

Patrick kom skyndade �ver till Polly, drog tillbaka sin mask, och log. Han h�ll ut handen.

"En dans?" Fr�gade han, hopfullt.

Han blockerade Pollys syn av Robert, och hon str�ckte halsen, irriterad.

"Kanske senare", sade Polly.

Hans leende f�ll n�r han gick iv�g.

"Jag m�ste f�rs�ka f� en dans med honom", sa hon, och gick in i folkmassan mot Robert.

Caitlin stod d�r, k�nde sig mer ensam �n n�gonsin, och tittade nerv�st p� ansiktena igen. Detta var inte som hon hade t�nkt sig alls. En fl�ck av masker passerade framf�r henne, den ena efter den andra. Hur kunde hon m�jligen hoppas hitta Caleb? N�r hon f�rs�kte f�rest�lla sig hans ansikte, blev det sv�rare och sv�rare. Hon b�rjade undra om hon n�gonsin ens k�nde honom alls. Hon k�nde en grop i magen, n�r hon b�rjade misstro om han ens hade �verlevt resan.

Caitlin f�rs�kte centrera sig, att anv�nda sina sinnen. Hon sl�t �gonen och andades djupt, och f�rs�kte st�nga ute all musik, och buller, och r�relse. N�r hon k�nde sig bli knuffad, f�rs�kte hon att ignorera det, att fokusera p� Caleb. Hon tog ett djupt andetag, hoppades att hon kunde p� n�got s�tt k�nna hans n�rvaro. Innerst inne, k�nde hon att hon skulle veta om han var i samma rum.

"Caitlin?" H�rdes pl�tsligt en mansr�st.

Caitlin �ppnade �gonen upphetsat, hennes hj�rta skyh�gt.

Framf�r henne stod en man med utarbetad gr�n mask, och han hade ett stort leende. Hade det fungerat?

Caitlin b�rjade sj�lv le i hopp.

Men n�r mannen drog tillbaka masken, brast Caitlins hj�rta.

Tyv�rr var det Tyler.

Samma gamla Tyler. Efter alla dessa �rhundraden, f�rs�kte han fortfarande att plocka upp henne. "F�r jag lov?" Fr�gade han.

Caitlin var irriterad. Han hade f�rst�rt hennes stund.

"Nej", sn�ste hon, och v�nde sig bort.

Hon s�g hans ansikte falla i besvikelse n�r han gick iv�g.

Hon k�nde sig pl�tsligt d�lig. Hon borde inte ha varit s� h�rd mot honom. Han f�rtj�nade det verkligen inte; trots allt, bad han bara henne att dansa, och det var inte hans fel. Men han hade fr�gat henne vid fel tillf�lle. Och nu k�nde hon sig �nnu v�rre.

N�r Caitlin s�kte genom rummet, b�rjade hon tvivla. Hon s�g inte hur hon n�gonsin skulle hitta Caleb p� denna plats. Och uppenbarligen, var hennes sinnen inte till hj�lp heller. Det var f�r mycket p� en g�ng, f�r mycket att komma i v�gen f�r hennes fokusering.

Musiken �ndrades igen, och rummet �vergick till en ny dans, i vilken par dansade med varandra, och bytte sedan u, varje person som dansade med n�gon ny med n�gra stegs mellanrum. N�r Caitlin s�g det, ins�g hon vad hon beh�vde f�r att hitta honom. Hon var tvungen att g� in, f�r att s�ka igenom hela rummet, att dansa med s� m�nga m�nniskor som hon kunde. Bara st� d�r gjorde henne ingen nytta. Hon beh�vde h�lla hand med s� m�nga m�nniskor som hon kunde. Hon bara visste att om hennes h�nder r�rde Calebs fanns det inget s�tt att hon inte skulle veta det.

Best�md, skyndade Caitlin ut p� golvet med en ny passion, tog tag i h�nderna p� n�rmaste partner, f�ljde trestegsdansen klumpigt, och bytte sedan n�r alla andra gjorde det, och tog tag i h�nderna p� en annan.

H�nderna hon gripit var svettiga, och hon kunde k�nna lukten av alkohol som kom ut ur deras masker.

Hon dansade och dansade, b�rjade �ntligen f� kl�m p� det, bytte till s� m�nga m�nniskor, s� snabbt hon kunde, att rummet till slut b�rjade suddas ut. Vid ett tillf�lle hade hon inte ens vetat om hon hade dansat med en kvinna av misstag. Alla fortsatte bara byta, snabbare och snabbare, altt eftersom musiken blev snabbar. Hon dansade fr�n den ena sidan av rummet till den andra, igen och igen och igen.

Alltid var det en ny hand. En ny axel. En ny dragning, en ny partner. Korta och l�nga och smala och feta. Varje ny person hade en �nnu mer avancerade mask; n�gra var roliga och fick henne att skratta, medan andra var olycksb�dande.

Men �nd�, ingen Caleb.

Till slut slutade musiken. Caitlin, fysiskt och k�nslom�ssigt utmattad, stannade f�r att vila i ett h�rn av rummet. Medan alla tog ett andetag, drog hon tillbaka sin mask och torkade svetten ur pannan, andades tungt, eftersom det var varmt d�r inne.

"F�r jag lov till en dans?" h�rdes en r�st.

Caitlin snurrade, hoppades.

Men det var inte Caleb, hon visste det redan p� r�sten.

Nej, det var Robert. Hertigen.

Han var den sista personen som hon ville dansa med. Inte bara f�r att han var arrogant, men �nnu viktigare, eftersom Polly tyckte om honom.

Han stod d�r, framf�r henne, kinderna r�da av f�r mycket vin, och med en l�jlig vit fj�der som skj�t ut fr�n baksidan av masken, och kl�ttrade flera meter i luften.

Den h�r g�ngen skulle hon vara mer taktfull.

"Jag �r ledsen", sade hon, "men jag tar en paus."

Hans ansikte rodnade. "Hur v�gar du! Skulle du verkligen v�ga tacka nej till en dans med mig? Vet du inte vem jag �r? N�r allt kommer omkring, �r du bara en ofr�lse. Du skulle g�ra klokt i att acceptera mitt erbjudande medan det varar."

Trots sig sj�lv br�t hon in i ett skratt. Det fick henne att inse den markanta skillnaden mellan 2000-talet och 1700-talets klassdelning som fortfarande existerade. Den h�r mannen beh�vde en god dos av hennes tid. Nu var hon arg.

"Jag skulle inte dansa med dig om du betalade mig", sade hon kallt.

Mannens ansikte knep ihop av ilska. Han stormade ut, stampade f�tterna. Han hade f�rmodligen aldrig blivit tilltalad s� i hans liv.

Bra, t�nkte Caitlin. Det var tid att han blev det.

Caitlin beh�vde lite luft. Det var s� kvavt h�r; inte ett enda f�nster var �ppet, och hundratals r�rliga kroppar skapade en enorm v�rme.

Hon b�rjade att korsa dansgolvet, och n�r hon gjorde det, startade en ny s�ng, en l�ngsammare, mer romantisk en. Partners b�rjade �ter para ihop. Caitlin f�rs�kte ignorera dem, att smita f�rbi dem, men det var en annan omkopplings s�ng, och partners fr�gade inte. Folk tog den som var p� golvet, dansade med dem i flera steg, och l�t dem g�, och Caitlin k�nde sig gripen och snurrad. Det fanns helt enkelt ingen v�g runt det.

Hon gav upp, och beslutade att hon bara skulle dansa sin v�g �ver rummet en sista g�ng, och sedan g� mot utg�ngen. Hon bytte fr�n en partner till en annan, greppade h�nder och sl�ppte taget.

Och d� h�nde det. N�r h�nderna r�rde de av hennes sista partner, k�nde hon en elektrisk st�t genom hennes kropp.

Hans h�nder, hans energi. Hon k�nde det fr�n hennes huvud ner till t�rna.

Hon tittade upp p� honom noga. Han bar en mask, en stolt, gyllene mask av kungligheter, och hon kunde inte se hans �gon. Men hennes kropp ber�ttade f�r henne.

Hon blev andf�dd. Hela rummet stannade runt detta.

Det m�ste vara Caleb.

Men n�r hon �ppnade munnen f�r att tala, drog en annan dansare bort henne, tog henne och snurrade henne i den andra riktningen. Samtidigt, tog en annan dansare bort honom, och snurrade honom i den andra riktningen.

Caitlin f�rs�kte rycka bort sig, men han var f�r tung och stark. N�r hon lyckats frikoppla sig, var hon redan halvv�gs �ver rummet, och tittade desperat efter Caleb.

Hon stretade �t alla h�ll, letade efter den gyllene masken, men han tycktes vara borta, f�rlorad i havet av kroppar.

Uppspelt skyndade Caitlin genom rummet, knuffade n�gon i hennes v�g, fast besluten att hitta honom.

Hon gjorde det igen och igen, kors och tv�rs �ver hela rummet, fr�n en utg�ng till den andra.

Till slut, efter n�stan en timme, var hon utmattad. Han kunde inte hittas n�gonstans. Om det hade varit han, var han borta.

Eller hade hon inbillat sig det hela?

Caitlin b�jde sig, tog bort sin mask, och andades. Hon kunde inte st� ut med det. Det var f�r mycket.

Hon sprang ut genom n�rmaste d�rr och sedan genom lobbyn, och genom en annan d�rr.

Till slut, var hon utanf�r, p� torget, tog in den friska luften. Hon tog av sig masken och k�nde sig �verv�ldigad av k�nslor.

Hon gr�t och gr�t och gr�t.

En klocka kl�mtade, och Caitlin s�g upp p� det gigantiska klocktornet, p� den motsatta sidan av torget, och s�g att det var 04:00. Hon kunde inte tro hur sent hon varit ute. Om hon hade varit hemma, i modern tid, och det hade varit en skolnatt, skulle hennes mamma ha d�dat henne. H�r brydde sig ingen. Det hade varit m�nga ton�rsflickor i rummet, och det fanns fortfarande m�nga av dem som h�ngde h�r ute p� torget, klockan fyra p� morgonen.

Caitlin var utmattad. Hon ville bara g� hem, f�r att g� tillbaka till Pollys � och sova. Hon beh�vde sova, f�r att rensa huvudet, f�r att komma p� en plan f�r att hitta Caleb � om han �nnu var vid liv. Hon hade varit dum, ins�g hon nu, att f�rv�nta sig att hitta honom p� balen. �ven om det hade varit han var det klart att han var borta f�r alltid nu.

Hon beh�vde g� tillbaka dit, hitta Polly, och fr�ga henne om hon var redo att g�. Hon hoppades att hon var det. Det sista hon ville var att v�nta h�r i timmar tills Polly var redo att g�. Och hon hade inte precis ett annat s�tt att komma tillbaka till �n, eller n�gon annanstans att g�.

Caitlin gick tillbaka in i balsalen, och var lite l�ttad �ver att se att det redan ebbade ut. Det var h�lften s� tr�ngt som det hade varit, och fler l�mnade f�r varje minut.

Caitlin fann Polly, lyckligtvis, och var bekymrad �ver att se henne gr�ta. Hon skyndade fram till henne.

"Vad �r det f�r fel?" Fr�gade hon. "Vad h�nde?"

"Robert", sade Polly. "Jag bad honom att dansa. F�rst sa han nej. Sedan �ndrade han sig och dansade med mig, men det var som om han inte riktigt ville dansa. Han dansade ocks� snabbt, som om han rusade f�r att f� det �verst�kat, och ryckte mig runt. Han fick mig att snubbla. Han sa att jag var en klumpig dansare. Han gjorde narr av mig och folk skrattade. Jag �r s� generad", sade hon, gr�tandes.

Caitlin blev r�d, rasande. Om hon beh�vde en st�rre anledning att hata Robert, hade hon precis hittat den.

"Kan vi g�?" fr�gade Polly. "Jag vill g� hem."

Caitlin var l�ttad �ver att h�ra dessa ord, men efter att ha h�rt ber�ttelsen, var hon inte riktigt redo att g� �nnu. "Naturligtvis", sade hon, "men kan du bara ge mig en minut?"

Polly nickade genom t�rarna, hennes smink rann, och Caitlin gick genom rummet.

Hon s�g Robert enkelt � han var den l�ttaste att hitta i rummet, med den enorma vita fj�dern som skj�t ut p� baksidan av hans mask, mycket h�gre �n n�gon annan. Hon s�g honom fnissandes n�r han dansade med flera flickor �ver golvet.

Caitlin s�g en passerande kypare och n�dde �ver och tog en silverb�gare fylld med champagne, och skyndade mot honom. Hon sm�g upp bakom dem, och n�r han dansade, l�tsades hon nonchalant att ramla och dumpade hela b�garen med champagne p� hans rygg. Hon s�g till att hon h�llde det ner f�r nacken, s� att det rann ner hans nakna hud.

Robert skrek och hoppade runt rummet, hoppandes fr�n ena foten till den andra, medan den kalla v�tskan rann ner hans nakna rygg.

Caitlin duckade in i folkmassan och g�mde sig. Robert tj�t, om och om igen, och letade efter g�rningsmannen, men det var meningsl�st. Flickorna runt honom skrattade �t honom.

Caitlin, n�jd, satte b�garen ner och skyndade tillbaka mot Polly.

Rummet b�rjade verkligen t�mmas nu, och en ny l�t b�rjade, en l�ngsammare, mer romantiskt en och Caitlin antog att det var den sista l�ten f�r natten. Hon tittade och s�g att Mozart fortfarande spelade, svett t�ckte hans ansikte, blekt, och han s�g inte s� h�lsosam ut.

Och det var n�r hon k�nde det.

Fingrarna p� axlarna. Den elektriska sp�nningen n�r den passerade genom henne.

Hon stannade upp. Hon var r�dd f�r att v�nda och m�ta honom. R�dd att det verkligen var han. Och att hon skulle f�rlora honom igen.

L�ngsamt v�nde hon.

Och d�r stod han, med samma guld mask. Med ena handen utstr�ckt, v�ntandes p� hennes hand. Han hade hittat henne. F�r sista dansen f�r natten.

Hennes hj�rta bultande, Caitlin tog hans hand, och han placerade sin andra p� hennes midja. Hon h�ll hans hand h�rt den h�r g�ngen, och lade sin andra p� hans axel, fast besluten att inte l�ta n�gon bryta dem is�r.

De valsade l�ngsamt �ver rummet, och med varje steg, k�nde hon sitt hj�rta skjuta genom br�stet. Det var verkligen han. Hon var s� glad att han levde. Att han hade klarat det. Det bekr�ftade hennes �vertygelse om att allt hade en anledning. Att, oavsett vad som kom mellan dem, skulle de alltid vara avsedda att vara tillsammans.

Dansen fortsatte s� l�ngsamt, och rummet t�mdes.

Till slut dog dansen ut, och de slutade, var och en med den andra h�rt greppad, ingen av dem villig att sl�ppa taget.

Till slut sl�ppte han greppet, h�jde handen och beredde sig att lyfta sin mask.

Caitlins hj�rta bultade s� h�rt, hon kunde knappt t�nka.

Han drog tillbaka sin mask.

Och det var n�r Caitlin svimmade.

Pr�sten hade varit tuff � det hade tagit allvarligare tortyr �n Kyle hade t�nkt att f� svar fr�n honom, f�r att ta reda p� var Caitlin hade g�tt. Men i slut�ndan, precis innan han d�dade honom, segrade Kyle. Han log vid tanken av det.

Kyle d�k mot bakgatorna i Venedig. Det gick snabbt och han valde en sl�ckt gr�nd, en som han alltid hade anv�nt n�r han beh�vde bes�ka denna svinstia till stad. Precis som han mindes, gr�nden var smutsigt och kolsvart. Det gav en perfekt t�ckmantel f�r att landa p� natten.

Det var s� m�rkt att Kyle inte exakt kunde se vart han var p� v�g, och han kom in lite f�r fort, och av misstag landade p� n�got. F�rst blev han �verraskad av den mjuka marken, men n�r han h�rde en man grymta, ins�g han att han hade landat p� en sovande luffare.

Luffaren hoppade upp och fr�sde tillbaka p� Kyle. "Vad tror du att du g�r !?" skrek han.

Kyle, som redan var irriterad, gav honom inte en chans att avsluta. Han sparkade honom h�rt, och skickade honom flygandes �ver gr�nden, h�rt in i en v�gg. Luffaren kollapsade, medvetsl�s. Det fick Kyle att k�nna sig lite b�ttre.

Kyle s�g sig omkring, och, med tillfredsst�llelse, konstaterade att ingen hade sett honom landa. N�r han gick ner i gr�nden, ryggade han tillbaka utav lukten, stanken av denna stad. Det gjorde honom n�stan sorgsen f�r 2000-talet. Kyle r�tade sin skjorta, och gick ut p� ett torg. Han befann sig mitt i de tjocka av massorna i Venedig. De m�nskliga d�rarna dansade och spelade och sj�ng runt omkring honom. Det irriterade honom som aldrig f�rr. Han kunde inte f�rst� vad de kunde vara s� glada �ver. De var bara ett g�ng d�dliga, utan n�gon mening med livet, som han hade. Ingen av dem drevs, best�mde sig f�r att �stadkomma saker, arbetat n�stan lika h�rt som han.

Ju mer de skrattade, desto mer tyckte han att de h�nade honom. Hans vrede steg. Han valde ut en av dem fr�n m�ngden, en s�rskilt lycklig clown. Han sm�g upp bakom honom och sparkade honom h�rt, precis bakom kn�t, och skickade honom till marken, hans jonglerings bollar spridda �verallt.

Mannen snurrade och s�g runt f�r att se vem som gjorde det, men han kunde inte r�kna ut det i folkmassan. �tminstone hade han slutat skratta. Det fick Kyle le och lyfte hans anda lite.

Kyle armb�gade sig fram genom folkmassan, �ver torget, sedan ned en annan gr�nd. Slutligen n�dde han vattnet, och b�rjade g� l�ngs hamnen. Det var n�got mindre tr�ngt.

Och d�r var det, precis som han mindes det: Suckarnas bro. En liten g�ngbro, med kanske 20 steg p� b�da sidor, och en femton stegs g�ngbro, bara tillr�ckligt h�g f�r att sm� b�tar ska kunna passera under. Den stod mittemot ett f�ngelse, och h�rifr�n kunde man se p� n�r f�ngar sl�pades iv�g till f�ngelse.

Kyle mindes att bron fick sitt namn fr�n de "suckar" av n�ra och k�ra som skulle st� och titta p� n�r deras folk tas bort. Det var en av Kyles favoritplatser i Venedig.

�nnu viktigare, det var exakt d�r han beh�vde vara. Innan han kunde sp�ra Caitlin ville han f�rst utl�sa f�r�delse p� denna soptipp till stad. Inte bara f�r att det skulle ge honom stor gl�dje att g�ra det, men ocks� f�r att det var avg�rande f�r hans plan. Han beh�vde en distraktion. Han ville inte att beh�va st�ta p� hela hennes klan rakt p�, sj�lv; Han ville inte riskera att bli utflankerad, och bli av flickan igen. Han beh�vde lite f�rst�rkning. Och eftersom det stora r�det inte skulle ge honom n�gon, beh�vde han skapa en egen plan: f�ngelset. N�r han �ppnade f�ngarnas celler, skulle de riva staden i bitar. Det skulle vara mer �n tillr�ckligt f�r att ge den distraktion han beh�vde f�r att h�lla m�nniskornas och klanens h�nder fulla.

Kyle h�rstammar bron, gjorde sin v�g ner i gr�nden, genom en bakd�rr, och i den stora strukturen bost�der f�ngelset.

Han strutted ner den tomma, marmor korridoren, och leds till en trappa. D�rnere, visste han, i tarmarna av Venedig, satt staden f�ngelse. D�r han skulle hitta hundratals m�nniskor f�ngar att sl�ppa loss, att h�rja p� stads och �ven vissa f�ngar i hans egen ras.

Flera poliser stod vakt innan trappan, och stelnade till n�r han n�rmade sig. En av dem b�rjade att h�ja sin bajonett.

Men Kyle gav dem inte en chans. pl�tsligt hoppade han upp i luften och sparkade en vakt h�rt i br�stet. I en virvelvind av hastighet, slog han och armb�gade de andra innan de kunde reagera, slet bajonetten fr�n en annans hand, och h�gg dem.

Inom kort s� l�g alla vakter framf�r honom d�da.

Kyle kolla snabbt �t varje h�ll, s�ker p� att han inte blev uppt�ckt, och skyndade ner trappa.

Detta skulle bli en vacker natt, minsan

N�r Caitlin �ppnade �gonen, fann hon sig sj�lv tittandes upp p� ett tak. Det var s� h�gt, s� l�ngt ifr�n henne, och hon m�rkte det var vackert m�lat i en fresk. Hon var s� desorienterad, hon f�rs�kte komma ih�g vart hon var. Hon k�nde att hon l�g p� rygg, och k�nde att hennes huvud var i n�gons kn�. Omedelbart, mindes hon.

Hon tittade upp, blinkandes, f�r att se vem det var, hennes hj�rta pumpandes.

Men den som stirrade tillbaka p� henne var inte Caleb.

Det var Polly.

Caitlin satte sig upp snabbt, skakade bort n�gra spindeln�t och tittade runt.

"�ntligen." sade Polly. "Jag trodde att du skulle vara medvetsl�s f�r evigt. Vad h�nde?"

Caitlin s�g sig om i rummet, granskade folkmassans masker som snabbt ebbade ut. Ett pang av terror for igenom henne.

"Var �r han?" Fr�gade Caitlin.

"Vem?" Fr�gade Polly.

Hon granskade rummet igen. Nej, detta kunde inte h�nda. Inte igen.

Caitlin t�nkte tillbaka. Hon f�rs�kte komma ih�g det �gonblick d� han lyfte masken. Tittandes in i hans �gon. Det hade inte varit Caleb. Och det var vad som hade chockade henne mest av allt. Nej, Caleb hade inte dykt upp, under nattens g�ng.

Mannen framf�r henne, den man hon hade dansat med och den man hon hade k�nt en s�dan f�rbindelse med var Blake.

Och nu var han borta.

Hon var s� arg p� sig sj�lv. Varf�r var hon tvungen att svimma? Varf�r skulle detta alltid h�nda henne, bara i fel �gonblick?

"Jag s�g dig svimma" sade Polly, "och s�g en pojke f�nga dig, och jag kom �ver f�r att hj�lpa till."

"Var �r han?" fr�gade Caitlin �ngsligt.

"N�r du var s�ker i mina armar, f�rsvann han."

Pl�tsligt kom en annan r�st: "Endast f�r ett �gonblick."

Caitlin tj�t, och hennes hj�rta stannade i br�stet.

St�endes d�r, p� bara n�gra meters avst�nd, var Blake. Han tog sakta av sin mask, och stirrade tillbaka p� henne med samma intensitet som han hade innan, samma intensitet som hon mindes fr�n allra f�rsta g�ngen de hade tr�ffats.

Allt kom fl�dandes tillbaka. Deras vakt tillsammans p� Pollepel, hans cellospel, den natten p� stranden, deras samtal, hon mindes allt det som om det var ig�r.

Hon undrade om han ocks� mindes. S�ttet han s�g p� henne, det fick henne att k�nna sig som om han gjorde det.Men i och f�r sig, hur kunde han? Det var i framtiden, och nu var hon i det f�rflutna. Om han inte hade makten att se in i framtiden. Det f�ref�ll att de flesta vampyrer hade det, n�gra starkare �n andra, s� hon resonerade att det kan vara m�jligt f�r honom att komma ih�g, eller snarare, att se in i framtiden.

"Ja", sade han, och l�ste av hennes sinne med precision. " Det g�r jag."

Caitlin k�nde sig rodna, �terigen generad av att andra l�ser hennes sinne. Samtidigt k�nde hon sig �verv�ldigad av k�nslor, av det faktum att han kom ih�g. Han minns. Allt. Han g�r verkligen det. Bara det betydde v�rlden f�r henne. Slutligen, k�nde hon som om hon inte var s� galen, inte var s� ensam. Det k�ndes som hennes f�rsta riktiga anslutning till 2000-talet. �ntligen k�nde hon sig inte som en fullst�ndig fr�mling h�r, som inget av det n�gonsin hade h�nt.

"Caitlin?" sade Polly l�ngsamt, f�rvirrat, granskandes fram och tillbaka mellan de tv�. "Du har inte presenterat mig f�r din v�n."

Caitlin stod d�r m�ll�s, inte s�ker p� vad hon skulle s�ga.

"�h �" b�rjade hon, men slutade sedan. Hon f�rs�kte t�nka p� hur man ska f�rklara, men hon hade ingen aning om var hon skulle b�rja. S� hon stod d�r, m�ll�s, tills det blev besv�rligt.

"Jag �r Blake", sade han slutligen, och str�ckte ut en hand till Polly. Polly tog hans hand, varsamt. Hon s�g p� Caitlin, som fortfarande stirrade p� Blake som om hon hade sett ett sp�ke. Inte bara var Caitlin �verv�ldigad av detta sammanhang till sitt f�rflutna men hon k�nde sig ocks� �verv�ldigad av hennes k�nsla av anslutning till honom. Hon hade gl�mt hur sl�ende han s�g ut.

"�r du okej?" Fr�gade Polly. Caitlin nickade l�ngsamt, fortfarande lamslagen. Den k�nslan hon k�nde n�r de hade dansat, n�r de hade h�llit h�nder � hon visste att det var p� riktigt. Hon hade k�nt sig s�ker p� att det hade varit Caleb. Anslutningen hade varit �verv�ldigande. Hur kan det komma sig att det inte var Caleb? Att det var Blake? Och hur kunde Caleb inte vistas under hela natten? Caitlin k�nde sig s�ker p� att Caleb inte hade dykt upp denna kv�ll, med hennes sv�ra s�kning efter honom, med hennes vilja f�r honom att vara d�r, att han inte var h�r. Hon k�nde en blandning av k�nslor, som hennes hj�rta sj�nk, eftersom verkligheten att Caleb inte kan ha �verlevt resan b�rjade sl� henne. Eller kanske s� hade han �verlevt, men hade hamnat i en annan tid och plats. Samtidigt s� sk�t hennes hj�rta i h�jden p� grund hennes k�nsla av anslutning till Blake. Det fanns s� mycket osagt l�mnat mellan dem. Och hon hade ingen aning om var man ska b�rja. � ena sidan, k�nde hon sig illojal mot Caleb att ens prata med Blake. Men samtidigt verkade det som Caleb inte l�ngre var h�r. Polly s�g fram och tillbaka mellan de tv�, b�da stirrarandes p� varandra, och verkade bli obekv�m.

"Caitlin", sade hon, "Jag tror att du och jag ska g� hem nu. Det �r n�stan fem. De flesta har redan l�mnat." Caitlin nickade, men sa ingenting, of�rm�gen att dra �gonen bort fr�n Blakes. Han var s� vacker, s� perfekt, s� skulpterad, hans mejslade k�ke st�endes mot hans perfekta hud. Hans m�rka bruna �gon lyste och s�g p� henne med en energi som hon aldrig hade k�nt.

"Egentligen, om du inte har n�got emot, skulle jag vilja f�lja med henne f�r en stund", s�ger Blake. Polly b�rjade protestera, men han tillade snabbt: "Oroa dig inte, jag ska ta henne tillbaka v�lbeh�llen."

"Caitlin?" Fr�gade Polly. "�r det vad du vill?"

"�r det vad jag vill?" t�nkte hon. Det var vad hon ville mer �n n�got annat. I sj�lva verket, i det �gonblicket, hon kunde inte f�rest�lla sig n�gon annanstans, �n med honom. Hon k�nde det som om hon inte ens hade ett val. Som om hon inte ville ha ett val.

"Ja", var allt Caitlin slutligen lyckades s�ga.

"Vet du var vi bor?" fr�gade Polly, den alltid skydsamme v�nnen.

Blake nickade tillbaka. "Naturligtvis. Alla g�r det. Isola di San Michele."

Polly verkade fortfarande ovilliga att g� d�rifr�n.

Slutligen klev Blake fram och str�ckte fram en �ppen handflata till Caitlin.

Caitlin tvekade bara ett hj�rtklapp och str�ckte sedan ut handen och lade sin handflata i hans.

Caitlin satt i gondolen, som Blake stod i f�ren bakom henne och f�rsiktigt rodde dem genom de sm�, smala kanalerna i innerstaden i Venedig. Det var s� sent nu, staden verkade sova, helt tyst och blev m�rkare f�r varje minut, eftersom fler och fler gatufacklor b�rjade sl�ckas. Det enda som �terstod f�r att lysa natten var den stora m�nen ovan, och en och annan brinnande ljusstake i en f�nsterbr�da. Caitlin kunde bara h�ra det kluckande vattnet mot sin b�t, ljudet av Blakes tr� �ra sk�r genom vattnet. Det var s� fredligt, s� romantiskt. Detta var en helt annan sorts Venedig, en sort som Caitlin �nnu inte sett. Det var tyst och tomt. Detta var det inre Venedig, de smala kanalerna som sk�r genom hj�rtat av innerstaden, som vred och v�nde sig, precis som gr�nderna, men p� vatten. Varje hundra fot eller s� blev hon och Blake tvugna att ducka f�r att inte sl� huvudet p� en liten stenbro. Kanalerna var s� smala, det fanns knappt plats f�r tv� gondoler att passa sida vid sida. Caitlin tittade upp och s�g vittrande interi�rer av bost�der byggda i staden. De alla hade d�rrar som �ppnas ut mot vattnet, och de flesta hade sina egna gondoler knutna till inl�gg. H�gt �ver, h�ngde kl�der p� linor �verallt. Detta var den tysta interi�ren i Venedig, d�r lokalbefolkningen bodde. Det k�ndes urgammalt. Caitlin undrade vad Blake t�nkte n�r de �kte tillsammans i tystnad. Han var en av de tystaste m�n hon n�gonsin hade tr�ffat, och det var alltid sv�rt f�r henne att f�rst� vad han t�nkte. De hade varit tysta tillsammans s� l�nge. � ena sidan hade hon en miljon fr�gor hon brann f�r att fr�ga honom; men � andra sidan, m�rkligt nog, k�nde hon sig mycket bekv�m med honom precis som s�h�r, i tystnaden. Hon k�nde inget behov av att prata runt honom f�r att vara bekv�m och hon kunde f�rst� att han k�nde detsamma. Hon t�nkte tillbaka till deras tid p� Pollepel och p� hur tyst han hade varit d�. Ingenting hade verkligen f�r�ndrats. �rhundraden kunde passera, men folk f�rblir som de var. Vilket var okej med henne. Hon var bara sp�nd �ver att f� vara med honom, att ta denna �ktur. Hon sl�t �gonen, andades in saltvattensluften, och f�rs�kte att frysa �gonblicket. En m�nbelyst gondoltur i Venedig. Vad mer kan hon beg�ra? Slutligen, �ven om vissa fr�gor brann i f�rgrunden av Caitlin sinne, och hon bara var tvungen att fr�ga dem. Hon tog ett djupt andetag, hoppades att hon inte skulle f�rst�ra f�r stunden.

"Hur mycket minns du?" fr�gade Caitlin till slut.

Fr�gan h�ngde i luften f�r vad som verkade som en evighet, s� l�nge att Caitlin b�rjade undra om han hade h�rt det, om hon ens hade fr�gat det.

Slutligen, kom hans svar: "Lagom."Caitlin undrade vad det innebar. Det var Blake. Han var alltid s� kryptiskt, aldrig s�ga mer �n han var tvungen.

"Kommer du ih�g Pollepel?" Fr�gade hon.

�terigen, en tystnad. Sedan slutligen: "Jag skulle inte kalla det att komma ih�g", sade han

"Det �r mer som att titta in i framtiden.. Titta in ett liv som skulle ha varit. Jag ser det, intellektuellt. Men jag har inte upplevt det. "

"D� �" Caitlin pausade. "Kan du se v�r tid tillsammans?"

Han gjorde en paus. "En del av det", sade han. "Det �r mer som ett intryck. Jag har ett intryck av dig fr�n en annan tid som �r mycket stark. Detaljerna, �r �dock oklara. Jag tror att det �r menat att vara s�. Vi m�ste ju b�rja om fr�n b�rjan varje g�ng, eller hur? "

"Och vad �r ditt intryck?" Fr�gade hon.

Hon kunde inte se honom, d�r han stod bakom henne, roende, men hon trodde, i tystnaden, att hon kunde h�ra honom le. "Mycket positivt", sade han.

Sedan tillade han: "De s�ger att det finns vissa m�nniskor som vi �r avsedda att se om och om igen, i varje livstid, p� varje plats � .Jag k�nner s� f�r dig."

Caitlin visste exakt vad han menade. Hon k�nde det ocks�. Det var inte en fr�ga om k�rlek. Det var n�got starkare. F�rbest�mdeht. �det. Oundviklighet.F�rbest�mt att vara med en person, oavsett om du gillade det eller inte. Det var det magiska �gonblicket d� universum tvingade v�gar att korsas, �verskred n�gons m�jlighet f�r fri vilja. Det var som ett �gonblick i livet n�r fri vilja tvingades att underkasta sig f�r n�got �nnu st�rre, viktigare. �det. Och det k�nde hon, var �nnu st�rre �n k�rlek. K�rlek, k�nde hon, den sanna k�rleken, kunde hon bara med en person under en livstid, och det var n�got hon kunde v�lja. Men �det, hon k�nde att hon kunde ha ett �de med m�nga m�nniskor, och att hon inte skulle ha ett val.

Hon var r�dd f�r att st�lla n�sta fr�ga, hennes hj�rta bultade.

"Visste du att jag skulle vara h�r i kv�ll?" Fr�gade hon.

Det blev en l�ng tystnad. Slutligen sade han: "Ja, det var d�rf�r jag kom.."

"�r vi avsedda att vara tillsammans i denna livstid?" Fr�gade hon.

"Jag vet inte", sade han. "Men jag vet att jag vill vara med dig."

N�r de v�nde ett runt h�rn, �ppnade den lilla kanalen upp sig till den stora kanalen. Lagunen utspridd framf�r dem, dess klarbl� vatten skyms i en dimma som h�ngde �ver allt, vilket gjorde det m�nbelysta gl�dandet surrealistisk.

Caitlins sinne vacklade. Hennes k�nslor tog �ver, och hon hade sv�rt att komma ih�g varf�r hon skulle komma tillbaka till denna tid till att b�rja med. Det blir sv�rare och sv�rare att t�nka p� Caleb. Hon hade varit s� inst�lld p� att hitta honom. Men nu k�nde hon sig s�ker, s�krare �n n�gonsin, p� att han bara inte var h�r. S� varf�r hade hon kommit? Var det menat att hon skulle hitta Blake ist�llet? F�r att vara med honom?

Blake drog upp b�ten l�ngs kajen, bundna ner och satte sig bredvid henne. Dawn br�t, himlen b�rjar att lysa upp i en medley av f�rger.

Hon v�nde sig om och m�tte honom, glad �ver att kunna titta p� honom till slut.

"Tiden �r en s�dan v�rdefull sak", sade han. "Det k�nns som om det varar f�r evigt, men det g�r det inte. Livet v�nder s� snabbt. En minut kan vi vara tillsammans, och n�sta minut, separerade f�r evigt."

Hon t�nkte p� det, och ins�g att han hade r�tt.

"Det �r ironiskt," sade hon, "att f�r en s�dan od�dlig ras som v�ran, �r tid en sak som vi aldrig tycks ha tillr�ckligt utav."

Han stirrade p� henne med en brinnande intensitet, och hon stirrade tillbaka, �verv�ldigad av hennes egna k�nslor.

"Jag bor i ett palats p� landet", sade han. "Jag vill att du ska komma med mig."

Caitlin visste inte vad hon skulle s�ga. Hon var m�ll�s. Hennes hj�rta dunkade i br�stet, och hon k�nde hur hennes mun blev torr. Hon hade inte styrkan att s�ga nej. Hon k�nde det som om hon stod utanf�r sig sj�lv, s�g allt h�nda, att hon bara var en hj�lpl�s passagerare i attraktionen.

Blake lutade sig pl�tsligt fram, och hon visste att han var p� v�g in f�r att kyssa henne. Hennes v�rld blev yr, och hon fr�s. Hon sl�t �gonen.

Och sedan, en sekund senare, k�nde hon hans mjuka l�ppar r�ra hennes.

Och det var n�r hon h�rde ljudet. De b�da br�t pl�tsligt ifr�n kyssen och v�nde sig samtidigt

D�r promenerandes l�ngs piren, var ett ungt par, sv�ngandes med ett barn mellan dem. Barnet verkade praktiskt bunden med gl�dje mot den brutna himlen, och b�da f�r�ldrarna verkade str�lande. De var p� v�g mot en b�t, bara n�gra meters avst�nd fr�n Caitlin och Blake, och n�r de kom dit, v�nde fadern sig om och kollade mot dem.

Caitlins hj�rta stannade.

Mannen m�ste ha drabbats av �synen av Caitlin ocks�, eftersom hans enorma flin pl�tsligt f�ll, och han sl�ppte barnets hand l�ngsamt, n�r han v�nde sig om och stirrade r�tt p� henne.

Den kvinna som st�r bredvid honom, en l�ng r�dh�rig, v�nde sig om och stirrade p� Caitlin ocks�.

Blake, f�rv�nad och utan f�rst�nd, s�g fram och tillbaka mellan de tv� av dem.

Caitlins v�rld hade just v�nts upp och ned.

D�r,p� bara n�gra meters avst�nd, var Caleb.

Caitlin lutade sig tillbaka i den lilla b�ten, tittandes p� himlen i gryningen, och ville att v�rlden skulle sluta. N�r de leddes vidare ut i den stora kanalen, fanns inget land i sikte, allt hon kunde se var vatten � och en del av henne �nskade att hon bara kunde forts�tta, aldrig sluta, mot horisonten, och av jordens yta. Hon var s� ledsen, s� f�rvirrad� Hon ville bara krypa ihop och d�.

Hon hade aldrig k�nt sig s� ensam. Den person som rodde b�ten var inte Blake eller Caleb, men en fullst�ndig fr�mling, en gondol-f�rare som hon hade hittat vid bryggan, som hon hade anst�llt f�r att f�ra henne tillbaka till Pollys �. Lyckligtvis hade Polly gett henne pengar tidigare i natt, ifall n�got h�nde.

Blake hade insisterat p� att �tminstone ta hem henne, men hon hade v�grat. Hennes k�nslor f�r honom var f�r starka, och efter att ha sett Caleb, kunde hon inte st� ut med att vara i en b�t med honom i ytterligare en sekund. Hon beh�vde f� en chans att reda ut sina k�nslor, att f�rs�ka bearbeta det hela.

Det ironiska var att om de inte hade st�tt p� Caleb vid just det �gonblicket k�nde Caitlin sig s�ker p� att hon fortfarande skulle vara i en gondol med Blake, kanske p� v�g just nu, tillbaka till hans palats. De skulle f�rmodligen ha haft en vacker kv�ll, en som hon aldrig skulle ha gl�mt, oavsett hur l�nge hon levde. Om hon inte hade sprungit in Caleb i det �gonblicket, kanske hon hade tillbringat resten av sitt liv med Blake.

Men helt klart var det inte t�nkt att vara. Det var bara inte avsett.

Nej, vid den exakta tidpunkten, precis d� Blakes l�ppar r�rde hennes, i det �gonblick hon �ntligen hade gett upp om att hitta Caleb, var �det tvunget att f� Caleb att korsa hennes v�g. Han hade varit ute f�r en tidig morgon b�ttur, med sin fru och deras son. De hade varit uppe tidigt, med den ivriga pojken, angel�gna om att komma ut p� b�ten, f�r en f�rmiddags �ktur.

Varf�r hade hon varit tvungen att m�rka honom? Och varf�r hade han varit tvungen att m�rka henne? Och varf�r m�ste allt ske exakt n�r Blakes l�ppar r�rde hennes? Inte nog med att hon nu k�nde sig mer f�rvirrad �n n�gonsin om Blake, men hon k�nde sig ocks� som en f�rr�dare mot Caleb, som om hon hade gjort n�got hemskt. Var livet tvunget att vara s� grymt?

N�r hon f�rst s�g Caleb, efter att ha �vervunnit sin chock, hennes skuld f�r att n�r hon kysst Blake hade hennes f�rsta k�nsla varit gl�dje, �verlycklig att se att Caleb var vid liv, och p� denna plats och tid. Hon hade hoppat av Blakes b�t utan att t�nka, n�stan tippat �ver den, och hade sprungit �ver piren, rakt mot honom, och hade stannat bara en meter bort.

Hon hade stirrat upp mot honom, och han hade stirrat ner p� henne. F�rst kunde hon ha svurit att hon s�g n�got liknande igenk�nnande flimmra �ver hans ansikte.

Men en sekund senare, f�rvreds hans ansikte till n�got liknande f�rvirring. Han fortsatte att stirra p� henne, men det var inte en blick av en �lskare, eller inte ens en v�n. Det var blicken av n�gon som kanske har tr�ffat dig en g�ng, men som inte kunde r�kna ut vem du var.

"Vem �r det, pappa?" hade pojken, kanske tio �r gammal, fr�gat och ryckt i Calebs �rm.

Caleb hade ignorerat honom, och stirrat p� Caitlin. Till slut hade Caleb, som fortfarande tittade p� Caitlin, sagt: "Jag vet inte, Jade."

Caitlin kunde av�gra fr�n hans r�st, fr�n hans upptr�dande, att han verkligen, verkligen, inte visste. Och det var vad som hade s�rat henne mer �n n�gonting, s�rat henne v�rre �n om hon hade d�dats en miljon g�nger. H�r var hon, hon hade kommit hela v�gen tillbaka i tiden bara f�r honom, hade satt sitt liv p� spel, hade f�rlorat sitt barn samtidigt, och f�r vad?

� ena sidan hade det fungerade, han levde och m�dde bra i en annan tid. F�r det k�nde hon en enorm k�nsla av l�ttnad.

Och �nd�, k�nde han henne inte l�ngre. Aiden hade varnat henne f�r detta. Han hade sagt att tidsresor var of�ruts�gbara. Blake, som hon knappt k�nde hade kommit ih�g henne. Men Caleb, som hon �lskade mer �n n�got, hade inte det. Det var f�r grymt.

F�rst hade hon hoppats att Caleb bara beh�vde lite tid f�r att komma ih�g, men n�r hon stod d�r och stirrade, korsade aldrig igenk�nnande hans ansikte igen, och hon k�nde sig mer och mer som en idiot.

"Jag �r ledsen, men k�nner jag dig?" Hade han slutligen fr�gat.

Sera hade kommit �ver och stod bredvid Caleb, och n�stan skyddade honom. Hon s�g lyckligare och mjukare ut �n Caitlin n�gonsin hade sett henne. Naturligtvis var hon det. Hon var en kvinna i sina b�sta �r, med sin man och deras levande barn. Hon var inte den bittra Sera fr�n framtiden.

"Caleb?" hade Caitlin sagt l�ngsamt, fortfarande hoppandes, �ven n�r hennes hj�rta brustit. "Det �r jag. Caitlin."

Caleb kisade i en sekund, och skakade sedan l�ngsamt p� huvudet.

"Jag �r s� ledsen", sade han, "men jag �r r�dd att jag inte k�nner dig."

Caitlin s�g Sera greppa Calebs arm, n�r hon ot�ligt f�rs�kte styra Caleb tillbaka till b�ten. Sera kom uppenbarligen inte ih�g henne heller; men hon s�g fortfarande mycket obehaglig. �gande, svartsjuk. Som om hon anade n�got. Vissa saker, ins�g Caitlin att de aldrig �ndrades.

"Caleb" hade Sera sagt. "Vi m�ste g�."

Och med dessa f� ord, Caitlin, hade hans fru och barn g�tt in i b�ten, och med ett f�tal starka roddtag var de p� v�g ut i vattnet. N�r de gled l�ngre och l�ngre in i kanalen, v�nde Caleb sig runt om �n en g�ng, och s�g p� henne.

Sedan v�nde han sig tillbaka.

Blake hade kommit upp vid sidan av Caitlin och stod d�r. Caitlin k�nde sig mer generad �n n�gonsin, och visste inte vad hon skulle s�ga.

"Vem var det?" Fr�gade Blake.

Hon visste inte hur hon skulle svara. Hon var uppr�rd �ver att Blake inte hade n�got minne av honom heller. Var minne verkligen s� selektivt?

Och hur kunde hon svara p� det? Vem var han?

Nu, n�r hon satt d�r, och roddes under himlen, p� v�g mot Pollys �, �terskapade hon allt i hennes huvud, om och om igen. Hennes tid med Blake; deras dans; deras gondoltur; deras kyss; att ha sett Caleb� Allt tycktes sm�lta samman, och hon hade sv�rt att separera det. Varf�r hade allt skett p� en g�ng?

Hon k�nde sig illa till mods, deppig. Var hela hennes resa nu meningsl�s? Nu n�r hon fann honom, nu n�r hon s�g att han var med Sera, att de hade ett barn, vad var meningen med det hela? Hon k�nde sig hoppl�s, helt deprimerad. Och hon k�nde sig s� dum.

Naturligtvis mindes hon nu, att Caleb hade en g�ng varit lyckligt gift och hade ett barn en g�ng i tiden. Hon hade bara inte trott att det skulle ha varit den h�r tiden. H�r och nu. Just i det �gonblick d� hon var redo att �terf�renas med honom.

Han var gift och hade barn. Hon var tvungen att acceptera det. Det var en helig sak. Han var tagen. Id�n om det skadade henne mer �n n�got annat, men hon var bara tvungen att acceptera det. Det var ett band av �ktenskap, och oavsett vad som skulle h�nda i framtiden, kunde hon inte ingripa. Hon skulle beh�va l�ta honom g�.

Om s� var fallet, vad var po�ngen med att hon kom tillbaka i tiden? Var det verkligen f�r att hitta sin far, som pr�sten hade sagt? Var Caleb bara lockbete f�r att leda henne den v�gen?

Eller var hennes �de att vara med Blake i st�llet? Var det hela anledningen till att hon hade kommit tillbaka? Var det �dets s�tt att ge henne ledtr�dar?

� ena sidan, eftersom Caleb var tagen, fanns det inget fel med att vara med Blake, ins�g hon. Men en stor del av henne �lskade fortfarande Caleb, l�ngtade fortfarande efter honom. Tanken p� att vara med Blake k�ndes p� n�got s�tt, fortfarande, illojalt. Illojalt mot vem? undrade hon.

Varf�r hade hon aldrig t�nkt p� att det kunde g� s� fel? Hon hade trott att kanske hon aldrig skulle hitta Caleb. Men hon hade aldrig trott att n�got �nnu v�rre kunde h�nda: att hon hittade honom, och att han skulle vara med n�gon annan. Och inte ens minnas henne. Det var det v�rsta hon kunde f�rest�lla sig. Hon borde ha f�rutsett det. Men om hon hade det skulle hon d� ha gjort n�got annorlunda?

Gryningen br�t igenom helt vid horisonten nu, nyanser av r�tt och orange och rosa �versv�mmade himlen, lyste upp lagunen och vattnet. Hon hade varit vaken hela natten, ins�g hon, och nu b�rjade v�rlden om p� nytt igen.

Hon s�g � vid horisonten, och visste att hon skulle vara d�r inom kort.

Men en del av henne ville inte det. En del av henne ville att deras b�t bara skulle forts�tta, och ramla av jordens yta.

Caitlin sprang. Solen stod h�gt ovan n�r hon sprang genom ett f�lt av blommor, tusentals rosor, om�jligt h�ga, som n�dde upp till midjan. De var alla olika f�rger, r�da och rosa och vita och gula, och de snuddade vid henne sakta n�r hon sprang. Otroligt nog, hade de inga taggar, och k�nslan av blommorna var sl�t p� benen, medan deras doft fyllde luften.

P� horisonten stod hennes far, l�ngre �n n�gonsin, och n�rmare �n hon kunde minnas. Hon kunde n�stan se hans ansiktsdrag, och n�r hon sprang, k�nde hon sig som om hon var p� v�g att n� honom.

Men n�r hon tittade ner, f�rsvann f�ltet av blommor och ersattes av en liten, gyllene bro. Hennes far, var ocks� borta, och vid horisonten stod en stad, med l�ga byggnader, alla med r�da tegeltak. Den lilla gyllene bron gick upp i en b�ge och kom ner p� andra sidan.

Hon sprang �ver den, och under henne s�g hon det kristallklara vattnet, gl�dande bl�tt. Hon korsade bron, p� v�g in i staden, och hennes far d�k upp igen, vid ing�ngen till stadsporten. Han bara stod p� andra sidan, och n�r hon sprang mot honom, d�k det pl�tsligt upp tv� enorma d�rrar, frist�ende, i mitten av gatan, som blockerade hennes v�g.

Hon visste att hon inte kunde komma runt dem. De var l�nga, tre g�nger hennes egna h�jd, och n�r hon stannade framf�r dem, var hon f�rv�nad �ver att se att de var gjorda av massivt guld. De var uts�kt ristade med de vackraste tecken, tecken hon inte kunde f�rst�. Hon visste att hennes far var bakom dem, p� den andra sidan. Hon visste att om hon bara kunde �ppna d�rrarna kunde hon n� honom, att han v�ntade p� att omfamna henne.

Hon s�kte �verallt, men hittade inga handtag. S� i st�llet, n�dde hon upp och drog fingrarna l�ngs de snidade, gyllene tecknena. Hon k�nde mjuka former och konturer, och var f�rv�nad �ver deras djupa detalj. Det var som ett konstverk.

"Caitlin" h�rdes r�sten. Hon visste att det hennes fars r�st. Det var en djup, mjuk, avslappnande r�st. Hon l�ngtade efter att f� h�ra den igen.

"Jag v�ntar p� dig", sa han. "�ppna d�rren."

"Jag kan inte!" Ropade hon frenetiskt.

"Caitlin!"

Caitlin �ppnade �gonen och s�g Polly st� ovan henne, och skakade henne.

Caitlin vaknade, desorienterad. Hade det varit hennes fars r�st? Eller Pollys?

Hon satte sig upp och s�g sig runt om i rummet, letade efter sin far. Men det var bara en dr�m. Den hade varit s� levande, som ett m�te.

Hon satte sig upp, gnuggade �gonen, och kisade mot det h�rda solljusets strimmor in i rummet. Dagtid. Hon f�rs�kte komma ih�g. N�r hade hon somnat? Hade hon sovit hela dagen?

Rose kom fram och slickade hennes ansikte.

"Vad �r klockan?" fr�gade Caitlin s�mnigt.

"Det �r sent p� eftermiddagen," sade Polly, "du har sovit hela dagen. Jag ville inte v�cka dig. Jag l�t dig sova s� l�nge jag kunde. Men nu har det mesta av dagen g�tt, s� jag t�nkte att det var ok. Du har sovit tillr�ckligt, eller hur? Jag bara l�ngtar efter att prata med dig. Hur gick allt i g�r kv�ll? Vad h�nde? Varf�r kom du inte tillbaka med mig? F�rde Blake dig tillbaka? Hur var din tid med honom?"

Som alltid, sparkade Polly fr�ga efter fr�ga, och gav knappt Caitlin en chans att t�nka. Hon visste inte vilken fr�ga att besvara f�rst.

"Jag kom inte tillbaka med honom", sade hon. "Jag kom tillbaka ensam. Jag hyrde en b�t f�r att ta mig tillbaka."

Pollys �gon var vid�ppna i ilska.

"Vad h�nde?" Hennes uttryck m�rknade. "Om han �vergav dig d�r, ska jag d�da honom-"

"Nej, nej," sa Caitlin, "det var ingenting som han gjorde� Jag bad honom att inte g�ra det."

"Varf�r?" Pollys uttryck �ndrades igen. "�h, jag f�rst�r", sade hon. "Det gick inte s� bra, va? Du tycker inte om honom? Varf�r, vad sa han? Vad h�nde!?"

"Nej, det �r inget av det" sa Caitlin.

Hon reste sig och str�ckte benen, hon beh�vde andas lite, f�r att bearbeta det hela. Hon ville svara Polly, men hon visste knappt svaren sj�lv.

"Jag antar att jag bara � beh�vde tid", sade hon. "Att t�nka p� det hela, du vet? Jag� jag� sprang in i n�gon annan ig�r� n�gon som jag brukade k�nna."

Polly tvekade. "Det� var den d�r Caleb du pratade om, eller hur?"

Caitlin tittade bort, hennes hj�rta drog vid ljudet av Calebs namn.

"Ja," svarade Caitlin till slut.

"S�? Vad h�nde?"

Caitlin t�nkte. Vad h�nde? Hon kunde fortfarande knappt tro det hela. Att Caleb inte kom ih�g henne. Det k�ndes som om hon hade blivit knivhuggen i hj�rtat. Och att se honom tillsammans med Sera, s� glad� Det var mer �n hon kunde hantera.

"Saker� antar jag� det gick bara inte som f�rv�ntat", sa Caitlin.

"S�? Vad s�gs om Blake? Vad �r det f�r fel med honom? Ni tycktes dansa s� bra tillsammans."

Caitlin f�rs�kte t�nka. Blake var fantastisk. Det var ingen tvekan om det. Och hennes k�nslor f�r honom, de var mycket verkliga. Varf�r hade allt skett p� en g�ng? Hon k�nde sig s� trasig, s� sliten. Hon visste, intellektuellt, att Caleb var tagen, och att det inte var h�lsosamt att uppeh�lla sig vid honom l�ngre. Men p� samma g�ng, var det s� snabbt att vara med Blake just nu� det k�ndes alldeles f�r fort.

"Det �r inget fel med honom", sa Caitlin. "Jag bara� Jag vet inte. Jag antar att jag bara inte har listat ut allt �nnu."

Polly nickade. "Jag k�nner igen mig d�r", sade hon. "Killar �r om�jliga." Hon suckade. "Hur som helst, f�rl�t f�r alla fr�gor. Jag var bara riktigt nyfiken. Jag har saknat dig. Du har ett s�tt med m�nniskor. F�r att inte tala om att det �r n�stan middagstid. Och n�gon mycket viktigt vill tr�ffa dig. "

Caitlin pinade hennes hj�rna. Vem kunde det m�jligen vara?

"Aiden", sade Polly. "Han bad mig att kalla p� dig."

Caitlin gick ned f�r den yttre korridoren i klostret, f�rbi kolumn efter kolumn, genom de l�ga, v�lvda taken l�ngs innerg�rden. �ver hela g�rden kunde hon se sina klanmedlemmar tr�na, och h�rde klanget av deras sv�rd, medan de obevekligt f�ktades med varandra. Det fick henne att t�nka tillbaka till Pollepel, fick henne att inse att ingenting egentligen f�r�ndrats under �rhundradena.

Caitlin fortsatte p� v�g mot huvudkyrkan San Michele, d�r Polly ber�ttat att hon skulle hitta Aiden.

Aiden. Hon var glada att se honom igen, en annan l�nk till hennes f�rflutna, och �nd� nerv�s p� samma g�ng. Skulle han minns henne? Det f�ref�ll att vissa m�nniskor, som Caleb och Polly, inte gjorde det, medan andra, som Blake, gjorde det �tminstone lite grann. Men hur var det med Aiden? Han tyckte sig se mer �n de flesta, b�de i det f�rflutna och framtiden. Hon hade en k�nsla av att om n�gon skulle komma ih�g henne, skulle det vara han.

Som alltid, tyckte hennes m�te med Aiden komma vid en l�mplig tidpunkt. Hon sj�lv var fullmatat med s� m�nga obesvarade fr�gor, k�nde sig s� mycket vid ett v�gsk�l. Hon kunde inte sluta t�nka p� hennes dr�m, hennes far, p� de stora gyllene d�rrarna. Hon undrade vad de betydde. Hon k�nde, mer �n n�gonsin, att det fanns ett uppdrag brinnande inne i henne, och att hon beh�vde utr�tta det. Men hon visste inte exakt vad det var eller vart hon skulle g�. Skulle hon ge upp om Caleb helt och h�llet? Skulle hon leta efter sin far? Om s� var fallet, var? Och hur blir det med Blake?

Var hennes resa tillbaka i tiden ett stort misstag?

Eller var allt f�r en anledning?

Hon k�nde att om n�gon visste svaren, var det Aiden.

Caitlin �ppnade d�rren till den gamla kyrkan, och gick in.

Det var helt tomt, med undantag f�r en person, kn�b�jd vid den bortre �nden av rummet, framf�r altaret. Caitlin beh�vde inte g� l�ngre f�r att veta vem det var. Aiden.

Hon gick ner i mitten av den l�nga g�ngen, och hennes fotsp�r eko.

Hon stannade ett par meter bakom honom. Han kn�b�jde d�r, med ryggen mot henne, h�nderna upp, uppenbarligen i b�n. Han var stilla, s� stilla, att hon undrade om han �nnu var vid liv. Framf�r honom, vid altaret, var ett stort kors.

Till slut, efter vad som verkade som en evighet, strax innan hon var p� v�g att s�ga hans namn, talade han:

"Caitlin", sade han.

Det var ett uttalande, inte en fr�ga. Som alltid, lyckades han g�ra �ven den enklaste saken mystisk.

"Jag �r glad att se dig igen", tillade han.

Som alltid, verkade det som om allt han sade skulle kunna tolkas p� m�nga s�tt. Betydde det att han mindes henne?

Caitlin var os�ker p� hur det var.

Till slut reste han sig upp, v�nde sig om och s�g p� henne. Hans �gon lyste intensivt, ljusbl�, och tycktes se rakt igenom henne. Han hade fortfarande l�ngt silvrigt h�r och ett silvrigt sk�gg som matchade, och han s�g ut precis som han hade gjort p� Pollepel. Det var otroligt. Han verkade som om han inte hade �ldrats alls.

"Tack f�r att ni tar mig tillbaka", sa Caitlin. Och tillade sedan: "Igen."

Aiden visade ett litet leende. "Detta �r inte riktigt Pollepel, �r det?"

Caitlins hj�rta skj�t i h�jden. S�, han kom ih�g. Betydde det att han mindes allt?

"Vad tror du?", Sade han, som svar p� hennes tankar.

Sedan: "F�lj mig."

Caitlin och Aiden gick l�ngsamt, sida vid sida, l�ngs utkanten av �n, l�ngs vattnet. Caitlin slogs av lugnet och sk�nheten av platsen. �n t�cktes av ett lummigt, gr�nt gr�s, och var prickat med italienska Cypress tr�d, och i fj�rran, kantad med sm� kyrkog�rdar. Vattnet var synligt �verallt.

De gick l�ngsamt i tystnad. Caitlin b�rjade undra om Aiden n�gonsin skulle prata.

Till slut kunde hon inte ta det l�ngre. Hon hade s� m�nga fr�gor som hon beh�vde f� st�lla.

"Hur mycket minns du?"

"'minns' �r ett roligt ord", sade han. "Det �r mer som� Se vad som kunde ha varit."

Caitlin oroades av hans ordval. "Kunde ha varit?" Fr�gade hon.

"N�r du reser bak�t, p�verkar du naturligtvis din framtid. Allt h�nger ihop. Din framtid �r, trots allt, bara summan av ditt f�rflutna. Oavsett vad du g�r nu, kommer dina handlingar i g�r kv�ll, den h�r konversationen vi har � alla dina handlingar i denna tid och plats, kommer att f�r�ndra framtiden du skulle ha haft. Det �r allt bara en kedja av h�ndelser. �ndra en l�nk i kedjan, och hela kedjan f�r�ndras med den. Du �ndrar din framtid just nu, genom att vara h�r. Och du kommer att forts�tta att �ndra den, med alla val som du g�r."

Han v�nde sig om och s�g p� henne.

"Konsekvenserna �r o�ndliga. Du p�verkar inte bara den h�r tiden. Du p�verkar alla tider fram�ver."

Caitlins sinne vacklade med implikationerna. Hon k�nde sig r�dd f�r att s�ga n�got, att g�ra n�gonting; hon k�nde sig belastad. Hade hon gjort ett misstag att komma tillbaka hit? Fast vad hade hon haft f�r val? Att bara l�ta Caleb d�?

"Jag �r s� f�rvirrad", sade hon. "Jag vet inte varf�r jag �r h�r l�ngre. F�rst trodde jag att det var f�r Caleb. Det var f�r Caleb. Jag ville r�dda honom. Jag ville vara med honom. Men nu� han �r med n�gon annan."

Aiden suckade. "Tid �r en knepig sak, eller hur? Du vill att saker ska vara precis som de var. Men de blir de aldrig."

"S� ber�tta", sade hon. "Varf�r �r jag h�r?"

"Det �r n�got du kommer att beh�va ta reda p� sj�lv."

"Men finns det en anledning? En mening med allt detta?" pressade hon.

"Det finns alltid en anledning. Du ser genom en alltf�r sn�v lins. Vad du fortfarande inte ser �r att Caleb �r bara en del av ett mycket stort och komplicerat pussel. Han var den drivande kraften som f�rde dig tillbaka, ja. Men kanske ledde han dig tillbaka i tiden av en annan anledning. Du antar att du tog honom tillbaka i tiden. Men han kanske ledde dig hela tiden."

Caitlins sinne vacklade.

"Du har ett uppdrag, eller hur?"

Caitlin stirrade, och pl�tsligt kom hennes dr�m tillbaka till henne.

"Jag dr�mde i morse om min far", sade hon. "Samma dr�m jag alltid har, men den h�r g�ngen s�g jag dessa gyllene d�rrarna. De var s� l�nga, s� vackra Jag f�rs�kte �ppna dem, men jag kunde inte. Jag visste att om jag bara kunde �ppna dem, skulle jag n� honom."

"Och hur s�g dessa d�rrar ut?" Fr�gade han.

"De var av guld, och de hade dessa ristningar �ver dem."

"Scener ur Bibeln?" Fr�gade han.

N�r han sa det, ins�g Caitlin pl�tsligt att han hade r�tt.

"Ja", sade hon, upphetsad. "Hur visste du? K�nner du till dessa d�rrar? Vad betyder de?"

"Inneb�rden �r f�r dig att ta reda p�", sade han. "De d�rrarna du beskriver finns endast p� en plats i v�rlden. Florens."

Florens. Caitlin mindes pr�stens ord: 'du kommer att hitta din far i Florens.'

"Din far har skickat ett meddelande. Han vill att du ska hitta honom d�r."

Caitlin t�nkte h�rt. Hade hon misslyckades d� hon inte �kt dit direkt? Skulle hon ha undvikit Venedig till att b�rja med?

"Caitlin, du kommer fr�n en speciell h�rstamning. Det �r inte f�r mycket att s�ga att situationen f�r hela vampyr� och m�nniskorasen vilar i dina h�nder. Och �nd�, har du inte helt valt att f�lja ditt uppdrag. I st�llet jagar du tidigare �lskare. Du f�ljer fortfarande ditt hj�rta. Som du visste fr�n b�rjan, b�rjar ditt uppdrag i Florens. Det �r dags f�r dig att omfamna ditt ansvar. Du m�ste leda oss till sk�lden. Och hitta din sanna far."

"Men jag vet inte hur jag g�r det", sa hon v�djande.

"Jo, det g�r du", svarade han. "Du har redan inneb�rden i din dr�m."

Hon s�g p� honom. Florens. D�rrarna. I det �gonblicket visste hon att det var dit hon beh�vde �ka.

Himlen m�rknade pl�tsligt och en stark vind plockades upp, bl�ste h�ret, och hans �gon lyste med mer intensitet �n n�gonsin.

"Du kan inte fly ditt �de."

Caitlin stod sj�lv p� kanten av gondolen, rodde den �ver den breda kanalen i Venedig. Polly var orolig f�r att skulle �ka sj�lv, men efter m�nga om och men hade hon l�tit henne l�na b�ten. Caitlin k�nde att hon kunde hantera det, och hon beh�vde verkligen vara ensam. Hon beh�vde tid och utrymme att t�nka. Och viktigast av allt, p� den plats dit hon var p� v�g, ville hon inte ha n�gon vid sin sida. Det var en plats som hon var tvungen att g� till ensam. Rose var den enda hon tog med; Hon satt vid hennes ben uppskattande, glad som alltid f�r att vara vid hennes sida.

Efter hennes m�te med Aiden hade Caitlin insett att han hade r�tt. Hon var tvungen att utf�ra sitt uppdrag. Hon var tvungen att �tminstone f�rs�ka, att b�rja resa, f�r att f�lja ledtr�darna, f�r att se var de ledde henne.

Men samtidigt, ins�g hon att hon inte kunde g� ge sig av utan att verkligen klara upp allt med Caleb. Hon beh�vde veta med absolut s�kerhet att han verkligen inte kom ih�g, att han verkligen inte �lskade henne, att han verkligen var n�jd med Sera. Efter allt hon hade g�tt igenom, trots allt att de hade varit med om tillsammans, var hon bara tvungen att veta. Ig�r kv�ll, hade allt h�nt s� snabbt, kanske hade han bara gl�mt bort tillf�lligt. Nu, f�ljande dag, kanske saker och ting skulle vara annorlunda. Kanske hade allt kommit tillbaka till honom mitt i natten.

Om hon s�g in i hans �gon, nu, i dagsljuset, och han ber�ttade f�r henne en g�ng f�r alla att han inte kom ih�g, eller att han inte l�ngre �lskade henne, skulle det vara nog. Hon skulle n�ja sig, och kunde g� vidare p� med sitt. Hon skulle l�mna Venedig bakom, och forts�tta sin resa ensam. Men tills dess, k�nde hon sig fortfarande som i limbo, of�rm�gen att r�ra sig fram�t.

Solen gick ned, och det blev kallare n�r hon rodde, str�mmen plockade upp b�ten, tillsammans med vinden. Hon rodde h�rdare, p� v�g mot �n vid horisonten, enligt Aidens anvisningar. N�r hon hade sagt till Aiden att hon v�grade att g� vidare utan att se Caleb, hade han slutligen motvilligt ber�ttat f�r henne var hon kaunde hitta honom. Den lilla �n Murano, i utkanten av Venedig. Men han hade ocks� varnat henne att inte g� ut efter honom, att det skulle medf�ra problem.

Men vad hade hon m�jligen att f�rlora, om hon f�rlorade honom? Hon var tvungen att riskera det. Hon var tvungen att f�lja sitt hj�rta. Hon visste att det inte var s�kert. Men det var inte k�rlek heller.

Caitlin rundade �ntligen en kr�k, och �n Murano str�ckte sig framf�r henne. Den var vacker, olik n�got hon hade sett. Det s�g ut som en miniatyrversion av Venedig, f�rutom att alla byggnader var ljust m�lade i olika f�rger. N�r den sena eftermiddagssolen lyste upp dem, s�g de ut som en levande regnb�ge. Det var mysigt och glatt.

N�r hon rodde ner f�r kanalen, mellan de sm� byggnader, k�nde hon en k�nsla av frid och tr�st. Det f�rv�nade henne att Calebs klan skulle v�lja denna plats. Hon hade f�rest�llt sig n�got mer gotisk. N�r hon leddes djupare in i �n, s�g hon kyrkan Aiden hade beskrivit: Santa Maria e San Donatos kyrka. Det var, f�rmodligen, var Calebs klan levde.

Hon rodde och rodde, armarna blev tr�tta, och efter att ha fr�gat en lokalinv�nare, var hon i r�tt riktning. Hon fortsatte ner f�r en annan liten kanal, och s�g kyrkan breda ut sig framf�r henne. Allt var pl�tsligt s� logiskt. H�r var en massiv kyrka i mitten av den lilla �n. Den s�g gammal ut, stor, halvcirkelformad, och olycksb�dande, med kolumner runt.

P� s�tt och vis, p�minde det henne om klostret i New York. Hon kunde f�rst� varf�r Calebs folk skulle k�nna sig bekv�ma h�r.

Caitlin band hennes b�t och klev ut, med Rose vid sin sida, glad �ver att vara p� torra land.

Hon gick �ver det breda, stentorget, tom p� den sena eftermiddagen, uppf�r trappan, och genom de fr�mre d�rrarna till kyrkan.

Det var m�rkt h�r, tyst. Det var en annan enorm, gammal kyrka, med o�ndligt h�gt i tak och f�nster med m�lat glas p� varje sida. Det fanns hundratals b�nkar, enkla av tr�, och alla tomma. I sj�lva verket, s� l�ngt hon kunde se, var hela kyrkan tom. Ingen pr�st, ingenting.

Caitlin gick l�ngsamt ner i g�ngen, tog in allt. Hon n�dde till slut altaret, och tittade upp, granskade det. Det fanns en stor staty av en �ngel p� en piedestal, och bakom det, p� v�ggen, flera stora djurben. Hon hade aldrig sett ben s� stor. De s�g f�rhistoriska ut.

"Benen fr�n Draken" h�rdes en r�st.

Caitlin hoppade till.

D�r g�ende mot henne i den tomma kyrkan, var en person som hon k�nde igen. F�rst kunde hon inte komma ih�g vem det var. Sedan, n�r han kom n�rmare, ins�g hon med en chock: det var Samuel. Calebs bror.

Han s�g ut som han alltid gjort, med l�ngt h�r och sk�gg, allvarlig, kamp-h�rdad. Han var en dyster man, mindes hon, men han hade alltid tyckts vara en god m�nniska.

Han stannade bredvid henne, och s�g upp p� v�ggen.

"Legenden s�ger att de �r ben fr�n en drake", sade han. "D�dad av en hj�lte hundratals �r sedan. Naturligtvis �r det inte en legend. Den d�dades av en av oss. �ven om vi naturligtvis inte tar �t oss �ran f�r det."

Hon unders�kte skelettet, h�gt upp p� v�ggen, och undrade. Sedan v�nde hon sig om och s�g p� Samuel. Hon undrade om han mindes henne.

"Jag �r ledsen att g�ra intr�ng s�h�r" sade hon. "Jag letade efter n�gon."

"Min bror", sade han best�mt. Det var inte en fr�ga. Hon stirrade in i hans �gon, och undrade hur mycket han visste.

"Kommer du ih�g?" Fr�gade hon.

Han nickade lite grann. Hon undrade om det var ett ja.

"Caleb �r med sin son", sa Samuel.

Ordet son kom ut som en reprimand, och Caitlin undrade om han gav henne ett meddelande: backa. L�mna Caleb och Sera och deras son ensam.

"Jag skulle vilja tr�ffa honom", sade hon. "Jag beh�ver tr�ffa honom."

Han stirrade p� henne och t�nkte.

"V�r klan har bott h�r i hundratals �r", sade han, utan h�nsyn till hennes fr�ga. "Muranos glas � m�nniskor har alltid sagt det verkade om�nskligt. De undrade hur det kunde vara s� �verl�gset, det b�sta glaset i v�rlden. Naturligtvis �r det v�rat verk. Vi kan inte anv�nda speglar, s� glas av denna kvalitet �r det n�st b�sta.

"Vi trivs inte med att skada andra. Vi trivs i industrin, som den m�nskliga rasen. Vi befinner oss i fred nu.

"Men n�r n�gon ny kommer, n�gon fr�n en annan flock, och g�r bes�k oanm�ld, och str�var efter att tala med folk som hon inte borde prata med, kan det bara ge oss problem."

"Jag vill inte orsaka n�gra problem", sade hon. "Jag vill bara prata med Caleb. Sn�lla."

"Vet du vad som g�r en vampyr s�rbar?" Fr�gade Samuel.

Hon t�nkte.

"Det �r inte m�nniskor. Det �r s�llan vapen. Det �r s�llan ens andra vampyrer. Vi klarar oss mot det mesta." Han gjorde en paus. Sedan tillade han: "Det �r k�rlek."

Caitlin t�nkte.

"K�rlek �r den svaga punkten i en vampyr. Det kan �ndra oss. Det kan leda till v�r underg�ng", sade han. "Du har goda avsikter", tillade han. "Men det betyder inte att det kommer att ge goda resultat."

Med det v�nde han ryggen �t henne och gick tillbaka ner i g�ngen.

N�r hon s�g honom g�, ville hon s�ga en miljon saker, men hon var alltf�r f�rvirrad av alla hans kommentarer. Hon visste inte hur hon skullr reagera.

D�, pl�tsligt, n�r han gick bort, stannade han vid d�rren. Han gjorde en paus, och ropade sedan: "Du hittar Caleb vid hamnen med sin son."

N�r Caitlin gick �ver det breda, stentorget, p� v�g mot bryggan, b�rjade solen att g� ner, och ett vackert orange och r�tt ljus br�t igenom molnen, och sk�ljde �ver allt med dess surrealistiska ljus.

N�r hon gick, med Rose vid hennes sida, s�g hon hamnen i fj�rran, och var tacksam att �n Murano, till skillnad fr�n Venedig, var praktiskt taget tom, med ytterst f� m�nniskor i sikte.

Hon kunde inte se Caleb, dock, och hennes hj�rta sj�nk. Hade Samuel vilselett henne? Varf�r hade han varit s� orolig f�r hennes n�rvaro? Hade han sett n�got som hon inte hade? Hon hade en alltmer illavarslande k�nsla, med tanke p� varningarna fr�n dem b�da.

Hon s�kte i alla riktningar, men �nd�, inga tecken p� Caleb.

D�, n�r hon tittade ner s�g hon en pojke sittandes d�r, p� kajkanten. Han s�g ut att vara omkring tio �r, och n�r hon tittade n�rmare ins�g hon att det var hans son. Jade.

Jade satt d�r ensam, stirrandes p� vattnet, med benen dinglande �ver kanten. Han var s� s�t n�r han satt d�r, en exakt kopia av Caleb. Det fick hennes hj�rta att stanna, d� det fick henne att undra hur hennes liv med Caleb kunde ha sett ut. Det fick henne att t�nka p� barnet som de skulle ha haft tillsammans, fick henne att s�rja sitt f�rlorade barn igen. Det fick henne att undra om hon hade tagit fel beslut i att komma tillbaka i tiden.

N�r Caitlin kom n�rmare, hoppade Jade pl�tsligt till. Han var snabb och alert, precis som sin far.

Hon tittade ner p� hans brinnande bl� �gon och undrade om han var m�nsklig, vampyr, eller n�gonstans d�remellan. Hon mindes vagt att Caleb hade ber�ttat f�r henne att n�r han f�rst gifte sig med Sera, var hon en m�nniska. Och hon visste att vampyrer inte kunde fortplanta sig med andra vampyrer. S� hon t�nkte att barnet var av halvblod. Som hon hade varit.

N�r de stirrade p� varandra, �ven fr�n detta avst�nd, kunde hon k�nna ett starkt sl�ktskap med pojken. Hennes hj�rta v�rmdes, och hon k�nde sig n�stan som om han vore hennes egen son.

Jade hoppade upp, �gonen �ppna brett vid synen av Rose. Han sprang mot henne och gav henne en stor kram, och hon var lika glad vid synen av pojken. Hon h�ll upp tassarna, kramade honom tillbaka och slicka honom i hela hans ansikte.

"Vad heter hon?" Fr�gade han, n�r han smekte hennes p�ls. Han hade fortfarande en pojkes h�ga r�st.

"Rose".

"Kan jag beh�lla henne?" Fr�gade han.

Trots sig sj�lv brast Caitlin ut i skratt. Hon hade gl�mt hur ov�ntade barn kunde vara. "Um� Jag �r inte s�ker. Men du kan klappa henne. Det �r uppenbart att hon verkligen gillar dig."

"Verkligen?" fr�gade Jade med �gonen �ppna bredare. Han och Rose lekte med varandra, brottades: han kastade huvudet bak�t och fram�t, och hon l�tsades att bita hans arm, sen sl�ppa. Caitlin f�rundrades �ver synen. De s�g ut som tv� gamla v�nner som inte hade sett varandra p� en evighet.

"Rose, lugn" manade Caitlin, oroad �ver deras grova lek.

Rose backade genast, och sprang till Caitlins sida.

"Hon lekte bara" sa Jade. Sedan tillade han: "Vem �r du, f�rresten?"

Det var sv�rt att koncentrera sig med hans �gon p� henne. Han s�g s� mycket ut som Caleb, s� intensiv. Caitlin kunde erk�nna att detta var en mycket kraftfull pojke.

"Det k�nns som att jag k�nner igen dig fr�n n�gonstans", tillade han.

"Jag �r Caitlin", sade hon, och str�ckte ut sin hand.

Jade n�dde upp och skakade den, f�rs�kte sitt b�sta f�r att se ut som en vuxen. Caitlin log, och var tvungen att h�lla sig f�r skratt.

"Jag �r Jade", sade han.

"Vad g�r du h�r ute sj�lv, Jade?"

"Jag v�ntar p� min pappa", sade han, sedan v�nde han pl�tsligt tillbaka mot vattnet.

Caitlin tittade ocks� ut, men han syntes inte till. "Han kommer vanligtvis runt denna tiden. Innan det blir m�rkt. Mamma sa att jag kunde komma hit och v�nta."

Jade satte sig d�r han hade varit p� kajkanten, med benen dinglande, och hans rygg mot Caitlin, blickandes ut.

"Du kan v�nta med mig om du vill", sade han.

Caitlin k�nde sig tacksam f�r erbjudandet. Hon visste inte riktigt vad hon skulle s�ga. Detta var inte hur hon hade f�rv�ntat saker att g�. Om hon v�ntade med honom, skulle Caleb bli arg �ver att se henne sitta d�r med hans son? Skulle det ge fel intryck? Och vad h�nder om Sera d�k upp?

Fast Caitlin visste inte vad annat hon kunde g�ra.

Rose tvekade inte. Hon gick �ver och satte sig bredvid Jade. Caitlin beslutade att f�lja.

De tre av dem satt p� kanten av piren, tittade p� vattnet, medan solen sjunkande. Jade n�dde upp och str�k Roses huvud.

"Du �r den damen som vi s�g i g�r kv�ll, eller hur?" fr�gade Jade pl�tsligt.

"Ja", sade Caitlin.

"Min mamma blev galen efter att vi l�mnat. Hon fr�gade pappa vem du var. Han sade att han inte visste. Hon trodde att han lj�g", sa Jade.

Caitlin bet tillbaka ett leende. Barn var s� �rlig. Hon var frestad att fr�ga mer, men hon h�ll sig. Det skulle inte vara r�ttvist.

De satt i tystnaden, tittandes ut, och Caitlin var f�rv�nad �ver hur bekv�m tystnaden var mellan dem. Det var n�stan som om han var en del av hennes familj.

"Har du v�nta p� din pappa h�r varje dag?" Fr�gade hon.

Jade ryckte p� axlarna. "F�r det mesta", sade han. "Han sa att n�r jag �r st�rre, n�sta �r, kan jag �ka med honom. Denna �n �r tr�kig. Jag vill tr�na. Jag vill l�ra mig hur man sl�ss", sade han, med en best�md kant i hans r�st.

Caitlin s�g p� honom, f�rv�nad �ver den pl�tsliga styrkan i r�sten.

"Varf�r skulle du vilja g�ra det?" Fr�gade hon.

"Eftersom jag kommer att bli en stor krigare en dag", sade han. Det var inte �vermod. Han sade det s� enkelt som om han angav ett faktum. Och Caitlin trodde honom. Hon kunde k�nna det, str�lande fr�n honom, fr�n varje por i hans kropp. Detta var ett stolt barn, f�dd krigare. Han k�ndes som en gammal sj�l, och en �del varelse.

"Och vad tycker din pappa om det?"

Jade ryckte p� axlarna. "Han vill att jag ska g� i skolan", sade han. "Jag hatar skolan."

Jades �gon s�nktes till Caitlins hals, sedan blev de pl�tsligt vid�ppna.

"Wow!" Utropade han. "Vilket halsband. Det �r vackert. Kan jag f� det?"

Caitlin n�dde ner och k�nde p� hennes halsband; hon hade gl�mt, som alltid, att hon hade det p�. Hon blev f�rv�nad �ver hur intresserad pojken var av det; hon k�nde sig d�lig f�r att s�ga nej, men hon kunde inte ge bort det.

Men �terigen, varf�r kunde hon inte det? Och till Jade av alla m�nniskor? Om n�gon annan hade fr�gat henne, skulle hon ha v�grat � men det var n�got med hur han s�g p� det. P� n�got s�tt, av n�gon underlig anledning, k�ndes det pl�tsligt r�tt f�r henne att han skulle ha det. Kanske, p� n�got s�tt, skulle det ansluta henne till Caleb, slutf�ra n�gon sorts kedja.

Hon tog f�rsiktigt av det och gav det till honom.

Hans �gon �ppnades �nnu bredare n�r han tog det.

"Verkligen?", Sade han, uppenbarligen f�rv�nad �ver att hon gick med p� det. "Min pappa skulle d�da mig om han visste att jag bad dig om det. Han s�ger att jag inte borde be om saker."

Caitlin log. "Jag kommer inte att skvallra."

Jade satte p� det, och omedelbart s�g det ut som att han alltid hade burit det. Han var stolt �ver det.

Han v�nde tillbaka mot vattnet, och de satt d�r i tystnaden, blickandes ut. De tittade tillsammans medan himlen m�rknade.

Till slut, efter vad som verkade som en evighet, v�nde han sig till henne, och f�ste sina intensiva �gon p� henne.

"Kommer du att vara min mamma?" Fr�gade han.

Caitlin var chockad. Hon var s� �verrumplad, att hon knappt visste hur hon skulle reagera. Hon var helt m�ll�s. Varf�r skulle han st�lla en s�dan fr�ga? Hade han sett n�got i framtiden? I det f�rflutna?

N�r hon �ppnade munnen f�r att tala, h�rdes pl�tsligt ett ljud fr�n vattnet.

"Pappa!" Utropade pojken, och hoppade upp p� f�tterna igen, hoppade n�stan ur sitt skinn med sp�nning.

Caleb drog pl�tsligt sin gondol �nda fram till sidan av bryggan. Han s�krade b�ten och hoppade upp p� piren.

Caitlin hoppade snabbt upp p� f�tter, ocks� �verrumplad av den snabbhet med vilken han n�rmade sig.

Jade kramade Calebs ben ordentligt.

"Pappa, har du tr�ffa Rose?" Fr�gade han.

Caleb tittade ner, medan Rose slickade hans hand.

Caleb placerat en hand p� Jades huvud, och stirrade p� Caitlin.

Han tog en paus. "Jade, kan du ge oss en minut?" Fr�gade han, med �gonen p� Caitlin. "�k hem till mamma. Jag kommer strax."

Jade skyndade �ver torget, och praktiskt taget hoppade med sp�nning.

"Kom igen, Rose!" Skrek han.

Rose tog fart efter honom. Caitlin var chockad. Rose hade aldrig l�mnat hennes sida innan, f�r vem som helst. Det gjorde henne ledsen, men ocks� glad att Rose hade hittat n�gon som hon �lskade s� mycket.

Caitlin stod d�r, framf�r Caleb, som stirrade tillbaka p� henne med intensitet. Hennes hj�rta dunkade, och hon undrade vad han skulle s�ga. Hon hade ingen aning om vad hon sj�lv skulle s�ga.

Hade han �ntligen kommit ih�g henne?

Kyle skyndade ner f�r trappan, djupt in i Venedigs f�ngelse, och n�r han n�dde de l�gre niv�erna, s�g han att det var precis som han mindes det. Det var ett l�gt, v�lvt tak, som en vink�llare, och p� b�da sidor, var dussintals celler, bakom tjocka j�rnst�nger. Det var h�gljutt h�r nere, hundratals f�ngars h�nder stack ut genom gallret, och de skrek ut till Kyle n�r han gick ner i g�ngen.

Han sl�sade ingen tid. Han drog p� j�rnst�nger med sina bara h�nder, och j�rnet gav vika n�r han b�jde tillbaka det med ett st�nande ljud, precis tillr�ckligt f�r f�ngarna att pressa sig ut. Han gjorde detta med varje cell som han gick f�rbit, �ppnade den ena efter den andra, och inom kort var korridoren �versv�mmad med st�kiga f�ngar, glada och f�rvirrade. Alla s�g p� Kyle, och de verkade alla undra vem han var, hur de hade f�rtj�nat en s�dan lycka. De jublade och skrek, segrande.

Kyle h�ll upp en hand, och de lugnade sig.

"Jag har befriat er alla ikv�ll," b�rjade Kyle i en h�gt, befallande r�st, " f�r att fullg�ra ett uppdrag f�r mig. Gatorna i Venedig �r era ikv�ll. Ni kommer att v�ldta och plundra och r�va och f�rst�ra och orsaka s� mycket problem som ni m�jligen kan. Ni kommer inte bli arresterad igen, jag f�rs�kra er om det. Det �r d�rf�r jag har befriat er. Jag har gjort er en stor tj�nst. Jag f�rv�ntar mig att ni g�ra n�got f�r mig. �r det n�gon h�r som inv�nder? "

Det var en kort, bed�vande tystnad.

"Vad f�r dig att tro att du kan s�ga �t oss vad vi ska g�ra?" skrek pl�tsligt en ful f�nge, en stor skallig man med ett stort �rr �ver n�san, som n�rmade sig Kyle hotfullt.

Kyle hoppade mot honom, och i en r�relse slet han mannens huvud bort fr�n hans kropp. Blod sprutade �verallt, och liket f�ll till marken.

Publiken av f�ngar stirrade p� honom, chockerade.

"Har n�gon annan n�gra inv�ndningar?" Fr�gade Kyle. Det var inte en fr�ga.

Ingen annan v�gade trotsa honom.

"G� d�!" skrek Kyle.

Med ett rop, spred de sig som m�ss, brottandes och l�pandes upp f�r trapporna. Utifr�n deras jublande skrik kunde Kyle veta att de skulle orsaka de problem han �nskade.

Men Kyles arbete var inte f�rdigt. Han gick ner i korridoren, och ner f�r en �nnu mindre trappa.

Han kom till en �nnu l�gre, underjordisk niv� av f�ngelset, den h�r m�rkare, s�mre upplyst, med f�rre celler. Och det var d�dstyst. N�gra facklor lyste svagt, och han gick fram till en cell. Han tog en fackla fr�n v�ggen och h�ll den mot metallen, och unders�kte den: som han fruktade, var dessa portar inte gjorda av j�rn. De var gjorda av silver.

N�r han h�ll upp facklan d�k pl�tsligt ett ansikte upp p� � ett groteskt ansiktet av en vampyr av lagunenklanen, en av de m�rkaste och ot�ckaste av dem alla. Han hade stora huggt�nder som stack ut ur hans mun, sm� l�ppar och �gon som var helt r�d. Han praktiskt taget fr�ste n�r han andades. Det var en motbjudande varelse.

Runt omkring honom, kom dessa varelser l�ngsamt till gallrena, och alla grymtade mot Kyle.

Kyle n�dde in i en p�se p� b�ltet, tog ut ett pulver, och backade n�r han kastade det p� silvret. Han v�ntade, sedan str�ckte han ut handen, tog gallret och slet det fr�n v�ggen.

Ett dussin vampyrer, n�gra av de ot�ckaste varelser Kyle n�gonsin hade sett, gick l�ngsamt ut, alla uppspelta, alla redo att skapa f�r�delse.

"F�lj mig", sade Kyle.

Han kunde k�nna dem alla f�ljandes, t�tt bakom honom. Dessa beh�vde inga instruktioner. Slita is�r saker var naturligt f�r dem.

Kyle log n�r de besteg trappan, p� v�g mot natten.

Caitlin s�g in i Calebs �gon. N�r han stod d�r, k�nde hon att n�gon del av honom k�nde igen henne, f�rs�kte att komma ih�g.

"Det �r konstigt", sade han. "Jag dr�mde om dig i natt. Jag k�nner dig knappt, men p� n�got s�tt, kunde jag inte skaka bort tanken av dig."

Caitlins hj�rta fylldes med hopp.

"Kommer du ih�g mig alls?" Fr�gade hon.

"P� n�got s�tt � K�nns det som jag g�r det", sade han. "Men � Jag kan bara inte komma ih�g. Hur vi k�nner varandra?"

Hon tystnade till och t�nkte p� vad hon skulle s�ga. Skulle alla hennes ord, alla hennes handlingar, nu p�verka framtiden som Aiden varnade om? T�nk om hon sa fel saker?

Hon best�mde sig f�r att bara ber�tta sanningen. Detta var hennes �gonblick. Det var nu eller aldrig.

"Vi k�nner varandra i framtiden", sade hon, hennes hj�rta pumpandes.

Skulle han tro att hon var galen?

�ven n�r hon sa det, �nskade hon att hon inte hade det. Hon var orolig f�r att, genom att s�ga det, skulle p� n�got s�tt skapat en reva i tiden, ber�tta n�got f�r honom som han inte var menad att veta om, p�verka hur det skulle spela ut l�ngre fram i tiden.

Han rynkade pannan n�r han stirrade tillbaka p� henne.

"Vi var tillsammans en g�ng", tillade hon. Hon kunde inte stoppa sig sj�lv; det var f�r sent nu. "Eller, vi kommer snarare att vara tillsammans en g�ng. Jag har kommit tillbaka i tiden f�r att r�dda dig. Jag visste inte � jag visste inte att du skulle vara med n�gon annan. Jag visste inte att du hade ett barn. �tminstone inte vid denna tidspunkt�f�rl�t mig. ", sade hon, stammandes och k�nde sig dum," Jag � menade inte att g�ra intr�ng. Jag hade ingen aning. Jag hoppades att du skulle komma ih�g�jag antar� att jag�hoppades p� att saker skulle vara annorlunda. Jag inser nu� jag vet, allt detta m�ste l�ta galet. "

Caitlin, darrandes, k�nde sig pl�tsligt �verv�ldigad av k�nslor. Hon kunde inte l�ngre kontrollera sina t�rar och hon v�nde sig snabbt om f�r att g� d�rifr�n.

Men n�r hon gjorde s�, k�nde hon en stark hand runt hennes handled.

Caleb h�ll henne d�r, stoppade henne. Hon kunde k�nna pulsen genom hans handflata.

L�ngsamt v�nde hon sig. T�rarna str�mmade nerf�r hennes kinder n�r hon stirrade in i hans �gon.

"F�rl�t mig.", sade han. "Jag t�nkte aldrig att skada dig. Jag k�nner n�got mellan oss. Jag g�r verkligen det. Men jag vet inte vad det �r. Och�" sade han och pasuade,"Jag beklagar, men jag kan bara inte komma ih�g dig."

Caitlin nickade l�ngsamt med f�rst�else. I det �gonblicket ins�g hon att det inte fanns n�got hopp kvar f�r dem l�ngre. Hon k�nde sig s� dum att ha kommit tillbaka, att st� h�r, att inkr�kta i hans liv p� detta s�tt. Hon m�dde fruktansv�rt d�ligt. Hon hade varit s� sj�lvisk. Hon borde bara ha tagit g�rdagens kv�ll som en avslutning. Varf�r kunde hon bara inte g�tt vidare?

Nu, �tminstone, slutligen, var det st�llt utom allt tvivel. S� mycket som det gjorde ont, s� k�nde han uppenbarligen inte henne l�ngre. Hon var tvungen att g� vidare.

"F�rl�t mig.", sade hon och torkade bort en t�r n�r han lossade sitt grepp.

Hon v�nde sig om f�r att g�. Men, innan hon gjorde det, s� m�tte hon honom en sista g�ng.

"Jag vill bara att du ska veta att jag �lskar dig. Och jag kommer alltid g�ra det. "

Och med det, sprang hon iv�g och fl�g upp i luften, hennes vingar spretade sig och bar henne in i solnedg�ngen.

N�r Caleb stod d�r och s�g Caitlin l�mna honom, k�nde han sig f�rvirrad. En blandning av k�nslor virvlade i honom, eftersom hans hj�rna k�mpade f�r att f�rst�, att minnas. Han k�nde sig s�ker, n�gonstans, att en del av honom k�nde denna mystiska flickan. Men han hade bara ingen aning om hur.

N�r han s�g henne ge sig av, k�nde han en sorg inom sig som han inte kunde f�rklara. Han hade aldrig upplevt n�got liknande. En del av honom ville springa efter henne, f�r att ropa efter henne att stanna. Men om hon lyssnade, skulle han inte ha en aning om vad han skulle s�ga till henne. Han k�nde ju inte henne. Och han f�rstod inte sina egna k�nslor.

Kanske var han bara p�v�g att bli tokig, bara l�ta n�gra irrationella k�nslor, n�gra konstiga f�raningar, ta �ver och f� fram det v�rsta ur honom. Han var tvungen att h�lla sig stark och han p�minde sig sj�lv om att h�lla sig rationell.Inget av det h�r verkade vettigt. Han k�nde ju inte ens henne.

Men n�r han stod d�r och s�g henne, kunde han inte undg� k�nslan av att han l�t n�gon v�rdefull komma undan. Hans k�nslor fick pl�tsligt kontroll �ver honom, och han f�rberedde sig f�r f�lja efter henne.

Han var p� v�g att ge sig av med ett spr�ng, att flyga upp i luften, n�r en av hans klanmedlemmar pl�tsligt skrek ut hans namn, och kom springandes fram till honom.

"Har du h�rt?" Fr�gade hans klanmedlem med utvidgade �gon. "Vad som h�nder i Venedig? Det har varit ett utbrott av f�ngar. De river s�nder staden. Om vi inte g�r n�got s� kommer alla m�nniskor att d�."

Caleb rynkade pannan i oro.

"Men hur �r detta m�jligt? Vem ligger bakom det h�r?"

"Vi vet inte. Men det finns ingen tid att f�rlora."

Klanmedlemmen sprang, p� v�g mot vattnet.

N�r Caleb v�nde sig om och s�g, s�g han alla sina klanmedlemmar str�mmande ut ur kyrkan och de omgivande klostren, p� v�g mot vattnet. N�r de kom fram, b�rjade dom att flyga, deras vingar utspridda och lyfte dem h�gt upp i luften. Hela hans klan hade kallats.

Hans bror Samuel kom springandes mot honom. "Har du h�rt?" Fr�gade han stressat.

Caleb nickade, och n�r han gjorde s�, str�ckte Samuel ut handen och gav Caleb hans elfenbenstav, medan Samuel rustade sin gyllene stridshandske.

"Kommer du att flyga in i striden vid min sida?" Fr�gade Samuel.

"I alla tider.", sa Caleb.

under tiden som de gjorde sig redo f�r att avg�, kom Sera springandes ut, redo f�r strid, kl�dd i en tjock, �tsittande, svart kostym, ogenomtr�nglig f�r n�stan alla vapen, och b�randes p� en kort spjut. Hon s�g vild ut, som hon alltid gjorde innan en strid.

Caleb var irriterad �ver att se henne h�r.

"Vi beh�ver n�gonsom stannar med Jade," sade Caleb. "Han borde inte vara ensam."

"Jag t�nker inte l�ta dig g� ut i strid utan mig", sa Sera. "Jade kommer att klara sig. Striden �r i Venedig, inte h�r. Det finns ingenting att frukta. Och jag har beordrat honom att inte l�mna kyrkan."

"Jag tycker inte om det h�r", s�ger Caleb.

"Min bror," avbr�t Samuel, "vi har ingen tid att f�rlora."

Caleb erbj�d Sera en sista chan, men han kunde se att hon redan hade best�mt sig. Hon var den mest envisa person som han n�gonsin tr�ffat.

"Bra", sade han. "L�t oss g�."

Och med det, v�nde sig de tre om och sprang mot vattnet, och inom kort s� fl�g de in i den kommande natten.

Kyle s�g p� med gl�dje n�r hans plan utf�rdes perfekt. Runt omkring honom, var Venedig i spillror. De patetiska m�nniskorna sprang f�r sina liv samtidigt som de hundratals frigivna f�ngar skr�mde dem i alla riktningar. �ntligen hade m�nniskorna slutat att vara s� lyckliga, hade slutat med sina dumma spel, slutat spela deras musik, b�rjat slita av sig sina masker och sprang f�r sina liv.

De kom inte s� l�ngt. F�ngarna var i ett raseri av plundring, v�ldt�kt och mord, medan de frigjorda vampyrerna fokuserade p� att dricka blod. De d�dade m�nniskor p� plats, antingen genom att slita av deras huvuden eller genom att dyka direkt mot deras halsar f�r att s�tta sina huggt�nder i dem. De fodrade och fodrade och inom kort s� s�g torget i Venedig ut som ett slagf�lt. Kroppar l�g �verallt, skyltf�nster krossades, bord v�ltna�

Och det var bara b�rjan. Kyle hade inte varit s� lycklig p� flera �r.

Kyle v�ntade, iaktog himlen, och n�r han vakade ut�ver vattnet, s�g han �ntligen vad han var ute efter. Himlen m�rknade utav massor av vampyrer som fl�g ovanf�r. Han visste att det var Calebs klan, p� v�g mot Venedig. De var s� l�ttledda. De rusade f�r att st�vja v�ldet, som han visste att de skulle g�ra, och d�rigenom l�mnade deras � oskyddad. Kyle hade k�nt Caitlins n�rvaro starkt p� den �n. Nu, �ntligen, kunde han g� och d�da henne.

N�r de rymde upp himlen, som en flock fladderm�ss, och fl�g ner till stranden i Venedig, s�g Kyle sin chans. Han fl�g upp i luften, den enda vampyr som flyger i den andra riktningen, helt obem�rkt, och p� v�g rakt mot Calebs �.

Hans mun vattnades vid tanken av att finna henne d�r, alldeles ensam, och f�nga henne, eller d�da henne l�ngsamt.

Det var �ntligen dags f�r h�mnd.

*

Jade stod vid vattnet och tittade upp mot himlen himlen. Rose satt lojalt vid hans sida, och hade inte l�mnat den en enda g�ng.

Jade visste att han inte borde ha l�mnat kyrkan, som han hade lovat sin mor. Han m�dde d�ligt �ver att bryta sitt l�fte, men han var bara tvungen att se vad som h�nde, att se striden. Strider som denna skedde inte ofta, och han h�ll p� att n�stan brista med sp�nning. Han hade sprungit till vattnet precis n�r de andra hade gett sig av och hade sett p� n�r hans far hade flygit upp i himlen. Han var s� stolt �ver honom, och hans farbror Samuel, att han n�stan k�nde sitt hj�rta hoppa ut ur hans br�st.

Men han brann med frustration. Han skulle g�ra vad som helst f�r att f� vara bland dem nu, f� flyga vid deras sida, f� b�ra hans vapen, f� hj�lpa dem i strid. Han var n�stan tio, trots allt. Varf�r kan de inte behandla honom som en vuxen redan? Han ville bara ha en chans. Han visste att om han hade varit med dem, hade han bevisat att han var ocks� v�rdig. Han kunde knappt v�nta f�r den dagen.

Jade visste att han inte kunde g� tillbaka in. Han var alltf�r upphetsad. Han skulle st� d�r hela natten om han var tvungen, tittandes p� himlen, och v�nta tills var och en av dem �terv�nde. Det fanns ingen annan plats han villa vara p�.

Under tiden, eftersom han var den enda kvar p� �n, inbillade han sig sj�lv som �ns enda beskyddare, den ensamma soldaten som utsetts f�r att st� vakt, f�r att skydda alla deras v�rdefulla �godelar. Ja, ins�g han, detta var ett mycket helig ansvar, och n�r hans far och farbror och mor kom tillbaka, skulle de vara stolta �ver honom. De alla skulle s�ga "titta p� Jade: han stod vakt f�r oss utan fruktan. Han �r en lika stor krigare som vi."

Samtidigt som Jade iaktog himlen f�r minsta lilla variation, d�k det pl�tsligt upp, i fj�rran, en ensam figur, p� v�g mot honom. Jades hj�rta hoppade. Han kunde se �ven h�rifr�n att det var en vampyr och att det inte var en fr�n klanen. Vem kan det vara? undrade han. Och varf�r var han p� v�g hit�t?

Kanske, ins�g Jade med ett bultande hj�rta, skulle detta bli hans f�rsta test som en soldat. Han stelnade till och h�ll sitt spjut h�g. Han k�nde efter i sitt b�lte och uppt�ckte sin favorit slangbella och liten p�se av stenar. Han hade tillbringat m�nga dagar p� jakt efter de rundaste och lenaste stenarna nere vid vattnet, och de alla passar perfekt innanf�r selen han hade skapat. Han hade tillbringat m�nga eftermiddagar med att �va slunga stenar p� tr�dgrenar och p� m�l i vattnet. Han hade till och med tagit sikte p� f�glar nyligen, och hade lyckats d�da en hel del. Ingen annan tog honom p� allvar, men han visste att, med detta vapen av sin egen design, hade han blivit en kraft att akta sig f�r.

Samtidigt som Jade vakade, kom figuren pl�tsligt mycket n�ra, som d�k och landade p� kajen framf�r honom, p� bara n�gra meters avst�nd.

Jades hj�rta bultade och han k�nde munnen torka, d� han s�g storleken p� denna vampyr: han var enorm. Han var kl�dd i svart, i n�gon form av stridspansar, och n�r hans vingar veks in, s�g Jade hur muskul�s han var. Han var �nnu st�rre �n Jades pappa. Men �nnu v�rre var att han s�g skr�mmande ut: h�lften av hans ansikte var helt f�rskr�ckt, som om det hade slitits bort.

Rose morrande sp�nt.

Jade k�nde efter vid sin sida efter hans slangbella. Men hans h�nder darrade, och han var inte s� s�ker p� att det skulle g�ra honom n�got gott. Den h�r mannen s�g ut som ren ondska.

Jade f�rt�ring.

Mannen tog flera steg mot honom. Jade ville kliva bak�t, men han tvingade sig sj�lv att st� kvar. I st�llet s� f�rs�kte han att agera som en man, h�lla sin mark, pusta ut br�stet och h�ja hakan. Han f�rs�kte f� fram sin elakaste min. Han skulle aldrig till�ta sig sj�lv vara feg. Oavsett vem som n�rmade honom.

"Stanna d�r och f�rklara dig sj�lv!" skrek Jade och f�rs�kte anv�nda sin h�rdaste r�st. Tyv�rr hade hans r�st inte �ndrats, den hade fortfarande f�r h�gfrekvent, och den sprack lite.

Mannen skrattade h�gt och tog tv� steg fram�t.

"Jag varnar er," skrek Jade, "Jag �r son till Caleb! Detta �r v�r �! Du kommer att g�ra som jag s�ger!"

Mannen stannade, och s�g verkligen f�rv�nad den h�r g�ngen.

Jade tog lite tr�st i detta. Det verkade som om hans fars namn hade imponerat mannen.

"Det st�mmer", sa Jade modig. "Och ingen landar h�r utan tillst�nd. S� det �r b�st att du ger av iv�g nu!"

Jade f�rs�kte n� sin slangbella, men hans h�nder darrade, och det var sv�rt att k�nna exakt vart den var.

Mannen log tillbaka.

"Mycket intressant", sa mannen.

Mannen s�g sig omkring, som om han luktade luften, som om han f�rs�kte k�nna n�got. Efter ett tag verkade han besviken.

"Din far hade en bes�kare. En kvinna vid namn Caitlin. Var �r hon? "Fr�gade han.

"Hon gav sig iv�g f�re alla andra," sade Jade. "Men hon gav mig hennes halsband. Det �r mitt nu. Hon sa att jag kunde ha det. Och om du inte ger dig av nu s� kommer min pappa att vara tillbaka n�r som helst," sade Jade som f�rs�kte n�mna det mest skr�mmande han kunde komma p�.

Mannen fr�ste och verkade besviken.

"Vart tog hon v�gen?" Fr�gade han.

"Jag har ingen aning", s�ger Jade. "Och �ven om jag hade det, skulle jag inte ber�tta f�r dig."

Mannen log igen, men den h�r g�ngen var hans flin ondare �n tidigare.

"Du �r en trotsig liten pojke", sade han. "Precis som din far. Till skillnad fr�n din far, kommer du att betala priset f�r att ha st�tt i min v�g. Din far har orsakat mig sorg genom �rhundradena. Med tiden kommer jag att d�da honom sj�lv, med mina bara h�nder. Men under tiden, r�cker det f�r mig att d�da dig. L�t detta bli en l�xa f�r honom. "

Med detta b�rjade mannen ta flera steg mot Jade.

Jades �gon vid�ppnades och hans hj�rta dunkade i br�stet. Tiden hade verkligen kommit: tiden f�r strid. Han hade f�tt sin �nskan uppfylld.

Men nu n�r det var h�r skakade hans h�nder s� h�rt och det var sv�rt f�r honom att kontrollera dem. Sv�rt f�r honom att t�nka klart, att minnas. Slangbellan. Stenarna. Han fr�s till, kunde inte att r�ra sig.

Han ville agera, men eftersom mannen kom n�rmare, var en del av honom alldeles f�r r�dd f�r att faktiskt bryta sig loss i r�relse.

Rose, som i avk�nning av Jades of�rm�ga att agera, brast pl�tsligt ut i ett brummande, och sprang rakt mot mannen.

Hon hoppade upp i luften, och d�k rakt mot halsen. Det h�nde s� snabbt att det �veraskade mannen. Rose kl�mde fast hennes k�kar h�rt runt halsen, vilket fick mannen att vackla tillbaka flera steg, chockad. Han tog tag i Rose och f�rs�kte dra bort henne, men han kunde inte. Hon bet alltf�r h�rt. Blod fl�dade �verallt d�r hon h�ll p� halsen, ovillig att sl�ppa taget.

Slutligen fick mannen tag i henne och kastade henne av honom. Han sm�llde ned Rose s� h�rt p� stenen som, med en gn�ll, tappade luften. D�, med ett morr, lyfte mannen upp sin k�nga, och Jade kunde se att han var p� v�g att krossa huvudet.

Jade b�rjade agera. I en snabb r�relse, n�dde han i b�ltet, extraherade sin slunga, satte i en sten, och som han hade gjort en miljon g�nger innan drog han tillbaka sin arm, siktade just mellan mannens �gon, och slungade den med allt han hade.

Till Jades f�rv�ning, fungerade det. Stenen fl�g med blixtens hastighet och tr�ffade mannen, p� bara meters avst�nd, i ett av hans �gon och slog det ur hans skalle.

Mannen tog tag i hans tomma �gonh�la och skrek och skrek, fasansfulla skrik, samtidigt som blodet rann fr�n hans huvud. Jade hade r�ddat livet p� Rose.

Men nu v�nde sig mannen mot Jade och s�g p� honom med en skall fr�n helvetet. Jade greppade efter en annan sten, men den h�r g�ngen var han inte tillr�ckligt snabb. Mannen kastades sig p� honom med blixtens hastighet, snabbare �n n�got Jade n�gonsin hade sett.

Det sista som Jade s�g var hans groteska ansikte, fyllt med ilska och raseri, p�v�g rakt mot honom

Caleb k�mpade med sin klan p� gatorna i Venedig, mitt i striden. Med Samuel p� ena sidan och Sera p� andra sv�ngde han vilt med sin elfenbensstav och d�dade f�ngar �t v�nster och h�ger. De tre av dem, i underl�ge, blev anfallna av ett dussin f�ngar, men dessa var bara m�nniskor, och de tre �vervinna dem.

Men Caleb �verrumplade pl�tsligt av ett dussin vampyrer som kom deras v�g. Han k�nde igen dem omedelbart, de var av lagunklanen, f�rh�rdade brottslingar som han trodde ruttnade under f�ngelserna. Deras n�rvaro sa honom omedelbart att n�gon hade sl�ppt ut dem, hade varit bakom allt detta kaos. Att detta bara var en plan.

Men han hade inte mycket tid att begrunda det, f�r snart, var de �ter i stridens hetta.

Caleb och hans m�n fick separera. En vampyr hoppade mot Calebs ansikte, men Caleb stack honom i halsen. En annan tog tag i hans axel, men Caleb hoppade till och skallade honom. �nnu en anf�ll bakifr�n, men Caleb tog sin stav, och stack den bak�t, och dess spetsiga �nde gick rakt igenom halsen.

Ytterligare tv� anf�ll framifr�n, men Caleb drog staven tillbaka och svingade den, spr�ckte de b�das huvuden h�rt, och skickade dem till marken.

Caleb f�ngade andan och tittade och s�g det g� bra f�r sin bror, men Samantha, med hennes korta sv�rd, hoppade bak�t. Han klev in och slet en vampyr av henne, brottade dem till marken.

Vampyren n�dde upp med sina l�nga klor och f�rs�kte kl�sa ut Calebs �gon. Men Kaleb tog dem och vred dem runt, br�t vampyrens handled. Caleb rullade d�refter �ver, tog sitt spjut, och h�gg vampyrens hj�rta. Det dog med ett hemskt skrik.

Efter n�gra minuter av stridande var de slutligen segrarna. De f� f�ngar som �verlevde tog fart mot gatorna, medan resten av dem var d�da p� torget. �ven vampyrer l�g d�da.

Caleb tittade p� hans klanmedlemmar, och s�g att �ven flera av dem var skadade och slagna, med ingen hade d�tt.

Caleb k�nde en hand p� hans axel och v�nde.

Samuel pekade mot himlen.

"R�ken", sade Samuel. "Det kommer fr�n v�r �."

Caleb och Samantha utbytte en orolig blick i samma �gonblick. Med en flygande start, hoppade de i luften, deras klanmedlemmar t�tt bakom.

Caleb k�nde sitt hj�rta bulta i br�stet, mer oroad nu �n han n�gonsin hade varit under strid. Hans � brann. Och hans son var ensam.

Caleb landade p� sin � med alla sina klanmedlemmar, och s�kte snabbt efter Jade.

"Jade!" Skrek Caleb.

Han sprang fram och tillbaka, medan Samantha sprang till kyrkan, och Samuel sprang till klostret. De t�ckte alla h�rn, s�kte i varje riktning n�r de spred ut sig.

Br�nder rasade �verallt, lyste upp natten, och Caleb visste att n�gon hade attackerat. Han ins�g nu att vad som hade h�nt p� Venedig var bara ett utstuderat lockbete; att det verkliga m�let var hans �. Att de hade blivit lurade.

Caleb s�kte igenom hamnen, letat �verallt, och till slut stannade han.

Och hans hj�rta stannade inom honom.

D�r, liggandes framf�r honom, var Rose.

D�d.

Det fanns inget s�tt, visste han, att Rose n�gonsin skulle ha l�mnat Jades sida. Om inte n�got hade h�nt med Jade.

Caleb s�kte igen, och d�r, i m�rkret s�g han konturerna av en kropp. Kroppen av en liten pojke, som l�g p� stenarna.

Han k�nde hela hans v�rld kollapsa runt omkring honom. Han k�nde sig d� inombords.

Han var of�rm�gen att r�ra sig, kunde inte andas, inte t�nka. Han k�nde sig i fullkomlig f�rnekelse, skrikandes f�r sig sj�lv att det inte kunde vara Jade.

Men �ven n�r han b�rjade n�rma sig, visste han att det inte kunde vara n�gon annan.

Han kn�b�jde vid kroppen, och v�nde den l�ngsamt �ver.

Caleb lutade sig tillbaka och sl�ppte ut ett hemskt klagade, ett av ett djur som aldrig skulle �terh�mta sig. Det var ett skrik som fyllde natten, som stoppade hela flocken, och som steg upp till himlarna sj�lva.

Caitlin fl�g, himlen f�rgad i en miljon f�rger i solnedg�ngen.

Efter hennes hj�rtsk�rande farv�l med Caleb, hade hon lyft mot himlen och hade inte slutat flyga sedan dess. Hon hade gr�tit i flera timmar, men nu, �ntligen, avtog t�rarna, och torkade p� hennes ansikte. Hon kom l�ngsamt till en ny, fast beslutsamhet. Precis som hon hade alltid varit i livet, var hon nu sj�lv. Hon hade aldrig kunnat lita p� komfort och s�kerhet av en far eller bror eller pojkv�n.

Hon hade velat s�ga adj� till Polly, och Aiden och de andra. Men hon klarade inte av det. Hon k�nde att hon var tvungen att komma s� l�ngt bort fr�n Venedig som m�jligt. Hon kunde inte st� ut med tanken p� att vara n�gonstans i n�rheten av Caleb n�r han inte ens kunde komma ih�g henne. Det gjorde f�r ont.

Hon visste att hon var tvungen att �ka till Florens, hon hade vetat det sedan hon hade kommit, och �ven fast hon inte hade satt ut mot en viss plats, fann hon sig p� v�g i den riktningen. S�der. Hundratals mil fr�n Venedig.

Efter flera timmar, efter att hon hade slutat gr�ta, b�rjade hon sakta fr�ga sig vart hon var p� v�g � och det var n�r hon ins�g att det verkligen var Florens. Det k�ndes r�tt f�r henne. Hon hade f�ljt hennes hj�rta, och det hade lett till sorg. Nu beh�vde hon fullf�lja sitt uppdrag.

Hon beklagade sig �ver att hon inte hade gjort det f�rr. Hon hade varit sj�lvisk. Det �r uppenbart att hon var en viktig person, och hon kunde vara till stor tj�nst. Och ju mer hon t�nkte p� det, desto mer gillade hon id�n om att hitta sin far. Att hitta honom var n�got som hon alltid hade velat, och om att �ka till Florens h�ll svaret, k�nde hon inget behov av att tveka.

Den enda personen i Venedig hon verkligen beklagade sig l�mna bakom utan att s�ga adj� till, var Blake. Nu n�r Caleb var tagen, t�nkte hon mer och mer p� sin natt med Blake. Deras dans. Deras gondoltur. Det hade funnits n�got verkligt mellan dem. Och hon hade bara kastat bort det. Han skulle f�rmodligen aldrig f�rl�ta henne, och hon hade bara �nskat att hon hade haft en chans att f�rklara det hela, att s�ga adj� ordentligt. Men i sitt nuvarande k�nslom�ssiga tillst�nd, kunde hon inte lita p� sig sj�lv att prata med honom.

Pojkar var alltf�r sv�ra f�r henne, alltf�r f�rvirrande. De �verv�ldigade hennes k�nslor, gjorde det sv�rt f�r henne att t�nka klart. De verkade alltid distrahera henne. Hon hade ett uppdrag att utf�ra, och hon skulle beh�va fokusera. Att vara sj�lv skulle g�ra det mycket enklare.

Caitlin k�nde sig ocks� ledsen att l�mna Rose bakom, men innan hon l�mnade henne, hade hon k�nt hur stark Rose anslutning var med Jade. Hon var i goda h�nder med honom. De tv� av dem var uppenbarligen menade f�r varandra, och �tminstone skulle det h�lla Caitlin ansluten till Caleb p� n�got litet s�tt.

Caitlin passerade en bergskedja, och n�r hon s�nkte blicken s�g hon framf�r sig, p� avst�nd, en h�pnadsv�ckande plats: den massiva, spretigt staden Florens.

Hon d�k ytterligare, och cirkulerade den. Den var magnifik, olik n�gon stad hon n�gonsin hade sett. Inb�ddad i en dal, omgiven av en liten bergskedja, var Florens flankerad av floder, �ver vilka str�ckte sig sm�, vackra v�lvda broar. Det sista ljuset av solnedg�ngen p�gick i luften, och det var precis tillr�ckligt f�r att ge Caitlin ett magnifikt, f�gelperspektiv.

�verallt var r�da tak, sluttande f�rsiktigt ned�t, vilket fick det att se ut som att staden var gl�dande i r�tt och orange. Byggnaderna var l�g, de flesta av dem inte mer �n ett par v�ningar h�ga, och horisonten br�ts med en uppsj� av kyrktorn. Vissa kyrkor hade kupoler, andra, fyrkantiga torn. Den vackraste kyrkan h�jde sig �ver allt annat, dess massiva kaklade kupol sken d�r den steg upp fr�n centrum av staden sj�lv.

N�r hon fl�g n�ra stadens centrum, s�g hon stora herrg�rdar och slott, de massiva byggnader reste sig �ver de mindre omkring dem. Mitt bland byggnaderna, var flera kvarter som var �ppna kvadrater. Hon kunde redan se att staden inte alls var lika tr�ng som Venedig. Tack och lov, det verkade finnas gott om andrum d�r nere.

Caitlin cirkulerade staden en tredje g�ng, tog in all. Arkitekturen var vacker, s� ren, s� gammal. Det fanns statyer p� alla torg, och m�nniskor vandrade lugnt, medan andra red p� h�star. Floderna som omgav staden lyste r�tt fr�n himlen, och m�nniskor korsade nonchalant m�nga g�ngbroar.

Caitlin hade ingen aning om var hon skulle b�rja sin s�kning. Hon hade aldrig varit i Florens, och staden var s� utspridd. N�r hon fl�g, hoppades hon att n�gon dold mening skulle plockas upp av hennes instinnkter, ett meddelande, kanske, fr�n hennes far. Men ingenting kom.

Hon best�mde sig f�r att n�rma sig staden fr�n utsidan, f�r att f� erfarenhet av att g� in i den f�r f�rsta g�ngen. Hon tyckte ocks� att det var klokare att inte landa r�tt inne i staden, i fall hon uppt�cktes.

Hon korsade �ver floden, precis n�r det b�rjade att m�rkna, och landade i skogen p� andra sidan.

Caitlin gick ner f�r en dammig grusv�g, p� v�g mot �lvstranden. Hennes omedelbara oro var att hitta tak �ver huvudet och mat. Hon var hungrig. Inte p� mat, men p� blod. Att vara i skogen och i t�ta dungar, r�rde upp hennes hunger. Hon kunde lukta sig till r�djur i n�rheten.

Caitlin h�rde ett prasslande i grenarna, och hon v�nde sig om och s�g en familj av r�djur som stod d�r, inte mer �n 30 meter bort och stirrade.

Hon hoppade mot dem, valde en och jagade ner den.

Det sprang till v�nster, sedan h�ger, men hon stannade den i dess sp�r. Hon mindes sin tid med Caleb, i Salem, n�r han l�rt henne hur man jagar.

Han l�rde henne v�l: �gonblicket senare fann hon sig p� en liten hjort och sj�nk hennes huggt�nder i halsen. Det var en direkt tr�ff. Hjorten gick ner, Caitlin ovanp� den. Den sparkade i n�gra sekunder, men slutade sedan, medan Caitlin s�g blodet ur kroppen.

N�r hon drack,k�nde Caitlin sakta sina krafter �terv�nda.

Och d� pl�tsligt h�rde hon ett klick bakom henne, ett h�gt, distinkt klick.

Hon k�nde genast igen det som klicket fr�n ett gev�r.

Hon fr�s, och v�nde sakta.

D�r stod �ver henne en j�gare, elegant kl�dd, och h�ll ett gev�r, som siktade p� henne.

"R�r dig inte", sade han till henne, hotfullt.

Caitlin h�rde mer prasslande, och s�g att han f�ljdes av en grupp p� omkring 30 m�nniskor, alla pekade armborstar mot henne. Hon var helt omringad.

Hon visste inte hon skulle g�ra. Hon kunde d�da m�nniskorna l�tt nog, men hon ville egentligen inte skada dem. Hon ville inte tillbringa sin tid h�r p� flykt, rusande ut ur staden innan hon kunde hitta vad hon beh�vde.

Hon v�nde sig l�ngsamt, h�jda hennes h�nder.

"St� upp," sade han. "P� f�tterna."

Hon reste sig l�ngsamt, h�nderna h�gt, debatterade ett tillv�gag�ngss�tt. J�garna bakom honom verkade ivriga att skjut. Pilar och kulor kunde inte d�da henne, men de skulle s�kert skada.

"Jag vill dig inget illa", sade hon.

"Vi vet vad du �r", sa han grymtade. "En vampyr. Din sort medf�r inget utom ondska. Jag d�dade en av er bara i g�r. Tydligen d�dade jag inte tillr�ckligt."

Mannen drog tillbaka s�kringen p� sitt gev�r, och h�jde det h�gre, r�tt mot Caitlins huvud.

Hon ins�g att han var p� v�g att skjuta.

Pl�tsligt h�rdes ett prasslade i skogen, och hela gruppen snurrade och s�g. En vampyr hade landat fr�n himlen, och hade landat bakom dem alla.

Caitlin var chockerad �ver att se att det var Blake.

Det var den distraktionen Caitlin beh�vde. Innan de kunde v�nda sig igen tog hon tag i j�garens gev�r och slet det ur h�nderna samtidigt som han sk�t. Hon hade lyckats h�ja det tillr�ckligt h�gt, s� att kulan missade huvudet.

Hon ryckte pistolen fr�n honom, snurrade runt och kn�ckt hans k�ke med �ndan av gev�ret, skickade ner honom till marken.

Blake hade ocks� tagit ner tre av dem med ett enda slag.

De andra skyttarna v�nde tillbaka till Caitlin och skj�t, men hon var snabbare �n dem, och hade redan hoppat upp i luften. Hon kom ner snabbt och h�rt, sparkade dem i ansiktet. Hon sv�ngde �nden av vapnet vilt, knuffade bort flera andra. Det skulle ha varit l�ttare att d�da dem, men det var inte vad hon ville.

Blake var ocks� i strid, duckandes, sparkandes, armb�gandes, och slog dem alla.

Av hela gruppen, lyckades endast en f� av ett skott. Pilen genomborrade Blakes arm, och han sl�ppte ut ett skrik.

Caitlin snurrade, identifierade j�garen, och sparkade honom s� h�rt, med b�de f�tterna p� br�stet, att han fl�g tillbaka in i ett tr�d. Oturligt nog fl�g han rakt in i en skarp, utskjutande gren, och den punkterade hans hals. Han satt fast p� tr�det, d�d.

Alla andra m�nniskor var utslagna, medvetsl�sa.

Caitlin v�nde sig till Blake, gick �ver honom, k�nde sig ansvarig f�r hans s�r. Han stod d�r, kramade den, pilen fortfarande fast i armen.

"Bryt bort den", sade han genom sammanbitna t�nder.

Caitlin tvekade, sedan br�t hon av pilen. Han skrek n�r hon gjorde det.

"Dra nu." sade han.

Hon s�g p� honom, os�ker, men han nickade, och l�ste sin k�ke.

I en stark r�relse, ryckte hon pilen s� h�rt hon kunde. Blake skrek, n�r den gick helt genom armen. Blod v�llde ut och Caitlin stoppade det med h�nderna.

Blake n�dde ner, slet en remsa av tyg fr�n hans tr�ja med t�nderna, och �verl�mnade det till Caitlin. Hon tog det och svepte det t�tt runt s�ret.

Till slut slutade bl�dningen.

Blake b�jde sig ner, tog spetsen p� pilen, och h�ll upp den mot m�nskenet.

"Som jag trodde", sade han. "Silver spets. Dessa var inte j�gare. De var vampyr j�gare. S�kte speciellt f�r s�na som oss."

Caitlin tittade p� pilspetsen, och s�g att han hade r�tt. Hon s�g p� hans s�r i oro.

"Kommer du att klara dig?" Fr�gade hon.

Han nickade, men inte p� ett �vertygande s�tt.

"L�t oss g� h�rifr�n." sade han.

Caitlin stod bredvid Blake p� stenterrassen, lutad mot det utsmyckade marmorr�cket. H�gt uppe p� en kulle, s�g hon ut �ver skogen, �ver floden, vid staden Florens. Hennes sinne var fortfarande i gungning, f�rs�kte fortfarande bearbeta hur hon kom hit, hur det h�nde.

Hon hade aldrig f�rv�ntat sig att vara omringad s� snabbt av en grupp m�nniskor, s�rskilt bev�pnade med vapen som kunde skada vampyrer. Hon hade inte k�nt av vampyrj�garna, och det var dumt av henne att s�nka sin gard s� mycket. Hon hade varit alltf�r inriktad p� Florens, alltf�r glad �ver att vara h�r och alltf�r hungrig, alltf�r inriktade p� att �ta. Det hade varit ett dumt misstag.

Tack och lov f�r Blake. Att se honom hade ingett en s�dan chock. Hon hade trott att han hade gl�mt henne, och att om han t�nkte p� henne alls, skulle det bara vara med ilska. N�r allt kommer omkring, hade hon l�mnat honom s� pl�tsligt, n�r han hade varit s� sn�ll mot henne.

Efter deras m�te, skulle han leda henne genom skogen, upp p� denna kulle, till denna otroliga herrg�rd. Det var, f�rklarade han, en byggnad. Den stod stolt h�gt uppe p� en kulle, hade en bred, marmortrappa, med tjocka, utsmyckade r�cken som slingrande sin v�g upp till denna enorma stenterrass. Det hela ledde till ett magnifikt, marmorhus, med stora ekd�rrar och h�rliga v�lvda f�nster i varje riktning. Blake hade lett henne in, och hade f�rklarat att det var ett av hans m�nga hus. Det var magnifikt, passade f�r en kung. Det gav s�ker �vernattning i skogen.

Efter att ha samlat sig och hj�lpt tenderar hans s�r hade Caitlin vandrat ut p� terrassen, f�r att f� lite frisk luft, f�r att ta in allt. Han hade vandrat ut efter henne, och nu stod han vid hennes sida.

Hon och Blake hade inte sagt mycket, b�da fortfarande i gungning efter chocken av striden. Han s�g ut som om han hade ont fr�n pilen, och Caitlin k�nde sig fruktansv�rd �ver det. Hon blev djupt r�rd �ver att han hade kommit f�r henne, att han hade r�ddat henne. Vem vet vad som skulle ha h�nt om han inte hade kommit.

De stod d�r i den varma kv�llsluften, blickade ut, b�da borta i sina egna tankar.

Tystnaden blev tjock och Caitlin b�rjade k�nna sig nerv�s. Hon k�nde hennes hj�rta b�rja sl� snabbare. Hon hade ingen aning om vad hon skulle s�ga. Hon ville tacka honom. Men hon visste inte hur hon skulle b�rja.

"Har du kommit hit bara f�r mig?" Fr�gade hon sakta, i sommarm�rkret.

Han v�ntade flera �gonblick, sedan nickade han.

"Varf�r?" Fr�gade hon.

"Jag kunde inte gl�mma dig", sade han.

Han v�nde sig om och s�g p� henne.

"V�r dans. V�r b�ttur. Jag trodde vad vi hade var p� riktigt."

Han s�g p� henne.

"Var det?"

Hon s�g tillbaka p� honom, p� den flammande intensiteten i hans �gon, och kunde se hur djupt han k�nde saker.

"Ja", svarade hon.

Hans ansikte tycktes slappna av.

"Varf�r l�mnade du mig?" Fr�gade han.

Caitlin suckade och f�rs�kte komma p� vad hon skulle s�ga.

Slutligen, sade hon bara: "Jag �r ledsen."

"Sticker du alltid n�r du �r intresserad av n�gon?" Fr�gade han med ett litet leende.

Hon log tillbaka. "Nu n�r jag t�nker p� det, antar jag att jag g�r det."

"Det �r en d�lig vana", sade han, hans leende vidgades.

Han v�nde sig om och s�g p� staden, och hon studerade honom n�r han gjorde det. Han var fortfarande mycket mystiskt f�r henne. Han var en man av f� ord, och han var s� l�gm�ld. Hon kunde k�nna intensiteten som brann i honom, och det skr�mde henne. Han k�nde sig som en man som levde livet p� kanten. Han verkade vara en hoppl�s romantiker, som n�gon som alltid var indragen i en passionerad aff�r.

"Den mannen du talade med h�romkv�llen," fortsatte Blake, "den med barnet. Hur k�nner du honom?"

Caitlin var m�ll�s. Hon hade ingen aning om hur man skulle f�rklara det. "Det �r komplicerat", sade hon till sist.

"Har du k�nslor f�r honom?" Fr�gade han.

Caitlin pausats.

"Ja", sade hon, sanningsenligt.

Hon s�g Blakes ansikte falla i besvikelse.

"Men", tillade hon, "det var i det f�rflutna."

Han s�g p� henne, f�rvirrad.

"Vad jag ville s�ga var� vi �r inte l�ngre tillsammans."

N�r hon sa orden h�gt, sm�rtade det henne att h�ra dem, men �ven som hon sa det, visste hon att det var sant.

Blake s�g p� henne med ett nytt hopp.

"Jag f�ljde efter dig till Florens och hoppades att du skulle s�ga det", sade han. "Fr�n det �gonblick jag tr�ffade dig, kunde jag inte sluta t�nka p� dig. I g�r kv�ll bes�kte jag din �, och Aiden sa att du hade l�mnat f�r Florens. Jag vet inte varf�r du �r h�r, men jag kan k�nna att du s�ker efter n�got. Jag vill hj�lpa dig. Jag vill vara med dig. "

Han v�nde sig om och s�g p� henne, och tog ett steg n�rmare.

Hon s�g upp i hans �gon, p� hans sl�ta, felfria hy, och k�nde sig helt �verv�ldigad av hans n�rvaro. Hon kunde inte motst�. Han tittade ner p� henne, n�dde upp och str�k sakta hennes ansikte med baksidan av handen. Hon sl�t �gonen. Hon mindes den natten p� Pollepel, samma k�nsla hon hade haft. Nu kom den tillbaka, men starkare.

Och n�r han lutade sig in, och hans l�ppar r�rde hennes, och hon k�nde hennes hj�rta sv�lla igen. Hon kysste honom tillbaka, tr�ffade hans l�ppar med lika stor kraft.

Hon sm�lte, och visste att n�got inuti henne l�ngsamt kom tillbaka till livet.

Caitlin vaknade till morgonljuset som br�t igenom de stora, v�lvda f�nsterna. Hon n�dde �ver till nattduksbordet, satte tv� droppar i b�da hennes �gon, st�ngt dem, och v�ntade p� att sm�rtan skulle f�rsvinna.

Hon �ppnade �gonen och s�g sig omkring. Hon s�g att hon l�g i en stor, king size-s�ng, i ett massivt sovrum, med h�gt tak, lister �ver alla v�ggar och ett marmorgolv draperad i en stor, f�rskinn matta. Hon l�g p� fina sidenlakan, t�ckt med fina lakan och filtar, huvudet vilandes i en hoppl�st mjuk kudde. Hon hade aldrig varit p� en s�dan lyxiga plats i hennes liv.

Och n�r hon s�g sig omkring, s�g hon att hon var inte den enda d�r.

Blake l�g bredvid henne. Och de var b�da avkl�dda.

Hon f�rs�kte komma ih�g. Efter kyssen, hade de g�tt in och tillbringat natten tillsammans. Det hade varit en magisk kv�ll, och tankar om Blake fyllde hennes sinne. En del av henne, naturligtvis, t�nkte fortfarande p� Caleb.

Men den delen bleknar l�ngsamt, blir mindre och mindre. Liggandes bredvid Blake, att k�nna hans energi, k�nde hon att hon var precis d�r hon skulle vara just nu.

Caitlin l�g d�r, studerade hans ansikte, som fortfarande sov s� fredligt. Hon undrade hur l�ngt tillbaka de gick, exakt hur m�nga liv de hade k�nt varandra.

Hon kr�p slutligen ut ur s�ngen, hennes nakna f�tter k�ndes sk�na mot den svala marmorgolvet, och gick tv�rs �ver rummet till det enorma f�nstret. Hon s�g upp: f�nstret var minst femton fot h�gt, med spetsgardiner som bl�ste i vinden.

Hon lutade sig ut och s�g gryningen stiga �ver Florens. Floden l�s, gl�dandes i det mjuka ljuset. F�glar kvittrade i tr�den runt omkring henne.

En stark vind kom in som kylde ner henne p� den varma sommarmorgonen och bl�ste tillbaka draperierna. De bolmade i vinden runt henne, samtidigt som hon k�nde vinden smeka hennes ansikte.

Caitlin s�g bort i fj�rran, bortom Florens, och f�r f�rsta g�ngen p� l�nge, s�g hon fram emot den kommande dagen. Hon kunde knappt h�lla sig fr�n att f� utforska staden, f�r att forts�tta s�kandet efter sin far, efter sk�lden, med Blake vid hennes sida.

�ntligen var hon inte ensam.

*

Caitlin och Blake h�ll i h�nder n�r de l�mnade sitt palats och tog sig ner f�r de �ndl�sa marmortrappa. Hon k�nde sig som en ny kvinna. Hon hade badat i det enorma badkaret och hade bytit om till en ny utstyrsel som Blake hade gett henne. Han hade faktiskt lagt ut flera plagg f�r henne. Hon hade valt n�got enkelt, svart f�rg, inte f�r tr�ng, n�got som var elegant och som �nd� verkade passa in med tiden. Hon hade l�nga, svarta byxor och en ljus, l�ng�rmad skjorta, allt i svart och allt gjort av ett silkeslent material. Utstyrseln gjordes fullst�ndig av ett par sandaler. Hon l�ngtade l�ngtade efter att f� se sig sj�lv i en spegel.

Hon undrade varf�r Blake hade alla dessa kl�der, men hon ville inte fr�ga och f�rst�ra �gonblicket. Han hade varit i livet i tusentals �r, trots allt, och det var naturligt f�r honom att ha haft tidigare relationer t�nkte hon. Det brydde hon sig inte om och hon var bara tacksam f�r kl�derna.

N�r de gick ner p� v�gen, mot floden, vidgade det sig och blev livligare. De sm�lte in bland folkmassan och h�ll i hand. Hon tittade upp och var glad att se att hans s�r redan hade l�kt.

De gick �ver den lilla bron, �ver floden Arno i Florens.

"Ponte Vecchio", s�ger Blake.

Caitlin s�g p� honom. Han s�g glad och n�jd ut, som i sitt r�tta element.

"Den �r k�nd som" guldbron. "Ser du k�pm�nnen? Alla de sm� borden? Det �r d�r de s�ljer guld. Det finaste guldet i hela Europa. Det �r inte bara ing�ngsbron till Florens, men det r�kar ocks� att vara den plats att komma till f�r att k�pa smycken. "

N�r de spatserade �ver bron, som erbj�d en otrolig utsikt �ver vattnet och staden, tittade Caitlin n�rmare: sm� bord fodrade bron, runt om stod k�pm�n och kunder, alla unders�kte olika smycken.

Han tog hennes hand och ledde henne till ett litet st�nd.

Hon tittade ner och var f�rv�nad �ver att se det fyllt med guldarmband, halsband, ringar, �rh�ngen � Alla lyste i ljuset.

Caitlin fingrade ett armband.

"Prova p�", sa han och log.

Hon skakade p� huvudet och la tillbaka det. "Jag var kollade bara. Jag har inte n�gra pengar."

Han plockade upp det.

"Sn�lla", bad han. "Pengar �r inget problem f�r v�r sort. Jag har pengar nog f�r att r�cka i tusen livstider och ettusen mer."

Caitlin tvekade.

Blake n�dde �ver och placerade det runt hennes handled. Det var tunt och elegant, guldet lyste med briljans och det var kantad med sm� bitar av havsglas. Det fick Caitlin minnas deras tid p� Pollepel, n�r han hade gett henne den d�r delen av havsglas. Mindes han?

Men det passade inte p� hennes handled.

Han f�rs�kte �ppna l�set men det v�grade vika sig.

"Du m�ste anv�nda nyckeln", sade k�pmannen.

Hon tittade upp och s�g att han h�ll en liten nyckel. Blake tog den och satte den i l�set och �ppnade armbandet. Hon var f�rbluffad.

"Den �r utformad f�r att endast �ppnas med nyckeln", sade k�pmannen. "Bara n�gon n�ra ditt hj�rta f�r h�lla nyckeln. Bara de kan �ppna den."

Blake f�ste armbandet p� hennes handled och sedan l�ste det. Hon f�rs�kte ta bort det, men det gick inta att ta loss.

Hon iaktog det och h�ll upp det mot ljuset. Det var vackert, havsglaset �terspeglar ljuset i alla olika f�rger. Hon k�nde sig som om hon var kl�dd i en del av Blake.

"�r du s�ker?" Fr�gade hon.

Innan hon kunde avsluta st�lla fr�gan, hade Blake redan betalat den leende handlaren.

Han tog hennes hand, och de fortsatte ned f�r bron.

Caitlin var i v�rdnad n�r de gick in i staden Florens. Det var en av de vackraste platserna som hon n�gonsin hade varit p�. Gatorna var mycket st�rre h�r �n i Venedig och inte alls lika tr�nga. De var kl�dda med vackra fasader av byggnader, radhus, skyltf�nster� M�nniskor, elegant kl�dda, tippade sina hattar n�r de gick f�rbi och en och annan h�st gick makligt ner p� samma gata. Det fanns skulpturer och font�ner �verallt. Gatorna var kl�dda med kullersten, och mellan varje f� kvarter �ppnades det upp till ett inbjudande torg. Detta var en verkligen en stad av ljus.

"S�," fr�gade Blake efter en tyst promenad "Vart ska vi?"

"Jag m�ste hitta min far", sade Caitlin. "Och en gammal sk�ld. En som han kommer att leda mig till."

"�r din far en utav v�ran sort?"

Caitlin nickade. "Jag har h�rt att han kom fr�n en speciell klan. Jag har aldrig tr�ffat honom."

Blake nickade tillbaka. "Det �r ganska vanligt bland vampyrer. F�r�ldrarna �verger ofta barnen. Det �r s�krare p� det s�ttet. P� s� s�tt om f�r�ldern tillf�ngatas eller d�das, �r barnet i s�kerhet. Dessutom finns det inte s� mycket av ett behov att vara tillsammans: vampyranslutningen �r s� mycket starkare mellan f�r�lder och barn. Vampyrer beh�ver inte vara med sina barn fysiskt f�r att vara n�ra dem. Vi kan kommunicera genom tankar med tusentals mil mellanrum Och genom dr�mmar "�

Det skorrade n�got, fick Caitlin att b�rja t�nka. Hennes dr�m. De gyllene d�rrarna.

"Egentligen �r det vad som ledde mig hit", sade hon. "Jag dr�mde om min far. Och dessa vackra, gyllene d�rrar. Det var som � Jag kan inte f�rklara det, men det var som � som han pekade mig mot Florens. Jag hade en k�nsla av att svaret var bakom dessa d�rrar. De var s� ovanliga, s� l�nga och vackra, och de hade dessa ristningar �ver dem. "

Blake stannade och s�g p� henne. "Du talar om kyrkod�rrar", sade han, med fullaste allvar. "Det kan inte vara n�got annat �n dessa."

Caitlins �gon vid�ppnades.

"Tror du de verkligen existerar?"

"Ja, naturligtvis", sade han. "De �r en av de mest k�nda platserna i Florens."

Caitlins hj�rta hoppade av upphetsning. �ntligen n�got konkret. En riktig, fast ledtr�d.

Blake tog hennes hand. "F�lj mig."

N�r Caitlin och Blake gick ned Via Dei Calzaiuoli, �ppnades den upp till ett stort torg, Piazza del Duomo, och Caitlin blev f�rbluffad av utsikten. Mittemot dem stod en av de st�rsta och mest utsmyckade kyrkor hon n�gonsin hade sett. Den var byggd i en ljus sten, varje tum t�ckt med ristningar, statyer, m�nster, och sammanfl�tad med orange f�rg och gr�nt kantband. Det var s� utsmyckat, s� upptagen.

Dess bakre katedral steg i en enorm, orange kupol , den hon hade sett n�r hon f�rst fl�g �ver staden, samma kupol som dominerade stadens silhuett. Den var mycket vacker och helt klart den viktigaste byggnaden i staden.

"Wow", viskade hon.

"Duomo", sade han. "Den st�rsta kyrkan i Florens i hundratals �r. Helt �verv�ldigande, �r inte det? "

Det var det. Men hon s�g inga guld d�rrar.

"Men d�rrarna �", sade hon, "� det �r inte dem."

"Nej", sade han. "De d�rrar du talar om ligger mittemot katedralen. I dopkyrkan."

Han v�nde hennes axlar och pekade. "Titta", sa han.

Pl�tsligt s�g Caitlin den. D�r mittemot Duomo, satt en �ttakantig formad byggnad, som s�g liten ut j�mf�rt med Duomo, men som fortfarande var ganska stor, ungef�r hundra fot i diameter, och stigande omkring hundra fot h�g. Den var s� utsmyckligt huggen som Duomo sj�lv, i en matchande sten och matchande f�rger. Men vad som gjorde det s�rskilda, vad som gjorde det s� kaptiverande f�r �gonen, var dess magnifika, h�ga d�rrar. Alla ljusa, i skinande guld. Allt omsorgsfullt snidat, med bilder �ver dem.

Precis som Caitlin hade sett i sin dr�m.

Hennes hj�rta bultade. Det var s� surrealistiskt att se n�gonting i verkliga livet som hon bara hade dr�mt om. Nu, mer �n n�gonsin, k�nde hon att det var ett budskap, att hon var n�ra, �n en g�ng, att hitta sin far.

I en dvala, gick hon fram till d�rrarna, och sakta h�ll ut handen och r�rde vid dem.

Det var precis som hon mindes. Hon kunde inte tro hur sl�t metallen k�ndes. Hon f�rundrade sig �ver alla dess former, dess intrikata detaljer.

Blake kom upp bredvid henne. "Detta �r den �ldsta byggnaden i Florens", sade han. "Byggd �r 1100. Det tog dem 21 �r bara f�r att bygga dessa d�rrar. Allt f�r hand. De ser ut som guld. Men de �r faktiskt brons."

Hon tittade upp, och f�rundrades �ver hur h�gt d�rrarna reste sig. Hon tittade n�rmare p� de skildringar, p� de sm� former av m�nniskor och djur och �nglar.

"Dessa siffror," fr�gade Caitlin. "Vilka �r det?"

"Scener ur Bibeln," svarade Blake "Gamla testamentet, allt du ser framf�r dig.. Det �r Moses som tar emot tabletterna av Gud".

Caitlin tittade n�rmare. Hon s�g �nglar, demoner, m�nniskor st�r med vingar � .Det fick henne att t�nka p� hennes sort.

"Ja", Blake sade l�sa tankar. "V�r typ ing�r. Tror du verkligen att en m�nniska skulle ha ristat dessa? Dessa d�rrar h�ggs av en av oss."

Caitlin iaktog dem i f�rundran.

"Min dr�m � den ber�ttade f�r mig att min far skulle ligga bakom dessa d�rrar."

Blake �ppnade en av dem.

Caitlin drog tillbaka den andra, l�ngsamt. Den var tung, gjord av massivt j�rn.

"L�t oss ta reda p� det", sade han.

Det var m�rk inuti dopkyrkan, belyst med ljus som bara kom in genom f�nster med m�lat glas. Caitlin tittade upp p� det h�ga taket och hon kunde verkligen se effekten av den �ttakants-formade byggnaden. Panelerna i taket, alla ljusf�rgade i fresker mot en guldbakgrund, kom till en punkt, med en liten cirkel i dess centrum. Deras fotsp�r ekade p� det vackra marmorgolvet n�r de gick, och n�r hon s�g sig omkring, s�g hon andra m�nniskor. Turister.

Trots sin stora sk�nhet, kunde Caitlin hitta n�gra dolda budskap, ingenting av n�gon st�rre betydelse. Det var i princip bara en tom struktur, med ett litet altare i ena �nden av den. Och hennes far, naturligtvis fanns ingenstans i sikte.

Hon s�g sig omkring, om och om igen, letar efter n�gon ledtr�d, ett meddelande. Frustrerad, gav hon till slut upp.

"Jag kan inte se n�gonting", sade hon.

"Inte jag heller", sade han

.

Hon t�nkte om och om igen.

"Vad exaktvar det som h�nde i din dr�m?" Fr�gade han.

Hon t�nkte p� sin dr�m igen, f�rs�kte komma ih�g varenda detalj och undrade om hon hade gl�mt n�got.

Pl�tsligt slog det henne.

"Vad h�nder om svaret inte ligger bakom d�rrarna?" Fr�gade hon upphetsat. "T�nk om svaret �r sj�lva d�rren?"

Han s�g p� henne, f�rbryllad.

Hon tog hans hand och ledde honom ut ur byggnaden.

De stod tillbaka utanf�r, innan d�rrarna, och hon stirrade intensivt p� alla snidade figurer. Hon cirklade strukturen l�ngsamt, gick hela v�gen runt, inspekterade varje d�rr. Varje d�rr hade olika ristningar. Hon kunde k�nna elektriciteten som l�pte genom hennes �dror. Ett meddelande var inb�ddat i en av dessa ristningar, hon visste det.

Hon f�rde fingrarna l�ngs dem n�r hon gick och f�rs�kte k�nna vilken det skulle kunna vara. Hon sl�t �gonen, och cirklade strukturen om och om igen. Till slut stannade honoch k�nde n�got. Hon �ppnade �gonen och stirrade.

D�r var det. Framf�r henne var en snidad bild av en struktur, en gammal kyrka, med en distinkt form, l�ng, t�ckt av tre trianglar, som en bevingad figur kn�b�jde framf�r. F�r m�nniskor, kan det se ut som en �ngel, men hon visste att det var en av hennes egna. Detta var det. Hon var s�ker p� det.

"Denna plats," fr�gade hon Blake stressad, andf�dd. "Vad �r det?"

Han var n�ra unders�kte det. "Det �r kyrkan Santa Croce. Det �r inte l�ngt h�rifr�n."

Hon k�nde det, starkare �n hon n�gonsin. Hennes far var h�r. Och det var d�r hon var tvungen att g�.

Hon v�nde sig om och tog hans hand. "L�t oss g�."

Caitlins hj�rta snurrades med en storm av k�nslor samtidigt som hon fortsatte ned f�r gatorna i Florens med Blake. Hon k�nde att hon skulle komma n�ra en g�ng, att hitta sin far, och hennes hj�rta sl� snabbare vid tanken av det. Det tog ocks� upp en hel rad fr�gor. Hade han levt i Florens hela tiden? Vad hade han v�ntat p�? Hur var han? Efter att han gav henne sk�lden, skulle det vara allt? Skulle det vara �ver? Eller skulle de kunna tillbringa tid tillsammans, som far och dotter?

Mest av allt skulle han �lska henne? skulle han vara stolt �ver henne? I hennes dr�mmar, k�nde hon att han var det. Men det var det verkliga livet. Skulle det vara likadant?

Hon k�nde sig ocks� nerv�s �ver Blake. Bara att vara med honom, h�lla honom i handen, g� p� gatorna i Florens, k�nde hon s� i fred till mods. Hon hade varit s� f�rtvivlad �ver Caleb och nu k�ndes det s� bra att ha en man vid sin sida.

Men allt det hade h�nt s� snabbt, och det var s� sv�rt att t�nka klart kring honom och hon kunde fortfarande inte riktigt sortera ut allt i hennes sinne. Har hon �lskat Blake f�r vem han var? Eller har hon bara �lskat honom nu p� grund av vad som hade h�nt med Caleb? Hon ville f� klart f�r sig, f� veta om hon verkligen �lskade honom f�r den han var; men med tanke p� hennes nuvarande tillst�nd av k�nslor, var det s� sv�rt att s�ga.

Vad det �n var som de hade tillsammans, ville hon inte att det skulle sluta. �tminstone f�r tillf�llet, det k�ndes r�tt. Hon ville att han skulle vara vid hennes sida.

Men eftersom de fortsatte att g� genom de majest�tiska gatorna i Florens, varje kvarter mer romantiskt �n n�sta, kunde hon inte l�ta bli att oroa sig f�r att allt detta skulle snart komma till ett slut. Hon ville frysa detta �gonblick, f�r att f� det att var, men hon visste att, precis som allt annat i hennes liv, kunde det inte det. Hon fruktade f�r vad som kan h�nda h�rn�st. Vad h�nder om hennes far verkligen var d�r? Vad h�nder med Blake? Skulle han stanna? Och t�nkte han h�lla sig i n�rheten? Eller flyga tillbaka till Venedig? Hon var r�dd f�r att fr�ga honom. Hon ville inte veta svaret.

Men i hennes baktankar misst�nkte hon att hon redan visste: ingenting kunde vara f�r evigt. De var p� en vacker, fantastisk resa tillsammans, men s� sm�ningom, fruktade hon, hon skulle hitta vad hon var ute efter, och han skulle beh�va g� tillbaka hem. N�r eller hur de skulle skilja v�gar, ville hon inte betrakta just nu. Hon ville bara att det skulle p�g�. Hon ville s� g�rna att allt skulle forts�tta att vara.

Och detta d�mpade hennes njutning f�r tillf�llet. Hon �nskade att hon kunde driva alla sina bekymmer ut ur hennes sinne, och bara njuta av stunden, bara njuta av det vackra v�dret, vinden, de idylliska gatorna i Florens. Och hon gjorde det. Men inte s� mycket som hon skulle ha velat. Hon kunde inte hj�lpa k�nna sig som om hon var bara i stormens �ga.

Hon k�nde sig ocks� orolig eftersom, f�r f�rsta g�ngen p� l�nge, k�nde hon sig som hemma. S� mycket som hon hade ogillat i Venedig, �lskade hon i Florens. Det k�ndes s� bekv�mt, med sina r�da tegeltak �verallt, sitt �verfl�d av konst, dess fantastiska arkitektur, font�ner, floder, broar � .F�r f�rsta g�ngen sedan hon kom tillbaka i tiden, k�nde hon sig verkligen i fred, som hemma. Hon ville leva h�r. Hon ville bos�tta sig i ett och samma st�lle, en stadsdel, en g�ng. Hon ville ha en familj, en make, ett hem. Skulle allt detta tas bort?

N�r de v�nde ner mot en annan sidogata, �ppnade upp den i ett stort torg, med en skylt med texten "Santa Croce." Det var en av de st�rre torgen i Florens, som spretade ut sig i hundratals meter och fodrad med butiker och caf�er. Det dominerades av en enorm kyrka, n�stan lika stor som Duomo, med liknande f�rg. Den steg upp i en distinkt form. Hon k�nde igen den direkt fr�n bilden p� d�rrarna. Det var den.

"Kyrkan Santa Croce," sade Blake och tittade p� den. "En mycket speciell plats. Det �r begravningsplats f�r m�nga celebriteter, bland annat Michelangelo och Galileo. Det �r ocks� hem f�r ett kloster."

Caitlin k�nde sig mer s�ker �n hon n�gonsin gjort. De hemligheter hon s�kte efter, skulle hon hitta bakom dessa d�rrar.

De cirklade runt kyrkan och studerade alla ing�ngar. N�r de gick bakom den s�g Caitlin att strukturen str�ckte sig bak�t flera hundratals steg och s�g, f�st vid den, var klostret.

"V�r typ bodde h�r en g�ng, i tusentals �r", sade Blake. "Det �r en mycket speciell plats."

"Och nu d�?" fr�gade Caitlin, hennes hj�ra pumpandes. Hon undrade om hennes far bor d�r nu.

"Jag tror inte det," Blake svarade. "Jag tror att det �vergavs f�r hundratals �r sedan."

Caitlin hittade en stor, v�lvd d�rr som ledde till klostret. Hon n�dde upp, tog metallringen och knackade. Ljudet ekade i hela g�rden.

Hon f�rs�kte �ppna d�rren, men det gick inte.

Hon s�g p� Blake och han nickade tillbaka. Hon s�g i b�da riktningarna, sedan lutade sig tillbaka och sparkade in den. D�rren fl�g upp. De skyndade sig in och hon st�ngde den bakom dem.

Det var m�rkt h�r, upplyst endast av solljuset som str�mmade in genom ett litet f�nster. Det tog en stund f�r Caitlins �gon f�r att justera sig. N�r de gjorde det s�g hon hur vackert det var. Liksom de flesta kloster hon hade varit i, det var gjort av enkel sten, med l�ga v�lvda tak, en innerg�rd och utomhusv�lvda f�nster l�ngs dess sida. En smal korridor sprang l�ngs g�rden.

N�r de gick in s�g Caitlin en rektangul�r g�rd p� insidan, kantad med prydligt klippt gr�s. P� alla fyra sidor av den var v�lvda v�ggar, s� typisk f�r ett kloster. Det var lugnt, mycket lugnt, och mycket tomt. Hon k�nde sig som om de hade platsen f�r sig sj�lva.

"Det �r tomt" sade Caitlin med besvikelse. "Jag k�nner inte min fars n�rvaro. Jag k�nner inte n�gonting."

De gick ner i en annan korridor. N�r de gick, m�rkte Caitlin hur mycket det k�ndes som klostret i New York, och klostret p� Isola di San Michele. De var alla s� medeltida, s� reserverade, s� tomt.

"Jag �r ledsen", sade Blake till slut. "Han �r inte h�r."

Caitlin suckade n�r hon granskade v�ggarna, letandes efter tecken. Ingenting.

"Jag har h�rt rykten om det h�r st�llet", sade Blake. "En mycket kraftfull klan bodde h�r en g�ng. �rhundraden sedan. Kanske var din far en medlem."

"Kanske", sade Caitlin tittandes runt f�r eventuella ledtr�dar.

Slutligen, ins�g hon att det fanns ingenting mer att hitta h�r.

"L�t oss s�ka kyrkan", sade hon.

N�r Caitlin gick in huvudkyrkan Santa Croce, k�nde hon en v�g av energi. Hon sl�t �gonen och k�nde ett stickande i hennes h�nder och f�tter, k�nde en n�stan p�taglig el i luften. Hon var s�ker p� att det var vad hon var t�nkt att hitta fanns i det h�r rummet.

"Vad �r det f�r fel?" Fr�gade Blake.

Hon stod d�r, fryst, och �ppnade l�ngsamt �gonen.

"Det �r h�r", sade hon. "Vad han vill att jag ska hitta. Det �r i det h�r rummet."

Blake granskade rummet med en ny k�nsla av f�rundran. Caitlin gjorde likadant.

Kyrkan Santa Croce var en anm�rkningsv�rd bedrift av arkitektur. Det var den st�rsta som Caitlin n�gonsin hade kommit in i. Det fr�msta rummet var hundratals steg l�ngt, med ett tak som var flera hundratals steg h�gt. Den enorma rummet var kl�tt med gigantiska pelare, och l�ngs med v�ggarna m�lades vackra fresker. Golvet var av marmor och enorma f�nster med m�lat glas till�ts ett vackert ljussken in i rummet.

N�r hon gick l�ngs med kanten av rummet, tittade hon noga p� v�ggarna, i h�pnad. Inuti dem, i sm� alkover, var sarkofager. Dessa omsorgsfullt snidade sarkofager p�minde mycket om dom hon hade sett i klostret i New York. Det s�g ut som en perfekt viloplats f�r en klan av vampyrer, och hon kunde f�rest�lla sig, tillbaka i tiden, att leva h�r. I sj�lva verket, som hon s�g p� dem nu, hon k�nde sig n�stan som om vampyrer skulle stiga fr�n var och en av dem.

Men n�r hon gick, vad som verkligen slog henne var ordet. D�r, p� avst�nd, var en serie av formar, som skj�t ut fr�n golvet. N�r hon kom n�ra, kunde hon se att det var ett kluster av gravar, inb�ddade i golvet, marmorformer av m�nniskor, liggandes, stigandes fr�n sj�lva govlet. Det var som om golvet var en levande kyrkog�rd, som om dessa kroppar gjorde redo att stiga. Hon t�nkte p� de sarkofager i klostret i New York, och hon k�nde sig s�ker p� att detta var en helig plats f�r vampyrer.

Hon k�nde en energi som kom fr�n en av dem, och hon lutade sig n�ra, och l�ste inskriptionen. Hennes hj�rta stannade.

"Vad �r det?" fr�gade Blake och n�rmade sig.

"Denna sarkofag,", sade Caitlin. "Namnet p� den. Elizabeth Payne."

Blake s�g p� den och s�g sedan p� Caitlin.

"Vem �r det?" Fr�gade han.

"Min mor", sade hon och stirrade. "De s�ger att vampyrer kan begravas p� m�nga st�llen. Detta �r den andra graven av henne som jag har sett." Hon s�g sig om i rummet. "Jag vet inte vad det betyder, men jag vet att jag �r p� r�tt plats. "

Caitlin granskade allt i rummet med en ny uppfattning. Hon iaktog fresker, statyer, altaret, sarkofager, letade efter n�got, hon visste inte vad. Men hon k�nde sig s�ker p� att hon skulle veta det n�r hon s�g det.

Och s� pl�tsligt, gjorde hon det.

Hon kunde inte tro det. D�r i mitten av rummet, bredvid en stor marmorpelare, var en kalksten, rund trappa, som vred och v�nde sig, som slingrade sig upp, ungef�r femton steg h�gt, till en stor predikstol utav sten. Det s�g ut precis som predikstolen i kungens kapell i Boston. Predikstolen d�r hon hittade sv�rdet. Men den h�r var st�rre, och helt huggen i sten.

N�r Caitlin stirrade p� det, visste hon att det svar hon s�kte var inuti den.

Hon fann sig dragen mot den, som en magnet, och fann sig kl�ttra dess trappor. Som Blake s�g, vred hon sig h�gre och h�gre, och n�dde slutligen toppen.

P� toppen var en liten, rund landning, och d�r uppifr�n, hade hon en befallande utsikt �ver kyrkan. Hon undrade hur m�nga pr�ster som hade st�tt d�r uppe under alla �rhundradena.

Hon unders�kte dess sm�, stenmurar, dess avsatser, letandes efter en ledtr�d, vad som helst. Hon mindes predikstolen i Boston, str�ckte ut handen och k�nde p� v�ggarna noggrant f�r kontrollera om ett hemligt fack fanns d�r.

Pl�tsligt sprang fingrarna �ver n�got som inte k�ndes helt r�tt. Det var en liten spricka, mellan marmorn. Hon gled in ett finger och unders�kte sprickan efter en hemlig sp�rr.

Hon fann det. Det var en liten spak. Hon tryckte den s� h�rt som hon bara kunde.

N�r hon gjorde, h�rde hon v�sande av f�rseglad luft som sl�pptes f�r f�rsta g�ngen i �rhundraden. Hon drog p� stenen, och det var faktiskt ett hemligt fack.

Hon tittade in, och hennes �gon vid�ppnades i h�pnad. Hon var helt chockad av vad hon s�g.

Men innan hon hann reagera, k�nde sig Caitlin tr�ngd.

Desorienterad, s�g hon upp och f�rs�kte f�rst� vad som h�nde, och n�r hon gjorde s�, s�g hon ett silvern�t, komma fallande fr�n himlen, som omsl�t henne. Hon s�g ett dussin vampyrer, sk�rpa n�tet runt henne, och k�nde sig falla till marken.

Hon tittade upp, och det sista hon s�g var Kyle, st�ndes �ver henne, halva ansiktet vanst�llt och saknade ett �ga. Han tittade ner p� henne med ett ont flin. Han lyfte sin fot, siktade p� hennes ansikte och hon s�g det komma ner, n�rmare och n�rmare.

Och sedan blev hennes v�rld m�rker.

Caleb stod i den bakre delen av begravningsgondolen, stod rakt, med hakan stolt fram�t, n�r han �kte med s� mycket v�rdighet som han kunde uppb�da. Liggandes i b�ten framf�r honom, insvept i ett svart h�lje, var kroppen av hans son. Det var en b�t bara f�r de tv� av dem, den vanliga begravningsgondolen, helsvart och l�ngre �n vanligt.

Sera skulle inte g� med honom. Hon hade varit otr�stlig, och hon lade skulden p� Caleb. Trots att han var den som hade bett henne att stanna med Jade, var hon irrationell, och kritiserade honom. Hon hade v�grat att delta i begravningen, och v�grade att ens vara i hans n�rvaro. Hon hade insisterat p� en skilsm�ssa.

Caleb vacklade. Det var s� mycket p� en g�ng, men desto st�rre sm�rta, var pga Jade. Han och Sera hade haft det skakigt p� sistone, i alla fall, och han visste att dagen n�rmade sig snabbt f�r deras skilsm�ssa. Men Jade, det var en helt annan sak.

Caleb gjorde sitt b�sta f�r att h�lla tillbaka sina t�rar, men det var en meningsl�s anstr�ngning. Han hade �lskat denna pojke mer �n han n�gonsin kunde uttrycka, hade satt alla sina f�rhoppningar och �nskningar och dr�mmar i honom. Det var inte m�jligt f�r fullblodsvampyrer att fortplanta sig, och den h�r pojken hade varit en produkt av hans union med Sera innan han v�nde henne. Det var en olaglig union, som senare sanktionerades, och d�rmed var caleb en av de f� vampyrer som faktiskt hade ett barn. Men ett barn som detta skulle aldrig komma igen, visste han. N�r han �kte d�r och tittade ner p� kroppen, visste han att alla hans f�rhoppningar och dr�mmar skulle begravas med den.

Mer �n det, s� verkligen �lskade han pojken. Han hade en krigares anda, ett hj�rta st�rre �n n�gon vuxen han n�gonsin tr�ffat. Caleb hade varit stolt att inte bara vara hans far, men ocks� att l�ra k�nna honom som en v�n, som en landsman p� denna jord. Det �delade Caleb att veta att han inte l�ngre skulle vara med honom. Han skulle sakna att vakna upp till att han var d�r, hans s�llskap, deras samtal. Det var som om en del av Caleb hade huggts bort.

Bredvid Jade, ocks� insvept i en svepning, var Rose. �ven under den korta tid de hade tillbringat tillsammans, hade de tv� av dem en starkare koppling �n han n�gonsin hade sett. Han visste att bli begravda tillsammans skulle vara vad pojken ville.

Medan Caleb rodde, var hela hans klan med honom, hundratals begravningnsgondoler, helt svarta, precis bakom honom. Samuel rodde n�rmast. De rodde alla h�gtidligt genom den stora kanalen, p� v�g mot de d�das �.

N�r de n�dde �n, var vattenportarna vid�ppna f�r att h�lsa dem. Det var en s�llsynt sak f�r tv� vampyrklaner att komma �verrens p� alla punker, men i det h�r, var de alla enade.

Dussintals andra begravningsgondoler v�ntade f�r att h�lsa p� dem, Aidens klan var angel�gna om att f�lja med dem, f�r att visa sin respekt. Aiden stod i t�ten av b�ten. N�r Caleb rodde igenom i mitten, ansl�t de sig till honom och hans folk.

N�r de slutligen n�dde den plats som reserverats f�r Jade, tog alla, som en kraft, tillsammans pojken och Rose till sin sista viloplats. Kyrkklockor kl�mtade i bakgrunden, och j�mmer av sorg steg upp.

Aiden presiderade �ver ritualen f�r vampyrbegravning, medan Caleb personligen skottade smutsen.

"� Att �teruppst� en annan dag," avslutade Aiden sitt tal "i Guds yttersta n�d."

Caleb stod d�r, med t�rar i �gonen, och det k�ndes overkligt, han k�nde sig som utom hans kropp.

Person efter person gick fram till honom, f�r att f�rs�ka erbjuda sin tr�st. Men det fanns ingen som kunde tr�sta honom.

N�r Caleb stod d�r, f�rvandlades hans sorg l�ngsamt till vrede, till ett l�ngsamt, tyst raseri. Hans son hade d�dats. Han hade inte d�tt av misstag, men hade avsiktligt d�dats, kallblodigt. Det var ett verk av en ond vampyrklan, en som hade f�resatt sig att f�rst�ra Caleb, och hade funnit hans son i st�llet. Caleb ville h�mnas. Han beh�vde h�mnd.

Och han var inte ensam. Hela hans klan kr�vde ocks� h�mnd, liksom Aidens klan. Detta var en attack mot dem alla, och var helt oacceptabelt. Klanerna f�renades.

Caleb harklade sig till slut och talade med en h�g r�st.

"Mina v�nner", b�rjade han. "Vad som h�nde idag var ett angrepp inte bara mot mig, inte bara mot min son, men mot oss alla. Den illvilliga klanen samordnade denna attack, detta brott mot oss, och vi m�ste svara med samma kraft. Jag kommer att flyga idag f�r att h�mnas detta fruktansv�rda, or�ttvisa mord. F�r att h�mnas oss alla. Om det beh�vs kommer jag att flyga ensam. Men jag v�lkomnar er att g� med mig, att h�mnas den grymma och skoningsl�sa d�den av min oskyldiga pojke.

"�r n�gon av er med mig?"

Ett stort vr�l av godk�nnande steg upp, och Calebs hj�rta sv�llde av st�d.

"Flyg d� med mig nu!" Skrek han.

D�rmed tog Caleb tre steg och fl�g ut i luften, sj�lv.

Det tog bara ett �gonblick f�r honom att h�ra fladdrande bakom honom av tusentals vingar.

Det var en hel arm�, mobiliserad f�r krig.

N�r Caitlin f�rs�kte �ppna �gonen, fick hon en spr�ngande huvudv�rk. Hon lyfte sakta p� huvudet och s�g sig omkring och f�rs�kte lugna sig. Hon blinkade flera g�nger, och ins�g att hon l�g hopkrupen p� golvet i en sten cell.

Den var liten, sp�rrade f�nster h�gt upp, och hon kunde k�nna att gallrena var gjorda av silver, det skulle vara om�jligt att bryta sig ut. En h�rd solstr�le kom igenom det p� en vinkel, lyste upp ansiktet och hon kisade av sm�rta. Hon rullade �ver, ur v�gen.

I det m�rka h�rnet, andades Caitlin l�ngsamt och satte sig upp, f�rs�kte samla sig sj�lv. Hennes huvud h�ll p� att d�da henne, n�r hon f�rs�kte komma ih�g.

Hon mindes att hon var i en kyrka. Santa Croce. Hon mindes att hon var med Blake, gick upp i en predikstol. Hon mindes att hon hittade det hemliga facket, �ppnade det�

Och sedan hade ett n�t kastats �ver henne, och hon hade tacklats till marken. Och sedan Kyle, som tittade ner p� henne, hans groteska ansikte. Han sparkade henne.

Hon satte sig upp rakare och s�g sig omkring, k�nde ett bultande bl�m�rke p� kinden. Hon var i ett f�ngelse av n�got slag, troligen satt h�r av Kyle. Hon undrade hur l�nge hon hade varit h�r. Hennes hals var torr, och hon k�nde sig svag. Hon lyssnade, och p� avst�nd h�rde hon vad l�t som ett svagt jubel, f�ljt av en massiv vibration som skakade golvet. Hon undrade var p� jorden hon var.

Hon undrade ocks� varf�r hon levde. Varf�r hade inte Kyle d�dade henne? Han var inte en att visa n�d. Det enda sk�let till att han skulle ha h�llit henne vid liv var om han planerat att tortera henne. Caitlin vred sig vid tanken.

Hon undrade hur hon hade kommit in i denna r�ra till att b�rja med. Allt gick s� bra, hennes idylliska tid i Florens, hon kom s� n�ra att finna sin far, ledtr�darna b�rjade leda n�gonstans. Hon hade varit s� s�ker p� att hon n�stan var framme, precis vid m�llinjen.

Det hade g�tt s� fel, s� snabbt. Men hur? Hon hade inte anat Kyles n�rvaro, eller n�gon av hans folk, n�gon g�ng. Han hade lyckats smyga upp p� henne s� snabbt. Hur hade han hittat henne? Hade han f�ljt henne hela tiden?

Caitlin undrade hur det skulle kunna vara m�jligt. Den enda person som visste att hon var d�r var Blake.

Blake.

Pl�tsligt stannade hennes hj�rta. Hade Blake lett henne till Kyle? Hade han lurat henne hela tiden?

Hon k�nde hennes hj�rta stanna vid tanken. Det gjorde ont mer �n n�got hon kunde f�rest�lla sig.

Det m�ste vara s�. Hon hade blivit bedragen. Hon kunde inte se vad f�r andra m�jliga f�rklaringar det skulle kunna finnas. Det fanns inget annat s�tt Kyle kunde ha hittat henne. Och hur var det med Blake? Hon kunde inte minnas att hon s�g honom f�ngas i kyrkan. Visst, hon hade inte sett mycket n�r hon togs ned s� snabbt. Men hon kom inte ih�g att hon h�rde honom ropa eller skrika.

Och om Blake hade f�ngats, skulle han inte vara h�r, i f�ngelset med henne?

"Blake?" Ropade hon.

Hon harklade sig, reste sig och skrek: "Blake!"

Hennes skrik ekade g�ng p� g�ng under de tomma kamrarna, som om det kom tillbaka f�r att reta henne.

Inget svar. Det avgjorde saken. Han m�ste ha svikit henne.

Hon k�nde sig som en s�dan idiot f�r att ha �lskas honom. Hon k�nde sig s� lurade, s� f�rr�dd. S� dum.

Caitlin h�rde pl�tsligt gnisslet av en j�rnd�rr, f�ljt av fotsp�r.

Hon stod p� f�tterna, i h�rnet, och v�ntade, beredd att k�mpa f�r sitt liv.

Hon hade en k�nsla, att det skulle vara meningsl�st. Kyle var inte en man att l�mna n�got oplanerat. Han hade f�rmodligen flera backup-planer p� att h�lla henne fast, torteras eller d�das. Hennes chans att fly, visste hon skulle vara n�st intill noll.

Kyle syntes pl�tsligt. Han d�k upp p� den motsatta sidan av silver gallret, framf�r henne och flinade. Det var mer som en bister uppsyn.

Kyle hade verkligen sett b�ttre dagar. H�lften av hans ansikte var vanst�llt, och nu saknade han ett �ga. Han s�g hemsk, grotesk ut.

"Vad tycker du om ditt nya boende?" Fr�gade han.

Caitlin sa ingenting, bara stirrade tillbaka p� honom. Till slut spottade hon p� golvet i hans riktning.

Han skrattade � ett ont, kusligt buller.

"Du har r�tt", sade han. "Blake ledde oss r�tt mot dig. Ett lamm till slakt. Hur kunde du har varit s� naiv? Ja, �ntligen, har jag �vertaget. Du har varit en tagg i min sida s� l�nge jag kan minnas. Det �r tack vare er som mitt ansikte �r vanst�llt s� h�r. Det var mitt straff f�r att l�ta dig g� Inte den h�r g�ngen."

Caitlin kunde k�nna det onda str�mma fr�n honom, som en konkret sak. Hon hade en sjunkande k�nsla av att detta kunde vara den sista stunden i hennes liv, och hon beredde sig mentalt p� att m�ta sitt �de.

"Innan jag d�dar dig", fortsatte Kyle: "Vill jag att du ska veta att jag �r en mycket v�nlig man. Jag kommer att erbjuda dig tv� alternativ. Att d� snabbt, enkelt och sm�rtfritt, eller att d� l�ngsamt, och brutalt. Du har fortfarande en chans f�r det f�rstn�mnda, om du g�r med p� vad jag har att s�ga, om inte, kommer ditt �de att vara bortom sm�rtsamt."

"Jag �r inte r�dd f�r att d� l�ngsamt," svarade Caitlin med f�rakt. "Jag skulle hellre d� i tusen helveten �n att ge dig vad du vill."

Kyle log bredare.

"Du �r en flicka efter mitt eget hj�rta", sade han, slickade sina l�ppar. "Det �r synd att du och jag aldrig har haft en chans att vara tillsammans. Vi skulle vara ett fantastisk par."

Hon m�dde illa vid tanken. "Jag hade hellre d�tt", svarade hon.

Han skrattade h�gt "Oroa dig inte, det kommer du mycket snart. Men innan du g�r det kommer jag att ge dig detta erbjudande: Ge mig det objekt som du hittade i predikstolen. Vi s�kte och hittade ingenting. Ber�tta vad du gjorde med det, var du lyckats g�mma det innan vi f�ngade dig. Hade du s�nder det? Svalde du det? Var �r det? S�g mig, och jag kommer att ben�da dig. Faktum �r att, om det �r ett svar som jag gillar, kanske jag l�ter dig g�."

Caitlin t�nkte med hela hennes hj�rna. Hon f�rs�kte komma ih�g, men hennes huvud var fortfarande dimmigt. Vilket objekt pratade han om? Vad var det som han trodde att hon skulle ha hittat?

Det b�rjade sakta komma tillbaka till henne. Vad hon fann i det hemliga facket. Kyle hade inte sett det, s� naturligtvis trodde han att det var ett objekt. Vilken idiot.

Vad han inte visste, och vad hon aldrig skulle tala om f�r honom, var att det inte fanns n�got f�rem�l alls. Att det var ett meddelande. Inskriven i stenen. Ett meddelande bara f�r henne: Rosen och Taggen m�ts i Vatikanen.

Han skulle aldrig f�rst� vad det innebar. Och hon skulle aldrig tala om f�r honom.

Nu var hon n�jd. L�t honom tro att det fanns ett saknat objekt.

"Ja", sa hon ljugande, "Jag hittade ett f�rem�l. Och jag f�rst�rde det med mina bara h�nder. Precis som jag skulle f�rg�ra dig, om du var man nog att �ppna dessa galler och ge mig en chans", sa hon och spottade tillbaka, trotsigt.

F�rst drog han sig tillbaka, men s� b�rjade han flina, bredare och bredare.

"Du sviker aldrig", sade han. "N�ja, jag f�rs�kte �tminstone. Nu �ver till den bra delen. Det ska bli kul att se dig d� l�ngsamt och sm�rtsamt. I sj�lva verket kommer jag att se till att jag har f�rsta parkett."

Caitlin h�rde pl�tsligt ett annat jubel, detta h�gre, och k�nde hela rummet skaka. Hon undrade igen vad det skulle kunna vara, och var hon var.

"Du har fortfarande ingen aning om var du befinner dig, eller hur?" Fr�gade han. "Nej, jag kan se att du inte vet. Du �r hundra fot under jorden, i k�llaren av det romerska Colosseum. Ovanf�r oss, �r stadion i bruk. Med det stora vampyrr�det. Det finns tusentals av oss d�r uppe, som tittar p� spelen. Tittar p� de brutala slagsm�len mellan vampyr och m�nniska, mellan m�nniska och m�nniska, och mellan vampyr och vampyr. Dessa slagsm�l ger oss brutalitet ut�ver vad vi n�gonsin kunde hoppas att se n�gon annanstans. Det �r en av v�ra favorit sporter."

Han gick s� n�ra cellen att hon kunde k�nna hans d�lig andedr�kt.

"Och vet du vem som kommer att bli n�sta i showen?" Fr�gade han.

Han skrattade h�gt.

"Har du n�gonsin trott att du skulle d� h�r, av alla st�llen?"

Kyle v�nde f�r att g�, men innan han gjorde det, stannade han och v�nde mot henne.

"F�rresten," sade han, "en present till dig."

Han kastade n�got mellan gallret, och det landade p� golvet i hennes cell.

Caitlin tittade ner p� det: det s�g ut som ett liten, silverhalsband. Det s�g ut som hennes halsband.

"N�r pojken dog, ropade han efter dig. Han verkade verkligen gilla dig. Synd att du inte var d�r f�r att skydda honom" sade Kyle med en fnysning, sedan v�nde sig om och stampade bort.

Caitlin slutade andas n�r hon b�jde sig ner och plockade upp halsbandet. Hon tittade n�rmare och hoppas att det inte verkligen var hennes.

Men det var det. Det som hon hade gett till Jade.

Det fanns inget s�tt att Kyle m�jligen skulle kunna ha detta, om det inte var sant. Om han inte verkligen hade d�dat Jade.

Caitlin k�nde en sorg som inte liknade n�got hon n�gonsin k�nt. Hon kr�p ihop till en boll i mitten av golvet och snyftade. Hennes skrik steg upp, h�gre och h�gre, och blandades med ljudet av bruset i fj�rran.

Caitlin stod i silverbojor, framf�r ing�ngen till Colosseum. Hon hade dragits dit av tv� vampyrvakter, som hade sp�nt fast henne i hennes cell vid h�nderna och f�tterna, och lett henne upp f�r stentrappan, nedf�r en ramp, och till denna plats. Nu n�r hon hade n�tt de �vre niv�erna, g�tt ner f�r rampen, och verkligen var h�r, tittade hon ut, och vyn var konstig. Och skr�mmande.

Hon hade en g�ng g�tt till en baseballmatch, och hon mindes k�nslan av att g� ner i tunneln och f�rst se l�ktaren, n�r hela stadion �ppnas upp och tusentals �gon var p� henne. Det k�ndes som det. Fast st�rre. Det var den st�rsta och mest skr�mmande sak hon n�gonsin hade sett.

Framf�r henne var det romerska Colosseum, en massiv arena, tillverkad helt i sten. Stenen var trasig och f�rs�mrad, och det hade helt klart varit tusentals �r sedan dess storhetstid. Men denna vampyrklanen hade p� n�got s�tt lyckats f�ra den tillbaka till livet. De verkade inte bry sig om att de satt i vittrande l�ktare. Och de hade lyckats t�cka det trasiga golvet med ett eget golv, och v�nda denna gamla relik till ett fungerande Colosseum �n en g�ng.

Tiotusentals illvilliga vampyr satt p� l�ktaren, tittade ner, jublade. Caitlin blev f�rv�nad �ver att se hur djupt golvet i Colosseum faktiskt gick, sjunkande hundratals meter under jorden, i en labyrint av tunnlar och f�llor och fack. Golvet de satt �ver var t�ckt av smuts och damm, som steg upp i skyn i solljuset. De tv� vampyrvakterna puttade henne fram�t, drog ner henne mot entr�n och ut p� bottenv�ningen.

Ett stort vr�l steg n�r Caitlin kom ut i det fria. Solen sken ner p� henne, och hon kisade mot bl�ndningen, f�rs�kte samla sig.

Vakterna l�ste upp hennes bojor och gav henne en annan h�rd knuff, och hon fl�g in i arenan, rullandes p� marken.

Ett annat vr�l utbr�t fr�n m�ngden.

Caitlin kom upp p� f�tterna och s�g sig omkring, �gonen anpassde sig l�ngsamt till det starka ljuset. Hon stod ensam, med tusentals onda vampyrer tittandes ner p� henne, och skakade sina n�var. Hon blickade �ver l�ktaren och s�g, h�gt upp i ett s�rskild b�s, stod Kyle. Bredvid honom stod det stora r�det, gamla, och skr�pliga vampyrer i svarta kl�der och huvor.

Den i mitten klev fram och h�jde sina h�nder, och publiken tystnade.

"Mina vampyrv�nner" sade han, och pausade dramatiskt. "L�t spelet b�rja!"

Ett annat stort vr�l skakade Colosseum.

Caitlin h�rde ett klang, sedan ett annan, och tittade ner f�r att se att vakterna hade kastat n�gra vapen vid hennes f�tter. Hon plockade upp en sk�ld, ett sv�rd och ett spjut, som hon knuffade in henne b�ltet. Hon var kl�dd i en tunika, r� och enkel och grov mot hennes hud.

Hon kunde inte tro att detta h�nde. Dessa sjuka vampyrer hade verkligen som avsikt att d�da henne l�ngsamt. P� n�got s�tt hade de lyckats �teruppliva den grymma gladiatorsport som m�nniskor h�r en g�ng hade haft tusentals �r sedan. Svag, tr�tt, f�rvirrad, k�nde hon en k�nsla av f�rtvivlan, och undrade hur hon n�gonsin skulle �verleva.

Innan Caitlin hade en chans att ta tag i sina vapen, kom det rusandes mot henne ett dussin stora, muskul�sa krigare, alla kl�dda i full rustning, alla svingande vapen.

Caitlin kunde k�nna, n�r de n�rmade sig, att de var m�nniskor. �nd� s�g de ut som krigare, strids�rrade, och det s�g ut som om de hade gjort detta m�nga g�nger f�rr. Och �verlevt.

De sprang rakt mot henne, skrek med ett stridsrop, ville tydligt ha blod.

Caitlin fokuserad, centrerad sj�lv. Hon f�rs�kte komma ih�g alla de saker Aiden hade l�rt henne, alla tekniker p� Pollepel. Hon f�rs�kte andas, f�r att finna lugnet i mitten av stormen.

Hon v�ntade, som en disciplinerad krigare. N�r de kom inom r�ckvidd av henne, hoppade hon pl�tsligt upp i luften, l�ngt upp, gjorde en kullerbytta ovanf�r deras huvuden, och landade vigt bakom dem. Hon sv�ngde tillbaka runt och h�gg av tre av deras huvuden.

De andra fortsatte springa, f�ll i dammet och knuffade varandra.

Publiken vr�lade av f�rv�ning och gl�dje.

De �terst�ende krigarna v�nde och var uppr�rda. De anf�ll igen.

Den h�r g�ngen stod hon och slogs. Hon parerade dem, slag f�r slag.

De var starka, och n�r ett av deras sv�rd kom ner p� hennes sk�ld, k�nde hon det genom hela hennes kropp.

Men hon slog tillbaka tappert. Hon var snabbare �n dem alla. Hon var fortfarande en vampyr.

Trots framtr�dandet, var det en obalans. De var m�nniskor, och de f�ll som m�nniskor. F�rmodligen bara ett f�rsta f�rs�k av det stora r�det att v�rma upp henne, f�r att se om hon kunde hantera den f�rsta v�gen av krigare. Hon fick sk�rs�r och bl�m�rken, men inget allvarligt nog f�r att f� ner henne.

Inom n�gra minuter, l�g de dussin krigarna i en h�g av kroppar runt henne.

Hon stod d�r, segrande, och folkmassan lugnade sig, och hoppade sedan upp p� f�tter och vr�lade.

�ven h�rifr�n, kunde Caitlin se att Kyle och r�det inte var n�jda med detta.

"Skicka in lejonen!" Skrek r�dets ledare.

Det kom ett vr�l av godk�nnande, och Caitlin hoppades att det inte var vad det l�t som.

Till hennes fasa var det s�. En sidokammare �ppnades i Colosseum, och tio lejon sprang r�tt mot henne. De var stora, manliga lejon, snabbare �n hon kunnat ana, med l�nga klor och huggt�nderna blottade. De tog fart med varje steg de tog.

Caitlin n�dde ner och drog hennes korta spjut och kastade det p� ett lejon.

En direkt tr�ff mellan �gonen. Han f�ll.

Men de andra stannade inte. Hon hoppade h�gt upp i luften precis n�r de var p� v�g att kasta sig p� henne, hoppade h�gre �n lejonet, och n�r hon gjorde det, k�rde hon sitt korta sv�rd i dess man, bakom nacken. Det f�ll.

Hon landade p� baksidan av ett annat lejon, n�dde under det, och skar strupen, och det f�ll ocks�.

Ett annat lejon kastade sig �ver henne bakifr�n, slog omkull henne, dess klor skrapade p� ryggen sm�rtsamt.

P� marken, rullade hon, och h�gg av dess huvud med sitt sv�rd.

De andra kastade sig ocks�, men hon var f�r snabb f�r dem. Hon fick m�nga s�r fr�n klor och huggt�nder, men med hj�lp av sitt sv�rd, lyckades hon, efter en l�ng och hemsk kamp att f� ner resten av dem.

�terigen, vr�lade publiken med godk�nnande.

Hon tittade upp och s�g att Kyle och domarna var galnare �n n�gonsin. Det s�g ut som om de inte hade v�ntat sig att hon skulle klara sig s�h�r l�ngt.

R�det v�nde sig till Kyle, och han nickade tillbaka allvarligt. Domaren h�ll sedan ut sin tumme, med tummer ner.

N�r han gjorde det, �ppnades en stor pl�td�rr och ut kom en enda krigare.

Han var kl�dd i helsvart rustning, med en svart hj�lm, h�ll ett sv�rd och en sk�ld.

Caitlin kunde k�nna, �ven fr�n detta avst�nd, att han inte var en m�nniska. Det var en vampyr och en formidabel en. Detta skr�mde henne mer �n alla andra.

Dessutom kunde hon redan k�nna att detta inte var en vanlig vampyr. Det var n�gon som hon k�nde. �ven h�rifr�n, kunde hon k�nna det.

Och sedan ins�g hon: det var Blake.

Blake.

Han drog tillbaka sin hj�lm, och stirrade p� henne. Caitlin hj�rta slets av sorg vid �synen.

S� ins�g hon. Det var sant. Han hade lurat henne trots allt.

Blake skakade p� huvudet.

"Caitlin!" Skrek han ut. "Jag har inte f�rr�tt dig. De f�ngade mig ocks�. Jag lovar dig. Jag ledde dem inte till dig."

"Varf�r st�r du d� d�r, redo att k�mpa mot mig?" ropade Caitlin tillbaka.

"Jag har tvingats in i detta stadium," skrek han tillbaka. "Men jag kommer inte att sl�ss mot dig. Som jag sa till dem tidigare."

Blake gick ut till mitten av arenan, inf�r Kyle och domarna, och kastade ner sin sk�ld, hj�lm och sv�rd.

"Jag kommer inte att sl�ss mot henne!" Skrek han mot dem.

Publiken buade i ogillande.

Caitlin var chockad �ver denna v�ndning. Var det bara ett annat knep? V�ntade han barap� att lura henne igen? Eller hade hon haft fel hela tiden om honom? Hade han varit trogen henne hela tiden? Nu var hon inte s� s�ker.

Domaren stod upp. "Om du inte sl�ss mot henne, kommer du lida en ofattbar d�d!" Skrek han tillbaka. "V�lj"

"D�da mig om du vill," skrek han tillbaka. "Jag skulle aldrig sl�ss mot henne!"

Publiken buade igen, och domaren nickade mot vakterna.

Pl�tsligt k�nde Caitlin sig sj�lv bli kedjad bakifr�n av flera vakter, i silverbojor som gjorde henne hj�lpl�s medan hon sl�pades ut fr�n arenan. Hon gr�vde h�larna i marken, f�rs�kte att g�ra motst�nd, men det var ingen id�. De sl�pade in henne i en bur, p� sidan.

Hon s�g Blake st� d�r, trotsig. Och i det �gonblicket ins�g hon. Det var inte ett trick. Han hade aldrig svikit henne. Inte bara det, men han f�rberedde sig f�r att offra sitt eget liv f�r hennes.

�nnu v�rre, hon hade dragit in honom i den h�r r�ran: om han inte hade kommit med henne p� hennes uppdrag, skulle han vara kvar tryggt hemma just nu. Hon k�nde sig v�rre �n n�gonsin. Och hon k�nde sig s� arg p� sig sj�lv f�r att ha dragit s�na slutsatser, f�r att hon antog det v�rsta. Varf�r kunde hon inte ha trott p� honom?

N�r Caitlin stod fastkedjad i buren, hj�lpl�s, s�g hon pl�tsligt en sidod�rr av Colosseum �ppna, och tv� dussin av de mest ondskefulla vampyrerna hon n�gonsin hade sett kom ut, p� h�strygg, mot Blake.

Blake duckade och skyndade att ta sitt sv�rd och sk�ld.

Han v�nde mot dem n�r den kom mot honom, beredd att ta st�llning.

De kom mot honom med full kraft, h�gg p� honom, och han slog tillbaka tappert, v�lte flera av deras h�star. Snart var de f�r det mesta till fots, kom mot honom fr�n alla h�ll, och han k�mpade som aldrig f�rr. Han d�dade tv� av dem i ett enda slag.

Men han var underl�gsen. N�r Caitlin s�g p� brast hennes hj�rta, och hon s�g att han h�ll p� att bli svagare, och huggen fr�n flera h�ll. Han skulle inte vinna.

Caitlin k�nde or�ttvisa i det hela, och pl�tsligt k�nde hon ilska �vervinna. Hon blev varm fr�n t�rna upp genom hennes kropp, och hon k�nde sig fyllas med en �verm�nsklig styrka. Hon ville vara starkare �n hon n�gonsin hade varit, och i en stark r�relse, n�dde hon tillbaka, och med all sin kraft, br�t hon sina kedjor.

Hon hoppade �ver muren, tog tag i hennes vapen, och sprang mot Blake

Publiken vr�lade i godk�nnande, och hoppade till f�tterna.

Caitlin anf�ll gruppen av vampyrer som omgringade honom. En vampyr, p� sin h�st, var p� v�g att sticka Blake bakifr�n, och Caitlin siktade och kastade hennes spjut p� honom; Det gick rakt igenom nacken, och han f�ll av sin h�st, d�d.

Publiken vr�lade.

Hon tog den fallna vampyrens sv�rd, hoppade p� hans h�st, och red mot de andra, svingandes n�r hon red.

Ilskan �kade och �kade, och Caitlin k�nde en primal styrka hon aldrig haft. Hon svingade och slog och stack, och hon var en virvelvind av f�rst�relse.

Inom n�gra minuter, hade hon lyckats d�da flera av vampyrerna runt Blake.

Hon klev av och stod vid hans sida.

De tv� av dem stod d�r, rygg mot rygg, slogs, med bara n�gra vampyrer kvar.

Blake, modig, lyckades d�da vampyren framf�r honom medan Caitlin d�dade en till och fokuserade p� de andra tv�.

Hon attackerade en, stack honom i hj�rtat, men n�r hon gjorde, l�mnade hon sig sj�lv slarvigt �ppen f�r attack. Den andra vampyr kastade sig p� hennes �ppen rygg, med sitt sv�rd siktande r�tt mot hennes njure och Caitlin s�g det komma. Men hon kunde inte reagera i tid. Hon visste att det var f�r sent, och att hon verkligen skulle d�.

Hon beredde sig f�r den fruktansv�rda sm�rtan men till sin f�rv�ning, kom den inte. Ist�llet h�rde hon ett hemskt skrik och hon tittade f�r att se Blake st� d�r, och se att han hade klivit i v�gen, och hade tagit slage ist�llet f�r henne. Vampyren hade huggt honom rakt genom hj�rtat.

Caitlin klev upp och h�gg av vampyrens huvud. N�r hon gjorde det f�ll hennes armband, det Blake hade k�pt �t henne, av hennes handled, och ner till marken.

Samtidigt f�ll vampyren till marken, den sista av dem, d�d.

Blake sj�nk ner p� kn�, d�ende.

N�r han kollapsade till marken, f�ngade Caitlin honom, satte honom f�rsiktigt ner. Hon str�ckte sig upp och f�rs�kte ta bort sv�rdet ur hans hj�rta, men han grymtade av sm�rta, och hon visste att det var b�st att l�ta det vara.

Hon vaggade huvudet i h�nderna, och kn�b�jde �ver honom och gr�t.

"Jag vill att du ska veta", sa han med anstr�ngning, med blod droppande fr�n hans mun, "att jag aldrig svikit dig."

"Jag vet", sade Caitlin genom t�rarna. "Blake, jag �r s� ledsen."

Han nickade, sedan log han mot henne svagt, med blod p� sina l�ppar.

"Jag �lskar dig", sade han. "Och jag kommer alltid g�r det."

Han lade sin hand i hennes, lade n�got i hennes hand, och sl�t sedan �gonen, d�d.

Hon tittade ner och s�g att det var en bit av havsglas. Biten fr�n Pollepel.

Caitlin lutade sig tillbaka och klagade, ett hemskt skrik av sorg. Hon hade aldrig k�nt sig s� s�ndersliten. Hon skulle ha gett vad som helst f�r att sv�rdet skulle ha tr�ffat henne i st�llet.

Publiken, f�rst chockad, utbr�t nu i ett vr�l av godk�nnande.

"CAITLIN! CAITLIN! ", sj�ng de. Deras skrik och stampande skakade hela stadion.

Det var uppenbarligen inte den reaktion som Kyle och domarna hade hoppats p�.

De b�da gick upp och stormade iv�g fr�n sin balkong, st�ngde spelen f�r dagen.

Caitlin sprang. Hon var i ett f�lt av blommor, upp till midjan, blommorna en briljant mix av f�rger. Det var en ljus dag, solen direkt ovanf�r, och i fj�rran, v�ntade hennes far.

Men n�r hon sprang �ndrades blommorna till ett f�lt av sv�rd, som alla stack ner i jorden, deras spetsar stickande upp och skakande i vinden. Hon gick igenom dem, banade en v�g, p� v�g mot sin far.

Den h�r g�ngen fanns det ingenting mellan de tv�. N�r hon sprang och sprang, n�rmare hon sig. Hon sprang f�r allt vad hon orkade och snart var hon i hans famn.

Hon kunde inte tro det, men hon var verkligen i hans armar.

Han kramade henne och hon kunde k�nna hans styrka genom hennes kropp. Det var en kram av en far som �lskade henne, fr�n fadern hon alltid velat ha. Hon ville dra tillbaka sitt huvud, titta upp p� hans ansikte, men hon var alltf�r glad att bara vara i famnen.

"Jag �r s� stolt �ver dig", sade han �ver axeln. "Du �r din fars dotter."

Hon log, och k�ndes helt innesluten i v�rme.

"N�r kommer jag tr�ffa dig?" Fr�gade hon.

"I morgon", sade han snabbt.

Han drog henne tillbaka, och s�g ner p� henne uppm�rksamt. Den f�ste �gonen p� henne. De var som tv� br�nnande solar, som stirrade r�tt p� henne, och hon var n�stan tvungen att titta bort fr�n intensiteten i det.

"I morgon. Vi kommer att vara tillsammans, f�r evigt. "

Caitlin satt uppr�tt, andadess tungt.

Hon s�g omkring sig sj�lv, och ins�g att det var bara en dr�m. Hon var tillbaka i sin cell.

Det hade k�nts s� verklig, k�ndes som om hennes far hade varit med henne, just d�r i rummet. N�r hon gned sina armar och axlar, kunde hon fortfarande k�nna hans v�rme.

Vad hade dr�mmen betytt? Dev var s� annorlunda fr�n de andra. Hon hade aldrig haft en liknande dr�m f�rut.

Hon skulle tr�ffa honom i morgon. Betydde det att det skulle vara hennes sista dag p� jorden? Att hon skulle g� �ver till andra sidan, att se honom i himlen?

Hon t�nkte tillbaka till dagen f�re, till de h�rda striderna. Hon stod upp och str�ckte hennes lemmar l�ngsamt, och k�nde v�rk i dem alla. Hon var t�ckt med sk�rs�r och repor och bl�m�rken, s�r som, f�r en vampyr, borde ha l�kt snabbare. Men dessa var djupa s�r: fr�n sv�rd, sk�ldar, och lejor. Hon var rostig. Det v�rkte f�r henne bara att g� tv�rs �ver rummet. Hon hade ingen aning om hur hon skulle �verleva en annan dag av strider.

Mer �n n�got annat, sm�rtade det henne att t�nka p� Blake. Hon mindes hans sista hemska �gonblick, n�r han d�dades av dessa vampyrer. Hans d�d i famnen. Hans sista ord. Hon k�nde sig som att hon skulle d� sj�lv.

Hon hade haft s� fel om honom. Hon borde ha sprungit till hans f�rsvar tidigare. Hon skyllde p� sig sj�lv. Och hon ville att sv�rdet skulle ha tr�ffat henne.

Caitlin s�g upp, medan flera vampyrvakter pl�tsligt d�k upp, silverbojor i h�gsta hugg. De �ppnade silvercelld�rren, och hon visste att inom n�gra �gonblick, skulle hon vara tillbaka ute f�r omg�ng tv�.

Hon t�nkte p� sin far, om hur de skulle vara tillsammans snart. �tminstone var det n�got tr�st. Kanske skulle det snart vara �ver.

St�ende vid ing�ngen av tunneln blev Caitlin sl�ppt av vakterna, och hon gick fritt ut i Colosseum. Hon beh�vde ingen knuff den h�r g�ngen. Hon var ivrig att m�ta dagen, f�r att sl�ss igen, f�r att �ntligen m�ta sitt �de. Hon var tr�tt, verkligen tr�tt. Alla hon hade �lskat, hade hon f�rlorat. Sam. Caleb. Blake. Hennes far. Rose. Jade� Det verkade inte finns n�got slut p� f�rlusterna.

Hon var tr�tt p� att f�rs�ka h�lla fast vid allt. Om denna dagen skulle bli hennes sista dag, och de k�nde hon att det var � s� skulle hon vara beredd. Hon skulle g� ner med stil. Hon skulle ge alla dessa makabra vampyrer sk�despelet de ville, och sl�ss med mer grymhet �n hon n�gonsin hade haft.

N�r hon gick ut i Colosseum, stampade tusentals vampyrer sina f�tter, och ropade hennes namn: "CAITLIN! CAITLIN!"

Caitlin tittade upp och s�g domaren st� i hans b�s, med Kyle vid sin sida. De b�da blickade ner p� henne.

"Och nu", skrek domaren, "elefanterna!"

Ett stort vr�l uppstod. P� den bortre sidan av Colosseum, �ppnades en enorm d�rr.

Caitlin kunde inte tro det. Springandes r�tt mot henne, i en enda fil, var en grupp av elefanter. Hon r�knade sex av dem. Marken skakade med varje steg de tog.

De h�jde sina huvuden och vr�lade. Bara ljudet krossade n�stan hennes �ron.

Publiken, glada, hurrade f�r dem.

P� toppen av varje elefant red en ond vampyr. Dessa vampyrer var st�rre �n de andra, och omfattades av en fiffig svart rustning fr�n topp till t�, med groteska masker som t�ckte deras ansikten. De bar l�nga sv�rd, spjut, armborstar, och alla slags vapen.

Caitlin tittade ner p� sitt ynkliga sv�rd och sk�ld, och ins�g att hon var fruktansv�rt underl�sen. Det skulle inte ens vara en r�ttvis kamp.

Hon sl�t �gonen och andades djupt. Hon f�rs�kte att f�rest�lla sig en annan v�rld, f�rest�lla sig en situation d�r striderna inte innebar att sl�ss. Hon f�rs�kte komma ih�g allt som Aiden l�rt henne.

N�r du �r underl�gsen i styrka, g�r inte motst�nd. Anv�nd din motst�ndares styrka emot honom.

Caitlin f�rs�kte blockera ut allt ov�sen, allt jubel omkring henne. Hon tvingade sig att fokusera p� den n�rmaste elefanten, som sprang rakt mot henne.

Vampyren som red p� den lutade sig tillbaka och siktade sitt spjut mot henne.

Hon l�tsades inte m�rka det, och i ett sista �gonblicket, kastade han det.

I sista sekund, rullade hon ur v�gen, l�t spjut sl� i marken bredvid henne.

Det var n�ra, och publiken drog efter andan i besvikelse.

Hon rullade runt, drog spjutet ur marken, och kn�b�jde l�gt. Elefanten var bara p� meters avst�nd, och n�r det lyfte sin enorma fot, p� v�g att stampa p� henne, satte Caitlin spjutet i marken, med dess spets pekande upp�t, och gick ur v�gen.

Den fruktansv�rda skriket av elefanten fyllde luften, n�r det trampade p� spjutet. Skriket skakade hela arenan, n�r spjutet tr�ngde in i elefantens fot.

Elefanten kollapsade med en enorm krasch, och dess ryttare fl�g av, med huvudet i marken. N�r djuret kollapsade, krossade sin ryttare under sig.

De andra elefanterna, precis bakom den, kunde inte stanna i tid. Alla snubblade �ver sin kamrat, och de f�ll alla till marken, rullade �t alla h�ll. Alla deras ryttare fl�g av.

Publiken vr�lade.

Caitlin utnyttjade kaoset. Hon tog ett spjut och kastade det, tr�ffade en vampyr rakt igenom halsen.

Hon gick upp p� en annan elefant, slet sv�rdet fr�n dess desorienterade �gares hand och halsh�gg honom.

Hon hoppade fr�n elefanten till elefant, s�kte efter varje vampyr, och attackerade med sv�rdet.

Inom kort hade hon d�dat n�stan alla av dem, alltf�r skakade f�r att reagera i tid.

Med undantag f�r en, som lyckades smita undan henne. Han snurrade runt och slog henne h�rt i bakhuvudet med sin sk�ld.

Hon k�nde sm�rta i huvudet n�r hon f�ll p� ansiktet.

Han stack sitt spjut r�tt mot hennes hals, men hon rullade ur v�gen precis i tid.

Hon lutade sig tillbaka och sparkade honom h�rt, r�tt i ljumsken, och n�r han kn�b�jde, snurrade hon �t sidan och sparkade honom h�rt i ansiktet. Han f�ll ner.

Hon hoppade upp p� f�tter, h�jde sitt sv�rd, och innan han kunde komma upp igen, halsh�gg hon honom.

Den bed�vade stadion var helt tyst f�r ett �gonblick.

D�, pl�tsligt, hoppade alla upp p� f�tterna, och r�t hennes namn.

Domaren, uppr�rd, hoppade upp p� hans f�tter.

"Ta in j�tten!" Skrek han.

Innan Caitlin kunde f�nga hennes andan �ppnades en annan sidoluckan och ut rusade en massiv j�tte.

Publiken vr�lade.

Caitlins �gon var vid�ppna i misstro. Hon hade aldrig sett ett monster som det h�r. Denna varelse var minst hundra meter h�gt och, som en Cyclops, hade det bara ett �ga, i mitten av huvudet. Hon ville inte t�nka sig att s�dana saker gick h�r p� jorden, och hon kunde se dess muskler b�lja ut i alla riktningar.

Det lutade sig tillbaka med huvudet och vr�lade, och Colosseum skakade; om det var m�jligt, var det �nnu starkare �n ljudet av elefanterna.

Caitlin vred sig. Hon hade ingen aning om hur man skulle bek�mpa en varelse som denna.

Innan hon ens kunde reagera, tog j�tten ett stort steg mot henne, drog handen ner och sm�llde till henne.

Caitlin kastades �ver stadion, hundratals meter, sm�llde in i en v�gg, och k�nde luften sl�s ut ur henne.

Publiken vr�lade.

Caitlin var p� marken, hennes huvudv�rk d�dade henne, och hon f�rs�kte f�nga hennes andan. Hon var fortfarande i chock att n�got s� stort kunde r�ra sig s� snabbt.

J�tten svingade igen, och drog n�ven ner f�r att krossa henne.

Hon rullade ur v�gen precis i tid, och slaget l�mnade ett stort h�l i jorden, d�r j�ttens hand landade.

Caitlin rullade �ver, tog sitt sv�rd, och i en snabb r�relse, drog h�rt p� j�ttens handled, innan han kunde dra bort n�ven.

Det fungerade: hon lyckades hugga av hans hand.

J�tten lutade sig tillbaka och skrek, blod sprutade som en flod fr�n hans arm, �ver hela henne, och hela publiken. I st�llet f�r att vara f�rf�rad �ver det, tycktes vampyrerna njuta av det, f�rs�kte �ven att lappa upp blodet n�r det landade p� dem.

J�tten, i ett raseri, jagade efter Caitlin efter h�mnd. Men det var alltf�r blint av ilska. Det kunde inte t�nka klart. Den svepte mot henne vilt med sin fria hand, missade varje g�ng. Caitlin sprang och sprang, f�rs�kte ta sig till det l�nga spjutet hon s�g p� avst�nd.

Till slut gjorde hon det. Hon tog det, rullade runt f�r att undvika j�ttens sl�gga, och sedan lutade hon sig tillbaka och kastade det med allt hon hade, siktade r�tt mot j�ttens �ga.

En fulltr�ff. Den l�nga spjutet gick igenom j�ttens �ga och ut p� andra sidan.

F�r en sekund, fr�s j�tten. Sedan, som ett enormt tr�d, f�ll det i sidled. Det kraschade till marken, skakade Colosseum s� h�rt att det v�lte vampyrerna ur sina sitsar.

Publiken blev galen. Det hoppade upp p� f�tterna, brusande och d�nande.

"Hon har vunnit n�d!" skrek publiken. "Sl�pp henne fri. L�t henne g�!"

En stor k�r av godk�nnande ekade �ver arenan.

Men domaren gav inte upp. I st�llet s�g han p� Kyle, som nickade tillbaka, och sedan stod han upp. Publiken lugnade sig.

"Ta in v�r sista krigare!" Skrek han.

Caitlin var s� tr�tt, s� andf�dd, s� desorienterad. Hon kunde inte f�rest�lla sig vad de hade att kasta mot henne nu. Hon k�nde sig s�ker p� att vad det �n var, skulle hon inte ha energi kvar att �vervinna det.

D�rrarna �ppnades och ut kom en enda krigare, en man i hennes storlek, hennes l�ngd, som var v�ldigt lik henne. Han hade m�rkt, monterade vapen och h�ll en gl�nsande sv�rd och sk�ld.

N�r han drog upp sin hj�lm kunde hon tydligt se hans ansikte.

Det var den krigaren hon visste att hon aldrig skulle kunna d�da.

Framf�r henne, var hennes bror Sam.

Caitlin hj�rta virvlade med k�nslor.

Sam. Hennes lillebror. H�r. I det f�rflutna. I Rom. I Colosseum av alla st�llen. � ena sidan, var hon glad att se honom.

� andra sidan stod han d�r, i stridsrustning, framf�r henne, med ett vapen i handen. Och med en blick p� hans ansikte som sa att han t�nkte d�da. Hur kunde detta vara?

Hur hade det blivit s� h�r? Vad hade de gjort med honom?

Hon kunde k�nna, �ven fr�n detta stora avst�nd, att han var en vampyr. Hon f�rs�kte k�nna hans k�nslor mot henne, men de var skymda. Som om han avsiktligt blockerade dem.

Mer �n n�got, k�nde hon sig ledsen. F�rr�dd. F�rvirrad. Var det inte nog att han hade f�rst�rt saker f�r henne p� 2000-talet? Hade han varit tvungen att komma tillbaka nu, och g�ra det �nnu sv�rt f�r henne?

Och efter allt som hon hade gjort f�r honom. Under hela sitt liv hade hon alltid sett efter honom, alltid varit den som han kunde v�nda sig till. Hon hade alltid f�rs�kt hj�lpa honom, f�r att r�dda honom.

Hade det verkligen kommit till detta? Hade han verkligen hatat sin egen syster nog f�r att d�da henne? Eller var han bara �nnu mer f�rvirrad? Under p�verkan av denna onda klanens trolldom?

"Sam!" Skrek hon ut. "Det �r jag! Caitlin. Din syster!"

Hon hoppades att genom att s�ga det, skulle han komma till sina sinnen, och sskulle k�nna igen henne, sluta upp med detta, och l�gga ner sina vapen.

"Jag vill inte sl�ss mot dig!" Skrek hon. "Jag vill inte skada dig!"

Publiken buade.

Sam gick ut mot centrum, n�rmare och n�rmare henne. Men i st�llet f�r att sl�ppa sina vapen, som hon hade hoppats, s�nkte han sin ansiktsmask med ett slutgiltig klang, och h�jde sitt sv�rd och sk�ld.

Publiken vr�lade i godk�nnande. �ven Kyle log.

Caitlins hj�rta bultade. Hon ville verkligen inte skada sin lillebror.

Innan hon kunde t�nka, innan hon kunde best�mma vad hon skulle g�ra, fann hon sig anfallen av Sam.

Han svingade sitt sv�rd mot henne med en vildsint hastighet, och Caitlin lyckades knappt att ducka undan.

Publiken vr�lade.

"Sam!" Ropade hon, desperat och r�dd. Hon var r�dd att han skulle skada henne, men �nnu mer, r�dd att hon skulle bli tvungen att skada honom. "Lyssna p� mig! Sn�lla!"

Men han svingade mot henne igen, och hon lutade sig tillbaka och hann knappt undan. Han var snabbare �n hon hade trott, och extremt kraftfull.

N�r han kom mot henne med en uppsj� av slag, lyfte hon sk�lden. Hon blockerade dem, men hon k�nde sig bli tillbakapressade l�ngre och l�ngre. Hon kunde inte f�rm� sig att svinga tillbaka. Men hans slag var s� ov�ntade, s� starka, att de kastade henne helt ur balans.

Hon snubblade och f�ll till marken, och publiken vr�lade, stod upp, och ville ha blod.

"D�da henne!" vr�lade publiken, d�r de stod.

"Ge mig spjutet!" Skrek Sam.

Caitlin var chockad �ver hennes lillebrors r�st. Den var s� djupt, s� m�rk. Det var r�sten av en man.

Kyle, h�gt upp, nickade ner till en sk�tare, och han kom springande ut och �verl�mnade till Sam ett stort, gyllene spjut.

Caitlin anv�nde tiden f�r att hoppa tillbaka upp p� hennes f�tter, f�r att backa, f�r att �verv�ga alla sina alternativ.

Vad skulle hon kunna g�ra? D�da sin egen bror?

Nej, hon kunde inte g�ra det. Hon var tr�tt p� striderna. Och om t.o.m. hennes egna bror ville d�da henne, vad var po�ngen med att forts�tta leva?

Hon stirrade p� honom, i hopp om att han skulle komma till sina sinne, att han skulle se att det var hans syster.

Och sedan sl�ppte hon sitt sv�rd. Och hennes sk�ld. Och sl�t �gonen.

Hon stod d�r, f�rsvarsl�s, vid�ppen, ett l�tt m�l.

Sam s�g p� henne, och sakta lyfte han det tunga, gyllene spjutet.

"D�da henne! D�da henne!" Skrek folkmassan.

Caitlin �ppnade �gonen.

I det �gonblicket k�nde hon hela v�rlden sakta ner. Hon s�g varenda detalj, h�rde varje litet ljud, medan resten av v�rlden l�ngsamt d�mpades. Hon k�nde vinden p� hennes hud, m�rkte solens briljans. Hon k�nde starkt att detta skulle bli hennes sista stund p� jorden.

Och hon s�g fram emot det, att �ntligen tr�ffa sin far. Vilket passande s�tt att tr�ffa honom p�, t�nkte hon. Skickad av sin egen sons hand.

Sam tog ett steg fram�t, n�dde tillbaka, och kastade pl�tsligt spjutet.

N�r Caitlin �ppnade �gonen, var hon chockad av vad hon s�g.

I sista sekunden, hade Sam v�nt p� klacken och kastat spjutet, inte p� henne, utan snarare upp p� l�ktaren.

Direkt mot Kyle.

Allt h�nde s� snabbt, var s� ov�ntat, att Kyle inte hade n�gon tid att reagera.

Innan han kunde g� ur v�gen, gick spjutet genom hans arm, och fortsatte genom domarens hj�rta. De tv� av dem skrek, d�r de satt ihop.

Hela publiken hoppade i chock och ilska.

"D�da dem!" skrek Kyle.

Men innan n�gon hann reagera, blev pl�tsligt himlen svart.

Flygande �ver Colosseum, kom det pl�tsligt hundratals vampyrer.

Caitlin beh�vde inte titta upp f�r att veta vem det var.

D�r uppe i skyn, var den som ledde dem Caleb. Vid hans sida var Samuel, Aiden, Polly, och hundratals andra.

Caleb sl�sade ingen tid. Han d�k r�tt mot Kyle, tog tag i honom vid strupen, och brottade ner honom till l�ktaren.

De hundratals andra vampyrerna landade ocks� f�rberedda f�r kamp mot de tusentals andra vampyrerna. Det var ett fullskaligt krig.

Sam kom springande �ver till Caitlin, och rev av sig hj�lmen.

"Jag hoppas att du f�rst�r", sade han. "Jag var tvungen att lura dem. Att f�nga dem med deras gard nere. Jag menade aldrig att s�ra dig. Det var det enda s�ttet", sade han. "Jag �r h�r, jag har kommit tillbaka i tiden, eftersom jag �lskar dig. Och eftersom jag �r ledsen."

De omfamnade varandra.

Men de hade ingen tid att f�rlora. Tusentals vampyrer str�mmade ut ur l�ktaren, rusade mot dem.

Sam v�nde sig till henne. "Kan du fortfarande flyga?"

Hon nickade, och de b�da tog fart i luften, flygandes, steg h�gt ovanf�r massan av vampyrer som sprang mot dem.

N�r de fl�g �ver l�ktaren, passerade de Kyle som brottades med Caleb.

Caleb hade �vertaget, men ett �gonblick senare, halkade han; Kyle utnyttjade detta, tog sitt sv�rd, och n�dde tillbaka f�r att hugga Caleb.

Sam och Caitlin d�k l�gt. Precis i tid, och sparkade undan sv�rdet ur Kyles hand; Sam, precis bakom henne, sparkade sedan Kyle h�rt i ansiktet, skickade honom flygande �ver balkongen.

Caitlin n�dde ner och tog Caleb.

"M�r du bra?"

Han s�g p� henne.

"Caitlin", sade han, hans �gon fast i henne. "Jag vet nu. Jag vet vem du �r. Jag minns allt," han kramade henne h�rt. "Och jag �r s� ledsen."

Hon k�nde hela hennes v�rld v�rmas inuti henne, n�r hon kramade honom tillbaka.

Hon drog honom tillbaka och s�g p� honom med intensitet.

"Jag vet var den �r", sade hon snabbt till Caleb. "Sk�lden."

Sam och Caleb stod b�da n�ra, ivriga att h�ra, med deras �gon vid�ppna.

"F�lj mig", sade hon.

Caitlin, Caleb, och Sam fl�g �ver Rom, t�vlandes f�r att �verbrygga den korta str�ckan fr�n Colosseum till Vatikanen. Caitlin hade aldrig varit till Vatikanen innan, och hon f�ljde Calebs ledning. Hon hade varit orolig f�r ett �gonblick att Caleb inte skulle komma alls. Tidigare, i Colosseum, ville han inte ge sig av; han hade sattsat p� att dyka ner och hitta Kyle bland publiken f�r att kr�va h�mnd f�r Jade. Men Caitlin hade bett honom l�ta skjuta upp det till en annan g�ng. Hon h�vdade att han skulle uts�tta dem alla i fara genom att fastna i en kamp bland de tusentals vampyrer och att det aldrig skulle �stadkomma vad som var viktigare f�r loppet: att hitta sk�lden. Slutligen, motvilligt, hade han g�tt med p� det.

N�r de rundade en kr�k, kom Vatikanstaten i sikte och Caitlin blev chockad. Hon hade p� n�got s�tt f�rv�ntas Vatikanen som en enda byggnad och blev f�rv�nad �ver att se att det var i sj�lva verket en hel stad. Fr�n detta f�gelperspektiv, kunde hon se byggnad efter byggnad, som domineras av den stora kupolen i Peterskyrkan kapell. Hon blev helt m�ll�s av dess magnitud.

"Vi m�ste landa vid huvudentr�n," s�de Caleb. "Vatikanen �r h�rt bevakat av v�r sort. Det finns inget v�g in eller ut utan tillst�nd. Det �r den �ldsta och mest kraftfulla vampyr klanen som finns. Ingen har n�gonsin f�rs�kt att attackera dem, inte ens Kyles folk, och ingen kommer f�rmodligen n�gonsin g�ra det. De st�r vakt �ver vampyrreliker och hemligheter som skiljer sig fr�n allt som v�rlden n�gonsin har k�nt.

"De har ocks� vapen som skiljer sig fr�n allt som v�rlden n�gonsin har sett. Om vi kommer fram till d�rrarna och om de inte ger oss till�telse, kan de mycket v�l d�da oss p� plats. Att p� deras d�rr �r inte n�got man g�r l�ttvindigt. Det enda s�ttet de kommer l�ta osskomma in �r om de uppfattar att du �r en av deras egna, en av deras klan. Det beror p� vem din far var. L�t oss hoppas. "

Caitlin k�nde en n�rvaro bakom henne och n�r hon v�nde sig om s�g hon p� horisonten, en sv�rm av m�rker. Hundratals vampyrer i det stora r�det f�ljde dem. Caitlin s�g Kyle i spetsen med blodig arm och full av raseri.

"Ser ut som vi har s�llskap", sade hon.

Caleb och Sam v�nde sig om och rynkade pannan.

"Ingen tid att f�rlora", sade Caleb.

De tre av dem gjorde en skarp dykning, �nda ner till ing�ngen av Vatikanen.

De sprang upp till de stora, stora d�rrarna, som pl�tsligt �ppnades. Ut kom en kort gubbe, kl�dd i en vit kappa och huva.

Han drog tillbaka sin huva f�r att avsl�jade ett par gl�dande, ljusgr�na �gon. Han stirrade p� de tre av dem, sedan tog han ett steg mot Caitlin.

"Du har kommit", sade han till henne.

Det var tydligt att han hade v�ntat p� dem. De tre av dem utbytte en blick av l�ttnad.

Han v�nde sig om och de f�ljde honom in och han st�ngde d�rren bakom dem.

Sekunder senare, h�rdes det en h�g sm�ll vid d�rren, som hundratals andra vampyrer f�rs�kte komma in.

Caitlin, Caleb och Sam ryckte till, redo att strid.

"Oroa er inte," sade mannen lugnt. "Vanliga vampyrer �r f�rsvarsl�sa mot denna byggnad

Caitlin tittade upp och s�g andra vampyrer som f�rs�kte flyga �ver muren, att dyka ner. Men n�r de gjorde s�, studsade de tillbaka, som om de slog emot en osynlig sk�ld.

"Det �r skyddat. Bara de heliga kan komma in. "

De gick snabbt ner i korridoren, f�rbi en vacker �ppen innerg�rd med en font�n i mitten. Det k�ndes v�ldigt mycket som ett kloster p� insidan, n�r de passerade rader och rader av v�lvda stenmurar.

De f�ljde med mannen in i en annan byggnad och ner en o�ndligt l�ng korridor. Taket var h�gt och v�lvt, t�ckt av ljust m�lade fresker.

De gick och gick, i snabb takt. Det k�ndes som om de gick f�r evigt, tills de slutligen v�nde ned �nnu en korridor, kl�ttrade upp f�r en upps�ttning trappor och tr�dde in i det mest magnifika rum Caitlin hade n�gonsin sett.

Hon tittade upp i beundran.

"Sixtinska kapellet" viskade Caleb.

De tre av dem gick in i det stora rummet och hon kunde inte titta bort fr�n Michelangelos tak. Varje tum av det, som sp�nner sig �ver hundratals meter, t�cktes i ljust m�lade scener. De var s� levande, s� verklighetstrogna, det k�ndes som en levande sak.

Caitlin h�rde flera fotsteg och s�g hundratals vampyrer i rummet, alla kl�dda i vitt, kl�dda i vita k�por och som uppradade sig t�lmodigt l�ngs med v�ggarna.

I mitten av rummet, p� ett upph�jt podium stod ett altare, och dessf�rinnan stod ytterligare tre vampyrer. Deras kl�dsel var mer genomarbetade �n de andras, i vita kl�der med guldtrim.

Vampyren som ledde dem in gjorde en gest f�r de tre av dem att n�rma sig altaret.

Caitlin gick l�ngsamt upp f�r podiet och fram mot de tre vampyrerna, tillsammans med Caleb och Sam. Hennes hj�rta bultade. Var hennes far bland dessa m�n? Vad var detta f�r klan, exakt? Hon k�nde sig n�rmare sin far �n vad hon n�gonsin hade tidigare. Det k�ndes som om han var i det h�r rummet med henne.

Vampyren i centrum drog sakta tillbaka sin huva och stirrade p� henne med sina stora, gl�dande, ljusbl� �gon. Hans �gon var s� stora, s� genomskinliga, det k�ndes som om han inte var fr�n denna jord.

"Vi �r medlemmar i den allra heligaste och �ldsta och mest kraftfulla vampyr klanen som n�gonsin k�nts till f�r m�nniskan. Vi har levt i tusentals �r l�ngre �n n�gon annan, och vi vaktar de hemligheter som ingen annan �r l�mpligt att skydda. Det �r tack vare oss att den m�nskliga och vampyr-rasen har lyckats �verleva. F� k�nner till v�r existens, och �nnu f�rre �r medlemmar. Din far �r en av oss. Vilket inneb�r att du ocks� �r en av oss. "

Caitlins hj�rta dunkade i br�stet. Inneb�rden av detta verkade �verv�ldigande. Detta var hennes fars folk. H�r, i Vatikanen. Hon k�nde sig s� stolt �ver honom, och k�nde sig s� speciell. Men hon brann med fr�gor ocks�.

Han h�ll pl�tsligt ut en liten, juvelt�ckt l�da.

"Din nyckel, tack." sade han.

Caitlin s�g tillbaka p� honom, f�rbryllad.

nyckel?

Hon hade ingen nyckel. Hade de misstagit henne f�r n�gon annan?

Han tittade ner och pekade p� hennes halsband.

Caitlin n�dde ner och k�nde det, hon hade gl�mt att det �ns var d�r. Hennes halsband.

Hon tog av sig det, steg fram, och satte in det l�ngsamt i det lilla nyckelh�let.

Hon vred om nyckeln och till sin f�rv�ning, �ppnade l�dan sakta.

Inuti den var en annan stor nyckel i guld.

"Ta den", sade han. "Den tillh�r dig."

Caitlin n�dde in och tog nyckeln, hennes sinne rusandes. Den var tung och sl�t. Hon k�nde en otrolig kraft komma ut ur den.

"Det �r en av de fyra nycklarna", sa mannen. "Bara du kan hitta de andra tre. N�r du har alla fyra, kommer du att m�ta din far. Och han kommer att ge dig sk�ld.

"Du �r p� ett mycket heligt uppdrag", tillade han. "Du m�ste hitta honom. F�r oss alla. "

"Men var �r han?" Fr�gade hon.

"Han lever inte i denna tid", svarade han. "Du kommer att beh�va g� tillbaka ytterligare."

Caitlin sinne snurrade. G� tillbaka i tiden? Igen?

Vampyren nickade, och de hundratals vampyrer i rummet kom fram och tr�ngdes omkring dem, i en t�t cirkel.

De tre vampyrerna steg fram, och vardera av dem h�ll ut en juvel-t�ckt b�gare, fylld med en vit v�tska.

"Vitt blod", sade han. "Den heligaste sortens blod. Ni m�ste var och en dricka tre klunkar."

Caitlin, Caleb, och Sam tog var sin b�gare.

Caitlin drack tre klunkar och undrade vad som skulle h�nda. Hon blev f�rv�nad �ver hur s�tt det var.

Fler och fler vampyrer tr�ngdes omkring dem, n�rmare och n�rmare. Alla s�nkte sina huvuden, som om i b�n och b�rjade sjunga.

"� Att �teruppst� en annan dag," de sj�ng f�rdigt "i Guds yttersta n�d."

Nej, t�nkte Caitlin.

Hon b�rjade k�nna sig yr. Detta kunde inte vara sant. Inte s� snart. Det fanns s� m�nga fr�gor som hon ville fr�ga. Vilka var dessa m�nniskor? Hur l�nge hade de levt? Hur k�nde de hennes far? Hur var han? Vad var n�sta steget p� hennes uppdrag? Vilken tid och plats skickar de henne till?

Och det fanns s� m�nga fr�gor som hon beh�vde st�lla till Caleb. Hur mycket han kommer verkligen ih�g? Skulle han g� tillbaka med henne, tillsammans, den h�r g�ngen? Skulle han minnas?

Och mest av allt, skulle han fortfarande �lska henne? Skulle han �lska henne igen? Skulle de ha ett barn?

Hon beh�vde lite tid f�r att f�rbereda sig f�r �verg�ngen. �ven bara n�gra minuter.

Men det var inte t�nkt att vara.

Samtidigt som vampyrerna fortsatte med begravningen, upprepar det en andra g�ng, att hon k�nde sig alltmer yr.

Hon tog Calebs hand h�rt och hon k�nde hans hand h�rt kl�md runt hennes. Det k�ndes s� bra att vara med honom, att vara vid hans sida. Hon hoppades att det aldrig skulle ta slut. Hon hoppades att den h�r g�ngen skulle de g� tillbaka tillsammans, aldrig l�mna varandras sidor. Hon ville aldrig skiljas fr�n honom igen.

N�r de b�rjade begravningsgudstj�nsten en tredje g�ng, k�nde hon honom luta sig �ver och viska, "jag �lskar dig, Caitlin. Och det kommer jag alltid g�ra."

Hon k�nde sig bli l�ttare och l�ttare, driven mot taket, mot himlen, mot n�gon avl�gsen plats d�r himmel och jord m�ttes.

Och hon visste, hon bara visste, att det var n�got st�rre �n den h�r v�rlden. Att det fanns n�gon magisk �ppning i universum d�r �de och k�rlek r�dde. Och att hon och Caleb skulle vara tillsammans igen.

I L�NGTAN (bok #5 i the Vampire Journals), vaknar Caitlin Paine f�r att uppt�cka att hon �n en g�ng har rest tillbaka i tiden. Den h�r g�ngen har hon landat i 1700-talets Paris, en tid av stort �verfl�d, av kungar och drottningar � men ocks� av revolution.

�terf�renad med hennes sanna k�rlek, Caleb, har de tv� �ntligen den tysta, romantiska stund de aldrig hade. De spenderar sin idylliska tid tillsammans i Paris och bes�ker dess mest romantiska platser och deras k�rlek v�xer starkare. Caitlin best�mmer sig f�r att ge upp s�kandet efter hennes far, s� att hon kan njuta av tiden d�r och spendera resten av sitt liv med Caleb. Caleb tar med henne till ett medeltida slott, n�ra havet, och Caitlin �r gladare �n hon n�gonsin dr�mt.

Men deras tid tillsammans �r inte menad att vara f�revigt och h�ndelser intr�ffar som tvingar is�r dem. Caitlin finner sig �n en g�ng �terf�renad med Aiden och hans klan, med Polly och med nya v�nner, medan hon fokuserar p� sin tr�ning igen, och p� sitt uppdrag. Hon blir introducerad till den frikostiga v�rlden av Versaiiles och st�ter p� rikedomar hon aldrig kunnat dr�mma om. Med m�ltider och fester som aldrig tycks ta slut �r Versailles en egen liten v�rld. Hon blir glatt �terf�renad med sin bror, Sam, som ocks� har rest tillbaka i tiden och som nu ocks� har dr�mmar om deras far.

Men allt �r inte s� bra som det verkar. Kyle har ocks� rest tillbaka i tiden � den h�r g�ngen med sin onda sidekick, Sergei � och han �r mer best�md �n n�gonsin p� att d�da Caitlin. Och b�de Sam och Polly faller djupare in i giftiga f�rh�llanden, som hotar att f�rst�ra allt runt om dem.

N�r Caitlin blir en sann och h�rdad krigare kommer hon n�rmare �n n�gonsin att hitta hennes far och den mytiska sk�lden. Det action-packade slutet f�r Caitlin genom genom en virvelvind av Paris viktigaste medeltida platser, p� en jakt efter ledtr�dar. Men att �verleva denna g�ngen kommer att kr�va f�rdigheter hon aldrig d�mt att hon skulle besitta. Och att �terf�renas med Caleb kommer att kr�va henne att g�ra det sv�raste valet � och uppoffringen � i hela hennes liv.

Morgan Rice �r den stors�ljande f�rfattaren av THE VAMPIRE JOURNALS, en serie f�r unga vuxna med hittills elva b�cker; THE SURVIVAL TRILOGY, en postapokalyptisk thriller med hittills tre b�cker, och den storslagna f�rs�ljningssucc�n, fantasyserien TROLLKARLENS RING, med hittills sjutton b�cker.

Morgans b�cker finns b�de som ljudb�cker och i tryck och har hittills �versatts till tyska, franska, spanska, portugisiska, japanska, kinesiska, svenska, holl�ndska, turkiska, ungerska, tjeckiska och slovakiska (och med �vers�ttningar till fler spr�k p� v�g).

OMV�ND (bok #1 av En vampyrs dagbok), ARENA ETT (bok #1 av �verlevnadstrilogin), HJ�LTARS V�G (bok #1 av Trollkarlens ring) och DRAKARS GRYNING (bok #1 av Konungar och h�xm�stare), kan alla laddas ned gratis!

Morgan �lskar att h�ra fr�n sina l�sare! Bes�k www.morganricebooks.com och skriv upp dig p� maillistan, f� en gratis bok och andra gratisprylar, ladda ned appen med de senaste, exklusiva nyheterna. H�ll kontakten p� Facebook och Twitter!